Regeringen föreslår i propositionen en lag som ger
den av regeringen tillkallade kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet vissa befogenheter.
Kommissionen föreslås bl.a. få rätt att hålla
förhör under straffansvar med den som antas kunna
lämna upplysningar av betydelse för kommissionens
verksamhet. Kommissionen föreslås också få rätt att
vid vite förelägga en enskild som innehar en sådan
skriftlig handling eller ett sådant föremål som kan
antas ha betydelse för kommissionens verksamhet att
visa upp handlingen eller föremålet för
kommissionen. Ingen skall dock behöva lämna
uppgifter som han eller hon inte skulle ha behövt
lämna som vittne i en rättegång eller behöva visa
upp en handling eller ett föremål som han eller hon
inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.
Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av
sekretess inhämta uppgifter från myndigheter som kan
antas ha betydelse för kommissionens verksamhet.
Den som kallats till förhör eller som förelagts att
visa upp en handling eller ett föremål föreslås få
rätt att på det allmännas bekostnad få ett juridiskt
biträde att rådgöra med.
Regeringen föreslår att den nya lagen skall träda i
kraft den 1 oktober 1999.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den
ändringen att lagen skall träda i kraft den 1
januari 2000.
Till betänkandet har fogats tio reservationer.
Reservationerna avser bl.a. frågan om
upplysningspliktens omfattning (m resp. v, mp),
ordförandeskapet vid förhör (m, kd, fp, mp) och
frågan om vem som skall besluta om dispens från
sekretessbestämmelser (v, mp).
Propositionen
1998/99:140, vari regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagtexten återges i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hållande av förhör
under straffansvar,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de
svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet som innebär undantag från 36 kap. 6 §
rättegångsbalken angående rätt att tiga om vanärande
handling,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i sekretesslagen som, i enlighet med
vad som anförts i motionen, ger annan myndighet än
regeringen möjlighet att besluta om undantag från
sekretess.
1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra 1 § i förslaget
till förfarandelag angående ett förtydligande
tillägg avseende kommissionens verksamhet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommissionens
sammansättning,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 § i
förslaget till förfarandelag att det av lagen
framgår att förhör under straffansvar skall hållas
under ledning av någon med domarbakgrund i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om frågor av
konstitutionell natur med anledning av regeringens
förslag,
5. att riksdagen beslutar om sådan ändring att
kommissionens möjlighet att hålla öppna förhör
framgår av förfarandelagen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar ändra 4 § i förslaget
till förfarandelag angående den förhördes rätt att
vägra yttra sig i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 §
andra stycket och 5 § andra stycket i förslaget till
förfarandelag att det av lagen framgår att
kommissionen inte behöver inhämta tillstånd från
myndighet i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar ändra formuleringen "visa
upp" i 5 § i förslaget till förfarandelag till
antingen "visa fram", "förete" eller "lägga fram" i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vad som kan vara en
betänklig utveckling i riktning mot ökad sekretess
för uppgifter som också har ett stort
allmänintresse,
10. att riksdagen beslutar ändra tidpunkten för
lagens ikraftträdande från den 1 oktober 1999 till
den 1 december 1999 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
sekretessbestämmelserna att offentlighet blir
huvudregeln i kommissionens arbete,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
inskränkningar i den grundlagsstadgade rätten att
fritt meddela uppgifter och underrättelser för
publicering.
1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
att i lagen införs en bestämmelse om samverkan
mellan forskare och kommission,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
sekretessbestämmelserna att offentlighet blir
huvudregeln i kommissionens verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förhör under
straffansvar skall vara den exklusiva formen för
inhämtande av upplysningar,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om
inskränkningar i den grundlagsfästa rätten att fritt
meddela uppgifter och underrättelser för publicering
(meddelarfriheten).
1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten för en person
att vägra yttra sig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en
sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda
vid säkerhetstjänsterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att prövning av
undantag från sekretess förslagsvis kan göras av
konstitutionsutskottet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en regel bör
införas om att förhör under sanningsförsäkran skall
hållas under ledning av en person som är eller har
varit domare.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998
1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
tillsättande av en sanningskommission att granska
Säpos och IB:s inrikes verksamhet.
1998/99:K291 av Peter Eriksson och Per Lager (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
oberoende kommission som skall granska den
åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m.
1945 fram t.o.m. i dag.
1998/99:K297 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en granskningskommission efter norsk
förebild skall tillsättas och att de lagar som
behövs för att kommissionen skall kunna arbeta
effektivt skall stiftas.
Yttrande från annat utskott
Justitieutskottet har avgivit yttrande i ärendet
(1999/2000:JuU2y). Yttrandet återges i bilaga 2 till
betänkandet.
Utskottet
Kommissionens tillkomst och uppdrag
Bakgrund
Kommissionens direktiv m.m.
Sverige har under lång tid haft militär och civil
underrättelseverksamhet för att skydda landets
intressen. Verksamheten har periodvis granskats och
utvärderats. Någon heltäckande och uttömmande
kartläggning av den inhemska säkerhetspolitiska
underrättelseverksamheten i Sverige har dock inte
gjorts hittills.
Regeringen beslöt i mars 1999 att tillkalla en
kommission för att kartlägga och granska den
författningsskyddande verksamhet som de svenska
säkerhetstjänsterna har bedrivit när det gäller hot
som härrör ur inrikes förhållanden (Ju 1999:09, dir.
1999:26 och 1999:59). Med författningsskyddande
verksamhet avses säkerhetstjänsternas arbete med att
kartlägga sådana svenska politiska
ytterlighetsorganisationer och grupperingar som
bedömts utgöra ett hot mot rikets säkerhet.
Kommissionens arbete skall enligt direktiven avse
tiden från det andra världskriget fram till dess
kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall
beskriva omfattningen av övervakningen av de
personer som haft anknytning till sådana svenska
politiska ytterlighetsorganisationer och
grupperingar som har bedömts utgöra eller kunna
komma att utgöra ett hot mot rikets säkerhet.
Kommissionen skall vidare belysa vilka uppgifter som
från tid till annan bedömts vara relevanta,
metoderna för insamling av uppgifter, vilka regler
som gällt för verksamheten samt om reglerna
efterlevts. Kommissionen skall även kartlägga och
analysera det inbördes förhållandet mellan de
tjänster som bedrivit den ifrågavarande
författningsskyddande verksamheten samt i vilken
utsträckning kopplingar har funnits mellan
säkerhetstjänsterna och andra myndigheter eller
organisationer och politiska partier. Kommissionen
skall dessutom redovisa och värdera de avvägningar
som har gjorts av den politiska, polisiära och
militära ledningen under granskningsperioden. En
viktig uppgift för kommissionen är bl.a. att värdera
de hotbildsanalyser som legat till grund för
säkerhetstjänsternas arbete.
Kommissionen skall enligt direktiven redovisa
uppdraget till regeringen senast den 31 augusti
2001.
I direktiven sägs att kommissionen bör ges
särskilda befogenheter. Regeringen avsåg att
överlämna en proposition till riksdagen med förslag
till särskild lagstiftning för kommissionen.
Den i direktiven aviserade propositionen har nu
förelagts riksdagen. Den innehåller förslag för att
kommissionen skall kunna fullgöra sitt uppdrag på
ett effektivt och rättssäkert sätt. Kommissionen
föreslås få särskilda befogenheter, som regleras i
en särskild förfarandelag.
Kommissionen består av ordförande och - sedan
antalet ledamöter utökats genom tilläggsdirektiv -
fem andra ledamöter. Kommissionen har ett
sekretariat. När det gäller bl.a. historiska,
polisiära och militära frågor kan enligt regeringens
beslut experter tillsättas.
Särskilda utredningsuppdrag
Regeringen har tidigare lämnat särskilda
utredningsuppdrag om underrättelse- och
säkerhetstjänsters verksamhet.
I december 1997 gavs Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) i
uppdrag att genomföra ett särskilt forskningsprojekt
om militär underrättelse- och säkerhetstjänst.
Forskningen bör enligt regeringens beslut avse tiden
från slutet av 1920-talet fram t.o.m. början av
1980-talet. Den senare delen av perioden täcker IB:s
verksamhet. Forskningsprogrammets inriktning, som
beslutats av HSFR, omfattar följande teman om den
militära underrättelse- och säkerhetstjänsten:
övervakningshistoria, toleransens gränser och
svenskt säkerhetsskydd. Forskningsprogrammet skall
pågå under längst fem år.
Försvarets underrättelsenämnd (FUN) har till
uppgift att följa underrättelsetjänsten inom
Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt samt inom
de övriga myndigheter som bedriver
underrättelsetjänst och som lyder under
Försvarsdepartementet. FUN fick i mars 1998 uppdrag
att, som en komplettering till regeringens uppdrag
till HSFR, i vissa avseenden genomföra en utredning
om den militära underrättelse- och
säkerhetstjänsten. FUN lämnade i juli 1998 en
delrapport till regeringen om kartläggning av
register inom den militära säkerhetstjänsten m.m.
FUN slutredovisade därefter sitt uppdrag i en
rapport till regeringen i november 1998. I
slutrapporten redovisar FUN dels resultatet av sin
granskning av den militära säkerhetstjänstens arkiv
för åren 1937-1981, dels uppgifter och information
som FUN hämtat in från olika personer med kännedom
om den militära underrättelse- och säkerhets-
tjänsten. Rapporten belyser dels vilken typ av
uppgifter om enskilda som från tid till annan varit
av intresse för den militära säkerhetstjänsten, dels
den inrikesverksamhet som bedrevs inom försvaret
under slutet av 1950-talet och under 1960-talet.
Registernämnden har till uppgift att i ärenden om
registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i
polisregister samt att granska Säkerhetspolisens
registrering av uppgifter i polisregister. Nämnden
har haft regeringens uppdrag att undersöka de fall
där personalkontroll förekommit, dock inte
värnpliktsfall. Undersökningen avsåg tiden oktober
1969-juni 1996, dvs. den tid som
personalkontrollkungörelsens bestämmelser reglerade
personalkontrollen. Nämnden överlämnade i december
1998 sin rapport till regeringen. I rapporten
genomlyser nämnden hela det regelverk som gällt för
Säpos registreringsverksamhet inom
författningsskyddets område från år 1969 samt
redovisar vilka slags uppgifter som har registrerats
och lämnar exempel på de konsekvenser som
registreringarna har fått i enskilda fall.
Undersökningskommissioner i Norge och Danmark
Undersökningskommissioner har förekommit tidigare
både i Sverige och i andra länder.
I Norge kan granskningskommissioner tillsättas
administrativt för att klarlägga ett bestämt
faktiskt sakförhållande och uttala sig om
ansvarsförhållanden. Vägledande regler for
granskingskommisjoner finns i rundskrivelse den 4
mars 1975 från Justis- og politidepartementet.
Särskilda regler gällde för den s.k.
Lundkommissionen enligt lov om granskingskommisjonen
for gransking av påstander om ulovlig overvåking av
norske borgere (lov den 25 mars 1994 nr 6).
Kommissionen, som arbetade under ledning av
høyesterettsdommer Ketil Lund, avlämnade sin rapport
till Stortinget i mars 1996 (Dokument nr. 15 1995-
96).
Den särskilda lagen innebar att förhörspersoner
hade samma skyldighet att inställa sig och uttala
sig inför den samlade kommissionen som vittnen i
tvistemål inför domstol. Enligt rapporten hade dock
kommissionen inte använt sig av sin möjlighet att
ålägga personer att inställa sig inför kommissionen
eller att uttala sig. Lagen innebar vidare att alla
förhörspersoner uttalade sig under straffansvar
oavsett om utsagan avgavs frivilligt eller efter
åläggande och oavsett om utsagan avgavs inför
kommissionen eller sekretariatet.
I Danmark har nyligen antagits en särskild lov om
undersøgelseskommissioner (lov av den 2 juni 1999 nr
357). Enligt lagen kan efter beslut av Folketinget
en kommission tillsättas för att genomföra en
undersökning av ett närmare angivet förhållande av
viktigt allmänt intresse (af almenvigtig betydning).
Om kommissionen har flera ledamöter skall
ordföranden vara jurist. Om kommissionen består av
endast en ledamot skall denna ledamot vara jurist.
Om en domare är ledamot av kommissionen, skall han
eller hon vara ordförande. Utöver ledamöter i
kommissionen skall en person utses till utfrågare.
Utfrågaren skall i överensstämmelse med vad
kommissionen bestämmer planera och företa förhör
inför kommissionen eller - i vissa fall - rätten.
Det framhålls särskilt i lagen att
undersökningskommissionen inte har dömande makt.
Kommissionen kan få till uppgift att undersöka och
redogöra för ett faktiskt händelseförlopp samt att
komma med förslag till sådana ändringar av lagar,
administrativa bestämmelser eller administrativ
praxis som undersökningen kan ge anledning till. Den
kan också få till uppgift att företa rättsliga
värderingar till belysning av om det finns grund för
att någon ställs till ansvar. Om en
kommissionsledamot är domare företar dock
kommissionen sådana värderingar endast i den
utsträckning som domaren inte finner det
rättssäkerhetsmässigt betänkligt.
Olika regler gäller för upplysningsplikten beroende
på om en domare är ordförande i kommissionen eller
inte. Om ordföranden är domare gäller skyldighet att
lämna både material och upplysningar - även vid
förhör under straffansvar - på anmodan av
kommissionen. Om kommissionen har annan
sammansättning måste kommissionen vända sig till
Københavns Byret bl.a. med begäran om att rätten
skall höra en person som vittne. Kommissionen kan
dock också i dessa fall uppmana en person att
frivilligt lämna upplysningar inför kommissionen.
Motioner
Under allmänna motionstiden 1998 väcktes tre
motioner om tillsättning av en kommission för
granskning av bl.a. Säkerhetspolisens verksamhet.
I motion 1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till tillsättande av en sanningskommission att
granska Säpos och IB:s inrikes verksamhet.
I motion 1998/99:K291 av Peter Eriksson och Per
Lager (mp) begärs ett tillkännagivande om en
oberoende kommission som skall granska den
åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m.
1945 fram t.o.m. i dag.
I motion 1998/99:K297 av tredje vice talman Rose-
Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om att en granskningskommission
efter norsk förebild skall tillsättas och om att de
lagar som behövs för att kommissionen skall kunna
arbeta effektivt skall stiftas.
Utskottets bedömning
Regeringen har nu tillsatt en kommission för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet. Förslag om att ge
kommissionen särskilda befogenheter har också lagts
fram för riksdagen. Enligt utskottets uppfattning är
motionerna 1998/99:K262 (v), 1998/99:K297 (kd)
yrkande 1 och 1998/99:K291 (mp) härigenom
tillgodosedda.
Bestämmelser om offentlighet och sekretess
Allmänt om offentlighet och sekretess
Den verksamhet som kommissionen skall granska är i
stor utsträckning omgärdad av sekretess. Detta
förhållande utgör också en avgörande del av
bakgrunden till kommissionens tillkomst.
Utformningen av kommissionens särskilda befogenheter
har också samband med detta förhållande. Här ges
därför en kort redogörelse för gällande bestämmelser
om offentlighet och sekretess.
Offentlighetsprincipen förverkligas på olika sätt.
Förhandlingsoffentligheten, dvs. allmänhetens rätt
att närvara vid domstolsförhandlingar och vid
sammanträden med beslutande statliga och kommunala
församlingar, är äldst. Med offentlighetsprincipen i
mera snäv bemärkelse brukar man dock avse rätten för
allmänheten att ta del av myndigheternas handlingar.
De grundläggande bestämmelserna om denna rätt finns
nu i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Offentlighetsprincipen gäller inte obegränsad.
Domstolsförhandlingar och sammanträden med
beslutande statliga och kommunala församlingar får
under särskilda förutsättningar hållas inom stängda
dörrar. Vissa av myndigheternas handlingar är
hemliga.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt
tryckfrihetsförordningen begränsas endast av hänsyn
till vissa särskilt angivna intressen. Begränsningar
skall anges i bestämmelse i en särskild lag eller i
lag eller förordning som den särskilda lagen
hänvisar till. Den särskilda lagen är sekretesslagen
(1980:100). Utöver bestämmelser om förbud att lämna
ut allmänna handlingar innehåller sekretesslagen
också bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet. Bestämmelserna avser förbud att röja
uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom
att allmän handling lämnas ut eller det sker på
annat sätt.
Uppgifter för vilka sekretess gäller får inte röjas
för enskilda i andra fall än som anges i
sekretesslagen eller i lag eller förordning som
sekretesslagen hänvisar till.
Bestämmelserna i sekretesslagen reglerar i princip
också sekretessen myndigheter emellan. Om sekretess
gäller för en uppgift som förekommer hos en viss
myndighet, får uppgiften inte röjas för en annan
myndighet i andra fall än som anges i sekretesslagen
eller i lag eller förordning till vilken
sekretesslagen hänvisar. Sekretess utgör inte hinder
mot att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt
för att den utlämnande myndigheten skall kunna
fullgöra sin verksamhet.
Sekretesslagen omfattar både bestämmelser om
sekretess till skydd för det allmänna och
bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda.
Bestämmelser om begränsningar i sekretessen, dvs.
om när annars sekretessbelagda uppgifter får lämnas
ut, finns främst i 14 kap. sekretesslagen. Där finns
också bestämmelser om möjligheten för myndigheter
att ställa upp förbehåll vid utlämnande av
handlingar. Vissa av bestämmelserna om
sekretessbegränsning tar särskilt sikte på
sekretessen mellan myndigheter.
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till
en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av
lag eller förordning. Sekretesslagen innehåller
föreskrifter om sådan uppgiftsskyldighet. Vidare
finns en generalklausul som innebär att en
sekretessbelagd uppgift - med vissa undantag - får
lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall avse.
Därutöver gäller att en myndighet på begäran av en
annan myndighet skall lämna uppgift som den förfogar
över i den mån hinder inte möter på grund av
bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång.
I ett rättsligt förfarande hindrar inte sekretess
att den som är misstänkt för brott eller mot vilken
rättegång eller annat jämförbart rättsligt
förfarande har inletts lämnar uppgift till sitt
ombud eller biträde i saken eller till en annan
enskild, om det behövs för att den misstänkte skall
kunna ta till vara sin rätt.
Förbudet att röja en sekretessbelagd uppgift gäller
både för den myndighet där uppgiften är
sekretessbelagd och för personer som på grund av
anställning eller liknande för det allmännas räkning
deltar i myndighetens verksamhet och därvid har fått
kännedom om uppgiften. Förbudet gäller sådana
personer även sedan de lämnat verksamheten.
Vissa sekretessbestämmelser innehåller ett
bemyndigande för regeringen att ge dispens från
sekretessen enligt bestämmelsen. Därutöver finns
enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen en
dispensmöjlighet för regeringen. Regeringen får
således, förutom när det anges särskilt i en
sekretessbestämmelse, för särskilt fall förordna om
undantag från sekretess, när det är påkallat av
synnerliga skäl.
För uppgifter hos myndigheter under riksdagen
tillkommer dispensmöjligheten i stället riksdagen.
Sekretess till skydd för det allmänna
Sekretess till skydd för det allmänna gäller för
vissa uppgifter oavsett vem som har lämnat
uppgifterna och oavsett hos vilken myndighet
uppgifterna förekommer. Detta gäller exempelvis
uppgifter som omfattas av utrikes- eller
försvarssekretess enligt 2 kap. sekretesslagen.
Utrikessekretessen (1 §) avser uppgifter som angår
Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt
rör annan stat, mellanfolklig organisation,
myndighet, medborgare eller juridisk person i annan
stat eller statslös. Sekretess gäller om det kan
antas att det stör Sveriges mellanfolkliga
förbindelser eller på annat sätt skadar landet om
uppgiften röjs (s.k. rakt skaderekvisit).
Försvarssekretessen (2 §) avser uppgifter som angår
verksamhet för att försvara landet eller
planläggning eller annan förberedelse av sådan
verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret.
Sekretess gäller om det kan antas att det skadar
landets försvar eller på annat sätt vållar fara för
rikets säkerhet om uppgiften röjs. Härutöver finns
särskilda föreskrifter om sekretess för
försvarsuppfinningar i lagen (1971:1078) om
försvarsuppfinningar.
S.k. förundersökningssekretess gäller för bl.a.
uppgifter som förekommer i en polismyndighets
verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott (5 kap. 1 § första stycket). Sekretess
gäller om det kan antas att syftet med beslutade
eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Sekretess gäller vidare för uppgifter som hänför
sig till polisens underrättelseverksamhet eller till
Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga
terrorism (5 kap. 1 § andra stycket). Sekretess
gäller om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten
skadas (s.k. omvänt skaderekvisit).
Sekretess till skydd för enskilda
Bestämmelser om sekretess främst till skydd för
enskildas personliga förhållanden finns i 7 kap.
sekretesslagen. Främst rör dessa bestämmelser
uppgifter inom hälso- och sjukvården och om sociala
förhållanden. Bestämmelser om sekretess främst till
skydd för enskildas ekonomiska förhållanden finns i
8 kap. sekretesslagen, och bestämmelser om sekretess
till skydd för enskildas förhållanden av såväl
personlig som ekonomisk natur finns i 9 kap.
sekretesslagen.
Sekretess gäller för uppgifter som rör utlänningar,
om det kan antas att röjande av uppgiften skulle
medföra fara för att någon utsätts för övergrepp
eller annat allvarligt men som föranleds av
förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat
eller myndighet eller organisation av utlänningar.
Sekretessen gäller oavsett i vilket sammanhang
uppgifterna förekommer.
För uppgifter i register som förs med stöd av lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen
(1965:94) om polisregister m.m. gäller absolut
sekretess. (Se 7 kap. 17 § sekretesslagen och
övergångsbestämmelsen till lagen [1998:624] om
ändring i sekretesslagen.) Uppgifter ur registren
kan endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet
i respektive lag eller i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa
lagar. Motsvarande sekretess kommer att gälla för
uppgifter i belastningsregistret enligt lagen
(1998:620) om belastningsregister, när den träder i
kraft.
Sekretess gäller för uppgifter om enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a.
kriminalunderrättelseregister och Säporegistret.
Sekretess gäller om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon henne eller honom närstående lider skada eller
men.
Sekretess till skydd för en enskild gäller i
allmänhet inte i förhållande till den enskilde eller
enskilda själv och kan helt eller delvis efterges av
honom eller henne.
Lagens tillämpningsområde
Propositionen
Regeringen bedömer att det för att kommissionen
skall kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt
och rättssäkert sätt krävs att den ges särskilda
befogenheter och att dessa befogenheter bör regleras
i en särskild förfarandelag.
Regeringen framhåller att syftet med den föreslagna
lagen således inte är att reglera kommissionens
uppdrag utan att utrusta den med vissa befogenheter.
Av kravet på lagreglers generalitet, vilket kan
härledas ur 11 kap. 8 § regeringsformen, följer
enligt regeringen att bestämmelser av förevarande
slag inte får utformas för ett speciellt fall.
Konsekvensen blir att lagens tillämpningsområde kan
komma att påverkas av annat än beslut av riksdagen.
Regeringen vill dock klargöra att den inte har några
avsikter att förändra kommissionens uppdrag. Det kan
emellertid inte helt uteslutas att en sådan fråga
kan aktualiseras, t.ex. om kommissionen under sitt
arbete finner anledning att hos regeringen anhålla
om en förändring av uppdraget.
Regeringen framhåller att det är fråga om ett unikt
behov av kartläggning och granskning och att
kommissionen kommer att bli en unik företeelse.
Enligt regeringens mening finns det därför knappast
någon risk för att kommissionen skall komma att
tjäna som modell för framtida granskningsorgan.
Regeringen hänvisar också till att
konstitutionsutskottet tidigare (senast i bet.
1998/99:KU20 s. 12) framhållit att frågan om
inrättandet av ett kommissionsinstitut är av den
digniteten att den bör behandlas inom ramen för en
översyn av författningen i mer samlad form.
Motioner
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
4 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
frågor av konstitutionell natur med anledning av
förslaget. Motionärerna anser att det reser en rad
frågor i konstitutionellt perspektiv men att något
tillfredsställande förslag inte ges. Motionärerna
anser att det tydligt måste inskärpas att de
föreslagna åtgärderna skall lösa ett för landet
unikt behov av kartläggning och inte får bli
mönsterbildande utan skall ses som en
engångsföreteelse som kan accepteras endast med
hänsyn till det starka allmänintresse som föreligger
i fråga om kartläggning av säkerhetstjänsternas
underrättelseverksamhet gentemot enskilda.
I samma motion yrkande 1 begärs att riksdagen
beslutar ett tillägg i 1 § förslaget till
förfarandelag för att förtydliga kommissionens
verksamhet så att omfattningen av kommissionens
uppdrag, dvs. den yttre ramen för när kommissionen
kan använda sina särskilda befogenheter mot enskilda
personer, liksom frågan om antalet ledamöter i
kommissionen, framgår av lagen och inte endast ges i
regeringsdirektiv. För att tillgodose grundläggande
rättssäkerhetskrav och underlätta för kommissionen
att skapa förtroende för sin verksamhet bör enligt
motionärerna införas ett förtydligande tillägg
avseende kommissionens verksamhet i enlighet med vad
Riksdagens ombudsmän (JO) har anfört i sitt
remissvar.
I det nämnda remissyttrandet har JO under rubriken
Lagens tillämpningsområde kritiserat att det inte
framgår av lagtexten utan följer av
regeringsbeslutet om direktiv till kommissionen
vilken som är dess verksamhet och i vilka fall som
bl.a. förhör under straffansvar därmed kan komma i
fråga. Detta får till följd att kommissionens rätt
att föranstalta om förhör m.m. skulle kunna utökas
genom ett regeringsbeslut om att förändra
omfattningen av kommissionens uppdrag och att
gränserna för den enskildes skyldighet att vid
straffansvar ställa upp för förhör kan bli beroende
av vad regeringen framöver beslutar, t.ex. i form av
tilläggsdirektiv för kommissionen och inte av
lagstiftarens ställningstagande. JO anser att det i
1 § bör införas ett förtydligande tillägg varigenom
fastslås vad som avses med kommissionens verksamhet
i nu aktuellt hänseende.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet erinrar om att en domstol enligt 2
kap. 11 § regeringsformen inte får inrättas för
redan begången gärning och ej heller för viss tvist
eller i övrigt för visst mål. Stadgandet motiveras
med rättssäkerhetsskäl.
Justitieutskottet vill inledningsvis understryka
att kommissionen kommer att inta en unik ställning i
det svenska rättssystemet. Detta kan accepteras
endast med hänsyn till det starka allmänintresse som
föreligger i fråga om kartläggning av
säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt
utskottets mening får kommissionen inte bilda
mönster för framtiden utan bör ses som en
engångsföreteelse.
När det gäller frågan om förslagets förenlighet med
förbudet mot tillfälliga domstolar, kan
justitieutskottet i och för sig känna en viss
förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en
sådan domstol som inte är tillåten - vissa av de
befogenheter som kommissionen nu föreslås få talar
enligt utskottet i den riktningen. Här tänker
utskottet särskilt på möjligheten att hålla förhör
under straffansvar. Till detta kommer att
kommissionens rapport av allmänheten kan komma att
bli betraktad som ett domstolsavgörande. Vidare kan
utskottet se betydande svårigheter när det gäller
kommissionens möjligheter att inte pröva s.k.
subjektiva rekvisit, dvs. frågor om uppsåt. I fråga
om vissa brott innebär nämligen ett klarläggande av
vad en person rent faktiskt gjort i praktiken också
ett klarläggande av att han gjort det uppsåtligen.
Slutligen skall enligt förslaget den som hörs ha
rätt att under vissa förutsättningar anlita
juridiskt biträde för att kunna ta till vara sin
rätt, vilket kan föra tankarna till reglerna i
rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.
Även om det alltså finns vissa likheter mellan
kommissionen och en domstol står det enligt
justitieutskottet helt klart att kommissionen inte
är någon domstol. Här vill utskottet påpeka att
Lagrådet - vars uppgift bl.a. är att granska
lagförslag från grundlagssynpunkt - inte funnit
anledning att kritisera förslaget. Det faktum att
kommissionen inte är någon domstol har enligt
utskottets mening också understrukits genom
utformningen av regeringsförslaget. Sålunda
uppställs, till skillnad från vad som gäller
domstolar, inga särskilda kompetenskrav på
kommissionens ledamöter, och kommissionen är fri att
själv besluta om sina arbetsformer. Kommissionen har
inte heller fått tillgång till andra tvångsmedel än
vite, och den får inte själv besluta att någon skall
betala vite. Det bör också understrykas att
kommissionen inte skall ta ställning till om någon
begått brott, och utskottet utgår från att
kommissionens rapport i görligaste mån utformas på
ett sådant sätt att den inte riskerar att uppfattas
som ett domstolsavgörande.
Vad sedan gäller önskemålet i motion K28 yrkande 4
konstaterar justitieutskottet att de nyss redovisade
likheterna mellan förfarandet inför kommissionen och
ett domstolsförfarande i och för sig visar att det
finns ett tydligt behov av fördjupade överväganden,
för det fall frågan om liknande kommissioner skulle
övervägas framöver. Utskottet ansluter sig här till
konstitutionsutskottets - av regeringen återgivna -
ståndpunkt att frågan om inrättandet av ett
kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör
behandlas inom ramen för en översyn av författningen
i mer samlad form.
Justitieutskottet anser med det anförda att
motionen i denna del är tillgodosedd.
Justitieutskottet utgår från att någon mer avsevärd
förändring av kommissionens uppdrag inte kommer att
göras. Mindre justeringar kan dock, som regeringen
påpekat, komma att behövas och utskottet kan inte se
någon anledning till att sådana förändringar inte
skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter gängse
formen, dvs. genom beslut av regeringen. Utskottet
utgår dock från att riksdagens berättigade intresse
av insyn tillgodoses på lämpligt sätt. Med detta
uttalande anser justitieutskottet att motionen också
i denna del (yrkande 1) är tillgodosedd.
Utskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar justitieutskottets
bedömning. Även enligt konstitutionsutskottets
bedömning står det således helt klart att
kommissionen inte är någon domstol.
Konstitutionsutskottet vill understryka att
kommissionen kommer att inta en unik ställning och
att detta kan accepteras endast med hänsyn till det
starka allmänintresse som föreligger i fråga om
kartläggning av säkerhetstjänsternas
underrättelseverksamhet samt att kommissionen inte
får bilda mönster för framtiden utan bör ses som en
engångsföreteelse.
Liksom justitieutskottet anser
konstitutionsutskottet motion 1998/99:K28 (m)
yrkande 4 tillgodosedd.
Konstitutionsutskottet delar justitieutskottets
bedömning i frågan om en förändring av kommissionens
uppdrag. Även konstitutionsutskottet utgår således
från att riksdagens berättigade intresse av insyn
tillgodoses på lämpligt sätt, om någon förändring av
uppdraget skulle aktualiseras, och
konstitutionsutskottet anser att motion 1998/99:K28
(m) yrkande 1 också är tillgodosedd.
Kommissionens sammansättning
Bakgrund
Statliga förvaltningsmyndigheter lyder enligt 11
kap. regeringsformen under regeringen, om inte
myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag
är en myndighet under riksdagen.
Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av
riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag
eller riksdagsordningen. En tjänst vid en
förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen
tillsätts av regeringen eller av en myndighet som
regeringen bestämmer. Kommittéer räknas som
myndigheter.
Regeringen har som ledamöter i kommissionen
tillkallat riksmarskalken Gunnar Brodin som
ordförande samt f.d. justitierådet Anders Knutsson,
generalsekreterare Anita Klum och mediekonsulten
Ewonne Winblad och - sedan antalet ledamöter genom
tilläggsdirektiv utökats - professor Alf Johansson
och docent Karl Molin som ledamöter. Sekreterare är
chefsrådmannen Fredrik von Arnold. Direktiven ger
utrymme för regeringen att tillsätta ytterligare
sekretariatspersonal samt - när det gäller bl.a.
historiska, polisiära och militära frågor -
experter.
Motion
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
2 kritiseras kommissionens sammansättning.
Motionärerna anför att såväl kommissionens
ordförande som dess ledamöter har kritiserats i den
allmänna debatten för att bl.a. inte besitta
tillräcklig kompetens för sitt uppdrag. Även om
kommissionens sammansättning formellt inte är en
fråga för riksdagen är den enligt motionärerna i hög
grad relevant för riksdagen i och med det beslut som
riksdagen står inför. De begär att kommissionens
sammansättning skyndsamt tas upp till förnyade
överväganden och begär ett tillkännagivande till
regeringen om detta.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan och som motionärerna också medger
är frågan om kommissionens sammansättning inte en
fråga för riksdagen. Kommissionen har nu tillsatts
och påbörjat sitt arbete.
Något sådant tillkännagivande som begärs i motion
1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 2 bör
riksdagen inte göra. Motionsyrkandet avstyrks.
Kommissionens särskilda befogenheter
Förhör under straffansvar som utredningsform
Gällande ordning för kommittéarbete
Uppdraget för kommittéer som tillkallats på grund av
ett regeringsbeslut anges i allmänhet i särskilda
direktiv för kommittén. Vissa bestämmelser om
planeringen och redovisningen av kommitténs arbete
finns i kommittéförordningen (1998:1474). I
direktiven för en enskild kommitté kan därutöver
finnas föreskrifter om samråd med andra myndigheter
och om arbetets bedrivande.
Förvaltningslagen (1986:223) skall enligt
kommittéförordningen tillämpas hos kommittéer endast
vid handläggning av administrativa ärenden och
ärenden om utlämnande av allmänna handlingar.
I den mån någon föreskrift inte finns i
kommittéförordningen eller i kommitténs direktiv,
bestämmer kommittén själv över hur dess arbete skall
bedrivas. En kommitté kan be såväl andra myndigheter
som enskilda om upplysningar men har inte möjlighet
att tvinga någon till medverkan i dess arbete. En
annan sak är att myndigheters skyldighet att hjälpa
andra myndigheter kan framgå av lag eller annan
författning eller av särskilt regeringsbeslut.
Propositionen
Regeringen föreslår att kommissionen skall få
möjlighet att under straffansvar höra den som antas
kunna lämna upplysningar av betydelse för
kommissionens verksamhet. Straffansvaret gäller den
som hörs.
Den som hörs skall ha samma rätt och skyldighet att
lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft som
vittne i en rättegång.
Den som kallas till ett förhör skall kunna
föreläggas vid vite att inställa sig.
Ett förhör inför kommissionen skall dokumenteras.
Den som har hörts skall ha rätt att hos kommissionen
i efterhand ta del av förhöret.
Den som har hörts skall ha rätt till ersättning av
allmänna medel.
Motioner
Mats Einarsson m.fl. (v) anser i motion 1998/99:K27
att formella förhör inte bör vara någon huvudregel.
Samtal i annan form ger enligt motionärerna större
möjligheter att ställa frågor som inte skulle ha
godtagits vid ett formellt förhör. Motionärerna
anser att kommissionen bör ta del av t.ex. den
norska Lundkommissionens erfarenheter, när den
utformar sina arbetsformer, samt att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om hållande av förhör (yrkande 1).
Motsatt uppfattning hävdas i en annan motion. Åsa
Torstensson m.fl. (c) begär i motion 1998/99:K30
yrkande 3 ett tillkännagivande om att förhör under
straffansvar skall vara den exklusiva formen för
inhämtande av upplysningar. Innebörden av att
kommissionen skall kunna föra samtal med olika
personer på motsvarande sätt som gällt för tidigare
kommissioner är att straffansvaret för uppgifters
riktighet och fullständighet faller bort. Detta
förhållande är enligt motionärerna
otillfredsställande och riskerar att leda till
inkonsekventa effekter och osäkra uppgifter.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet vill framhålla att syftet med den
aktuella lagen är att ge kommissionen effektiva
verktyg för att den skall kunna fullgöra sin
uppgift. Samtidigt står det enligt utskottet klart
att också informella samtal har en given plats i
kommissionens arbete. Det kan väl tänkas att blotta
förekomsten av möjligheten att hålla förhör under
straffansvar gynnar kommissionens arbete. Utskottet
utgår från att kommissionen kan finna en lämplig
avvägning mellan formella förhör och andra
utredningsmetoder. Något uttalande från riksdagen
bör inte göras i frågan.
Justitieutskottet föreslår att
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27 och
K30 i här aktuella delar.
Utskottets bedömning
Som justitieutskottet framhållit är syftet med den
aktuella lagen att ge kommissionen effektiva verktyg
för att den skall kunna fullgöra sin uppgift.
Konstitutionsutskottet vill erinra om de speciella
rättsverkningar som är knutna till förhören. Sådana
rättsverkningar avser inte endast straffansvaret för
osanna uppgifter utan även och kanske framför allt
rätten och skyldigheten för den hörde att lämna
uppgifter som annars skulle vara sekretessbelagda.
Till detta kommer rätten till biträde och rätten att
utan hinder av sekretess rådgöra med biträdet. I
lagen föreskrivs särskilt att förhör skall
dokumenteras.
Kommissionen kan antas behöva ägna en hel del tid
åt arkivgenomgång och allmän kunskapsinhämtning om
området. Enligt konstitutionsutskottets uppfattning
kan en betydande del av kommissionens utredning
därutöver antas komma att företas i form av förhör.
Konstitutionsutskottet utgår dock liksom
justitieutskottet från att kommissionen kan finna en
lämplig avvägning mellan formella förhör och andra
utredningsmetoder. Det finns således inte anledning
att i lagen ge närmare regler om detta. Riksdagen
bör inte på annat sätt styra kommissionens
arbetsformer.
Konstitutionsutskottet avstyrker därmed motionerna
1998/99:K27 (v) yrkande 1 och 1998/99:K30 (c)
yrkande 3.
Upplysningspliktens omfattning
Bakgrund - bestämmelser om vittnesplikten i
rättegång
Vittnesplikten i rättegång innebär enligt
rättegångsbalken följande.
Ett vittne inför en domstol måste säga hela
sanningen och får inget förtiga, tillägga eller
förändra. I princip gäller skyldigheten hela det
förhörstema om vilket vittnet har informerats, och
vittnesplikten bryter i princip en tystnadsplikt
enligt t.ex. sekretesslagen.
Det finns emellertid flera slags begränsningar i
ett vittnes skyldigheter. Av intresse i det nu
aktuella sammanhanget är vissa regler i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken enligt vilka det gäller ett förbud
för domstolen att ställa frågor om vissa
förhållanden och i allmänhet ett motsvarande förbud
för den hörde att yttra sig. Dessa regler gäller
bl.a. den som inte får lämna en uppgift till följd
av reglerna i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen om
sekretess med hänsyn främst till rikets förhållande
till annan stat eller mellanfolklig organisation
(utrikessekretess) eller till rikets säkerhet
(försvarssekretess) eller reglerna i 3 kap. 1 §
sekretesslagen om sekretess med hänsyn till rikets
centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik. För att någon skall få höras som
vittne om uppgiften krävs tillstånd från den
myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Andra regler i 36 kap. 5 § rättegångsbalken har
avseende på advokater och vissa andra yrkesgrupper
som har ett särskilt förtroendeförhållande till
enskilda, på rättegångsombud, biträden och
försvarare samt på präster och vissa med dem
jämställda.
Särskilda bestämmelser om tystnadsplikt
(meddelarskydd) finns i 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen och i 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen. I dessa paragrafer anges
särskilt i vilka fall tystnadsplikten inte gäller
och domstol således får höra den som annars har
tystnadsplikt enligt grundlagarna. Det gäller främst
personer med anknytning till ett massmedieföretag.
En domstol som skall pröva om någon som är skyldig
att hemlighålla en uppgift som avses i de angivna
bestämmelserna ändå skall höras som vittne om
uppgiften måste enligt 36 kap. 8 § andra stycket
rättegångsbalken först inhämta yttrande från det
företag hos vilket den som skall höras har fått
vetskap om uppgiften, om inte särskilda skäl
föranleder något annat.
Det finns också omständigheter som ett vittne får
vägra att yttra sig om enligt 36 kap. 6 §
rättegångsbalken. Det gäller omständigheter som, om
vittnet talade om dem, skulle avslöja att vittnet
eller någon närstående till vittnet hade begått en
brottslig eller vanärande handling. Ett vittne får
också vägra att uttala sig så att en yrkeshemlighet
skulle avslöjas, om det inte finns synnerlig
anledning att höra vittnet om detta.
Med brott avses inte endast sådana gärningar som
bestraffas enligt brottsbalken utan även
specialstraffrättsliga brott och förseelser.
Rättegångsbalkens brottsbegrepp innefattar i
allmänhet det som inom straffrätten betecknas som
förseelser.
Om ett vittne lämnar felaktiga uppgifter eller
tiger om något och utsagan befinnes vara utan
betydelse för saken, skall vittnet ändå inte dömas
till ansvar (15 kap. 4 § brottsbalken). Detsamma
gäller om någon har lämnat en osann uppgift eller
förtigit sanningen om något som han eller hon hade
fått vägra att yttra sig om och omständigheterna
innebär skälig ursäkt.
I sammanhanget bör också erinras om den s.k.
negativa opinions- eller yttrandefriheten i
regeringsformen. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen
är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad
mot tvång att ge till känna sin åskådning i
politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende.
Bestämmelsen om den negativa yttrandefriheten
innebär bl.a. att reglerna om vittnesplikten inte i
något fall medför skyldighet för ett vittne att
lämna uppgifter om sin uppfattning i t.ex. politiska
eller religiösa frågor (prop. 1975/76:209 s. 145,
Holmberg-Stjernquists grundlagskommentar s. 82).
Propositionen
Som nämnts föreslår regeringen att den som hörs av
kommissionen under straffansvar skall ha samma rätt
och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon
skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid
förhöret skall det inte heller få ställas några
frågor som inte hade kunnat ställas vid ett
vittnesförhör i en domstol.
Kommissionen skall före ett förhör erinra den som
hörs om vad förhöret avser och upplysa honom eller
henne om hans eller hennes sanningsplikt och
straffansvar. Kommissionen skall även, om det finns
skäl för det, upplysa förhörspersonen om hans eller
hennes rätt att vägra yttra sig.
Ett förhör hos kommissionen skall få gälla även
uppgifter som avses i 2 kap. 1 eller 2 §
sekretesslagen eller någon bestämmelse till vilken
det hänvisas i dessa paragrafer, dvs. som omfattas
av utrikes- eller försvarssekretess. Enligt
propositionen skall den myndighet i vars verksamhet
en sådan uppgift har inhämtats anses ha lämnat sitt
tillstånd till att förhöret får gälla uppgiften.
Regeringen hänvisar i författningskommentaren (prop.
s. 39) till bestämmelsen i 36 kap. 5 § första
stycket rättegångsbalken om tillstånd från myndighet
för att ett vittne skall få höras om vissa
uppgifter. Regeringen påpekar att förslaget innebär
att kommissionen givits större befogenheter än en
domstol.
Förslaget innebär bl.a. att förhörspersonen får
vägra att yttra sig om omständigheter som, om
förhörspersonen talade om dem, skulle avslöja att
förhörspersonen eller någon honom eller henne
närstående har begått en brottslig eller vanärande
handling.
Undantag från straffansvaret för osann uppgift
eller förtigande av sanningen föreslås för det fall
att den som hörts skulle ha haft rätt att vägra
yttra sig och omständigheterna innebär en skälig
ursäkt för honom eller henne. Undantag föreslås
också för uppgifter utan betydelse för det som
förhöret avser.
Om den som hörs utan giltigt skäl vägrar att yttra
sig eller att besvara en fråga, skall kommissionen
kunna förelägga honom eller henne att vid vite
fullgöra sin skyldighet.
Enligt propositionen skall den som kallas till ett
förhör kunna föreläggas vid vite att före förhöret
uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller.
Föreläggandet får avse att förhörspersonen skall
uppliva sin kunskap genom att granska för honom
eller henne tillgängliga anteckningar eller andra
handlingar, om det kan göras utan avsevärd
olägenhet.
Regeringen konstaterar (prop. s. 22) att eftersom
kommissionen inte är en domstol kan ett förhör inför
kommissionen inte omfatta sådana uppgifter som
skyddas av grundlagarna. Det grundlagsstadgade
skyddet för den s.k. meddelarfriheten förblir därför
intakt i detta hänseende.
Regeringen diskuterar (prop. s. 19) förhållandet
mellan brott och vanärande handling och i vilken
utsträckning reglerna om vanärande handlingar kan
bli tillämpliga i den mån omständigheterna inte kan
jämställas med brottsliga handlingar. Regeringen
pekar på att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1985
s. 774 konstaterade att rätten att vägra yttra sig
beträffande en brottslig handling främst synes ha
grundats på den intressekollision som å ena sidan
risken för menedsansvar, å andra sidan risken för
straff för den brottsliga handlingen medför för
vittnet (se t.ex. SOU 1926:32 s. 269). I det angivna
rättsfallet förklarade Högsta domstolen att den
intressekollision på vilken regleringen grundats
inte uppkommer för det fall att ansvar för den
brottsliga handlingen är preskriberat. Det kan då
enligt domstolen tänkas att vittnet i stället vill
slippa yttra sig därför att han finner den
brottsliga handlingen vara vanärande för honom. Det
skulle dock enligt domstolen föra för långt att i
allmänhet anse brottsliga handlingar vara vanärande
i den mening som avses i 36 kap. 6 §
rättegångsbalken sedan så lång tid har förflutit
från handlingens begående att ansvar är
preskriberat. En rätt att i denna situation vägra
yttra sig måste enligt domstolen reserveras för det
fallet att vittnet fortfarande skulle drabbas av
allmänt och starkt ogillande, om hans handling blev
känd. Det aktuella fallet, som gällde brott mot
uppbördslagen, ansågs inte vara ett sådant fall.
Enligt regeringen måste ett brott av det slag som
kan komma att beröras av ett förhör hos kommissionen
i princip fortfarande kunna föranleda någon form av
ansvar för att det skall omfattas av rätten att
hålla tyst.
Regeringen nämner att Svea hovrätt i sitt
remissyttrande har vänt sig mot detta resonemang och
bl.a. pekat på att till skillnad från den situation
som rättegångsbalkens regler tar sikte på kan den
preskriberade gärningen inte sällan väntas vara
själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.
Rätten att vägra yttra sig bör därför enligt samma
remissinstans utsträckas i detta avseende i
förhållande till vad som gäller enligt
rättegångsbalken. Även Kammarrätten i Stockholm har
ifrågasatt promemorians förslag på denna punkt.
Enligt regeringens mening är det mycket vanskligt
att med någon större grad av säkerhet uttala sig om
hur olika förhör till innehållet kommer att gestalta
sig. Det är också svårt att förutse hur olika
förhörsteman kommer att utformas. Vad som anförts
under remissbehandlingen i denna del om att själva
huvudtemat för ett förhör inte sällan kommer att
vara ett preskriberat brott ter sig därför ytterst
osäkert, om än inte omöjligt. Regeringen anser inte
att det antagande som hovrätten ger uttryck för kan
eller bör bilda utgångspunkt för en bedömning av
skyldigheten för en förhörsperson att yttra sig
inför kommissionen. Tvärtom anser regeringen att
rättegångsbalkens regler innehållande bl.a. en rätt
att vägra yttra sig om brott och vanärande
handlingar framstår som ändamålsenlig även vid
förhör inför kommissionen. Härigenom skapas också
förutsättningar för att kommissionen skall kunna
arbeta på ett verkningsfullt och för uppdraget
ändamålsenligt sätt.
Mot bakgrund av det nu sagda bör enligt
regeringens mening den som hörs av kommissionen ges
samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som
han eller hon skulle ha haft som vittne i en
rättegång.
I fråga om utformningen av lagtexten i bl.a. 4 §
andra stycket andra meningen och 5 § andra stycket
har Lagrådet ansett (se prop. s. 57) att den valda
tekniken att låta lagens bestämmelser repliera på
rättegångsbalken utan att direkt hänvisa till denna
har lett till vissa bestämmelser som är
svårförståeliga. Delvis är fråga om rena fiktioner,
som enligt Lagrådet naturligtvis såvitt möjligt bör
undvikas i lagtext. Lagrådet kan dock inte se att
den valda tekniken leder fel. Lagrådet finner att en
lagtext som är både fullständig och mer
lättförståelig skulle bli omfattande och bryta av
mot lagens utformning i övrigt, och Lagrådet anser
därför att tekniken får godtas.
Motioner
Propositionen har föranlett tre motioner i frågan om
rätten att vägra yttra sig inför kommissionen.
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkande 6 begärs att riksdagen beslutar ändra 4 § i
förslaget till förfarandelag angående den förhördes
rätt att vägra yttra sig. Motionärerna delar Svea
hovrätts bedömning i hovrättens remissyttrande att
just preskriberade gärningar ofta kan väntas bli
själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.
Enligt motionärernas mening talar starka
integritetsskäl mot att personer skall behöva
inställa sig inför kommissionen för att under
straffansvar avslöja brottsliga gärningar som de har
begått tidigare.
En motsatt uppfattning hävdas i två motioner.
I motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v)
yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i den föreslagna lagen som innebär undantag
från 36 kap. 6 § rättegångsbalken angående rätt att
tiga om vanärande handling. Motionärerna anför att
tidigare granskningar av säkerhetstjänsternas
verksamhet antyder att handlingar av denna art inte
torde vara helt ovanliga. Kommissionens mycket
speciella uppdrag, liksom det faktum att den inte är
någon domstol, ger enligt motionärerna anledning att
något snäva in det område där rätt att tiga
föreligger. I 4 § första stycket bör därför efter
första meningen läggas till följande mening: "Dock
skall rättegångsbalken 36 kap. 6 § vad avser
vanärande handling ej äga tillämplighet."
I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om rätten för
en person att vägra yttra sig. Motionärerna anser
att - med tanke på hur media fungerar och hur stort
intresset för kommissionens utredningar kommer att
vara - i princip vilken handling som helst, när
media har fått presentera den, kan komma att
innebära att en person kan drabbas av allmänt starkt
ogillande. En situation där kommissionens möjlighet
att höra personer under straffansvar blir helt
tandlös bör undvikas.
Yrkande 2 i samma motion behandlas nedan under
rubriken Uppgiftsskyldighet för myndigheter.
Härutöver har frågan om lagtextens formulering
tagits upp i motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl.
(m). I yrkande 7 (delvis) begärs att riksdagen
beslutar om sådan ändring i 4 § andra stycket i
förslaget till förfarandelag att det av lagen
framgår att kommissionen inte behöver inhämta
tillstånd från myndighet. Motionärerna delar
regeringens uppfattning att kommissionen för att
kunna fullgöra sitt uppdrag kan behöva ha tillgång
även till myndigheters sekretessbelagda uppgifter av
det slag det här är fråga om men är kritiska till
den tekniska lösningen och anser att det av lagen
klart skall framgå att kommissionen inte behöver
inhämta myndighetens tillstånd.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet har yttrat sig i frågan om rätten
att vägra yttra sig inför kommissionen.
Justitieutskottet kan i och för sig hålla med
motionärerna bakom motionerna K27 och K31 om att ett
bifall till deras yrkanden skulle kunna innebära att
den som hörs inför kommissionen vore skyldig att
svara på frågor i större utsträckning än vad som
följer av regeringens förslag. Utskottet kan
emellertid inte förorda en sådan ändring. Det faktum
att kommissionen faktiskt inte är någon domstol
innebär nämligen att förfarandet inför den inte
fullt ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som
ett domstolsförfarande innebär. Att under sådana
omständigheter låta dem som hörs ha rätt att tiga i
mindre utsträckning än vad som skulle ha varit
fallet vid ett domstolsförfarande kan knappast anses
försvarbart. Intresset av ett så heltäckande
material som möjligt måste här stå tillbaka för
intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas
integritet.
Justitieutskottet är å andra sidan inte heller
berett att ställa sig bakom önskemålet i motion K28,
som alltså innebär att den som hörs skall ha rätt
att tiga i högre utsträckning än i domstol. Ett
bifall till motionsönskemålet skulle innebära att
den hörde skulle ha en generell rätt att tiga om
preskriberade brott vars avslöjanden inte skulle
mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet
vill i sammanhanget påpeka att rättspraxis synes ge
utrymme för den tolkningen att preskriberade brott -
under vissa förutsättningar - kan medföra en rätt
att vägra att yttra sig.
Sammantaget innebär detta att justitieutskottet
delar regeringens uppfattning att rättegångsbalkens
regler får anses vara ändamålsenliga såvitt gäller
förhören inför kommissionen. Enligt utskottets
mening finns det också ett värde i att det redan
finns en viss rättsbildning på området som kan komma
till användning i kommissionens arbete. Med andra
ord kan kommissionen med den valda ordningen ha
nytta av motiven till rättegångsbalkens motsvarande
bestämmelse, anslutande rättspraxis och övrig
litteratur.
Justitieutskottet föreslår att
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28
och K31 i de delar som här är aktuella. -
Företrädarna för Moderata samlingspartiet respektive
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält avvikande
meningar.
Utskottets bedömning
I fråga om rätten för en förhörsperson att vägra
yttra sig inför kommissionen delar
konstitutionsutskottet i sak justitieutskottets
bedömning. Det faktum att kommissionen inte är någon
domstol innebär att förfarandet inför den inte fullt
ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som ett
domstolsförfarande innebär. Intresset av ett så
heltäckande material som möjligt måste här, som
justitieutskottet funnit, stå tillbaka för intresset
av rättssäkerhet och skyddet för den enskildes
integritet. Justitieutskottet påpekar att önskemålet
i motion K28 innebär att den som hörs skall ha en
vidare rätt att tiga än han eller hon skulle ha haft
i domstol, och utskottet är inte heller berett att
ställa sig bakom en sådan ordning. Justitieutskottet
pekar på att rättspraxis synes ge utrymme för den
tolkningen att preskriberade brott - under vissa
förutsättningar - kan medföra en rätt att vägra
yttra sig. Justitieutskottet pekar vidare på det
värde som finns i att det redan finns en viss
rättsbildning på området som kan komma till
användning i kommissionens arbete eller - med andra
ord - att kommissionen med den valda ordningen kan
ha nytta av motiven till rättegångsbalkens
motsvarande bestämmelse, anslutande rättspraxis och
övrig litteratur.
Konstitutionsutskottet delar således liksom
justitieutskottet regeringens uppfattning att
rättegångsbalkens regler får anses vara
ändamålsenliga såvitt gäller förhören inför
kommissionen.
Som justitieutskottet har föreslagit avstyrker
konstitutionsutskottet motionerna 1998/99:K28 (m)
yrkande 6, 1998/99:K27 (v) yrkande 2 och 1998/99:K31
(mp) yrkande 1. Konstitutionsutskottet tillstyrker
därmed regeringens förslag i denna del.
Såvitt avser frågan om lagtextens utformning vill
konstitutionsutskottet erinra om Lagrådets ovan
redovisade uttalande, vari Lagrådet funnit att den
av regeringen valda tekniken får godtas.
Konstitutionsutskottet anser sig inte utan ingående
analys kunna överblicka konsekvenserna av en annan
utformning av lagtexten än den som regeringen har
föreslagit och som anknyter till formuleringen i
rättegångsbalken. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag och avstyrker motion 1998/99:K28
(m) yrkande 7 såvitt avser formuleringen av 4 §
andra stycket andra meningen i förfarandelagen.
Skyldighet att visa upp en handling eller ett
föremål
Bakgrund - regler om editionsplikt
För rättegången i allmän domstol finns regler i
rättegångsbalken om skyldighet att tillhandahålla
skriftliga handlingar eller föremål. Den som innehar
en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som
bevis är skyldig att - med rättegångsbalkens ord -
förete den. Undantag från den skyldigheten gäller
motsvarande undantagen från vittnesplikten för vissa
befattningshavare och andra med tystnadsplikt.
Skyldigheten att förete skriftliga handlingar gäller
inte minnesanteckningar eller andra sådana
uppteckningar som är avsedda uteslutande för
personligt bruk, om det inte finns synnerlig
anledning att handlingen företes.
Den som är skyldig att förete en skriftlig handling
kan av rätten föreläggas detta. Föreläggandet kan
ges vid vite.
Rättegångsbalkens regler gäller i tillämpliga delar
även för förvaltningsprocessen.
Propositionen
Regeringen föreslår att kommissionen skall kunna
förelägga en enskild som innehar en skriftlig
handling som kan antas ha betydelse för
kommissionens arbete att vid vite visa upp denna
handling. Den förelagde skall dock inte behöva visa
upp en sådan handling som han eller hon inte skulle
ha behövt visa upp i en rättegång.
I likhet med vad som föreslås beträffande
skyldigheten att lämna en uppgift vid förhör
föreslås att en myndighet i vars verksamhet en
uppgift som omfattas av utrikes- eller
försvarssekretess har inhämtats skall anses ha
lämnat tillstånd till att handlingen eller föremålet
visas upp.
Motsvarande bestämmelser föreslås gälla beträffande
uppvisande av föremål.
Regeringen redovisar Lagrådets förslag att orden
"visa upp", som användes i lagtexten även i det till
Lagrådet remitterade förslaget, skulle bytas ut mot
t.ex. ordet "förete" för att inrymma också att
handlingen eller föremålet också skall lämnas fram
för granskning. Regeringen anför att uttrycket "visa
upp" förekommer flitigt i olika författningar och
har svårt att se att uttrycket i den nu föreslagna
lagen kan missförstås på något sätt.
Motion
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
7 (delvis) begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i 5 § andra stycket i förslaget till
förfarandelag att det av lagen framgår att
kommissionen inte behöver inhämta tillstånd från
myndighet. Motionärerna delar regeringens
uppfattning att kommissionen för att kunna fullgöra
sitt uppdrag kan behöva ha tillgång även till
myndigheters sekretessbelagda uppgifter av det slag
det här är fråga om men är kritiska till den
tekniska lösningen och anser att det av lagen klart
skall framgå att kommissionen inte behöver inhämta
myndighetens tillstånd.
I samma motion yrkande 8 begärs att riksdagen
beslutar ändra formuleringen "visa upp" i 5 § i
förslaget till förfarandelag till antingen "visa
fram", "förete" eller "lägga fram" i enlighet med
vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att
uttrycket "visa upp" inte korrekt uttrycker vad som
åsyftas med bestämmelsen, nämligen att handlingen
och föremålet också skall överlämnas till
kommissionen för granskning.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet delar regeringens uppfattning
beträffande användningen av orden "visa upp" och
föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motion
K28 yrkande 8.
Utskottets bedömning
Regeringen har framhållit att uttrycket "visa upp"
förekommer flitigt i olika författningar, och
regeringen har haft svårt att se att uttrycket i den
nu föreslagna lagen kan missförstås på något sätt.
Justitieutskottet delar regeringens uppfattning.
Konstitutionsutskottet har inte någon annan
uppfattning, och utskottet avstyrker motion
1998/99:K28 yrkande 8. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag till lydelse av 5 § första
stycket förfarandelagen.
Konstitutionsutskottet har i föregående avsnitt
avstyrkt motion 1998/99:K28 (m) yrkande 7 såvitt
avser formuleringen av 4 § andra stycket andra
meningen nämnda lag och tillstyrkt regeringens
förslag. Av samma skäl avstyrker utskottet
motionsyrkandet såvitt avser formuleringen av 5 §
andra stycket och tillstyrker regeringens förslag i
denna del.
Uppgiftsskyldighet för myndigheter
Propositionen
Regeringen föreslår att myndigheter skall vara
skyldiga att på begäran lämna de uppgifter till
kommissionen som kan antas ha betydelse för
kommissionens arbete. En myndighet skall dock inte
få lämna en sådan uppgift som en enskild inte skulle
ha behövt lämna.
Omfattningen av myndigheternas uppgiftsskyldighet
bör enligt regeringen (prop. s. 30 f.) bestämmas av
kommissionen själv. Något utrymme för en myndighet
att vägra lämna uppgifter till kommissionen bör
alltså inte finnas. Kommissionen måste dock i sitt
arbete givetvis beakta att personuppgiftslagens
regler följs.
De efterfrågade uppgifterna kan lämnas till
kommissionen på olika sätt, muntligen vid förhör, i
skrift eller bild eller på annat sätt, t.ex. genom
upptagning eller uppvisande av ett hemligt föremål.
Frågan om tillgång till uppgifter och handlingar hos
myndigheter aktualiseras också av den möjlighet som
regeringen föreslår att förelägga den som kallas
till förhör att före förhöret uppliva sin kunskap om
det som förhöret gäller genom att granska för honom
eller henne tillgängliga anteckningar eller andra
handlingar, om det kan göras utan avsevärd
olägenhet.
Regeringen anför i denna del (prop. s. 17) att det
endast bör vara fråga om en skyldighet att ta del av
handlingar m.m. som är tillgängliga för den som
kallas. I fråga om personal inom säkerhetstjänsterna
menar regeringen att endast de som för dagen arbetar
med sådana uppgifter bör kunna föreläggas att liva
upp sina kunskaper utan inskränkning till vissa
handlingar. I fråga om tidigare anställda inom
säkerhetstjänsterna anser regeringen att
föreläggande bör kunna riktas mot dem om det avser
tillgängliga privata dagböcker eller liknande.
Motion
I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
2 begärs ett tillkännagivande om införande av en
sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda
vid säkerhetstjänsterna. Motionärerna framhåller att
mycket av det som kommissionen skall utreda har hänt
för 20 eller 30 år sedan och att den bästa metoden
för att utröna vad som hände torde vara att höra
personer som då arbetade inom säkerhetstjänsterna.
För att få fram korrekta uppgifter bör dessa
personer enligt motionärerna få möjlighet att
uppliva sin kunskap genom att få tillgång till t.ex.
sina egna tidigare tjänsteanteckningar.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet anmärker att - i den mån det
behövs - här avsedda handlingar kan göras
tillgängliga för den hörde under förhörets gång.
Härigenom kan det syfte som motionärerna tar sikte
på tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt
jämfört med om den hörde fortfarande varit anställd
inom säkerhetstjänsterna. Samtidigt kan kraven på
den hörde att orientera sig i förväg begränsas.
Utskottet erinrar om att de frågor om sekretess som
kan aktualiseras ligger utanför dess
beredningsområde.
Justitieutskottet delar sammanfattningsvis
regeringens uppfattning och föreslår att
konstitutionsutskottet avstyrker motion K31 i denna
del.
Utskottets bedömning
Liksom motionärerna bedömer konstitutionsutskottet
att det för att få fram korrekta uppgifter kan vara
av stor betydelse att personer som tidigare arbetat
inom någon av de myndigheter vars verksamhet skall
granskas kan liva upp sitt minne genom att läsa
t.ex. egna tidigare tjänsteanteckningar. Frågan är
emellertid på vilket sätt detta skall ske för att ge
största möjliga säkerhet.
Regeringens förslag innebär att det är kommissionen
som skall göra bedömningen om förhörspersonen bör få
tillgång till sådana handlingar, och att detta vid
behov kan ske efter det att kommissionen granskat
handlingarna. Konstitutionsutskottet har svårt att
se att en annan ordning skulle ge motsvarande
säkerhetsgarantier. Den tidsutdräkt som kan bli
följden av förfarandet bör enligt utskottets mening
inte behöva bli besvärande.
Liksom justitieutskottet delar således
konstitutionsutskottet regeringens uppfattning om
hur handlingar skall göras tillgängliga för
kommissionen och för personer som kommissionen
önskar höra. Motion 1998/99:K31 (mp) yrkande 2
avstyrks således.
Uppgiftsskyldighet för vissa arkiv
Förslaget om uppgiftsskyldighet för myndigheterna
mötte i remissomgången kritik från Riksarkivet, som
ansåg att kommissionen inte borde kunna förelägga en
arkivinstitution att lämna ut en handling ur ett
enskilt arkiv i strid med förbehåll som ställts upp
vid överlämnandet av arkivet.
Det förslag till bestämmelse om myndigheters
uppgiftsskyldighet som förelåg i remissomgången
innehöll ingen annan begränsning för vilka uppgifter
som skulle lämnas än att de skulle kunna antas ha
betydelse för kommissionens verksamhet. Med
anledning av remisskritik mot att en uppgift som en
förhörsperson skulle ha rätt att vägra yttra sig om
vid förhör inför kommissionen skulle kunna
tillställas kommissionen genom en myndighet har
bestämmelsen kompletterats i propositionen. Enligt
det nu föreliggande förslaget undantas sådana
uppgifter som en enskild inte skulle ha haft rätt
att lämna till kommissionen samt - om inte
synnerliga skäl föreligger - uppgifter varigenom en
yrkeshemlighet skulle uppenbaras. Det rör sig t.ex.
om uppgifter i en advokats klientförhållande eller
en läkares patientkontakter samt uppgifter om
företagshemligheter.
Regeringen bemötte i propositionen Riksarkivets i
remissomgången framförda kritik (prop. s. 31).
Regeringens uppfattning är att uppgifterna i ett
enskilt arkiv som innehas av en myndighet trots
uppställda förbehåll på samma sätt som gäller för
uppgifter hos enskilda bör vara tillgängliga, om de
kan antas ha betydelse för kommissionens arbete.
Regeringen är medveten om den risk som föreligger
att med lag ingripa i överenskommelser mellan
enskilda och en arkivmyndighet men anser att det
föreliggande granskningsuppdraget är av sådan
särpräglad art att det i detta fall kan anses
föreligga starkare skäl för insyn i enskilda arkiv
än mot. Regeringen vill dock understryka att
infordrandet av uppgifter från enskilda arkiv hos
myndigheter i strid med förbehåll bör ske med
varsamhet.
Regeringen påpekar att gränsdragningsfrågor kan
uppkomma beroende på om arkivet har överlämnats till
arkivmyndigheten som gåva eller som deposition.
Utgångspunkten måste vara att om deponenten eller
något rättssubjekt i dennes ställe disponerar över
arkivet, så skall en begäran göras enligt reglerna
om uppvisande av skriftlig handling och ställas till
den fysiska eller juridiska personen i fråga.
Regeringen påpekar vidare att en begäran om att
lämna uppgift bör kunna föregås av förhör med
företrädare för myndigheten och att vid förhöret bör
kunna fastställas vilka uppgifter av intresse som
myndigheten besitter samt vilka uppgifter som
behöver lämnas till kommissionen.
Till utskottet har inkommit en skrivelse den 25
oktober 1999 från Krigsarkivet. I skrivelsen
kritiseras regeringens förslag till skyldighet för
myndigheter att lämna ut handlingar till
kommissionen. Kritiken är av samma innebörd som den
kritik Riksarkivet framförde i remissomgången, och
som återges i propositionen. - Utskottet noterar att
propositionen lades på riksdagens bord den 10 juni
1999 och att motionstiden gick ut den 13 augusti
1999. Propositionen i denna del har inte föranlett
någon motion.
I 13 § arkivlagen (1990:782) finns en föreskrift om
att statliga arkivmyndigheter får ta emot
arkivmaterial också från enskilda. I förarbetena
till arkivlagen (prop. 1989/90:72 s. 79) framhålls
att de enskilda arkiven vid sidan av myndigheternas
arkiv utgör en viktig del av det nationella
kulturarvet och att det är viktigt att också de
bevaras för eftervärlden. Ett sätt att säkra detta
är att arkivmyndigheterna tar sig an sådana arkiv.
Bestämmelsen avses markera det legitima i att
arkivmyndigheterna tar emot även enskilda arkiv, om
de finner det befogat och praktiskt och ekonomiskt
möjligt. De enskilda arkiv som arkivmyndigheten tar
emot för förvaring och vård eller forsknings- eller
studieändamål blir inte därmed ett myndighetsarkiv
utan utgör ett separat arkiv i myndighetens lokal.
Handlingarna i de enskilda arkiven blir inte
allmänna handlingar hos myndigheten (2 kap. 11 §
tryckfrihetsförordningen).
I en kommentar till arkivlagen (Claes Gränström,
Lennart Lundquist, Kerstin Fredriksson: Arkivlagen -
Bakgrund och kommentarer, 1992) påpekas att de
statliga arkivmyndigheterna sedan länge förvarar
omfattande bestånd av enskilda arkiv av riks- eller
lokalhistoriskt intresse och att de enskilda arkiven
inte enbart utgör en del av det nationella
kulturarvet. Genom sitt ursprung ger de en
kompletterande bild av och en nödvändig motvikt till
den officiella syn på händelser och förhållanden som
förs fram i den typ av handlingar som mest frekvent
finns bevarade i myndigheternas och
arkivmyndigheternas arkiv, såsom protokoll, domar,
kopior av utgående handlingar, rapporter,
promemorior och utredningar. De handlingar i vilka
enskilda personer i allmänhet direkt kommer till
tals, såsom inlagor, överklaganden, ansökningar
m.m., förvaras i regel i akt- eller dossierserier
som är skrymmande och därför i stor utsträckning
blir föremål för gallring.
Utskottet har ovan redogjort för de regler som
gäller för rättegången i allmän domstol om
skyldighet att tillhandahålla skriftliga handlingar
eller föremål. Därav framgår att den som är skyldig
att tillhandahålla en handling kan föreläggas av
domstolen att göra det.
Utskottet noterar regeringens utgångspunkt att, om
en deponent eller något rättssubjekt i deponentens
ställe disponerar över ett arkiv, en begäran skall
göras enligt reglerna om uppvisande av skriftlig
handling och ställas till den fysiska eller
juridiska personen i fråga. Problemet i förhållande
till enskildas förbehåll bör därför inte uppstå
annat än i fråga om arkiv som överlämnats till en
arkivmyndighet i annan form än som deposition.
Utskottet noterar vidare att kommissionen enligt
propositionen skall kunna begära in både uppgifter
och handlingar från såväl enskilda som myndigheter
under förutsättningen att uppgifterna eller
handlingarna kan antas ha betydelse för
kommissionens verksamhet. Att undanta uppgifter och
handlingar som har överlämnats till en
arkivmyndighet riskerar enligt utskottets
uppfattning att avsevärt begränsa kommissionens
möjligheter att fullgöra sitt uppdrag. Utskottet
noterar också att särskilda sekretessbestämmelser
föreslås för kommissionens verksamhet.
Liksom regeringen anser utskottet att det
föreliggande granskningsuppdraget är av sådan
särpräglad art att det i detta fall kan anses
föreligga starkare skäl för insyn i enskilda arkiv
än mot. Utskottet har i ett föregående avsnitt
understrukit att kommissionen kommer att inta en
unik ställning och att detta kan accepteras endast
med hänsyn till det starka allmänintresse som
föreligger i fråga om kartläggning av
säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet samt
att kommissionen inte får bilda mönster för
framtiden utan bör ses som en engångsföreteelse.
Infordrandet av uppgifter från enskilda arkiv i
strid med förbehåll förutsätts vidare ske med stor
varsamhet.
Utskottet anser därmed att regeringens förslag i
denna del bör godtas.
Ordförandeskap vid förhör
Propositionen
Regeringen anser inte att det behövs någon
bestämmelse om vem som skall leda kommissionens
förhör under straffansvar.
Regeringen redovisar (prop. s. 21) Lagrådets
uppfattning att en bestämmelse om att förhöret skall
hållas under ledning av någon som är eller har varit
ordinarie domare bör tas in i lagen. Lagrådet har
framhållit att den formella hanteringen vid ett
förhör av t.ex. sekretessfrågor och frågan om en
parts rätt att vägra yttra sig förutsätter en
betydande förtrogenhet med främst rättegångsbalken.
Vidare har Lagrådet betonat vikten av att
förhörspersonen, med hänsyn till lagens bestämmelser
om straffansvar, har en klar uppfattning om vad
förhöret avser och att frågan om en parts rätt att
vägra yttra sig förutsätter en betydande
förtrogenhet med främst rättegångsbalken. Enligt
Lagrådet måste det finnas någon som avbryter frågor
utanför ramen och också detta förutsätter enligt
Lagrådet avsevärd erfarenhet av vittnesförhör i
domstol.
Enligt regeringens uppfattning är det mindre
lämpligt att låsa kommissionen med en bestämmelse
som anger att förhör skall hållas under ledning av
den som är eller har varit ordinarie domare.
Regeringen anser inte heller att en mindre snäv
bestämmelse behövs, utan kommissionen bör själv
kunna bedöma och bestämma vem av dess ledamöter som
är bäst lämpad att leda ett förhör.
Motioner
Två motioner har väckts i denna fråga.
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkande 3 begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i 2 § i förslaget till förfarandelag att det
av lagen framgår att förhör under straffansvar skall
hållas under ledning av någon med domarbakgrund.
Motionärerna anser att kommissionens förhör kan
förutses komma att väcka stort nationellt och
internationellt massmedialt intresse med vida
genomslag i press, radio och TV och att den mediala
uppmärksamheten kommer att riktas även mot den som
leder förhören. Med hänsyn till den genomslagskraft
och betydelse för tilltron till kommissionen som den
som leder förhören kan väntas få anser motionärerna
att uppgiften bör åvila kommissionens ordförande.
Motionärerna framhåller vidare att det för att
tillgodose rättssäkerheten hos den som hörs av
kommissionen krävs att förhöret håller sig inom
angivna ramar. Detta kräver i sin tur enligt
motionärerna att förhöret hålls under ledning av
någon som är eller har varit domare, dvs. en person
som har stor förtrogenhet med bl.a.
rättegångsbalkens regler och mångårig erfarenhet av
vittnesförhör vid domstol.
I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande av angiven
innebörd.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet vill betona att bl.a. det faktum
att förhören sker under straffansvar ställer
särskilda krav på den som skall leda dem. För
utskottet framstår det därför som naturligt att
förhören leds av en person med en gedigen erfarenhet
på processrättens område. De skäl som Lagrådet
åberopat talar i och för sig med styrka för att
förhören leds av en person med domarbakgrund.
Utskottet noterar att kommissionens sammansättning
numera är klar och att det bland kommissionens
ledamöter finns en person som varit ordinarie
domare. Utskottet anser dock att kommissionen som
förvaltningsmyndighet själv bör kunna besluta om
sina arbetsformer och därmed även, som regeringen
anser, vem som bör leda förhöret. Utskottet utgår i
likhet med regeringen från att kommissionen beaktar
de rättssäkerhetsaspekter som Lagrådet pekat på.
Justitieutskottet anser att motionerna K28 och K31
i denna del bör avstyrkas. - Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet har anmält
avvikande mening.
Utskottets bedömning
Som justitieutskottet betonat ställer det faktum att
förhören sker under straffansvar särskilda krav på
den som skall leda dem. Lagrådet har, som regeringen
redovisat, noga utvecklat skälen för att förhören
bör ledas av någon som har betydande förtrogenhet
med främst rättegångsbalken.
Kommissionens sammansättning är som
justitieutskottet noterat numera klar. En av
kommissionens ledamöter har varit ordinarie domare.
Kommissionen har möjlighet att överlämna ledningen
av förhör till denna ledamot. Oavsett om så sker
anser sig konstitutionsutskottet kunna utgå från att
kommissionen planerar förhören och i görligaste mån
förutser i vilka delar rättssäkerhetsfrågor blir
särskilt aktuella. Utskottet anser sig vidare kunna
utgå från att kommissionen vid behov kommer att
avbryta ett förhör för att överlägga om vilka frågor
som skall ställas. Det kan också erinras om att även
kommissionens sekreterare är ordinarie domare.
Konstitutionsutskottet anser således, liksom
justitieutskottet, att kommissionen som
förvaltningsmyndighet själv bör kunna besluta om
sina arbetsformer och därmed även vem som bör leda
ett förhör.
Konstitutionsutskottet utgår i likhet med
regeringen och justitieutskottet från att
kommissionen beaktar de rättssäkerhetsaspekter som
Lagrådet pekat på.
Med det anförda tillstyrker konstitutionsutskottet
regeringens förslag till lydelse av 2 §
förfarandelagen och avstyrker motionerna 1998/99:K28
(m) yrkande 3 och 1998/99:K31 (mp) yrkande 4.
Bestämmelse om offentliga förhör
Gällande ordning för handläggning hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar
En kommitté bestämmer själv över sitt
utredningsarbete. Liksom hos en
förvaltningsmyndighet är sammanträden normalt
slutna, och allmänheten har inte tillträde. Detta
gäller även om andra än till myndigheten knutna
personer i någon roll deltar i sammanträdena. Till
detta kommer att hos kommittéer, liksom hos andra
myndigheter, en mängd information inhämtas på annat
sätt än genom sammanträden.
Vad avser sammanträden finns varken i
kommittéförordningen eller i förvaltningslagen någon
bestämmelse som förbjuder myndigheten att ge
allmänheten tillträde till ett sammanträde. Denna
möjlighet begränsas - utom av praktiska
omständigheter - endast av gällande sekretessregler.
För rättegång i domstolar gäller andra regler.
Förhandling vid domstol skall vara offentlig. I
vissa fall får dock förhandling hållas inom stängda
dörrar. Det gäller i första hand om det kan antas
att det vid förhandlingen kommer att förebringas en
uppgift för vilken hos domstolen gäller sekretess
som avses i sekretesslagen och rätten bedömer det
vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Det
gäller därutöver i vissa andra fall där sekretess
gäller enligt sekretesslagen.
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att några regler om
offentliga förhör inte bör tas in i lagen.
Som motiv pekas på (prop. s. 23) att någon
förhandlings- eller sammanträdesoffentlighet inte
råder hos en sådan förvaltningsmyndighet som
kommissionen utgör. Huvudregeln är att förhör och
sammanträden inför kommissionen inte är offentliga.
Däremot har kommissionen, på samma sätt som andra
förvaltningsmyndigheter, en diskretionär rätt att
bestämma att t.ex. ett förhör inför kommissionen kan
ske offentligt. En förutsättning för detta är dock
enligt vad regeringen framhåller att ett sådant
förfarande är förenligt med sekretesslagens
bestämmelser.
I frågan om man bör införa speciella regler för
förhör inför kommissionen anför regeringen att det
på goda grunder kan antas att sådana förhör kommer
att tilldra sig ett stort intresse från allmänheten,
samtidigt som det måste beaktas att kommissionens
verksamhet kommer att avse frågor som även
fortsättningsvis måste omges med sekretess.
Regeringen pekar på att behovet av sekretesskydd är
särskilt starkt bl.a. när det gäller skydd för
källor och när det är fråga om att garantera
uppgiftslämnares anonymitet samt på att hänsyn måste
tas till undersökningens effektivitet och till
enskilda personer. Vidare måste beaktas att den som
skall höras av kommissionen inte skall kunna anpassa
sin utsaga till vad andra redan har sagt. Hänsyn
måste naturligtvis också tas till försvars- och
utrikessekretessen. Regeringen bedömer att
offentliga förhör blir ett undantag om vilket
kommissionen har en diskretionär beslutanderätt, och
för detta behövs inga regler i den aktuella lagen.
Motion
Carl Bildt m.fl. (m) begär i motion 1998/99:K28
yrkande 5 att riksdagen beslutar att kommissionens
möjlighet att hålla öppna förhör skall framgå av
förfarandelagen. Ett uttryckligt lagstöd för denna
möjlighet framstår enligt motionärernas mening som
än mer motiverat just därför att offentliga förhör
kan förväntas förekomma i mycket begränsad
utsträckning.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att kommissionen har en
diskretionär rätt att bestämma att t.ex. ett förhör
inför kommissionen kan ske offentligt. En
förutsättning för detta är dock att förfarandet är
förenligt med sekretesslagens bestämmelser.
Det står således klart att kommissionen har
möjlighet att hålla offentliga förhör. Någon
särskild bestämmelse om denna möjlighet anser
utskottet i likhet med regeringen inte påkallad.
Motion 1998/99:K28 (m) yrkande 5 avstyrks.
Juridiskt biträde
Regeringen föreslår att den som av kommissionen har
förelagts att inställa sig till ett förhör eller att
visa upp en skriftlig handling eller ett föremål,
skall ha rätt att få ett lämpligt juridiskt biträde
förordnat för sig av kommissionen.
Om den som har förelagts att inställa sig till
förhör eller att visa upp handling eller föremål
hörs av kommissionen, skall biträdet ha rätt att
ställa frågor till honom eller henne.
Ersättning till biträdet skall betalas av allmänna
medel.
Propositionen har i denna del inte föranlett någon
motion.
Särskilda sekretessfrågor
Förordnande om tystnadsplikt
Bakgrund - regler vid rättegång
Om det vid en förhandling i domstol har förebringats
en uppgift för vilken det gäller sekretess enligt
sekretesslagen hos domstolen, får domstolen förordna
om tystnadsplikt avseende uppgiften (5 kap. 4 §
rättegångsbalken). En förutsättning är att
förhandlingen ägt rum inom stängda dörrar.
För sådana uppgifter gäller enligt 16 kap. 1 §
sekretesslagen undantag från rätten att fritt
meddela uppgifter och underrättelser för publicering
(meddelarfriheten).
Brott mot tystnadsplikt sanktioneras genom en
straffbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Propositionen
Regeringen föreslår att kommissionen skall kunna
besluta om tystnadsplikt beträffande uppgift som
kommer fram vid ett förhör och för vilken gäller
sekretess enligt sekretesslagen.
Sekretess skall inte hindra att den kallade eller
förelagde lämnar uppgifter till sitt biträde, om det
behövs för att han eller hon skall kunna ta till
vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja en
sådan uppgift.
Motion
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
9 begärs ett tillkännagivande om vad som kan vara en
betänklig utveckling i riktning mot ökad sekretess
för uppgifter som också har ett stort
allmänintresse. Motionärerna anser sig kunna
konstatera att förordnanden enligt 5 kap. 4 §
rättegångsbalken på senare tid tycks ha blivit
vanligare i våra domstolar med effekten att extra
sträng sekretess kommit att omgärda aktuella och
uppmärksammade brottmål med stort allmänt intresse.
Motionärerna ifrågasätter varken de förordnanden som
har utfärdats eller regeringens förslag att ge
kommissionen motsvarande möjlighet. Detta framstår
tvärtom enligt motionärerna som naturligt med tanke
på syftet att förhörspersonerna fritt skall våga
säga sanningen inför kommissionen, men motionärerna
vill ändå fästa uppmärksamhet på vad som kan vara
början på en betänklig utveckling i riktning mot
ökad sekretess för uppgifter som också har ett stort
allmänintresse och peka på den fara som
begränsningar av öppenheten i sin förlängning kan
föra med sig för den fortsatta demokratiutvecklingen
i vårt land.
Utskottets bedömning
Öppenhet är av grundläggande betydelse för den
demokratiska utvecklingen. I likhet med motionärerna
anser utskottet att en utveckling mot ökad sekretess
vore betänklig. I linje med detta bör förordnanden
om tystnadsplikt meddelas endast då det är
nödvändigt. Utskottet utgår från att så sker och
anser inte att något tillkännagivande i enlighet med
motion 1998/99:K28 (m) yrkande 9 behövs i detta
sammanhang.
Sekretessen i kommissionens arbete
Bestämmelser om sekretess
Som redovisats i ett tidigare avsnitt finns
bestämmelser om sekretess både till skydd för det
allmänna och till skydd för enskilda. Sekretessen
kan gälla med rakt eller omvänt skaderekvisit. Det
raka skaderekvisitet innebär en presumtion för
offentlighet. Sekretess föreligger, om det kan antas
att en viss skada uppkommer om uppgiften röjs. Det
omvända skaderekvisitet innebär presumtion för
sekretess. Sekretess gäller, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan skada.
Exempel på sekretess till skydd för det allmänna är
utrikessekretessen enligt 2 kap. 1 § och
försvarssekretessen enligt 2 kap. 2 §
sekretesslagen. För båda gäller det raka
skaderekvisitet. Vidare finns sekretess för att
förebygga eller beivra brott enligt 5 kap.
sekretesslagen, såsom s.k. förundersökningssekretess
(rakt skaderekvisit) och sekretess för uppgifter som
hänför sig till polisens underrättelseverksamhet
eller till Säkerhetspolisens verksamhet för att
förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terrorism (omvänt skaderekvisit).
Bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda
finns i 7-9 kap. sekretesslagen.
Sekretessen kan gälla såväl personliga som
ekonomiska förhållanden. Inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten gäller huvudsakligen sekretess
för enskildas personliga förhållanden med omvänt
skaderekvisit. För den s.k. utlänningssekretessen
gäller rakt skaderekvisit.
För uppgifter i register som förs med stöd av lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen
(1965:94) om polisregister m.m. gäller absolut
sekretess. (Se 7 kap. 17 § sekretesslagen och
övergångsbestämmelsen till lagen [1998:624] om
ändring i sekretesslagen.) Uppgifter ur registren
kan endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet
i respektive lag eller i säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa
lagar. Motsvarande sekretess kommer att gälla för
uppgifter i belastningsregistret enligt lagen
(1998:620) om belastningsregister som ännu inte har
trätt i kraft.
Sekretess gäller för uppgifter om enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a.
kriminalunderrättelseregister och Säporegistret.
Sekretess gäller med omvänt skaderekvisit.
Propositionen m.m.
Regeringen konstaterar i propositionen att
bestämmelserna om sekretess till skydd för det
allmänna kommer att gälla även hos kommissionen samt
att den absoluta sekretessen för uppgifter i
kriminalregister och polisregister enligt lagarna om
dessa register samt enligt lagen om
belastningsregister kommer att gälla även hos
kommissionen om en sådan uppgift lämnas dit.
Regeringen konstaterar vidare att den sekretess som
gäller för uppgifter om enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden i bl.a.
kriminalunderrättelseregister och Säporegistret inte
utan en ny bestämmelse skulle komma att gälla hos
kommissionen om uppgiften lämnas dit. Regeringen
föreslår därför att det i sekretesslagen skall tas
in en bestämmelse till skydd för uppgift hos
kommissionen om en enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Sekretess för sådan uppgift
skall gälla med det omvända skaderekvisitet, dvs. om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon honom eller henne
närstående lider skada eller men.
Regeringen anför som skäl för sitt förslag (prop.
s. 36) att det avseende enskilds intresse inte kan
uteslutas att det i kommissionens
granskningsverksamhet kommer fram uppgifter som kan
vara integritetskänsliga och som inte skyddas av
gällande sekretessregler. Det kan t.ex. röra sig om
uppgift om politisk hemvist eller samröre med vissa
politiska grupper och som inte skyddas av sekretess
enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. Vidare kan det
enligt regeringen tänkas förekomma uppgift om
enskilds fysiska eller psykiska hälsa liksom om
enskilds familjeförhållanden. Regeringen anser att
det inte heller kan uteslutas att uppgifter om
enskilds ekonomiska förhållanden lämnas till
kommissionen. Dessutom skulle ett utlämnande av
uppgifterna kunna vara till men för närstående till
den som uppgifterna rör. Mot denna bakgrund kan det
enligt regeringen finnas skäl att förstärka
sekretesskyddet för uppgift hos kommissionen om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Vidare föreslår regeringen att meddelarfrihet inte
skall råda för sådan sekretessbelagd uppgift såvitt
den avser personliga förhållanden. Meddelarfriheten
kommer däremot att omfatta sådan uppgift som endast
avser ekonomiska förhållanden.
Meddelarfriheten föreslås inte heller gälla om
kommissionen har förordnat om tystnadsplikt för en
sekretessbelagd uppgift som har kommit fram vid
förhör.
Regeringen påpekar i kommissionens direktiv att
mycket av det som kommissionen skall granska och på
annat sätt kommer i kontakt med med nödvändighet är
kringgärdat av sekretess. Behovet av sekretesskydd
är särskilt starkt bl.a. när det gäller skydd för
källor och när det är fråga om att garantera
uppgiftslämnares anonymitet. Här bör enligt
regeringen särskilt framhållas att det för vårt land
viktiga underrättelseutbytet med andra länder bygger
på ett förtroende som har etablerats under många års
samarbete. Arbetet måste därför bedrivas och
genomföras på ett sådant sätt att det inte medför
någon risk för underrättelse- och säkerhetsorganens
möjligheter att i dag och i framtiden arbeta för
Sveriges bästa. Det skall inte heller i övrigt skada
Sveriges förbindelser med andra länder.
Motioner
I motionerna 1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp)
yrkande 1 och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl.
(c) yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i sekretessbestämmelserna att offentlighet
blir huvudregeln i kommissionens arbete. De
bestämmelser som avses i denna del är regeringens
förslag till lydelse av 9 kap. 26 § sekretesslagen,
där motionärerna anser att skaderekvisitet skall
vara rakt.
I motionerna - 1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp)
yrkande 2 och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl.
(c) yrkande 4 - begärs också att riksdagen avslår
regeringens förslag om inskränkningar i den
grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter
och underrättelser för publicering. Härmed avses
förslaget till ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
Utskottets bedömning
Avsikten med kommissionen är att få fram så mycket
upplysningar som möjligt och så långt möjligt
klarlägga hur den författningsskyddande verksamheten
har bedrivits samt vilka misstag som kan ha begåtts.
Kommissionens uppdrag är avsett att resultera i ett
samlat, uttömmande och definitivt klarläggande av
säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet. Resultatet
förutsätts i största möjliga utsträckning göras
offentligt tillgängligt.
Frågan är då hur detta resultat skall uppnås. Som
regeringen har påpekat i kommissionens direktiv, och
som återgivits ovan, är mycket av det som
kommissionen skall granska och på annat sätt kommer
i kontakt med med nödvändighet kringgärdat av
sekretess. Intresset av allmänhetens insyn måste
vägas mot intresset att kommissionen kan få fram
bästa möjliga underlag för sin bedömning. För denna
möjlighet kan det enligt utskottets mening vara av
stor betydelse att de som hörs har tilltro till
sekretesskyddet hos kommissionen för uppgifter som
de lämnar. Den öppenhet som förespråkas i motionerna
riskerar enligt utskottets mening att motverka sitt
syfte.
Vid intresseavvägningen delar utskottet således
regeringens bedömning om sekretesskyddets
utformning. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag till ändring i sekretesslagen och avstyrker
motionerna 1998/99:K29 (fp) yrkandena 1 och 2 och
1998/99:K30 (c) yrkandena 2 och 4.
Förhållandet mellan kommissionen och forskare
Regeringens bedömning
Regeringen anser i propositionen (s. 13) mot
bakgrund av den föreslagna lagens tillämpningsområde
och syftet med lagen att några särskilda
bestämmelser som tar sikte på kommissionens
samverkan med forskare inte bör tas in i lagen.
I kommissionens direktiv framhåller regeringen att
det av HSFR beslutade forskningsprogrammet sträcker
sig över en annan tidsperiod och har en bredare
inriktning än kommissionens uppdrag och framför allt
syftar till att den militära underrättelse- och
säkerhetstjänsten genom oberoende forskning sätts in
i ett större historiskt och socialt sammanhang.
Forskningsprogrammet bör av de skälen fortgå
parallellt med kommissionens arbete.
I fråga om samverkan mellan kommissionen och de
forskare som arbetar inom ramen för
forskningsprogrammet sägs att kommissionen kan
samverka med dem och i sådant fall besluta om
lämpliga former för samarbetet. Bland annat får
kommissionen avgöra hur omfattande arkivgenomgångar
som kommissionen bör göra när den utför sitt uppdrag
och vad som kan lämnas åt den pågående forskningen.
Utlämnande av handlingar från kommissionen och de
granskade myndigheterna skall självklart föregås av
en sekretessgranskning i enlighet med gällande
sekretesslagstiftning.
Enskilda statsråd har också i riksdagen svarat på
frågor om möjligheten att ge forskarna tillgång till
sekretessbelagda uppgifter. Försvarsminister Björn
von Sydow uppgav i december 1998 att det då inom
Regeringskansliet fortgående diskuterades hur man
skulle kunna tillgodose forskarnas önskemål om att i
större utsträckning få tillgång till uppgifter från
personer med stor kännedom om underrättelse- och
säkerhetstjänsten. Justitieminister Laila Freivalds
redogjorde i mars 1999 för regeringens åtgärder för
att underlätta för forskarna att inom ramen för
gällande lagstiftning ta del av relevant material.
Hon erinrade om att regeringen avsåg att tillsätta
en granskningskommission och föreslå att den genom
särskild lagstiftning bl.a. skulle få tillgång till
allt material som kunde antas ha betydelse för
kommissionens arbete utan föregående
sekretessprövning samt påpekade att detta var
möjligt om kommissionen såsom myndighet samtidigt
omfattades av nödvändig sekretess.
Motion
Frågan om förhållandet mellan kommissionen och
forskare tas upp i motion 1998/99:K30 av Åsa
Torstensson m.fl. (c) yrkande 1. Motionärerna begär
förslag om att det i lagen skall införas en
bestämmelse om samverkan mellan forskare och
kommission. Genom en sådan bestämmelse skall denna
samverkan säkras.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att ett skäl till att
kommissionen tillsatts har varit att den som
myndighet kan ges tillgång till sekretessbelagda
uppgifter och att detta kan ske utan föregående
sekretessprövning hos de myndigheter som förfogar
över uppgifterna. Denna direkta tillgång till
sekretessbelagda uppgifter har inte ansetts kunna
ges till enskilda forskare. Utskottet delar denna
bedömning. Som sägs i kommissionens direktiv bör det
ankomma på kommissionen att - vid en samverkan med
forskare - besluta om lämpliga former för samarbete.
Med det anförda avstyrker utskottet motion
1998/99:K30 (c) yrkande 1.
Bedömning om hävande av sekretess
Gällande bestämmelser
Som nämnts ovan finns grundläggande bestämmelser om
allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. I 2 § anges dels med
hänsyn till vilka intressen begränsning får ske,
dels hur begränsningar författningstekniskt får
göras. Vidare föreskrivs att, i en bestämmelse om
begränsning av rätten att ta del av allmänna
handlingar, riksdagen eller regeringen får tilläggas
befogenhet att efter omständigheterna medge att en
viss handling lämnas ut.
Dispensbemyndiganden för regeringen att i vissa
fall häva sekretessen finns först och främst i vissa
enskilda sekretessbestämmelser. I 8 kap.
sekretesslagen, som behandlar sekretess med hänsyn
främst till skyddet för enskilds ekonomiska
förhållanden, finns en del sådana bemyndiganden (se
2, 5-7, 10 och 11 §§). I dessa fall kan regeringen
förordna om undantag från sekretessen, om den finner
det vara av vikt att uppgiften lämnas.
Dispensmöjligheten avser bl.a. sekretess till skydd
för uppgifter om enskilds affärs- eller
driftförhållanden i en myndighets verksamhet med
tillståndsgivning eller tillsyn.
Utöver de angivna dispensbemyndigandena har
regeringen i 14 kap. 8 § sekretesslagen tillagts en
allmän dispensbefogenhet. Regeringen får - utöver
när det anges särskilt i en bestämmelse om sekretess
- för särskilt fall förordna om undantag från
sekretessen, när det är påkallat av synnerliga skäl.
Den befogenhet som enligt en bestämmelse i
sekretesslagen tillkommer regeringen att för
särskilt fall förordna om undantag från sekretess,
tillkommer, såvitt avser uppgift hos riksdagen eller
en myndighet under riksdagen, enligt 11 kap. 3 §
sekretesslagen i stället riksdagen. Såvitt avser
uppgift hos en myndighet under riksdagen tillkommer
befogenheten det utskott som bereder ärenden som rör
myndigheten. Riksdagen får även i annat fall
förordna om undantag från sekretess i fråga om
uppgift hos riksdagen.
Med riksdagen avses - som också
tryckfrihetsförordningens bestämmelse tolkats i 11
kap. 3 § sekretesslagen - även organisationsformer
som utskotten (se prop. 1975/76:160 s. 134).
Propositionen
Regeringen erinrar om kommissionens möjlighet främst
enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen att hos regeringen
begära undantag från sekretess i fråga om uppgift
för vilken gäller sekretess men som kommissionen
ändå anser bör offentliggöras i rapporten.
Motioner
Två motioner tar upp frågan om vem som skall kunna
besluta om undantag från sekretess.
I motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v)
yrkande 3 begärs att regeringen skall lägga fram
förslag till sådan ändring i sekretesslagen som ger
annan myndighet än regeringen möjlighet att besluta
om undantag från se- kretess. Motionärerna anser
det inte vara en rimlig ordning att kommissionen
skall vända sig till regeringen och begära undantag
från sekretess, om kommissionen finner det angeläget
att offentliggöra hemligt material. Motionärerna
anför att regeringen har varit och är högsta
politiskt ansvariga organ för den verksamhet
kommissionen skall granska och att det inbjuder till
misstänkliggöranden att låta regeringen ha makten
över vad som skall offentliggöras och vad som skall
hållas hemligt. De alternativ som motionärerna anser
står till buds är kommissionen själv, riksdagens
konstitutionsutskott och Högsta domstolen. Om
kommissionen genom sitt arbete visat prov på
integritet och sanningslidelse och på så sätt
erövrat allmänt förtroende torde den enligt
motionärerna med större trovärdighet än regeringen
kunna motivera att vissa uppgifter bör förbli
hemliga. Å andra sidan talar skäl för att beslut om
undantag från sekretess läggs utanför kommissionen.
Det naturliga torde då enligt motionärerna vara att
vända sig till den lagstiftande delen av
statsmakten, dvs. riksdagen och då närmast till
konstitutionsutskottet. Tre skäl talar enligt
motionärerna för detta. För det första blir det
politiska ansvaret för beslutet tydligare, eftersom
KU består av folkvalda politiker. För det andra ges
samtliga partier möjlighet att delta i bedömningen.
Utrymmet för misstankar om att sekretessen används
för att dölja sådant som bort offentliggöras
minimeras. Beslutet om eventuellt hävande av
sekretess skiljs från själva granskningen, som
därmed kan utföras utan att påverkas av medvetna
eller undermedvetna hänsynstaganden. En tredje
möjlighet skulle kunna vara att överlåta beslut om
undantag från sekretess till Högsta domstolen. Detta
alternativ saknar dock två av KU-alternativets
fördelar: politiskt ansvar och insyn från samtliga
partier.
Liknande uppfattning framförs i motion 1998/99:K31
av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 3. I motionen anförs
att det, eftersom allmänhetens förtroende för att
bedömningen sker på ett objektivt sätt är helt
avgörande, framstår som lämpligt att uppgiften
exempelvis sköts av ett parlamentariskt sammansatt
organ, förslagsvis konstitutionsutskottet.
Utskottets bedömning
Möjligheten att medge undantag från
sekretessbestämmelserna kan inte utan ändring i
tryckfrihetsförordningen ges till annan än riksdagen
eller regeringen. Redan av det skälet är det
uteslutet att med avseende på kommissionens arbete
ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.
Dispensbefogenheterna i sekretesslagen innebär att
det är regeringen som har befogenhet att ge dispens
från sekretess för uppgifter i verksamhet hos
myndigheter under regeringen, medan riksdagen har
motsvarande befogenhet för uppgifter i verksamhet
hos riksdagen eller myndigheter under riksdagen.
Kommissionen är en myndighet under regeringen. De
myndigheter som kommissionens verksamhet avser är
myndigheter under regeringen. Enligt utskottets
uppfattning bör principerna för ansvarsfördelningen
mellan riksdagen och regeringen i sekretessfrågor
inte frångås. Utskottet avstyrker därför motionerna
1998/99:K27 (v) yrkande 3 och 1998/99:K31 (mp)
yrkande 3.
Ikraftträdande m.m.
Förslag
Regeringen föreslår att den nya lagen och
ändringarna i sekretesslagen skall träda i kraft den
1 oktober 1999.
I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
10 begärs att riksdagen beslutar ändra tidpunkten
för lagens ikraftträdande från den 1 oktober 1999
till den 1 december 1999.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har utöver vad som redovisats
ovan inte föranlett några motioner, och utskottet
har inte heller någon erinran mot propositionen i
övriga delar. I fråga om ikraftträdandetidpunkt
konstaterar dock utskottet att något beslut av
riksdagen inte kommer att kunna fattas förrän i
slutet av november. Utskottet föreslår därför att
den nya lagen och ändringarna i sekretesslagen skall
träda i kraft den 1 januari 2000.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillsättande av
granskningskommission
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K262, 1998/99:K291
och 1998/99:K297 yrkande 1,
2. beträffande kommissioner med särskilda
befogenheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 4,
3. beträffande lagens tillämpningsområde
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:140 och
med avslag på motion 1998/99:K28 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos
kommissionen för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 1 §,
4. beträffande kommissionens
sammansättning
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 2,
res. 1 (m)
5. beträffande förhör under straffansvar
som utredningsform
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K27 yrkande 1 och
1998/99:
K30 yrkande 3,
res. 2 (c)
6. beträffande upplysningspliktens
omfattning
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna 1998/99:K27 yrkande 2, 1998/99:K28
yrkandena 6 och 7 i denna del och 1998/99:K31
yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om
förhör m.m. hos kommissionen för granskning av
de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser
4 §,
res. 3 (m)
res. 4 (v, mp)
7. beträffande skyldighet att visa upp
handlingar
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag
på motion 1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del
och 8 antar regeringens förslag till lag om
förhör m.m. hos kommissionen för granskning av
de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser 5
§,
res. 5 (m)
8. beträffande tillgång till uppgifter hos
myndigheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K31 yrkande 2,
att riksdagen med bifall till propositionen antar
regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos
kommissionen för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 8 §,
res. 6 (m)
10. beträffande ordförandeskap vid
förhör
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna 1998/99:K28 yrkande 3 och
1998/99:K31 yrkande 4 antar regeringens förslag
till lag om förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser 2
§,
res. 7 (m, kd, fp, mp)
11. beträffande lagstöd för offentliga
förhör
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 5,
12. beträffande förordnanden om
tystnadsplikt
att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 9,
13. beträffande sekretessen i
kommissionens arbete
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna 1998/99:K29 yrkandena 1 och 2 och
1998/99:K30 yrkandena 2 och 4 antar regeringens
förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 9 kap. 26 § och 16 kap.
1 §,
res. 8 (c, fp)
14. beträffande förhållandet mellan
kommissionen och forskare
att riksdagen avslår motion 1998/99:K30 yrkande 1,
res. 9 (c)
15. beträffande bedömning om hävande av
sekretess
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och
1998/99:K31 yrkande 3,
res. 10 (v, mp)
16. beträffande lagförslagen i övrigt och
ikraftträdandet
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1998/99:K28 yrkande 10 antar regeringens förslag
till
dels lag om förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet, i den mån
lagförslaget inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan under momenten 3, 6, 7, 9 och 10,
dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
i den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan under moment 13,
med den ändringen att tidpunkten för lagarnas
ikraftträdande bestäms till den 1 januari 2000.
Stockholm den 4 november 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Göran Magnusson
I beslutet har deltagit: Göran Magnusson (s), Pär
Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar
Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson (s), Tommy
Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),
Britt-Marie Lindkvist (s) och Karin Enström (m).
Reservationer
1. Kommissionens sammansättning (mom. 4)
Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Som framgår" och slutar med
"Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande
lydelse:
Såväl kommissionens ordförande som dess ledamöter
har kritiserats i den allmänna debatten för att
bl.a. inte besitta tillräcklig kompetens för sitt
uppdrag. Enligt utskottets mening utgörs den bästa
garantin mot misstänkliggörande och bristande
tilltro till kommissionens arbete av att
kommissionen är sammansatt så att den av den breda
allmänheten uppfattas som en oantastlig auktoritet
som drivs av ett starkt sanningspatos. Regeringen
har inte gjort några ansträngningar för att
åstadkomma en bred uppslutning kring den kommission
som nu har tillsatts. Även om kommissionens
sammansättning formellt sett inte är en fråga för
riksdagen, bör den därför tas upp till förnyade
överväganden. Regeringen bör kalla till s.k.
partiöverläggningar i frågan snarast.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande kommissionens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K28 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Förhör under straffansvar som
utredningsform (mom. 5)
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Som justitieutskottet" och slutar med
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Det förhållandet att kommissionen skall kunna
inhämta uppgifter genom samtal med olika personer i
annan form än genom förhör under straffansvar
riskerar enligt utskottets mening att leda till
inkonsekventa effekter och i viss mån osäkra
uppgifter, eftersom vissa förhörspersoner kommer att
vara underkastade sanningsplikt och andra inte.
Förhör under straffansvar bör i stället vara den
exklusiva formen för kommissionen att inhämta
upplysningar.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen
med förslag till ändring i förfarandelagen av
angiven innebörd. Härigenom tillgodoses motion
1998/99:K30 yrkande 3. Motion 1998/99:K27 yrkande 1
bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande förhör under straffansvar som
utredningsform
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K30 yrkande 3
och med avslag på motion 1998/99:K27 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Upplysningspliktens omfattning (mom. 6)
Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "I fråga om" och på s. 21 slutar med "i
förfarandelagen." bort ha följande lydelse:
Det finns enligt konstitutionsutskottets
uppfattning en uppenbar risk för att preskriberade
gärningar ofta kan antas bli själva huvudtemat för
ett förhör inför kommissionen. Utskottet anser att
det av integritetsskäl är ytterst tveksamt att
tvinga enskilda att under straffansvar avslöja
brottsliga gärningar som de begått tidigare, även om
de hunnit preskriberas. Rätten att vägra yttra sig
vid ett förhör bör därför som anförs i motion
1998/99:K28 yrkande 6 utvidgas i förhållande till
regeringens förslag. Förslaget till lydelse av 4 §
första stycket bör ändras på det sätt som framgår av
hemställan. Motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och
1998/99:K31 yrkande 1 bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottet delar vidare uppfattningen i
motion 1998/99:K28 yrkande 7 att det bör framgå
klarare av lagen att kommissionen inte - för att den
som hörs skall få lämna uppgifter som omfattas av
utrikes- eller försvarssekretess - behöver inhämta
tillstånd av en myndighet i vars verksamhet en sådan
uppgift har inhämtats. Lydelsen bör därför, som
begärs i motion 1998/99:K28 yrkande 7 i denna del,
ändras även såvitt avser andra stycket i paragrafen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande upplysningspliktens omfattning
att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall
till motion 1998/99:K28 yrkandena 6 och 7 i
denna del och med avslag på motionerna
1998/99:K27 yrkande 2 och 1998/99:K31 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om förhör
m.m. hos kommissionen för granskning av de
svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser 4
§ med den ändringen att paragrafen erhåller
följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den som hörs har samma Den som hörs har samma
rätt och skyldighet att rätt och skyldighet att
lämna uppgifter som han lämna uppgifter som han
eller hon skulle ha haft eller hon skulle ha haft
som vittne i en som vittne i en
rättegång. Vid förhöret rättegång. Vid förhöret
får endast sådana frågor får endast sådana frågor
ställas som kunnat ställas som kunnat
ställas vid ett ställas vid ett
vittnesförhör i domstol. vittnesförhör i domstol.
Kommissionen skall före Till skillnad från vad
förhöret erinra om vad som gäller vid
förhöret avser och vittnesförhör i domstol
upplysa om är dock den som hörs inte
sanningsplikten och om skyldig att lämna
att förhöret sker under uppgifter som skulle
straffansvar samt, när avslöja att den hörde
det finns skäl för det, eller någon honom eller
om rätten att vägra yttra henne närstående har
sig. begått en vanärande
handling. Kommissionen
skall före förhöret
erinra om vad förhöret
avser och upplysa om
sanningsplikten och om
att förhöret sker under
straffansvar samt, när
Ett förhör hos det finns skäl för det,
kommissionen får gälla om rätten att vägra yttra
även uppgifter som avses sig.
i 2 kap. 1 eller 2 §
sekretesslagen (1980:100) Ett förhör hos
eller någon bestämmelse kommissionen får gälla
till vilken det hänvisas även uppgifter som avses
i dessa paragrafer. Den i 2 kap. 1 eller 2 §
myndighet i vars sekretesslagen (1980:100)
verksamhet en sådan eller någon bestämmelse
uppgift har inhämtats till vilken det hänvisas
skall då anses ha lämnat i dessa paragrafer utan
sitt tillstånd till tillstånd från den
detta. myndighet i vars
verksamhet en sådan
uppgift har inhämtats.
-----------------------------------------------------
Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller
att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl
för detta, får kommissionen förelägga honom eller
henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt
att hos kommissionen ta del av det dokumenterade
förhöret.
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "I fråga om" och på s. 21 slutar med "i
denna del." bort ha följande lydelse:
Som regeringens förslag ser ut finns det enligt
konstitutionsutskottets mening en uppenbar risk för
att de som skall höras inför kommissionen kan komma
att vägra svara på frågor med hänvisning till att de
annars kommer att avslöja att de begått en vanärande
handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet
som kommissionens arbete kan antas få i medierna
finns det anledning att räkna med att kommissionen
blir tvungen att acceptera sådana invändningar.
Detta skulle i sin tur förfela syftet med
kommissionen. För att kommissionen skall kunna
arbeta effektivt måste skyldigheten att svara på
frågor även omfatta sådant som skulle avslöja
vanärande handlingar. Kommissionen är inte någon
domstol. Det finns därför enligt utskottets
uppfattning inte skäl att låta den som hörs ha rätt
att tiga i samma omfattning som i ett förhör inför
domstol. Utskottet förordar alltså med anledning av
motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och 1998/99:K31
yrkande 1 att en ändring görs i regeringsförslaget i
enlighet med vad som här anförts. Det sagda innebär
att motion 1998/99:K28 yrkande 6 bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande upplysningspliktens omfattning
att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall
till motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och
1998/99:K31 yrkande 1 och med avslag på motion
1998/99:K28 yrkandena 6 och 7 i denna del antar
regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos
kommissionen för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet såvitt avser 4 § med den ändringen
att paragrafen erhåller följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den som hörs har samma Den som hörs har samma
rätt och skyldighet att rätt och skyldighet att
lämna uppgifter som han lämna uppgifter som han
eller hon skulle ha haft eller hon skulle ha haft
som vittne i en som vittne i en
rättegång. Vid förhöret rättegång. Vid förhöret
får endast sådana frågor får endast sådana frågor
ställas som kunnat ställas som kunnat
ställas vid ett ställas vid ett
vittnesförhör i domstol. vittnesförhör i domstol.
Kommissionen skall före Till skillnad från vad
förhöret erinra om vad som gäller vid
förhöret avser och vittnesförhör i domstol
upplysa om är dock den som hörs
sanningsplikten och om skyldig att lämna även
att förhöret sker under uppgifter som avslöjar
straffansvar samt, när att den hörde eller någon
det finns skäl för det, honom eller henne
om rätten att vägra yttra närstående har begått en
sig. vanärande handling.
Kommissionen skall före
förhöret erinra om vad
förhöret avser och
upplysa om
sanningsplikten och om
att förhöret sker under
straffansvar samt, när
det finns skäl för det,
om rätten att vägra yttra
sig.
-----------------------------------------------------
Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter
som avses i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse till vilken det
hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars
verksamhet en sådan uppgift har inhämtats skall då
anses ha lämnat sitt tillstånd till detta.
Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller
att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl
för detta, får kommissionen förelägga honom eller
henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt
att hos kommissionen ta del av det dokumenterade
förhöret.
-----------------------------------------------------
5. Skyldighet att visa upp handlingar (mom. 7)
Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m)
och Karin Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Regeringen har" och på s. 23 slutar med "i denna del." bort ha
följande lydelse:
Som Lagrådet påpekat används i 38 kap. 2 § rättegångsbalken
ordet "förete", inte orden "visa upp". Utskottet delar, liksom
motionärerna i motion 1998/99:K28 yrkande 6, Lagrådets
uppfattning att orden "visa upp" inte uttrycker exakt vad som
åsyftas i bestämmelsen; det saknas ett moment, nämligen att
handlingen eller föremålet också skall lämnas fram för
granskning. För att bättre uttrycka vad som åsyftas bör orden
"visa upp" i 5 § första stycket förfarandelagen enligt
utskottets mening bytas ut mot det i rättegångsbalken använda
ordet "förete".
Som anförts ovan i reservation nr 3 bör det framgå klarare av
lagtexten att en myndighet inte behöver lämna tillstånd till
att en handling eller ett föremål företes. Lydelsen bör därför,
som begärs i motion 1998/99:K28 yrkande 7 i denna del, ändras
även såvitt avser andra stycket i paragrafen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande skyldighet att visa upp handlingar
att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall till motion
1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del och 8 antar regeringens
förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser 5 § med den
ändringen att paragrafen erhåller följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
5 §
-----------------------------------------------------
En enskild som innehar en En enskild som innehar
skriftlig handling eller en skriftlig handling
ett föremål som kan antas eller ett föremål som kan
ha betydelse för antas ha betydelse för
kommissionens verksamhet kommissionens verksamhet
får föreläggas vid vite får föreläggas vid vite
att visa upp handlingen att förete handlingen
eller föremålet. Ingen eller föremålet. Ingen
behöver dock visa upp en behöver dock förete en
sådan handling eller ett sådan handling eller ett
sådant föremål som han sådant föremål som han
eller hon inte skulle ha eller hon inte skulle ha
behövt visa upp i en behövt förete i en
rättegång. rättegång.
En myndighet skall på Handlingen eller
motsvarande sätt som föremålet får på
anges i 4 § andra stycket motsvarande sätt som
anses ha lämnat sitt anges i 4 § andra stycket
tillstånd till att företes för kommissionen
handlingen eller utan tillstånd av
föremålet visas upp. myndighet.
Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet
noterar regeringens" och slutar med "bör godtas." bort ha följande lydelse:
Vid överlåtelsen av ett enskilt arkiv till en arkivinstitution träffas en
överenskommelse om tillgängligheten till arkivet. Enligt utskottets
uppfattning vore det stötande att ålägga en arkivmyndighet att lämna ut
uppgifter i strid med förbehåll om tillgängligheten som har ställts upp vid
överlåtandet. Risken för framtida sådana ålägganden kan också verka hämmande
på enskildas beredvillighet att överlåta enskilda arkiv till
arkivmyndigheter. Ett undantag från myndigheters skyldighet att lämna
uppgifter bör därför göras i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av propositionen antar regeringens förslag till l
m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet såvitt avser 8 § med den ändringen att
paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
8 §
-----------------------------------------------------
En myndighet skall på En myndighet skall på
begäran lämna de begäran lämna de
uppgifter till uppgifter till
kommissionen som kan kommissionen som kan
antas ha betydelse för antas ha betydelse för
kommissionens verksamhet. kommissionens verksamhet.
En myndighet får dock En myndighet får dock
inte lämna en sådan inte lämna en sådan
uppgift som en enskild uppgift som en enskild
inte haft rätt att lämna inte haft rätt att lämna
till kommissionen. En till kommissionen. En
myndighet får inte heller myndighet får inte heller
utan synnerliga skäl utan synnerliga skäl
lämna en uppgift genom lämna en uppgift genom
vilken en yrkeshemlighet vilken en yrkeshemlighet
skulle uppenbaras. skulle uppenbaras.
Skyldigheten enligt
första stycket omfattar
inte uppgifter i enskilda
arkiv som överlåtits till
myndigheten med förbehåll
om tillgången till
uppgifterna, om ett
utlämnande av uppgifterna
skulle strida mot
förbehållet.
-----------------------------------------------------
7. Ordförandeskap vid förhör (mom. 10)
Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Björn von der Es
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Karin Enström (
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Som justitieu
slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Som justitieutskottet betonat ställer det faktum att förhören sker under
särskilda krav på den som skall leda dem.
Konstitutionsutskottet anser att förhören inför kommissionen bör ledas av
eller har varit ordinarie domare. Kraven på rättssäkerhet i förfarandet inför
talar för detta. Lagrådet har, som regeringen redovisat, noga utvecklat s
förhören bör ledas av någon som har betydande förtrogenhet med främst rätt
Således har Lagrådet framhållit att den formella hanteringen vid ett fö
sekretessfrågor och frågan om en parts rätt att vägra yttra sig förutsät
förtrogenhet. Lagrådet har vidare betonat vikten av att förhörspersonen, med
lagens bestämmelser om straffansvar, har en klar uppfattning om vad förhöret av
Frågan om vem som skall leda förhören är enligt utskottets uppfattning a
betydelse att den måste regleras i lag. Som anförs i motionerna 1998/99:K28
1998/99:K31 yrkande 4 bör således en ändring göras i regeringsförslaget. En b
ledningen av förhören under straffansvar bör tas in i 2 § förfarandelagen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande ordförandeskap vid förhör
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionern
1998/99:K31 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos kom
för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande v
såvitt avser 2 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reser
förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Kommissionen får hålla Kommissionen får hålla
förhör under straffansvar förhör under straffansvar
med den som antas kunna med den som antas kunna
lämna upplysningar av lämna upplysningar av
betydelse för betydelse för
kommissionens verksamhet. kommissionens verksamhet.
Sådana förhör skall
hållas under ledning av
någon som är eller har
varit ordinarie domare.
-----------------------------------------------------
8. Sekretessen i kommissionens arbete (mom. 13)
Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Avsikten med"
följande lydelse:
Mot bakgrund av hur frågan om säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet tidigare
är det enligt utskottets mening väsentligt att medborgarnas insyn och kunskap
i onödan begränsas av sekretessregler.
Huvudregeln i kommissionens arbete bör således vara offentlighet. Sekretessen f
som regeringen föreslagit utformas med s.k. omvänt skaderekvisit utan med rak
meddelarfriheten begränsas för uppgifter hos kommissionen.
Som begärs i motionerna 1998/99:K29 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99: K30 yr
regeringens förslag till lydelse av 9 kap. 26 § sekretesslagen ändras, medan
kap. 1 § samma lag bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande sekretessen i kommissionens arbete
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna 199
och 4 i fråga om regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980
dels antar förslaget såvitt avser 9 kap. 26 § med den ändringen att para
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
26 §
-----------------------------------------------------
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
kommis-sionen för kommissionen för
granskning av de svenska granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas säkerhetstjänsternas
författningsskyddande författningsskyddande
verksamhet i dess verksamhet i dess
verksamhet för sådan verksamhet för sådan
granskning för uppgift om granskning för uppgift om
enskilds personliga eller enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, ekonomiska förhållanden,
om det inte står klart om det kan antas att den
att uppgiften kan röjas enskilde eller någon
utan att den enskilde honom närstående lider
eller någon honom skada eller men, om
närstående lider skada uppgiften röjs.
eller men.
-----------------------------------------------------
I fråga om uppgift i allmän handling gäller
sekretessen i högst sjuttio år.
-----------------------------------------------------
dels avslår förslaget såvitt avser 16 kap. 1 §,
9. Förhållandet mellan kommissionen och forskare (mom. 14)
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet kons
"yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Som utskottet redovisat inledningsvis har regeringen lämnat uppdrag till
forskningsprojekt om militär underrättelse- och säkerhetstjänst. Ett antal in
presenterats, som alla syftar till att beskriva, förklara och förstå vad som eg
affären och andra former av övervakning av svenska medborgare. Forskningsu
mening angelägna. Endast forskningen kan forma de insikter och den självförståe
affären och annan övervakning av svenska medborgare inte skall för
efterkrigshistoria.
Kritiska röster har emellertid höjts från forskarna om tillgången till arkivhan
Forskningen och kommissionen skall fylla olika funktioner. Forskningen och komm
därför inte varandra, utan båda behövs. För att säkra forskarnas möjlighet att
i motion 1998/99:K30 yrkande 1, en bestämmelse om samverkan tas in i förfarande
och lägga fram ett sådant förslag för riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förhållandet mellan kommissionen och forskare
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K30 yrkande 1 som sin mening ger r
10. Bedömning om hävande av sekretess (mom. 15)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Möjlighe
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Möjligheten att medge undantag från sekretessbestämmelserna kan inte utan änd
ges till annan än riksdagen eller regeringen. Redan av det skälet är det u
kommissionens arbete ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.
Regeringen har varit och är högsta politiskt ansvariga organ för den verksam
Att makten över vad som skall offentliggöras och vad som skall hållas hemligt
som indirekt är granskad, inbjuder till misstänkliggöranden. Enligt utskottet
rimlig ordning, utan en annan möjlighet bör sökas.
Om kommissionen genom sitt arbete visat prov på integritet och sanningslidelse
förtroende kan den med större trovärdighet än regeringen antas kunna motiver
hemliga. Trots detta finns det skäl för att beslut om undantag från s
kommissionen. Det naturliga är då enligt utskottets uppfattning - mot bakg
ligga hos regeringen - att vända sig till den lagstiftande delen av statsmakte
till konstitutionsutskottet.
Utskottet anser att en sådan lösning har flera fördelar. För det första bl
beslutet tydligare, eftersom utskottet består av folkvalda politiker. Fö
samtliga partier möjlighet att delta i bedömningen. Utrymmet minimeras för
används för att dölja sådant som bort offentliggöras. Beslutet om eventuellt
själva granskningen, som därmed kan utföras utan att påverkas av medvetna eller
Utskottet anser emellertid att ytterligare överväganden behövs i denna fråga.
regeringen att utarbeta och lägga fram förslag om ändring i sekretesslagen för
utskottet angivit. Härigenom tillgodoses motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande bedömning om hävande av sekretess
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1998/99:K31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svensk
säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet
2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Justitieutskottets yttrande
1999/2000:JuU2y
Granskningskommissionen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 31 augusti 1999 beslutat att bereda justiti
yttrande över regeringens proposition 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissio
säkerhets-tjänsternas författningsskyddande verksamhet jämte motionerna 1998/99
av propositionen, i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Ärendet
Den 25 mars 1999 beslutade regeringen att tillkalla en kommission (dir. 1999:2
den författningsskyddande verksamhet som de svenska säkerhetstjänsterna har b
härrör från inrikes förhållanden. I direktiven sägs att kommissionen bör ges sä
Propositionen innehåller förslag till lagstiftning om sådana befogenheter. Förs
Justitiedepartementet upprättad promemoria som har remissbehandlats.
Lagrådet har granskat lagförslagen och föreslagit vissa ändringar. Regeri
förslag.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Kommissionen föreslås bl.a. få rätt att hålla förhör under straffansvar me
upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet. Ingen skall dock behö
hon inte skulle ha behövt lämna som vittne i en rättegång.
Kommissionen föreslås också få rätt att vid vite förelägga en enskild som inne
eller ett sådant föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamh
föremålet för kommissionen. Ingen skall dock behöva visa upp en handling eller
inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.
Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av sekretess inhämta uppgifter fr
betydelse för kommissionens verksamhet.
Den som kallats till förhör eller som förelagts att visa upp en handling eller
på det allmännas bekostnad få ett juridiskt biträde förordnat för sig.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1999.
Inledning
Kommissionen skall alltså granska säkerhetstjänsternas författni
författningsskyddande verksamhet menas arbete med att kartlägga
ytterlighetsorganisationer och grupperingar som bedömts utgöra ett hot mot rike
I direktiven till kommissionen anförs att kommissionen skall beskriva i vil
övervakats som haft anknytning till sådana organisationer som har bedömts utgör
ett hot mot rikets säkerhet. Kommissionen skall vidare belysa vilka person- och
annan bedömts relevanta, vilka metoder som använts för insamling av uppgif
verksamheten samt om reglerna efterlevts. Kommissionen skall även kartlägg
förhållandet mellan de organ som bedrivit den författningsskyddande verksamhete
har funnits kopplingar mellan säkerhetstjänsterna och andra myndigheter el
partier. Kommissionen skall också i möjligaste mån redovisa och värdera de a
politiska, polisiära och militära ledningen under granskningsperioden. En vik
att värdera de hotbildsanalyser som legat till grund för regering
ställningstaganden. Kommissionens arbete skall avse tiden från det andra värld
kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall inte granska den underrät
förhållanden utomlands.
Regeringen har gjort bedömningen att det krävs särskilda befogenheter för kommi
fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt.
I motion K28 yrkande 4, delvis (m) hävdas bl.a. att frågan om hur förslaget fö
regeringsformen (RF) mot inrättande av tillfälliga domstolar inte analyserats
vidare att kommissionen måste ses som en engångsföreteelse, och att den inte få
I 2 kap. 11 § RF stadgas att domstol inte får inrättas för redan begången gärni
eller i övrigt för visst mål. Stadgandet motiveras med rättssäkerhetsskäl.
Regeringen anför i propositionen (s. 13) att det är fråga om ett unikt behov
och att kommissionen kommer att bli en unik företeelse. Enligt regeringens
någon risk för att kommissionen skall komma att tjäna som modell för framtid
hänvisar också till att konstitutionsutskottet (senast bet. 1998/99:KU20 s. 12
om inrättandet av ett kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör beh
av författningen i mer samlad form.
Utskottet vill inledningsvis understryka att kommissionen kommer att inta
rättssystemet. Detta kan accepteras endast med hänsyn till det starka allmänint
kartläggning av säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt utskottets
bilda mönster för framtiden utan bör ses som en engångsföreteelse.
När det så gäller frågan om förslagets förenlighet med förbudet mot tillfälliga
för sig känna en viss förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en såda
vissa av de befogenheter som kommissionen nu föreslås få talar i den riktninge
på möjligheten att hålla förhör under straffansvar. Till detta kommer att komm
kan komma att bli betraktad som ett domstolsavgörande. Vidare kan utskottet
gäller kommissionens möjligheter att inte pröva s.k. subjektiva rekvisit, d
vissa brott innebär nämligen ett klarläggande av vad en person rent faktiskt
klarläggande av att han gjort det uppsåtligen. Slutligen skall enligt förslage
vissa förutsättningar anlita juridiskt biträde för att kunna ta till vara si
till reglerna i rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.
Även om det alltså finns vissa likheter mellan kommissionen och en domst
kommissionen inte är någon domstol. Här vill utskottet påpeka att Lagrådet - v
lagförslag från grundlagssynpunkt - inte funnit anledning att kritisera försla
inte är någon domstol har enligt utskottets mening också understru
regeringsförslaget. Sålunda uppställs, till skillnad från vad som gäl
kompetenskrav på kommissionens ledamöter, och kommissionen är fri att sjä
Kommissionen har inte heller fått tillgång till andra tvångsmedel än vite, och
någon skall betala vite. Det bör också understrykas att kommissionen inte ska
begått brott, och utskottet utgår från att kommissionens rapport i görligaste
att den inte riskerar att uppfattas som ett domstolsavgörande.
Vad sedan gäller motionsönskemålet konstaterar utskottet att de nyss redovisad
inför kommissionen och ett domstolsförfarande i och för sig visar att det finns
överväganden, för det fall frågan om liknande kommissioner skulle övervägas
här till konstitutionsutskottets nyss återgivna ståndpunkt att frågan om inrätt
är av den digniteten att den bör behandlas inom ramen för en översyn av författ
Med det anförda anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgodosedd.
Lagens tillämpningsområde
I regeringsförslaget anges att lagen gäller vissa frågor om förfarandet m.m. ho
de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet (1 § i förslag
De verktyg som kommissionen föreslås få är kopplade till kommissionens verk
exempelvis få möjlighet att hålla förhör under straffansvar med den som kan a
betydelse för kommissionens verksamhet.
I motion K28 yrkande 1 (m) anförs att ett förtydligande tillägg bör göras så
menas med kommissionens verksamhet.
I propositionen (s. 13) för regeringen ett resonemang om kravet på att lagregl
anför regeringen att den inte har för avsikt att förändra kommissionens uppd
helt kan uteslutas att en sådan fråga kan aktualiseras, t.ex. om kommiss
anledning att hos regeringen anhålla om en förändring av uppdraget.
Frågan om huruvida kravet på att lagregler skall vara generella skulle träd
verksamhet definierades i lagen får anses vara en fråga som faller utanför just
Utskottet utgår från att någon mer avsevärd förändring av kommissionens uppdrag
justeringar kan dock, som regeringen påpekat, komma att behövas och utskottet k
att sådana förändringar inte skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter gän
regeringen. Utskottet utgår dock från att riksdagens berättigade intresse
sätt. Med detta uttalande anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgod
Förhör hos kommissionen
Rätten att tiga
I propositionen föreslås att kommissionen skall kunna hålla förhör under st
kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet (2 § i förs
samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft
första stycket i förslaget).
Det sistnämnda innebär bl.a. att den hörde har rätt att vägra uttala sig, om ha
han själv eller någon närstående förövat brottslig eller vanärande handling (36
motiven till den bestämmelsen (SOU 1926:32 s. 269) framgår att bakgrunden till
begått ett brott annars skulle hamna i dilemmat att antingen ljuga i vittnesf
mened eller att tala sanning och därigenom - i förlängningen - ådra sig a
angavs tala för att rätten att tiga bör omfatta även vanärande handlingar.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1985 s. 774 anfört att denna intresseko
för brottet är preskriberat. Vidare skulle det enligt Högsta domstolen föra
brottsliga handlingar som vanärande när så lång tid gått att preskription hunni
borde enligt domstolen reserveras för det fall där vittnet fortfarande skulle d
ogillande om hans handling blev känd.
Regeringen anser att rättegångsbalkens regler framstår som ändamålsenliga även
I motionerna K27 yrkande 2 (v) och K31 yrkande 1 (mp) hävdas att den som hörs a
att vägra yttra sig om vanärande handlingar. I motion K28 yrkande 6 (m) anfö
tiga bör utvidgas så att den alltid omfattar preskriberade brott.
Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna bakom motionerna K27 och K
yrkanden skulle kunna innebära att den som hörs inför kommissionen vore skyl
utsträckning än vad som följer av regeringens förslag. Utskottet kan emellerti
Det faktum att kommissionen faktiskt inte är någon domstol innebär nämligen
fullt ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som ett domstolsförfarande
omständigheter låta dem som hörs ha rätt att tiga i mindre utsträckning än vad
ett domstolsförfarande kan knappast anses försvarbart. Intresset av ett så
måste här stå tillbaka för intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas
Utskottet är å andra sidan inte heller berett att ställa sig bakom önskemålet i
att den som hörs skall ha rätt att tiga i högre utsträckning än i domstol. E
skulle innebära att den hörde skulle ha en generell rätt att tiga om preskribe
skulle mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet vill i sammanhanget
utrymme för den tolkningen att preskriberade brott kan - under vissa förutsättn
vägra att yttra sig.
Sammantaget innebär detta att utskottet delar regeringens uppfattning att rät
vara ändamålsenliga såvitt gäller förhören inför kommissionen. Enligt utsko
värde i att det redan finns en viss rättsbildning på området som kan komma
arbete. Med andra ord kan kommissionen med den valda ordningen ha nytta av
motsvarande bestämmelse, anslutande rättspraxis och övrig litterat
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28 och K31 i de delar som här
Typen av förhör
Regeringsförslaget ger, som framgår av det nyss anförda, kommissionen möjl
straffansvar.
I motion K27 yrkande 1 (v) understryks att informella samtal kan vara väl så ef
(c) hävdas i stället att förhör bör vara den enda formen för inhämtande av uppl
Regeringen framhåller (prop. s. 15) att förhör i lagens mening inte bö
inhämtande av uppgifter. Vid sidan av förhör skall det naturligtvis enligt rege
samtal med olika personer på motsvarande sätt som gällt för tidigare kommission
ankomma på kommissionen att avgöra i vilken form uppgifter skall samlas in.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att syftet med den aktuella lagen ä
verktyg för att kunna fullgöra sin uppgift. Samtidigt står det klart att ocks
plats i kommissionens arbete. Det kan väl tänkas att blotta förekomsten av mö
straffansvar gynnar kommissionens arbete. Utskottet utgår från att kommissionen
mellan formella förhör och andra utredningsmetoder. Något uttalande från riksda
Utskottet föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27 och K30
Ledning av förhör
I motionerna K28 yrkande 3 (m) och K31 yrkande 4 (mp) hävdas att förhör inför k
en person som är eller har varit ordinarie domare.
Regeringsförslaget innehåller inte någon bestämmelse om vem som skall leda förh
Lagrådet har förordat en bestämmelse om att förhör skall hållas under ledning
ordinarie domare. Lagrådet har motiverat detta bl.a. med att den formella ha
frågan om rätten att vägra yttra sig förutsätter en betydande förtrogenhet med
Regeringen anför i propositionen (s. 21) att en lösning i enlighet med Lagråd
eventuella ledamöter i kommissionen som är framstående åklagare och advokater
för att leda förhöret. Regeringen anser i stället att kommissionen själv bör k
skall leda förhöret.
Utskottet vill till en början betona att bl.a. det faktum att förhören ske
särskilda krav på den som skall leda dem. För utskottet framstår det därför so
en person med en gedigen erfarenhet på processrättens område. De skäl som Lagrå
med styrka för att förhören leds av en person med domarbakgrund. Utskottet
sammansättning numera är klar och att det bland kommissionens ledamöter finns
domare. Utskottet anser dock att kommissionen som förvaltningsmyndighet sj
arbetsformer och därmed även, som regeringen anser, vem som bör leda förhör
regeringen från att kommissionen beaktar de rättssäkerhets-aspekter som Lagrå
K31 i denna del bör avstyrkas.
Krav på upplivande av kunskap
I propositionen föreslås en bestämmelse som innebär att den som kallas till fö
skall kunna föreläggas att inför förhöret uppliva sin kunskap om det som förhör
honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om han elle
olägenhet (3 § andra stycket i förslaget).
I motion K31 yrkande 2 (mp) förordas en ordning som tar sikte på de fall d
anställd inom säkerhetstjänsterna skall höras av kommissionen. Motionärerna
kunna få tillgång till uppgifter som är hemliga.
Regeringen anför (prop. s. 17) att skyldigheten att liva upp kunskaper bör begr
kan ske utan avsevärd olägenhet. Det bör alltså endast vara fråga om en sky
m.m. som är tillgängliga för den som kallas. I fråga om personal inom säkerhets
endast de som för dagen arbetar med sådana uppgifter bör kunna föreläggas at
inskränkning till vissa handlingar. I fråga om tidigare anställda inom säkerhet
föreläggande bör kunna riktas mot dem om det avser tillgängliga privata dagböck
Utskottet vill i sammanhanget anmärka att - i den mån det behövs - h
tillgängliga för den hörde under förhörets gång. Härigenom kan det syfte
tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt jämfört med om den hörde
säkerhetstjänsterna. Samtidigt kan kraven på den hörde att orientera sig i f
sekretess som kan aktualiseras ligger utanför utskottets beredningsområde.
Utskottet delar sammanfattningsvis regeringens uppfattning, och utskottet före
avstyrker motion K31 i denna del.
Editionsföreläggande
I propositionen föreslås en bestämmelse enligt vilken kommissionen kan förel
handling eller ett föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens v
förslaget, "visa upp" handlingen eller föremålet (5 § i förslaget).
I motion K28 yrkande 8 (m) föreslås att uttrycket "visa upp" byts ut mot "vi
fram". Syftet med förslaget är att bestämmelsen även skall omfatta en skyldigh
granskning.
Lagrådet hade samma uppfattning som motionärerna i denna del.
Regeringen anför i propositionen (s. 26) att uttrycket "visa upp" förekommer
regeringen har svårt att se att lagen skulle kunna missförstås på något sätt.
Utskottet delar regeringens uppfattning, och utskottet föreslår att konstitu
K28 i här aktuella delar.
Övrigt
I övrigt har utskottet inget att erinra mot regeringens förslag.
Stockholm den 23 september 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Anita
Sidén (m).
Avvikande meningar
1. Rätten att tiga
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m)
Det finns en uppenbar risk för att preskriberade gärningar ofta kan antas bli
inför kommissionen. Vi anser att det av integritetsskäl är ytterst tveksamt a
straffansvar avslöja brottsliga gärningar som de begått tidigare, även om de
vägra yttra sig vid ett förhör bör därför utvidgas i förhållande till regerin
med anledning av motion K28 i denna del att en ändring görs i regeringsförsl
anfört och vi anser att motionerna K27 och K31 i här aktuella delar bör avstyrk
2. Rätten att tiga
Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v) och Kia Andreasson (mp)
Som regeringens förslag ser ut finns det en uppenbar risk för att de som ska
komma att vägra svara på frågor med hänvisning till att de annars kommer att av
handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet som kommissionens arbete k
anledning att räkna med att kommissionen blir tvungen att acceptera sådana invä
förfela syftet med kommissionen. För att kommissionen skall kunna arbeta effekt
på frågor även omfatta sådant som skulle avslöja vanärande handlingar. Vi vill
inte är någon domstol. Det finns därför som vi ser det inte skäl att låta den s
omfattning som i ett förhör inför domstol. Vi förordar alltså med anledning
aktuella delar att en ändring görs i regeringsförslaget i enlighet med vad vi
vi anser att motion K28 i denna del bör avstyrkas.
3. Ledning av förhör
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi Marceli
Andreasson (mp), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m),
Vi anser att förhören inför kommissionen bör ledas av någon som är eller vari
rättssäkerhet i förfarandet inför kommissionen talar för detta. Till skillnad f
att frågan om vem som skall leda förhören är av så central betydelse att den m
alltså med anledning av motionerna K28 och K31 i dessa delar att en änd
enlighet med vad vi nu anfört.
4. Krav på upplivande av kunskap
Kia Andreasson (mp),
Många av dem som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för
kommissionens verksamhet torde vara tidigare anställda inom säkerhets-
tjänsterna. Om kommissionen verkligen skall kunna fullgöra sin uppgift är
det viktigt att dessa personer ges förutsättningar att lämna så
fullständiga upplysningar som möjligt. Jag anser därför att kommissionen
bör kunna förelägga dem som tidigare varit anställda inom
säkerhetstjänsterna att liva upp sina kunskaper utan några begränsningar.
För att detta skall bli möjligt krävs att de kan få ta del av handlingar på
sin gamla arbetsplats. Detta medför i sin tur ett behov av en bestämmelse
som bryter sekretessen där. Det framstår inte som realistiskt att lita till
att information av värde för kommissionen skulle ha dokumenterats av dem i
privata dagböcker. Jag förordar alltså med anledning av motion K31 i denna
del att en ändring görs i regeringsförslaget i enlighet med vad jag nu
anfört.