Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen skall
konstitutionsutskottet granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.
Utskottet har rätt att för detta ändamål få ut
protokollen över beslut i regeringsärenden och de
handlingar som hör till dessa ärenden.
Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl
föreligger till det, dock minst en gång om året,
meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. I det betänkande
som nu läggs fram behandlar utskottet vissa
administrativt inriktade granskningsuppgifter
angående regeringsarbetet.
Utöver konselj-, regerings- och
statsministerprotokoll har vid granskningen funnits
att tillgå material som tagits fram av utskottets
kansli och av Regeringskansliet. Ett antal akter i
regeringsärenden har varit tillgängliga. Väsentliga
delar av det skriftliga material som funnits att
tillgå återges i bilaga 1.1-7.7. Utskottet har också
vid ett sammanträde den 30 november 1999 inhämtat
information i muntlig form från vissa tjänstemän vid
Statsrådsberedningen, nämligen statssekreteraren Pär
Nuder, rättschefen Per Virdesten och
departementsrådet Bo Malmqvist.
Sammanfattning
Utskottet har fortsatt sin tidigare granskning av
Regeringskansliet som myndighet. Utskottet noterar
en fortsatt ökning av det samlade antalet anställda
inom Regeringskansliet samt en viss ökning av
antalet politiskt tillsatta tjänstemän.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är
förhållandevis små inom de olika kategorier av
tjänstemän som finns i Regeringskansliet, men
jämställdheten brister med avseende på
könsfördelningen inom de lägsta och de högsta
lönekategorierna. En arbetsgrupp har tillsatts inom
Regeringskan-sliet för att lämna förslag till hur
etnisk och kulturell mångfald bland de anställda
skall främjas.
Någon samlad bild av hur den reform genom vilken
Regeringskansliet blev en myndighet har verkat har
inte kommit fram. Utskottet ämnar fortsätta att som
ett led i sin granskning ägna uppmärksamhet åt
Regeringskansliet som myndighet.
Till den uppgift som enligt 12 kap. 1 §
regeringsformen ankommer på konstitutionsutskottet
hör att granska regeringens verksamhet på
förvaltningens område. I detta betänkande redovisas
bl.a. en genomgång av de ärenden enligt lagen
(1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom som gäller
överförande av straffverkställighet och där
regeringen fattat beslut under år 1998. Granskningen
har endast föranlett vissa smärre påpekanden.
Beredningen av lagstiftningsärenden har granskats i
skilda hänseenden. Utskottet anser att det finns
anledning att i större utsträckning ange bakgrunden
till och syftet med promemorior som publiceras i den
s.k. departementsserien (Ds) samt vem eller vilka
som huvudsakligen ansvarat för produkten. Skriftligt
remissförfarande skall vara det normala sättet att
inhämta synpunkter från utomstående under
beredningen av lagförslag. Så kallade remissmöten,
dvs. muntligt inhämtande av synpunkter som ett led i
beredningen, anser utskottet kunna fylla en funktion
först och främst för att komplettera ett skriftligt
remissförfarande. På grundval av en genomgång av
närmare 200 propositioner i lagstiftningsärenden
understryker utskottet att Lagrådets roll är av
central betydelse bl.a. för att uppnå en hög teknisk
kvalitet i lagstiftningsarbetet. I de fall utskottet
granskat har inte framkommit annat än att regeringen
i allmänhet godtagit Lagrådets förslag och beaktat
dess synpunkter. När det gäller propositioner som
behandlar EU-frågor anser utskottet redogörelser för
vilken information som lämnats till riksdagen och
vilket samråd som har ägt rum enligt 10 kap.
riksdagsordningen vara på sin plats i de fall då
information och samråd skolat förekomma. Utskottet
välkomnar en utveckling av rutinerna för
utformningen av propositioner som leder till att
sådana redogörelser lämnas. Enligt utskottets mening
finns det även anledning att oftare än hittills
redovisa jämställdhetsanalyser i propositioner.
Beredningen av frågor om EG-direktiv har granskats
med utgångspunkt i ett urval av fyra direktiv.
Granskningen har visat att det är viktigt att
frågorna följs från ett tidigt skede för att
riksdagen skall kunna utöva inflytande på ett
meningsfullt sätt. För att det skall vara
meningsfullt för utskotten att följa arbetet inom EU
bör utskotten komma in i processen redan innan
kommissionen lägger de formella förslagen till
normgivning. Konstitutionsutskottet understryker att
regeringen har ett ansvar för att riksdagen och
utskotten informeras tidigt.
Utskottet har granskat regeringens organisation för
handläggning av mål enligt Europakonventionen och
mål i EG:s domstolar. Enligt utskottets mening finns
det skäl att ge särskild akt på att samordningen och
ansvarsfördelningen mellan regeringens ledamöter
görs klar vid hanteringen av mål enligt
Europakonventionen. I övrigt har granskningen inte
givit anledning till något uttalande av utskottet.
1 Regeringens sammansättning och regeringsarbetets
organisation
I tidigare granskningsbetänkanden har utskottet
beskrivit viktigare förändringar i regeringens
sammansättning och regeringsarbetets organisation.
Den senaste redogörelsen avsåg i huvudsak år 1997
och tiden fram till december månad 1998. I det
följande redogör utskottet för vad som ägt rum i
detta hänseende från december 1998 till december
1999. Utskottets granskning av Regeringskansliet som
myndighet redovisas i ett annat avsnitt av detta
betänkande (avsnitt 2).
Med ändring av tidigare förordnanden av den 7
oktober 1998 förordnade statsministern den 22
december 1998 enligt 7 kap. 5 § regeringsformen
statsråden Pierre Schori och Leif Pagrotsky att i
chefen för Utrikesdepartementets ställe föredra
vissa förvaltningsärenden och lagstiftningsärenden.
Förordnandena innebar även att till de två
statsrådens respektive ansvarsområden skulle höra
vissa myndigheter och organ.
Statsministern entledigade den 12 april 1999
statsrådet och chefen för Finansdepartementet Erik
Åsbrink. Som statsråd och chef för Finansdepartementet
tillsattes Bosse Ringholm genom beslut av
statsministern samma dag. Båda besluten gällde fr.o.m.
den 12 april 1999.
Den 11 juni 1999 entledigade statsministern
statsrådet Pierre Schori med verkan fr.o.m. påföljande
dag.
Som statsråd i Utrikesdepartementet med ansvar för
internationellt utvecklingssamarbete, migration och
invandring tillsatte statsministern den 14 september
1999 Maj-Inger Klingvall. Som statsråd i
Socialdepartementet med ansvar för
socialförsäkringsfrågor, familjepolitik m.m. tillsatte
statsministern samma dag Ingela Thalén. Förordnanden
enligt 7 kap. 5 § regeringsformen för dessa statsråd
beslutades samma dag.
Den 28 september 1999 förordnade statsministern
enligt 7 kap. 5 § regeringsformen statsrådet Lars-Erik
Lövdén att i chefen för Justitiedepartementets ställe
föredra lagstiftningsärenden som gäller hyra samt
förvärv och förvaltning av hyresfastigheter m.m.
De förordnanden enligt 7 kap. 5 § regeringsformen
som omtalats i det föregående återfinns i bilaga 1.1.
Utskottet
2 Regeringskansliet
2.1 Personal
I sina granskningsbetänkanden har
konstitutionsutskottet under en följd av år
återkommit till frågan om personalutvecklingen i
Regeringskansliet. Vid de senaste granskningarna har
utskottet bl.a. riktat uppmärksamheten mot frågor
som gäller andelen politiskt tillsatta tjänstemän,
graden av jämställdhet samt de anställdas uppgifter
som representanter i bolagsstyrelser. Den senaste
offentliggjorda redogörelsen gäller förhållandena
den 30 juni 1997 (1997/98:KU10 s. 2 f.). Vissa
frågor om jäv när departementstjänstemän har
styrelseuppdrag behandlades i betänkande
1998/99:KU10 s. 9.
Liksom föregående år gäller utskottets nu aktuella
granskning till viss del Regeringskansliet utom
Utrikesdepartementet. Så som personaluppgifterna
presenteras i det material utskottet lägger till
grund för sin granskning finns inte möjlighet att
skilja mellan Utrikesdepartementets personal i
Sverige och de anställda vid utrikesförvaltningen.
Den inledande redovisningen av antalet anställda
inom Regeringskansliet omfattar därför inte de
anställda inom Utrikesdepartementet. Vad beträffar
Regeringskansliets personalpolitik med avseende på
politiskt tillsatta tjänstemän, jämställdhet och
integration omfattas dock även Utrikesdepartementet
av granskningen. Granskningen avser i huvudsak tiden
från den 1 juli 1997 till den 1 juli 1999.
Utskottets redogörelse grundar sig främst på den
informationsskrift som sedan tredje kvartalet 1995
ges ut av Regeringskansliets förvaltningsavdelning
under titeln "Personaluppgifter beträffande
tjänstgörande inom Regeringskansliet". Med anledning
av den nya lagen (1999:130) mot etnisk
diskriminering i arbetslivet har utskottet utöver
detta inhämtat uppgifter om Regeringskansliets
personalpolitik på integrationsområdet. Detsamma
gäller frågan om politiskt tillsatta tjänstemän där
kompletterande statistik inhämtats från
Regeringskansliet. Utskottet har även tagit del av
ett remissutkast till personalpolitisk plan som för
närvarande handläggs vid Regeringskansliets
förvaltningsavdelnings personalenhet.
Antalet tjänstgörande i Regeringskansliet utom UD
var den 31 december 1997 2 262 personer, vilket var
en ökning med 105 personer sedan årets början (den
31 december 1996, 2 157). Finansdepartementet var
det departement som hade flest anställda (362, en
ökning med 11). Förvaltningsavdelningen (tidigare
Förvaltningskontoret) hade 402 anställda, 25 fler
än då året tog sin början.
Den 30 juni 1999 var antalet tjänstgörande 2 307,
sålunda en ökning med 45 personer sedan 1997 års
utgång. Den mest genomgripande förändringen under
perioden är den reform rörande
departementsindelningen som trädde i kraft den 1
januari 1999. Arbetsmarknads-, Närings- och
handels-, Kommunikations- samt Inrikesdepartementen
avvecklades då, medan ett nytt större
Näringsdepartement tillskapades (1998/99:KU10 s. 4).
En sammanställning av personalutvecklingen under
perioden 1 januari 1998 till 30 juni 1999 visar
följande personalfördelning:
Trots att fyra departement avvecklades har
Regeringskansliets personal sålunda ökat under
perioden. Ökningen har framför allt skett på
Justitiedepartementet och på Regeringskansliets
förvaltningsavdelning. Detta överensstämmer med den
uppåtgående trend personalutvecklingen uppvisar även
i ett längre tidsperspektiv. Utskottets tidigare
granskningar visar att Regeringskansliets personal
från år 1956 till 1974 ökat med 90 % (1997/98:KU10
s. 4). Ökningen från 1974 till 1999 är även den
avsevärd: 85 %. Utvecklingen i absoluta tal
gestaltar sig på följande sätt:
(I den följande redogörelsen anges för enkelhetens
skull hela tal, trots att det i verkligheten kan
röra sig om personer som arbetar mindre än heltid
och att följaktligen fler personer kan vara
anställda. Vad som anges är sålunda inte antalet
fysiska personer. Med uttrycket "en tjänst" avses i
det följande att personal är anställd för full
tjänstgöring för en person.)
Som en bakgrund till de uppgifter som framkommit
vid årets granskning kan inledningsvis nämnas att
antalet politiskt tillsatta tjänstemän i februari
1994 var 150, varav 77 politiskt sakkunniga
(1994/95:KU30 s. 21).
I juli 1998 fanns inom Regeringskansliet 132
politiskt tillsatta tjänstemän. Av dessa var 1
ambassadör, 7 assistenter, 1 socialråd, 1
kabinettssekreterare, 3 planeringschefer, 67
politiskt sakkunniga, 24 pressekreterare, 25
statssekreterare och 3 biträden, bilaga 2.1. Det
totala antalet politiskt anställda hade då minskat
med 2 sedan juli 1997. I juli 1999 hade det dock
skett en ökning; antalet politiskt tillsatta uppgick
då till 136. Detta trots att antalet politiskt
tillsatta inom de flesta tjänstekategorier var
detsamma eller hade minskat jämfört med juli 1998.
Pressekreterarna var t.ex. 19 stycken i juli 1999,
att jämföra med 24 i juli 1998. Ökningen förklaras i
stället av att statssekreterarna ökat med 4 till 29
i juli 1999, samt att de politiskt sakkunniga i juli
1999 var 75, dvs. 8 fler än i juli 1998. Den största
ökningen av politiskt sakkunniga i absoluta tal
skedde vid Statsrådsberedningen som gick från 27
politiskt sakkunniga i juli 1998 till 32 i juli 1999
samt vid det nya större Näringsdepartementet där
antalet politiskt sakkunniga ökade från 2 till 8.
Stora ökningar i relativa tal skedde även vid
Utbildningsdepartementet där antalet politiskt
sakkunniga ökade från 2 till 5 samt vid
Jordbruksdepartementet som gick från 1 politiskt
sakkunnig i juli 1998 till 3 politiskt sakkunniga i
juli 1999. Vid två departement minskade antalet
politiskt sakkunniga under perioden juli 1998 till
juli 1999 - vid Utrikesdepartementet från 8 till 7
och vid Finansdepartementet från 6 till 5.
Alla departement fick fler politiskt tillsatta
tjänster, utom Utrikesdepartementet där ingen
förändring skedde. Med sina 19 politiskt tillsatta
är Utrikesdepartementet den enhet som efter
Statsrådsberedningen uppvisar det största antalet i
denna kategori. De största ökningarna representeras
av Statsrådsberedningen (från 34 till 39),
Socialdepartementet (från 11 till 14),
Kulturdepartementet (från 4 till 9) och
Näringsdepartementet (från 11 till 19). Det minsta
antalet politiskt tillsatta tjänster återfinns på
Försvarsdepartementet (5 år 1998 och 6 år 1999) samt
Jordbruksdepartementet (5 år 1998 och 7 år 1999).
Jämställdhetsfrågor
I regeringsformen finns föreskrifter vilkas ändamål
bl.a. är att jämställdhet mellan män och kvinnor
skall tillförsäkras (1 kap. 2 §, 2 kap. 16 § och 11
kap. 9 § andra stycket). Bland de vanliga lagarna är
det jämställdhetslagen (1991:433) som syftar till
att främja jämställdheten i arbetslivet. Det är
framför allt kvinnornas arbetsvillkor som
jämställdhetslagen inriktar sig på att förbättra.
Konstitutionsutskottet har i sin granskning av
personalutvecklingen inom Regeringskansliet berört
frågan om jämställdhet ett antal gånger (1991/92:
KU30 s. 39, 1993/94:KU30 s. 9, 1994/95:KU30 s. 30
samt 1997/98:KU10 s. 5). Även i årets granskning tas
frågan upp, och uppgifterna är hämtade från
Regeringskansliets egen informationsskrift.
Granskningen avser förhållandena den 30 juni 1999
och är giltiga för hela Regeringskansliet, inklusive
Utrikesdepartementet. De redovisade uppgifterna
avser könsfördelningen inom olika tjänstekategorier
samt medianlönen för män och kvinnor inom
respektive kategori.
Kategorin Bas-personal avser personal utan
handläggande uppgifter och innefattar totalt 1 190
personer. Bland dessa är 238 män och 952 kvinnor.
Männens lön är 15 867 kr, kvinnornas 17 301 kr.
Antalet departementssekreterare var 1 116, 482 män
och 634 kvinnor. Männens lön var 23 808, kvinnornas
23 000 kr.
Rättssakkunniga fanns det 161 stycken, varav 79 män
och 82 kvinnor. Männens lön var 29 000 kr,
kvinnornas 28 750 kr.
Kansliråden var till antalet 245: 138 män och 107
kvinnor. De manliga kanslirådens lön var 31 000 kr,
de kvinnliga kanslirådens 30 500 kr.
Antalet departementsråd var 222, varav 150 män och
72 kvinnor. Männens lön var 39 460 kr, kvinnornas 39
500 kr.
Cheftjänstemän m.fl. var 37 till antalet, 29 män
och 8 kvinnor. Männens lön var 45 000 kr, kvinnornas
44 500.
Förändringarna jämfört med föregående år är
marginella. Skillnaderna i lön inom respektive
tjänstekategori är förhållandevis små, även om
männens löner i de flesta fall befinner sig något
över kvinnornas. Däremot är kvinnorna starkt
överrepresenterade i den lägsta lönekategorin och
underrepresenterade på de högre lönenivåerna. De
utgör 80 % av kategorin Bas-personal, och 22 % av
cheftjänstemännen. Fördelningen är dock jämnare i
mellankategorierna: bland departementssekreterarna
är 57 % kvinnor, bland de rättssakkunniga 51 % och
bland kansliråden 43 %. Vad beträffar de politiskt
tillsatta tjänstemännen är fördelningen något
jämnare även i den översta lönekategorin: 39 % (12
av 31) av statssekreterarna är kvinnor.
De allmänna riktlinjer och målsättningar på
jämställdhetsområdet som Regeringskansliet har att
följa framgår av regeringens skrivelse
Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet (skr.
1999/2000:24). Bland de åtgärder regeringen vidtagit
i syfte att öka jämställdheten i samhället finns ett
antal vilka direkt berör Regeringskansliet. Sedan
hösten 1994 anordnas en basutbildning i
jämställdhetskunskap för statsråd, statssekreterare,
pressekreterare och politiskt sakkunniga, chefer och
medarbetare i departement och övrig statsförvaltning
samt utredare och sekreterare i statliga kommittéer
och utredningar. År 1997 tillsattes vidare en
metodutvecklingsgrupp för jämställdhets-arbetet inom
Regeringskansliet. Uppdraget är att finna nya
metoder för jämställdhetsanalyser, utveckla
utbildningen på området, initiera uppföljning och
utvärdering samt föreslå informationssatsningar.
Gruppen, som leds av statssekreteraren för
jämställdhetsfrågor, skall avsluta sitt arbete
senast i december 2000. Våren 2000 kommer
födjupningsseminarier i ämnet att genomföras för
respektive politikområde.
I skrivelsen anges även att det för
könsfördelningen i statliga styrelser, kommittéer
och bolagsstyrelser finns konkreta tidsbestämda mål
och delmål. Några motsvarande specificerade
angivelser finns inte för Regeringskansliet, men
däremot en uttalad målsättning att öka andelen
kvinnliga chefer i Regeringskansliet och att uppnå
en jämn könsfördelning på alla nivåer och inom alla
verksamhetsområden. Detta framhålls i ett utkast
till ny plan för personalpolitiken som för
närvarande är under utarbetande vid
Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Chefsförsörjningen inom statsförvaltningen bedöms
som avgörande för möjligheterna att uppnå
jämställdhet, och i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.1997/98:136)
framhålls att detta förhållande bör uppmärksammas på
förvaltningens alla nivåer. Särskild omsorg och
strävan efter balans bör därför ägnas
beredningsprocessen inför utnämningar och
rekryteringar. Bl.a skall rekrytering av
myndighetschefer, så långt det är möjligt, ske på
ett sådant sätt att det alltid finns en kandidat av
vardera könet i det slutliga urvalet.
Utskottet har vidare noterat att statsrådet Lena
Hjelm-Wallén i ett anförande inför riksdagen den 15
april 1999 framhöll jämställdheten som ett av de
prioriterade politikområdena under Sveriges
ordförandeskap i EU:s ministerråd 2001 (prot.
1998/99:80).
Integration
Den 1 maj 1999 trädde en ny lag (1999:130) mot
etnisk diskriminering i arbetslivet i kraft. Lagen
ålägger arbetsgivaren vissa förpliktelser, och
utskottet har bett att få in uppgifter från
Statsrådsberedningen om vilka åtgärder som vidtagits
i syfte att främja etnisk mångfald inom
Regeringskansliet.
Statsrådsberedningens svar, bilaga 2.2, ger vid
handen att det genom särskilt beslut den 1 juli 1999
tillsatts en partsgemensam arbetsgrupp med uppdrag
att lämna förslag till hur Regeringskansliet skall
främja etnisk och kulturell mångfald bland sina
anställda. Enligt projektdirektiven skall gruppen
komma med ett förslag till handlingsplan där förslag
ges till aktiva, konkreta och synliga handlingar.
Dessa åtgärder skall inlemmas i Regeringskansliets
befintliga policy för arbetsgivar- och
personalfrågor. Vid utformningen av gruppens
arbetsuppgifter har samråd skett med
Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att den ökning av antalet
anställda inom Regeringskansliet som kunde iakttas
vid den senaste granskningen (1997/98:KU10)
fortsätter. Utskottet noterar vidare att de
politiskt tillsatta tjänstemännens antal skiftat
något under den tid som denna granskning gäller. I
juli 1998 hade antalet jämfört med juli 1997 minskat
med två tjänster. Mellan juli 1998 och juli 1999
skedde dock en ökning med 4 tjänster. Nettoökningen
av politiskt tillsatta tjänstemän sedan den förra
granskningen är sålunda 2 tjänster. Inom denna grupp
har dock de politiskt sakkunniga inom
Regeringskansliet ökat från 67 till 75. Utskottet
noterar vidare att den stora departementsreform som
genomförts under den granskade perioden givetvis
påverkat hur Regeringskansliets personal fördelas
mellan Statsrådsberedningen och departementen.
Granskningen av löneskillnaderna mellan kvinnor och
män inom Regeringskansliet föranleder två
slutsatser. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män
inom respektive tjänstekategori är förhållandevis
små. Jämställdheten brister dock med avseende på
könsfördelningen inom de lägsta och de högsta
lönekategorierna. Bland departementssekreterarna och
de rättssakkunniga är könsfördelningen
förhållandevis jämn, för att sedan bli mer och mer
skev i de övre och nedre löneskikten. Kvinnornas
representation i den lägsta lönekategorin är nära
nog spegelvänd i förhållande till deras andel i den
högsta chefskategorin. En så ojämn fördelning är
inte nöjaktig, i synnerhet mot bakgrund av att
staten har ett ansvar som föregångare och förebild
på jämställdhetsområdet. Utskottet noterar dock med
tillfredsställelse att regeringen och
Regeringskansliet har den uttalade avsikten att
fortsätta arbetet med att utjämna könsfördelningen
inom tjänstekategorierna och fortlöpande vidtar
åtgärder för att uppnå detta syfte.
Även med avseende på integration har staten en
funktion att fylla som föregångare och förebild.
Utskottet finner det tillfredsställande att det, med
anledning av den nya lagen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet, tillsatts en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till
hur etnisk och kulturell mångfald bland de anställda
skall främjas
2.2 Regeringskansliet som myndighet
Allmän bakgrund
Den 1 januari 1997 omorganiserades Regeringskansliet
till en myndighet bestående av Statsrådsberedningen,
13 departement samt Regeringskansliets
förvaltningsavdelning. Utrikesförvaltningen består
av Utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen.
Den sistnämnda lyder under Regeringskansliet.
Omorganisationen aviserades i proposition 1996/97:1
och genomfördes den 1 januari 1997. Förändringen
föranledde KU att uttala (1996/97:KU1) att det fanns
anledning för utskottet att vid kommande
granskningar uppmärksamma de organisatoriska
förändringarnas betydelse för regeringsarbetet.
Utskottet erinrade i sitt granskningsbetänkande
våren 1997 om detta uttalande (1996/97:KU25). Senare
har Regeringskansliet, med verkan från den 1 januari
1999, ytterligare omorganiserats genom att fyra
departement slagits samman till det nya
Näringsdepartementet. Regeringskansliet består
följaktligen numera av 10 departement.
Vid KU:s granskning hösten 1998 (1998/99:KU10)
anförde utskottet bl.a. att ett skäl för utskottets
intresse för Regeringkansliets fortsatta utveckling
är att riksdagen med den ordning för
anslagstilldelningen som numera råder inte har något
direkt inflytande över Regeringskansliets
organisation och verksamhet. Det finns anledning för
utskottet att även framgent följa
Regeringskansliets verksamhet, eftersom det enligt
utskottets mening är viktigt att Regeringskansliet
fungerar väl oavsett vilken den sittande regeringen
är. Utskottet konstaterade att någon analys eller
allmän bedömning av vad den reform varigenom
Regeringskansliet blev en enda myndighet dittills
resulterat i inte hade lämnats. Utskottet utgick
från att det skulle bli möjligt för
Regeringskansliet att senare lämna en mera
preciserad redovisning till utskottet.
Inriktningen på årets granskning
Utskottets granskning 1998/99 inriktades på vilka
åtgärder som vidtagits inom Regeringskansliet med
anledning av den nya ordning som infördes den 1
januari 1997, vidare vilken roll det pågående
förändrings- och förnyelsearbetet spelat i detta
sammanhang, i vilken omfattning det uppgivna syftet
med förändringen uppnåtts samt vilken utvecklingen
har varit sedan den 1 januari 1997 på vissa områden
som togs upp vid utskottets utfrågning hösten 1996
med statssekreteraren Hans Dahlgren och rättschefen
Bengt-Åke Nilsson. På grundval av frågor med denna
inriktning som ställdes i en skrivelse till
Statsrådsberedningen lämnades en redogörelse till
utskottet i en promemoria, vars innehåll återgavs i
det nämnda granskningsbetänkandet.
I den föreliggande fortsatta granskningen av
Regeringskansliet har per-spektivet breddats från
Regeringskansliet(s omvandling till) en myndighet
till Regeringskansliet som myndighet. I denna
granskning finns det enligt utskottets mening
anledning att följa upp utvecklingen på främst de
områden som berör det pågående förändrings- och
förnyelsearbetet inom Regeringskansliet och dess
påverkan på förutsättningarna för regeringens arbete
samt i vilken utsträckning det uppgivna syftet med
den organisatoriska förändringen uppnåtts.
I Regeringskansliets årsbok 1998, som utgavs i juni
1999, finns i kapitel 4 en översiktlig redovisning
av förändringsarbetet i Regeringskansliet.
Framställningen är väsentligen deskriptiv. En samlad
bedömning saknas vad beträffar vilka resultat som
uppnåtts med detta förändringsarbete som till en
betydande del sattes i gång i samband med reformen
den 1 januari 1997. Enligt utskottets mening fanns
mot denna bakgrund skäl för utskottet att begära en
redogörelse för effekterna av förändringsarbetet,
främst avseende arbetsformer och organisation,
verksamhetsplanering och intern styrning samt
ledarskaps- och chefsutveckling. Om möjligt borde
effekterna uttryckas såväl kvantitativt som
kvalitativt.
Även frågan om vilka åtgärder som vidtagits med
anledning av den genomförda översynen av
kompetensförsörjningen i Regeringskansliet borde
enligt utskottets mening uppmärksammas.
I betänkande 1997/98:KU31 behandlade utskottet ett
förslag från Riksdagens revisorer om att även
Regeringskansliet skulle lämna resultatredovisning
på samma sätt som andra myndigheter. Finansutskottet
anförde i sitt yttrande över förslaget att det
närmast ankom på konstitutionsutskottet att överväga
vilka krav som riksdagen bör ha på en sådan
resultatredovisning. I betänkandet redovisades att
det inom ramen för Regeringskansliets förnyelse- och
förändringsarbete pågick ett arbete med att utveckla
den interna styrprocesssen och att en prototyp för
resultatinformation för Regeringskansliet tagits
fram. Utskottet utgick från att resultatet av
utvecklingsarbetet i denna del borde av regeringen
redovisas för riksdagen i lämpligt sammanhang.
Riksdagen beslöt på KU:s förslag att ge regeringen
detta till känna. Mot denna bakgrund ansåg utskottet
att det fanns det skäl för utskottet att i årets
granskning aktualisera frågan om Regeringskansliets
resultatinformation med avseende på bl.a. det
konkreta resultatet av det nämnda
utvecklingsarbetet.
I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1,
utgiftsområde 1 s. 26) anförs att det inom
Regeringskansliet för närvarande pågår en intern
utredning vars förslag skall utmynna i hur
Regeringskansliet långsiktigt bör dimensioneras från
år 2001 och framåt. Det anförs vidare att denna
fråga är av allra största vikt för det offentliga
Sverige, inte minst för riksdagen och för
förutsättningarna för att lagstiftningsarbetet kan
ske på ett optimalt sätt.
På samma ställe i budgetpropositionen för år 2000
aviseras att anslaget C 1 Regeringskansliet m.m.
under utgiftsområde 1 och anslaget A 1
Utrikesförvaltningen under utgiftsområde 5 slås
samman till ett gemensamt anslag per den 1 januari
2002. Som skäl för sammanslagningen anförs att
styrningen och resursanvändningen fördelas bättre
samt att det till följd av globaliseringen och EU-
medlemskapet blir allt svårare att dra en gräns
mellan nationell politik och utrikespolitik.
Regeringen avser att i vårpropositionen 2001
återkomma med ett förslag till riksdagen.
Frågor till Regeringskansliet
Utskottet har ställt följande skriftliga frågor till
Regeringskansliet:
1. Har det förändringsarbete som beskrivs i kap. 4 i
Regeringskansliets årsbok 1998 vad avser a)
arbetsformer och organisation, b)
verksamhetsplanering och intern styrning samt c)
ledarskaps- och chefsutveckling utvärderats? Om så
är fallet: vilket är resultatet av utvärderingen?
2. Vilka åtgärder har vidtagits med anledning av den
översyn av kompetensförsörjningen i
Regeringskansliet som nämns i årsboken?
3. Vilka åtgärder har vidtagits med anledning av
riksdagens tillkännagivande (1997/98:KU31, rskr.
1997/98:295) om Regeringskansliets
resultatredovisning?
Regeringskansliets promemoria och SIFO:s
attitydundersökning
I en promemoria från Statsrådsberedningen daterad
1999-11-02, bilaga 2.3, redovisas de svar på
utskottets frågor som utarbetats inom
Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
När det gäller frågan om en eventuell utvärdering
av förändringsarbetet och resultatet av denna anförs
inledningsvis att det pågående förändrings- och
förnyelsearbetet inte skall ses som en engångsinsats
utan som ett kontinuerligt arbete som syftar till
att effektivisera verksamheten och höja kompetensen
hos Regeringskansliets medarbetare. Flera
uppföljningsinsatser har genomförts och olika
åtgärder har vidtagits med anledning härav.
Beträffande området arbetsformer och organisation
nämns i promemorian att en attitydundersökning
avsedd för alla anställda i myndigheten har
genomförts av SIFO på myndighetens uppdrag. Vid
tiden för promemorians upprättande hade resultatet
av undersökningen ännu inte redovisats. Utskottet
har skaffat ett exemplar av den aktuella
undersökningsrapporten. I fråga om samarbete och
revirtänkande redovisas att samarbetet på enhetsnivå
är bra medan samarbetet inom departementen får lägre
värden. Revirtänkandet mellan enheterna är
påtagligt. Samarbetet mellan departementen får än
lägre värden, och revirtänkandet har ökat något
sedan 1997. Sammantaget har revirtänkandet ökat
något sedan 1997 och samarbetet mellan departementen
blivit något sämre. I den fortsatta framställningen
redovisas vissa ytterligare resultat av
undersökningen.
I promemorian redovisas också att ett arbete pågår
med att utveckla nyckeltal avseende t.ex.
personalsammansättning, personalomsättning, antal
ärenden och handläggningstider. Vidare har två
undersökningar genomförts med hjälp av externa
konsulter avseende en omvärldsanalys respektive den
interna kommunikationen. Av omvärldsanalysen framgår
att allmänheten har dåliga kunskaper om
Regeringskansliet. Vad gäller interninformationen
finns ett behov av en tydligare struktur på
informationen och en anpassning till olika
målgrupper och deras behov.
I förvaltningsavdelningens promemoria beskrivs
också Regeringskansliets samordnade
verksamhetsplaneringsprocess. Av den nämnda
attitydundersökningen framgår att en påtagligt
positiv förändring skett vad gäller måltänkandet och
deltagandet i planeringsarbetet.
Verksamhetsplaneringen som instrument har dock fått
ett klart lägre betyg än vid den förra
undersökningen 1997.
Enligt promemorian är deltagarnas egen bedömning
att det särskilda ledarskapsprogrammet för
statssekreterare varit bra. Tendensen är densamma
beträffande ett nio dagar långt utvecklingsprogram
för enhetschefer som genomförts under 1999. Av den
nämnda rapporten om attitydundersökningen framgår
att samtliga ledaregenskaper visar en positiv
utveckling. Chefens ledarskap har enligt en
helhetsbedömning blivit bättre och närmar sig en
normalnivå.
Inom Regeringskansliet pågår en översyn av
kompetensförsörjningen som sträcker sig fram till år
2003. Ett stort antal åtgärder planeras och
genomförs med anledning av denna översyn. Bland
insatserna kan nämnas gemensamt stöd för
rekrytering, lönesättning och arbetsformer, en
uppföljning av attitydundersökningen 2001,
kompetensväxling, introduktionsutbildning och
huvudmannaforum.
När det gäller Regeringskansliets
resultatredovisning anförs i
Förvaltningsavdelningens promemoria att det är svårt
att praktiskt och teoretiskt skilja på
Regeringskansliets resultat och regeringens, vilket
medför att de regelverk som tillskapats för
regeringens styrning och dialog med statliga
myndigheter i många avseenden inte passar in på
Regeringskansliet. Enligt bestämmelsen i 45 §
förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet skall Regeringskansliet inte lämna
resultatredovisning enligt förordningen (1996:882)
om myndigheters årsredovisning m.m. Enligt
promemorian är det mot denna bakgrund motiverat att
Regeringskansliet inte åläggs att till regeringen
lämna resultatredovisning. Däremot är det naturligt,
heter det vidare i promemorian, att
Regeringskansliet utvecklar och sedan redovisar
vissa resultatmått för riksdagen inom ramen för
budgetpropositionen och Regeringskansliets årsbok.
Vissa resultatmått återges också i
konstitutionsutskottets årliga
granskningsbetänkande. Årsboken för 1999 avses
utökas med ytterligare nyckeltal och statistiska
uppgifter.
Muntlig information från representanter för
Statsrådsberedningen
Utskottet har vid sitt sammanträde den 30 november
1999 fått muntlig information från statssekreteraren
Pär Nuder, rättschefen Per Virdesten och
departementsrådet Bo Malmqvist, samtliga vid
Statsrådsberedningen. Därvid ventilerades frågor med
anknytning till den nya organisationen och
arbetssättet i Regeringskansliet. Bl.a. behandlades
frågan om Statsrådsberedningens ställning och
inflytande inom Regeringskansliet. Enligt
Statsrådsberedningens representanter finns ingen
medveten strävan att stärka Statsrådsberedningens
inflytande. Samordningen av EU-frågorna inom
Statsrådsberedningen anses vara ett undantag som
beror på att dessa frågor är en integrerad del av
inrikespolitiken snarare än utrikespolitiken. Det
framhölls också från representanterna för
Statsrådsberedningen att den nya organisationen inte
medfört några förändringar vad avser handhavandet av
utnämningspolitiken. Beredningen av
tjänstetillsättningar sker på samma sätt som
tidigare med samråd mellan Statsrådsberedningen och
departementen. Däremot anses personalpolitiken ha
förändrats i betydande omfattning, där översynen av
kompetensförsörjningen framhålls som ett exempel på
ett bra utfall av reformeringen av
Regeringskansliet. Den nya ordningen har också
underlättat personalrörligheten mellan
departementen.
Sammanfattning
Konstitutionsutskottet har med årets granskning
följt det pågående reformarbetet inom
Regeringskansliet i cirka tre år. Utskottet
konstaterade i förra årets granskning att någon
analys eller allmän bedömning av vad reformen
dittills resulterat i inte hade lämnats. Utskottet
utgick från att Regeringskan- sliet senare skulle
kunna lämna en mera preciserad redovisning till
utskottet.
I årets granskning har framkommit att det pågående
förändrings- och förnyelsearbetet enligt regeringens
mening skall ses som ett kontinuerligt arbete
syftande till effektivitet och kompetenshöjning. I
den genomförda attitydundersökningen har framkommit
bl.a. att revirtänkandet ökat och att samarbetet
mellan departementen blivit sämre mellan 1997, då
reformarbetet startade, och 1999. En s.k.
omvärldsanalys har också påvisat brister.
Beträffande verksamhetsplaneringen konstateras att
måltänkande och deltagande utvecklats positivt medan
verksamhetsplaneringen som instrument försämrats
sedan 1997. Utvecklingsprogrammen för chefer har
uppskattats av deltagarna. En översyn av
kompetensförsörjningen har påbörjats i stor skala.
När det gäller resultatredovisningen, som KU
framhöll som särskilt viktig vid förra årets
granskning, anser regeringen att det är motiverat
att Regeringskansliet inte åläggs att lämna en sådan
redovisning till regeringen. Enligt det yttrande som
lämnats i detta granskningsärende är det dock
naturligt att Regeringskansliet redovisar vissa
resultat för riksdagen i olika sammanhang.
Regeringskansliets årsbok avses utökas i detta
avseende.
Sammantaget kan konstateras å ena sidan att någon
mera samlad bedömning av effekterna av
Regeringskansliets reformering inte har kommit fram
och å andra sidan att det finns ett antal mätningar
eller uppskattningar som punktvis ger viss belysning
av förändringar som inträffat sedan 1997. Denna
information innehåller en blandning av positiva och
mindre positiva bedömningar.
Utskottets bedömning
Vid årets granskning har utskottet funnit att det
inte varit möjligt för utskottet att efter tre års
uppföljning få fram en samlad bild av effekterna av
1997 års reform genom vilken Regeringskansliet blev
en myndighet. Vid nästa års granskning bör
Regeringskansliet enligt utskottets mening kunna
tillhandahålla en sådan samlad bild som utskottet
efterlyser.
När det särskilt gäller frågan om
Regeringskansliets resultatrapportering finns i
grunden två skilda uppfattningar: dels utskottets
uppfattning, som baseras på Riksdagens revisorers
uppfattning att Regeringskansliet bör kunna lämna
resultatredovisning som andra myndigheter, dels den
uppfattning enligt vilken Regeringskansliet inte bör
ha en sådan skyldighet. Den sistnämnda ståndpunkten
kommer till uttryck i förordning som regeringen
utfärdat. Tidigare har utskottet nöjt sig med
beskedet att man inom Regeringskansliet arbetade med
att utveckla ett system för resultatinformation,
varvid utskottet emotsåg en redovisning av en sådan
information vid ett senare tillfälle. När besked nu
lämnats att sådan information inte är att vänta
anser utskottet, som i dag inte finner skäl att
frångå sin tidigare redovisade uppfattning om
behovet av redovisning av resultat också från
Regeringskansliet, att frågan bör bli föremål för en
mera utförlig, principiell analys vid nästa års
granskning.
Granskningen föranleder i övrigt ingen kommentar
från utskottets sida.
3 Regeringsprotokollen
3.1 Statistik
I bilaga 3.1 redovisas i tabellform antalet avgjorda
regeringsärenden och deras fördelning på
ärendegrupper. Av tabellen framgår att det totala
antalet ärenden år 1998 var 9 946. De största
ärendegrupperna var dispens- och övriga partsärenden
(2 411) följt av regleringsbrev samt anslags- och
bidragsärenden (2 038), anställningsärenden (1 771),
författningar (1 305) och överklaganden (1 250).
Ordningsföljden var densamma år 1997, med det
undantaget att ärendegruppen överklaganden då var
större än författningarna - detta trots att antalet
överklaganden ökat från 1 145 år 1997 till 1 250
under år 1998.
Justitiedepartementet handlade det största antalet
ärenden (1 701, en ökning med 177 jämfört med 1997
års 1 524 ärenden). Därefter kommer
Miljödepartementet med 960 ärenden, nära nog en
fördubbling jämfört med 1997 års 495 ärenden.
3.2 Formell granskning av protokollen
I likhet med föregående år har protokollen över
samtliga regeringsbeslut under det gångna året
(1998) begärts in från departementen. Protokollen
har översiktligt gåtts igenom inom utskottets kansli
för att sedan återföras till departementen.
Genomgången har omfattat även statsministerns
protokoll. I övrigt har den till väsentlig del
avsett ärenden som redovisats i underprotokoll B för
de skilda departementen, dvs. protokoll som kan
innehålla uppgifter som omfattas av sekretess, samt
underprotokollen från vissa departement, nämligen
Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och
Kulturdepartementet.
Utskottets bedömning
Granskningen har inte givit anledning till några
uttalanden av utskottet.
4 Vissa förvaltningsärenden
Utskottets granskning
Trots att regeringen inte är en
förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening
har det ansetts viktigt att även i regeringsärenden
följa de principer som förvaltningslagen ger uttryck
för.
Utskottet gjorde därför vid förra årets granskning,
betänkande 1998/99:KU10, en genomgång av akterna i
fyra slag av regeringsärenden som kommit in till
Regeringskansliet år 1997. Det gällde vissa
vägärenden, ärenden om tillstånd till
luftfartsverksamhet, ärenden enligt
kulturminneslagen (1988:950) och vissa ärenden
enligt plan- och bygglagen (1987:10).
Utskottet har i år valt att granska ärenden som
gäller överförande av straffverkställighet.
Resultat av genomgången av ärenden som gäller
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdomar
En genomgång har gjorts av de åtta ärenden som
kommit in till Regeringskansliet och som gäller
överförande av straffverkställighet och där
regeringen fattat beslut under år 1998. Ärendena
gäller tillämpning av lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom.
Enligt lagens 1 § kan regeringen, i den mån det
påkallas av överenskommelse som Sverige ingått med
främmande stat, förordna att frihetsberövande
påföljd, böter eller förverkande som i den främmande
staten ådömts eller beslutats efter rättegång i
brottmål, eller böter eller förverkande som i den
staten ålagts eller beslutats av annan myndighet än
domstol, får verkställas i Sverige. Regeringen kan
också i den mån det påkallas eller föranleds av
överenskommelsen förordna att verkställighet av
frihetsberövande påföljd, böter eller föverkande,
som ådömts eller beslutats genom dom meddelad av
svensk domstol eller ålagts någon av annan svensk
myndighet genom godkänt strafföreläggande eller
godkänt föreläggande av ordningsbot, får anförtros
åt myndighet i den främmande staten.
Förordnande enligt 1 § kan avse verkställighet
enligt den i Haag år 1970 undertecknade europeiska
konventionen om brottmålsdoms internationella
rättsverkningar (brottmålskonventionen) eller
verkställighet enligt den i Strasbourg år 1983
undertecknade konventionen om överförande av dömda
personer (överförandekonventionen). Förordnande
enligt 1 § kan också gälla verkställighet enligt
annan överenskommelse med främmande stat.
Av de ärenden som konstitutionsutskottet granskat
avser sju ärenden verkställighet enligt
överförandekonventionen och ett ärende
verkställighet enligt annan överenskommelse med
främmande stat (Thailand).
Under granskningen har följande iakttagelser
gjorts. I ett fall (dnr Ju/98/1688) har
regeringsbeslutet fått rubriken "Begäran om
omprövning av regeringsbeslut angående överförande
av straffverkställighet till Turkiet". Ärendet synes
emellertid handla om ett överklagande av
Kriminalvårdsstyrelsens beslut att inte samtycka
till att överföra en turkisk medborgare till Turkiet
för verkställighet. Detta framgår också av texten i
regeringsbeslutet.
I ett annat fall (dnr Ju/98/1573) beskrivs ärendet
enligt regeringsbeslutet som om Storbritannien gjort
en framställning till Sverige om att en person skall
överföras till Sverige för fortsatt verkställighet
enligt överförandekonventionen. Av handlingarna i
ärendet framgår emellertid att det är den enskilde
personen som begär att få bli överförd till Sverige
för att avtjäna straffet.
Utskottets bedömning
När det gäller granskningen av ärenden som gäller
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdomar har utskottet noterat att regeringens
beslut i ett fall fått en felaktig rubrik och i ett
annat fall fått en felaktig beskrivning av vissa
faktiska omständigheter. Utskottet finner emellertid
att dessa felaktigheter inte kunnat påverka
avgörandena i sak. Granskningen av
verkställighetsärendena föranleder i övrigt inget
uttalande från utskottets sida.
5 Dispensärenden hos regeringen
1998
Regeringens dispensmöjlighet
Enligt 11 kap. 12 § regeringsformen får regeringen
medge undantag från föreskrift i förordning eller
från bestämmelse som har meddelats med stöd av
beslut av regeringen om ej annat följer av lag eller
beslut om utgiftsanslag.
Dispens är enligt det synsätt som ligger bakom den
nuvarande regeringsformen en form av
rättstillämpning. Eftersom regeringen liksom alla
andra myndigheter är bunden av normmässighetens
princip, kan regeringen eller annat normgivande
organ inte härleda någon dispensbefogenhet ur sin
normgivningskompetens: ett normgivande organ är
principiellt bundet av sina egna normer. En
befogenhet att medge dispens från en föreskrift i en
författning förutsätter sålunda en dispensregel i
samma författning eller i en annan författning av
minst samma konstitutionella valör. Med detta
synsätt skulle en allmän behörighet för regeringen
att bevilja dispens från regeringsförordningar eller
underordnade myndigheters föreskrifter ha kunnat
åstadkommas i varje fall genom vanlig lag. En
dispensbestämmelse togs emellertid in i
regeringsformen "i förenklingssyfte". (Se prop.
1973:90 s. 410, Holmberg-Stjernquist s. 383 f.)
Två av de ärenden som konstitutionsutskottet
granskade under riksmötet 1998/99 aktualiserade
frågan om regeringens möjlighet att göra eller
bevilja undantag från annars gällande författning.
Det ena ärendet avsåg möjligheten för regeringen att
bevilja landstinget i Värmland undantag från
tandvårdsförsäkringen. Det andra ärendet avsåg
undantag från bestämmelser i elförordningen om
beredningen.
Utskottets bedömning
I samband med den genomgång av protokollen över
regeringsbeslut under år 1998 som nämns i avsnitt
3.2 har utskottskansliet särskilt sökt efter beslut
om dispens enligt 11 kap. 12 § regeringsformen.
Genomgången med denna inriktning har avsett
Justitiedepartementets, Försvarsdepartementets och
Kulturdepartementets områden. Vid genomgången har
inte gjorts några iakttagelser som ger utskottet
anledning till uttalande.
6 Beredningen av
lagstiftningsärenden
6.1 Ds-promemorior med författningsförslag
Bakgrund
Beredningen av författningsärenden kan ske på olika
sätt. Regeringen och statsråden biträds i sitt
arbete av ett stort antal organ med skiftande
uppgifter och olika rättslig status. Viktigast är
Regeringskansliet med de olika departementen,
Statsrådsberedningen och förvaltningsavdelningen.
Därutöver finns ett stort antal organ som särskilt
tillsätts efter beslut av regeringen eller på
departementsnivå för olika uppgifter. En kommitté
eller en särskild utredare kan få i uppdrag att
utreda en fråga och lägga fram förslag till
erforderliga författningar. Förslag kan också
arbetas fram inom Regeringskansliet eller av en
regeringen underställd myndighet.
Kommittéers och särskilda utredares uppdrag skall
enligt kommittéförordningen (1998:1474) redovisas i
betänkanden som trycks och ges ut i serien Statens
offentliga utredningar (SOU).
Departementsserien (Ds) innehåller utredningar och
förslag som har utarbetats inom Regeringskansliet.
Endast Ds-promemorior som innehåller
författningsförslag omfattas av utskottets
granskning.
Betänkanden i SOU-serien, vari kommitténs eller den
särskilda utredarens uppdrag redovisas, innehåller
regelmässigt en missivskrivelse till vederbörande
statsråd. I skrivelsen anges i korthet vilket
uppdrag som kommittén eller utredaren har haft och
vilka som har deltagit i arbetet. Kommitténs eller
utredarens uppdrag brukar också redovisas i
betänkandena, oftast in extenso.
Promemorior som publiceras i departementsserien är
oftast tämligen anonyma produkter. De har i
allmänhet upprättats inom Regeringskansliet och
innehåller inte någon skrivelse som motsvarar
missivet i kommittébetänkanden.
För både betänkanden i SOU-serien och Ds-
publikationer gäller att de kan variera avsevärt i
omfång.
Tillkomstförhållandena för Ds-promemoriorna kan
också variera avsevärt. Ibland redovisas bakgrunden
till att promemorian skrivits, ibland inte. Ibland
redovisas vilka som deltagit i utarbetandet av
promemorian, med eller utan namns nämnande, ibland
inte.
Till komplettering kan hänvisas till regeringens
diskussion av kommittéväsendets roll och
arbetsformer i kommittéberättelsen 1999 (skr.
1998/99:103, jfr bet. 1998/99:KU26). Regeringen
framhåller att en regering för att kunna genomföra
sin politik och styra landet behöver tillgång till
ett kvalificerat beslutsunderlag. Olika vägar står
till buds för att skaffa det. Regeringskansliet
förfogar inom sig över en betydande expertis, men
ofta behövs underlag och uppgifter från andra håll.
En vanlig källa är de statliga myndigheterna vilka
också i stor omfattning tas i anspråk för att utföra
särskilda av regeringen givna uppdrag. Det är inte
heller ovanligt att tjänstemän i departementen och
myndigheter samarbetar i arbetsgrupper för att ta
fram det underlag som regeringen behöver.
Om kommittéerna påpekas att de inte bara förser
regeringen med nödvändigt beslutsunderlag, utan de
fyller också en viktig beredande funktion för
riksdagens partier, kommuner och landsting,
myndigheter och organisationer. Resultatet av deras
arbete är en kunskapsbank för enskilda liksom för
forskningen och de utgör en röst i en öppen
samhällsdebatt. Kommittéväsendets demokratiska
funktion är således enligt regeringen påtaglig och
väl värd att värna om.
Promemorior publicerade i Ds 1998
Inom konstitutionsutskottets kansli har gjorts en
genomgång av de promemorior som publicerats i Ds
under år 1998 och som innehåller
författningsförslag.
Genomgången visar en avsevärd spännvidd i fråga om
karaktär och omfång hos promemoriorna. De mest
omfattande är promemoriorna (Ds 1998:45) Reformerade
försäkringsrörelseregler, (Ds 1998:53) Ny smugg-
lingslag och (Ds 1998:72) Små företag och
konkurrenslagen. Dessa promemorior är på 350-550
sidor. Små promemorior är (Ds 1998:5) Digital
marksänd TV - lagändringar, (Ds 1998:23) Ändrade
skatteregler vid överföring av periodiseringsfond
och skatteutjämningsreserv vid ombildning till
aktiebolag, (Ds 1998:47) Skattefrågor och
investerarskydd och (Ds 1998:60) Myndigheters
öppethållande på s.k. klämdagar. De nu nämnda
promemoriorna omfattar omkring 30 sidor.
Promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler
innehåller förslag till ändringar i fyra lagar,
främst i försäkringsrörelselagen (1982:713) och
lagen (1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag. Av promemorian framgår att den
är upprättad inom Finansdepartementet. Något uppdrag
eller vem som initierat promemorian anges inte. I en
inledning redovisas under skilda rubriker
näringsrättsliga regler, EG:s försäkringsdirektiv,
behovet av översyn från ekonomisk synpunkt,
oreglerad marknad och effektivitetsproblemen.
Promemorian Ny smugglingslag innehåller dels
förslag till en ny lag om straff för smuggling m.m.,
dels förslag till ändringar i nio andra lagar och
dels förslag till ändringar i två
regeringsförfattningar. I promemorian upplyses att
det inom Finansdepartementet har gjorts en översyn
av lagen om straff för varusmuggling och att
representanter för Justitiedepartementet och
Generaltullstyrelsen medverkat i arbetet. Något
uppdrag anges inte. I en inledning redogörs
emellertid för översynens syfte.
Promemorian Små företag och konkurrenslagen
innehåller förslag till ändringar i två lagar och
till två förordningar. I en inledning redovisas att
regeringen uppdragit åt en interdepartemental
arbetsgrupp att utreda vissa frågor på
konkurrenslagens område, bl.a. frågan om lagens
utformning avseende samverkan mellan små företag.
Även bakgrunden till uppdraget redovisas. Uppgifter
ges också om arbetsgruppens sammansättning. I
gruppen har ingått företrädare för Närings- och
handelsdepartementet, Inrikesdepartementet,
Jordbruksdepartementet, Kommunikationsdepartementet,
Finansdepartementet, Justitiedepartementet och
Konkurrensverket. Ordförande i arbetsgruppen har
varit rättschefen i Närings- och
handelsdepartementet, vilken också nämnts med namn.
Vidare finns uppgift om tre namngivna experter samt
om en referensgrupp med - icke namngivna -
företrädare för berörda branscher. Arbetsgruppen är
också redovisad i kommittéberättelsen 1999 som organ
under Regeringskansliet (N:8). Gruppen och dess
uppdrag redovisas där på sedvanligt sätt.
Promemorian Digital marksänd TV - lagändringar
innehåller ett förslag till ändringar i radio- och
TV-lagen. Uppdrag och författare anges inte. Av
promemorian framgår att de föreslagna lagändringarna
är avsedda att underlätta införandet av digitala TV-
sändningar.
Promemorian Ändrade skatteregler vid överföring av
periodiseringsfond och skatteutjämningsreserv vid
ombildning till aktiebolag innehåller förslag till
ändringar i tre lagar. Uppdrag och författare anges
inte. Bakgrunden och syftet redovisas inte heller
direkt.
Promemorian Skattefrågor och investerarskydd
innehåller förslag till en ny lag och till ändringar
i två lagar. Uppdrag och författare anges inte. En
redovisning för bakgrunden till förslagen lämnas
dock.
Promemorian Myndigheters öppethållande på s.k.
klämdagar innehåller ett förslag till ändring i
förvaltningslagen. Uppdrag och författare anges
inte, men bakgrunden framgår klart av inledningen,
där JO-beslut om myndigheters öppethållande i
samband med s.k. klämdagar redovisas.
Vissa promemorior innehåller i ett förord uppgifter
om uppdrag till namngivna personer. Det gäller bl.a.
promemoriorna (Ds 1998:42) Effektivare omprövning av
förvaltningsbeslut och (Ds 1998:44)
Kreditupplysningslagen - anpassning till
dataskyddsdirektivet. Beträffande den förstnämnda
har uppdraget lämnats av departementschefen,
beträffande den andra framgår inte vem som lämnat
uppdraget. Båda uppdragen har gällt personer utanför
Regeringskansliet.
Vissa andra promemorior rör tillträde till
internationella konventioner. Som exempel kan nämnas
(Ds 1998:1) Sveriges tillträde till
bedrägerikonventionen, (Ds 1998:19) Förbud mot
antipersonella minor - Sveriges tillträde till
konventionen om förbud mot användning, lagring,
produktion och överföring av antipersonella minor
(truppminor) samt om deras förstöring och (Ds
1998:29) Korruption - Svenskt tillträde till vissa
internationella konventioner m.m. I ingen av dessa
anges explicit uppdrag eller författare.
Andra promemorior i lagstiftningsärenden
Någon undersökning om promemorior som upprättats
inom Regeringskansliet utan publicering i Ds har
inte gjorts i detta ärende. Från utskottets
beredning av allmänna ärenden under det senaste året
kan dock nämnas tre sådana icke Ds-publicerade
promemorior. Två rör staten och trossamfunden. Den
ena gäller Svenska kyrkans personal och relations-
ändringen (se prop. 1998/99:38), den andra följd-
ändringar i lagstiftningen med anledning av
stat-kyrka-reformen (se prop. 1998/99:124). Båda
dessa promemorior har försetts med uppgift om
ansvarig enhet inom Kulturdepartementet och om
handläggare. Den tredje promemorian gäller förhör
m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande
verksamhet (se prop. 1998/99:140). Den promemorian
har uppgift om ansvarig enhet inom
Justitiedepartementet. I sedvanlig ordning finns
därutöver i remisskrivelsen upplysning om
handläggare i departementet.
Uppgifter från Regeringskansliet
Regeringskansliet har i svar på frågor av utskottet
om promemorior som publicerats i Ds, bilaga 4.1,
påpekat att SOU-serien enligt praxis är reserverad
för kommittéväsendet och att utredningstexter som
utarbetas inom Regeringskansliet (t.ex. av en
arbetsenhet inom ett departement eller av en
arbetsgrupp med företrädare för flera departement)
publiceras i Ds. Enligt de riktlinjer för
trycksaksframställning som Regeringskansliets
förvaltningsavdelning gett ut år 1997 bör trycksaker
som är avsedda för extern spridning normalt tas in i
Ds. Det gäller dock inte publikationer som ingår i
SOU eller annan etablerad serie eller småtryck,
t.ex. informationsbroschyrer.
Regeringskansliet har vidare framhållit att Ds-
promemorior med författningsförslag normalt är
resultatet av ett lagarbete där flera personer
medverkar på skilda sätt och i växlande omfattning.
Arbetet utförs för det mesta eller huvudsakligen av
anställda i Regeringskansliet inom ramen för
anställningen. Det styrs naturligtvis, liksom annat
arbete i Regeringskansliet och på andra håll, oftare
genom muntlig arbetsledning än genom skriftliga
uppdrag till personalen.
Promemorior med författningsförslag är, framhåller
Regeringskansliet vidare, så gott som alltid avsedda
att skickas på remiss. Det framgår då av
remisskrivelsen vem som har beslutat remissen och
vem som är handläggare. Det finns enligt
Regeringskansliet knappast något behov av
ytterligare upplysningar om vem i Regeringskansliet
som läsare kan rikta frågor till.
Som typfall där uppdrag och medverkande brukar
anges i en Ds-promemoria anges att
- en arbetsgrupp i Regeringskansliet har författat
promemorian efter ett skriftligt beslut av
regeringen eller Regeringskansliet,
- någon utomstående har författat promemorian på
uppdrag av Regeringskansliet.
Enligt Regeringskansliet finns det gererellt sett
inte underlag för att göra någon skillnad i
auktoritetshänseende mellan SOU-texter och Ds-
texter.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan är Ds-promemoriorna av olika
karaktär och omfattning. Intresset utanför
Regeringskansliet och remissinstanserna för den
enskilda promemorian och dess tillkomsthistoria kan
antas variera kraftigt. För många av dem kan det
antas vara mycket begränsat. Andra kan vara av
intresse både utanför den nämnda kretsen och efter
det att lagstiftningsärendet har avslutats.
Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets
uppfattning anledning att i större utsträckning ange
bakgrunden och syftet med promemoriorna samt om vem
eller vilka - namngivna medverkande eller enheter
inom Regeringskansliet - som huvudsakligen ansvarat
för produkten. Uppgifterna bör lämnas på ett
lättillgängligt sätt, exempelvis i ett förord.
Utskottets genomgång har i denna omgång endast
avsett promemorior i Ds som innehåller
författningsförslag. Utskottet kan ha anledning att
i ett senare sammanhang återkomma till frågan om
publicering av andra promemorior och därvid också ta
upp principerna för publicering i SOU-serien.
6.2 Remissmöten i Regeringskansliet
Bakgrund
Enligt regeringsformen (RF) skall det finnas ett
regeringskansli för beredning av regeringsärenden.
Vid beredningen av regeringsärenden skall
upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter och i den omfattning som det behövs
skall även sammanslutningar och enskilda ges
tillfälle att yttra sig (RF 7 kap. 1 och 2 §§).
Detta system med remissförfarande i regeringsärenden
anses sedan gammalt utgöra ett karakteristiskt drag
i den svenska förvaltningsverksamheten. En
bestämmelse rörande detta fanns med redan i 1809 års
RF, och vid tillkomsten av nuvarande RF förklarade
departementschefen att systemet med att inhämta
yttranden från myndigheter, organisationer och andra
enskilda är ett karakteristiskt och betydelsefullt
inslag i svensk politisk beslutsprocess.
Av remissyttrandena över Grundlagberedningens
förslag (SOU 1972:15) framgår också att man från
olika organisationer lade stor vikt vid
remissförfarandet, särskilt i lagstiftningsfrågor.
Departementschefen ansåg därför att det var
naturligt att ordningen med remisser från regeringen
som ett led i beredningsarbetet även i
fortsättningen skulle komma till uttryck i RF (prop.
1973:90 s. 286 ff.). KU hade inga synpunkter på
förslaget i denna del. Regeringsformens föreskrifter
om beredningen av regeringsärenden gäller alla olika
slag av sådana ärenden, dvs. såväl författnings- och
budgetärenden m.m. som förvaltningsärenden.
Varken av RF eller av förarbetena till denna framgår
hur ett remissförfarande bör gå till.
Statsrådsberedningen har dock utfärdat anvisningar
om vad som bör gälla när regeringen skall lämna en
proposition eller skrivelse till riksdagen. Enligt
propositionshandboken (Ds 1997:1) är det
traditionella sättet för regeringen att få
upplysningar och yttranden att skicka ut betänkanden
och promemorior på remiss. Även andra sätt att
skaffa information nämns, som t.ex. remissmöten
eller underhandssynpunkter. Det framhålls dock att
alla komplicerade lagstiftningsärenden skall föregås
av remissbehandling. Remissmöten kan i sådana fall
användas som en del i beredningsförfarandet om
ärendet har föregåtts av tidigare utredningar och
remissförfaranden.
Det är bara myndigheter under regeringen som är
skyldiga att svara på remisser. Andra
remissinstanser som t.ex. kommuner och
organisationer kan beredas tillfälle att lämna
synpunkter. Alla remissvar skall redovisas i en
särskild remissammanställning.
Våren 1997 remitterade Riksdagens revisorer en
granskningsrapport angående kommittéväsendets roll
och arbetsformer. Revisorernas granskning jämte de
remissvar som den föranledde resulterade i december
1997 i en skrivelse till riksdagen (1997/98:RR3)
vari revisorerna bl.a. framhåller att man avråder
från att använda utfrågningar som ersättning för
traditionell remissbehandling, i synnerhet då det
gäller komplexa frågor. Utfrågningar bör i stället
ses som ett komplement till reguljär
remissbehandling.
Revisorernas skrivelse behandlades av KU under våren
1998 varvid KU i sitt betänkande 1997/98:KU31
förklarade att man ville att regeringen återkom till
riksdagen med en beskrivning av hur man organiserat
och utvecklat remisshanteringen av
kommittébetänkandena, vilket skulle kunna ske inom
ramen för kommittéberättelsen våren 1999. Riksdagen
beslutade att detta skulle ges regeringen till
känna. Regeringen har därefter i sin skrivelse
1998/99:103 Kommittéberättelse 1999 när det gäller
frågan om remisshanteringen hänvisat till den nya
propositionshandboken som kom ut i december 1997.
Synpunkter på beredningen av lagstiftningsärenden
har i vissa fall också framförts av Lagrådet. I sitt
yttrande över förslagen i proposition 1993/94:44
Grovt rattfylleri m.m. anförde Lagrådet beträffande
förslaget om ändring i brottsbalken att "det är att
beklaga att en så principiellt viktig lagändring
inte har varit föremål för sedvanligt
remissförfarande utan endast beretts genom s.k.
hearing i justitiedepartementet". I yttrande över
förslagen i proposition 1993/94:52 Skärpta
åtgärder mot människosmuggling konstaterade Lagrådet
att någon sedvanlig remissbehandling inte hade ägt
rum utan i stället hade en s.k. hearing hållits.
Lagrådet anförde därefter följande. "Genom vad som
förekommit i ärendet kan föreskrifterna i 7 kap. 2 §
regeringsformen i och för sig anses vara uppfyllda.
Lagrådet konstaterar emellertid att en sedvanlig
remissbehandling hade varit av särskilt värde i
detta fall eftersom lagförslaget berör
straffrättsliga frågor och dessutom innehåller vissa
särlösningar beträffande förverkande. Om en sådan
handläggning valts hade en bättre belysning av
förslagets innebörd kunnat komma till stånd."
KU har dessutom i åtskilliga betänkanden
uppmärksammat beredningen av olika regeringsärenden
och framhållit utrednings- och remissväsendets
viktiga ställning i den politiska beslutsprocessen
(se t.ex. bet. KU 1975:12 s. 20 och KU 1985/86:25 s.
7 ff.).
Remissmöten under 1998
Under år 1998 lämnade regeringen sammanlagt omkring
120 propositioner med förslag till lagstiftning.
Under samma tid förekom remissmöten vid beredningen
av 9 lagstiftningsärenden. Som en jämförelse kan
nämnas att remissmöten förekom i 3
lagstiftningsärenden 1994 och i 4
lagstiftningsärenden 1995.
I en promemoria till utskottet den 2 november 1999,
bilaga 4.2, har Statsrådsberedningen lämnat
redogörelser från de departement som har varit
ansvariga för beredningen av lagstiftningsärenden
där remissmöten har förekommit. Utskottets kansli
har även tagit del av akterna i dessa ärenden.
Departementens redogörelser och en genomgång av
lagstiftningsakterna visar att remissmöten ofta har
använts som ett komplement till ett traditionellt
remissförfarande. Till grund för ärendet finns en
utredning som remissbehandlats, men på grund av
synpunkter från remissinstanserna eller av andra
skäl har man på departementet valt att utforma
förslaget på ett annat sätt än som föreslagits av
utredningen. Synpunkter på det nya förslaget har då
inhämtats genom ett remissmöte (se prop. 1997/98:99
Aktiebolagets organisation, prop. 1997/98:105 Det
allmännas skadeståndsansvar och prop. 1998/99:19
Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt).
I något fall har ett betänkande som remissbehandlats
på vanligt sätt föranlett behov av kompletterande
utredningar, vilka därefter diskuterats på
remissmöten (se prop. 1997/98:56 Transportpolitik
för en hållbar utveckling).
I ett fall (prop. 1997/98:117 Framtidsformer)
anordnades remissmötet för att ge remissinstanserna
möjlighet att i ett "kreativt diskussionsklimat
komplettera och nyansera sina skriftliga
remissyttranden".
I några fall har remissmöten använts för att en
skriftlig remissbehandling skulle ha tagit för lång
tid och det var angeläget att ärendet blev färdigt
före en viss tidpunkt (se prop. 1997/98:55
Kvinnofrid, prop. 1997/98:150 angående frågan om
kompletterande regler till EG:s förordningar om
strukturstöd samt prop. 1997/98:159 Genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma
regler för den inre marknaden för el m.m.).
I ytterligare några fall har frågan ansetts vara så
okontroversiell och enkel att ett skriftligt
remissförfarande ansetts onödigt (prop. 1997/98:98
Vissa stiftelserättsliga frågor m.m. och prop.
1997/98:150 angående frågan om rätt att utfärda
vitesföreläggande för Elsäkerhetsverket).
Vidare framgår det av materialet att de som
inbjudits till remissmötena i regel har fått den
rapport eller den promemoria som skall diskuteras på
mötet tillsammans med inbjudan. Ofta har man också
angett ett par frågor som särskilt skall diskuteras
på mötet. Ibland inkommer också skriftliga
synpunkter till departementet.
Utskottets bedömning
Ett skriftligt remissförfarande är och bör alltid
vara det normala sättet att inhämta synpunkter från
utomstående under beredningen av ett lagförslag.
Planeringen av ett ärende bör vara så god att inte
remissmöten måste tillgripas på grund av bristande
tid. Ett remissmöte kan däremot fylla en funktion
först och främst för att komplettera ett skriftligt
remissförfarande.
En annan fråga är vad som bör gälla när förslaget i
en proposition avviker väsentligt från vad som
föreslagits i det betänkande som remissbehandlats.
Även om ett sådant förslag har diskuterats på ett
remissmöte kan det ifrågasättas om beredningskravet
kan anses uppfyllt. Utskottet noterar att liknande
synpunkter förekommit vid Lagrådets granskning av
ett lagförslag (jfr avsnitt 6.3).
Ytterligare en aspekt på beredningskravet är hur man
väljer ut vilka remissinstanser som skall beredas
tillfälle att yttra sig över ett förslag. Utskottet
kan få anledning att ta upp denna fråga i en
kommande granskning.
6.3 Lagrådsgranskningen
6.3.1 Bakgrund
Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid
beredningen av regeringsärenden behövliga
upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter. I den omfattning som behövs skall
tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att
yttra sig.
Beredningen av lagstiftningsärenden såvitt avser
Lagrådets verksamhet re-gleras i 8 kap. 18 §
regeringsformen. Vissa uppräknade typer av lagar,
däribland grundlag om tryckfriheten, civillag, lag
som begränsar någon av de grundläggande fri- och
rättigheterna samt offentligrättslig lag, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp
i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, bör remitteras till Lagrådet om lagen
är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt.
Vissa undantag föreskrivs och därtill en regel att
regeringen skall redovisa skälen när förslag till
lag som tillhör någon av de uppräknade kategorierna
läggs fram för riksdagen utan föregående remiss till
Lagrådet. De undantag som medges gäller de fall
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av
frågans beskaffenhet eller skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så avsevärt att men
skulle uppkomma.
Däremot omfattas inte sådana lagbestämmelser om
grunderna för kommunernas organisation och
verksamhetsformer och för den kommunala
beskattningen eller föreskrifter om kommunernas
befogenheter och åligganden i övrigt som avses i 8
kap. 5 § regeringsformen av Lagrådets
granskningsområde. Enligt förarbetena till
regeringsformen kan regeringen utan lagstöd inom
ramen för sin restkompetens som villkor för
statsbidrag föreskriva att verksamhet som kommun
bedriver med stöd av statsbidrag skall administreras
på visst sätt. Föredragande departementschef
förutsatte att regeringen iakttar den återhållsamhet
i fråga om reglering av den kommunala verksamheten
som påkallas av hänsyn till den kommunala
självstyrelsen (prop. 1973:90 s. 306).
Lagrådets uppgifter består i att undersöka hur ett
lagförslag förhåller sig till grundlagarna och till
rättsordningen i övrigt samt hur förslagets
föreskrifter förhåller sig till varandra och till
rättssäkerhetens krav. Lagrådet skall vidare
överväga om förslaget är så utformat att det kan
antas tillgodose angivna syften och vilka problem
som kan uppstå vid tillämpningen.
I Statsrådsberedningens propositionshandbok (Ds
1997:1) understryks att regeringen, om den
tillämpar någon av undantagsreglerna för att
underlåta lagrådsremiss, måste motivera sitt
ställningstagande i propositionen. Det är inte
tillräckligt att bara återge den lagtext som
åberopas för undantaget. Under den särskilda
underrubriken Lagrådet i avsnittet Ärendet och dess
beredning redogörs kortfattat för hur Lagrådets
synpunkter påverkat propositionens innehåll. Det
måste tydligt framgå av propositionen vilka
synpunkter som accepterats. Likaså måste det föras
en tydlig argumentation i de delar där Lagrådets
synpunkter inte följs.
I vissa lagstiftningsärenden under senare år har
Lagrådet prövat förslagens förenlighet med
föreskrifterna i regeringsformen om kommunal
självstyrelse och beskattningsrätt. Våren 1995 lade
regeringen i kompletteringspropositionen fram ett
förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem
för kommuner och landsting (prop. 1994/95:150 bil.
7). På finansutskottets initiativ lagrådsgranskades
ett förslag till lag om utjämning av skatteinkomster
och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet
ansåg att den föreslagna lagen inte var förenlig med
bestämmelsen om den kommunala beskattningsrätten i 1
kap. 7 § andra stycket regeringsformen och avstyrkte
därför förslaget. Mot bakgrund därav ansåg riksdagen
att en annan lagstiftningsteknik borde väljas (bet.
1994/95:FiU19), och i september 1995 beslutade
regeringen inhämta Lagrådets yttrande över
lagförslag som innebar en annan lagteknisk
utformning av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem. Lagrådet hänvisade till den
konstitutionella praxis som utvecklats och ville
inte motsätta sig förslagen. Ett förslag till lag om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting
lades samtidigt fram utan föregående
lagrådsgranskning (prop. 1995/96:64).
Våren 1996 lade regeringen fram ett förslag till
lag om minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998 (prop. 1995/96:213). Lagrådet godtog
förslaget med hänvisning till tidigare
lagrådsyttranden (prop. 1989/90:150, bil. 4.4 s.
32-34 och 1991/92:150, bil II:4.1 s. 137) som gällde
frågan huruvida bestämmelser om skattestopp är
förenliga med regeringsformens bestämmelser om den
kommunala självstyrelsen, närmast i 1 kap. 7 §.
Lagrådet hade då inte ansett sig kunna finna att de
föreslagna inskränkningarna i den kommunala
självbestämmanderätten gick utöver vad som var
acceptabelt från konstitutionell synpunkt.
Konstitutionsutskottet har vid ett flertal
tillfällen tagit upp frågan om beredningen av
lagstiftningsärenden. Utskottet framhöll 1985 (bet.
KU 1985/86:5) att det är av stor vikt att
riksdagsbeslut i lagstiftningsärenden är
omsorgsfullt förberedda. Betydelsen av arbetet i
offentliga utredningar, remissbehandling och
lagrådsgranskning betonades. Utskottet hänvisade
till att lagstiftnings-ärenden hör till de frågor
som utskottet fortlöpande ägnar särskilt intresse,
bl.a. i den årliga granskningen av regeringen. I
fråga om utredningsväsendet hänvisade utskottet till
att det vid flera tillfällen hade understrukit det
angelägna i att slå vakt om det värdefulla inslag i
beslutsprocessen som den offentliga
utredningsverksamheten utgör. Utskottet framhöll i
betänkande 1991/92:KU12 att Lagrådet som rådgivande
organ till regering och riksdag har en mycket viktig
funktion i lagstiftningsarbetet. Brister i den
beredning som föregått en lagrådsremiss har ibland
påpekats av Lagrådet och i vissa fall lett till att
regeringen avstått från att lägga fram
propositionen. I andra fall har Lagrådets yttrande
lett till nödvändiga klarlägganden i propositioner
och utskottsbetänkanden. Utskottet underströk att
det självfallet var angeläget att stor respekt visas
för Lagrådets synpunkter.
Utskottet har praktiskt taget årligen granskat
remitteringen av lagförslag till Lagrådet. Utskottet
har därvid vid upprepade tillfällen understrukit att
skälen för att underlåta lagrådsremiss måste
redovisas i de fall lagförslagen ligger inom ramen
för Lagrådets granskningsområde. Det är enligt
utskottet inte tillräckligt att bara återge den
lagtext som åberopas för att inte höra Lagrådet. Om
regeringen menar att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse på grund av frågans beskaffenhet, skall
regeringen motivera denna bedömning om den inte
framstår som självklar. Vidare har utskottet pekat
på att det inte finns utrymme att avstå från
lagrådsremiss enbart av det skälet att en tilltänkt
lagstiftning har motsvarighet i tidigare
lagstiftning. Allmänna hänvisningar till behovet av
skyndsamhet får t.ex. inte urholka tillämpningen av
huvudregeln. Uppgift om vilket men som skulle uppstå
om lagstiftningen fördröjdes borde enligt utskottet
redovisas i propositionen.
Med anledning av Lagrådets kritik när det gäller
beredningen av ett par lagstiftningsärenden framhöll
utskottet i granskningsbetänkande 1997/98:
KU10 att det självfallet är angeläget att
bestämmelserna om beredningsskyldighet i 7 kap. 2 §
regeringsformen inte åsidosätts och även att det av
lagrådsremissen kan utläsas hur
beredningsskyldigheten uppfyllts.
Utskottet konstaterade att regeringen i de flesta
fall följt Lagrådets synpunkter och där så inte
skett motiverat sina ställningstaganden. Utskottet
framhöll också med anledning av att Lagrådet
avstyrkt vissa förslag, att Lagrådets funktion
endast är rådgivande och regeringens beslut att ändå
lägga fram propositionerna därför inte kunde
ifrågasättas. Utskottet ville dock rent allmänt
understryka vikten av att Lagrådets centrala
ställning i lagstiftningsprocessen inte urholkades.
6.3.2 Lagrådssynpunkter på beredningen av
lagstiftningsärenden
Utskottets granskning har omfattat omkring 200
propositioner i lagstiftningsärenden avlämnade under
första halvåret 1998 och under riksmötet 1998/99.
Lagrådet har i flera fall under den aktuella
perioden framfört synpunkter som berör beredningen
av lagstiftningsärendet. I proposition 1997/98:90
Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. lades fram
förslag till ändringar i 51 lagar, varav 50
granskats av Lagrådet. Lagrådet framhöll att
lagstiftningstekniken skulle komma att medföra vissa
problem vid den praktiska tillämpningen av
miljöbalken parallellt med andra lagar. Relationen
mellan lagarna och miljöbalken var inte uttömmande
reglerad. Enligt Lagrådet var det med hänsyn till de
berörda lagstiftningsarbetenas komplexa natur och
uppställda tidsramar inte ett realistiskt alternativ
för Lagrådet att överväga mer grundläggande eller
omfattande ändringsförslag.
När det gäller proposition 1997/98:100 Förbättrade
möjligheter till punktskattekontroll m.m. fann
Lagrådet beträffande förslaget till lag om
punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineralprodukter att
en del bestämmelser till följd av remisskritiken
ändrats i avsevärd mån och därför inte blivit
föremål för egentlig granskning av berörda
myndigheter, vilket försvårade Lagrådets granskning.
När det gällde ett kapitel om kontroll av
postförsändelser framhöll Lagrådet att den tid som
stått till buds för remissinstanserna och för den
fortsatta beredningen i kan-slihuset varit klart
otillräcklig för att allsidigt belysa frågorna som
är viktiga för den enskildes rättssäkerhet. Det
fanns således enligt Lagrådet betydande brister i
beredningen. Lagrådet avstyrkte förslaget till lag
om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,
såvitt avser ett kapitel om kontroll av
postförsändelser. Regeringen å sin sida anförde att
remisstiden visserligen varit kort, en dryg vecka,
men det rörde sig om ett relativt begränsat förslag
som inte heller lagtekniskt kunde anses särskilt
komplicerat. Regeringen pekade på att sju av tio
remissinstanser tillstyrkt förslaget och att
ytterligare underhandskontakter under
beredningstiden hafts med Generaltullstyrelsen och
Riksskatteverket. Även om det varit önskvärt med
bredare remiss och längre remisstid fick enligt
regeringens bedömning de krav på beredning som
ställs i 7 kap. 2 § regeringsformen anses vara
uppfyllda.
I proposition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område lades bl.a. fram ett
förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område. Lagrådet tvingades konstatera
att lagförslaget framstod som otillräckligt
genomarbetat. Det var svårt att få någon klar
uppfattning om vilken innebörd grundläggande begrepp
och uttryck avsågs ha. I vissa fall syntes de
föreslagna bestämmelserna som sinsemellan
oförenliga, vartill kom att lagtexten inte alltid
stämde överens med motivuttalandena. En
förutsättning för att det remitterade förslaget
skulle kunna läggas till grund för lagstiftning var
därför att det med beaktande av Lagrådets synpunkter
bearbetades ytterligare under det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
I proposition 1997/98:124 Ny körkortslag m.m.
lades fram ett förslag till ny körkortslag, där i
en paragraf åldersgränser och perioder var angivna
som 00. Lagrådet framhöll att det visserligen varit
önskvärt att en så viktig fråga som åldersgränser
varit avklarad innan förslaget lämnades till
Lagrådet, men utelämnandet syntes inte påverka
lagstiftningen. Lagrådet uttryckte också
tveksamheter inför förslaget till lag om
försöksverksamhet med villkorlig
körkortsåterkallelse. Tveksamheterna gällde bl.a.
att lagen inte skulle träda i kraft förrän
ytterligare studier om tillförlitligheten av den
tekniska utrustningen redovisats. Lagrådet framhöll
att remissinstanserna inte kunnat granska studierna.
Regeringen pekade på att en teknisk beskrivning
varit med i remissen till myndigheter och
organisationer. I förslaget till lag om ändring i
lagen om straff för vissa trafikbrott saknade
Lagrådet stadganden med subjektiva rekvisit.
Lagrådet föreslog sådana och detta godtogs av
regeringen.
I proposition 1997/98:141 Utländska
försäkringsgivare med verksamhet i Sverige lades
bl.a. fram ett förslag till lag om utländska
försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Lagrådet
hade understrukit behovet av en genomgång av
terminologin och gränsdragningar på området, bl.a.
den närmare innebörden av termen försäkringsrörelse.
Regeringen framhöll att denna och angränsande frågor
hängde samman med ett större arbete på
försäkringsområdet och terminologin påverkade också
författningar på rättsområdet. Dessa frågor kunde
därför inte få sin lösning i den aktuella
propositionen.
Proposition 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för
pensionskostnader innehåller ett förslag till
ändring i kommunalskattelagen. Lagrådet framhöll att
regelsystemet även efter ändringarna var behäftat
med åtskilliga brister. Rättsområdet var enligt
Lagrådet svårbemästrat och ställer givetvis krav på
de enskilda lagreglernas utformning och en lämplig
systematik. Lagförslaget kunde enligt Lagrådet inte
anses uppfylla dessa krav. Regeringen framhöll att
den redaktionella utformningen skulle ses över i
samband med Skattekommitténs förslag till ny
inkomstskattelag och instämde att det behövde göras
en översyn av terminologin.
När det gäller proposition 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension m.m. ansåg Lagrådet det
vara beklagligt att man inte hunnit bereda färdigt
t.ex. ett så centralt område som vem som skall vara
försäkrad enligt lagen. Inte heller hade förtids-
och efterlevandepensionens ställning i systemet och
på vilket sätt studietid skall beräknas fått en
lösning. När det gäller pensionsgrundande belopp för
barnår ansåg Lagrådet att bestämmelserna blivit
osedvanligt svårtillgängliga och uppenbarligen också
svåra att administrera. Regeringen beklagade att
vissa frågor inte fått sin slutgiltiga lösning,
vilket skulle komma att medföra senare ändringar.
Det bedömdes dock vara en större olägenhet att
ytterligare tvingas senarelägga reformens
ikraftträdande.
Proposition 1997/98:157 Överföring av
periodiseringsfond och skatteutjämningsreserv
innehöll två lagförslag som granskats av Lagrådet.
Lagrådet framhöll att det med tanke på att
erfarenheterna från viss lagstiftning var begränsade
hade varit önskvärt att vissa villkor utvecklats
närmare. Lagrådet drog den slutsatsen att
lagförslaget måste kompletteras på flera punkter men
framhöll också att en annan väg var värd att pröva.
När det gäller proposition 1997/98:166 Ny
associationsrätt för bankaktiebolag, m.m. ansåg
Lagrådet att överblicken över de framlagda förslagen
skulle ha underlättats om ett bredare och mer
sammanhållet lagkomplex hade förelagts för
granskning. Det kunde ifrågasättas om lagstiftningen
inte borde anstå till dess reformeringen av
aktiebolagslagen och banklagstiftningen i övrigt
genomförts.
När det gäller lagförslagen i proposition
1998/99:15 Omstrukturering och beskattning hade
Lagrådet till en början slagit fast att de
kännetecknades av en mycket hög komplexitet. Även
för en erfaren skattejurist torde det vara näst
intill omöjligt att med ledning enbart av lagtexten
bilda sig en säker uppfattning om vad reglerna
innebär. Det kunde enligt Lagrådet sättas i fråga om
inte en lagstiftningsinsats av den omfattning som
föreslogs hade bort anstå och samordnas med den till
hösten aviserade lagrådsremissen om en ny
inkomstskattelag. Vissa av förslagen framstod som
materiellt sett diskutabla och en mer ingående
analys hade varit önskvärd när det gäller innebörden
av centrala begrepp. Det fanns dock vägande argument
för lagstiftningen och Lagrådet ville inte motsätta
sig den. Frågan aktualiserades senare under
riksmötet i proposition 1998/99:113 Vissa
justeringar i skattereglerna vid omstrukturering.
Lagrådet framhöll att det knappast kunde bestridas
att den nyligen beslutade lagstiftningen om
skatteregler för omstrukturering av företag genom
sin omfattning och tekniska svårighetsgrad medförde
stora tillämpningsproblem och risk för
rättsförluster. Att kort tid efter införandet av
dessa provisoriska regler behöva genomföra partiella
ändringar i regelsystemet framstod som olyckligt.
Proposition 1998/99:29 Kriminalisering av främjande
av deltagande i lotterier som anordnas utom landet
innehåller lagförslag som granskats av Lagrådet.
Lagrådet ansåg att sammanfattningsvis framstod
risken för att den föreslagna regleringen strider
mot EG-rätten som så betydande att den inte borde
genomföras om inte mer ingående analyser kunde
vederlägga att förbudsregeln och därmed också den
föreslagna straffbestämmelsen innebär en otillåten
diskriminering.
När det gäller proposition 1998/99:88 Bekämpningen
av smittsamma sjukdomar hade Lagrådet funnit att ett
förslag om ersättning enligt schablon var
otillräckligt berett och avstyrkte därför detsamma.
Regeringen framhöll att syftet med schablonen var
att få en snabb och enkel hantering av de
ersättningsärenden som rör de mest frekventa
sjukdomarna. Detta enbart för att snarast kunna
betala ut ersättningen till drabbade producenter,
som annars inte sällan riskerade att komma i
ekonomiska svårigheter. Den djurägare som anser
ersättningen alltför ogynnsam kan begära omprövning
av ersättningsbeslutet, varvid en ordinär,
individuell prövning görs. Regeringen ansåg mot den
bakgrunden att det inte fanns några hinder av det
slag Lagrådet pekat på mot den föreslagna
bestämmelsen.
I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens
personkrets lades fram ett förslag till
socialförsäkringslag och förslag till ändringar i 28
lagar. Lagrådet granskade den nya lagen men inte
följdändringar i andra lagar, vilket enligt Lagrådet
försvårat granskningen. Lagrådet ifrågasatte också
att det inte ansetts möjligt att reglera också
arbetslöshetsförsäkringen inom den föreslagna ramen.
I detta sammanhang kan också redovisas att Lagrådet
berömt beredningen i lagstiftningsärenden. Den nya
lagen om skiljeförfarande (prop. 1998/99:35)
hälsades med tillfredsställelse, och förslagets
förtjänster torde enligt Lagrådet inte minst kunna
tillskrivas kvaliteten på det utredningsarbete som
låg till grund för förslaget.
6.3.3 Utformningen av propositioner efter det att
yttrande från Lagrådet inhämtats
I en rad propositioner har regeringen på vissa
punkter inte godtagit Lagrådets förslag. Genomgående
gäller då att regeringen ganska utförligt motiverat
sitt ställningstagande. Det gäller bl.a. proposition
1997/98:55 Kvinnofrid, där Lagrådets förslag till
lydelse av 4 kap. 4 a § brottsbalken (grov
fridskränkning) bara delvis följts. Lagrådet
diskuterade inte rekvisitet att förfarandet skulle
vara "ett led i upprepad kränkning". I själva
verket syntes enligt Lagrådet det innebära att
brottet var ett perdurerande brott i vilket
innefattades allehanda diffusa och till och med icke
straffbara gärningar. Gärningarna syntes inte vara
avsedda att preciseras i åklagarens
gärningsbeskrivning, viket försvårade den
misstänktes möjligheter att försvara sig och
utgjorde en fara ur rättssäkerhetssynpunkt. I
brottet kom de facto enligt motivuttalandena att
ingå även annars inte straffbelagda gärningar, och
brottsbeskrivningen skulle därmed att få just en så
vag karaktär som regeringsförslaget avsåg att
undvika. Den bristande preciseringen i lagtexten
skulle medföra risk att utdömda straff skulle
omfatta också inte straffbelagda gärningar.
Innehållet i bestämmelsen skulle i så fall strida
mot straffrättens legalitetsprincip sådan den kommit
till uttryck i 2 kap. 10 § regeringsformen, artikel
7 i Europakonventionen och 1 kap. 1 § brottsbalken.
Lagrådet föreslog en omformulering till "om
gärningarna innebär upprepad kränkning". Lagrådet
ansåg inte heller att brottsbenämningen "grov
kvinnofridskränkning" borde införas eftersom den
används just för sådana gärningar som beskrivs som
grov fridskränkning. Det skulle innebära att ett och
samma brott har två brottsbenämningar och detta
dessutom i strid med avsikten att 3-6 kap.
brottsbalken skall vara könsneutrala. Frågan kunde
möjligen övervägas i den kommande
Sexualbrottsutredningen, men i nuvarande läge syntes
en sådan avvikelse från brottsbalken inte böra
genomföras. Regeringen å sin sida anförde i
propositionen beträffande uttrycket "ett led i
upprepad kränkning" att det kan finnas fall där det
krävs bevisning om annat än de aktuella gärningarna.
Särskilt i den situationen att mönstret av upprepade
kränkningar upptäcks först efter ett antal
gärningar, där gärningsmannen kanske redan dömts för
de första, kan en sådan bestämmelse som Lagrådet
förordat innebära att alltför lite hänsyn tas till
hela serien av gärningar när några senare, sedda var
för sig, relativt lindriga brott skall bedömas. I
sådana fall borde det enligt regeringen för att visa
mönstret i gärningsmannens handlande vara tillåtet
att åberopa även handlingar som den åtalade tidigare
dömts för. Det allvarliga i situationen var nämligen
att kränkningen upprepas, och syftet med den nya
straffbestämmelsen var att kunna ta hänsyn till den
utsatta personens hela situation. Inte heller när
det gäller brottet grov kvinnofridskränkning delade
regeringen Lagrådets uppfattning. Genom införandet
av en särskild brottsrubricering för dessa fall
markerades, inte minst av pedagogiska skäl, den
särskilda form av kränkning som brott av förevarande
slag mot en närstående kvinna utgör. En sådan
utskiljning kunde enligt regeringen också ge ett
värdefullt bidrag till att synliggöra och kartlägga
omfattningen av mäns våld mot kvinnor i nära
relationer.
I proposition 1997/98:90 följdlagstiftning till
miljöbalken, ansåg regeringen att av Lagrådet
föreslagna ändringar i lagen med vissa föreskrifter
angående tillämpningen här i riket av svensk-norska
vattenrättskonventionen skulle bli alltför
omfattande för att genomföras i det aktuella
sammanhanget. Regeringen framhöll att den kunde
återkomma i frågan.
Vidare har regeringen i ett visst avseende inte
godtagit Lagrådets förslag när det gäller
proposition 1997/98:95 Ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen, m.m. med motiveringen
att den av regeringen föreslagna lydelsen ligger
närmare den underliggande fördragstexten.
När det gäller proposition 1997/98:136 Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst ansåg regeringen
att den lydelse av en paragraf som föreslagits av
Lagrådet skulle leda tanken fel och föreslog endast
en viss justering av lydelsen.
I proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad
ålderspension m.m. följde regeringen inte Lagrådets
förslag när det gäller pensionsgrundande belopp för
barnår och inte heller när det gäller möjligheterna
för RFV att fatta beslut genom automatisk
databehandling för försäkringskassans räkning.
Regeringen instämde i Lagrådets synpunkt att
regleringen om barnaår är komplex och i vissa delar
svåröverskådlig, något som även framförts av flera
remissinstanser. Förslaget var emellertid resultatet
av en ingående politisk process och de olika
alternativ systemet tar sikte på är personer i
olika livssituationer med olika förvärvsmönster.
Regeringen ville därför inte göra några mer
genomgripande förändringar i förslaget, men
presenterade dock vissa förenklingar. När det gäller
RFV:s beslut genom automatisk databehandling för
försäkringskassornas räkning framhöll regeringen att
försäkringskassorna inte hade tillgång till de
uppgifter och det datorstöd som krävs för en så
omfattande beslutshantering som här var i fråga utan
denna uppgift måste skötas av RFV. Det var å andra
sidan enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt
att samma myndighet fattar beslut i enskilda
ärenden, omprövar dessa ärenden samt utövar tillsyn
över samma verksamhet, vilket skulle bli följden om
RFV var beslutsmyndighet. Den eventuella risken för
oklarhet torde minimeras dels genom att förfarandet
regleras i författning, dels genom att det på
besluten tydligt anges beslutsmyndighet samt
anvisningar om omprövning och ändring.
I proposition 1997/98:177 Ny lag om åtgärder mot
etnisk diskriminering i arbetslivet ansåg Lagrådet
bl.a. att 14 §, som i likhet med 15 § behandlar
ogiltighet av avtalsbestämmelser, och 15 § tredje
stycket som överflödiga borde utgå samt att det, om
man ville stå på den säkra sidan i förhållande till
Europakonventionen, borde införas en möjlighet att
överklaga nämndens beslut om vitesföreläggande,
något som även från allmän synpunkt kunde framstå
som önskvärt. Regeringen instämde visserligen i att
det fanns ett samband mellan 14 och 15 §§ men var
inte beredd att låta 14 § utgå ur lagen eftersom den
i vissa sammanhang kunde ha en självständig
betydelse. När det gäller möjlighet att överklaga
nämndbeslut om föreläggande av vite ansåg regeringen
att detta inte var nödvändigt. Talan om utdömande av
vite skulle nämligen föras vid allmän domstol, och
dessutom var det regeringens avsikt att nämndens
ordförande skall vara lagkunnig och ha erfarenhet
som domare. Processekonomiska skäl talade också mot
en sådan ordning.
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning
godtog regeringen inte Lagrådets förslag att i
stället använda ordet doping. Regeringen ansåg att
dopning var mer förenligt med svenskt språkbruk.
I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och
beskattning har regeringen anfört att en särskild
utredare tillkallats för att fortsätta arbetet med
vissa av de frågor Lagrådet ansåg behöva utredas
vidare, och förslag i dessa delar har inte tagits
med i propositionen. I proposition 1998/99:113 lades
fram förslag till vissa justeringar i skattereglerna
om omstrukturering. Ett förslag av Lagrådet godtogs
inte av regeringen som bedömde att förslaget inte
begränsade räckvidden av bestämmelsen på det sätt
som var avsett.
Lagrådet framhöll när det gäller de lagförslag som
ingår i proposition 1998/99:18 Vissa punktskatte-
och tullfrågor att det var ytterst tveksamt om det
är korrekt från EG-rättens synpunkt att i svensk lag
ta in bestämmelser i EG-förordning, som ju gäller
direkt, i syfte att göra en hänvisning till denna
lag i sekretesslagen. Lagrådet förordade att det i
sekretesslagen skulle öppnas en möjlighet att
hänvisa direkt till EG-förordning, men ansåg sig
kunna godta de föreslagna lösningarna som ett
provisorium. Regeringen ansåg att den frågan måste
övervägas i annat sammanhang.
Proposition 1998/99:29 Kriminalisering av främjande
av deltagande i lotterier som anordnas utomlands
innehåller ett avsnitt rubricerat Står förbudet som
kriminaliseras i överensstämmelse EG-rätten?, där
Lagrådets tveksamheter om förenligheten med EG-
rätten diskuterades ingående.
När det gäller proposition 1998/99:30
Investerarskydd hade Lagrådets förslagit att staten
och investeraren skulle ges inbördes prioritet inte
bara i fråga om utdelning i värdepappersinstituts
konkurs utan även i fråga om betalning ur
institutets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt
aktiebolagslagen. Regeringen ansåg att den inbördes
konkurrensen mellan investeraren och
investerarskyddet borde regleras på samma sätt i
alla situationer, men att frågan på grund av såväl
principiella som praktiska skäl borde lösas på så
sätt att staten gavs företräde framför investeraren.
I proposition 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarande
argumenterade regeringen mot Lagrådets förslag att 2
och 10 §§ skulle ändras, så att det inte skulle
finnas möjlighet att meddela skiljedom medan frågan
om skiljemännens behörighet eller jävsfråga prövas
av domstol samt att 35 § skulle kompletteras med en
uttrycklig bestämmelse om att domstol i vissa
angivna mål skall meddela sådana beslut om
säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är
behörig att meddela. Regeringen ansåg när det gäller
2 och 10 §§ att det borde ankomma på skiljemännen
att bestämma om de vill låta skiljeförfarandet vila
i avvaktan på domstolens avgörande. Om denna
bestämmanderätt skulle begränsas på det sätt som
Lagrådet förordade skulle en av de viktigaste
fördelarna med skiljeförfarandet, nämligen
snabbheten, allvarligt äventyras. När det gäller 35
§ framhöll regeringen att det är en avvägningsfråga
i vilken omfattning olika regler uttryckligen skulle
framgå av lagen och att det inte fanns något
tillräckligt behov av en uttrycklig regel i det
aktuella ämnet.
När det gäller de lagförslag som finns i
proposition 1998/99:38 Staten och trossamfunden -
begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen,
avgiftsbetalningen m.m. hade Lagrådet vänt sig mot
att regeringen gavs beslutanderätt i fråga om
uppbördshjälp till trossamfund utan några som helst
riktlinjer från riksdagens sida. Lagrådet
ifrågasatte också om det inte behövdes vissa regler
om sekretess. Regeringen redovisade sin avsikt att
återkomma med förslag i fråga om uppbördshjälpen och
att följa utvecklingen i sekretessfrågan och
återkomma till riksdagen om det visade sig föreligga
behov av det.
När det gäller det förslag till lag om ändring i
trafikskadelagen som lades fram i proposition
1998/99:42 hade Lagrådet i frågan om jämkning av
skadestånd (18 §) vänt sig mot uttrycket "de
särskilda risker för skador som finns vid trafik med
motordrivet fordon". Lagrådet anförde att ett
hänsynstagande till de särskilda skaderiskerna vid
trafiken kan sägas i princip ingå redan i
bedömningen av den medverkan som förekommit och att
formuleringen blivit missvisande eftersom uttrycket
närmast förde tanken till en abstrakt värdering av
riskerna i allmänhet för skador till följd av
motortrafik. Det var enligt Lagrådet svårt att hitta
en formulering som korrekt återgav avsikten med
uttrycket, dvs. att jämkningen skulle ske med
beaktande av den betydelse som motortrafikens risker
har i det enskilda fallet. Lagrådet förordade att
det angivna uttrycket fick utgå. Regeringen gjorde
en viss mindre omformulering i paragrafen för att
det klart skulle framgå att avsikten var att
jämkningen skulle ske med beaktande av den betydelse
som motorfordonstrafikens risker haft i det enskilda
fallet. Enligt regeringens uppfattning var de
särskilda skaderisker som motorfordonstrafiken
innebär av så stor betydelse att det var motiverat
att nämna dem uttryckligen i lagtexten som en
omständighet att ta hänsyn till vid
jämkningsprövningen.
Regeringen godtog i huvudsak Lagrådets skilda
förslag när det gäller proposition 1997/98:109
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område men
inte när det gäller yrkestitel som förutsättning för
att räknas som hälso- och sjukvårdspersonal.
Regeringen ansåg att en person står under samhällets
tillsyn om han eller hon presenterar sig för sina
aktuella och presumtiva patienter med en skyddad
yrkestitel. Lagrådets kritik mot viss
dubbelreglering respektive omfattningen av
åtalsanmälan godtogs inte heller med motivering från
regeringens sida. Också i vissa andra fall godtogs
inte Lagrådets förslag och ställningstagandet
motiverades.
När det gäller proposition 1998/99:119
Socialförsäkringens personkrets hade Lagrådet
föreslagit att det i 5 kap. 2 § i den föreslagna
socialförsäkringslagen infördes en bestämmelse om
anmälningsskyldighet och forum för den som är bosatt
i Sverige och börjar arbeta här. På grund av
administrativa skäl ville regeringen inte införa
någon sådan anmälningsskyldighet.
Regeringen har i proposition 1998/99:129 Ändrade
regler för revisorer i sparbanker och medlemsbanker,
m.m. åberopat behovet enhetlighet i förhållande till
närliggande lagstiftning när Lagrådets förslag inte
i vissa fall följts.
I proposition 1998/99:130 Ny bokföringslag m.m. tog
regeringen upp Lagrådets ifrågasättande beträffande
2 kap. 5 § om det i lagtexten inte borde tas in en
erinran om var i lagstiftningen som det finns
bestämmelser om räkenskaper för de juridiska
personer som berörs i paragrafen. För vissa av de
juridiska personerna saknas dock detta slag av
bestämmelser och för andra återfinns bestämmelserna
i förordning. Regeringen följde inte Lagrådets
förslag eftersom de förordade erinringarna inte
skulle kunna göras fullständiga. När det gäller 8
kap.1 § årsredovisningslagen hade Lagrådet
ifrågasatt om inte första stycket borde ha sin
placering i 1 kap. 3 §. Regeringen följde dock inte
Lagrådet med hänsyn till att innehållet i stycket
hade en så nära anknytning till sakinnehållet i
kapitlet.
I propositionen tog Lagrådet också upp en
grundlagsfråga. Lagrådet diskuterade frågan om
grundlagen medgav utrymme för bemyndigande till en
statlig myndighet att meddela bindande föreskrifter
avseende de finansiella företagens bokföring och
redovisning. Lagrådet pekade på att bemyndiganden av
det aktuella slaget getts av riksdagen vid upprepade
tillfällen och att detta klart talade mot tanken att
de skulle vara oförenliga med grundlagen. Lagrådet
hänvisade också till ett tidigare principuttalande
av Lagrådet som markerade att kravet på en
grundlagstillämpning i strikt överensstämmelse med
lagtexten gjorde sig gällande med olika styrka. En
strikt tillämpning var befogad t.ex. i fråga om de
absoluta fri- och rättigheterna. Lagrådet sade sig
inte ha någon erinran mot det sätt varpå frågan
hanterades men förordade en översyn av 8 kap.
regeringsformen. Regeringen ansåg att behovet och
lämpligheten av mer begränsade ändringar i 8 kap.
regeringsformen borde övervägas ytterligare innan
något utredningsarbete påbörjades.
När det gäller lagförslaget i proposition
1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för
granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddade verksamhet hade Lagrådet
föreslagit en bestämmelse om att förhör under
straffansvar borde hållas under ledning av någon som
är eller har varit ordinarie domare. För regeringen
framstod det dock som tveksamt om en uttrycklig
bestämmelse om detta var en bra lösning. Så skulle
t.ex. eventuella ledamöter av kommissionen som är
framstående åklagare och advokater inte kunna komma
i fråga för att leda ett förhör. Enligt regeringens
mening var det därför mindre lämpligt att låsa
kommissionen med en bestämmelse som anger att förhör
skall hållas under ledning av den som har eller har
varit ordinarie domare.
I proposition 1998/99:145 Ändring av
fridskränkningsbrottet godtogs inte Lagrådets
förslag annat än i mindre del. Regeringen instämde i
Lagrådets bedömning att det inte kunde uteslutas att
det kunde förekomma tolkningsproblem vid tillämpning
av en viss bestämmelse. Lagrådets förslag skulle
dock kräva en mer omfattande beredning och analys än
som var möjligt i ärendet. Införandet svarade mot
ett viktigt behov att värna om personer i en
utomordentligt utsatt position.
I proposition 1997/98:157 Överföring av
periodiseringsfond och skatteutjämningsreserv ansåg
regeringen inte att Lagrådets förslag till
alternativ lösning var godtagbart eftersom det
innebar att enskild näringsverksamhet och
handelsbolag inte skulle kunna ombildas till
aktiebolag utan skattekonsekvenser.
I flertalet propositioner har vidtagits ändringar i
den lagtext som granskats av Lagrådet. Till allra
största del är det uppenbarligen fråga om rent
redaktionella ändringar eller ändringar av så enkel
beskaffenhet att en ny granskning av Lagrådet skulle
sakna betydelse.
I proposition 1997/98:61 Vissa ändringar i
lagstiftningen om personlig skyddsutrustning för
privat bruk tillfördes ändringar i två paragrafer,
vilket innebar att överträdelser av de föreslagna
vitesföreläggandena skulle jämställas med
överträdelse av vissa andra vitesförelägganden.
I proposition 1998/99:4 Stärkt patientinflytande
har efter lagrådsgranskningen tillkommit en
konsekvensändring till följd av nya bestämmelser i
yrkestrafiklagen. I proposition 1998/99:15
Omstrukturering och beskattning har förbiseenden
rättats till efter lagrådsgranskningen genom att
begreppet rörelse i ett visst sammanhang
definierats, ett undantag tillförts och en
bestämmelse borttagits som obehövlig.
Lagrådet anlade grundlagssynpunkter på ett förslag
till lag om handel med ädelmetallarbeten i
proposition 1998/99:102. Lagrådet fann att 13 § (12
§) innehöll bemyndiganden till regeringen som
innebar en generell fullmakt om avvikelser från
lagen, vilket inte kunde tillåtas från
grundlagssynpunkt. Undantagen borde preciseras. I
propositionen infördes undantag preciserade till
frågorna om att palladium skulle kunna säljas som
ädelmetall, om att ansvarsstämpling kunde utgå samt
slutligen annat undantag om det behövdes med hänsyn
till överenskommelse med främmande makt. Enligt
regeringen behövdes ett sådant undantag för att
kunna fortsätta att delta i 1972 års
ädelmetallkonvention.
6.3.4 Lagstiftningsärenden som rör det kommunala
området
I proposition 1997/98:153 Vissa kommunala frågor
lades fram förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen, som innebar att ett undantag
gäller för kommunernas uttag av tjänster i fråga om
vissa boendeformer. Regeringen framhöll att
bestämmelserna i mervärdesskattelagen tillhör det
område som normalt bör granskas av Lagrådet. Det var
dock här fråga om en konsekvensändring av enkel
beskaffenhet och Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Proposition 1998/99:89 Förändringar i
utjämningssystemet för kommun och landsting innehöll
förslag till lagändringar beträffande bl.a. lagen om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lagen om utjämningsavgift för kommuner och
landsting. De föreslagna förändringarna gällde
utjämningar för strukturellt betingade
kostnadsskillnader. Regeringen ansåg att
lagförslagen var av så enkel beskaffenhet att
Lagrådets hörande inte var nödvändigt.
I proposition 1998/99:122 Kommunala bostadsföretag
lades fram förslag till lag om tillfällig minskning
av det generella statsbidraget vid avyttring av
aktier eller andelar i eller utdelning från
kommunala bostadsföretag, m.m. Förslaget innebar
bl.a. att om en kommun säljer aktier eller andelar i
det kommunala bostadsföretaget i sådan omfattning
att kommunen förlorar det bestämmande inflytandet
skall en minskning av kommunens generella
statsbidrag ske och bostadsföretagets godkännande
som allmännyttigt återkallas. Det lagförslag som
regeringen lämnade i denna proposition tillhör
enligt propositionen det område som normalt bör
granskas av Lagrådet. Mot bakgrund av de omfattande
försäljningsåtgärder som skett och som planerades i
ett flertal kommuner var det mycket angeläget att
riksdagen kunde fatta beslut i ärendet snarast
möjligt. Det fanns därför inte tid att inhämta
Lagrådets yttrande över lagförslaget. Förslaget
remitterades senare av bostadsutskottet till
Lagrådet. Sammanfattningsvis ifrågasatte Lagrådet
allvarligt om en inskränkning i den kommunala rätten
till självstyrelse borde göras på detta sätt. Det
föreslagna sanktionssystemet bedömde Lagrådet utan
tvivel vara ett ingrepp i den kommunala
självstyrelsen. Lagrådet uttalade dock att såsom
bestämmelserna i regeringsformen är utformade synes
det ytterst vara riksdagen som sätter gränserna för
det kommunala självbestämmandet. Lagrådet ansåg
också att ikraftträdandebestämmelsen borde ändras i
syfte att undvika en retroaktiv tillämpning.
6.3.5 Utskottets bedömning
Utskottets granskning har omfattat närmare 200
propositioner i lagstiftningsärenden, varav 140
granskats av Lagrådet. I ett tiotal av dessa har
Lagrådet riktat kritik som kan tyda på att det
funnits vissa brister i beredningen av ärendet. I
ett fall är kritiken om bristande beredning
uttrycklig (prop. 1997/98:100). Kritiken har i andra
fall gällt bl.a. att förslaget varit otillräckligt
genomarbetat (prop. 1997/98:109), att förhållandet
till andra lagar inte varit tillräckligt reglerat
(prop. 1997/98:90), att visst utredningsmaterial
inte varit föremål för remiss till myndigheter och
organisationer samt att en viktig fråga inte varit
avklarad (prop. 1997/98:124).
I flera fall har Lagrådet vänt sig mot att
lagstiftningen inte samordnats med annan
lagstiftning i ett lagkomplex (prop. 1997/98:151,
1997/98:166, 1998/99:15 och 1998/99:119). I något
fall har Lagrådet efterfrågat ytterligare analyser
när det gäller EG-rättsliga frågor.
I några fall har kritiken avsett det förhållandet
att den föreslagna regleringen varit komplex och
svårbemästrad. Det har främst gällt lagstiftning på
skatteområdet och socialförsäkringsområdet (prop.
1997/98:146 och 1998/99:15).
Lagrådets påpekanden har många gånger lett till att
vissa frågor tagits ur propositionerna för
ytterligare utredning eller att bristerna kunnat
läkas innan propositionerna avlämnas. I andra fall
har förslaget visserligen lagts fram men samtidigt
har fortsatt utredning aviserats.
Lagrådsgranskningen har därigenom kunnat fylla en
viktig funktion i arbetet för att åstadkomma en god
kvalitet i lagstiftningsarbetet. Utskottet vill
emellertid understryka vad Lagrådsutredningen
framhöll redan år 1977 (Ds 1977:10). För att
granskningskapaciteten i Lagrådet skall utnyttjas på
bästa sätt i lagstiftningsarbetet är det av
betydelse att det förslag som underställs Lagrådets
granskning har så god kvalitet som möjligt. Det
innebär uppenbarligen en misshushållning med
resurserna i Lagrådet om detta skall behöva ägna
någon större del av sin verksamhet åt frågor som
borde ha klarats av under det beredande arbetet i
regeringens kansli. Ju högre kvalitet de remitterade
förslagen har, desto mer kan granskningsverksamheten
i Lagrådet inriktas på väsentligheter.
Resultatet av utskottets granskning understryker
att Lagrådets roll är av central betydelse bl.a. för
att uppnå en hög teknisk kvalitet i
lagstiftningsarbetet. Detta gäller inte minst
lagstiftning på skatte- och
socialförsäkringsområdet där lagstiftningen ofta är
av komplicerad natur. Det är därför enligt
utskottets mening olyckligt att skattelagstiftning
framför allt i budget- och vårpropositionerna under
den aktuella perioden inte kunnat bli föremål för
lagrådsgranskning innan propositionerna avlämnats.
Utskottets granskning har detta år inte varit
särskilt inriktad på frågan om lagförslag som faller
inom Lagrådets granskningsområde remitterats dit.
Utskottet har dock uppmärksammat att proposition
1998/99:73 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
innehöll förslag till ändring bl.a. i
socialregisterlagen, utan att det motiverats varför
förslaget inte remitterades till Lagrådet.
När det gäller den lagstiftning granskningen
omfattat har det inte framkommit annat än att
regeringen till helt övervägande del varit lyhörd
för Lagrådets synpunkter. Regeringen har i allmänhet
godtagit Lagrådets förslag och beaktat dess
synpunkter. I färre än 20 av de ca 140 ärendena har
regeringen haft en annan uppfattning i vissa frågor
och motiverat sina ställningstaganden, varvid
ytterligare analyser av frågan ofta redovisats. En
rad olika skäl har åberopats, bl.a. pedagogiska
skäl, lämplighetsskäl, förenligheten med svenskt
språk eller underliggande fördragstext, icke avsedda
konsekvenser på skatteområdet eller att
bestämmelsens räckvidd inte skulle avgränsas på det
sätt som varit avsett. I några fall har regeringen
förklarat sig dela Lagrådets uppfattning och
aviserat sin avsikt att senare se över frågan. I
vissa fall har regeringens ställningstagande vilat
på en mer politisk grund. Så har regeringen i
motsats till Lagrådet ansett att reglerna om barnår
som pensionsgrundande borde läggas fram trots sin
komplexitet eftersom det var ett resultat av en
ingående politisk process (prop. 1997/98:151). När
det gäller fridskränkningsbrottet (prop.
1998/99:145) har regeringen visserligen förklarat
sig dela Lagrådets uppfattning att tolkningsproblem
i framtiden inte kunde uteslutas men införandet
svarade mot ett viktigt behov att värna vissa
särskilt utsatta personer. I ett annat fall har
regeringen ansett att staten, både av principiella
och praktiska skäl, borde ha företräde framför
investerare.
Lagrådets roll är enligt regeringsformen
rådgivande. Regeringen behöver således inte följa
Lagrådets förslag. Regeringen har till övervägande
del valt att följa Lagrådets förslag. När förslagen
inte följts har regeringen genomgående argumenterat
för sitt ställningstagande. Utskottet saknar därför
anledning att ifrågasätta regeringens beslut att
lägga fram förslagen. Utskottet vill dock liksom vid
granskningen hösten 1997 (bet. 1997/98:KU10) rent
allmänt understryka att det är angeläget att
Lagrådets centrala roll i lagstiftningsarbetet inte
urholkas.
Redaktionella ändringar och sakliga ändringar av
enkel beskaffenhet har ofta gjorts i
propositionernas lagtexter jämfört med lagtexterna i
lagrådsremisserna. De redaktionella ändringarna kan
många gånger ha gjorts på grund av informella
påpekanden från Lagrådets sida och har genomgående
inneburit lagtekniska förbättringar. Enligt
utskottets mening är det självfallet angeläget att
de förslag till lagtext som lämnats till riksdagen
har så hög kvalitet som möjligt. Förekomsten av
redaktionella ändringar efter lagrådsgranskningen
kan därför i princip inte ifrågasättas. Det finns
dock en risk att redaktionella ändringar och sakliga
ändringar av enkel beskaffenhet kan påverka
regleringen på ett sätt som inte varit avsett. Det
är därför angeläget att lagtexten har högsta möjliga
kvalitet redan när den granskas av Lagrådet. Som
ovan sagts gäller att ju högre kvalitet de
remitterade förslagen har, desto mer kan
granskningsverksamheten i Lagrådet inriktas på
väsentligheter.
Av utskottets granskning när det gäller
lagstiftning i ärenden som rör det kommunala området
(avsnitt 6.3.4) framgår att regeringen ansett att
vissa lagförslag i propositionerna 1997/98:153 Vissa
kommunala frågor, 1998/99:89 Förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting och
1998/99:122 Kommunala bostadsföretag tillhör det
område som normalt bör granskas av Lagrådet.
Lagförslaget i proposition 1997/98:153 avsåg
mervärdesskattelagen, en lag som i och för sig
faller inom ramen för 8 kap. 3 § regeringsformen och
därmed Lagrådets granskningsområde enligt 8 kap. 18
§ regeringsformen.
Förslaget i proposition 1998/99:122 till lag om
tillfällig minskning av det generella statsbidraget
vid avyttring av aktier eller andelar i eller
utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m. berör
frågan om gränserna för den kommunala
självstyrelsen, en fråga som bl.a. i samband med
lagstiftning rörande utjämningssystemet för kommuner
vid upprepade tillfällen under 1990-talet behandlats
av Lagrådet bl.a. på initiativ av riksdagsutskott.
Granskningen i denna del föranleder inte något
särskilt uttalande från utskottets sida.
6.4 Upplysningar i propositioner som
behandlar EU-frågor
Enligt 3 kap. 1 § riksdagsordningen (RO) skall en
proposition, förutom regeringens protokoll i
ärendet, innehålla en redogörelse för ärendets
tidigare behandling, motivering samt i förekommande
fall Lagrådets yttrande. Denna bestämmelse
kommenteras inte närmare i vare sig propositionen
eller KU:s betänkande (prop. 1973:90, bet. KU
1973:26 och KU 1974:8).
I Statsrådsberedningens propositionshandbok (Ds
1997:1) finns en utförligare beskrivning av vad en
proposition skall innehålla. Där anges bl.a. att
alla propositioner skall innehålla en kortfattad
beskrivning av ärendet och dess beredning. Här bör,
enligt handboken, redovisas hur ärendet uppkommit,
eventuella utredningar samt hur beredningskravet i
regeringsformen har uppfyllts.
KU har vidare i ett par betänkanden framhållit
vikten av att propositioner innehåller tillräckliga
konsekvensanalyser (se bet. 1990/91:KU30 och
1993/94:KU30).
När det gäller propositioner under 1998 i ärenden
som behandlar EU-frågor förekommer endast i något
enstaka fall uppgifter om att riksdagen har
informerats och att frågan har varit föremål för
samråd i riksdagens EU-nämnd (prop. 1997/98:58
Amsterdamfördraget). I flertalet propositioner under
1998 som behandlar lagstiftningsärenden med
anledning av t.ex. ett nytt EG-direktiv förekommer
ingen uppgift om att information har lämnats till
riksdagen eller att frågan har varit föremål för
samråd i EU-nämnden. (Se t.ex. prop. 1998/99:32 EU-
bedrägerier och korruption, prop. 1997/98:81
Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige
samt prop. 1997/98:159 Genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma
regler för den inre marknaden för el. I samtliga
dessa ärenden har samråd ägt rum i EU-nämnden.)
Enligt 10 kap. 1 § RO skall regeringen fortlöpande
informera riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i EU. Vidare skall regeringen underrätta
EU-nämnden om frågor som skall bli behandlade i EU:s
råd samt samråda med nämnden om förhandlingarna i
rådet. KU har bl.a. i sitt betänkande 1996/97:KU2 om
EU-frågornas behandling i riksdagen framhållit
betydelsen av riksdagens inflytande över EU-
frågorna.
I EU-nämndens yttrande 1998/99:EUN1y till
utrikesutskottet med anledning av regeringens
skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1998 har EU-nämnden betonat
betydelsen av att regeringen i skrivelsen samt i
propositioner med EU-anknytning redogör för hur
informations- och samrådsskyldigheten gentemot
riksdagen har fullgjorts. Utrikesutskottet anförde i
sitt betänkande 1998/99:UU10 att utskottet delade
EU-nämndens uppfattning och förutsatte att så kommer
att ske framdeles.
Med hänsyn härtill och då det skulle underlätta för
riksdagen att kontrollera att regeringen har
uppfyllt den informations- och samrådsskyldighet som
följer av 10 kap. RO skulle det kunna vara av värde
om regeringen i propositioner som gäller
genomförande av EG-direktiv, följdlagstiftning till
EG-förordningar och liknande ärenden redovisade på
vilket sätt information och samråd har skett med
riksdagen. En sådan redovisning bör också ske när
det gäller ärenden som rör frågor inom EU:s andra
och tredje pelare. Därmed kommer också hela
beredningsprocessen i EU-ärenden att redovisas
öppet, vilket också bidrar till kännedomen om
hanteringen av EU-ärenden.
Inom utskottets kansli har upprättats en promemoria
i vilken de förhållanden som nu återgivits beskrivs.
Promemorian har efter beslut av utskottet översänts
till Regeringskansliet. I ett yttrande av den 19
november 1999, bilaga 4.3, har anförts att
Regeringskansliet inte har något emot att utveckla
en rutin för att i propositioner som behandlar EU-
frågor lämna upplysningar om att riksdagen har
informerats och om att samråd med EU-nämnden har ägt
rum.
Utskottets bedömning
För den beredning som skall äga rum i riksdagen innan beslut
fattas med anledning av en proposition är det i
skilda hänseenden av värde om det på ett
lättillgängligt sätt görs klart hur regeringens
förslag har beretts. Detta är av betydelse även från
kontrollsynpunkt. Utskottet anser det vara på sin
plats att propositioner innehåller redogörelser för
hur de i 10 kap. riksdagsordningen föreskrivna
informations- och samrådsskyldigheterna har
uppfyllts i de fall då sådan skyldighet finns.
Utskottet välkomnar följaktligen en sådan utveckling
av Regeringskansliets rutiner som har ställts i
utsikt i det yttrande som har avgivits i
granskningsärendet.
6.5 Jämställdhetsaspekter i propositioner
Bakgrund
I 1 kap. 2 § regeringsformen föreskrivs att den
offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet. Det allmänna skall
tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter.
Enligt propositionshandboken (Ds 1997:1) skall
beslut om bl.a. lagar föregås av en grundlig analys
av de problem m.m. som förslagen är avsedda att lösa
och av konsekvenserna för dem som berörs av
förslagen. I handboken framhålls att kraven på
problem- och konsekvensanalyser undan för undan har
skärpts.
Kommittéförordningen (1998:1474) riktar sig till
kommittéer med utredningsuppdrag och tillkallade på
grund av ett regeringsbeslut. Enligt 15 §
förordningen skall - om ett förslag i ett betänkande
har betydelse för jämställdheten - konsekvenserna i
detta avseende redovisas i utredningens betänkande.
Utskottet avstyrkte våren 1999 en motion (v), vari
yrkades ett tillkännagivande till regeringen om att
regeringen i propositionerna mer regelmässigt och på
ett tydligare sätt borde redovisa förslagens
konsekvenser för jämställdheten (bet. 1998/99:KU26).
Utskottet redovisade ett skriftligt svar på en
fråga (1998/99:270) från Ulla Hoffmann (v) vari
finansministern framhöll att kommittéförordningen
inte omfattar regeringens propositioner till
riksdagen. Finansministern påpekade att regeringen
har ett kollektivt ansvar för att nå målen för
jämställdhetspolitiken och att varje statsråd har
ett ansvar för att främja jämställdhetsperspektivet
inom sitt politikområde. När det gäller den
ekonomiska vårpropositionen, som frågan avsåg,
anfördes i svaret att varje minister har ett ansvar
för att beakta och synliggöra jämställd-
hetsperspektivet.
Utskottet hänvisade till att frågan om en
övergripande tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen
om jämställdhetsperspektivet tidigare behandlats med
anledning av motioner. Utskottet hade då hänvisat
till stadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen tredje
stycket om att det allmänna skall tillförsäkra män
och kvinnor lika rättigheter och konstaterat att om
regeringen skulle lägga fram en proposition utan
någon jämställdhetsanalys kan riksdagen ställa
regeringen till svars för detta (bet. 1997/98:KU5 s.
14-15, 1997/98:KU29 s. 10-12).
I regeringens skrivelse 1999/2000:24
Jämställdhetspolitiken inför 2000 redovisas
utvecklingen av jämställdhetsarbetet och den
fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken.
Det hänvisas till regeringens skrivelse
Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:49), vari
särskilt betonades betydelsen av att
könsperspektivet tydliggörs och beaktas inom alla
delar av regeringens politik och statliga verks och
myndigheters arbete och att den högsta ledningen tar
ansvaret för jämställdhetsarbetet. Vidare beskrivs
regeringens strategi för att befästa och utveckla
arbetsformer som skall säkerställa att
jämställdhets-aspekten förs in i huvudfåran av
politiska och administrativa beslutsprocesser.
Regeringsförklaringen anges vara det grundläggande
dokumentet för regeringens uppgift att beakta
jämställdhet mellan kvinnor och män i allt
beslutsfattande. Där anges varje år sedan år 1994
att ett jämställdhetsper-spektiv skall genomsyra
alla politikområden. Inom departementet pågår enligt
skrivelsen ett arbete med att utveckla metoder för
att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla
sakfrågor. Merparten av den offentliga statistik som
är individbaserad är uppdelad på kön enligt
förordningen (1992:1668) om den officiella
statistiken. År 1997 tillsattes en
metodutvecklingsgrupp för jämställdhetsarbetet.
Uppdraget är att utveckla metoder för arbetet med
att genomsyra alla politikområden med ett
jämställdhetsperspektiv. Detta arbete skall
redovisas senast i december 2000. I september 1999
beslutade regeringen ge Riksrevisionsverket i
uppdrag att granska hur jämställdhetsper-spektivet
återspeglas i regleringsbreven och i myndigheternas
årsredovisning.
Jämställdhetsaspekter i propositioner under perioden
januari 1998-juni 1999
Uppgifter om jämställdhetskonsekvenser redovisas
inte genomgående i propositionerna i
lagstiftningsärenden under den aktuella perioden.
Vissa propositioner syftar dock omedelbart till att
förbättra kvinnors situation. Det gäller
propositionerna 1997/98:55 Kvinnofrid och 1998/99:70
Könsstympning, borttagande av kravet på dubbel
straffbarhet.
I sex propositioner redovisas
jämställdhetskonsekvenserna av regeringsförslaget
under särskild rubrik. Proposition 1997/98:106
Pensionsrättigheter och bodelning innehåller ett
avsnitt rubricerat Konsekvenser ur ett
jämställdhetsperspektiv. Proposition 1997/98:136
Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst innehåller
i avsnittet Kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning ett mindre underavsnitt
rubricerat Jämställdhet mellan kvinnor och män. I
proposition 1998/99:90 Utstationering av
arbetstagare anges under rubriken
Konsekvensbeskrivningar att det genom lagen fastslås
att jämställdhetslagens diskrimineringsförbud också
gäller vid utstationeringar, varför förslaget medför
positiva konsekvenser vad gäller jämställdheten
mellan kvinnor och män.
Proposition 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-
talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
innehåller ett avsnitt rubricerat Jämställdhet,
jämlikhet och integration - idrott åt alla i
praktiken och ett annat Främja jämställdhet och
integration. Det sägs att det är en viktig
trovärdighetsfråga att idrotten lyckas ta
ytterligare steg mot jämställdheten, såväl i
styrelserummet som i den praktiska
vardagsverksamheten. Syftet med statsbidraget sägs
bl.a. vara att ge kvinnor och män lika
förutsättningar att delta i idrottsverksamheten.
Proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens
personkrets innehåller ett avsnitt rubricerat
Jämställdhetspolitiska konsekvenser och i
proposition 1998/99:120 Företagshälsovård anges
under rubriken Konsekvenser att även ur
jämställdhetssynpunkt kan förtydligandet av reglerna
om företagshälsovård förväntas leda till att flera
kvinnor, jämfört med i dag, kan komma att få
tillgång till företagshälsovård.
I några propositioner - bortsett från
budgetpropositionerna - finns vissa
jämställdhetsaspekter samlade under egen rubrik.
Proposition 1997/98:152 Inkomstgrundad ålderspension
m.m. innehåller ett avsnitt rubricerat
Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv, där
regeringen hänvisar till den analys och de
slutsatser som kommit fram i två angivna studier. I
proposition 1998/99:89 Förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting finns
ett avsnitt rubricerat Jämställdhet mellan kvinnor
och män, och regeringen framhåller att fördjupade
jämställdhetsanalyser bör göras i den fortsatta
uppföljningen av utjämningssystemet. I proposition
1997/98:58 Amsterdamfördraget finns ett avsnitt
rubricerat Jämställdhet mellan män och kvinnor och i
proposition 1997/98:70 Att utveckla ett
grannlandssamarbete -Sveriges utvecklingssamarbete
med Central- och Östeuropa år 1999-2001 finns ett
avsnitt rubricerat Jämställdhet. I proposition
1997/98:82 Europarådets sociala stadga behandlas
också jämställdhetsaspekter. I proposition
1998/99:115 På ungdomars villkor - Ungdomspolitik
för demokrati, rättvisa och framtidstro finns ett
avsnitt om könsneutrala åldersgränser och ett
avsnitt om ökad kunskap om villkoren för flickor.
I ett trettiotal propositioner tas
jämställdhetsaspekter upp i skilda sammanhang utan
särskild rubrik eller konsekvensanalys. Så framhålls
i propositionerna 1997/98:56 Transportpolitik för en
hållbar utveckling och 1997/98:62 Regional tillväxt
- för arbete och välfärd kvinnornas val när det
gäller bl.a. flyttning till andra orter för att
erhålla arbete, och arbetslösheten bland kvinnor
redovisas särskilt liksom andelen kvinnor i
utbildning. Regeringen framhåller i propositionerna
att de insatser som görs bör ske med beaktande av
lika möjligheter för män och kvinnor. I proposition
1997/98:93 Läroplan för förskola sägs att den
nordiska modellen med heldagsomsorg med god kvalitet
är en förutsättning för jämställdhet mellan kvinnor
och män och barns goda uppväxtvillkor och förskolans
ansvar för att motverka traditionella könsmönster
och könsroller betonas. I proposition 1998/99:94
Vissa forskningsfrågor framhålls beträffande målen
för forskningspolitiken att jämställdhetsfrågorna
skall ges fortsatt stor vikt i forskningen. I
proposition 1997/98:95 Ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen, m.m. finns ett avsnitt
rubricerat Kvinnor i anstalt respektive Rätten till
lika möjligheter för kvinnor och män och
likabehandling av kvinnor och män nämns i
proposition 1997/98:81 Föräldraledighetsdirektivets
genomförande i Sverige. I proposition 1997/98:86
Litteraturen och läsandet lämnas uppgiften att
kvinnor läser mer än män. I proposition 1997/98:87
Konstnärernas villkor redovisas vissa statistiska
uppgifter om kvinnor respektive män samt anges att
vissa insatser bör nyttjas för att undanröja rådande
skillnader i villkor mellan män och kvinnor.
Kvinnornas situation behandlas också i proposition
1997/98:115 Folkbildning där det uttalas att till
folkbildningens viktiga demokratiska uppgifter kan
läggas ytterligare en betydelsefull dimension,
nämligen jämställdhet, och lämnas uppgiften att
kvinnor hävdar sig väl inom folkbildningen.
Proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken innehåller statistiska uppgifter om
kvinnors respektive mäns situation. I proposition
1997/98:116 Staten och trossamfunden anges att det
hör till Svenska kyrkans demokratiska karaktär att
kvinnor och män har samma möjligheter att ta ansvar
och tjänstgöra i Svenska kyrkan. I proposition
1997/98:117 Framtidsformer -Handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design anges bl.a. att
jämställdheten alltid skall aktivt främjas i
högskolornas utbildningsverksamhet inom områdena
byggande, formgivning och design. Proposition
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension tar upp
vissa skillnader i kvinnors respektive mäns
situation, som kvinnors längre livslängd, mäns
värnplikt och det förhållandet att kvinnor lägger
ner mer tid på barn. Frånskilda kvinnors del i
exmakens pension diskuteras också. I proposition
1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en politik för
storstaden på 2000-talet redovisas
arbetslöshetssiffror för kvinnor särskilt, att
övervägande del av ensamstående föräldrar är
kvinnor, målet att sysselsättningsgraden i de
socialt utsatta storstadsområdena bör höjas både för
män och kvinnor, att invandrade kvinnors roll bör
beaktas i integrationspolitiken, att jämlika
levnadsvillkor för både män och kvinnor i
storstädernas eftersträvas samt stöd till
pilotprojekt i skolan som främst engagerar flickor
och unga kvinnor. Inom varje delområde när det
gäller lokala utvecklingsavtal skall ett
jämställdhetsperspektiv beaktas. Proposition
1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling, kvalitet och
likvärdighet innehåller ett avsnitt om
teknikprogrammet för kvinnor. I propositionerna
1997/98:177 Nya åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet och 1997/98:180 Lag om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning görs genomgående paralleller till
jämställdhetslagen. I proposition 180 framhålls att
kvinnor kan bli särskilt utsatta när det gäller
diskriminering av homosexuella och heterosexuella i
arbetslivet. Proposition 1997/98:182 Strategi för
att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter tar bl.a. upp frågan om kvinnors
situation i häkte och anstalt. I proposition
1997/98:189 Patientens ställning redovisas på några
ställen kvinnors syn på vården.
I proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning anges
att fortsatt forskning behövs bl.a. i fråga om
dopningsmedels effekter på kvinnor. I proposition
1998/99:4 stärkt patientinflytande omnämns att det
inte är skillnad på mäns och kvinnors synpunkter när
det gäller information om behandlingsalternativ och
inflytande över behandling. I proposition 1998/99:37
Ändrade försäkringsrörelseregler omnämns frågan om
könsberoende premier. På olika håll i proposition
1998/99:41 Ändringar i brottsskadelagen nämns mäns
våld mot kvinnor. I proposition 198/99:57 Europa -
Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater och Jordanien framhålls att
parterna bl.a. skall prioritera stärkandet av
kvinnornas roll. Kvinnornas situation tas särskilt
upp i vissa sammanhang i proposition 1998/99:71
Ersättning av staten till steriliserade i vissa
fall. I proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld -
omdanat försvar framhålls att jämställdhetsfrågorna
bör få en framträdande roll i
personalförsörjningssystemet. I proposition
1998/99:76 Försäkringsmedicinska utredningar, m.m.
anges att det bör verkas för att forskningen till
alla delar tar hänsyn till effekterna både för män
och kvinnor. I proposition 1998/99:78 Beräkning av
återbetalningsskyldighet för underhållstöd till barn
med särlevande föräldrar redovisas statiska
uppgifter om kvinnors bidragsskyldighet särskilt. I
proposition 1998/99:98 Vissa premiepensionsfrågor
anges att premiepension skall beräknas lika för
kvinnor och män. Jämställdhetsaspekter tas upp på
flera håll i proposition 1998/99:115 På ungdomars
villkor. Enligt proposition 1998/99:124 Staten och
trossamfunden bör trossamfund för att kunna komma i
fråga för statligt stöd verka för att utveckla
förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor
och män. I proposition 1998/99:134 Vissa
alkoholfrågor, m.m. redovisas särskilt uppgifter om
kvinnornas situation.
I budgetpropositionen för år 1999 framhålls
regeringens avsikter när det gäller
jämställdhetsarbetet i skilda sammanhang, främst i
finansplanen och inom Arbetsmarknadsdepartementets,
Socialdepartementets och Utbildningsdepartementets
områden men också inom Utrikes-, Justitie-, Kultur-
och Näringsdepartementens områden och i viss mån
inom Försvarsdepartementets område. I finansplanen
framhålls att samarbetet mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som ett av fem områden gäller
jämställdhet. Planerade åtgärder för ökad
jämställdhet redovisas under särskilda rubriker men
jämställdhetsperspektiv förekommer också i andra
avsnitt eller bilagor och gäller bl.a.
Europapolitiken, sysselsättning, rättsväsendet,
internationellt bistånd, arbetsmarknaden och
arbetslivet samt statlig styrning. Jämställdheten
behandlas också i avsnittet Fördelningspolitiken
där det finns ett diagram som visar att
nettoeffekterna av budgetpropositionens förslag var
mer fördelaktiga för kvinnor än för män.
Inom ramen för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning föreslås att det anslås 2 miljoner
kronor till SCB för att finansiera utveckling av
lönestatistik inriktad på kvinnor och män och
utveckling av jämställdhetsbokslut.
Inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet
(Justitiedepartementet) tas bl.a. upp åtgärder mot
våld mot kvinnor, åtgärder för att rekrytera kvinnor
till chefstjänster, program mot sexuella
trakasserier och ett nationellt nätverk för
kvinnliga poliser. Det framhålls att det inom
samtliga myndighetsområden pågår ett aktivt
jämställdhetsarbete och understryks att det givetvis
är viktigt att arbetet fortsätter och intensifieras.
Statistiska uppgifter om andelen anställda kvinnor
på olika nivåer inom myndigheterna redovisas.
Propositionen om fridskränkningsbrottet redovisas.
Utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och
Internationell samverkan och 7 Internationellt
samarbete innehåller en rad uppgifter i skilda
sammanhang från ett jämställdhetsperspektiv. Det
framhålls att jämställdhet betonats allt starkare i
svensk utrikespolitik och att jämställdheten är ett
delmål i utvecklingssamarbetet.
När det gäller utgiftsområde 6 Totalförsvar
framhålls att Räddningsverket har i uppdrag att
verka för att underlätta rekryteringen av kvinnor
till kommunal räddningstjänst. Statistiska uppgifter
om antalet kvinnor som antagningsprövats av
Totalförsvarets pliktverk och skrivits in till
värnplikt och civilplikt redovisas.
På utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg redovisas bl.a. att det genom
Socialdepartementets genderprojekt bl.a. framkommit
information om att män och kvinnor har olika
tillgång till vård och omsorg. Departementet anges
arbeta vidare med att få fram könsuppdelad statistik
och verka för att förslag och verksamheter skall
genomföras utifrån båda könens behov och
förutsättningar. Vidare redovisas andelen
ensamstående kvinnor med barn som fått socialbidrag,
andelen kvinnor som fått assistansersättning,
bilstöd och anpassningsbidrag och andelen kvinnor i
tvångsvård samt ökningen i andelen psykiskt
funktionshindrade kvinnor bland hemlösa. I avsnittet
Folkhälsa redovisas särskilt kvinnors och mäns olika
livslängd och sjuklighet. Svenskt stöd för WHO:s
antitobaksprogram som innefattar arbete med att
driva fram en internationell ramkonvention och
studier om kvinnor och tobak omnämns. Det anges att
den fortsatta satsningen på kvinnors hälsa bl.a.
utgår från hälso- och sjukvården som en arbetsplats
för lågutbildade kvinnor. Arbetet mot våld mot
kvinnor beskrivs. Utgångspunkten för
Folkhälsoinstitutets genderarbete redovisas.
Genderperspektivet anges vara en central
utgångspunkt för forskningen i Institutet för
psykosocial medicin. Det anges också att konkreta
frågor för Statens institutionsstyrelse t.ex. är
vilka könsroller som förmedlas på institutionerna,
att kvinnor och män får vård på lika villkor, vilka
behov flickor och pojkar har behandlingsmässigt
samt vilken betydelse kvinnlig respektive manlig
personal har för vården och behandlingen inom
styrelsens verksamhet. Beträffande Socialstyrelsen
framhålls att myndigheten som en del i sitt
utvecklingsarbete skulle analysera förslag och
verksamhet utifrån såväl kvinnors som mäns
utgångspunkter. Genderperspektivet ingår i
myndighetens målsättning genom att könsper-spektivet
skall beaktas i alla nya verksamheter. Vidare
redovisas att Socialstyrelsen fått i uppdrag att
leda ett utvecklingsarbete i frågan om våld mot
kvinnor och att könsperspektivet i
Handikappombudsmannens verksamhet haft fokus på
kvinnan. Enligt regeringen var det önskvärt att
Socialstyrelsen årligen på ett övergripande sätt i
en särskild rapport till regeringen sammanfattar de
viktigaste slutsatserna från sitt genderarbete. När
det gäller Socialvetenskapliga forskningsnämnden
anses gendermålet uppfyllt, eftersom insatser gjorts
för att genderperspektivet bättre skall betonas i
den socialvetenskapliga forskningen och stöd
beviljas män och kvinnor i lika utsträckning i
förhållande till andelen ansökningar.
Redovisningen på utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp innehåller
statistiska uppgifter med särredovisning för kvinnor
när det gäller andelen sjukfall, handikappförmåner,
förtidspensionering och arbetsskadelivräntor, och
det hänvisas till en genderrapport från
Riksförsäkringsverket.
I fråga om utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom hänvisas till att Riksförsäkringsverket på
uppdrag av regeringen, som en del av
Socialdepartementets genderprogram för social
välfärd, skall analysera förslag och verksamhet inom
socialförsäkringen utifrån båda könens
utgångspunkter. I rapporten En socialförsäkring för
kvinnor och män - en kartläggning ur ett
genderperspektiv hade Riksförsäkringsverket
konstaterat att det fanns stora ekonomiska
skillnader mellan manliga och kvinnliga
ålderspensionärer när det gäller socialförsäkringen.
Andelen kvinnor med intjänad ATP, pensionstillskott
och bostadstillägg till pensionärer redovisas liksom
antalet änkepensioner.
När det gäller utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn omnämns Riksrevisionsverkets
rapport (RRV 1997:7) Föräldraförsäkring -
effektivitetsrevision av ett familjepolitiskt
instrument, där jämställdheten mellan kvinnor och
män identifierats som en av fyra politiska
målsättningar för föräldraförsäkringen. Uppgifter om
kvinnor särredovisas när det gäller
föräldraförsäkringen, underhållsstöd,
bidragsskyldiga föräldrar och skulder på grund av
underhållsskyldighet.
I fråga om utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet särredovisas statistiska uppgifter om
kvinnor när det gäller andelen arbetslösa och de
som beviljats tillfällig avgångsersättning.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
innehåller ett avsnitt om jämställdhet, där anslagen
till Jämställdhetsombudsmannen, särskilda
jämställdhetsåtgärder och bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
redovisas. Statistiska uppgifter för kvinnor
särredovisas i en lång rad sammanhang och
jämställdhetsaspekter förekommer genomgående.
Resultat-informationen inbegriper jämställdheten.
Det anges att jämställdheten mellan män och kvinnor
i arbets- och samhällsliv ingår som ett av målen för
utgiftsområdet. Arbetet med att bryta den starkt
könsuppdelade arbetsmarknaden måste även
fortsättningsvis prioriteras. Vidare sägs att
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken är viktiga
instrument för att förbättra jämställdheten i
arbetslivet och därmed samhällslivet i övrigt.
Riksrevisionsverkets översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett
jämställdhetsper-spektiv redovisas.
Arbetslivsinstitutet skall verka för en ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. Institutet har
regeringens uppdrag att påbörja forskning med
målsättningen att klargöra de mekanismer som
återskapar könssegregeringen på arbetsmarknaden.
Rådet för arbetslivsforskning initierar forskning
och utveckling med jämställdhetsperspektiv. I
bilagor redovisas fördelningen av ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män respektive
könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser.
För utgiftsområde 15 Studiestöd redovisas att ca
56 % av studiestödstagarna på högskolenivå är
kvinnor.
I fråga om utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning redovisas särskilt
rekryteringen av kvinnliga professorer och basåret
som rekryteringsgrund till teknisk och
naturvetenskaplig högskoleutbildning för kvinnor.
Ambitionen att öka antalet män som elever på
Lärarhögskolan framhålls. Kvinnors andel i
Kunskapslyftet, försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning, grundläggande högskoleutbildning i
sin helhet och uppdelat på utbildningar samt
forskarutbildning särredovisas. Det framhålls att
andelen kvinnor som förvärvsarbetar både bland
högskoleutbildade och bland kvinnor med lägre
utbildning är högre i Sverige än i nästan alla andra
länder. Under rubriken Barnomsorg, skola och
vuxenutbildning finns ett jämställdhetsavsnitt med
särskilda statistiska uppgifter om andelen flickor
på individuellt program, andelen kvinnor inom
gymnasial och grundläggande vuxenutbildning samt
inom den kvalificerade yrkesutbildningen,
svenskundervisning, särvux och svenskundervisning
för invandrare. Andelen manliga respektive kvinnliga
lärare i skolan redovisas. Det framhålls att
barnomsorgen är en viktig förutsättning för
jämställdheten. Även i avsnittet Universitet och
högskolor finns ett särskilt jämställdhetsavsnitt,
och andelen kvinnor i distansutbildning, utbildning
i naturvetenskap samt teknik- och forskarutbildning
redovisas. När det gäller lärarutbildningar tas
jämställdhetsinsatser upp under särskild rubrik.
Under rubriken Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. nämns särskilt
jämställdhetsinsatser i fråga om postdoktorala
stipendier, gästprofessurer, nya professurer och
doktorandtjänster. När det gäller anslag till
Högskoleverket anges att en viktig del i verkets
uppgift att ta fram en årsrapport för hela
högskolesektorn är att följa universitetens och
högskolornas arbete med jämställdhet. Vidare anges
att forskningsråden bl.a. skall främja jämställdhet
mellan kvinnor och män. Forskningsrådsnämnden skall
bl.a. främja jämställdhets-, kvinno- och
genusforskning. I avsnittet Nationella och
internationella forskningsresurser finns
underrubriken Jämställdhet. Beträffande Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Medicinska
forskningsrådet nämns deras insatser i fråga om
jämställdhet.
När det gäller utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid finns beträffande de
viktigaste statliga insatserna inom området ett
underavsnitt rubricerat Jämställdhet som inleds med
att en viktig aspekt på statens insatser inom
kulturområdet är jämställdheten. Andelen kvinnliga
respektive manliga konstnärer och bidragssökande hos
Konstnärsnämnden redovisas liksom andelen i fråga om
mottagare av bidrag. Förstärkningar bör enligt
regeringen utnyttjas till att undanröja skillnader i
villkor mellan män och kvinnor i konstnärsyrket.
På utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande särredovisas
statistiska uppgifter om kvinnor och män bl.a. i
fråga om mottagare av bostadsbidrag och
utrymmesstandard. Vidare sägs att länsstyrelserna i
huvudsak uppvisar ett tillfredsställande resultat
när det gäller jämställdhetsåtgärder.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
innehåller flera uppgifter om kvinnors situation.
Statistiska uppgifter för kvinnor och män
särredovisas. Regeringen framhöll att yngre kvinnor
flyttar från skogslänen i något större omfattning än
tidigare samt att minst 40 % av förväntade nya
arbetstillfällen till följd av beviljade regionala
utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag avsågs
gå till kvinnor respektive män, men att målet inte
uppnåtts. Regeringen har gett NUTEK i uppdrag att
analysera möjligheterna att uppnå detta
könskvoteringsvillkor och hur antalet kvinnor inom
traditionellt mansdominerade branscher men också
antalet män i kvinnodominerade branscher kan öka
inom det regionalpolitiska stödområdet. Om
Glesbygdsverket sägs att det bl.a. skall medverka
till att man beaktar de särskilda behov som kvinnor
boende i lands- och glesbygd har. Resurscentra för
kvinnor redovisades som ett medel att uppnå en
större andel kvinnliga företagare. Andelen kvinnliga
företagare som beviljats landsbygdsstöd och andelen
nya arbetstillfällen som beräknas gå till kvinnor på
grund av stödet redovisas.
I fråga om utgiftsområde 22 Kommunikationer anges
att regeringen beslutat tillsätta en
jämställdhetsdelegation. Antalet anställda kvinnor i
Vägverket och Banverket redovisas.
När det gäller utgiftsområde 24 Näringsliv
särredovisas statistiska uppgifter om kvinnligt
respektive manligt nyföretagande, andelen kvinnor i
turistnäringen och andelen nöjda kvinnliga kunder
inom NUTEK:s telefonrådgivning. Det framhålls att
intresset för kooperativt nyföretagande inte minst
bland kvinnor är stort. ALMI-koncernens lån till
bl.a. kvinnor som utvecklar befintliga eller nya
företag omnämns.
Också i vårpropositionen 1997/98:150 redovisas
regeringens ambitioner när det gäller
jämställdhetspolitiken på utgiftsområdena 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, 14
Arbetsmarknad och arbetsliv och 15 Studiestöd. När
det gäller kommunsektorn (avsnitt 7) framhålls att
ohälsan generellt sett är större bland män än
kvinnor samt att kvinnor utgör ca 80 % av
sysselsatta i kommuner och landsting. I avsnittet
Revision och kontroll av EU-medel (avsnitt 8)
redovisas att regeringen i förhandlingarna med
kommissionen om mål 4 poängterade just
jämställdhetsaspekten. I bilaga 3 Avstämning av
målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000
redovisas särskilt uppgifter om kvinnors situation
när det gäller egenföretagande samt skola, vård och
omsorg. Det sägs att genom den höga andelen kvinnor
i offentlig sektor kommer tillskotten av ytterligare
resurser till kommunerna främst att påverka
sysselsättningen för kvinnor. Beträffande
Kunskapslyftet anges att två tredjedelar av
deltagarna i Kunskapslyftet är kvinnor. I bilaga 4
Nationell handlingsplan för sysselsättning finns ett
avsnitt rubricerat Att stärka
jämställdhetspolitiken, och jämställdhetsaspekter
tas även upp i andra delar av bilagan liksom
genomgående i bilaga 5 Fördelningspolitisk
redogörelse.
I vårpropositionen 1998/99:100 omnämns
jämställdhetsfrågorna som ett av de områden som
omfattas av samarbetet mellan den socialdemokratiska
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Andelen
öppen arbetslöshet bland kvinnor redovisas. När det
gäller strategi för företagsutveckling sägs att
jämställdhetsperspektivet skall vara centralt. De
sammanlagda effekterna av förslagen i
vårpropositionen anges vara något mer gynnsamma för
kvinnor än för män. Som uppföljning av förslagen
från Kvinnomaktsutredningen har regeringen bl.a.
avsatt medel för att den kunskap som utredningen
tagit fram skall spridas genom regionala
konferenser. Vissa av utredningens förslag anges
vara föremål för ytterligare översyn, t.ex. frågor
som rör jämställdhetslagen och s.k. frivillig
jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster.
Vidare redovisas att välfärdsbokslutet över 1990-
talet har till uppgift att beskriva
välfärdsutvecklingen för kvinnor under 1990-talet.
Det framhålls att yrkesregistret skall användas inom
bl.a. områden som berör jämställdhetsaspekter. När
det gäller utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
nämns att den s.k. tvåårsregeln för misshandlade
kvinnor utretts och att frågan bereds. Det anges att
80 % av de kommunanställda är kvinnor. Skillnaderna
i arbetslöshet mellan män och kvinnor redovisas och
det anges att kvinnor är underrepresenterade bland
egenföretagare. Tillskottet till kommuner och
landsting som föreslås i vårpropositionen sägs
främst komma att påverka sysselsättningen för
kvinnor. EU:s riktlinjer för sysselsättning där det
ingår att stärka jämställdheten redovisas. Kvinnors
val att flytta till storstäder för att arbeta
redovisas.
Utskottets bedömning
När det gäller budgetpropositionen för år 1999 kan
utskottet konstatera att det oftast anlagts ett
jämställdhetsperspektiv inom olika utgiftsområden.
I fråga om utgiftsområdena 1 Rikets styrelse, 3
Skatteförvaltning och uppbörd, 8 Invandrare och
flyktingar, 20 Allmän miljö- och naturvård, 21
Energi och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar saknas dock
jämställdhetsperspektivet.
När det gäller övriga 285 propositioner som
avlämnats under den aktuella perioden har
jämställdhetsaspekter endast tagits upp i ett
fyrtiotal av propositionerna vilket motsvarar ca
15 %. Även om utskottet har förståelse för att det
i vissa sammanhang saknas behov av att anlägga
jämställdhetsperspektiv anser utskottet att
jämställdhetsaspekter borde ha tagits upp i en
större andel av propositionerna. I vart fall hade
det varit önskvärt att det i propositionerna
redovisats en analys i fråga om behovet av att
anlägga ett jämställdhets-perspektiv.
I endast ett fåtal propositioner finns
beskrivningar av förslagens
jämställdhetskonsekvenser redovisade under särskild
rubrik. Det förhållandet att kommittéförordningen
föreskriver att jämställdhetskonsekvenserna skall
analyseras i utredningsbetänkanden när förslagen har
betydelse från jämställdhetssynpunkt talar
självfallet för att samma krav bör kunna ställas på
propositionerna. Utan att utskottet finner anledning
att närmare ange vilka av de genomgångna
propositionerna som bort innehålla analyser av
jämställdhetskonsekvenser anser utskottet att sådana
konsekvensanalyser borde ha förekommit i mycket
större utsträckning. Enligt utskottets mening är det
angeläget att regeringen uttalade ambitioner när det
gäller jämställdhetspolitiken också visar sig genom
att det mer regelmässigt i propositionerna redovisas
vilka konsekvenser ett förslag kan ha från
jämställdhetssynpunkt eller att sådana konsekvenser
inte bedömts föreligga.
Granskningen i denna del föranleder inte något
ytterligare uttalande från utskottets sida.
7 Beredningen av frågor om EG-
direktiv
7.1 Inledning
Konstitutionsutskottet granskade hösten 1998
Regeringskansliets organisation för hantering av EU-
frågor (bet. 1998/99:KU10, s. 19-33, 152-164).
Utskottet uttalade att det avsåg att återkomma till
Regeringskansliets hantering av EU-frågorna och att
hanteringen av enskilda frågor genom EU:s hela
beslutsprocess kunde följas. Utskottet har i denna
granskning valt hanteringen av följande fyra EG-
direktiv:
Motorfordonsavgaser (Auto/Oil) (98/69/EG)
Prismärkning (98/6/EG)
Jämförande reklam (97/55/EG)
Gränsöverskridande betalningar (97/5/EG)
Dessa ärenden har initierats inom EU i sådan tid att
Sverige i huvudsak har kunnat delta i beredningen
som medlem i EU. Direktivförslagen har antagits av
rådet och Europaparlamentet. För Sverige angelägna
intressen har stått på spel; i några fall har
Sverige röstat nej eller lagt ner sin röst i olika
skeden i ministerrådet. De fyra fall som valts har
samtliga beslutats enligt medbeslutandeförfarandet,
den beslutsprocedur som i och med Amsterdamfördraget
blir den normala i förstapelarfrågor.
I det följande beskrivs hanteringen av vart och ett
av ärendena under olika rubriker som
Beslutsprocessen inom EU, Svenska ståndpunkter,
Kontakter med riksdagen och Kontakter med
myndigheter och intresseorganisationer.
Redogörelserna bygger på en genomgång av berört
departements akter i respektive ärende samt
intervjuer med tjänstemän. En mer utförlig
promemoria finns i bilaga 5.1.
7.2 Motorfordonsavgaser (Auto/Oil)
I oktober 1998 antogs direktiv 98/69/EG om åtgärder
mot luftförorening genom avgaser från motorfordon.
Direktivet innebär skärpta avgaskrav för samtliga
lätta bilar. Sverige drev och fick gehör för att ett
gemensamt system för tillverkaransvar införs i EU.
Det innebär att medlemsstaterna har rätt att
kontrollera om bilar uppfyller utsläppskraven även
sedan de tagits i bruk.
Direktivet är en del av Auto/Oil-programmet som är
en strategi för kontroll av utsläpp i atmosfären
från vägtransporter som kommissionen presenterade i
ett meddelande i juli 1996. I april 1997 utfärdade
Europaparlamentet en resolution och Ekonomiska och
sociala kommittén avgav ett yttrande. Under 1997
presenterade kommissionen ett ändrat förslag och
rådet antog en gemensam ståndpunkt. Parlamentet
godtog inte rådets gemensamma ståndpunkt men i
förlikningsförfarandet kunde parlamentet och rådet
enas under 1998.
Beslutsprocessen inom EU
Auto/Oil-programmets historia går tillbaks till 1992
då kommissionen ordnade en konferens med företrädare
för olje- och bilindustrin, regeringstjänstemän och
Europaparlamentariker. Innan kommissionen sedermera
lade fram sitt förslag 1996 deltog Sverige, redan
som EES-medlem 1994, aktivt i arbetet på expertnivå
och bidrog bland annat med underlag för utvecklingen
av ett gemensamt system för tillverkaransvar. I
propositionen om svenskt medlemskap i EU angavs att
bilavgasområdet borde prioriteras av Sverige som
medlem i EU. Regeringen har till riksdagen
framhållit att det är en framgång för Sverige att EU
skall införa hållbarhetskrav i kombination med
tillverkar-ansvar i likhet med vad Sverige tillämpar
(skr. 1996/97:80, s. 146).
Svenska ståndpunkter
Inom Miljödepartementet togs en genomarbetad
ståndpunkt fram i ett tidigt skede. Ståndpunkten
förankrades hos de andra departementen och därefter
behövde inte Miljödepartementet gå tillbaks till de
andra departementen i särskilt stor utsträckning. I
de fall Miljödepartementet ändå stämde av
utvecklingen med andra departement hade dessa
departement inga invändningar mot
Miljödepartementets syn. Det var av stort värde att
ha en genomarbetad ståndpunkt att falla tillbaks på
i de olika skedena. Under arbetets gång var det
snarast fler kontakter med andra medlemsländers
representanter än med andra departement. Det fanns
ett tydligt politiskt stöd från departementets
politiska ledning som var till stor hjälp i
förhandlingsarbetet. Ett tydligt mandat hemifrån
samt en tidig och genomarbetad ståndpunkt är således
huvudförklaringarna till att Sverige lyckades så
väl.
I något fall är det tydligt att det har varit ont
om tid. I mars 1998 skrivs följande i en särskild
instruktion inför Coreper: "Denna PM har på grund av
de särskilda omständigheter under vilken den tagits
fram vare sig handlagts eller utformats som en
Coreperinstruktion. Den ligger dock helt inom ramen
för tidigare beredd ståndpunktspromemoria. (...)
Sverige kan om delegationen så finner motiverat
påpeka att denna arbetsform med extremt kort
hanteringstid skapar problem".
Kontakter med riksdagen
Auto/Oil-programmet blev föremål för en
faktapromemoria till riksdagen. Vidare har frågan
varit uppe i EU-nämnden inför rådsmötena. Ledamöter
har i EU-nämnden understrukit att Sverige måste vara
pådrivande i frågan, men det har inte varit några
längre diskussioner i nämnden (EU-nämndens
stenografiska uppteckningar 1996-12-06). I EU-
nämnden har miljöministern påpekat att man har ett
väldigt bra samarbete med de svenska
Europaparlamentarikerna. Miljöministern har också i
EU-nämnden tackat riksdagsutskotten och sagt att man
har haft stort stöd av Europaparlamentet (EU-
nämndens stenografiska uppteckningar 1997-06-13:3,
1997-02-28:16).
Kontakter med myndigheter och intresseorganisationer
Naturvårdsverket inkommer ofta med synpunkter av
förhållandevis teknisk karaktär. Det fanns ett nära
samarbete mellan Miljödepartementet och
Naturvårdsverket. Den svenska bilindustrin var inte
emot regeringens ståndpunkt, även om industrin inte
drev frågan. Ofta är bilindustrin duktig på att
plocka fram dokument snabbt. Bland dokumenten finns
skrivelser från Motormännens Riksförbund och från
Chrysler Europe.
7.3 Prismärkning
I februari 1998 antogs EG-direktivet 98/6/EG om konsumentskydd
i samband med prismärkning av varor som erbjuds
konsumenter. Syftet med direktivet är att förbättra
informationen till konsumenterna och att underlätta
prisjämförelser vilket skall åstadkommas genom krav
på angivande av försäljningspris och jämförpris.
Beslutsprocessen inom EU
Förslaget överlämnades av kommissionen till
Europaparlamentet och rådet i juni 1995. Ekonomiska
och sociala kommittén avgav yttrande i december
1995. Parlamentets första yttrande avgavs i april
1996. Kommissionen överlämnade sitt ändringsförslag
i juni 1996. Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt i
september 1996. Kommissionen lade fram sitt
meddelande om rådets gemensamma ståndpunkt för
Europaparlamentet i april 1997. Europaparlamentet
fattade sedan ett beslut där man inte accepterade
rådets gemensamma ståndpunkt. Efter överläggningar i
förlikningskommittén antogs direktivet slutligt av
Europaparlamentet och av rådet i december 1997.
Direktivet utfärdades den 16 februari 1998.
Svenska ståndpunkter
I november 1993 meddelade kommissionen i en rapport
till rådet att en översyn av befintliga
prisinformationsdirektiv skulle ske. När EES-avtalet
ingicks gjorde Sverige bedömningen att befintliga
regler inte skulle påverka rådande förhållanden. Vid
en närmare analys visade det sig emellertid att ett
med-lemsland inte kunde ställa krav på jämförpris på
en vara som storleksmässigt ingick i någon av EU:s
mängdserier. Därmed förelåg en stor risk för att det
svenska prisinformationssystemet väsentligen skulle
urholkas. På svenskt initiativ bildades inom ramen
för Nordiska ministerrådet en nordisk arbetsgrupp
som hade till uppgift att formulera en gemensam
nordisk hållning i frågan. Slutsatserna av gruppens
arbete tillställdes kommissionen. I december 1994
uttryckte dåvarande EFTA-staterna en uppfattning i
frågan som stämde väl överens med den nordiska
uppfattningen om hur regler om prisinformation
skulle utformas.
Vid EU:s konsumentministerråd i december 1994 och
mars 1995 framhöll den svenska civilministern att
kopplingen mellan jämförpris och standardiserade
storlekar borde brytas, eftersom det stora antalet
tillåtna storlekar för olika produktgrupper urholkar
möjligheten att kunna jämföra priser mellan olika
märken. I kommissionens förslag till nytt direktiv
togs den kopplingen bort och i stället föreslogs ett
mer generellt krav på prisinformation. Sveriges
intressen tillgodosågs således i denna del.
Enligt regeringen möjliggör direktivet för Sverige
att behålla sitt system samtidigt som det bidrar
till en nivåhöjning av kravet på prisinformation i
många andra EU-länder (skr. 1997/98:60, s. 167).
Kontakter med riksdagen
I september 1995 fick riksdagen en faktapromemoria
om kommissionens förslag till förenklat direktiv om
prisinformation till konsumenter. Riksdagen fick
ytterligare en faktapromemoria i ärendet i maj 1997,
som rörde kommissionens yttrande över
Europaparlamentets ändringsförslag. Vid samma
tidpunkt framställdes, för internt bruk, en
ståndpunktspromemoria inom Regeringskansliet. Den
interna ståndpunktspromemorian var mer detaljerad,
men så vitt kan bedömas var det ingen väsentlig
information som saknades i faktapromemorian jämfört
med ståndpunktspromemorian.
Lagutskottet har upprättat en promemoria om
aktuella EU-frågor på utskottets beredningsområde.
Promemorian uppdateras varje halvår och är ca 75
sidor lång. En gång varje halvår kommenterar
företrädare för Regeringskansliet frågorna vid ett
utskottssammanträde. Frågan om prismärkning
behandlas i promemorian och har således kunnat tas
upp vid Regeringskan-sliets information i utskottet.
Frågan verkar dock ej ha orsakat någon särskild
uppmärksamhet i utskottet.
Inför ministerrådets möten har förslaget om
prismärkningsdirektivet kommit upp i EU-nämnden. Vid
några tillfällen har ledamöter framhållit att
underlagsmaterialet från Regeringskansliet inför
rådsmötena har varit bra, men i sak har endast
begränsade diskussioner förts. Det förekommer
emellanåt mer utförliga resonemang om andra länders
ståndpunkter i instruktioner inför mötena i Coreper
än i det material som har gått till EU-nämnden, men
så vitt kan bedömas har inte nämnden undanhållits
någon väsentlig information.
Kontakter med myndigheter och intresseorganisationer
Inför varje rådsmöte i konsumentfrågor har
Konsumentenheten inom Finansdepartementet (tidigare
inom Civil- respektive Inrikesdepartementet) ett
möte med representanter för övriga departement,
berörda myndigheter och intresseorganisationer. Ett
50-tal personer kan delta. Vid dessa möten
förekommer av naturliga skäl ingen diskussion i
detalj med alla inblandade. I början av ärendets
hantering fanns det en mindre grupp med de mest
inblandade som diskuterade det specifika direktivet
i detalj.
Genomförandet
1997 beslöt en kommitté inom Nordiska ministerrådet
att starta ett nordiskt nätverk för prisinformation.
Nätverket deltar i arbetet med genomförandet av
prisinformationsdirektivet. Syftet är att samordna
genomförandet av direktivet i de nordiska länderna
och om möjligt få till stånd likartade regler i
länderna. Sverige och de övriga nordiska länderna
har redan lagstiftning som i stort motsvarar de
bestämmelser som finns i direktivet och några större
ändringar i det nationella regelverket behövs därför
inte. Genomförandet har också diskuterats nationellt
med företrädare för livsmedelskedjor, bransch- och
konsumentorganisationer samt Konsumentverket.
7.4 Jämförande reklam
I oktober 1997 antogs EG-direktivet 97/55/EG om
ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande
reklam så att detta omfattar jämförande reklam.
Syftet är att skydda konsumenter och näringsidkare
mot vilseledande reklam samt att ange under vilka
förutsättningar jämförande reklam är tillåten.
Beslutsprocessen inom EU
Kommissionen lade fram sitt ursprungliga förslag
1991 men frågan låg i träda i flera år. 1994 återkom
kommissionen med ett nytt, ändrat förslag. Sverige
ansåg inte att det borde vara någon prioriterad
fråga att fatta beslut om direktivet. Aktörer på den
svenska marknaden har till skillnad mot i flera
andra medlemsstater relativt långtgående möjligheter
att använda jämförande reklam i marknadsföringen.
Sveriges mål var därför att denna möjlighet skulle
kunna bibehållas i så stor utsträckning som möjligt
(skr. 1996/97:80, s. 156).
Svenska ståndpunkter
Kommissionens förslag var utformat så att det fanns
en risk för att de svenska reglerna om otillbörlig
marknadsföring inte skulle kunna tillämpas på reklam
som innehöll jämförelser. Endast bestämmelserna om
vilseledande reklam skulle kunna tillämpas. Efter
svenska insatser utformades förslaget så att
medlemsstaterna fortfarande kan ingripa mot reklam
som är otillbörlig från andra utgångspunkter än
själva jämförelsen (skr. 1996/97:80, s. 155). Av
olika promemorior under 1995 framgår att Sverige
drev denna fråga vid möten i rådsarbetsgruppen.
Sverige vann gehör för sin syn när beslut fattades
om rådets gemensamma ståndpunkt den 19 mars 1996. En
annan viktig fråga var frågan om skyldighet för
medlemsstater att införa förhandsgranskning av
reklam. I mötesprotokollet från ministerrådet den 9
november 1995 infördes på svensk begäran ett
tydliggörande av att svensk grundlag inte hotas av
bestämmelsen om förhandsgranskning.
Sverige röstade dock emot den gemensamma
ståndpunkten eftersom Sverige inte kunde godta ett
förslag om en bestämmelse om ursprungsbeteckningar.
Enligt bestämmelsen skall jämförelser av produkter
med ursprungsbeteckningar endast få göras med varor
som har samma beteckning. Bestämmelsen skulle enligt
den svenska ståndpunkten ytterligare begränsa
möjligheterna att utnyttja jämförelser i reklam.
I materialet finns exempel på när snabba besked
krävs inför möten. Vid ett tillfälle ges endast ett
dygn för berörda att ge synpunkter på en
ståndpunktspromemoria. Vid ungefär samma tidpunkt
har Regeringskansliet fått material inför ett möte i
Coreper väldigt sent och bara på franska. I
instruktionen till dem som skall företräda Sverige
vid mötet framhålls att Sverige måste lämna både
språkreservation och granskningsreservation.
Kontakter med riksdagen
Under diskussioner med EU-nämnden berördes frågan om
direktivet skulle kunna innebära att Sverige var
tvunget att införa förhandsgranskning av reklam.
Regeringskansliet gjorde dock bedömningen att någon
sådan risk inte fanns; dock gjordes som nämnts ovan
en markering i rådets protokoll (EU-nämndens
stenografiska uppteckningar 1995-11-03).
Kommissionens yttrande i december 1996 blev föremål
för en faktapromemoria från Regeringskansliet till
riksdagen. I den ovan nämnda promemorian från
lagutskottet om aktuella EU-frågor behandlas
jämförande reklam.
Det framgår inte av den årliga skrivelsen till
riksdagen att regeringen har röstat nej till
förslaget, både när rådets gemensamma ståndpunkt
beslutades och när direktivet slutligen antogs (skr.
1995/96:190, s. 155-156, 1997/98:60, s. 167).
Kontakter med myndigheter och intresseorganisationer
En tjänsteman från Konsumentverket deltog ofta i
rådsarbetsgruppens möten, tillsammans med en
representant från departementet och en från den
svenska representationen i Bryssel. Direktivet
handlades huvudsakligen av samma enhet som handlade
prismärkningsdirektivet. De ovan omnämnda mötena med
departement, myndigheter och intresseorganisationer
inför rådsmötena i konsumentfrågor täckte således
också in direktivet om jämförande reklam.
Genomförandet
Ett arbete sker för att samordna genomförandet av
direktivet i de nordiska länderna och för att om
möjligt få till stånd likartade regler avseende
jämförande reklam i de olika länderna. De ändringar
som direktivet föranleder i svensk lagstiftning kan
anses bekräfta vad som redan gäller (Ds 1999:35).
7.5 Gränsöverskridande betalningar
I januari 1997 antogs EG-direktivet 97/5/EG om
gränsöverskridande betalningar. Syftet med
direktivet är att betalningsöverföringar mellan
olika länder skall bli snabbare och säkrare. Inom
Regeringskansliet handlades direktivet av
Bankenheten vid Finansdepartementets
finansmarknadsavdelning. Inom EU behandlades frågan
framför allt av finansministrarna (Ekofin), men
råden för konsumentfrågor respektive inre
marknadsfrågor var också involverade. Vid åtminstone
något tillfälle anges i departementets instruktion
inför Coreper att den svenske representanten bör
verka för att ärendet flyttas från inre
marknadsrådet till konsumentrådet samma dag.
Beslutsprocessen inom EU
Innan kommissionen lade fram sitt förslag till
normgivning i december 1994 hade frågan behandlats i
flera omgångar inom EU. 1990 antog kommissionen en
rekommendation om insyn vad gäller bankernas
bestämmelser angående gränsöverskridande finansiella
transaktioner. 1992 genomförde kommissionen en
studie av hur lång tid det tog att genomföra
betalningar mellan EG-länderna. En slutsats av
studien var att det kunde ta mycket lång tid att
genomföra betalningar. Europaparlamentet begärde i
en resolution 1993 att ett direktiv skulle utarbetas
för att fastställa regler för insyn och kvalitet i
samband med genomförandet av gränsöverskridande
transaktioner. 1994 konstaterade kommissionen att
det inte hade skett mycket framsteg sedan den
genomfört sin studie några år tidigare.
Kommissionen lade fram sitt förslag till direktiv i
december 1994. Europaparlamentets första yttrande
avgavs i maj 1995. Kommissionen kom därefter med ett
ändrat förslag i augusti 1995. Ekonomiska och
sociala kommittén yttrade sig i september 1995. I
december 1995 antog rådet en gemensam ståndpunkt. I
början av 1996 skedde den andra behandlingen i
Europaparlamentet och därefter yttrade sig
kommissionen. Ett förlikningsförfarande mellan rådet
och parlamentet inleddes och man kom överens om det
slutliga direktivet som antogs i januari 1997.
I en återrapport inom Regeringskansliet redovisas
att ordföranden i Coreper konstaterat, sedan Sverige
framfört att man med hänsyn till att dokumentet
endast finns på franska språket inte accepterar en
diskussion om annat än en eventuell
beloppsbegränsning av direktivet, att det endast är
en beloppsbegränsning som skall avhandlas
(återrapport 1995-06-30 Coreper).
Svenska ståndpunkter
Inför EU-nämnden framhåller regeringen i mars 1995
att Sverige välkomnar en lagstiftning på detta
område och att regeringen således är positivt
inställd. En ledamot av nämnden understryker
betydelsen av att man får fram ett direktiv om
gränsöverskridande betalningar. Några månader senare
diskuteras frågans fortsatta hantering. Sverige går
på vad man kallade för den tuffare linjen i tre
olösta frågor; direktivet bör täcka ett
förhållandevis högt belopp, betalningsförmedlarna
bör inte kunna friskrivas från ersättningskrav vid
force majeure och direktivet bör genomföras inom
två, och inte tre, år. Ledamöter i nämnden uttrycker
stöd för regeringens syn, men anser att det är
angeläget att ett beslut kommer till stånd (EU-
nämndens stenografiska uppteckningar 1995-03-24,
1995-07-07).
Sverige och Storbritannien lade ner sina röster när
rådets gemensamma ståndpunkt antogs i december 1995,
framför allt eftersom de båda länderna ansåg att
förslagets beloppsgräns var för låg. Det var
intensiva förhandlingar inom rådsarbetsgruppen innan
den gemensamma ståndpunkten antogs.
Kontakter med riksdagen
Någon faktapromemoria har inte överlämnats till
riksdagen. Eftersom direktivet innebar ändringar i
svensk lagstiftning, dvs. föll inom riksdagens
område, borde troligen en faktapromemoria ha
framställts. I den ovan nämnda promemorian från
lagutskottet om aktuella EU-frågor behandlas
gränsöverskridande betalningar.
I regeringens årliga skrivelse om utvecklingen i EU
1995 (skr. 1995/96:
190, s. 69, jfr skr. 1996/97:80, s. 67) anges att
Sverige i huvudsak accepterat direktivförslaget även
om Sverige haft vissa invändningar. Det framgår dock
inte att Sverige lade ner sin röst när den
gemensamma ståndpunkten antogs.
Kontakter med myndigheter och intresseorganisationer
Huvudsakligen utnyttjades de samrådsgrupper som
finns inom finansmarknadsområdet. I dessa grupper
finns företrädare för departement, myndigheter och
intresseorganisationer. Grupperna träffas och
diskuterar de aktuella frågorna och hur regeringen
bör agera. Det förekommer också skriftliga
remissrundor inför rådsarbetsgruppsmöten. I
Finansdepartementets samrådsgrupp för
gränsöverskridande betalningar fanns företrädare för
Justitiedepartementet, Inrikesdepartementet,
Finansinspektionen, Riksbanken, Svenska
Bankföreningen och Postgirot Bank AB. Vid något
tillfälle har remissinstanserna bara haft några få
dagar på sig att svara. Flera remissinstanser anger
att de inte har hunnit ta ställning och en
remissinstans säger sig vid ett tillfälle till och
med ha fått förfrågan efter att remisstiden har gått
ut.
Genomförandet
Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning den
14 augusti 1999, i enlighet med vad som föreskrivs i
direktivet (prop. 1998/99:53, 1998/99:FiU19, SFS
1999:268).
Uppgifter från Regeringskansliet
Utskottet har som ett led i granskningen ställt ett
antal frågor till Regeringskansliet mot bakgrund av
iakttagelser som gjorts beträffande de fyra
ärendena. Frågorna och en i Statsrådsberedningen
upprättad promemoria med anledning av dessa frågor
återfinns i bilagorna 5.2 och 5.3. I svaret
redovisas bland annat följande.
Riksdagen fick information innan kommissionen lade
fram sitt förslag genom en skrivelse och flera
propositioner om de frågor som Sverige prioriterade
högst i frågan om motorfordonsavgaser. Sverige tog
upp frågan om prismärkning på två ministerrådsmöten
innan kommissionen lade fram sitt förslag. Inför
dessa möten informerades EU-nämnden. Mer generellt,
beträffande information till riksdagen på ett tidigt
stadium, erinras i promemorian om att
normgivningsfrågor hos kommissionen bereds i
arbetsgrupper. Kommissionen kan kalla in personer
att delta i en arbetsgrupp genom att vända sig till
medlemsstaterna med en begäran om att de skall peka
ut lämpliga personer eller genom att annonsera i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning. När
regeringen nominerar en svensk deltagare i en
arbetsgrupp hos kommissionen ger regeringen
deltagaren instruktioner som säkerställer att
regeringen får information om arbetet. Regeringen
kan då i sin tur informera riksdagen. I andra fall
kan svenskar vara verksamma i kommissionens
arbetsgrupper utan att regeringen har möjlighet att
känna till det. I promemorian från Regeringskansliet
påpekas att informationen till riksdagen inte bör
begränsas till sådana fall då Sverige är drivande i
en fråga. I de informella kontakter som fortlöpande
förekommer mellan departementen och riksdagens
utskott brukar även annat betydelsefullt
kommissionsarbete beröras.
Beträffande redovisningen av hur Sverige har röstat
i ministerrådet anförs i promemorian från
Regeringskansliet att det inte finns några
principiella skäl mot att redovisa detta i
regeringens årliga skrivelse om utvecklingen inom
EU. Avsikten är att för framtiden bygga ut
skrivelsen med uppgifter om detta. I promemorian
påpekas att uppgifter om hur medlemsstater röstat i
ministerrådet finns tillgängliga i samlad form hos
rådets sekretariat. För övrigt avgörs det stora
flertalet ärenden i rådet utan röstning.
I några fall har det varit mycket begränsat med tid
för kontakter med berörda parter inför olika möten.
I promemorian uppges att vid kontakter med EU:s
institutioner framhåller Sveriges företrädare hur
viktigt det är att få dokument i god tid inför
möten. Sverige påtalar i rådet när en tidsfrist kan
bli för kort för en grundlig nationell beredning,
inklusive remissbehandling, och verkar för en längre
tidsfrist. Erfarenheten visar att det inte alltid
kan undvikas att tiden för en nationell beredning av
frågor om EG-direktiv blir kort. Remissmöten i
Regeringskansliet kan då vara en lämpligare form än
reguljär remissbehandling. Fallet med
motorfordonsavgaser illustrerar detta.
Miljödepartementet genomförde tre remissmöten med
företrädare för Bilindustriföreningen,
Naturskyddsföreningen, Motormännens Riksförbund och
Svenska Petroleum Institutet. Därmed kom
organisationernas synpunkter fram i sådan tid att de
kunde beaktas i förfarandet hos ministerrådet.
När det gäller urvalskriterierna för vilka
kommissionsförslag som blir föremål för
faktapromemorior hänvisas i promemorian till
gällande riktlinjer. Av riktlinjerna framgår bland
annat att förslag till viktigare rättsakter skall
redovisas i en faktapromemoria. I fallet med
direktivet om gränsöverskridande betalningar
lämnades ingen faktapromemoria till riksdagen trots
att så borde ha skett enligt riktlinjerna. Detta bör
ses i ljuset av att beredningen av direktivet hade
påbörjats inom EU innan Sverige hade blivit medlem.
Förklaringen är sannolikt förbiseende. Med anledning
av det inträffade intensifierar Regeringskansliet
sin uppföljning av att riktlinjerna följs.
När det gäller hur vanligt det är att
översättningar av EU-dokument till svenska saknas
framhålls i promemorian från Regeringskansliet att
förhållandena är olika på olika områden. Det är
generellt sett inte ovanligt att översättningar
saknas. En viss förbättring i detta avseende kan
skönjas över tiden. En svensk text kommer ofta
senare än en engelsk. När en svensk text saknas vid
ett möte med en rådsarbetsgrupp om EG-direktiv
påtalar Sveriges företrädare att denna brist är
oacceptabel och de brukar lämna en s.k.
språkreservation. Så länge reservationen kvarstår
hindrar den att beslut fattas i rådet. Andra länder
agerar på samma sätt. I promemorian påpekas att det
är en viss skillnad mellan det fall att svenska är
det enda eller ett av få språk som ett dokument inte
finns på, och det fallet att dokumentet endast finns
på engelska eller franska. I det förra fallet har
Sverige naturligtvis större anledning att reagera än
i det senare.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att i de fall där Sverige
har varit framgångsrikt i förhandlingarna om EG-
direktiv har svenska företrädare varit aktiva tidigt
i processen, innan kommissionen har lagt fram sina
förslag. Sverige har också tidigt haft en tydligt
utmejslad position. Vidare är det påtagligt att det
ofta kan vara ont om tid inför enskilda möten.
Iakttagelserna understryker vikten av att vara ute i
god tid och ha en tydlig och genomarbetad ståndpunkt
för att kunna påverka den slutliga utformningen av
EG-direktiv. Utskottet välkomnar att Sveriges
företrädare vid kontakter med EU:s institutioner
framhåller hur viktigt det är att dokumenten kommer
i god tid före mötena.
Också för riksdagens del visar granskningen att det
är viktigt att frågorna följs från ett tidigt skede
för att riksdagen skall kunna utöva inflytande på
ett meningsfullt sätt. Utskottet noterar att
Regeringskansliet med anledning av vad som
påträffats i granskningen intensifierar sin
uppföljning av att riktlinjerna rörande vilka
kommissionsförslag som blir föremål för
faktapromemorior följs.
Som påpekats i flera andra sammanhang bör riksdagen
som folkets främsta företrädare få insyn i och ges
inflytande över den process i Europeiska unionen som
leder fram till för vårt land viktiga och bindande
beslut. Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i EU. Utskottet
har vid tidigare behandlingar av frågan om
riksdagens arbete med EU-frågor understrukit
utskottens roll och på utskottets förslag har
riksdagen beslutat att det i riksdagsordningen 10
kap. 3 § skall anges att utskotten skall följa
arbetet inom Europeiska unionen inom sina respektive
ämnesområden (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:KU22,
bet. 1996/97:KU2). Utskottet kan konstatera att det
i direktiven till den av talmanskonferensen
tillsatta Riksdagskommittén anges att behovet av
förändringar i riksdagens organisation och
arbetssätt i syfte att stärka riksdagens ställning
rörande EU-frågor skall utredas. I
Riksdagskommitténs uppdrag ingår att följa upp
utskottens hantering av EU-frågorna och att utveckla
och förbättra stödet till utskotten. Vidare har
talmanskonferensen nyligen lagt ett förslag om
ändrad parlamentarisk ledningsorganisation (förs.
1999/2000:TK1). I den nya organisationen föreslås
inrättandet av en ordförandekonferens som skall
bestå av talmannen som ordförande samt utskottens
och EU-nämndens ordförande. Enligt
talmanskonferensens förslag ges i
ordförandekonferensen möjlighet till
erfarenhetsutbyte mellan utskotten om t.ex. arbetet
med EU-frågor.
Utskottet utgår från att de iakttagelser som gjorts
i denna granskning beaktas i både Riksdagskommittén
och ordförandekonferensen. För att det skall vara
meningsfullt för utskotten att följa arbetet inom EU
bör utskotten komma in i processen redan innan
kommissionen lägger de formella förslagen till
normgivning. Utskotten vill understryka att
regeringen har ett ansvar för att riksdagen och
utskotten informeras tidigt.
Granskningen föranleder i övrigt
ingen kommentar från utskottet.
8 Regeringens organisation för
handläggning av mål enligt
Europakonventionen och mål i EG:s
domstolar
Inledning
Utskottet har tagit upp regeringens organisation för
handläggning av mål enligt Europakonventionen och
mål i EG:s domstolar till granskning. För detta
ändamål begärde utskottet en redogörelse för
hanteringen av de aktuella måltyperna.
Regeringskansliet har överlämnat två inom
Utrikesdepartementet upprättade promemorior.
Mål i EG:s domstolar
Regeringskansliets promemoria
Av regeringskansliets promemoria avseende
regeringens organisation för handläggning av mål i
EG:s domstolar, bilaga 6.1, framgår bl.a. följande.
Enligt 12 § förordningen (1996:1515) med instruktion
för Regeringskansliet och bilagan till förordningen
handläggs förvaltningsärenden som gäller mål vid EG-
domstolen och EG:s förstainstansrätt i
Utrikesdepartementet. Enligt 39 § Regeringskansliets
föreskrifter med arbetsordning för
Utrikesdepartementet skall rättschefen för EU-frågor
med huvudmans ansvar handlägga mål vid EG-domstolen
och EG:s förstainstansrätt.
Beredningen av ärenden som gäller målen
Målen vid EG-domstolen är av olika slag. De
viktigaste måltyperna är mål om förhandsavgöranden,
mål om fördragsbrott, mål om ogiltighet och mål om
passivitet.
Mål om förhandsavgöranden
Den vanligaste måltypen i domstolen är mål om
förhandsavgöranden. Det rör sig om mål, i vilka
nationella domstolar i medlemsstaterna har begärt
att EG-domstolen uttalar sig om tolkningen av EG-
fördraget eller någon EG-rättsakt. Medlemsstaterna
skall underrättas när ett sådant mål har
anhängiggjorts i domstolen. Medlemsstaterna har rätt
att inom en tvåmånadersfrist inkomma med skriftliga
yttranden till domstolen. Handlingarna i målen
tillställs samtliga medlemsstaters regeringar. I
Regeringskansliet handläggs målen vid UD-ERS
(Rättssekretariatet för EU-frågor). När ett nytt mål
inkommer identifierar handläggaren av målet vilka
departement som kan vara berörda av målet.
Rättschefen i respektive berört departement
underrättas om målet och anmodas att ge besked om
det kan finnas anledning för Sverige att yttra sig i
målet. Om det finns anledning för Sverige att
inkomma med yttrande utarbetar UD-ERS i samarbete
med de departement som berörs av sakfrågan i målet
ett förslag till svenskt yttrande. Yttrandet bereds
i den interdepartementala arbetsgrupp som regeringen
inrättat (integrationsrättsliga arbetsgruppen).
Yttranden i mål om förhandsavgöranden föregås inte
av regeringsbeslut. Beredningen sker på politisk
nivå i Utrikesdepartementet och berört
fackdepartement genom föredragning hos statsråd
eller statssekreterare.
Övriga mål
De viktigste övriga måltyperna är mål om
fördragsbrott, mål om ogiltighet och mål om
passivitet. Mål om ogiltighet och passivitet
handläggs av förstainstansrätten, om talan väcks av
en enskild fysisk eller juridisk person. I övriga
fall handläggs målen av EG-domstolen.
Förstainstansrättens domar kan överklagas till EG-
domstolen. Sverige kan vara part i dessa mål,
antingen genom att Sverige väcker ogiltighetstalan
eller passivitetstalan mot en institution eller
genom att kommissionen väcker en fördragsbrottstalan
mot Sverige. Vidare kan Sverige överklaga en dom
från förstainstansrätten eller vara motpart i ett
mål om överklagande av en sådan dom. Sverige har
också möjlighet att intervenera i mål i EG-domstolen
och dess förstainstansrätt. Notiser om nya mål
införs i Europeiska gemenskapernas tidskrift (EGT).
I det fall ett mål bedöms vara av svenskt intresse
kan Sverige ansöka om rätt att få intervenera i
målet. Efter att en sådan ansökan om intervention
har beviljats får Sverige del av inlagorna i
domstolen. Beslut om att Sverige skall väcka talan
eller ansöka om att få intervenera fattas av
regeringen. Föredragande i regeringen är
utrikesministern. Gemensam beredning inför
regeringsbeslutet sker med övriga departement. I de
fall kommissionen väckt talan mot Sverige angående
fördragsbrott fattas inte något regeringsbeslut
innan Sverige inger svaromål. UD-ERS utarbetar i
samarbete med berört departement förslag till
inlagor i målen. Inlagorna bereds i
integrationsrättliga arbetsgruppen.
Muntlig förhandling
Handläggningen av målen i EG-domstolen och
förstainstansrätten innefattar normalt också en
muntlig förhandling. Ett mål kan dock avgöras utan
muntlig förhandling. I mål om förhandsavgörande
förutsätter detta att inte någon part eller
medlemsstat begär muntlig förhandling. I andra mål
förutsätts att parterna lämnar sitt uttryckliga
samtycke. Det muntliga anförandet utarbetas av UD-
ERS i samarbete med berörda departement. Anförandet
bereds i den integrationsrättsliga arbetsgruppen.
Inför den muntliga förhandlingen sker normalt på
nytt beredning på politisk nivå genom föredragning
hos statsråd eller statssekreterare i
Utrikesdepartementet och i övriga berörda
departement.
Beredning på politisk nivå
Beslut om att Sverige skall väcka talan eller ansöka
om att få intervenera fattas av regeringen.
Föredragande i regeringen är utrikesministern.
I övriga fall fattas inte något regeringsbeslut.
Beredningen sker på politisk nivå i
Utrikesdepartementet och övriga berörda departement
genom föredragning hos statsråd eller
statssekreterare. Ansvarig i regeringen är
utrikesministern.
Regeringens ombud
Enligt regeringsbeslut den 25 mars 1999 har
regeringen bemyndigat chefen för
Utrikesdepartementet att förordna ombud för den
svenska regeringen i mål vid EG-domstolen, EG:s
förstainstansrätt och EFTA-domstolen. Som huvudregel
förordnas som ombud rättschefen för EU-frågor vid UD
eller biträdande chefen för rättssekretariatet för
EU-frågor vid UD. Regeringens ombud har att vid EG-
domstolen företräda den hållning i målet som har
beretts enligt vad som har sagts i det föregående.
Enligt regeringsbeslutet har chefen för
Utrikesdepartementet även bemyndigats att förordna
sakkunniga att biträda ombudet. I
processdelegationen ingår representanter för de
departement som är närmast berörda av
frågeställningen i målet liksom också vid behov
experter från berörda fackmyndigheter. De sakkunniga
i processdelegationen biträder ombudet med
upplysningar i frågor som uppkommer under den
muntliga förhandlingen. Med de sakkunniga i
processdelegationen sker också samråd när det gäller
att bemöta vad övriga parter anfört under
förhandlingen eller att besvara eventuella frågor
från domstolens ledamöter.
Kommunikation med motparten
I formell mening förekommer motparter endast i de
mål där Sverige är part. I mål om förhandsavgöranden
kan en part företräda ett motsatt intresse mot
Sverige utan att för den skull vara motpart.
Kontakter med andra parter förekommer i begränsad
utsträckning. Exempel på fall där kontakter
förekommer är då en part företräder samma intressen
som Sverige och en samordning är önskvärd. Sådana
kontakter sker informellt. Kontakterna sker antingen
på svenskt initiativ eller på initiativt av en annan
part. Inför muntliga förhandlingar kan ibland en
sådan samordning ske på begäran av domstolen.
Andra länder
Utskottet har hos Utrikesdepartementet inhämtat att
det är regeringskansliet i respektive medlemsstat
som ansvarar för handläggningen av mål i EG:s
domstolar men att formerna för organisationen kan
vara olika. Danmark har systemet med en
beredningsgrupp, med företrädare för olika
departement, som gör ställningstagandena. Sedan är
det utrikesdepartementet som utarbetar yttrandet. I
Finland har de ett liknande system men beredningen
är mer politisk. I vissa länder förekommer "externa
ombud" i stället för "interna ombud". Även de
"externa ombuden" agerar för regeringens räkning.
Mål enligt Europakonventionen
Regeringskansliets promemoria
Av Regeringskansliets promemoria, bilaga 6.1,
framgår bl.a. följande.
Hur bereds ärenden som gäller målen?
Beredningen av förvaltningsärenden som gäller mål
anhängigjorda av enskilda klagande enligt
konventionen följer de föreskrifter i ämnet som
utfärdades den 6 november 1997. I praktiken går det
till på följande sätt.
När domstolen beslutar inhämta regeringens yttrande
kommuniceras målet med regeringen genom att en
begäran om yttrande riktas till
Utrikesdepartementets rättschef, som är regeringens
"huvudombud" inför domstolen. Svarsfristen brukar
vara 2-3 månader. Diarieföringen sker hos
rättschefens assistent, som också lägger upp akten i
ärendet. Akten med dagboksblad och de handlingar som
inkommit från domstolen överlämnas därefter till
enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och
traktaträtt (FMR) där handläggningen äger rum. Det
som sedan sker är att handläggaren går igenom
ärendet och identifierar de rättsområden som berörs
av målet inför domstolen. Den person som rättschefen
utsett att ersätta honom som ombud i målet inför
domstolen skickar ett brev till den eller de
rättschefer i andra departement där de sakområden
målet rör hanteras. I brevet uppmanas rättschefen
att bistå med underlag för yttrandet när det gäller
innehållet i den inhemska lagstiftningen och en
faktaredovsining, den senare i den mån det behövs
för att kontrollera och eventuellt komplettera den
faktasammanställning som domstolen redan gjort.
Faktaredovisningen förutsätter att det berörda
fackdepartementet lånar in akterna från de
myndigheter och domstolar som varit inblandade i de
inhemska förfarandena. Fackdepartementet har som
regel 4-5 veckor på sig att överlämna sitt underlag
till UD/FMR. Det bör i sammanhanget nämnas att det
ofta händer att inte bara ett utan flera
departements ansvarsområden är berörda av målet
inför domstolen. Ett flertal rättschefer, andra
chefstjänstemän och handläggare på olika enheter
blir då inblandade. I detta inledande skede
underrättar rättschefen domstolen om vem av de s.k.
handläggarna på FMR som han utsett som sin ersättare
och som kommer att fungera som regeringens ombud
inför domstolen.
När underlaget väl kommit till FMR upprättas ett
utkast till inlaga till domstolen. Arbetet med
utkastet föranleder ofta många underhandskontakter
mellan ombudet/handläggaren och berörda
chefstjänstemän/handläggare på det eller de
departement som lämnat underlaget eller på något
sätt bidragit till det. Ibland förekommer det olika
uppfattningar departementen emellan. Då är det
ombudets sak att försöka jämka ihop de olika
ståndpunkterna till en gemensam linje. Utkastet till
inlaga delges för synpunkter med samtliga medlemmar
i samrådsgruppen. Det ankommer på chefstjänstemännen
i respektive fackdepartement att avgöra om och i
vilken utsträckning utkastet bör föredras för det
ansvariga statsrådet.
I regeringens första inlaga till domstolen redogörs
för regeringens inställning, inte bara i frågan om
domstolen skall ta upp klagomålet till prövning
eller inte, utan också till hela sakfrågan om en
kränkning av en konventionsrättighet ägt rum eller
inte. Ofta är det inte fråga om bara en påstådd
konventionskränkning. Relativt vanligt är att
klagomålen rör påståenden om flera
konventionskränkningar. Det är ombudets uppgift att
mot bakgrund av redogörelsen för den inhemska
lagstiftningen och fakta i det aktuella fallet
argumentera för regeringens inställning i ljuset av
domstolens praxis. Samråd sker regelmässigt mellan
ombudet och övriga personer i samrådsgruppen om
regeringens inställning i frågan om klagomålen skall
bestridas eller medges. Presumtionen är i regel den
att Sverige inte har kränkt klagandens rättigheter
enligt konventionen. Dock har det ibland förekommit
att regeringen i klara fall av konventionsbrott har
medgett klagandens talan.
Det förekommer ibland, och då i synnerhet i mål
inför domstolen som rör utlänningars möjligheter att
stanna i Sverige, att handläggningen kräver mycket
snabba åtgärder. Ett ärende initieras i sådana fall
ofta genom ett telefonsamtal från domstolens
sekretariat som sedan bekräftas skriftligen.
Domstolen har också möjlighet att rekommendera
staten att vidta vissa interimistiska åtgärder. I
sådana fall gäller det att skyndsamt underrätta de
berörda instanserna så att de kan vidta de åtgärder
som behövs, t.ex. avbryta verkställigheten av ett
avvisningsbeslut.
I ett mål av det vanligare slaget är det alltså i
den första inlagan som regeringens inställning i
målet s.a.s. läggs fast. Den skriftväxling som sedan
följer rör kompletteringar av olika slag, synpunkter
på klagandens begäran hos domstolen om rättshjälp,
frågan om det skall vara muntlig förhandling inför
domstolen i frågan om målet skall tas upp till
prövning i sak, osv. Bland de viktigare dokumenten
kan nämnas det s.k. memorial som domstolen brukar
begära inför sitt ställningstagande i sakfrågorna. I
sina respektive memorial sammanfattar parterna sina
ståndpunkter. Både memorialet och underlaget för
regeringens plädering vid förhandling inför
domstolen får sin slutliga utformning efter ingående
konsultationer med samrådsgruppen.
Domstolen försöker medverka till att parterna
träffar förlikning i målet. Liksom alla övriga
frågor under tiden målet handläggs bereds frågan om
en eventuell förlikning med medlemmarna i
samrådsgruppen. En inlaga med ett förlikningsbud
brukar inte skickas in till domstolen utan att
frågan har föredragits för det statsråd som ansvarar
för den del av lagstiftningen eller det sakområde
som målet rör. Förlikningsbud lämnas med förbehåll
för regeringens godkännande vid ett
regeringssammanträde. Detsamma gäller godtagande av
förlikningsbud.
Den policy som följs på Utrikesdepartementet när
det gäller delgivning och kommunikation i dessa
ärenden är att samtliga inblandade, alltså alla som
ingår i samrådsgruppen, skall få del av i princip
alla inkommande handlingar. Vidare skickas inte
någon inlaga in till domstolen utan att avstämning
har skett med samtliga i gruppen. Alla utkast till
inlagor skickas för synpunkter till samtliga i
samrådsgruppen. Dessutom delges slutversionen av
inlagan med samtliga.
Hur sker samarbetet mellan tjänstemän och politiskt
ansvariga vid beredningen?
I det brev som ombudet i målet inledningsvis skickar
till rättschefen i det berörda fackdepartementet
uppmanas denne att informera det ansvariga
statsrådet om målet. I vilken utsträckning statrådet
därefter fortlöpande hålls informerat om målets
handläggning varierar beroende på vad målet handlar
om. Det ankommer på chefstjänstemännen i respektive
fackdepartement att bedöma när en fråga behöver
"lyftas" till politisk nivå. Hos
Utrikesdepartementet har man intrycket att utkasten
till viktigare inlagor i betydande utsträckning
föredras av tjänstemännen i respektive
fackdepartement för antingen det ansvariga
statsrådet eller dennas statssekreterare.
Det förekommer mycket sällan att utrikesministern
informeras särskilt om förekomsten av ett mål enligt
konventionen. Anledningen till det är att de
sakfrågor som är uppe i målen oftast rör ett eller
flera fackdepartements områden.
I början av varje år upprättar UD/FMR en särskild
promemoria över klagomålen mot Sverige enligt
konventionen. Promemorian delges bl.a. samtliga
statsråd i regeringen.
I vilken utsträckning fattas regeringsbeslut om
handläggningen av målen? Vilket statsråd är i sådana
fall föredragande?
Regeringsbeslut om handläggningen av målen
förekommer i två fall. Det ena är när en förlikning
har förhandlats fram av ombudet, i samråd med
medlemmarna i samrådsgruppen, och klaganden eller
dennes ombud, med eller utan domstolens medverkan.
Ofta är det regeringens ombud som upprättar
förlikningsavtalet och då skrivs förbehållet för
regeringens godkännande vid ett regeringssammanträde
in. I andra fall ingås förlikningen genom
skriftväxling via domstolen. Även då tas förbehållet
med. Föredragande statsråd är i förlikningsfallet
det statsråd som ansvarar för den sakfråga målet
rör.
Det andra fallet när handläggningen innefattar
regeringsbeslut är när domstolen konstaterat att
Sverige kränkt klagandens rättigheter enligt
konventionen och utdömt skadestånd och/eller
ersättning för dennes rättegångskostnader.
Föredragande statsråd är i det fallet
utrikesmininstern.
Vad innebär ställningen som regeringens ombud?
Av domstolens procedurregler framgår att
konventionsstaterna skall representeras av ombud,
"agents". Dessa får i sin tur biträdas av "advocates
or advisers".
Utrikesdepartementets rättschef har genom ett
beslut av regeringen utsetts att vara regeringens
ombud i mål enligt konventionen. I beslutet
bemyndigas utrikesministern att utse ersättare för
honom. För närvarande finns två sådana ersättare.
Som tidigare nämnts riktar domstolen sin första
begäran om yttrande i varje mål till rättschefen,
eftersom denne anmälts till domstolen som
regeringens "huvudombud". Denne utser som regel
därefter någon av sina ersättare att vara
regeringens ombud i det enskilda målet. Domstolen
underrättas sedan om vem som är regeringens ombud i
målet. Därefter tas alla domstolens kontakter i det
målet med ombudet såsom företrädare för regeringen.
Ombudet är m.a.o. regeringens "språkrör" i målet.
Vilken handlingsfrihet kan ombudet anses ha i
förhållande till regeringen?
Sveriges åtagande enligt konventionen innebär ju ett
folkrättsligt bindande åtagande, godkänt av
riksdagen. Det är regeringen som företräder Sverige
i dessa och liknande frågor.
Förhållandet mellan ombudet i ett mål enligt
konventionen och regeringen kan liknas vid det som
råder mellan en fullmaktsgivare och den som har
fullmakten. Domstolen utgår alltså från att de
åtgärder ombudet vidtar vidtas på regeringens vägnar
och för dess räkning. I förhållande till domstolen
binder ombudet regeringen. För att så inte skall
ske, måste domstolen i varje speciell situtation
upplysas om att ombudets befogenhet är begränsad.
Det är av detta skäl som fölikningsbud lämnas
respektive godtas med förbehåll för regeringens
formella godkännande vid ett regeringssammanträde.
Förordnandet att vara ombud kan självklart när som
helst återkallas.
Av den tidigare redogörelsen framgår att det ganska
ofta är bråttom. Redan av det enkla skälet skulle
det i praktiken vara svårt att underställa
regeringen varje enskild fråga i ett mål. Ibland kan
det dessutom var fråga om ganska omfattande
skriftväxling inför domstolen i ett enskilt mål, en
skriftväxling som kan pågå under flera år. Flertalet
mål gäller inte heller principiellt eller politiskt
viktiga frågor, det kan i stället röra sig om den
juridiskt-tekniska tillämpningen av befintlig
lagstiftning. Om olika frågor i sådana mål skulle
underställas regeringen, skulle denna riskera att
belastas på ett omotiverat sätt. Chefstjänstemännen
i det eller de berörda departementen bedömer, i
likhet med i flertalet andra frågor, i vilken
utsträckning frågan bör föras upp på politisk nivå.
Ombudet litar på att dessa bedömningar görs på ett
riktigt sätt. De diskussioner och det samråd som
äger rum inom samrådsgruppen borgar för att så är
fallet.
I vilken mån förekommer direkt kommunikation med
motparten?
Att regeringens ombud kommunicerar direkt med
klaganden eller dennes ombud tillhör inte
vanligheterna, om man bortser från eventuella
förlikningsförhandlingar. Kommunikationen med
motparten sker som regel via domstolen. Ibland kan
det dock inträffa att det är så bråttom att
domstolen instruerar regeringens ombud att skicka en
kopia av en inlaga direkt till klaganden eller
motpartsombudet. Detta tillhör emellertid
undantagsfallen.
Däremot är det desto vanligare med direktkontakter
med motparten, när målet är inne i ett sådant skede
att det finns intresse av att undersöka om det finns
förutsättningar för förlikning. Om ombudet, på basis
av sin erfarenhet av domstolens praxis och efter
samråd med medlemmarna i samrådsgruppen, anser att
man bör undersöka om det finns någon möjlighet att
träffa en överenskommelse med klaganden tas kontakt
direkt med dennes ombud eller, om klaganden saknar
ombud, med klaganden själv. Det är alltid
regeringens ombud i målet som sköter dessa
kontakter. Som tidigare redogjorts för föredras
frågan om ett förlikningsbud skall lämnas eller
godtas regelmässigt för det ansvariga statsrådet.
Först om en förlikning ingås och det finns ett avtal
mellan ombudet och motparten, med förbehåll för
regeringens godkännande vid ett
regeringssammanträde, blir det aktuellt med ett
regeringsbeslut.
Andra länder
Enligt vad utskottet inhämtat från regeringskansliet
i Danmark är det chefen för "Juridisk tjänst" i
utrikesdepartementet som för Danmarks talan i
Strasbourgdomstolen. Denne person kan emellertid
anlita advokat eller annan juridisk expertis.
I Norge finns myndigheten Regeringsadvokatämbetet.
Det är enligt vad utskottet inhämtat den s.k.
regeringsadvokaten som för staten Norges talan i
internationell domstol. Denne kan också föra statens
talan i nationell domstol. Regeringsadvokaten kan
överlåta processföringen till en av de två "acting
agents" som finns vid Regeringsadvokatämbetet.
Regeringsadvokaten bistår regeringen i juridiska
frågor. Regeringsadvokaten är den som har kontakten
med domstolen i Strasbourg, men informerar
utrikesdepartementet, justitiedepartementet och
eventuellt annat berört departement om aktuella
spörsmål. Vid förberedelsen inför ett mål samråder
regeringsadvokaten med representanter för berörda
departement. Det är regeringsadvokaten som leder
arbetet i en sådan samrådsgrupp.
Justitiedepartementet har emellertid en viktig roll
när det gäller principiella frågor.
Regeringsadvokaten för processen i
Strasbourgdomstolen självständigt men måste ta
hänsyn till regeringskansliets representanters
inställning, regeringsadvokaten får "instruktion"
från regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Enligt 12 § förordningen (1996:1515) med instruktion
för Regeringskansliet skall förvaltningsärenden som
gäller mål vid den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) handläggas
i Utrikesdepartementet. Det är enligt 36 §
arbetsordningen (UF 1997:1) för Utrikesdepartementet
rättschefen som med huvudmans ansvar skall handlägga
ärenden som rör klagomål mot Sverige inför domstolen
enligt regeringens särskilda beslut. Utskottet har i
sin beredning av detta granskningsärende fått
muntlig information från företrädare för
Regeringskansliet. Rättschefen i
Statsrådsberedningen, Per Virdesten, uppgav därvid
att om ett mål vid domstolen gäller andra
departements ansvarsområden så sker gemensam
beredning med berörda departement. Den reella
beredningen av en särskild fråga görs i
fackdepartementet. Politisk förankring sker i alla
berörda departement.
Utskottet konstaterar att det är den svenska
regeringen som företräder Sverige i EG-domstolen och
Europadomstolen i Strasbourg. Beredningen sker
huvudsakligen i Utrikesdepartementet men också i det
eller de departement som är ansvariga för de
sakområden som målet kan gälla. När det gäller mål
enligt Europakonventionen fattar regeringen beslut
om handläggningen endast i två fall nämligen dels då
det gäller att godkänna en förlikning i målet, dels
då domstolen konstaterat att Sverige kränkt
klagandens rättigheter enligt konventionen och
utdömt skadestånd och /eller ersättning för dennes
rättegångskostnader. Utskottet behandlade i våras en
granskningsanmälan avseende regeringens agerande vid
Europadomstolens prövning av målet mellan Torgny
Gustafsson och svenska staten, betänkande
1998/99:KU25. Det framkom att Utrikesdepartementet
såväl som Arbetsmarknadsdepartementet och
Justitiedepartementet deltagit i beredningen av
målet inför domstolen. Det kan under sådana
omständigheter vara svårt att konstatera vilket
eller vilka statsråd i regeringen som skall anses
ansvariga för beredningen. Enligt utskottets mening
finns det skäl att ge särskild akt på att
samordningen och ansvarsfördelningen mellan
regeringens ledamöter görs klar vid hanteringen av
mål enligt Europakonventionen.
Utskottet finner att granskningen av regeringens
organisation för handläggning av mål enligt
Europakonventionen och mål i EG:s domstolar inte
föranleder något ytterligare uttalande av utskottet.
9 Regeringens behandling av
riksdagens skrivelser
Inledning
Sedan år 1961 lämnar regeringen redogörelser till
riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit
med anledning av riksdagens olika beslut.
Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka
riksdagen meddelar regeringen sina beslut.
Utöver själva redogörelsen för
riskdagsskrivelsernas behandling har i de senaste
årens skrivelser lämnats redovisningar av
regelbeståndet och regelreformeringen samt en
redogörelse för det pågående reformarbetet avseende
reglers kvalitet, språkvård och information om
regelverket.
Årets redogörelse
Inom Regeringskansliet har upprättats en ny
redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen, regeringens skrivelse
1998/99:75. Den nu aktuella redogörelsen avser
huvudsakligen sådana åtgärder som vidtagits under
tiden den 1 januari 1998-den 31 december 1998. För
att underlätta riksdagsutskottens möjligheter att
vid sitt utvärderings- och uppföljningsarbete få en
så aktuell bild som möjligt har redovisningen fått
omfatta även vissa regeringsbeslut från tiden efter
den egentliga redovisningsperiodens utgång. Detta
förfarande har använts om riksdagsskrivelserna
därigenom har kunnat rapporteras som slutbehandlade.
Redovisningen omfattar 396 riksdagsskrivelser
ställda till regeringen, varav 108 avgetts under
riksmötet 1998/99, 188 under riksmötet 1997/98, 27
under riksmötet 1996/97 och 73 under tidigare
riksmöten.
Konstitutionsutskottets granskning
Konstitutionsutskottet har anmodat övriga utskott
att yttra sig över regeringens skrivelse i de delar
som har samband med respektive utskotts
beredningsområde. Yttranden har inkommit från
finansutskottet, skatteutskottet, lagutskottet,
utrikesutskottet, kulturutskottet,
arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet, se
bilagorna 7.1-7.7 Övriga utskott har inte haft något
att erinra mot regeringens redogörelse.
Konstitutionsutskottet får inledningsvis för egen
del anföra följande. Av det utskottsindelade
registret framgår att redogörelsen omfattar 33
riksdagsskrivelser om beslut på grundval av
betänkanden av konstitutionsutskottet. Av det
kronologiska registret framgår emellertid att
redogörelsen omfattar ytterligare fem
riksdagsskrivelser som gäller
konstitutionsutskottets betänkanden. Dessa fem
skrivelser redovisas som slutbehandlade.
Av samtliga skrivelser om beslut på grundval av
betänkanden av konstitutionsutskottet var enligt
regeringens redogörelse sju inte slutbehandlade när
redogörelsen avlämnades, av dessa är två äldre än
två år och en härrör från 1996/97.
Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen,
1994/95:243, handlar om åtgärder mot
våldsskildringar m.m. Den 17 december 1998 utfärdade
regeringen en lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844) som riksdagen antagit. Lagändringen
innebär bl.a. att TV-program med ingående
våldsskildringar eller med pornografiska bilder
skall föregås av en varningssignal. Den 22 december
1998 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till
Rådet mot skadliga våldsskildringar (U 1990:03).
Rådet har fått i uppdrag att bl.a. informera
industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster om innehållet i EU-
rekommendationen (98/560/EG) om skydd av minderåriga
och den mänskliga värdigheten. Rådet skall följa
branschernas självreglerande arbete med dessa frågor
och fungera som stöd och samtalspartner om
branscherna så önskar. Verksamheten vid Statens
biografbyrå behandlas inom ramen för en översyn av
myndighetsstrukturen på medieområdet. Överväganden
om regelverket när det gäller offentlig visning av
film och videogram skall enligt regeringen göras
under 1999. Enligt vad konstitutionsutskottet
inhämtat från Kulturdepartementet bereds frågan.
Riksdagsskrivelse 1995/96:84 handlar om ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan, moment
2 om propositionens huvudsakliga riktlinjer, moment
4 om vård av kulturhistoriskt värdefull egendom och
moment 5 om regeringens förslag i övrigt. Den 26
november utfärdade regeringen de lagar riksdagen
antagit. Resterande frågor behandlas enligt
regeringen i proposition 1998/99:38. Riksdagen
behandlade propositionen under våren 1999.
Skrivelsen borde därför kunna redovisas som
slutbehandlad i kommande redogörelse från
regeringen.
Riksdagsskrivelse 1996/97:171 om kommunala
kompetensfrågor gäller ett tillkännagivande till
riksdagen beträffande utvidgning av
försöksverksamhet med kommunal näringsverksamhet
(mom. 2). Utredningen om utvidgad affärsverksamhet
med kommunal uppdragsverksamhet överlämnade i
september 1998 betänkandet Kommunal
uppdragsverksamhet 1998 (SOU 1998:119). Utredningen
konstaterade att det saknas förutsättningar att,
inom ramen för en försöksverksamhet, vidga den
kommunala kompetensen att bedriva uppdragsverksamhet
inom ett eller flera särskilt avgränsade
verksamhetsområden. Utredningen ifrågasatte
emellertid om kommunerna och landstingen till fullo
utnyttjar de möjligheter att samverka som de
faktiskt har enligt gällande rätt och föreslog att
Inrikesdepartementet samt Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet bör verka för ökade
kunskaper om dessa möjligheter. Vidare påpekade
utredaren att hon tidigare i en skrivelse till
Inrikesdepartementet anfört att frågan om en
generell reglering för kommuner och landsting att i
mindre omfattning bedriva uppdragsverksamhet åt
andra kommuner och landsting inom den kommunala
kompetensen även bör prövas. Det låg dock inte inom
ramen för utredningsuppdraget att lägga fram ett
sådant förslag. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen beslutade den 25 februari 1999 att
tillkalla en särskild utredare för att göra en
uppföljning och utvärdering av den pågående
försöksverksamheten. Enligt vad
konstitutionsutskottet inhämtat från
Justitiedepartementet redovisades uppdraget den 20
oktober 1999 i betänkandet Kommunal
uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken -
utvärdering av försöksverksamheten (SOU 1999:118).
Regeringen kommer efter att betänkandet
remissbehandlats att ta ställning till ärendets
fortsatta beredning.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1997/98:KU31 statlig förvaltningspolitik. Utskottet
hemställde i betänkandet under ett antal moment att
riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till
känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:294 och 1997/98:295).
Regeringen har redovisat riksdagsskrivelserna såsom
slutbehandlade. Sex av de aktuella
tillkännagivandena har emellertid inte redovisats i
regeringens redogörelse, nämligen momenten 27,
30-32, 34 och 36. Enligt vad konstitutionsutskottet
inhämtat från Justitiedepartementet och
Finansdepartementet beror den felaktiga
redovisningen på den omorganisation som pågått inom
Regeringskansliet. Konstitutionsutskottet utgår från
att regeringen i kommande redogörelse åter tar upp
riksdagsskrivelserna och redogör för vidtagna
åtgärder och huruvida riksdagsskrivelserna kan anses
som slutredovisade.
Finansutskottet, bilaga 7.1, anför bl.a. följande.
Finansutskottets bedömning är att riksdagens beslut
inom utskottets ansvarsområde i allt väsentligt
fullföljts på det sätt som riksdagen avsåg vid
beslutstillfället och genomförts i rimlig tid.
Finansutskottet vill göra ett generellt påpekande
beträffande regeringens återrapportering till
riksdagen. I regeringens skrivelse redovisas en
riksdagsskrivelse som ännu inte slutbehandlad så
länge som inte vidtagna åtgärder för samtliga moment
återrapporterats till riksdagen. Utskottens
uppföljningsarbete skulle underlättas om det av
redogörelsen också framgick vilka moment som ännu
inte är slutbehandlade. För närvarande redovisas
denna uppgift bara för den aktuella
riksdagsskrivelsen i dess helhet. Antalet moment är
sannolikt en bättre mätare på den utestående
ärendemängden än antalet riksdagsskrivelser.
Finansutskottet anser det därför önskvärt att
redogörelsen kompletteras på denna punkt.
När det gäller riksdagsskrivelse 1998/99:15
angående höjning av Sveriges insats i
Internationella valutafonden, m.m. anför
finansutskottet följande. I proposition 1997/98:162
föreslog regeringen en höjning av Sveriges insats
eller kvot i Internationella valutafonden. I
betänkande 1998/99:FiU8 tillstyrkte finansutskottet
regeringens förslag om en höjning av Sveriges
kapitalinsats i Valutafonden (mom. 1). Samtidigt
tillstyrktes regeringens begäran om ett bemyndigande
att godkänna en ändring av Valutafondens stadga
gällande en extraordinär tilldelning av särskilda
dragningsrätter (mom. 2). Finansutskottet noterar
att regeringen i sin redogörelse anmäler den
aktuella riksdagsskrivelsen som slutbehandlad. Av
redogörelsen framgår emellertid inte de åtgärder som
regeringen vidtagit när det gäller att genomföra
riksdagens beslut beträffande ändringen av
Valutafondens stadga (mom. 2). Enligt
finansutskottets mening bör regeringen därför
återkomma med en redovisning i denna del.
När det gäller riksdagsskrivelse 1998/99:85 anför
finansutskottet angående moment 5 utvecklingen av
fördelningsstatistiken: I samband med behandlingen
hösten 1998 av budgetpropositionen för år 1999
utgiftsområde 2 beslutade utskottet om ett
tillkännagivande till regeringen om
utvecklingsarbetet med fördelningsstatistiken. Det
skedde med anledning av motioner från (s), (v) och
(mp). Finansutskottet anförde att det är angeläget
att analyserna av fördelningen av den ekonomiska
välfärden successivt breddas och fördjupas.
Utskottet ansåg därför att regeringen vid lämpligt
tillfälle, t.ex. i en kommande budgetproposition,
borde redovisa hur detta arbete fortskrider. I
regeringens nu aktuella skrivelse som beslutades av
regeringen den 15 april 1999 anges att regeringen i
budgetpropositionen för år 2000 skall redovisa hur
arbetet fortskrider med SCB:s undersökning vad
gäller utvecklingen av fördelningsstatistiken.
Finansutskottet kan konstatera att regeringen i
bilaga 4 till budgetpropositionen för 2000 redovisar
en studie över vilka som gynnas av de offentliga
subventionerna av barnomsorg, utbildning, hälso- och
sjukvård samt äldreomsorg. Däremot saknas den
redovisning som regeringen aviserade i våras.
Regeringen bör enligt finansutskottet återkomma med
den begärda redovisningen senast i samband med
budgetpropositionen för år 2001.
Skatteutskottet, bilaga 7.2, anför i yttrandet att
Finansdepartementets ärende 1 gäller ett
tillkännagivande som gjordes redan år 1989 till
regeringen om införande av en avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnader för vård av
gravplats. Utskottet har tidigare i yttranden till
konstitutionsutskottet påtalat regeringens brist på
åtgärder avseende denna fråga under den långa tid
som förflutit sedan tillkännagivandet gjordes.
Enligt vad skatteutskottet har erfarit är arbetet
inom Finansdepartementet nu inriktat på att vidta
nödvändiga åtgärder så snart som möjligt så att
frågan kommer att behandlas under innevarande
riksmöte. Skatteutskottet förutsätter att dessa
intentioner fullföljs och finner därför ingen
anledning till något uttalande av riksdagen. I
övrigt föranleder regeringens redogörelse inga
ytterligare kommentarer från skatteutskottets sida.
Lagutskottet, bilaga 7.3, anför bl.a: När det gäller
utformningen av redogörelserna vill lagutskottet
väcka frågan om man från regeringens sida i
framtiden inte kunde göra ifrågavarande skrivelser
mer överblickbara för riksdagsutskotten. Om
regeringen ställde upp redogörelserna utskottsvis i
stället för departementsvis skulle utskotten inte
behöva gå omvägen via det utskottsindelade registret
för att finna de för varje utskott aktuella
skrivelserna. En sådan uppställning skulle dessutom
göra skrivelserna mer lättillgängliga och användbara
i utskottens uppföljningsarbete.
Vid granskningen har lagutskottet särskilt noterat
att det äldsta inte slutbehandlade ärendet är en
skrivelse från maj 1986 (bet. LU 1985/86:32, rskr.
293) som gäller producentskydd för sceniska verk. I
förra årets redogörelse hänvisades till att frågan
disktueras vid överläggningar med ansvariga
departement i övriga nordiska länder och kommer att
övervägas ytterligare. I årets redogörelse anges att
frågan kommer att behandlas i samband med en översyn
av upphovsrättslagen som påbörjas under år 1999.
Lagutskottet förutsätter att skrivelsen därvid
kommer att slutbehandlas inom en snar framtid.
Utrikesutskottet, bilaga 7.4, anför bl.a. att
regeringens skrivelse i allt väsentligt ger en god
bild av regeringens åtgärder inom utskottets
beredningsområde. Utrikesutskottet har funnit att
regeringen vidtagit åtgärder i enlighet med
riksdagens beslut och att ärendena - såvitt
utskottet kan bedöma - har beretts på ett
tillfredsställande sätt.
Kulturutskottet, bilaga 7.5, har funnit anledning
att framföra synpunkter endast i ett fall, nämligen
då det gäller regeringens handläggning med anledning
av ett tillkännagivande från riksdagen om
organisation m.m. vid den nya myndighet, nämligen
Statens museer för världskultur, som inrättades den
1 januari 1999, och som har sitt säte i Göteborg
(bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55).
Kulturutskottet anför bl.a:
Hösten 1996 beslutade riksdagen att staten fr.o.m.
den 1 januari 1999 skulle överta huvudmannaskapet
för Etnografiska museet i Göteborg och att museet
vid samma tidpunkt skulle sammanföras med Folkens
museum - etnografiska, Medelhavsmuseet och
Östasiatiska museet, samtliga tre i Stockholm, till
ett samlat etnografiskt centralmuseum samt att den
nya myndigheten skulle få sitt säte i Göteborg.
Hösten 1998 anförde kulturutskottet i sitt
budgetbetänkande 1998/99:KrU1 bl.a. följande om
museets organisation m.m. Kulturutskottet anser att
de fyra museerna skall ingå i en ny myndighet i
enlighet med riksdagens beslut hösten 1996.
I den nya myndigheten skall ingå den verksamhet som
vid utgången av år 1998 bedrivs vid Etnografiska
museet i Göteborg samt Folkens museum -
etnografiska, Östasiatiska museet och
Medelhavsmuseet i Stockholm. Organisationskommittén
har föreslagit ett gemensamt myndighetskansli i
Göteborg. Kulturutskottet vill slå fast att den
verksamhet som bedrivs vid de fyra enheter som skall
ingå i den nya myndigheten skall ges likvärdiga
förutsättningar i vad avser personal,
utvecklingsmöjligheter för personalen, utställningar
m.m.
Kulturutskottets överväganden mynnade ut i ett
förslag att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om
museets organisation, styrelse, personal m.m.
Riksdagen följde kulturutskottet.
Regeringen utfärdade därefter förordningen
(1998:1714) med instruktion för Statens museer för
världskultur. Kulturutskottet har noterat att det av
instruktionen inte framgår att det i myndigheten
skall ingå fyra enheter. Kulturutskottet har
inhämtat att regeringen i stället valt att fokusera
den verksamhet som bedrivs vid Etnografiska museet i
Göteborg samt vid tre i Stockholm belägna museerna,
nämligen Folkens museum - etnografiska, Östasiatiska
museet och Medelhavsmuseet, vilket framgår av
instruktionens 2 §. Kulturutskottet konstaterar att
regeringen inte fullföljt riksdagens beslut och
klart angett i myndighetens instruktion att vart och
ett av de fyra museerna skall utgöra en enhet. Den
nya museimyndighetens instruktion har således fått
en annan utformning än den som riksdagen avsett.
Kulturutskottet finner att regeringens sätt att
bereda ärendet är anmärkningsvärt.
Arbetsmarknadsutskottet, bilaga 7.6, anser bl.a.
följande när det gäller riksdagsskrivelse
1993/94:257 om JO:s och JK:s roller. Det aktuella
momentet om JO.s och JK:s roller återfanns i
betänkande 1993/94:AU16 Ändrad lagstiftning för
statsanställda m.fl. Arbetsmarknadsutskottet
föreslog där ett tillkännagivande om att regeringen
skulle återkomma med överväganden och förslag när
det gäller JO:s och JK:s roll vid avskedande av en
statsanställd. Arbetsmarknadsutskottet förutsatte
att regeringen skyndsamt skulle överväga frågan och
återkomma till riksdagen med förslag. Regeringen har
i redogörelserna sedan 1994/95 bl.a. anfört att
ärendet bereds samt att regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag i frågan. I
skrivelse 1997/98:75 uppgav regeringen att det visat
sig nödvändigt att avvakta riksdagsbehandlingen av
proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst. Såvitt arbetsmarknadsutskottet
kan finna berördes inte den i tillkännagivandet
upptagna frågan i denna proposition. Enligt vad
arbetsmarknadsutskottet under hand erfor från
Finansdepartementet i samband med behandlingen av
1997 års redogörelse beräknades en utredning bli
tillsatt före årsskiftet 1998/99 där frågan skulle
behandlas. I anslutning till genomgången av 1998 års
redogörelse har Finansdepartementet under hand
uppgivit att det av tidsskäl inte varit möjligt att
utarbeta kommittédirektiv för en utredning som skall
behandla bl.a. den aktuella frågan.
Arbetsmarknadsutskottet kan med detta konstatera att
regeringen ännu inte mer än fem år efter att
tillkännagivandet gjordes har slutbehandlat
riksdagsskrivelsen eller mer utförligt redovisat
skälen till dröjsmålet med detta.
Arbetsmarknadsutskottet finner detta mycket
anmärkningsvärt och förutsätter att regeringen i
nästa års redogörelse - såvida skrivelsen inte
heller då skulle vara slutbehandlad - redovisar
skälen till fördröjningen.
När det gäller riksdagsskrivelse 1994/95:364 om
förläggning av föräldraledighet under dagen anför
arbetsmarknadsutskottet bl.a. följande. Regeringen
anger i redogörelsen att frågan har behandlats av
1995 års Arbetstidskommitté vars betänkande (SOU
1996:145) har remissbehandlats. Vidare uppger
regeringen att vissa arbetstidsfrågor nu bereds av
en arbetsgrupp i Regeringskansliet med representater
för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Av 1998 års redogörelse framgår inte
om frågan om förläggning av föräldraledighet under
dagen skall behandlas av arbetsgruppen för
arbetstidsfrågor. Inte heller framgår det av de
riktlinjer för arbetsgruppen som utfärdats inom
Regeringskansliet den 10 november 1998 om frågan
skall behandlas i gruppen. Arbetsmarknadsutskottet
finner redovisningen i redogörelsen
otillfredsställande och förutsätter att regeringen,
om skrivelsen inte heller slutbehandlas under år
1999, i nästa års redogörelse mer utförligt
redovisar skälen till fördröjningen.
Utskottens genomgång av redogörelsen underlättas
av att det i anslutning till respektive punkt
framgår inte bara vilken riksdagskrivelse i
respektive utskottsbetänkande som avses utan också
vilket moment och i förekommande fall delmoment som
avses. När det gäller riksdagsskrivelse 1998/99:106
har detta inte angivits. Arbetsmarknadsutskottet
förutsätter att mom 49 delmoment o i det aktuella
betänkandet avses. Om så är fallet har
arbetsmarknadsutskottet ingen invändning mot att
skrivelsen redovisas som slutbehandlad.
Bostadsutskottet, bilaga 7.7, påpekar följande i
sitt yttrande när det gäller riksdagsskrivelse
1995/96:229 (1995/96:BoU11 mom. 14). I årets
redogörelse från regeringen har moment 14
uteslutits. Momentet innehåller bl.a. ett
tillkännagivande angående direktutbetalning av
bostadsbidrag. Riksdagen gav i anslutning härtill
även till känna att en redaktionell översyn av
bostadsbidragslagen borde göras. Frågan om
direktutbetalning har av regeringen redovisats som
slutbehandlad i förra årets redogörelse (skr.
1997/98:75). I årets redogörelse behandlas inte den
kvarstående frågan angående en redaktionell översyn
av bostadsbidragslagen. Utvärderingen har redovisats
till regeringen i augusti 1999. Enligt
bostadsutskottets mening kan ärendet inte anses
slutbehandlat. Bostadsutskottet anser därför att nu
nämnda ärende åter bör föras upp på förteckningen
över ärenden som ännu inte har slutbehandlats.
Regeringen bör alltså nästa år redovisa sina
åtgärder i nämnda ärende i den årliga skrivelsen
till riksdagen med redogörelse för regeringens
åtgärder med anledning av riksdagens skrivelser.
Bostadsutskottet har slutligen noterat att
regeringen beträffande de skrivelser om vilka det
inte finns något nytt att rapportera endast hänvisar
till tidigare års redogörelser (rskr. 1992/93:350
och 1996/97:143). En ordning där det även för sådana
skrivelser uttryckligen redovisas vilka åtgärder som
har vidtagits skulle göra att riksdagen på ett
enkelt sätt kunde få en aktuell bild av samtliga
skrivelsers behandling. Även om en sådan redovisning
skulle öka omfattningen av regeringens redovisning
till riksdagen ligger det enligt bostadsutskottets
mening ett stort värde i att få informationen
samlad.
Utskottets bedömning
Regeringens skrivelse med en redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen fyller en viktig funktion i riksdagens
uppföljnings- och utvärderingsarbete. Den nu
aktuella skrivelsen från regeringen omfattar ca 400
skrivelser.
Regeringens redogörelse är uppställd
departementsvis. De departementsvisa avsnitten
kompletteras med två register. Ett är kronologiskt
uppställt och innehåller hänvisningar om var i
redogörelsen varje riksdagsskrivelse finns, uppgift
om vilket riksdagsutskott som berett ärendet och om
regeringen har slutbehandlat skrivelsen eller ej. I
det andra registret, som skall innehålla samma
sakuppgifter, är riksdagsskrivelserna grupperade
efter de utskott i vilka ärendena beretts. Som
konstitutionsutskottet påpekat ovan saknar det
utskottsindelade registret uppgifter om vissa
riksdagsskrivelser. Detta är beklagligt eftersom
utskotten i sitt arbete främst utnyttjar detta
register. Konstitutionsutskottet utgår emellertid
från att detta kommer att rättas till i kommande
redogörelser. När det gäller redogörelsens
utformning är konstitutionsutskottet i dag inte
berett att föreslå någon förändring.
Finansutskottet och arbetsmarknadsutskottet har
framfört önskemål om att det av regeringens
redogörelse skall framgå inte enbart vilken
riksdagsskrivelse som avses utan även vilket moment
och i förekommande fall delmoment som avses.
Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat,
betänkande 1995/96:KU30, att det när det gäller
momentindelade utskottsbetänkanden är viktigt att
det av regeringens redogörelse framgår vilka moment
som har föranlett eller skall föranleda åtgärder
från regeringens sida. Konstitutionsutskottet vill
åter understryka vikten av att redovisa även moment
och i förekommande fall delmoment.
Med anledning av bostadsutskottets påpekande vill
konstitutionsutskottet instämma i att det av
redogörelsen bör framgå vilka åtgärder regeringen
har tagit och avser att ta när det gäller de
riksdagsskrivelser som ännu inte kan anses
slutbehandlade. Att, såsom förekommit i vissa fall,
enbart hänvisa till tidigare års redogörelser är
enligt konstitutionsutskottet inte tillfyllest.
Konstitutionsutskottet, finansutskottet och
bostadsutskottet har påpekat att vissa
riksdagsskrivelser, som regeringen redovisat som
slutbehandlade, saknar redovisning med anledning av
tillkännagivanden som riksdagen gjort. Enligt
konstitutionsutskottet kan dessa riksdagsskrivelser
ej anses slutbehandlade. Konstitutionsutskottet
utgår från att regeringen åter för upp de aktuella
skrivelserna som ej slutbehandlade i kommande
redogörelse samt redovisar huruvida skrivelserna då
kan anses slutbehandlade.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar med anledning
av riksdagsskrivelse 1993/94:257 att regeringen ännu
inte, mer än fem år efter att tillkännagivandet
gjordes, har slutbehandlat riksdagsskrivelsen eller
mer utförligt redovisat skälen till dröjsmålet med
detta. Arbetsmarknadsutskottet finner detta mycket
anmärkningsvärt. Konstitutionsutskottet som
instämmer i denna kritik och vill starkt understryka
vikten av att regeringen utan ytterligare dröjsmål
har att slutbehandla skrivelsen. Utskottet vill
vidare, när det gäller mer än ett år gamla
riksdagsskrivelser som inte har slutbehandlats,
påminna om att konstitutionsutskottet tidigare
anfört, senast i betänkande 1995/96:KU30, att
orsakerna till att regeringen inte vidtagit någon
åtgärd borde redovisas för riksdagen med uppgift om
när åtgärderna beräknas vidtas.
Konstitutionsutskottet anser att en redovisning av
planerade åtgärder fyller ett angeläget behov i
utskottens uppföljnings- och utvärderingsarbete och
vill därför återigen understryka att uppgift om när
åtgärder beräknas vidtas bör redovisas för de äldre
skrivelserna.
Ett enigt kulturutskott har funnit anledning att
framföra synpunkter då det gäller regeringens
handläggning med anledning av ett tillkännagivande
från riksdagen om organisation m.m. vid den nya
myndigheten Statens museer för världskultur, som
inrättades den 1 januari 1999 (rskr. 1998/99:55).
Kulturutskottet konstaterar att regeringen inte
fullföljt riksdagens beslut och klart angett i
myndighetens instruktion att vart och ett av de fyra
museerna skall utgöra en enhet. Kulturutskottet
finner att regeringens sätt att bereda ärendet är
anmärkningsvärt. Konstitutionsutskottet anser att
regeringen, som ännu inte redovisat den aktuella
riksdagsskrivelsen som slutbehandlad, bör vidta de
åtgärder som krävs för att kulturutskottets
tillkännagivande skall anses tillgodosett.
Vad i övrigt gäller de ej slutbehandlade ärenden
som utskotten kommenterat i sina yttranden finner
konstitutionsutskottet - som för egen del inte
företagit någon närmare granskning av dessa ärenden
- inte anledning att göra någon annan bedömning än
den som respektive utskott gjort.
Granskningen i denna del föranleder
inte något annat uttalande från
konstitutionsutskottets sida.
Regeringens skrivelse 1998/99:75
bör läggas till handlingarna.
Utskottets anmälan
Hemställan
Resultatet av den i det föregående redovisade
granskningen av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning samt av regeringens
skrivelse 1998/99:75 med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen m.m. får utskottet härmed för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 15 december 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp) och Kenth Högström (s).
SAKREGISTER
till konstitutionsutskottets granskningsbetänkanden
1971-1999
AB Volvo och Procordia AB, affären mellan1990/91:30
s. 94
Adoption, utredning om kostnaderna kring1985/86:33
s. 69
Affärsbankernas stöd till forskning.1986/87:33 s. 69
Aidsdelegationen, formen för reglering av verksamhet
i...................................1991/92:30 s. 22
Akademiska sjukhuset - vissa anslagsfrågor1981/82:35
s. 41
Aktievinstbeskattning, befrielse från...1973:20 s. 6
....................................................
1974:22 s. 27
Algeriet, viss kreditutfästelse avseende1984/85:35
s. 38
Allmänna arvsfonden, utdelning ur...1989/90:30 s. 94
Allmänna förlaget......................1975:12 s. 29
Allmänna handlingar
.......................principer för registrering av
1988/89:30 s. 14
........................Sveriges förhållande till EU
1998/99:10 s. 33
...............................................................................
s. 97
Amalgamsanering....................1996/97:25 s. 177
Angola, bistånd till................1975/76:50 s. 37
Anslagsfrågor, vissa................1991/92:30 s. 76
....................................................
1992/93:30 s. 115
....................................................
1996/97:25 s. 12
Anställningsförordningen, ändring i.1985/86:25 s. 45
Apartheid, bistånd till............1997/98:25 s. 159
Apoteksbolaget AB...................1995/96:20 s. 42
Arbetskraft till biståndsprojektet Bai Bang
1982/83:30 s. 43
....................................................
1983/84:30 s. 44
Arbetsmarknadskonflikten
................................................1980
1980/81:25 s. 23
................................................1986
1986/87:33 s. 53
ARE-bolagen, upphandling av konsulttjänster från i
samband med oljebesparingskampanjen....1974:22 s. 41
Arlandabanan, beredningen av regeringsärende
1994/95:30 s. 171
Arvode för utredningsuppdrag (vissa TV-
kassettfrågor).........................1974:22 s. 39
ASSI i Karlsborg, avveckling av en pappersmaskin vid
1991/92:30 s. 70
AssiDomän AB
....arbetsgrupp för granskning av aktietilldelningen
1994/95:30 s. 164
.................försäljning av statligt ägda aktier
1994/95:30 s. 144
Asylärenden, se Utlänningsärenden
Atle Förvaltnings AB:s köp av aktier i vissa
riskkapitalbolag...................1995/96:30 s. 134
Automat- och roulettspel, tillsyn och kontroll av
1973:20 s. 15
Avgångsvederlag till vissa direktörer i Nordbanken
1994/95:30 s. 88
Avlyssning med anledning av mordet på Olof Palme
1990/91:30 s. 42
Avtalsförhandlingarna på lärarområdet1989/90:30 s.
63
B3LA-projektet......................1978/79:30 s. 27
Bai Bang, biståndsprojektet.........1982/83:30 s. 43
....................................................
1983/84:30 s. 44
Bankkrisen, vissa frågor
.................Fondkommissionärsfirman Alfred Berg
1994/95:30 s. 98
.....................................Nordbanksfrågor
1994/95:30 s. 84
.............Gota-koncernen, Trygg-Hansa SPP Holding
1994/95:30 s. 96
...........................ordförande i bankrörelsen
1994/95:30 s. 98
Barn- och ungdomsdelegationen, medelsutdelning
genom...............................1991/92:30 s. 78
Basbeloppet, ändrade regler för.....1980/81:25 s. 52
Bastionen...........................1981/82:35 s. 35
Begravningsplats, lagskydd av invigd1975/76:50 s. 49
Belöning, utfästelse av.............1987/88:40 s. 65
Bemyndigande
..........inrättande av Stiftelsen framtidens kultur
1994/95:30 s. 216
.......................................privatisering
1993/94:30 s. 79
Bemyndiganden i normgivningshänseende från
riksdagen...........................1975/76:50 s. 39
....................................................
1983/84:30 s. 5
....................................................
1985/86:25 s. 10
....................................................
1986/87:33 s. 12
....................................................
1987/88:40 s. 10
....................................................
1989/90:30 s. 17
....................................................
1990/91:30 s. 28
....................................................
1991/92:30 s. 21
....................................................
1992/93:30 s. 24
Bengbulan, särskilda s.k. jämställdhetspengar
till filmen........................1995/96:30 s. 143
Bensinransoneringen 1973...............1974:22 s. 20
Beredningen av frågor om EG-direktiv1999/2000:10 s.
49
Beredningen av regeringsärenden......1977/78:35 s. 3
....................................................
1984/85:35 s. 8
....................................................
1985/86:25 s. 7
....................................................
1989/90:30 s. 9
........................................Arlandabanan
1994/95:30 s. 171
..............Ds-promemorior med författningsförslag
1999/2000:10 s. 17
ett tredje järvägsspår över Riddarholmen1995/96:30
s. 147
...........................högskolor i stiftelseform
1993/94:30 s. 173
...............jämställdhetsaspekter i propositioner
1999/2000:10 s. 39
kärnkraftspropositionen.............1997/98:25 s. 89
............lagförslag som rör det kommunala området
1999/2000:10 s. 35
.................................lagrådsgranskningen
1999/2000:10 s. 24
.........................................remissmöten
1999/2000:10 s. 21
.....................................skogsavverkning
1997/98:25 s. 98
..............................synpunkter av Lagrådet
1999/2000:10 s. 26
.......................................tandvårdstaxa
1997/98:25 s. 94
upplysningar i propositioner som behandlar EU-frågor
1999/2000:10 s. 38
Berglingfallet, regeringens befattning med1987/88:40
s. 43
Beskattning av aktievinster, befrielse från1973:20
s. 6
....................................................
1974:22 s. 27
Beslutsbefogenhet för överdirektören vid
Statens invandrarverk..............1994/95:30 s. 221
Beslutsform vid medelsutdelning till
särskilda jämställdhetsåtgärder.....1991/92:30 s. 78
Beslutsformer i regeringen...........1980/81:25 s. 4
Beslutsmotiveringar, allmänt hållna.1990/91:30 s. 17
....................................................
1991/92:30 s. 24
Besvärsrätt för organisationer..........1972:26 s. 9
Besvärsärenden, regeringens handläggning av1974:22
s. 31
....................................................
1975:12 s. 33
....................................................
1975/76:50 s. 5
....................................................
1979/80:50 s. 14
Besvärsärendenas omfattning och utvecklingen
av antalet ärenden..................1975/76:50 s. 74
Betalningar, gränsöverskridande, beredningen av EG-
direktiv..........................1999/2000:10 s. 55
Betygssystemet för grundskola och gymnasium1972:26
s. 15
Bevakningstjänster i Stockholms tunnelbana,
upphandling av.....................1987/88:40 s. 65
Bibelkommissionen, flyttning av från
Utbildningsdepartementet till Civildepartementet
1983/84:30 s. 44
Bibliotekspersonal, utbildningen av....1972:26 s. 15
Bildtaffären (Carl Bildts resa till USA våren 1983)
1983/84:30 s. 29
Bilindustrin, regeringens kontakter med1994/95:30 s.
137
Bistånd till
..............................................Angola
1975/76:50 s. 37
.............................................Estland
1991/92:30 s. 49
..........................................Indonesien
1987/88:40 s. 64
................................kampen mot apartheid
1997/98:25 s. 159
....................................Kuba och Vietnam
1996/97:25 s. 81
........................Sri Lanka (Kotmaleprojektet)
1981/82:35 s. 25
...........................vissa radarinstallationer
1996/97:25 s. 111
...............Zimbabwe-Rhodesia, befrielserörelse i
1979/80:50 s. 34
Biståndsavtal, befogenhet att underteckna vissa
1994/95:30 s. 255
Biståndsfrågor......................1991/92:30 s. 77
Biståndskontorschef, utseende av...1993/94:30 s. 149
Biståndsprojektet Bai Bang..........1982/83:30 s. 43
....................................................
1983/84:30 s. 44
Biståndsverksamheten, planer för.......1975:12 s. 10
BITS, svensk hjälp till skogsindustrin m.m. i Polen
1992/93:30 s. 56
Blekingen AB, direktiv till statens företrädare
1991/92:30 s. 69
Blockbetygen........................1982/83:30 s. 39
Bodströmaffären, UD:s rutiner vid kontakter
med massmedia.......................1984/85:35 s. 29
Bofors export av Robot 70...........1985/86:25 s. 31
Bofors medverkan vid uppförandet av fabrik i Iran
1985/86:25 s. 32
Boforskomponenter till Indien......1997/98:25 s. 132
Bolagsfrågor, vissa.................1991/92:30 s. 69
....................................................
1995/96:30 s. 42
Bomullsföretag - avtal mellan staten och
svenska bomullsföretag..............1978/79:30 s. 40
Bostadsarrende, översyn av bestämmelserna1993/94:30
s. 172
Bostadsdepartementet, handläggningstider i1990/91:30
s. 40
Bostadsdepartementets handläggning av vissa
förvaltningsärenden.................1989/90:30 s. 85
BPA och algeriska staten, tvist mellan1984/85:35 s.
38
Brev till Rysslands president om utbåtskränkningar
1994/95:30 s. 107
Brofjordenfrågan (byggandet av oljeraffinaderi)
1971:34 s. 19
Bromma, regeringens handläggning av fråga om
jetdrivna flygplan på..............1993/94:30 s. 162
Brottmål, nåd i.........................1972:26 s. 7
....................................................
1989/90:30 s. 34
....................................................
1993/94:30 s. 55
Budgetpropositionen
........................1982/83, ändring av belopp i
1982/83:30 s. 44
..........................1990/91, utbildningsanslag
1990/91:30 s. 25
......................................avlämnandet av
1989/90:30 s. 21
Bulltofta..............................1973:20 s. 16
Burma
............................krigsmaterielexport till
1990/91:30 s. 54
....................................................
1991/92:30 s. 59
....................................vapenexport till
1983/84:30 s. 40
....................................................
1991/92:30 s. 59
Byggnadslagstiftningen, tillämpning och
handläggningstider..................1977/78:35 s. 18
....................................................
1978/79:30 s. 19
....................................................
1980/81:25 s. 28
....................................................
1982/83:30 s. 41
....................................................
1989/90:30 s. 83
Cancun, internationell konferens i..1981/82:35 s. 40
Carnegie fondkommission AB, PK-bankens förvärv av
1988/89:30 s. 88
Cavefors, Bo, Klassiker och Förlag AB, kreditgaranti
till................................1980/81:25 s. 71
Celsius Industrier AB, privatisering av1993/94:30 s.
93
Cementmonopolet - fusionen mellan Cementa AB
och AB Gullhögens bruk.................1974:22 s. 41
Chilensk familj, utvisning av.......1981/82:35 s. 41
Citytunneln i Malmö................1997/98:25 s. 109
Clearingfonden, bidrag från för oljeprodukter
1975/76:50 s. 40
Cogéma och Svensk Kärnbränsleförsörjning
(SKBF), avtal mellan................1980/81:25 s. 68
Crownair AB, skyldighet för statliga myndigheter
att anlita.............................1974:22 s. 40
Cuba - viss skriftväxling mellan Cubas
premiärminister
Fidel Castro och statsminister Olof Palme1975:12 s.
17
Danmark och vissa gränsdragningsförhandlingar
1983/84:30 s. 31
Datafrågor
...registrering av handlingar inom Regeringskansliet
1997/98:10 s. 49
.........................regeringens handläggning av
1975/76:50 s. 38
....................................................
1983/84:30 s. 21
....................................................
1985/86:25 s. 22
Datainspektionens styrelse, sammansättningen av
1985/86:25 s. 25
Dataregister i regeringskansliet....1989/90:30 s. 17
Datasaab - Tercasaffären............1981/82:35 s. 21
Datorer för försvaret, upphandling av..1973:20 s. 19
Datorlingvistik, utnämning av professor i vid
Universitetet i Uppsala.............1989/90:30 s. 82
Decentralisering av beslutanderätt......1972:26 s. 6
.....................................................
1973:20 s. 5
Dentala material, kontroll och tillsyn över
1990/91:30 s. 87
Departementen, organisation och arbetsformer1974:22
s. 3
.....................................................
1975:12 s. 4
....................................................
1976/77:44 s. 8
....................................................
1978/79:30 s. 5
....................................................
1982/83:30 s. 5
....................................................
1984/85:35 s. 5
....................................................
1986/87:33 s. 4
....................................................
1987/88:40 s. 4
....................................................
1988/89:30 s. 5
....................................................
1989/90:30 s. 6
....................................................
1991/92:30 s. 7
Departementstjänstemän i statliga företag, utseende
av.....................................1971:34 s. 19
Devalveringen
................................................1977
1977/78:35 s. 28
................................................1982
1982/83:30 s. 33
Diarieföringen i departementen.........1974:22 s. 29
....................................................
1975:12 s. 17
....................................................
1975/76:50 s. 36, 49
....................................................
1978/79:30 s. 38
....................................................
1984/85:35 s. 15
....................................................
1988/89:30 s. 17
Diarieföringen i regeringskansliet1983/84:30 s. 9,
30
Digital TV, sändningstillstånd......1998/99:25 s. 66
Direktavvisningar till Polen under 19901990/91:30 s.
71
Dispens
......................................Sydafrikalagen
1980/81:25 s. 60
.................................tätbebyggelseförbud
1982/83:30 s. 321
....................................................
1999/2000:10 s. 16
Dispensfrågor, allmänt..................1971:34 s. 9
Dispens till folktandvård...........1998/99:25 s. 40
DIVAD (vapenexport till USA)........1982/83:30 s. 24
Domartjänst, tjänstledighet från viss1984/85:35 s.
54
Domartjänster, tillsättning av ordinarie1990/91:30
s. 78
Domstolsverket - tjänsteförslagsnämnden,1975/76:50
s. 48
............................se Tjänstetillsättningar
1987/88:40 s. 59
Domänverkets s.k. Italienaffärer....1982/83:30 s. 26
Drivmedelsransonering, beslut om införande av1974:22
s. 20
Ds-promemorior....................1999/2000:10 s. 17
EES, information till riksdagen....1994/95:30 s. 116
EG-direktiv, beredningen av frågor1999/2000:10 s. 49
EG-frågor
............................ansökan om EG-medlemskap
1991/92:30 s. 46
...beredningen av det europeiska integrationsarbetet
1989/90:30 s. 96
.............................................insyn i
1990/91:30 s. 32
.....regeringens förberedelser för rekrytering till
tjänster inom EG/EU-institutioner..1993/94:30 s. 148
Elavbrottet december 1983, kraftledningar i östra
Svealand............................1983/84:30 s. 42
EMU:s tredje fras, olika regeringars uttalanden
1995/96:30 s. 127
Energipolitiken.....................1976/77:44 s. 32
....................................................
1977/78:35 s. 26
....................................................
1978/79:30 s. 26
....................................................
1980/81:25 s. 68
....................................................
1986/87:33 s. 78
Entledigande av högre tjänsteman i regeringskansliet
1984/85:35 s. 57
Entledigande av landshövdingen i Kopparbergs län
1974:22 s. 39
Entledigande av ledamot i Utrikesdepartementets
antagningsnämnd (Hugo Lindgren).....1984/85:35 s. 31
Ersättning, enskilt fall
........................................Tony Bodmark
1976/77:44 s. 38
.......................................Evald Hallisk
1994/95:30 s. 100
......................................Halvar Alvgard
1991/92:30 s. 85
Ersättning för personskada på grund av brott1974:22
s. 25
Ersättningssystemet för vuxentandvård, proposition
om..................................1994/95:30 s. 34
Estland, oljebistånd till...........1991/92:30 s. 49
Etablering för tillverkning av
oljeutvinningsplattformar..............1975:12 s. 32
Etableringsrätt för läkare, besvär angående
1979/80:50 s. 37
....................................................
1979/80:52 s. 13
Etnografiskt centralmuseum i Göteborg1996/97:25 s.
140
EU-avtalet, Broschyren.............1994/95:30 s. 133
EU-frågor
.................................allmänna handlingar
1995/96:30 s. 27
....................................................
1998/99:10 s. 33
.miljöminister Anna Lindhs agerande i EU i en fråga
.....................................om växthusgaser
1997/98:25 s. 48
...............regeringens användning av medel till
...................................Europainformation
1997/98:25 s. 51
regeringens beslut om sekretess beträffande en
studie
.........om Sveriges genomförande av vissa direktiv
.....................................på miljöområdet
1997/98:25 s. 40
............................regeringens organisation
1995/96:30 s. 26