I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 1999/2000:11 Personuppgiftslagens
överföringsregler. Regeringen föreslår att
personuppgiftslagens bestämmelse om förbud mot
överföring av personuppgifter till tredje land skall
ändras. Överföring av personuppgifter till ett land
som inte ingår i Europeiska unionen eller är
anslutet till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(tredje land) skall inte längre vara förbjuden om
det landet har en adekvat nivå för skyddet av
personuppgifter. När det gäller att avgöra om
skyddsnivån är adekvat skall alla omständigheter
kring överföringen beaktas. Regeringen föreslår
också att ringa fall av överträdelser av
personuppgiftslagens straffbestämmelse skall
undantas från det straffbara området. I betänkandet
behandlas också sju motioner av vilka fyra har
väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag
om ändring i personuppgiftslagen. Med anledning av
en motion om nummerpresentation vid telefonsamtal
till myndigheter föreslår utskottet ett
tillkännagivande till regeringen. Övriga motioner
avslås. Till betänkandet har fogats fem
reservationer.
Propositionen
1999/2000:11 vari yrkas att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
personuppgiftslagen (1998:204). Lagförslaget framgår
av bilaga.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av
propositionen
1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
regeringen inom EU tar initiativ till att ett arbete
på ett modernt direktiv som har sin utgångspunkt i
en missbruksmodell snarast kommer till stånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen
snarast bör igångsätta en översyn av PUL i syfte att
noga analysera om lagen är mer långtgående än vad
direktivet kräver och att i detta arbete studera
andra länders genomförande av direktivet,
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring att
gärningar som bedöms som ringa enligt 49 § inte
skall vara skadeståndsgrundande enligt PUL,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det inte bör
vara någon skillnad på behandlingen av yttranden på
Internet och yttranden i andra medier,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till Mediegrundlagsutredningen i syfte att komma med
förslag som stärker yttrande- och
informationsfriheten.
1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den fortsatta
beredningen av personuppgiftslagen,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 48 §
personuppgiftslagen (1998:204) att gärningar, som
bedöms som ringa enligt 49 §, inte skall kunna ligga
till grund för ersättning,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
personuppgiftslagen (1998:204) att sådana yttranden
som i andra medier skyddas av
yttrandefrihetsgrundlagen också skall vara tillåtna
att behandla enligt personuppgiftslagen.
1999/2000:K15 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör ta
initiativ till en revidering av EG-direktivet.
1999/2000:K16 av Per Lager och Lars Ångström (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en revidering av hela EG-direktivet 95/46/EG med
inriktning mot en mer missbruksinriktad
regleringsmodell,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en genomgripande förändring av den svenska
personuppgiftslagen med inriktning mot den s.k.
missbruksmodellen.
Motioner som väckts under den allmänna
motionstiden 1999
1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
15. att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §
sekretesslagen (1980:100) skall upphöra att gälla.
1999/2000:K328 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att kunna ringa
till myndigheter utan att den använda telefonens
nummer presenteras.
1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ inom EU i fråga om
personuppgiftsdirektivet,
Utskottet
Bakgrund
EG-direktivet och personuppgiftslagen
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om
skydd för enskilda personer med avseende på
behandlingen av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet) antogs
den 24 oktober 1995. I Sverige genomfördes
direktivet genom personuppgiftslagen (1998:204) som
trädde i kraft den 24 oktober 1998. Vid införandet
av personuppgiftslagen valde regeringen att i
huvudsak låta lagen följa direktivets text och
struktur. I propositionen (prop. 1997/98:44)
underströk regeringen att det är EG-domstolen som
slutligen har att tolka de begrepp och uttryck som
direktivet innehåller.
Enligt 33 § personuppgiftslagen är det förbjudet
att till tredje land föra över personuppgifter som
är under behandling. Förbudet gäller också
överföring av personuppgifter för behandling i ett
tredje land.
I samband med ikraftträdandet av
personuppgiftslagen möttes lagens regler om
överföring av personuppgifter till tredje land av
kritik. Reglerna ansågs medföra en oönskad
begränsning av möjligheten att använda sig av modern
informationsteknik, som t.ex. elektronisk post eller
elektroniska anslagstavlor. Flera exempel nämndes i
debatten då en tillämpning av personuppgiftslagens
regler ansågs leda till orimliga resultat eftersom
uppgifterna bedömdes vara harmlösa i den mening att
en spridning av uppgifterna inte borde kunna leda
till någon integritetskränkning.
Regeringen gav den 22 oktober 1998 Datainspektionen
i uppdrag att bl.a. utreda det närmare behovet av
att göra undantag från förbudet i 33 § person-
uppgiftslagen när det gäller överföringar av
personuppgifter till tredje land som typiskt sett
inte innebär några risker för de registrerade eller
det annars mot bakgrund av allmänhetens intresse att
sprida och inhämta information framstår som
angeläget att undantag görs, särskilt i samband med
behandling av personuppgifter i internationella
kommunikationsnätverk, t.ex. Internet.
Datainspektionens rapport
I rapporten Personuppgifter på Internet redovisade
Datainspektionen den 1 mars 1999 sitt uppdrag till
regeringen. Enligt Datainspektionen borde det,
såvitt här är av intresse, i
personuppgiftsförordningen införas följande
bestämmelse:
För informationsspridning eller kommunikation får
personuppgifter i löpande text föras över till
tredje land via Internet eller annat nät om texten
framställts för sådant ändamål och omständigheten är
sådan att det är uppenbart att det saknas risk för
kränkning av den registrerades personliga
integritet.
I rapporten pekade Datainspektionen på att en
alternativ lösning vore att ändra lydelsen av
överföringsförbudet i 33 § så att det mer liknar EG-
direktivets förbud mot överföring i artikel 25.1.
Datainspektionen föreslog dock inte en sådan lösning
med hänsyn till att den skulle kunna resultera i
bristande förutsebarhet och dessutom inte kunde
rymmas i Datainspektionens uppdrag.
Utskottets tidigare bedömning
I betänkande 1998/99:KU15 behandlade utskottet ett
antal motioner från allmänna motionstiden 1998 som
rörde frågor om personuppgiftslagen och andra
integritetsfrågor. Utskottet anförde bl.a. följande:
Personuppgiftslagen innehåller, i enlighet med
direktivet, särskilt stränga hanteringsregler när
det gäller överföring av personuppgifter till tredje
land. Enligt personuppgiftslagens bestämmelser krävs
i princip samtycke för behandling av personuppgifter
på Internet. Något undantag görs inte för behandling
som kan anses självklar eller harmlös. Behandling av
personuppgifter som görs för privata syften eller
sker uteslutande för journalistiska ändamål eller
konstnärligt eller litterärt skapande är däremot
undantagen. I flera motioner har påtalats att
personuppgiftslagens bestämmelser om krav på
samtycke när det gäller behandling av
personuppgifter via Internet svårligen kan
efterlevas och att en sådan behandling som utförs
utan samtycke blir olaglig, även om den inte kan
anses otillbörlig.
Enligt utskottets mening är det påtalade problemet
så akut och besvärande att möjliga åtgärder
omedelbart måste prövas i avvaktan på att frågan får
sin lösning i rättstillämpningen eller genom en mer
genomgripande revidering av lagstiftningen.
Särskilt med anledning av Datainspektionens förslag
uttalade utskottet:
Utskottet utgår från att regeringen därefter - inom
de ramar som EG-direktivet uppställer - genomför de
förändringar som krävs för att motverka de problem
med personuppgiftslagens utformning som
regeringsuppdraget avsåg att komma till rätta med,
förändringar som kan behöva gå längre än vad
Datainspektionen föreslagit. Regeringen är
naturligtvis oförhindrad att, om så krävs, föreslå
riksdagen förändringar i personuppgiftslagen.
Utskottet utgår från att förändringar genomförs
skyndsamt.
Justitiedepartementets promemoria
Vid remissbehandlingen av Datainspektionens förslag
välkomnade de flesta förslaget att mjuka upp det
strikta överföringsförbudet. En del remissinstanser
ansåg dock förslaget otillräckligt eller
betydelselöst. Några remissinstanser uttalade sig
för att en justering av 33 § personuppgiftslagen
borde göras så att bestämmelsen mer liknar
motsvarande bestämmelse i EG-direktivet.
Invändningar eller tveksamheter från
normgivningssynpunkt framfördes också vad gäller
möjligheten att genomföra förslaget i
förordningsform.
Datainspektionens förslag att ge större
förutsättningar för vissa slag av behandlingar fick
således ett i grunden positivt bemötande. Tungt
vägande synpunkter framkom dock för att i stället
göra justeringar i personuppgiftslagens bestämmelser
om överföring av personuppgifter till tredje land.
Inom Justitiedepartementet utarbetades därför en
promemoria och departementet bjöd därefter in
remissinstanserna till ett remissmöte för att
diskutera förslagen i promemorian.
Lättnader i förbudet mot överföring av
personuppgifter till tredje land
Propositionen
Den nuvarande bestämmelsen i 33 §
personuppgiftslagen förbjuder överföring av
personuppgifter till tredje land. I de situationer
som räknas upp i 34 och 35 §§ kan undantag från
förbudet göras.
Motsvarande regel i EG-direktivet (art. 25.1)
förbjuder överföring till ett tredje land för det
fall nivån för skyddet av personuppgifter i det
tredje landet inte är adekvat. En överföring till
ett land som har en adekvat skyddsnivå är således
tillåten. Det är enligt regeringen angeläget att en
överföring till ett tredje land kan äga rum om
skyddsnivån är tillräcklig i det tredje landet. Det
har inget egenvärde att hindra en överföring till
ett tredje land om uppgifterna åtnjuter ett
godtagbart skydd där.
Möjligheten att föra över personuppgifter till ett
tredje land som har en adekvat skyddsnivå bör enligt
regeringen komma till uttryck i den grundläggande
förbudsregeln i personuppgiftslagen. Förbudet i 33 §
personuppgiftslagen bör alltså förses med ett
undantag för det fall att skyddsnivån i det tredje
landet är adekvat.
En uppmjukning av förbudet kan enligt regeringen få
stor betydelse för möjligheten att använda sig av
Internet eller andra internationella
kommunikationsnätverk. Överföringar, t.ex. i form av
elektronisk post, till länder med en adekvat
skyddsnivå blir tillåtna om behandlingen i sig är
tillåten enligt personuppgiftslagens övriga regler.
En behandling av personuppgifter som sker genom
offentliggörande på Internet blir med en reglering
av det slag som regeringen föreslår tillåten om den
skyddsnivå som finns i de länder dit
personuppgifterna kan överföras är adekvat. I de
allra flesta fall innebär ett offentliggörande av
personuppgifter på Internet att personuppgifterna
förs över till länder som helt saknar skyddsregler
för hur personuppgifter får behandlas. I många fall
där en behandling i form av ett offentliggörande är
tillåten enligt personuppgiftslagens regler och där
således så gott som hela befolkningen i EU- och EES-
staterna och andra stater med god skyddsnivå kan ta
del av personuppgifterna framstår det enligt
regeringen som föga meningsfullt att ställa upp en
begränsning för personuppgifternas överföring till
andra stater i världen. En sådan begränsning
förefaller egendomlig eftersom uppgifterna redan är
tillgängliga för 100-tals miljoner människor. Något
egentligt skydd för uppgifterna skulle en sådan
begränsning i varje fall inte medföra eftersom
uppgiften redan fått så stor spridning. I sådana
situationer kan det ofta anses finnas adekvat
skyddsnivå i ett tredje land, trots en total
avsaknad av skyddsregler, helt enkelt därför att
något skydd inte är nödvändigt eller inte skulle ha
någon reell effekt.
I sitt remissvar över Datainspektionens förslag har
Patent- och registreringsverket framfört att EG-
direktivets överföringsregler torde kräva att något
slags reell skyddsnivå finns i det landet för att
överföring skall få ske. EG-direktivet skulle alltså
uppfattas som om det kräver att en bedömning skall
göras av om vissa i det tredje landet gällande
regler är adekvata eller inte. Om denna uppfattning
vore riktig skulle ett offentliggörande av person-
uppgifter på Internet aldrig kunna ske utan samtycke
av den registrerade eftersom uppgifterna blir
tillgängliga i länder som helt saknar skyddsregler.
EG-direktivet anger i frågan om vad som utgör en
adekvat skyddsnivå i artikel 25.2 uttryckligen att
särskild vikt skall läggas vid bl.a. de regler för
behandlingen som finns i det tredje landet. Det som
i EG-direktivet kallas adekvat skyddsnivå är alltså
enligt regeringen något annat än de regler som kan
gälla i ett tredje land, nämligen ett uttryck för
att omständigheterna kring överföringen sammantagna
skall vara sådana att personuppgifter har ett
tillräckligt skydd. Det kan alltså enligt
regeringens uppfattning mycket väl finnas
situationer där det inte finns några skyddsregler
alls i det tredje landet men skyddsnivån ändå är
adekvat.
Lagrådet har inte haft någon erinran mot
regeringens förslag till ändringar av lagen.
Lagrådet har dock ifrågasatt om regeringens
resonemang om tolkningen av EG-direktivet kommer att
visa sig hållbara. Enligt regeringens uppfattning
finns det emellertid ingenting i ordalydelsen av
EG-direktivets överföringsregler som talar mot den
tolkning som regeringen gör. Den osäkerhet rörande
tolkningen som Lagrådet pekat på är enligt
regeringen i varje fall inte sådan att det finns
anledning att avstå från lagstiftning i enlighet med
regeringens förslag.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändring av 33 § personuppgiftslagen.
Straffbestämmelsen i personuppgiftslagen
Propositionen
Användningen av informationsteknik i samhället ökar
snabbt. Personuppgifter behandlas i dag t.ex. på
Internet i en väsentligt större omfattning än vad
som var fallet för bara några år sedan. Den ökade
användningen innebär naturligtvis på många sätt
ökade integritetsrisker. Det finns dock, enligt
regeringen, överträdelser av personuppgiftslagens
straffbestämmelse som i det enskilda fallet inte
framstår som särskilt straffvärda.
Den ändring som regeringen föreslår i förbudet mot
överföring av person-uppgifter till tredje land
medför också att det ibland kan vara svårt för den
personuppgiftsansvarige att på förhand avgöra om en
överföring är tillåten eller inte. Det kan förutses
att det kommer att finnas situationer där det visar
sig att den personuppgiftsansvarige gjort en
felaktig bedömning men överträdelsen av
överföringsförbudet inte är särskilt klandervärd.
Det är enligt regeringen angeläget att motverka
sådana negativa konsekvenser. Mot denna bakgrund bör
enligt regeringen gärningar som är ringa inte leda
till straff.
Lagrådet har beträffande effekten av den föreslagna
avkriminaliseringen uttalat att den inte påverkar
det skadeståndsrättsliga ansvar som föreligger
enligt lagens 48 § och som utgör en viktig sanktion
vid överträdelser av personuppgiftslagens
bestämmelser. Vidare har Lagrådet uttalat att det är
svårt att ha någon bestämd uppfattning om i vad mån
skadestånd kan utgå i de fall av överträdelser av
förbudet mot överföring av personuppgifter till
tredje land vilka nu föreslås bli straffria, men att
redan denna tveksamhet kan motverka syftet med
avkriminaliseringen.
Enligt regeringen påverkar, som Lagrådet påpekat,
inte den föreslagna avkriminaliseringen det
skadeståndsrättsliga ansvaret enligt
personuppgiftslagen. Det skadeståndsrättsliga
ansvaret är väsentligt eftersom det är ett krav
enligt artikel 24 i EG-direktivet att Sverige har
effektiva sanktioner mot överträdelser av reglerna.
Regeringen är övertygad om den praktiska betydelsen
av avkriminaliseringen är väl ägnad att motverka den
tveksamhet som kan uppstå hos
personuppgiftsansvariga.
I anledning av de uttalanden som gjorts av
konstitutionsutskottet om vikten av intensifierade
åtgärder för att åstadkomma en lagstiftning som
syftar till att ingripa mot missbruk av
personuppgifter snarare än mot hanteringen av sådana
uppgifter är det enligt regeringen viktigt att varje
möjlighet att ta ett steg i denna riktning tas till
vara. Regeringens förslag till avkriminalisering
innebär att lagstiftningen kommer att närma sig en
missbruksinriktad regleringsmodell.
Motionerna
I motion 1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan
ändring att gärningar som bedöms som ringa enligt 49
§ inte skall vara skadeståndsgrundande enligt PUL
(yrkande 3). Regeringen föreslår att ringa
överträdelser av PUL:s straffbestämmelser skall
avkriminaliseras. Denna straffrihet får inte avsedd
effekt om inte även rätten till skadestånd enligt 48
§ tas bort. Ett skadestånd kan annars innebära ett
nog starkt "straff". Det är fullt tillräckligt att
skadestånd vid ringa brott mot PUL kan utgå enligt
andra lagar, t.ex. de om ärekränkning/förtal och
sekretesslagen, lagar som inte gör skillnad mellan
Internet och andra medier för kommunikation.
I motion 1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring
av 48 § personuppgiftslagen (1998:204) att
gärningar, som bedöms som ringa enligt 49 §, inte
skall kunna ligga till grund för ersättning (yrkande
2). Enligt motionärerna vore det rimligt att
möjligheten att utdöma skadestånd faktiskt var
avhängig det ansvar som utdöms enligt 49 §
personuppgiftslagen. Riksdagen bör därför besluta om
sådan ändring av 48 § att gärningar som bedöms som
ringa enligt 49 § inte skall kunna ligga till grund
för ersättning.
Utskottets bedömning
Det kommer enligt utskottet att finnas situationer
där behandling av person-uppgifter inte är i
enlighet med personuppgiftslagens bestämmelser,
t.ex. när det gäller att föra över personuppgifter
till tredje land, men att överträdelsen ändå inte
kan anses särskilt klandervärd. Genom den föreslagna
avkriminaliseringen kommer sådana gärningar som är
att bedöma som ringa inte kunna leda till straff.
Enligt utskottet kommer den föreslagna
avkriminaliseringen att innebära att lagstiftningen
något närmar sig en missbruksinriktad
regleringsmodell. Utskottet tillstyrker den
föreslagna avkriminaliseringen i 49 §
personuppgiftslagen.
Personuppgiftslagen syftar till att skydda
människor mot kränkning av den personliga
integriteten genom behandling av personuppgifter.
Enligt utskottet bör en enskild som drabbas av en
olaglig behandling ha rätt till ekonomisk
kompensation för kränkningen. Den som blir kränkt av
en olaglig behandling av personuppgifter bör ha
denna rätt till ersättning oavsett om den olagliga
behandlingen är straffbar eller ej. Enligt EG-
direktivet skall var och en som lidit skada till
följd av en otillåten behandling ha rätt till
ersättning av den registeransvarige för den skada
som han har lidit. Utskottet är inte berett att
föreslå en inskränkning i rätten till skadestånd för
den enskilde och avstyrker därför motionerna.
Framtida åtgärder
Propositionen
Enligt propositionen avser regeringen att fortsätta
arbetet med att undersöka alternativa
lagstiftningsmetoder. Det är dock tydligt att det i
det korta eller medellånga perspektivet inte kommer
att vara möjligt att fullt ut föreslå en
lagstiftning som helt är inriktad på att reglera vad
som utgör ett missbruk av personuppgifter. Det är
helt enkelt inte möjligt att åstadkomma en
lagstiftning efter en sådan modell inom EG-
direktivets ram. Däremot avser regeringen att,
utöver vad som nu föreslås, noga överväga vilka
ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad
reglering som kan genomföras inom ramen för EG-
direktivet. Regeringen kommer också att studera hur
stort utrymmet är för att tillåta överföring av
personuppgifter till tredje land, särskilt i samband
med publicering på Internet, om den
personuppgiftsansvarige ställer tillräckliga
garantier till skydd för den registrerade.
Enligt propositionen har Sverige i EU-samarbetet
påtalat de problem som uppmärksammats i den svenska
debatten. Sverige har också tillsammans med
Österrike och Storbritannien tagit initiativet till
en seminarieserie där företrädare för
medlemsstaterna får möjlighet att presentera sin
lagstiftning och diskutera tillämpningsproblem som
uppstått i de olika länderna. Seminarieserien syftar
bl.a. till att identifiera områden där det kan
finnas ett gemensamt intresse bland medlemsstaterna
för en revidering av direktivet.
Senast hösten 2001 skall kommissionen föreslå
nödvändiga förändringar i direktivet. Det är
regeringens föresats att använda tiden fram till
dess för att främja att ett förslag till revidering
läggs fram och för att öka förståelsen för de
ändringar som enligt svensk uppfattning är
önskvärda.
Motionerna
I motion 1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att regeringen inom EU tar initiativ till
att ett arbete på ett modernt direktiv som har sin
utgångspunkt i en missbruksmodell snarast kommer
till stånd (yrkande 1), att regeringen snarast bör
igångsätta en översyn av PUL i syfte att noga
analysera om lagen är mer långtgående än vad
direktivet kräver och att i detta arbete studera
andra länders genomförande av direktivet (yrkande
2), att det inte bör vara någon skillnad på
behandlingen av yttranden på Internet och yttranden
i andra medier (yrkande 4) samt om tilläggsdirektiv
till Mediegrundlagsutredningen i syfte att komma med
förslag som stärker yttrande- och
informationsfriheten (yrkande 5). Redan vid
riksdagsbehandlingen våren 1998 krävde Folkpartiet
att regeringen skulle få i uppdrag att ta inititativ
till att det inom EU inleddes ett arbete med att ta
fram en missbruksmodell. Enligt motionärerna bör
riksdagen nu uppdra åt regeringen att omgående inom
EU ta initiativ till att ett arbete på ett modernt
direktiv snarast kommer till stånd. Ett direktiv som
har sin utgångspunkt i en missbruksmodell och inte
en hanteringmodell. Enligt motionärerna bör
regeringen också skyndsamt göra en översyn av
personuppgiftslagen i syfte att noga analysera om
lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
direktivet anger. I detta arbete bör andra länders
genomförande av direktivet noga studeras. Datorer,
speciellt genom Internet, har medfört en vidgad
möjlighet för fler människor att utnyttja sin
yttrandefrihet. Så långt som möjligt anser
motionärerna att man skall sträva efter att samma
regler för yttrandefriheten skall gälla såväl på
Internet som i andra medier. Folkpartiet vidhåller
sitt redan tidigare framförda krav på att PUL i de
delar som avser samtycke vid namns nämnande
avskaffas. Det finns i detta sammanhang en mycket
priviligierad grupp, nämligen de som ägnar sig åt
journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet.
De skyddas av 7 § och slipper tillämpa PUL fullt ut.
Det råder i dag stor osäkerhet om vilka som ingår i
denna gynnade personkrets, som åker i sin alldeles
egna "gräddfil". Enligt motionärerna bör alla som
vill komma till tals i olika medier färdas i
"gräddfilen". Enligt motionärerna bör
Mediegrundlagsutredningen inom ramen för sitt
uppdrag uppmärksamma och komma med förslag när det
gäller fortsatta förändringar av PUL i syfte att
stärka yttrande- och informationsfriheten också för
moderna medier.
I motion 1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den
fortsatta beredningen av personuppgiftslagen
(yrkande 1) och att riksdagen beslutar om sådan
ändring av personuppgiftslagen (1998:204) att sådana
yttranden som i andra medier skyddas av
yttrandefrihetsgrundlagen också skall vara tillåtna
att behandla enligt personuppgiftslagen (yrkande 3).
I den föreliggande propositionen föreslår regeringen
ett par förändringar och lättnader. Motionärerna kan
dock konstatera att de ändringarna inte är
tillräckliga för att trygga yttrandefriheten också i
nya medier och att den inte kommer till rätta med
problem som personuppgiftslagen innebär.
Personuppgiftslagen, och det bakomliggande
direktivet, innehåller fler problem än
överföringsförbudet. En sådan är 10 §, som reglerar
när det är tillåtet att behandla personuppgifter.
Det måste anses tveksamt i vilken mån privatpersoner
har rätt att föra offentlig debatt med stöd av denna
paragraf. Den fortsatta beredningen av
personuppgiftslagen inom Sverige och arbetet i EU
måste inriktas på att trygga det fria ordet och
möjligheten till offentlig debatt. Utgångspunkten
för regeringens fortsatta arbete bör vara att
traditionella yttrandefrihetsprinciper skall omfatta
även yttranden i nya medier. Detta kan givetvis
innebära att också andra lagar, inklusive grundlagar
såsom tryckfrihetsförordningen (TF) och
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bör ändras. Internet
har en stor demokratisk potential. Mediet ger unika
möjligheter för enskilda att uttrycka tankar och
bilda opinion som kan nå en mycket bred publik. För
att denna demokratiska potential skall realiseras
krävs dock lagstiftning som innebär att människor
har samma rätt som YGL tillförsäkrar dem i andra
medier att fritt uttrycka åsikter. Riksdagen bör
enligt motionärerna besluta att ändra
personuppgiftslagen så att sådana yttranden som i
andra medier skyddas av YGL skall vara tillåtna att
behandla enligt personuppgiftslagen.
I motion 1999/2000:K15 av Per Unckel m.fl. (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör ta initiativ till en revidering av
EG-direktivet. Skyddet för den personliga
integriteten har alltid varit en viktig fråga för
Moderata samlingspartiet. När det gäller den hårt
kritiserade personuppgiftslagen har Moderata
samlingspartiet hela tiden varit av uppfattningen
att direktivets och lagens utformning är föråldrad
och inte tar hänsyn till det faktum att alltfler
medborgare har tillgång till dator och möjlighet att
kommunicera i olika nätverk och därmed också
möjlighet att behandla personuppgifter på ett sätt
som omfattas av lagen. En lagstiftningsmodell som
tar sikte på missbruk av personuppgifter i stället
för själva hanteringen av dessa hade inneburit ett
större skydd för yttrandefriheten och hade därför
varit att föredra. Den nu aktuella frågan om
huruvida spridandet av personuppgifter på Internet
blir olagligt med den nya lagen hade över huvud
taget inte uppkommit om personuppgiftslagen hade
utformats efter vårt förslag. Regeringens förslag i
propositionen är enligt motionärerna ett steg i
riktningen mot en missbruksmodell som moderaterna
uttalat sig för. Mycket behöver emellertid göras och
då först och främst i det direktiv som
personuppgiftslagen bygger på. Det är nödvändigt att
regeringen aktivt och med stor kraft verkar för en
ändring av direktivet eftersom vi nu har hamnat i
ett läge som inte förutsågs när detta diskuterades
och beslöts under första halvan av 90-talet.
Regeringen bör intensifiera åtgärder för att
åstadkomma en ordning utifrån principen att det är
missbruk av personuppgifter som skall beivras.
Sverige bör ta nödvändiga initiativ i EU-samarbetet
med målet att under det svenska ordförandeskapet,
första halvåret 2001, kunna besluta om en revidering
av EG-direktivet, som är anpassad till den tillvaro
vi lever i.
I motion 1999/2000:K16 av Per Lager och Lars
Ångström (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en revidering av hela EG-
direktivet 95/46/EG med inriktning mot en mer
missbruksinriktad regleringsmodell (yrkande 1) och
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
genomgripande förändring av den svenska
personuppgiftslagen med inriktning mot den s.k.
missbruksmodellen (yrkande 2). Enligt Lagrådet kan
förändringarna vara ett "bidrag" till att motverka
problemen med den regleringsmodell som används i
både direktiv och personuppgiftslagen, men för att i
grunden komma till rätta med dem krävs enligt
motionärerna en revidering av direktivet. En
grundlig revidering av direktivet och vår egen
lagstiftning måste, enligt Miljöpartiet, vara något
av en huvuduppgift för regeringen. Detta för att vi
skall kunna få till stånd en modern och gemensam
lagstiftning som klarar av integritets- och
offentlighetskrav med den snabba och accelererande
utveckling av informationsteknik vi har i dag. Det
innebär att lagstiftningen inriktas mot att förbjuda
sådan behandling av personuppgifter som inte bör
vara tillåten, i stället för att reglera vad som är
tillåtet. För Miljöpartiet är offentlighetsprincipen
samt tryck- och yttrandefrihet av avgörande
betydelse i det här sammanhanget. Sverige måste i
arbetet inom EU betona vikten av att EG-direktiv
inte får inskränka offentlighetsprincipen.
I motion 1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
initiativ inom EU i fråga om
personuppgiftsdirektivet (yrkande 5). Det EG-
direktiv som personuppgiftslagen bygger på tar
enligt motionärerna inte hänsyn till den snabba
utveckling som har skett och hela tiden pågår. En
lagstiftningsmodell som tar sikte på missbruk av
personuppgifter i stället för själva hanteringen av
dessa hade inneburit ett större skydd för
yttrandefriheten, och hade därför varit att föredra.
Enligt Moderata samlingspartiet är det nödvändigt
att regeringen aktivt och med större kraft än
hittills verkar för en ändring av det bakomliggande
EG-direktivet. Sverige bör ta nödvändiga initiativ i
EU-samarbetet, med målet att under det svenska
ordförandeskapet första halvåret år 2001 kunna
presentera åtminstone riktlinjerna för en
integritetsskyddslagstiftning som är anpassad till
den tillvaro vi lever i.
Bakgrund
Utskottets tidigare behandling
Utskottet behandlade våren 1999 ett antal motioner
med yrkanden om en revidering av EG-direktivet (bet.
1998/99:KU15). Utskottet gjorde då följande
bedömning:
Bestämmelserna i direktivet innebär att det är
själva hanteringen av person-uppgifter som regleras,
oavsett om hanteringen kan sägas utgöra ett
missbruk. Direktivet bygger således på en
vittomfattande hanteringsmodell. Utskottet vill
framhålla att den tekniska utvecklingen på IT-
området går oerhört snabbt. Den alltmer
genomgripande datoriseringen har bl.a. medfört att
många enskilda personer i dag har hemsidor på World
Wide Web och kommunicerar i mer eller mindre
personliga sammanhang via Internet. Internet har
även kommit att bl.a. användas som ett allmänt
debattforum och vid handelstransaktioner. Mycket av
den användning av personuppgifter som förekommer i
dessa sammanhang får enligt utskottets mening
betraktas som harmlös och självklar. EG-direktivets
generellt verkande hanteringsregler omfattar
emellertid även sådan användning av personuppgifter.
Vid behandlingen av propositionen om
personuppgiftslagen delade utskottet regeringens
bedömning att en lagstiftning i form av en
vittomfattande hanteringsmodell framstod som omodern
och att det därför fanns starka skäl att verka för
att det skulle bli möjligt att gå ifrån en sådan
lagstiftning. Utskottet är alltjämt av samma
uppfattning och anser att en modern lagstiftning
avseende behandling av personuppgifter måste
utformas så att lagstiftningen är väl anpassad med
hänsyn till den snabba utvecklingen på framför allt
IT-området. Lagstiftningen måste således vara
"teknikoberoende" i den meningen att den skall vara
utformad så att tekniska landvinningar på t.ex. IT-
området inte skall medföra att regleringen i vissa
delar blir orimlig och svår att tillämpa och
efterleva. Enligt utskottets mening talar detta för,
såsom framförs i flera motioner, att siktet bör vara
inställt på att åstadkomma en teknikoberoende
lagstiftning till skydd för den personliga
integriteten. Utskottet finner därför anledning att,
i likhet med vad som gjordes vid person-
uppgiftslagens införande, framhålla att EG-
direktivet i dag får anses omodernt. Enligt
utskottets mening måste en revidering av direktivet
ske. Vid utskottets utfrågning om
personuppgiftslagen redogjorde statssekreteraren i
Justitiedepartementet Hans-Erik Holmqvist för de
steg i en sådan riktning som den svenska regeringen
hitintills har tagit inom EU-samarbetets ram.
Utskottet ser med tillfredsställelse på dessa
initiativ från regeringens sida. Det är enligt
utskottets mening av stor vikt att den svenska
regeringen inom EU med kraft verkar för att en
revidering av direktivet sker.
Utskottet uttalade vidare:
I flertalet motioner begärs att en översyn av den
nuvarande lagstiftningen görs i syfte att åstadkomma
ett mer modernt regelverk, som tar sikte på missbruk
av personuppgifter. Enligt utskottets mening bör en
översyn av personuppgiftslagen komma till stånd med
syfte att, så långt det är möjligt inom EG-
direktivets ram, åstadkomma en förändring av
lagstiftningen i den riktning som föreslås i
motionerna. Utskottet kan härvid konstatera att det
inom IT-kommissionens rättsliga observatorium pågår
ett arbete med att diskutera och analysera
alternativa lagstiftningsmodeller. Enligt utskottets
mening bör dock - i avvaktan på en teknikoberoende
integritetslagstiftning - intensifierade åtgärder
vidtas för att åstadkomma en lagstiftning som syftar
till att ingripa mot missbruk av personuppgifter och
inte mot själva hanteringen av sådana uppgifter.
Detta bör med anledning av motionerna ges regeringen
till känna.
Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.
Mediegrundlagsutredningen
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera
behovet av och förutsättningarna för en mer teknik-
oberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten
(dir. 1999:8). Utvecklingen inom
informationstekniken har enligt direktiven gått
snabbt sedan yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde
i kraft år 1992. De medier som omfattas av YGL har
fortlöpande utvecklats. Nya fysiska bärare av
information har tillkommit och tillkommer alltjämt.
De blir tillgängliga och användbara för i stort sett
alla. Samtidigt skapas enligt direktiven nya medel
för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska
vågor. Till bilden hör också en fortgående
internationalisering.
Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att
kontinuerligt bevaka och anpassa regelverken på
området. Införandet av termen tekniska upptagningar
i YGL kan enligt direktiven förväntas att på ett
tillfredsställande sätt möta den tekniska
utvecklingen när det gäller upptagningar med sådana
yttranden som YGL är avsedd att skydda. Det som nu
behöver utredas är således i första hand YGL:s
tillämplighet på ny kommunikation med hjälp av
elektromagnetiska vågor, dvs. på
informationsöverföringar som sker på annat sätt än
genom att fysiska databärare transporteras mellan
avsändare och mottagare. Det som nu har sagts
hindrar enligt direktiven inte att vissa justeringar
kan behöva göras i såväl TF som YGL för att reglerna
skall anpassas till utvecklingen på
informationsteknikens område. Kommittén skall
redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2000.
Utskottets bedömning
Utskottet gjorde i våras bl.a. bedömningen att en
modern lagstiftning avseende behandling av
personuppgifter måste utformas sa att lagstiftningen
är väl anpassad med hänsyn till den snabba
utvecklingen på framför allt IT-området.
Lagstiftningen måste således vara teknikoberoende i
den meningen att den skall vara utformad så att
tekniska landvinningar på t.ex. IT-området inte
skall medföra att regleringen i vissa delar blir
orimlig och svår att tillämpa och efterleva.
Utskottet framhöll också att EG-direktivet får anses
omodernt samt att en revidering av direktivet måste
ske. Vidare att det är av stor vikt att den svenska
regeringen inom EU med kraft verkar för att en
revidering av direktivet sker.
Enligt propositionen har regeringen i EU-samarbetet
påtalat de problem som uppmärksammats i den svenska
debatten samt tagit initiativ till en seminarieserie
där företrädare för medlemsstaterna får möjlighet
att presentera sin lagstiftning och diskutera
tillämpningsproblem som uppstått i de olika
länderna. Senast hösten 2001 skall kommissionen
föreslå nödvändiga förändringar i direktivet. Det är
regeringens föresats att använda tiden fram till
dess för att främja att ett förslag till revidering
läggs fram och för att öka förståelsen för de
ändringar som enligt svensk uppfattning är
önskvärda.
Utskottet gör i dag inte någon annan bedömning än
den som gjordes i våras och kan samtidigt konstatera
att regeringen i EU-samarbetet verkar för en
revidering av EG-direktivet. Utskottet avstyrker
därför motionerna K13 yrkande 1, K15, K16 yrkande 1
och T717 yrkande 5.
Utskottet uttalade i våras bl.a. att en översyn av
personuppgiftslagen borde komma till stånd med syfte
att, så långt det är möjligt inom EG-direktivets
ram, åstadkomma en förändring av lagstiftningen som
tar sikte på missbruk av personuppgifter.
Regeringen avser enligt propositionen att fortsätta
arbetet med att undersöka alternativa
lagstiftningsmetoder samt att noga överväga vilka
ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad
reglering som kan genomföras inom ramen för EG-
direktivet. Utskottet utgår från att så också sker
och att alla möjligheter att utveckla lagstiftningen
i den riktning som utskottet tidigare uttryckt tas
till vara.
Utskottet vidhåller bedömningen från i våras och
avstyrker därför motionerna K13 yrkande 2, K14
yrkande 1 och K16 yrkande 2.
Mediegrundlagsutredningen har i uppdrag att bl.a.
analysera behovet av och förutsättningarna för en
mer teknikoberoende grundlagsreglering av
yttrandefriheten. Kommittén skall redovisa sitt
uppdrag senast den 31 december 2000. Utskottet utgår
från att också de aspekter som är relaterade till
person-uppgiftslagen blir föremål för kommitténs
uppmärksamhet men vill inte föregripa kommitténs
arbete. Enligt utskottet får motionerna K13
yrkandena 4 och 5 samt K14 yrkande 3 anses
tillgodosedda och avstyrks därför.
Ändring i sekretesslagen
Motionen
I motion 1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §
sekretesslagen (1980:100) skall upphöra att gälla
(yrkande 15). Centerpartiet ser enligt motionärerna
mycket allvarligt på de tendenser till att begränsa
yttrande- och offentlighetsprinciperna som
förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.
Både riksdag och regering har vid upprepade
tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen ska
tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.
Samtidigt förekommer inskränkningar, t.ex. genom
personuppgiftslagen. I samband med att
personuppgiftslagen antogs ändrades även
sekretesslagen så att "sekretess gäller för
personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen" (SekrL 7:16). Centerpartiet har
svårt att se att denna paragraf kan tillämpas utan
att syftet med att efterfråga handlingen undersöks,
liksom identiteten hos den som efterfrågar
handlingen. Intentionerna i paragrafen kan således
antas stå i strid med den grundlagsfästa
offentlighetsprincipen. Riksdagen bör utan
ytterligare beredning kunna upphäva 7 kap. 16 §
sekretesslagen.
Bakgrund
Enligt 8 § personuppgiftslagen tillämpas inte
bestämmelserna i lagen i den utsträckning det skulle
inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen att lämna ut
personuppgifter.
Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess för person-uppgift om det kan antas att
ett utlämnande skulle medföra att uppgiften
behandlas i strid med personuppgiftslagen
(1998:204). Bestämmelsen trädde i kraft samtidigt
som personuppgiftslagen, den 24 oktober 1998.
Dessförinnan gällde sekretess för personuppgift i
personregister som avses i datalagen (1973:289),
bl.a. om det kunde antas att utlämnande skulle
medföra att uppgiften användes för automatisk
databehandling i strid med datalagen. Enligt
regeringen innebar ändringen att sekretesslagen
samordnades med bestämmelserna i personuppgiftslagen
(prop. 1997/98:44 s. 147).
Utskottets bedömning
Den ändring som gjordes i 7 kap. 16 § sekretesslagen
i samband med att personuppgiftslagen trädde i kraft
innebär inte att det gjordes någon inskränkning av
offentlighetsprincipen. Utskottet avstyrker bifall
till motionen.
Lagstiftning i fråga om nummerpresentation
Motionen
I motion 1999/2000:K328 av Carina Hägg (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om vikten av att
kunna ringa till myndigheter utan att den använda
telefonens nummer presenteras. Det är vanligt att
privatpersoner och företag har så kallad
nummerpresentation, vilket innebär att man ser
telefonnumret till den person som ringer upp. Det
finns två möjligheter för den som ringer upp att få
vara anonym. Man kan använda sig av så kallad
tillfällig blockering, vilket innebär att man
aktiverar telefonen genom att knappa in en särskild
kombination innan man slår numret till den man
söker. Om mottagaren har nummerpresentatör kommer
texten "skyddat nummer" att visas i presentatören.
Den som vill förvissa sig om att hans eller hennes
nummer aldrig visas hos mottagaren kan använda sig
av så kallad fast blockering, vilket innebär att
texten "skyddat nummer" alltid visas. Denna tjänst
beställs särskilt från teleföretaget. Båda
tjänsterna som beskrivits är kostnadsfria för
användaren. Av säkerhetsskäl presenteras alltid
numret när man ringer larmnumret 112. I Sverige har
man möjlighet att ringa en myndighet anonymt både
för att ställa en fråga och för att lämna uppgifter.
Det har enligt motionären varit viktigt att den som
valt anonymiteten också skall kunna tala öppet i
trygg förvissning om att identiteten är och skall
förbli anonym för den man talar med samt övrig
personal. Att journalister, som ofta hänvisar till
anonyma källor, använder sig av nummerpresentatörer
som avslöjar kanske inte identiteten på den man
talar med men väl tecknaren av abonnemanget är
enligt motionären förvånande. Nuvarande tekniska
möjlighet och lagstiftning har förflyttat ansvaret
för att garantera anonymiteten från myndigheterna
till den enskilde. Motionären som vill att vi även
fortsättningsvis skall slå vakt om möjligheten att
lämna uppgifter och ställa frågor anonymt efterlyser
en ändring i nuvarande lagstiftning.
Bakgrund
Teledataskyddsdirektivet
Den 15 december 1997 antog Europaparlamentet och
rådet direktiv 97/66/EG om behandling av
personuppgifter och skydd för privatlivet inom
telekommunikationsområdet
(teledataskyddsdirektivet). Syftet med direktivet är
att genom en harmonisering av medlemsstaternas
bestämmelser om behandling av personuppgifter
säkerställa en likvärdig nivå på integritetsskyddet.
Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet
inom gemenskapen för personuppgifter inom
telekommunikationsområdet och för teleutrustning och
teletjänster. Bestämmelserna är avsedda att
precisera och komplettera EG:s dataskyddsdirektiv.
Teledataskyddsdirektivet skulle ha varit genomfört i
medlemsstaterna senast den 24 oktober 1998.
Teledataskyddsdirektivet innehåller vissa
bestämmelser som gäller tjänsten nummerpresentation.
Den som ringer upp skall enligt direktivet ha
möjlighet att hindra att hans eller hennes
telefonnummer visas för den uppringde. Denne skall i
sin tur ha möjlighet att förhindra att sådana samtal
kopplas fram där nummerpresentation har åsidosatts.
Det skall vidare vara möjligt att under viss tid
lagra uppgifter om dessa samtal hos teleoperatören
för att kunna spåra okynnessamtal eller andra
störande samtal. Organisationer som handhar
nödsamtal skall kunna förhindra att
nummerpresentation åsidosätts. Om ett samtal
vidarekopplas till ett annat nummer skall den
uppringde kunna förhindra att det uppkopplade numret
visas hos den som ringer upp.
Telelagen och teleförordningen
Regeringen föreslog i proposition 1998/99:92
Ändringar i telelagen m.m. vissa ändringar i
telelagen (1993:597) för att genomföra bl.a.
teledataskyddsdirektivet. För att stärka
integritetsskyddet förelog regeringen att det i
lagen skulle införas bestämmelser om behandling av
personuppgifter inom telekommunikationsområdet.
Regeringen föreslog att den, eller efter dess
bemyndigande tillsynsmyndigheten, skall få meddela
närmare föreskrifter om bl.a. nummerpresentation.
Trafikutskottet behandlade regeringens förslag i
betänkande 1998/99:
TU12. Utskottet ställde sig bakom regeringens
samtliga förslag. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1998/99:238).
Ändringarna i telelagen trädde i kraft den 1 juli
1999. Enligt lagens 52 § får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
meddela närmare föreskrifter, bl.a. om de krav som
skall ställas på teletjänster som medger
identifiering av det anropande eller uppringda
telefonnumret eller vidarekoppling.
Regeringen har i teleförordningen (1997:399) infört
bestämmelser som reglerar nummerpresentation m.m.
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1999.
Enligt 24 § avses med nummerpresentation en
teletjänst i ett allmänt tillgängligt telenät som
medger presentation av det anropande telefonnumret.
En anropande abonnent skall enligt 25 § ha möjlighet
att enkelt och kostnadsfritt varaktigt skyddas mot
nummerpresentation. En anropande användare skall ha
möjlighet att på motsvarande sätt förhindra
nummerpresentation vid enstaka samtal. En anropad
abonnent skall vidare enligt 26 § ha möjlighet att
på ett enkelt sätt avvisa ett inkommande samtal, där
telefonnumret presenteras innan samtalet etableras,
om den anropande användaren har använt skydd mot
nummerpresentation.
Utskottets tidigare bedömning
Konstitutionsutskottet behandlade i mars 1999 i
betänkande 1998/99:KU15 en motion likalydande med
den nu aktuella. Utskottet gjorde följande
bedömning:
Regeringen avser att inom kort avlämna ett förslag
till riksdagen om att införa bl.a. en särskild
reglering när det gäller tillhandahållandet av
nummerpresentation. Reglerna i det aviserade
förslaget riktar sig till den som bedriver
televerksamhet och syftar till att genomföra det
s.k. teledataskyddsdirektivet i svensk lagstiftning.
Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser som innebär
att den som ringer upp skall kunna skydda sig mot
nummerpresentation. Som motionären påpekar innebär
en sådan reglering att det är den som ringer upp som
bär ansvaret för att nummerpresentation inte sker.
Utskottet vill framhålla att det är angeläget att
enskilda även telefonledes kan kontakta myndigheter
anonymt för att lämna uppgifter och begära
upplysningar. Det är enligt utskottets mening inte
självklart att det är den enskilde som i nu aktuellt
avseende bör bära ansvaret för att anonymiteten
upprätthålls. Myndigheterna kan avstå från att
använda sig av tjänsten nummerpresentation. Å andra
sidan kan vissa myndigheter ha ett berättigat behov
av att använda sig av denna tjänst, bl.a. för att
spåra störande samtal. När det vidare gäller
möjligheten för envar att utnyttja sin
meddelarfrihet vill utskottet framhålla att, oavsett
vad som i vanlig lag regleras i fråga om
nummerpresentation, bestämmelserna om
anonymitetsskydd i 3 kap. tryckfrihetsförordningen
och 2 kap. yttrandefrihetsgrundlagen gäller.
Utskottet vill med det anförda fästa uppmärksamhet
på det problem som aktualiseras i motionen men är
för närvarande inte berett att förorda att
regeringen skall vidta någon viss åtgärd i frågan. I
enlighet med detta avstyrks motionen.
Utskottets bedömning
De ändringar i telelagen och teleförordningen som
gäller fr.o.m. den 1 juli 1999 innebär att den som
ringer upp kan skydda sig mot nummerpresentation. En
anropande abonnent kan för enstaka samtal eller
permanent hindra att hans eller hennes telefonnummer
presenteras hos den anropade abonnenten.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
det är angeläget att enskilda även telefonledes kan
kontakta myndigheter anonymt för att lämna uppgifter
och begära upplysningar samt att det inte är
självklart att det är den enskilde som skall bära
ansvaret för att anonymiteten upprätthålls. Enligt
utskottet bör regeringen låta frågan om hur
anonymiteten skall kunna upprätthållas för enskilda
som kontaktar myndigheter per telefon, utan att den
enskilde själv skall behöva vara aktiv, bli föremål
för överväganden i något lämpligt sammanhang. Med
anledning av motionen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen detta till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förbud mot överföring av
personuppgifter till tredje land
att riksdagen antar 33 § förslaget till lag om ändring i
personuppgiftslagen (1998:204),
2. beträffande straffbestämmelsen i
personuppgiftslagen
att riksdagen antar 49 § förslaget till lag om ändring i
personuppgiftslagen (1998:204),
3. beträffande skadestånd enligt
personuppgiftslagen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 3 och
1999/2000:K14 yrkande 2,
res. 1 (c, fp)
4. beträffande EG-direktivet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 1,
1999/2000:K15, 1999/2000:K16 yrkande 1 och
1999/2000:T717 yrkande 5,
res. 2 (m, c, fp, mp)
5. beträffande översyn av
personuppgiftslagen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 2,
1999/2000:K14 yrkande 1 och 1999/2000:K16
yrkande 2,
res. 3 (c, fp, mp)
6. beträffande yttrandefriheten
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkandena 4
och 5 och 1999/2000:K14 yrkande 3,
res. 4 (c, fp)
7. beträffande sekretesslagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkande 15,
res. 5 (c, fp)
8. beträffande nummerpresentation
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K328 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 16 november 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Jerry
Martinger (m), Mats Berglind (s),
Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp),
Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Sven Bergström
(c).
Reservationer
1. Skadestånd enligt personuppgiftslagen
(mom. 3)
Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Personupp-giftslagen syftar till" och
slutar med "avstyrker därför motionerna" bort ha
följande lydelse:
Regeringen föreslår att ringa överträdelser av
personuppgiftslagens straffbestämmelser skall
avkriminaliseras. Enligt utskottet får inte denna
straffrihet avsedd effekt om inte även rätten till
skadestånd enligt 48 § tas bort. Enligt utskottet
vore det rimligt att möjligheten att utdöma
skadestånd faktiskt var avhängig det ansvar som
utdöms enligt 49 § personuppgiftslagen. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag till
sådan lagstiftning. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande skadestånd enligt
personuppgiftslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K13 yrkande
3 och 1999/2000:K14 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. EG-direktivet (mom. 4)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena
Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet gjorde" och på s. 13 slutar
med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
EG-direktivets och personuppgiftslagens utformning
är föråldrade och tar inte hänsyn till det faktum
att alltfler medborgare har tillgång till dator och
möjlighet att kommunicera i olika nätverk och därmed
också möjlighet att behandla personuppgifter på ett
sätt som omfattas av lagen. Regeringens förslag i
propositionen är enligt utskottet ett steg i
riktningen mot en missbruksmodell. Mycket mer
behöver emellertid göras och då först och främst i
det direktiv personuppgiftslagen bygger på.
Det är enligt utskottet nödvändigt att regeringen
aktivt och med stor kraft verkar för en ändring av
direktivet. Regeringen bör intensifiera åtgärder för
att åstadkomma en ordning utifrån principen att det
är missbruk av person-uppgifter som skall beivras.
Sverige bör enligt utskottet ta nödvändiga initiativ
i EU-samarbetet med målet att under det svenska
ordförandeskapet första halvåret 2001 kunna besluta
om en revidering av EG-direktivet. Enligt utskottet
bör riksdagen uppdra åt regeringen att omgående inom
EU ta initiativ till att ett arbete på ett modernt
direktiv snarast kommer till stånd, dvs. ett
direktiv som har sin utgångspunkt i en
missbruksmodell. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande EG-direktivet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13
yrkande 1, 1999/2000:K15, 1999/2000:K16 yrkande
1 och 1999/2000:T717 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Översyn av personuppgiftslagen (mom. 5)
Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Sven
Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet uttalade" och på s. 13 slutar
med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör regeringen snarast göra en
översyn av personuppgiftslagen i syfte att noga
analysera om lagen har fått en mer långtgående
begränsning än vad direktivet anger. Det fortsatta
arbetet inom Sverige måste inriktas på en
lagstiftningsmodell som är missbruksinriktad och som
skall trygga det fria ordet och möjligheten till
offentlig debatt. En grundlig revidering av vår egen
lagstiftning måste ske för att vi skall få till
stånd en modern lagstiftning som klarar av
integritets- och offentlighetskrav med den snabba
utveckling av informationsteknik som vi har i dag.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande översyn av personuppgiftslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13
yrkande 2, 1999/2000:K14 yrkande 1 och
1999/2000:K16 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Yttrandefriheten (mom. 6)
Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Mediegrund-lagsutredningen har" och
slutar med "avstyrks därför." bort ha följande
lydelse:
Den nya tekniken, speciellt Internet, har medfört
en vidgad möjlighet för fler människor att utnyttja
sin yttrandefrihet. Enligt utskottet skall man
sträva efter att samma regler gäller för
yttrandefriheten i t.ex. Internet som i andra
medier. Enligt utskottet bör Mediegrundlagskommittén
inom ramen för sitt uppdrag uppmärksamma och komma
med förslag när det gäller fortsatta förändringar av
personuppgiftslagen i syfte att stärka yttrande- och
informationsfriheten också för nya medier.
Utgångspunkten för regeringens fortsatta arbete bör
vara att traditionella yttrandefrihetsprinciper
skall omfatta även yttranden i nya medier. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande yttrandefriheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13
yrkandena 4 och 5 samt 1999/2000:K14 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Sekretesslagen (mom. 7)
Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Den ändring som" och slutar med "bifall
till motionen." bort ha följande lydelse:
Utskottet ser allvarligt på de tendenser till att
begränsa yttrande- och offentlighetsprincipen som
förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.
Både riksdag och regering har vid upprepade
tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen skall
tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.
Samtidigt förekommer inskränkningar t.ex. genom
personuppgiftslagen. I samband med att
personuppgiftslagen antogs ändrades även
sekretesslagen så att sekretess gäller för
personuppgift om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen. Utskottet har svårt att se att
denna paragraf kan tillämpas utan att syftet med att
efterfråga handlingen undersöks, liksom identiteten
hos den som efterfrågar handlingen. Intentionerna i
paragrafen kan således antas stå i strid med den
grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Paragrafen
bör därför upphävas.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande sekretesslagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K204 yrkande
15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen
(1998:204)