Kulturutskottets betänkande

1999/2000:KRU07

Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

KrU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1998/99:114 Kulturarv -
kulturmiljöer och kulturföremål i vad avser dels ändringar i lagen (1988:950)
om kulturminnen m.m. och i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid gräns mot ett annat land inom EU, dels målen för kulturmiljöarbetet.
Vidare behandlas ett antal motioner, dels väckta med anledning av
propositionen, dels väckta under allmänna motionstiden åren 1998 och 1999.
Propositionsförslagen beträffande fideikommiss behandlades av riksdagen
under hösten 1999 (bet. 1999/2000:KrU6, rskr. 1999/2000:54).

Utskottet föreslår att riksdagen skall godkänna övergripande mål för
verksamheten inom kulturmiljöområdet. Utskottet konstaterar bl.a. att det i
de föreslagna nya målen finns tydliga hänsyftningar till de nationella
kulturpolitiska mål som riksdagen antog år 1996 samt att de nya målen, som
synes vara mer vittsyftande än de gamla, genomsyras av tankar på en hållbar
utveckling.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen om att de övergripande målen för Riksantikvarieämbetet skall
anpassas till de nya övergripande målen för verksamheten inom
kulturmiljöområdet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att länsstyrelsen även under ett
pågående ärende om byggnadsminnesförklaring skall kunna meddela beslut
om anmälningsskyldighet. Vidare tillstyrks att beslut om fornminnen i
huvudsak skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att
länsstyrelsens möjligheter att besluta om förelägganden utökas när det gäller
byggnadsminnen.

Förslaget om ett skydd för ortnamn tillstyrks, vilket innebär att god
ortnamnssed skall iakttas vid statlig och kommunal verksamhet.

Vidare tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter om vilka kulturföremål som det skall krävas tillstånd för att få
föra ut ur landet. Utskottet tillstyrker också att det för dessa kulturföremål
alltid, utan undantag, skall krävas tillstånd. Regeringen skall besluta om vad
som skall krävas av ansökningarnas innehåll och handläggningen av dessa.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om skyddet av
kyrkstäder (avsnitt 10.1 i propositionen). Utskottet anser i likhet med
Kulturarvsutredningen att kyrkstäderna bör skyddas på samma sätt som de
kyrkliga kulturminnena. Utskottet föreslår därför att regeringen skall
förelägga riksdagen förslag till kompletterande regler i 4 kap. KML om
skydd för kyrkstäderna.

Utskottet har, av lagtekniska samordningsskäl, från bostadsutskottet
övertagit ett lagförslag i proposition 1999/2000:39 Registrering av
fastighetsrättsliga förhållanden, m.m. som avser ändringar i lagen (1988:950)
om kulturminnen m.m. I enlighet med vad bostadsutskottet har anfört i sitt
betänkande 1999/2000:BoU8 tillstyrker kulturutskottet förslaget.

I betänkandet har tio reservationer och ett särskilt yttrande tagits in.

Propositionerna

I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål
föreslår regeringen (Kulturdepartementet), efter hörande av Lagrådet, att
riksdagen

dels antar regeringens förslag till

3. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

dels godkänner

5. målen för kulturmiljöarbetet.

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 i betänkandet.

Propositionens lagförslag om lag om ändring i lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss (mom. 1) och lag om ändring i lagen (1963:587)
om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. (mom. 2) har behandlats i
betänkande 1999/2000:KrU6 (rskr. 1999/2000:54).

Av lagtekniska skäl lägger utskottet fram ett eget lagförslag till lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen (bilaga 2).

I proposition 1999/2000:39 Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden,
m.m. föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - såvitt nu är i fråga
(lagförslag 2.27) - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till
lag
om ändring i 3 kap. 8 och 17 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Lagförslaget, som av bostadsutskottet av lagtekniska samordningsskäl
överlämnats till kulturutskottet, återfinns som bilaga 3 i betänkandet. Övriga
lagförslag i proposition 1999/2000:39 behandlas av bostadsutskottet i
betänkande 1999/2000:BoU8.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1998/99:114

1998/99:Kr37 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta utreda möjligheten att införa en svensk National Trust
som ett medel att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Lantmäteriverket bör få i uppdrag att skapa en digital bank
med ortnamn som inte längre är i allmänt bruk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelserna inom en månad bör besluta om huruvida väckt
fråga om byggnadsminnnesförklaring av fastighet i privat ägo skall leda till
vidare handläggning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett förtydligande av begreppet institution i utlandet.

1998/99:Kr38 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
kulturminnen m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen om
Kulturarvsutredningens förslag,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Kulturarvsutredningens förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillståndsprövningen,

4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om målen för
kulturarbetet (avsnitt 4.3) i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att utredningens förslag angående skydd för
kyrkstäder skall genomföras.

1998/99:Kr39 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktiven till utredningen om att byggnadsminnnesförklaringar
skall kunna omfatta även lösöre,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av gamla ortnamn,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med preciseringar av vad
som skall beaktas vid bedömningen av ett föremåls betydelse för det
nationella kulturarvet,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till en ny regel om att tillstånd
till utförsel skall krävas för att utförsel skall beviljas även i de situationer
som nu är tillståndsfria,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generella skyddsregler för kyrkstäder.

1998/99:Kr40 av Birgitta Sellén och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skydd mot utförsel av folkliga kulturföremål.

1998/99:Kr41 av Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning med uppdrag att förbättra skyddet av kulturlandskapet
och av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Kr214 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begära förslag om
upprättande av kulturstiftelser för förvaltning av statliga historiska
byggnader.

1998/99:Kr215 av Tuve Skånberg och tredje vice talman Rose-Marie
Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att traktnamnen skall omfattas av
kulturmiljölagen.

1998/99:Kr246 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en National
Trust i Sverige.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av de ortnamn som inte längre används.

Utskottet

Inledning

Kulturarvsutredningen tillsattes 1994 med uppgift att utreda vissa frågor om
kulturminnesskydd m.m. (dir. 1994:57). Utredningen överlämnade i decem-
ber 1995 delbetänkandet Kulturegendomar och kulturföremål (SOU
1995:128) och i september 1996 slutbetänkandet Skyddet av kulturmiljön
(SOU 1996:128).

Efter remissbehandling har beredningen fortsatt i Regeringskansliet. Ar-
betet redovisades i november 1998 i promemorian Kulturhistoriskt värdefulla
samlingar i fideikommiss.

Regeringen överlämnade i maj 1999 nu aktuell proposition Kulturarv -
kulturmiljöer och kulturföremål (prop. 1998/99:114).

Propositionens avsnitt Frågor rörande fideikommiss (avsnitt 9) har utskot-
tet behandlat hösten 1999 i betänkandet Kulturarv - fideikommiss (bet.
1999/2000:KrU6, rskr. 1999/2000:54).

Kulturmiljöverksamhetens mål och inriktning (propositionens
avsnitt 4)

Kulturmiljöns tvärsektoriella hantering samt internationellt samarbete
(avsnitt 4.2)

Regeringens bedömning

Regeringen bedömer att en rad betydelsefulla insatser har gjorts under senare
år för att utveckla ansvaret för miljöns kulturvärden inom olika sektorer i
samhället. Arbetet med att utveckla det tvärsektoriella ansvaret för kultur-
miljön bör, menar regeringen, fortsätta samt fördjupas.

I propositionen lämnas kortfattade redogörelser för de senaste årens vikti-
gare beslut av betydelse för kulturmiljön inom följande politikområden,
nämligen

- arkitektur, formgivning och design,
-
- det kyrkliga kulturarvet,
-
- storstadspolitiken,
-
- miljöpolitiken,
-
- jordbrukspolitiken,
-
- skogspolitiken,
-
- transportpolitiken,
-
- regional utveckling, tillväxt och sysselsättning.
-
Vidare redovisas kort det internationella samarbetet inom området.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med att utveckla det tvär-
sektoriella ansvaret för kulturmiljön bör fortsätta och fördjupas.

Målen för kulturmiljöarbetet (avsnitt 4.3)

Gällande mål

Följande övergripande mål för kulturmiljövården presenterades i proposition
1987/88:104 Kulturmiljövård (s. 28-30).

- Kulturmiljövården skall bevara och levandegöra kulturarvet.
-
- Kulturmiljövården skall syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre
miljön.
-
- Kulturmiljövården skall främja den lokala identiteten.
-
- Kulturmiljövården skall möta hoten mot kulturmiljön.
-
- Kulturmiljövården skall bidra till att öka medvetenheten om estetiska
värden och historiska sammanhang.
-
Målen underställdes inte riksdagen för godkännande. Kulturutskottet uttalade
emellertid i betänkande KrU 1987/88:21 att målen syntes vara "väl ägnade
att läggas till grund för det framtida kulturmiljöarbetet" (bet. s. 7).

Riksdagen godkände hösten 1996 nya nationella kulturpolitiska mål, som
är tillämpliga inom hela kulturområdet (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU1,
rskr. 1996/97:129). Bland de nya målen finns ett femte delmål, att bevara och
bruka kulturarvet (kulturarvsmålet).

Hösten 1996 godkände riksdagen även övergripande mål för Riksantikva-
rieämbetet, RAÄ (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17 anslaget G 1, bet. 1996/97:
KrU1, rskr. 1996/97:129). Målet lyder: "Målet för Riksantikvarieämbetet är
att som central myndighet arbeta för att den statliga kulturmiljöorganisatio-
nens mål uppnås." Med den statliga kulturmiljöorganisationens mål avses
ovan angivna övergripande mål för kulturmiljövården som regeringen pre-
senterade i proposition 1987/88:104.

Slutligen bör nämnas att regeringen årligen i regleringsbrevet (senast för år
2000) anger olika verksamhetsmål för RAÄ för var och en av följande fyra
verksamhetsgrenar, nämligen

- myndighetsarbete,
-
- kunskapsuppbyggnad,

- vård och

- publikarbete.

Samtliga verksamhetsmål utvecklas utförligt i regleringsbrevet och åtföljs av
krav på återrapportering från RAÄ till regeringen.

Regeringens förslag

Regeringen anser att det finns anledning att modernisera nu gällande över-
gripande mål för verksamheten inom kulturmiljöområdet. Det finns ett behov
av att de på ett tydligare sätt än för närvarande skall svara mot den vikt som
dag läggs vid att integrera frågor om resurshushållning och hållbarhet, beva-
rande, delaktighet, tolerans för olika gruppers kulturarv samt ett internatio-
nellt engagemang, det senare särskilt aktualiserat genom EU-inträdet.

Regeringen föreslår att följande övergripande mål skall gälla för verksam-
heten inom kulturmiljöområdet. Efter varje mål återges i korthet de motiv
som ligger till grund för respektive mål.

- Ett försvarat och bevarat kulturarv

I propositionen anges bl.a. att ett effektivt och framåtsyftande kulturmiljöar-
bete måste bedrivas förebyggande. Verksamheten skall i god tid uppmärk-
samma och påtala hoten mot kulturmiljön och den lokala miljöns identitet.
Det kräver att kulturmiljöverksamheten samverkar med andra samhällssekto-
rer. Forskning och kunskapsinhämtning om kulturarvet och dess villkor är av
grundläggande betydelse.

- Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kultur-
miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen

I propositionen uttalas bl.a. att kulturmiljöverksamheten skall utgå från en
helhetssyn på människan och hennes miljö. Den måste därför spela en tydlig
och integrerad roll inom övriga samhällssektorer. Kulturmiljöverksamhet är
ytterst resurshushållning och dess uppdrag är att ta till vara, hävda och åter-
använda befintliga värden i miljön så att de tjänar samtiden och därmed
framtiden.

- Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön

I propositionen anförs att utformningen av kulturmiljön är en angelägenhet
för alla och ansvaret för dess vård delas också av alla. Människor utan erkänt
kulturarv och dokumenterad historia riskerar att stå sämre rustade när de
skall delta i formandet av samhället och hävda sina krav på lika rättigheter
och möjligheter. Kulturmiljöns förutsättningar att skapa levande kunskap om
kultur och historia hos alla måste tas till vara. Kulturmiljöverksamhetens
uppgift är därför att ge perspektiv på samhällsutvecklingen och underlätta
förståelsen för miljöns kulturvärden samt sätta oss i stånd att försvara kul-
turmiljöns väsentliga värden mot förfall och förödelse.

- Nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers
kulturarv

I propositionen sägs bl.a. att kulturarvet i Sverige är en del av mänsklighe-
tens kulturarv och som sådant ett svenskt ansvar gentemot det internationella
samfundet. Vidare är förståelsen för olika gruppers kulturarv inom och utom
det egna landet en grund för tolerans. Kulturarvet kan dock missbrukas i ett
trångsynt identitetsbyggande som i förlängningen kan leda till utestängning
av det olikartade.

Motionsförslag

I motion 1998/99:Kr38 (v) föreslås vissa ändringar i regeringens förslag till
mål för kulturmiljövården (yrkande 4).

I stället för propositionens fyra mål vill motionärerna ha fem mål. De två
första målen i propositionen godtas av motionärerna. I det tredje delmålet -
allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande - saknar motionärerna ett
köns-, generations- och klassperspektiv. Vidare måste, anförs det, de funk-
tionshindrade kunna känna igen sig i målet. Ett nytt tredje mål bör därför
formuleras på följande sätt: "Förutsättningar för alla - oavsett social bak-
grund, köns- och generationstillhörighet och oberoende av eventuella funk-
tionshinder - att känna igen sig i och ha tillgång till det gemensamma kultur-
arvet". Ett nytt fjärde mål föreslås med följande formulering: "Allas förståel-
se och ansvarstagande för den egna kulturmiljön."

Slutligen anser motionärerna att regeringens fjärde delmål, som rör natio-
nell och internationell solidaritet, är för allmänt hållet. Förmågan att hävda
invandrade gruppers kulturarv kan bli avgörande för hur demokratin i vårt
land kommer att utvecklas, anför motionärerna, som föreslår ett femte mål
med lydelsen: "Ett samhälle som på ett medvetet och konstruktivt sätt hante-
rar det nationella och det internationella kulturarvet med full respekt för oli
ursprungskulturer och befolkningsgrupper."

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid beredningen av nu aktuella förslag till mål för verksamhe-
ten inom kulturmiljöområdet i likhet med regeringen kommit fram till att det
finns skäl att modernisera 1988 års mål. Utskottet ser därför positivt på de
målförslag som regeringen presenterat. Enligt utskottets uppfattning synes de
nya målen vara mer vittsyftande än de gamla målen. Vidare finns t.ex. i de
nya målen tydliga hänsyftningar till några av de nationella kulturpolitiska
mål som riksdagen antog år 1996. Utskottet tänker då främst på det andra
kulturpolitiska målet, det s.k. delaktighetsmålet, men även på mångfaldsmå-
let, det internationella målet samt givetvis kulturarvsmålet. Utskottet kan
också konstatera att de föreslagna målen genomsyras av tankar på en lång-
siktigt hållbar utveckling.

I propositionen anges att målen avser "verksamheten inom kulturmiljöom-
rådet" (rutan s. 27), vilket torde innebära att de skall gälla för all statlig
statligt stödd verksamhet som kommer i beröring med kulturmiljöområdet.
Därmed bör de självfallet gälla för Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och läns-
styrelserna, men också för de statligt stödda regionala museerna, liksom för
myndigheter som Fastighetsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket m.fl.

Av propositionen framgår även att det är sektorns ansvar att sprida de kun-
skaper och perspektiv som kulturarvet - manifesterat i våra kulturmiljöer -
möjliggör (prop. s. 28).

Utskottet förutsätter att regeringen i kommande regleringsbrev meddelar
erforderliga föreskrifter och att RAÄ i sin informationsverksamhet sprider
kännedom till kommunala instanser, organisationer m.fl. om målen för kul-
turmiljöområdet.

Då det gäller förslaget i motion 1998/99:Kr38 (v) om ändringar i kulturmil-
jömålen vill utskottet anföra följande.

Motionärerna önskar en ny formulering av regeringens förslag till det
tredje delmålet. Detta mål tar fasta på allas förståelse, allas delaktighet och
allas ansvarstagande för den egna kulturmiljön. Utskottet konstaterar att
ordet "alla" inkluderar de grupper som motionärerna tycker sig sakna. I
regeringens förslag till målformulering inbegrips således alla åldrar, olika
generationer och kön, funktionshindrade m.fl. icke angivna grupper. Utskot-
tet kan inte se att det råder någon meningsskiljaktighet mellan motionärerna
och regeringens förslag på denna punkt. Utskottet kan inte heller finna någon
större divergens mellan motionärernas uttryck "känna igen sig" och rege-
ringens uttryck om "allas delaktighet".

Då det gäller motionärernas förslag till det fjärde delmålet konstaterar ut-
skottet att det står i nära överensstämmelse med regeringens tredje delmåls-
förslag.

Slutligen har motionärerna invändningar mot regeringens fjärde delmål,
som de anser dels är för allmänt hållet, dels inte tar tillräcklig hänsyn till
invandrade gruppers kulturarv med åtföljande risker för demokratins utveck-
ling i landet. I stället har de tillfogat ett eget förslag (= motionens femte
delmål). Enligt utskottets uppfattning är det lämpligt att målformuleringar av
detta slag är allmänt hållna. Det är nämligen vanskligt att i en kort mening
uttrycka mer eller mindre komplicerade resonemang. Sådana resonemang
kan i stället med fördel föras in i en förklarande text i anslutning till målfo
muleringen, vilket också gjorts i detta fall i propositionen (prop. s. 30). Av
propositionen framgår att förståelsen för olika gruppers kulturarv inom och
utom det egna landet är en grund för tolerans mot olikheter och att kulturar-
vet kan missbrukas i ett trångsynt identitetsbyggande som i förlängningen
kan leda till utestängning av det olikartade. Detta står enligt utskottets syns
väl i överensstämmelse med det resonemang som förs i motionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall god-
känna regeringens förslag till mål för kulturmiljöarbetet och avslå motion
1998/99:Kr38 (v) yrkande 4.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt i detta betänkande redovisat vilka mål - p
olika nivåer - som för närvarande gäller på kulturmiljöområdet. Därvid har
utskottet redovisat innehållet i det övergripande mål som gäller för RAÄ.
Detta mål, som godkändes av riksdagen år 1996, ansluter till de övergripande
mål för kulturmiljövården som regeringen presenterade i proposition
1987/88:104 Kulturmiljövård.

När nu riksdagen har att ta ställning till nya övergripande mål för verk-
samheten inom kulturmiljöområdet, innebär det - självfallet - att de gamla
övergripande målen från år 1988 upphör att gälla. Av detta skäl bör RAÄ:s
övergripande myndighetsmål anpassas till de nya övergripande mål för verk-
samheten inom kulturmiljöområdet som förelagts riksdagen för godkännande
och som utskottet tillstyrker. Utskottet har vid sina överväganden kommit
fram till att ett nytt övergripande mål för myndigheten bör formuleras på
följande sätt:

"Målet för Riksantikvarieämbetet är att som central myndighet arbeta för
att de övergripande målen för verksamheten inom kulturmiljöområdet upp-
nås."

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Behov av fortsatt utredning (avsnitt 4.4)

Regeringens bedömning

Regeringen anför att en särskild utredare bör tillkallas för att utreda och
lämna förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggel-
se. Utredaren bör också enligt regeringen överväga möjligheterna att låta
byggnadsminnesförklaringar omfatta även lösöre.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

I motion 1998/99:Kr39 (kd) anser motionärerna att det i direktiven till den
fortsatta utredningen måste beaktas att två motstridiga värden ställs mot
varandra när det gäller skydd för kulturhistoriskt värdefullt lösöre vid bygg-
nadsminnesförklaring och att båda är skyddsvärda. Det ena är bevarandehän-
syn och det andra är äganderättshänsyn. Utredningen bör vidare enligt mo-
tionärerna genomföras skyndsamt (yrkande 2).

Motionären bakom motion 1998/99:Kr41 (s) anser att utredaren bör utses
snabbt och ges i uppdrag att förbättra skyddet även för kulturlandskapet.
Utredaren bör vidare enligt motionären föreslå en modernisering av ersätt-
ningsreglerna.

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen framhåller att det är
angeläget att finna former som utan att vara administrativt betungande eller
innebära alltför stora ingrepp i äganderätten kan förbättra skyddet för den
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Utredaren skall således beakta både
bevarande- och äganderättsaspekten.

När det gäller skydd av kulturlandskap bör noteras att länsstyrelsen eller
kommunen, i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap, enligt 7
kap. 9 § miljöbalken (MB) får förklara ett mark- eller vattenområde som
kulturreservat. Denna bestämmelse om kulturreservat tillkom 1998 och har
ännu tillämpats endast i ett fåtal ärenden. Utskottet finner därför inte anled-
ning att nu ta initiativ till en översyn. När det gäller den av regeringen avis
rade utredningen förutsätter utskottet att utredaren tillsätts utan dröjsmål oc
att utredningen genomförs med den snabbhet som är möjlig.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1998/99:Kr39 (kd) yrkande 2 och 1998/99:Kr41 (s).

Utskottet vill erinra om att utskottet i betänkande 1999/2000:KrU13 har
lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser beträffande skyddet för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m., vad gäller bestämmelserna i
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML), miljöbalken (MB) och
plan- och bygglagen (1987:10), PBL.

I motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och
1998/99:Kr246 (m) föreslår motionärerna att regeringen skall utreda och
förelägga riksdagen förslag om upprättande av en nationell stiftelse, liknande
National Trust i Storbritannien, för att stödja och bevara kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse.

Utskottet föreslog i mars 1992 att riksdagen skulle göra ett tillkännagivan-
de beträffande inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning
Utskottet uttalade att inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöför
valtning synes ha så många fördelar att utskottet ville förorda att frågan
snarast möjligt blev föremål för ingående överväganden. Riksdagen följde
utskottets förslag (bet. 1991/92:KrU18, rskr. 1991/92:204).

Kulturarvsutredningen diskuterar i betänkandet Kulturegendomar och
kulturföremål (SOU 1995:128) olika förvaltningsformer som kan främja ett
långsiktigt bevarande av kulturegendomar. Utredningen lade inte fram några
förslag i ämnet men i betänkandet uttalades bl.a. följande beträffande inrät-
tandet av en nationell stiftelse för förvaltning av kulturmiljöer. En nationell
stiftelse eller annat organ skulle ha sitt berättigande, men inte i första hand
genom att långsiktigt äga och förvalta egendom. En sådan uppgift kan enligt
utredningen i de fall det är fråga om ett omfattande statligt engagemang ske i
myndighetsform, t.ex. genom Statens fastighetsverk. Stiftelsens främsta roll
skulle vara att på ett friare sätt än en myndighet kan göra arbeta med ekono-
miska medel för bevarande av kulturarvet. Arbetet skall inte vara bundet till
det bestånd staten långsiktigt skall äga och förvalta. De former som då kan
diskuteras blir olika om stiftelsen skall arbeta med insamlade medel eller
med statsmedel. Olika inriktningar att diskutera kan enligt utredningen vara

- att kanalisera direkt ekonomiskt stöd till olika projekt,
-
- att bedriva egna riskprojekt inom fastighetsförvaltning och restaurering,
-
- att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet samt
-
- att bedriva informationsverksamhet, levandegöra och "marknadsföra"
kulturarvet.
-
Verksamheten kan vidare enligt utredningen vara mer eller mindre inriktad
på fonduppbyggnad, genom medel från näringsliv och andra typer av sponso-
rer och givare.

Frågan om inrättande av den typ av nationell stiftelse som motionärerna
efterlyser kommer enligt vad utskottet inhämtat inte att omfattas av den nu
planerade utredningen om förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att våra kultur-
egendomar bevaras och att människors delaktighet och engagemang tas till
vara. Utskottet har dock inte övertygats om att förvaltningen av dem bör
anförtros den typ av nationell stiftelse som motionärerna önskar, i vart fall
inte då det är fråga om ett omfattande statligt engagemang. Andra former av
förvaltning kan då vara lämpligare. Utskottet är inte berett att förorda en
utredning enligt motionärernas önskemål. Motionerna 1998/99:Kr37 (m)
yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och 1998/99:Kr246 (m) avstyrks.

Ortnamn (propositionens avsnitt 5)

En regel om hänsyn för ortnamn (avsnitt 5.1)

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att en bestämmelse införs i KML om att god ortnamns-
sed skall iakttas vid statlig och kommunal verksamhet.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

I motion 1998/99:Kr215 (kd) föreslår motionärerna att traktnamn skall ges
lagskydd och föras in i KML.

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat motionsyrkanden om
skydd för ortnamn. Vid 1993/94 års riksmöte beslöt riksdagen på utskottets
förslag om ett tillkännagivande i ärendet (bet. 1993/94:KrU2, rskr.
1993/94:12). Utskottet anser att det är av stort värde att nedärvda ortnamn
vårdas och bevaras samt att namngivningen av ortnamn sker med hänsyn till
kulturarvet. Utskottet välkomnar därför och tillstyrker regeringens förslag (1
kap. 4 § KML).

När det gäller motionsönskemålet är att märka att regeringen i propositio-
nen definierar begreppet ortnamn som alla sådana benämningar som syftar
till att geografiskt identifiera olika lokaliteter som är accepterade inom en
given språkgemenskap. Traktnamn ingår således i begreppet ortnamn och
motion 1998/99:Kr215 (kd) blir därför tillgodosedd genom regeringens för-
slag, varför den avstyrks.

Tre motioner rör ortnamn som inte längre är i allmänt bruk.

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) föreslår att Lantmäteriver-
ket bör få i uppdrag att skapa en digital bank med ortnamn som inte längre är
i allmänt bruk (yrkande 5).

I motionerna 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 (kd) yr-
kande 6 framförs önskemål om en kartläggning av gamla ortnamn som inte
längre används. Motionärerna anser att man bör ta hjälp av modern teknik.

Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) har till uppgift att samla in, bevara,
vetenskapligt bearbeta och ge ut material om ortnamn. I regleringsbrevet för
år 2000 framgår att digitaliseringen skall ha hög prioritet i SOFI:s arbete med
att bevara material och att digitaliseringen skall bidra till att öka tillgängl
heten. I Sverige finns fyra ortnamnsarkiv under SOFI. Utskottet har inhämtat
att det i arkiven finns ortnamn förtecknade på ca 7 miljoner ortnamnskort,
där man får veta hur gammalt namnet är, var det finns belagt i litteraturen
och hur det uttalas. Inom SOFI pågår ett ortnamnsdataprojekt, där man hit-
tills digitaliserat 3,7 miljoner kort. Projektet med digitaliseringen finansier
des inledningsvis med SESAM-medel. När dessa medel tog slut avstannade
projektet något. Projektets fortsatta takt beror i hög utsträckning på om sökta
medel, från bl.a. EU, erhålls.

I förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriver-
ket anges verkets ansvar på ortnamnsområdet. Enligt 4 § punkt 5 skall Lant-
mäteriverket "verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt
fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan myndighet har sådan
befogenhet." Enligt 12 § skall "Inom Lantmäteriverket- - - finnas ett råd för
frågor om ortnamn med företrädare för ortnamnsvårdande och namngivande
intressenter." I rollen som ortnamnsmyndighet ankommer det på Lantmäteri-
verket att fastställa ortnamn, att samordna den statliga ortnamnsverksamhe-
ten och att lämna råd och rekommendationer inom ortnamnsområdet. Verket,
som också har till uppgift att framställa allmänna kartor, håller i samband
med kartarbetet på med uppbyggnaden av ett ortnamnsregister för officiellt
godkända namnformer. Verket har enligt vad utskottet inhämtat inte till
uppgift att bearbeta och sammanställa gamla ortnamn som inte längre är i
allmänt bruk.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen anfört att vårt lands ortnamn är en oe
sättlig kulturskatt. Ortnamnen har stor kulturhistorisk betydelse då de berät-
tar mycket om vårt lands bebyggelsehistoria och om gångna tiders samhälls-
skick och odling, tro, bruk och sedvänjor. Som de levande fornminnen de är
omfattas ortnamnen av ett stort intresse, inte bara av expertis utan av alla
människor. Ortnamnen är också starkt förknippade med identitet och hem-
känsla.

Utskottet finner det därför angeläget att SOFI fortsätter med sitt arbete
inom ramen för ortnamnsdataprojektet och ser positivt på SOFI:s försök att
erhålla medel från olika håll vid sidan av det ordinarie statliga anslaget.

Det ankommer dock på SOFI att - inom ramen för tillgängliga resurser
och med utgångspunkt i de mål för SOFI som satts upp av riksdag och rege-
ring - ta ställning till frågor som rör verksamheten och rapportera till rege-
ringen om t.ex. bevarande- och tillgänglighetsmålen är svåra att uppnå. Där-
efter är det regeringens sak att till riksdagen komma med förslag till åtgärder
som kan vara nödvändiga.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Kr37 (m) yr-
kande 5, 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 (kd) yrkande 6.

Överklagande av beslut i forn- och byggnadsminnesärenden
(propositionens avsnitt 6)

Beslut i fornminnesärenden överklagas hos allmän förvaltningsdomstol
(avsnitt 6.2)

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att vissa beslut i fornminnesärenden enligt 2 kap. KML,
som nu överklagas hos regeringen, i stället skall överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Undantagna är beslut om fyndhantering och ersättnings-
frågor enligt 2 kap. 17 och 25 §§ KML.

Regeringens förslag grundas på riktlinjer tagna 1984 enligt vilka ärenden
som inte kräver ställningstaganden från regeringen som politiskt organ bör
avlastas regeringen. Enligt riktlinjerna bör det i allmänhet ankomma på rege-
ringen att pröva överklaganden i frågor där försvars-, ordnings-, säkerhets-
synpunkter och allmänekonomiska eller statsnyttosynpunkter är särskilt
framträdande medan förvaltningsdomstolarna huvudsakligen bör befatta sig
med sådana mål och ärenden av rättslig natur, vilka rör förhållandet mellan
enskilda inbördes eller mellan enskilda och det allmänna och vilkas avgöran-
den kan vara av väsentlig betydelse för den enskilde.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att från regeringen lyfta bort sådana
ärenden som inte kräver ställningstaganden från regeringen som politiskt
organ (2 kap. 24 § KML).

Byggnadsminnen (propositionens avsnitt 7)

Anmälningsplikt under pågående handläggning (avsnitt 7.2)

Nuvarande ordning

Då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för bygg-
nadsminne får länsstyrelsen, enligt 3 kap. 5 § KML, i avvaktan på ärendets
slutliga prövning meddela interimistiskt förbud mot åtgärder som kan minska
eller förstöra byggnadens kulturhistoriska värde. Förbudet får gälla för en tid
av högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas. Ett
interimistiskt beslut av detta slag kan medföra en ersättningsskyldighet för
staten.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att länsstyrelsen skall ges möjlighet att besluta om en
enklare form av skydd, nämligen anmälningsplikt, under pågående hand-
läggning av ett ärende om att förklara en byggnad för byggnadsminne (3 kap.
6 § KML). Ett beslut om anmälningsplikt innebär ett förbud mot att vidta
åtgärder som innebär rivning eller andra ändringar av byggnaden eller an-
läggningen innan en anmälan gjorts till länsstyrelsen. Motsvarande regler om
anmälningsplikt finns i dag när en byggnad kan antas komma i fråga som
byggnadsminne, men fråga inte väckts om byggnadsminnesförklaring.

Enligt regeringens förslag får anmälda åtgärder utföras om länsstyrelsen
inte inom en månad från anmälningstillfället beslutar att förbjuda dem.

Tidsfristen, en månad, blir enligt regeringen så kort att denna form av in-
skränkning inte bör utlösa ett ersättningsansvar för staten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det, medan handläggningen av ett
ärende om byggnadsminnesförklaring pågår, kan finnas behov av en enklare
skyddsform, anmälningsplikt, som dessutom inte behöver leda till ett ersätt-
ningsansvar för staten. För det fall att länsstyrelsen vill att ett förbud skal
fortsätta att gälla utöver en månad från anmälningstillfället, kan detta åstad-
kommas genom ett interimistiskt förbud med stöd av 3 kap. 5 § KML. Rege-
ringens förslag tillstyrks således (3 kap. 6 § KML).

Länsstyrelsens skyldigheter vid en väckt fråga om att en byggnad skall
förklaras som byggnadsminne

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) anser att då någon väckt en
fråga om att en byggnad i privat ägo skall förklaras för byggnadsminne skall
länsstyrelsen i samtliga fall inom en månad besluta om man avser att gå
vidare eller inte med arbetet i frågan och meddela fastighetsägaren detta
beslut (yrkande 6). Motionen kan tolkas så att ett sådant beslut skulle innebä-
ra antingen att någon byggnadsminnesförklaring inte skall ske eller att det
behövs ytterligare beredning innan frågan kan avgöras. Motionärerna vill
med förslaget säkerställa att den väckta frågan inte kommer att innebära
oskäligt stora inskränkningar i möjligheten att disponera byggnaden. Frågan
synes avse fall där någon annan än fastighetsägaren i rent okynne väckt fråga
om en byggnadsminnesförklaring.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att i de fall där någon i rent okynne väckt en fråga
om att förklara en byggnad i privat ägo som byggnadsminne torde länsstyrel-
sen i de flesta fall inte finna anledning att meddela vare sig ett interimistis
beslut om förbud mot åtgärder (3 kap. 5 § KML) eller att förordna om an-
mälningsplikt, i enlighet med regeringens förslag i propositionen (3 kap. 6 §
KML). Det står då fritt för fastighetsägaren att ändra eller riva byggnaden
under samma förutsättningar som om fråga om byggnadsminnesförklaring
inte väckts. En fastighet, där någon väckt fråga om byggnadsminnesförkla-
ring, har inte någon egentlig belastning och inte heller något egentligt skydd
bara på grund av den väckta frågan. Utskottet utgår dock från att länsstyrel-
serna i sin handläggning av denna typ av ärenden så långt det bedöms möjligt
tar hänsyn till sådana problem som motionärerna tagit upp. Mot bakgrund av
det anförda finner utskottet inte anledning att bifalla motionsyrkandet,
1998/99:Kr37 (m) yrkande 6, varför det avstyrks.

Länsstyrelsernas möjlighet att utfärda förelägganden utvidgas (avsnitt
7.3), m.m.

Proposition 1998/99:114

Nuvarande ordning

Enligt 3 kap. 16 och 17 §§ KML kan föreläggande utfärdas av länsstyrelsen
om ägaren till ett byggnadsminne försummar vad som åligger honom enligt
skyddsföreskrifterna eller, om det är möjligt, för att återställa en otillåten
ändring av byggnaden. Endast i det sistnämnda fallet får föreläggandet för-
enas med vite.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att länsstyrelsen skall få förena föreläggandet med vite i
båda ovannämnda fall. Möjligheten skall också finnas att i stället begära
särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten.

Ett föreläggande skall enligt vad regeringen föreslår kunna riktas inte bara
mot ägaren av en byggnad som förklarats som byggnadsminne, utan också
mot den som är ansvarig för förvaltningen av ett byggnadsminne.

Regeringen föreslår vidare att ett föreläggande eller ett löpande vite skall
gälla även mot en ny rättighetshavare till fastigheten eller en byggnad på
fastigheten, under förutsättning att anteckning om föreläggandet och vitet
gjorts i fastighets- eller tomträttsboken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (3 kap. 16 och 17 §§ KML).

Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden, m.m.
(proposition 1999/2000:39)

Regeringens förslag

Regeringen lämnar i proposition 1999/2000:39 förslag till en ny författnings-
reglering som gäller registrering av fastigheter. Förslaget innebär att de nya
beteckningarna, nämligen fastighetsregistrets allmänna del och fastighetsre-
gistrets inskrivningsdel, skall föras in i KML (3 kap. 8 och 17 §§ KML).
Dessutom föreslås en i lagen i sak förändrad föreskrift om underrättelse för
anteckning i registret med avseende bl.a. på i vilken del av registret anteck-
ning skall ske (3 kap. 8 § KML). Lagförslaget återfinns i bilaga 3.

Utskottets ställningstagande

Bostadsutskottet har i sitt betänkande 1999/2000:BoU8 anfört att ändringar
bör vidtas i 3 kap. 8 och 17 §§ KML. Av lagtekniska samordningsskäl har
bostadsutskottet genom protokollsutdrag (1999/2000:21.4) överlämnat pro-
position 1999/2000:39 i denna del till kulturutskottet för behandling.

Kulturutskottet tillstyrker att riksdagen antar den i proposition 1999/2000:
39 föreslagna lagändringen (3 kap. 8 och 17 §§ KML).

Rätten att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring (avsnitt 7.4)

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att rätten för var och en att väcka fråga om
byggnadsminnesförklaring inte bör tas bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor vikt att det finns
goda möjligheter för allmänheten att engagera sig i frågor som rör vår kul-
turmiljö, och att rätten att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring inte bör
tas bort.

Utförsel av kulturföremål ur landet (propositionens avsnitt 8)

Grunderna för bestämmelserna (avsnitt 8.2)

Nuvarande ordning

Enligt 5 kap. 8 § KML skall tillstånd till utförsel av kulturföremål ur landet
ges om föremålet inte är av stor betydelse för det nationella kulturarvet.

Kulturarvsutredningens förslag

Kulturarvsutredningen ansåg att de kriterier som bör användas för att avgöra
om ett föremål har stor betydelse för det nationella kulturarvet bör anges i
lag. Vid bedömningen bör enligt utredningen beaktas om föremålet

1. är sällsynt eller särskilt representativt för landets kulturhistoria, varvid
hänsyn skall tas till förekomsten av motsvarande föremål i allmänt tillgängli-
ga samlingar,

2. har ett värdefullt samband med en kulturmiljö av stor betydelse och
lämpligen kan återställas dit,

3. är knutet till en betydelsefull person eller händelse i svensk historia, el-
ler

4. av annan synnerlig anledning bör bevaras i landet.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna om när tillstånd till utförsel
skall lämnas inte bör ändras.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39 (kd) anser i likhet med Kultur-
arvsutredningen att det i lagtexten tydligare bör framgå vad som skall beak-
tas vid bedömningen av ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet.
Regeringen bör enligt motionärerna med utgångspunkt i utredningens förslag
till preciseringar återkomma med förslag till riksdagen i denna fråga (yrkan-
de 4).

Utskottets ställningstagande

Eftersom det är svårt att i en lagtext ange alla fall som är av stor betydelse
för det nationella kulturarvet, skulle en uppställning, i enlighet med vad
utredningen och motionärerna förordar, sannolikt leda till att ett stort antal
bedömningar skulle få göras med ledning av en generellt utformad uppsam-
lingspunkt, ungefär av samma slag som punkt fyra i Kulturarvsutredningens
ovan återgivna förslag. En sådan lösning skulle inte ge den önskade precise-
ringen av rekvisiten. Utskottet anser därför att lagtexten inte bör ges annat
innehåll än den har i dag. Motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 4 avstyrks
således.

Bemyndigande för regeringen (avsnitt 8.3)

Nuvarande ordning

I 5 kap. 4 och 5 §§ KML anges vilka föremål som skall omfattas av till-
ståndsplikt för utförsel av kulturföremål. I lagtexten räknas de svenska och
utländska föremålen upp.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår en lagändring som innebär att föremålen inte anges i lag
utan att regeringen i stället bemyndigas att genom förordning meddela före-
skrifter om vilka föremål som skall vara tillståndspliktiga.

Motionsförslag

I motion 1998/99:Kr38 (v) anser motionärerna att regeringens förslag bör
avslås. De menar att regeringen bör återkomma med förslag till ny lag där
skyddet för kulturföremålen ökas ytterligare i förhållande till vad som gäller
dag (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med vad Riksantikvarieämbetet (RAÄ) anfört i ett
remissyttrande att det inte är någon bra ordning att det skall krävas ett riks-
dagsbeslut varje gång det visar sig att en skyddad föremålskategori behöver
ändras, en ålders- eller värdegräns behöver justeras eller det snabbt bör infö-
ras tillståndsplikt för ett visst slags föremål. Utskottet anser därför att det
viktigt att det införs en ordning som gör det möjligt att snabbt anpassa reg-
lerna till förändrade förhållanden. Regeringens förslag tillgodoser detta öns-
kemål. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag (5 kap. 1
och 3 §§ KML) och avstyrker därmed motion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 1.

Föremålskategorier (avsnitt 8.4)

Nuvarande ordning

När det gäller export av kulturföremål gäller två parallella system för utför-
seltillstånd. Det ena är baserat på KML och gäller utförsel från Sverige. Det
andra baseras på en förordning, (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföre-
mål, som antagits av EG:s råd. Enligt förordningen krävs det en s.k. exportli-
cens för utförsel av vissa kulturföremål från EU.

Föremålskategorierna i de olika systemen skiljer sig åt. EG-kategorierna är
fler och omfattar även andra föremål än reglerna i KML. Åldersgränserna är
också olika och EG-reglernas värdegränser är i de flesta avseenden betydligt
högre.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att en författningsteknisk anpassning till EG:s
systematik bör göras i fråga om föremålskategorierna.

Vidare bör enligt regeringen åldersgränsen för utländska föremål avse fö-
remål som varit i landet mer än 100 år.

Tillståndsplikt bör enligt regeringens bedömning införas för

- vissa arkeologiska föremål som härrör från tiden före år 1650 oavsett
värde,
-
- svenska porträtt som är äldre än 100 år och värda mer än 20 000 kronor,
-
- samlingar av inkunabler och icke tryckt material som är värda mer än
50 000 kronor på i övrigt samma villkor som för de enskilda objekten,
-
- svenska och utländska böcker äldre än 100 år som är värda mer än
10 000 kronor,
-
- utländska kartor som funnits i landet mer än 100 år och svenska kartor
äldre än 100 år som är värda mer än 10 000 kronor,
-
- utländska transportmedel som har funnits i landet mer än 100 år och
svenska transportmedel äldre än 100 år som är värda mer än 50 000 kro-
nor,
-
- svenska föremål som framställts före år 1650 tillverkade av trä, ben, kera-
mik, metall eller textil,
-
- kakelugnar som är mer än 100 år gamla och värda mer än 50 000 kronor.
-
För svenska möbler, speglar och skrin bör enligt regeringen åldersgränsen
justeras till att avse föremål som tillverkats före år 1860.

Regeringen påpekar att ovannämnda beloppsgränser och föremålskategori-
er endast utgör en utgångspunkt för de bedömningar som kommer att göras
vid den senare tidpunkt då beslut om en förordning skall fattas.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) vill, för det fall att deras
yrkande 1 i samma motion om lagstiftning avslås, gå längre än vad regering-
en föreslår och anser att skyddet i en förordning beslutad av regeringen bör
ökas ytterligare genom snävare åldersgränser och lägre värden (yrkande 2).

I motion 1998/99:Kr40 (c) anförs att skydd mot utförsel bör omfatta också
"folkliga" kulturföremål, dvs. föremål som spelat en viktig roll i människors
vardag genom tiderna, t.ex. gamla velocipeder och traktorer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen och Kulturarvsutredningen att regler-
na i KML i materiellt hänseende inte behöver anpassas till EG-reglerna.
Däremot talar, som regeringen påpekar, mycket för en anpassning till EG-
reglerna av bestämmelserna i den kommande förordningen så att samma
systematik kommer att gälla i fråga om indelningen i kategorier. Det blir då
möjligt att samordna ansökningsförfarandena samt prövningen av ansök-
ningarna.

Utskottet anser vidare att den skiss till innehåll i den kommande förord-
ningen som regeringen tecknat utgör en lämplig utgångspunkt i fråga om
vilka föremål som skall vara tillståndspliktiga och vilka belopps- och värde-
gränser som skall gälla. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt följer ut-
vecklingen och noga överväger vilka ändringar i förordningen som behövs
för att det nationella kulturarvet skall kunna skyddas på ett effektivt sätt. D
gäller bl.a. allmogeföremål.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna
1998/99:Kr38 (v) yrkande 2 och 1998/99:Kr40 (c).

Undantag från tillståndsplikten (avsnitt 8.5)

Nuvarande ordning

Enligt 5 kap. 7 § KML får ett kulturföremål föras ut ur landet utan tillstånd i
vissa undantagsfall, t.ex. om föremålets ägare flyttar från Sverige för att
bosätta sig i ett annat land, om föremålet genom arv, testamente eller bodel-
ning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land eller om
föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

För export av kulturföremål till tredje land krävs tillstånd, s.k. EG-licens,
för alla föremål som omfattas av den ovan angivna EG-förordningen.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att tillstånd till utförsel skall krävas även i de situatio
som nu är tillståndsfria, men att tillstånd skall beviljas. Bestämmelserna bör
vidare enligt regeringen förtydligas så att det framgår att tillstånd skall ges
för alla föremål som tillfälligt är i landet, dvs. inte endast för inlånade för
mål.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39 (kd) anser att regeringens förslag
att tillstånd alltid skall krävas bör avslås. Motionärerna instämmer i kritik
som anförts av Lagrådet och påpekar att ett åsidosättande av tillståndskravet,
trots att begärt tillstånd skulle beviljas, utgör varusmugglingsbrott med på-
följder och rättsverkningar som - i vart fall i teorin - kan leda till allvarli
konsekvenser (yrkande 5).

Utskottet ser positivt på att tillståndsplikten blir reglerad på samma sätt i
KML och EG-förordningen. Ett enhetligt system har också den fördelen att
det blir enklare för den enskilde att hålla reda på vilka regler som gäller.
Andra fördelar med den av regeringen förordade lösningen är enligt utskot-
tets uppfattning att man får en bättre kontroll över vilka föremål som förs ut
ur landet och därmed också ökade möjligheter att bedöma om fler kulturfö-
remål bör ges skydd.

Utskottet kan förstå den kritik som Lagrådet och motionärerna framför.
Utskottet har emellertid tagit fasta på Lagrådets uppfattning att det kan förut
sättas att straffet för en ägare som underlåtit att skaffa ett tillstånd, som i
kan vägras honom, i regel kommer att stanna vid penningböter och att ett
förverkande av föremålet får anses uppenbart obilligt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att övervägande skäl talar för
att tillstånd skall krävas även i de situationer som nu är tillståndsfria. Ut-
skottet finner också skäl för att förtydliga bestämmelserna så att det framgår
att tillstånd skall ges för alla föremål som tillfälligt är i landet. Regeringe
förslag tillstyrks således (5 kap. 11 §). Motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 5
avstyrks.

I motion 1998/99:Kr37 (m) anser motionärerna att uttrycket institution i
utlandet, i föreslagna 5 kap. 11 § andra stycket KML, behöver förtydligas.
De gör en jämförelse med hur utförligt en svensk institution definierats i
samma paragraf, nämligen som en offentlig institution här i landet eller en
institution som får bidrag av stat, kommun och landsting (yrkande 7).

Utskottet kan i likhet med motionärerna se en fördel med en precisering,
men har uppfattningen att det skulle vara mycket svårt att finna en definition
som entydigt skulle innefatta alla de institutioner utomlands som man avser.
Utskottet avstyrker därmed motion 1998/99:Kr37 (m) yrkande 7.

Tillståndsprövning (avsnitt 8.6)

Regeringens förslag

I nuvarande 5 kap. 12 § första stycket KML anges vad en ansökan om till-
stånd till utförsel skall innehålla. Regeringen anser att sådana bestämmelser
inte behöver ha lagform utan föreslår att föreskrifter om ansökningarnas
innehåll och handläggningen av dem bör beslutas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen föreslår vidare att en ansökan skall vara fri från avgift och att
ett tillstånd till utförsel skall gälla ett år.

Regeringens bedömning

Regeringen delar inte Kulturarvsutredningens förslag att tillståndsmyndig-
heter bör ges en lagfäst möjlighet att meddela icke-bindande förhandsbesked
om utförseltillstånd i samband med att föremål bjuds ut till försäljning, utan
anser att nuvarande regler skall gälla.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) ställer sig bakom regeringens
förslag att ansökan skall vara avgiftsfri men förutsätter att berörda myndig-
heter kompenseras för bortfallet av intäkter (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att ansökningarnas innehåll och
handläggningen av dem inte behöver regleras i lag utan att regeringen, eller
den myndighet regeringen bestämmer, skall kunna meddela de föreskrifter
som behövs. Utskottet delar vidare regeringens ställningstagande att ansökan
bör vara avgiftsfri och att tillstånd till utförsel skall gälla i ett år.

Av propositionen framgår att regeringens uppfattning är att institutionernas
intäkter kommer att minska med sammanlagt ca 300 000 kronor per år med
anledning av att ansökningarna skall vara avgiftsfria. Är denna uppfattning
riktig blir intäktsminskningen för var och en av institutionerna av så begrän-
sad omfattning att någon kompensation inte synes behövlig. Utskottet avser
dock att följa frågan. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet rege-
ringens förslag (5 kap. 7 § tredje stycket och 13 § KML) och avstyrker mo-
tion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 3.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen vad gäller förhands-
besked.

Överklagande (avsnitt 8.7)

Regeringens bedömning

Regeringen gör i motsats till Kulturarvsutredningen bedömningen att RAÄ
vid överklagande inte bör undantas från kravet på prövningstillstånd i kam-
marrätten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl att undanta RAÄ från kravet
på prövningstillstånd.

Kyrkstäder (propositionens avsnitt 10)

Skyddet för kyrkstäder (avsnitt 10.1)

Allmän bakgrund

En kyrkstad är en samling stugor och stallar uppförda invid kyrkan som
tillfälligt husrum framför allt vid kyrkobesök, men också vid andra tillfällen
då sockenborna hade ärende till kyrkplatsen, som vid marknad, sockenstäm-
ma, ting eller skatteuppbörd. Kyrkstäderna har funnits i Norrland i socknar
med stora avstånd till kyrkan. I Sverige har det funnits ca 70 kyrkstäder,
varav 16 kan sägas vara bevarade.

Kulturarvsutredningen

Kulturarvsutredningen föreslog att bestämmelser om skydd för kyrkstäder
införs i KML. Enligt förslaget skulle kyrkstäderna underhållas så att deras
kulturhistoriska värde inte minskar eller förvanskas. Länsstyrelsen skall
pröva frågor om väsentliga ändringar och en anmälan skall göras dit innan
ägarbyte sker inom en kyrkstad.

Regeringens bedömning

Regeringens bedömning är att utredningens förslag om skydd för kyrkstäder
inte bör genomföras.

Regeringen påpekar att alla kyrkstäder utom en omfattas av någon form av
skydd. Dessutom finner regeringen det tveksamt om ett generellt skydd i
KML skall införas för ett så begränsat bestånd av byggnader som kyrkstäder.
Regeringen anser också att de nuvarande skyddsinstrumenten bör kunna ge
kyrkstäder det skydd som krävs, men påpekar att man noga kommer att följa
hur de olika skyddsinstrumenten kommer till användning. I propositionen
påpekas vidare att i den utredning som skall tillsättas för att utreda och lämn
förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
också bör kunna beaktas bl.a. behovet av skydd för vissa prästgårdar och
ännu oskyddad kyrkostadsbebyggelse.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) anser att riksdagen skall
besluta i enlighet med utredningens förslag (yrkande 5).

I motion 1998/99:Kr39 (kd) föreslår motionärerna att regeringen bör åter-
komma med förslag om att skydda kyrkstäder på samma sätt som de övriga
kyrkliga kulturminnena (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Kyrkstäderna utgör enligt utskottets uppfattning omistliga delar av den kyrk-
liga kulturmiljö i vilken de ingår. Det är därför enligt utskottets bedömning
konsekvent att skydda dem på samma sätt som de kyrkliga kulturminnena.
Utskottet föreslår därför att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till
kompletterande regler i 4 kap. KML om skydd för kyrkstäderna. Vad ut-
skottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 (v)
yrkande 5 och 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen
till känna.

Upphävande av kungliga skrivelser (avsnitt 10.2)

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Kungl. Maj:ts skrivelser den 6 maj 1817
och den 9 november 1949 om förvärv och nyttjande av kyrkstugor bör upp-
hävas.

Bakgrunden till de nämnda skrivelserna var de problem som i början av
1800-talet förekom i form av bl.a. oreglerat byggande, slagsmål, fylleri m.m.
inom kyrkstäderna. Enligt skrivelserna gäller för kyrkstäderna i Norrbottens
och Västerbottens län sammanfattningsvis att inga nya kyrkstugor får uppfö-
ras utan länsstyrelsens tillstånd och att förbud mot handel skall råda förutom
vid marknadstider. Skrivelserna innehåller inte något förbud mot ändring
eller rivning av bebyggelsen.

Vad som regleras i nämnda kungliga skrivelser är sådant som enligt nu
gällande regeringsform skall bestämmas av riksdagen (8 kap. 3 § regerings-
formen).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att skrivelserna bör upphävas.

Kulturminneslagen i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i övrigt till änd-
ringar i KML än att lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2000 i stället
för - som föreslås i propositionen - den 1 januari 2000 och att orden "Statens
konstmuseer", i regeringens förslag till 5 kap. 7 § första stycket, byts ut mot
"Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde".

Övriga frågor

Med hänsyn till de ändringar i KML som regeringen föreslår och som till-
styrks av utskottet krävs vissa följdändringar i lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen.

Av lagtekniska skäl lägger utskottet fram ett eget lagförslag till ovan-
nämnda lag, bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för kulturmiljöarbetet

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 4 god-
känner vad regeringen föreslagit om målen för kulturmiljöarbetet,
(prop. avsnitt 4.3)

2. beträffande övergripande mål för RAÄ

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande fortsatt utredning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr39 yrkande 2 och
1998/99:Kr41, (avsnitt 4.4)

res. 1 (m, kd, c)

4. beträffande nationell stiftelse

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 4, 1998/99:
Kr214 och 1998/99:Kr246,

res. 2 (m, kd, c)

5. beträffande ortnamn

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr215 antar i proposi-
tion 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 1 kap. 4 §, (avsnitt 5.1)

6. beträffande ortnamn som inte längre är i allmänt bruk

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 5, 1998/99:
Kr39 yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 yrkande 6,

res. 3 (m)

7. beträffande överklagande av fornminnesärenden

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser
2 kap. 24 §, (avsnitt 6.2)

8. beträffande anmälningsplikt

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser
3 kap. 6 §, (avsnitt 7.2)

9. beträffande länsstyrelsens skyldigheter vid en väckt fråga om
byggnadsminnesförklaring

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr37 yrkande 6, ,

10. beträffande utvidgning av rätten att utfärda förelägganden
m.m.

att riksdagen

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 3 kap. 16
och 17 §§, (avsnitt 7.3)

dels antar i proposition 1999/2000:39 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 3 kap. 8
och 17 §§,

11. beträffande ett föremåls betydelse för det nationella kultur-
arvet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr39 yrkande 4, (avsnitt 8.2)

res. 4 (kd)

12. beträffande bemyndigande för regeringen att meddela före-
skrifter om tillståndspliktiga föremål

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 1

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 1
och 3 §§,

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950 ) om kulturminnen m.m. i vad avser att 5 kap.
4-6 §§ skall upphöra att gälla, (avsnitt 8.3)

res. 5 (v)

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 2 och
1998/99:Kr40, (avsnitt 8.4)

res. 6 (v) - villk. res. 5

res. 7 (c)

14. beträffande krav på tillstånd

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr39 yrkande 5 antar i
proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 11 §, (avsnitt
8.5)

res. 8 (kd)

15. beträffande uttrycket institution i utlandet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr37 yrkande 7, (avsnitt 8.5)

16. beträffande tillståndsprövning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 3 antar i
proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 7 § tredje stycket
och 13 §, (avsnitt 8.6)

res. 9 (v)

17. beträffande skyddet för kyrkstäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 5
och 1998/99:Kr39 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört, (avsnitt 10.1)

res. 10 (s)

18. beträffande kulturminneslagen i övrigt

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i den mån
förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan med den änd-
ringen att lagen träder i kraft den 1 juli 2000 och att orden "Statens
konstmuseer" i regeringens förslag till 5 kap. 7 § första stycket byts ut
mot "Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde",

19. beträffande ändringar i lagen om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom EU

att riksdagen antar i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade ly-
delse avseende vissa följdändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen.

Stockholm den 4 april 2000

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Agneta
Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson
(s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen
(v), Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta
Sellén (c), Hillevi Larsson (s), Anne-Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjern-
berg (kd).

Reservationer

1. Fortsatt utredning (mom. 3)

Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström
(kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och
Gunilla Tjernberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behov av fortsatt utred-
ning som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1998/99:Kr41
(s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion 1998/99:Kr39 (kd) yr-
kande 2 att det är av stor vikt att den särskilda utredaren som skall tillkalla
sitt arbete med att låta byggnadsminnesförklaringar omfatta även lösöre,
beaktar såväl bevarande- som äganderättsaspekten. Utskottet vill vidare
understryka att utredningen bör genomföras skyndsamt.

När det gäller - - - (= utskottet 8 rader) - - - som är möjlig.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr41 (s)
och med anledning av motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fortsatt utredning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr39 yrkande 2 och
med avslag på motion 1998/99:Kr41 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört, (avsnitt 4.4)

2. Nationell stiftelse (mom. 4)

Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström
(kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och
Gunilla Tjernberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behov av fortsatt utred-
ning som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(m) avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det tillkännagivande till regeringen som riksdagen gjor-
de år 1992, att inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltnin
snarast möjligt blir föremål för ingående överväganden, skall följas. Utskot-
tet föreslår därför i likhet med motionärerna bakom motionerna
1998/99:Kr37 (m) yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och 1998/99:Kr246 (m) att
regeringen ges i uppdrag att utreda och förelägga riksdagen förslag om in-
rättandet av en nationell stiftelse, liknande National Trust i Storbritannien.
Utredningen i frågan skulle kunna ske inom ramen för den nu planerade
utredningen om förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av ovannämnda motioner
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande nationell stiftelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 4,
1998/99:Kr214 och 1998/99:Kr246 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. Ortnamn som inte längre är i allmänt bruk (mom. 6)

Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker (al-
la m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken En regel om hänsyn för
ortnamn som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 6" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m)
yrkande 5 uppmärksamma att den digitala karttekniken kan erbjuda nya
möjligheter att bevara och dokumentera alternativa namnformer och t.ex.
gårdsnamn, även om de inte längre är i allmänt bruk. På så sätt kan man på
ett lättillgängligt sätt komplettera de uppgifter som de vanliga kartorna inne-
håller. Utskottet anser i likhet med motionärerna att Lantmäteriverket bör få i
uppdrag att skapa en sådan digital ortnamnsbank. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr37 (m) yrkande 5 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ortnamn som inte längre är i allmänt bruk

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr37 yrkande 5 och
med avslag på motionerna 1998/99:Kr39 yrkande 3 och 1999/2000:
Kr313 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,

4. Ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet
(mom. 11)

Inger Davidson, Dan Kihlström och Gunilla Tjernberg (alla kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grunderna för bestäm-
melserna som börjar med "Eftersom det" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Kulturarvsutredningen och motionärerna bak-
om motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 4 att det i lagtexten tydligare än i dag
bör framgå vad som skall beaktas vid bedömningen av ett föremåls betydelse
för det nationella kulturarvet. Utskottet anser därför att regeringen, med
utgångspunkt från utredningens förslag till preciseringar, bör återkomma
med förslag till riksdagen i denna fråga. Vad utskottet anfört bör riksdagen
med anledning av ovannämnda motion som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr39 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, (avsnitt 8.2)

5. Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
tillståndspliktiga föremål (mom. 12)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Bemyndigande för
regeringen som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i likhet med vad som gäller i dag i lag skall anges
vilka svenska och utländska kulturföremål som får föras ut ur landet. Rege-
ringen har motiverat sitt förslag att föra över bestämmelserna i en förordning
med att det går snabbare att ändra i en förordning än i en lag. Utskottet anser
att snabbhet och effektivitet i statsförvaltningen alltid måste vägas mot mål-
sättningarna om rättssäkerhet och demokrati. Det skall enligt utskottets upp-
fattning finnas synnerligen starka skäl för att göra avkall på kraven på rätts-
säkerhet och demokrati. Utskottet anser att några sådana skäl inte föreligger
när det gäller att reglera vilka kulturföremål som skall skyddas mot utförsel
ur landet. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till ändringar i KML
i dessa delar. Utskottet anser i stället att regeringen skall återkomma med
förslag till ny lag där skyddet för de svenska kulturföremålen ökas genom
snävare åldersgränser och lägre värden. Vad utskottet anfört om nytt förslag
från regeringen bör riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 (v)
yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bemyndigande för regeringen att meddela före-
skrifter om tillståndspliktiga föremål

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 yrkande 1

dels avslår i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 1
och 3 §§,

dels avslår i proposition 1998/99:114 framlagt förslag att lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 4-6 §§ skall
upphöra att gälla,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nytt förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m., (avsnitt 8.3)

6. Föremålskategorier (mom. 13)

Under förutsättning av avslag på reservation 5

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Föremålskategorier som
börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "1998/99:Kr40 (c)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v)
gå längre än vad regeringen föreslår och anser att skyddet för de svenska
kulturföremålen bör ökas ytterligare. Detta bör enligt utskottet ske genom
snävare åldersgränser och lägre värden. Utskottet anser att rädslan för att det
skall bli för många ansökningar att pröva inte får bestämma värdegränserna.
Utskottet vill vidare understryka att även föremål av lägre ekonomiskt värde
kan ha stor betydelse för kulturarvet. Regeringen bör vid den senare tidpunkt
då beslut om en förordning skall fattas beakta utskottets synpunkter. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38
(v) yrkande 2 och 1998/99:Kr40 (c) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 2
och 1998/99:Kr40 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört, (avsnitt 8.4)

7. Föremålskategorier (mom. 13)

Birgitta Sellén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Föremålskategorier som
börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "1998/99:Kr40 (c)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr40 (c)
att skydd mot utförsel bör omfatta också "folkliga" kulturföremål, dvs. före-
mål som spelat en viktig roll i människors vardag genom tiderna. Känne-
tecknande för många av dessa kulturföremål, och i synnerhet de yngre, är att
de inte värderas lika högt som andra kulturföremål. Det gäller t.ex. gamla
velocipeder och traktorer. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning
av motion 1998/99:Kr40 (c) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr40 och med avslag
på motion 1998/99:Kr38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört, (avsnitt 8.4)

8. Krav på tillstånd (mom. 14)

Inger Davidson, Dan Kihlström och Gunilla Tjernberg (alla kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Undantag från till-
ståndsplikten (avsnitt 8.5) som börjar med " Utskottet ser" och slutar med "5
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med regeringen att bestämmelserna i KML bör
förtydligas så att det framgår att tillstånd skall ges för alla föremål som til
fälligt är i landet, dvs. inte endast för inlånade föremål.

Utskottet instämmer i den kritik av regeringens förslag om tillståndskrav
som anförts av Lagrådet och som motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39
(kd) yrkande 5 ansluter sig till. Förslaget innebär att ett åsidosättande av et
sådant tillståndskrav, trots att begärt tillstånd skall beviljas, utgör va-
rusmugglingsbrott med påföljder och rättsverkningar som - i vart fall i teorin
- kan leda till allvarliga konsekvenser. Med hänvisning härtill talar enligt
utskottets uppfattning övervägande skäl mot regeringens förslag att tillstånd
alltid skall krävas, varför det bör avslås av riksdagen.

Riksdagen bör således med bifall till motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 5
anta regeringens förslag till 5 kap. 11 § punkterna 2-5 och reservanternas
förslag till lydelse i vad avser paragrafen i övrigt.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande krav på tillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr39 yrkande 5 antar i
proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 11 § första
stycket punkterna 2-5 och andra stycket samt antar som Reservanter-
nas förslag betecknade lydelse i vad avser 11 § i övrigt, (avsnitt 8.5)

Regeringens förslag
Reservanternas förslag
5 kap.

11 §
Även om ett föremål är av stor
betydelse för det nationella kulturar-
vet skall tillstånd till utförsel ges om
Ett kulturföremål får föras ut ur
landet utan tillstånd, om
1. ägaren flyttar från Sverige för
att bosätta sig i ett annat land,
1. föremålets ägare flyttar från
Sverige för att bosätta sig i annat
land,
2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en
enskild person som är bosatt i annat land,
3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller e
institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det
skall föras tillbaka till Sverige,
4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med
offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige, eller
5. föremålet tillfälligt är i landet.
Även om ett föremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet får
tillstånd till utförsel ges om föremålet förvärvats av en institution i utlande
9. Tillståndsprövning (mom. 16)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del under rubriken Tillståndsprövning som börjar med "Av pro-
positionen" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i den del som bl.a. avser
avgiftsfri ansökan om tillstånd till utförsel (5 kap. 7 § tredje stycket och 13
KML). Av propositionen framgår att regeringens uppfattning är att institu-
tionernas intäkter kommer att minska med sammanlagt ca 300 000 kronor
per år med anledning av att ansökningarna skall vara avgiftsfria. Utskottet
förutsätter i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) yr-
kande 3 att berörda myndigheter kompenseras för bortfallet av de intäkter
som försvinner med anledning av de avgiftsfria ansökningarna. Vad utskottet
anfört bör riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 3
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande tillståndsprövning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 yrkande 3

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-
ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 7 §
tredje stycket och 13 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
(avsnitt 8.6)

10. Skyddet för kyrkstäder (mom. 17)

Åke Gustavsson, Agneta Ringman, Eva Arvidsson, Paavo Vallius, Lars
Wegendal och Hillevi Larsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kyrkstäder som börjar
med "Kyrkstäderna utgör" och slutar med "till känna" bort ha följande lydel-
se:

Utskottet vill understryka att kyrkstäderna utgör en värdefull del av vårt
kulturarv och att det är angeläget att de skyddas och bevaras. Utskottet vill
samtidigt påpeka, i likhet med regeringen, att alla kyrkstäder utom en om-
fattas av någon form av skydd, och att skydd för samtliga kyrkstäder kan
skapas genom kommunal plan eller byggnadsminnesförklaring. Dessutom
ställer sig utskottet tveksamt till om ett generellt skydd i KML skall införas
för ett så begränsat bestånd av byggnader som kyrkstäderna utgör. Utskottet
anser vidare att man bör avvakta med ett ställningstagande till dess att den
utredning är klar som skall tillsättas för att utreda och lämna förslag om ett
förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I den utredningen
skall även beaktas behovet av skydd för vissa prästgårdar och ännu oskyddad
kyrkostadsbebyggelse. Men hänvisning till det anförda och då utredningens
arbete inte bör föregripas avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Kr38 (v)
yrkande 5 och 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande skyddet för kyrkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 5 och 1998/99:
Kr39 yrkande 6, (avsnitt 10.1)

Särskilt yttrande

Målen för kulturmiljöarbetet (mom. 1)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anför:

Vi har i motion Kr38 (v) föreslagit vissa ändringar i förhållande till de mål
för kulturmiljöarbetet som förelagts riksdagen av regeringen. Vi har valt att
inte reservera oss till förmån för vårt motionsyrkande, eftersom vi hyser
förhoppningen att regeringen i kommande regleringsbrev och Riksantikva-
rieämbetet i sin information till kommunala instanser, organisationer m.fl. på
ett tydligt sätt kommer att klargöra att det tredje delmålet om allas förståels
delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön verkligen inbegri-
per alla, så att människor oavsett kön, generation, klass, funktionshinder osv.
kommer att känna igen sig i det gemensamma kulturarvet.

På samma sätt utgår vi från att det klart kommer att framgå av reglerings-
brev och RAÄ:s information att alla befolkningsgrupper i landet inkluderas i
det femte delmålet om nationell och internationell solidaritet och respekt
inför olika gruppers kulturarv.

I propositionen 1998/99:114 framlagda lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

dels att 5 kap. 4-6, 8, 12 och 14 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3 och 10 §§ skall utgå,

dels att i 3 kap. 2, 3, 10, 11, 14, 15 och 18 §§ ordet "skyddsföreskrifter" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "skyddsbestämmelser" i motsvaran-
de form,

dels att 5 kap. 11 och 13 §§ skall betecknas 5 kap. 12 och 8 §§,

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 24 §, 3 kap. 6, 16, 17 och 19 §§ samt 5 kap. 1, 3,
7, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 8 § skall sättas närmast före 5 kap.
7 §,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 4 §, 5 kap. 11 oc
13 §§ samt närmast före 1 kap. 4 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.

2 §1
I denna lag finns bestämmelser om
fornminnen, byggnadsminnen och
kyrkliga kulturminnen samt om
utförsel av kulturföremål ur landet.
I denna lag finns bestämmelser om
ortnamn, fornminnen, byggnads-
minnen och kyrkliga kulturminnen
samt om utförsel och återlämnande
av kulturföremål.
Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet.
Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndig-
het enligt denna lag.

God ortnamnssed
4 §

Vid statlig och kommunal verk-
samhet skall god ortnamnssed iakt-
tas. Detta innebär att

- hävdvunna ortnamn inte ändras
utan starka skäl,

- ortnamn i övrigt stavas enligt
vedertagna regler för språkriktighet,
om inte hävdvunna stavningsformer
talar för annat,

- påverkan på hävdvunna namn
beaktas vid nybildning av ortnamn,
och
1 Senaste lydelse 1997:1162.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

- svenska, samiska och finska
namn så långt möjligt används sam-
tidigt på kartor samt vid skyltning
och övrig utmärkning i flerspråkiga
områden.

Namn som godkänts för offentlig
kartproduktion skall även i andra
sammanhang användas i sin god-
kända form.

2 kap.

24 §2
Beslut av länsstyrelsen överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol när
det gäller

1. fastställelse av gränserna för ett
fornlämningsområde enligt 2 §,

2. särskilda ordningsföreskrifter
enligt 9 §,

3. fridlysning enligt 9 § eller

4. tillstånd att medföra och an-
vända metallsökare enligt 20 §.
Beslut av Riksantikvarieämbetet
eller länsstyrelsen enligt detta ka-
pitel överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol, om inte annat följer
av andra stycket eller 25 §. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklagan-
de till kammarrätten.

Beslut av Riksantikvarieämbetet
enligt 16 § överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut av Riksantikvarieämbetet
enligt 17 § överklagas hos rege-
ringen.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel
av länsstyrelsen eller Riksantikva-
rieämbetet får överklagas hos rege-
ringen, om inte annat följer av 25 §.

Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket, 9 §
första-fjärde styckena och 12 § andra stycket.

3 kap.

6 §
Om en byggnad kan antas komma
i fråga som byggnadsminne, får
länsstyrelsen, utan att fråga väckts
om byggnadsminnesförklaring, för-
ordna att anmälan till länsstyrelsen
skall göras, innan byggnaden rivs
eller ändras på ett sätt som väsentligt
minskar dess kulturhistoriska värde.
Om en byggnad kan antas komma
i fråga som byggnadsminne får
länsstyrelsen förordna att anmälan
till länsstyrelsen skall göras innan
byggnaden rivs eller ändras på ett
sätt som väsentligt minskar dess
kulturhistoriska värde (anmälnings-
plikt).
Länsstyrelsen skall inom en må-
nad från det anmälningen kom in dit
avgöra om den skall ta upp fråga om
byggnadsminnesförklaring av den
berörda byggnaden. Under denna
frist får den anmälda åtgärden inte
vidtas utan att länsstyrelsen har
medgett det.
Länsstyrelsen skall inom en må-
nad från det anmälan kom in dit
avgöra om den anmälda åtgärden
skall få vidtas eller förbjudas enligt
5 §. Under denna tid får den anmälda
åtgärden inte vidtas utan att länssty-
relsen har medgett det.

2 Senaste lydelse 1995:72.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

16 §
Om ägaren till ett byggnadsminne
försummar det som åligger honom
enligt skyddsföreskrifterna, får läns-
styrelsen förelägga honom att inom
viss skälig tid vidta nödvändiga
åtgärder. Föreläggandet får inte
omfatta åtgärder som med hänsyn
till byggnadens användning och
omständigheterna i övrigt är oskä-
ligt betungande. Om föreläggandet
inte följs, får länsstyrelsen utföra
åtgärderna på ägarens bekostnad.
Länsstyrelsen får förelägga den
som är ansvarig för förvaltningen av
ett byggnadsminne att vidta rättelse
eller avbryta pågående åtgärder för
att säkerställa efterlevnaden av
skyddsbestämmelser och beslut en-
ligt detta kapitel. Ett sådant föreläg-
gande får förenas med vite.

I de fall som avses i första stycket
får länsstyrelsen i stället hos krono-
fogdemyndigheten begära särskild
handräckning enligt lagen (1990:
746) om betalningsföreläggande och
handräckning mot den som ansvarar
för förvaltningen av ett byggnads-
minne.

17 §3
Om ett byggnadsminne har änd-
rats i strid mot meddelade skyddsfö-
reskrifter, får länsstyrelsen föreläg-
ga ägaren att återställa ändringen
om det är möjligt. Ett sådant före-
läggande får förenas med vite.

Om en länsstyrelse har meddelat
ett föreläggande eller förbud mot
någon i egenskap av ägare till en
fastighet, tomträttshavare eller äga-
re till en byggnad på mark som
tillhör någon annan, får länsstyrel-
sen sända beslutet till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i fastig-
hetsboken eller tomträttsboken. Är
föreläggandet förenat med löpande
vite, skall även detta antecknas. Den
som senast sökt lagfart eller inskriv-
ning av förvärv av tomträtt skall, om
den sökande inte är föreläggandets
eller förbudets adressat, av inskriv-
ningsmyndigheten genast i rekom-
menderat brev underrättas om an-
teckningen.

3 Senaste lydelse 1994:1425.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Kronofogdemyndigheten får med-
dela särskild handräckning för att
avbryta pågående förstörelse av ett
byggnadsminne eller för att åter-
ställa det. Även i annat fall får hand-
räckning beslutas, om det behövs för
att bestämmelse i detta kapitel skall
efterlevas.

Har anteckning gjorts, gäller fö-
reläggandet eller förbudet mot ny
ägare av egendomen. Har den nya
ägaren förvärvat egendomen genom
köp, byte eller gåva och utgör egen-
domen fastighet eller tomträtt, gäller
även löpande vite mot den nya äga-
ren räknat från tidpunkten för ägan-
derättsövergången. Annat vite gäller
inte mot en ny ägare av egendomen,
men länsstyrelsen får sätta ut nytt
vite för den ägaren. Löpande vite
som avser en viss period får tas ut
endast av den som var ägare vid
periodens början.
Ansökan om handräckning får gö-
ras av länsstyrelsen. I fråga om
sådan handräckning finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Har ett antecknat föreläggande
eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller har
den åtgärd som avses med föreläg-
gandet vidtagits eller har ändamålet
med föreläggandet eller förbudet
förlorat sin betydelse, skall länssty-
relsen så snart den fått vetskap om
förhållandet anmäla detta till in-
skrivningsmyndigheten för bortta-
gande av anteckningen.

19 §4
Beslut av länsstyrelsen överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol när
det gäller

1. byggnadsminnesförklaring en-
ligt 1 §,
Beslut av länsstyrelsen enligt
detta kapitel överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
2. skyddsföreskrifter enligt 2 §,

3. förbud mot åtgärder enligt 5 §,

4. anmälningsplikt enligt 6 §,

5. deposition enligt 12 § första
stycket,

6. tillstånd eller villkor för till-
stånd enligt 14 §,

7. jämkning av skyddsföreskrifter
eller hävande av byggnadsmin-
nesförklaring enligt 15 § första
stycket,

8. dokumentation enligt 15 §
tredje stycket,

9. föreläggande enligt 16 § eller

10. föreläggande enligt 17 § första
stycket.

4 Senaste lydelse 1995:72.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Länsstyrelsens beslut att inte förklara en byggnad för byggnadsminne får
överklagas endast av Riksantikvarieämbetet.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

5 kap.

1 §
Äldre svenska och utländska kul-
turföremål som anges i detta kapitel
och som är av stor betydelse för det
nationella kulturarvet, får inte föras
ut ur landet utan särskilt tillstånd.
Äldre svenska och utländska kul-
turföremål som kan vara av stor be-
tydelse för det nationella kulturarvet,
får inte föras ut ur landet utan sär-
skilt tillstånd.
3 §
Den som vill föra ut ett kultur-
föremål ur landet skall ha tillstånd
till utförseln, om föremålet är av det
slag som anges i 4 och 5 §§.
Regeringen får meddela före-
skrifter om vilka kulturföremål som
inte får föras ut ur landet utan sär-
skilt tillstånd.
7 §
Ett kulturföremål får föras ut ur
landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från
Sverige för att bosätta sig i annat
land,

2. föremålet genom arv, testa-
mente eller bodelning har förvärvats
av en enskild person som är bosatt i
annat land,

3. föremålet förs ut ur landet av en
offentlig institution här i landet eller
en institution som får bidrag av stat,
kommun eller landstingskommun och
det skall föras tillbaka till Sverige,
Frågor om tillstånd till utförsel
skall prövas av Kungl. biblioteket,
Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet,
Statens konstmuseer eller Stiftelsen
Nordiska museet (tillståndsmyndig-
heter) enligt den fördelning som
regeringen bestämmer.

Ansökningarna skall ges in till
Riksantikvarieämbetet.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om ansök-
ningsförfarandet.

4. föremålet förs ut av en enskild
person för att användas i samband
med offentlig kulturverksamhet och
det skall föras tillbaka till Sverige
eller

5. föremålet är tillfälligt inlånat
från utlandet.

9 §
Frågor om tillstånd till utförsel
skall prövas av kungl. biblioteket,
riksantikvarieämbetet, riksarkivet,
statens konstmuseer eller Stiftelsen
Nordiska museet (tillståndsmyndig-
heter).
Den som söker tillstånd skall på
begäran av tillståndsmyndigheten
ställa föremålet till myndighetens
förfogande för granskning.
För varje slag av föremål som an-
ges i 4 och 5 §§ föreskriver rege-
ringen vilken tillståndsmyndighet
som skall pröva ansökan om till-
stånd.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
Ansökan om tillstånd skall ges in
till Riksantikvarieämbetet. Om det
med stöd av 9 § har föreskrivits att
ansökningen skall prövas av annan
tillståndsmyndighet, skall ansök-
ningen överlämnas till denna.
Tillstånd till utförsel skall ges, om
föremålet inte är av stor betydelse
för det nationella kulturarvet.

11 §

Även om ett föremål är av stor
betydelse för det nationella kulturar-
vet skall tillstånd till utförsel ges om

1. ägaren flyttar från Sverige för
att bosätta sig i ett annat land,

2. föremålet genom arv, testa-
mente eller bodelning har förvärvats
av en enskild person som är bosatt i
annat land,

3. föremålet förs ut ur landet av en
offentlig institution här i landet eller
en institution som får bidrag av stat,
kommun eller landstingskommun och
det skall föras tillbaka till Sverige,

4. föremålet förs ut av en enskild
person för att användas i samband
med offentlig kulturverksamhet och
det skall föras tillbaka till Sverige,
eller

5. föremålet tillfälligt är i landet.

Även om ett föremål är av stor
betydelse för det nationella kulturar-
vet får tillstånd till utförsel ges om
föremålet förvärvats av en institution
i utlandet.

13 §

Ett tillstånd till utförsel gäller i ett
år från dagen för beslutet.
-------------------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2. Beslut om tillstånd till utförsel av kulturföremål som har meddelats innan
denna lag trätt i kraft gäller inte efter utgången av år 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenhe-
ter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §1
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och pro-
dukter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithands-
kar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 §
tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att
djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för män-
niskor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga,
att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för
införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och
utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga va-
ror.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1 Senaste lydelse 1999:57.

Utskottets förslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenhe-
ter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Utskottets förslag
3 §1
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och pro-
dukter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithands-
kar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
8. kulturföremål som avses i 5
kap. lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 §
tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att
djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för män-
niskor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga,
att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för
införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och
utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga va-
ror.
___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 Senaste lydelse 1999:1330.

I proposition 1999/2000:39 framlagt lagförslag 2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

dels att i 3 kap. 17 §1 orden "fastighetsboken eller tomträttsboken" skall
bytas ut mot "fastighetsregistrets inskrivningsdel",

dels att 3 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.

8 §
Länsstyrelsen skall för anteckning
i fastighetsboken ofördröjligen un-
derrätta inskrivningsmyndigheten,
Länsstyrelsen skall för anteckning
i fastighetsregistrets allmänna del
eller för borttagande av en tidigare
gjord anteckning genast underrätta
lantmäterimyndigheten,
1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för
byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,
2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,
3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts,
eller
4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

-------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.