I betänkandet behandlar utskottet den av
talmanskonferensen tillsatta Riksdagskommitténs
förslag till dels ändrad parlamentarisk
ledningsorganisation för riksdagen (1999/2000:TK1),
dels instruktion för den samlade
riksdagsförvaltningen jämte följdlagstiftning
(1999/2000:TK2). Talmanskonferensen har ställt sig
bakom förslagen. Utskottet tillstyrker, med vissa
smärre förändringar, förslagen.
I betänkandet föreslår utskottet en ändring i 3 §
lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Med
den föreslagna ändringen tydliggörs att
Justitiekanslern inte har tillsyn över riksdagens
tjänstemän.
Förslagen
Talmanskonferensen föreslår i förslag 1999/2000:TK1
att riksdagen antar det av Riksdagskommittén
framlagda förslaget till lag om ändring i
riksdagsordningen.
Talmanskonferensen föreslår i förslag 1999/2000:TK2
att riksdagen antar de av Riksdagskommittén
framlagda förslagen till lag med instruktion för
riksdagsförvaltningen, m.m.
Talmanskonferensen beslöt den 2 december 1998 att
tillkalla en utredning med parlamentarisk
sammansättning med uppdrag att se över och utvärdera
vissa frågor som rör riksdagens arbetsformer.
Utredningen antog namnet Riksdagskommittén.
Utredningsverksamheten delades upp på fyra områden,
nämligen riksdagens parlamentariska
ledningsorganisation, budgetprocessen m.m.,
riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och
revision samt riksdagens hantering av EU-frågor.
Bakgrunden till uppdraget när det gäller
utredningen om riksdagens parlamentariska
ledningsorganisation är ett tillkännagivande som
riksdagen gjorde till talmanskonferensen våren 1998
vid behandlingen av förvaltningsstyrelsens förslag
1997/98:RFK4 Förstärkt samordning inom
riksdagsförvaltningen. Riksdagen godkände då
förslaget som i huvudsak innebar att
riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) fick ett
överordnat ansvar för ledning och samordning av
riksdagsförvaltningen och att han eller hon vid sin
sida fick en samordningsgrupp i vilken
kammarkansliet, förvaltningskontoret och
utskottskanslierna blev representerade.
Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt
betänkande 1997/98:KU34 att riksdagen sedan gammalt
har en splittrad organisation som särskilt på
ledningsnivå kan vålla problem i fråga om de
administrativa funktionerna. Enligt utskottet
innebar förslaget om ökad samordning inom
riksdagsförvaltningen ett steg i rätt riktning.
Utskottet ville emellertid ifrågasätta om förslaget
var tillräckligt för att lösa lednings- och
samordningsproblemen. Den största bristen var enligt
utskottet att förslaget inte innebar någon
förändring i den parlamentariska
ledningsorganisationen. En konsekvens av det
liggande förslaget var att någon samordnad ledning
av riksdagsdirektörens arbete inte kunde komma till
stånd eftersom han eller hon ansvarade för en del av
sina uppgifter inför talmannen och
talmanskonferensen och för en annan del inför
förvaltningsstyrelsen. Det var enligt utskottets
uppfattning angeläget att organisationen av den
parlamentariska ledningen av riksdagens arbete och
förvaltning snarast sågs över i en särskild
utredning som borde tillsättas av
talmanskonferensen. Riksdagen ställde sig, genom
sitt tillkännagivande till talmanskonferensen, bakom
detta ställningstagande.
Kommittén har när det gäller utredningsarbetet
rörande riksdagens parlamentariska
ledningsorganisation lämnat förslag till
talmanskonferensen om ändringar i riksdagsordningen
som föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.
Talmanskonferensen har ställt sig bakom det
framlagda förslaget.
De nuvarande parlamentariska ledningsorganens
sammansättning, kompetens och arbetsuppgifter
regleras i lag. För talmanskonferensens del finns
regleringen i riksdagsordningen. När det gäller
förvaltningsstyrelsen innehåller riksdagsordningen
endast bestämmelser om dess sammansättning och om
dess ställning som ledningsorgan för riksdagens
förvaltningskontor (RFK). De mer preciserade
bestämmelserna finns i instruktionen för RFK.
Ny riksdagsstyrelse
Reformbehovet
Den nuvarande ordningen med skilda parlamentariska
ledningsorgan för planeringen av riksdagsarbetet,
ärendehanteringen och kammardebatterna å ena sidan
och de mer renodlat administrativa funktionerna å
den andra är enligt förslaget en frukt av
förhållandena före enkammarriksdagens tillkomst.
Systemet med skilda parlamentariska ledningsorgan
har haft en del fördelar. Det har exempelvis
möjliggjort en hög grad av parlamentarikerinflytande
över förvaltningsverksamheten, utan att för den
skull de ledande företrädarna för partierna behövt
betungas av hanteringen av ärenden av mindre
betydelse för den politiska verksamheten. Riksdagens
förvaltningskontor har genom sin instruktion getts
en ställning som förvaltningsmyndighet. Det har
gjort det lättare att för dess verksamhet tillämpa
det regelverk som gäller för övriga
statsförvaltningen.
Samtidigt har den nuvarande ordningen med en
uppsplittrad förvaltningsorganisation medfört en rad
samordningsproblem. Det är mot den bakgrunden man
enligt förslaget skall se den förändring i
riksdagsdirektörens ställning och ansvarsområde som
genomfördes 1998.
En samlad parlamentarisk ledning är dock önskvärd
även av andra skäl än de som gäller ledningen av
riksdagsförvaltningen. Ju aktivare man söker
förändra och förbättra såväl villkoren för den
parlamentariska verksamheten som formerna denna
bedrivs i, desto oftare kommer beslut i det ena av
ledningsorganen att ha direkt betydelse för
verksamheten inom det andra organets
kompetensområde. Behovet av samråd och information
mellan förvaltningsstyrelsen och
talmanskonferensen/gruppledarkretsen har därför ökat
kraftigt under senare år. En gemensam
riksdagsstyrelse skulle enligt förslaget ge bättre
möjligheter att driva utvecklingsarbetet framåt.
Ett annat skäl som talar för en förändring av
ledningsorganisationen är att de internationella
frågorna kraftigt ökat i omfattning under framför
allt det senaste decenniet. Frågor rörande
utsändande av delegationer och besöksgrupper till
andra länder och till internationella konferenser
m.m. hör inte självklart hemma under något av de
nuvarande ledningsorganen. De aktualiserar som regel
resursfrågor, men ställningstagandet måste nästan
alltid göras mot bakgrund av en politisk bedömning
av önskvärdheten och angelägenheten av den
föreslagna aktiviteten. En riksdagsstyrelse, med ett
samlat ansvar för de frågor som nu ligger inom
förvaltningsstyrelsens kompetensområde och de som
behandlas i talmanskonferensen skulle, enligt
förslaget, vara det naturliga organet för
beslutsfattande i dessa internationella frågor.
Riksdagskommittén har mot denna bakgrund föreslagit
att en ny riksdagsstyrelse inrättas. Styrelsen
övertar beslutsuppgifter från såväl
talmanskonferensen som förvaltningsstyrelsen.
Kammarsekreteraren, med tjänstebenämningen
riksdagsdirektör, blir inför styrelsen ansvarig för
ledningen av hela riksdagens förvaltning.
Sammansättning
Talmannen skall enligt förslaget vara självskriven
ordförande i den nya riksdagsstyrelsen. Vice
talmännen skall vid förfall kunna överta talmannens
uppgifter att leda såväl riksdagsarbetet i stort som
kammarens verksamhet. För att de skall kunna ha
beredskap att träda i talmannens ställe bör de ges
möjlighet att delta i och följa styrelsens arbete.
För att styrelsen skall kunna arbeta effektivt bör
den ha ett förhållandevis begränsat antal ledamöter.
Styrelsen bör vidare med tanke på dess
beslutsfunktioner ha en sammansättning som så vitt
möjligt är proportionell mot partifördelningen i
riksdagen. Samtidigt är det ett starkt önskemål att
samtliga partier har möjlighet att delta i
styrelsens arbete.
Enligt kommitténs mening bör antalet valda
ledamöter i styrelsen inte sättas högre än vad som
krävs för att dess sammansättning på ett rimligt
sätt skall kunna återspegla styrkeförhållandena i
riksdagen. Kommittén föreslår att den nya styrelsen
får 10 valda ledamöter.
Partiernas representanter i valberedningen kan
genom att lägga fram en gemensam lista för valet på
frivillig väg åstadkomma att så många som möjligt av
riksdagens partier är representerade i styrelsen
även i en styrelse av denna begränsade storlek. Om
inga stora förändringar inträffar i partistrukturen
är det emellertid sannolikt, även i det fallet, att
något eller några partier blir utan ordinarie
styrelseplatser. Sker valet utan gemensam lista blir
detta närmast med nödvändighet följden. Det är dock
viktigt att samtliga partier ges möjlighet att följa
styrelsearbetet och lägga fram sina synpunkter på
styrelseärendena. Den närmast till hands liggande
lösningen är att ge närvaro- och yttranderätt åt en
företrädare för vartdera av de partier som saknar
representation bland de valda ledamöterna. Kommittén
förordar denna lösning.
Såväl de valda ledamöterna som eventuella
företrädare för partier utan representation i
styrelsen bör ha personliga suppleanter.
Även en styrelse sammansatt på det sätt som nu
angetts riskerar att bli otympligt stor, särskilt om
samtliga personer i de uppräknade kategorierna ges
möjlighet att samtidigt närvara vid sammanträdena.
Det närmast till hands liggande sättet att reducera
antalet personer som deltar vid styrelsens
sammanträden är att föreskriva att de personliga
suppleanterna endast skall kallas till de
sammanträden vid vilka de ordinarie representanterna
har förhinder. Något eller några partier kommer till
följd av sin storlek att vara representerade vid
styrelsesammanträdena av såväl en vice talman som
flera valda ledamöter. Det är naturligtvis möjligt
för dessa partier att på frivillig väg bidra till en
reduktion av styrelsens storlek genom att nominera
vice talmännen till platser som valda ledamöter
eller suppleanter.
Riksdagsdirektören (kammarsekreteraren) bör i sin
egenskap av chef med ansvar för hela
riksdagsförvaltningen ha närvaro- och yttranderätt i
styrelsen. Riksdagsdirektören bör även ha det
formella ansvaret för föredragningen av ärenden
inför styrelsen. Det innebär självfallet inte att
riksdagsdirektören själv måste föredra alla eller
ens huvuddelen av styrelseärendena. De tjänstemän
som inom förvaltningen skött beredningen av
styrelseärendena, eller inom vars ansvarsområde
ärendena faller, är givetvis de som är bäst lämpade
att göra föredragningarna inför styrelsen.
Begränsning av styrelsens arbetsbelastning
Obligatoriska styrelseärenden
Det är nödvändigt att finna en ordning för
organisation av arbetet och delegation av
beslutsfattande så att styrelsen kan koncentrera sin
verksamhet på de viktigaste och principiellt mest
betydelsefulla ärendena.
En målsättning bör vara att åstadkomma en sådan
begränsning av vilka ärenden som tas upp i styrelsen
att det i förväg kan anges att styrelsesammanträdena
kommer att hållas på fast tid, förslagsvis onsdag
eftermiddag, en gång per månad när riksdagen är
samlad, och att varje sammanträde varar som längst
två timmar.
Vissa ärenden är av den karaktären att de bör vara
obligatoriska styrelse-ärenden. Till denna kategori
hör t.ex. att hantera frågor som gäller riksdagens
arbetsformer och övergripande frågor om utvecklingen
av riksdagens verksamhet, att tillsätta utredningar
och att ta initiativ i riksdagsärenden. Vidare bör
styrelsen i enlighet med vad som tidigare nämnts
vara det organ som beslutar i vissa ärenden rörande
riksdagens internationella kontaktverksamhet. Det
gäller exempelvis deltagandet i och delegationer
till internationella konferenser och kongresser.
Även en del av de mer renodlade förvaltnings-
ärendena bör vara obligatoriska styrelseärenden.
Till denna kategori hör att besluta om
anslagsframställning från riksdagen och om
anställning på högre chefsnivå, att fastställa
budget och bokslut samt att avge årsredovisning.
Samråd i ärenden rörande kammarens verksamhet m.m.
Om gruppledarna, som förutsatts, ingår bland
styrelsens ledamöter, eller bland de personer som
har närvaro- och yttranderätt i styrelsen, kan
talmannen även fortsättningsvis samråda med dem och
med vice talmännen i frågor som bl.a. gäller
uppläggningen av kammararbetet, anordnandet av
särskilda debatter, m.m. utan att man för den skull
skapar ett med styrelsen konkurrerande
ledningsorgan. Det kan vara en fördel att snabbt och
på ett informellt sätt kunna anordna ett sådant
samråd. I en del mindre komplicerade fall kan samråd
ske under hand med var och en av gruppledarna.
Gruppledarmötena kan givetvis också, som hittills,
utnyttjas för samråd i ärenden av så brådskande
natur att de inte hinner tas upp som
styrelseärenden.
Råd för ledamotsnära frågor
Ansvaret för beslutsfattandet i de ärenden som inte
är obligatoriska styrelse-ärenden bör åvila
riksdagsdirektören. Dock bör det finnas en möjlighet
för denne att, när så är befogat, till följd av
ärendenas principiella och/eller ledamotsnära
karaktär eller betydelse i övrigt, hänskjuta dem
till styrelsen för avgörande. För ärenden av
ledamotsnära karaktär borde dock kunna gälla att de
först förelades ett rådgivande organ som inrättats
för detta ändamål.
Rådet bör utses inom kretsen av ledamöter och
övriga personer med närvaro- och yttranderätt i
styrelsen och bestå av en företrädare för varje
parti. När ärendena föredras för rådet skall de vara
försedda med förslag till beslut från
riksdagsdirektören. Om alla i rådet, eller alla utom
en, instämmer med riksdagsdirektörens förslag är
beslutet därmed fattat. I annat fall skall ärendet
föras vidare till styrelsen för beslut.
Med en sådan beslutsordning erhåller man fördelen
av ett starkt ledamotsinflytande över de ärenden som
direkt berör ledamöternas egna arbetsvillkor och
förhållanden i övrigt, men undviker samtidigt att
mer än ett mycket litet antal sådana ärenden
belastar arbetet i styrelsen.
Särskilda beredningsgrupper
För en del styrelseärenden kan det ibland finnas
behov av en mera omfattande beredning. För dessa
ärenden kan tillfälliga beredningsgrupper med
tidsbegränsade mandat tillsättas.
Samråd med utskotten
Den nuvarande talmanskonferensens huvuduppgift är
att vara samrådsorgan mellan talmännen,
partigruppernas företrädare och utskottspresidierna
i ärenden som gäller planeringen av riksdagsarbetet.
Det detaljerade planeringsarbetet sköts visserligen
på tjänstemannanivå vid överläggningar med
kammarkansliets tjänstemän och företrädare för
utskottskanslierna. Ändå har talmanskonferensen en
roll att spela när det gäller att slutgiltigt
fastställa ärendeplanerna och därmed markera att man
gemensamt är beredd att verka för att de skall kunna
följas. Talmanskonferensen är också ett viktigt
kontaktorgan för överläggningar med
utskottspresidierna om arbetsvillkoren för utskotten
och om utskottsarbetets utformning.
Det kommer även i fortsättningen att finnas behov
av ett forum för samråd i frågor av det här slaget.
Vid sidan om styrelsen bör det därför inrättas ett
organ för samråd mellan talmännen och
utskottspresidierna. I ett sådant organ skulle det
också ges möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan
utskotten om exempelvis arbetet med EU-frågorna och
med uppföljning och utvärdering. För att markera att
dess uppgifter inte sammanfaller med den tidigare
talmanskonferensens bör detta organ ges ett annat
namn, förslagsvis ordförandekonferens.
Utskottets bedömning
Enligt förslaget skall riksdagsstyrelsen, för att
kunna arbeta effektivt, ha ett förhållandevis
begränsat antal ledamöter. Styrelsen bör vidare med
tanke på dess beslutsfunktioner ha en sammansättning
som så vitt möjligt är proportionell mot
partifördelningen i riksdagen. Antalet valda
ledmöter i styrelsen bör enligt förslaget inte
sättas högre än vad som krävs för att dess
sammansättning på ett rimligt sätt skall kunna
återspegla styrkeförhållandena i riksdagen. Enligt
förslaget skall den nya styrelsen få tio valda
ledamöter.
Utskottet instämmer i detta men vill, för att
undvika tolkningsproblem, förtydliga att det är de
tio valda ledamöterna i styrelsen som skall
återspegla styrkeförhållandena i riksdagen och
således inte hela styrelsen, dvs. talmannen och de
tio valda ledamöterna.
Enligt förslaget skall såväl de valda ledamöterna
som de särskilda företrädarna för partigrupper som
skall samråda med talmannen om arbetet i kammaren ha
personliga suppleanter. Enligt förslaget till
tilläggsbestämmelse 1.7.2 första stycket
riksdagsordningen utser riksdagen ersättare för de
valda ledamöterna av riksdagsstyrelsen. Vidare skall
partigrupperna utse ersättare för sina särskilda
företrädare.
Enligt bestämmelser om val inom riksdag skall
enligt 7 kap. 8 § riksdagsordningen, om två eller
flera skall väljas, utses suppleanter till minst
samma antal som de ordinarie ledamöterna. Är av
riksdagen vald ledamot i ett organ frånvarande,
intas hans plats enligt 7 kap. 9 §
riksdagsordningen, om det kan ske av en suppleant
som hör till samma partigrupp. I övrigt gäller att
suppleanterna har företräde i den ordning i vilken
de har valts eller, om valet har förrättats med
gemensam lista, i den ordning i vilken de har förts
upp på listan. Dessa bestämmelser skall tillämpas om
inte riksdagen föreskriver annat. I det nu aktuella
fallet skall suppleanterna vara personliga och
därför bör den föreslagna tilläggsbestämmelsen 1.7.2
första stycket riksdagsordningen ändras enligt
följande. Riksdagen utser en personlig ersättare för
varje vald ledamot av riksdagsstyrelsen. Varje
partigrupp utser en personlig ersättare för sin
särskilda företrädare.
Med den föreslagna ändringen i tilläggsbestämmelsen
1.7.2 riksdagsordningen tillstyrker utskottet de
föreslagna ändringarna i riksdagsordningen.
Talmanskonferensens förslag 1999/2000:TK2
Ny förvaltningsorganisation för riksdagen
Bakgrund
Riksdagsförvaltningen har sedan inrättandet av
Riksdagens förvaltningskontor år 1966 haft samma
grundläggande struktur som i dag. Förvaltningen
består grovt räknat av tre relativt självständiga
delar: kammarkansliet, utskottskanslierna samt
förvaltningskontoret. Ledningsorganen är
talmanskonferensen och förvaltningsstyrelsen med en
direktion som ett arbetsutskott. Talmannen är
ordförande i såväl talmanskonferensen som
förvaltningsstyrelsen.
För att biträda Riksdagskommittén i översynsarbetet
och arbetet med att utarbeta ett förslag till en ny
instruktion för hela den samlade
riksdagsförvaltningen samt för att närmare utreda
frågorna om förvaltningens framtida organisation
m.m. har Riksdagskommittén tillsatt en särskild
organisationskommitté på tjänstemannanivå.
Utgångspunkterna för Riksdagskommitténs
överväganden innebär i korthet att den nya politiska
ledningsstrukturen och riksdagsdirektörens nya roll
som chef för hela förvaltningen bör ligga till grund
för översynen. Förvaltningens organisation och
arbetssätt bör vara anpassade så att den på
effektivast möjliga sätt skall kunna arbeta mot de
politiska styrorganen, och dess resurser bör därvid
tas till vara på ett ändamålsenligt sätt och med
utvecklad samverkan för att nå de övergripande målen
för verksamheten.
Arbetet har inledningsvis inriktats på att utarbeta
en instruktion för den samlade
riksdagsförvaltningen. Först därefter kommer arbetet
att avse organisationsfrågor och en ny
arbetsordning. Förslag härom läggs fram för den nya
riksdagsstyrelsen.
Under arbetets gång har samråd ägt rum med
företrädare för Riksdagens ombudsmän, Riksdagens
revisorer och Riksbanken.
Riksdagskommitténs ambition är att arbetet skall
bedrivas i dialog med personalen och personalens
organisationer. Personalorganisationerna har därför
löpande informerats om arbetets fortskridande och
haft tillfälle att framföra synpunkter.
Riksdagskommitténs överväganden
Talmanskonferensen har uttalat att det kan finnas
anledning att överväga såväl vilken
organisationsstruktur som är den mest ändamålsenliga
för den nya myndigheten som i vilken utsträckning
denna skall vara reglerad i instruktionen.
En instruktion ger de övergripande bestämmelserna
för en myndighets uppgifter, beslutsformer och
arbetssätt m.m. Enligt Riksdagskommitténs
uppfattning bör den nya riksdagsförvaltningens
instruktion vara så enkel, klar och kort som möjligt
och i första hand endast innehålla det som formellt
sett måste finnas i en instruktion av aktuellt slag.
De bestämmelser som i övrigt behövs för
förvaltningens organisation och formerna för dess
verksamhet bör meddelas i första hand i en
arbetsordning.
Skälen för denna uppfattning är främst att även
mindre viktiga frågor rörande organisation och
arbetsformer måste undergå riksdagsbehandling om
detta regleras i instruktionen eftersom denna ju har
formen av lag. Med tanke på den nya styrelsens
sammansättning och kompetens torde något behov för
riksdagen att detaljstyra förvaltningen knappast
föreligga. Ett annat skäl är det behov av
möjligheter till snabba organisatoriska
omdispositioner som är nödvändiga till följd av de
krav på effektivitet och rationella rutiner m.m. som
allmänt gäller i statsförvaltningen.
Riksdagsstyrelsen bör således bl.a. i en
arbetsordning fatta beslut om förvaltningens
organisation, arbetsformer och administrativa
verksamhet m.m. En följd av detta resonemang är att
tjänstemannaorganisationen därför inte alls bör
regleras i instruktionen.
En grundtanke vid utformningen av förslaget till ny
instruktion för riksdagsförvaltningen är vidare att
den politiska nivån - styrelsen - skall
tillförsäkras ett fast grepp när det gäller att
styra förvaltningen i stort medan riksdagsdirektören
skall anförtros att självständigt leda den löpande
verksamheten. Förvaltningens effektivitet bör
främjas genom en medveten delegering, tydliga mål
och riktlinjer samt genom en noggrann uppföljning.
Riksdagsförvaltningens arbetsuppgifter m.m.
De grundläggande bestämmelserna för
riksdagsförvaltningens arbetsuppgifter ges i RO.
I den nu gällande instruktionen för Riksdagens
förvaltningskontor sägs inledningsvis (1 §) att
förvaltningskontoret är ett serviceorgan för
riksdagen och att förvaltningskontoret i den
omfattning som framgår av instruktionen skall
tillhandahålla de resurser och den service som
behövs för kammarens, utskottens och övriga
riksdagsorgans verksamhet m.m.
I det förslag till ny instruktion som nu läggs fram
är avsikten inte att föreslå några sakliga ändringar
vad gäller huvuduppgifterna för den samlade
riksdagsförvaltningen. För att markera att
riksdagens förvaltning skall utgöra en integrerad
organisation och omfatta samtliga delar av
riksdagens egen förvaltning föreslås emellertid en
bestämmelse som mera konkret lyfter fram de
huvuduppgifter som åvilar den samlade förvaltningen.
Riksdagskommittén anser att det är av stor vikt att
instruktionen ger tydligt stöd åt alla de olika
verksamheter som skall bedrivas inom
riksdagsförvaltningen. Samtidigt är förvaltningens
uppgifter inte statiska. Riksdagens arbetsformer och
utvecklingen av det parlamentariska arbetet ställer
krav på en betydande flexibilitet hos förvaltningen.
Bestämmelserna i instruktionen bör således inte vara
så detaljerade eller utformade på sådant sätt att
det hela tiden krävs ändringar i instruktionen för
att förvaltningen skall kunna syssla med uppgifter
som i framtiden kan komma att anses betydelsefulla.
I 1 § instruktionsförslaget anges den samlade
förvaltningens huvuduppgifter. Den främsta uppgiften
är att stödja den parlamentariska beslutsprocessen,
dvs. att biträda vid behandlingen av riksdagens
ärenden.
Riksdagsförvaltningens roll avseende riksdagens verk
En viktig fråga när riksdagsförvaltningens uppgifter
skall bestämmas är vilken roll förvaltningen skall
ha när det gäller prövningen av budgetunderlagen för
riksdagens myndigheter utom Riksbanken. De
myndigheter som främst tilldrar sig intresse
härvidlag är Riksdagens ombudsmän (JO) och
Riksdagens revisorer.
Enligt nuvarande ordning överför riksdagens
förvaltningsstyrelse, i princip utan någon egentlig
granskning, uppgifterna i JO:s respektive
revisorernas budgetunderlag till ett underlag för
anslaget i statsbudgeten som översänds till
Regeringskansliet för att fogas in i
budgetpropositionen under respektive utgiftsområde.
Särskilt sedan den nya budgetprocessen med
utgiftstak och utgiftsramar infördes har denna
ordning inte varit tillfredsställande.
Förvaltningsstyrelsens avskaffande föranleder
förändringar rörande vem som skall ansvara för
prövningen innan budgetförslaget fogas in i
statsbudgeten och hur denna prövning bör ske.
Budgetpropositionens yrkanden beträffande JO och
revisorerna skall däremot behandlas i riksdagen och
beredas av respektive fackutskott (KU resp. FiU). En
förändring i det första ledet kan dock påverka hur
djupgående granskningen av KU och FiU måste vara i
det senare ledet.
Vid bedömningen av hur handläggningen och
prövningen av myndigheternas budgetunderlag skall
utföras och vem som skall fullgöra uppgiften är det
av avgörande betydelse att myndigheternas oberoende
ställning inte träds för nära.
Inom förvaltningen bör därför i första hand göras
endast en teknisk granskning utifrån generella krav
på budgetunderlagen. Eventuella tekniska avvikelser
från kraven noteras och bifogas som information till
budgetpropositionen. Det kan t.ex. gälla påpekanden
om att förslaget innehåller ofinansierade utökningar
eller beräkningar som avviker från
budgetanvisningarna.
Riksdagsstyrelsen bör också pröva anslagets storlek
i förhållande till den utgiftsram som kan förväntas
för utgiftsområdet. Riksdagsförvaltningen skall
således utifrån de av riksdagen fastställda målen
för verksamheten pröva vilka resurser som behövs.
I detta sammanhang kan styrelsen också uppmärksamma
respektive fackutskott på områden där en särskilt
ingående prövning av förutsättningarna för t.ex.
besparingar bör göras.
Förslaget till instruktion innebär att
riksdagsförvaltningen övertar den roll som
Riksdagens förvaltningskontor haft när det gäller
ansvaret för de centrala arbetsgivarfrågorna inom
riksdagens förhandlingsområde. Den centrala
arbetsgivarrollen är i stort sett begränsad till att
träffa centrala ramavtal för området och att vid
behov fungera som rådgivare. Utvecklingen under det
senaste årtiondet har inneburit att utrymmet för
lokala förhandlingar i frågor rörande löner och
anställningsvillkor och personalpolitiska frågor i
övrigt har ökat avsevärt. Den nya instruktion som nu
föreslås ger också betydande möjligheter för
riksdagsförvaltningen att överlåta avtalsfrågor till
riksdagens myndigheter.
Vad gäller individuella frågor kommer styrelsen i
den blivande riksdagsförvaltningen att överta
förvaltningsstyrelsens uppgift att besluta om
lönerna för de tjänster som tillhör den s.k.
undantagskretsen. Det gäller för närvarande
riksdagsdirektören, förvaltningschefen och
personalchefen vid Riksdagens förvaltningskontor,
justitieombudsmännen samt kanslichefen vid
Riksdagens revisorers kansli. För Riksbankens del
sköts motsvarande uppgift numera av
riksbanksfullmäktige.
Riksdagsförvaltningens ledning
Ett system i vilket myndighetschefen har totalansvar
för verksamheten samtidigt som styrelsen skall svara
för ledningen av myndigheten kan lätt leda till
oklara ansvarsförhållanden. En viktig fråga i detta
sammanhang är därför ansvarsfördelningen mellan
styrelsen och riksdagsdirektören. En tydlig
fördelning av ansvar och befogenheter är av
grundläggande betydelse härvidlag.
När det gäller regler för delegation och
beslutsbefogenheter anser Riksdagskommittén, bl.a.
på grund av styrelseledamöternas arbetsbelastning i
övrigt, att det är nödvändigt att finna en ordning
för organisation av arbetet och delegation av
beslutsfattandet så att styrelsen kan koncentrera
sin verksamhet på de viktigaste och principiellt
mest betydelsefulla ärendena.
Beslutanderätten i löpande ärenden bör således i
största möjliga omfattning ankomma på
riksdagsdirektören medan endast de allra viktigaste
och principiellt mest betydelsefulla avgörandena
förbehålls styrelsen.
Styrelsen skall utgöra en samlad parlamentarisk
ledning av riksdagsförvaltningen.
Huvuduppgiften är att tillse att förvaltningens
verksamhetsinriktning stämmer överens med de av
riksdagen angivna riktlinjerna och att
tillfredsställande resultat uppnås inom givna
ekonomiska ramar. Därtill kommer de övriga ärenden i
vilka styrelsen är förvaltningens beslutsorgan, s.k.
obligatoriska styrelseärenden.
Riksdagskommittén ser det som angeläget att de
uppgifter som åligger styrelsen preciseras i den nya
instruktionen. Preciseringen finns i 15 §.
Riksdagsdirektören skall vara chef för
förvaltningen och leda samt ansvara för den löpande
verksamheten enligt styrelsens direktiv och
riktlinjer.
Om de fördelar för riksdagen som avses med den nu
aktuella reformen skall vinnas är det av
grundläggande betydelse att riksdagsdirektören ges
de befogenheter och den auktoritet som behövs för
att denne självständigt skall kunna leda
förvaltningen och ta nödvändiga initiativ.
För det fall styrelsen vill försäkra sig om att den
dagliga ledningen av verksamheten överensstämmer med
riksdagens och styrelsens riktlinjer står
möjligheten att ställa frågor till
riksdagsdirektören eller begära särskild redovisning
alltid öppen.
Revision
I den nu gällande instruktionen för Riksdagens
förvaltningskontor anges att förvaltningskontoret
svarar för att intern revision sker av
riksdagsförvaltningen. I 1 § lagen (1988:46) om
revision av riksdagsförvaltningen m.m. stadgas
vidare att bl.a. riksdagens förvaltning själv skall
svara för sin internrevision. Bestämmelsen härom bör
överföras till den nya instruktionen.
När det gäller externrevisionen av
riksdagsförvaltningen skall Riksdagens revisorer
enligt 2 § lagen om revision av
riksdagsförvaltningen m.m. för varje avslutat
räkenskapsår granska bl.a. verksamheten vid
riksdagens förvaltning.
Överklagande
När det gäller beslut av myndigheter som lyder under
riksdagen föreligger en rätt att besvära sig. Enligt
1 § lagen (1989:186) om överklagande av
administrativa beslut av Riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter gäller lagen
överklagande av administrativa beslut av Riksdagens
förvaltningskontor, Riksbanken, Riksdagens ombudsmän
och Riksdagens revisorer. Ärenden enligt denna lag
avgörs till stor del av Riksdagens besvärsnämnd.
Riksdagsdirektören, kammarkansliet och
utskottskanslierna nämns inte i lagen.
Administrativa beslut av riksdagsorgan som inte
nämns i lagen kan i nuläget inte överklagas.
När samtliga riksdagens förvaltningsorgan nu
smälter samman till en enhetlig förvaltning innebär
det naturligen att lagen om överklagande av
administrativa beslut av Riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter ändras så att
administrativa beslut av samtliga organ ingående i
den samlade riksdagsförvaltningen skall kunna
överklagas, dvs. även beslut i administrativa
ärenden av riksdagsdirektören, kammarkansliet,
utskottskanslierna och EU-nämndens kansli.
Följande exempel belyser frågan. Om t.ex. ett
utskott begärt in en handling med stöd av 4 kap. 10
§ RO eller fått sig en handling tillsänd rörande ett
ärende under beredning, torde handlingen finnas hos
utskottet (riksdagen) och inte hos
riksdagsförvaltningen. I ett sådant fall är det
utskottet som har att pröva frågan om utlämnande av
handlingen. Utskottets beslut kan inte överklagas.
Rör handlingen däremot exempelvis ett
personalärende - men finns i ett utskottskansli - är
det riksdagsförvaltningen som ansvarar för
handlingen, och ett beslut av denna att inte lämna
ut handlingen skall alltså kunna överklagas.
I båda fallen är det utskottskansliet som fysiskt
hanterar handlingen. Avgörande för möjligheterna att
överklaga ett beslut att inte lämna ut en handling
är således vilket organ som enligt gällande
lagstiftning och regelverk - RO, instruktion och
arbetsordning för riksdagsförvaltningen - har att
besluta i frågan.
Riksdagskommittén kommer i sitt fortsatta arbete
med en arbetsordning för riksdagsförvaltningen i en
beslutsordning närmare belysa och reglera
beslutsbefogenheterna inom riksdagsförvaltningen.
När en tvist som rör beslut av en arbetsgivare med
offentlig ställning skall handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister, får
arbetstagaren, när det gäller myndigheter under
regeringen, enligt en nyligen företagen ändring i
lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att
överklaga (prop. 1998/99:138, bet. 1999/2000:AU3)
inte överklaga beslut i frågor som enligt avtal
skall avgöras av arbetsgivaren.
I samband med att lagen (1989:186) om överklagande
av administrativa beslut av Riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter kom till ansågs
det att klagomöjligheten beträffande beslut i här
aktuella frågor borde kunna avskaffas på sikt. I
avvaktan på detta borde de anställda hos riksdagen
och dess myndigheter, enligt förslaget, inte ha
sämre möjligheter att anföra besvär än anställda
inom den övriga statsförvaltningen.
Som framgår ovan har en lagändring som berör
arbetstagare vid regeringens myndigheter nyligen
genomförts. Lagändringen motiverades av att parterna
på det avtalsområdet enats om att begära att
möjligheten till överklagande skulle upphöra.
Eftersom motsvarande överenskommelse träffats på
riksdagens avtalsområde bör - i linje med den
bedömning som gjordes vid tillkomsten av 1989 års
lag - möjligheten att överklaga skälighetsavgöranden
tas bort. I detta sammanhang bör nämnas att
överklaganden rörande denna typ av beslut är mycket
sällsynta. Det anförda föranleder en ändring i 2 § 2
lagen (1989:186) om överklagande av administrativa
beslut av Riksdagens förvaltningskontor och
myndigheter.
Rättslig identitet, m.m.
Det arbete som nu bedrivs syftar till att slutföra
den organisationsförändring som påbörjades under
hösten 1998. Detta innebär inte att det därmed
skapas något nytt förvaltningsorgan med en rättslig
identitet som på något sätt skiljer sig från den
nuvarande. Inte heller påverkas - utöver ett
namnbyte - de förhållanden som för närvarande gäller
för Riksdagens förvaltningskontor i
redovisningshänseende.
Anställningar kommer i framtiden att ske i
riksdagsförvaltningen med placering i aktuell del av
organisationen.
Ikraftträdandebestämmelser och övergångsbestämmelser
m.m.
Förslaget är avsett att genomföras med verkan
fr.o.m. den 1 juli 2000. Samtidigt bör lagen
(1983:1061) med instruktion för Riksdagens
förvaltningskontor upphävas.
Konsekvensändringar
Bestämmelser rörande Riksdagens förvaltningskontor,
riksdagens förvaltningsstyrelse och
förvaltningsdirektören m.fl. organ samt
hänsyftningar m.m. till dessa förekommer, förutom i
RO och instruktionen för Riksdagens
förvaltningskontor, i ett antal författningar.
Konsekvensändringar är nödvändiga i dessa
författningar:
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den föreslagna lagen med
instruktion för riksdagsförvaltningen med den
ändringen att i förslagets 20 § bör ordet
invändningen bytas mot anmärkningen. Utskottet
tillstyrker övriga lagförslag.
Tillsyn över riksdagens tjänstemän
Bakgrund
Enligt 1 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn har Justitiekanslern, i den omfattning som
anges i lagens 2 och 3 §§, tillsyn över att de som
utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och
andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden.
Enligt 2 § står statliga myndigheter samt
anställda, uppdragstagare och andra som är knutna
till sådana myndigheter under Justitiekanslerns
tillsyn i den utsträckning som regeringen
föreskriver det. Justitiekanslerns tillsyn skall
dock ej kunna omfatta regeringen eller statsråd, ej
heller riksdagens myndigheter eller anställda och
uppdragstagare vid riksdagens myndigheter.
Under Justitiekanslerns tillsyn står, enligt 3 §,
dessutom andra som, utan att vara knutna till
statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag
varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna
deras verksamhet, dock ej t.ex. ledamöter av
riksdagen.
I prop. 1975/76:52 med förslag till lag om
Justitiekanslerns tillsyn m.m. uttalade
departementschefen när det gällde JK:s
tillsynsområde (s.15):
I ett hänseende vill jag emellertid förorda en
avvikelse mellan JK:s och JO:s tillsynsområden. Jag
syftar på tillsynen över riksdagsförvaltningen. JK
är att se som en regeringens förtroendeman vid
kontrollen av att den offentliga verksamheten utövas
lagenligt och korrekt. Det är inte väl förenligt med
annars tillämpade principer att en regeringen
underställd ämbetsman övar tillsyn över riksdagens
myndigheter och tjänstemän. Med hänsyn härtill och
då det från saklig synpunkt får anses fullt
tillräckligt att riksdagsförvaltningen är
underkastad JO:s tillsyn föreslår jag att riksdagens
organ och till dem knutna tjänstemän och
uppdragstagare helt undantas från JK:s tillsyn.
- - - Med den begränsning som följer av det nyss
sagda föreslår jag alltså att JK:s tillsyn
fr.o.m. 1976 års ingång skall avse statliga och
kommunala myndigheter - vari ingår de av
utredningarna särskilt nämnda inrättningarna -
tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa
myndigheter samt annan som innehar tjänst eller
uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt
angår denna hans verksamhet. Undantag bör göras -
förutom för riksdagsförvaltningen - för
regeringen, statsråd och ledamöter av beslutande
statlig och kommunal församling.
Utskottets bedömning
Av lagen om Justitiekanslerns tillsyn framgår att
riksdagens myndigheter samt anställda och
uppdragstagare vid riksdagens myndigheter är
undantagna från JK:s tillsyn. Något motsvarande
undantag görs dock ej i lagen för anställda och
uppdragstagare i riksdagen. Enligt utskottet bör 3 §
lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
förtydligas på så sätt att det av paragrafens punkt
3 framgår att riksdagens anställda och
uppdragstagare inte står under JK:s tillsyn.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagsordningen
att riksdagen antar det av talmanskonferensen i förslag
1999/2000:TK1 framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen (bilaga 1) dock med
den ändringen att tilläggsbestämmelsen 1.7.2
riksdagsordningen får den lydelse som i bilaga 3
betecknas Utskottets förslag,
2. beträffande instruktion för
riksdagsförvaltningen
att riksdagen antar det av talmanskonfererensen i förslag
1999/2000:TK2 framlagda förslaget till lag
(0000:00) med instruktion för
riksdagsförvaltningen (bilaga 2) dock med den
ändringen att i 20 § ordet invändningen byts ut
mot ordet anmärkningen,
3. beträffande konsekvensändringar
att riksdagen antar de av talmanskonferensen i förslag
1999/2000:TK2 framlagda och i bilaga 2 intagna
förslagen till
lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier,
lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande
av lagar och andra författningar,
lag om ändring i lagen (1982:1255) om
författningssamlingar för riksdagens
förvaltningskontor och Riksbanken,
lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen,
lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion
för Riksdagens ombudsmän,
lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion
för Riksdagens revisorer,
lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av
riksdagens förvaltning och riksdagens myndigheter
m.m.,
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank,
lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande
av administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter,
lag om ändring i lagen (1993:825) om
personregister i riksdagens informationssystem
Rixlex,
lag om ändring i lagen (1993:1426) med
instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
lag om ändring i lagen (1993:1427) med
instruktion för Statsrådsarvodesnämnden,
lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter,
27 lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m.
till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
28
29 lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),
30
31 lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering
av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen,
32
33 lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd till
riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen,
34
35 lag om ändring i lagen (1999:1286) om ändring i
lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter,
36
4. beträffande Justitiekanslerns tillsyn
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslerns tillsyn.
Stockholm den 9 maj 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Tommy
Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),
Kenth Högström (s) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om
riksdagsordningen[1]1
dels att tilläggsbestämmelserna 1.7.3, 2.4.2 samt
9.1.3 skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 2 och 7 §§, 2 kap. 6, 10 och 13
§§, 9 kap. 1-4 §§ samt tilläggsbestämmelserna
1.7.1, 1.7.2, 2.14.2, 3.8.2, 6.1.1, 6.4.1, 9.1.2
samt 9.7.1 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny
bestämmelse, 1 kap. 11 §, av följande lydelse.
1 kap.
2 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Riksdagen samlas efter Riksdagen samlas efter
riksdagsval till riksmöte riksdagsval till riksmöte
på tid som angives i 3 på tid som anges i 3 kap.
kap. 5 § regeringsformen. 5 § regeringsformen.
-----------------------------------------------------
Under år då ordinarie Under år då ordinarie
riksdagsval icke hålles, riksdagsval inte hålls,
inleds nytt riksmöte på inleds nytt riksmöte på
dag i september som dag i september som
riksdagen på förslag av riksdagen på förslag av
talmanskonferensen riksdagsstyrelsen
fastställt vid föregående fastställt vid föregående
riksmöte. riksmöte.
-----------------------------------------------------
Har tillkännagivande om extra val gjorts före den
fastställda dagen, skall nytt riksmöte enligt andra
stycket inledas endast om riksdagen med anledning av
valet samlas före juni månads utgång.
Riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar.
-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmannen eller, i hans Talmannen eller, i hans
ställe, vice talman leder eller hennes ställe, vice
riksdagens arbete. talman leder riksdagens
arbete.
-----------------------------------------------------
Talmanskonferensen Riksdagsstyrelsen
överlägger om åtgärder överlägger om planeringen
som kan främja av riksdagsarbetet, leder
planmässighet i riksdagsförvaltningen
riksdagens arbete. samt beslutar i ärenden
av större vikt rörande
riksdagens
internationella
kontaktverksamhet.
-----------------------------------------------------
Talmanskonferensen består Riksdagsstyrelsen består
av talmannen, vice av talmannen som
talmännen, en företrädare ordförande samt tio andra
för varje partigrupp i ledamöter som riksdagen
riksdagen som motsvarar utser inom sig för
parti med minst fyra riksdagens valperiod.
procent av rösterna i
hela riket vid senaste De partigrupper i
val till riksdagen, riksdagen som motsvarar
utskottens ordförande partier med minst fyra
samt vice ordföranden i procent av rösterna i
riksdagens hela riket vid senaste
förvaltningsstyrelse. val till riksdagen utser
Partigruppernas vardera en särskild
företrädare tillsätts vid företrädare som skall
början av varje riksmöte samråda med talmannen om
för tiden till dess nästa arbetet i kammaren i
riksmöte börjar. De utses enlighet med bestämmelser
med motsvarande i denna riksdagsordning.
tillämpning av det
förfarande som angives i
7 kap. 12 § första
stycket.
-----------------------------------------------------
1.7.1
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmanskonferensen Riksdagsstyrelsen
sammanträder på kallelse sammanträder på kallelse
av talmannen. av talmannen.
-----------------------------------------------------
1.7.2
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid förfall för Riksdagen utser
ordföranden i utskott ersättare för de valda
inträder vice ordföranden ledamöterna av
i hans ställe. riksdagsstyrelsen.
Suppleanter för Partigrupperna utser
partigruppernas ersättare för sina
företrädare behöver ej särskilda företrädare.
utses.
Riksdagsstyrelsen
Talmanskonferensen sammanträder inom stängda
sammanträder inom stängda dörrar. Vill styrelsen
dörrar. Vill konferensen inhämta upplysningar av
inhämta upplysningar av någon som ej tillhör
någon som ej tillhör styrelsen, får den kalla
konferensen, får den honom till sammanträde.
kalla honom till De vice talmännen, de av
sammanträde. de särskilda företrädarna
Kammarsekreteraren och för partigrupperna som
chefen för inte är ledamöter av
förvaltningskontoret får styrelsen samt
deltaga i konferensens kammarsekreteraren får
överläggningar. delta i styrelsens
överläggningar.
-----------------------------------------------------
1.7.3
utgår
11 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Ordförandekonferensen
överlägger i frågor av
gemensamt intresse för
verksamheten i kammaren,
utskotten och EU-nämnden.
Ordförandekonferensen
består av talmannen som
ordförande samt
utskottens och EU-
nämndens ordförande.
-----------------------------------------------------
2 kap.
2.4.2
utgår
**FOOTNOTES**
[1]:1 Riksdagsordningen omtryckt 1998:1450
6 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmannen beslutar efter Talmannen beslutar efter
samråd med samråd med
talmanskonferensen vilka riksdagsstyrelsen vilka
uppehåll i kammarens uppehåll i kammarens
arbete om en vecka eller arbete om en vecka eller
längre tid som skall längre tid som skall
förekomma under pågående förekomma under pågående
riksmöte. riksmöte.
-----------------------------------------------------
Har regeringen förordnat om extra val, kan talmannen
på begäran av regeringen besluta att uppehåll skall
göras i kammarens arbete under återstoden av
valperioden.
Talmannen kan besluta att avbryta uppehåll i
kammarens arbete. Sådant beslut skall fattas om
regeringen eller minst etthundrafemton av
riksdagens ledamöter begär det.
Om uppehåll i kammarens arbete avbryts på begäran
av regeringen eller etthundrafemton av riksdagens
ledamöter skall talmannen, om begäran innehåller ett
sådant önskemål, kalla kammaren till sammanträde
inom tio dagar från det att begäran framställdes.
-----------------------------------------------------
10 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid sammanträde får varje ledamot och varje
statsråd, med de undantag denna riksdagsordning
föreskriver, fritt yttra sig i alla frågor som är
under behandling och om lagligheten av allt som
tilldrager sig vid sammanträdet.
Statschefen kan avgiva ämbetsförklaring inför
kammaren.
-----------------------------------------------------
Talmannen kan efter Talmannen kan efter
samråd med de av samråd med de särskilda
partigrupperna utsedda företrädarna för
ledamöterna i partigrupperna besluta
talmanskonferensen att debatt utan samband
besluta att debatt utan med annan handläggning
samband med annan får äga rum vid
handläggning får äga rum sammanträde med kammaren.
vid sammanträde med Sådan debatt får
kammaren. Sådan debatt begränsas till att avse
får begränsas till att särskilt ämne eller delas
avse särskilt ämne eller in i avsnitt efter ämne.
delas in i avsnitt efter
ämne.
-----------------------------------------------------
13 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmannen skall samråda Talmannen skall samråda
med de av partigrupperna med de särskilda
utsedda ledamöterna i företrädarna för
talmanskonferensen om partigrupperna om
uppläggningen av upppläggningen av
kammarens överläggningar. kammarens överläggningar.
-----------------------------------------------------
2.14.2
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmannen bestämmer efter Talmannen bestämmer
samråd med de av efter samråd med de
partigrupperna utsedda särskilda företrädarna
ledamöterna i för partigrupperna om
talmanskonferensen om tiden för anförande i
tiden för anförande i särskilt anordnad debatt
särskilt anordnad debatt utan samband med annan
utan samband med annan handläggning.
handläggning.
-----------------------------------------------------
Partigrupp skall till
talmannen anmäla
företrädare som sägs i
första stycket.
-----------------------------------------------------
3 kap.
3.8.2
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Talmanskonferensen får Riksdagsstyrelsen får
väcka förslag hos väcka förslag hos
riksdagen i fråga som riksdagen i fråga som
gäller riksdagsarbetets gäller riksdagsarbetets
bedrivande. bedrivande eller i annan
Talmanskonferensen kan fråga om den faller under
vidare i annat fall styrelsens handläggning.
framlägga förslag för Styrelsen kan vidare i
riksdagen i fråga som annat fall framlägga
gäller riksdagen eller förslag för riksdagen i
dess organ, om förslaget fråga som gäller
grundar sig på utredning riksdagen eller dess
som talmanskonferensen organ, om förslaget
har tillsatt på grundar sig på utredning
riksdagens uppdrag. som styrelsen har
tillsatt på riksdagens
Riksdagens uppdrag.
förvaltningsstyrelse får
väcka förslag hos
riksdagen i fråga som
faller under styrelsens
handläggning.
-----------------------------------------------------
6 kap.
6.1.1
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Interpellation ingives Interpellation inges
till kammarkansliet. Den till kammarkansliet. Den
skall vara egenhändigt skall vara egenhändigt
undertecknad av undertecknad av
interpellanten. Talmannen interpellanten. Talmannen
låter utan dröjsmål låter utan dröjsmål
statsrådet få del av statsrådet få del av
interpellationen och interpellationen och
anmäler den vid närmast anmäler den vid närmast
följande sammanträde med följande sammanträde med
kammaren. kammaren.
Talmannen fastställer Talmannen fastställer
efter samråd med de av efter samråd med de
partigrupperna utsedda särskilda företrädarna
ledamöterna i för partigrupperna den
talmanskonferensen dag dag under riksmöte då
under riksmöte då interpellation senast får
interpellation senast får inges till
ingivas till kammarkansliet. Om
kammarkansliet. Om särskilda skäl föreligger
särskilda skäl föreligger får dock talmannen medge
får dock talmannen att interpellationen får
medgiva att framställas även om den
interpellationen får ingetts efter denna dag.
framställas även om den
ingivits efter denna dag.
-----------------------------------------------------
6.4.1
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Skriftlig fråga ingives Skriftlig fråga inges
till kammarkansliet. Den till kammarkansliet. Den
skall vara egenhändigt skall vara egenhändigt
undertecknad av den undertecknad av den
ledamot som framställer ledamot som framställer
frågan. Talmannen låter frågan. Talmannen låter
utan dröjsmål statsrådet utan dröjsmål statsrådet
få del av frågan och få del av frågan och
anmäler den vid närmast anmäler den vid närmast
följande sammanträde med följande sammanträde med
kammaren. kammaren.
-----------------------------------------------------
Skriftligt svar inlämnas till kammarkansliet som
överlämnar svaret till den ledamot som ställt
frågan.
-----------------------------------------------------
De skriftliga frågor som De skriftliga frågor som
under en vecka ingivits under en vecka ingetts
senast klockan 10 på senast klockan 10 på
fredag besvaras senast fredag besvaras senast
klockan 12 på onsdag i klockan 12 på onsdag i
följande vecka. följande vecka.
Under längre uppehåll i Under längre uppehåll i
kammarens arbete än en kammarens arbete än en
månad får talmannen månad får talmannen
besluta att svar lämnas besluta att svar lämnas
inom fjorton dagar efter inom fjorton dagar efter
det att frågan det att frågan
framställts. Sådant framställts. Sådant
beslut meddelas efter beslut meddelas efter
samråd med de av samråd med de särskilda
partigrupperna utsedda företrädarna för
ledamöterna i partigrupperna. Om svar
talmanskonferensen. Om inte lämnas inom denna
svar inte lämnas inom tid skall statsrådet
denna tid skall meddela kammarkansliet
statsrådet meddela när frågan kommer att
kammarkansliet när frågan besvaras eller att den
kommer att besvaras eller inte kommer att besvaras.
att den inte kommer att
besvaras.
-----------------------------------------------------
9 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Riksdagens förvaltning
består av kammarkansliet,
utskottens och EU-
nämndens kanslier samt
förvaltningskontoret.
-----------------------------------------------------
Kammaren utser en kammarsekreterare. Val av
kammarsekreterare äger rum vid början av riksmötet
närmast efter ordinarie val till riksdagen och
gäller för tiden till dess nytt val av
kammarsekreterare förrättas.
-----------------------------------------------------
Kammarsekreteraren låter Kammarsekreteraren låter
föra protokollet vid föra protokollet vid
sammanträde med kammaren. sammanträde med kammaren.
Han expedierar riksdagens Han eller hon expedierar
beslut och biträder i riksdagens beslut och
övrigt talmannen i biträder i övrigt
riksdagsarbetet. talmannen i
riksdagsarbetet.
-----------------------------------------------------
9.1.2
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Kammarsekreteraren, med Kammarsekreteraren, med
tjänstebenämningen tjänstebenämningen
riksdagsdirektör, har ett riksdagsdirektör, är
överordnat ansvar för chef för
ledningen och riksdagsförvaltningen och
samordningen av sekreterare i
riksdagsförvaltningen. krigsdelegationen.
Kammarsekreteraren
förestår kammarkansliet
och är sekreterare i
krigsdelegationen. Han
för protokoll vid
sammanträde med
talmanskonferensen.
-----------------------------------------------------
9.1.3
utgår
2 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Utskotten och EU-nämnden Utskotten och EU-nämnden
biträds av kanslier. biträds av kanslier som
Chefen för ett sådant ingår i
kansli skall vara svensk riksdagsförvaltningen.
medborgare. Chefen för ett sådant
kansli skall vara svensk
medborgare.
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Riksdagens Riksdagen beslutar om
förvaltningskontor ledes instruktion för
av riksdagens riksdagsförvaltningen.
förvaltningsstyrelse.
Styrelsen består av
talmannen som ordförande
och åtta andra ledamöter,
vilka riksdagen väljer
inom sig för riksdagens
valperiod. I styrelsen
kan också ingå högst tre
personalföreträdare
enligt vad riksdagen
närmare föreskriver.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Riksdagens Riksdagsförvaltningen
förvaltningskontor skall, skall, såvitt gäller
såvitt gäller riksdagen riksdagen och riksdagens
och riksdagens myndigheter, i den
myndigheter, i den omfattning riksdagen
omfattning riksdagen bestämmer
bestämmer
1. handlägga frågor
1. handlägga frågor angående förhandlingar om
angående förhandlingar om anställnings- och
anställnings- och arbetsvillkor för
arbetsvillkor för arbetstagare samt andra
arbetstagare samt andra personalfrågor,
personalfrågor,
2. göra upp förslag till
2. göra upp förslag till anslag på statsbudgeten,
anslag på statsbudgeten,
3. i övrigt handlägga
3. i övrigt handlägga frågor om förvaltningen
frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor
inom riksdagen och frågor om förvaltning av
om förvaltning av ekonomisk natur inom
ekonomisk natur inom riksdagens myndigheter,
riksdagens myndigheter, utom Riksbanken,
utom Riksbanken,
4. meddela föreskrifter
4. meddela föreskrifter och råd i sådana frågor
och råd i sådana frågor som avses i 1-3.
som avses i 1-3.
-----------------------------------------------------
9.7.1
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Utskott får besluta, att Utskott får besluta, att
företrädare för utskottet företrädare för utskottet
skall företaga skall företa studieresor
studieresor för att för att inhämta
inhämta upplysningar i upplysningar i ämne inom
ämne inom dess dess beredningsområde.
beredningsområde.
Utskott skall samråda
Utskott skall samråda med riksdagsstyrelsen,
med talmanskonferensen, innan det fattar beslut
innan det fattar beslut om utrikes studieresa.
om utrikes studieresa. Styrelsen skall uttala
Talmanskonferensen skall sig om i vad mån resan
uttala sig om i vad mån lämpligen bör genomföras.
resan lämpligen bör Därvid skall hänsyn tas
genomföras. Därvid skall till riksdagens
hänsyn tagas till internationella
riksdagens förbindelser, till
internationella kostnaderna och till
förbindelser, till omständigheterna i
kostnaderna och till övrigt.
omständigheterna i
övrigt. Styrelsen kan meddela
närmare bestämmelser om
Talmanskonferensen kan utskottens studieresor.
meddela närmare Ledamot av riksdagen kan
bestämmelser om erhålla bidrag till
utskottens studieresor. kostnaden för enskild
Ledamot av riksdagen kan studieresa. Styrelsen kan
erhålla stipendium för meddela närmare
enskild studieresa. bestämmelser om sådana
Talmanskonferensen kan resor.
meddela närmare
bestämmelser om sådana
resor.
-----------------------------------------------------
8 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Åtal mot här angiven Åtal mot här angiven
befattningshavare för befattningshavare för
brott, begånget i brott, begånget i
utövningen av hans utövningen av hans
uppdrag eller tjänst, får uppdrag eller tjänst får
beslutas, beslutas,
1. åtal mot fullmäktig i 1. åtal mot fullmäktig i
Riksbanken, ledamot av Riksbanken, ledamot av
Riksbankens direktion Riksbankens direktion
eller någon av Riksdagens eller någon av Riksdagens
revisorer endast av revisorer endast av
finansutskottet, finansutskottet,
2. åtal mot ledamot av 2. åtal mot ledamot av
riksdagens riksdagsstyrelsen, av
förvaltningsstyrelse, av riksdagens
riksdagens valprövningsnämnd eller
valprövningsnämnd eller av riksdagens
av riksdagens besvärsnämnd eller mot
besvärsnämnd eller mot Riksdagens ombudsman
Riksdagens ombudsman eller kammarsekreteraren
eller kammarsekreteraren endast av
endast av konstitutionsutskottet.
konstitutionsutskottet.
-----------------------------------------------------
Vad som sägs i första stycket om åtal mot ledamot av
Riksbankens direktion skall inte tillämpas i fråga
om brott begånget i utövningen av Riksbankens
beslutanderätt enligt lagen (1992:1602) om valuta-
och kreditreglering.
-----------------------------------------------------
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
1. Lag (0000:00) med instruktion för
riksdagsförvaltningen
Uppgifter
1 § Riksdagsförvaltningens huvuduppgifter är att
1. biträda vid behandlingen av riksdagens ärenden,
2. svara för de myndighetsfunktioner och
förvaltningsuppgifter som anges i 9 kap. 4 §
riksdagsordningen,
3. informera om riksdagens arbete och frågor som
rör EU,
4. handlägga ärenden rörande riksdagens
internationella kontakter samt
5. tillhandahålla de resurser och den service m.m.
som i övrigt behövs för kammarens, utskottens och
övriga riksdagsorgans verksamhet.
2 § Riksdagsförvaltningen skall om annat inte är
särskilt föreskrivet
1. upprätta förslag till anslag på statsbudgeten
avseende riksdagen och dess myndigheter m.m.,
2. meddela för riksdagen och dess myndigheter utom
Riksbanken gemensamma budget- och
redovisningsföreskrifter samt föreskrifter för
utnyttjande av medel som har anslagits för riksdagen
och dess organ,
3. handlägga frågor dels om arvoden och
ersättningar till riksdagens ledamöter och till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet, dels om
pensioner och andra förmåner till ledamöterna och
deras efterlevande samt till företrädarna och deras
efterlevande,
4. svara för frågor om löner och ersättningar till
arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter utom
Riksbanken samt frågor angående pensioner och andra
förmåner till dessa arbetstagare och deras
efterlevande,
5. svara för frågor som rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare såvitt gäller
riksdagen och dess myndigheter samt företräda
riksdagen och dess myndigheter som arbetsgivare i
arbetstvister rörande kollektivavtal som har slutits
av riksdagsförvaltningen.
Riksdagsförvaltningen skall bereda riksdagens
myndigheter tillfälle att framföra sina synpunkter
på förhandlingsfrågor som direkt berör respektive
myndighet.
Riksdagsförvaltningen får till envar av riksdagens
myndigheter överlämna handläggningen av en
avtalsfråga som är av betydelse för myndigheten.
3 § Riksdagsförvaltningen skall utöver vad som anges
i 1 och 2 §§ utföra de uppgifter som riksdagen genom
särskilt beslut ålägger förvaltningen.
4 § Riksdagsförvaltningen får, utom såvitt avser
Riksbanken, föreskriva eller för särskilt fall
besluta att endast den som är svensk medborgare får
ha anställning vid riksdagen eller dess myndigheter.
5 § Utöver vad som följer av 2 och 4 §§ meddelar
riksdagsförvaltningen föreskrifter och råd inom sitt
verksamhetsområde.
6 § Inom sitt verksamhetsområde företräder
riksdagsförvaltningen staten vid domstol.
Förvaltningen får uppdra åt en annan myndighet eller
åt ett ombud att föra förvaltningens talan.
7 § Varje år före den 1 mars skall
riksdagsförvaltningen till riksdagen avge
årsredovisning för riksdagens förvaltning för det
senaste budgetåret.
8 § Riksdagsförvaltningen svarar för att intern
revision sker av förvaltningen.
9 § Riksdagsförvaltningen får inom sitt
verksamhetsområde utföra uppdrag och tillhandahålla
varor och tjänster samt inom riksdagens fastigheter
upplåta lägenheter och lokaler. Förvaltningen får ta
ut avgifter för sådana varor och tjänster samt
uppdrag och upplåtelser.
10 § Riksdagsförvaltningen får delta i
internationellt biståndsarbete inom det
parlamentariska området.
Riksdagsförvaltningens ledning
11 § Riksdagsförvaltningen leds av en styrelse som
ansvarar för verksamheten. Bestämmelser om val av
ledamöter och om ordförande i riksdagsstyrelsen
finns i riksdagsordningen.
12 § Riksdagsdirektören är chef för förvaltningen
och ansvarar för och leder verksamheten enligt
styrelsens direktiv och riktlinjer.
När riksdagsdirektören inte är i tjänst sköts
uppgifterna som chef för riksdagsförvaltningen av
tjänsteman som riksdagsdirektören efter samråd med
talmannen utser.
Råd för ledamotsnära frågor
13 § Riksdagsstyrelsen utser inom sig för
valperioden ett råd som tillsammans med
riksdagsdirektören skall bereda ledamotsnära frågor.
I rådet skall ingå en representant för varje
partigrupp med närvaro- och yttranderätt i
styrelsen.
Rådet sammanträder på kallelse av
riksdagsdirektören.
14 § Innan riksdagsdirektören avgör ett ärende av
särskild betydelse för riksdagens ledamöter skall
dennes förslag till avgörande föreläggas rådet för
ledamotsnära frågor.
Riksdagsdirektören får i övrigt förelägga rådet
ärenden som är av betydelse för riksdagens
ledamöter.
Om två eller flera ledamöter i rådet är emot
riksdagsdirektörens förslag till avgörande av ett
förelagt ärende skall detta hänskjutas till
styrelsen för beslut.
Styrelsens ansvar och uppgifter
15 § Styrelsen skall pröva om förvaltningens
verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse
med syftet för verksamheten. Styrelsen beslutar om
1. förslag och framställningar till riksdagen,
2. målen för förvaltningens verksamhet,
3. förvaltningens årsredovisning, delårsrapport och
förslag till budget för riksdagen,
4. åtgärder med anledning av Riksdagens revisorers
rapporter över förvaltningens verksamhet och den
redovisning som styrelsen skall lämna till riksdagen
enligt 7 §,
5. åtgärder med anledning av internrevisionens
redovisning samt revisionsplan,
6. föreskrifter som enligt denna lag eller andra
författningar får meddelas av riksdagsförvaltningen,
7. riksdagsförvaltningens arbetsordning,
8. slutande av kollektivavtal med arbetstagarnas
huvudorganisationer, avbrytande av annan förhandling
än förhandling i tvist om avtal, lockout eller annan
stridsåtgärd samt andra förhandlingsfrågor som är av
principiell natur eller har större ekonomisk
betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess
myndigheter,
9. anställning på chefsnivå direkt under
riksdagsdirektören samt av kanslichef i utskott och
EU-nämnden,
10. frågor som avses i 4 §,
11. frågor som hänskjutits till styrelsen från
rådet för ledamotsnära frågor,
12. frågor som är av större vikt eller principiell
betydelse eller som riksdagsdirektören hänskjuter
till styrelsen.
16 § Riksdagsstyrelsen är beslutför när ordföranden
och därutöver minst sex av de av riksdagen valda
ledamöterna är närvarande.
Vid omröstning tillämpas bestämmelserna i 18 §
förvaltningslagen (1986:223).
17 § Riksdagsstyrelsen får överlåta till
riksdagsdirektören att avgöra ärenden som avses i 15
§ 4-6 och 8-10 i vilka styrelsens beslut inte utan
olägenhet kan avvaktas.
Styrelsen får i övrigt överlåta till
riksdagsdirektören att besluta om sådana
föreskrifter som inte är av större vikt eller
principiell betydelse.
Bemyndigande för riksdagsdirektören enligt första
eller andra stycket skall framgå av arbetsordningen
eller genom särskilt beslut av riksdagsstyrelsen.
Ett beslut som har fattats av riksdagsdirektören
med stöd av första stycket skall anmälas för
styrelsen vid dess nästkommande sammanträde.
Riksdagsdirektörens ansvar och uppgifter
18 § Riksdagsdirektören skall se till att
verksamheten bedrivs författningsenligt och
effektivt.
Det åligger riksdagsdirektören att
1. se till att riksdagsledamöternas, allmänhetens
och andras kontakter med riksdagsförvaltningen
underlättas genom en god service och tillgänglighet,
genom information och genom ett klart och begripligt
språk i förvaltningens skrivelser och beslut,
2. hushålla väl med de medel som ställs till
förfogande för riksdagsförvaltningens verksamhet,
3. verka för att riksdagsförvaltningen genom
samarbete med andra statliga myndigheter och på
annat sätt tar till vara de fördelar som kan vinnas
för staten som helhet,
4. fortlöpande följa upp och pröva förvaltningens
verksamhet och konse-kvenserna av de
författningsföreskrifter och särskilda beslut som
rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs,
5. beakta de krav som ställs på verksamheten när
det gäller totalförsvaret, en ekologiskt hållbar
utveckling, jämställdheten mellan kvinnor och män
samt etnisk mångfald i arbetslivet,
6. verka för att förvaltningens organisation är
utformad så att redovisningen, medelsförvaltningen
och förvaltningen av övriga tillgångar samt
förvaltningens verksamhet i övrigt kontrolleras på
ett betryggande sätt.
19 § Riksdagsdirektören skall
1. se till att styrelsen får det underlag som den
behöver för att ta ställning till omfattningen och
inriktningen av verksamheten,
2. se till att de anställda är väl förtrogna med
målen för verksamheten,
3. skapa goda arbetsförhållanden och ta till vara
och utveckla de anställdas kompetens och erfarenhet.
Revisionsberättelse
20 § Om Riksdagens revisorers revisionsberättelse
över förvaltningens årsredovisning innehåller någon
anmärkning, skall förvaltningen, inom en månad efter
berättelsens överlämnande, till riksdagen redovisa
de åtgärder förvaltningen har vidtagit eller avser
att vidta med anledning av invändningen.
Förvaltningens organisation
21 § Förvaltningen beslutar om sin organisation.
22 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut
skall meddelas de bestämmelser som behövs om
förvaltningens organisation och formerna för dess
verksamhet.
Personalansvarsnämnd
23 § Riksdagsförvaltningens personalansvarsnämnd
prövar följande frågor för anställda i
riksdagsförvaltningen:
1. skiljande från anställning på grund av
personliga förhållanden,
dock inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.
Riksdagsdirektören är ordförande i
personalansvarsnämnden. Bestämmelser om nämndens
sammansättning i övrigt och om dess verksamhet
meddelas i arbetsordningen.
24 § Personalansvarsnämnden är beslutför när
ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
Ärendenas handläggning
25 § Ärenden som inte skall avgöras av
riksdagsstyrelsen eller personalansvarsnämnden
avgörs av riksdagsdirektören. Om sådant ärende inte
behöver prövas av riksdagsdirektören får det avgöras
av en annan tjänsteman i den omfattning som framgår
av arbetsordningen eller särskilda beslut.
26 § Ärendena avgörs efter föredragning.
27 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut får
det medges att ärenden som avgörs av någon annan
tjänsteman än riksdagsdirektören inte behöver
föredras.
28 § Riksdagsdirektören får utan föredragning fatta
beslut som inte kan skjutas upp till dess att
ärendet hunnit föredras.
29 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut
skall det bestämmas vem som får begära in
förklaringar, upplysningar eller yttranden i
ärendena.
30 § I fråga om varje beslut skall det finnas en
handling varav framgår
- dagen för beslutet,
- beslutets innehåll,
- vem som har fattat beslutet,
- vem som har varit föredragande och
- vem som har varit med om den slutliga
handläggningen utan att delta i avgörandet.
Protokoll skall föras när det förekommer skiljaktig
mening eller när det behövs protokoll av någon annan
orsak.
En skiljaktig mening skall alltid anges när
underrättelse lämnas om innehållet i ett beslut av
riksdagsförvaltningen varigenom förvaltningen
avgjort ett ärende.
Överklagande
31 § Bestämmelser om överklagande av beslut av
riksdagsförvaltningen finns i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av
riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter.
____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
2. Genom denna lag upphävs lagen (1983:1061) med
instruktion för Riksdagens förvaltningskontor.
2. Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier[2]
dels att i 13 § orden "riksdagens
förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot
"riksdagsstyrelsen",
dels att i 14 § orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[2]: Lagen omtryckt 1987:876
Senaste lydelse av
13 § 1989:241
14 § 1989:241.
3. Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande
av lagar och andra författningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar[3]1
dels att i 3 och 8 §§ orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att i 8 § ordet "förvaltningskontoret" skall
bytas ut mot "riksdags-förvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[3]:1 Lagen omtryckt 1989:935
Senaste lydelse av 3 § 1999:938
4. Lag om ändring i lagen (1982:1255) om
författningssamlingar för riksdagens
förvaltningskontor och Riksbanken
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1255)
om författningssamlingar för riksdagens
förvaltningskontor och Riksbanken[4]1
dels att i 1, 2, 10, 11 och 19 §§ orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att i 1 § ordet "förvaltningskontoret" skall
bytas ut mot "riksdags-förvaltningen",
dels att rubriken till lagen skall lyda "Lag om
författningssamlingar för riksdagsförvaltningen och
Riksbanken",
dels att rubriken närmast före 1 § skall lyda
"Författningssamling för riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[4]:1 Senaste lydelse av 11 § 1987:945
5. Lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen[5]1
dels att i 7, 14, 20, 21, 24-28 och 31 §§ orden
"riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att i 7, 17, 24, 34 och 40 §§ ordet
"förvaltningskontoret" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att i 22 och 35 §§ ordet
"förvaltningsdirektören" skall bytas ut mot
"riksdagsdirektören",
dels att 3 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Hos riksdagen skall Hos riksdagen skall
finnas en säkerhetschef, finnas en säkerhetschef,
som är direkt underställd som är direkt underställd
chefen för riksdagens förvaltningschefen.
förvaltningskontor. Säkerhetschefen ansvarar
Säkerhetschefen ansvarar för och leder
för och leder säkerhetsskyddet enligt
säkerhetsskyddet enligt en instruktion som
en instruktion som beslutas av
beslutas av riksdagsförvaltningen.
förvaltningskontoret.
För säkerhetschefen
För säkerhetschefen skall finnas en
skall finnas en ställföreträdare.
ställföreträdare.
-----------------------------------------------------
39 §[6]2
-----------------------------------------------------
Närmare föreskrifter för Närmare föreskrifter för
riksdagens myndigheter om riksdagens myndigheter om
säkerhetsprövning enligt säkerhetsprövning enligt
säkerhetsskyddslagen säkerhetsskyddslagen
(1996:627) får meddelas (1996:627) får meddelas
av respektive myndighet. av respektive myndighet.
I 6 § första stycket I 5 § lagen (0000:00) med
lagen (1983:1061) med instruktion för
instruktion för riksdagsförvaltningen ges
riksdagens riksdagsförvaltningen
förvaltningskontor ges behörighet att meddela
förvaltningskontoret föreskrifter och råd inom
behörighet att meddela sitt verksamhetsområde.
förvaltningsföreskrifter
om de frågor som kontoret
skall handlägga.
[6]:2 Senaste lydelse 1996:629
6. Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion
för Riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens ombudsmän[7]1
dels att i 2 § orden "riksdagens
förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot
"riksdagsstyrelsen",
dels att 29 § skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
29 §[8]
-----------------------------------------------------
Om överklagande av beslut Om överklagande av
som gäller beslut som gäller
tjänstetillsättning eller tjänstetillsättning eller
eljest rör tjänsteman vid eljest rör tjänsteman vid
expeditionen, föreskrivs expeditionen, föreskrivs
i lagen (1989:186) om i lagen (1989:186) om
överklagande av överklagande av
administrativa beslut av administrativa beslut av
riksdagens riksdagsförvaltningen och
förvaltningskontor och riksdagens myndigheter.
myndigheter.
[8]: Senaste lydelse 1989:190.
7. Lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion
för Riksdagens revisorer
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1987:518) med
instruktion för Riksdagens revisorer skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
20 §[9]1
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Om överklagande av Om överklagande av
revisorernas beslut revisorernas beslut
föreskrivs i lagen föreskrivs i lagen
(1989:186) om (1989:186) om
överklagande av överklagande av
administrativa beslut av administrativa beslut av
riksdagens riksdagsförvaltningen och
förvaltningskontor och riksdagens myndigheter.
myndigheter.
[9]:1 Senaste lydelse 1989:191
8. Lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av
riksdagens förvaltning och riksdagens myndigheter
m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1988:46) om
revision av riksdagens förvaltning och riksdagens
myndigheter m.m.[10]1 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4 §[11]2
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
I 9 kap. 2 § lagen I 9 kap. 2 § lagen
(1988:1385) om Sveriges (1988:1385) om Sveriges
riksbank finns riksbank finns
bestämmelser om det bestämmelser om det
ansvar som fullmäktige i ansvar som fullmäktige i
Riksbanken har för Riksbanken har för
internrevisionen av den internrevisionen av den
egna myndigheten. egna myndigheten.
Motsvarande bestämmelser Motsvarande bestämmelser
finns i vad gäller finns i vad gäller
riksdagens förvaltning i riksdagens förvaltning i
3 § lagen (1983:1061) med 8 § lagen (0000:00) med
instruktion för instruktion för
Riksdagens riksdagsförvaltningen, i
förvaltningskontor, i vad vad gäller Riksdagens
gäller Riksdagens revisorer i 2 § lagen
revisorer i 2 § lagen (1987:518) med
(1987:518) med instruktion för
instruktion för Riksdagens revisorer, i
Riksdagens revisorer, i vad gäller Riksdagens
vad gäller Riksdagens ombudsmän i 12 § lagen
ombudsmän i 12 § lagen (1986:765) med
(1986:765) med instruktion för
instruktion för Riksdagens ombudsmän och
Riksdagens ombudsmän och i vad gäller Stiftelsen
i vad gäller Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
Riksbankens Jubileumsfond i 10 § stadgarna (RFS
i 10 § stadgarna (RFS 1988:1) för Stiftelsen
1988:1) för Stiftelsen Riksbankens
Riksbankens Jubileumsfond.
Jubileumsfond.
-----------------------------------------------------
Riksbankens beslut enligt Riksbankens beslut
denna lag får överklagas enligt denna lag får
endast i den utsträckning överklagas endast i den
och i den ordning som utsträckning och i den
sägs i lagen (1989:186) ordning som sägs i lagen
om överklagande av (1989:186) om
administrativa beslut av överklagande av
Riksdagens administrativa beslut av
förvaltningskontor och riksdagsförvaltningen och
myndigheter. Hur talan riksdagens myndigheter.
förs mot fullmäktiges Hur talan förs mot
beslut om skiljande av en fullmäktiges beslut om
ledamot av direktionen skiljande av en ledamot
från hans anställning av direktionen från hans
regleras i 2 kap. 2 §. anställning regleras i 2
kap. 2 §.
[12]:1 Lagen omtryckt 1999:19
10. Lag om ändring i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter[13]1
dels att i 1, 5 och 6 §§ orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att rubriken till lagen samt 2 och 3 §§ skall
ha följande lydelse.
Lag om överklagande av administrativa beslut av
riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Ett beslut som gäller Ett beslut som gäller
anställning hos riksdagen anställning hos riksdagen
eller dess myndigheter eller dess myndigheter
får överklagas i enlighet får överklagas i enlighet
med vad som anges i denna med vad som anges i denna
lag om beslutet lag om beslutet
1. gäller 1. gäller
tjänstetillsättning med tjänstetillsättning med
de undantag som framgår de undantag som framgår
av 3 § och saken inte av 3 § och saken inte
enbart avser tvist om enbart avser tvist om
kollektivavtal, kollektivavtal,
2. gäller en fråga 2. gäller en fråga
som enligt avtal skall som är reglerad i lag
avgöras av arbetsgivaren, eller i annan författning
och det i samma
3. gäller en fråga författning föreskrivs
som är reglerad i lag att beslut i frågan får
eller i annan författning överklagas.
och det i samma
författning föreskrivs
att beslut i frågan får
överklagas.
-----------------------------------------------------
3 §[14]2
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Ett beslut om tjänstetillsättning får inte
överklagas om det avser någon av följande tjänster
hos riksdagen - förvaltningsdirektör,
förhandlingschef vid förvaltningskontoret,
biträdande kammarsekreterare, chef för
utskottskansli och chef för riksdagens
internationella kansli,
hos Riksbanken - ledamöter av direktionen och
chef för revisionsenhet,
hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens
kansli,
hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas
kansli.
-----------------------------------------------------
Ett beslut om tjänstetillsättning får inte
överklagas om det avser någon av följande tjänster
hos riksdagen - förvaltningschef, biträdande
kammarsekreterare, chef för utskottskansli, chef för
EU-nämndens kansli och chef för riksdagens
internationella kansli.
hos Riksbanken - ledamöter av direktionen och
chef för revisionsenhet,
hos Riksdagens ombudsmän - chef för ombudsmännens
kansli,
hos Riksdagens revisorer - chef för revisorernas
kansli.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om
överklagande av beslut som fattas före lagens
ikraftträdande.
**FOOTNOTES**
[13]:1 Senaste lydelse av 1 § 1994:1068
[14]:2 Senaste lydelse 1998:1411
11. Lag om ändring i lagen (1993:825) om
personregister i riksdagens informationssystem
Rixlex
Härigenom föreskrivs att i 1 och 5 §§ lagen
(1993:825) om personregister i riksdagens
informationssystem Rixlex orden "Riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
12. Lag om ändring i lagen (1993:1426) med
instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1426)
med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
dels att i 6 och 10 §§ orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen",
dels att i 7 § orden "riksdagens
förvaltningsstyrelse" skall bytas ut mot
"riksdagsstyrelsen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
13. Lag om ändring i lagen (1993:1427) med
instruktion för Statsrådsarvodesnämnden
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1993:1427)
med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden orden
"riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
14. Lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065)
om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter[15]1
dels att i 1 kap. 5 §, 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 3
§§, 5 kap. 1 och 3 §§, 13 kap. 5, 6, 14 och 17 §§
orden "Riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut
mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 5 kap. 5 § ordet "förvaltningskontoret"
skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen",
dels att i 4 kap. 3 § ordet "talmanskonferensen"
skall bytas ut mot "riksdagsstyrelsen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[15]:1 Senaste lydelse av
2 kap. 3 § 1997:1067 5 kap. 1 § 1996:296
4 kap. 2 § 1996:296 5 kap. 3 § 1996:296
4 kap. 3 § 1996:296 5 kap. 5 § 1996:296
15. Lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m.
till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 4 och 5 §§ samt 9
kap. 5, 6, 14 och 17 §§ lagen (1996:304) om arvode
m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
orden "riksdagens förvaltningskontor" skall bytas ut
mot "riksdagsförvaltningen".
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
16. Lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)
Härigenom föreskrivs att i 20 § säkerhetsskyddslagen
(1996:627) orden "riksdagens förvaltningskontor"
skall bytas ut mot "riksdagsförvaltningen".
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
17. Lag om ändring i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen orden "Riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
18. Lag om ändring i lagen (1999:1209) om stöd till
riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen
Härigenom föreskrivs att i 14 § lagen (1999:1209) om
stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas
arbete i riksdagen orden "Riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
19. Lag om ändring i lagen (1999:1286) om ändring i
lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att i lagen (1999:1286) om
ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter orden "riksdagens
förvaltningskontor" skall bytas ut mot
"riksdagsförvaltningen".
__________
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen
att tilläggsbestämmelsen 1.7.2 skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Riksdagen utser ersättare Riksdagen utser en
för de valda ledamöterna personlig ersättare för
av riksdagsstyrelsen. varje vald ledamot av
Partigrupperna utser riksdagsstyrelsen. Varje
ersättare för sina partigrupp utser en
särskilda företrädare. personlig ersättare för
sin särskilda
Riksdagsstyrelsen företrädare.
sammanträder inom stängda
dörrar. Vill styrelsen Riksdagsstyrelsen
inhämta upplysningar av sammanträder inom stängda
någon som ej tillhör dörrar. Vill styrelsen
styrelsen, får den kalla inhämta upplysningar av
honom till sammanträde. någon som ej tillhör
De vice talmännen, de av styrelsen, får den kalla
de särskilda företrädarna honom eller henne till
för partigrupperna som sammanträde. De vice
inte är ledamöter av talmännen, de av de
styrelsen samt särskilda företrädarna
kammarsekreteraren får för partigrupperna som
delta i styrelsens inte är ledamöter av
öveläggningar. styrelsen samt
kammarsekreteraren får
delta i styrelsens
öveläggningar.
-----------------------------------------------------
Lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 §[16]1
-----------------------------------------------------
Under Justitiekanslerns tillsyn står dessutom
1. kommunala myndigheter och andra myndigheter som
ej är statliga,
2. tjänstemän och andra befattningshavare vid
myndigheter som avses under 1,
-----------------------------------------------------
3. andra som, utan att 3. andra som, utan att
vara knutna till statlig vara knutna till statlig
myndighet, innehar tjänst myndighet, innehar tjänst
eller uppdrag varmed eller uppdrag varmed
följer följer
myndighetsutövning, myndighetsutövning,
såvitt avser denna deras såvitt avser denna deras
verksamhet, dock ej verksamhet, dock ej
ledamöter av riksdagen, ledamöter av riksdagen,
kyrkomötet eller kyrkomötet eller
beslutande kommunal beslutande kommunal
församling, församling eller
riksdagens anställda och
uppdragstagare.
-----------------------------------------------------
4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga
affärsverk, när de för verkens räkning fullgör
uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken
utövar ett bestämmande inflytande.
Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall
Justitiekanslern beakta de former i vilka den
kommunala självstyrelsen utövas.
-----------------------------------------------------
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
**FOOTNOTES**
[16]:1 Senaste lydelse 1987:996
Innehållsförteckning