I betänkandet behandlas 29 motioner som väckts under
den allmänna motionstiden vid 1998/99 års riksmöte
och en motion som väckts med anledning av en
proposition. Inalles innehåller motionerna 44
yrkanden.
I motionerna behandlas bl.a. frågor om
statsskicket, rösträttsfrågor, valdagens förläggning
under året, skilda valdagar för kommunala val och
riksdagsval, vidare spärrar mot småpartier, antalet
ledamöter i riksdagen, folkomröstningar, regler om
prövning av regeringsfrågan samt Lagrådets hörande i
grundlagsfrågor.
En utskottsmajoritet bestående av representanterna
för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet föreslår två tillkännagivanden. Det
gäller dels frågan om att flytta valdagen från
hösten till våren, dels frågan om en övergång till
skilda valdagar beträffande val till riksdagen
respektive till kommun- och landstingsfullmäktige. I
båda fallen föreslås att riksdagen hemställer hos
regeringen att frågorna blir föremål för utredning.
Mot besluten reserverar sig representanterna för
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet fogas 15 reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motionerna
1998/99:K203 av Owe Hellberg (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att alla som fyller 18 år det år som allmänna val
hålls skall ges rösträtt.
1998/99:K208 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning
avseende spärrar till riksdagsval och antalet
riksdagsledamöter.
1998/99:K213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i regeringsformen att statsministern
efter val har att avgå med uppdrag till talmannen
att lägga fram förslag till ny statsminister för
riksdagen.
1998/99:K217 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regelsystem som ger
öppenhet och transparens vad gäller finansieringen
av de politiska partiernas verksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
förbud mot utländska bidrag till svenska politiska
partier i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
ett regelsystem som skapar balans mellan
fackföreningsrörelsen och enskilda medlemmar vad
gäller bidragsgivning till de politiska partierna i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för
enskilda personers bidrag till politiska partier och
politisk opinionsbildning,
5. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen hos regeringen begär förslag till ett
fastare regelverk när det gäller folkomröstningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statsfinansierade
opinionskampanjer i känsliga frågor.
1998/99:K219 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nationell
informationsinsats om kommunismens illdåd.
1998/99:K226 av Gunnel Wallin och Sofia Jonsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vårval.
1998/99:K227 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i vallagen att skilda valdagar införs,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i vallagen att val till riksdagen
hålls på våren.
1998/99:K229 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ändra
Lagrådets arbete så att viktiga reformer inte
riskerar att försenas.
1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en egen e-postadress
till alla politiskt förtroendevalda,
1998/99:K237 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen som innebär att invandrade
kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter
samma grund som i kommunala val.
1998/99:K238 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen beslutar att 4 § successionsordningen
upphävs.
1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av frågor som rör vårval, riksdagens prövning av
regeringsfrågan samt skilda valdagar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1998/99:K259 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådana ändringar i grundlagarna som möjliggör
övergång till ett republikanskt statsskick.
1998/99:K261 av Peter Pedersen (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om framtagandet av en
demokratikatalog som belyser olika partiers
ställningstaganden m.m. vid införandet av olika
rättigheter under 1900-talet.
1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om val
till riksdagen till våren,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om
skilda valdagar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av 4-
procentsspärren till riksdagen,
1998/99:K275 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, v,
kd, c, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-
talet (SB 1997:01),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av
internationella erfarenheter rörande etik i
politiken.
1998/99:K283 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör
att allmänna val till riksdagen under aktuellt valår
förläggs till första halvåret.
1998/99:K292 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning att rösträttsåldern
sänks till 16 år i val till kommunfullmäktige,
landsting och riksdag.
1998/99:K312 av Jan-Evert Rådhström och Anders
Sjölund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skilda valdagar.
1998/99:K320 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en riksomfattande
informationskampanj om kommunismens historia och
folkmord skall genomföras under mandatperioden.
1998/99:K326 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen prövar frågan om tidpunkten för
valdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:K327 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
informationsinsats om Sveriges grundlagar i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skilda valdagar för
valen till kommunfullmäktige respektive valen till
riksdagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Lagrådet
även skall kunna granska förslag till ändring av
grundlagarna.
1998/99:K347 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av den
svenska förvaltningsmodellen.
1998/99:K349 av Sofia Jonsson och Gunnel Wallin (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16
år i kommunvalet 2002.
1998/99:K352 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
regeringsformen att varje av regeringen föreslagen
grundlagsändring föregås av bindande folkomröstning,
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
regeringsformen att ärende om folkomröstning som
väckts av 300 000 nationellt röstberättigade skall
bli bindande,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
regeringsformen att nationell folkomröstning endast
får innehålla alternativen "ja" eller "nej" samt
"blankröst",
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
regeringsformen att det för alla former av
nationella folkomröstningar skall vara till fyllest
att uppnå enkel majoritet bland de röstande.
1998/99:A719 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Demokratiutredningen förutsättningslöst skall utreda
hur stor inverkan opinionsundersökningar har på
väljarna.
1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sänkt rösträttsålder
till 16 år.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att sänka
rösträttsåldern till 16 år,
62. att riksdagen, i den händelse föregående
yrkande faller, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att koppla
rösträttsåldern till kalenderår.
Motion väckt med anledning av proposition
1998/99:122 Kommunala bostadsföretag
1998/99:Bo23 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av
alternativa sätt att skapa rådrum i kommunalt
beslutsfattande (avsnitt 3.6).
Utskottet
Statsskicket, bekännelsekravet för statschefen
Motionen
I kommittémotion 1998/99:K238 yrkar Mats Einarsson
m.fl. (v) att riksdagen upphäver 4 §
successionsordningen. Motionärerna hänvisar till att
riksdagen nu fattat beslut som innebär ett steg på
vägen mot det nödvändiga skiljandet av Svenska
kyrkan från staten och därmed också upprättandet av
statsmaktens neutralitet i religiösa frågor. En av
de otidsenliga rester som kvarstår utgörs av 4 §
successionsordningen, där det stadgas att Konungen
alltid skall vara "av den rena evangeliska läran".
Även prinsar och prinsessor av det kungliga huset
skall uppfödas i samma lära. Enligt motionärerna
står kravet på att statschefen skall omfatta en viss
bestämd religiös tro i strid med såväl
regeringsformens 2 kap. 1 § angående religionsfrihet
som den annars numera allmänt omfattade åsikten att
staten skall förhålla sig neutral i religiösa
spörsmål.
I kommittémotion 1998/99:K259 föreslår Mats
Einarsson m.fl. (v) att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådana ändringar i grundlagarna
som möjliggör övergång till ett republikanskt
statsskick. Enligt motionärerna skall det främsta
ämbetet och förtroendeuppdraget i en demokrati,
statschefens, tillsättas på ett sätt som står i
överensstämmelse med den demokratiska
grunduppfattning som i alla andra offentliga
sammanhang anses självklar. Monarkins själva
existens fungerar också enligt motionärerna som en
ideologisk konservering av icke-demokratiska
föreställningar om "överhetens" utvaldhet och
"naturliga" maktbefogenheter. Statschefens
representativa funktion understryker enligt
motionärerna ytterligare det orimliga i att
statschefen föds till sitt ämbete. Statschefen bör
utses bland personer som kan förväntas ha erfarenhet
av att representera nationen och som åtnjuter ett
brett politiskt förtroende. Den som av riksdagen
utses till talman bör även vara statschef.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om statsskicket och om statschefen
finns i 5 kap. regeringsformen. Bestämmelser om
statschefens uppgifter finns också i andra kapitel i
regeringsformen och i riksdagsordningen.
Successionsordningen reglerar den ordning i vilken
den nuvarande kungens efterkommande har tillträde
till tronen. Kungen eller drottning som enligt
successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets
statschef.
Statschefens uppgifter inskränktes vid införandet
av den nuvarande regeringsformen till att avse vissa
funktioner. Sålunda deltar statschefen i två
ceremonier: han eller hon skall förklara riksmötet
öppnat samt delta i konselj i samband med
regeringsskifte. I övrigt bestäms statschefens
representativa uppgifter till stor del genom
sedvana. Av särskilt intresse anses rollen vara som
rikets främste företrädare i förhållande till andra
länder. Vidare fullgör statschefen inrikes
representationsuppgifter av mer eller mindre
officiell karaktär på skilda områden i
samhällslivet. För att kunna fullgöra sina
representativa uppgifter måste statschefen vara väl
orienterad om rikets in- och utrikespolitiska
angelägenheter. Därför skall sammanträde av
informationskaraktär - konselj - äga rum mellan
statschefen och regeringen när så behövs. Som
ordförande i konseljen skall statschefen vara
formellt sammankallande. Vidare skall han eller hon
vara ordförande i Utrikesnämnden.
Som statschef får endast den tjänstgöra som är
svensk medborgare och har fyllt 18 år. Därutöver
ställs krav på viss trosbekännelse.
Om kungen av sjukdom, utrikes resa eller någon
annan orsak är hindrad att fullgöra sina uppgifter
inträder enligt gällande tronföljd en medlem av
kungahuset att som tillfällig riksföreståndare
fullgöra statschefens uppgifter. Finns det ingen
behörig medlem av kungahuset, kan statschefens
funktioner utövas av en av riksdagen utsedd person.
Om ingen annan behörig kan tjänstgöra som statschef,
tjänstgör efter regeringens förordnande talmannen
som tillfällig riksföreståndare.
Om kungen dör eller avgår och tronföljaren ännu
inte fyllt 18 år, utser riksdagen en
riksföreståndare som får fullgöra statschefens
uppgifter tills vidare. Vid uppnådd
behörighetsålder kommer den nya kungen eller
drottningen automatiskt att överta uppgiften som
statschef.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med behandlingen av propositionen Staten
och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop.
1997/98:49) våren 1998 avstyrkte
konstitutionsutskottet en rad motioner om upphävande
av bl.a. 4 § successionsordningen (bet.
1997/98:KU20). Utskottet konstaterade liksom
regeringen att det förelåg delade meningar om hur
frågan om statschefens tro borde betraktas och att
bl.a. Riksmarskalksämbetet föreslagit att den
rättsliga regleringen av frågan om bekännelsekravet
för statschefen skall bibehållas. Frågan var i sig
inte beroende av de då aktuella grundlagsförslagen
och borde enligt utskottets mening lösas först när
den var mera brett förankrad i samhället. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Riksdagen har tidigare vid ett stort antal
tillfällen behandlat motionsyrkanden om övergång
till republik. Senast gjordes detta hösten 1995, då
utskottet i sitt av riksdagens godkända betänkande
1995/96:KU6 liksom tidigare hänvisade till att
sådana motionsyrkanden avstyrkts under erinran om
den ståndpunkt angående statsskicket som intogs vid
1974 års författningsreform. I proposition 1973:90
anförde föredragande statsrådet i denna del bl.a.
att Grundlagberedningens förslag om att i den nya
regeringsformen inte frångå den dittills gällande
statsformen hade vunnit mycket stark anslutning vid
remissbehandlingen. Kungadömets bevarande var enligt
propositionen en given utgångspunkt vid utformningen
av den nya författningen om denna skulle få önskvärt
stöd i riksdagen och folkopinionen.
Konstitutionsutskottet instämde i sitt betänkande
(bet. KU 1973:26 s. 29) i de uttalanden som gjorts i
propositionen och avstyrkte motioner där bl.a.
övergång till republik föreslagits.
Utskottets bedömning
Utskottet hänvisar vad gäller frågan om slopande av
trosbekännelsekravet i successionsordningen till
sitt tidigare uttalande och anser att det inte finns
någon anledning att föreslå att riksdagen vidtar
någon åtgärd för närvarande. Motion K238 (v)
avstyrks.
Med hänvisning till tidigare uttalanden angående
statsskicket avstyrks även motion K259 (v).
Rösträttsfrågor
Motionerna
I motion 1998/99:K203 föreslår Owe Hellberg (v) att
alla som fyller 18 år det år som allmänna val hålls
skall ges rösträtt. Alla som fyller 18 år under
valåret men efter valdagen ställs utanför rätten att
rösta och får vänta ytterligare fyra år på att få
utnyttja sin rösträtt, vilket enligt motionären
måste kännas otillfredsställande och upplevas som
ett utanförskap. Detta bör ändras så att man har
rösträtt från det år man fyller 18 år oavsett om man
fyller år efter valdagen.
I motion 1998/99:K292 föreslår Per Lager m.fl. (mp)
att rösträttsåldern sänks till 16 år i val till
kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Enligt
motionärerna bör 18-årsgränsen stå kvar beträffande
valbarheten. För att demokratin skall kunna
utvecklas och förbättras måste enligt motionärerna
politiken göras mer tillgänglig och intressant. Det
politiska intresset bland ungdomar kan stimuleras
genom en sänkt rösträttsålder. I motionen framhålls
att genomsnittsåldern för förstagångsväljare till
följd av de fyraåriga mandatperioderna har höjts
till 20 år och att många inte kommer att få
möjlighet att rösta förrän efter fyllda 21 år.
Liknande synpunkter framför Birger Schlaug m.fl.
(mp) i partimotion 1998/99:Kr274 yrkande 61. I
yrkande 62 i samma motion föreslås, för den händelse
föregående yrkande inte skulle samla en majoritet i
riksdagen, att rösträtten skall vara kopplad till
kalenderår så att den skall vara röstberättigad som
fyller 18 år senast den 31 december valåret. Också i
motion 1998/99:So373 föreslår Yvonne Ruwaida m.fl.
(mp) att rösträttsåldern bör sänkas till 16 år
(yrkande 4).
I motion 1998/99:K349 föreslår Sofia Jonsson och
Gunnel Wallin, båda (c), med hänvisning till vad
Åldersgränsutredningen och Den ungdomspolitiska
kommittén föreslagit, att en försöksverksamhet med
sänkt rösträttsålder skall genomföras i
kommunalvalet år 2002.
Kenneth Kvist m.fl. (v) föreslår i partimotion
1998/99:K237 att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i lagen som innebär att
invandrade kvinnor och män ges rösträtt i
riksdagsval efter samma grund som i kommunala val.
Enligt motionärerna finns det två sätt att betrakta
rösträtten. Enligt det traditionella synsättet är
rösträtten knuten till medborgarskapet. Enligt ett
annat synsätt är rösträtten mer knuten till boende
och den sociala och politiska miljö i vilken man
lever. Problemet med dubbel rösträtt torde vara
försumbart, enligt motionärerna. Däremot bidrar
frånvaron av rösträtt i riksdagsval till utanförskap
och försvårar integrationen i samhället.
Gällande bestämmelser
Rösträtten i Sverige regleras i 3 kap. 2 §
regeringsformen, 1 kap. 2-5 §§ vallagen (1997:157)
och 4 kap. 2-4 §§ kommunallagen (1991:900). Rätt att
rösta i val till riksdagen har svenska medborgare
som fyller 18 år senast på valdagen och som är
bosatta i landet eller någon gång har varit
folkbokförda här. I landstings- och kommunalval har
dessutom medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i
Island och Norge rösträtt i de kommuner där de är
folkbokförda. Andra utlänningar har rösträtt vid val
till landstings- och kommunfullmäktige om de varit
folkbokförda i landet tre år i följd före valdagen.
För val till Europaparlamentet gäller att de som har
rösträtt till riksdagen också kan delta i
Europavalen. Därtill har unionsmedborgare rösträtt
om de är folkbokförda i Sverige och ej röstar i
någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen.
Medborgarskapskommittén har i mars 1999 i sitt
slutbetänkande SOU 1999:34 Svenskt medborgarskap
föreslagit att Sverige accepterar dubbelt
medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya
medborgarskapslagen träder i kraft, något som
beräknas ske den 1 juli 2001. Enligt kommittén
framstår det som klart att de nackdelar som följer
av dubbelt medborgarskap, bl.a. dubbel rösträtt och
valbarhet till politiska förtroendeuppdrag i flera
länder, är relativt begränsade. Vid en sammantagen
bedömning finner kommittén att de enskildas intresse
av att få inneha dubbelt medborgarskap väger tyngre
än de nackdelar som är förknippade med ett sådant
innehav. Betänkandet har remissbehandlats. Enligt
uppgift från Kulturdepartementet förbereds en
proposition på grundval av betänkandet till våren
2000.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade frågor om rösträtten i sitt
betänkande om ny vallag våren 1997 (bet.
1996/97:KU16). Beträffande rösträtt för invandrare i
riksdagsval vidhöll utskottet sin tidigare
uppfattning att sambandet mellan medborgarskap och
rösträtt i riksdagsval inte bör brytas.
Även beträffande förslag om sänkt rösträttsålder
höll utskottet fast vid tidigare ställningstaganden
med innebörd att det inte fanns skäl att sänka
rösträttsåldern under den gräns som gäller för såväl
rösträtt som myndighetsålder. Dessa
ställningstaganden upprepades vid utskottets senaste
behandling av rösträttsfrågor våren 1998 (bet.
1997/98:KU26).
Utskottets bedömning
Utskottet finner ingen anledning att ändra sin
tidigare uttalade uppfattning att sambandet mellan
medborgarskap och rösträtt inte bör brytas, varför
motion K237 (v) avstyrks.
Inte heller finner utskottet anledning att frångå
sin tidigare uttalade uppfattning att sambandet
mellan rösträtts- och myndighetsålder inte bör
brytas. Mot denna bakgrund avstyrks dels motionerna
K292 (mp), Kr274 yrkande 61 (mp), So373 yrkande 4
(mp) och K349 (c), i vilka yrkas sänkt
rösträttsålder. Motionerna K203 (v) och Kr274
yrkande 62 (mp), i vilka yrkas att alla som fyller
18 år under ett valår skall ges rösträtt avstyrks
likaså.
Valdagens förläggning under året samt skilda
valdagar för kommunala val och riksdagsval
Motionerna
I motion 1998/99:K226 föreslår Gunnel Wallin och
Sofia Jonsson, båda (c), att val bör hållas på
våren. Samma förslag framförs i kommittémotion
1998/99:K227 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp), i
partimotion 1998/99:
K241 yrkande 1 delvis av Lennart Daléus m.fl. (c), i
kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 1 av Ingvar
Svensson m.fl. (kd), i motion 1998/99:
K283 av Elver Jonsson (fp) och i kommittémotion
1998/99:K326 yrkande 2 av Kenneth Kvist m.fl. (v).
Som skäl till förslagen anförs främst att
valrörelsen delvis sammanfaller med budgetprocessen
som en följd av övergången till kalenderårsbudget.
Dessa problem blir ännu mer uttalade, om valet
resulterar i ett regeringsskifte. I flera motioner
beklagar motionärerna att omläggningen av budgetåret
inte följdes av en flyttning av valdagen från höst
till vår. En sådan förändring skulle enligt c-motion
K241 kunna kombineras med en tidigareläggning av
riksmötets start på hösten.
I kommittémotion 1998/99:K227 yrkande 1 hemställer
Per Lager m.fl. (mp) att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i vallagen att
skilda valdagar införs. Enligt motionärerna innebär
riksdagsvalets dominans över landstings- och
kommunalval stora negativa effekter för den
kommunala demokratin på det sättet att lokala frågor
ofta inte blir avgörande för lokala val. De lokala
frågorna måste enligt motionärerna ges ökad tyngd.
Ett steg i den riktningen är att skilja
kommunalvalen från riksdagsvalen.
I partimotion 1998/99:K241 yrkande 1 delvis
föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av bl.a. frågan om
skilda valdagar. Skälen för skilda valdagar har
förstärkts under senare år, anser motionärerna. Det
gäller förändringar av den regionala och kommunala
självstyrelsen där skilda valdagar skulle ge bättre
förutsättningar. Den fyraåriga mandatperioden har
medfört att det är jämförelsevis långt mellan
valtillfällena. Möjligheten till personval ger i sig
väljarna nya möjligheter till påverkan men ställer
också nya krav på såväl kandidater som väljare.
I kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 2 föreslår
Ingvar Svensson m.fl. (kd) att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av skilda valdagar.
Bland nackdelarna med den gemensamma valdagen nämns
i motionen att landstings- och kommunpolitiken
riskerar att komma i skymundan. Vidare har lokala
småpartier dykt upp, vilket bidragit till att den
lokala debatten snedvridits. Enligt motionen är det
viktigt att medborgarna får möjlighet till ett
tydligare engagemang i de kommunala frågorna.
I motion 1998/99:K312 föreslår Jan-Evert Rådhström
och Anders Sjölund, båda (m), en övergång till
skilda valdagar. Enligt motionärerna är det svårt
för den enskilde medborgaren att urskilja de
politiska ansvarsnivåerna när valrörelsen i alltför
stor utsträckning enbart handlar om rikspolitik.
Kommunal- och landstingspolitiken tenderar att komma
i andra hand. Med separata valdagar kommer fokus i
väsentlig grad att läggas på rätt nivå.
Även Helena Bargholtz och Barbro Westerholm, båda
(fp), föreslår i motion 1998/99:K328 yrkande 1
skilda valdagar för kommunal- respektive
riksdagsval.
Bakgrund
Ordinarie val till riksdagen förrättas enligt 3 kap.
3 § regeringsformen vart fjärde år. I 1 kap. 1 §
riksdagsordningen föreskrivs att sådana val hålls i
september. Närmare bestämmelser om tidpunkten finns
i 1 kap. 10 § vallagen. Ordinarie val till riksdagen
och ordinarie val till landstings- och
kommunfullmäktige skall hållas samma dag. Valdag
skall vara den tredje söndagen i september.
Vid sin senaste behandling av frågor om gemensam
valdag m.m. (bet. 1997/98:KU26) erinrade utskottet
om att de överläggningar mellan riksdagspartierna
som ägde rum hösten 1993 inte ledde till någon
överenskommelse om att ändra tidpunkt för de
allmänna valen vare sig när det gällde gemensam
valdag för riksdags- och kommunalval eller en
flyttning av de allmänna valen till våren. Enligt
utskottets mening bidrar den gemensamma valdagen
till att öka valdeltagandet. Utskottet ställde sig
dessutom tveksamt till att skilda valdagar skulle
innebära att de lokala frågorna skulle komma mer i
fokus. Erfarenheter av olika valdagar från de
nordiska grannländerna visade i likhet med de
erfarenheter som kunde vinnas innan Sverige gick
över till gemensam valdag att rikspolitiken får ett
stort genomslag även i lokalvalen. Utskottet
framhöll också att den gemensamma valdagen kunde
komma att bli en av de aspekter som skulle komma att
studeras vid utvärderingen av 1998 års val.
Denna utvärdering sker i det parlamentariskt
sammansatta råd som tillsattes i juni 1997 med
uppgift att utvärdera reformen av valsystemet. Rådet
har enligt sina direktiv (dir. 1997:87) i uppdrag
att utvärdera de tekniska, ekonomiska,
organisatoriska och praktiska effekterna av det nya
systemet med personval. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt konsekvenserna av sy-stemet ur ett
demokratiskt perspektiv. Den övergripande frågan och
den som har störst betydelse för valsystemets
funktionsduglighet i demokratin leder enligt
direktiven om personvalssystemet till ökade
kontakter mellan väljare och valda. I de fall rådet
finner det nödvändigt att föreslå förändringar i
lagstiftningen skall rådet söka sådana lösningar som
samlar en bred politisk majoritet. Arbetet med
utvärderingen skall enligt direktiven vara avslutat
senast den 1 juli 1999. Regeringen har senare
beslutat att förlänga tiden till den 1 november
1999. I tilläggsdirektiv givna i november 1998 har
rådet också fått i uppdrag att utvärdera om och i så
fall på vilket sätt reformen av valsystemet
påverkade valdeltagandet i 1998 års val.
Även den i december 1998 tillsatta
Riksdagskommittén bör nämnas i detta sammanhang,
eftersom en av dess huvuduppgifter är att se över
och utvärdera budgetprocessen m.m. Bakom
tillsättandet av kommittén låg bl.a. ett initiativ
av konstitutionsutskottet (1997/98:KU27). Kommitténs
uppdrag är i denna del att göra en allmän
utvärdering av den nya budgetprocessen. I uppdraget
bör enligt direktiven även ingå de särskilda frågor
med anknytning till budgetprocessen som
konstitutionsutskottet och riksdagen ansett bör
övervägas och andra näraliggande frågor som kan
komma att väckas under utredningsarbetets gång. I
arbetet ingår att analysera konsekvenserna för
riksdagen och budgetberedningen av de komplikationer
ett val kan medföra.
Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att
utreda vissa frågor som rör regeringsformen (dir.
1999:71). Kommittén skall se över lydelsen av
regeringsformens bestämmelse om egendomsskyddet
(2:18 RF) samt vissa andra bestämmelser (10:2, 10:5
RF) som berör Sveriges samarbete med EU.
I samma direktiv anför regeringen att den avser att
senare genom tilläggsdirektiv ge kommittén i uppdrag
att närmare överväga vissa valfrågor som har
anknytning till det konstitutionella systemet och
den parlamentariska ordningen. I denna del hänvisar
regeringen till det arbete som pågår inom dels Rådet
för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13, dir.
1997:87, dir. 1997:73, dir. 1999:61), dels
Demokratiutredningen (SB 1997:01, dir. 1997:101,
dir. 1998:100), vilkas uppdrag beskrivits i det
föregående. Rådet skall i huvudsak redovisa sitt
arbete senast den 1 november 1999 och
Demokratiutredningen skall redovisa sitt arbete
senast den 31 december 1999. Vidare anförs att
Riksskatteverket (RSV) fått i uppdrag att bl.a. göra
en jämförande studie av valdeltagandet i valen till
Europaparlamentet åren 1995 och 1999. RSV har också
lämnat förslag till dels vissa ändringar i vallagen,
dels områden som enligt RSV bör utredas, bl.a.
partibegreppet i RF.
I direktiven anför regeringen i denna del vidare
att diskussioner om eventuella lagändringar med
anledning av de nämnda utredningarnas respektive
RSV:s arbete inte kan inledas förrän under våren år
2000 och att det kan finnas anledning att tillsätta
en särskild utredning för att i ett sammanhang se
över de valtekniska frågorna. Mot denna bakgrund är
det enligt regeringen nu för tidigt att ta upp
sådana valfrågor som har anknytning till det
konstitutionella systemet och den parlamentariska
ordningen. Regeringen har emellertid för avsikt att
senare genom tilläggsdirektiv komplettera och
precisera kommitténs uppdrag i dessa avseenden.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att ta
initiativ till ett för riksdagspartierna gemensamt
beredningsarbete vad gäller tilläggsdirektiven.
Biträdande justitieminister Britta Lejon har för
detta ändamål den 15 september inbjudit samtliga
riksdagspartier till att medverka i en arbetsgrupp.
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31
december 2000.
Utskottets bedömning
I flera motioner (c, mp, kd, fp och v) föreslås att
valdagen flyttas från höst till vår. Av motionerna
framgår att effekten av övergången till
kalenderårsbudget och införandet av en ny
budgetprocess i riksdagen har blivit att valrörelsen
vart fjärde år delvis sammanfaller med det
avslutande budgetarbetet i regeringen. Det framhålls
också i motionerna att ett eventuellt
regeringsskifte ytterligare komplicerar
budgetprocessen. Mot denna bakgrund föreslås i
motionerna att frågan om valdagens förläggning i
tiden blir föremål för utredning eller överväganden
från regeringens sida.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna
om behovet av att utreda frågan om att flytta
valdagen till en annan tidpunkt än tredje söndagen i
september. Resultatet av den pågående utvärderingen
av budgetprocessen inom Riksdagskommittén kan därvid
också bli ett värdefullt inslag i en sådan allmän
genomgång som förespråkas i motionerna. Enligt
utskottets mening bör riksdagen med bifall till
motionerna 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c),
1998/99:K269 yrkande 1 (kd) och 1998/99:K326 yrkande
2 (v) samt med anledning av motionerna 1998/99:K226
(c), 1998/99:K227 yrkande 2 (mp) och 1998/99:K283
(fp) som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
I flera motioner (mp, c, kd, m och fp) aktualiseras
frågan om en övergång till skilda valdagar för val
till riksdagen respektive landstings- och
kommunfullmäktige. Argument för en ordning med
skilda valdagar är enligt motionerna främst att
rikspolitikens dominans i valrörelserna leder till
att landstings- och kommunpolitiken kommer i
skymundan. Skilda valdagar skulle ge bättre
förutsättningar för den kommunala demokratin.
Utskottet, som instämmer i vad som anförs i de här
aktuella motionerna, anser att frågan om skilda
valdagar bör utredas. Detta bör riksdagen med bifall
till motionerna 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c)
och 1998/99:K269 yrkande 2 (kd) och med anledning av
motionerna 1998/99:K227 yrkande 1 (mp), 1998/99:K312
(m) och 1998/99:K328 yrkande 1 (fp) som sin mening
ge regeringen till känna.
Spärrar mot småpartier i riksdagsvalet och antalet
mandat i riksdagen
Motionerna
I motion 1998/99:K208 föreslår Sten Andersson (m)
att regeringen tillsätter en utredning angående
spärrar till riksdagsval och antalet
riksdagsledamöter. Enligt motionären är kravet att
ett parti skall ha uppnått minst 4 % av rösterna i
hela riket för att få delta i fördelningen av mandat
i ett riksdagsval för lågt och bör höjas till 8 %.
En högre spärr skulle enligt motionären medföra att
majoritetsförhållandet i riksdagen skulle bli
klarare och ge bättre möjligheter till en för landet
gynnsam politik. Det bör enligt motionären
undersökas om den praktiska möjligheten att på
valsedeln markera val av näst bästa parti. Dessutom
bör antalet ledamöter i riksdagen minskas till 175,
en nivå som enligt motionären bättre motsvarar
befolkningens storlek.
I kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 3 hemställer
Ingvar Svensson m.fl. (kd) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av 4-procentsspärren i val
till riksdagen. I motionen anförs bl.a. att
principen att varje röst skall ha lika värde i
Sverige har beskurits genom mandatfördelningsspärrar
i valet till riksdagen. De uttalade syftena med
denna ordning - att skapa stabila
regeringsmajoriteter och att undvika partisplittring
- har i huvudsak inte infriats. Dessutom har spärren
icke acceptabla tröskeleffekter. Enligt motionärerna
är det viktigt att nya politiska rörelser inte
diskrimineras av valsystemet. Systemet med en 4-
procentsspärr bör ersättas med en intrappningsskala.
Även andra lösningar bör kunna övervägas.
Bakgrund
För val till riksdagen är landet indelat i
valkretsar med 310 fasta mandat och 39
utjämningsmandat. Det riksproportionella valsystem
som tillämpats sedan valet 1970 innebär bl.a. att
sedan de fasta valkretsmandaten fördelats korrigeras
avvikelser från ett proportionellt rättvisande
resultat med hjälp av utjämningsmandat. Principen om
riksproportionalitet genombryts dock av den s.k.
småpartispärren, som innebär att endast partier som
fått minst 4 % av rösterna i hela riket deltar i
fördelningen av mandaten. Därutöver kan ett parti få
mandat i en valkrets där partiet fått minst 12 % av
rösterna. Vid mandatfördelningen används den s.k.
jämkade uddatalsmetoden, innebärande att ett partis
röstetal divideras med 1,4 innan partiet tilldelas
sitt första mandat.
Motivet till bestämmelsen om den aktuella spärren
är en önskan om att motverka uppkomsten av
småpartier och partisplittring, vilket utvecklades
närmare i propositionen (prop. 1968:27) med förslag
till partiell författningsreform. Av förarbetena
(SOU 1967:26) till bestämmelsen om en småpartispärr
framgår bl.a. att det enligt Grundlagberedningens
mening var nödvändigt att liksom i det tidigare
valsystemet ha vissa spärrar som utestängde mycket
små partier från representation i riksdagen. Det
skulle kunna äventyra det parlamentariska
styrelseskicket om man vid valen till
enkammarriksdagen tillämpade ett valsystem som
gjorde det lätt för småpartier att erövra mandat.
Utländska erfarenheter visade enligt beredningen att
förekomsten i folkrepresentationen av många
småpartier i vissa lägen kunde försvåra lösningen av
regeringsfrågan och minska möjligheterna att få en
handlingskraftig parlamentsmajoritet.
Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) föreslog ingen
ändring av spärreglerna. Erfarenheterna från andra
länder visade enligt kommittén att det för
demokratins funktionsduglighet var väsentligt att
valsätten inte ledde till långtgående
partisplittring i parlamentet.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande
1989/90:KU12 bl.a. att utskottet vid ett stort antal
tillfällen avslagit yrkanden om slopande av 4-
procentsspärren och att det delade
Folkstyrelsekommitténs uppfattning i frågan.
Utskottet vidhöll vid detta tillfälle, liksom senare
(bet. 1995/96:KU6), sin tidigare bedömning.
Antalet ledamöter i riksdagen skall enligt 3 kap. 1
§ RF vara 349.
Författningsutredningen (SOU 1963:17) föreslog att
antalet ledamöter i den nya enkammarriksdagen skulle
uppgå till 290. Grundlagberedningen (SOU 1967:26)
ansåg för sin del att enkammarriksdagen borde bestå
av 350 ledamöter. Konstitutionsutskottet (bet. KU
1968:20) godtog, trots att meningarna var delade
inom utskottet, den kompromiss som
Grundlagberedningens majoritet framfört.
Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) ansåg att antalet
ledamöter i riksdagen inte gärna kunde minskas om
man ville behålla en rimlig representation även för
de rena glesbygdsområdena.
Konstitutionsutskottet har behandlat motioner med
förslag om att minska antalet ledamöter i riksdagen
flera gånger tidigare, senast i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1997/98:KU26. Utskottet vidhöll
i detta sammanhang sin tidigare redovisade
inställning, innebärande att en minskning av antalet
ledamöter skulle, om den var mer än helt marginell,
medföra svårigheter att behålla såväl en rimlig
partirepresentation som en representation över huvud
taget från olika delar av landet. Ett minskat antal
ledamöter skulle enligt utskottet göra det ännu
svårare för framför allt ledamöterna från de mindre
partierna att tillfredsställa önskemål om deltagande
i sammankomster och andra aktiviteter i
valkretsarna. Den då aktuella motionen avstyrktes.
Utskottets bedömning
I fråga om nivån på småpartispärren vidhåller
utskottet sin tidigare uttalade uppfattning att den
gällande nivån, 4 % av rösterna i hela riket, inte
bör ändras. Något skäl att nu utreda frågan, som
föreslås i motion K269 yrkande 3 (kd) och K208
delvis (m) finns därför inte. Motionerna avstyrks.
Med hänvisning till tidigare uttalanden finner
utskottet inte heller någon anledning för riksdagen
att ta något initiativ i fråga om en kraftig
minskning av antalet ledamöter i riksdagen som
förespråkas i motion K208 delvis (m). Motionen
avstyrks även i denna del.
Folkomröstningar
Motionen
I motion 1998/99:K352 föreslår Per Lager m.fl. (mp)
vissa ändringar i reglerna om
folkomröstningsinstitutet, bl.a. att förslag till
ändring i regeringsformen skall föregås av bindande
folkomröstning (yrkande 5). Med detta menas att för
genomförande av en grundlagsändring skall utöver två
riksdagars beslut med mellanliggande riksdagsval
krävas en (beslutande) folkomröstning, där en
majoritet av de röstande kan godkänna eller förkasta
förslaget. Denna folkomröstning skall enligt
förslaget äga rum i samband med riksdagsvalet.
I motionen föreslås också att folkinitiativ
avseende nationella folkomröstningar införs med
innebörd att om ett sådant initiativ väcks av minst
300 000 röstberättigade skall en folkomröstning
genomföras, s.k. bindande folkomröstning. Alla
frågor av nationell karaktär utom grundlagsändringar
skall enligt förslaget kunna tas upp på detta sätt
(yrkande 6). Vidare föreslås i motionen att i en
nationell omröstning får endast alternativen ja, nej
och blankröst förekomma (yrkande 7). I motionen
föreslås också att det för alla former av nationella
folkomröstningar skall vara tillfyllest att uppnå
enkel majoritet bland de röstande (yrkande 8).
Bakgrund
Rådgivande folkomröstning har i Sverige kunnat
anordnas sedan 1922. Institutet regleras i 8 kap. 4
§ RF. Bestämmelsen innebär att föreskrifter om
rådgivande folkomröstning i hela riket och om
förfarande vid folkomröstning i grundlagsfråga
meddelas genom lag. En rådgivande folkomröstning är
rättsligt sett inte bindande för statsmakterna.
Rådgivande folkomröstningar har hittills anordnats
vid fem tillfällen, senast 1994 angående Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
Sedan 1979 finns en ännu inte använd möjlighet att
anordna beslutande folkomröstning i grundlagsärende.
Bestämmelser härom finns i RF 8:15 tredje stycket.
Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall
anordnas om yrkande därom framställs av minst en
tiondel av riksdagens ledamöter och minst en
tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till
yrkandet. Folkomröstning skall enligt RF 8:15 fjärde
stycket hållas samtidigt med val till riksdagen. Vid
omröstningen får de som har rösträtt vid valet
förklara huruvida de godtar det vilande
grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat
om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar
mot förslaget och de till antalet är fler än hälften
av dem som har avgivit godkända röster vid
riksdagsvalet. I annat fall avgör riksdagen ärendet.
På initiativ av konstitutionsutskottet (bet.
1993/94:KU44) gav riksdagen våren 1994 regeringen
till känna att det fanns anledning att sammanställa
och utvärdera erfarenheter av folkomröstningar i
Sverige och andra länder. Enligt utskottet fanns det
brister i nuvarande folkomröstningsinstitut. En
brist var att möjligheten att göra omröstningar
formellt beslutande var begränsad. En annan brist
utgjorde det förhållandet att tvister kan uppstå om
hur resultatet av en folkomröstning skall tolkas, om
det förekommer mer än två alternativ.
Med anledning av tillkännagivandet tillsatte
regeringen en utredning, Folkomröstningsutredningen,
som i sitt betänkande SOU 1997:56 bedömde att det
för närvarande inte fanns anledning att överväga
någon principiell förändring av möjligheten till
beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor som är
reglerad i RF 8:15. Utredningen ansåg emellertid att
det borde bli möjligt att anordna beslutande
folkomröstningar utöver vad som för närvarande är
möjligt. Enligt ett av förslagen, A, skulle
medborgarna kunna acceptera eller förkasta ett av
riksdagen antaget beslut i ett lagstiftningsärende.
Enligt detta förslag fattar riksdagen först ett
beslut som om riksdagen så önskar underställs
medborgarna för ett slutgiltigt beslut. Enligt ett
annat förslag, B, skulle inte riksdagen först fatta
beslut utan avgörandet i den aktuella
lagstiftningsfrågan skulle läggas direkt i
medborgarnas händer. För att ett lagförslag skall
antas krävs enligt förslaget att en majoritet av de
röstande stöder något av de alternativ som föreläggs
dem. Denna majoritet skall sammantaget utgöra minst
40 % av de röstberättigade. Utredningen föreslog vad
gäller rådgivande folkomröstningar att en
kvorumregel skulle införas med anledning av att även
rådgivande folkomröstningar i praktiken uppfattas
som bindande.
Folkomröstningsutredningens betänkande har
remissbehandlats. Enligt uppgift från
Justitiedepartementet fördelar sig
opinionsyttringarna på sådana instanser som är
odelat positiva, sådana som är i grunden positiva
men som önskar att förslagen bereds ytterligare och
sådana som är allmänt kritiska till förslaget. Bland
kritiska synpunkter som framförts kan nämnas att ett
införande av ett beslutande folkomröstningsinstitut
vid sidan om det existerande rådgivande anses kunna
medföra en ökad otydlighet i fråga om
folkomröstningar generellt. En fråga som har rests
är hur man skall förfara om utslaget i en beslutande
folkomröstning är klart men kvorumkravet inte är
uppfyllt. Vissa instanser ser en risk för ett
politiskt spel vid valet mellan beslutande och
rådgivande folkomröstning. Det finns också bland
remissinstanserna farhågor om att folkomröstningar
om allmänna lagförslag skulle urholka den
representativa demokratin, dvs. riksdagens
lagstiftningsmakt. Sammantaget anser kritikerna att
väljarnas förtroende för folkomröstningar kan komma
att minska ytterligare om förslaget genomförs.
Förslagen från Folkomröstningsutredningen bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Eftersom beredningen i Regeringskansliet av
Folkomröstningsutredningens förslag inte avslutats
bör riksdagen enligt utskottets mening inte föreslå
ytterligare förändringar i
folkomröstningsinstitutet, varför motion K352
yrkandena 5-8 (mp) avstyrks.
Prövning av regeringsfrågan
Motionen
I motion 1998/99:K213 föreslår Birger Schlaug m.fl.
(mp) att regeringsformen ändras så att
statsministern efter ett val har att avgå och att
talmannen därvid skall lägga fram förslag till
riksdagen om ny statsminister. Enligt motionärerna
bör en allsidig prövning av statsministerfrågan ske
efter ett riksdagsval. Inget hindrar att det åter
blir samma statsminister som förut. I partimotion
1998/99:K241 föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av
frågor som bl.a. rör prövning av regeringsfrågan
(yrkande 1 delvis). Enligt motionärerna bör den
sittande regeringen oavsett valutgången vara skyldig
att avgå efter ett allmänt val.
Bakgrund
Den svenska parlamentarismen bygger huvudsakligen på
s.k. negativt ansvar, dvs. regeringen sitter kvar så
länge inte parlamentets majoritet har uttalat att
regeringen inte har dess förtroende. Grunden för
denna princip utgörs av bestämmelsen i RF 12:4
första stycket, enligt vilken riksdagen kan angiva
förklaring att statsråd icke åtnjuter riksdagens
förtroende. För sådan förklaring,
misstroendeförklaring, fordras att mer än hälften av
riksdagens ledamöter förenar sig därom. Yrkande om
misstroendeförklaring upptas enligt andra stycket
till prövning endast om det väcks av minst en
tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptas inte
till prövning under tiden från det att ordinarie val
har ägt rum eller beslut om extra val har meddelats
till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas.
De nyss beskrivna reglerna i RF motiverades med att
de bör fungera smidigare i lägen där regeringen har
ett svagt underlag i riksdagen. Någon partigrupp kan
tänkas tolerera regeringen men inte vilja stödja den
uttryckligt. Ett krav på uttrycklig
förtroendeförklaring vid regeringsbildningen kan
tänkas försvåra denna.
Reglerna om val av statsminister återfinns i 6 kap.
RF. Det är talmannens uppgift att lägga fram förslag
till ny statsminister för riksdagen. Dessförinnan
måste talmannen ha samrått med företrädare för varje
partigrupp och överlagt med vice talmännen. Röstar
mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget
är det förkastat. I annat fall är det godkänt (RF
6:2). Förkastas förslaget har talmannen att
återkomma. Om talmannens förslag förkastas fyra
gånger, avbryts förfarandet i avvaktan på
riksdagsval. Om ej ordinarie val skall hållas inom
tre månader, förrättas extra val inom samma tid (RF
6:3).
Utskottets bedömning
I motionerna K213 (mp) och K241 (c) förespråkas en
ändring av regeringsformen med innebörd att
statsministern skall vara skyldig att avgå efter ett
val oavsett valutgången. En sådan ordning skulle
enligt utskottets mening medföra att principen om
det s.k. negativa ansvaret i viss mån överges. En
ansvarsfull utövning av regeringsmakten förutsätter
enligt utskottets mening att regeringen i en
situation, där t.ex. dess parlamentariska underlag
försvagats, noga överväger sin ställning. Om den
inte anser sig ha möjlighet att finna ett
tillräckligt parlamentariskt stöd för sin politik
bör den avgå. Möjligheten för en minoritet i
riksdagen att initiera frågan om
misstroendeförklaring utgör den yttersta garantin
för att en regering som inte åtnjuter parlamentets
förtroende inte kan sitta kvar. De hittillsvarande
erfarenheterna av den nu gällande ordningen
föranleder enligt utskottets mening inte en sådan
ändring av bestämmelserna i RF som föreslås i
motionerna. Motionerna K213 (mp) och K241 yrkande 1
delvis (c) avstyrks därför.
Hörande av Lagrådet i grundlagsfrågor
Motionen
I motion 1998/99:K328 föreslår Helena Bargholtz och
Barbro Westerholm, båda (fp), att Lagrådet även
skall kunna granska förslag till ändring av
grundlagarna (yrkande 11). Motionärerna delar inte
uppfattningen att grundlagarna är så politiskt
känsliga att de är mindre lämpliga för
lagrådsgranskning utan menar att Lagrådets tekniska
synpunkter är väl så värdefulla i det här aktuella
avseendet som i fråga om övrig lagstiftning. Därför
bör enligt motionärerna de nuvarande reglerna
ändras.
Gällande bestämmelser
Enligt 8 kap. 18 § RF skall det finnas ett lagråd
för att avge yttranden över lagförslag. I Lagrådet
ingår domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten.
Yttrande av Lagrådet bör inhämtas över vissa
uppräknade typer av lagar, däribland grundlag om
tryckfriheten och motsvarande rätt att yttra sig i
andra medier, civillag, lag som begränsar någon av
de grundläggande fri- och rättigheterna samt
offentligrättslig lag som gäller ålägganden för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas
personliga och ekonomiska förhållanden (bl.a.
strafflag och lag om statlig eller kommunal skatt),
om lagen är viktig för enskilda eller från allmän
synpunkt. Undantag gäller om Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse på grund av frågans
beskaffenhet eller skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men
skulle uppkomma.
Lagrådets granskning skall avse hur förslaget
förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i
övrigt, hur förslagets föreskrifter förhåller sig
till varandra, hur förslaget förhåller sig till
rättssäkerhetens krav, om förslaget är så utformat
att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt
vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådet finns i lagen
(1979:368) om Lagrådet.
Lagrådet är ett rådgivande organ och inte ett
beslutande. Regeringen och ytterst riksdagen kan
välja att inte följa dess förslag. Lagrådets
yttrande kan inhämtas också över författningsförslag
utanför det i RF angivna granskningsområdet.
Motivuttalanden
Frågan om lagrådsgranskningen behandlades utförligt
i Rättighetsskyddsutredningens betänkande Förstärkt
skydd för fri- och rättigheter (SOU 1978:34).
Principerna bakom det förslag om Lagrådets
granskningsområde som utredningen lade fram
sammanföll till stor del med dem som åberopats bl.a.
vid 1970-1971 års reform: Lagrådets kapacitet skulle
utnyttjas så väl som möjligt, man skulle så långt
som möjligt söka åstadkomma att Lagrådet ägnade sig
åt de förslag som behövde dess granskning och inte
tvingades att arbeta med mindre betydelsefulla
frågor. Under utredningens arbete hade det ansetts
att bland de lagar som i första hand borde granskas
av Lagrådet borde nämnas bl.a. motsvarigheterna till
vad som förut benämndes allmän civillag och
kriminallag. Vissa andra grupper av föreskrifter
hade inte heller orsakat nämnvärda diskussioner,
nämligen grundlag om tryckfriheten, lag om
begränsning av rätten att ta del av allmänna
handlingar och annan lag som angår begränsning av
någon av de grundläggande fri- och rättigheterna.
Detsamma gällde rättegångsbalken,
förvaltningsprocesslagen, grundläggande föreskrifter
om statstjänstemännens rättsställning och övriga
föreskrifter som enligt 11 kap. regeringsformen
skall ha formen av lag. De mest betydande
svårigheterna torde enligt utredningen de
återstående lagförslagen bereda, nämligen
skattelagarna och annan offentligrättslig lag som
gäller ålägganden för enskilda eller i övrigt avser
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, bortsett från "allmän kriminallag".
I proposition 1978/79:195 förordade
departementschefen att Rättighetsskyddsutredningens
lösning valdes när det gällde lagrådsgranskningens
omfattning. Han tillade att när det gällde t.ex.
regeringsformen och kommunallag, som inte avsåg
kommunal beskattning, det dessutom måste beaktas att
dessa lagar till den helt övervägande delen gäller
frågor av politisk natur och därför, med tanke på
den inriktning granskningen skulle ha, var mindre
lämpade för lagrådsgranskning.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade under riksmötena 1996/97
respektive 1997/98 motioner med i stort sett samma
innehålll som den här aktuella motionen (bet.
1996/97:KU26, 1997/98:KU26). Utskottet har därvid
hänvisat till tidigare behandling av motionsyrkanden
om att utvidga lagrådsgranskningen till
grundlagsfrågor. Enligt utskottet förelåg det inget
hinder att inhämta Lagrådets yttrande över andra
förslag än de som nämns i 8 kap. 18 § RF, och det
fanns inte anledning att föreskriva skyldighet att
höra Lagrådet över grundlagsförslag i vidare
utsträckning än vad som redan gällde.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till tidigare uttalanden avstyrker
utskottet motion K328 yrkande 11 (fp).
Bestämmelser om ledighet för Lagrådets ledamöter
Motionen
I motion 1998/99:K229 föreslår Jan Bergqvist (s) att
reglerna för Lagrådets arbete ändras så att viktiga
reformer inte riskerar att försenas. Det gäller den
rätt till tre månaders ledighet som tillkommer
Lagrådets ledamöter och som enligt motionären kan
leda till att arbetet med viktiga reformer och
lagförbättringar försenas. Den nuvarande ordningen
bör enligt motionen ändras så att Lagrådet vid behov
kan lämna yttranden under hela året.
Gällande bestämmelser
Enligt 15 § lagen (1979:368) om lagrådet är ledamot
av Lagrådet berättigad till tre månaders ledighet om
året på tid som Lagrådets ledamöter bestämmer.
Ledamot vars tjänstgöring har inletts under pågående
lagrådsperiod erhåller ledighet enligt vad Lagrådets
ledamöter bestämmer. Ledigheten får inte överstiga
tre månader om året. Den sistnämnda bestämmelsen
skall tillämpas också på ledamot som är förordnad
att delta i behandlingen av visst ärende.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären
i fråga om att lagstiftningsprocessen inte får göras
beroende av bestämmelserna om Lagrådets medlemmars
ledighet. Hur Lagrådet med beaktande av detta
organiserar sitt arbete är det Lagrådets sak att
bestämma om. Något behov att ändra i bestämmelserna
om ledighet för Lagrådets medlemmar finns inte.
Motion K229 (s) avstyrks.
Finansiering av de politiska partiernas verksamhet
Motionen
I motion 1998/99:K217 framför Margit Gennser (m) ett
antal förslag som har samband med hur politisk
verksamhet finansieras. I motionen hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs om regler som ger öppenhet och
transparens vad gäller finansieringen av de
politiska partiernas verksamhet (yrkande 1). I
motionen föreslås att de politiska partiernas
finansiering och öppenheten kring denna bör
analyseras med hjälp av de konkreta förslag som
finns i en brittisk offentlig utredning, Neil-
rapporten. I denna föreslås bl.a. regler för hur och
när uppgifter om gåvor till politiska partier skall
offentliggöras.
Vidare föreslås i motionen att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om förbud mot
utländska bidrag till svenska politiska partier
(yrkande 2). Motionären anför att det här gäller
bidrag från utländsk stat och bidrag från EU och EG-
kommissionen, särskilt vad gäller opinionsbildning i
frågor som EMU, minskad nationell vetorätt och
åtgärder som skall förstärka de federativa inslagen
inom EU.
Det föreslås också att riksdagen hos regeringen
begär utredning om ett regelsystem som skapar balans
mellan fackföreningsrörelsen och enskilda medlemmar
vad gäller bidragsgivning till de politiska
partierna (yrkande 3). Enligt motionen bör de regler
som tillämpas i Storbritannien kunna anpassas till
svensk tradition. Enligt dessa regler får medel från
fackliga organisationer inte överföras till ett
politiskt parti utan medlemmarnas hörande.
I motionen föreslås vidare att enskilda personers
bidrag till politiska partier och politisk
opinionsbildning bör bli avdragsgilla i
skattehänseende (yrkande 4). Detta kan enligt
motionären vara ett sätt att stärka samhörigheten
mellan medborgarna och de politiska partierna.
Det föreslås vidare att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett fastare regelverk när det
gäller folkomröstningar (yrkande 5).
Folkomröstningar bör enligt motionen endast få avse
två huvudalternativ, och "kärnfinansieringen" för de
båda sidorna bör vara likvärdiga.
I motionen föreslås vidare att riksdagen ger
regeringen till känna att statsmakten bör vara
återhållsam i fråga om statsfinansierade kampanjer
för att ändra medborgarnas attityder i olika frågor
(yrkande 6). Styrande kampanjer finansierade med
offentliga medel kan enligt motionen göra att
medborgarna revolterar t.ex. genom att röstskolka.
Gällande regler om partistöd m.m.
Statligt stöd till politiska partier utgår i flera
former. Stödformerna partistöd och kanslistöd
regleras i lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier. Stöd enligt denna lag utgår till
politiskt parti som deltagit i val till riksdagen (1
§).
Partistöd lämnas som mandatbidrag. Varje
mandatbidrag utgör 282 450 kr (2 §). Antalet
mandatbidrag som varje parti erhåller bestäms
årligen med hänsyn till utgången i de två närmast
föregående ordinarie valen (3 §).
Kanslistöd utgår som grundstöd och tilläggsstöd (5
§). Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 %
av rösterna i hela landet får för varje år för
vilket valet gäller ett helt grundstöd, som utgör 4
928 200 kr (6 §).
Parti som blivit företrätt i riksdagen men ej fått
4 % av rösterna i hela landet erhåller för varje år
för vilket valet gäller så många fjortondelar av ett
helt grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat (7
§).
Parti som avses i 6 eller 7 § får utöver
grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket
valet gäller med 13 850 kr för varje vunnet mandat,
om partiet är företrätt i regeringen, och annars 20
650 kr för varje vunnet mandat (8 §).
Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 % av
rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre
procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår
avtrappat grundstöd för de följande fyra åren (9 §).
- Rådet för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13)
har i tilläggsdirektiv (dir. 1998:99) fått i uppdrag
att se över reglerna om det statliga partistödet
till de politiska partier som tidigare varit
representerade i riksdagen.
Fråga om stöd prövas av Partibidragsnämnden, som
består av ordförande och två andra ledamöter.
Ledamöterna som skall inneha eller ha innehaft
ordinarie tjänst som domare utses av riksdagens
förvaltningsstyrelse för sex år (13 §).
Till partigrupperna i riksdagen utgår statligt
bidrag enligt lagen (1994:1066) om statligt bidrag
till partigrupperna i riksdagen i form av
gruppkanslibidrag, ledamotsbidrag och resebidrag.
Bidrag kan dessutom utgå till enskild
riksdagsledamot som blivit invald i riksdagen på
grund av att partiet fått minst 12 % av rösterna i
den egna valkretsen (1 §). Som partigrupp räknas
varje grupp av riksdagsledamöter för ett parti som
fått minst 4 % av rösterna i hela riket vid ett
riksdagsval (2 §).
Gruppkanslibidrag består av grundbelopp och
tilläggsbelopp. Beloppen bestäms för ett budgetår i
sänder av riksdagens förvaltningsstyrelse (4 §). En
partigrupp som företräder ett regeringsparti är
berättigad till ett grundbelopp. Vart och ett av
övriga partier är berättigat till 2,5 grundbelopp (5
§). En partigrupp är berättigad till så många
tilläggsbelopp som motsvarar det antal
riksdagsmandat som har tillfallit partiet vid det
senaste riksdagsvalet (6 §). Partigruppen för ett
parti som inte återkommer efter val till riksdagen
är sedan rätt till bidrag enligt 7 § har upphört
berättigad till bidrag (avvecklingsbidrag) för
ytterligare sex månader (8 §).
Ledamotsbidraget är avsett för utredar-, assistent-
och kontorshjälp åt riksdagsledamöterna. Bidraget
bestäms ett år i sänder av riksdagens
förvaltningsstyrelse. Bidraget beräknas efter normen
kostnader för en assistent per två ledamöter (10 §).
Partigruppen för ett parti som inte återkommer efter
ett val till riksdagen är, sedan rätt till bidrag
har upphört, berättigad till bidrag
(avvecklingsbidrag) för ytterligare fyra månader,
beräknat på det belopp som gällde för partigruppen
närmast före valet (12 §).
Resebidraget är avsett för riksdagsledamöternas
deltagande i internationella konferenser utomlands
och andra utrikes resor. Partigrupperna skall
årligen till Riksdagens förvaltningskontor avlämna
redovisning för hur erhållet resebidrag har använts
under föregående kalenderår. Bidrag utgår med
delbelopp som bestäms för ett budgetår i sänder av
talmanskonferensen (14 §).
I förordning (1982:865) meddelas föreskrifter om
statsbidrag till kostnader för
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.
Politiska kvinnoförbund innefattas i begreppet
kvinnoorganisationer. Bidrag utgår i två former,
grundbidrag och rörligt bidrag. Ett helt grundbidrag
utgår till organisationer som har fler än 3 000
medlemmar. Organisationer med färre medlemmar får
halvt grundbidrag. Det rörliga bidraget ges för
utveckling och förnyelse av kvinnoorganisationernas
verksamhet (9 §). Ansökan om bidrag prövas av
regeringen (10 §).
Kommunalt stöd till politiska partier regleras i 2
kap. 9-10 §§ kommunallagen. Enligt 9 § får kommuner
och landsting ge ekonomiskt bidrag (partistöd) till
de politiska partier som är representerade i
fullmäktige. Partistöd får också ges till ett parti
som har upphört att vara representerat i
fullmäktige, dock endast under ett år efter det att
representationen upphörde. Enligt 10 § skall
fullmäktige besluta om partistödets omfattning och
formerna för detta. Stödet får inte utformas så att
det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti.
Om det med stöd av 4 kap. 35 § KL har anställts en
politisk sekreterare för de förtroendevalda i ett
parti, skall detta beaktas när stödet bestäms.
Kommunerna och landstingen har också rätt att
utbetala utbildningsbidrag för de förtroendevaldas
deltagande i partiernas utbildning i kommunala
frågor. Denna kompetens framgår inte direkt av
kommunallagen. Av förarbetena till kommunallagen
framgår emellertid att kommunen skall kunna ersätta
kostnader som är föranledda av förtroendeuppdraget.
Bidrag till politiska ungdomsorganisationer
regleras i lagen (1989:977) om kommunalt stöd till
ungdomsorganisationer. Det framgår direkt av
lagtexten att ett sådant stöd också får omfatta
politisk verksamhet.
Sverige införde 1965 som ett av de första länderna
i världen offentlig finansiering av de politiska
partiernas verksamhet. Av förarbetena till lagen
(prop. 1965:174) framgår att det statliga
partistödet syftar till att stärka de politiska
partiernas ställning i opinionsbildningen och
därigenom stärka demokratin. Ett statligt partistöd
kan enligt propositionen motverka ojämnheter och
brist på resurser samt förbättra möjligheterna till
kontinuerlig kontakt med väljarna. I propositionen
framhålls också att det offentligt finansierade
partistödet kan förebygga beroendet av enskilda
bidragsgivare.
När riksdagen år 1969 beslutade införa möjligheten
för kommuner och landsting att bevilja anslag till
politiska partier med representation i fullmäktige,
angavs i propositionen (prop. 1969:126) att målet
för det kommunala partistödet var att stärka de
politiska partiernas ställning i den kommunala
demokratin. I samband med revisionen av
kommunallagen 1991 inarbetades nya regler i
kommunallagen om det kommunala partistödet. I
samband med detta infördes en viss förändring av
målangivelsen. Enligt proposition 1991/92:66 skall
stödet ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att
förbättra partiernas medverkan i opinionsbildningen
bland medborgarna och därigenom stärka demokratin.
De förändringar av reglerna som infördes innebar
bl.a. att en möjlighet och i vissa fall en
skyldighet infördes i fråga om att dela upp stödet i
grundstöd och mandatbundet stöd. Övriga stödformer,
t.ex. fria möteslokaler, kontorsutrustning och viss
kontorsservice, legaliserades genom reformen, och
det totala stödets fördelning utgör
bedömningsgrunden för om kraven på likställighet
mellan partierna uppfylls. Värdet av övriga
stödformer skall vägas in vid en sådan bedömning. En
nyhet var också möjligheten att lämna stöd till
partier vilkas representation upphört.
Frågan om reglering och kontroll av partistödet har
behandlats i en rapport till Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO), Det offentliga
stödet till partierna - Inriktning och omfattning
(Ds 1994:31). Enligt rapporten kännetecknas den
svenska modellen för partifinansiering av en
konsensusstrategi, som innebär ett minimum av
lagstiftning och kontroll, eventuellt i kombination
med frivilliga överenskommelser mellan partierna,
och en kontroll av att partierna inte bryter mot
överenskommelserna som är huvudsakligen etisk. I en
internationell jämförelse framstår den svenska
lagstiftningen som begränsad. Sverige skiljer sig
från andra länder som studerats av utredningen även
med avseende på att någon offentlig kontroll av hur
medlen används inte förekommer. Mot bakgrund av att
det är fråga om relativt stora belopp som beslutas
av förmånstagarna själva bör enligt utredarnas
uppfattning medborgarna garanteras en viss insyn.
Utskottets bedömning
Motionen behandlar flera principiellt viktiga frågor
om finansieringen av de politiska partiernas
verksamhet m.m. Utskottet konstaterar att den
svenska lagstiftningen på det här aktuella området
medvetet begränsats. Utgångspunkten för detta är att
de politiska partierna förmår att leva upp till det
ansvar som friheten från offentlig kontroll av hur
medlen används förutsätter. En analys av det slag
som motionären efterlyser har i vissa delar gjorts
av ESO, vilket redovisats i det föregående.
Regeringen har i 1998 års regeringsförklaring
uttalat att man avser att bjuda in samtliga
riksdagspartier till samtal om hur öppenheten kan
öka kring finansiella bidrag till politiska partiers
och enskilda kandidaters valkampanjer. Uttalandet
har dock hittills inte föranlett någon åtgärd från
regeringens sida. Med detta får motion K217 (m) i
denna del (yrkande 1) anses besvarad, varför den
avstyrks. Utskottet finner inget skäl för riksdagen
att för närvarande ta något initiativ med den
inriktning som föreslås i motionen i övrigt varför
den avstyrks även i dessa delar (yrkandena 2-6).
Förtroendet för politiker m.m.
Motionen
I flerpartimotion 1998/99:K275 föreslår Barbro
Westerholm m.fl. (fp, m, v, kd, c, mp) att
Demokratiutredningen bör få tilläggsdirektiv
angående genomförandet av en mer djupgående analys
av vad som ligger bakom det sjunkande förtroende som
visas politiker och att utredningen bör komma med
förslag om hur man kommer till rätta med problemen
(yrkande 1). Det föreslås också att
Demokratiutredningen i det nämnda arbetet bör ta
till vara internationella erfarenheter rörande etik
i politiken (yrkande 2). I motionen ges exempel på
verksamheter med detta innehåll som bedrivs i
enskilda länder samt inom OECD och Europarådet.
Demokratiutredningen
Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-
talet, Demokratiutredningen (SB 1997:01), fick sina
direktiv i september 1997 (dir. 1997:101). Enligt
direktiven skall kommitténs arbete koncentreras till
följande områden:
- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och
demokrati i samspel.
- Sverige i Europeiska unionen.
- Nya informations- och kommunikationsmönster,
informationstekniken.
Det nya medielandskapet.
- Förändringarna i den offentliga sektorn.
Utvecklingen inom den offentliga sektorn.
Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara varje
medborgares rätt till full delaktighet i samhället.
Kommittén skall summera och värdera de senaste årens
demokratiutredningar och demokratiforskning och
bedöma om ytterligare undersökningar och forskning
bör initieras. Kommittén skall utöver analyser och
beskrivningar lämna konkreta förslag inom de områden
där den anser det behövligt. Kommittén skall bedriva
sitt arbete så att det offentliga samtalet kring
demokratin och det svenska folkstyret stimuleras och
utvecklas.
Som exempel på en rad viktiga förändringar i det
svenska samhället under 1990-talet nämns i
direktiven bl.a. att ungdomars förtroende för
traditionella demokratiska former sviktar och att
antalet aktiva i idéburna föreningar minskat
kraftigt de senaste femton åren. Vidare sägs att det
folkliga engagemanget ändrar form. Flera av de stora
folkrörelserna visar tydliga tecken på minskad
förmåga att attrahera medborgarna. Olika
undersökningar visar att tilltron till det politiska
systemet under senare tid har avtagit och att det
har uppstått en klyfta mellan väljare och valda.
Kommitténs uppdrag skall vara avslutat senast den
31 december 1999.
I november 1998 fick kommittén tilläggsdirektiv
(dir. 1998:100), enligt vilka kommittén skall utreda
orsakerna till det sjunkande valdeltagandet och
föreslå åtgärder för att öka medborgarnas
delaktighet och engagemang i det demokratiska
systemet.
Tidigare riksdagsbehandling
Etiska frågor har i riksdagen aktualiserats i en
mängd olika sammanhang under senare år. Frågor om
behovet av etiska värderingar i samhällslivet
behandlades vid riksmötet 1989/90 i kulturutskottet
som avstyrkte en motion om etik, moral och normer i
samhällslivet (bet. 1989/90:KrU14). Enligt
utskottets mening får övergripande levnadsnormer
bärkraft endast om de accepteras av de enskilda
människorna. Vilka normer en människa accepterar och
lever efter är beroende av bl.a. hennes religiösa
uppfattning och hennes livsåskådning i övrigt. En
annan sak är att det inom olika yrkesområden kan
vara motiverat att diskutera behovet och
lämpligheten av etiska riktlinjer, normer eller
koder för det professionella handlandet, ansåg
utskottet.
Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
avstyrkt motioner om bl.a. lagstiftningens
förankring i den kristna etiken, senast vid
riksmötet 1993/94 (bet. 1993/94:KU5). Utskottet
erinrade i detta sammanhang bl.a. om att 1 kap. 2 §
RF stadgar att den offentliga makten skall utövas
med respekt för alla människors lika värde och för
den enskilda människans frihet och värdighet samt
att det i RF också ges bestämmelser om grundläggande
fri- och rättigheter. Mot bakgrund av detta ansåg
utskottet inte att det fanns anledning att
ytterligare markera sambandet mellan lagstiftningen
och samhällets etiska grundvärderingar.
Konstitutionsutskottet har också under föregående
riksmöte avstyrkt ett motionsyrkande angående en
särskild utredning om etikens betydelse för
samhällsutvecklingen. Enligt utskottets mening ger
ett studium av riksdagens betänkanden i olika frågor
en god bild av vilka etiska normer det finns och hur
normerna tillämpas på samhällsutvecklingen (bet.
1997/98:KU5).
Konstitutionsutskottet behandlade våren 1998 (bet.
1997/98:KU31) ett motionsyrkande med ett liknande
innehåll som yrkande 2 i den här aktuella motionen.
Utskottet hänvisade i detta sammanhang till vad
regeringen anförde i den förvaltningspolitiska
propositionen (prop. 1997/98:136) om att frågor om
etik och innehållet i tjänstemannarollen lyfts fram
och diskuteras inom myndigheterna. Den då aktuella
motionen fick enligt utskottet med detta anses
besvarad varför den avstyrktes.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör uppgiften att analysera
orsakerna till det minskande förtroendet för
politiker kunna inrymmas i Demokratiutredningens
direktiv. Något behov av tilläggsdirektiv som
föreslås i motionen finns således inte. Motion K275
(fp, m, v, kd, c, mp) avstyrks i denna del (yrkande
1).
När det gäller etik i politiken hänvisar utskottet
till tidigare uttalanden angående etik i
förvaltningen, vilka redovisats i det föregående.
Enligt utskottets mening bör etik i politiken i
analogi med detta främst vara en fråga för de
politiska partierna att lyfta fram och diskutera.
Något behov av initiativ från riksdagen i detta
sammanhang ser utskottet inte. Motionen avstyrks
även i denna del (yrkande 2).
Den svenska förvaltningsmodellen
Motionen
I motion 1998/99:K347 föreslår H ans Stenberg m.fl.
(s) att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att studera alternativa modeller för
styrning av statliga verk och myndigheter. Enligt
motionärerna är det för de flesta medborgare
obegripligt att ett ansvarigt statsråd inte har rätt
att ingripa när ett verk eller en myndighet agerar
på ett sätt som strider mot den allmänna
rättsuppfattningen och mot fattade politiska beslut.
Den svenska förvaltningsmodellen skapar enligt
motionärerna en misstro mot det politiska sy-stemet
och är därför i förlängningen ett hot mot
demokratin.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med behandlingen av den
förvaltningspolitiska propositionen våren 1998
(prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31) hade
utskottet att ta ställning till ett motionsyrkande
med ett innehåll som väsentligen överensstämmer med
yrkandet i den här aktuella motionen. Utskottet
anförde i sin bedömning att den
förvaltningspolitiska kommissionen, vars
överväganden låg till grund för den aktuella
propositionen, inte hade gett uttryck för
uppfattningen att den svenska statsförvaltningen
borde omstruktureras på det sätt som föreslogs i
motionen. Utskottet såg heller ingen anledning att
ta något initiativ till utredning med den inriktning
som motionen förespråkade. Motionen avstyrktes i
denna del.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till utskottets tidigare
ställningstagande avstyrks motion K347 (s).
E-postadress till politiskt förtroendevalda
Motionen
I kommittémotion 1998/99:K231 hemställer Helena
Bargholtz m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
e-postadress till alla politiskt förtroendevalda
(yrkande 2). Syftet med detta är enligt motionen att
ytterligare underlätta kommunikationen mellan
väljare och kandidater.
Bakgrund
Samtliga riksdagsledamöter har e-postadress med
anknytning till riksdagens datanät. Någon samlad
bild av i vilken omfattning politiskt
förtroendevalda på kommunal och regional nivå kan
nås via e-post finns såvitt bekant inte. Ett allmänt
intryck är att det blir allt vanligare att politiskt
förtroendevalda har egna hemsidor på Internet.
I regeringens skrivelse 1998/99:2
Informationssamhället inför 2000-talet finns en
beskrivning av en ny IT-tillämpning med anknytning
till den här aktuella frågan. I Umeå kommun pågår
ett projekt som syftar till att göra det möjligt för
alla oavsett kön, familje- och arbetssituation och
bosättning att engagera sig inom det politiska
livet. Detta skall möjliggöras genom att
informationstekniken introduceras som ett redskap i
det politiska arbetet i form av en elektronisk
anslagstavla för utbyte av information i form av
inlägg eller s.k. chat i realtid. Alla
riksdagspartier har eller har haft en sådan
mötesplats enligt skrivelsen.
I sammanhanget kan också nämnas att enligt den
nämnda skrivelsen hade i mars 1998 42 % av
befolkningen i Sverige i åldern 9-79 år tillgång
till persondator och Internet i hemmet. Sedan
årsskiftet gäller att förmånen att använda en
datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller är
skattefri. Denna förmån har enligt skrivelsen fått
stort genomslag och utnyttjas på många
arbetsplatser.
Utskottets bedömning
Såvitt utskottet kan bedöma går utvecklingen snabbt
i den riktning som motionärerna vill. Något behov av
åtgärder från riksdagens sida föreligger därför
inte. Motion K231 yrkande 2 (fp) avstyrks.
Demokratikatalog
Motionen
I motion 1998/99:K261 föreslår Peter Pedersen (v)
att regeringen bör vidta åtgärder för att ta fram en
"demokratikatalog" som belyser olika partiers
ställningstaganden m.m. vid införandet av olika
rättigheter under 1900-talet. Enligt motionären vore
en redovisning i systematisk form av samtliga
politiska partiers ställningstaganden i form av
anföranden, motioner, interpellationer, frågor,
voteringar och reservationer vid införandet av det
stora antalet rättigheter som riksdagen fattat
beslut om ett bra faktaunderlag för en seriös debatt
i framtiden.
Bakgrund
Den som söker uppgifter av det slag som nämns i
motionen kan i första hand vända sig till
översiktliga framställningar av Sveriges moderna
historia, t.ex. den av riksdagen utgivna boken
Riksdagen - En svensk historia, författad av Stig
Hadenius och utgiven 1994. Kontakter med
Demokratiutredningen har givit vid handen att
utredningen inte har några planer på att ta
initiativ till en skrift av här avsett slag. Inte
heller riksdagens informationsenhet har några sådana
planer.
Utskottets bedömning
Utskottet finner mot bakgrund av redovisningen i det
föregående ingen anledning att föreslå att riksdagen
tar något initiativ med den inriktning som föreslås
i motion K261 (v), varför den avstyrks.
Information om grundlagarna
Motionen
I partimotion 1998/99:K327 föreslår Gudrun Schyman
m.fl. (v) att riksdagen hos regeringen begär förslag
till en informationsinsats om Sveriges grundlagar.
Enligt motionärerna är kunskaperna om de svenska
grundlagarna inte vare sig breda eller djupa.
Skolans undervisning verkar mycket summarisk. Det
krävs enligt motionärerna en bred informationsinsats
i skolorna och samhället i övrigt. Regeringen bör
ges i uppdrag att ta fram förslag till en sådan
informationsinsats, anser motionärerna.
Bakgrund
Enligt riksdagens informationsenhet har strävan
efter att markera grundlagarnas betydelse för den
svenska demokratin i hög grad påverkat arbetet med
riksdagens utåtriktade information. Information om
grundlagarna finns med i allt allmänt
presentationsmaterial, såsom presentationsbroschyren
om riksdagen, informationen om riksdagen på hemsidan
och den tidigare nämnda riksdagshistoriken
(Hadenius: Riksdagen - En svensk historia).
Riksdagen tillhandahåller också ett särskilt
studiematerial om grundlagarna. I samarbete med
Demokratiutredningen utarbetas en skrift om
grundlagarna avsedd för alla nivåer i
utbildningssystemet. Riksdagen bedriver också ett
demokratiprojekt med skolor som är belägna mer än 50
mil från Stockholm. Inom projektet har en tävling
genomförts angående grundlagarnas betydelse. Det
framhålls att riksdagen arbetar med grundlagarna som
en grundsten i det fortlöpande, övergripande arbetet
med demokratifrågor och inte i kampanjform.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening har medborgarnas kunskaper
om grundlagarna stor betydelse för vaktslåendet om
och utvecklingen av den svenska demokratin.
Uppgiften att informera om grundlagarna och
innehållet i dessa är en naturlig uppgift för
riksdagen i dess egenskap av lagstiftande
församling. Enligt utskottets mening bedrivs
riksdagens informationsverksamhet i detta avseende
på ett tillfredsställande sätt. Något initiativ av
det slag som föreslås i motion K327 (v) behövs
därför inte, varför motionen avstyrks.
Information om kommunismen
Motionerna
I motion 1998/99:K219 föreslår Sten Andersson (m)
att regeringen tar initiativ till en omfattande
nationell informationsinsats om kommunismens illdåd.
I motionen hänvisas till skriften Om detta må ni
berätta om nazismens offer som regeringen tog
initiativ till. Enligt motionären är många trots att
kommunismens illdåd dokumenterats oinformerade om
att kommunismen är lika grym som nazismen. Liknande
synpunkter framförs av Henrik S Järrel (m) i motion
1998/99:K320. Enligt motionären bör på motsvarande
sätt som gäller nazismens illdåd genom förintelsen
kommunismens historia och folkmord bli föremål för
en riksomfattande informationskampanj, vilket
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna.
Bakgrund
Under 1997 startades inom Regeringskansliet
projektet Levande historia som, enligt vad
statsminister Göran Persson uttalade i samband med
partiledardebatten i riksdagen i juni 1997, skulle
inriktas på information om vad som hände under andra
världskriget och den människosyn som låg bakom
förintelsen av judarna. Informationsinsatserna, som
tar sin utgångspunkt i Förintelsen och gäller frågor
om medmänsklighet, demokrati och människors lika
värde, består av fyra delar: politiska
manifestationer, information till föräldrar och
allmänheten, insatser riktade mot skolan samt
insatser för att stödja forskningen. Bland konkreta,
genomförda insatser kan nämnas utgivningen av en bok
om förintelsen, inrättande av en hemsida under
Information Rosenbad, etablering av ett
kunskapscentrum vid Uppsala universitet och stöd
till de överlevandes organisationer.
Under hösten 1998 togs olika politiska initiativ
för ett liknande projekt om upplysning om
förbrytelser som begåtts av kommunistiska regimer.
Frågan har bl.a. tagits upp i två brev från
moderatledaren Carl Bildt till statsminister Göran
Persson i oktober 1998. I ett brevsvar den 19
oktober anförde statsministern bl.a. att han var
tveksam till om en nationell, centralt planerad
informationskampanj var det mest effektiva sättet
att öka kunskapen om de antidemokratiska krafter som
verkat i kommunismens namn. Han sade sig emellertid
vara övertygad om att de politiska partierna och
folkbildningsorganisationerna kunde göra betydande
insatser både gemensamt och på egen hand. Formerna
för sådana insatser borde enligt statsministern bli
föremål för överläggningar mellan partiledarna för
riksdagspartierna, till vilka statsministern avsåg
att kalla under hösten.
Frågan togs upp i en ny brevväxling mellan Carl
Bildt och statsministern i början av december med
anledning av ett uttalande av förre statsministern
Ingvar Carlsson med innebörd att det borde
tillsättas en utredning om kommunismens brott under
1900-talet. Samma dag togs frågan också upp i
frågestunden i riksdagen av Beatrice Ask (m) som
frågade om statsministern delade Ingvar Carlssons
uppfattning och vilka initiativ regeringen i så fall
skulle komma att ta. Statsministerns besked var att
frågan bereddes i regeringen i avvaktan på den
planerade partiledaröverläggningen i början av 1999.
Dessa överläggningar, som genomfördes under februari
1999, ledde emellertid inte till någon
överenskommelse mellan de politiska partierna.
Den 11 mars uppdrog regeringen till Skolverket att
stödja och stimulera undervisningen i nutidshistoria
och i samband därmed kartlägga och granska hur
undervisningen bedrivs. Enligt regeringens beslut
skall Skolverket kartlägga och granska i vilken
utsträckning och på vilket sätt kampen för demokrati
och mänskliga rättigheter samt brott mot dessa
rättigheter av totalitära regimer under 1900-talet
behandlas i skolans undervisning, särskilt inom
ämnet historia. Under läsåret 1999/2000 skall
Skolverket vidare vidta stödåtgärder för att
stimulera utveckling av undervisningen i
nutidshistoria med särskild tyngdpunkt på demokrati
och mänskliga rättigheter samt de brott som begåtts
av totalitära regimer. Skolverket skall för
regeringen senast den 1 maj 1999 redovisa hur man
tänker arbeta med uppdraget, och slutredovisning
skall lämnas senast den 1 augusti 2000.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg har föreslagit en
stiftelsebildning för det här aktuella ändamålet. På
denna grund bildades den 29 mars 1999 Stiftelsen
Upplysning om kommunismens brott mot mänskligheten.
Enligt stiftelseurkunden förekommer det bristande
kunskaper om dessa brott. Ett viktigt inslag i
kampen för demokrati och välstånd är enligt
stiftarna att upplysa om kommunismens brott.
Stiftelsens ändamål är enligt stadgarna att genom
egna projekt eller i samverkan med andra upplysa om
den ofärd och de brott mot mänskliga rättigheter som
är och har varit ett faktum i kommunistiskt styrda
länder samt att stimulera till samtal och
diskussioner som visar den nära kopplingen mellan
demokrati och mänskliga rättigheter. Styrelsen
består av sju ledamöter med ordföranden i
Sverigeesternas förbund, Peter Luksep, som
ordförande.
Socialdemokraternas verkställande utskott beslöt
den 26 mars 1999 enligt uppgifter i dagspressen att
partiet inte skall stödja den nämnda stiftelsen.
Partiet skall i stället avsätta pengar till en egen
upplysningsinsats i samarbete med ABF och Olof
Palmes internationella centrum.
Statsminister Göran Persson fick vid frågestunden i
riksdagen den 20 maj 1999 frågan om han var beredd
att satsa på en upplysningskampanj om kommunismens
brott motsvarande den som gällde nazismens brott. I
sitt svar hänvisade statsministern till de nämnda
partiledaröverläggningarna, där man funnit att det
saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en
kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning
om och ta avstånd från kommunismens brott är enligt
Göran Persson en uppgift för de förtroendevalda och
de politiska partierna.
Utskottets bedömning
Som redovisats i det föregående har under den
senaste tiden flera initiativ tagits som är ägnade
att i olika avseenden sprida kännedom om
förbrytelser som begåtts av kommunistiska och andra
totalitära regimer. Enligt utskottets mening finns
det mot denna bakgrund ingen anledning för utskottet
att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i
överensstämmelse med de här aktuella motionerna (m).
Motionerna K219 och K320 avstyrks.
Opinionsundersökningar
Motionen
I motion 1998/99:A719 yrkande 3 föreslår Yvonne
Ruwaida (mp) att riksdagen ger regeringen till känna
att Demokratiutredningen förutsättningslöst skall
utreda hur stor inverkan opinionsundersökningar har
på väljarna. Enligt motionen har
opinionsundersökningar och väljarbarometrar fått ett
oproportionerligt stort utrymme i massmedierna och
politikers och därmed också i allmänhetens
medvetande. Alltför många frågor till partiernas
frontfigurer handlar också enligt motionen om
väljarbarometrar i stället för partiernas politik
och visioner.
Bakgrund
Enligt boken Opinionsmätningarna och demokratin,
författad av statsvetarna Olof Petersson och Sören
Holmberg och utgiven 1998, har opinions- och
marknadsundersökningar blivit en betydelsefull
näringsgren också i Sverige. Årsomsättningen uppgick
1996 till över en miljard kronor. Antalet personer
som i vid mening arbetar med opinionsundersökningar
uppgår till ca 8 000 personer. Bland de företag
eller motsvarande som sysslar med mätning av
väljarsympatier är Statistiska centralbyrån,
Skandinavisk Opinion AB (Skop), Sifo, Temo och
Gallup de ledande.
När det gäller frågan om restriktioner för
opinionsundersökningar och publicering av resultaten
har den europeiska branschorganisationen Esomar
beräknat att 30 av 78 undersökta länder har någon
form av lagstiftning mot undersökningar av detta
slag. Tysklands grundlag innehåller garantier för
yttrande- och pressfrihet, vilket i princip hindrar
ett införande av restriktioner mot publiceringen av
opinionsundersökningar. Dock finns i Tyskland ett
förbud mot att publicera prognoser om valresultat,
s.k. exit polls, före vallokalernas stängning. Samma
regler gäller även i exempelvis Nederländerna och
Nya Zeeland. I Frankrike infördes 1977 en lag som
förbjuder publicering, spridning och kommentarer
till opinionsundersökningar under sista veckan före
valdagen. Numera betraktas enligt Peterssons och
Holmbergs bok den aktuella lagstiftningen som
överspelad av den tekniska utvecklingen.
Valbarometrar genomförs även under den sista veckan
före valet, och resultaten finns tillgängliga för
partierna själva och läcks regelbundet till
schweiziska, brittiska och andra utländska medier.
Opinionsmätningarna som gjordes omedelbart före
valet 1997 fanns tillgängliga via Internet.
Europarådet fann i mitten av 1980-talet att en
harmonisering av lagstiftningen mot valbarometrar
varken var nödvändig eller önskvärd.
Enligt Petersson och Holmberg är det inte möjligt
att dra slutsatsen att opinionsmätningar entydigt
skulle vara antingen goda eller dåliga för
demokratin. Åtskilliga av dagens opinionsmätningar
har dock negativa effekter för demokratins
funktionssätt. Frågan är om dessa nackdelar är så
stora att de skulle föranleda att staten genom
lagstiftning ingrep reglerande. En sådan reglering
skulle t.ex. kunna ges formen av ett förbud mot att
publicera resultaten av opinionsundersökningar ett
visst antal dagar före ett val. Syftet med en sådan
reglering - att motverka opinionsmätningarnas
avarter - skulle i princip kunna uppnås också genom
branschens självreglering. Enligt Petersson och
Holmberg är branschens vilja i detta hänseende
emellertid mycket begränsad. Alternativet att
förbjuda publicering av valdagsundersökningar innan
röstningen avslutats bedöms som verkningslös på
grund av den tekniska utvecklingen. Sådan är
erfarenheten i länder med motsvarande förbud.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör frågan om
opinionsundersökningar, även om den inte berörs
explicit i direktiven, rymmas inom den allmänna
inriktning inom vilken Demokratiutredningen arbetar.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening
inte påkallat att riksdagen tar ett initiativ av det
slag som föreslås i motion A719 yrkande 3 (mp).
Motionen avstyrks.
Regler om kommunalt beslutsfattande
Motionen
I motion 1998/99:Bo23 yrkande 6 (mp), som väckts med
anledning av proposition 1998/99:122 Kommunala
bostadsföretag, föreslås att en bestämmelse införs i
kommunallagen med innebörd att vissa betydelsefulla
kommunala beslut skulle kräva en kvalificerad
majoritet, t.ex. två tredjedelar av de röstande,
eller två beslut med enkel majoritet med ett
mellanliggande kommunalval. Enligt motionen borde
för- och nackdelar med en sådan ordning utredas i
anslutning till andra diskuterade förändringar av
kommunallagen.
Bakgrund
I den aktuella propositionen föreslogs att ett nytt
tidsbegränsat sanktionssy-stem skulle införas vad
avser bestämmelserna om indragning av räntestöd vid
ägarförändringar och överlåtelser av kommunala
bostadsföretag eller deras bostäder. Förslaget
syftade till att motverka att bostadsföretagen säljs
ut eller att pengar förs över från bostadsföretagen
till annan verksamhet i kommunen under den tid då
den framtida utvecklingen av de allmännyttiga
bostadsföretagen utreds. Bostadsutskottet
tillstyrkte förslaget med vissa ändringar i fråga om
den föreslagna lagens ikraftträdande, slopande av
lagens retroaktiva verkningar samt en förkortning av
lagens giltighetstid (1998/99:
BoU11, rskr. 251).
I 8 kap. 15 § RF, som torde ha stått modell för
motionens förslag, stadgas att grundlag stiftas
genom två likalydande beslut, varvid det andra
beslutet inte får fattas förrän det efter det första
beslutet hållits val till riksdagen i hela riket och
den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall
minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då
ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare
och valet, såvida inte konstitutionsutskottet med
fem sjättedels majoritet medger undantag härifrån.
Folkomröstning skall anordnas om vilande
grundlagsförslag, om yrkande om detta framställs av
minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst
en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall.
Beslutsordningen i kommun- och
landstingsfullmäktige regleras i 3 kap. 40-45 §§
kommunallagen (KL). Enligt 43 § bestäms utgången av
en omröstning genom enkel majoritet, om inte något
annat är föreskrivet. Med det sistnämnda torde
främst åsyftas bestämmelsen i 5:36 KL om
bordläggning, enligt vilken ett ärende skall
bordläggas om det begärs av minst en tredjedel av de
närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om
val eller tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel
majoritet.
En bestämmelse som påminner om den ordning som
föreslås i motionen återfinns i kommunallagens
bestämmelser om kommunalförbund (3:20-28 KL). Enligt
27 § sjunde punkten skall förbundsordningen för ett
kommunalförbund ange om det för beslut skall krävas
kvalificerad majoritet i den beslutande församlingen
och för vilka ärenden detta skall gälla. Det framgår
inte närmare av förarbetena till lagstiftningen, som
infördes den 1 januari 1998, vilka typer av ärenden
som kan komma i fråga vid tillämpningen av 3:27
sjunde punkten KL.
Utskottets bedömning
En förändring av kommunallagens bestämmelser om
beslutsordningen i kommuner och landsting i den
riktning som föreslås i motionen skulle enligt
utskottets mening innebära en inskränkning av den
kommunala självstyrelsen. Den politiska majoritet
som framkommit i val till kommun- eller
landstingsfullmäktige skulle med den föreslagna
ordningen i vissa fall kunna hindras från att slå
igenom i politiska beslut. Utskottet ser det också
som en betydande svårighet att ange vilka typer av
frågor som skulle omfattas av en sådan restriktion
som föreslås i motionen. Utskottet anser också att
reglerna i RF beträffande grundlagsändringar inte
bör läggas till grund för liknande restriktioner i
kommunallagstiftningen, därtill är skillnaden för
stor både principiellt och i sak. Enligt utskottets
mening utgör inte heller bestämmelserna i 3:27 KL,
om möjligheten att kräva kvalificerad majoritet för
vissa beslut inom ett kommunalförbund, en adekvat
förebild för en lagändring av det slag som föreslås
i motionen. Utskottet vill i denna del erinra om att
den nämnda bestämmelsen i KL främst motiveras av
behovet av minoritetsskydd i en situation där
kompetens överförs från enskilda kommuner till ett
kommunalförbund. Med hänvisning till vad utskottet
anfört avstyrks motion 1998/99:Bo23 yrkande 6 (mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande slopande av
trosbekännelsekravet i successionsordningen
att riksdagen avslår motion 1998/99:K238,
res. 1 (v, fp, mp)
2. beträffande övergång till republik
att riksdagen avslår motion 1998/99:K259,
res. 2 (v)
3. beträffande utvidgad rösträtt för
invandrare
att riksdagen avslår motion 1998/99:K237,
res. 3 (v, mp)
4. beträffande sänkt rösträttsålder till
16 år
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K292, 1998/99:Kr274
yrkande 61, 1998/99:So373 yrkande 4 och K349,
res. 4 (mp)
5. beträffande rösträtt för personer som
fyller 18 år under ett valår
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K203 och
1998/99:Kr274 yrkande 62,
res. 5 (c, mp)
6. beträffande övergång till vårval
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K241
yrkande 1 delvis, 1998/99:K269 yrkande 1 och
1998/99:K326 yrkande 2 samt med anledning av
motionerna 1998/99:K226, 1998/99:K227 yrkande 2
och 1998/99:K283 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
res. 6 (s, v)
7. beträffande övergång till skilda
valdagar för val till riksdagen respektive
kommun- och landstingsfullmäktige
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K241
yrkande 1 delvis och 1998/99:K269 yrkande 2 samt
med anledning av motionerna 1998/99:K227 yrkande
1, 1998/99:K312 och 1998/99:K328 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 7 (s, v)
8. beträffande höjning av den s.k.
småpartispärren vid fördelning av mandaten i
riksdagsval
att riksdagen avslår motion 1998/99:K208 delvis,
9. beträffande utredning av den s.k.
småpartispärren vid fördelning av mandaten i
riksdagsval,
att riksdagen avslår motion1998/99:K269 yrkande 3,
res. 8 (v, kd, mp)
10. beträffande minskning av antalet
ledamöter i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:K208 delvis,
res. 9 (m)
11. beträffande beslutande folkomröstning
vid grundlagsändring
att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 5,
res. 10 (mp)
12. beträffande initiativ till nationell
folkomröstning
att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 6,
res. 10 (mp)
13. beträffande regler om frågealternativ
i nationella folkomröstningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 7,
res. 10 (mp)
14. beträffande majoritetsregel om
utfallet av nationella folkomröstningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 8,
res. 10 (mp)
15. beträffande införande av bestämmelse
om statsministerns avgång efter val till
riksdagen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K213 och
1998/99:K241 yrkande 1 delvis,
res. 11 (c)
res. 12 (mp)
16. beträffande lagrådsgranskning av
förslag till ändring av grundlag
att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 11,
res. 13 (m, fp)
17. beträffande bestämmelser om ledighet
för Lagrådets ledamöter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K229,
18. beträffande regler om finansiering av
de politiska partiernas verksamhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 1,
19. beträffande utredning om förbud mot
utländska bidrag till svenska politiska
partier
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 2,
20. beträffande utredning om ett
regelsystem avseende fackföreningsrörelsens
bidragsgivning till de politiska partierna
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 3,
21. beträffande avdragsrätt i
skattehänseende för enskilda personers bidrag
till politiska partier m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 4,
22. beträffande regelverk om finansiering
m.m. av folkomröstningar
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 5,
23. beträffande statsmaktens agerande i
fråga om vissa statsfinansierade kampanjer
att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 6,
24. beträffande analys av orsakerna till
minskat förtroende för politiker
att riksdagen avslår motion 1998/99:K275 yrkande 1,
25. beträffande etik i politiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:K275 yrkande 2,
26. beträffande styrning av statliga verk
och myndigheter
att riksdagen avslår motion 1998/99:K347,
27. beträffande e-postadress till
politiskt förtroendevalda
att riksdagen avslår motion 1998/99:K231 yrkande 2,
28. beträffande en s.k. demokratikatalog
att riksdagen avslår motion 1998/99:K261,
29. beträffande information om
grundlagarna
att riksdagen avslår motion 1998/99:K327,
res. 14 (v)
30. beträffande information om
kommunismen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K219 och
1998/99:K320,
att riksdagen avslår motion 1998/99:A719 yrkande 3,
32. beträffande ändring i kommunallagen av
regler om beslutsfattande i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo23 yrkande 6.
res. 15 (mp)
Stockholm den 16 september 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich (s), Mats
Einarsson (v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)
Helena Bargholtz (fp) och Britt-Marie Lindkvist (s).
Reservationer
1. Slopande av trosbekännelsekravet i
successionsordningen (mom. 1)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Helena
Bargholtz (fp) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "K238
(v) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion K238 (v) är bestämmelsen i 4
§ successionsordningen om att Konungen liksom
prinsar och prinsessor alltid skall vara "av den
rena evangeliska läran" otidsenlig i en tid när
Svenska kyrkan skiljs från staten, varigenom också
en neutralitet i religiösa frågor från statsmaktens
sida upprättas. Kravet på att statschefen skall
omfatta en viss religiös tro står enligt motionen i
strid med såväl grundlagens 2 kap. 1 § angående
religionsfrihet som den annars numera allmänt
omfattade åsikten att staten skall förhålla sig
neutral i religiösa spörsmål. Utskottet, som
instämmer i vad som anförs i motionen, anser att
tiden nu är mogen att ändra på den rådande ordningen
vad gäller bekännelsekravet i 4 § SO. Riksdagen bör
därför med bifall till motion K238 (v) hos
regeringen begära förslag till ändring av den
aktuella lagstiftningen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande slopande av
trosbekännelsekravet i successionsordningen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K238 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Övergång till republik (mom. 2)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "Motion
K259 (v)." bort ha följande lydelse:
Enligt motion K259 (v) bör statschefen, som innehar
det främsta ämbetet och förtroendeuppdraget i en
demokrati, tillsättas på ett sätt som står i
överensstämmelse med den demokratiska
grunduppfattning som i alla andra offentliga
sammanhang anses självklar. Monarkins själva
existens fungerar också enligt motionärerna som en
ideologisk konservering av icke-demokratiska
föreställningar om "överhetens" utvaldhet och
"naturliga" maktbefogenheter. Statschefens
representativa funktion understryker ytterligare det
orimliga i att statschefen föds till sitt ämbete.
Dessa förhållanden motiverar enligt utskottets
mening att, som föreslås i motionen, statschefen
utses bland personer som kan förväntas ha erfarenhet
av att representera nationen och som åtnjuter ett
brett politiskt förtroende. Den som av riksdagen
utses till talman bör enligt utskottets mening även
vara statschef. Riksdagen bör mot denna bakgrund och
med bifall till motion K259 (v) hos regeringen
begära förslag till sådana ändringar som gör det
möjligt att införa ett republikanskt statsskick.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande övergång till republik
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K259 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Utvidgad rösträtt för invandrare (mom.
3)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "K237
(v) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion K237 finns det två sätt att
betrakta rösträtten, nämligen att den är knuten
antingen till medborgarskapet eller till boende och
den sociala och politiska miljö i vilken man lever.
Utskottet konstaterar att Medborgarskapskommittén
föreslagit att Sverige accepterar dubbelt
medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya
medborgarskapslagen träder i kraft. Kommittén anser
liksom motionärerna att de nackdelar som följer med
dubbelt medborgarskap, bl.a. dubbel rösträtt och
valbarhet till förtroendeuppdrag i flera länder, är
relativt begränsade. Mot denna bakgrund ställer sig
utskottet bakom yrkandet i motionen att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagstiftningen som innebär att invandrade kvinnor
och män ges rösträtt i riksdagsval på samma grund
som i kommunala val.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande utvidgad rösträtt för
invandrare
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K237 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
4. Sänkt rösträttsålder till 16 år (mom. 4)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Inte heller" och slutar med "sänkt
rösträttsålder" bort ha följande lydelse:
I motionerna K292 (mp), Kr274 yrkande 61 (mp) och
1998/99:So373 yrkande 4 (mp) föreslås att
rösträttsåldern sänks till 16 år i val till kommun-
och landstingsfullmäktige samt riksdagen. Dock bör
gränsen för valbarhet vara oförändrad, 18 år. I
motion K349 (c) föreslås att en försöksverksamhet
med sänkt rösträtt genomförs vid valet 2002.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
politiken måste göras mera tillgänglig och
intressant, om demokratin skall kunna utvecklas och
förbättras. Genom sänkt rösträttsålder kan det
politiska intresset bland ungdomar stimuleras.
Utskottet finner anledning att i sammanhanget
poängtera att genomsnittsåldern för
förstagångsväljare har höjts till 20 år på grund av
införandet av fyraåriga mandatperioder, vilket
innebär att många ungdomar inte kommer att kunna
utöva sin rösträtt förrän efter fyllda 21 år. Därför
bör enligt utskottets mening riksdagen som föreslås
i motionerna hos regeringen begära förslag till
sådan ändring i gällande lagstiftning att
rösträttsåldern sänks till 16 år vid val till
kommun- och landstingsfullmäktige samt riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande sänkt rösträttsålder
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K292,
1998/99:Kr274 yrkande 61 och 1998/99:So373
yrkande 4 och med anledning av motion
1998/99:K349 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
5. Rösträtt för personer som fyller 18 år
under ett valår (mom. 5)
Åsa Torstensson (c) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Motionerna K203 (v)" och slutar med "ges
rösträtt" bort ha följande lydelse:
I motionerna K203 (v) och Kr274 yrkande 62 (mp)
föreslås att rösträtten bör vara knuten till
kalenderår så att den som fyller 18 år senast den 31
december valåret skall vara röstberättigad, även om
vederbörande inte uppnått 18-årsgränsen på valdagen.
Som skäl för en sådan ordning anförs i motionerna
att den som fyller 18 år under valåret men efter
valdagen får vänta ytterligare fyra år på att få
utnyttja sin rösträtt, vilket kan leda till en
känsla av utanförskap för den drabbade. Utskottet
instämmer i denna bedömning och anser att riksdagen
bör begära förslag från regeringen om en ändrad
lagstiftning på området. Detta bör riksdagen med
bifall till motionerna K203 (v) och Kr274 yrkande 62
(mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande rösträtt för personer som
fyller 18 år under ett valår
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K203 och
1998/99:
Kr274 yrkande 62 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
6. Övergång till vårval (mom. 6)
Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kerstin Kristiansson (s),
Tommy Waidelich (s), Kenneth Kvist (v) och Mats
Einarsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "I flera motioner (c, mp, kd, fp och v)"
och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande
lydelse:
I flera motioner (c, mp, kd, fp och v) föreslås att
valdagen flyttas till våren. Som framgått av
redovisningen i det föregående är det främsta
argumentet i motionerna för en sådan ordning att
valrörelsen numera delvis sammanfaller med
budgetprocessen, vartill kommer de komplikationer
som ett regeringsskifte kan medföra. Enligt
utskottets mening är problembeskrivningen i
motionerna inte helt rättvisande. Den nya
budgetprocessen har nämligen kommit att tänjas ut
över tiden till följd av den ökade betydelse som
vårbudgeten fått. Denna utveckling innebär att
riksdagen numera är sysselsatt med
budgetbehandlingen under en avsevärt längre tid än
vad som kunde förutses vid tiden för riksdagens
beslut om den nya ordningen. Argumentet i denna del
för att flytta valdagen från hösten till våren har
därmed fått mindre tyngd. Mot denna bakgrund vore
det enligt utskottets mening fel att föregripa
Riksdagskommitténs översyn och utvärdering av
budgetprocessen. De slutsatser som komittén kommer
att redovisa hösten 2000 har enligt utskottets
mening en stor betydelse för hur man skall se på
frågan om val till riksdagen skall äga rum på våren
eller hösten. Utskottet finner sammanfattningsvis
inget skäl för riksdagen att för närvarande ta
initiativ av det slag som föreslås i motionerna
1998/99:K226 (c), 1998/99:K227 yrkande 2 (mp),
1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c), 1998/99:K269
yrkande 1 (kd), 1998/99:K283 (fp) och 1998/99:K326
yrkande 2 (v). Motionerna avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande övergång till vårval
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K226, 1998/99:K227
yrkande 2, 1998/99:241 yrkande 1 delvis,
1998/99:K269 yrkande 1, 1998/99:K283 och
1998/99:K326 yrkande 2.
7. Övergång till skilda valdagar för val
till riksdagen respektive kommun- och
landstingsfullmäktige (mom. 7)
Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kerstin Kristiansson (s),
Tommy Waidelich (s), Kenneth Kvist (v) och Mats
Einarsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "I flera motioner (mp, c, kd, m och fp)"
och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:
I flera motioner (m, fp, c, kd, mp) yrkas att
skilda valdagar för riksdags- och kommunalval bör
införas alternativt övervägas i utredningsform. I
motionerna anförs som skäl för en återgång till
skilda valdagar i huvudsak att kommun- och
landstingspolitiken under den nuvarande ordningen
överskuggas av rikspolitiken och att de lokala och
regionala frågorna därför bör ges en framträdande
roll i valrörelserna inom ramen för separata
valdagar. En sådan ordning skulle enligt
motionärerna främja den kommunala demokratin.
Som redovisats i det föregående uttalade utskottet
våren 1998 att den gemensamma valdagen bidrar till
att öka valdeltagandet och att skilda valdagar inte
med säkerhet skulle leda till att de lokala frågorna
kommer mer i fokus, Erfarenhetsmässigt får
rikspolitiken nämligen ett stort genomslag i de
kommunala valen även om valdagarna är skilda i
tiden. Sådana är erfarenheterna dels i Sverige före
1970, dels i de nordiska grannländer som har skilda
valdagar. Dessa bedömningar har enligt utskottets
mening alltjämt aktualitet. Nyligen har det låga
valdeltagandet i kommunalvalet i Norge visat samma
tendens. Till detta kan läggas att enligt en
forskningsrapport (Demokratiutredningens skrift nr
26, 1998) anser mindre än en tredjedel av svenska
folket att delad valdag är en angelägen reform från
demokratisynpunkt.
Som utskottet redovisat i det föregående avser
regeringen att genom tilläggsdirektiv senare uppdra
till den kommande parlamentariska kommitté som skall
utreda vissa frågor rörande regeringsformen att ta
upp vissa valfrågor som har anknytning till det
konstitutionella systemet och den parlamentariska
ordningen. Enligt utskottets mening kan frågan om
den gemensamma valdagen och alternativ till denna
ordning komma att behandlas i detta sammanhang.
Utskottet anser sammanfattningsvis och med
hänvisning till vad som här anförts att riksdagen
för närvarande inte bör ta något initiativ av det
slag som förespråkas i motionerna 1998/99:K227
yrkande 1 (mp), 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c),
1998/99:K269 yrkande 2 (kd), 1998/99:K312 (m) och
1998/99:K328 yrkande 1 (fp). Motionerna avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande övergång till skilda valdagar
för val till riksdagen respektive kommun- och
landstingsfullmäktige
8. Utredning av den s.k. småpartispärren
vid fördelning av mandaten i riksdagsval
(mom. 9)
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats
Einarsson (v), Björn von der Esch (kd) och Per Lager
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "I fråga om" och slutar med "Motionerna
avstyrks" bort ha följande lydelse:
I motion K269 yrkande 3 (kd) föreslås att frågan om
en förändring av 4-procentsspärren i val till
riksdagen blir föremål för utredning. Enligt
motionärerna kan den nuvarande spärren ersättas med
en s.k. intrappningsskala, men även andra lösningar
bör kunna övervägas. Utskottet instämmer i vad som
anförs i motionen om att mandatfördelningsspärrar i
val till riksdagen har beskurit principen om att
varje röst skall ha lika värde och att syftet med
spärren, att skapa stabila regeringsmajoriteter och
undvika partisplittring, i huvudsak inte infriats.
Spärrar av här aktuellt slag har dessutom
tröskeleffekter som inte är acceptabla. Enligt
utskottet bör även beaktas motionärernas synpunkt
att nya politiska rörelser inte bör diskrimineras av
valsystemet. Med hänvisning till vad utskottet
anfört bör motionen K269 yrkande 3 (kd) bifallas.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utredning av den s.k.
småpartispärren vid fördelning av mandaten i
riksdagsval
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K269 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Minskning av antalet ledamöter i
riksdagen (mom. 10)
Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "i denna
del" bort ha följande lydelse:
I motion K208 delvis (m) föreslås att regeringen
låter utreda frågan om en minskning av antalet
ledamöter i riksdagen till 175. Motionären anser att
en reducering av antalet ledamöter i riksdagen
skulle innebära en anpassning till
befolkningsantalet på det sätt som gäller i många
länder. Dessutom bör förslaget skapa möjligheter
till en bättre service för ledamöterna utan att det
kostar mer pengar. Utskottet instämmer i bedömningen
i motionen att det finns skäl att överväga en
minskning av antalet ledamöter i riksdagen. Enligt
utskottets mening bör antalet mandat vara 249.
Därför bör riksdagen med anledning av motion K208
delvis (m) som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande minskning av antalet ledamöter
i riksdagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K208 delvis som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
10. Beslutande folkomröstning vid
grundlagsändring (mom. 11-14)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Eftersom beredningen" och slutar med
"5-8 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
I motion K352 yrkande 5 (mp) föreslås att för
ändring i regeringsformen skall utöver två
riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval krävas
en beslutande folkomröstning, där en majoritet av de
röstande kan godkänna eller förkasta förslaget. En
sådan folkomröstning bör enligt förslaget äga rum i
samband med riksdagsvalet. Denna ordning skulle
stärka grundlagens särställning och tydliggöra att
den är svår att förändra och att den står för
kontinuitet. Folkets förhållande till konstitutionen
blir också tydligare, och en mer allmän demokratisk
diskussion om grundlagen bör komma till stånd.
Utskottet instämmer i argumentationen i motionen och
ställer sig bakom motionens intentioner. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag med det
innehåll som föreslås i motion K352 yrkande 5 (mp).
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
I motion K352 yrkande 6 (mp) föreslås att
folkinitiativ avseende folkomröstningar införs
innebärande att om ett sådant initiativ väcks av
minst 300 000 röstberättigade skall en
folkomröstning genomföras. Alla frågor av nationell
karaktär utom grundlagsfrågor skall enligt motionens
förslag kunna tas upp på detta sätt. Av motionen
framgår att 300 000 motsvarar ungefär 5 % av de
nationellt röstberättigade. Tanken med krav på ett
så stort antal initiativtagare är att man skall
undvika att också ställa särskilda krav på en viss
deltagandenivå vid själva folkomröstningen.
Namninsamlingen skall enligt motionen ske under en
period på högst tolv måndaer. Om möjligt skall
folkomröstning ske kring exakt den fråga som legat
till grund för namninsamlingen. Utskottet finner
argumenten för en sådan ordning som föreslås
övertygande och vill i sammanhanget erinra om att en
liknande regel om folkinitiativ finns på det
kommunala området. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag med det innehåll som föreslås
i motion K352 yrkande 6 (mp). Detta bör riksdagen
med anledning av motionen i denna del ge regeringen
till känna.
I motion K352 yrkande 7 (mp) föreslås att i en
nationell folkomröstning skall endast alternativen
ja, nej och blankröst få förekomma. Utskottet anser
att detta är en eftersträvansvärd ordning och
ställer sig bakom motionens yrkande. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
motionens förslag. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
I motion K352 yrkande 8 (mp) föreslås att det för
alla former av nationella folkomröstningar skall
vara tillfyllest för ett vinnande alternativ att det
uppnår enkel majoritet bland de röstande. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet
med intentionerna i motion K352 yrkande 8 (mp).
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11-14 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande beslutande folkomröstning vid
grundlagsändring
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12. beträffande initiativ till nationell
folkomröstning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. beträffande regler om frågealternativ i
nationella folkomröstningar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
14. beträffande majoritetsregel om utfallet av
nationella folkomröstningar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
11. Införande av bestämmelse om
statsministerns avgång efter val till
riksdagen (mom. 15)
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "I motionerna" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
I motionerna K213 (mp) och K241yrkande 1 delvis (c)
anförs att den sittande regeringen oavsett
valutgången bör avgå efter ett allmänt val. I den
förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av
regeringsformen i enlighet härmed. I c-motionen
föreslås att riksdagen hos regeringen begär att
frågan utreds. Enligt utskottets mening finns det
skäl att överväga ett alternativ till den nuvarande
ordningen innebärande att det krävs en formell
misstroendeförklaring för att tvinga en regering som
t.ex. har svårt att få stöd för sin politik att
avgå. Riksdagen bör med anledning av motion K213
(mp) och med bifall till motion K241 yrkande 1
delvis (c) begära att regeringen låter utreda
frågan.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande införande av bestämmelse om
statsministerns avgång efter val till riksdagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K213 och med
bifall till motion 1998/99:K241 yrkande 1 delvis
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12. Införande av bestämmelse om
statsministerns avgång efter val till
riksdagen (mom. 15)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "I motionerna" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
I motionerna K213 (mp) och K241 yrkande 1 delvis
(c) anförs att den sittande regeringen oavsett
valutgången bör avgå efter ett allmänt val. I den
förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av
regeringsformen i enlighet härmed. I c-motionen
föreslås att riksdagen hos regeringen begär att
frågan utreds. Enligt utskottets mening finns det
skäl att överväga ett alternativ till den nuvarande
ordningen innebärande att det krävs en formell
misstroendeförklaring för att tvinga en regering som
t.ex. har svårt att få stöd för sin politik att
avgå. Riksdagen bör med anledning av motion K241 (c)
och med bifall till motion K213 (mp) begära att
regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag
till ändring av regeringsformen i det här aktuella
avseendet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande införande av bestämmelse om
statsministerns avgång efter val till riksdagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K241 yrkande 1
delvis och med bifall till motion 1998/99:K213
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. Lagrådsgranskning av förslag till
ändring av grundlag (mom. 16)
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "K 328
yrkande 11 (fp)" bort ha följande lydelse:
I motion K328 yrkande 11 (fp) föreslås att Lagrådet
även skall kunna granska förslag till ändring av
grundlagarna. Enligt motionärerna är grundlagarna
inte så politiskt känsliga att de inte är lämpliga
att granskas av Lagrådet och att Lagrådets tekniska
synpunkter är väl så värdefulla i det aktuella
avseendet som i fråga om övrig lagstiftning.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen och
anser liksom motionärerna att de nuvarande reglerna
bör ändras. Detta bör riksdagen med bifall till
motion K328 yrkande 11 (fp) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande lagrådsgranskning av förslag
till ändring av grundlag
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K328 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
14. Information om grundlagarna (mom. 29)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Enligt utskottet" och slutar med
"motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
I partimotion K327 (v) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en informationsinsats
om Sveriges grundlagar. Motivet till detta är att
kunskaperna om de svenska grundlagarna inte är vare
sig breda eller djupa och att skolans undervisning
förefaller summarisk. Därför krävs en bred
informationsinsats i skolorna och samhället i
övrigt. Utskottet delar motionärernas mening att
regeringen bör ges i uppdrag att ta fram förslag
till en sådan informationsinsats. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande information om grundlagarna
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K327 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
15. Ändring i kommunallagen av regler om
beslutsfattande i vissa fall (mom. 32)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "En förändring" och slutar med "yrkande 6
(mp)" bort ha följande lydelse:
I motion Bo23 yrkande 6 (mp) föreslås att en
bestämmelse införs i kommunallagen innebärande att
vissa betydelsefulla kommunala beslut skulle kräva
kvalificerad majoritet, t.ex. två tredjedelar av de
röstande eller två beslut med enkel majoritet med
ett mellanliggande kommunalval. Enligt motionen bör
principen om kommunal självstyrelse kompletteras med
krav på att vissa viktiga beslut med långsiktiga
effekter och som i praktiken är oåterkalleliga -
t.ex. utförsäljning av kommunala bolag eller andra
strategiskt viktiga verksamheter - inte snabbt kan
drivas igenom av små och tillfälliga majoriteter.
Utskottet instämmer i motionärernas synpunkt att det
vore intressant att utreda för- och nackdelar med
den i motionen föreslagna ordningen, vilket skulle
kunna ske i anslutning till andra diskuterade
förändringar av kommunallagen. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande ändring i kommunallagen av
regler om beslutsfattande i vissa fall
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:Bo23 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
I mp-motion A719 yrkande 3 framhålls att
opinionsundersökningar och väljarbarometrar
fått ett oproportionerligt stort utrymme i
massmedierna och politikers och därmed också i
allmänhetens medvetande. Partiernas politik och
visioner riskerar att komma i skymundan. Jag
beklagar att utskottsmajoriteten inte funnit
tillräckligt starka skäl att ge sitt stöd till
motionens yrkande. Samtidigt vill jag framhålla
att opinionsmätningarna i deras olika skepnader
är ett stort samhällsproblem som på sikt kan
erodera grunden för den politisk-demokratiska
opinionsbildningen. Jag noterar också att
experterna Olof Petersson och Sören Holmberg
som framgår av reciten anser att åtskilliga av
dagens opinionsmätningar har negativa effekter
för demokratins funktionssätt. De tror inte att
branschens intresse för att motverka
opinionsmätningarnas avarter är tillräckligt
stort för att en självsanering skall komma till
stånd. Därmed återstår enligt min mening bara
att statsmakterna i linje med motionens
intentioner utreder frågan och överväger
åtgärder av olika slag för att stävja en
felaktig utveckling.