I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från allmänna motionsti-
den 1998 och 1999 om helgdagar, ordensväsendet samt om flaggor och
flaggning. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fyra reservationer har
lämnats.
Motionerna
1998/99:K202 av Ulla Hoffmann och Kenneth Kvist (v) vari yrkas att riks-
dagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmänna
helgdagar som innebär att den 8 mars blir allmän helgdag.
1998/99:K215 av Bertil Persson (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att använda EU-flaggan i anslutning till riksdags-
byggnaderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
1998/99:K218 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om stärkandet av den svenska nationalismen.
1998/99:K246 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regering-
en begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksda-
gen beslutar om sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska flag-
gan placeras i anslutning till talarstolen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:K240 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra nationaldagen den 6 juni till en allmän helgdag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om vilken dag som skall ersätta den nya helgdagen
utreds ytterligare.
1999/2000:K241 av Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ordensreformen från 1974 skall upphävas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn av hela det statliga belöningssystemet bör genom-
föras.
1999/2000:K243 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) vari yrkas att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av hela det officiella belöningssystemet och därmed
också ordnar och medaljer.
1999/2000:K270 av Ulla Hoffmann och Kenneth Kvist (v) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att omförhandla över-
enskommelsen om ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och Regerings-
kansliet när det gäller flagghissning.
1999/2000:K275 av Lars Tobisson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad användning av Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga
sammanhang,
1999/2000:K278 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationaldagsfi-
rande.
1999/2000:K284 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat offentligt belö-
ningssystem.
1999/2000:K294 av Helena Bargholtz (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om att
placera en EU-flagga i riksdagens plenisal.
Utskottet
Helgdagar
Motioner
I motion 1998/99:K202 av Ulla Hoffman (v) och Kenneth Kvist (v) begärs
förslag till sådan ändring i lagen om allmänna helgdagar som innebär att den
8 mars blir allmän helgdag.
Motionärerna framhåller att FN 1980 proklamerade den 8 mars som inter-
nationell kvinnodag. Det innebär att år 2000 har 8 mars i tjugo år haft offici-
ell status som den dag då kvinnor världen över samlas och gör manifestatio-
ner. Många kvinnor är dock förhindrade att delta i de demonstrationer, mani-
festationer, möten, föreläsningar, seminarier eller konferenser som anordnas
på den internationella kvinnodagen därför att den oftast infaller på en arbets-
dag. 15 andra länder har redan beslutat att göra 8 mars till helgdag, och mo-
tionärerna anser att Sverige bör vara ytterligare ett land bland dessa. Ett
beslut om att 8 mars skall vara helgdag skulle enligt motionärerna vara en
viktig markering av Sverige som ett land som strävar efter jämställdhet.
I motion 1998/99:K246 av Per Unckel m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar
(1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen anförs sammanfattningsvis följande.
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. För Sveriges del har detta
främst tydliggjorts genom medlemskapet i Europeiska unionen. Internatio-
naliseringen syftar till ökat samarbete över nationsgränserna. För oss finns
dock ingen motsättning mellan att eftersträva samarbete och att värna vårt
nationella kulturarv. Ett nationaldagsfirande som är upplagt på lämpligt sätt
kan motverka rasism och främlingsfientlighet. Av kostnadsskäl bör en annan
arbetsfri dag upphöra när den 6 juni blir helgdag. Av skäl som redovisats av
Nationaldagsutredningen bör annandag pingst därför upphöra som arbetsfri
dag.
Enligt motion 1999/2000:K240 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra
nationaldagen den 6 juni till en allmän helgdag (yrkande 1). Det är enligt
motionen en självklarhet att alla skall kunna fira denna dag. Frågan om vil-
ken dag som skall ersätta den nya helgdagen bör utredas ytterligare. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 2).
I motion 1999/2000:K278 av Magnus Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om natio-
naldagsfirande. Enligt motionären är det viktigt att vi använder de nationella
symboler som finns på ett sådant sätt att alla som bor i Sverige känner sig
delaktiga i den fortsatta uppbyggnaden av det svenska samhället. Det vore
därför bra om man använde exempelvis nationaldagen som en dag då man
pekar på både dels det gamla, dels det nya Sverige som håller på att växa
fram. Motionären anser det önskvärt att nationaldagen blir en allmän helgdag
där vi kan fira vår gemensamma nation, men också en dag då man exempel-
vis i olika kommuner kan hälsa nya kommuninvånare välkomna.
Gällande ordning
Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän helg-
dag söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen, tret-
tondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller
på en söndag, vidare långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen trädde i
kraft den 1 januari 1990.
I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är
knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det
gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur
tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan
allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen
(1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar.
Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag är av stor
rättslig och samhällsekonomisk betydelse.
Tidigare behandling
Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes motioner
med förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin behandling av
propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet. 1988/89:KU29) till ett
tidigare uttalande om att de gällande formerna för firandet av nationalda-
gen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera national-
dagens betydelse i det svenska samhället.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av
utskottet vid flera tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet.
1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag
bl.a. hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål
för utredning.
Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning med syfte att utreda
förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt
direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen särskilt studerade
de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag skulle få,
såväl för den offentliga sektorn som för näringslivet och övriga delar av
samhället. I utredarens uppdrag låg också att undersöka konsekvenserna,
ekonomiska och andra, av att inrätta nationaldagen som helgdag på bekost-
nad av någon nu existerande allmän helgdag.
Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen den
6 juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara
helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna slutsats dels genom att
studera de ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels ge-
nom att beakta folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis angav
utredaren att om man införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra
något annat, skulle det medföra ett årligt inkomstbortfall inom tillverk-
ningsindustrin på omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten
skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan tre och fyra miljarder
kronor baserat på 1992 års produktion. Utredaren anförde att det inte kunde
anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa ytterligare en helgdag. Om
nationaldagen skall bli helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller flyt-
tas. Som möjliga alternativ i utredningen diskuterades att första maj, tretton-
dedag jul, Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst upphörde att vara
helgdag. I valet mellan de aktuella helgdagarna fann utredaren, med beak-
tande av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att annandag pingst
var den helgdag som framstod som minst olämplig att ta bort.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 3 s. 14 angav regeringen att tanken
att göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 motioner
om nationaldagen som helgdag. Enligt utskottets mening gav de gällande
formerna för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni
tillräckligt utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska sam-
hället. Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls vid behandling-
en av motioner i ämnet under 1997/98 års riksmöte (1997/98:KU9 s. 5-6).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de gällande formerna för firan-
de av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt
utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Mo-
tionerna K246 (m), 1999/2000:K240 (kd) och K278 (kd) avstyrks.
Även förslaget i motion 1998/99:K202 (v) att göra den internationella
kvinnodagen till allmän helgdag avstyrks.
Ordensväsendet
Motioner
I motion 1999/2000:K241 av Inger Davidson (kd) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att or-
densreformen från 1974 skall upphävas (yrkande 1). Vidare bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
översyn av hela det statliga belöningssystemet bör genomföras (yrkande 2).
Motionären erinrar om att sedan den 1 januari 1975 delas inte längre ut
några riddarordnar till svenska medborgare. Endast utländska medborgare
har möjlighet att komma i fråga. Detta bör enligt motionären ändras. Ett
framgångsrikt arbete som haft stor betydelse för många människors liv och
kanske för hela samhället förtjänar uppskattning. Att alla inte kan komma
ifråga borde inte vara en tillräcklig anledning att helt och hållet avstå från
belöna och uppmuntra välförtjänta svenska medborgare inom olika samhälls-
sektorer.
Ordensreformen från 1974 bör enligt motionärens mening upphävas. Det
innebär följande:
? Serafimerorden och Nordstjärneorden med Nordstjärnemedaljen utdelas till
svenska medborgare,
?
? Svärdsorden och Vasaorden öppnas (har vilat sedan 1975),
?
? Svärds- och Vasatecknet utdelas (har vilat sedan 1975).
?
I motion 1999/2000:K243 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om behovet av en översyn av hela det officiella belöningssystemet och
därmed också ordnar och medaljer.
Enligt motionen behöver det göras en översyn av det officiella belönings-
systemet. Utgångspunkten för en sådan översyn bör vara att belöningssys-
temet skall vara präglat av vår tids demokratiska samhällssyn. Det får därför
inte utesluta vissa samhällssektorer, personer eller personalkategorier eller
enbart ta hänsyn till tjänsteställning och ålder. Det bör i stället framför all
syfta till att komplettera befintliga system genom att göra det möjligt för det
allmänna att officiellt belöna och uppmuntra var och en som gjort en upp-
skattad insats.
Erfarenheterna under de snart tjugofem år som gått sedan belöningssys-
temet förändrades är enligt motionen att det finns ett stort behov av att belö-
na personer för medborgerliga insatser. Regeringens medalj Illis Quorum
används i ökad utsträckning som belöning för insatser på skilda samhällsom-
råden och delas ut på initiativ av enskilda statsråd utan att följa någon över-
gripande plan. Någon lämplig belöningsform för särskilda kategorier som
gjort berömvärda insatser vid internationella fredsbevarande eller humanitära
insatser finns inte heller enligt motionen.
Motionärerna anser att det finns ett behov av att belöna vilket syns inte
minst i utnyttjandet av H.M. Konungens medalj och den medalj som utdelas
av regeringen. Samtidigt har nya medaljer instiftats av bl.a. utrikesförvalt-
ningen och försvarsmakten.
Det svenska officiella belöningssystemet kan enligt motionen således upp-
fattas som otillräckligt och oöverskådligt, och det är också otidsenligt genom
att det inte likställer svenska och utländska medborgare.
I motion 1999/2000:K284 av Amanda Agestav (kd) och Magnus Jacobsson
(kd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat
offentligt belöningssystem.
Motionärerna framhåller att ordnar i alla tider har varit ett sätt för en stat
att belöna sina medborgare för viktiga och betydelsefulla insatser. Från bör-
jan fungerade ordnar som en furstes sätt att visa uppskattning och var ofta
förknippade med särskilda förmåner. I modern tid har dock ordnar endast
inneburit att en enskild medborgare erhållit bevis för statens tacksamhet. Det
finns många medborgare i vårt land som gör förtjänstfulla insatser för riket.
Att ge dem ett offentligt erkännande är viktigt.
I Sverige togs möjligheten för rikets statschef att utdela ordnar bort i och
med den nya grundlagen 1974. Den socialdemokratiska majoriteten ansåg att
ordensväsendet var ett förlegat och odemokratiskt belöningssystem som
tillhörde det förgångna. Det märkliga i detta sammanhang var dock att ut-
ländska medborgare inte ansågs omfattas av de socialistiska jämlikhetssträ-
vandena. Ordnar delas nämligen fortfarande ut till medborgare i andra län-
der. Den andra underligheten är att de tidigare ordnarna ersattes av ett me-
daljsystem. Förtjänta svenska medborgare får i dag av konungen medaljer av
olika slag.
Enligt motionen kompletterar ordnarna och medaljerna varandra men har
olika uppgifter att fylla i ett integrerat offentligt belöningssystem. Behovet
för statsmakten att visa uppskattning finns således kvar, samtidigt som for-
merna för detta är minst sagt torftiga.
Motionärerna anser att vi nu bör ta steget helt ut och återigen förläna även
svenska medborgare de kungliga ordnarna. I dag finns i princip endast två
kungliga ordnar kvar. Det är den förnämsta av dem alla, Serafimerorden,
som i princip endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och promi-
nenta statschefer. Den andra är Nordstjärneorden, som delas ut i "parti och
minut" på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De två andra ordnar-
na, den välkända Vasaorden och den mindre kända Svärdsorden, som i prin-
cip endast gavs till officerare, avskaffades helt 1975. Dessa ordnar bör enligt
motionen återupprättas.
Enligt motionen bör en översyn göras med anlitande av historisk expertis.
Därefter bör ett förslag framläggas till ett återinförande av ett offentligt be
ningssystem, som också bör avse svenska medborgare.
Gällande ordning
Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då upphörde möjligheten
att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27).
Av Kungl. Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att utländsk stats-
chef eller därmed jämställd kan tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafi-
merorden och att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom riket kan
tilldelas utmärkelse inom Kungl. Nordstjärneorden på grund av personliga
insatser för Sverige eller för svenskt intresse.
Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen Serafimer-, Svärds-,
Nordstjärne- och Vasaordnarna. Som sammanfattande beteckning brukar
användas Kungl. Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en klass och
var tidigare avsedd som belöning "för dem, vilka genom sina tjänster till
Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga
att bekläda rikets högsta ämbeten". Serafimerorden kan ges till utländsk
statschef eller därmed jämställd. Tidigare gällde att de svenska Serafimerrid-
darnas antal inte fick överstiga 32. Inom denna orden finns alltsedan till-
komsten en Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas "personer som gjort
sig synnerligen förtjänta genom verksam vård om fattiga".
Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd som en belöning "för
gagnande och långvarig verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden
finns fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en Svärdsmedalj för
"manskap".
Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning "för medborgerliga
förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra,
lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Den kan
numera förlänas utländsk medborgare på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse. Inom Nordstjärneorden finns fem grader.
Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för förtjänster om jordbruk,
bergshantering, konst, handel, industri, hantverk och undervisning, för nytti-
ga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag".
Inom Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och en Vasamedalj. I
likhet med Svärdsorden utdelas inte längre Vasaorden.
Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna, som är
svenska medborgare, var 1992 omkring 15 000. Nordstjärneorden delas
årligen ut till 200-300 utländska medborgare.
För närvarande gäller följande i fråga om medaljer: H.M. Konungen delar
ut fem medaljer. Serafimermedaljen delas ut till personer som genom huma-
nitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänta.
Denna medalj, som förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt. H.M.
Konungens medalj utdelas som särskild utmärkelse för framstående insatser
inom Sverige eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna medalj finns
i flera storlekar och med olika bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i för-
gyllt silver i en storlek, förlänas för litterära och konstnärliga förtjänster
genomsnitt 4-6 personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i en
storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer och enligt bestämmelserna får
högst tre medaljer om året tillfalla svenskar och högst en medalj om året
medborgare i vart och ett av de nordiska länderna. Prins Carl-medaljen, i en
storlek i förgyllt silver, utdelas till högst en person om året för särskilt ga
nande nationell eller internationell humanitär verksamhet. - Medaljärendena
handhas av Riksmarskalkämbetet.
De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a. utmärkelsen För nit och
redlighet i rikets tjänst, som enligt huvudregeln tilldelas den som varit an-
ställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter den anställdes önskan ges
som konstglas, medalj eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis Quorum
meruere labores har kommit att förlänas som erkänsla för personliga insatser
för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Medaljen
förekommer i guld i fyra storlekar och förlänas endast ett fåtal personer varje
år. Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid främst avsedd för
kommunala förtroendemän men har också delats ut som belöning för mer
allmänna samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i fyra storlekar
och i silver i en storlek. Även denna medalj har endast delats ut till ett fåta
personer om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga gärningar till per-
soner som genom rådighet och stort personligt mod räddar livet på en männi-
ska i livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i silver i en storlek. Sed
1944 har den delats ut vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen För
omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för renskötseln och har delats
ut två gånger under 1980-talet. Den förekommer i guld i en storlek och i
silver i en storlek.
Tidigare behandling
Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit motioner om ett refor-
merat ordens- och medaljväsende samt vissa andra frågor rörande det offent-
liga belöningssystemet. Vid utskottets behandling under riksmötet 1992/93
av motioner med bl.a. samma syfte som de nu aktuella, lämnade utskottet
(bet. 1992/93:KU7) en ingående redovisning för det nuvarande ordensväsen-
det och den reformering härav som skedde år 1975. I betänkandet redogjor-
des också för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan. Utskottet erin-
rade om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks
av ett grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet.
1973:KU27) framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeg-
lade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av
samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att
ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga
samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som
företrädde det övervägande antalet statsanställda. Det argument som låg till
grund för reformen hade enligt utskottets mening fortfarande viss tyngd. Mot
denna bakgrund borde enligt utskottet en översyn av det offentliga belö-
ningssystemet avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat
belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda
avstyrkte utskottet motionerna.
Detta ställningstagande har sedan upprepats vid utskottets behandling av
denna fråga under 1990-talet (se 1993/94:KU4, 1994/95:KU16,
1997/98:KU9).
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla att de argument som bar upp 1975 års reform alltjämt
har giltighet. Motionerna 1999/2000:K241 (kd), K243 (m) och K284 (kd)
avstyrks av utskottet.
Flaggor och flaggning
Motioner
I motion 1998/99:K215 av Bertil Persson (m) föreslås att riksdagen beslutar
att använda EU-flaggan i anslutning till riksdagsbyggnaderna i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Enligt motionären finns det all anledning att på olika sätt öka medveten-
heten om och stoltheten över vårt medlemskap i EU. Ett sätt är att riksdagen i
anslutning till riksdagsbyggnaderna även använder EU-flaggan.
I motion 1998/99:K218 av Lars Björkman (m) och Elizabeth Nyström (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om stärkandet av den svenska nationalismen.
Det fortsatta arbetet att stärka nationalismen kan och bör enligt motionä-
rerna inledas i Sveriges riksdag. En möjlig väg är att förse riksdagens talar-
stol med en inskription, SVERIGES RIKSDAG, och samtidigt placera en
svensk flagga så att den naturligt inramar talaren och samtidigt hamnar inom
TV-kamerornas fokus när sändningar från kammaren pågår.
I motion 1999/2000:K208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) hemställs att
riksdagen beslutar om sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska
flaggan placeras i anslutning till talarstolen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Motionären framhåller att kammarens talarstol är ett ofta förekommande
inslag i medierna då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges riks-
dag skall refereras. Sveriges riksdag har numera en svensk flagga uppe i ett
hörn långt borta från talarstolen. Det vore enligt motionären en fördel om
man varje gång ett inslag från kammarens talarstol visades direkt kunde se
att det var från Sveriges riksdag. Motionären föreslår därför att det vid kam-
marens talarstol sätts upp en svensk flagga.
I motion 1999/2000:K270 av Ulla Hoffmann (v) och Kenneth Kvist (v)
hemställs att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att omför-
handla överenskommelsen om ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och
Regeringskansliet när det gäller flagghissning.
I ett statsskick där riksdagen sägs vara folkets främsta företrädare bör en-
ligt motionärernas mening riksdagen leda flaggningen. Motionärerna fram-
håller att enligt en gammal muntlig överenskommelse hissas emellertid vid
allmänna flaggdagar slottets flagga först, sedan riksdagens och därefter Re-
geringskansliets. Enligt motionärernas mening bör ordningsföljden vara:
riksdagens flagga, den av riksdagen utsedda regeringens flagga och - med
visad respekt för demokratins seger och institutioner - först därefter den i
statsförvaltningen feodala relikens - hovets - flagga.
I motion 1999/2000:K275 av Lars Tobisson (m) hemställs om ökad använd-
ning av Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga sammanhang (yrkan-
de 1).
Motionären framhåller att Europaflaggan med tolv gula stjärnor på blå
botten blev symbol för Europarådet 1955. Sedan 1986 fyller den samma roll
för det samarbete som nu bedrivs inom EU. Flaggning och annat utnyttjande
av symbolen får enligt motionären ses som uttryck för den samhörighet som
växer sig allt starkare mellan medborgarna i europeiska länder.
Samhörighet kan enligt motionären naturligtvis inte beordras fram genom
politiska beslut eller lagstiftning. Ytterst måste den känslan växa fram hos
människorna själva, och det är de som väljer att ge uttryck för sin tillhörighe
till en större grupp - det kan ske genom t.ex. ett klubbmärke, en partinål elle
en flagga.
Motionären anser det därför naturligt om staten går före med gott exempel
och låter berörda myndigheter flagga på offentliga byggnader med både den
svenska flaggan och Europaflaggan. Likaledes finns det skäl att, när EU är
med och finansierar ett projekt, göra detta tydligt genom angivande av sym-
bolen.
I motion 1999/2000:K294 av Helena Bargholtz (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om
att placera en EU-flagga i riksdagens plenisal. Enligt motionären bör EU:s
flagga finnas i plenisalen för att markera den stora och viktiga betydelsen av
Sveriges medlemskap i unionen.
Gällande regler
Från riksdagens EU-upplysning har inhämtats följande.
Användning av Europaflaggan
Det finns inga särskilda EU-regler som styr användningen av Europaflaggan
utan flaggan kan användas inom ramen för de eventuella begränsningar som
nationell lagstiftning uppställer.
Det finns ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen av Europa-
flaggan. Riksdagen och regeringen flaggar med Europaflaggan vid officiella
besök från någon av EU:s institutioner.
Användning av EU-symbolen i offentliga sammanhang
Enligt kommissionens beslut av den 31 maj 1994 om de informations- och
publicitetsåtgärder som skall genomföras av medlemsstaterna i fråga om stöd
från strukturfonderna och Fonden för fiskets utveckling (FFU) slås fast att
bidragsmottagare på olika sätt är skyldiga att informera om att finansiellt
stöd erhållits från gemenskapen.
I beslutet hänvisas till rådets förordning (EEG) nr 4253/88 i vilken det an-
ges (artikel 32.2) att det organ som ansvarar för genomförandet av en åtgärd
som finansieras med stöd från gemenskapen skall säkerställa att lämplig
publicitet ges åt åtgärden i syfte att uppmärksamma potentiella stödmottagare
och branschorganisationer på de tillfällen som erbjuds genom åtgärden och
göra allmänheten medveten om den roll som gemenskapen har i samband
med åtgärden.
Informationskravet omfattar åtgärder som får stöd från Europeiska regio-
nala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, utvecklingssektionen vid
Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket eller Fonden för
fiskets utveckling.
Det är de nationella, regionala och lokala myndigheter som ansvarar för
genomförandet av gemenskapens olika stödformer som ansvarar för publici-
teten. För investeringar i infrastruktur som når över ett visst gränsvärde kräv
att skyltar sätts upp på de aktuella platserna. För andra typer av investeringa
samt för delfinansierade utbildnings- och sysselsättningsåtgärder krävs
"åtgärder för att göra potentiella stödmottagare och allmänheten medvetna
om gemenskapsstödet". Det anges inte närmare hur dessa skall utformas,
men det sker i praktiken i regel med skyltning och genom att projektanordna-
re använder EU:s logotyp på affischer, broschyrer, videofilmer och liknande,
som har med projekten att göra. Då det i projektsamarbetet utvecklas en
konkret produkt (t.ex. ett skriftligt arbete) finns det i de flesta fall krav p
det på produkten tydligt anges att den har utvecklats med EU-stöd.
De behöriga myndigheterna skall också på andra sätt informera både me-
dierna och allmänheten om strukturåtgärder som medfinansieras av gemen-
skapen. Gemenskapens bidrag skall klart framgå av denna information, bl.a.
genom att EU-flaggan och/eller EU-logotypen används under seminarier och
konferenser samt att information om gemenskapens deltagande finns på
broschyrer och foldrar.
Utskottets bedömning
I en motion begärs ökad användning av Europaflaggan och EU-symbolen i
offentliga sammanhang. Berörda myndigheter bör enligt motionen flagga på
offentliga myndigheter med både den svenska flaggan och Europaflaggan.
EU-symbolen bör användas för att markera att EU deltar i finansieringen av
ett projekt.
Som framgår av den redovisning som lämnats ovan finns redan i dag EU-
regler som slår fast att bidragsmottagare på olika sätt är skyldiga att informe
ra om att finansiellt stöd erhållits från gemenskapen. Det organ som ansvarar
för genomförandet skall säkerställa att lämplig publicitet ges åt åtgärden.
Informationskravet omfattar åtgärder som får stöd från Europeiska regionala
utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, utvecklingssektionen vid Euro-
peiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket eller Fonden för fiskets
utveckling. Det anges inte närmare hur informationen skall utformas men det
sker i praktiken i regel med skyltning och genom att projektanordnare an-
vänder EU:s logotyp på affischer, broschyrer, videofilmer och liknande.
Motionens krav är således i denna del tillgodosett genom existerande EU-
regler.
Beträffande användningen av EU-flaggan finns inga särskilda EU-regler
och inte heller några nationella regler.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att någon plikt att flagga med
svenska flaggan för närvarande inte föreligger för statliga myndigheter och
institutioner utanför Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv utifrån
praktiska och andra överväganden avgöra i vilken utsträckning seden att
flagga på de allmänna flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.
1981/82:109 s. 12).
Enligt utskottet bör flaggningen på statliga byggnader även i fortsättningen
avgöras av de statliga myndigheterna och institutionerna själva. Motion
K275 yrkande 1 (m) avstyrks.
I några av motionerna föreslås att den svenska flaggan skall placeras mer
centralt i riksdagens plenisal, t.ex. i anslutning till talarstolen. Önskemål
finns också i ett par motioner om placering av en EU-flagga i plenisalen och
att EU-flaggan skall användas i anslutning till riksdagsbyggnaderna.
Utskottet anser att det får ankomma på talmannen att besluta om utsmyck-
ningen av plenisalen och om flaggningen i och i anslutning till Riksdagshu-
set. Med det anförda avstyrks motionerna 1998/99:K215 (m), K218 (m),
1999/2000:K208 (m) och K294 (fp).
I en annan motion behandlas ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och
Regeringskansliet när det gäller flagghissning.
Enligt utskottet är denna fråga inte av det slaget att riksdagen bör fatta be-
slut i den. Motion 1999/2000:K270 (v) avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nationaldagen som helgdag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K246, 1999/2000:K240
och 1999/2000:K278,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande internationella kvinnodagen som helgdag
att riksdagen avslår motion 1998/99:K202,
res. 2 (v)
3. beträffande ordensväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K241, 1999/2000:K243
och 1999/2000:K284,
res. 3 (m, kd)
4. beträffande användning av Europaflaggan och EU-
symbolen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K275 yrkande 1,
5. beträffande flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggna-
derna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K215 yrkande 1,
1998/99:K218, 1999/2000:K208 och 1999/2000:K294,
res. 4 (fp)
6. beträffande ordningsföljden vid flagghissning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K270.
Stockholm den 4 april 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats
Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Tommy Waidelich (s), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),
Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s) och
Magda Ayoub (kd).
Reservationer
1. Nationaldagen som helgdag (mom. 1)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius
(m), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Magda Ayoub (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "K278 (kd) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör nationaldagen ges ett större symbolvärde än
vad den har i dag. Utskottet delar därför flera motionärers uppfattning att
nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör förslagsvis an-
nandag pingst upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motionerna
1998/99:K246 (m), 1999/2000:K240 (kd) och 1999/2000:K278 (kd) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande nationaldagen som helgdag
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K246, 1999/2000:
K240 och 1999/2000:K278 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Internationella kvinnodagen som helgdag (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Även försla-
get" och slutar med "helgdag avstyrks" bort ha följande lydelse:
År 1980 proklamerade FN den 8 mars som internationell kvinnodag. Det
innebär att år 2000 har den 8 mars i tjugo år haft officiell status som den dag
då kvinnor världen över samlas och gör manifestationer. Många kvinnor är
dock förhindrade att delta i de evenemang som anordnas på den internatio-
nella kvinnodagen därför att den oftast infaller på en arbetsdag. 15 andra
länder har redan beslutat att göra den 8 mars till helgdag. Utskottet anser att
Sverige bör vara ytterligare ett land bland dessa. Ett beslut om att den 8 mars
skall vara helgdag skulle enligt utskottet vara en viktig markering av Sverige
som ett land som strävar efter jämställdhet. Utskottet tillstyrker således mo-
tion 1998/99:K202 (v).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande internationella kvinnodagen som helgdag
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ordensväsendet (mom. 3)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Magda Ayoub (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Vid den reform av det svenska ordensväsendet som genomfördes 1975
upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelser.
Utskottet anser att erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns ett behov
av ett mer nyanserat offentligt belöningssystem än det nuvarande. Av bety-
delse i sammanhanget är de ökade internationella kontakterna. Ett officiellt
ordensväsende som omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga
länder i Europa. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att göra
en översyn av det nuvarande belöningssystemet och utreda om detta fyller
statens behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna
personer som på olika sätt gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall t
motionerna 1999/2000:K241 (kd), 1999/2000:K243 (m) och 1999/2000:
K284 (kd) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad ut-
skottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ordensväsendet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K241, 1999/2000:
K243 och 1999/2000:K284 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggnaderna
(mom. 5)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "och K294 (fp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör EU:s flagga finnas i plenisalen för att markera den sto-
ra och viktiga betydelsen av Sveriges medlemskap i unionen. Utskottet till-
styrker motion 1999/2000:K294 (fp) och avstyrker motionerna
1998/99:K215 (m), K218 (m) och 1999/2000:K208 (m).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggnaderna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K294
och med avslag på motionerna 1998/99:K215
yrkande 1, 1998/99:K218 och 1999/2000:K208 som
sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Användning av Europaflaggan och EU-symbolen (mom. 4)
Per Unckel (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Flaggning och annat utnyttjande av symbolen får ses som uttryck för den
samhörighet som växer sig allt starkare mellan medborgarna i europeiska
länder. Vi anser det därför naturligt om staten går före med gott exempel och
låter berörda myndigheter flagga på offentliga byggnader med både den
svenska flaggan och Europaflaggan.