Konstitutionsutskottets betänkande
1999/2000:KU04

Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet


Innehåll

1999/2000

KU4

Sammanfattning

Regeringen föreslår  i  propositionen en lag som ger
den  av  regeringen  tillkallade   kommissionen  för
granskning   av   de   svenska  säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet vissa befogenheter.
Kommissionen  föreslås  bl.a.  få  rätt  att  hålla
förhör under straffansvar  med  den  som antas kunna
lämna  upplysningar  av  betydelse för kommissionens
verksamhet. Kommissionen föreslås  också få rätt att
vid vite förelägga en enskild som innehar  en  sådan
skriftlig handling eller ett sådant föremål som  kan
antas  ha betydelse för kommissionens verksamhet att
visa   upp    handlingen    eller    föremålet   för
kommissionen.   Ingen   skall   dock  behöva   lämna
uppgifter som han eller hon inte  skulle  ha  behövt
lämna  som  vittne  i en rättegång eller behöva visa
upp en handling eller  ett föremål som han eller hon
inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.
Kommissionen föreslås få  rätt  att  utan hinder av
sekretess inhämta uppgifter från myndigheter som kan
antas ha betydelse för kommissionens verksamhet.
Den som kallats till förhör eller som förelagts att
visa upp en handling eller ett föremål  föreslås  få
rätt att på det allmännas bekostnad få ett juridiskt
biträde att rådgöra med.
Regeringen föreslår att den nya lagen skall träda i
kraft den 1 oktober 1999.
Utskottet  tillstyrker  regeringens förslag med den
ändringen  att  lagen skall  träda  i  kraft  den  1
januari 2000.
Till  betänkandet  har  fogats  tio  reservationer.
Reservationerna     avser     bl.a.     frågan    om
upplysningspliktens  omfattning  (m  resp.  v,  mp),
ordförandeskapet  vid  förhör  (m,  kd,  fp, mp) och
frågan  om  vem  som  skall besluta om dispens  från
sekretessbestämmelser (v, mp).

Propositionen

1998/99:140, vari regeringen  föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1.   lag  om  förhör  m.m.  hos  kommissionen   för
granskning   av   de   svenska  säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagtexten återges i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
propositionen

1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  hållande av förhör
under straffansvar,
2. att riksdagen beslutar om sådan  ändring i lagen
om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de
svenska  säkerhetstjänsternas  författningsskyddande
verksamhet som innebär undantag  från  36  kap.  6 §
rättegångsbalken angående rätt att tiga om vanärande
handling,
3.  att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan  ändring  i sekretesslagen som, i enlighet med
vad som anförts i  motionen,  ger annan myndighet än
regeringen möjlighet att besluta  om  undantag  från
sekretess.
1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1.  att  riksdagen  beslutar  ändra 1 § i förslaget
till   förfarandelag   angående  ett   förtydligande
tillägg avseende kommissionens verksamhet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts   om  kommissionens
sammansättning,
3. att riksdagen beslutar om sådan  ändring i 2 § i
förslaget  till  förfarandelag  att  det  av   lagen
framgår  att  förhör under straffansvar skall hållas
under ledning av  någon med domarbakgrund i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   frågor   av
konstitutionell  natur  med anledning av regeringens
förslag,
5.  att riksdagen beslutar  om  sådan  ändring  att
kommissionens   möjlighet  att  hålla  öppna  förhör
framgår av förfarandelagen  i  enlighet  med vad som
anförts i motionen,
6.  att  riksdagen  beslutar  ändra 4 § i förslaget
till förfarandelag angående den  förhördes  rätt att
vägra  yttra  sig  i enlighet med vad som anförts  i
motionen,
7. att riksdagen beslutar  om  sådan  ändring i 4 §
andra stycket och 5 § andra stycket i förslaget till
förfarandelag   att   det   av   lagen  framgår  att
kommissionen  inte  behöver inhämta  tillstånd  från
myndighet i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar ändra formuleringen "visa
upp"  i  5  § i förslaget  till  förfarandelag  till
antingen "visa  fram", "förete" eller "lägga fram" i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om vad som kan vara en
betänklig utveckling i  riktning  mot ökad sekretess
för    uppgifter    som    också   har   ett   stort
allmänintresse,
10.  att riksdagen beslutar  ändra  tidpunkten  för
lagens  ikraftträdande  från den 1 oktober 1999 till
den 1 december 1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp) vari yrkas
1.  att  riksdagen  beslutar  om  sådan  ändring  i
sekretessbestämmelserna    att   offentlighet   blir
huvudregeln i kommissionens arbete,
2.  att  riksdagen  avslår regeringens  förslag  om
inskränkningar  i den grundlagsstadgade  rätten  att
fritt  meddela  uppgifter   och  underrättelser  för
publicering.
1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen  begär förslag till
att  i  lagen  införs  en  bestämmelse om  samverkan
mellan forskare och kommission,
2.  att  riksdagen  beslutar  om  sådan  ändring  i
sekretessbestämmelserna   att   offentlighet    blir
huvudregeln i kommissionens verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att förhör under
straffansvar  skall vara den  exklusiva  formen  för
inhämtande av upplysningar,
4.  att riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om
inskränkningar i den grundlagsfästa rätten att fritt
meddela uppgifter och underrättelser för publicering
(meddelarfriheten).
1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten för en person
att vägra yttra sig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om införande av en
sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda
vid säkerhetstjänsterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om att  prövning  av
undantag från sekretess  förslagsvis  kan  göras  av
konstitutionsutskottet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att en regel bör
införas om att förhör under  sanningsförsäkran skall
hållas under ledning av en person  som  är eller har
varit domare.

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998

1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  vari yrkas
att  riksdagen  hos  regeringen  begär förslag  till
tillsättande  av en sanningskommission  att  granska
Säpos och IB:s inrikes verksamhet.

1998/99:K291 av  Peter  Eriksson  och Per Lager (mp)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till  känna vad i motionen anförts om en
oberoende   kommission   som   skall   granska   den
åsiktsregistrering  som förekommit i Sverige fr.o.m.
1945 fram t.o.m. i dag.

1998/99:K297  av  tredje   vice   talman  Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  att  en  granskningskommission   efter  norsk
förebild  skall  tillsättas  och  att  de lagar  som
behövs  för  att  kommissionen  skall  kunna  arbeta
effektivt skall stiftas.
Yttrande från annat utskott

Justitieutskottet  har  avgivit  yttrande i  ärendet
(1999/2000:JuU2y). Yttrandet återges i bilaga 2 till
betänkandet.

Utskottet

Kommissionens tillkomst och uppdrag

Bakgrund

Kommissionens direktiv m.m.
Sverige  har under lång tid haft militär  och  civil
underrättelseverksamhet   för   att  skydda  landets
intressen. Verksamheten har periodvis  granskats och
utvärderats.   Någon   heltäckande   och  uttömmande
kartläggning   av  den  inhemska  säkerhetspolitiska
underrättelseverksamheten  i  Sverige  har dock inte
gjorts hittills.
Regeringen  beslöt  i  mars  1999 att tillkalla  en
kommission  för  att  kartlägga  och   granska   den
författningsskyddande   verksamhet  som  de  svenska
säkerhetstjänsterna har bedrivit  när det gäller hot
som härrör ur inrikes förhållanden (Ju 1999:09, dir.
1999:26   och  1999:59).  Med  författningsskyddande
verksamhet avses säkerhetstjänsternas arbete med att
kartlägga       sådana       svenska       politiska
ytterlighetsorganisationer   och   grupperingar  som
bedömts utgöra ett hot mot rikets säkerhet.
Kommissionens  arbete skall enligt direktiven  avse
tiden från det andra  världskriget  fram  till  dess
kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall
beskriva   omfattningen   av   övervakningen  av  de
personer  som  haft anknytning till  sådana  svenska
politiska       ytterlighetsorganisationer       och
grupperingar som  har  bedömts  utgöra  eller  kunna
komma  att  utgöra  ett  hot  mot  rikets  säkerhet.
Kommissionen skall vidare belysa vilka uppgifter som
från   tid   till   annan  bedömts  vara  relevanta,
metoderna för insamling  av  uppgifter, vilka regler
som   gällt  för  verksamheten  samt   om   reglerna
efterlevts.  Kommissionen  skall  även kartlägga och
analysera  det  inbördes  förhållandet   mellan   de
tjänster     som    bedrivit    den    ifrågavarande
författningsskyddande  verksamheten  samt  i  vilken
utsträckning    kopplingar    har   funnits   mellan
säkerhetstjänsterna  och  andra  myndigheter   eller
organisationer  och  politiska partier. Kommissionen
skall dessutom redovisa  och  värdera de avvägningar
som  har  gjorts  av  den politiska,  polisiära  och
militära  ledningen  under  granskningsperioden.  En
viktig uppgift för kommissionen är bl.a. att värdera
de  hotbildsanalyser  som   legat   till  grund  för
säkerhetstjänsternas arbete.
Kommissionen   skall  enligt  direktiven   redovisa
uppdraget  till regeringen  senast  den  31  augusti
2001.
I  direktiven   sägs   att   kommissionen  bör  ges
särskilda   befogenheter.   Regeringen   avsåg   att
överlämna en proposition till  riksdagen med förslag
till särskild lagstiftning för kommissionen.
Den  i  direktiven aviserade propositionen  har  nu
förelagts  riksdagen. Den innehåller förslag för att
kommissionen  skall  kunna  fullgöra sitt uppdrag på
ett  effektivt  och rättssäkert  sätt.  Kommissionen
föreslås få särskilda  befogenheter,  som regleras i
en särskild förfarandelag.
Kommissionen  består  av  ordförande  och  -  sedan
antalet  ledamöter utökats genom tilläggsdirektiv  -
fem   andra    ledamöter.   Kommissionen   har   ett
sekretariat.  När   det   gäller  bl.a.  historiska,
polisiära och militära frågor kan enligt regeringens
beslut experter tillsättas.

Särskilda utredningsuppdrag

Regeringen    har    tidigare    lämnat    särskilda
utredningsuppdrag     om     underrättelse-      och
säkerhetstjänsters verksamhet.
I      december      1997     gavs     Humanistisk-
samhällsvetenskapliga   forskningsrådet   (HSFR)   i
uppdrag att genomföra ett särskilt forskningsprojekt
om  militär  underrättelse-   och   säkerhetstjänst.
Forskningen bör enligt regeringens beslut avse tiden
från  slutet  av  1920-talet fram t.o.m.  början  av
1980-talet. Den senare delen av perioden täcker IB:s
verksamhet.  Forskningsprogrammets  inriktning,  som
beslutats av HSFR,  omfattar  följande  teman om den
militära   underrättelse-   och   säkerhetstjänsten:
övervakningshistoria,   toleransens   gränser    och
svenskt  säkerhetsskydd.  Forskningsprogrammet skall
pågå under längst fem år.
Försvarets  underrättelsenämnd   (FUN)   har   till
uppgift   att   följa   underrättelsetjänsten   inom
Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt samt inom
de      övriga      myndigheter     som     bedriver
underrättelsetjänst    och     som    lyder    under
Försvarsdepartementet. FUN fick  i mars 1998 uppdrag
att,  som en komplettering till regeringens  uppdrag
till HSFR,  i vissa avseenden genomföra en utredning
om     den     militära      underrättelse-      och
säkerhetstjänsten.   FUN  lämnade  i  juli  1998  en
delrapport  till  regeringen   om   kartläggning  av
register  inom  den militära säkerhetstjänsten  m.m.
FUN  slutredovisade   därefter  sitt  uppdrag  i  en
rapport  till  regeringen   i   november   1998.   I
slutrapporten  redovisar  FUN dels resultatet av sin
granskning av den militära  säkerhetstjänstens arkiv
för åren 1937-1981, dels uppgifter  och  information
som  FUN hämtat in från olika personer med  kännedom
om  den   militära   underrättelse-  och  säkerhets-
tjänsten.  Rapporten  belyser  dels  vilken  typ  av
uppgifter om enskilda som  från tid till annan varit
av intresse för den militära säkerhetstjänsten, dels
den  inrikesverksamhet  som bedrevs  inom  försvaret
under slutet av 1950-talet och under 1960-talet.
Registernämnden har till  uppgift  att i ärenden om
registerkontroll     enligt     säkerhetsskyddslagen
(1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i
polisregister  samt  att  granska  Säkerhetspolisens
registrering  av uppgifter i polisregister.  Nämnden
har haft regeringens  uppdrag  att undersöka de fall
där   personalkontroll   förekommit,    dock    inte
värnpliktsfall.  Undersökningen  avsåg tiden oktober
1969-juni     1996,     dvs.     den     tid     som
personalkontrollkungörelsens  bestämmelser reglerade
personalkontrollen. Nämnden överlämnade  i  december
1998   sin  rapport  till  regeringen.  I  rapporten
genomlyser  nämnden hela det regelverk som gällt för
Säpos          registreringsverksamhet          inom
författningsskyddets   område   från  år  1969  samt
redovisar vilka slags uppgifter som har registrerats
och   lämnar   exempel   på   de  konsekvenser   som
registreringarna har fått i enskilda fall.

Undersökningskommissioner i Norge och Danmark

Undersökningskommissioner  har  förekommit  tidigare
både i Sverige och i andra länder.
I  Norge  kan  granskningskommissioner   tillsättas
administrativt   för   att   klarlägga  ett  bestämt
faktiskt   sakförhållande   och   uttala    sig   om
ansvarsförhållanden.     Vägledande    regler    for
granskingskommisjoner finns  i  rundskrivelse  den 4
mars   1975  från  Justis-  og  politidepartementet.
Särskilda     regler    gällde    för    den    s.k.
Lundkommissionen enligt lov om granskingskommisjonen
for gransking av  påstander om ulovlig overvåking av
norske  borgere  (lov   den  25  mars  1994  nr  6).
Kommissionen,   som  arbetade   under   ledning   av
høyesterettsdommer Ketil Lund, avlämnade sin rapport
till Stortinget i  mars  1996 (Dokument nr. 15 1995-
96).
Den  särskilda  lagen innebar  att  förhörspersoner
hade samma skyldighet  att  inställa  sig och uttala
sig  inför  den samlade kommissionen som  vittnen  i
tvistemål inför  domstol. Enligt rapporten hade dock
kommissionen inte  använt  sig  av sin möjlighet att
ålägga personer att inställa sig  inför kommissionen
eller att uttala sig. Lagen innebar  vidare att alla
förhörspersoner   uttalade  sig  under  straffansvar
oavsett om utsagan  avgavs  frivilligt  eller  efter
åläggande   och  oavsett  om  utsagan  avgavs  inför
kommissionen eller sekretariatet.
I Danmark har  nyligen  antagits en särskild lov om
undersøgelseskommissioner (lov av den 2 juni 1999 nr
357). Enligt lagen kan efter  beslut  av Folketinget
en  kommission  tillsättas  för  att  genomföra   en
undersökning  av  ett närmare angivet förhållande av
viktigt allmänt intresse (af almenvigtig betydning).
Om   kommissionen   har    flera   ledamöter   skall
ordföranden vara jurist. Om  kommissionen  består av
endast  en  ledamot skall denna ledamot vara jurist.
Om en domare  är  ledamot av kommissionen, skall han
eller  hon  vara  ordförande.   Utöver  ledamöter  i
kommissionen skall en person utses  till  utfrågare.
Utfrågaren   skall   i   överensstämmelse   med  vad
kommissionen  bestämmer  planera  och  företa förhör
inför kommissionen eller - i vissa fall - rätten.
Det     framhålls     särskilt    i    lagen    att
undersökningskommissionen  inte  har  dömande  makt.
Kommissionen  kan  få till uppgift att undersöka och
redogöra för ett faktiskt  händelseförlopp  samt att
komma  med  förslag  till sådana ändringar av lagar,
administrativa  bestämmelser   eller   administrativ
praxis som undersökningen kan ge anledning till. Den
kan  också  få  till  uppgift  att  företa rättsliga
värderingar till belysning av om det finns grund för
att    någon    ställs    till    ansvar.    Om   en
kommissionsledamot    är    domare    företar   dock
kommissionen   sådana  värderingar  endast   i   den
utsträckning   som    domaren    inte   finner   det
rättssäkerhetsmässigt betänkligt.
Olika regler gäller för upplysningsplikten beroende
på  om en domare är ordförande i kommissionen  eller
inte. Om ordföranden är domare gäller skyldighet att
lämna  både  material  och  upplysningar  - även vid
förhör   under   straffansvar   -   på   anmodan  av
kommissionen.     Om    kommissionen    har    annan
sammansättning måste  kommissionen  vända  sig  till
Københavns  Byret  bl.a.  med  begäran om att rätten
skall  höra en person som vittne.  Kommissionen  kan
dock också  i  dessa  fall  uppmana  en  person  att
frivilligt lämna upplysningar inför kommissionen.

Motioner

Under   allmänna   motionstiden   1998  väcktes  tre
motioner  om  tillsättning  av  en  kommission   för
granskning av bl.a. Säkerhetspolisens verksamhet.
I  motion  1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag
till  tillsättande  av  en  sanningskommission   att
granska Säpos och IB:s inrikes verksamhet.
I  motion  1998/99:K291  av  Peter Eriksson och Per
Lager  (mp)  begärs  ett  tillkännagivande   om   en
oberoende   kommission   som   skall   granska   den
åsiktsregistrering  som förekommit i Sverige fr.o.m.
1945 fram t.o.m. i dag.
I motion 1998/99:K297  av  tredje vice talman Rose-
Marie  Frebran  m.fl.  (kd)  yrkande  1  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  en  granskningskommission
efter norsk förebild skall tillsättas  och om att de
lagar  som  behövs för att kommissionen skall  kunna
arbeta effektivt skall stiftas.

Utskottets bedömning

Regeringen  har   nu   tillsatt  en  kommission  för
granskning   av   de  svenska   säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet. Förslag om att ge
kommissionen särskilda befogenheter  har också lagts
fram för riksdagen. Enligt utskottets uppfattning är
motionerna   1998/99:K262  (v),  1998/99:K297   (kd)
yrkande   1   och    1998/99:K291   (mp)   härigenom
tillgodosedda.

Bestämmelser om offentlighet och sekretess

Allmänt om offentlighet och sekretess

Den verksamhet som kommissionen  skall  granska är i
stor  utsträckning  omgärdad  av  sekretess.   Detta
förhållande   utgör   också   en  avgörande  del  av
bakgrunden     till     kommissionens     tillkomst.
Utformningen av kommissionens särskilda befogenheter
har  också  samband  med detta förhållande. Här  ges
därför en kort redogörelse för gällande bestämmelser
om offentlighet och sekretess.
Offentlighetsprincipen  förverkligas på olika sätt.
Förhandlingsoffentligheten,  dvs.  allmänhetens rätt
att  närvara  vid  domstolsförhandlingar   och   vid
sammanträden  med  beslutande statliga och kommunala
församlingar, är äldst. Med offentlighetsprincipen i
mera snäv bemärkelse brukar man dock avse rätten för
allmänheten att ta del av myndigheternas handlingar.
De grundläggande bestämmelserna  om denna rätt finns
nu i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Offentlighetsprincipen   gäller  inte   obegränsad.
Domstolsförhandlingar    och    sammanträden     med
beslutande  statliga  och kommunala församlingar får
under särskilda förutsättningar  hållas inom stängda
dörrar.   Vissa  av  myndigheternas  handlingar   är
hemliga.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt
tryckfrihetsförordningen  begränsas endast av hänsyn
till vissa särskilt angivna intressen. Begränsningar
skall anges i bestämmelse i  en särskild lag eller i
lag   eller  förordning  som  den  särskilda   lagen
hänvisar till. Den särskilda lagen är sekretesslagen
(1980:100).  Utöver bestämmelser om förbud att lämna
ut  allmänna  handlingar  innehåller  sekretesslagen
också bestämmelser  om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet. Bestämmelserna  avser  förbud  att  röja
uppgifter,  vare  sig det sker muntligen eller genom
att allmän handling  lämnas  ut  eller  det  sker på
annat sätt.
Uppgifter för vilka sekretess gäller får inte röjas
för   enskilda   i   andra   fall  än  som  anges  i
sekretesslagen  eller  i  lag eller  förordning  som
sekretesslagen hänvisar till.
Bestämmelserna i sekretesslagen  reglerar i princip
också sekretessen myndigheter emellan.  Om sekretess
gäller  för  en uppgift som förekommer hos  en  viss
myndighet, får  uppgiften  inte  röjas  för en annan
myndighet i andra fall än som anges i sekretesslagen
eller   i   lag   eller   förordning   till   vilken
sekretesslagen hänvisar. Sekretess utgör inte hinder
mot  att  en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt
för  att  den  utlämnande  myndigheten  skall  kunna
fullgöra sin verksamhet.
Sekretesslagen   omfattar   både   bestämmelser  om
sekretess   till   skydd   för   det  allmänna   och
bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda.
Bestämmelser  om begränsningar i sekretessen,  dvs.
om när annars sekretessbelagda  uppgifter får lämnas
ut, finns främst i 14 kap. sekretesslagen. Där finns
också  bestämmelser om möjligheten  för  myndigheter
att  ställa   upp   förbehåll   vid   utlämnande  av
handlingar.     Vissa     av    bestämmelserna    om
sekretessbegränsning   tar   särskilt    sikte    på
sekretessen mellan myndigheter.
Sekretess  hindrar  inte att en uppgift lämnas till
en annan myndighet om  uppgiftsskyldighet  följer av
lag   eller  förordning.  Sekretesslagen  innehåller
föreskrifter  om  sådan  uppgiftsskyldighet.  Vidare
finns   en   generalklausul   som   innebär  att  en
sekretessbelagd uppgift - med vissa undantag  -  får
lämnas  till  en  myndighet, om det är uppenbart att
intresset  av  att uppgiften  lämnas  har  företräde
framför det intresse som sekretessen skall avse.
Därutöver gäller  att en myndighet på begäran av en
annan myndighet skall lämna uppgift som den förfogar
över  i  den  mån hinder  inte  möter  på  grund  av
bestämmelse  om   sekretess  eller  av  hänsyn  till
arbetets behöriga gång.
I ett rättsligt förfarande  hindrar  inte sekretess
att den som är misstänkt för brott eller  mot vilken
rättegång    eller    annat   jämförbart   rättsligt
förfarande  har inletts  lämnar  uppgift  till  sitt
ombud eller biträde  i  saken  eller  till  en annan
enskild, om det behövs för att den misstänkte  skall
kunna ta till vara sin rätt.
Förbudet att röja en sekretessbelagd uppgift gäller
både    för   den   myndighet   där   uppgiften   är
sekretessbelagd  och  för  personer  som på grund av
anställning eller liknande för det allmännas räkning
deltar i myndighetens verksamhet och därvid har fått
kännedom   om  uppgiften.  Förbudet  gäller   sådana
personer även sedan de lämnat verksamheten.
Vissa    sekretessbestämmelser     innehåller    ett
bemyndigande  för  regeringen  att  ge dispens  från
sekretessen  enligt  bestämmelsen.  Därutöver  finns
enligt     14 kap.    8    §    sekretesslagen    en
dispensmöjlighet   för  regeringen.  Regeringen  får
således,  förutom  när   det  anges  särskilt  i  en
sekretessbestämmelse, för  särskilt fall förordna om
undantag  från sekretess, när  det  är  påkallat  av
synnerliga skäl.
För  uppgifter   hos  myndigheter  under  riksdagen
tillkommer dispensmöjligheten i stället riksdagen.

Sekretess till skydd för det allmänna

Sekretess till skydd  för  det  allmänna  gäller för
vissa   uppgifter   oavsett   vem   som  har  lämnat
uppgifterna   och   oavsett   hos  vilken  myndighet
uppgifterna  förekommer.  Detta  gäller   exempelvis
uppgifter    som    omfattas   av   utrikes-   eller
försvarssekretess enligt 2 kap. sekretesslagen.
Utrikessekretessen (1  §) avser uppgifter som angår
Sveriges förbindelser med  annan stat eller i övrigt
rör   annan   stat,   mellanfolklig    organisation,
myndighet, medborgare eller juridisk person  i annan
stat  eller  statslös.  Sekretess  gäller om det kan
antas   att   det   stör   Sveriges   mellanfolkliga
förbindelser  eller på annat sätt skadar  landet  om
uppgiften röjs (s.k. rakt skaderekvisit).
Försvarssekretessen (2 §) avser uppgifter som angår
verksamhet   för    att    försvara   landet   eller
planläggning  eller  annan  förberedelse   av  sådan
verksamhet  eller  som  i övrigt rör totalförsvaret.
Sekretess gäller om det kan  antas  att  det  skadar
landets försvar eller på annat sätt vållar fara  för
rikets  säkerhet  om uppgiften röjs. Härutöver finns
särskilda    föreskrifter     om    sekretess    för
försvarsuppfinningar   i   lagen   (1971:1078)    om
försvarsuppfinningar.
S.k.  förundersökningssekretess  gäller  för  bl.a.
uppgifter   som   förekommer  i  en  polismyndighets
verksamhet för att  förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott (5 kap.  1 § första stycket). Sekretess
gäller om det kan antas  att  syftet  med  beslutade
eller   förutsedda   åtgärder  motverkas  eller  den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Sekretess gäller vidare  för  uppgifter  som hänför
sig till polisens underrättelseverksamhet eller till
Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller
avslöja  brott  mot  rikets säkerhet eller förebygga
terrorism  (5  kap. 1 §  andra  stycket).  Sekretess
gäller om det inte  står  klart  att  uppgiften  kan
röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder  motverkas  eller den framtida verksamheten
skadas (s.k. omvänt skaderekvisit).

Sekretess till skydd för enskilda

Bestämmelser  om sekretess  främst  till  skydd  för
enskildas personliga  förhållanden  finns  i  7 kap.
sekretesslagen.   Främst   rör   dessa  bestämmelser
uppgifter inom hälso- och sjukvården  och om sociala
förhållanden. Bestämmelser om sekretess  främst till
skydd för enskildas ekonomiska förhållanden  finns i
8 kap. sekretesslagen, och bestämmelser om sekretess
till  skydd  för  enskildas  förhållanden  av  såväl
personlig   som  ekonomisk  natur  finns  i  9  kap.
sekretesslagen.
Sekretess gäller för uppgifter som rör utlänningar,
om det kan antas  att  röjande  av  uppgiften skulle
medföra  fara  för  att någon utsätts för  övergrepp
eller  annat  allvarligt   men   som   föranleds  av
förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat
eller  myndighet  eller organisation av utlänningar.
Sekretessen  gäller   oavsett  i  vilket  sammanhang
uppgifterna förekommer.
För uppgifter i register som förs med stöd av lagen
(1963:197)  om  allmänt kriminalregister  och  lagen
(1965:94)  om  polisregister   m.m.  gäller  absolut
sekretess.  (Se  7  kap.  17  §  sekretesslagen  och
övergångsbestämmelsen   till  lagen  [1998:624]   om
ändring i sekretesslagen.)  Uppgifter  ur  registren
kan  endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet
i  respektive   lag   eller  i  säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa
lagar. Motsvarande sekretess  kommer  att  gälla för
uppgifter   i   belastningsregistret   enligt  lagen
(1998:620) om belastningsregister, när den  träder i
kraft.
Sekretess   gäller   för   uppgifter  om  enskildas
personliga  eller  ekonomiska förhållanden  i  bl.a.
kriminalunderrättelseregister   och   Säporegistret.
Sekretess   gäller  om  det  inte  står  klart   att
uppgiften kan  röjas  utan  att  den  enskilde eller
någon henne eller honom närstående lider skada eller
men.
Sekretess  till  skydd  för  en  enskild  gäller   i
allmänhet inte i förhållande till den enskilde eller
enskilda själv och kan helt eller delvis efterges av
honom eller henne.

Lagens tillämpningsområde

Propositionen

Regeringen  bedömer  att  det  för  att kommissionen
skall kunna fullgöra sitt uppdrag på  ett  effektivt
och  rättssäkert  sätt  krävs  att den ges särskilda
befogenheter och att dessa befogenheter bör regleras
i en särskild förfarandelag.
Regeringen framhåller att syftet med den föreslagna
lagen  således  inte  är  att reglera  kommissionens
uppdrag utan att utrusta den med vissa befogenheter.
Av  kravet  på  lagreglers generalitet,  vilket  kan
härledas  ur 11 kap.  8  §  regeringsformen,  följer
enligt regeringen  att  bestämmelser  av förevarande
slag  inte  får  utformas  för  ett speciellt  fall.
Konsekvensen blir att lagens tillämpningsområde  kan
komma  att påverkas av annat än beslut av riksdagen.
Regeringen vill dock klargöra att den inte har några
avsikter att förändra kommissionens uppdrag. Det kan
emellertid  inte  helt  uteslutas att en sådan fråga
kan aktualiseras, t.ex. om  kommissionen  under sitt
arbete  finner anledning att hos regeringen  anhålla
om en förändring av uppdraget.
Regeringen framhåller att det är fråga om ett unikt
behov  av   kartläggning   och  granskning  och  att
kommissionen  kommer  att bli  en  unik  företeelse.
Enligt regeringens mening  finns det därför knappast
någon  risk  för att kommissionen  skall  komma  att
tjäna  som  modell  för  framtida  granskningsorgan.
Regeringen     hänvisar      också      till     att
konstitutionsutskottet   tidigare  (senast  i   bet.
1998/99:KU20  s.  12)  framhållit   att   frågan  om
inrättandet  av  ett  kommissionsinstitut är av  den
digniteten att den bör  behandlas  inom ramen för en
översyn av författningen i mer samlad form.

Motioner

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
4  begärs  ett  tillkännagivande till regeringen  om
frågor av konstitutionell  natur  med  anledning  av
förslaget.  Motionärerna  anser att det reser en rad
frågor i konstitutionellt perspektiv  men  att något
tillfredsställande  förslag  inte  ges. Motionärerna
anser  att  det  tydligt  måste  inskärpas   att  de
föreslagna  åtgärderna  skall  lösa  ett  för landet
unikt   behov  av  kartläggning  och  inte  får  bli
mönsterbildande    utan    skall    ses    som    en
engångsföreteelse  som  kan  accepteras  endast  med
hänsyn till det starka allmänintresse som föreligger
i  fråga  om  kartläggning  av  säkerhetstjänsternas
underrättelseverksamhet gentemot enskilda.
I  samma  motion  yrkande  1 begärs  att  riksdagen
beslutar   ett   tillägg   i  1  §  förslaget   till
förfarandelag   för  att  förtydliga   kommissionens
verksamhet  så  att  omfattningen  av  kommissionens
uppdrag, dvs. den  yttre  ramen för när kommissionen
kan använda sina särskilda befogenheter mot enskilda
personer,  liksom  frågan  om  antalet  ledamöter  i
kommissionen, framgår av lagen och inte endast ges i
regeringsdirektiv. För att tillgodose  grundläggande
rättssäkerhetskrav  och  underlätta för kommissionen
att skapa förtroende för sin  verksamhet  bör enligt
motionärerna   införas   ett  förtydligande  tillägg
avseende kommissionens verksamhet i enlighet med vad
Riksdagens  ombudsmän  (JO)   har   anfört   i  sitt
remissvar.
I  det nämnda remissyttrandet har JO under rubriken
Lagens  tillämpningsområde  kritiserat  att det inte
framgår     av     lagtexten    utan    följer    av
regeringsbeslutet  om   direktiv  till  kommissionen
vilken som är dess verksamhet  och  i vilka fall som
bl.a. förhör under straffansvar därmed  kan  komma i
fråga.  Detta får till följd att kommissionens  rätt
att föranstalta  om  förhör m.m. skulle kunna utökas
genom   ett   regeringsbeslut    om   att   förändra
omfattningen  av  kommissionens  uppdrag   och   att
gränserna  för  den  enskildes  skyldighet  att  vid
straffansvar  ställa upp för förhör kan bli beroende
av vad regeringen framöver beslutar, t.ex. i form av
tilläggsdirektiv   för   kommissionen  och  inte  av
lagstiftarens ställningstagande.  JO anser att det i
1 § bör införas ett förtydligande tillägg  varigenom
fastslås  vad som avses med kommissionens verksamhet
i nu aktuellt hänseende.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet erinrar om att en domstol enligt 2
kap.  11 § regeringsformen  inte  får  inrättas  för
redan begången  gärning och ej heller för viss tvist
eller i övrigt för  visst  mål. Stadgandet motiveras
med rättssäkerhetsskäl.
Justitieutskottet  vill  inledningsvis  understryka
att kommissionen kommer att inta en unik ställning i
det  svenska  rättssystemet.  Detta  kan  accepteras
endast med hänsyn till det starka allmänintresse som
föreligger    i    fråga    om    kartläggning    av
säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt
utskottets  mening  får   kommissionen   inte  bilda
mönster   för   framtiden   utan   bör  ses  som  en
engångsföreteelse.
När det gäller frågan om förslagets förenlighet med
förbudet    mot    tillfälliga    domstolar,     kan
justitieutskottet  i  och  för  sig  känna  en  viss
förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en
sådan  domstol  som  inte  är tillåten - vissa av de
befogenheter som kommissionen  nu  föreslås få talar
enligt  utskottet  i  den  riktningen.  Här   tänker
utskottet  särskilt  på möjligheten att hålla förhör
under   straffansvar.   Till    detta   kommer   att
kommissionens rapport av allmänheten  kan  komma att
bli betraktad som ett domstolsavgörande. Vidare  kan
utskottet  se  betydande  svårigheter när det gäller
kommissionens  möjligheter  att   inte   pröva  s.k.
subjektiva rekvisit, dvs. frågor om uppsåt.  I fråga
om vissa brott innebär nämligen ett klarläggande  av
vad  en person rent faktiskt gjort i praktiken också
ett klarläggande  av  att han gjort det uppsåtligen.
Slutligen skall enligt  förslaget  den  som  hörs ha
rätt   att   under   vissa   förutsättningar  anlita
juridiskt biträde för att kunna  ta  till  vara  sin
rätt,  vilket  kan  föra  tankarna  till  reglerna i
rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.
Även  om  det  alltså  finns  vissa likheter mellan
kommissionen   och  en  domstol  står   det   enligt
justitieutskottet  helt  klart att kommissionen inte
är  någon  domstol. Här vill  utskottet  påpeka  att
Lagrådet  -  vars   uppgift  bl.a.  är  att  granska
lagförslag  från  grundlagssynpunkt  -  inte  funnit
anledning att kritisera  förslaget.  Det  faktum att
kommissionen   inte  är  någon  domstol  har  enligt
utskottets   mening    också   understrukits   genom
utformningen    av    regeringsförslaget.    Sålunda
uppställs,  till  skillnad   från   vad  som  gäller
domstolar,    inga   särskilda   kompetenskrav    på
kommissionens ledamöter, och kommissionen är fri att
själv besluta om sina arbetsformer. Kommissionen har
inte heller fått  tillgång till andra tvångsmedel än
vite, och den får inte själv besluta att någon skall
betala  vite.  Det  bör   också   understrykas   att
kommissionen  inte  skall ta ställning till om någon
begått   brott,  och  utskottet   utgår   från   att
kommissionens  rapport  i görligaste mån utformas på
ett sådant sätt att den inte  riskerar att uppfattas
som ett domstolsavgörande.
Vad sedan gäller önskemålet i  motion K28 yrkande 4
konstaterar justitieutskottet att de nyss redovisade
likheterna mellan förfarandet inför kommissionen och
ett domstolsförfarande i och för  sig  visar att det
finns  ett tydligt behov av fördjupade överväganden,
för det  fall frågan om liknande kommissioner skulle
övervägas  framöver. Utskottet ansluter sig här till
konstitutionsutskottets  - av regeringen återgivna -
ståndpunkt   att  frågan  om  inrättandet   av   ett
kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör
behandlas inom ramen för en översyn av författningen
i mer samlad form.
Justitieutskottet   anser   med   det  anförda  att
motionen i denna del är tillgodosedd.
Justitieutskottet utgår från att någon  mer avsevärd
förändring av kommissionens uppdrag inte  kommer att
göras.  Mindre  justeringar kan dock, som regeringen
påpekat, komma att behövas och utskottet kan inte se
någon anledning till  att  sådana  förändringar inte
skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter  gängse
formen,  dvs.  genom beslut av regeringen. Utskottet
utgår dock från  att riksdagens berättigade intresse
av insyn tillgodoses  på  lämpligt  sätt.  Med detta
uttalande anser justitieutskottet att motionen också
i denna del (yrkande 1) är tillgodosedd.

Utskottets bedömning

Konstitutionsutskottet    delar   justitieutskottets
bedömning.   Även   enligt   konstitutionsutskottets
bedömning   står   det   således  helt   klart   att
kommissionen     inte     är     någon      domstol.
Konstitutionsutskottet    vill    understryka    att
kommissionen  kommer  att inta en unik ställning och
att detta kan accepteras  endast med hänsyn till det
starka  allmänintresse  som föreligger  i  fråga  om
kartläggning         av         säkerhetstjänsternas
underrättelseverksamhet samt att  kommissionen  inte
får bilda mönster för framtiden utan bör ses som  en
engångsföreteelse.
Liksom            justitieutskottet           anser
konstitutionsutskottet    motion   1998/99:K28   (m)
yrkande 4 tillgodosedd.
Konstitutionsutskottet   delar   justitieutskottets
bedömning i frågan om en förändring av kommissionens
uppdrag. Även konstitutionsutskottet  utgår  således
från  att  riksdagens  berättigade intresse av insyn
tillgodoses på lämpligt sätt, om någon förändring av
uppdraget       skulle       aktualiseras,       och
konstitutionsutskottet anser att  motion 1998/99:K28
(m) yrkande 1 också är tillgodosedd.

Kommissionens sammansättning

Bakgrund

Statliga  förvaltningsmyndigheter  lyder  enligt  11
kap.  regeringsformen  under  regeringen,   om  inte
myndigheten  enligt regeringsformen eller annan  lag
är      en      myndighet      under      riksdagen.
Förvaltningsuppgifter    får   inte   fullgöras   av
riksdagen i vidare mån än  som  följer  av  grundlag
eller    riksdagsordningen.   En   tjänst   vid   en
förvaltningsmyndighet  som  lyder  under  regeringen
tillsätts  av  regeringen eller av en myndighet  som
regeringen   bestämmer.    Kommittéer   räknas   som
myndigheter.
Regeringen   har  som  ledamöter   i   kommissionen
tillkallat   riksmarskalken    Gunnar   Brodin   som
ordförande samt f.d. justitierådet  Anders Knutsson,
generalsekreterare  Anita  Klum  och  mediekonsulten
Ewonne  Winblad och - sedan antalet ledamöter  genom
tilläggsdirektiv  utökats  - professor Alf Johansson
och docent Karl Molin som ledamöter.  Sekreterare är
chefsrådmannen  Fredrik  von Arnold. Direktiven  ger
utrymme  för  regeringen att  tillsätta  ytterligare
sekretariatspersonal  samt  -  när  det gäller bl.a.
historiska,   polisiära   och   militära  frågor   -
experter.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
2     kritiseras    kommissionens    sammansättning.
Motionärerna    anför    att   såväl   kommissionens
ordförande som dess ledamöter  har kritiserats i den
allmänna  debatten  för  att  bl.a.   inte   besitta
tillräcklig  kompetens  för  sitt  uppdrag.  Även om
kommissionens  sammansättning  formellt  inte är  en
fråga för riksdagen är den enligt motionärerna i hög
grad relevant för riksdagen i och med det beslut som
riksdagen  står  inför.  De  begär att kommissionens
sammansättning  skyndsamt  tas  upp   till  förnyade
överväganden  och  begär  ett tillkännagivande  till
regeringen om detta.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan och som motionärerna  också  medger
är  frågan  om kommissionens sammansättning inte  en
fråga för riksdagen.  Kommissionen  har nu tillsatts
och påbörjat sitt arbete.
Något sådant tillkännagivande som begärs  i  motion
1998/99:K28  av  Carl  Bildt m.fl. (m) yrkande 2 bör
riksdagen inte göra. Motionsyrkandet avstyrks.

Kommissionens särskilda befogenheter

Förhör under straffansvar som utredningsform

Gällande ordning för kommittéarbete

Uppdraget för kommittéer som tillkallats på grund av
ett regeringsbeslut anges  i  allmänhet  i särskilda
direktiv   för  kommittén.  Vissa  bestämmelser   om
planeringen  och  redovisningen av kommitténs arbete
finns   i   kommittéförordningen    (1998:1474).   I
direktiven  för  en  enskild kommitté kan  därutöver
finnas föreskrifter om  samråd med andra myndigheter
och om arbetets bedrivande.
Förvaltningslagen    (1986:223)     skall    enligt
kommittéförordningen tillämpas hos kommittéer endast
vid  handläggning  av  administrativa  ärenden   och
ärenden om utlämnande av allmänna handlingar.
I   den   mån   någon   föreskrift   inte  finns  i
kommittéförordningen  eller  i kommitténs  direktiv,
bestämmer kommittén själv över hur dess arbete skall
bedrivas. En kommitté kan be såväl andra myndigheter
som enskilda om upplysningar men  har inte möjlighet
att  tvinga någon till medverkan i dess  arbete.  En
annan  sak är att myndigheters skyldighet att hjälpa
andra myndigheter  kan  framgå  av  lag  eller annan
författning eller av särskilt regeringsbeslut.

Propositionen

Regeringen   föreslår  att  kommissionen  skall   få
möjlighet att  under straffansvar höra den som antas
kunna   lämna   upplysningar    av   betydelse   för
kommissionens verksamhet. Straffansvaret  gäller den
som hörs.
Den som hörs skall ha samma rätt och skyldighet att
lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft som
vittne i en rättegång.
Den   som   kallas  till  ett  förhör  skall  kunna
föreläggas vid vite att inställa sig.
Ett förhör inför  kommissionen  skall dokumenteras.
Den som har hörts skall ha rätt att hos kommissionen
i efterhand ta del av förhöret.
Den som har hörts skall ha rätt till  ersättning av
allmänna medel.

Motioner

Mats Einarsson m.fl. (v) anser i motion  1998/99:K27
att  formella förhör inte bör vara någon huvudregel.
Samtal  i  annan form ger enligt motionärerna större
möjligheter  att  ställa  frågor  som inte skulle ha
godtagits  vid  ett  formellt  förhör.  Motionärerna
anser  att  kommissionen  bör ta del  av  t.ex.  den
norska  Lundkommissionens  erfarenheter,   när   den
utformar  sina  arbetsformer, samt att riksdagen som
sin  mening  bör ge  regeringen  till  känna  vad  i
motionen anförts om hållande av förhör (yrkande 1).
Motsatt uppfattning  hävdas  i en annan motion. Åsa
Torstensson  m.fl.  (c)  begär i motion  1998/99:K30
yrkande 3 ett tillkännagivande  om  att förhör under
straffansvar  skall  vara den exklusiva  formen  för
inhämtande  av  upplysningar.   Innebörden   av  att
kommissionen  skall  kunna  föra  samtal  med  olika
personer  på motsvarande sätt som gällt för tidigare
kommissioner  är  att  straffansvaret för uppgifters
riktighet  och  fullständighet  faller  bort.  Detta
förhållande       är       enligt       motionärerna
otillfredsställande  och  riskerar   att  leda  till
inkonsekventa effekter och osäkra uppgifter.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet vill framhålla att syftet  med den
aktuella  lagen  är  att  ge  kommissionen effektiva
verktyg  för  att  den  skall  kunna   fullgöra  sin
uppgift.  Samtidigt står det enligt utskottet  klart
att också informella  samtal  har  en  given plats i
kommissionens arbete. Det kan väl tänkas  att blotta
förekomsten  av  möjligheten att hålla förhör  under
straffansvar gynnar  kommissionens arbete. Utskottet
utgår från att kommissionen  kan  finna  en  lämplig
avvägning   mellan   formella   förhör   och   andra
utredningsmetoder.  Något  uttalande  från riksdagen
bör inte göras i frågan.
Justitieutskottet            föreslår           att
konstitutionsutskottet avstyrker  motionerna K27 och
K30 i här aktuella delar.

Utskottets bedömning

Som justitieutskottet framhållit är  syftet  med den
aktuella lagen att ge kommissionen effektiva verktyg
för att den skall kunna fullgöra sin uppgift.
Konstitutionsutskottet  vill erinra om de speciella
rättsverkningar som är knutna  till förhören. Sådana
rättsverkningar avser inte endast straffansvaret för
osanna uppgifter utan även och kanske  framför  allt
rätten  och  skyldigheten  för  den  hörde att lämna
uppgifter  som  annars skulle vara sekretessbelagda.
Till detta kommer rätten till biträde och rätten att
utan hinder av sekretess  rådgöra  med  biträdet.  I
lagen   föreskrivs   särskilt   att   förhör   skall
dokumenteras.
Kommissionen  kan  antas behöva ägna en hel del tid
åt arkivgenomgång och  allmän  kunskapsinhämtning om
området. Enligt konstitutionsutskottets  uppfattning
kan  en  betydande  del  av  kommissionens utredning
därutöver antas komma att företas  i form av förhör.
Konstitutionsutskottet     utgår     dock     liksom
justitieutskottet från att kommissionen kan finna en
lämplig  avvägning  mellan formella förhör och andra
utredningsmetoder. Det  finns således inte anledning
att i lagen ge närmare regler  om  detta.  Riksdagen
bör   inte   på   annat   sätt  styra  kommissionens
arbetsformer.
Konstitutionsutskottet avstyrker  därmed motionerna
1998/99:K27  (v)  yrkande  1  och  1998/99:K30   (c)
yrkande 3.

Upplysningspliktens omfattning

Bakgrund - bestämmelser om vittnesplikten i
rättegång

Vittnesplikten    i    rättegång    innebär   enligt
rättegångsbalken följande.
Ett  vittne  inför  en  domstol  måste  säga   hela
sanningen  och  får  inget  förtiga,  tillägga eller
förändra.  I  princip gäller skyldigheten  hela  det
förhörstema om  vilket  vittnet har informerats, och
vittnesplikten  bryter  i princip  en  tystnadsplikt
enligt t.ex. sekretesslagen.
Det finns emellertid flera  slags  begränsningar  i
ett  vittnes  skyldigheter.  Av  intresse  i  det nu
aktuella sammanhanget är vissa regler i 36 kap.  5 §
rättegångsbalken  enligt vilka det gäller ett förbud
för   domstolen   att   ställa   frågor   om   vissa
förhållanden och i allmänhet  ett motsvarande förbud
för  den  hörde att yttra sig. Dessa  regler  gäller
bl.a. den som  inte  får lämna en uppgift till följd
av reglerna i 2 kap. 1  eller  2 § sekretesslagen om
sekretess med hänsyn främst till  rikets förhållande
till  annan  stat  eller mellanfolklig  organisation
(utrikessekretess)  eller   till   rikets   säkerhet
(försvarssekretess)  eller  reglerna  i  3 kap. 1  §
sekretesslagen  om sekretess med hänsyn till  rikets
centrala   finanspolitik,    penningpolitik    eller
valutapolitik.  För  att  någon  skall  få höras som
vittne   om  uppgiften  krävs  tillstånd  från   den
myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Andra regler  i  36  kap.  5 § rättegångsbalken har
avseende på advokater och vissa  andra  yrkesgrupper
som  har  ett  särskilt  förtroendeförhållande  till
enskilda,   på   rättegångsombud,    biträden    och
försvarare   samt  på  präster  och  vissa  med  dem
jämställda.
Särskilda     bestämmelser     om     tystnadsplikt
(meddelarskydd)     finns     i     3    kap.    3 §
tryckfrihetsförordningen   och   i   2  kap.   3   §
yttrandefrihetsgrundlagen. I dessa paragrafer  anges
särskilt  i  vilka  fall tystnadsplikten inte gäller
och domstol således får  höra  den  som  annars  har
tystnadsplikt enligt grundlagarna. Det gäller främst
personer  med  anknytning till ett massmedieföretag.
En domstol som skall  pröva  om någon som är skyldig
att hemlighålla en uppgift som  avses  i  de angivna
bestämmelserna  ändå  skall  höras  som  vittne   om
uppgiften  måste  enligt  36  kap. 8 § andra stycket
rättegångsbalken  först inhämta  yttrande  från  det
företag hos vilket  den  som  skall  höras  har fått
vetskap   om   uppgiften,  om  inte  särskilda  skäl
föranleder något annat.
Det finns också  omständigheter  som ett vittne får
vägra  att  yttra  sig  om  enligt  36  kap.   6   §
rättegångsbalken.  Det gäller omständigheter som, om
vittnet talade om dem,  skulle  avslöja  att vittnet
eller  någon närstående till vittnet hade begått  en
brottslig  eller  vanärande handling. Ett vittne får
också vägra att uttala  sig så att en yrkeshemlighet
skulle  avslöjas,  om  det  inte   finns   synnerlig
anledning att höra vittnet om detta.
Med  brott  avses inte endast sådana gärningar  som
bestraffas    enligt    brottsbalken    utan    även
specialstraffrättsliga    brott    och   förseelser.
Rättegångsbalkens    brottsbegrepp   innefattar    i
allmänhet det som inom  straffrätten  betecknas  som
förseelser.
Om  ett  vittne  lämnar  felaktiga  uppgifter eller
tiger  om  något  och  utsagan  befinnes  vara  utan
betydelse  för saken, skall vittnet ändå inte  dömas
till ansvar  (15  kap.  4  § brottsbalken). Detsamma
gäller om någon har lämnat en  osann  uppgift  eller
förtigit  sanningen  om något som han eller hon hade
fått  vägra att yttra sig  om  och  omständigheterna
innebär skälig ursäkt.
I  sammanhanget  bör  också  erinras  om  den  s.k.
negativa    opinions-   eller   yttrandefriheten   i
regeringsformen.  Enligt  2 kap. 2 § regeringsformen
är varje medborgare gentemot  det  allmänna  skyddad
mot   tvång  att  ge  till  känna  sin  åskådning  i
politiskt,  religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende.
Bestämmelsen   om   den  negativa  yttrandefriheten
innebär bl.a. att reglerna  om vittnesplikten inte i
något  fall medför skyldighet  för  ett  vittne  att
lämna uppgifter om sin uppfattning i t.ex. politiska
eller religiösa  frågor  (prop.  1975/76:209 s. 145,
Holmberg-Stjernquists grundlagskommentar s. 82).

Propositionen

Som nämnts föreslår regeringen att  den  som hörs av
kommissionen under straffansvar skall ha samma  rätt
och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon
skulle  ha  haft  som  vittne  i  en  rättegång. Vid
förhöret  skall  det  inte  heller få ställas  några
frågor  som  inte  hade  kunnat  ställas   vid   ett
vittnesförhör i en domstol.
Kommissionen  skall  före ett förhör erinra den som
hörs om vad förhöret avser  och  upplysa honom eller
henne   om  hans  eller  hennes  sanningsplikt   och
straffansvar.  Kommissionen skall även, om det finns
skäl för det, upplysa  förhörspersonen om hans eller
hennes rätt att vägra yttra sig.
Ett förhör hos kommissionen  skall  få  gälla  även
uppgifter   som   avses   i   2 kap.  1  eller  2  §
sekretesslagen eller någon bestämmelse  till  vilken
det  hänvisas  i dessa paragrafer, dvs. som omfattas
av   utrikes-   eller    försvarssekretess.   Enligt
propositionen skall den myndighet  i vars verksamhet
en sådan uppgift har inhämtats anses  ha lämnat sitt
tillstånd  till  att  förhöret  får gälla uppgiften.
Regeringen hänvisar i författningskommentaren (prop.
s.  39)  till  bestämmelsen  i 36 kap.  5  §  första
stycket rättegångsbalken om tillstånd från myndighet
för  att  ett  vittne  skall  få  höras   om   vissa
uppgifter.  Regeringen påpekar att förslaget innebär
att kommissionen  givits  större  befogenheter än en
domstol.
Förslaget  innebär  bl.a.  att förhörspersonen  får
vägra  att  yttra  sig  om  omständigheter  som,  om
förhörspersonen talade om dem,  skulle  avslöja  att
förhörspersonen   eller   någon  honom  eller  henne
närstående har begått en brottslig  eller  vanärande
handling.
Undantag  från  straffansvaret  för  osann  uppgift
eller förtigande av sanningen föreslås för det  fall
att  den  som  hörts  skulle  ha haft rätt att vägra
yttra  sig och omständigheterna  innebär  en  skälig
ursäkt för  honom  eller  henne.  Undantag  föreslås
också  för  uppgifter  utan  betydelse  för  det som
förhöret avser.
Om den som hörs utan giltigt skäl vägrar att  yttra
sig  eller  att besvara en fråga, skall kommissionen
kunna förelägga  honom  eller  henne  att  vid  vite
fullgöra sin skyldighet.
Enligt  propositionen skall den som kallas till ett
förhör kunna  föreläggas  vid vite att före förhöret
uppliva  sin  kunskap om det  som  förhöret  gäller.
Föreläggandet får  avse  att  förhörspersonen  skall
uppliva  sin  kunskap  genom  att  granska för honom
eller  henne tillgängliga anteckningar  eller  andra
handlingar,   om   det   kan   göras  utan  avsevärd
olägenhet.
Regeringen konstaterar (prop. s.  22)  att eftersom
kommissionen inte är en domstol kan ett förhör inför
kommissionen  inte  omfatta  sådana  uppgifter   som
skyddas   av   grundlagarna.  Det  grundlagsstadgade
skyddet för den s.k. meddelarfriheten förblir därför
intakt i detta hänseende.
Regeringen diskuterar  (prop.  s.  19)  förhållandet
mellan  brott  och  vanärande handling och i  vilken
utsträckning reglerna  om  vanärande  handlingar kan
bli tillämpliga i den mån omständigheterna  inte kan
jämställas  med  brottsliga  handlingar.  Regeringen
pekar på att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1985
s.  774 konstaterade att rätten att vägra yttra  sig
beträffande  en  brottslig  handling främst synes ha
grundats på den intressekollision  som  å  ena sidan
risken  för  menedsansvar, å andra sidan risken  för
straff  för den  brottsliga  handlingen  medför  för
vittnet (se t.ex. SOU 1926:32 s. 269). I det angivna
rättsfallet  förklarade  Högsta  domstolen  att  den
intressekollision  på  vilken  regleringen  grundats
inte  uppkommer  för  det  fall  att  ansvar för den
brottsliga handlingen är preskriberat.  Det  kan  då
enligt  domstolen  tänkas att vittnet i stället vill
slippa  yttra  sig  därför   att   han   finner  den
brottsliga handlingen vara vanärande för honom.  Det
skulle  dock  enligt  domstolen föra för långt att i
allmänhet anse brottsliga  handlingar vara vanärande
i   den   mening   som   avses   i   36   kap.   6 §
rättegångsbalken  sedan  så  lång tid har  förflutit
från    handlingens   begående   att    ansvar    är
preskriberat.  En  rätt  att i denna situation vägra
yttra sig måste enligt domstolen  reserveras för det
fallet  att  vittnet fortfarande skulle  drabbas  av
allmänt och starkt  ogillande, om hans handling blev
känd.  Det aktuella fallet,  som  gällde  brott  mot
uppbördslagen, ansågs inte vara ett sådant fall.
Enligt  regeringen  måste ett brott av det slag som
kan komma att beröras av ett förhör hos kommissionen
i princip fortfarande  kunna föranleda någon form av
ansvar  för att det skall  omfattas  av  rätten  att
hålla tyst.
Regeringen   nämner   att   Svea   hovrätt  i  sitt
remissyttrande har vänt sig mot detta resonemang och
bl.a. pekat på att till skillnad från  den situation
som  rättegångsbalkens regler tar sikte på  kan  den
preskriberade  gärningen  inte  sällan  väntas  vara
själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.
Rätten  att  vägra yttra sig bör därför enligt samma
remissinstans   utsträckas   i   detta   avseende  i
förhållande    till    vad    som    gäller   enligt
rättegångsbalken. Även Kammarrätten i  Stockholm har
ifrågasatt promemorians förslag på denna punkt.
Enligt  regeringens mening är det mycket  vanskligt
att med någon  större grad av säkerhet uttala sig om
hur olika förhör till innehållet kommer att gestalta
sig.  Det  är också  svårt  att  förutse  hur  olika
förhörsteman  kommer  att  utformas. Vad som anförts
under remissbehandlingen i denna  del  om att själva
huvudtemat  för  ett  förhör inte sällan kommer  att
vara ett preskriberat brott  ter  sig därför ytterst
osäkert, om än inte omöjligt. Regeringen  anser inte
att det antagande som hovrätten ger uttryck  för kan
eller  bör  bilda  utgångspunkt för en bedömning  av
skyldigheten  för en  förhörsperson  att  yttra  sig
inför kommissionen.  Tvärtom  anser  regeringen  att
rättegångsbalkens  regler innehållande bl.a. en rätt
att  vägra  yttra  sig   om   brott   och  vanärande
handlingar  framstår  som  ändamålsenlig  även   vid
förhör  inför  kommissionen.  Härigenom skapas också
förutsättningar  för  att kommissionen  skall  kunna
arbeta  på  ett  verkningsfullt  och  för  uppdraget
ändamålsenligt sätt.
Mot  bakgrund  av   det   nu   sagda  bör  enligt
regeringens mening den som hörs av  kommissionen ges
samma  rätt  och skyldighet att lämna uppgifter  som
han  eller hon  skulle  ha  haft  som  vittne  i  en
rättegång.
I fråga  om  utformningen  av  lagtexten i bl.a. 4 §
andra stycket andra meningen och  5  § andra stycket
har Lagrådet ansett (se prop. s. 57) att  den  valda
tekniken  att  låta  lagens bestämmelser repliera på
rättegångsbalken utan  att direkt hänvisa till denna
har   lett   till   vissa   bestämmelser    som   är
svårförståeliga.  Delvis är fråga om rena fiktioner,
som enligt Lagrådet  naturligtvis såvitt möjligt bör
undvikas i lagtext. Lagrådet  kan  dock  inte se att
den valda tekniken leder fel. Lagrådet finner att en
lagtext    som   är   både   fullständig   och   mer
lättförståelig  skulle  bli  omfattande och bryta av
mot lagens utformning i övrigt,  och  Lagrådet anser
därför att tekniken får godtas.

Motioner

Propositionen har föranlett tre motioner i frågan om
rätten att vägra yttra sig inför kommissionen.
I  motion  1998/99:K28  av  Carl  Bildt  m.fl.  (m)
yrkande 6 begärs att riksdagen beslutar ändra  4 § i
förslaget  till förfarandelag angående den förhördes
rätt att vägra  yttra  sig.  Motionärerna delar Svea
hovrätts bedömning i hovrättens  remissyttrande  att
just  preskriberade  gärningar  ofta  kan väntas bli
själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.
Enligt    motionärernas    mening    talar    starka
integritetsskäl   mot   att  personer  skall  behöva
inställa  sig  inför  kommissionen   för  att  under
straffansvar avslöja brottsliga gärningar som de har
begått tidigare.
En motsatt uppfattning hävdas i två motioner.
I  motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson  m.fl.  (v)
yrkande  2  begärs  att  riksdagen beslutar om sådan
ändring i den föreslagna lagen  som innebär undantag
från 36 kap. 6 § rättegångsbalken  angående rätt att
tiga om vanärande handling. Motionärerna  anför  att
tidigare    granskningar   av   säkerhetstjänsternas
verksamhet antyder  att handlingar av denna art inte
torde  vara  helt  ovanliga.   Kommissionens  mycket
speciella uppdrag, liksom det faktum att den inte är
någon domstol, ger enligt motionärerna anledning att
något  snäva  in  det  område  där  rätt   att  tiga
föreligger.  I  4 § första stycket bör därför  efter
första meningen läggas  till  följande mening: "Dock
skall  rättegångsbalken  36  kap.   6  §  vad  avser
vanärande handling ej äga tillämplighet."
I  motion  1998/99:K31  av  Per  Lager  m.fl.  (mp)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om rätten  för
en  person  att  vägra yttra sig. Motionärerna anser
att - med tanke på  hur media fungerar och hur stort
intresset för kommissionens  utredningar  kommer att
vara  -  i  princip  vilken handling som helst,  när
media  har  fått  presentera   den,  kan  komma  att
innebära att en person kan drabbas av allmänt starkt
ogillande. En situation där kommissionens  möjlighet
att  höra  personer  under  straffansvar  blir  helt
tandlös bör undvikas.
Yrkande  2  i  samma  motion  behandlas nedan under
rubriken Uppgiftsskyldighet för myndigheter.
Härutöver  har  frågan  om  lagtextens   formulering
tagits upp i motion 1998/99:K28 av Carl Bildt  m.fl.
(m).  I  yrkande  7  (delvis)  begärs  att riksdagen
beslutar  om  sådan  ändring  i 4 § andra stycket  i
förslaget  till  förfarandelag  att   det  av  lagen
framgår   att   kommissionen  inte  behöver  inhämta
tillstånd   från   myndighet.   Motionärerna   delar
regeringens uppfattning  att  kommissionen  för  att
kunna  fullgöra  sitt uppdrag kan behöva ha tillgång
även till myndigheters sekretessbelagda uppgifter av
det slag det här är  fråga  om  men är kritiska till
den tekniska lösningen och anser  att  det  av lagen
klart  skall  framgå  att  kommissionen inte behöver
inhämta myndighetens tillstånd.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet har yttrat  sig i frågan om rätten
att vägra yttra sig inför kommissionen.
Justitieutskottet  kan  i  och för  sig  hålla  med
motionärerna bakom motionerna K27 och K31 om att ett
bifall till deras yrkanden skulle kunna innebära att
den  som hörs inför kommissionen  vore  skyldig  att
svara  på  frågor  i  större utsträckning än vad som
följer   av  regeringens  förslag.   Utskottet   kan
emellertid inte förorda en sådan ändring. Det faktum
att kommissionen  faktiskt  inte  är  någon  domstol
innebär  nämligen  att  förfarandet  inför  den inte
fullt  ut  motsvarar de rättssäkerhetsgarantier  som
ett domstolsförfarande  innebär.  Att  under  sådana
omständigheter låta dem som hörs ha rätt att tiga  i
mindre  utsträckning  än  vad  som  skulle  ha varit
fallet vid ett domstolsförfarande kan knappast anses
försvarbart.   Intresset   av   ett  så  heltäckande
material  som  möjligt  måste här stå  tillbaka  för
intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas
integritet.
Justitieutskottet  är  å andra  sidan  inte  heller
berett att ställa sig bakom önskemålet i motion K28,
som alltså innebär att den  som  hörs  skall ha rätt
att  tiga  i  högre  utsträckning än i domstol.  Ett
bifall till motionsönskemålet  skulle  innebära  att
den  hörde  skulle  ha  en generell rätt att tiga om
preskriberade  brott vars  avslöjanden  inte  skulle
mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet
vill i sammanhanget  påpeka att rättspraxis synes ge
utrymme för den tolkningen att preskriberade brott -
under vissa förutsättningar  -  kan  medföra en rätt
att vägra att yttra sig.
Sammantaget  innebär  detta  att  justitieutskottet
delar  regeringens uppfattning att rättegångsbalkens
regler får  anses  vara ändamålsenliga såvitt gäller
förhören  inför  kommissionen.   Enligt   utskottets
mening  finns  det  också ett värde i att det  redan
finns en viss rättsbildning på området som kan komma
till användning i kommissionens  arbete.  Med  andra
ord  kan  kommissionen  med  den  valda ordningen ha
nytta av motiven till rättegångsbalkens  motsvarande
bestämmelse,   anslutande   rättspraxis   och  övrig
litteratur.
Justitieutskottet            föreslår           att
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28
och   K31  i  de  delar  som  här  är  aktuella.   -
Företrädarna för Moderata samlingspartiet respektive
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält avvikande
meningar.

Utskottets bedömning

I fråga  om  rätten  för  en förhörsperson att vägra
yttra      sig     inför     kommissionen      delar
konstitutionsutskottet   i   sak  justitieutskottets
bedömning. Det faktum att kommissionen inte är någon
domstol innebär att förfarandet inför den inte fullt
ut  motsvarar  de  rättssäkerhetsgarantier  som  ett
domstolsförfarande  innebär.  Intresset  av  ett  så
heltäckande material  som  möjligt  måste  här,  som
justitieutskottet funnit, stå tillbaka för intresset
av  rättssäkerhet  och  skyddet  för  den  enskildes
integritet. Justitieutskottet påpekar att önskemålet
i  motion K28 innebär att den som hörs skall  ha  en
vidare rätt att tiga än han eller hon skulle ha haft
i domstol,  och  utskottet är inte heller berett att
ställa sig bakom en sådan ordning. Justitieutskottet
pekar på att rättspraxis  synes  ge  utrymme för den
tolkningen  att  preskriberade  brott - under  vissa
förutsättningar  -  kan medföra en  rätt  att  vägra
yttra sig. Justitieutskottet  pekar  vidare  på  det
värde  som  finns  i  att  det  redan  finns en viss
rättsbildning   på   området   som  kan  komma  till
användning i kommissionens arbete  eller - med andra
ord - att kommissionen med den valda  ordningen  kan
ha   nytta   av   motiven   till   rättegångsbalkens
motsvarande bestämmelse, anslutande  rättspraxis och
övrig litteratur.
Konstitutionsutskottet    delar   således    liksom
justitieutskottet   regeringens    uppfattning   att
rättegångsbalkens     regler    får    anses    vara
ändamålsenliga   såvitt   gäller    förhören   inför
kommissionen.
Som  justitieutskottet  har  föreslagit   avstyrker
konstitutionsutskottet  motionerna  1998/99:K28  (m)
yrkande 6, 1998/99:K27 (v) yrkande 2 och 1998/99:K31
(mp)  yrkande 1. Konstitutionsutskottet  tillstyrker
därmed regeringens förslag i denna del.
Såvitt  avser  frågan  om lagtextens utformning vill
konstitutionsutskottet  erinra   om  Lagrådets  ovan
redovisade uttalande, vari Lagrådet  funnit  att den
av    regeringen    valda   tekniken   får   godtas.
Konstitutionsutskottet  anser sig inte utan ingående
analys kunna överblicka konsekvenserna  av  en annan
utformning  av  lagtexten än den som regeringen  har
föreslagit och som  anknyter  till  formuleringen  i
rättegångsbalken.   Utskottet   tillstyrker  således
regeringens förslag och avstyrker motion 1998/99:K28
(m)  yrkande  7 såvitt avser formuleringen  av  4  §
andra stycket andra meningen i förfarandelagen.

Skyldighet att visa upp en handling eller ett
föremål

Bakgrund - regler om editionsplikt

För rättegången  i  allmän  domstol  finns  regler i
rättegångsbalken  om  skyldighet  att tillhandahålla
skriftliga handlingar eller föremål. Den som innehar
en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som
bevis är skyldig att - med rättegångsbalkens  ord  -
förete  den.  Undantag  från den skyldigheten gäller
motsvarande undantagen från vittnesplikten för vissa
befattningshavare  och  andra   med   tystnadsplikt.
Skyldigheten att förete skriftliga handlingar gäller
inte    minnesanteckningar    eller   andra   sådana
uppteckningar   som   är  avsedda  uteslutande   för
personligt  bruk,  om  det   inte   finns  synnerlig
anledning att handlingen företes.
Den som är skyldig att förete en skriftlig handling
kan  av  rätten föreläggas detta. Föreläggandet  kan
ges vid vite.
Rättegångsbalkens regler gäller i tillämpliga delar
även för förvaltningsprocessen.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  kommissionen  skall kunna
förelägga   en  enskild  som  innehar  en  skriftlig
handling   som    kan   antas   ha   betydelse   för
kommissionens arbete  att  vid  vite  visa upp denna
handling. Den förelagde skall dock inte  behöva visa
upp en sådan handling som han eller hon inte  skulle
ha behövt visa upp i en rättegång.
I   likhet   med   vad   som  föreslås  beträffande
skyldigheten  att  lämna  en  uppgift   vid   förhör
föreslås  att  en  myndighet  i  vars  verksamhet en
uppgift    som    omfattas    av    utrikes-   eller
försvarssekretess  har  inhämtats  skall   anses  ha
lämnat tillstånd till att handlingen eller föremålet
visas upp.
Motsvarande bestämmelser föreslås gälla beträffande
uppvisande av föremål.
Regeringen  redovisar  Lagrådets förslag att  orden
"visa upp", som användes i lagtexten även i det till
Lagrådet remitterade förslaget,  skulle bytas ut mot
t.ex.  ordet  "förete"  för  att inrymma  också  att
handlingen eller föremålet också  skall  lämnas fram
för granskning. Regeringen anför att uttrycket "visa
upp"  förekommer  flitigt i olika författningar  och
har svårt att se att  uttrycket  i den nu föreslagna
lagen kan missförstås på något sätt.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
7  (delvis) begärs att riksdagen beslutar  om  sådan
ändring  i  5  §  andra  stycket  i  förslaget  till
förfarandelag   att   det   av   lagen  framgår  att
kommissionen  inte  behöver inhämta  tillstånd  från
myndighet.    Motionärerna     delar     regeringens
uppfattning att kommissionen för att kunna  fullgöra
sitt  uppdrag  kan  behöva  ha  tillgång  även  till
myndigheters  sekretessbelagda uppgifter av det slag
det  här  är fråga  om  men  är  kritiska  till  den
tekniska lösningen  och anser att det av lagen klart
skall framgå att kommissionen  inte  behöver inhämta
myndighetens tillstånd.
I  samma  motion  yrkande  8  begärs  att riksdagen
beslutar  ändra formuleringen "visa upp"  i  5  §  i
förslaget till  förfarandelag  till  antingen  "visa
fram",  "förete"  eller  "lägga fram" i enlighet med
vad som anförts i motionen.  Motionärerna  anser att
uttrycket "visa upp" inte korrekt uttrycker  vad som
åsyftas  med  bestämmelsen,  nämligen att handlingen
och   föremålet   också   skall   överlämnas    till
kommissionen för granskning.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet   delar   regeringens  uppfattning
beträffande  användningen av orden  "visa  upp"  och
föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motion
K28 yrkande 8.

Utskottets bedömning

Regeringen har  framhållit  att uttrycket "visa upp"
förekommer   flitigt  i  olika  författningar,   och
regeringen har haft svårt att se att uttrycket i den
nu föreslagna  lagen  kan missförstås på något sätt.
Justitieutskottet  delar   regeringens  uppfattning.
Konstitutionsutskottet   har   inte    någon   annan
uppfattning,    och   utskottet   avstyrker   motion
1998/99:K28 yrkande 8. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag  till  lydelse  av  5  §  första
stycket förfarandelagen.
Konstitutionsutskottet  har  i  föregående  avsnitt
avstyrkt  motion  1998/99:K28  (m)  yrkande 7 såvitt
avser  formuleringen  av  4  §  andra stycket  andra
meningen  nämnda  lag  och  tillstyrkt   regeringens
förslag.   Av   samma   skäl   avstyrker   utskottet
motionsyrkandet  såvitt avser formuleringen av  5  §
andra stycket och  tillstyrker regeringens förslag i
denna del.

Uppgiftsskyldighet för myndigheter

Propositionen

Regeringen  föreslår   att  myndigheter  skall  vara
skyldiga  att på begäran  lämna  de  uppgifter  till
kommissionen   som   kan   antas  ha  betydelse  för
kommissionens arbete. En myndighet  skall  dock inte
få lämna en sådan uppgift som en enskild inte skulle
ha behövt lämna.
Omfattningen  av  myndigheternas uppgiftsskyldighet
bör enligt regeringen  (prop. s. 30 f.) bestämmas av
kommissionen själv. Något  utrymme  för en myndighet
att  vägra  lämna  uppgifter  till kommissionen  bör
alltså inte finnas. Kommissionen  måste  dock i sitt
arbete   givetvis  beakta  att  personuppgiftslagens
regler följs.
De  efterfrågade   uppgifterna   kan   lämnas  till
kommissionen på olika sätt, muntligen vid  förhör, i
skrift  eller bild eller på annat sätt, t.ex.  genom
upptagning eller uppvisande av ett hemligt föremål.
Frågan om tillgång till uppgifter och handlingar hos
myndigheter  aktualiseras också av den möjlighet som
regeringen föreslår  att  förelägga  den  som kallas
till förhör att före förhöret uppliva sin kunskap om
det som förhöret gäller genom att granska för  honom
eller  henne  tillgängliga  anteckningar eller andra
handlingar,   om   det  kan  göras   utan   avsevärd
olägenhet.
Regeringen anför i  denna del (prop. s. 17) att det
endast bör vara fråga om en skyldighet att ta del av
handlingar  m.m. som är  tillgängliga  för  den  som
kallas. I fråga om personal inom säkerhetstjänsterna
menar regeringen att endast de som för dagen arbetar
med sådana uppgifter  bör  kunna föreläggas att liva
upp  sina  kunskaper  utan inskränkning  till  vissa
handlingar.  I  fråga  om  tidigare  anställda  inom
säkerhetstjänsterna     anser     regeringen     att
föreläggande bör kunna riktas  mot  dem om det avser
tillgängliga privata dagböcker eller liknande.

Motion

I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
2  begärs  ett tillkännagivande om införande  av  en
sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda
vid säkerhetstjänsterna. Motionärerna framhåller att
mycket av det som kommissionen skall utreda har hänt
för 20 eller  30  år sedan och att den bästa metoden
för att utröna vad  som  hände  torde  vara att höra
personer  som  då arbetade inom säkerhetstjänsterna.
För  att  få  fram   korrekta  uppgifter  bör  dessa
personer  enligt  motionärerna   få   möjlighet  att
uppliva sin kunskap genom att få tillgång till t.ex.
sina egna tidigare tjänsteanteckningar.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet  anmärker  att  -  i den  mån  det
behövs   -   här   avsedda   handlingar   kan  göras
tillgängliga  för  den  hörde under förhörets  gång.
Härigenom kan det syfte som  motionärerna  tar sikte
på  tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt
jämfört  med om den hörde fortfarande varit anställd
inom säkerhetstjänsterna.  Samtidigt  kan  kraven på
den  hörde  att  orientera  sig  i förväg begränsas.
Utskottet erinrar om att de frågor  om sekretess som
kan     aktualiseras     ligger     utanför     dess
beredningsområde.
Justitieutskottet      delar     sammanfattningsvis
regeringens    uppfattning    och    föreslår    att
konstitutionsutskottet avstyrker  motion K31 i denna
del.

Utskottets bedömning

Liksom  motionärerna  bedömer konstitutionsutskottet
att det för att få fram  korrekta uppgifter kan vara
av stor betydelse att personer  som tidigare arbetat
inom någon av de myndigheter vars  verksamhet  skall
granskas  kan  liva  upp  sitt  minne genom att läsa
t.ex. egna tidigare tjänsteanteckningar.  Frågan  är
emellertid på vilket sätt detta skall ske för att ge
största möjliga säkerhet.
Regeringens förslag innebär att det är kommissionen
som skall göra bedömningen om förhörspersonen bör få
tillgång  till  sådana handlingar, och att detta vid
behov kan ske efter  det  att  kommissionen granskat
handlingarna. Konstitutionsutskottet  har  svårt att
se  att  en  annan  ordning  skulle  ge  motsvarande
säkerhetsgarantier.  Den  tidsutdräkt  som  kan  bli
följden av förfarandet bör enligt utskottets  mening
inte behöva bli besvärande.
Liksom      justitieutskottet     delar     således
konstitutionsutskottet  regeringens  uppfattning  om
hur   handlingar   skall   göras   tillgängliga  för
kommissionen   och  för  personer  som  kommissionen
önskar  höra.  Motion  1998/99:K31  (mp)  yrkande  2
avstyrks således.

Uppgiftsskyldighet för vissa arkiv

Förslaget  om uppgiftsskyldighet  för  myndigheterna
mötte i remissomgången  kritik från Riksarkivet, som
ansåg att kommissionen inte borde kunna förelägga en
arkivinstitution att lämna  ut  en  handling  ur ett
enskilt arkiv i strid med förbehåll som ställts  upp
vid överlämnandet av arkivet.
Det   förslag   till  bestämmelse  om  myndigheters
uppgiftsskyldighet   som  förelåg  i  remissomgången
innehöll ingen annan begränsning för vilka uppgifter
som skulle lämnas än att  de  skulle  kunna antas ha
betydelse   för   kommissionens   verksamhet.    Med
anledning  av remisskritik mot att en uppgift som en
förhörsperson  skulle ha rätt att vägra yttra sig om
vid   förhör   inför   kommissionen   skulle   kunna
tillställas  kommissionen  genom  en  myndighet  har
bestämmelsen kompletterats  i  propositionen. Enligt
det   nu  föreliggande  förslaget  undantas   sådana
uppgifter  som  en  enskild inte skulle ha haft rätt
att  lämna  till  kommissionen   samt   -   om  inte
synnerliga skäl föreligger - uppgifter varigenom  en
yrkeshemlighet  skulle uppenbaras. Det rör sig t.ex.
om uppgifter i en  advokats  klientförhållande eller
en  läkares  patientkontakter  samt   uppgifter   om
företagshemligheter.
Regeringen  bemötte  i propositionen Riksarkivets i
remissomgången  framförda   kritik  (prop.  s.  31).
Regeringens  uppfattning är att  uppgifterna  i  ett
enskilt arkiv  som  innehas  av  en  myndighet trots
uppställda  förbehåll på samma sätt som  gäller  för
uppgifter hos  enskilda bör vara tillgängliga, om de
kan  antas ha betydelse  för  kommissionens  arbete.
Regeringen  är  medveten  om den risk som föreligger
att  med  lag  ingripa  i  överenskommelser   mellan
enskilda  och  en  arkivmyndighet  men anser att det
föreliggande   granskningsuppdraget  är   av   sådan
särpräglad  art att  det  i  detta  fall  kan  anses
föreligga starkare  skäl  för insyn i enskilda arkiv
än  mot.  Regeringen  vill  dock   understryka   att
infordrandet  av  uppgifter  från enskilda arkiv hos
myndigheter  i  strid  med  förbehåll  bör  ske  med
varsamhet.
Regeringen  påpekar  att  gränsdragningsfrågor  kan
uppkomma beroende på om arkivet har överlämnats till
arkivmyndigheten  som  gåva  eller  som  deposition.
Utgångspunkten måste vara att  om  deponenten  eller
något  rättssubjekt  i dennes ställe disponerar över
arkivet, så skall en begäran  göras  enligt reglerna
om uppvisande av skriftlig handling och ställas till
den fysiska eller juridiska personen i fråga.
Regeringen  påpekar  vidare att en begäran  om  att
lämna  uppgift  bör  kunna  föregås  av  förhör  med
företrädare för myndigheten och att vid förhöret bör
kunna fastställas vilka  uppgifter  av  intresse som
myndigheten   besitter  samt  vilka  uppgifter   som
behöver lämnas till kommissionen.
Till utskottet  har  inkommit  en  skrivelse den 25
oktober   1999   från   Krigsarkivet.  I  skrivelsen
kritiseras regeringens förslag  till  skyldighet för
myndigheter    att    lämna   ut   handlingar   till
kommissionen. Kritiken  är av samma innebörd som den
kritik Riksarkivet framförde  i  remissomgången, och
som återges i propositionen. - Utskottet noterar att
propositionen lades på riksdagens  bord  den 10 juni
1999  och  att  motionstiden  gick ut den 13 augusti
1999. Propositionen i denna del  har  inte föranlett
någon motion.
I 13 § arkivlagen (1990:782) finns en föreskrift  om
att    statliga   arkivmyndigheter   får   ta   emot
arkivmaterial  också  från  enskilda.  I förarbetena
till  arkivlagen (prop. 1989/90:72 s. 79)  framhålls
att de  enskilda arkiven vid sidan av myndigheternas
arkiv  utgör   en   viktig  del  av  det  nationella
kulturarvet och att det  är  viktigt  att  också  de
bevaras  för  eftervärlden. Ett sätt att säkra detta
är att arkivmyndigheterna  tar  sig an sådana arkiv.
Bestämmelsen  avses  markera  det  legitima   i  att
arkivmyndigheterna tar emot även enskilda arkiv,  om
de  finner  det befogat och praktiskt och ekonomiskt
möjligt. De enskilda  arkiv som arkivmyndigheten tar
emot för förvaring och  vård eller forsknings- eller
studieändamål blir inte därmed  ett  myndighetsarkiv
utan utgör ett separat arkiv i myndighetens lokal.
Handlingarna  i  de  enskilda  arkiven  blir   inte
allmänna  handlingar  hos  myndigheten  (2 kap. 11 §
tryckfrihetsförordningen).
I  en  kommentar  till arkivlagen (Claes Gränström,
Lennart Lundquist, Kerstin Fredriksson: Arkivlagen -
Bakgrund  och  kommentarer,  1992)  påpekas  att  de
statliga  arkivmyndigheterna  sedan  länge  förvarar
omfattande  bestånd av enskilda arkiv av riks- eller
lokalhistoriskt intresse och att de enskilda arkiven
inte  enbart  utgör   en   del   av  det  nationella
kulturarvet.   Genom   sitt  ursprung  ger   de   en
kompletterande bild av och en nödvändig motvikt till
den officiella syn på händelser och förhållanden som
förs fram i den typ av handlingar  som mest frekvent
finns      bevarade     i     myndigheternas     och
arkivmyndigheternas  arkiv,  såsom protokoll, domar,
kopior    av    utgående   handlingar,    rapporter,
promemorior och utredningar.  De  handlingar i vilka
enskilda  personer  i allmänhet direkt  kommer  till
tals,  såsom  inlagor,   överklaganden,  ansökningar
m.m.,  förvaras i regel i akt-  eller  dossierserier
som är skrymmande  och  därför  i  stor utsträckning
blir föremål för gallring.
Utskottet  har  ovan  redogjort  för de  regler  som
gäller   för   rättegången   i  allmän  domstol   om
skyldighet att tillhandahålla  skriftliga handlingar
eller föremål. Därav framgår att  den som är skyldig
att  tillhandahålla  en handling kan  föreläggas  av
domstolen att göra det.
Utskottet noterar regeringens  utgångspunkt att, om
en deponent eller något rättssubjekt  i  deponentens
ställe  disponerar över ett arkiv, en begäran  skall
göras enligt  reglerna  om  uppvisande  av skriftlig
handling   och   ställas   till  den  fysiska  eller
juridiska personen i fråga.  Problemet i förhållande
till  enskildas  förbehåll  bör därför  inte  uppstå
annat än i fråga om arkiv som  överlämnats  till  en
arkivmyndighet i annan form än som deposition.
Utskottet  noterar  vidare  att kommissionen enligt
propositionen skall kunna begära  in  både uppgifter
och  handlingar från såväl enskilda som  myndigheter
under    förutsättningen   att   uppgifterna   eller
handlingarna    kan    antas    ha   betydelse   för
kommissionens verksamhet. Att undanta  uppgifter och
handlingar    som    har    överlämnats    till   en
arkivmyndighet     riskerar     enligt    utskottets
uppfattning  att  avsevärt  begränsa   kommissionens
möjligheter  att  fullgöra  sitt  uppdrag. Utskottet
noterar  också  att  särskilda sekretessbestämmelser
föreslås för kommissionens verksamhet.
Liksom   regeringen   anser   utskottet   att   det
föreliggande  granskningsuppdraget   är   av   sådan
särpräglad  art  att  det  i  detta  fall  kan anses
föreligga  starkare skäl för insyn i enskilda  arkiv
än  mot. Utskottet  har  i  ett  föregående  avsnitt
understrukit  att  kommissionen  kommer  att inta en
unik  ställning och att detta kan accepteras  endast
med  hänsyn   till  det  starka  allmänintresse  som
föreligger    i    fråga    om    kartläggning    av
säkerhetstjänsternas   underrättelseverksamhet  samt
att  kommissionen  inte  får   bilda   mönster   för
framtiden  utan  bör  ses  som en engångsföreteelse.
Infordrandet  av  uppgifter från  enskilda  arkiv  i
strid med förbehåll  förutsätts  vidare ske med stor
varsamhet.
Utskottet anser därmed att regeringens  förslag  i
denna del bör godtas.

Ordförandeskap vid förhör

Propositionen

Regeringen   anser   inte   att   det  behövs  någon
bestämmelse  om  vem  som  skall  leda kommissionens
förhör under straffansvar.
Regeringen   redovisar  (prop.  s.  21)   Lagrådets
uppfattning att en bestämmelse om att förhöret skall
hållas under ledning av någon som är eller har varit
ordinarie domare  bör  tas  in i lagen. Lagrådet har
framhållit  att  den  formella hanteringen  vid  ett
förhör av t.ex. sekretessfrågor  och  frågan  om  en
parts  rätt  att  vägra  yttra  sig  förutsätter  en
betydande  förtrogenhet med främst rättegångsbalken.
Vidare   har  Lagrådet   betonat   vikten   av   att
förhörspersonen, med hänsyn till lagens bestämmelser
om straffansvar,  har  en  klar  uppfattning  om vad
förhöret  avser och att frågan om en parts rätt  att
vägra   yttra    sig    förutsätter   en   betydande
förtrogenhet  med  främst  rättegångsbalken.  Enligt
Lagrådet måste det finnas någon  som avbryter frågor
utanför  ramen  och  också detta förutsätter  enligt
Lagrådet  avsevärd  erfarenhet  av  vittnesförhör  i
domstol.
Enligt  regeringens  uppfattning   är   det  mindre
lämpligt  att  låsa  kommissionen med en bestämmelse
som anger att förhör skall  hållas  under ledning av
den  som  är  eller  har  varit  ordinarie   domare.
Regeringen  anser  inte  heller  att  en mindre snäv
bestämmelse  behövs,  utan  kommissionen  bör  själv
kunna bedöma och bestämma vem av dess ledamöter  som
är bäst lämpad att leda ett förhör.

Motioner

Två motioner har väckts i denna fråga.
I  motion  1998/99:K28  av  Carl  Bildt  m.fl.  (m)
yrkande  3  begärs  att  riksdagen beslutar om sådan
ändring i 2 § i förslaget till förfarandelag att det
av lagen framgår att förhör under straffansvar skall
hållas  under  ledning av någon  med  domarbakgrund.
Motionärerna  anser  att  kommissionens  förhör  kan
förutses  komma   att  väcka  stort  nationellt  och
internationellt  massmedialt   intresse   med   vida
genomslag  i press, radio och TV och att den mediala
uppmärksamheten  kommer  att riktas även mot den som
leder förhören. Med hänsyn  till den genomslagskraft
och betydelse för tilltron till kommissionen som den
som leder förhören kan väntas  få anser motionärerna
att  uppgiften  bör åvila kommissionens  ordförande.
Motionärerna  framhåller  vidare  att  det  för  att
tillgodose  rättssäkerheten  hos  den  som  hörs  av
kommissionen  krävs  att  förhöret  håller  sig inom
angivna   ramar.  Detta  kräver  i  sin  tur  enligt
motionärerna  att  förhöret  hålls  under ledning av
någon som är eller har varit domare,  dvs. en person
som     har     stor    förtrogenhet    med    bl.a.
rättegångsbalkens  regler och mångårig erfarenhet av
vittnesförhör vid domstol.
I  motion  1998/99:K31  av  Per  Lager  m.fl.  (mp)
yrkande 4 begärs  ett  tillkännagivande  av  angiven
innebörd.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet  vill  betona att bl.a. det faktum
att   förhören   sker  under  straffansvar   ställer
särskilda  krav på  den  som  skall  leda  dem.  För
utskottet framstår  det  därför  som  naturligt  att
förhören leds av en person med en gedigen erfarenhet
på  processrättens  område.  De  skäl  som  Lagrådet
åberopat  talar  i  och  för  sig med styrka för att
förhören  leds  av  en  person  med   domarbakgrund.
Utskottet  noterar  att kommissionens sammansättning
numera  är  klar  och att  det  bland  kommissionens
ledamöter  finns  en   person  som  varit  ordinarie
domare. Utskottet anser  dock  att  kommissionen som
förvaltningsmyndighet  själv  bör kunna  besluta  om
sina  arbetsformer och därmed även,  som  regeringen
anser,  vem som bör leda förhöret. Utskottet utgår i
likhet med  regeringen från att kommissionen beaktar
de rättssäkerhetsaspekter som Lagrådet pekat på.
Justitieutskottet  anser att motionerna K28 och K31
i  denna  del  bör  avstyrkas.  -  Företrädarna  för
Moderata     samlingspartiet,     Kristdemokraterna,
Folkpartiet liberalerna  och Miljöpartiet har anmält
avvikande mening.

Utskottets bedömning

Som justitieutskottet betonat ställer det faktum att
förhören sker under straffansvar  särskilda  krav på
den som skall leda dem. Lagrådet har, som regeringen
redovisat,  noga  utvecklat  skälen för att förhören
bör  ledas  av någon som har betydande  förtrogenhet
med främst rättegångsbalken.
Kommissionens       sammansättning      är      som
justitieutskottet  noterat   numera   klar.   En  av
kommissionens  ledamöter har varit ordinarie domare.
Kommissionen har  möjlighet  att överlämna ledningen
av förhör till denna ledamot.  Oavsett  om  så  sker
anser sig konstitutionsutskottet kunna utgå från att
kommissionen  planerar förhören och i görligaste mån
förutser  i vilka  delar  rättssäkerhetsfrågor  blir
särskilt aktuella.  Utskottet anser sig vidare kunna
utgå  från att kommissionen  vid  behov  kommer  att
avbryta ett förhör för att överlägga om vilka frågor
som skall ställas. Det kan också erinras om att även
kommissionens sekreterare är ordinarie domare.
Konstitutionsutskottet    anser   således,   liksom
justitieutskottet,     att     kommissionen      som
förvaltningsmyndighet  själv  bör  kunna  besluta om
sina  arbetsformer och därmed även vem som bör  leda
ett förhör.
Konstitutionsutskottet    utgår    i   likhet   med
regeringen    och    justitieutskottet   från    att
kommissionen beaktar de  rättssäkerhetsaspekter  som
Lagrådet pekat på.
Med  det anförda tillstyrker konstitutionsutskottet
regeringens    förslag   till   lydelse   av   2   §
förfarandelagen och avstyrker motionerna 1998/99:K28
(m) yrkande 3 och 1998/99:K31 (mp) yrkande 4.

Bestämmelse om offentliga förhör

Gällande ordning för handläggning hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

En    kommitté    bestämmer    själv    över    sitt
utredningsarbete.        Liksom        hos        en
förvaltningsmyndighet   är   sammanträden    normalt
slutna,  och  allmänheten  har inte tillträde. Detta
gäller  även  om  andra än till  myndigheten  knutna
personer i någon roll  deltar  i sammanträdena. Till
detta kommer att hos kommittéer,  liksom  hos  andra
myndigheter,  en mängd information inhämtas på annat
sätt än genom sammanträden.
Vad    avser   sammanträden    finns    varken    i
kommittéförordningen eller i förvaltningslagen någon
bestämmelse   som   förbjuder   myndigheten  att  ge
allmänheten  tillträde  till ett sammanträde.  Denna
möjlighet    begränsas   -   utom    av    praktiska
omständigheter - endast av gällande sekretessregler.
För rättegång  i  domstolar  gäller  andra  regler.
Förhandling  vid  domstol  skall  vara offentlig.  I
vissa fall får dock förhandling hållas  inom stängda
dörrar.  Det  gäller i första hand om det kan  antas
att det vid förhandlingen  kommer att förebringas en
uppgift  för vilken hos domstolen  gäller  sekretess
som avses  i  sekretesslagen  och rätten bedömer det
vara av synnerlig vikt att uppgiften  inte röjs. Det
gäller  därutöver  i vissa andra fall där  sekretess
gäller enligt sekretesslagen.

Propositionen

Regeringen  gör  bedömningen  att  några  regler  om
offentliga förhör inte bör tas in i lagen.
Som  motiv  pekas  på   (prop.  s.  23)  att  någon
förhandlings-  eller  sammanträdesoffentlighet  inte
råder   hos   en  sådan  förvaltningsmyndighet   som
kommissionen utgör.  Huvudregeln  är  att förhör och
sammanträden inför kommissionen inte är  offentliga.
Däremot  har  kommissionen, på samma sätt som  andra
förvaltningsmyndigheter,  en  diskretionär  rätt att
bestämma att t.ex. ett förhör inför kommissionen kan
ske  offentligt. En förutsättning för detta är  dock
enligt  vad  regeringen  framhåller  att  ett sådant
förfarande    är   förenligt   med   sekretesslagens
bestämmelser.
I frågan om man  bör  införa  speciella  regler för
förhör inför kommissionen anför regeringen  att  det
på  goda  grunder kan antas att sådana förhör kommer
att tilldra sig ett stort intresse från allmänheten,
samtidigt som  det  måste  beaktas att kommissionens
verksamhet   kommer   att  avse  frågor   som   även
fortsättningsvis   måste    omges   med   sekretess.
Regeringen pekar på att behovet  av sekretesskydd är
särskilt  starkt  bl.a.  när  det gäller  skydd  för
källor  och  när  det  är  fråga  om  att  garantera
uppgiftslämnares anonymitet samt på att hänsyn måste
tas  till  undersökningens  effektivitet   och  till
enskilda personer. Vidare måste beaktas att  den som
skall höras av kommissionen inte skall kunna anpassa
sin  utsaga  till  vad  andra redan har sagt. Hänsyn
måste  naturligtvis också  tas  till  försvars-  och
utrikessekretessen.     Regeringen    bedömer    att
offentliga  förhör  blir  ett   undantag  om  vilket
kommissionen har en diskretionär beslutanderätt, och
för detta behövs inga regler i den aktuella lagen.

Motion

Carl  Bildt  m.fl.  (m)  begär i motion  1998/99:K28
yrkande 5 att riksdagen beslutar  att  kommissionens
möjlighet  att  hålla  öppna förhör skall framgå  av
förfarandelagen. Ett uttryckligt  lagstöd  för denna
möjlighet  framstår enligt motionärernas mening  som
än mer motiverat  just  därför att offentliga förhör
kan   förväntas   förekomma   i   mycket   begränsad
utsträckning.

Utskottets bedömning

Utskottet  konstaterar  att  kommissionen   har   en
diskretionär  rätt att bestämma att t.ex. ett förhör
inför   kommissionen    kan   ske   offentligt.   En
förutsättning för detta är  dock  att förfarandet är
förenligt med sekretesslagens bestämmelser.
Det   står  således  klart  att  kommissionen   har
möjlighet   att   hålla   offentliga  förhör.  Någon
särskild  bestämmelse  om  denna   möjlighet   anser
utskottet  i  likhet  med  regeringen inte påkallad.
Motion 1998/99:K28 (m) yrkande 5 avstyrks.

Juridiskt biträde

Regeringen föreslår att den  som av kommissionen har
förelagts att inställa sig till ett förhör eller att
visa upp en skriftlig handling  eller  ett  föremål,
skall  ha rätt att få ett lämpligt juridiskt biträde
förordnat för sig av kommissionen.
Om den  som  har  förelagts  att  inställa sig till
förhör  eller  att  visa upp handling eller  föremål
hörs av kommissionen,  skall  biträdet  ha  rätt att
ställa frågor till honom eller henne.
Ersättning  till biträdet skall betalas av allmänna
medel.
Propositionen  har i denna del inte föranlett någon
motion.

Särskilda sekretessfrågor

Förordnande om tystnadsplikt

Bakgrund - regler vid rättegång

Om det vid en förhandling i domstol har förebringats
en uppgift för vilken  det  gäller  sekretess enligt
sekretesslagen hos domstolen, får domstolen förordna
om  tystnadsplikt  avseende uppgiften (5  kap.  4  §
rättegångsbalken).   En    förutsättning    är   att
förhandlingen ägt rum inom stängda dörrar.
För  sådana  uppgifter  gäller  enligt 16 kap. 1  §
sekretesslagen  undantag  från  rätten   att   fritt
meddela uppgifter och underrättelser för publicering
(meddelarfriheten).
Brott   mot  tystnadsplikt  sanktioneras  genom  en
straffbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  kommissionen  skall kunna
besluta  om  tystnadsplikt  beträffande uppgift  som
kommer  fram vid ett förhör och  för  vilken  gäller
sekretess enligt sekretesslagen.
Sekretess  skall  inte hindra att den kallade eller
förelagde lämnar uppgifter till sitt biträde, om det
behövs för att han eller  hon  skall  kunna  ta till
vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja  en
sådan uppgift.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
9 begärs ett tillkännagivande om vad som kan vara en
betänklig  utveckling  i riktning mot ökad sekretess
för   uppgifter   som   också    har    ett    stort
allmänintresse.   Motionärerna   anser   sig   kunna
konstatera  att  förordnanden  enligt  5  kap.  4  §
rättegångsbalken  på  senare  tid  tycks  ha  blivit
vanligare  i  våra  domstolar med effekten att extra
sträng sekretess kommit  att  omgärda  aktuella  och
uppmärksammade  brottmål med stort allmänt intresse.
Motionärerna ifrågasätter varken de förordnanden som
har  utfärdats  eller  regeringens  förslag  att  ge
kommissionen motsvarande  möjlighet.  Detta framstår
tvärtom enligt motionärerna som naturligt  med tanke
på  syftet  att  förhörspersonerna fritt skall  våga
säga sanningen inför  kommissionen, men motionärerna
vill ändå fästa uppmärksamhet  på  vad  som kan vara
början  på  en  betänklig utveckling i riktning  mot
ökad sekretess för uppgifter som också har ett stort
allmänintresse   och    peka   på   den   fara   som
begränsningar av öppenheten  i  sin  förlängning kan
föra med sig för den fortsatta demokratiutvecklingen
i vårt land.

Utskottets bedömning

Öppenhet  är  av  grundläggande  betydelse  för  den
demokratiska utvecklingen. I likhet med motionärerna
anser utskottet att en utveckling mot ökad sekretess
vore betänklig. I linje med detta  bör  förordnanden
om   tystnadsplikt   meddelas   endast   då  det  är
nödvändigt.  Utskottet  utgår  från att så sker  och
anser inte att något tillkännagivande i enlighet med
motion  1998/99:K28  (m) yrkande 9  behövs  i  detta
sammanhang.

Sekretessen i kommissionens arbete

Bestämmelser om sekretess

Som   redovisats  i  ett  tidigare   avsnitt   finns
bestämmelser  om  sekretess  både till skydd för det
allmänna  och  till skydd för enskilda.  Sekretessen
kan gälla med rakt  eller  omvänt skaderekvisit. Det
raka  skaderekvisitet  innebär   en  presumtion  för
offentlighet. Sekretess föreligger, om det kan antas
att en viss skada uppkommer om uppgiften  röjs.  Det
omvända   skaderekvisitet   innebär  presumtion  för
sekretess. Sekretess gäller,  om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan skada.
Exempel på sekretess till skydd för det allmänna är
utrikessekretessen   enligt   2   kap.   1   §   och
försvarssekretessen    enligt    2    kap.    2    §
sekretesslagen.    För    båda   gäller   det   raka
skaderekvisitet.  Vidare  finns  sekretess  för  att
förebygga   eller  beivra  brott   enligt   5   kap.
sekretesslagen, såsom s.k. förundersökningssekretess
(rakt skaderekvisit) och sekretess för uppgifter som
hänför  sig  till  polisens  underrättelseverksamhet
eller  till  Säkerhetspolisens  verksamhet  för  att
förebygga eller  avslöja  brott  mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism (omvänt skaderekvisit).
Bestämmelser om sekretess till skydd  för  enskilda
finns i 7-9 kap. sekretesslagen.
Sekretessen   kan   gälla   såväl   personliga  som
ekonomiska förhållanden. Inom hälso- och  sjukvården
och  socialtjänsten  gäller  huvudsakligen sekretess
för  enskildas  personliga förhållanden  med  omvänt
skaderekvisit. För  den  s.k.  utlänningssekretessen
gäller rakt skaderekvisit.
För uppgifter i register som förs med stöd av lagen
(1963:197)  om  allmänt kriminalregister  och  lagen
(1965:94)  om  polisregister   m.m.  gäller  absolut
sekretess.  (Se  7  kap.  17  §  sekretesslagen  och
övergångsbestämmelsen   till  lagen  [1998:624]   om
ändring i sekretesslagen.)  Uppgifter  ur  registren
kan  endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet
i  respektive   lag   eller  i  säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa
lagar. Motsvarande sekretess  kommer  att  gälla för
uppgifter   i   belastningsregistret   enligt  lagen
(1998:620) om belastningsregister som ännu  inte har
trätt i kraft.
Sekretess   gäller   för   uppgifter  om  enskildas
personliga  eller  ekonomiska förhållanden  i  bl.a.
kriminalunderrättelseregister   och   Säporegistret.
Sekretess gäller med omvänt skaderekvisit.

Propositionen m.m.

Regeringen    konstaterar   i   propositionen    att
bestämmelserna  om  sekretess  till  skydd  för  det
allmänna kommer att gälla även hos kommissionen samt
att   den   absoluta  sekretessen  för  uppgifter  i
kriminalregister och polisregister enligt lagarna om
dessa    register     samt     enligt    lagen    om
belastningsregister  kommer  att  gälla   även   hos
kommissionen om en sådan uppgift lämnas dit.
Regeringen konstaterar vidare att den sekretess som
gäller  för  uppgifter om enskildas personliga eller
ekonomiska        förhållanden        i        bl.a.
kriminalunderrättelseregister och Säporegistret inte
utan en ny bestämmelse  skulle  komma  att gälla hos
kommissionen  om  uppgiften  lämnas  dit. Regeringen
föreslår därför att det i sekretesslagen  skall  tas
in   en  bestämmelse  till  skydd  för  uppgift  hos
kommissionen   om   en   enskilds  personliga  eller
ekonomiska förhållanden. Sekretess för sådan uppgift
skall gälla med det omvända skaderekvisitet, dvs. om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den   enskilde   eller  någon  honom   eller   henne
närstående lider skada eller men.
Regeringen anför  som  skäl för sitt förslag (prop.
s. 36) att det avseende enskilds  intresse  inte kan
uteslutas      att      det      i     kommissionens
granskningsverksamhet kommer fram  uppgifter som kan
vara  integritetskänsliga  och som inte  skyddas  av
gällande sekretessregler. Det  kan t.ex. röra sig om
uppgift om politisk hemvist eller  samröre med vissa
politiska grupper och som inte skyddas  av sekretess
enligt  5  kap. 1 § sekretesslagen. Vidare  kan  det
enligt  regeringen   tänkas   förekomma  uppgift  om
enskilds  fysiska  eller psykiska  hälsa  liksom  om
enskilds familjeförhållanden.  Regeringen  anser att
det  inte  heller  kan  uteslutas  att uppgifter  om
enskilds   ekonomiska   förhållanden   lämnas   till
kommissionen.  Dessutom  skulle  ett  utlämnande  av
uppgifterna kunna vara till men för närstående  till
den  som uppgifterna rör. Mot denna bakgrund kan det
enligt   regeringen   finnas   skäl   att  förstärka
sekretesskyddet  för  uppgift  hos  kommissionen  om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Vidare föreslår regeringen att meddelarfrihet  inte
skall  råda för sådan sekretessbelagd uppgift såvitt
den avser  personliga förhållanden. Meddelarfriheten
kommer däremot  att omfatta sådan uppgift som endast
avser ekonomiska förhållanden.
Meddelarfriheten  föreslås  inte  heller  gälla  om
kommissionen  har  förordnat om tystnadsplikt för en
sekretessbelagd uppgift  som  har  kommit  fram  vid
förhör.
Regeringen  påpekar  i  kommissionens  direktiv  att
mycket  av det som kommissionen skall granska och på
annat sätt  kommer i kontakt med med nödvändighet är
kringgärdat av  sekretess.  Behovet av sekretesskydd
är särskilt starkt bl.a. när  det  gäller  skydd för
källor  och  när  det  är  fråga  om  att  garantera
uppgiftslämnares    anonymitet.   Här   bör   enligt
regeringen särskilt framhållas att det för vårt land
viktiga underrättelseutbytet med andra länder bygger
på ett förtroende som har etablerats under många års
samarbete.  Arbetet  måste   därför   bedrivas   och
genomföras  på  ett  sådant sätt att det inte medför
någon risk för underrättelse-  och säkerhetsorganens
möjligheter  att  i dag och i framtiden  arbeta  för
Sveriges bästa. Det skall inte heller i övrigt skada
Sveriges förbindelser med andra länder.

Motioner

I motionerna 1998/99:K29  av  Helena  Bargholtz (fp)
yrkande  1 och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson  m.fl.
(c) yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i  sekretessbestämmelserna  att offentlighet
blir   huvudregeln   i   kommissionens  arbete.   De
bestämmelser som avses i denna  del  är  regeringens
förslag  till lydelse av 9 kap. 26 § sekretesslagen,
där motionärerna  anser  att  skaderekvisitet  skall
vara rakt.
I motionerna - 1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp)
yrkande  2  och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl.
(c) yrkande 4  -  begärs  också att riksdagen avslår
regeringens   förslag   om  inskränkningar   i   den
grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter
och  underrättelser  för publicering.  Härmed  avses
förslaget till ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.

Utskottets bedömning

Avsikten med kommissionen  är  att få fram så mycket
upplysningar  som  möjligt  och  så   långt  möjligt
klarlägga hur den författningsskyddande verksamheten
har bedrivits samt vilka misstag som kan ha begåtts.
Kommissionens uppdrag är avsett att resultera  i ett
samlat,  uttömmande  och  definitivt klarläggande av
säkerhetstjänsternas inrikes  verksamhet. Resultatet
förutsätts  i  största  möjliga  utsträckning  göras
offentligt tillgängligt.

Frågan är då hur detta resultat skall  uppnås.  Som
regeringen har påpekat i kommissionens direktiv, och
som   återgivits   ovan,   är   mycket  av  det  som
kommissionen skall granska och på  annat sätt kommer
i  kontakt  med  med  nödvändighet  kringgärdat   av
sekretess.  Intresset  av  allmänhetens  insyn måste
vägas  mot  intresset  att kommissionen kan få  fram
bästa möjliga underlag för  sin bedömning. För denna
möjlighet kan det enligt utskottets  mening  vara av
stor  betydelse  att  de  som  hörs har tilltro till
sekretesskyddet hos kommissionen  för  uppgifter som
de lämnar. Den öppenhet som förespråkas i motionerna
riskerar enligt utskottets mening att motverka  sitt
syfte.
Vid  intresseavvägningen  delar  utskottet  således
regeringens     bedömning     om    sekretesskyddets
utformning. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag till ändring i sekretesslagen  och avstyrker
motionerna 1998/99:K29 (fp) yrkandena 1  och  2  och
1998/99:K30 (c) yrkandena 2 och 4.

Förhållandet mellan kommissionen och forskare

Regeringens bedömning

Regeringen   anser   i  propositionen  (s.  13)  mot
bakgrund av den föreslagna lagens tillämpningsområde
och   syftet   med   lagen   att   några   särskilda
bestämmelser   som   tar   sikte  på   kommissionens
samverkan med forskare inte bör tas in i lagen.
I kommissionens direktiv framhåller  regeringen att
det av HSFR beslutade forskningsprogrammet  sträcker
sig  över  en  annan  tidsperiod  och har en bredare
inriktning än kommissionens uppdrag och framför allt
syftar  till  att  den  militära underrättelse-  och
säkerhetstjänsten genom oberoende forskning sätts in
i  ett  större  historiskt och  socialt  sammanhang.
Forskningsprogrammet   bör   av   de  skälen  fortgå
parallellt med kommissionens arbete.
I  fråga  om samverkan mellan kommissionen  och  de
forskare    som     arbetar     inom    ramen    för
forskningsprogrammet   sägs  att  kommissionen   kan
samverka  med  dem  och  i sådant  fall  besluta  om
lämpliga  former  för samarbetet.  Bland  annat  får
kommissionen avgöra  hur omfattande arkivgenomgångar
som kommissionen bör göra när den utför sitt uppdrag
och vad som kan lämnas  åt den pågående forskningen.
Utlämnande av handlingar  från  kommissionen  och de
granskade myndigheterna skall självklart föregås  av
en   sekretessgranskning  i  enlighet  med  gällande
sekretesslagstiftning.
Enskilda  statsråd  har också i riksdagen svarat på
frågor om möjligheten att ge forskarna tillgång till
sekretessbelagda uppgifter.  Försvarsminister  Björn
von  Sydow  uppgav  i  december 1998 att det då inom
Regeringskansliet fortgående  diskuterades  hur  man
skulle kunna tillgodose forskarnas önskemål om att i
större  utsträckning få tillgång till uppgifter från
personer  med  stor  kännedom  om underrättelse- och
säkerhetstjänsten. Justitieminister  Laila Freivalds
redogjorde i mars 1999 för regeringens  åtgärder för
att  underlätta  för  forskarna  att inom ramen  för
gällande  lagstiftning ta del av relevant  material.
Hon erinrade  om  att regeringen avsåg att tillsätta
en granskningskommission  och  föreslå att den genom
särskild lagstiftning bl.a. skulle  få tillgång till
allt  material  som  kunde  antas  ha betydelse  för
kommissionens       arbete      utan      föregående
sekretessprövning  samt   påpekade   att  detta  var
möjligt  om  kommissionen såsom myndighet  samtidigt
omfattades av nödvändig sekretess.

Motion

Frågan  om  förhållandet   mellan  kommissionen  och
forskare  tas  upp  i  motion  1998/99:K30   av  Åsa
Torstensson m.fl. (c) yrkande 1. Motionärerna  begär
förslag   om  att  det  i  lagen  skall  införas  en
bestämmelse   om   samverkan   mellan  forskare  och
kommission. Genom en sådan bestämmelse  skall  denna
samverkan säkras.

Utskottets bedömning

Utskottet    konstaterar   att  ett  skäl  till  att
kommissionen  tillsatts  har  varit   att   den  som
myndighet  kan  ges  tillgång  till sekretessbelagda
uppgifter  och  att  detta kan ske  utan  föregående
sekretessprövning hos  de  myndigheter  som förfogar
över   uppgifterna.  Denna  direkta  tillgång   till
sekretessbelagda  uppgifter  har  inte ansetts kunna
ges  till enskilda forskare. Utskottet  delar  denna
bedömning. Som sägs i kommissionens direktiv bör det
ankomma  på  kommissionen att - vid en samverkan med
forskare - besluta om lämpliga former för samarbete.
Med   det  anförda   avstyrker   utskottet   motion
1998/99:K30 (c) yrkande 1.

Bedömning om hävande av sekretess

Gällande bestämmelser

Som nämnts  ovan finns grundläggande bestämmelser om
allmänna   handlingars    offentlighet    i   2 kap.
tryckfrihetsförordningen.  I  2  §  anges  dels  med
hänsyn  till  vilka  intressen begränsning får  ske,
dels  hur  begränsningar   författningstekniskt  får
göras. Vidare föreskrivs att,  i  en  bestämmelse om
begränsning   av  rätten  att  ta  del  av  allmänna
handlingar, riksdagen eller regeringen får tilläggas
befogenhet att  efter  omständigheterna medge att en
viss handling lämnas ut.
Dispensbemyndiganden för  regeringen  att  i  vissa
fall häva sekretessen finns först och främst i vissa
enskilda    sekretessbestämmelser.    I    8    kap.
sekretesslagen,  som  behandlar sekretess med hänsyn
främst   till   skyddet  för   enskilds   ekonomiska
förhållanden, finns  en del sådana bemyndiganden (se
2, 5-7, 10 och 11 §§).  I  dessa fall kan regeringen
förordna om undantag från sekretessen, om den finner
det    vara   av   vikt   att   uppgiften    lämnas.
Dispensmöjligheten  avser bl.a. sekretess till skydd
för    uppgifter   om   enskilds    affärs-    eller
driftförhållanden  i  en  myndighets  verksamhet med
tillståndsgivning eller tillsyn.
Utöver   de   angivna   dispensbemyndigandena   har
regeringen i 14 kap. 8 § sekretesslagen  tillagts en
allmän  dispensbefogenhet.  Regeringen får -  utöver
när det anges särskilt i en bestämmelse om sekretess
-  för  särskilt  fall  förordna  om  undantag  från
sekretessen, när det är påkallat av synnerliga skäl.
Den  befogenhet  som  enligt   en   bestämmelse   i
sekretesslagen   tillkommer   regeringen   att   för
särskilt  fall  förordna om undantag från sekretess,
tillkommer, såvitt avser uppgift hos riksdagen eller
en myndighet under  riksdagen,  enligt  11  kap. 3 §
sekretesslagen  i  stället  riksdagen.  Såvitt avser
uppgift hos en myndighet under riksdagen  tillkommer
befogenheten det utskott som bereder ärenden som rör
myndigheten.   Riksdagen   får  även  i  annat  fall
förordna  om  undantag  från sekretess  i  fråga  om
uppgift hos riksdagen.
Med     riksdagen     avses     -     som     också
tryckfrihetsförordningens bestämmelse tolkats  i  11
kap.  3 §  sekretesslagen - även organisationsformer
som utskotten (se prop. 1975/76:160 s. 134).

Propositionen

Regeringen erinrar om kommissionens möjlighet främst
enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen att hos regeringen
begära undantag  från  sekretess  i fråga om uppgift
för  vilken  gäller  sekretess men som  kommissionen
ändå anser bör offentliggöras i rapporten.

Motioner

Två motioner tar upp frågan  om  vem som skall kunna
besluta om undantag från sekretess.
I  motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson  m.fl.  (v)
yrkande  3  begärs  att  regeringen skall lägga fram
förslag till sådan ändring  i sekretesslagen som ger
annan myndighet än regeringen  möjlighet att besluta
om  undantag  från se-  kretess. Motionärerna  anser
det inte vara en  rimlig  ordning  att  kommissionen
skall vända sig till regeringen och begära  undantag
från sekretess, om kommissionen finner det angeläget
att  offentliggöra  hemligt  material.  Motionärerna
anför   att  regeringen  har  varit  och  är  högsta
politiskt   ansvariga   organ   för  den  verksamhet
kommissionen skall granska och att det inbjuder till
misstänkliggöranden  att låta regeringen  ha  makten
över vad som skall offentliggöras  och vad som skall
hållas hemligt. De alternativ som motionärerna anser
står  till  buds  är kommissionen själv,  riksdagens
konstitutionsutskott   och   Högsta   domstolen.  Om
kommissionen   genom  sitt  arbete  visat  prov   på
integritet  och  sanningslidelse   och  på  så  sätt
erövrat   allmänt   förtroende   torde  den   enligt
motionärerna med större trovärdighet  än  regeringen
kunna   motivera  att  vissa  uppgifter  bör  förbli
hemliga.  Å andra sidan talar skäl för att beslut om
undantag från  sekretess läggs utanför kommissionen.
Det naturliga torde  då enligt motionärerna vara att
vända   sig   till   den   lagstiftande   delen   av
statsmakten,  dvs. riksdagen  och  då  närmast  till
konstitutionsutskottet.   Tre   skäl   talar  enligt
motionärerna  för  detta.  För  det första blir  det
politiska ansvaret för beslutet tydligare,  eftersom
KU består av folkvalda politiker. För det andra  ges
samtliga  partier möjlighet att delta i bedömningen.
Utrymmet för  misstankar  om att sekretessen används
för   att  dölja  sådant  som  bort   offentliggöras
minimeras.   Beslutet   om   eventuellt  hävande  av
sekretess  skiljs  från  själva  granskningen,   som
därmed  kan  utföras  utan  att påverkas av medvetna
eller  undermedvetna  hänsynstaganden.   En   tredje
möjlighet  skulle kunna vara att överlåta beslut  om
undantag från sekretess till Högsta domstolen. Detta
alternativ  saknar   dock  två  av  KU-alternativets
fördelar: politiskt ansvar  och  insyn från samtliga
partier.
Liknande uppfattning framförs i motion  1998/99:K31
av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 3. I motionen anförs
att  det, eftersom allmänhetens förtroende  för  att
bedömningen  sker  på  ett  objektivt  sätt  är helt
avgörande,   framstår  som  lämpligt  att  uppgiften
exempelvis sköts  av  ett parlamentariskt sammansatt
organ, förslagsvis konstitutionsutskottet.

Utskottets bedömning

Möjligheten     att     medge     undantag      från
sekretessbestämmelserna  kan  inte  utan  ändring  i
tryckfrihetsförordningen ges till annan än riksdagen
eller   regeringen.  Redan  av  det  skälet  är  det
uteslutet  att  med avseende på kommissionens arbete
ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.
Dispensbefogenheterna  i sekretesslagen innebär att
det är regeringen som har  befogenhet att ge dispens
från  sekretess  för  uppgifter   i  verksamhet  hos
myndigheter  under regeringen, medan  riksdagen  har
motsvarande befogenhet  för  uppgifter  i verksamhet
hos riksdagen eller myndigheter under riksdagen.
Kommissionen  är en myndighet under regeringen.  De
myndigheter som  kommissionens  verksamhet  avser är
myndigheter   under  regeringen.  Enligt  utskottets
uppfattning bör  principerna för ansvarsfördelningen
mellan riksdagen och  regeringen  i  sekretessfrågor
inte frångås. Utskottet avstyrker därför  motionerna
1998/99:K27   (v)  yrkande 3  och  1998/99:K31  (mp)
yrkande 3.

Ikraftträdande m.m.

Förslag

Regeringen  föreslår   att   den   nya   lagen   och
ändringarna i sekretesslagen skall träda i kraft den
1 oktober 1999.

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
10  begärs  att  riksdagen beslutar ändra tidpunkten
för lagens ikraftträdande  från  den  1 oktober 1999
till den 1 december 1999.

Utskottets bedömning

Regeringens  förslag  har utöver vad som  redovisats
ovan inte föranlett några  motioner,  och  utskottet
har  inte  heller någon erinran mot propositionen  i
övriga  delar.  I  fråga  om  ikraftträdandetidpunkt
konstaterar  dock  utskottet  att  något  beslut  av
riksdagen  inte  kommer  att  kunna  fattas förrän i
slutet  av november. Utskottet föreslår  därför  att
den nya lagen och ändringarna i sekretesslagen skall
träda i kraft den 1 januari 2000.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.     beträffande     tillsättande     av
granskningskommission
att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:K262,  1998/99:K291
och 1998/99:K297 yrkande 1,
2. beträffande  kommissioner med särskilda
befogenheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 4,
3. beträffande lagens tillämpningsområde
att riksdagen med bifall  till  proposition  1998/99:140 och
med avslag på motion 1998/99:K28 yrkande 1 antar
regeringens  förslag till lag om förhör m.m. hos
kommissionen  för   granskning   av  de  svenska
säkerhetstjänsternas       författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 1 §,
4.        beträffande        kommissionens
sammansättning
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 2,
res. 1 (m)
5.  beträffande förhör under  straffansvar
som utredningsform
att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:K27 yrkande 1 och
1998/99:
K30 yrkande 3,
res. 2 (c)
6.     beträffande     upplysningspliktens
omfattning
att riksdagen med bifall till  propositionen samt med avslag
på motionerna 1998/99:K27 yrkande 2, 1998/99:K28
yrkandena  6  och 7 i denna del och  1998/99:K31
yrkande 1 antar  regeringens förslag till lag om
förhör m.m. hos kommissionen  för  granskning av
de          svenska         säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet  såvitt  avser
4 §,
res. 3 (m)
res. 4 (v, mp)
7.  beträffande  skyldighet  att  visa upp
handlingar
att riksdagen med bifall till propositionen  samt med avslag
på  motion   1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del
och  8 antar regeringens  förslag  till  lag  om
förhör  m.m.  hos kommissionen för granskning av
de          svenska         säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet såvitt avser 5
§,
res. 5 (m)
8. beträffande tillgång till uppgifter hos
myndigheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K31 yrkande 2,
9.      beträffande      arkivmyndigheters
uppgiftsskyldighet
att   riksdagen   med   bifall  till   propositionen   antar
regeringens förslag till lag  om förhör m.m. hos
kommissionen  för  granskning  av   de   svenska
säkerhetstjänsternas       författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 8 §,
res. 6 (m)
10.    beträffande   ordförandeskap    vid
förhör
att riksdagen  med bifall till propositionen samt med avslag
på   motionerna  1998/99:K28   yrkande   3   och
1998/99:K31  yrkande 4 antar regeringens förslag
till lag om förhör  m.m.  hos  kommissionen  för
granskning  av  de  svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet såvitt avser 2
§,
res. 7 (m, kd, fp, mp)
11.  beträffande  lagstöd  för  offentliga
förhör
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 5,
12.     beträffande    förordnanden     om
tystnadsplikt
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 9,
13.     beträffande      sekretessen     i
kommissionens arbete
att riksdagen med bifall till  propositionen samt med avslag
på motionerna 1998/99:K29 yrkandena  1 och 2 och
1998/99:K30  yrkandena 2 och 4 antar regeringens
förslag till lag  om  ändring  i  sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 9 kap. 26 §  och 16 kap.
1 §,
res. 8 (c, fp)
14.    beträffande   förhållandet   mellan
kommissionen och forskare
att riksdagen avslår motion 1998/99:K30 yrkande 1,
res. 9 (c)
15. beträffande  bedömning  om  hävande av
sekretess
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K27  yrkande  3  och
1998/99:K31 yrkande 3,
res. 10 (v, mp)
16.  beträffande lagförslagen i övrigt och
ikraftträdandet
att riksdagen  med  anledning  av  propositionen  och motion
1998/99:K28 yrkande 10 antar regeringens förslag
till
dels  lag  om  förhör  m.m. hos kommissionen för
granskning  av  de svenska  säkerhetstjänsternas
författningsskyddande   verksamhet,  i  den  mån
lagförslaget  inte  omfattas  av  vad  utskottet
hemställt ovan under momenten 3, 6, 7, 9 och 10,
dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
i  den mån lagförslaget  inte  omfattas  av  vad
utskottet hemställt ovan under moment 13,
med  den  ändringen  att tidpunkten för lagarnas
ikraftträdande bestäms till den 1 januari 2000.
Stockholm den 4 november 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Magnusson


I beslutet har deltagit: Göran  Magnusson  (s),  Pär
Axel   Sahlberg   (s),  Kenneth  Kvist  (v),  Ingvar
Svensson (kd), Jerry  Martinger  (m),  Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson (s), Tommy
Waidelich  (s),  Mats Einarsson (v), Björn  von  der
Esch  (kd), Nils Fredrik  Aurelius  (m),  Per  Lager
(mp), Åsa  Torstensson  (c),  Helena Bargholtz (fp),
Britt-Marie Lindkvist (s) och Karin Enström (m).

Reservationer

1. Kommissionens sammansättning (mom. 4)

Jerry Martinger (m), Inger René  (m),  Nils  Fredrik
Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar    med   "Som   framgår"   och   slutar   med
"Motionsyrkandet   avstyrks."   bort   ha   följande
lydelse:
Såväl  kommissionens  ordförande som dess ledamöter
har  kritiserats  i den allmänna  debatten  för  att
bl.a. inte besitta  tillräcklig  kompetens  för sitt
uppdrag.  Enligt utskottets mening utgörs den  bästa
garantin  mot   misstänkliggörande   och   bristande
tilltro    till    kommissionens   arbete   av   att
kommissionen är sammansatt  så  att den av den breda
allmänheten  uppfattas som en oantastlig  auktoritet
som drivs av ett  starkt  sanningspatos.  Regeringen
har   inte   gjort   några  ansträngningar  för  att
åstadkomma en bred uppslutning  kring den kommission
som   nu   har   tillsatts.  Även  om  kommissionens
sammansättning formellt  sett  inte  är en fråga för
riksdagen,  bör  den  därför  tas upp till  förnyade
överväganden.   Regeringen  bör  kalla   till   s.k.
partiöverläggningar i frågan snarast.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande kommissionens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K28 yrkande 2 som
sin  mening  ger   regeringen   till  känna  vad
utskottet anfört,

2. Förhör under straffansvar som
utredningsform (mom. 5)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar  med "Som justitieutskottet" och  slutar  med
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Det  förhållandet   att  kommissionen  skall  kunna
inhämta uppgifter genom  samtal med olika personer i
annan  form  än  genom  förhör   under  straffansvar
riskerar  enligt  utskottets mening  att  leda  till
inkonsekventa  effekter   och   i  viss  mån  osäkra
uppgifter, eftersom vissa förhörspersoner kommer att
vara  underkastade  sanningsplikt  och  andra  inte.
Förhör  under  straffansvar bör i stället  vara  den
exklusiva  formen   för   kommissionen  att  inhämta
upplysningar.
Regeringen bör skyndsamt återkomma  till  riksdagen
med   förslag  till  ändring  i  förfarandelagen  av
angiven   innebörd.   Härigenom  tillgodoses  motion
1998/99:K30 yrkande 3.  Motion 1998/99:K27 yrkande 1
bör avslås.
dels  att  utskottets hemställan  under  5  bort  ha
följande lydelse:
5. beträffande  förhör  under straffansvar som
utredningsform
att riksdagen med anledning  av  motion  1998/99:K30 yrkande 3
och  med avslag på motion 1998/99:K27 yrkande  1
som sin  mening  ger  regeringen  till känna vad
utskottet anfört,

3. Upplysningspliktens omfattning (mom. 6)

Jerry  Martinger  (m), Inger René (m), Nils  Fredrik
Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "I fråga  om"  och på s. 21 slutar med "i
förfarandelagen." bort ha följande lydelse:
Det     finns     enligt    konstitutionsutskottets
uppfattning en uppenbar  risk  för att preskriberade
gärningar ofta kan antas bli själva  huvudtemat  för
ett  förhör  inför kommissionen. Utskottet anser att
det  av  integritetsskäl  är  ytterst  tveksamt  att
tvinga  enskilda   att  under  straffansvar  avslöja
brottsliga gärningar som de begått tidigare, även om
de hunnit preskriberas.  Rätten  att vägra yttra sig
vid  ett  förhör  bör  därför  som anförs  i  motion
1998/99:K28  yrkande 6 utvidgas i  förhållande  till
regeringens förslag.  Förslaget  till lydelse av 4 §
första stycket bör ändras på det sätt som framgår av
hemställan.  Motionerna 1998/99:K27  yrkande  2  och
1998/99:K31 yrkande 1 bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet delar vidare uppfattningen i
motion 1998/99:K28  yrkande  7  att  det  bör framgå
klarare av lagen att kommissionen inte - för att den
som  hörs  skall få lämna uppgifter som omfattas  av
utrikes- eller  försvarssekretess  - behöver inhämta
tillstånd av en myndighet i vars verksamhet en sådan
uppgift  har  inhämtats.  Lydelsen bör  därför,  som
begärs i motion 1998/99:K28  yrkande  7 i denna del,
ändras även såvitt avser andra stycket i paragrafen.
dels  att  utskottets  hemställan  under 6  bort  ha
följande lydelse:
6. beträffande upplysningspliktens omfattning
att riksdagen med anledning av propositionen  samt  med bifall
till  motion  1998/99:K28  yrkandena  6  och 7 i
denna   del   och   med   avslag  på  motionerna
1998/99:K27 yrkande 2 och 1998/99:K31  yrkande 1
antar  regeringens  förslag  till  lag om förhör
m.m.  hos  kommissionen  för  granskning  av  de
svenska                     säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet  såvitt avser 4
§  med  den  ändringen  att paragrafen  erhåller
följande som Reservanternas  förslag  betecknade
lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den  som  hörs  har samma   Den  som  hörs har samma
rätt  och  skyldighet att  rätt  och  skyldighet att
lämna  uppgifter  som han  lämna  uppgifter  som han
eller  hon skulle ha haft  eller  hon skulle ha haft
som     vittne    i    en  som     vittne    i    en
rättegång.  Vid  förhöret  rättegång.  Vid  förhöret
får  endast sådana frågor  får  endast sådana frågor
ställas     som    kunnat  ställas     som    kunnat
ställas      vid      ett  ställas      vid      ett
vittnesförhör  i domstol.  vittnesförhör  i domstol.
Kommissionen  skall  före  Till  skillnad  från  vad
förhöret  erinra  om  vad  som       gäller      vid
förhöret     avser    och  vittnesförhör  i  domstol
upplysa                om  är dock den som hörs inte
sanningsplikten   och  om  skyldig     att     lämna
att  förhöret  sker under  uppgifter    som   skulle
straffansvar   samt,  när  avslöja   att  den  hörde
det  finns  skäl för det,  eller  någon  honom eller
om rätten att vägra yttra  henne    närstående   har
sig.                       begått    en    vanärande
handling.    Kommissionen
skall    före    förhöret
erinra  om  vad  förhöret
avser   och  upplysa   om
sanningsplikten   och  om
att  förhöret  sker under
straffansvar  samt,   när
Ett      förhör      hos  det  finns  skäl för det,
kommissionen   får  gälla  om rätten att vägra yttra
även uppgifter som  avses  sig.
i  2 kap.  1  eller  2  §
sekretesslagen (1980:100)   Ett      förhör      hos
eller  någon  bestämmelse  kommissionen   får  gälla
till  vilken det hänvisas  även  uppgifter som avses
i  dessa  paragrafer. Den  i  2 kap.  1  eller  2  §
myndighet      i     vars  sekretesslagen (1980:100)
verksamhet    en    sådan  eller  någon  bestämmelse
uppgift   har   inhämtats  till  vilken det hänvisas
skall  då anses ha lämnat  i  dessa  paragrafer utan
sitt    tillstånd    till  tillstånd     från    den
detta.                     myndighet      i     vars
verksamhet    en    sådan
uppgift har inhämtats.
-----------------------------------------------------
Om  den  som  skall höras vägrar att yttra sig eller
att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl
för detta, får  kommissionen  förelägga  honom eller
henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde  har  rätt
att  hos  kommissionen  ta  del av det dokumenterade
förhöret.
-----------------------------------------------------

4. Upplysningspliktens omfattning (mom. 6)

Kenneth  Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med  "I  fråga om" och på s. 21 slutar med "i
denna del." bort ha följande lydelse:
Som regeringens  förslag  ser  ut  finns det enligt
konstitutionsutskottets mening en uppenbar  risk för
att de som skall höras inför kommissionen kan  komma
att vägra svara på frågor med hänvisning till att de
annars kommer att avslöja att de begått en vanärande
handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet
som  kommissionens  arbete  kan  antas få i medierna
finns det anledning att räkna med  att  kommissionen
blir  tvungen  att  acceptera  sådana  invändningar.
Detta   skulle   i   sin   tur  förfela  syftet  med
kommissionen.  För  att  kommissionen   skall  kunna
arbeta  effektivt  måste  skyldigheten att svara  på
frågor  även  omfatta  sådant   som  skulle  avslöja
vanärande  handlingar. Kommissionen  är  inte  någon
domstol.  Det   finns   därför   enligt   utskottets
uppfattning inte skäl att låta den som hörs  ha rätt
att  tiga  i samma omfattning som i ett förhör inför
domstol. Utskottet  förordar alltså med anledning av
motionerna 1998/99:K27  yrkande  2  och  1998/99:K31
yrkande 1 att en ändring görs i regeringsförslaget i
enlighet med vad som här anförts. Det sagda  innebär
att motion 1998/99:K28 yrkande 6 bör avstyrkas.
dels  att  utskottets  hemställan  under  6  bort ha
följande lydelse:
6. beträffande upplysningspliktens omfattning
att riksdagen med anledning av propositionen  samt  med bifall
till   motionerna   1998/99:K27  yrkande  2  och
1998/99:K31 yrkande 1  och  med avslag på motion
1998/99:K28 yrkandena 6 och 7  i denna del antar
regeringens förslag till lag om  förhör m.m. hos
kommissionen   för  granskning  av  de   svenska
säkerhetstjänsternas       författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 4 §  med  den  ändringen
att    paragrafen    erhåller    följande    som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den  som  hörs  har samma   Den  som  hörs har samma
rätt  och  skyldighet att  rätt  och  skyldighet att
lämna  uppgifter  som han  lämna  uppgifter  som han
eller  hon skulle ha haft  eller  hon skulle ha haft
som     vittne    i    en  som     vittne    i    en
rättegång.  Vid  förhöret  rättegång.  Vid  förhöret
får  endast sådana frågor  får  endast sådana frågor
ställas     som    kunnat  ställas     som    kunnat
ställas      vid      ett  ställas      vid      ett
vittnesförhör  i domstol.  vittnesförhör  i domstol.
Kommissionen  skall  före  Till  skillnad  från  vad
förhöret  erinra  om  vad  som       gäller      vid
förhöret     avser    och  vittnesförhör  i  domstol
upplysa                om  är   dock  den  som  hörs
sanningsplikten   och  om  skyldig  att  lämna  även
att  förhöret  sker under  uppgifter   som  avslöjar
straffansvar   samt,  när  att den hörde eller någon
det  finns skäl för  det,  honom     eller     henne
om rätten att vägra yttra  närstående  har begått en
sig.                       vanärande       handling.
Kommissionen  skall  före
förhöret  erinra  om  vad
förhöret    avser     och
upplysa                om
sanningsplikten   och  om
att  förhöret  sker under
straffansvar  samt,   när
det  finns  skäl för det,
om rätten att vägra yttra
sig.
-----------------------------------------------------
Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter
som  avses  i  2 kap.  1  eller 2  §  sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse  till  vilken det
hänvisas  i dessa paragrafer. Den myndighet  i  vars
verksamhet  en  sådan uppgift har inhämtats skall då
anses ha lämnat sitt tillstånd till detta.
Om den som skall  höras  vägrar att yttra sig eller
att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl
för detta, får kommissionen  förelägga  honom  eller
henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Ett  förhör  skall dokumenteras. Den hörde har rätt
att hos kommissionen  ta  del  av  det dokumenterade
förhöret.
-----------------------------------------------------
5. Skyldighet att visa upp handlingar (mom. 7)

Jerry  Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m)
och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Regeringen har" och på s. 23 slutar med "i denna del." bort ha
följande lydelse:
Som Lagrådet  påpekat  används  i 38 kap. 2 § rättegångsbalken
ordet "förete", inte orden "visa upp".  Utskottet delar, liksom
motionärerna   i  motion  1998/99:K28  yrkande   6,   Lagrådets
uppfattning att  orden  "visa upp" inte uttrycker exakt vad som
åsyftas i bestämmelsen; det  saknas  ett  moment,  nämligen att
handlingen   eller   föremålet  också  skall  lämnas  fram  för
granskning. För att bättre  uttrycka  vad som åsyftas bör orden
"visa  upp"  i  5  §  första  stycket  förfarandelagen   enligt
utskottets  mening  bytas ut mot det i rättegångsbalken använda
ordet "förete".
Som anförts ovan i reservation  nr 3 bör det framgå klarare av
lagtexten att en myndighet inte behöver  lämna  tillstånd  till
att en handling eller ett föremål företes. Lydelsen bör därför,
som  begärs  i motion 1998/99:K28 yrkande 7 i denna del, ändras
även såvitt avser andra stycket i paragrafen.
dels  att  utskottets  hemställan  under  7  bort  ha  följande
lydelse:
7. beträffande skyldighet att visa upp handlingar
att riksdagen  med  anledning  av propositionen samt med bifall till motion
1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del och 8 antar regeringens
förslag  till  lag  om  förhör m.m.  hos  kommissionen  för
granskning     av    de    svenska     säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet  såvitt avser 5 § med den
ändringen    att    paragrafen   erhåller   följande    som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
5  §
-----------------------------------------------------
En enskild som innehar en   En  enskild  som innehar
skriftlig  handling eller  en   skriftlig   handling
ett föremål som kan antas  eller ett föremål som kan
ha      betydelse     för  antas  ha  betydelse  för
kommissionens  verksamhet  kommissionens  verksamhet
får  föreläggas  vid vite  får  föreläggas  vid vite
att  visa  upp handlingen  att   förete   handlingen
eller   föremålet.  Ingen  eller   föremålet.  Ingen
behöver  dock visa upp en  behöver  dock  förete  en
sådan  handling eller ett  sådan  handling eller ett
sådant  föremål  som  han  sådant  föremål  som  han
eller  hon inte skulle ha  eller  hon inte skulle ha
behövt   visa  upp  i  en  behövt    förete   i   en
rättegång.                 rättegång.
En  myndighet  skall  på   Handlingen         eller
motsvarande    sätt   som  föremålet      får     på
anges i 4 § andra stycket  motsvarande    sätt   som
anses   ha   lämnat  sitt  anges i 4 § andra stycket
tillstånd    till     att  företes  för kommissionen
handlingen          eller  utan     tillstånd     av
föremålet visas upp.       myndighet.
-----------------------------------------------------
6. Arkivmyndigheters uppgiftsskyldighet (mom. 9)

Jerry  Martinger  (m),  Inger  René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Karin
Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande  som  på s. 26 börjar med "Utskottet
noterar regeringens" och slutar med "bör godtas." bort ha följande lydelse:
Vid överlåtelsen av ett enskilt arkiv till en  arkivinstitution  träffas en
överenskommelse   om   tillgängligheten   till  arkivet.  Enligt  utskottets
uppfattning  vore det stötande att ålägga en  arkivmyndighet  att  lämna  ut
uppgifter i strid  med förbehåll om tillgängligheten som har ställts upp vid
överlåtandet. Risken för framtida sådana ålägganden kan också verka hämmande
på   enskildas   beredvillighet    att    överlåta   enskilda   arkiv   till
arkivmyndigheter.  Ett  undantag  från  myndigheters  skyldighet  att  lämna
uppgifter bör därför göras i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande arkivmyndigheters uppgiftsskyldighet
att riksdagen med anledning av propositionen  antar  regeringens förslag till l
m.m.  hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande  verksamhet såvitt avser 8 § med den ändringen att
paragrafen  erhåller  följande  som  Reservanternas  förslag  betecknade
lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
8  §
-----------------------------------------------------
En   myndighet  skall  på   En  myndighet  skall  på
begäran      lämna     de  begäran      lämna     de
uppgifter            till  uppgifter            till
kommissionen    som   kan  kommissionen    som   kan
antas  ha  betydelse  för  antas  ha  betydelse  för
kommissionens verksamhet.  kommissionens verksamhet.
En   myndighet  får  dock  En   myndighet  får  dock
inte   lämna   en   sådan  inte   lämna   en   sådan
uppgift  som  en  enskild  uppgift  som  en  enskild
inte  haft rätt att lämna  inte  haft rätt att lämna
till   kommissionen.   En  till   kommissionen.   En
myndighet får inte heller  myndighet får inte heller
utan    synnerliga   skäl  utan    synnerliga   skäl
lämna  en  uppgift  genom  lämna  en  uppgift  genom
vilken  en yrkeshemlighet  vilken  en yrkeshemlighet
skulle uppenbaras.         skulle uppenbaras.
Skyldigheten      enligt
första  stycket  omfattar
inte uppgifter i enskilda
arkiv som överlåtits till
myndigheten med förbehåll
om     tillgången    till
uppgifterna,    om    ett
utlämnande av uppgifterna
skulle     strida     mot
förbehållet.
-----------------------------------------------------
7. Ordförandeskap vid förhör (mom. 10)

Ingvar Svensson (kd), Jerry  Martinger  (m),  Inger  René (m), Björn von der Es
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Karin Enström (

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar  med "Som justitieu
slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Som  justitieutskottet  betonat  ställer det faktum att förhören  sker  under
särskilda krav på den som skall leda dem.
Konstitutionsutskottet anser att förhören  inför  kommissionen  bör  ledas  av
eller  har varit ordinarie domare. Kraven på rättssäkerhet i förfarandet inför
talar för  detta.  Lagrådet  har,  som  regeringen  redovisat, noga utvecklat s
förhören  bör  ledas av någon som har betydande förtrogenhet  med  främst  rätt
Således har Lagrådet  framhållit  att  den  formella  hanteringen  vid  ett  fö
sekretessfrågor  och  frågan  om  en  parts  rätt  att vägra yttra sig förutsät
förtrogenhet. Lagrådet har vidare betonat vikten av  att  förhörspersonen,  med
lagens bestämmelser om straffansvar, har en klar uppfattning om vad förhöret av
Frågan  om  vem  som  skall  leda  förhören  är enligt utskottets uppfattning a
betydelse att den måste regleras i lag. Som anförs  i  motionerna  1998/99:K28
1998/99:K31 yrkande 4 bör således en ändring göras i regeringsförslaget.  En  b
ledningen av förhören under straffansvar bör tas in i 2 § förfarandelagen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande ordförandeskap vid förhör
att  riksdagen  med  anledning  av  propositionen och med bifall till motionern
1998/99:K31 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos kom
för  granskning  av  de  svenska säkerhetstjänsternas  författningsskyddande  v
såvitt avser 2 § med den ändringen  att  paragrafen erhåller följande som Reser
förslag betecknade lydelse:


-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
2  §
-----------------------------------------------------
Kommissionen   får  hålla   Kommissionen  får  hålla
förhör under straffansvar  förhör under straffansvar
med  den  som antas kunna  med  den  som antas kunna
lämna   upplysningar   av  lämna   upplysningar   av
betydelse             för  betydelse             för
kommissionens verksamhet.  kommissionens verksamhet.
Sådana    förhör    skall
hållas  under ledning  av
någon som  är  eller  har
varit ordinarie domare.
-----------------------------------------------------
8. Sekretessen i kommissionens arbete (mom. 13)

Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets  yttrande som på s. 33 börjar med "Avsikten med"
följande lydelse:
Mot bakgrund av hur frågan om säkerhetstjänsternas  inrikes verksamhet tidigare
är det enligt utskottets mening väsentligt att medborgarnas  insyn och kunskap
i onödan begränsas av sekretessregler.
Huvudregeln i kommissionens arbete bör således vara offentlighet. Sekretessen f
som regeringen föreslagit utformas med s.k. omvänt skaderekvisit  utan  med rak
meddelarfriheten begränsas för uppgifter hos kommissionen.
Som  begärs  i  motionerna  1998/99:K29 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99: K30  yr
regeringens förslag till lydelse  av  9  kap. 26 § sekretesslagen ändras, medan
kap. 1 § samma lag bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande sekretessen i kommissionens arbete
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna 199
och 4 i fråga om regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980
dels antar förslaget såvitt avser 9 kap.  26  §  med  den  ändringen  att  para
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
26  §
-----------------------------------------------------
Sekretess    gäller   hos   Sekretess   gäller   hos
kommis-sionen         för  kommissionen          för
granskning  av de svenska  granskning  av de svenska
säkerhetstjänsternas       säkerhetstjänsternas
författningsskyddande      författningsskyddande
verksamhet     i     dess  verksamhet     i     dess
verksamhet    för   sådan  verksamhet    för   sådan
granskning för uppgift om  granskning för uppgift om
enskilds personliga eller  enskilds personliga eller
ekonomiska  förhållanden,  ekonomiska  förhållanden,
om  det  inte  står klart  om  det kan antas att den
att  uppgiften  kan röjas  enskilde    eller   någon
utan   att  den  enskilde  honom   närstående  lider
eller     någon     honom  skada   eller   men,   om
närstående   lider  skada  uppgiften röjs.
eller men.
-----------------------------------------------------
I   fråga   om  uppgift  i  allmän  handling  gäller
sekretessen i högst sjuttio år.
-----------------------------------------------------
dels avslår förslaget såvitt avser 16 kap. 1 §,

9. Förhållandet mellan kommissionen och forskare (mom. 14)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet kons
"yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Som utskottet  redovisat  inledningsvis  har  regeringen  lämnat  uppdrag till
forskningsprojekt om militär underrättelse- och säkerhetstjänst. Ett  antal  in
presenterats, som alla syftar till att beskriva, förklara och förstå vad som eg
affären  och  andra  former  av  övervakning av svenska medborgare. Forskningsu
mening angelägna. Endast forskningen kan forma de insikter och den självförståe
affären  och  annan  övervakning  av  svenska   medborgare   inte   skall   för
efterkrigshistoria.
Kritiska röster har emellertid höjts från forskarna om tillgången till arkivhan
Forskningen och kommissionen skall fylla olika funktioner. Forskningen och komm
därför inte varandra, utan båda behövs. För att säkra forskarnas möjlighet att
i motion 1998/99:K30 yrkande 1, en bestämmelse om samverkan tas in i förfarande
och lägga fram ett sådant förslag för riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förhållandet mellan kommissionen och forskare
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K30 yrkande 1 som sin mening ger r

10. Bedömning om hävande av sekretess (mom. 15)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager (mp) anser

dels  att  den  del  av  utskottets  yttrande som på s. 36 börjar med "Möjlighe
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Möjligheten att medge undantag från sekretessbestämmelserna  kan  inte utan änd
ges  till  annan  än riksdagen eller regeringen. Redan av det skälet är  det  u
kommissionens arbete ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.
Regeringen har varit  och  är  högsta politiskt ansvariga organ för den verksam
Att makten över vad som skall offentliggöras  och  vad som skall hållas hemligt
som indirekt är granskad, inbjuder till misstänkliggöranden.  Enligt  utskottet
rimlig ordning, utan en annan möjlighet bör sökas.
Om kommissionen genom sitt arbete visat prov på integritet och sanningslidelse
förtroende  kan  den  med större trovärdighet än regeringen antas kunna motiver
hemliga.  Trots detta finns  det  skäl  för  att  beslut  om  undantag  från  s
kommissionen.  Det  naturliga  är  då  enligt utskottets uppfattning - mot bakg
ligga hos regeringen - att vända sig till  den lagstiftande delen av statsmakte
till konstitutionsutskottet.
Utskottet anser att en sådan lösning har flera  fördelar.  För  det  första  bl
beslutet  tydligare,  eftersom  utskottet  består  av  folkvalda  politiker. Fö
samtliga  partier  möjlighet att delta i bedömningen. Utrymmet minimeras  för
används för att dölja  sådant  som bort offentliggöras. Beslutet om eventuellt
själva granskningen, som därmed kan utföras utan att påverkas av medvetna eller
Utskottet anser emellertid att  ytterligare  överväganden behövs i denna fråga.
regeringen att utarbeta och lägga fram förslag om ändring i sekretesslagen för
utskottet angivit. Härigenom tillgodoses motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande bedömning om hävande av sekretess
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1998/99:K31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,











I propositionen framlagda lagförslag

1  Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svensk
säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet


2  Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)




Justitieutskottets yttrande
1999/2000:JuU2y
Granskningskommissionen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet  har den 31 augusti 1999  beslutat  att  bereda  justiti
yttrande över regeringens  proposition  1998/99:140  Förhör  m.m. hos kommissio
säkerhets-tjänsternas författningsskyddande verksamhet jämte motionerna 1998/99
av propositionen, i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

Ärendet

Den 25 mars 1999 beslutade regeringen att tillkalla en kommission  (dir. 1999:2
den författningsskyddande verksamhet som de svenska säkerhetstjänsterna  har  b
härrör från inrikes förhållanden. I direktiven sägs att kommissionen bör ges sä
Propositionen innehåller förslag till lagstiftning om sådana befogenheter. Förs
Justitiedepartementet upprättad promemoria som har remissbehandlats.
Lagrådet  har  granskat  lagförslagen  och  föreslagit  vissa ändringar. Regeri
förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kommissionen  föreslås  bl.a.  få rätt att hålla förhör under  straffansvar  me
upplysningar av betydelse för kommissionens  verksamhet.  Ingen skall dock behö
hon inte skulle ha behövt lämna som vittne i en rättegång.
Kommissionen föreslås också få rätt att vid vite förelägga  en enskild som inne
eller ett sådant föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens  verksamh
föremålet för kommissionen. Ingen skall dock behöva visa upp en handling  eller
inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.
Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av sekretess inhämta uppgifter fr
betydelse för kommissionens verksamhet.
Den som kallats till förhör eller som förelagts att visa upp en handling eller
på det allmännas bekostnad få ett juridiskt biträde förordnat för sig.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1999.

Inledning

Kommissionen    skall    alltså    granska    säkerhetstjänsternas    författni
författningsskyddande    verksamhet    menas    arbete   med   att   kartlägga
ytterlighetsorganisationer och grupperingar som bedömts utgöra ett hot mot rike
I direktiven till kommissionen anförs att kommissionen  skall  beskriva  i  vil
övervakats som haft anknytning till sådana organisationer som har bedömts utgör
ett hot mot rikets säkerhet. Kommissionen skall vidare belysa vilka person- och
annan  bedömts  relevanta,  vilka  metoder  som använts för insamling av uppgif
verksamheten  samt  om reglerna efterlevts. Kommissionen  skall  även  kartlägg
förhållandet mellan de organ som bedrivit den författningsskyddande verksamhete
har funnits kopplingar  mellan  säkerhetstjänsterna  och  andra  myndigheter el
partier.  Kommissionen skall också i möjligaste mån redovisa och värdera  de  a
politiska,  polisiära  och militära ledningen under granskningsperioden. En vik
att  värdera  de  hotbildsanalyser   som   legat   till   grund   för  regering
ställningstaganden. Kommissionens arbete skall avse tiden från det  andra värld
kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall inte granska den  underrät
förhållanden utomlands.
Regeringen har gjort bedömningen att det krävs särskilda befogenheter för kommi
fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt.
I motion K28 yrkande 4, delvis (m) hävdas bl.a. att frågan om hur förslaget  fö
regeringsformen  (RF) mot inrättande av tillfälliga domstolar inte analyserats
vidare att kommissionen måste ses som en engångsföreteelse, och att den inte få
I 2 kap. 11 § RF stadgas att domstol inte får inrättas för redan begången gärni
eller i övrigt för visst mål. Stadgandet motiveras med rättssäkerhetsskäl.
Regeringen anför  i  propositionen  (s. 13) att det är fråga om ett unikt behov
och att kommissionen kommer att bli en  unik  företeelse.  Enligt  regeringens
någon  risk  för att kommissionen skall komma att tjäna som modell för  framtid
hänvisar också  till att konstitutionsutskottet (senast bet. 1998/99:KU20 s. 12
om inrättandet av  ett kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör beh
av författningen i mer samlad form.
Utskottet vill inledningsvis  understryka  att  kommissionen  kommer  att inta
rättssystemet. Detta kan accepteras endast med hänsyn till det starka allmänint
kartläggning av säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt utskottets
bilda mönster för framtiden utan bör ses som en engångsföreteelse.
När det så gäller frågan om förslagets förenlighet med förbudet mot tillfälliga
för sig känna en viss förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en såda
vissa  av de befogenheter som kommissionen nu föreslås få talar i den riktninge
på möjligheten  att hålla förhör under straffansvar. Till detta kommer att komm
kan komma att bli  betraktad  som  ett domstolsavgörande. Vidare kan utskottet
gäller kommissionens möjligheter att  inte  pröva  s.k.  subjektiva rekvisit, d
vissa brott innebär nämligen ett klarläggande av vad en person  rent  faktiskt
klarläggande  av att han gjort det uppsåtligen. Slutligen skall enligt förslage
vissa förutsättningar  anlita  juridiskt  biträde för att kunna ta till vara si
till reglerna i rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.
Även  om  det  alltså finns vissa likheter mellan  kommissionen  och  en  domst
kommissionen inte  är någon domstol. Här vill utskottet påpeka att Lagrådet - v
lagförslag från grundlagssynpunkt  - inte funnit anledning att kritisera försla
inte   är  någon  domstol  har  enligt  utskottets   mening   också   understru
regeringsförslaget.   Sålunda   uppställs,  till  skillnad  från  vad  som  gäl
kompetenskrav på kommissionens ledamöter,  och  kommissionen  är  fri  att  sjä
Kommissionen har inte heller fått tillgång till andra tvångsmedel än vite, och
någon  skall  betala vite. Det bör också understrykas att kommissionen inte ska
begått brott, och  utskottet  utgår från att kommissionens rapport i görligaste
att den inte riskerar att uppfattas som ett domstolsavgörande.
Vad sedan gäller motionsönskemålet  konstaterar utskottet att de nyss redovisad
inför kommissionen och ett domstolsförfarande i och för sig visar att det finns
överväganden, för det fall frågan om liknande  kommissioner  skulle  övervägas
här till konstitutionsutskottets nyss återgivna ståndpunkt att frågan om inrätt
är av den digniteten att den bör behandlas inom ramen för en översyn av författ
Med det anförda anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgodosedd.

Lagens tillämpningsområde

I regeringsförslaget anges att lagen gäller vissa frågor om förfarandet m.m. ho
de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet (1 § i förslag
De  verktyg  som  kommissionen föreslås få är kopplade till kommissionens  verk
exempelvis få möjlighet  att  hålla förhör under straffansvar med den som kan a
betydelse för kommissionens verksamhet.
I motion K28 yrkande 1 (m) anförs  att  ett förtydligande tillägg bör göras så
menas med kommissionens verksamhet.
I propositionen (s. 13) för regeringen ett  resonemang om kravet på att lagregl
anför regeringen att den inte har för avsikt att  förändra  kommissionens  uppd
helt  kan  uteslutas  att  en  sådan  fråga  kan aktualiseras, t.ex. om kommiss
anledning att hos regeringen anhålla om en förändring av uppdraget.
Frågan om huruvida kravet på att lagregler skall  vara  generella  skulle  träd
verksamhet definierades i lagen får anses vara en fråga som faller utanför just
Utskottet utgår från att någon mer avsevärd förändring av kommissionens uppdrag
justeringar kan dock, som regeringen påpekat, komma att behövas och utskottet k
att  sådana  förändringar inte skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter gän
regeringen. Utskottet  utgår  dock  från  att  riksdagens berättigade intresse
sätt. Med detta uttalande anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgod

Förhör hos kommissionen

Rätten att tiga

I propositionen föreslås att kommissionen skall  kunna  hålla  förhör  under st
kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet (2 §  i förs
samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon skulle ha  haft
första stycket i förslaget).
Det sistnämnda innebär bl.a. att den hörde har rätt att vägra uttala sig, om ha
han själv eller någon närstående förövat brottslig eller vanärande handling (36
motiven till den bestämmelsen (SOU 1926:32 s. 269) framgår att bakgrunden till
begått  ett  brott annars skulle hamna i dilemmat att antingen ljuga i vittnesf
mened eller att  tala  sanning  och  därigenom  -  i förlängningen - ådra sig a
angavs tala för att rätten att tiga bör omfatta även vanärande handlingar.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1985 s. 774  anfört att denna intresseko
för brottet är preskriberat. Vidare skulle det enligt  Högsta  domstolen  föra
brottsliga handlingar som vanärande när så lång tid gått att preskription hunni
borde enligt domstolen reserveras för det fall där vittnet fortfarande skulle d
ogillande om hans handling blev känd.
Regeringen anser att rättegångsbalkens regler framstår som ändamålsenliga även
I motionerna K27 yrkande 2 (v) och K31 yrkande 1 (mp) hävdas att den som hörs a
att  vägra  yttra  sig om vanärande handlingar. I motion K28 yrkande 6 (m) anfö
tiga bör utvidgas så att den alltid omfattar preskriberade brott.
Utskottet kan i och  för  sig hålla med motionärerna bakom motionerna K27 och K
yrkanden skulle kunna innebära  att  den  som hörs inför kommissionen vore skyl
utsträckning än vad som följer av regeringens  förslag. Utskottet kan emellerti
Det faktum att kommissionen faktiskt inte är någon  domstol  innebär  nämligen
fullt  ut  motsvarar  de  rättssäkerhetsgarantier  som  ett  domstolsförfarande
omständigheter  låta dem som hörs ha rätt att tiga i mindre utsträckning än vad
ett domstolsförfarande  kan  knappast  anses  försvarbart. Intresset av ett så
måste här stå tillbaka för intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas
Utskottet är å andra sidan inte heller berett att ställa sig bakom önskemålet i
att den som hörs skall ha rätt att tiga i högre  utsträckning  än  i domstol. E
skulle innebära att den hörde skulle ha en generell rätt att tiga om  preskribe
skulle mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet vill i sammanhanget
utrymme för den tolkningen att preskriberade brott kan - under vissa förutsättn
vägra att yttra sig.
Sammantaget  innebär  detta att utskottet delar regeringens uppfattning att rät
vara ändamålsenliga såvitt  gäller  förhören  inför  kommissionen. Enligt utsko
värde i att det redan finns en viss rättsbildning på området  som  kan  komma
arbete.  Med  andra  ord  kan  kommissionen med den valda ordningen ha nytta av
motsvarande   bestämmelse,   anslutande    rättspraxis   och   övrig   litterat
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28 och K31 i de delar som här

Typen av förhör

Regeringsförslaget  ger,  som framgår av det nyss  anförda,  kommissionen  möjl
straffansvar.
I motion K27 yrkande 1 (v) understryks att informella samtal kan vara väl så ef
(c) hävdas i stället att förhör bör vara den enda formen för inhämtande av uppl
Regeringen framhåller (prop.  s.  15)  att  förhör  i  lagens  mening  inte  bö
inhämtande av uppgifter. Vid sidan av förhör skall det naturligtvis enligt rege
samtal med olika personer på motsvarande sätt som gällt för tidigare kommission
ankomma på kommissionen att avgöra i vilken form uppgifter skall samlas in.
Utskottet  vill  inledningsvis  framhålla  att  syftet med den aktuella lagen ä
verktyg för att kunna fullgöra sin uppgift. Samtidigt  står  det klart att ocks
plats i kommissionens arbete. Det kan väl tänkas att blotta förekomsten  av  mö
straffansvar gynnar kommissionens arbete. Utskottet utgår från att kommissionen
mellan formella förhör och andra utredningsmetoder. Något uttalande från riksda
Utskottet föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27 och K30

Ledning av förhör

I motionerna K28 yrkande 3 (m) och K31 yrkande 4 (mp) hävdas att förhör inför k
en person som är eller har varit ordinarie domare.
Regeringsförslaget innehåller inte någon bestämmelse om vem som skall leda förh
Lagrådet  har förordat en bestämmelse om att förhör skall hållas under ledning
ordinarie domare.  Lagrådet  har  motiverat detta bl.a. med att den formella ha
frågan om rätten att vägra yttra sig förutsätter en betydande förtrogenhet med
Regeringen anför i propositionen (s.  21)  att en lösning i enlighet med Lagråd
eventuella ledamöter i kommissionen som är framstående  åklagare  och advokater
för att leda förhöret. Regeringen anser i stället att kommissionen  själv bör k
skall leda förhöret.
Utskottet  vill  till  en  början betona att bl.a. det faktum att förhören  ske
särskilda krav på den som skall  leda dem. För utskottet framstår det därför so
en person med en gedigen erfarenhet på processrättens område. De skäl som Lagrå
med styrka för att förhören leds av  en  person  med  domarbakgrund. Utskottet
sammansättning numera är klar och att det bland kommissionens  ledamöter  finns
domare.  Utskottet  anser  dock  att  kommissionen som förvaltningsmyndighet sj
arbetsformer och därmed även, som regeringen  anser,  vem  som  bör leda förhör
regeringen från att kommissionen beaktar de rättssäkerhets-aspekter  som  Lagrå
K31 i denna del bör avstyrkas.
Krav på upplivande av kunskap
I propositionen föreslås en bestämmelse som innebär att den som kallas till  fö
skall kunna föreläggas att inför förhöret uppliva sin kunskap om det som förhör
honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om han elle
olägenhet (3 § andra stycket i förslaget).
I  motion  K31  yrkande  2  (mp) förordas en ordning som tar sikte på de fall d
anställd inom säkerhetstjänsterna  skall  höras  av  kommissionen. Motionärerna
kunna få tillgång till uppgifter som är hemliga.
Regeringen anför (prop. s. 17) att skyldigheten att liva upp kunskaper bör begr
kan ske utan avsevärd olägenhet. Det bör alltså endast  vara  fråga  om  en sky
m.m. som är tillgängliga för den som kallas. I fråga om personal inom säkerhets
endast  de  som  för dagen arbetar med sådana uppgifter bör kunna föreläggas at
inskränkning till vissa handlingar. I fråga om tidigare anställda inom säkerhet
föreläggande bör kunna riktas mot dem om det avser tillgängliga privata dagböck
Utskottet vill i  sammanhanget  anmärka  att  -  i  den  mån  det  behövs  -  h
tillgängliga  för  den  hörde  under  förhörets  gång. Härigenom kan det syfte
tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt jämfört  med  om  den  hörde
säkerhetstjänsterna.  Samtidigt  kan  kraven på den hörde att orientera sig i f
sekretess som kan aktualiseras ligger utanför utskottets beredningsområde.
Utskottet delar sammanfattningsvis regeringens  uppfattning, och utskottet före
avstyrker motion K31 i denna del.

Editionsföreläggande

I propositionen föreslås en bestämmelse enligt vilken  kommissionen  kan  förel
handling  eller  ett  föremål  som  kan  antas ha betydelse för kommissionens v
förslaget, "visa upp" handlingen eller föremålet (5 § i förslaget).
I motion K28 yrkande 8 (m) föreslås att uttrycket  "visa  upp"  byts ut mot "vi
fram". Syftet med förslaget är att bestämmelsen även skall omfatta  en skyldigh
granskning.
Lagrådet hade samma uppfattning som motionärerna i denna del.
Regeringen  anför  i  propositionen (s. 26) att uttrycket "visa upp" förekommer
regeringen har svårt att se att lagen skulle kunna missförstås på något sätt.
Utskottet delar regeringens  uppfattning,  och  utskottet föreslår att konstitu
K28 i här aktuella delar.

Övrigt

I övrigt har utskottet inget att erinra mot regeringens förslag.

Stockholm den 23 september 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Anita
Sidén (m).

Avvikande meningar

1. Rätten att tiga

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m)

Det finns en uppenbar risk för att preskriberade gärningar  ofta kan antas bli
inför kommissionen. Vi anser att det av integritetsskäl är ytterst  tveksamt  a
straffansvar  avslöja  brottsliga  gärningar som de begått tidigare, även om de
vägra yttra sig vid ett förhör bör därför  utvidgas  i förhållande till regerin
med anledning av motion K28 i denna del att en ändring  görs  i  regeringsförsl
anfört och vi anser att motionerna K27 och K31 i här aktuella delar bör avstyrk

2. Rätten att tiga

Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v) och Kia Andreasson (mp)

Som  regeringens  förslag  ser ut finns det en uppenbar risk för att de som ska
komma att vägra svara på frågor med hänvisning till att de annars kommer att av
handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet som kommissionens arbete k
anledning att räkna med att kommissionen blir tvungen att acceptera sådana invä
förfela syftet med kommissionen. För att kommissionen skall kunna arbeta effekt
på frågor även omfatta sådant som skulle avslöja vanärande handlingar. Vi vill
inte är någon domstol. Det finns därför som vi ser det inte skäl att låta den s
omfattning som i ett förhör  inför  domstol.  Vi  förordar alltså med anledning
aktuella delar att en ändring görs i regeringsförslaget  i enlighet med vad vi
vi anser att motion K28 i denna del bör avstyrkas.

3. Ledning av förhör

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),  Ragnwi Marceli
Andreasson (mp), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m),

Vi anser att förhören inför kommissionen bör ledas av någon som är  eller  vari
rättssäkerhet i förfarandet inför kommissionen talar för detta. Till skillnad f
att  frågan om vem som skall leda förhören är av så central betydelse att den m
alltså  med  anledning  av  motionerna  K28  och  K31  i dessa delar att en änd
enlighet med vad vi nu anfört.

4. Krav på upplivande av kunskap

Kia Andreasson (mp),
Många av dem som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för
kommissionens verksamhet torde vara tidigare anställda inom säkerhets-
tjänsterna. Om kommissionen verkligen skall kunna fullgöra sin uppgift är
det viktigt att dessa personer ges förutsättningar att lämna så
fullständiga upplysningar som möjligt. Jag anser därför att kommissionen
bör kunna förelägga dem som tidigare varit anställda inom
säkerhetstjänsterna att liva upp sina kunskaper utan några begränsningar.
För att detta skall bli möjligt krävs att de kan få ta del av handlingar på
sin gamla arbetsplats. Detta medför i sin tur ett behov av en bestämmelse
som bryter sekretessen där. Det framstår inte som realistiskt att lita till
att information av värde för kommissionen skulle ha dokumenterats av dem i
privata dagböcker. Jag förordar alltså med anledning av motion K31 i denna
del att en ändring görs i regeringsförslaget i enlighet med vad jag nu
anfört.