I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag
under utgiftsområde 4 Rättsväsendet samt ett antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för utgiftsområdet
som uppgår till totalt drygt 22 667 miljoner kronor. De tyngsta
anslagsposterna är polisväsendet (12 048 miljoner kronor), domstolsväsendet
(3 359 miljoner kronor) och kriminalvården (3 820 miljoner kronor).
Utskottet tillstyrker också några lagförslag som läggs fram i
propositionen. Här föreslås ändringar i brottsbalken och lagen (1999:568)
om utlandsstyr- kan inom Försvarsmakten som bl.a. innebär att svensk
domstol skall vara oinskränkt behörig att döma enligt svensk lag för alla
slags brott som har begåtts utom riket av en person som tillhör polisens
utlandsstyrka. De nya reglerna, som föreslås träda i kraft den 1 januari
2000, är en följd av att Rikspolisstyrelsen tar över huvudmannaskapet för
polispersonal som tjänst- gör i internationella fredsfrämjande insatser.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om en ändring i
jordabalken med innebörd att regeringen bestämmer
inskrivningsmyndigheternas verksamhetsområden. Också denna ändring föreslås
träda i kraft vid årsskiftet. Förslaget är en följd av regering- ens
förslag att inskrivningsverksamheten vid landets tingsrätter skall kon-
centreras till sju tingsrätter, vilket utskottet också tillstyrker.
I ärendet tar utskottet också ställning för ett principförslag om att
boupp- teckningsverksamheten vid de allmänna domstolarna skall föras över
till skatteförvaltningen. Ett omfattande lagstiftningsarbete behövs dock
innan denna nyordning kan träda i kraft.
I ärendet behandlar utskottet också som redan framgått ett stort antal mo-
tionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden. Härtill kommer
ett yrkande som väckts under ärendets beredning i utskottet. Yrkandena
behandlar i första hand frågor som rör resurser samt organisationsfrågor
och mål- och prioriteringsfrågor för myndigheterna inom rättsväsendet.
Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.
I ärendet föreligger reservationer och särskilda yttranden från samtliga
partier utom Socialdemokraterna. Sammanlagt handlar det om 33 reservatio-
ner och 12 särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 4 Rättsväsendet har regeringen
föreslagit att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars-
makten,
3. lag om ändring i jordabalken,
dels
4. godkänner att inskrivningsverksamheten koncentreras till sju inskriv-
ningsmyndigheter,
5. godkänner att den minsta tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt eller
länsrätt ändras från ett år till två år,
6. godkänner att bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsvä-
sendet till skatteförvaltningen,
dels
7. för budgetåret 2000 anvisar anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
enligt följande uppställning (i tkr):
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A 1 Polisorganisationen ramanslag 11 506
881 A 2 Säkerhetspolisen ramanslag 540 747 B 1 Åklagarorganisationen
ramanslag 694 997 B 2 Ekobrottsmyndigheten ramanslag 250 933 C 1
Domstolsväsendet m.m. ramanslag 3 358 956 D 1 Kriminalvården ramanslag 3
820 254 E 1 Kronofogdemyndigheterna ramanslag 1 341 739 F 1
Brottsförebyggande rådet ramanslag 50 005 F 2 Rättsmedicinalverket
ramanslag 183 549 F 3 Gentekniknämnden ramanslag 2 601 F 4
Brottsoffermyndigheten ramanslag 14 940 F 5 Ersättning för skador på grund
av brott ramanslag 74 500 F 6 Rättshjälpskostnader m.m. ramanslag 802 396 F
7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. ramanslag 10 399 F 8 Avgifter
till vissa internationella samman- slutningar ramanslag 6 606 F 9 Bidrag
till brottsförebyggande arbete ramanslag 7 600 Summa
22 667 103
Regeringens lagförslag, se bilaga 1.
Motionerna, m.m.
För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se bilaga 2. Under ären-
dets beredning i utskottet har företrädare för Moderata samlingspartiet
yrkat att riksdagen beslutar ett tillkännagivande av innebörden att
regeringen i samband med vårens tilläggsproposition lägger förslag till hur
finansiering bör ske av en omskolning av officerare till poliser. Utskottet
behandlar detta yrkande i avsnittet rörande Polisväsendet.
Inledning
1999/2000:Ju220 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snabbt verk-
ställa en översyn och förbättring av kärnversamheten i syfte att den
statliga kärnverksamheten kan upprätthållas i alla delar av landet.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utfärda tydliga riktlinjer och genomföra uppföljningar vid
större omorganisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen till riksdagen skall återkomma med förslag till
hur kvalitetsmått i rättsväsendet kan utvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen årligen får en redovisning av rättsväsendets kost-
nadsutveckling.
Utgiftsramen och anslagen
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftigt förstärkta resurser till polis och rättsvårdande
myndighe- ter.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
11. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
4 Rättsväsendet enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag
Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 20 B 1
Åklagarorganisationen 694 997 + 6 C 1 Domstolsväsendet m.m. 3 358 956 + 100
F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 16 F 6 Rättshjälpskostnader 802 396 + 5
Summa för utgiftsområdet
+ 192 1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmänhetens tillgång till polis och lokala
tingsrätter.
1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett stärkt rättsväsende.
1999/2000:Ju902 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser
till rättsväsendet.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av rättsväsendet,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalvårdens programverksamhet.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att anställa fler poliser och civilanställda inom
poli- sen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Brottsoffermyndighetens arbetssituation,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kompetent personal inom kriminalvården,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla brotts- och missbruksrelaterade påverkansprogram
vid häkten, anstalter och inom frivården samt att tillskapa resurser och
per- sonal som möjliggör genomförandet av rehabilitering,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förstärka instrumenten för att uppnå målet drogfria
anstalter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anpassa kriminalvården så att barn inte ofrivilligt fråntas
rätten att hålla en kontinuerlig kontakt och gemenskap med sina föräldrar
då dessa vistas på anstalt,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kampanjen Föräldrar är samhällets viktigaste brottsförebyg-
gande resurs genomförs,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det brottsförebyggande arbetet i kommunerna,
40. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
för- slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4
Rättsväsen- det enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag
Anslagsförändring A 1 Polisväsendet 11 506 881 + 180 000 B 1
Åklagarväsendet 694 997 + 30 000 C 1 Domstolsväsendet 3 358 956 + 40 000 D
1 Kriminalvården 3 820 254 + 30 000 F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 3
000 F 9 Brottsförebyggande arbete 7 600 + 37 000 Summa för utgiftsområdet
22 667 103 + 320 000 1999/2000:Ju909 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
enligt följande upp- ställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag
Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 65 000 C 1
Domstolsväsendet m.m. 3 358 956 + 225 000 D 1 Kriminalvården 3 820 254 +
185 000 Summa för utgiftsområdet 22 667 103 + 475 000 1999/2000:Ju910 av
Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas
6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminella mc-gäng,
14. att riksdagen beslutar att upphäva rättshjälpslagen (1996:1619) så att
den allmänna rättshjälpen återställs till vad som gällde före den 1
december 1997,
15. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
för- slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4
Rättsväsen- det enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag
Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 20 000 B 1
Åklagarorganisationen 694 997 + 6 000 C 1 Domstolsväsendet 3 358 956 + 100
000 F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 16 000 F 6 Rättshjälpskostnader 802
396 + 50 000 Summa för utgiftsområdet 16 378 170 192 000 1999/2000:Ju911 av
Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av poliser och civilanställd personal,
7. att riksdagen till anslaget A 1 Polisorganisationen för budgetåret 2000
anvisar 156 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 11
662 881 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förstärkt åklagarorganisation,
9. att riksdagen till anslaget B 2 Åklagarorganisationen för budgetåret
2000 anvisar 17 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
711 997 000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Ekobrottsmyndigheten, ekoutbildning m.m.,
11. att riksdagen till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten för budgetåret
2000 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
265 933 000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av domstolarnas budget,
15. att riksdagen till anslaget C 1 Domstolsväsendet för budgetåret 2000
anvisar 106 120 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 3 465
076 000 kr,
18. att riksdagen till anslaget E 1 Kronofogdemyndigheten för budgetåret
2000 anvisar 20 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 1 321 739 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att meningsfull kriminalvård, farlighetsbedömningar m.m. förut-
sätter tillräckliga resurser,
20. att riksdagen till anslaget D 1 Kriminalvården för budgetåret 2000 an-
visar 200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 020
254 000 kr,
23. att riksdagen till anslaget F 2 Rättsmedicinalverket för budgetåret
2000 anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
188 549 000 kr.
Polisväsendet
1999/2000:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.
1999/2000:Ju204 av Stefan Hagfeldt och Gunnar Axén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ytterligare resurser till polisen.
1999/2000:Ju205 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurs-
förstärkning till polisen.
1999/2000:Ju209 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gles-
bygdsfaktor vid fördelning av polisresurser.
1999/2000:Ju210 av Anders Sjölund (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser
till polisstyrelsen i Västerbotten.
1999/2000:Ju212 av Ingvar Eriksson och Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spåra och effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förstärka kontrollen vid våra gränser i syfte att förhindra
ille- gal vapeninförsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökning av polisens personella och materiella resurser.
1999/2000:Ju216 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade polisresurser till Stockholms län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda resurser för att kunna prioritera åtgärder mot
ungdoms- brottsligheten i Stockholms län.
1999/2000:Ju217 av Agne Hansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen och förstärkningen av polis och rättsvårdande myn-
digheter i Kalmar län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgång till polis och särskild glesbygdsfaktor för bl.a.
Kalmar län vid fördelningen av polisresurser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat skydd för de mindre post- och bankkontoren i bl.a. Kalmar
län,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sådan direktivgivning från regeringen till Rikspolisstyrelsen
att polisens och de rättsvårdande myndigheternas resurser i Kalmar län för-
stärks.
1999/2000:Ju227 av Margareta Cederfelt (m) vari yrkas att riksdagen beslu-
tar att utöka polisutbildningen i Stockholm i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1999/2000:Ju230 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist.
1999/2000:Ju232 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småbrottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lagen i syfte att lagen skrivs klarare så att det
blir lättare för polis och åklagare att ingripa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisers närvaro i samhället.
1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öronmärkta pengar till polisen.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om orimligt långa handläggningstider inom rättsväsendet och de
rättsvårdande myndigheterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgad samverkan mellan rättsväsendets aktörer,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgång till polis och om en särskild glesbygdsfaktor vid
tilldel- ning av polisresurser,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende reservpoliser,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat skydd för de mindre post- och bankkontoren,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist skall
vara vid RPS.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nationella insatsstyrkan läggs under Rikspolisstyrelsen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter och den nationella
insatsstyrkan som resurs i bekämpningen av organiserad brottslighet.
1999/2000:T401 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prioritera trafiknykterheten högre.
1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större andel av polisresurserna till Stockholms län.
Åklagarväsendet
1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett sammanhållet
åklagar- väsende enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att sammanföra anslagen B 1 och B 2 inom ut-
giftsområde 4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordning av Ekobrottsmyndighetens personal- och ekono-
miadministration under Riksåklagaren.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att knyta åklagarna till vissa tingsrätter.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Ekobrottsmyndigheten skall utreda citesbrott och allvarliga
miljöbrott.
1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöåklagare.
Domstolsväsendet
1999/2000:Ju401 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om länsrätters bristande handikappanpassning.
1999/2000:Ju402 av Inger René och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att Strömstads tingsrätt inte läggs ned.
1999/2000:Ju403 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om
nämndemannakårens representativitet.
1999/2000:Ju404 av Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att behålla de
små tingsrätterna.
1999/2000:Ju405 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nämndemannauppdrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vittnens ekonomiska ersättning.
1999/2000:Ju406 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrat ersättningssystem för
nämndemän och jurymän i enlighet med vad i motionen anförts.
1999/2000:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av
registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket,
PRV.
1999/2000:Ju409 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av att de små tingsrätterna behålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga fler tingsrätter läggs ned förrän man har kunnat
konstate- ra vad konsekvenserna har blivit där tingsrätter redan har lagts
ned.
1999/2000:Ju410 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, kd, m, c, v, mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om det oacceptabla i ytterligare besparingar vid såväl Lycksele
tingsrätt som de övriga mindre tingsrätterna.
1999/2000:Ju412 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regering-
en begär förslag till högre arvoden och ersättningar för nämndemän i syfte
att säkerställa ett bättre lekmannainflytande i domstolsförfarandet.
1999/2000:Ju414 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Tierps
tingsrätt.
1999/2000:Ju415 av Karl Gustav Abramsson och Carin Lundberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av viss omdisponering av anslaget från Domstolsverket
för att garantera fortsatt rättssäker verksamhet vid Lycksele tingsrätt.
1999/2000:Ju416 av Sven Bergström (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett väl fungerande rättsväsende över hela vårt land,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarad verksamhet vid Ljusdals tingsrätt genom samverkan med
Hudiksvalls tingsrätt i en utökad domkrets.
1999/2000:Ju417 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av beva- rande
av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.
1999/2000:Ju418 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn av nämndemännens villkor.
1999/2000:Ju419 av Johnny Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om en översyn av nämndemännens villkor.
1999/2000:Ju420 av Lars Elinderson och Carl-Erik Skårman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an- förts
om behovet av en lokal förankring av våra domstolar.
1999/2000:Ju421 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tingsrätterna
i Örebro län bibehålls.
1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om allmänhetens tillgång till polis och lokala
tingsrätter.
1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
ersätt- ning till vittnen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Ju804 av Helena Bargholtz och Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett nytt
tillsättningsförfaran- de när det gäller nämndemän.
1999/2000:Ju807 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta
för att nämndemännen i Sveriges domstolar utgör en så representativ samman-
sättning som möjligt vad gäller Sveriges befolkning.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beslut om förändringar av antalet tingsrätter skall fattas
av riksdagen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgade domkretsar för att effektivisera resursanvändningen
och en förstärkning av de lokala domstolarna,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av notariemeriteringssystemet,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende inskrivningsverk-
samheten och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om bibehållen inskrivningsverksamhet vid tingsrätterna,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av ersättningsreglerna för att nå ökad allsidighet i
nämn- demannakåren.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antalet tingsrätter i princip behålls,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om antalet tingsrätter och var dessa skall vara
förlagda regleras i lag,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande inskrivningsmyn-
digheterna,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag angående bouppteckningsverk-
samheten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slå ihop de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolar-
na,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Domstolsverkets uppgift att biträda domstolarna med ren service-
verksamhet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nämndemännens arvoden inklusive barnomsorgskostnader för
hemarbetande ses över.
1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förutsättningslös och samlad utredning om domstolsväsendet.
1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen begär att regeringen överväger Domstolsverkets funktion
och ställning i förhållande domstolarna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
13. att riksdagen begär att regeringen redovisar en övergripande plan för
reformeringen av domstolsväsendet i enlighet med vad som anförts i motio-
nen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inskrivningsmyndigheterna,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida bouppteckningshanteringen.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av medborgarskapskravet för nämndemän.
Kriminalvården
1999/2000:Ju502 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att utar-
beta en handlingsplan i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att byggandet av besökslägenheter vid anstalterna Hinseberg och
Färingsö skall prioriteras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheterna till adekvat terapeutisk behandling vid
kvinno- anstalterna måste förbättras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
besparingar som nu genomförs inom kriminalvården skall genomföras i
enlighet med det i motionen anförda.
1999/2000:Ju505 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
utredare bör tillsättas som skall ha i uppdrag att utreda
behandlingssituatio- nen inom kriminalvården och föreslå åtgärder för att
stimulera till fler be- handlingsinsatser.
1999/2000:Ju512 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksverk-
samhet med stödpersoner för kvinnor på kvinnofängelser.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa försöksverksamhet med individuella handlingsplaner
som utarbetas gemensamt av den intagne och av utbildad och kvalificerad
personal,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den intagne skall motiveras till behandling mot alkohol och
narkotikamissbruk,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa generella regler för övervakade besök för dem som
dömts till fängelse i 2-3 månader för narkotikabrott.
1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikafria fängelser och att det inom varje
kriminalvårdsregion skapas minst en drogfri anstalt i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikafria anstalter.
Brottsförebyggande rådet
1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av specificerad statistikinformation.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma ärendehanteringssystem inom rättsväsendet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligare kriminalstatistik.
Rättsmedicinalverket
1999/2000:Ju201 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an- förts
om att centralisera DNA-analyser inom forensisk verksamhet i Sverige.
Gentekniknämnden
1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden.
Brottsoffermyndigheten
1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återställa den ursprungliga ordningen avseende
finansieringen av Brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i motio-
nen,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändring i
45 § lagen (1974:03) om kriminalvård i anstalt i enlighet med vad som an-
förts i motionen.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärdsprogram för ökad kvinnofrid i utomhusmiljön.
1999/2000:Ju731 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regering-
en begär förslag till en bred och folklig offensiv mot brott och
våldstenden- ser.
1999/2000:Ju738 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta en
försöksverksamhet av typ Lugna Gatan i Norrköping- Linköping-regionen i
syfte att förebygga ungdomskriminalitet.
1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trygghetsskapande insatser på lokal nivå.
1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drogförebyggande åtgärder.
1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppmuntran av Farsor och morsor på stan, grannsamverkan och
liknande medborgarengagemang,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bygga bort brott,
1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trygghet för medborgarna.
Utskottet
Inledning
Allmänt
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndighe-
terna, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 1999 anslogs knappt
22 miljarder kronor medan utgifterna beräknas uppgå till drygt 22 miljarder
kronor - mellanskillnaden utgörs av ianspråktaget anslagssparande och vissa
tillskott på tilläggsbudget. De tyngsta anslagsposterna är polisen med 11,4
miljarder kronor, kriminalvården med 3,6 miljarder kronor och domstolsvä-
sendet med 3 miljarder kronor.
För år 2000 har riksdagen bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till 22
667 103 000 kr.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det
ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och
straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det
andra området rör rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den en-
skildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom
rättsvä- sendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en
förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs
bl.a. genom att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och beivrar
brott och sörjer för verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet
löses också tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det
allmänna. Vidare verkställs rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig
väg.
Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den karaktären att den är
och också fortsättningsvis skall vara en statlig angelägenhet. Detta
ställer särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex. att polisen
har resurser att förebygga och bekämpa brott, att enskilda som vänder sig
till domstolarna kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom
rimlig tid och att verk- ställigheten av straff präglas av säkerhet och
humanitet.
Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett omfattande moderniserings-
arbete i syfte att öka rättstryggheten och rättssäkerheten och för att
rationali- teten och effektiviteten i rättsväsendets arbete skall öka.
Detta ger också bättre förutsättningar för att förebygga och bekämpa
brottslighet och för att öka tryggheten. Viktiga utgångspunkter i
förändringsarbetet är medborgar- perspektiv och samverkan mellan
myndigheter. Centrala beståndsdelar i arbetet bör, som regeringen anför,
vara frågor om styrning, kompetensut- veckling och personalförsörjning
samtidigt med en fortsatt utbyggnad av IT- stödet.
Genomgripande organisatoriska förändringar har redan gjorts inom poli- sen,
åklagarverksamheten och kriminalvården. Det har inte varit utan svårig-
heter att förena organisationsförändringarna med de besparingsambitioner
som funnits inom rättsväsendet likaväl som inom all annan statlig verksam-
het. Samtidigt har dessutom genomförts väsentliga reformer som polisens nya
problemorienterade arbetssätt och reformeringen av påföljdssystemet som
trädde i kraft den 1 januari 1999. De inledande svårigheterna synes nu
övervunna. Förslagen i budgetpropositionen kommer ytterligare att bidra
till den positiva utvecklingen.
När det gäller domstolsorganisationen har utvecklingsarbetet emellertid
ännu inte nått så långt. Utskottet återkommer till denna fråga när anslaget
till Domstolsväsendet behandlas. Utskottet vill ändå här konstatera att
moderni- seringen av domstolsväsendet, i likhet med vad som gäller för
övriga myn- digheter inom rättsväsendet, i ökande utsträckning skall utgå
från en helhets- syn på verksamheten och långtgående myndighetssamverkan.
I detta sammanhang vill utskottet också uppmärksamma några yrkanden i ett
par motioner.
Utskottet anknyter först till frågan om domstolsorganisationen. I motion
Ju220 (fp) efterfrågas, med siktet inställt på polis och domstolar, en
översyn med syftet att se till att den statliga kärnverksamheten finns i
hela landet. Utskottet, som i sakfrågan inte har någon annan uppfattning än
motionären, anser en sådan översyn överflödig och hänvisar därvid till vad
som nyss anförts om förändringsarbetet. Utskottet avstyrker alltså bifall
till motion Ju220.
I motion Ju905 (c) tas upp viktiga frågor om uppföljning av omorganisa-
tioner, kvalitetsmått inom rättsväsendet och redovisning av kostnadsutveck-
lingen inom rättsväsendet. Motionärerna har här tagit fasta på synpunkter i
en av Riksdagens revisorer nyligen färdigställd rapport
Organisationsföränd- ringar inom rättsväsendet (rapport 1998/99:9) som
utarbetats inom revisorer- na på önskemål av utskottet. Rapporten
innehåller en redovisning av föränd- ringsarbetet framför allt inom polisen
och åklagarorganisationen och inne- håller en hel del konkreta synpunkter
och förslag. Revisorerna har nyligen avlämnat ett förslag till riksdagen
(1999/2000:RR7) som grundar sig på rapporten och remissbehandlingen av den.
Utan att i detta sammanhang ta ställning till revisorernas förslag kan ut-
skottet konstatera att revisorerna pekar på en rad behov när det gäller
upp- följning och utvärdering såväl av reformarbetet som av utvecklingen
inom rättsväsendet i stort.
Utskottet vill här börja med att framhålla att årets budgetproposition
inne- håller en fyllig resultatredovisning som inkluderar regeringens
bedömning i berörda frågor. Utskottets beslutsunderlag förbättras på
väsentliga punkter genom tillgång till detta material. Utskottet noterar
dock samtidigt att det ännu återstår en hel del att göra när det gäller
medelsförbrukningen och resultatredovisningen. Bl.a. avser regeringens
bedömningar i hög grad kvan- titativa och inte kvalitativa förhållanden.
Utskottet har alltså inte någon anledning att ifrågasätta behovet av sådana
åtgärder som aktualiseras i motion Ju905. Tvärtom har utskottet i flera
sam- manhang efterfrågat samma typ av information, t.ex. genom att föreslå
revi- sorerna den nyss omnämnda utredningen. Att det finns utrymme för
utveck- ling av resultatredovisningen står således helt klart. Likaså är
det naturligtvis alltid önskvärt att slutsatser dras av ett
förändringsarbete och att eventuella brister åtgärdas. Utskottet torde få
anledning att återkomma till dessa frågor när revisorernas förslag skall
behandlas i riksdagen. För närvarande bör riksdagen inte göra något
uttalande i saken. Med vad som nu anförts avstyr- ker utskottet motion
Ju905 i berörda delar.
Utskottet kommer nedan att återkomma till frågor om resultatuppföljning i
anslutning till att respektive anslag behandlas.
Kriminalpolitikens inriktning
Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt utskottets mening grundas på
en helhetssyn och på en inriktning av den allmänna politiken som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på
solidaritet mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en del av den
helhetssyn som utskottet här gör sig till tolk för.
Utskottet vill också understryka betydelsen av det brottsförebyggande ar-
betet som en hörnsten i de kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten
måste angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är vissa delar av
samhällspolitiken särskilt betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdo-
mar, alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden och utbildning har
särskilt stor potential när det gäller att förebygga brottslighet. Det
råder ock- så allmän enighet om vikten av att det brottsförebyggande
arbetet koncentre- ras på breda åtgärder som riktar sig till barn och
ungdom och att föräldrar, skola och föreningsliv engageras i det arbetet.
Vidare måste de brott som begås leda till adekvata reaktioner från
samhällets sida. I det ingår naturligt- vis att ta till vara brottsoffrens
intressen men också att det finns en human och säker kriminalvård vars
verksamhet inriktas på att motverka återfall i brott.
En utgångspunkt för prioriteringarna inom rättsväsendet är kraven på rätts-
trygghet, rättssäkerhet, rationalitet och effektivitet. Kompetent personal
och ledning, rationella arbetsmetoder och modern teknik är nödvändiga
förutsätt- ningar såväl i brottsbekämpningen som i rättsväsendets övriga
verksamheter.
Ett centralt inslag är, som regeringen framhåller, att medborgarper-
spektivet präglar kriminalpolitiken. I det brottsförebyggande arbetet är
detta perspektiv och kravet på samverkan mellan myndigheter och andra
berörda tydligare än på många andra områden. En grundtanke med det
nationella brottsförebyggande programmet Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) och
med det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom kommunerna, bl.a. med
stöd av Brottsförebyggande rådet, är just att brottsligheten måste angripas
i samver- kan med dem som berörs av den. Detta gör sig naturligtvis
särskilt starkt gällande i fråga om den s.k. vardagsbrottsligheten, som
utgör majoriteten av antalet anmälda brott. Här har närpolisverksamheten
och närpolisens samar- bete med t.ex. skolan, brottsofferjourer,
föreningslivet och andra frivilligor- ganisationer en särskild betydelse.
Den organiserade brottsligheten måste emellertid angripas med andra me-
toder. Utskottet tänker här bl.a. på tvångsmedelsregleringen och på möjlig-
heten att använda modern teknik i kriminalunderrättelsearbetet. Också sam-
arbetet mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen har betydelse. Här
kan också nämnas att en kommitté (dir. 1998:101) med parlamentariska inslag
ser över hur behovet av en central kraftsamling mot den organiserade
brottsligheten bäst skall kunna tillgodoses.
När det gäller den grova, i många fall organiserade och gränsöver-
skridande, brottsligheten är det internationella samarbetet särskilt
viktigt. Av stort värde för insatserna mot den internationella
brottsligheten i Europa är inrättandet av den europeiska polisbyrån Europol
som startade sin perma- nenta verksamhet den 1 juli 1999. Inom EU pågår
också i övrigt ett omfat- tande arbete med att förbättra såväl det
polisiära samarbetet som samarbetet på den internationella
straffprocessrättens område; beslut har helt nyligen fattats om ett
samarbete på åklagarnivå, Eurojust. Schengensamarbetet som numera genom
Amsterdamfördraget är helt knutet till EU kommer också att stärka det
polisiära och rättsliga samarbetet. I Östersjöområdet spelar ak-
tionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet en nyckelroll.
Särskilt bör nämnas att Sverige inom ramen för detta samarbete tagit på sig
uppgiften som ordförande i den operativa kommittén. Denna fungerar som en
sektorsövergripande expertgrupp i operativa frågor och ansvarar även för
alla konkreta operationer. Också inom ramen för FN:s narkotikaprogram och
FN:s brottsförebyggande och straffrättsliga kommission pågår ett viktigt
utvecklingsarbete. Vidare kan här nämnas att det pågår ett
lagstiftningsarbete som syftar till ratificering av stadgan för FN:s
internationella brottmålsdom- stol. Samarbetet på internationell nivå leder
alltså till ständigt förbättrade möjligheter att effektivt ingripa mot den
grova brottsligheten med internatio- nell anknytning.
Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott utreds och att lagföring
sker inom rimlig tid. En sådan ordning underlättar utredningsarbetet och
innebär en säkrare bedömning av brottet eftersom tilltalade, målsägande och
vittnen har händelsen i färskt minne. En snabb behandling gör påfrestningen
på målsägande och vittnen mindre och den har också, inte minst när det
gäller unga lagöverträdare, pedagogisk betydelse - det ligger enligt
utskottets me- ning ett stort värde i att det på en brottslig gärning
snabbt följer en reaktion från samhällets sida.
I budgetpropositionen anlägger regeringen just ett sådant brett perspektiv
på brottsbekämpningen som utskottet förordar. Här beskrivs också föränd-
ringsarbetet som inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu nämnt
utan också t.ex. organisatoriska förändringar som inrättandet av en ny
orga- nisation för miljöbrottsbekämpningen och det pågående arbetet med en
re- formering av domstolsväsendet. En utveckling av
verkställighetsinnehållet i det straffrättsliga påföljdssystemet är en
annan väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som skall förhindra
återfall i brott. Ett annat viktigt upp- drag för kriminalvården är att
inom ramen för en human kriminalvård öka säkerheten inom anstalterna och
förhindra att intagna missbrukar permissio- ner eller avviker.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att bakomliggande orsaker
till kriminalitet undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in. Missbruk,
arbets- löshet och andra omständigheter av social karaktär har stor
betydelse för brottslighetens utveckling men det bör också nämnas att även
andra faktorer som också ligger utanför det kriminalpolitiska området,
t.ex. bostadsområ- denas utformning, spelar en väsentlig roll.
Den slutsats som bör dras är enligt utskottets mening att brottsligheten
måste angripas på bred front. Betydelsen av samhällsutvecklingen i stort
får enligt utskottets mening inte underskattas. Utskottet noterar med
tillfreds- ställelse den storstadssatsning som nu görs. Under perioden
1999-2002 satsas närmare 2 miljarder kronor på utsatta områden i
storstäderna. Målet är att alla stadsdelar i storstäderna skall uppfattas
som attraktiva och trygga av sina invånare och utgöra goda och hälsosamma
livsmiljöer.
Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte att också brottsbekämp-
ningen har stor betydelse, och utskottet delar regeringens uppfattning att
en stor del av rättsväsendets resurser inom det kriminalpolitiska området
bör inriktas på att förebygga och bekämpa den allvarligaste brottsligheten
som ekonomisk brottslighet, miljöbrott, narkotikabrott och inte minst
våldsbrott, i synnerhet sådana som riktas mot kvinnor och barn, och brott
med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag. Samtidigt vill
utskottet dock understryka att merparten av de brott som kommer till
polisens kännedom inte har denna allvarliga karaktär. Från
trygghetssynpunkt är det också vik- tigt att den s.k. vardagsbrottsligheten
förhindras och, när den ändå förekom- mer, beivras. Det stora flertalet
brott tillhör den kategorin, och de medför betydande skador för enskilda
och för samhället samtidigt som de, också för dem som inte direkt drabbas,
skapar en allmän känsla av olust och otrygghet.
Utgiftsramen och anslagen
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens budgetförslag och de
motioner som väckts med anledning av budgetpropositionen och som avser
fördel- ningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena framgår av tabell,
se bilaga 3. Vidare behandlar utskottet en del motionsyrkanden som mer
allmänt rör resursfrågor eller verksamheten och prioriteringar m.m. och som
utskottet ansett bör behandlas i detta sammanhang.
Utgiftsramen 2000-2002
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en utgiftsram för rättsväsendet
för år 2000 på 22 667 103 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet
med regeringens förslag.
Beslutet innebär att rättsväsendets ram i enlighet med beslutet i våras
(prop. 1998/99:100, FiU20) höjs med 150 miljoner kronor. Förslaget innebär
vidare, jämfört med vårens beslut, vissa omfördelningar mellan utgiftsområ-
dena som medfört en ökning av ramen för rättsväsendet med knappt 10
miljoner kronor. Slutligen har uppräkning gjorts för pris- och lönekom-
pensation och vissa tekniska justeringar, i första hand
avtalsförsäkringarna, på sammanlagt knappt 515 miljoner kronor.
För åren 2001 och 2002 har riksdagen beräknat utgiftsområdets ram till
preliminärt 23 019 respektive 23 382 miljoner kronor. Beloppen skall tjäna
som riktlinjer för regeringens budgetarbete. Samtidigt aviserar regeringen
sin avsikt att i 2000 års ekonomiska vårproposition återkomma när det
gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som behövs för att kunna
fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av
rättsväsendet. Bak- grunden är (se prop. s. 40) bl.a. att polisen,
åklagarväsendet, domstolsvä- sendet och kriminalvården i budgetunderlag har
redovisat beräkningar av tillkommande resursbehov på sammanlagt 776
miljoner kronor för år 2001 och 665 miljoner kronor för år 2002.
Utskottet förutsåg redan vid behandlingen av 1999 års ekonomiska vårpro-
position att framtiden för rättsväsendet i ekonomiskt hänseende var oviss
även om man inte kunde förutse några omedelbara problem. Som regeringen
anför finns inom rättsväsendet tillräckliga resurser för år 2000 även för
ut- vecklingsarbetet om anslagssparandet tas i anspråk. De därefter
kommande åren ter sig däremot bekymmersamma, och utskottet höll i sitt nyss
till fi- nansutskottet avgivna yttrande 1999/2000:1y för sannolikt att
förstärkningar kommer att bli nödvändiga.
Anslag för budgetåret 2000
Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning av utgiftsramen på
ansla- gen inom rättsväsendet för år 2000, se bilaga 3, där även övriga
partiers förslag sammanfattas.
Förslaget innebär att regeringen föreslår att ramökningen på 150 miljoner
kronor för år 2000 skall fördelas på polisorganisationen (21 miljoner
kronor), åklagarorganisationen (13 miljoner kronor), Ekobrottsmyndigheten
(5 miljo- ner kronor) och domstolsväsendet (110 miljoner kronor). 1 miljon
kronor överförs till utgiftsområde 2 för Bokföringsnämnden.
I motionerna Ju901 och Ju911 (båda m) föreslås anslagsförändringar som
innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 479,12 miljoner kro-
nor. Motionsönskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (156
miljoner kronor), åklagarorganisationen (17 miljoner kronor), Ekobrotts-
myndigheten (15 miljoner kronor), domstolsväsendet (106,12 miljoner kro-
nor), kriminalvården (200 miljoner kronor) och Rättsmedicinalverket (5
miljoner kronor) samtidigt som anslaget till kronofogdemyndigheterna före-
slås sänkas (20 miljoner kronor). Motionärerna anser att regeringen i sitt
budgetförslag inte tagit tillräcklig hänsyn till en rad faktorer. De anför
bl.a. att polisen behöver utöka sin civilanställda personal. Det är också
nödvändigt att öka rekryteringen av poliser. Förstärkningen av polisen
kommer att med- föra ökade behov inom åklagarorganisationen som också
behöver medel för att kunna anlita utomstående experter.
Ekobrottsmyndigheten behöver för- stärkas för att kunna möta den alltmer
kvalificerade ekonomiska brottslighe- ten. När det gäller domstolsväsendet
framförs att det pågående förändrings- arbetet av hänsyn till
rättssäkerheten inte bör förenas med ytterligare bespa- ringskrav och när
det gäller kriminalvården anförs att en förutsättning för att kunna bedriva
en säker, modern och human kriminalvård är tillräckliga re- surser. I fråga
om Rättsmedicinalverket hänvisas till ett ökat resursbehov på grund av att
arbetsbelastningen kan beräknas öka. Beträffande kronofogde- myndigheterna
slutligen anför motionärerna att verksamheten med konkurs- tillsyn
successivt bör avvecklas, vilket möjliggör en minskning av anslaget.
Liknande synpunkter beträffande polisen och domstolarna framförs i mo-
tionerna Ju704 och Ju902 (båda m).
I motion Ju907 (kd) föreslås anslagsökningar som innebär en ökning av den
fastställda utgiftsramen med 320 miljoner kronor. Motionsönskemålet innebär
förstärkningar till polisorganisationen (180 miljoner kronor), åkla-
garorganisationen (30 miljoner kronor), domstolsväsendet (40 miljoner kro-
nor), kriminalvården (30 miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (3 miljo-
ner kronor) och bidrag till brottsförebyggande arbete (37 miljoner kronor).
Satsningar bör enligt motionärerna göras på att utöka polisorganisationen
och förbättra närpolisverksamheten. Vidare behövs kompetensförstärkning och
särskilda ungdomsrotlar inom åklagarverksamheten, och domstolsväsendet
behöver extra resurser för att få ned handläggningstiderna. Detsamma gäller
Brottsoffermyndigheten där en resursförstärkning är nödvändig för att myn-
digheten skall kunna leva upp till målen för verksamheten. Inom kriminal-
vården bör särskilda satsningar göras för att bygga om besöksutrymmena på
anstalterna så att dessa anpassas till barns behov och för att förstärka
frigiv- ningsförberedelserna. Slutligen framställs önskemål om en kraftfull
satsning på brottsförebyggande arbete.
I motion Ju905, Ju909 och Fi211 (alla c) föreslås anslagsökningar som in-
nebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 475 miljoner kronor.
Motionsönskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (65 mil-
joner kronor), domstolsväsendet (225 miljoner kronor) och kriminalvården
(185 miljoner kronor). Satsningar bör enligt motionärerna göras på en
ökning av civilanställd personal inom polisen. Vidare behövs ett tillskott
av medel för att förkorta handläggningstiderna i domstolarna och behålla en
decentra- liserad tingsrättsstruktur. Det krävs också utökade resurser för
att förbättra behandlingsinnehållet i kriminalvården.
I motion Ju910 och Fi212 (båda fp) föreslås anslagsökningar som innebär en
ökning av den fastställda utgiftsramen med 192 miljoner kronor. Motions-
önskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (20 miljoner
kronor), åklagarorganisationen (6 miljoner kronor), domstolsväsendet (100
miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (16 miljoner kronor) och rätts-
hjälpskostnader (50 miljoner kronor). Motionärerna anför bl.a. att det
behövs fler poliser och att polisen måste prioritera åtgärder mot
kriminella mc-gäng, att åklagarorganisationen behöver byggas ut och att
stödet till brottsoffer m.fl. måste öka genom satsningar på
brottsofferjourer och vittnesstödspro- jekt. Slutligen vill man anslå medel
för att kunna återgå till de regler som gällde för allmän rättshjälp före
den 1 december 1997.
Samtliga partier (m, kd, c och fp) fullföljer sina här nämnda förslag avse-
ende år 2000 med yrkanden avseende utgiftsramen för rättsväsendet för åren
2001 och 2002. Dessa yrkanden har behandlats av finansutskottet (se
1999/2000:FiU1).
Överväganden
Som framgått har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för rättsväsendet
för år 2000, ett beslut som utskottet i sitt yttrande till finansutskottet
till- styrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden skulle innebära att
utgiftsramen överskrids. Motionerna Ju704, Ju901, Ju902, Ju905, Ju907,
Ju909, Ju910, Ju911, Fi211 och Fi212 i ifrågavarande delar avstyrks.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag till fördelning på anslag
inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Polisväsendet
Inledning
Polisens verksamhet syftar till att förebygga och beivra brott,
upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra
allmänheten skydd och annan hjälp.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till
Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishög-
skolan. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium,
som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen är också
ansvarig för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet m.m., som hör
till utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
Inom varje län finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamhe-
ten. För ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse. Den består
av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestäm-
mer. Regeringen utser de ledamöter som utöver polischefen skall ingå i sty-
relsen.
Den 31 december 1998 fanns det 21 951 anställda inom polisen. Av dem var 16
429 poliser. Jämfört med utgången av år 1997 hade antalet civilan- ställda
minskat med 450 och antalet poliser med 354.
Under behandlingen av budgetpropositionen har utskottet haft en utfråg-
ning där representanter för Rikspolisstyrelsen medverkat.
Resultatuppföljning
Det övergripande målet för polisverksamheten är att tillförsäkra den
enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet, förhindra eller upptäcka brott
samt att se till att den som begått brott identifieras och lagförs.
Bland andra följande verksamhetsmål ställdes upp för år 1998.
Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall
prioriteras. Vidare skall särskild uppmärksamhet ägnas den grova och gräns-
överskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med
rasistiska inslag samt våld mot kvinnor.
Ett annat verksamhetsmål är att förstärka och utveckla närpolisverksam-
heten.
Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för allt arbete
på alla nivåer.
Vidare skall den brottsutredande verksamheten bli effektivare.
Polisens stöd till brottsoffren skall förbättras.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen utförligt hur verksamheten inom
polisväsendet utvecklats under de senaste åren.
Utskottet vill redan här påpeka att de uppgifter om genomströmningstider
som redovisas i budgetpropositionen och fortsättningsvis i detta avsnitt
avser siffror som anger hur gammalt ett ärende är som avgjorts under den
aktuella redovisningsperioden. Siffrorna säger alltså ingenting om sådana
ärenden som inte avgjorts. Detta innebär att om en myndighet väljer att
prioritera ärenden som är äldre går genomströmningtiden upp. Om i stället
nyinkomna ärenden prioriteras blir förändringen den motsatta.
Genomströmningstider påverkas dessutom av en mängd andra faktorer, t.ex.
den tid som läggs ner på ett enskilt ärende. Det är uppenbart att
förändringar som innebär längre genomströmningstider inte automatiskt är av
ondo, liksom att kortare tider inte heller generellt kan anses vara något
positivt. Mot den nu tecknade bak- grunden anser utskottet att ett mer
relevant mått vore en redovisning av den inneliggande balansen ålder.
Sådana uppgifter kan i sin tur kompletteras med uppgifter om
genomströmningstider m.m.
När det så gäller själva resultatredovisningen framgår av budgetproposi-
tionen att 20 % av myndigheternas kostnader satsats på de prioriterade
brottstyperna. I denna del kan följande noteras. Antalet inkomna
våldsbrotts- ärenden ökade med 1 046 ärenden, vilket motsvarade 2
procentenheter. Samtidigt minskade antalet balanserade ärenden från 5 831
till 5 197. Även genomströmningstiderna ökade, från 127 till 138 dagar.
Flera olika satsning- ar redovisas också, bl.a. ökad bevakning i
centrummiljöer och en vidareut- vecklad samverkan med exempelvis
kvinnojourer.
Regeringen anser i fråga om våldsbrotten att polisen förtjänstfullt
angripit brotten på ett mer problemorienterat sätt än tidigare. En ökning
av antalet anmälda brott är enligt regeringen positiv om den avspeglar en
ökad anmäl- ningsbenägenhet. Det ger polisen kunskaper om problembilden och
möjlig- het att minska den verkliga brottsligheten inom området.
När det gäller narkotikabrotten ökade antalet anmälningar under år 1998,
från 21 979 ärenden år 1997 till 22 471 ärenden år 1998. Rikspolisstyrelsen
erinrar om att detta i första hand avspeglar polisens insatser på området.
Vidare ökade antalet beslag kraftigt, från 11 849 till 13 531. Den utgående
balansen minskade från 5 900 till 5 687 (Polisväsendets årsredovisning för
1998 s. 80).
Regeringen anför att av de inkomna ärendena avsåg över 80 % innehav eller
eget bruk av narkotika. Det bekräftar enligt regeringen att anmälningar av
sådana brott ökat medan registrerade smugglings- och överlåtelsebrott
minskat. Utvecklingen av resursanvändningen bör följas noga.
Vad så gäller den ekonomiska brottsligheten, som också den tillhörde de
prioriterade områdena år 1998, framgår av resultatredovisningen att genom-
strömningstiderna ökade från 283 till 297 dagar, att balanserna minskade
med drygt 200 ärenden till 2 506 ärenden och att minskningen var särskilt
påtaglig i gruppen äldre ärenden, dvs. ärenden som är mer än ett år gamla.
Av resultatredovisningen framgår att närpolisorganisationen stod för
hälften av alla ärenden som polismyndigheterna redovisade till åklagare,
och att det är en ökning med 16 % jämfört med år 1997.
Enligt en studie som gjorts av BRÅ arbetar nu knappt 40 % av Sveriges
poliser som närpoliser.
Regeringens bedömning är att det nu på de flesta håll föreligger organisa-
toriska förutsättningar för att polisverksamheten i närpolisområdena skall
kunna utgöra basen i verksamheten. Samtidigt finns det enligt regeringen
utrymme för att utveckla innehållet i verksamheten ytterligare. För att
refor- men skall kunna fullföljas är det nödvändigt att verksamheten i
närpolisom- rådena får tillräckliga personella och tekniska resurser samt
bättre metoder och rutiner för uppföljning och analys. Regeringen anför
vidare att det ofta är rimligt att bestämma de resurser som skall avsättas
för denna verksamhet till en större andel av samtliga polisresurser än de
30 % som vanligen varit väg- ledande för dimensioneringen av
närpolisområdena.
Med problemorienterat arbetssätt avses ett långsiktigt, systematiskt arbete
som utgår från kartläggning och analys av problem, som fortlöpande doku-
menteras och utvärderas och som kontinuerligt anpassas efter vad utvärde-
ringen visar. Det är ett arbetssätt som resulterat i att flera
polismyndigheter valt att införa s.k. periodplanerad arbetstid, som syftar
till att anpassa för- läggningen av arbetstiden till verksamhetens krav. Av
den nyss nämnda studien från BRÅ framgår dock att endast 15 % av
närpoliserna har period- planerad arbetstid.
Det problemorienterade arbetssättet har hittills främst utvecklats inom
när- polisen. Problemorienterade insatser har vidtagits bl.a. mot krog- och
nöjes- relaterad våldsbrottslighet, våld mot kvinnor och annat
familjerelaterat våld, ungdomsbrottslighet, rasism och brottslighet som kan
knytas till kriminella mc-gäng.
Regeringen anför att ett ofta använt mått i fråga om det problemorienterade
arbetssättet är i vilken utsträckning arbetstiderna anpassats till
verksamhetens behov. Ett hinder för en optimal arbetstidsförläggning är den
förhållandevis höga medelåldern bland polispersonalen. Den har bl.a.
medfört att det har blivit vanligare att poliser på grund av hälsoskäl inte
kan tjänstgöra nattetid, särskilt i yttre tjänst. Rikspolisstyrelsen har
uppmärksammat frågan och överväger åtgärder inom arbetsmiljöområdet för att
motverka problemen.
Regeringen anför vidare att det finns utrymme för problemorienterade ar-
betsmetoder inom många delar av polisverksamheten. Uppföljning, resultat-
analys och införlivande av vunna erfarenheter i arbetet tycks vara den del
av det problemorienterade arbetssättet som behöver utvecklas mest. Det
återstår enligt regeringen en kraftsamling för att nå fram till ett
effektivt problemori- enterat arbetssätt.
När det sedan gäller utredningsverksamheten kan noteras att antalet balan-
serade ärenden minskade med 23 000 under år 1998 samtidigt som den ge-
nomsnittliga genomströmningstiden inom den kvalificerade kriminalpolis-
verksamheten ökade från 93 till 143 dagar. De längre tiderna förklaras av
att äldre ärenden arbetats av, något som ger det nu angivna resultatet.
Utöver dessa siffror bör nämnas det samarbete som äger rum mellan åkla-
gare och polis, bl.a. i projektet KLÖS (Kvickare Lagföring genom Ökad
Samverkan), som involverar polis, åklagare, domstolar och kriminalvård i
Jönköpings län. Vidare finns olika modeller för kvalitetssäkring av
brottsut- redningar. De s.k. Östgöta- och Skövdemodellerna bygger på att
utrednings- mannen upprättar en kvalitetssäkringsrapport, som också
fungerar som en checklista i varje enskilt ärende. Det har också införts
regelbundna sam- rådsmöten mellan polismyndigheter och åklagarkammare.
Härtill kommer en utveckling av mentorverksamheten.
Bland verksamhetsmålen märks också att polisens stöd till brottsoffren
skulle förbättras.
Av budgetpropositionen framgår att sex polismyndigheter har undersökt vad
enskilda som utsatts för bostadsinbrott ansåg om det stöd som polisen givit
dem. I genomsnitt har drygt 75 % av dem uppgett att de varit nöjda med
polisens stöd.
Antalet personer som begärt olika former av trygghetspaket som polis-
myndigheterna tillhandahåller för personer som är hotade har ökat, likaså
andelen kvinnor av dem. Andelen av de sökande som beviljades trygghets-
paket var 82 %, lika hög som år 1997.
Polismyndigheternas samverkan med de lokala brottsoffer- och kvinnojou-
rerna tycks numera vara väl utvecklad, även om Rikspolisstyrelsen noterat
skillnader mellan polismyndigheterna.
Regeringen anser att polisens insatser på detta område förbättrats under de
senaste åren och att den utvecklingen fortsatt under år 1998.
Regeringen har nyligen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med
bl.a. Riksåklagaren, Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta ett
nationellt handlingsprogram för skydd av vittnen, målsägande och andra
bevispersoner (Ju1999-5282/PÅ).
Utskottet vill för sin del anföra följande. När det gäller de prioriterade
brottstyperna delar utskottet i och för sig regeringens bedömningar. Frågan
om de ovan beskrivna brottstyperna verkligen blivit prioriterade är
emellertid svårbedömd.
När det gäller narkotikabrotten vill utskottet påpeka att ökningen av
antalet ärenden främst tyder på en ökad aktivitet hos polisen. Siffrorna i
budgetpro- positionen om de olika kategorierna av narkotikabrott, innehav
och eget bruk respektive smugglings- och överlåtelsebrott, tar dock endast
sikte på år 1998. Huruvida den ena typen ökar på den andras bekostnad låter
sig inte bedömas utifrån redovisningen i propositionen.
Såvitt gäller det problemorienterade arbetssättet utgår utskottet från att
re- geringen vidtar de åtgärder som behövs för att åstadkomma ett ännu
bättre genomslag i polisverksamheten. Här tänker utskottet särskilt på en
anpass- ning av arbetstiderna till verksamhetens krav.
Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att balanserna minskar inom
polisen. I övrigt fäster sig utskottet särskilt vid att flera lovvärda
samverkans- och kvalitetssäkringsprojekt pågår runt om i landet.
Förutsättningarna för en hög grad av måluppfyllelse i fråga om
utredningsverksamheten är således goda.
Sammantaget innebär det anförda att ingenting framkommit som motsäger
regeringens slutsatser i fråga om resultatet av verksamheten inom polisen.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
Regeringen anför i budgetpropositionen att utvecklingen av polisverksam-
heten i närpolisområdena skall fortsätta med oförminskad styrka för att
före- bygga och beivra den brottslighet som drabbar människor i deras
vardag och försämrar deras livskvalitet.
Det problemorienterade arbetssättet skall enligt regeringen utvecklas inom
alla delar av polisens verksamhet. Ett sådant arbetssätt skall således
genom- syra såväl bekämpningen av de allvarligaste brottstyperna -
våldsbrott, nar- kotikabrott och ekonomisk brottslighet - som all annan
polisverksamhet. Satsningen på att höja kompetensen och utveckla nya
arbetsmetoder för miljöbrottsbekämpningen skapar enligt regeringen utrymme
för att ägna det problemorienterade arbetssättet särskild uppmärksamhet på
det området.
Polisens insatser för att förebygga och beivra våld mot kvinnor och barn
skall intensifieras och förbättras. Polisen skall utveckla samarbetet på
detta område med andra myndigheter, inom och utom rättsväsendet, och med
frivilligorganisationer.
Vidare anför regeringen att rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska
brott skall förebyggas och beivras. Samarbetet mellan Säkerhetspolisen och
den öppna polisen på detta område skall utvecklas vidare, liksom samverkan
mellan övriga myndigheter inom rättsväsendet. De anställdas medvetenhet och
kunskaper om denna brottslighet skall förstärkas.
Polisen skall förbättra och effektivisera utredningsverksamheten, såväl den
som bedrivs i närpolisområdena som den som gäller särskilt svåra och
komplicerade brott.
Satsningen på kompetensutveckling inom polisväsendet skall intensifieras.
Det gäller såväl utvecklingen av ledning och styrning på olika nivåer som
grund- och vidareutbildningen.
Polisen skall också utveckla IT-system för en effektiv och rationell admi-
nistration, för korrekt och smidig resultatredovisning samt för stöd till
verk- samheten, inte minst för anslutningen till Schengens
informationssystem.
Insatserna mot den gränsöverskridande brottsligheten skall förstärkas. Po-
lisen skall vidta de åtgärder som behövs för en bättre gränskontroll och
det utvidgade polissamarbete som följer av Sveriges anslutning till
Schengen- samarbetet. Också arbetet med Europol, den europeiska polisbyrån,
skall intensifieras.
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar regeringen gjort i denna
del. Utskottet återkommer dock nedan till frågan om prioritering av olika
slag av brottslighet.
Anslagen
Polisorganisationen
Från anslaget till polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten
vid polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhets-
polisen), Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska
laboratorium.
Regeringen föreslår för budgetåret 2000 ett anslag till polisorganisationen
på 11 506 881 000 kr.
Regeringens förslag innebär att anslaget höjs med knappt 50 miljoner kro-
nor jämfört föregående år. Flera större poster har dock både lagts till och
dragits ifrån. Så har sammanlagt 318 miljoner dragits ifrån som tidigare
engångsvisa satsningar. Anslaget har dock räknats upp med drygt det belop-
pet som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner m.m. och för
ökade kostnader för att finansiera avtalsförsäkringar. Härutöver ökas
anslaget med 20 miljoner kronor, ett belopp som aviserats i
budgetpropositionen för år 1999. Vidare föreslås en ramhöjning med 21
miljoner kronor, medel som härrör från den höjning av utgiftsramen för
rättsväsendet om 150 miljoner kronor som presenterades i 1999 års
ekonomiska vårproposition. Resurstill- skottet skall bl.a. användas till en
ny polisutbildning i Umeå och en särskild satsning på miljöbrott.
Vidare ökas anslaget med 3,5 miljoner kronor för att täcka polisens kost-
nader för centrala funktioner i Schengens informationssystem.
Anslaget minskas med 2,22 miljoner kronor som en följd av att polisens
ekobrottsbekämpning i Hallands län och Gotlands län överförs till
Ekobrottsmyndigheten. Samtidigt höjs anslag B 1 Ekobrottsmyndigheten med
motsvarande belopp.
Med anledning av att huvudmannaskapet för poliser i fredsfrämjande verk-
samhet förs över från Försvarsmakten till polisen höjs anslaget med 1,2
miljoner kronor.
Anslaget höjs med 5 miljoner kronor för att finansiera polisens arbete med
att bekämpa hanteringen av hembränd sprit. Förslaget hänger samman med
kriminaliseringen av att förvärva och inneha sådan sprit (prop.
1998/99:134, bet. 1999/2000:SoU4).
I ett antal motioner yrkas att anslaget till polisorganisationen skall
höjas i förhållande till regeringens förslag. I motion Ju907 (kd) begärs
sålunda att anslaget skall höjas med 180 miljoner kronor för att finansiera
fler poliser. I motion Ju911 (m) yrkas en höjning med 156 miljoner kronor
för att finansie- ra kommande behov av personal samt kompetens-, metod- och
teknikut- veckling. I motion Ju909 (c) begärs en höjning med 65 miljoner
kronor för att göra det möjligt att återanställa civil personal. Slutligen
begärs i motio- nerna Ju910 och Fi212 (båda fp) att anslaget skall höjas
med 20 miljoner kronor i syfte att finansiera fler poliser och
civilanställda. Motionärerna anser vidare att mer resurser bör satsas på
att bekämpa kriminella mc-gäng.
Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och
anslagen.
Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen på 540 747 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Resursfördelningen inom polisen
Inom anslaget till polisorganisationen skall Rikspolisstyrelsen tilldela
polis- myndigheterna länsramar. Enligt regleringsbrevet för innevarande
budgetår skall Rikspolisstyrelsen vid fördelningen av medel mellan
polismyndigheter- na ta hänsyn till myndigheternas arbetsbelastning och
medborgarnas behov.
Av ett nyligen avlämnat frågesvar (fråga nr 1999/2000:101) framgår att
Rikspolisstyrelsen, tillsammans med ledningen för varje polismyndighet,
varje år genomför dels en budgetdialog om medelsramarna för de tre kom-
mande åren, dels en resultatdialog om verksamheten föregående år. Dialo-
gerna är viktiga instrument när det gäller att fördela resurserna på ett
sätt som säkerställer en rationell polisverksamhet i hela landet. Av
frågesvaret fram- går vidare att Polismyndigheten i Stockholms län
tilldelades 1 634 kr per invånare, vilket skall jämföras med den
genomsnittliga tilldelningen till landets polismyndigheter på 1 135 kr per
invånare.
I samband med det nya budgetsystemet år 1992 infördes en fördelnings-
modell. Enligt den modellen skulle invånarantalet för respektive län
beaktas, liksom att det i vissa län bedrivs speciella typer av verksamhet.
Som exempel på det sistnämnda kan nämnas fjällräddning och bevakning av
ambassader. Härtill kom en särskild storstadsfaktor. Denna modell har
aldrig tillämpats fullt ut. Bakgrunden till det är att en exakt tillämpning
skulle ha inneburit stora förändringar i den etablerade organisationen.
Vissa ansträngningar har gjorts i syfte att anpassa sig till modellen.
Dessa ansträngningar frystes i samband med det besparingskrav som ålades
polisen budgetåret 1995/96. I dagsläget är utgångspunkten för fördelningen
den fördelning som ägde rum 1995/96 med de tillägg och ändringar som bl.a.
motiveras av förändringar beträffande verksamheten. Hur detta skall ske
avgörs genom den ovan be- skrivna resultatdialogen.
Utskottet har vidare inhämtat uppgifter om hur folkmängd, anslagsfördel-
ning, antalet poliser och antalet anmälda brott ser ut län för län. Av
materia- let framgår bl.a. följande. Endast polismyndigheterna i Stockholms
län och Norrbottens län fick ett högre anslag än vad folkmängden per den 31
decem- ber 1998 motiverade. De två andra storstadsmyndigheterna, dvs.
polismyn- digheterna i Skåne län och Västra Götalands län fick nästan exakt
det belopp som svarade mot folkmängden, under det att övriga län fick något
mindre än befolkningsandelen gav stöd för. Om man i stället jämför anmälda
brott med folkmängden framgår att polismyndigheterna i Stockholms län,
Skåne län, Västra Götalands län, Örebro län och Västmanlands län vart och
ett för sig har en lika stor eller större andel av den anmälda
brottsligheten jämfört med vad deras respektive folkmängder motiverar. I de
övriga länen är brottslig- heten lägre än vad som svarar mot folkmängden.
Ett antal yrkanden tar upp frågan om hur resurserna skall fördelas inom
polisväsendet. I några motioner yrkas ökade resurser till ett visst
särskilt angivet län för, i vissa fall, särskilt angivna ändamål. I motion
Ju202 (m) yrkas sålunda att ytterligare resurser skall tillföras Dalarna, i
motion Ju204 (m) Östergötland, i motion Ju205 (m) Jönköping, i motion Ju210
(m) Väster- botten, i motionerna Ju216 (kd) och N271 (fp) Stockholm och i
motion Ju217 (c) Kalmar. I motion Ju905 (c) understryks vikten av att
resurser ges glesbygdslän för att post- och bankkontor skall kunna skyddas
mot rån. I samma motion liksom i motion Ju209 (v) begärs dessutom i mer
allmänna ordalag att hänsyn skall tas till glesbygdens särskilda behov vid
fördelningen av resurser mellan polismyndigheterna.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare. Senast skedde det i
samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för innevarande år
(1998/99:JuU1 s. 21). Utskottet vidhöll då sin tidigare intagna ståndpunkt,
nämligen att utskottet utgick från att Rikspolisstyrelsen vid fördelningen
av medel mellan olika län gör en avvägning av länens behov av polisiära
insat- ser i enlighet med de anvisningar som regeringen lämnat. Det fanns
inte skäl för riksdagen att göra något uttalande i frågan.
De anvisningar som utskottet syftade på var att det i polisväsendets regle-
ringsbrev angavs att man skall ta hänsyn till myndighetens arbetsbelastning
och medborgarnas behov.
I årets regleringsbrev finns motsvarande föreskrift.
Utskottet kan i och för sig känna en viss sympati för tanken på en s.k.
glesbygdsfaktor. Utskottet är dock tveksamt till om mer resurser till
glesbyg- den - som ju i så fall måste ske på bekostnad av andra delar av
landet - är motiverad. Tre av de fyra glesbygdslänen i Norrland fick under
1999 visser- ligen en mindre anslagstilldelning än vad som motiveras av
invånarantalet, men de fick mer än vad som motiveras av en jämförelse med
antalet anmälda brott. Det är inte självklart vilket av dessa sätt att
beräkna resurserna som skall vara utslagsgivande. Utskottet anser att det
nuvarande systemet för resurstilldelning, som grundar sig på en dialog
mellan Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, har visat sig fungera
tämligen bra. Utskottet är för när- varande inte berett att ta initiativ
till en annan ordning. Utskottet återkommer till frågan om den polisiära
närvaron i glesbygderna längre fram i betänkan- det.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet står fast vid den
grundinställning som utskottet gav uttryck för förra hösten. Motionerna
Ju202, Ju204, Ju205, Ju209, Ju210, Ju216, Ju217, Ju905 och N271 i här
aktuella delar avstyrks.
Prioritering av olika slag av brottslighet
I flera motioner tas upp frågor om prioriteringar av olika typer av
brottslig- het. I motion Ju212 (m) begärs sålunda att polisen skall
prioritera åtgärder som syftar till att begränsa tillgången på vapen i
samhället i stort för att före- bygga våldsbrott. I motion Ju232 (c) begärs
olika åtgärder för att komma till rätta med brott som försämrar människors
livskvalitet. I motion T401 (c) förordas en prioritering av bekämpningen av
trafiknykterhetsbrott. Slutligen anser motionärerna bakom motion Ju721 (m,
kd, c, fp, mp) att särskilda resurser bör avdelas för bekämpningen av
våldet mot kvinnor.
I samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för inneva-
rande år tog utskottet ställning till liknande yrkanden (1998/99:JuU1 s. 20
f). Utskottet framhöll då att det var en uppgift för polisen att utifrån
statsmak- ternas uttalanden om de prioriteringar som bör göras, tillämpliga
straffskalor, lokala förhållanden m.m. fatta beslut om insatser mot olika
slag av brottslig- het. Utskottet höll vidare med regeringen om att de
brott som då angavs i budgetpropositionen skulle prioriteras respektive
ägnas särskild uppmärk- samhet. Utskottet utgick från att polisen skulle
avsätta tillräckliga resurser för att bekämpa de typerna av brottslighet.
I fråga om prioriteringar anförs i årets budgetproposition som redan nämnts
att utvecklingen av polisverksamheten i närpolisområdena skall fortsätta
med oförminskad styrka för att förebygga och beivra den brottslig- het som
drabbar människor i deras vardag och som försämrar deras livskva- litet.
Vidare skall polisen intensifiera och förbättra sina insatser för att före-
bygga och beivra våld mot kvinnor och barn. Polisen skall också utveckla
samarbetet på detta område med andra myndigheter, inom och utom rättsvä-
sendet, och med frivilligorganisationer. Ett problemorienterat
förhållnings- sätt skall genomsyra bl.a. bekämpningen av de allvarligaste
brotten, exem- pelvis våldsbrott.
Bland prioriteringarna nämns också främlingsfientliga, rasistiska och ho-
mofobiska brott. En annan sak som tas upp under prioriteringar är kompetens
och nya metoder i fråga om bekämpningen av miljöbrott.
Insatserna mot gränsöverskridande brottslighet skall förstärkas.
I sammanhanget bör vidare nämnas att polismyndigheternas kostnader för
bekämpningen av våldsbrottslighet uppgick till 1 250 miljoner kronor under
år 1998 eller 13 % av de totala kostnaderna.
Trafikverksamheten svarade för 9 % av myndigheternas totala kostnader.
Såvitt gäller alkoholutandningsprov kan nämnas att andelen upptäcka ratt-
fyllerier vid kontroller minskat stadigt under hela 1990-talet, från att
under andra halvan av 1980-talet ha legat konstant över 3 %. Under de tre
senaste åren har andelen rattfylleribrott utgjort 1 % av de tagna proven.
Genom beslut den 16 december 1997 (dnr A97/3077/JÄM delvis) utfärda- de
regeringen s.k. myndighetsgemensamma uppdrag för de myndigheter som på
något sätt kommer i kontakt med frågor som rör våld mot kvinnor. Syftet med
beslutet är att konkretisera myndigheternas ansvar och skyldigheter att
vidta åtgärder i frågor som rör våld mot kvinnor. Myndigheterna skall före-
bygga våldsbrott mot kvinnor, utforma åtgärdsprogram eller policydoku-
ment, samverka i dessa frågor och utveckla sitt internationella samarbete
på området. Åtgärderna skall redovisas regelbundet till regeringen.
Uppdragen gäller till och med år 2002.
För såväl åklagarväsendet som polisen gäller enligt regleringsbreven för år
1999 att kampen mot våld mot kvinnor skall prioriteras.
I budgetpropositionen framhåller regeringen att en stor del av våldet i
samhället begås i bostäder mot personer som har en nära relation till gär-
ningsmannen. Ofta är det en kvinna eller ett barn som är offret. För att
be- kämpa våldsbrottslighet av detta slag är, understryker regeringen,
behovet av myndighetssamarbete och samverkan med frivilligorganisationer
uppenbart. Regeringen framhåller betydelsen av den nya lagstiftningen mot
fridsbrott. Vidare pekar regeringen på att den givit flera myndigheter i
rättsväsendet i uppdrag att vidta olika åtgärder för att förebygga våld mot
kvinnor och för att kvinnor som utsatts för sådant våld skall få ett bättre
bemötande. De redovis- ningar av myndighetsuppdragen, som myndigheterna
regelbundet skall läm- na till regeringen, kommer att användas i det
fortsatta arbetet, liksom den uppföljning av den nya lagstiftningen som
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) genomför. Skyddet för hotade kvinnor och
barn skall, framhåller regeringen, öka ytterligare.
Enligt vad utskottet inhämtat bedriver en interdepartemental arbetsgrupp
med företrädare för Justitie-, Närings- och Socialdepartementen en fortlö-
pande uppföljning av hela kvinnofridsreformen. En uppföljning av såväl
lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster som lagstiftningen
om fridskränkningsbrott genomförs av Brottsförebyggande rådet. Någon
översyn av fridskränkningsbrotten sker dock inte för närvarande, eftersom
uppföljningen av kvinnofridsreformen och utvecklingen i rättspraxis anses
böra avvaktas.
I sammanhanget kan också nämnas att justitieministern i ett interpella-
tionssvar den 28 september 1999 upplyst att rättsväsendet lyckats hålla
gans- ka korta handläggningstider när det gäller brott mot
kvinnofridslagstiftningen (riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:8 s. 3).
Utskottet vill inledningsvis uttala sitt stöd för den ambition som
regeringen haft i fråga om att utforma prioriteringarna i propositionen. I
årets budget- proposition används nämligen en delvis annan systematik än
tidigare år, bl.a. därigenom att regeringen avstår från att peka ut vissa
brottstyper som "prioriterade". Sådana uppräkningar tenderar att låsa
utvecklingen och mins- ka nödvändig flexibilitet i problemorienterade
organisationer.
När det sedan gäller de prioriteringar som regeringen faktiskt redovisar
an- sluter utskottet sig som redan framgått till regeringens uppfattning.
Såvitt gäller de enskilda motionsönskemålen konstaterar utskottet att ett
problemorienterat arbetssätt för att förhindra våldsbrott bl.a. rimligen
inne- fattar arbete för att - såsom begärs i motion Ju212 - bekämpa
brottslighet där vapen är inblandade.
Arbetet i närpolisområdena med att förebygga och beivra den brottslighet
som drabbar människor i deras vardag och försämrar deras livskvalitet tar
som utskottet ser det sikte på sådan brottslighet vars bekämpande
efterfrågas i motion Ju232.
När det gäller önskemålet i motion Ju721 om särskilda resurser för be-
kämpningen av våld mot kvinnor delar utskottet motionärernas uppfattning
att intensifierade insatser behövs. Som framgår av det ovan anförda arbetar
regeringen också på bred front för att bekämpa denna form av brottslighet.
Här tänker utskottet särskilt på de myndighetsgemensamma uppdragen och
uppföljningen av kvinnofridsreformen. Utskottet vill också peka på att
sats- ningar skall göras inom polisen såväl på våldsbrott i allmänhet som
brott mot kvinnor och barn. När det gäller denna typ av brottslighet är
dessutom sam- arbetet med andra myndigheter, t.ex. socialtjänsten, och
frivilligorganisatio- ner som kvinnojourer särskilt viktigt.
I fråga om trafiknykterhetsbrotten vill utskottet erinra om att trafikverk-
samheten redan tar en stor del av polisens resurser i anspråk, något som
för övrigt synes ha gett goda resultat.
Avslutningsvis vill utskottet understryka att det faktum att
prioriteringarna nu formuleras annorlunda naturligtvis inte hindrar att en
stor del av resurser- na inom det kriminalpolitiska området - och därmed
även inom polisen - även fortsättningsvis ägnas åt den allvarligaste
brottsligheten, t.ex. vålds- brott, däri inbegripet våld mot kvinnor. Hur
stora resurser som skall satsas på en viss typ av brott bör dock inte
bestämmas på central nivå. Sådana beslut fattas bäst på lokal nivå inom
ramen för statsmakternas prioriteringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju212, Ju232, Ju721 och T401
i här aktuella delar.
Nationella insatsstyrkan
Av 2 kap. 17 § polisförordningen (1998:1558) framgår att det vid Polismyn-
digheten i Stockholms län skall finnas en beredskapsstyrka med uppgift att
bekämpa terroraktioner i landet.
Riksdagen hade anledning att uttala sig om beredskapsstyrkan under våren
1998. För en utförlig redovisning av bakgrunden till styrkans tillkomst kan
därför hänvisas till betänkandet Organiserad brottslighet (1997/98:JuU12 s.
7 f). Här kan sammanfattningsvis sägas att den parlamentariska kommission
som inrättades med anledning av mordet på Olof Palme föreslog att en poli-
siär beredskapsstyrka mot terroristangrepp skulle inrättas. I samband med
att riksdagen behandlade 1990 års budgetproposition beslutades att avsätta
medel för en sådan styrka. Frågan om styrkans organisation och arbetsupp-
gifter har därefter diskuterats i olika sammanhang.
I budgetpropositionen redovisar regeringen en rapport som utarbetats av
Rikspolisstyrelsen. I rapporten fastslår styrelsen att det även
fortsättningsvis skall finnas en polisiär styrka med uppgift att bekämpa
terroraktioner och att styrkans verksamhetsområde bör vidgas. Den nuvarande
begränsningen till enbart terroraktioner har enligt Rikspolisstyrelsen
medfört betydande tillämpningsproblem. Styrelsen föreslår därför att
styrkan skall kunna sättas in i sådana fall där en polisoperativ bedömning
visar att det är lämpligt på grund av de särskilda kunskaper som styrkans
personal har. Någon formell begränsning av styrkans verksamhetsområde bör
enligt styrelsen inte finnas.
Styrkan bör enligt Rikspolisstyrelsens förslag även i fortsättningen ha or-
ganisatorisk hemvist vid Polismyndigheten i Stockholms län. Inom polis-
myndigheten skall styrkan ha en särställning som innebär att den får arbeta
sammanhållet, att den har en särskild budget och att den har en handlings-
plan. Handlingsplanen bör enligt förslaget ange bl.a. vilken utrustning som
måste finnas tillgänglig för att styrkan skall kunna fullgöra sin
huvuduppgift. Handlingsplanen skall också följas upp med en årlig
verksamhetsberättelse. Rikspolisstyrelsen skall enligt förslaget ta ett
fastare grepp om styrkan. För att betona att styrkan är en nationell resurs
bör den kallas Nationella insats- styrkan. Samtliga länspolismästare har
ställt sig bakom styrelsens förslag.
Enligt regeringens bedömning har förutsättningarna för att bibehålla be-
redskapsstyrkans kompetens försämrats efter det att den hösten 1998
integre- rades med piketen vid Polismyndigheten i Stockholms län. Det är
enligt regeringen också tydligt att de formella begränsningar som finns
beträffande styrkans verksamhetsområde är mindre lämpliga. De förslag som
Rikspolis- styrelsen nu lämnat bör ge goda förutsättningar för en gynnsam
utveckling av styrkans fortsatta verksamhet.
Regeringen noterar bl.a. att Rikspolisstyrelsen avser att informera polis-
myndigheterna om den särskilda kompetens som finns vid styrkan och beva- ka
att myndigheterna inte av ekonomiska skäl avhåller sig från att använda
styrkan. En särskild utvärdering kommer också att genomföras.
Den rapport som Rikspolisstyrelsen överlämnat till regeringen bygger på ett
förslag från Polismyndigheten i Stockholms län. I förslaget anges som en
generell utgångspunkt att piketen och styrkan skall utgöra egna sektioner
inom Säkerhetsenheten vid Polismyndigheten i Stockholms län.
I motionerna Ju230 (m, kd, c, fp), Ju905 (c) och Ju907 (kd) begärs att Na-
tionella insatsstyrkan organisatoriskt skall tillhöra Rikspolisstyrelsen.
Moti- vet till detta är att styrkan skall vara en nationell resurs.
Motionärerna ser en risk för att polismyndigheterna kommer att avstå från
att använda styrkan av ekonomiska skäl, om den får ligga kvar hos
Stockholmspolisen. I motion Ju907 föreslås dessutom att styrkan skall få
användas mot den organiserade brottsligheten.
Frågan om Nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist har nyligen
behandlats i ett frågesvar som lämnats till riksdagen (fråga nr
1999/2000:62). I frågesvaret understryker justitieministern att det är
Rikspolisstyrelsen som har ansvaret för fördelningen av budgetmedel mellan
myndigheterna. I detta ligger också fördelning av medel avseende kostnader
för den Nationella insatsstyrkan. Det är även Rikspolisstyrelsens uppgift
att bevaka att polis- myndigheterna inte undandrar sig att nyttja styrkans
speciella kompetens endast av ekonomiska skäl. I frågesvaret sägs vidare
att i fall där det finns skäl att förändra fördelningen till följd av
extraordinära situationer kan detta lösas exempelvis i budgetdialogen
mellan Rikspolisstyrelsen och myndighe- terna.
Den 21 oktober beslutade regeringen om en ändring i polisförordningen.
Ändringen innebär att styrkan får användas till annat än bekämpning av
terroraktioner, om det kan ske med hänsyn till huvuduppgiften (SFS
1999:787).
Utskottet kan i och för sig hålla med om att det faktum att en polismyndig-
het ute i landet som vill nyttja resurser som finns vid Polismyndigheten i
Stockholms län då måste betala för det, inbjuder till misstanken att
myndig- hetscheferna avhåller sig från att nyttja styrkans kompetens.
Utskottet kan emellertid inte finna fog för någon sådan misstanke.
Utskottet har nämligen svårt att tänka sig att myndighetscheferna - av
ekonomiska skäl - skulle avstå från att kalla in den kompetens som krävs
för att lösa en svår polisiär uppgift. I sammanhanget vill utskottet erinra
om att det kan vara fråga om situationer där liv står på spel. Utskottet
utgår alltså från att myndighetsche- ferna upprätthåller en professionell
ambitionsnivå och vid behov anlitar styrkan eller delar av den. Vidare bör
det understrykas att verksamheten vid styrkan knappast blir kostnadsfri
bara för att den skulle ges ett organisato- riskt hemvist någon annanstans
inom polisväsendet. För att tillgodose mo- tionsönskemålet måste ju
rimligen anslaget till de olika länen dras ner för att finansiera en ökad
verksamhet vid Rikspolisstyrelsen. Utskottet är alltså inte berett att
ställa sig bakom det synsätt som motionärerna bygger sitt yrkande på.
Till det nu anförda kommer att samtliga länspolismästare ställt sig bakom
förslaget att låta styrkan vara kvar vid Polismyndigheten i Stockholms län.
Det finns dessutom flera avsevärda nackdelar med att låta styrkan tillhöra
Rikspolisstyrelsen. Här tänker utskottet främst på de begränsade möjlighe-
terna att nyttja styrkan operativt, vilket i sin tur skulle innebära att
styrkan blev dåligt tränad för realistiska uppgifter. Det symbolvärde som
möjligen kan ligga i att styrkan sorterar under Rikspolisstyrelsen väger
lätt mot detta.
När det sedan gäller frågan om Nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter
framgår det av den nyligen beslutade ändringen i polisförordningen att
styr- kan kan användas även i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Utskottet avstyrker motionerna Ju230, Ju905 och Ju907 i här aktuella de-
lar.
Övrigt
Polisförsörjningen
Som framgår av inledningen till detta avsnitt har utskottet hållit en
utfrågning med företrädare för Rikspolisstyrelsen. Rikspolischefen tog då
upp frågan om möjligheterna att låta anställda inom Försvarsmakten som kan
beräknas bli övertaliga som en följd av de nedskärningar som planeras i
stället skulle anställas inom polisväsendet.
Utskottet har inhämtat att det inom Rikspolisstyrelsen pågår ett arbete med
att analysera förutsättningarna för att utnyttja officerare m.fl. inom
polisvä- sendet. Detta arbete sker mot bakgrund av den dialog som förs inom
Rege- ringskansliet med anledning av det kommande beslutet om bl.a.
Försvars- maktens struktur.
Företrädare för Moderata samlingspartiet har begärt att utskottet skall
före- slå riksdagen ett tillkännagivande i saken. Detta skulle gå ut på att
regeringen uppmanas att i tilläggspropositionen våren 2000 lägga fram
förslag till finan- siering av projektet.
Regeringen avser att i en proposition som kommer att lämnas till riksdagen
inom kort återkomma med förslag om den framtida utformningen av För-
svarsmaktens grundorganisation. I den propositionen avser regeringen att
göra en bedömning av personalkonsekvenserna med anledning av för-
ändringarna inom Försvarsmakten.
Våren 1999 behandlade riksdagen regeringens proposition Förändrad om- värld
- omdanat försvar (prop. 1998/99:74, bet. FöU5, rskr. 224). Riksdagen
godkände bl.a. regeringens förslag om att anslå ett omställningsbidrag med
3 miljarder kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Omställnings-
bidraget skall användas för kostnader som hänger samman med de struktur-
förändringar inom Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation som på-
börjas och genomförs under innevarande försvarsbeslutsperiod samt för de
förskjutningar av materielleveranser som genomförs för att lösa re-
sursproblem före år 2002.
I samband med behandlingen av 1999 års ekonomiska vårproposition kon-
staterade försvarsutskottet att regeringens förslag avseende budgetåren
2000- 2002 överensstämde med förslagen i den ovan nämnda propositionen.
För- svarsutskottet - som ansåg att riksdagen skulle bifalla regeringens
förslag i vårpropositionen - anförde också i detta ärende att ett
omställningsbidrag behövs (1998/99:FöU3y).
Justitieutskottet vill för sin del anföra följande. Inom officerskåren
finns ett gediget kunnande bl.a. i fråga om ledarskap och teknik.
Erfarenheterna av trupputbildning medför härtill en särskild vana vid att
ha kontakt med ung- domar. Också den erfarenhet som officerare har
tillägnat sig genom tjänstgö- ring i olika fredsfrämjande uppdrag utomlands
får betraktas som värdefull. Det finns med andra ord en bred kompetens inom
officerskåren som skulle vara användbar inom polisen. Till detta kommer att
det även bland Försvars- maktens civilanställda finns personer med olika
typer av specialistkompetens som kan tas till vara.
Samtidigt finns en rad frågor som kräver sin lösning. Här tänker utskottet
bl.a. på vilken typ av utbildning som behövs. En annan fråga att beakta är
vilka de resursmässiga konsekvenserna är. Vad beträffar den sistnämnda
frågan kan erinras om att regeringen - som framgår av budgetpropositionen -
avser att i 2000 års ekonomiska vårproposition återkomma till riksdagen när
det gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som behövs för att kunna
fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av
rättsväsendet.
Det är mot denna bakgrund tillfredsställande att ett arbete inletts vid
Riks- polisstyrelsen. Vilka kostnader som för rättsväsendets del totalt
sett kan vara förknippade med en lösning som den skisserade går det i
dagsläget inte att uttala sig om. Det är dock långtifrån självklart att
alla kostnader för att om- skola officerare till poliser skulle komma att
belasta utgiftsområde 4, dvs. rättsväsendet. Avslutningsvis noterar
utskottet att regeringen i budgetpropo- sitionen utfäst sig att återkomma
till riksdagen under våren i fråga om rätts- väsendets resurser.
Något tillkännagivande om framtida resurser behövs enligt utskottets me-
ning inte.
I motion Ju227 (m) efterfrågas en utbyggd polisutbildning i Stockholm.
I budgetpropositionen anför regeringen att Polishögskolans kapacitet måste
utnyttjas maximalt. Det kommer att öppnas en ny utbildning i Umeå och man
överväger utbildning på andra platser.
Utskottet har inhämtat att Polishögskolan i Stockholm i dag kan ta in 500
elever. Årets intagning uppgår till ca 400. Nästa år kommer 500 elever att
tas in till polisutbildningen, vilket inkluderar utbildningen i Umeå. År
2001 är avsikten att 650 elever skall tas in.
Företrädare för Rikspolisstyrelsen har inför utskottet uppgett att man i
ett inledningsskede räknar med att utbildningen i Umeå kommer att kunna om-
fatta ca 60 elever.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Polishögskolan måste utnyttjas
maximalt. Redan detta innebär att fler personer kommer att utbildas vid
Polishögskolan i Stockholm. Totalt sett innebär den beskrivna planeringen
att fler poliser kommer att utbildas. Även om tanken med en filial i Umeå
bl.a. är att tillgodose rekryteringsbehovet i glesbygderna är det för
tidigt att uttala sig om huruvida de som utbildas på andra platser kommer
att - såsom hävdas i motionen - välja anställningar i andra delar av landet
än Stockholm. Utskottet utgår från att Rikspolisstyrelsen följer
utvecklingen. Utskottet vill också påpeka att det är en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att sköta personal- försörjningen inom polisväsendet.
Med dessa ord avstyrker utskottet motion Ju227.
Handläggningstider
I motion Ju905 (c) understryks vikten av att handläggningstiderna inom
polisen är korta. I motionen nämns som exempel att genomströmningstiden för
ett våldsbrott år 1998 var 138 dagar.
Bland prioriteringarna i budgetpropositionen nämns att polisen skall för-
bättra och effektivisera utredningsverksamheten.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller vik-
ten av att handläggningstiderna är så korta som möjligt. Utskottet vill
också understryka vikten av att den nyss nämnda prioriteringen vad avser
utred- ningsverksamheten följs upp. Avslutningsvis bör framhållas att det
inom polisen under de sista åren gjorts stora ansträngningar för att komma
till rätta med det stora antalet outredda ärenden. Detta har också fört med
sig att ba- lansläget förbättrats.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte se att det skulle behövas
några åtgärder från riksdagens sida med anledning av motion Ju905 i denna
del. Motionen avstyrks.
Samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet
I motion Ju905 (c) begärs att polisen, åklagarna och domstolarna skall sam-
verka i fråga administration och lokaler. Önskemålet syftar till att
förbättra förutsättningarna för samverkan mellan de berörda myndigheterna.
Frågor om administration och lokaler tas inte upp i budgetpropositionen.
Däremot finns en utförlig redovisning av samarbetet mellan åklagare och
polis, bl.a. beskrivs projektet KLÖS (Kvickare Lagföring genom Ökad Sam-
verkan), som involverar polis, åklagare, domstolar och kriminalvård i
Jönkö- pings län. Vidare nämns olika modeller för kvalitetssäkring av
brottsutred- ningar. De s.k. Östgöta- och Skövdemodellerna bygger på att
utrednings- mannen upprättar en kvalitetssäkringsrapport, som också
fungerar som en checklista i varje enskilt ärende. Det har också införts
regelbundna sam- rådsmöten mellan polismyndigheter och åklagarkammare.
Härtill kommer en utveckling av mentorsverksamheten.
Riksdagens revisorer har nyligen granskat konsekvenserna av omorganisa-
tionen inom rättsväsendet (rapport 1998/99:9). I rapporten berörs frågan om
samarbete mellan polis och åklagare. Rapporten har remissbehandlats och
revisorerna har i ett förslag till riksdagen (1999/2000:RR7), som utskottet
kommer att behandla i ett senare sammanhang, bl.a. förordat ett utvecklat
samarbete mellan polisen och åklagarverksamheten.
Utskottet vill för sin del anföra följande. Samverkan mellan myndigheterna
inom rättsväsendet har flera goda skäl för sig och det är därför glädjande
att så många olika projekt pågår med den inriktningen. Här tänker utskottet
bl.a. på den verksamhet som bedrivs inom ramen för det s.k. RIF-rådet. För
en mer utförlig redovisning av RIF-verksamheten kan hänvisas till avsnittet
om Brottsförebyggande rådet. Även de projekt som regeringen tar upp i
budget- propositionen är exempel på vad som kan göras för att åstadkomma
ett mer effektivt rättsväsende. Det nu beskrivna förändringsarbetet bidrar
- allt i sin mån - till en bättre verksamhet.
För flertalet myndigheter inom rättsväsendet är alltså samverkan av godo.
Utskottet vill dock klargöra att det också finns gränser för hur långt
intresset av samverkan bör drivas. Allt arbete i dessa frågor måste
nämligen bedrivas med beaktande av att domstolarna skall vara
självständiga. Olika bestämmel- ser i grundlagen syftar till att garantera
detta. De projekt som bedrivs kan knappast heller sägas innebära något hot
mot självständigheten. När det gäller det nu aktuella motionsönskemålet
förhåller det sig dock något annor- lunda. Det räcker nämligen enligt
utskottets mening inte med att domstolarna rent faktiskt agerar
självständigt. Administrationen av dem får inte heller ge intryck av att de
inte är självständiga i förhållande till de myndigheter som ligger före och
efter dem i rättskedjan. Ett bifall till motionsönskemålet skulle som
utskottet ser saken riskera att domstolarna för allmänheten skulle komma
att uppfattas som en del av åklagarväsendet och polisen. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att Sverige internationellt åtagit sig att garan-
tera medborgarna att anklagelser för brott skall prövas i opartiska
domstolar.
När det sedan gäller frågan om en gemensam lokalisering för polismyn-
digheter och åklagarkammare ser utskottet inte några principiella hinder
för en sådan. Dessutom har det vid den utfrågning utskottet haft i ärendet
med företrädare för Riksåklagaren framkommit att många åklagare gärna
skulle se ett samarbete enligt de linjer som skisseras i motionen.
Frågan om samverkan är aktuell i den granskning som Riksdagens reviso- rer
genomfört. Utskottet - som erinrar om att revisorernas granskning till-
kommit på utskottets initiativ - vill inte föregripa behandlingen av
revisorer- nas förslag. Motion Ju905 i denna del avstyrks.
Reservpoliser
I motion Ju905 (c) tar motionärerna avstånd från regeringens tankar i bud-
getpropositionen om att använda s.k. reservpoliser i glesbygden.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om reservpoliser. Senast
skedde det våren 1997 (1996/97:JuU10 s. 8 f). De då aktuella yrkandena
avstyrktes med hänvisning till den då pågående beredningen av Trygghetsut-
redningens betänkande Trygghet mot brott (SOU 1995:146).
I sitt remissvar tog Rikspolisstyrelsen upp frågan om inrättandet av en re-
servpolis. Rikspolisstyrelsen har därefter på regeringens uppdrag beskrivit
förutsättningarna för att ta andra myndigheter eller icke polisutbildade
perso- ner i anspråk för uppgifter som normalt utförs av polisen.
Bakgrunden till uppdraget är att stora delar av vårt land är så glest
befolkade att det i realite- ten saknas förutsättningar för att där
upprätthålla en polisiär närvaro av samma slag som i tätorterna. Det är
enligt regeringen nödvändigt att förut- sättningslöst pröva olika
möjligheter att komplettera polisens insatser i såda- na områden och vid
särskilda tillfällen även i tätare bebyggelse.
I skrivelsen framhåller Rikspolisstyrelsen att ett system som skulle kunna
betecknas som en reservpolis bör övervägas som ett komplement till den
befintliga polisorganisationen.
I sammanhanget bör nämnas att utskottet tidigare haft att ta ställning till
yrkanden om polisens arbetsuppgifter (1998/99:JuU21 s. 4 f). Utskottet
konstaterade då att frågan om vad som skall vara uppgifter för polisen upp-
märksammats på olika håll, och att syftet var att åstadkomma en effektiv
resursanvändning inom polisen. Utskottet ansåg att resultatet av
beredningen av den rapport som nu alltså finns från Rikspolisstyrelsen
skulle avvaktas.
Skrivelsen bereds i Regeringskansliet.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är nödvändigt att
förutsätt- ningslöst pröva möjligheterna att komplettera polisens insatser
i glesbygder- na. Vad som bör göras får beredningen av den nämnda
skrivelsen utvisa. Utskottet är alltså inte berett att nu ta ställning i
den frågan. Motion Ju905 i denna del avstyrks.
Polisens utlandsstyrka
I betänkandet Polis i fredens tjänst (SOU 1997:104) föreslog
Civilpolisutred- ningen bl.a. att huvudmannaskapet för polispersonal som
tjänstgör i interna- tionella fredsfrämjande insatser skall överföras från
Försvarsmakten till Rikspolisstyrelsen och att det vid Rikspolisstyrelsen
skall tillskapas en Poli- sens utlandsstyrka för vilken
anställningsvillkoren är likartade dem som gäller för personal i
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
Förslaget har remissbehandlats, och regeringen har nu för avsikt att ge-
nomföra det. Det innebär att Rikspolisstyrelsen får ett samlat nationellt
an- svar för internationell polisiär verksamhet som rekrytering,
arbetsgivaransvar under utlandstjänstgöring samt personalvård efter
hemkomsten.
I budgetpropositionen föreslår regeringen som en följd härav en ändring i
brottsbalken innebärande att svensk domstol skall vara oinskränkt behörig
att döma enligt svensk lag för alla slags brott som har begåtts utom riket
av en person som tillhör Polisens utlandsstyrka. För ett brott som begåtts
utom- lands av en sådan person skall också åtal kunna väckas här i landet
utan föregående åtalsförordnande, något som annars i regel krävs för åtal
här för brott som begåtts utomlands. Förslaget innebär att samma regler som
i dag gäller för personal som tillhör utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
kommer att gälla även för personal i den tilltänkta Polisens utlandsstyrka.
Vidare föreslås i budgetpropositionen en ändring i lagen (1999:568) om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Ändringen innebär att när någon i
Polisens utlandsstyrka tjänstgör utomlands skall en särreglering
beträffande vissa ersättnings- och rehabiliteringsfrågor gälla.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Utskottet har ingen erinran mot att huvudmannaskapet för poliser som
tjänstgör i internationella fredsfrämjande insatser överförs till
Rikspolissty- relsen. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag.
Åklagarväsendet
Inledning
Målet för åklagarverksamheten är att se till att den som begått brott
lagförs.
Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet när det gäller att bekämpa
brottslighet. Till åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar,
fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar för brott vid domstol.
Inom ramen för förundersökningsledningen beslutar åklagaren om personella
och reella tvångsmedel av integritetskränkande natur såsom anhållande,
kropps- besiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan också
begränsa eller lägga ned en förundersökning. Andra viktiga uppgifter som
ankommer på åklagaren är att under vissa förutsättningar utfärda
strafföreläggande och besluta om åtalsunderlåtelse.
Ekobrottsmyndigheten, som har till uppgift att bekämpa ekonomisk brotts-
lighet, inrättades den 1 januari 1998. Sedan den 1 juni samma år är
verksam- heten i gång i den nya myndigheten. Av instruktionen för
Ekobrottsmyndig- heten framgår att myndigheten dels är en åklagarmyndighet,
dels en central förvaltningsmyndighet under regeringen.
Resultatuppföljning
I avsnitt 5.3 i budgetpropositionen redovisar regeringen sin bedömning av
resultatet inom åklagarväsendet. Följande verksamhetsmål gällde år 1998 för
åklagarväsendet i allmänhet.
Åklagarverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde
till- försäkras rättssäkerhet och rättstrygghet.
Beivrandet av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall
prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöver-
skridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med
rasistis- ka inslag och våld mot kvinnor.
Förundersökningarnas kvalitet skall höjas samtidigt som antalet avslutade
ärenden skall uppgå till minst det antal som kommit in.
Genomströmningstiderna skall minska i synnerhet på de prioriterade om-
rådena.
Rättstillämpningen skall vara enhetlig vid prövning av åtalsfrågan och an-
vändning av frihetsberövanden.
Den del av åklagarnas arbetstid som ägnas åt kvalificerade åklagaruppgif-
ter skall öka.
För Ekobrottsmyndighetens del gäller dessutom att myndigheten skulle
förhindra eller upptäcka ekonomisk brottslighet inom sitt verksamhetsområ-
de. Myndigheten skall också genom nya arbetsmetoder och hög kompetens skapa
förutsättningar för en effektiv ekobrottsbekämpning.
Målen för stabsuppgifterna vid Ekobrottsmyndigheten är att ge regeringen
och övriga intressenter en bättre helhetsbild av ekobrottsligheten och
bättre möjlighet att förutse utvecklingen inom området. Berörda myndigheter
skall på ett så tidigt stadium som möjligt informeras om nya former av
ekonomisk brottslighet. Servicen till statsmakterna i form av förslag till
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten och synpunkter på lagstiftningen
m.m. skall förbättras.
I samverkan med andra myndigheter skall metoder utvecklas för att effek-
tivisera ekobrottsbekämpningen. Myndigheten skall finna kostnadseffektiva
lösningar när det gäller lokaler, verksamhetsstatistik och administration.
Som underlag för bedömningen av om verksamhetsmålen uppfyllts redovi- sar
regeringen utförligt hur verksamheten utvecklats inom åklagarväsendet under
de senaste åren. Redovisningen innebär att riksdagens underlag för en
bedömningen av verksamheten är betydligt mer detaljerat än tidigare.
Regeringen bedömer att förändringsprocessen inom åklagarorganisationen är
framgångsrik och att de mål som slagits fast för verksamheten i stort sett
uppfyllts.
Utskottet vill för sin del anföra följande. De uppgifter om genomström-
ningstider som redovisas i budgetpropositionen och fortsättningsvis i detta
avsnitt avser siffror som anger hur gammalt ett ärende är som avgjorts
under den aktuella redovisningsperioden. Siffrorna säger alltså ingenting
om såda- na ärenden som inte avgjorts. Detta innebär att om en myndighet
väljer att prioritera ärenden som är äldre går genomströmningtiden upp. Om
i stället nyinkomna ärenden prioriteras blir förändringen den motsatta.
Genomström- ningstiden påverkas dessutom av en mängd andra faktorer, t.ex.
den tid som läggs ner på ett enskilt ärende. Det är uppenbart att
förändringar som innebär längre genomströmningstider inte automatiskt är av
ondo, liksom att kortare tider inte heller generellt kan anses vara något
positivt. Mot den nu tecknade bakgrunden anser utskottet att ett mer
relevant mått vore en redovisning av den inneliggande balansens ålder.
Sådana uppgifter kan i sin tur kompletteras med uppgifter om
genomströmningstider m.m.
När det härefter gäller målet att åklagarverksamheten skall bedrivas på ett
sådant sätt att den enskilde - såväl målsägande som brottsmisstänkta -
till- försäkras rättssäkerhet och rättstrygghet kan konstateras att målet
är mycket allmänt hållet. Utskottet delar självfallet uppfattningen att
verksamheten bör bedrivas på det sättet men ser samtidigt betydande
svårigheter när det gäller möjligheterna att bedöma om målet uppnåtts.
Ledning för den bedömningen får sökas i det material som i första hand tar
sikte på andra verksamhetsmål.
I fråga om dessa noterar utskottet att genomströmningstiderna, i genom-
snitt 137 dagar, ökade för nästan alla brottstyper under 1998; ökningen var
16 dagar jämfört med år 1997. En sannolik förklaring är enligt
Riksåklagaren att man arbetat av äldre ärenden som alltså kommit att utgöra
en större andel av de avslutade ärendena än vad som varit fallet tidigare.
Genomströmnings- tiderna för det första halvåret 1999 har enligt regeringen
minskat något.
Beträffande genomströmningstiderna kan en viss minskning noteras såvitt
gäller en av de prioriterade brottstyperna, nämligen narkotikabrotten.
Någon närmare förklaring till detta lämnas inte i propositionen, inte
heller anges hur stor minskningen är. Samtidigt framgår det att andelen
ärenden som avgjorts genom beslut att inte väcka åtal var förhållandevis
hög under år 1998. Av resultatredovisningen avseende polisväsendet framgår
vidare att av de in- komna narkotikaärendena - som ökade från 21 979
ärenden år 1997 till 22 471 ärenden år 1998 - över 80 % avser innehav eller
eget bruk av narko- tika. Det bekräftar enligt regeringen att anmälningar
av sådana brott ökar medan registrerade smugglings- och överlåtelsebrott
har minskat. Polisens inriktning och fördelningen mellan olika nivåer av
resurser för narkotikabe- kämpning liksom samordningen mellan nivåerna
måste enligt regeringen följas noga. Det ligger mot denna bakgrund - som
utskottet ser saken - nära till hands att tro att de kortare
genomströmningstiderna i fråga om narkoti- kabrotten i åklagarväsendet är
ett resultat av att ärendena avser brott som i högre utsträckning kan
betecknas som enkla.
En annan faktor som har betydelse för bedömningen av om enskilda till-
försäkras rättstrygghet är hur andelen lagförda utvecklas. Under år 1998
var den siffran 64 %, vilket var en ökning med fyra procentenheter.
Utskottet ser detta som positivt.
Ytterligare en faktor att analysera i detta sammanhang är frågan om enhet-
lig rättstillämpning. Inte heller detta mål låter sig på något enkelt sätt
kvanti- fieras och mätas. Däremot kan man dra vissa slutsatser av det
arbete som lagts ned på att åstadkomma förbättringar. Av
budgetpropositionen framgår att Riksåklagaren lagt fram riktlinjer för att
skapa rationella och effektiva arbetsformer och att arbetet följts upp och
utvärderats under år 1998. Vidare anförs att kvalitetsarbetet inom
åklagarväsendet syftar till att verksamheten skall leva upp till de krav
som medborgarna, polisen, domstolarna och andra samverkande myndigheter kan
ställa på den. Förutsättningarna för att målet skall uppnås framstår enligt
utskottets mening som goda.
När det gäller målet om en förbättrad kvalitet i förundersökningarna kan
noteras att utvecklingsarbetet under år 1998 också omfattat frågor om
kvali- tetssäkring av brottsutredningar och genomförande av den
arbetsmetodik som utvecklats i samarbete med polisen. En särskild
arbetsgrupp har lett utvecklingsarbetet på central nivå. Den har följt och
stöttat det lokala ut- vecklingsarbetet och arbetat med att effektivisera
utredningsverksamheten. Ett resultat av gruppens arbete är att det på varje
polismyndighet utsetts en kontaktperson för åklagarmentorerna. Härtill
kommer att åklagarmyndighe- terna har genomfört flera insatser när det
gäller samverkan med och utbild- ning av närpolisen. Arbetet har varit
inriktat på att förbättra utredningarnas kvalitet samt att öka användandet
av förenklade utredningsförfaranden och utredningsstöd som mallar och
checklistor för enklare brott. Även på denna punkt framstår
förutsättningarna för en hög grad av måluppfyllelse som goda.
Målet att antalet avslutade ärenden skall uppgå till minst det antal som
kommer in innebär i klartext att balanserna inte skall öka utan helst
minska. Vid bedömningen av måluppfyllelsen är det av avgörande betydelse
hur stort inflödet är - om det är mindre än tidigare kan man kanske kräva
att balansen skall minska. Såsom målet formulerats har det uppfyllts med en
marginal om 8 000 ärenden (202 000 avgjorda ärenden jämfört med 194 000
inkomna). Året innan var marginalen 12 000 ärenden (206 000 avgjorda
ärenden jäm- fört med 194 000 inkomna). Under första halvåret 1999 ökade
marginalen till nästan 20 000 (111 645 jämfört med 92 278). Härav framgår
att polisen redovisar allt färre ärenden, något som lett till att
balansläget förbättrats i åklagarväsendet.
Vad gäller målet att åklagarna skall lägga en större del av sin arbetstid
på kvalificerade arbetsuppgifter kan nämnas att den övergripande
inriktningen för det gemensamma utvecklingsarbete som pågått sedan 1996
mellan åklagarväsendet och polisen har varit att polisen skall ta ett
utökat ansvar för förhållandevis enkla och medelsvåra brottsutredningar
medan åklagarna i högre utsträckning skall koncentrera sig på de
komplicerade målen och utöva aktiv förundersökningsledning i dessa.
Utvecklingsarbetet har resulterat i olika åtgärder och nya arbetsmetoder.
Riksåklagaren beslutade i december 1997 efter samråd med Rikspolisstyrelsen
om nya allmänna råd för fördel- ningen mellan åklagare och polis av
förundersökningsledning (RÅFS 1997:12). Myndigheterna skall ta fram lokala
överenskommelser mellan åklagare och polis om vem som skall ha
förundersökningsansvaret. Överens- kommelserna skall, självklart, utgå från
den uppgiftsfördelning som framgår av rättegångsbalken. Lokala
förhållanden, brottets generella straffvärde, ärendets karaktär och
svårighetsgrad samt den kompetens som finns vid polismyndigheten skall
alltså vara avgörande för ansvarsfördelningen. Under våren 1998 har
myndigheterna i de flesta län träffat sådana överenskommel- ser. Det kommer
på sikt att innebära att polisen oftare får förundersöknings- ansvaret i
jämförelsevis enkla och medelsvåra utredningar medan åklagarna får utrymme
att koncentrera sig på de komplicerade utredningarna.
Här bör även nämnas att arbetet med att effektivisera lagföringen av för-
hållandevis enkla förseelser fortsatt. De föreskrifter om ordningsbot vid
vissa brott (SFS 1999:178) som trädde i kraft den 1 oktober i år samtidigt
som den nya trafikförordningen bör enligt regeringen föra med sig en
ytterligare minskad ärendeinströmning till åklagarorganisationen, eftersom
fler brott lagförs genom att polisen utfärdar ordningsbot.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår vidare att 40 % av
åklagarväsendets resurser satsats på de prioriterade brottstyperna. Dessa
utgjorde 18 % av de avslutade ärendena. Att de prioriterade brottstyperna
kräver en större andel av resurserna än vad enbart deras antal motiverar
faller sig enligt utskottets mening naturligt. De prioriterade
brottstyperna består ju av mycket allvarliga brott.
När det sedan gäller Ekobrottsmyndigheten anser regeringen att inrättandet
av myndigheten har skapat goda förutsättningar för en effektivare
ekobrotts- bekämpning. Regeringens bedömning baseras huvudsakligen på
följande uppgifter i budgetpropositionen.
Det operativa arbetet bedrivs i nära arbetsgemenskap mellan åklagare, po-
liser, ekonomer och personer med särskild kompetens på IT-området. Erfa-
renheterna av att de olika personalkategorierna är samlokaliserade och
arbe- tar nära varandra är goda.
Inom myndigheten pågår också ett intensivt arbete för att ytterligare för-
bättra utrednings- och stabsverksamheten. Flera projekt har inletts som
enligt regeringen inger gott hopp om att verksamheten nu efter
uppbyggnadsskedet skall fortsätta att utvecklas på det sätt som avsetts med
reformen.
Genomströmningstiderna för målen vid Ekobrottsmyndigheten ökade att döma av
tillgängliga uppgifter från 203 dagar till 345 dagar, dvs. med 70 %. Det
måste ändå ses som positivt att myndigheten, trots att den befann sig i ett
uppbyggnadsskede, gjorde en satsning på äldre och svårutredda mål. De ökade
genomströmningstiderna kan alltså huvudsakligen förklaras av det under
sommaren 1998 avslutade balansavarbetningsuppdraget, under vilket många
äldre mål avslutades. Ekobrottsmyndigheten har påpekat att verksam-
hetstatistiken för år 1998 innehåller osäkerhetsfaktorer som en följd av
om- registreringar av ärenden m.m. i samband med bildandet av myndigheten.
Vad gäller stabsuppgifterna har ett system för uppföljning byggts upp -
första delen skall sättas i drift i slutet av år 1999. Vidare diskuterar
myndig- heten med övriga åklagarmyndigheter hur samordningsuppgiften skall
lösas.
När det gäller informationsutbytet mellan berörda myndigheter bör nämnas
det s.k. Ekorådet som består av Riksåklagaren, rikspolischefen,
generaltulldi- rektören samt generaldirektörerna för Ekobrottsmyndigheten,
Riksskatte- verket, Finansinspektionen och Brottsförebyggande rådet. Rådet
har bildat en beredningsgrupp som initierat projekt som berört flera av
myndigheterna. Gruppen har också haft en viktig roll när det gäller
informationsutbytet.
Ekobrottsmyndigheten har också startat projekt med andra myndigheter. Som
exempel kan här nämnas ett projekt tillsammans med Riksrevisionsver- ket
som tagit sikte på att kartlägga förekomsten av svart arbetskraft.
Sammantaget innebär det anförda att ingenting framkommit som motsäger
regeringens bedömning att åklagarväsendet i stort får anses ha uppfyllt de
mål som ställts upp för verksamheten.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
I fråga om prioriteringar inom verksamheten för nästa budgetår anför rege-
ringen att miljöbrottsbekämpningen skall förstärkas och utvecklas. Åklagar-
väsendet skall vidare samverka med övriga myndigheter inom rättsväsendet
när det gäller att beivra rasistiska brott, främlingsfientliga brott och
brott med homofobiska inslag. Insatserna för att beivra brott mot kvinnor
och barn skall intensifieras och förbättras. Ekobrottsbekämpningen skall
fortsätta att ut- vecklas inom hela åklagarväsendet genom att
Ekobrottsmyndigheten byggs ut till avsedd styrka och genom kompetenshöjande
insatser även inom andra åklagarmyndigheter. Slutligen skall samverkan med
polisen utvecklas ytter- ligare i syfte att förbättra den brottsutredande
verksamheten.
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar regeringen gjort i denna
del.
Anslagen
Åklagarorganisationen
Regeringen föreslår ett anslag till åklagarorganisationen på 694 997 000
kr. Förslaget innebär en ökning med ca 75 miljoner kronor. Ökningen avser
till övervägande delen poster av justeringskaraktär. En ramhöjning föreslås
dock om 13 miljoner kronor, pengar som skall användas till den nya
organisatio- nen för bekämpning av miljöbrott.
I motion Ju907 (kd) begärs en ökning av anslaget med 30 miljoner kronor.
Anslagsökningen behövs enligt motionärerna för att ge åklagarorganisa-
tionen beredskap för ett ökat antal inkommande ärenden till följd av att
fler poliser kommer i tjänst. Vidare behövs enligt motionärerna
kompetensför- stärkning och särskilda ungdomsrotlar.
I motionerna Fi212 och Ju910 (båda fp) yrkas att anslaget ökas med 6
miljoner kronor för att ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas.
I motion Ju911 (m) yrkas att anslaget höjs med 17 miljoner kronor för att
finansiera fler åklagare och en satsning på IT-, metod- och kompetensut-
veckling.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Ekobrottsmyndigheten
Regeringen föreslår ett anslag till Ekobrottsmyndigheten på 250 933 000 kr.
Förslaget innebär en ökning av anslaget med ca 50 miljoner kronor. Resurs-
tillskottet behövs för att ge Ekobrottsmyndigheten förutsättningar för att
klara en alltmer komplicerad brottslighet och för att myndigheten skall
kunna ha den offensiva roll inom ekobrottsbekämpningen som samhället
kräver. Härtill kommer att myndighetens verksamhetsområde utvidgats till
ytterliga- re två län och att den tagit över arbetsuppgifter från
EU-bedrägeridelegatio- nen.
I motion Ju911 (m) yrkas ett i förhållande till regeringens förslag 15
miljoner kronor högre anslag till Ekobrottsmyndigheten. Enligt motionä-
rerna är regeringens förslag otillräckligt för den satsning på bl.a.
kompetens som behövs.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Organisationsfrågor
I motion Ju905 (c) förordas en ordning innebärande att åklagarna skall kny-
tas till vissa tingsrätter.
Motionsönskemålet får förstås så att arbetet på en åklagarkammare bör or-
ganiseras så att åklagarna i största möjliga mån slipper byta mål med
varand- ra, något som i motionen sägs ske i syfte att minska resandet till
de tingsrät- ter som är belägna utanför åklagarkammarens kansliort.
Åklagarväsendet är i dag organiserat i sex distrikt, med en myndighet i
varje. Åklagarmyndigheterna har i huvudsak administrativa uppgifter och
ansvarar för ledning och tillsyn över verksamheten. Till varje åklagarmyn-
dighet är ett antal åklagarkammare, där den operativa brottsbeivrande verk-
samheten är förlagd, knutna. Riksåklagaren bestämmer hur många åklagar-
kammare det skall finnas. För närvarande är antalet 38. Det ankommer också
på Riksåklagaren att besluta om åklagarkamrarnas lokalisering och på vilka
övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Sådana beslut finns intagna
i RÅFS 1996:3 och 1996:4.
I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för år 1997
begärde utskottet in en redovisning från Riksåklagaren om hur omorganisa-
tionen förlöpt och vilka problem som uppstått. För utförlig redogörelse för
vad som då framkom kan här hänvisas till utskottets betänkande 1996/97:JuU1
s. 34 f. Bland annat följande information lämnades i den nu aktuella
frågan.
En bärande tanke i Riksåklagarens beslut om kammarindelning var att minska
kostnaderna för ledning och administration inom åklagarväsendet utan att
försämra åklagarnas möjligheter att på ett effektivt sätt bedriva verk-
samhet även på orter utanför kammarens kansliort. Ansvaret för resursför-
delning och personalens fasta stationering ligger på överåklagarna, dvs.
cheferna för åklagarmyndigheterna. Dessa har genom Riksåklagarens beslut
(RÅFS 1996:3) ålagts att bedriva åklagarverksamhet även utanför kanslior-
ten, på de orter som anges i beslutet. Verksamheten kan ske antingen genom
fast stationerade åklagare (benämnda "lokal åklagare") eller genom att
åkla- gare kontinuerligt besöker orten, t.ex. i samband med förhandlingar i
tings- rätten eller för kontakter med polisen (främst
förundersökningsledning).
Utskottet har inhämtat att det för närvarande finns lokala åklagare på elva
orter, varav alla utom en på orter där det finns en tingsrätt.
Syftet med reformen av åklagarväsendet var att öka flexibiliteten i
åklagarverksamheten så att den lättare skall kunna anpassa sig till
verksam- heten inom domstolsväsendet och rättsväsendet i övrigt.
Frågan om effekterna av de senaste årens organisatoriska förändringar inom
rättsväsendet har på utskottets initiativ varit föremål för granskning hos
Riksdagens revisorer. En rapport har färdigställts och remissbehandlats,
och revisorerna har nyligen lämnat ett förslag (1999/2000:RR7) till
riksdagen. Revisorerna föreslår bl.a. en utredning om åklagarnas
arbetsformer och åkla- garkamrarnas samverkan med tingsrätterna.
Vid den utfrågning som utskottet hållit i budgetärendet med företrädare för
Riksåklagaren har upplysts att åklagarna i viss utsträckning för talan i
mål som de inte själva haft ansvar för från början. Detta sker dock
regelmässigt bara i sådana mål som är av rutinkaraktär. I mer komplicerade
mål är ambi- tionen att den åklagare som varit förundersökningsledare eller
fattat beslut om åtal skall föra talan i domstol.
Utskottet vill inte utesluta att åklagarna nu ägnar en större del av sin
ar- betstid åt resor än vad som var fallet före reformen. Mot den
bakgrunden framstår det som lovvärt att åklagarna försöker utnyttja sin tid
rationellt och som ett led i det "byter" mål med varandra i syfte att
minska resandet. Ut- skottet utgår dock från att sådana mått och steg
vidtas endast när det är lämpligt med hänsyn till målets karaktär.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att ingenting hindrar kammarcheferna
från att bestämma att en viss åklagare skall ha hand om målen vid en viss
domstol i den mån det framstår som en ändamålsenlig ordning. Med dessa ord
avstyrker utskottet motion Ju905 i denna del.
I motion Ju302 (m) begärs att Ekobrottsmyndigheten i sin nuvarande form
skall avvecklas och inordnas helt under Riksåklagaren, att anslagen B 1 och
B 2 skall läggas samman och att Riksåklagaren skall ta över Ekobrottsmyn-
dighetens ekonomi- och personaladministration. Det övergripande motivet för
motionsönskemålen är att Riksåklagarens ansvar för verksamheten brutits
eftersom Ekobrottsmyndigheten ålagts att ta över ansvaret för ekobrottsbe-
kämpningen.
Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsönskemål. Senast skedde
det hösten 1997 (bet. 1997/98:JuU1 s. 38 f). För en redogörelse för
myndighetens organisatoriska härkomst kan därför hänvisas dit. Här bör dock
nämnas att, som också framgår ovan, det av instruktionen för
Ekobrottsmyndigheten följer att myndigheten dels är en åklagarmyndighet,
dels en central förvaltningsmyndighet under regeringen.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena men betonade att den
omständigheten att Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt delvis ligger
direkt under regeringen inte får påverka Riksåklagarens och
Rikspolisstyrelsens ledning av den operativa verksamheten. Enligt vad som
framgick bl.a. av instruktionen för Ekobrottsmyndigheten var något annat
inte heller avsikten. Utskottet hade heller inget att invända mot att
Ekobrottsmyndigheten lades på ett eget anslag.
Utskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt i frågan
om Ekobrottsmyndighetens organisatoriska hemvist. Utskottet avstyrker
motion Ju302 i här aktuella delar.
Bekämpning av miljöbrott
I motion Ju907 (kd) begärs att allvarliga miljöbrott och s.k. citesbrott,
dvs. brott som rör handel med växter och djur, skall handläggas vid
Ekobrottsmyndigheten. I motion MJ255 (fp) begärs att en särskild miljöåkla-
gare skall inrättas.
Av instruktionen för Ekobrottsmyndigheten (1997:898) framgår att myn-
dighetens uppgift är att i de tre storstadslänen jämte Gotlands län och
Hal- lands län handlägga mål som bl.a. rör brott mot borgenärer,
skattebrott, brott mot aktiebolagslagen (1975:1385), brott mot insiderlagen
(1990:1342) eller mål vars handläggning ställer särskilda krav på kännedom
om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller
liknande. Vidare hand- läggs vid Ekobrottsmyndigheten mål som lämpligen bör
handläggas där med hänsyn till att målet rör kvalificerad ekonomisk
brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning
eller är av principiell natur eller av stor omfattning.
I Riksåklagarens miljöbrottsutredning föreslogs bl.a. att det inom
Ekobrottsmyndigheten skulle inrättas en särskild enhet som skulle stödja
den lokala miljöbrottsbekämpningen.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden liknande de nu aktuella. Senast
skedde det i våras i samband med att utskottet behandlade regeringens skri-
velse innehållande den årliga rapporten om läget i fråga om den ekonomiska
brottsligheten (bet. 1998/99:JuU9). Utskottet avstyrkte de då aktuella
yrkan- dena med hänvisning till Riksåklagarens miljöbrottsutredning och den
då pågående beredningen av den. Utskottet ansåg dock - i likhet med
tidigare uttalanden - att miljöbrott ofta kan vara en kvalificerad form av
ekonomisk brottslighet.
I budgetpropositionen anför regeringen - efter remissbehandling av RÅ:s
miljöbrottsutredning - att alla myndigheter inom åklagarväsendet skall ha
ett operativt ansvar för bekämpningen av miljöbrott. Ekobrottsmyndigheten
skall dock inte ha något sådant ansvar med undantag för de situationer där
det finns sådana samband mellan utredningar om ekonomisk brottslighet och
miljöbrottslighet att det är lämpligast att gemensam handläggning sker där.
Den 1 juli i år fick Riksåklagaren regeringens uppdrag att förbereda en ny
organisation för miljöbrottsbekämpning. Tanken är att totalt 14 åklagare
skall engageras för detta. En central enhet skall inrättas hos
Riksåklagaren för samordning av arbetet.
Utskottet kan inte finna annat än att organisationen av miljöbrottsbekämp-
ningen och avgränsningen av fall där Ekobrottsmyndigheten skall ha ett
operativt ansvar förefaller ha fått en lämplig utformning. Motionerna Ju907
och MJ255 i här aktuella delar avstyrks.
Domstolsväsendet m.m.
Inledning
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett
antal avgränsade uppgifter av mera rättsvårdande natur. Ett övergripande
mål för verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert och effektivt
sätt skall avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domsto-
larna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämn-
derna och Rättshjälpsmyndigheten. Verket har vidare till uppgift att på det
allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.
Resultatuppföljning
Som inledningsvis nämnts är målet för domstolsväsendet att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Rättssäkerheten och
effektivite- ten påverkas av ett antal faktorer. Vissa av dessa är mätbara,
medan andra, t.ex. kvalitet, är svårare att mäta. Vissa indikatorer finns
dock, som kan ge ett mått på såväl rättssäkerheten som effektiviteten. Hit
hör antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål samt omloppstid och
balansernas åldersstruk- tur. Andra faktorer av betydelse är målens
styckkostnad, andelen förordnade offentliga försvarare och
målsägandebiträden samt i vilken utsträckning målen avgörs så snart de är
färdigberedda. Vidare är tillgången på personal och
personalsammansättningen sådana faktorer.
Av regeringens redogörelse för arbetsläget i domstolarna framgår att mål-
tillströmningen under år 1998 minskat i tingsrätterna och i länsrätterna,
under det att den ökat i hovrätterna, kammarrätterna, Högsta domstolen och
Rege- ringsrätten.
För tingsrätternas del har antalet inkomna och avgjorda brottmål ökat un-
der år 1998 medan antalet inkomna tvistemål minskat. Den tid det tar att
avgöra ett tvistemål har dock ökat med i genomsnitt omkring två månader.
Den samlade målbalansen i tingsrätterna var i det närmaste oförändrad mel-
lan år 1997 och år 1998. Även i hovrätterna ökar antalet brottmål medan
antalet tvistemål minskar. Här har dock det totala antalet inkomna,
avgjorda och balanserade mål ökat. Under det gångna budgetåret ökade också
antalet inkomna mål i Högsta domstolen, medan antalet balanserade mål
minskade.
Vad gäller länsrätterna har antalet inkomna mål minskat kraftigt. Sålunda
har antalet mål enligt socialtjänstlagen gått ned med omkring 14 000
jämfört med år 1997. Förklaringen härtill är de såväl materiella som
processuella förändringar som skett beträffande dessa mål. Länsrätternas
målbalanser har minskat kraftigt. Antalet inkomna och avgjorda mål har ökat
i kammarrätter- na; målbalansen har dock försämrats något. När det
slutligen gäller Rege- ringsrätten har antalet inkomna mål ökat liksom
antalet mål i balans.
Utskottet redovisar i tabeller, se bilaga 4, antalet inkomna, avgjorda och
balanserade mål i de olika domstolsslagen under åren 1997 och 1998.
I sin bedömning anför regeringen att domstolarna sammantaget får anses ha
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert sätt. Enhetlig
rättstillämpning, dvs. att lika fall skall bedömas lika, kan vara ett mått
på rättssäkerhet. Enligt regeringens mening är därför resultatet av en av
Dom- stolsverket utförd undersökning som visar på skillnader i domstolarnas
till- lämpning av bestämmelserna om förordnande av offentlig försvarare och
målsägandebiträde oroande. Eftersom studien rört en kort tid, är det svårt
att dra några långtgående slutsatser av den. Regeringen framhåller dock att
det ligger inom ramen för Domstolsverkets verksamhet att följa utvecklingen
och att överväga vilka insatser som kan anses nödvändiga.
Målens omloppstid, dvs. den tid det tar att slutligen avgöra mål och ären-
den, utgör enligt regeringen ett viktigt mått på om effektmålet uppfyllts.
I alla domstolar utom tingsrätterna var ett stort antal mål klara för
avgörande vid årets slut. Regeringen understryker att detta förhållande
måste ägnas särskild uppmärksamhet. Vad gäller tingsrätterna bör i stället
uppmärksam- mas att den genomsnittliga åldern på målbalansen inte är
tillfredsställande. De nu angivna förhållandena medför, enligt regeringens
uppfattning, att domstolarna - med undantag för länsrätterna - inte kan
anses ha uppfyllt det i regleringsbrevet uppställda verksamhetsmålet
avseende minskade omlopps- tider och förbättrad åldersstruktur för
målbalansen. Länsrätterna däremot har minskat balansen av äldre skattemål.
Regeringen framhåller att domstolarna inte helt kan anses ha uppfyllt må-
let att avgöra mål och ärenden på ett effektivt sätt. Resursförstärkningar
är, enligt regeringens mening, inte tillräckliga för att komma till rätta
med detta problem; det krävs också fortsatta förändringar av arbetsformer,
organisation och regelverk. En noggrann genomlysning av verksamheten är
därför påkal- lad och bör ske inom ramen för det utvecklingsarbete som
Domstolsverket påbörjat tillsammans med domstolarna. Samtliga nivåer inom
domstolsvä- sendet bör innefattas i detta arbete. Regeringen understryker
att det därför är angeläget att domstolsväsendet ges de förutsättningar som
behövs för att detta arbete skall kunna bedrivas planmässigt.
Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och
korrekt samt att i övrigt lämna god service i frågor rörande rättshjälp.
Den genomsnittliga omloppstiden för rättshjälpsärenden 1998 var 20
arbetsdagar, vilket överensstämmer med det verksamhetsmål som satts upp i
myndighe- tens regleringsbrev. Andelen ärenden som överklagades till Rätts-
hjälpsnämnden fördubblades i det närmaste under 1998, vilket bl.a. torde
sammanhänga med att praxis rörande den nya lagen inte hunnit utbildas.
I regeringens proposition med förslag till ny rättshjälpslag förutskickades
att Rättshjälpsmyndigheten i och med den nya lagens ikraftträdande endast
skulle ha underlag för sin verksamhet under ytterligare tre till fyra år
(prop. 1996/97:9 s. 196 f). Regeringen har givit Domstolsverket i uppdrag
att lämna förslag till hur de ärenden som har handlagts av
Rättshjälpsmyndig- heten skall handläggas i framtiden och om överklagade
ärenden alltjämt skall prövas av Rättshjälpsnämnden. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 juni 2000.
Utskottet kan konstatera att regeringen i årets budgetproposition, i likhet
med budgetpropositionen för år 1999, givit en avsevärt fylligare
redogörelse för måltillströmning, målavverkning och målbalanser i
domstolarna än som skett i tidigare års budgetpropositioner. Utskottet vill
framhålla betydelsen för riksdagens arbete av en utförlig mål- och
resultatredovisning från såväl regeringen som förvaltningsmyndigheterna.
Vad avser domstolarnas verksamhetsmål fastställde regeringen i regle-
ringsbrevet för år 1998 ett långsiktigt verksamhetsmål för domstolarna av
innebörd att omloppstiderna skulle minska för samtliga mål- och ärendekate-
gorier samt att mål- och ärendebalansernas åldersstruktur skulle
förbättras. Härutöver ålade regeringen hovrätterna, kammarrätterna,
tingsrätterna och länsrätterna att för det året fastställa verksamhetsmål
för vissa angivna mål- kategorier. Verksamhetsmålen skulle dels avse
medianåldern för under året avgjorda mål, dels antalet balanserade mål som
vid årets utgång var äldre än sex respektive tolv månader.
Av Domstolsverkets årsredovisning för år 1998 framgår att tingsrätterna
uppfyllt målsättningen för medianåldern avseende samtliga avgjorda mål.
Hovrätterna har uppfyllt målsättningen beträffande brottmål. Länsrätterna
har uppfyllt målsättningen för medianåldern för skattemål och socialförsäk-
ringsmål medan kammarrätterna inte uppfyllt målsättningen för någon mål-
kategori. När det gäller målsättningen för andelen balanserade mål äldre än
sex månader har denna endast uppfyllts i fråga om länsrätternas
socialförsäk- ringsmål och mål enligt socialtjänstlagen. Ingen
domstolskategori har upp- fyllt målsättningen beträffande balanserade mål
äldre än tolv månader.
Som nyss nämnts gör regeringen bedömningen att domstolarna - med visst
undantag för länsrätterna - inte förmått att uppfylla det långsiktiga
verksam- hetsmålet vad avser målens omloppstid och målbalansens ålder.
Utskottet instämmer i och för sig häri men noterar också att domstolarna
delvis uppnått sina egna verksamhetsmål. Flera domstolsslag har dessutom
såväl ökat anta- let avgjorda mål som minskat sina målbalanser. Även om
utskottet kan in- stämma i regeringens bedömning att åtgärder måste vidtas
för att uppnå en snabbare målhantering, vill utskottet samtidigt framhålla
att verksamhets- målen också måste vara realistiska. Utskottet anmärker att
regeringens verk- samhetsmål för år 1999 synes innebära stora förväntningar
på domstolarna.
När det gäller vad regeringen anfört om förordnanden av offentliga försva-
rare och målsägandebiträden vill utskottet framhålla följande. Domstolsver-
ket har, enligt lagen (1996:1621) om rätt för Domstolsverket att överklaga
vissa beslut om ersättning m.m., på samma sätt som en part rätt att
överklaga beslut om förordnande eller byte av offentlig försvarare eller
målsägandebi- träde. Utskottet vill stryka under att Domstolsverkets
möjligheter till insatser i dessa frågor inskränker sig till att verket
genom att utnyttja sin talerätt kan söka påverka rättspraxis. Att verket på
annat sätt skulle söka påverka rättstillämpningen vore enligt utskottets
mening inte förenligt med verkets ställning i förhållande till domstolarna,
till vilken utskottet återkommer ned- an.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
Regeringen anför i budgetpropostionen att moderniseringen av domstolsvä-
sendet fortsätter för att det skall stå väl rustat för 2000-talet.
Modernisering- en skall bl.a. ske genom renodling av domstolarna och
domarrollen, möjlig- heter till samverkan mellan domstolarna,
kompetensutveckling av personalen och förenklade förfaranderegler.
Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört.
Anslaget
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstols-
verket. Härutöver betalas från anslaget kostnaderna för Rättshjälps-
myndigheten.
Enligt vad regeringen anför i propositionen beräknas domstolsväsendets
utgifter för år 1999 uppgå till 3 169 000 000 kr, vilket är 102 miljoner
kronor mer än anvisade medel för budgetåret. Domstolarna har under flera år
för- brukat mer än anvisade medel. Denna förbrukning har finansierats av
ett tidigare stort anslagssparande.
Regeringen bedömer att det är nödvändigt att avsätta resurser för att med
kraft kunna fortsätta reformarbetet inom domstolsväsendet. Riksdagen har i
enlighet med det beslut som fattades i samband med regeringens ekonomiska
vårproposition (1998/99:FiU20, JuU3y, rskr. 256) beslutat att tillföra
rättsvä- sendet 150 miljoner kronor som ramhöjning. I budgetpropositionen
föreslår regeringen att domstolsväsendet tillförs 110 miljoner kronor år
2000. Av dessa avser 40 miljoner kronor engångsvisa medel för avvecklingen
av de allmänna advokatbyråerna.
Domstolsväsendet tillfördes engångsvis för år 1999 10 miljoner kronor för
kostnader i samband med införandet av miljödomstolar.
För budgetåret 2000 förslås att 1 miljon kronor överförs från utgiftsområde
8 Invandrare och flyktingar för att möta ökade tolk- och översättningskost-
nader i samband med regeringens proposition om en samlad minoritetspoli-
tik. År 1999 fördes 12 miljoner kronor från domstolsväsendet till
utgiftsom- råde 25 Allmänna bidrag till kommuner till följd av att
kommunerna i ökad utsträckning skulle hjälpa föräldrar att träffa avtal om
vårdnad, boende och umgänge. Denna reform väntades medföra ökade kostnader
för kommunerna och minskade kostnader för domstolarna. Från utgiftsområde
25 görs nu en återföring till domstolsväsendet med 4,5 miljoner kronor.
Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m.
räknas anslaget upp med omkring 26 miljoner kronor.
Slutligen har en teknisk justering gjorts vid beräkningen av anslaget.
Juste- ringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd
kompensa- tion för premier för avtalsförsäkringarna. Anslaget tillförs
160,8 miljoner kronor.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Domstolsväsendet m.m. för
år 2000 anvisar ett ramanslag om 3 358 956 000 kr.
I motion Ju907 (kd) yrkas en höjning av anslaget med 40 miljoner kronor
och i motion Ju909 (c) en höjning med 225 miljoner kronor som skall möj-
liggöra att nuvarande antal tingsrätter behålls. En ökning av anslaget med
100 miljoner kronor begärs i motion Ju910 (fp) under det att en ökning med
drygt 106 miljoner kronor yrkas i motion Ju911 (m). I den sistnämnda mo-
tionen begärs dessutom ett tillkännagivande av innebörd att inga
ytterligare besparingar för närvarande bör göras i domstolsväsendets
anslag.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Domstolsorganisationen
Allmänna synpunkter
I motion Ju910 (fp) begärs att regeringen skall tillsätta en
förutsättningslös och samlad utredning av domstolsväsendet. I motion Ju911
(m) yrkas att regeringen skall presentera en övergripande plan för
reformering av dom- stolsväsendet.
Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med
uppgift att göra en översyn av domstolsväsendet (dir. 1995:102). Kommittén,
som antog namnet 1995 års Domstolskommitté, skulle i en första etapp läm-
na förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. I
uppdra- get låg även att lämna förslag beträffande domstolarnas inre
organisation. Kommittén erhöll kompletterande direktiv år 1997 (dir.
1997:50). Genom tilläggsdirektiv av den 26 mars 1998 (dir. 1998:22)
bestämdes att kommit- téns uppdrag inte längre skulle omfatta domstolarnas
yttre organisation. Uppdraget begränsades till att avse frågor om
domstolarnas beredningsorga- nisation samt notarie- och domarutbildningen.
Samtidigt uppdrogs åt kom- mitténs ordförande att sammanställa det
grundmaterial som Domstolskom- mittén tagit fram rörande
domstolsorganisationen. Domstolskommittén överlämnade i juni 1998
betänkandet Domaren och beredningsorganisationen - utbildning och
arbetsfördelning (SOU 1998:88). Grundmaterialet har i november 1998
presenterats i betänkande SOU 1998:135.
I budgetpropositionen understryker regeringen att den sedan flera år bedri-
ver en omfattande modernisering av rättsväsendet. För att möta de krav som
bl.a. den ökade och mera komplicerade brottsligheten,
internationaliseringen och den tekniska utvecklingen ställer pågår således
ett målmedvetet utveck- lingsarbete inom rättsväsendet. Det tar också sikte
på att garantera att ett medborgarskapsperspektiv skall prägla verksamheten
på 2000-talet. Moder- niseringen av rättsväsendet skall i ökande
utsträckning utgå från en helhets- syn på verksamheten och långtgående
myndighetssamverkan. Självklart måste sådan samverkan ske med respekt för
den grundläggande rollfördel- ningen. Moderniseringsarbetet tar också sikte
på domstolsväsendet som en fundamental del i en rättsstat och ett
demokratiskt samhälle. Moderniserings- arbetet har nu kommit in i en mer
intensiv fas, inte minst genom den nya roll som regeringen i
budgetpropositionen för år 1999 anmälde att den tilldelat Domstolsverket
(prop. 1998/99:1 utg.omr. 4 s. 76). Förändringsarbetet syftar bl.a. till
att säkerställa och ytterligare höja kompetensen inom domstolsvä- sendet
och att göra verksamheten mera flexibel och mindre sårbar samt att se till
att domstolarna blir attraktiva arbetsplatser. Vidare skall domstolarna
både anpassas till och dra nytta av den tekniska utvecklingen. Ambitionsni-
vån i reformarbetet skall vara hög. Förutsättningar skall skapas för att
för- ändringsarbetet skall kunna drivas långsiktigt och planmässigt
(budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5).
Vid en utfrågning inför utskottet har företrädare för Domstolsverket redo-
gjort för det arbete verket bedriver och avser att bedriva med utveckling
och rationalisering av domstolsväsendet. Företrädare för Sveriges
Domareför- bund och Sveriges Akademikers Centralorganisation har uppvaktat
utskottet angående arbetsläget och det pågående förändringsarbetet i
domstolarna.
Justitieministern har inför utskottet redogjort för det pågående föränd-
ringsarbetet i domstolarna. Hon hänförde sig därvid i huvudsak till budget-
propositionen. Vidare underströk hon vikten av ett helhetsperspektiv i re-
formarbetet. Den nuvarande försöksverksamheten är inte planlös utan drivs i
det klara syftet att skaffa underlag som skall göra det möjligt att
tillskapa ett väl fungerande domstolsväsende. När det gäller informationen
till riksdagen är det naturligt att denna i första hand lämnas i
budgetpropositionen. Är det fråga om lagändringar, kommer regeringen
givetvis att lämna propositioner till riksdagen. I övrigt är det möjligt
att det pågående reformarbetet och ut- värderingar av detta kommer att
redovisas i en skrivelse till riksdagen. Under alla förhållanden skall
utskottet och riksdagen hållas fortlöpande informera- de, framhöll
justitieministern.
Utskottet hade vid riksmötet 1998/99 att ta ställning till liknande
motions- yrkanden. Utskottet anförde den gången bl.a. följande. Såsom
framgick av budgetpropositionen och de upplysningar som lämnats utskottet
av företräda- re för Domstolsverket bedrevs ett omfattande arbete för att
skapa effektivare och slagkraftigare domstolar. Utskottet hade förståelse
för att detta arbete också kunde omfatta vissa organisationsförändringar.
Utskottet ville samti- digt understryka vikten av att större
organisationsförändringar hade en bred politisk förankring. Utskottet
avstyrkte de då föreliggande motionsyrkandena (bet. 1998/99:JuU1 s. 35).
Utskottet vill nu till en början slå fast att det vidhåller de nyss
återgivna uttalandena. När det gäller det fortsatta reformarbetet instämmer
utskottet i regeringens uppfattning att detta bör bedrivas så att man med
ledning av vunna erfarenheter kan avgöra vilka förändringar som bör
genomföras fram- gent. Ett sådant förfaringssätt synes bättre ägnat att
tillgodose önskemålet om ett väl fungerande domstolsväsende än på förhand
uppställda planer. Ut- skottet, som utgår från att riksdagen fortlöpande
kommer att hållas informe- rad om det pågående reformarbetet, kan inte se
att någon ny, eventuellt par- lamentarisk, utredning om domstolsväsendet
skulle vara önskvärd i nuläget. Utskottet avstyrker motionerna Ju910 och
Ju911 i nu ifrågavarande delar.
I motion Ju907 (kd) anförs att de allmänna domstolarna och förvaltnings-
domstolarna bör slås samman.
Frågan om sammanläggning av tingsrätter och länsrätter skulle övervägas av
Domstolskommittén (dir. 1997:50). Domstolskommittén lade dock aldrig fram
några förslag rörande domstolarnas yttre organisation.
I budgetpropositionen redovisar regeringen vissa projekt som syftar till en
ökad samverkan inom och mellan domstolsslagen. Under 1998 inleddes,
upplyser regeringen, ett antal försöksverksamheter som syftar till att
pröva om en utökad samverkan mellan domstolarna innebär att verksamheten
kan främjas vid dessa och att chefsresursen kan användas effektivare så att
dom- ararbetskraften i högre grad kan komma den dömande verksamheten till
godo. Projekten innebär att två tingsrätter eller en tingsrätt och en
länsrätt har samma lagman. Vidare kan notarietjänstgöringen fullgöras vid
både länsrät- ten och tingsrätten i de fall då det är fråga om skilda
domstolsslag. I tings- rätterna i Hallsberg och Örebro respektive Kalmar
och Oskarshamn pågår projekt med gemensam chef för två tingsrätter.
Administrativ samverkan prövas även mellan tingsrätter och länsrätter bl.a.
i Växjö och Karlskrona. Under 1999 har Domstolsverket tagit initiativ till
ytterligare utvecklingspro- jekt av detta slag. De första projekten skall
avslutas under första halvåret 2000. Domstolsverket bedriver nu en
utvärdering av de projekt som inleddes under 1998. Denna utvärdering skall
redovisas till regeringen senast den 31 december 1999.
Regeringen upplyser vidare att den givit Domstolsverket i uppdrag att i
samråd med Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland och
Kammarrätten i Sundsvall utreda förutsättningarna för en organisatorisk
samverkan under gemensam ledning mellan dessa överrätter. Detta uppdrag
skall redovisas senast den 3 januari 2000.
Utskottet har för närvarande inget underlag för att ta ställning till
frågan om sammanslagning av allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar.
Den pågående försöksverksamheten med administrativ samverkan mellan dom-
stolar från de båda domstolsslagen bör emellertid, enligt utskottets
uppfatt- ning, kunna ge underlag för ett väl underbyggt ställningstagande i
denna fråga. Utskottet avstyrker motion Ju907 i denna del.
I motion Ju907 (kd) anförs att Domstolsverket bör vara ett rent serviceor-
gan åt domstolarna. I motion Ju911 (m) begärs en utredning av Dom-
stolsverkets funktion och ställning i förhållande till domstolarna.
Motionä- rerna ifrågasätter bl.a. om Domstolsverkets roll i budgetprocessen
och för- ändringsarbetet är förenlig med regeringsformens krav på
domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen.
Frågan om Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna är inte
berörd i budgetpropositionen. I denna framhålls dock verkets roll som
"motor" i förändringsarbetet. Domstolsverket skall ha en både stödjande och
drivande roll och reformarbetet skall bedrivas i nära samverkan med dom-
stolarna och domstolspersonalen. Den 1 januari 1999 genomfördes en omor-
ganisation av verket för att anpassa detta till de nya uppgifterna. En
utveck- lingsgrupp har bildats och knutits till verkets utvecklingsenhet.
Gruppen, som består av personer med bred kunskap om och erfarenhet av dom-
stolsverksamhet skall huvudsakligen arbeta med förändringsarbetet ute på
domstolarna. I dialog med domstolarna skall projekt utvecklas som syftar
till att förbättra verksamheten (budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.1).
Regeringsformen (RF) upptar i sitt 11 kap. bestämmelser till skydd för
domstolarnas självständighet. En i detta hänseende central bestämmelse är
11 kap. 2 § RF vari föreskrivs att ingen myndighet, ej heller riksdagen,
får be- stämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur
domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
Domstolsverket inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1974:1, bil. 4, JuU
1974:6, rskr. 1974:128).
Utskottet hade år 1972 att ta ställning till det principiella förslaget om
in- rättande av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet
(prop. 1972:1, bil. 4, JuU 1972:8, rskr. 159). I anledning av en motion
uttalade utskottet bl.a. följande. De farhågor som i motionen uttalats för
att domsto- larnas självständighet skulle kunna äventyras av beslutet att
inrätta en sådan myndighet föranledde utskottet att, i överensstämmelse med
uttalanden i direktiven för Domstolsverksutredningen och i denna utrednings
betänkande, mycket bestämt framhålla att tillskapandet av en central
förvaltningsmyndig- het för domstolsväsendet självfallet inte fick innebära
något som helst in- grepp i domstolarnas självständighet och integritet när
det gällde den dö- mande verksamheten. Att så inte blev fallet var en
rättssäkerhetsfråga av stor vikt som borde ägnas särskild uppmärksamhet i
detta sammanhang. Framför allt borde enligt utskottets mening övervägas den
problematik som samman- hängde med gränsdragningen mellan dömande och
administrativ verksamhet. Utskottet förutsatte att så skedde i det
fortsatta arbetet med fastläggandet av verkets ställning, organisation och
arbetsuppgifter. I sammanhanget kunde framhållas att ett domstolsverk
självfallet i vanlig ordning skulle bli under- kastat justitieombudsmännens
och justitiekanslerns tillsyn samt att vederbö- rande statsråd hade att se
till att verksamheten hölls inom den ram som Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt dragit upp. Man kunde också utgå från att domstolarna själva hade
förutsättningar att tillse att ifrågavarande gränser inte överskreds (JuU
1972:8 s. 4).
I samband med behandlingen av propositionen med förslag till organisa- tion
av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m.m. (prop. 1974:149)
återkom utskottet till de principiella frågorna kring myndighetens
ställning (JuU 1975:1, rskr. 1). Härvid anförde utskottet bl.a. följande.
När det nu gällde att dra upp de närmare riktlinjerna för den nya domstols-
förvaltningen ville utskottet framhålla att avsikten inte var - och inte
heller hade varit - att Domstolsverket skulle anförtros andra uppgifter än
sådana som var av rent administrativ karaktär. Att den egentliga
verksamheten inom domstolsväsendet, den dömande och rättstillämpande
verksamheten, måste falla utanför Domstolsverkets kompetensområde följde
redan av stadgandet i 11 kap. 2 § RF. För den dömande verksamheten hade
också byggts upp en särskild instansordning. Att en centralmyndighet på
domstolsväsendets om- råde sålunda inte hade att handlägga ärenden rörande
den egentliga verksam- heten inom förvaltningsområdet gav myndigheten en
särställning i förhållan- de till andra centrala ämbetsverk och blev av
avgörande betydelse vid fast- läggandet av dess uppgifter.
Som utskottet hade uttalat år 1972 var det en rättssäkerhetsfråga av stor
betydelse att den grundläggande principen om domstolarnas självständighet i
den dömande och rättstillämpande verksamheten upprätthölls. Med beaktan- de
härav ansåg utskottet, i likhet med departementschefen, att det i cen-
tralmyndighetens instruktion skulle tas in en erinran om att myndigheten
vid fullgörandet av sina åligganden hade att iaktta principen om
domstolarnas grundlagsfästa självständighet vid fullgörandet av de dömande
och rättstillämpande uppgifterna. I enlighet härmed borde det enligt
utskottets mening av instruktionen också framgå att centralmyndighetens
åligganden enligt instruktionen skulle gälla enbart den administrativa
verksamheten inom förvaltningsområdet. Av vad nu sagts följde att det genom
Dom- stolsverkets inrättande huvudsakligen tillskapats möjligheter för
domstolarna att få kvalificerad service i frågor av den art som dittills
hade ankommit på Domstolsväsendets organisationsnämnd. Något
subordinationsförhållande av för svensk förvaltning sedvanlig modell skulle
däremot inte komma till stånd (s. 13).
Beaktandet av självständighetsprincipen föranledde, fortsatte utskottet, en
begränsning i de uppgifter som skulle ankomma på Domstolsverket på grund av
dess ansvar för att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrevs ef-
fektivt och rationellt. Centralmyndigheten borde verka för att verksamheten
bedrevs effektivt, men effektivitetskravet fick inte drivas så långt att
det inkräktade på det viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens
upprätthål- lande. Vad det för verkets del var fråga om var att genom en
rationellt avpas- sad organisation och genom ändamålsenliga administrativa
rutiner skapa förutsättningar för effektivt arbetande och i sin verksamhet
självständiga domstolar för vilka allmänheten hyste förtroende. Med
effektivitet måste i detta sammanhang i första hand avses säkerhet i
dömandet (s. 14 f).
År 1980 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift
att följa upp 1975 års reform av domstolsadministrationen. Enligt
direktiven skulle utredaren bl.a. undersöka om principen om domstolarnas
självständig- het trätts för när genom Domstolsverkets verksamhet och om
uppgiftsfördel- ningen i administrativt hänseende mellan domstolarna,
verket och regeringen var ändamålsenlig. I promemorian Domstolsverket och
domstolarna (Ds Ju 1982:3) anförde utredaren att Domstolsverkets verksamhet
inte hade medfört något intrång i domstolarnas självständighet samt att
verket syntes ha ägnat sig åt angelägna uppgifter och hade gjort en riktig
prioritering av dessa. Utredningen framhöll att Domstolsverkets
servicefunktion gentemot dom- stolarna var den allra viktigaste av verkets
uppgifter och att andra, i och för sig angelägna uppgifter, inte borde ges
en sådan omfattning att serviceverk- samheten till någon del eftersattes.
Domstolsverkets verksamhet regleras numera i förordningen (1988:317) med
instruktion för Domstolsverket. Av denna framgår att verket är central
förvaltningsmyndighet för bl.a. de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna (1 §). Vidare gäller att verket, med iakttagande av
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörande av
deras dömande och rättstillämpande uppgifter, skall, utöver vad som följer
av särskilda bestämmelser, inom sitt verksamhetsområde i administrativt
hänse- ende leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter och
allmänna råd samt se till att verksamheten bedrivs effektivt. Verket får
inte föreskriva att en viss rotel eller ett visst mål eller ärende skall
tilldelas en viss enskild domare eller på annat sätt bestämma hur dömande
uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare (2 §).
I en år 1992 inom Justitiedepartementet upprättad promemoria Domstols-
väsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) före-
slogs att Domstolsverket skulle avvecklas och dess uppgifter fördelas
mellan Regeringskansliet, ett centralt stabsorgan och domstolarna. Efter
remisskritik fullföljdes inte förslaget (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 26).
Enligt utskottets uppfattning är de ovan redovisade uttalandena av
utskottet rörande förhållandet mellan domstolarna och Domstolsverket
alltjämt giltiga. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet inte i
något hänseende får inkräkta på domstolarnas självständighet i deras
rättstillämpande och dö- mande verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i
stället att tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i
administrativa frågor. Visserligen bör Domstolsverket eftersträva att
domstolsorganisationen är effektiv, men ut- skottet vill understryka att
strävan efter effektivitet inte får gå ut över rättssä- kerheten. Enligt
utskottets uppfattning kommer det nu redovisade synsättet också väl till
uttryck i Domstolsverkets instruktion. Mot denna bakgrund anser utskottet
inte att det finns skäl för att nu tillsätta en utredning om Dom-
stolsverkets ställning i förhållande till domstolarna. Utskottet avstyrker
mo- tionerna Ju907 och Ju911 i nu ifrågavarande delar.
Antalet tingsrätter
Ett stort antal motionsyrkanden rör tingsrättsorganisationen. I motionerna
Ju416 och Ju905, båda (c), anförs att flera tingsrätter bör kunna samverka
i större domkretsar. I motion Ju905 yrkas dessutom att antalet tingsrätter
skall bestämmas av riksdagen. Att det nuvarande antalet tingsrätter i
princip skall behållas begärs i motion Ju907 (kd) och i samma motion yrkas
vidare att antalet tingsrätter och deras domkretsar skall bestämmas i lag.
I motionerna Ju404 (c), Ju409 (fp) och Ju704 (m) begärs att de små tings-
rätterna skall vara kvar. I motion Ju409 begärs dessutom att inga
ytterligare tingsrätter skall läggas ned förrän man utvärderat resultaten
av redan gjorda nedläggningar. En översyn av domstolsorganisationen med
utgångspunkt att domstolarna skall vara lokalt förankrade efterfrågas i
motion Ju420 (m).
Vissa yrkanden går ut på bevarande av namngivna tingsrätter. Sålunda be-
gärs bevarande i motion Ju402 (m) av Strömstads tingsrätt, i motionerna
Ju410 (fp, kd, m, c, v, mp) och Ju415 (s) av Lycksele tingsrätt, i motion
Ju414 (c) av Tierps tingsrätt, i motion Ju417 (c) av tingsrätterna i Kalmar
län och i motion Ju421 (c) av tingsrätterna i Örebro län. En organisatorisk
sam- verkan mellan Ljusdals och Hudiksvalls tingsrätter efterfrågas i
motion Ju416 (c).
I motionerna framhålls bl.a. att små domstolar är effektiva och håller en
lika god kvalitet i sitt dömande som större domstolar. Medborgarnas närhet
till domstolarna är viktig från rättssäkerhetssynpunkt och lokalkännedom
hos domare och nämndemän önskvärd. Läggs en tingsrätt ned, kan den
juridiska servicen på orten i form av t.ex. advokatbyråer också komma att
försvinna.
Som ovan nämnts hade Domstolskommittén enligt sina ursprungliga di- rektiv
att lägga fram förslag till en helt ny domstolsorganisation. I direktiven
uttalades bl.a. att det var ofrånkomligt att antalet tingsrätter skulle
komma att minska. Sedan Domstolskommittén meddelat regeringen att en så
långtgåen- de förändring av tingsrättsorganisationen som de ursprungliga
direktiven förutsatte inte kunde vinna ledamöternas stöd, begränsades
kommitténs uppdrag till att avse domstolsväsendets inre organisation (dir.
1998:22).
I budgetpropositionen anför regeringen i huvudsak följande i dessa frågor.
De senaste årtiondena har diskussionerna om en reformering av domstolsvä-
sendet fokuserats på tingsrätternas storlek. Numera bedrivs moderniserings-
arbetet med ett annorlunda synsätt. I reformarbetet skall det goda i den
nuva- rande tingsrättsorganisationen behållas och åtgärder vidtas som
främjar en utveckling mot ett effektivare resursutnyttjande och en dömande
verksamhet av ännu högre kvalitet än i dag.
Viktiga utgångspunkter är, framhåller regeringen, den geografiska närhe-
ten till domstolen och domstolens lokala förankring i allmänhet. Ett
rättssä- kert och modernt domstolsväsende måste kunna tillgodose krav på
speciali- sering och kompetensutveckling. Därutöver måste organisationen
kunna hantera arbetstoppar och frånvaro m.m. Även lokaliseringen av polis,
åklaga- re och häkten är av betydelse när domstolsorganisationen
diskuteras.
Alltfler måltyper kräver, anför regeringen, att domarna har specialistkom-
petens. Den ökande internationaliseringen ställer samma krav. Detta kan
vara svårt att upprätthålla vid en alltför liten domstol. Den lösning som
hittills har valts är att vissa speciella måltyper, exempelvis miljömål,
tryckfrihetsmål och sjömål, har fördelats på regionala domstolar. En annan
lösning kan vara att göra domstolarnas verksamhetsområden större. En sådan
ordning leder i sin tur till ökade möjligheter till individuell
kompetensutveckling. Regering- en avser att inrikta det fortsatta
förändringsarbetet på att se över domstolar- nas domkretsar. I en region
kan det t.ex. vara lämpligt att bedriva verksamhet i flera domstolar med en
gemensam domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt att samla
specialmål till en del enheter och att förstärka vid sjukdom och semestrar.
Den ger också möjlighet att utjämna arbetsbördan vid toppar samtidigt som
det stora flertalet mål av mer normalt slag även fortsättnings- vis
handläggs vid den domstol som ligger närmast för parterna i målet. Den
beskrivna modellen förutsätter en gemensam administration och en gemen- sam
ledning.
Regeringen understryker att den skisserade modellen kan användas för att
behålla domstolsverksamhet vid mindre domstolar som utan vidtagna åtgär-
der har eller kommer att få svårt att i framtiden bedriva en effektiv
verksam- het med bibehållen kvalitet. I ett mindre antal fall, t.ex. där
det är mycket nära mellan domstolar och/eller där målunderlaget är alltför
litet för att skapa bärkraftiga domstolsenheter, kan det finnas behov av
att lägga samman dom- stolen på orten med en annan intilliggande domstol.
Ett exempel på det sist- nämnda är den sammanläggning som skedde den 1 maj
1999 av Åmåls tings- rätt med Vänersborgs tingsrätt.
Regeringen framhåller att sammanläggningen, enligt Domstolsverkets slut-
redovisning, gått att genomföra till gagn för både verksamheten och perso-
nalen.
Vidare upplyser regeringen att den givit Domstolsverket i uppdrag att se om
det finns förutsättningar för att lägga samman Jakobsbergs och Sollentu- na
tingsrätter. Om verkets utredning, som skall redovisas senast den 1 de-
cember 1999, visar att verksamheten i regionen kan förbättras i en samman-
slagen domstol, avser regeringen att lägga samman domstolarna. Dom-
stolsverket har bedömt att Ljusdals tingsrätt inte har målunderlag för mer
än en halv domarrotel. Ett förslag av innebörd att Ljusdals tingsrätt läggs
sam- man med Hudiksvalls tingsrätt har remissbehandlats och skall nu
beredas.
Slutligen upplyser regeringen att Domstolsverket för närvarande arbetar
tillsammans med tingsrätterna i Helsingborg, Klippan, Landskrona och Äng-
elholm för att se över vad som kan och bör göras för att förstärka den dö-
mande verksamheten i nordvästra Skåne. Ett liknande projekt bedrivs i Ble-
kinge län. Inriktningen är, framhåller regeringen, att fördela mål och
resurser så att domstolsverksamheten i områdena kan bedrivas effektivare
(budget- prop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.1).
Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) gäller bl.a. att föreskrifter om
hu- vuddragen av domstolarnas organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1 §
rätte- gångsbalken (RB) stadgas inledningsvis att tingsrätt är allmän
underrätt och, om ej annat är föreskrivet, första domstol. Av paragrafens
andra stycke framgår att domsaga är tingsrättens domkrets och att
regeringen förordnar om indelningen i domsagor.
Tingsrätternas domkretsar bestäms genom förordningen (1982:996) om rikets
indelning i domsagor. Även om det sålunda är regeringen som be- stämmer om
indelningen i domsagor och därmed om antalet tingsrätter får, med hänsyn
till de ändringar i anslagsbehov och personaluppsättning som en
domsagoreglering kan föranleda, riksdagen ofta ett avgörande inflytande på
frågan, se betänkandet Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4)
s. 32. Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen av frågan om
nedläggning av nuvarande Ljusdals tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också
anmärkas att regeringen under senare år i budgetpropositionen för riksdagen
anmält planerade organisationsförändringar när dessa inneburit att någon
tingsrätt skulle läggas ned.
Som ovan nämnts hade utskottet vid riksmötet 1998/99 att ta ställning till
motionsyrkanden om domstolsorganisationen, bl.a. i fråga om antalet tings-
rätter. Utskottet uttalade då att regeringen borde - som skett i ärendet -
an- mäla organisationsförändringar som innebar att domstolar lades ned. I
övrigt hade utskottet inga invändningar mot det nödvändiga
utvecklingsarbete som bedrevs. Det saknades anledning för riksdagen att då
uttala sig om antalet tingsrätter. Utskottet avstyrkte de då föreliggande
motionerna (bet. 1998/99:JuU1 s. 35).
Som utskottet konstaterat ovan pågår ett omfattande reformarbete inom
domstolsväsendet. När det gäller den yttre domstolsorganisationen ser ut-
skottet ingen anledning att nu inta en annan hållning än vid frågans
behand- ling under förra riksmötet. Utskottet utgår därvid från att behovet
av lokal förankring och de geografiska förhållandena i skilda delar av
Sverige beaktas i det pågående arbetet. Utskottet avstyrker motionerna
Ju402, Ju404, Ju409, Ju410, Ju414, Ju415, Ju416, Ju417, Ju420, Ju421,
Ju704, Ju905 och Ju907 i nu ifrågavarande delar.
Sidoverksamheter
I motionerna Ju905 (c) och Ju907 (kd) begärs att inskrivningsverksamheten
skall behållas vid tingsrätterna. I motion Ju911 (m) yrkas att inga
förändring- ar av inskrivningsverksamheten skall göras förrän riksdagen
haft tillfälle att ta ställning till den framtida organisationen av
domstolsväsendet.
Inskrivningsmyndigheterna är självständiga myndigheter som är knutna till
tingsrätterna på respektive ort. Det finns för närvarande 91
inskrivningsmyn- digheter.
Domstolsverket utarbetade på regeringens uppdrag i samarbete med Lant-
mäteriverket rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation (DV
rapport 1997:5). I rapporten föreslogs att inskrivningsverksamheten den 1
januari 2001 skulle flyttas från de allmänna domstolarna och knytas till
lantmäterimyndigheterna. Rapporten har remissbehandlats.
I budgetpropositionen anför regeringen i denna del att de nuvarande in-
skrivningsmyndigheterna fungerar väl och erbjuder medborgarna en god
service i såväl inskrivningsfrågor som juridiska frågor med viss anknytning
till inskrivningsärenden. Den genomförda datoriseringen av inskrivnings-
myndigheterna och en allmän effektivisering av verksamheten har emellertid
inneburit att det vid de allra flesta tingsrätterna inte finns
arbetsunderlag för mer än en årsarbetskraft vid inskrivningsmyndigheten. En
så liten organisa- tion är sårbar och inte tillräckligt kostnadseffektiv.
Beräkningar av ärende- mängder vid några av de större tingsrätterna ger vid
handen att verksamheten i större enheter kan effektiviseras ytterligare.
Merparten av arbetet vid in- skrivningsmyndigheterna utförs av
domstolssekreterare och om det upp- kommer frågor som kräver juridisk
sakkunskap bistår i första hand tingsnota- rier och i undantagsfall domare
med dessa kunskaper.
Enligt regeringens uppfattning är det framför allt samordningen med fas-
tighetsbildning och fastighetsregistrering som skulle kunna tala för en
över- föring av inskrivningsverksamheten till Lantmäteriverket och de
statliga lantmäterimyndigheterna. Regeringen framhåller emellertid att en
förändrad organisation ställer krav på att verksamheten fungerar väl redan
från första dagen, eftersom inskrivningsverksamheten har stor betydelse för
kreditgiv- ningen. En förändring inom tingsrättsorganisationen kan ske
successivt utan att medborgarna drabbas av försämrad service. I den
nuvarande verksamhe- ten finns tillgång till erforderlig handläggar- och
juristkompetens. Vid en överföring till lantmäteriorganisationen skulle den
juridiska kompetensen i tingsrätterna inte kunna tas till vara och det
juriststöd som fordrades i den av Domstolsverket förordade organisationen
skulle vara svårt att dimensionera.
Regeringen anser därför att en avvägning av de skäl som legat till grund
för Domstolsverkets förslag och de synpunkter som förts fram under remiss-
behandlingen leder till slutsatsen att inskrivningsmyndigheterna även i
fort- sättningen bör knytas till tingsrätterna.
När det gäller frågan om vid hur många tingsrätter inskrivningsverksamhet
bör bedrivas, framhåller regeringen att om en inskrivningsmyndighet place-
ras i varje hovrättsområde, får man myndigheter med 15-30 anställda. En
sådan organisation har goda förutsättningar att bli en stimulerande
arbetsplats för de anställda och att vara en uthållig och kostnadseffektiv
organisation för den framtida verksamheten.
De framtida inskrivningsmyndigheterna bör, anför regeringen, placeras vid
tingsrätter utanför storstäderna. Det finns lika goda förutsättningar att
bedri- va inskrivningsverksamhet vid en mindre tingsrätt som vid en stor
tingsrätt. Det är mindre kostsamt med lokaler utanför de större städerna
och det är sannolikt lättare att rekrytera personal vid orter där
arbetsmarknaden inte är lika god som i tillväxtregioner. Det finns också
goda skäl att ta regionala hänsyn och sysselsättningshänsyn vid
lokaliseringen. Regeringen avser där- för att placera
inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna i Eksjö, Härnö- sand,
Hässleholm, Mora, Norrtälje, Skellefteå och Uddevalla (budgetprop. utg.omr.
4 avsnitt 6.5.2).
Utskottet delar regeringens uppfattning att inskrivningsverksamheten måste
vara både uthållig och kostnadseffektiv. Förändringar av den nuvaran- de
organisationen är därför nödvändiga. Enligt utskottets uppfattning tillgo-
doser regeringens förslag önskemålet om uthållighet och
kostnadseffektivitet samtidigt som kompetensen i den nuvarande
organisationen tas till vara. Utskottet anser att koncentrationen av
inskrivningsverksamheten till sju tingsrätter - eller således två
inskrivningsmyndigheter vid tingsrätter under Svea hovrätt och en i vart
och ett av de övriga hovrättsområdena - är väl avvägd. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker
motionerna Ju905, Ju907 och Ju911 i nu ifrågavarande delar.
I motion Ju907 (kd) yrkas att bouppteckningsverksamheten skall ligga kvar
vid tingsrätterna och i motion Ju911 (m) begärs att inga förändringar av
bouppteckningsverksamheten görs förrän riksdagen fått ta ställning till den
framtida domstolsorganisationen.
Ärenden om inregistrering av bouppteckningar och om fastställande av
arvsskatt handläggs för närvarande vid tingsrätterna. Ärvdabalksutredningen
föreslog i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)
att tingsrätternas befattning med bouppteckningar i princip helt borde
upphö- ra och att skattemyndigheterna skulle såväl registrera
dödsboanmälningar och bouppteckningar som fatta beslut om arvsskatt.
Betänkandet har remiss- behandlats.
I budgetpropositionen anför regeringen att den delar bedömningen i betän-
kandet att det finns stora effektivitetsvinster för det allmänna om
verksam- heten samlas vid skattemyndigheterna, som är det allmännas
specialister på beskattning. Regeringen menar att betydande förenklingar
och effektivise- ringar av bouppteckningsverksamheten har större möjlighet
att slå igenom vid en överföring till skattemyndigheterna, bl.a. genom att
arbetet med bo- uppteckningarna kommer att datoriseras. En överföring från
tingsrätterna innebär att arbetet där i än högre grad kan renodlas till den
dömande verk- samheten. De som i huvudsak handlägger ärendena vid domstol
är domstols- sekreterare och tingsnotarier. Den kompetens som dessa
besitter kan överfö- ras till skattemyndigheterna genom överförande av
domstolssekreterare från tingsrätterna till skattemyndigheterna och genom
inrättande av särskilda kombinationstjänster mellan skattemyndighet och
domstol för notarier. De årliga besparingarna av en överföring av
bouppteckningsverksamheten till skattemyndigheterna beräknas uppgå till
omkring 30 miljoner kronor. Vid en samlad bedömning anser regeringen att
bouppteckningsverksamheten har betydligt större möjligheter att utvecklas
och effektiviseras inom skatteför- valtningen. Regeringen föreslår därför
att skatteförvaltningen i framtiden skall svara för
bouppteckningsverksamheten.
Regeringen framhåller vidare att de organisatoriska konsekvenserna av en
överflyttning inte behandlas i Ärvdabalksutredningens betänkande. Dessa
frågor har emellertid på regeringens uppdrag analyserats av Domstolsverket
och Riksskatteverket i rapporten Registrering och skattläggning av boupp-
teckningar - Förslag till en framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och
RSV Rapport 1999:10). I rapporten föreslås att verksamheten förläggs till
en ort i var och en av skatteförvaltningens regioner eller sammanlagt till
tio orter. Rapporten har remissbehandlats. Eftersom reformen kräver
omfattande lagändringar, avser regeringen att lägga fram en proposition med
sådana förslag under år 2000 i syfte att förändringarna skall kunna träda i
kraft den 1 juli 2001 (budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.2).
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en överföring av boupp-
teckningsverksamheten från tingsrätterna till skattemyndigheterna torde
medföra betydande effektivitetsvinster. Vidare vill utskottet peka på att
såväl arvsskatt som gåvoskatt tas ut med stöd av lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt och att de regionala skattemyndigheterna numera är
beskatt- ningsmyndigheter vid uttagande av gåvoskatt. De har således redan
i dag viss erfarenhet av den tillämpliga skattelagstiftningen. Samtidigt
vill utskottet understryka att beslut om fastställande av arvsskatt kan
innefatta komplice- rade civilrättsliga bedömningar, och utskottet utgår
från att regeringen i sitt arbete med den kommande organisationen noga
beaktar att skattemyndighe- terna har erforderlig kompetens även i detta
hänseende. Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens principförslag
och avstyrker motionerna Ju907 och Ju911 i berörda delar.
I motion Ju408 (s) begärs att inregistreringen av företagshypotek flyttas
från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket.
Domstolsverket har på regeringens uppdrag utarbetat rapporten Inskriv-
ningsmyndighetens för företagsinteckning framtida organisation (DV rapport
1997:7). Verket föreslår i rapporten att företagsinteckningsverksamheten
överförs till Patent- och registreringsverket.
Rapporten har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet.
Utskottet, som flera gånger tidigare haft att ta ställning till yrkanden av
motsvarande innebörd, anser att det pågående beredningsarbetet inte bör
föregripas och avstyrker motion Ju408.
I motion Ju401 (m) begärs att länsrätternas lokaler skall handikappanpass-
as.
Frågan om vilka krav som kan ställas på byggnader i fråga om bl.a. till-
gänglighet m.m. är att bedöma med utgångspunkt i 3 kap. 3 § plan- och
bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk m.m. jämte anslutande författningar. Av den sistnämnda lagen
framgår att byggnadsverk som uppförs eller ändras skall uppfylla väsentliga
tekniska egenskaper i fråga om bl.a. tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ( 2 § 8).
Bostadsutskottet har ett flertal gånger behandlat frågan om att ge den be-
byggda miljön ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med ned-
satt funktionsförmåga. På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen vid
riksmötet 1995/96 ett tillkännagivande om förbättringar av tillgänglighet i
befintliga offentliga lokaler. Riksdagen har också i ett senare
tillkännagivan- de uttalat sig för en skyndsam handläggning av frågorna om
tillgänglighet i den offentliga miljön.
I regeringsförklaringen år 1998 framhölls att frågor om funktionshindrade
var prioriterade och att tillgängligheten till offentliga lokaler skulle
förbätt- ras. Inom Regeringskansliet pågår nu arbete med en nationell
handlingsplan för handikappolitiken. Handlingsplanen, som skall presenteras
före utgången av år 1999, skall bl.a. omfatta tillgänglighetsfrågorna (se
bet. 1998/99:BoU8 med hänvisningar).
Enligt vad utskottet inhämtat bedriver Domstolsverket ett arbete med att
handikappanpassa länsrätternas lokaler i bl.a. de hänseenden motionärerna
efterfrågat.
Utskottet instämmer till fullo i motionärernas önskemål att länsrätterna
skall vara anpassade så att även handikappade personer kan ha tillgång till
domstolslokalerna. Som framgått bedrivs arbeten såväl rörande anpassning av
den offentliga miljön i stort till funktionshindrades behov som med sådan
anpassning av just länsrätternas lokaler. Några ytterligare uttalanden från
utskottet kan mot denna bakgrund inte anses erforderliga. Motion Ju401
avstyrks.
Frågor om nämndemän
Ersättning åt nämndemän
I motion Ju405 (c) begärs, förutom en allmän översyn av villkoren för nämn-
demän, att dessa skall arvoderas på samma sätt som gäller för kommunala
förtroendeuppdrag. I motion Ju406 (m, kd, c, fp) efterfrågas en översyn av
såväl reglerna om ersättning för förlorad arbetsförtjänst som att arvodena
borde bestämmas med hänsyn till sammanträdestidens längd. En översyn av
ersättningen åt nämndemän begärs också i motion Ju905 (c). Hemarbetande
nämndemän bör kunna få ersättning för barnomsorgskostnader enligt vad som
förordas i motion Ju907 (kd). Högre ersättningar för nämndemän begärs i
motion Ju412 (c), och en översyn av nämndemännens villkor mera allmänt
efterfrågas i motionerna Ju418 och Ju419, båda (s).
Nämndemän medverkar i handläggningen av olika måltyper i såväl all- männa
domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt
deltar sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet brottmål, se 1 kap. 3 b
§ och 2 kap. 4 § rättegångsbalken. Vidare ingår nämndemän i rätten när
sådana domstolar avgör familjerättsliga tvistemål med fullsutten rätt, se
14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken. För
de allmän- na förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän som
huvudregel deltar när länsrätt företar mål till avgörande, se 17 § lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. I kammarrätt däremot
medverkar nämndemän endast om det är särskilt föreskrivet, se 12 § nämnda
lag. Jurymän deltar i tryckfri- hetsmål i vilka talan förs om ansvar för
brott samt i vissa andra fall, se 12 kap. 2 och 14 §§ och
tryckfrihetsförordningen (TF). Motsvarande reglering gäller i
yttrandefrihetsmål, se 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Bestämmelser om ersättning till nämndemän och jurymän har meddelats i
förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra
uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Av 2 § i förordningen framgår att
nämndemän i tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt
jurymän i tryckfrihetsmål erhåller ett arvode för sammanträde om 300 kr per
dag. Härutöver gäller enligt 2 a § i förordningen att en nämndeman eller
juryman, som förlorar inkomst på grund av sitt uppdrag, för varje dag som
han har rätt till arvode för sammanträde också har rätt till ersättning för
in- komstförlusten till den del denna inte täcks av arvodet. Tidigare
gällde att inkomstförlust kunde ersättas med ett tilläggsbelopp som
tillsammans med arvodet fick uppgå till högst 1 000 kr per dag; denna
begränsning har alltså tagits bort med verkan från den 1 januari 1999 (SFS
1998:1806).
Arvodena beräknas sålunda utan hänsyn till sammanträdestidens längd och
någon ersättning för barnomsorgskostnader utgår ej. Inte heller gottgörs
nämndemannens arbete med annat än ersättning för förlorad inkomst i den mån
denna går utöver arvodets belopp.
Av 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900) följer att förtroendevalda i
kommuner och landsting har rätt till skälig ersättning för den
arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när
de fullgör sina uppdrag. Enligt 4 kap. 13 § samma lag beslutar fullmäktige
enligt vilka grunder ersättningen skall betalas. Fullmäktige kan härutöver,
enligt 4 kap. 14 § kommunallagen, besluta att förtroendevalda i skälig
omfattning skall få bl.a. arvode för det arbete som är förenat med
uppdraget.
Ersättning enligt kommunallagen för förtroendeuppdrag bestäms således
enligt regler som, vad gäller arvoden, medger en generösare ersättning än
vad som gäller för nämndemän och jurymän.
Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor om
ersättning till nämndemännen (se senast 1998/99:JuU1 s. 31 f). Vid förra
riksmötet föreslog utskottet med anledning av flera motionsyrkanden att
riksdagen skulle göra ett tillkännagivande i ämnet. Utskottet anförde att
det kunde ifrågasättas om inte nuvarande regler om ersättning åt nämndemän
och jury- män motverkade målsättningen att nämndemannakåren skall ha en
allsidig sammansättning vad gäller ålder, kön och yrke. Särskilt kunde det
diskuteras om reglerna om ersättning för förlorad arbetsförtjänst medförde
att yrkes- verksamma personer avstod från att åta sig uppdrag som nämndeman
eller juryman. Även om denna fråga då övervägdes i Justitiedepartementet
ansåg utskottet, som ville understryka betydelsen av lekmäns medverkan i
rättskip- ningen, att tiden nu var mogen för en samlad översyn av
nämndemäns och jurymäns ekonomiska villkor. Vid en sådan översyn borde inte
bara frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst övervägas utan också
spörsmålet om arvodets storlek borde bestämmas med hänsyn till
sammanträdestiden. Det fick ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder.
Vid kammarens behandling av utskottets hemställan biföll emellertid
kammaren en reservation av innebörd att de ifrågavarande motionsyrkandena
skulle avstyrkas (rskr. 1998/99:80).
Utskottet har tidigare ansett att en höjning av ersättningen till nämndemän
och jurymän vore önskvärd. Att full ersättning för inkomstförlust numera
utgår är därför glädjande. Det saknas anledning för utskottet att nu ta
initiativ till ytterligare höjningar, t.ex. av arvodet. Utskottet avstyrker
motionerna Ju405, Ju406, Ju412, Ju418, Ju419, Ju905 och Ju907 i nu aktuella
delar.
Rekrytering av nämndemän
I motionerna Ju403 (fp) och Ju807 (s) efterfrågas en mera representativ
nämndemannakår. I motion Ju804 (fp) begärs att frågan om tillsättande av
nämndemän i icke-politisk ordning skall utredas.
Nämndemän i allmän domstol utses genom val (4 kap. 5 § RB). Val av
nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige. Nämndeman i hov- rätt
väljs av landstingsfullmäktige utom i Gotlands län där valet förrättas av
kommunfullmäktige. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst
så många väljande som motsvarar det tal som erhålles, då samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat med ett. Vid val av
nämndeman skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sam-
mansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke (4 kap. 7 § RB). Likartade
bestämmelser gäller för nämndemän i de allmänna förvaltningsdomstolarna
enligt 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
I budgetpropositionen framhåller regeringen att nämndemännen är ett vik-
tigt inslag genom den insyn och det inflytande de har i den dömande verk-
samheten. Det är viktigt, understryker regeringen, att uppdraget att vara
nämndeman ges till så många medborgare som möjligt. Om samma nämn- demän
tjänstgör under långa perioder och rekryteringsbasen är smal kan
nämndemännens legitimitet som lekmän och representanter för allmänheten
komma att urholkas. De blir en del av systemet och får svårare att fylla
sin roll som länk mellan domstolarna och medborgarna. Det är därför viktigt
att uppdraget cirkulerar i en betydligt vidare krets än i dag.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen behandlat frågor om tillsättning av
nämndemän. Utskottet har därvid inte funnit anledning att förorda en
föränd- ring av ett förfarande som enligt utskottets mening fungerat väl
sedan lång tid tillbaka. Utskottet har bl.a. framhållit att uppdraget som
nämndeman innebär utövande av en domarfunktion, för vilken största vikt
måste fästas vid sådana personliga kvalifikationer som omdömesgillhet,
rättrådighet och självständighet. Vidare har utskottet strukit under att
nämndemannauppdra- get har en särskild karaktär genom att därtill inte är
knutet uppgifter av poli- tisk natur (se bet. 1991/92:JuU19 s. 10 f med
hänvisningar). Vid riksmötet 1996/97 uttalade utskottet, med anledning av
liknande motionsyrkanden som de nu förevarande, att nämndemannafrågorna
belysts såväl i proposition 1996/97:133 Domstols sammansättning som i 1993
års domarutrednings betänkande Domaren i Sverige inför framtiden (SOU
1994:99). Utskottet var inte berett att då tillstyrka att ett nytt
omfattande utredningsarbete inleddes. Tvärtom ansåg utskottet att det var
andra åtgärder som behövdes för att komma till rätta med de
rekryteringsproblem som fanns; en sådan åtgärd var frågan om en lösning av
nämndemännens arvode, men utskottet kunde också tänka sig andra åtgärder,
främst på informationssidan, för att främja en mera allsidig rekrytering.
Utskottet avstyrkte de då föreliggande motionerna (bet. 1996/97:JuU17 s.
15).
Senast vid riksmötet 1997/98 avstyrkte utskottet på nytt ett motionsyrkan-
de om en utredning om rekrytering och tillsättning av nämndemän (bet.
1997/98:JuU24 s. 7 f).
Utskottet finner inte skäl att nu inta en annan principiell inställning
till frå- gorna om rekrytering och tillsättning av nämndemän än den
utskottet tidigare givit uttryck för. Samtidigt vill utskottet betona
vikten av att de församlingar som utser nämndemän verkligen strävar efter
att uppfylla målsättningen om en allsidig sammansättning av
nämndemannakåren, och utskottet vill ställa sig bakom de uttalanden
regeringen gjort i denna fråga i budgetpropositio- nen. Någon ny utredning
rörande rekrytering och tillsättning av nämndemän kan utskottet inte finna
erforderlig. Utskottet avstyrker motionerna Ju403, Ju804 och Ju807.
I motion Sf637 (c) yrkas att kravet på svenskt medborgarskap för nämn-
demän skall avskaffas. Enligt motionärernas mening bör den som är berätti-
gad att rösta i kommunalval också kunna vara nämndeman.
Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket RF får endast den som är svensk medbor-
gare inneha eller utöva domartjänst. Kravet på svenskt medborgarskap är
lagfäst beträffande nämndemän i allmän domstol i 4 kap. 6 § RB och beträf-
fande nämndemän i allmän förvaltningsdomstol i 20 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar.
Av 4 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) framgår att den som senast på
valdagen fyller 18 år och är folkbokförd i kommunen har rösträtt vid val av
ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. För rösträtt krävs emellertid
dessutom att personen i fråga är medborgare i Sverige eller någon annan av
Europeiska unionens medlemsstater, eller är medborgare i Island eller
Norge, eller, för det fall han är annan utlänning, har varit folkbokförd i
Sverige tre år i följd före valdagen.
Genom beslut den 28 januari 1999 tillkallade regeringen en särskild utre-
dare med uppgift att se över medborgarskapskraven i lagstiftningen (dir.
1999:4). Den ledande principen för utredningsarbetet skall vara att lika
rät- tigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i största möjliga
utsträck- ning skall gälla för landets invånare. Krav på svenskt
medborgarskap skall vara sakligt motiverade. Vissa delar av lagstiftningen
är undantagna från utredningsuppdraget; dock inte medborgarskapskraven för
domare och nämndemän. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1
maj 2000.
Utskottet anser för sin del att kravet på svenskt medborgarskap för den som
- låt vara som lekman - skall ha rätt att utöva domarfunktioner i Sverige
inte kan avskaffas utan omsorgsfulla överväganden. Något skäl att föregripa
den nyssnämnda utredningen kan utskottet inte finna. Motion Sf637 i ifråga-
varande del avstyrks.
Notariemeritering, m.m.
I motion Ju905 (c) begärs en översyn av bl.a. antagningskriterierna för
nota- rietjänstgöring.
Bestämmelser om notarietjänstgöring finns i notarieförordningen (1990:
469). Enligt förordningen fullgörs notarietjänstgöring efter juris
kandidatex- amen eller juristexamen under en tid av två år. Med svensk
examen jämställs juristutbildning som till övervägande del ägt rum i annat
nordiskt land (1 §). Tjänstgöringen sker i tingsrätt eller länsrätt eller i
båda slagen av domstolar (2 §). Notariemeritering har förvärvats av den som
på ett tillfredsställande sätt har fullgjort notarietjänstgöring (5 §).
Tjänster som tingsnotarier och länsrättsnotarier tillsätts av
Domstolsverket (7 §). Beslut om antagning till notarietjänstgöring får
överklagas hos Notarienämnden (19 §).
Vid antagning till notarietjänstgöring är i första hand betygen i juris
kandi- datexamen eller juristexamen avgörande.
Domstolskommittén lämnade i sitt betänkande Domaren och berednings-
organisationen (SOU 1998:88) vissa förslag rörande notarietjänstgöringens
längd och innehåll.
I budgetpropositionen framhåller regeringen att notarietjänstgöringen har
ett stort utbildningvärde för de unga juristerna samtidigt som notarierna
gör ett värdefullt arbete i våra domstolar. Det är viktigt att det pågående
föränd- ringsarbetet inte leder till att antalet notarieanställningar
minskar. Det mesta talar för att framtidens domstolar snarare har ett ökat
behov av notarier och andra jurister för att åstadkomma en högre kvalitet i
verksamheten och för att möjliggöra en nödvändig renodling av domarnas
arbetsuppgifter.
När det gäller notarietjänstgöring har riksdagen, på utskottets initiativ,
i ett tillkännagivande uttalat att det är angeläget att, med bibehållande
av kvali- tetskraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till
notarietjänstgö- ring. Enligt tillkännagivandet får det anses ha ett
betydande värde att prak- tiskt verksamma jurister bereds tillfälle till
notarietjänstgöring (bet. 1996/97: JuU8 s. 9 f, rskr. 1996/97:160).
I samma ärende antecknade utskottet att Notarienämnden betraktade an-
tagning på grund av i första hand betygen i juris kandidatexamen som kost-
nadseffektivt, eftersom det rörde sig om en förhållandevis kort,
tidsbegränsad anställning. Notarietjänstgöringen är i första hand tänkt för
unga människor, vilkas meriter vanligen utgörs av examensbetygen och
erfarenheter av ferie- arbeten.
Enligt vad utskottet inhämtat bedriver Högskoleverket för närvarande en
studie av betygssättningen vid landets juristutbildningar. Studien rör
bl.a. frågan om betygskraven för notarietjänstgöring leder till
"betygshets" bland studenterna. Studien skall presenteras i en rapport som
skall läggas fram före utgången av år 1999.
Utskottet vill till en början slå fast att det vidhåller sina tidigare
uttalanden om värdet av notariemeritering. Som framgår av
budgetpropositionen torde behovet av notarier snarast komma att öka i
framtiden. Vad gäller antagning- en till notarietjänstgöring kan utskottet
inte finna anledning att nu förorda en översyn. Utskottet avstyrker motion
Ju905 i denna del.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också regeringens förslag att den
minsta tiden för fiskalstjänstgöring i underrätt skall förlängas från ett
till två år. Syftet med förslaget är att se till att tillräcklig tid ges de
unga fiskalerna att inhämta nödvändiga kunskaper. Utskottet tillstyrker
förslaget.
Ersättning till vittnen
I motion Ju723 (m) förordas att vittnen får rätt till ersättning för
förlorad arbetsinkomst vid väntetid. En översyn av bestämmelserna om
ersättning till vittnen begärs i allmänna ordalag i motion Ju405 (c).
För de fall där ersättning till vittnen enligt lag eller annan författning
skall utgå av allmänna medel gäller förordningen (1982:805) om ersättning
av allmänna medel till vittnen, m.m. Av förordningens 1 § framgår att
ersätt- ningen kan avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och
uppe- hälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan
ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Ersättning för inställelse,
som inte skett yrkesmässigt, utgör inte skattepliktig inkomst. Enligt 5 §
får ersättning för tidsspillan betalas till den som på grund av
inställelsen mister inkomst eller gör annan ekonomisk förlust. Ersättningen
får bestämmas till det belopp som motsvarar den faktiska förlusten, dock
högst 700 kr per dag. Högre belopp kan i vissa fall betalas till den som är
bosatt på utrikes ort.
Förordningens regler om ersättning för förlorad inkomst skiljer alltså inte
mellan den tid ett vittne får vänta och den tid han faktiskt avlägger sitt
vitt- nesmål.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget för rättsvä-
sendets funktion att vittnen får ersättning för den inkomst de kan förlora
till följd av att de är skyldiga att inställa sig vid domstol. Regeringen
har emel- lertid nyligen höjt den skattefria ersättningen för
inkomstförlust, och ytterli- gare höjningar kan inte anses påkallade nu.
Utskottet avstyrker motionerna Ju405 och Ju723 i ifrågavarande delar.
Kriminalvården
Inledning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och
skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna, att
verk- ställa föreskrifter om samhällstjänst och att utföra särskilda
personutredning- ar i brottmål. Kriminalvården ansvarar också för
verksamheten vid häktena samt ombesörjer transporter av personer som skall
avvisas eller utvisas från Sverige.
Kriminalvårdens organisation m.m.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminal-
vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för fem regionmyndigheter och
37 lokala kriminalvårdsmyndigheter samt för Transporttjänsten. I admi-
nistrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårds-
nämnden och för de 30 övervakningsnämnderna.
Kriminalvården har under senare år genomgått en organisationsförändring. I
januari 1998 inordnades verksamheten under sex regionmyndigheter, och de
drygt 140 lokala myndigheterna ersattes med 37 lokala kriminal-
vårdsmyndigheter. Av dessa innehåller 23 samtliga verksamhetsgrenar me- dan
8 innehåller två grenar. Ett häkte (Stockholm Kronoberg) och fem an-
stalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö Kirseberg och Tidaholm) är egna
myndigheter. Med verkan från och med den 1 januari 1999 har Örebroregio-
nen delats mellan Stockholms-, Norrköpings- och Göteborgsregionen. Den
regionala organisationen består därefter av fem regioner med kansliorterna
Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och Härnösand.
Syftet med den nya organisationen var bl.a. att skapa verksamhetsmässiga
fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med
andra myndigheter och organ.
Inom kriminalvården har vidare en ny beslutsordning införts. Regeringen har
överlämnat till Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om anstalts- och
häktesorganisationens närmare utformning. Beslut om landets indelning i
regionala och lokala myndigheter fattas dock även i fortsättningen av rege-
ringen.
Övervakningsnämndernas verksamhetsområden fick fr.o.m. den 1 januari 1999
en delvis ny indelning. Huvudsyftet med förändringen var att nämnder- na
skulle ha samma verksamhetsområden som de lokala kriminalvårdsmyn-
digheterna.
Resultatuppföljning
Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed också för kriminal-
vården är att tillgodose den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
Krimi- nalvården skall i sin verksamhet upprätthålla en human människosyn,
god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Därvid skall iakttas en hög
grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och säkerhet.
Verksam- heten skall inriktas på att motverka återfall i brott.
Kriminalvårdens resultat år 1998 skall bedömas mot bakgrund av de mål och
prioriteringar som gällde för verksamheten. Enligt dessa hade kriminal-
vården att se till att innehållet i frivårdspåföljderna blev mer tydligt
och konsekvent samt att verksamheten med brotts- och missbruksrelaterade
på- verkansprogram utvecklades ytterligare. Vidare skulle omhändertagandet
av de psykiskt störda förbättras och arbetet med att bekämpa
narkotikamissbru- ket bedrivas med fortsatt intensitet. Förhållandena för
häktade skulle göras mer humana samtidigt som en hög grad av säkerhet
skulle vidmakthållas vid häkten och anstalter. Kriminalvården skulle
slutligen också öka de insatser som görs för att den intagne vid
frigivningen skall få bostad, sysselsättning och försörjning.
Såvitt gäller frivården bör det noteras att vissa ändringar i
påföljdssystemet trädde i kraft den 1 januari 1999. Bland annat
permanentades och utvidgades systemet med samhällstjänst; en föreskrift om
samhällstjänst kan numera meddelas också vid villkorlig dom.
Intensivövervakning med elektronisk kontroll blev en permanent
verkställighetsform vid korta fängelsestraff. Vidare har kriminalvården
inom ramen för frivårdsuppdraget arbetat med att utveckla
frivårdspåföljderna. Uppdraget har redovisats i en rapport som beskriver
resultaten under åren 1995-1998. Arbetet bedöms ha medfört en mer
förutsägbar och strukturerad frivård än tidigare. Det har också resulterat
i att kriminalvården har tagit fram ett antal föreskrifter och allmänna
råd.
Regeringen konstaterar att kriminalvården genom hittillsvarande arbete
utvecklat frivårdspåföljderna och ökat förutsättningarna för ett mer
tydligt och konsekvent innehåll i dem. Kriminalvården har enligt regeringen
upp- fyllt verksamhetsmålet såvitt avser frivården.
Vad gäller kriminalvårdsanstalterna var medelbeläggningen under år 1998 87
% av tillgängliga platser, vilket är en ökning med 7 % jämfört med året
innan. På anstalterna för män var medelbeläggningen 88 %, medan den på
kvinnoanstalterna var 78 %. Vid häktena var medelbeläggningen 85 % under år
1998.
I fråga om verkställighetsinnehållet konstaterar regeringen att den totala
sysselsättningsgraden för de intagna under år 1998 var 80,5 %, vilket är en
minskning med drygt 2 % jämfört med året innan. Minskningen hänför sig
huvudsakligen till de brotts- och missbruksrelaterade programmen. Den kan
enligt Kriminalvårdsstyrelsen förklaras dels av att personalkontinuiteten
försämrats i samband med omorganisationen, dels med att utvecklingen av
programmens kvalitet prioriterats. I fråga om kvaliteten av de brotts- och
missbruksrelaterade programmen visar kvalitetsdokumentet Krav & Råd på en
kvalitativ förbättring. Fortfarande kvarstår dock en del brister i program-
verksamheten.
I denna del anför regeringen att de brotts- och missbruksrelaterade pro-
grammen har utvecklats under år 1998 och att ytterligare utvecklingsarbete
pågår. Det är enligt regeringen viktigt att detta utvecklingsarbete
fortsätter. Härvid måste de erfarenheter som kan vinnas av pågående
kvalitetssäkring av verksamheten utvärderas och tas till vara.
Vad beträffar målet att förbättra omhändertagandet av intagna med psykis-
ka störningar anger Kriminalvårdsstyrelsen att samarbetet med sjukvårdshu-
vudmännen har utvecklats. Många problem finns dock fortfarande. Vård kan
t.ex. utebli på grund av att vårdbehovet bedöms annorlunda av sjukvårdens
läkare än av kriminalvården. Vidare förekommer att hemlandsting inte anser
sig kunna betala regional specialistvård för särskilt vårdkrävande eller
att rätt sjukvårdsinrättning på grund av platsbrist inte tar emot
vårdbehövande. Kri- minalvården avser att försöka etablera en samsyn inom
kriminalvården och mellan kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen kring
psykiska störningar och intagnas behandlingsbehov. Det bör också nämnas att
kriminalvården öppnat tre stödavdelningar med sammanlagt 84 platser för
intagna med psy- kiska störningar.
Regeringen anser att kriminalvården nått målen i denna del. Det är enligt
regeringen tillfredsställande att kriminalvården arbetar med att utveckla
sina insatser att hantera intagna med psykiska störningar. Till detta
kommer att Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket
genomför en studie för att belysa frågor om omfattningen och karaktären av
psykiska störningar för att bereda de intagna adekvat vård. Regeringen har
också tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågor om
ansvar och påföljder för psykiskt störda. I uppdraget ingår bl.a. att
belysa behovet av rättspsykiatrisk vård för intagna i kriminalvårdsanstalt.
Uppdraget skall redovisas senast vid utgången av år 2001.
När det gäller målet att frigivningsförberedelserna skall förbättras
framgår det av en enkätundersökning som genomfördes inom kriminalvården
under år 1998 att ca hälften av de intagna som friges från anstalt är
arbetslösa och att var femte är bostadslös. Enligt kriminalvården är
behovet av hjälp när det gäller arbetssituationen stort bland de intagna.
Inom flertalet av regionmyn- digheterna fungerar dock samarbetet med
Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och arbetsförmedlingen bra. Vidare är
kriminalvårdens samarbete med AMI i projektet Kriminalvårdsklienter i
arbetsmarknadsinstitut (KrAMI) enligt Kriminalvårdsstyrelsen mycket lyckat
och bör ges en större utbredning. I fråga om de intagnas boendesituation
framhåller Kriminalvårdsstyrelsen att huvudansvaret är socialtjänstens.
Någon prioritering för att ge gruppen från kriminalvården förtur
beträffande bostad finns inte.
Regeringen konstaterar att det av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning inte
framgår vilka åtgärder som har vidtagits för att öka insatserna för att den
intagne skall få bostad, sysselsättning och försörjning vid frigivningen.
Det framgår inte heller om kriminalvården har prioriterat insatser för att
åtgärder som inletts under verkställigheten kan fullföljas efter
frigivningen. Det kan därför enligt regeringen ifrågasättas om
verksamhetsmålet kan sägas vara uppfyllt. Enligt regeringen måste
samarbetet mellan kriminalvården och andra myndigheter, t.ex.
socialtjänsten, Arbetsmarknadsverkets myndigheter samt hälso- och sjukvård
förbättras.
Målet om en humanare häktesverksamhet får enligt regeringen anses upp-
fyllt. Här nämner regeringen att omfattande åtgärder har vidtagits och
plane- ras och att förhållandena på häktena förbättras successivt.
Vad härefter gäller målet om en hög grad av säkerhet anser regeringen att
verksamhetsmålen vad gäller rymningar och permissioner är uppfyllda. Ett
par uppmärksammade fall av permissionsmissbruk har dock inträffat det
senaste året. Kriminalvården måste därför enligt regeringen, i syfte att
för- hindra missbruk, överväga tillämpningen av permissionsreglerna och ut-
veckla förutsättningarna för att göra bättre risk- och
farlighetsbedömningar.
Arbetet inom kriminalvården att förbättra säkerheten inom anstalterna har
under år 1998 prioriterats. Detta arbete fortsätter, bl.a. pågår eller
planeras ett antal ombyggnadsåtgärder vid flera av anstalterna i
säkerhetsklass I och II för att skapa möjligheter att sektionera
anstalterna i mindre enheter. Med hänsyn till att flera mord och andra
allvarliga incidenter inträffat inne på anstalterna under senare år anser
regeringen dock att förutsättningar skall skapas för att ytterligare
utveckla säkerheten.
Regeringens sammanfattande bedömning är att det omfattande utveck-
lingsarbete som pågår inom kriminalvården skall fortsätta.
Utskottet har tidigare kommenterat underlaget i budgetpropositionen och
begärt att detta konkretiseras, särskilt vad gäller Kriminalvårdsstyrelsens
underlag för bedömningen av måluppfyllelsen (1998/99:JuU1 s. 38 f). I årets
budgetproposition har regeringen utförligt redovisat vad kriminalvården
gjort i fråga om olika verksamhetsmål. För ett par av de redovisade målen,
t.ex. i fråga om frigivningsförberedelserna, gäller emellertid alltjämt att
det är svårt att bilda sig en uppfattning i fråga om måluppfyllelsen.
Underlaget bör i detta avseende ytterligare förbättras till nästa år.
När det gäller de enskilda verksamhetsmålen vill utskottet framföra följan-
de.
Utskottet ser det som glädjande att kriminalvården har utvecklat fri-
vårdspåföljderna och ökat förutsättningarna för ett mer konsekvent och tyd-
ligt innehåll i dem.
Vad gäller verkställighetsinnehållet ser utskottet i och för sig positivt
på att kvaliteten på de brotts- och missbruksrelaterade programmen höjts
och att arbetet med kvalitetssäkring fortsätter. Utskottet är dock oroat
över den minskning som skett vad gäller deltagandet i programmen. Det är
enligt utskottet viktigt att fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll
och att de intagna därvid erbjuds lämplig sysselsättning. De brotts- och
missbruksrela- terade programmen har härvid en viktig roll.
Utskottet konstaterar vidare att kriminalvården ännu inte kommit fullt till
rätta med de svårlösta problem som finns med att omhänderta psykiskt störda
inom anstalterna. Stora ansträngningar görs dock, och det förefaller inte
orealistiskt att räkna med en successiv förbättring.
När det gäller frigivningsförberedelserna anser utskottet att
kriminalvården under hela verkställigheten måste prioritera insatser som
medverkar till att underlätta den dömdes övergång från kriminalvård i
anstalt till ett liv i frihet. Särskilt gäller detta de långtidsdömda.
Detta är en av de viktigaste uppgifter- na för kriminalvården i framtiden
och ett väsentligt led i det brottsförebyg- gande arbetet. I detta
sammanhang vill utskottet också framhålla att den intagnes möjligheter till
kontakt med exempelvis familjen är av mycket stor betydelse.
Sammanfattningsvis har utskottet inte funnit något som talar mot de slut-
satser regeringen dragit i fråga om olika verksamhetsmål. Utskottet delar
regeringens bedömning att det omfattande utvecklingsarbete som pågår inom
kriminalvården måste fortsätta. När det gäller verksamhetsmålet om be-
kämpning av narkotika i anstalterna återkommer utskottet i det följande.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
I fråga om prioriteringar inför nästa verksamhetsår anför regeringen att
föl- jande områden skall prioriteras. Kriminalvårdens del i det
brottsförebyggan- de arbetet skall förstärkas. Vidare skall de intagnas
grundläggande kompe- tens förstärkas i syfte att minska risken för återfall
i kriminalitet. I samma syfte skall programverksamheten vidareutvecklas,
följas upp och utvärderas. Möjligheterna för de intagna att upprätthålla
kontakten med sina familjer skall förbättras, t.ex. genom att inrätta
ytterligare besökslägenheter. Vidare måste samarbetet mellan kriminalvården
och andra myndigheter förbättras för att de intagna skall vara bättre
förberedda inför frigivningen. Härvid skall även frågan om särskild
utslussning för långtidsdömda övervägas. Kriminal- vården skall också
utveckla alternativen till fängelse inom ramen för den lagstiftning som
trädde i kraft den 1 januari 1999. Slutligen skall arbetet inom
kriminalvården med att bekämpa narkotikamissbruket bedrivas med ökad
intensitet.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.
Anslaget
Under början av 1990-talet var kriminalvårdens anslagsförbrukning lägre än
anvisade medel, vilket innebar att kriminalvården byggde upp ett stort an-
slagssparande. De främsta orsakerna till det höga anslagssparandet var en
lägre beläggning vid anstalter och häkten. Behovet av häktes- och an-
staltsplatser minskade alltså. Minskningen berodde främst på att
verkställig- hetsformen intensivövervakning med elektronisk kontroll
utvidgades, men också på att antalet fängelsedomar minskade. Mot denna
bakgrund sänktes kriminalvårdens anslagsram med 423 miljoner kronor under
budgetåren 1997-1998. Vidare beslutades att 444 miljoner kronor av
kriminalvårdens medel skulle omfördelas inom rättsväsendet genom
tillfälliga anslagsminsk- ningar under budgetåren 1997-2000.
Vid utgången av budgetåret 1998 uppgick anslagssparandet till 243 miljo-
ner kronor. Dessa medel behövs bl.a. för att klara av det resterande
sparkra- vet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till kriminalvården
anvisar ett ramanslag på drygt 3,8 miljarder kronor. På grund av tidigare
beslut om tillfälliga minskningar av ramen görs härvid en engångsvis
indrag- ning om 8 miljoner kronor samt läggs de 124 miljoner kronor åter
som till- fälligt drogs in i 1999 års budget. För särskilda insatser med
hänsyn till Soci- alstyrelsens och Kriminalvårdsstyrelsens gemensamma
rapport Barn med frihetsberövade föräldrar höjs anslaget engångsvis med 3
miljoner kronor. Vidare har till följd av ändrade utgifter vissa tekniska
justeringar gjorts av anslaget.
I motion Ju911 (m) begärs en höjning av anslaget med 200 miljoner kronor
att bl.a. användas till utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal
och för en ökad narkotikabekämpning i anstalterna. I motion Ju907 (kd)
begärs en höjning av anslaget med 30 miljoner kronor. Beloppet skall
användas för att nyanställa personal, utveckla den brotts- och
missbruksrelaterade program- verksamheten, öka narkotikabekämpningen inom
anstalterna och förbättra möjligheterna för barn att upprätthålla kontakten
med sina föräldrar på an- stalt. Slutligen begärs i motionerna Ju905 och
Ju909 (båda c) en höjning av anslaget med 185 miljoner kronor för att
förbättra programverksamheten.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Drogfria anstalter
Flera motioner tar upp frågan om narkotikasituationen i anstalterna. I
motio- nerna Ju908 och Ju911 (båda m) begärs att narkotikabekämpningen på
an- stalterna skall intensifieras genom bl.a. ökade kontrollinsatser.
Vidare föror- das, som ett första steg, att minst en drogfri anstalt skall
inrättas i varje kri- minalvårdsregion. I motion Ju907 (kd) begärs att det
införs generella regler om övervakade besök för personer dömda för
narkotikabrott till korta fängel- sestraff.
Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i anstalterna genom att dif-
ferentiera de intagna, tillhandahålla missbruksrelaterad programverksamhet,
genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer, samt driva
särskilda projekt. Även i häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad
programverksamhet och genomförs visitationer.
Regeringen anför att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket under år
1998 har bedrivits med minskad intensitet. Omfattningen av kontrollåtgär-
der i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och
urinprovstag- ningar har minskat. Också deltagandet i olika
behandlingsåtgärder mot nar- kotika - placering på motivationsavdelningar,
deltagande i annan strukture- rad verksamhet i anstalterna eller vistelse
enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) - har minskat
i förhållande till år 1997. Bland annat har antalet motivations- och
behandlingsplatser för narkotikamissbru- kare minskat på grund av
ombyggnationer och att en anstalt lagts ned. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen
har också vissa platser vid tillsyn och genomförd kvalitetsgranskning inte
ansetts motsvara kraven som skall ställas på motiva- tions- eller
behandlingsplatser.
Regeringen anför att situationen med narkotikahantering i anstalterna un-
der år 1998 hållits på en oförändrad nivå, trots att insatserna för att
bekämpa narkotikamissbruket har minskat på i det närmaste alla områden. Att
insat- serna minskat kan enligt regeringen delvis förklaras av att
kriminalvården omorganiserats under året, vilket inneburit omställningar
och en viss effekti- vitetsförlust. Mot bakgrund av detta betraktar
regeringen insatsminskningen som tillfällig. Regeringen anser ändå att
utvecklingen att insatserna minskat är oroande, särskilt som uppgiften att
bekämpa narkotikamissbruket är en av kriminalvårdens viktigaste. En stor
del av dem som är föremål för kriminal- vård är missbrukare.
Kriminalvårdens insatser på området kan därför ha en stor betydelse när det
gäller att förebygga brott. Kriminalvården måste alltså enligt regeringen
vända utvecklingen och bedriva arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
med ökad intensitet. Att bekämpa narkotikamissbruket skall vara en
prioriterad uppgift i kriminalvårdens verksamhet.
Kriminalvården har i rapporten för översyn av risk-, skydds- och säker-
hetsarbete vid kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla och Tidaholm, den s.k.
RSS-rapporten, presenterat ett antal förslag för att förbättra säkerheten
och förebygga hot och våld för såväl personal som intagna. Rapporten
innehåller också förslag till hur man skall kunna effektivisera
narkotikabekämpningen inom anstalterna.
En grupp bestående av representanter från de olika regionmyndigheterna och
från Kriminalvårdsstyrelsen har följt upp rapporten och i två samman-
ställningar av den 30 april 1999 respektive den 11 oktober 1999 redovisat
hur olika förslag skall kunna omsättas i praktisk handling. Förslagen skall
nu genomföras på olika enheter hos Kriminalvårdsstyrelsen. Arbetet skall
av- rapporteras fortlöpande; första gången den 15 januari år 2000.
En del av de förslag som lämnats i anledning av RSS-rapporten har redan
genomförts. Det har t.ex. blivit möjligt för anstalterna att efter ansökan
hos Kriminalvårdsstyrelsen införa system med kontantlös handel.
Andra förslag är under beredning. Bland annat föreslås att lokala hand-
lingsplaner för narkotikabekämpning upprättas för anstalterna och att en
central ledningsgrupp inrättas. Vidare föreslås att en lagändring skall
begäras innebärande att kriminalvården skall ges en generell möjlighet att
kroppsvi- sitera besökare till intagen i anstalt och häkte. Det finns också
förslag som går ut på att förbättra möjligheterna att använda
narkotikahundar inom kri- minalvården samt att begränsa de intagnas
deltagande i olika aktiviteter om de är drogpåverkade.
Det s.k. KARTNARK-projektet som påbörjades under år 1997 för att kartlägga
narkotikaproblemet i den slutna kriminalvården har resulterat i en särskild
redovisning av drogsituationen inom kriminalvården (KROD). Re- dovisningen
sammanfattar de uppgifter kriminalvården har tillgång till vad gäller
antalet missbrukande klienter, drogmissbrukets omfattning, före- komsten av
droger vid kriminalvårdens anstalter och häkten, omfattningen av kontroll-
och behandlingsinsatser m.m. Redovisningen avses bli en årlig publikation.
Övriga frågor inom KARTNARK kommer att drivas vidare i den fortsatta
behandlingen av de förslag som lämnats i anledning av RSS- rapporten.
I sammanhanget bör också nämnas att den av regeringen tillkallade Nar-
kotikakommissionen, se nedan, kommer att utvärdera kriminalvårdens arbete
mot narkotika.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning till
motionsyrkanden rörande narkotikan i anstalterna. Senast skedde det i
samband med budget- betänkandet för år 1999 (1998/99:JuU1 s. 41 f).
Utskottet betonade därvid vikten av att fängelserna är och skall vara
drogfria. Denna målsättning har betydelse inte bara för de intagna som har
missbruksproblem utan även för dem som inte är missbrukare.
Utskottet vill inledningsvis konstatera att det krävs stora insatser av
krimi- nalvården på detta område. Det kan t.ex. inte accepteras att en
person börjar missbruka narkotika under en anstaltsvistelse. Det är därför
med stor oro som utskottet konstaterar att kriminalvårdens insatser för att
bekämpa narkotika- missbruket minskat under 1998. Detta är inte
acceptabelt, även om det i och för sig ännu inte synes ha medfört någon
påtaglig ökning av användningen av narkotika på anstalterna. Att den
intagne blir fri från sitt narkotikamiss- bruk är en förutsättning för att
han eller hon skall kunna leva ett liv utan kriminalitet efter
frigivningen. Narkotikamissbruket är också en bidragande orsak till att det
förekommer våld mellan de intagna. Utskottet anser därför i likhet med
regeringen att kriminalvårdens arbete med att bekämpa narkoti- kamissbruket
måste bedrivas med ökad intensitet. Utskottet kan även kon- statera att det
inom kriminalvården pågår ett arbete som syftar till att förbätt- ra
möjligheterna att bekämpa narkotikan, samt att vissa förslag till åtgärder
redan genomförts. Utskottet vill emellertid inte uttala sig om vilka
åtgärder som kan vara lämpliga utan detta bör den bearbetning som pågår få
utvisa. Dock måste utskottet understryka att det inte är tillräckligt med
en narkotik- afri anstalt i varje region. Målet är självklart att
användning av narkotika över huvud taget inte skall förekomma på
anstalterna. Utskottet utgår från att regeringen följer det pågående
arbetet noga samt att regeringen fortlöpande överväger vilka ytterligare
åtgärder som krävs för att effektivisera bekämp- ningen av
narkotikamissbruket på anstalterna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju907, Ju908 och Ju911 i här
aktuella delar.
Behandlingsinsatser inom kriminalvården m.m.
I motion Ju505 (v) begärs en samlad utredning av behandlingsinsatserna inom
kriminalvården och vad som kan göras för att stimulera till fler be-
handlingsinsatser. I uppdraget bör enligt motionärerna även ingå att utreda
hur samarbetet mellan olika myndighetsaktörer kan förbättras. I motion
Ju907 (kd) framhålls att det är viktigt att den som är intagen i anstalt
motive- ras till behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk.
I maj månad 1998 beslutade regeringen att tillsätta en narkotikakommis-
sion för översyn och förstärkning av narkotikapolitiken (dir. 1998:18).
Nar- kotikakommissionen fick i uppdrag att göra en utvärdering av
samhällets insatser sedan mitten av 1980-talet och med utgångspunkt från
denna lägga förslag till sådana effektiviseringar av narkotikapolitiken som
kommissionen finner möjliga. Översynen skall omfatta lagstiftningen inom
området samt insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera
narkotikamissbrukare. Den skall vidare omfatta insatser för att begränsa
tillgången på narkotika. Kommissionen skall i sitt arbete utgå från den
restriktiva grundsyn som präglar svensk narkotikapolitik. Arbetet skall
också utgå från att alla åtgärder mot narkotika skall bygga på en balans
mellan insatser ägnade att dämpa efterfrågan och insatser som begränsar
tillgången på narkotika. Målet att på sikt skapa ett narkotikafritt
samhälle skall ligga fast. Kommissionen skall i sitt arbete uppmärksamma
vikten av samarbete och samspel mellan olika sektorer, nivåer och aktörer i
samhället. Med dessa utgångspunkter skall kommissionen särskilt ha till
uppgift att bl.a. analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och
kriminalvårdens behandlingsprogram, värdera dess resultat och effekter i
förhållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka
rehabiliteringen av missbrukare, bl.a. genom samverkan mellan olika
huvudmän och aktörer. I detta sammanhang skall kommissionen också se över
finansieringsfrågor som gäller samarbetet mellan kriminalvården och
kommunerna vid kontraktsvård och vistelse utanför anstalt för vård enligt
34 § KvaL.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att de intagna
under fängelsetiden och i samband med frigivningen erbjuds lämplig be-
handling mot sitt missbruk. Som framgår ovan omfattar Narkotikakommis-
sionens uppdrag i huvudsak de frågor som avses i motionen. Utskottet anser
emellertid att regeringen bör precisera Narkotikakommissionens uppdrag i
vissa delar. Narkotikakommissionen bör således i tilläggsdirektiv få i upp-
drag att i sitt arbete lägga särskild vikt vid vilka åtgärder som kan
vidtas inom kriminalvården för att stimulera till fler behandlingsinsatser
samt hur man kan förbättra samarbetet mellan kriminalvården och andra
aktörer.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna Ju505 och Ju907 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Ju907 (kd) begärs vidare att ett försöksprojekt skall inledas med
syfte att förbättra kvaliteten på de individuella handlingsplaner som skall
upprättas för de intagna. Enligt motionärerna skall handlingsplanerna utar-
betas i samarbete mellan den intagne och särskilt utbildad kvalificerad
per- sonal och innehålla konkreta realistiska deletapper och mål.
Enligt 6 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF) skall
för varje intagen upprättas en behandlingsplan. Planen skall, under
hänsyns- tagande till anstaltstidens längd och övriga omständigheter,
inriktas på åtgär- der som är ägnade att främja den intagnes anpassning i
samhället och som förbereder honom för tillvaron utanför anstalten. Till
ledning för upprättan- det av behandlingsplan skall behandlingsundersökning
utföras, i den mån erforderlig utredning inte redan finns tillgänglig. De
närmare föreskrifterna om behandlingsplanering m.m. meddelas enligt 8 §
KvaF av Kriminalvårds- styrelsen.
Av Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter (KVVFS 1998:8) följer att
behandlingsplanen skall upprättas inom tre veckor från intagningen. Be-
handlingsplanen prövas och fastställs av anstaltens behandlingskollegium.
Utskottet konstaterar att regeringen i KvaF delegerat till
Kriminalvårdssty- relsen att besluta om den närmare utformningen av
behandlingsplaneringen. Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen
härvid vägt olika för- och nackdelar mot varandra för att åstadkomma en
ändamålsenlig utformning. Utskottet utgår också från att
Kriminalvårdsstyrelsen följer upp och ser till att regleringen fungerar på
ett ändamålsenligt sätt. Mot bakgrund härav och då det enligt utskottets
mening knappast är lämpligt att riksdagen går in och i detalj reglerar hur
behandlingsplaneringen skall gå till avstyrker utskottet motion Ju907 i
denna del.
Kvinnor inom kriminalvården
Andelen kvinnor som är inskrivna i anstalt har mer än fördubblats under den
senaste tjugoårsperioden. Numera utgör kvinnorna drygt 5 % av anstalts-
populationen. Inom frivården utgör kvinnorna drygt 10 %. De brott som
kvinnor oftast gör sig skyldiga till är rattfylleri, tillgrepps- och
narkotikabrott samt andra förmögenhetsbrott.
I motion Ju502 (v) tas frågan upp om att utarbeta en nationell handlings-
plan för att erbjuda kvinnor inom kriminalvården adekvat behandling. Vidare
anser motionärerna att ytterligare resurser bör tillföras anstalter med
kvinnli- ga fängelsedömda för att ge dessa kvinnor tillgång till terapi,
psykologer etc. I motion Ju512 (s) begärs att en försöksverksamhet skall
inledas med stöd- personer för kvinnor intagna i anstalt.
Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat särskilda riktlinjer för fängelsedömda
kvinnor. Dessa gäller sedan den 1 juni 1998.
I riktlinjerna behandlas bl.a. frågan om verkställighetsinnehållet för
kvin- nor i anstalt. Härav följer att programmen för kvinnor i likhet med
verksam- heten för män skall omfatta arbete, utbildning och speciella
program som syftar till att bearbeta kriminalitet och drogproblematik, s.k.
brotts- och missbruksrelaterade program. Programmen skall uppfylla de krav
och rikt- linjer som gäller inom respektive område. För kvinnorna skall
dessutom programmen anpassas till kvinnors särskilda behov;
arbete-utbildning, för- äldraskap, ett oberoende liv och hälsa. Bland annat
skall särskilda föräldra- program erbjudas intagna kvinnor. För att stärka
kvinnornas självkänsla och identitet i kvinnorollen skall de vidare
erbjudas brottsrelaterade program inriktade på bl.a. könsroller,
jämställdhet och konflikthantering.
Av riktlinjerna följer också att den personal som arbetar med intagna kvin-
nor skall ha särskild kompetens. Den skall bl.a. ha kunskaper om kvinnors
särskilda behov och krav i ett biologiskt, socialt och psykologiskt
perspektiv, rollen som kvinna och mor, kvinnors drogmissbruk och
kriminalitet och kvinnan som offer vid sexuellt, psykiskt och fysiskt våld.
Återkommande kompetensutveckling bör ges personalen inom dessa områden.
Riktlinjerna tar också upp frågan om samverkan med andra myndigheter och
behovet av frigivningsförberedelser. Eftersom kvinnor som blir intagna i
fängelse normalt sett är mer utslagna än män vad beträffar drogmissbruk,
arbete, bostad och relationer är det enligt riktlinjerna viktigt att
kriminalvår- den tidigt under verkställigheten tillsammans med andra
myndigheter, sär- skilt de sociala myndigheterna, bygger upp ett nätverk
runt kvinnan.
Enligt vad utskottet inhämtat avser Kriminalvårdsstyrelsen under inneva-
rande år att följa upp och utvärdera hur riktlinjerna tillämpas på
anstalterna.
I sammanhanget bör också nämnas att det av kriminalvårdens verksam-
hetsplanering för år 2000 följer att programverksamheten för kvinnor skall
fortsätta att utvecklas i enlighet med riktlinjerna. Bland annat kommer
möj- ligheterna till föräldrautbildning att utökas.
För kvinnor inom frivården finns inte några motsvarande riktlinjer. Enligt
vad utskottet inhämtat bedrivs dock även inom frivården program speciellt
inriktade på kvinnor och deras särskilda behov.
Vid Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett projekt att upprätta nationella
brotts- och missbruksrelaterade program. Projektet kommer att pågå under
längre tid och syftar till att utveckla ett antal program som skall
användas över hela landet. För varje program som tas fram ingår kursplan,
kravspecifikation, utbildning av personal och uppföljning. Enligt uppgift
från Kriminalvårdssty- relsen kommer projektet även att överväga frågan om
nationella program anpassade till kvinnors särskilda behov.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen uttalat sig i frågor rörande
kvin- nors inom kriminalvården situation, senast under våren 1999
(1998/99:JuU27 s. 9 f). Utskottet framhöll därvid vikten av att kvinnors
särskilda behov till- godoses under verkställigheten och välkomnade de
riktlinjer som utfärdats av Kriminalvårdsstyrelsen för fängelsedömda
kvinnor.
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden. Eftersom kvinnor som blir in-
tagna i anstalt ofta har dålig självkänsla och befinner sig i en utsatt
position är det viktigt att deras behov av stöd och behandling tillgodoses.
Numera är kvinnor dock en uppmärksammad grupp inom kriminalvården. Som
framgått ovan arbetar kriminalvården med frågor om hur bl.a.
verkställighetsinnehål- let kan förbättras för denna grupp. Detta är
naturligtvis ett mycket angeläget arbete och utskottet vill understryka
vikten av att det fullföljs. Utskottet vill vidare understryka att det
behövs behandlingsriktlinjer även inom frivården. Enligt utskottets mening
finns det emellertid för närvarande inte skäl för riksdagen att göra något
särskilt uttalande i frågan. Motionerna Ju502 och Ju512 avstyrks i nu
behandlade delar.
I motion Ju502 (v) begärs vidare att inrättandet av besökslägenheter på an-
stalterna Hinseberg och Färingsö skall prioriteras så att fängelsedömda
kvin- nor ges möjlighet att upprätthålla kontakten med sina barn.
Regeringen anför i budgetpropositionen att de intagna måste få bättre möj-
ligheter att upprätthålla kontakten med sina familjer. För att den intagne
efter avtjänat straff skall kunna återanpassas till ett liv utan
kriminalitet är det viktigt att de sociala kontakterna med familj och
vänner upprätthålls. Också för barnens skull är det angeläget att kontakten
med den intagne föräldern underlättas. Regeringen anser därför att arbetet
med att förbättra de intagnas kontakt med sin familj är angeläget och bör
prioriteras, t.ex. genom att inrätta särskilda besökslägenheter.
Enligt vad utskottet inhämtat har Kriminalvårdsstyrelsen för avsikt att på-
börja inrättandet av besökslägenheter vid anstalterna Hinseberg och
Färingsö redan under kommande budgetår.
Motionsönskemålet i Ju502 får genom de prioriteringar Kriminalvårdssty-
relsen givit uttryck för anses tillgodosett. Utskottet avstyrker motion
Ju502 i denna del.
Kronofogdemyndigheterna
Inledning
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV)
landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansva-
ret för verksamheten.
Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala kronofogdemyndigheter med
för närvarande 80 lokala kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala
myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och
andra författningar. Som verkställande myndighet enligt förordningen
(1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet skall kronofogdemyndig-
heterna verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som
kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid och ordning.
Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för exekutionsväsendet. En- ligt
detta är kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndighet att
på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte
reglerats på frivillig väg. Ansökningar skall handläggas snabbt och med hög
kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt, genom informa- tion
och liknande förebyggande åtgärder, verka för att betalningsförpliktelser
och andra förpliktelser som kan verkställas i stället fullgörs frivilligt i
rätt tid och ordning.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av
domar och andra exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna verkställer också
beslut om avhysning och annan handräckning. Till deras uppgifter hör även
att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exe-
kutiva uppgifterna enligt UB har kronofogdemyndigheterna att handlägga
verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål
om återtagande av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen
(1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl. Krono- fogdemyndigheterna är också tillsynsmyndigheter i konkurs.
Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den
summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning.
Kronofogdemyndigheterna har också uppgifter enligt skuldsaneringslagen
(1994:334). Lagen innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för
huvuddelen av utredningen i skuldsaneringsärenden och också fatta beslut om
frivillig skuldsanering. Med stöd av bestämmelser i främst UB och lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. företräder kronofog-
demyndigheterna i vissa avseenden det allmänna som borgenär vid indriv-
ning i s.k. allmänna mål.
Resultatuppföljning
I RSV:s årsredovisning lämnas information om resultatet i fråga om krono-
fogdemyndigheternas verksamhetsgrenar förebyggande verksamhet, summa- risk
process, indrivning, exekutiv fastighetsförsäljning, tillsyn i konkurs och
skuldsanering.
Av årsredovisningen framgår att kronofogdemyndigheternas produktivitet,
efter en uppgång år 1997, har försämrats inom alla verksamhetsgrenar utom
den summariska processen, där den är oförändrad. De största förändringarna
gäller förebyggande verksamhet, exekutiv fastighetsförsäljning och tillsyn
i konkurs. Kvaliteten i verksamheten mäts från tre aspekter:
produktkvalitet, processkvalitet och ändamålsenlighet. Enligt RSV:s
bedömning känneteck- nas verksamheten av god produktkvalitet. Denna
bedömning grundas på att antalet överklaganden är litet och att
kronofogdemyndigheternas bedömning- ar i allmänhet står sig vid
överprövning.
RSV framhåller att den viktigaste indikatorn på processkvalitet är hand-
läggningstiderna. Dessa har generellt sett inte minskat under året. Däremot
har balanserna av äldre mål och ärenden minskat inom flera områden. I be-
greppet processkvalitet innefattar RSV också myndigheternas tillgänglighet.
RSV har i en serviceplan angivit minimikrav vad gäller öppethållande för
besök och telefonsamtal. Efterlevnaden av planen följs upp.
Med ändamålsenlighet menas, enligt RSV, i vilken utsträckning produk- terna
uppfyller uppdragsgivares och andra intressenters krav och önskemål. Det
betalda beloppet som andel av det belopp som överlämnats för verkstäl-
lighet (indrivningsprocenten) ses av RSV som ett mått på ändamålsenlighe-
ten, liksom även köpeskillingens storlek vid exekutiv
fastighetsförsäljning. Medan indrivningsprocenten har förbättrats, har
köpeskillingarna i förhållan- de till åsatta värderingar utvecklats
negativt.
RSV konstaterar sammanfattningsvis att indrivningsprocenten har stigit,
medan produktiviteten sjunkit och handläggningstiderna varit i stort sett
oförändrade. Enligt verket handlar det totalt sett om en
resultatförsämring, vilket till en del förklaras av de
produktionsstörningar som uppstått till följd av den inre omorganisationen
av kronofogdemyndigheterna och införandet av nya IT-system.
I budgetpropositionen gör regeringen inte någon annan bedömning än den RSV
redovisat. Enligt regeringens uppfattning framstår den försämring som kan
noteras i det löpande arbetet som acceptabel mot bakgrund av de stör-
ningar som verksamheten utsatts för. Regeringen understryker dock att det
är viktigt att det snarast sker en återhämtning.
Vidare framhåller regeringen att den vid flera tillfällen fört resonemang
om hur man kan tolka uppgifterna om produktivitetsutvecklingen. Regering-
en framhåller att kronofogdemyndigheternas verksamhet bl.a. utmärks av att
arbetsmängden varierar avsevärt från tid till annan. När arbetsmängden öka-
de under det tidiga 1990-talet ledde det till en ytligt sett kraftigt
förbättrad produktivitet. Det var dock ofrånkomligt att detta skedde delvis
till priset av en sänkt ambitionsnivå eller kvalitet i verksamheten. När
produktiviteten nu försämras inom flertalet verksamhetsgrenar kan det,
omvänt, uppfattas så att ambitioner och kvalitet håller på att återställas.
Såvitt gäller den största verk- samhetsgrenen, indrivningen, är det i så
fall helt i linje med den prioritering som regeringen angivit. Regeringen
betonar emellertid att det finns anled- ning för RSV att utveckla
resultatredovisningen så att man får fram ett bättre underlag för att
bedöma om det finns fog för en sådan välvillig tolkning av uppgifterna om
produktivitetsutvecklingen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att den rättsliga kvaliteten på
krono- fogdemyndigheternas avgöranden synes vara god. När det gäller den
försäm- rade produktiviteten kan denna, som regeringen antytt, bero på att
ambi- tionsnivån i myndigheternas arbete har ökat. Utskottet vill dock
instämma i regeringens bedömning att resultatredovisningen bör utvecklas så
att det skapas ett bättre underlag för att bedöma förändringar av
kronofogdemyn- digheternas produktivitet.
Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens bedömning av
kronofogdemyndigheternas resultat.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
Regeringen anför i budgetpropositionen att det även fortsättningsvis skall
vara en prioriterad uppgift att genom förbättring av IT-stödet och andra
rationaliseringsåtgärder se till att verksamheten kan klara en eventuell
upp- gång i arbetsbelastningen utan allvarliga störningar eller betydande
resurstill- skott. I den löpande verksamheten bör arbetet med att höja
ambitionsnivån i indrivningen fortsätta bl.a. vad gäller processföring och
andra borgenärsupp- gifter vid indrivning i allmänna mål.
Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört.
Anslaget
Över anslaget till kronofogdemyndigheterna finansieras all verksamhet som
bedrivs av dessa, liksom även det teknikstöd för verksamheten som
tillhanda- hålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten
RSV-IT (tidi- gare Dataservice) vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det
tekniska området och RSV:s uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom
kronofogde- myndigheternas verksamhetsområde finansieras dock över anslaget
till RSV.
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att det byggdes upp ett avse-
värt anslagssparande hos kronofogdemyndigheterna under budgetåren 1993/94,
1994/95 och 1995/96. Under år 1997 ökade anslagssparandet mar- ginellt för
att därefter minska under år 1998. Regeringen har vid tre tillfällen,
senast hösten 1998, beslutat om indragning av medel från anslaget som en
besparing. Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 82 760 000 kr
förts bort från anslaget.
Regeringen konstaterar vidare att det för perioden 1995/96-1998 tillämpa-
des ett besparingskrav på 11 % för kronofogdemyndigheterna. Därutöver har
ett tillfälligt resurstillskott som lämnades under budgetåret 1994/95
dragits bort i två omgångar.
Regeringen anför i budgetpropositionen att det avsevärda överskottet i
kronofogdemyndigheternas verksamhet har flera förklaringar. En viktig
förklaring är att det är svårt att på förhand ange i vilken takt medel som
har avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-
området kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt som avsett
nytt teknikstöd för indrivningsverksamheten (INIT) varit avbrutet under en
stor del av år 1996 och år 1997 men numera återupptagits. Andra
förklaringar är ett minskat antal mål av vissa slag samt återhållsamhet med
rekrytering av nya medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är också avsatt
för pensionser- sättningar i samband med personalminskningar.
Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för medelsförbrukningen på att
kronofogdemyndigheternas anslagssparande kommer att avvecklas helt un- der
den kommande treårsperioden, främst på grund av kostnaderna för INIT.
Medelsförbrukningen är dock starkt beroende av mängden inkommande mål och
ärenden. Enligt regeringen är det möjligt att den starka minskningen av
vissa slag av inkommande ärenden nu har brutits; antalet allmänna mål har
på nytt ökat. Enligt regeringens mening bör det vara en prioriterad uppgift
att genom förbättringar av IT-stödet och andra rationaliseringsåtgärder se
till att verksamheten kan klara en eventuell uppgång i arbetsbelastningen
utan all- varliga störningar eller betydande resurstillskott.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till kronofogdemyndigheterna
för budgetåret 2000 anvisar ett ramanslag om 1 341 739 000 kr.
I motion Ju911 (m) begärs att anslaget till kronofogdemyndigheterna skall
minskas med 20 miljoner kronor. Motionärerna anser en sådan minskning vara
motiverad dels av att kronofogdemyndigheternas kostnader för till-
synsverksamheten minskat, dels av att Konkurstillsynsutredningen (dir.
1997:74 och 1999:20) överväger den framtida tillsynsverksamhetens organi-
sation.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Brottsförebyggande rådet
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under regeringen och ett
expertorgan inom rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att främja
brottsförebyggande insatser genom utveckling, utvärdering, tillämpad forsk-
ning och information inom det kriminalpolitiska området. Härigenom skall
rådet bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet.
Vikti- ga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till regeringen och
rättsvä- sendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det
kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till
lokalt brotts- förebyggande arbete. BRÅ:s arbetsuppgifter finns närmare
reglerade i dess instruktion (1997:1056).
Brottsförebyggande rådets organisation m.m.
Från och med mars 1998 har BRÅ organiserats i enheter utifrån målsättning-
en med verksamheten. BRÅ:s kärnverksamhet utförs inom fem enheter: enheten
för lokalt brottsförebyggande arbete, enheten för reformutvärdering,
enheten för individinriktade åtgärder, enheten för studier av
brottsligheten och enheten för statistik. Härutöver finns ytterligare två
enheter. Enheten för metod och utveckling skall ge expertstöd till övriga
enheter. Enheten för information och förlag svarar, i samarbete med
respektive enhet, för sprid- ningen av resultaten av BRÅ:s forsknings- och
utvecklingsverksamhet. Un- der 1998 har Polishögskolans forskningsenhet
förts över till BRÅ.
Två rådgivande organ är knutna till myndigheten. Dels en referensgrupp för
rättsväsendet, som skall ge förslag till prioriteringar av rådets
forsknings- och utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter mellan
praktiskt och veten- skapligt verksamma inom rättsväsendet, dels en
vetenskaplig nämnd med ledamöter från olika ämnesområden som har betydelse
för BRÅ:s verksam- het (kriminologi, sociologi, ekonomi, m.fl.).
BRÅ har fr.o.m. den 1 januari 1999 övertagit de uppgifter som Kommittén för
brottsförebyggande arbete tidigare ansvarade för.
Resultatuppföljning
I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s resultat med en uppdel-
ning på verksamhetsområdena lokalt brottsförebyggande arbete, forsknings-
och utvecklingsverksamhet, informations- och förlagsverksamhet samt offi-
ciell statistik för rättsväsendet.
Regeringen anför att BRÅ:s insatser i fråga om lokalt brottsförebyggande
arbete huvudsakligen skett inom ramen för Kommittén för brottsförebyggan-
de arbete (KBA). Det egna arbetet vid myndigheten har varit inriktat dels
på övertagandet av KBA:s verksamhet från den 1 januari 1999, dels på att
stödja en mängd lokala projekt och lokala brottsförebyggande råd. BRÅ har
också byggt upp en kontaktdatabas som nås via BRÅ:s webbplats. I
kontaktdataba- sen beskrivs närmare 60 lokala brottsförebyggande råd och
ett antal lokala projekt.
Av regeringens redovisning framgår vidare att två tredjedelar av projekten
inom forsknings- och utvecklingsverksamheten legat inom de av regeringen
prioriterade områdena. Åtta av projekten har avsett utvärderingar och upp-
följningar.
Såvitt gäller informations- och förlagsverksamheten anför regeringen bl.a.
att BRÅ:s nya webbplats innehåller en stor mängd fakta rörande brott och
rättsväsendet.
Regeringen anför slutligen i denna del att BRÅ har kommit i kapp med of-
fentliggörandet och publiceringen av kriminalstatistiken. Statistiken för
åren 1996 och 1997 publicerades respektive offentliggjordes under sommaren
1998. Samtidigt publicerades brottsstatistiken för 1997 via Internet.
Årsbo- ken Kriminalstatistik 1997 publicerades i oktober 1998.
Regeringen gör bedömningen att verksamheten vid BRÅ drivits med hög
ambitionsnivå och god kvalitet, trots att det omfattande förändringsarbete
som skett under år 1998 har krävt stora resurser. De mål för verksamheten
som ställts upp har i allt väsentligt uppfyllts. Myndigheten utvecklas
enligt regeringen på ett mycket positivt sätt.
I samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för inneva-
rande år ansåg utskottet att det fanns anledning till oro för både
kostnadsut- vecklingen och publikationstakten vad gällde statistiken.
Utskottet har inhämtat att arbetet med att färdigställa 1998 års statistik
än- nu pågår.
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att information om
brottsförebyggande verksamhet sprids till alla berörda. Utskottet välkomnar
därför den satsning som gjorts i syfte att med hjälp av IT sprida sådana
kun- skaper. Vidare ser utskottet det som värdefullt att BRÅ nu kommit i
kapp med statistiken avseende åren 1996 och 1997. När det gäller
statistiken för år 1998 räknar man med att den skall publiceras någon gång
under november eller december i år. Sammantaget har ingenting framkommit
som motsäger regeringens bedömning av resultatet.
Prioriteringar inför budgetåret 2000
Regeringen anför i budgetpropositionen att det är angeläget att det brotts-
förebyggande perspektivet får ett större genomslag på olika nivåer och
olika områden i samhället. Det är enligt regeringen viktigt att BRÅ
fungerar som ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom
hela rättsvä- sendet.
BRÅ skall prioritera stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. Detta
skall ske bl.a. genom att bildandet av lokala brottsförebyggande råd
initieras och stöds. Allt viktigare blir det också påpekar regeringen att
följa upp gjorda stödinsatser och att utvärdera de olika projekten. Av
särskilt intresse är brottsförebyggande projekt i storstadsregionerna.
Regeringen anför vidare att den internationella dimensionen i det brotts-
förebyggande arbetet skall utvecklas.
I fråga om forskning anför regeringen att BRÅ skall prioritera forskning om
ekonomisk brottslighet, inklusive miljöbrott. För att säkerställa att det
bedrivs sådan forskning skall huvuddelen av de 8 miljoner kronor som anslås
för detta under budgetåret 2000 utlysas som projektmedel, vilka forskare
från universitet och högskolor kan ansöka om.
Slutligen anför regeringen i denna del att arbetet med att förbättra förut-
sättningarna för att kunna ta fram internationellt jämförbar statistik och
att ta fram statistik som gör det möjligt att följa flödet inom
rättsväsendet nu är angelägna uppgifter. Att söka vägar att höja kvaliteten
i statistiken är också enligt regeringen viktigt.
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som regeringen gjort i denna
del.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsföre-
byggande rådet anvisar ett ramanslag på 50 005 000 kr, varav 8 miljoner
kronor avser medel till forskning om ekonomisk brottslighet. Förslaget
inne- bär en viss ökning i förhållande till innevarande budgetår.
Skillnaden beror till övervägande delen på förändringar av
justeringskaraktär.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Rättsstatistiken
I motion Ju721 (m, kd, c, fp, mp) anförs att rättsstatistiken bör bli
tydligare i fråga om våld mot kvinnor. I motion Ju905 (c) begärs
förändringar i statisti- ken så att genomströmningstiderna skall kunna
mätas. I samma motion för- ordas dessutom ett gemensamt
ärendehanteringssystem för rättsväsendet i syfte att öka möjligheterna för
myndigheterna att kommunicera med varand- ra.
I november 1996 beslutade regeringen dels att fastställa en strategi för
samordning av rättsväsendets informationsförsörjning, dels att uppdra åt
ett antal myndigheter inom rättsväsendet att arbeta efter strategin. Dessa
myn- digheter bildar med var sin representant det s.k. RIF-rådet. Rådet har
ingen kollektiv beslutanderätt. Myndighetscheferna fattar vid behov
likalydande beslut, var och en på sitt verksamhetsområde. RIF-gruppen är
RIF-rådets beredande organ. Målet för samordningen är bl.a. att varje
myndighet skall kunna få den information som behövs vid vilken tidpunkt
som helst och i önskad form. När det gäller av RIF-rådet genomförda
aktiviteter kan bl.a. nämnas att överenskommelser träffats myndigheterna
emellan om överföring av information i anslutning till de nya misstanke-
och belastningsregistren. När de nya registren tas i drift kommer också
varje behörig myndighet att ges möjlighet till direktåtkomst till
erforderlig information i önskad form för att underlätta beslutsfattande
och samordning. Även frågan om elektronisk post finns på RIF-rådets
dagordning. Inom RIF-verksamheten har man också försökt finna lösningar för
att minska hindren för ett aktivt informationsut- byte med hjälp av IT
mellan myndigheterna, t.ex. genom generella kommu- nikationslösningar.
Frågan om en könsuppdelad statistik tas upp i de myndighetsgemensamma
uppdragen om våld mot kvinnor. Uppdragen beskrivs i bilaga 12 till rege-
ringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid. Regeringen anförde bl.a. att
BRÅ:s arbete för att förbättra rättsstatistiken har stor betydelse för att
förbätt- ra statistiken när det gäller våldsbrott mot kvinnor. Arbetet
borde, anförde regeringen, bedrivas skyndsamt.
I regleringsbrevet för BRÅ för budgetåret 1998 angavs som ett verksam-
hetsmål att statistiken skall kunna användas för att följa flödet inom
rättsvä- sendet. Ett krav på återrapportering avseende vidtagna åtgärder
knöts till målet. I rapporten Flödet inom rättsväsendet lämnade BRÅ i
oktober 1999 en delredovisning av uppdraget. I rapporten anförs bl.a. att
statistiken skall ge svar på vilka åtgärder och beslut som ett brottsoffer
och en misstänkt per- son/gärningsman "utsätts för" i rättsväsendet i form
av t.ex. förhör, personut- redningar, tvångsmedel och skadestånd. Vidare
framgår av rapporten att statistik över flödet förutsätter en gemensam
begreppsstruktur för den grundläggande informationen och tekniska lösningar
som samtliga myndig- heter inom rättsväsendet är överens om. När det gäller
det fortsatta arbetet anför BRÅ att de uppgifter som återstår är relativt
omfattande och griper in i de olika myndigheternas verksamhet på flera
sätt. Ett nära samarbete mellan myndigheterna behövs för att t.ex. kunna
komma överens om gemensamma tekniska lösningar och gemensamma begrepp.
Uppgiften kan inte heller enbart betraktas som en statistikuppgift utan
berör också andra delar av verk- samheten. Det arbete som måste utföras
består av flera olika deluppgifter. Därför bör en eller flera arbetsgrupper
med olika kompetens bildas. Arbets- grupperna bör ha ett tydligt uppdrag
och god förankring i myndigheten. För att inte belasta verksamheten i
onödan föreslås att RIF-rådet utgör styrgrupp för projektet. Arbetsgruppens
arbete bör bedrivas under år 2000.
Utskottet har inhämtat att BRÅ:s rapport bereds i Justitiedepartementet.
I budgetpropositionen anför regeringen att BRÅ har vidtagit ett flertal åt-
gärder för att öka statistikens tillförlitlighet, relevans och
lättillgänglighet. Produktionsprocessen har effektiviserats och ett
statistikråd har bildats med företrädare för olika användargrupper. Vidare
anför regeringen att arbetet med att ta fram statistik som gör det möjligt
att följa flödet inom rättsväsen- det är en angelägen uppgift. Att söka
vägar att ytterligare höja kvaliteten i statistiken är också viktigt.
Inom Regeringskansliet har nyligen tillsatts en arbetsgrupp, vars huvud-
sakliga uppgift är att förstärka moderniseringsarbetet i fråga om
rättsväsen- det. Frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att göra det
möjligt att följa flödet inom rättsväsendet kommer att tas upp inom ramen
för det arbetet.
Utskottet har inhämtat att det under ledning av BRÅ alltjämt pågår ett ar-
bete med att förbättra statistiken. Ett nytt brottskodningssystem håller på
att tas fram. Tanken med det förslag som nu diskuteras är att uppgifter
till sta- tistiken skall samlas in löpande allteftersom de tillförs
systemen. På så sätt kommer mycket detaljerade uppgifter att kunna tas fram
om kön, ålder och annat som registreras. Även uppgifter från de myndigheter
som kommer efter polisen i rättskedjan kommer att registreras.
Den kriminalstatistik som finns tillgänglig i dag avseende misshandelsbrott
är redan i viss utsträckning köns- och åldersuppdelad. Det går t.ex. att se
om brottet riktats mot man eller kvinna. Det går också att se om brottet
riktats mot barn i åldern 0-6 eller mot barn i åldern 7-14 år. Från och med
den 1 januari 1999 är även statistiken avseende olaga hot och ofredande
uppdelad i fråga om kön och ålder. I fråga om ålder särredovisas dock
endast gruppen under 18 år.
Utskottet har tidigare tagit ställning till motionsönskemål avseende stati-
stiken över våld mot kvinnor. Senast skedde det i samband med att utskottet
behandlade regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid (bet.
1997/98:JuU13 s. 34). Utskottet delade regeringens uppfattning i den då
aktuella propositionen, nämligen att kriminalstatistiken borde vara
könsupp- delad både i fråga om gärningsman och offer och att den kan behöva
kom- pletteras med annan information. Hit hörde enligt utskottets mening
t.ex. frågor om skadestånd. Utskottet uttalade vidare att det då pågående
arbetet inom BRÅ med att förbättra kriminalstatistiken och ta fram ett nytt
brotts- kodningssystem samt att skapa möjligheter att följa flödet inom
rättsväsendet var mycket angeläget. Med hänsyn till det pågående arbetet
ansåg utskottet att riksdagen inte behövde ta något initiativ i frågan.
Utskottet vill till att börja med understryka vikten av att
rättsstatistiken är utformad så att den kan tjäna som underlag för beslut i
olika frågor. Utskottet ser det därför som glädjande att statistiken redan
i viss utsträckning är köns- och åldersuppdelad. När det gäller
åldersfördelningen vore det dock önskvärt med möjligheter till en mer
fingraderad redovisning. Som utskottet framhöll våren 1998 bör statistiken
också kunna ge annan information, t.ex. om ska- destånd. Utskottet ser
därför med tillförsikt fram mot resultatet av det arbete som bedrivs.
Utskottet utgår från att beredningen av BRÅ:s rapport bedrivs med
erforderlig skyndsamhet.
Vad gäller möjligheterna att följa flödet inom rättsväsendet anser
utskottet - också det i likhet med vad utskottet anförde våren 1998 - att
det är mycket angeläget. Som framgår av budgetpropositionen är också
regeringen av den uppfattningen, och frågan kommer att tas upp i en
arbetsgrupp inom Rege- ringskansliet.
När det sedan gäller möjligheterna för rättsväsendets myndigheter att
kommunicera med varandra genom ett gemensamt ärendehanteringssystem vill
utskottet till att börja med erinra om det självklara faktum att myndighe-
terna är självständiga och att de ärendehanteringssystem som finns eller
byggs upp i första hand naturligtvis bör utformas så att de tillgodoser de
behov som finns inom vederbörande myndighet. Som motionärerna påpekar finns
naturligtvis - särskilt i fråga om myndigheter som ligger nära varandra i
rättskedjan - ett intresse av goda möjligheter till kommunikation. Det
finns emellertid knappast något egenvärde i ett för hela rättsväsendet
gemensamt ärendehanteringssystem. Vad som kan och bör göras i fråga om
förbättrade kommunikationsmöjligheter är en fråga för RIF-rådet, där de
inblandade myndigheterna är representerade. Frågan om hur myndigheterna
skall kom- municera med varandra bör avgöras av de närmast berörda.
Utskottet känner ingen oro för att hithörande frågor inte får den
uppmärksamhet i RIF-rådet som de förtjänar. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att rådets verk- samhet skall utvärderas av regeringen under
nästa år.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att de önskemål som motionärer- na
för fram antingen redan genomförts eller är föremål för åtgärder i en eller
annan form. Motionsönskemålen får i stort anses vara tillgodosedda. Motio-
nerna Ju721 och Ju905 i här aktuella delar avstyrks.
Rättsmedicinalverket
Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning
sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. I praktiken
går verksamheten ut på att sörja för att domstolarna har teknisk
(medicinsk) bevisning i brottmål och faderskapsmål och ett fullgott
underlag för på- följdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.
rättspsykiatriska under- sökningar. Rättsmedicinalverket skall genom sin
verksamhet medverka till att skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet
och effektivitet inom rätts- väsendet.
Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl anslagsfinansierad som
uppdragsfinansierad verksamhet.
Ansvaret för Rättsmedicinalverket övergick den 1 juli 1999 från Socialde-
partementet till Justitiedepartementet.
Regeringen gör bedömningen att de mål som statsmakterna uppställt för
budgetåret 1998 i allt väsentligt har kunnat infrias. Utskottet konstaterar
att det inte framkommit något som talar mot regeringens bedömning.
En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att
Rättsmedicinalverkets utgifter inom den anslagsfinansierade verksamheten
överstigit anslaget med 6,26 miljoner kronor som hämtats från det ackumule-
rade anslagssparandet. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar enligt regeringen att verkets utgifter kommer att överstiga
anslaget med omkring 8 miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet
som vid utgången av år 1998 uppgick till 7,17 miljoner kronor kommer att
användas under innevarande år för att möta de utgifter som inte täcks av
anslaget.
Av budgetpropositionen framgår att antalet rättspsykiatriska undersök-
ningar varit fortsatt högt under år 1998. Under året utfördes 609 sådana
undersökningar, vilket är omkring 15 % över den genomsnittliga nivån under
1990-talet. Domstolarnas efterfrågan på rättspsykiatriska undersökningar
har ökat under innevarande år och beräknas uppgå till omkring 650 under
1999. Antalet av Rättsmedicinalverket utfärdade läkarintyg enligt 7 § lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. uppgick under år
1998 till 1 841, vilket motsvarar nivån under senare år. Denna nivå bedöms
kvarstå under de närmaste åren.
Regeringen föreslår att ramanslaget för Rättsmedicinalverket ökas en-
gångsvis med 2,6 miljoner kronor för år 2000. Vidare ökas anslaget med
kompensation för bl.a. ökade löner och kostnader och justeringar avseende
kompensation för premier till avtalsförsäkringarna. Sammanlagt tillförs
anslaget drygt 14,2 miljoner kronor.
Regeringen föreslår sålunda ett ramanslag för Rättsmedicinalverket för
budgetåret 2000 om 183 549 000 kr.
I motion Ju911 (m) begärs en anslagshöjning med 5 miljoner kronor för att
täcka kostnaderna för det ökande antalet rättspsykiatriska undersökningar.
Rättsmedicinalverket bör enligt motionärerna också få vissa nya arbetsupp-
gifter såvitt gäller frågan om innehav av vapenlicens.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
I motion Ju201 (m) begärs att s.k. forensiska DNA-analyser skall koncen-
treras till ett enda laboratorium i Sverige.
DNA-analyser inom rättsväsendet utförs för närvarande vid två laboratori-
er i landet. Det är dels Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning som
är lokaliserad till Universitetssjukhuset i Linköping, dels Statens
kriminaltek- niska laboratorium (SKL), som tillhör polisväsendet.
Vid Rättsgenetiska avdelningen utförs huvudsakligen faderskapsundersök-
ningar med användande av DNA-baserade metoder. Vissa personidentifie-
ringar med användande av DNA-teknik har under år 1998 utförts åt Rättsme-
dicinalverkets rättskemiska och rättsmedicinska avdelningar. SKL utför
kriminaltekniska laboratorieundersökningar åt rättsväsendet. I detta krimi-
naltekniska arbete utförs också DNA-undersökningar.
Rättsgenetiska avdelningen och SKL utför således undersökningar på olika
områden. Att båda laboratorierna sysslar med DNA-analyser beror, enligt vad
utskottet inhämtat, på historiska orsaker. Såväl Rättsgenetiska avdel-
ningen som SKL var väl etablerade innan DNA-tekniken fanns och det var
naturligt för båda att tillägna sig denna nya teknik när den kom.
Utskottet utesluter inte att det kan finnas fördelar med att koncentrera
DNA-analysverksamheten inom rättsväsendet på det sätt motionärerna föror-
dat. Utskottet saknar dock nu underlag för att förorda några åtgärder i den
riktningen och avstyrker motion Ju201.
Gentekniknämnden
Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och
säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa samt
miljön skyddas. Nämnden har vidare till uppgift att sprida kunskap om den
gentekniska utvecklingen.
Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1998 framgår att nämnden har
verkat för att verksamhetsmålet skall uppnås genom att bl.a. avge
yttranden, utarbeta informationsskrifter och anordna konferenser.
Regeringen uttalar sig inte i budgetpropositionen om huruvida nämnden
uppfyllt uppställda mål. Dock anser regeringen att omfattningen av Gentek-
niknämndens verksamhet är väl avvägd. Det har enligt utskottets mening inte
framkommit något som talar mot regeringens bedömning.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till Genteknik-
nämnden anvisar ett ramanslag på 2 601 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
I motion MJ513 (kd) begärs att en konsumentrepresentant skall ingå i
Gentekniknämnden.
Gentekniknämnden består av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra
ledamöter. För varje annan ledamot än ordföranden och vice ordföran- den
finns en personlig ersättare. Ledamöter och ersättare utses av regeringen
för en tid av högst tre år.
Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och ha domarerfa-
renhet. Sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter och en ledamot etiskt
sakkunnig. Av de övriga sex ledamöterna utses två på förslag av Skogs- och
jordbrukets forskningsråd, två på förslag av Naturvetenskapliga forsknings-
rådet, en på förslag av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
och en på förslag av Medicinska forskningsrådet.
En parlamentarisk kommitté utreder för närvarande frågor om biotekniken i
samhället (dir. 1997:120). Kommittén, som har antagit namnet Bioteknik-
kommittén, lade i maj 1999 fram delbetänkandet Gentekniknämnden (SOU
1999:70). Betänkandet berör Gentekniknämndens uppgifter och sammansätt-
ning. I betänkandet konstaterar kommittén att det finns ett flertal
grupper, t.ex. konsumenter, som har ett stort intresse av nämndens
verksamhet. Att bereda intressegrupperingar representation i nämnden skulle
dock medföra att nämnden blev så stor att den inte skulle kunna fungera på
ett bra sätt. Kommittén framhåller vidare att ingen av de myndigheter som
handlägger genteknikfrågor har någon intresserepresentation i sin ledning.
Kommittén föreslår därför inte någon representation för konsumenter eller
andra intres- senter i Gentekniknämnden.
Enligt vad utskottet inhämtat avser Bioteknikkommittén att återkomma till
frågan om intresserepresentation i sitt slutbetänkande som skall lämnas den
1 december år 2000.
Utskottet ser ingen anledning att ta ställning till frågan om konsumentre-
presentation i Gentekniknämnden förrän Bioteknikkommittén slutfört sitt
arbete och avstyrker motion MJ513.
Brottsoffermyndigheten
Inledning
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att tillförsäkra
den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja brottsoffers
rättighe- ter, att bevaka deras behov och intressen samt att verka för att
den som är berättigad till brottsskadeersättning får sådan. Myndigheten
skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt
brottsskadelagen (1978:413) och ärenden om bidrag från brottsofferfonden.
Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om
brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag ur
brottsofferfonden.
Resultatuppföljning
För Brottsoffermyndigheten gällde för år 1998 följande verksamhetsmål.
Minst 70 % av brottsskadeärendena skulle med bibehållen kvalitet handläg-
gas inom tre månader. Vidare skulle ärendebalansen i fråga om brottsskade-
ersättning minska. De organisationer och projekt som bedömdes kunna tillfö-
ra brottsoffer störst nytta skulle beviljas bidrag ur brottsofferfonden.
Projekt inriktade mot våld mot kvinnor skulle därvid prioriteras.
Brottsoffermyndig- heten skulle vidare prioritera informationsinsatser som
bidrar till att sprida kunskap om brottsoffers rättigheter.
Under år 1998 inkom 5 386 brottsskadeärenden, vilket är en ökning jäm- fört
med året innan med ca 8 %. Under första halvåret 1999 ökade antalet
inkommande ärenden med 20 % jämfört med samma period 1998, sannolikt till
följd av vidtagna informationsinsatser. Enligt Brottsoffermyndigheten är
ökningen inte tillfällig.
Målet att handlägga 70 % av ärendena inom tre månader har inte uppnåtts.
Inte heller målet att ärendebalansen skall minska har uppnåtts; antalet
balan- serade ärenden ökade med 303 och uppgick vid årets slut till 1 780.
Antalet avgjorda ärenden under år 1998 var 5 083, vilket är en minskning
med 3,5 %. Regeringen anför att detta kan förklaras med att
Brottsoffermyndighetens personalomsättning varit ovanligt hög, 33 % mätt i
antalet nyanställda i förhållande till antalet anställda. Myndigheten har
dock enligt regeringen vidtagit åtgärder för att rekrytera ny och behålla
redan anställd personal.
De medel som influtit genom regressverksamheten har under år 1998 mer än
fördubblats. Under samma period har utredningsarbetet fördjupats när det
gäller den skadelidandes försäkringsförhållanden och den skadeståndsskyldi-
ges betalningsförmåga. Detta arbete torde enligt regeringen vara den huvud-
sakliga förklaringen till att summan av utbetalda brottsskadeersättningar
har minskat med 20 % under år 1998.
Regeringen bedömer att Brottsoffermyndighetens arbete har den inriktning
som statsmakterna bestämt och att målen som uppställts för verksamheten i
allt väsentligt har uppfyllts. Myndigheten har i och för sig inte uppnått
verk- samhetsmålen såvitt avser handläggningen av brottsskadeärenden. De
bak- omliggande orsakerna har dock identifierats och åtgärder har
vidtagits. Rege- ringen anför sammanfattningsvis att myndigheten drivs på
ett effektivt sätt med god kvalitet.
Utskottet ser med oro på att antalet avgjorda brottsskadeärenden under år
1998 minskat jämfört med föregående år och att ärendebalansen ökat.
Brottsoffermyndigheten har en central funktion när det gäller stöd till dem
som drabbats av brott, och det är därför av stor vikt att
brottsskadeärenden handläggs effektivt, snabbt och med hög kvalitet. Som
regeringen anfört kan nedgången i antalet avgjorda ärenden bero på
Brottsoffermyndighetens höga personalomsättning. Brottsoffermyndigheten har
vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med detta problem.
Riksdagen har på tilläggsbudget för år 1999 nyligen beslutat att tillföra
anslaget 1 miljon kronor.
När det gäller regressverksamheten och den fördjupade utredningen i
brottsskadeärendena ser utskottet liksom tidigare (1998/99:JuU1 s. 50)
posi- tivt på de redovisade uppgifterna.
Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens bedömning att
Brottsoffermyndigheten drivs på ett effektivt sätt med god kvalitet.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsoffer-
myndigheten anvisar ett ramanslag på knappt 15 miljoner kronor. Det före-
slagna anslaget innefattar bl.a. en höjning av ramen om 1 650 000 kr som
Brottsoffermyndigheten har begärt för att kunna uppnå fastställda verksam-
hetsmål; myndigheten avser bl.a. att anställa ytterligare tre personer.
Rege- ringen konstaterar att det behövs kompetent personal för att uppnå de
mål som gäller för myndighetens verksamhet och att den begärda höjningen
bör medges i syfte att skapa förutsättningar för att rekrytera och behålla
sådan personal.
I motion Ju907 (kd) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 3 miljo-
ner kronor för att förbättra arbetssituationen vid Brottsoffermyndigheten
och ge myndigheten möjlighet att leva upp till målen för verksamheten. I
motion Ju910 (fp) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 16 miljoner
kronor, varav 6 miljoner kronor för att göra det möjligt att anställa 50
brottsoffer- assistenter och 10 miljoner kronor för att förbättra
möjligheten att bedriva vittnesstödsprojekt ute i landet.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Finansiering av brottsofferfonden
Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens medel skall användas
för verksamhet som gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för
att stödja ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet samt för
pri- vat och offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden
kan även lämnas för forskning, utbildning och information i
brottsofferfrågor. Brottsofferfonden administreras av
Brottsoffermyndigheten.
Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms för brott som har
fängelse i straffskalan skall åläggas att betala en avgift till fonden.
Avgiften höjdes den 1 juli 1999 genom ett beslut av riksdagen från 300 till
500 kr (1998/99:JuU4y, 1998/99:FiU27, rskr. 249). Vidare skall den som
verkställer fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk
kontroll vanligen betala en avgift om 50 kr per dag till fonden, dock högst
3 000 kr.
När fonden inrättades tillfördes den även medel som frigjordes genom att
ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för arbete och annan
syssel- sättning sänktes med 20 %. Sänkningen innebar att medel motsvarande
12,4 miljoner kronor frigjordes. Genom ett regeringsbeslut tillfördes
fonden drygt 3,3 miljoner kronor av detta belopp. Återstoden av de medel
som motsvara- des av den sänkta ersättningen användes till annan
brottsofferrelaterad verk- samhet. Sedermera har ersättningarna till de
intagna sänkts permanent till den nivå som kom att gälla efter det att det
nämnda avdraget gjorts.
I motion Ju723 (m) förespråkas en ordning innebärande att de intagna i
kriminalvårdsanstalterna skall vara med och finansiera brottsofferfonden.
Motionärerna framhåller att de intagnas ersättning nu höjts, varför det kan
vara dags att åter ta upp frågan om ett 20-procentigt avdrag på
ersättningen.
Kriminalvårdsstyrelsen beslutade i april 1999 om nya föreskrifter om er-
sättningar till intagna i anstalt och häkte (KVVFS 1999:4). Författningen
trädde i kraft den 1 juni i år. De nya föreskrifterna innebär bl.a. att
normaler- sättningen för intagen som deltar i arbete eller utbildning höjts
från 8 kr 50 öre till 9 kr per timme. Vidare har rätt till ersättning för
obekväm arbetstid, övertidsersättning och helgersättning införts.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare tagit ställning till liknande
yrkan- den, senast i samband med behandlingen av 1999 års vårproposition
(1998/99:JuU4y s. 3). Utskottet avstyrkte därvid motionskraven huvudsakli-
gen med hänvisning till att det inte fanns ekonomiska skäl som talade för
en sådan ordning som motionärerna föreslog eftersom brottsofferfonden genom
höjningen av brottsofferavgiften skulle komma att tillföras betydande
medel. - Höjningen beräknades tillföra fonden knappt 9 miljoner kronor per
år (prop. 1998/99:100 s. 90).
Under år 1998 uppgick brottsofferfondens intäkter till drygt 16,7 miljoner
kronor. Av dessa inkom 10,1 miljoner kronor i avgifter till
Rikspolisstyrel- sen, som fungerar som uppbördsmyndighet för
brottsofferfonden. Intäkterna till fonden från dem som betalar avgifter för
att verkställa fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk
kontroll uppgick till ca 3,2 miljoner kronor. Totalt beslutades att omkring
12,2 miljoner kronor skulle delas ut till olika bidragstagare.
Som utskottet tidigare framhållit är det angeläget att brottsofferfonden
har tillgång till erforderliga medel för sin verksamhet. Brottsofferfonden
får genom den höjning av brottsofferavgiften som beslutats ett betydande
till- skott. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det för närvarande
inte finns ekonomiska skäl som talar för en sådan ordning som motionärerna
föreslår. Utskottet avstyrker motion Ju723 i denna del.
I motion Ju723 begärs vidare att förbudet mot utmätning i en intagens ar-
betsersättning i 45 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL)
skall avskaffas.
I 45 § andra stycket KvaL finns ett generellt förbud mot att utmäta arbets-
ersättning som för intagens räkning innestår hos kriminalvårdsmyndighet.
Vid behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 ansåg utskottet att
frågan om en effektivare indrivning av avgifter till brottsofferfonden
borde utredas, lämpligen inom ramen för Brottsofferutredningen. Bakgrunden
till ställningstagandet var att personer som dömts till fängelsestraff i
praktiken kan komma att slippa betala avgiften eftersom möjligheterna till
indrivning från dem är begränsade (1997/98:JuU1 s. 76 f).
Brottsofferutredningen kom därefter i sitt betänkande Brottsoffer - Vad har
gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) fram till att det från brottsoffer-
synpunkt inte fanns tillräckliga skäl att upphäva utmätningsförbudet i 45 §
andra stycket KvaL. I sina överväganden anförde utredningen bl.a. följande:
Utredningen anser det vara principiellt tveksamt att frångå de allmänna
exe- kutionsrättsliga reglerna om löneutmätning i utsökningsbalken (UB) och
utgår således från att de regler som gäller vid utmätning av lön också
skall gälla för dem som är intagna i kriminalvårdsanstalt. Enligt 7 kap. 5
§ första stycket UB undantas från utmätning av lön ett förbehållsbelopp som
bestäms varje år med ledning av ett normalbelopp. Detta anses innefatta
alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad. För år 1998 utgjorde
normalbeloppet 892 kr per vecka. En intagen i kriminalvårdsanstalt tjänade
normalt sett mellan 280 kr och 340 kr per vecka. Även om det särskilda
utmätningsförbu- det inte fanns skulle utmätning därför inte kunna bli
aktuell om inte den intagne har andra inkomster. Vidare är det enligt
utredningen svårt att moti- vera att brottsofferavgiften skall ha företräde
framför fordringar avseende underhållsbidrag. Slutligen bör det enligt
utredningen beaktas att de som döms till kortare fängelsestraff, med hänsyn
till handläggningstiden hos Rikspolisstyrelsen, redan skulle ha avtjänat
sina straff innan en eventuell utmätning skulle kunna verkställas. Det
skulle därför inte bli fråga om några större belopp som tillfördes
brottsofferfonden om utmätning till förmån för brottsofferavgiften tilläts.
Regeringen behandlade frågan i 1999 års vårproposition (prop. 1998/99:100
s. 91). Regeringen anförde att den inte såg några skäl att göra någon annan
bedömning än den Brottsofferutredningen gjort.
Utskottet behandlade frågan vid beredningen av vårpropositionen
(1998/99:JuU4y s. 3 f). Utskottet uttryckte därvid förståelse för att det
kan uppfattas som stötande att de som döms till fängelse, i realiteten de
grövre brottslingarna, kan undgå att betala avgiften till
brottsofferfonden. Utskottet ställde sig också tveksamt till en del av de
skäl som Brottsofferutredningen anfört. Till exempel föreföll det enligt
utskottet inte rimligt att räkna med ett förbehållsbelopp som innefattar
kostnader för mat och vissa personliga ut- gifter eftersom staten betalar
sådana kostnader under anstaltsvistelsen. Andra skäl vägde enligt utskottet
tyngre. Framför allt var utskottet inte berett att mer allmänt öppna för
utmätning i de intagnas ändå låga ersättning. Utskottet ville också peka på
de prioriteringar som i sådana fall, som utredningen anmärkt, måste göras.
Sammanfattningsvis delade utskottet alltså regeringens bedömning att
utmätningsförbudet inte bör upphävas.
Utskottet ser inga skäl att frångå sina tidigare uttalanden i frågan och
av- styrker motion Ju723 i denna del.
Ersättning för skador på grund av brott
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen för
skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget är huvudsakligen beroende
av antalet beviljade ansökningar om brottsskadeersättning och ersättningar-
nas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.
Under budgetåret 1998 utbetalades drygt 48 miljoner kronor i brottsskade-
ersättning. Merparten avsåg ersättning för personskador; endast 0,6
miljoner kronor utgick som ersättning för sak- och förmögenhetsskada.
Under år 1998 sjönk summan av utbetalda ersättningar med 20 %, huvud-
sakligen till följd av det fördjupade utredningsarbete som nämnts ovan i
avsnittet om Brottsoffermyndigheten. Det fanns därmed, antogs det, utrym-
me för en tillfällig minskning av anslaget med 20 miljoner kronor för år
1999. Anslaget uppgår därefter till drygt 55 miljoner kronor.
Under första halvåret 1999 ökade emellertid summan av utbetalda ersätt-
ningar med 60 % jämfört med samma period 1998. Brottsoffermyndigheten
bedömer nu att belastningen på anslaget under år 1999 kommer att öka med 46
% jämfört med år 1998. Enligt utgiftsprognosen beräknas anslagsförbruk-
ningen uppgå till 73 miljoner kronor. Ökningen beror på det ökade antalet
inkomna ärenden och att myndigheten till följd av detta har minskat det
fördjupade utredningsarbetet för att begränsa den negativa
balansutveckling- en.
Utskottet ser som framgått tidigare positivt på det fördjupade utrednings-
arbetet. Det är angeläget att detta arbete fortsätter och inte som nu sker
mins- kas i omfattning.
Regeringen föreslår att riksdagen för år 2000 anvisar ett anslag på 74,5
miljoner kronor till anslaget Ersättning för skador på grund av brott. Däri
ingår en sänkning av anslagets ram med totalt 1 850 000 kr för finansie-
ring av bl.a. höjningen av anslaget till Brottsoffermyndigheten.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Rättshjälpskostnader m.m.
Inledning
Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag (1996:1619) i kraft. Lagen
beslöts av riksdagen år 1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr.
1996/97:55). Den nya lagen har till grundläggande syfte att ge rätts- skydd
åt dem som inte kan få bistånd på annat sätt. Den skall dessutom såväl
förenkla förfarandet som åstadkomma stora besparingar i statens utgifter
för rättshjälp.
Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet, dvs. den som har
en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som täcker den aktuella
rättsliga angelägenheten, får inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär
lagen att den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag men som borde
ha haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina
personliga och eko- nomiska förhållanden får beviljas rättshjälp endast om
det finns särskilda skäl. Som en allmän förutsättning för att rättshjälp
skall beviljas gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art och
betydelse samt tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt, är
rimligt att staten bidrar till kostna- derna.
Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för rättshjälp 260 000 kr i
årsin- komst. Lagen föreskriver också att rådgivning i minst en timme som
huvud- regel är en förutsättning för att rättshjälp skall beviljas. Vidare
innebär lagen bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om rättshjälp
skall beviljas och att biträde enligt rättshjälpslagen normalt skall få
ersättning för högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga området
medför den nya lagen inskränkningar i möjligheterna att få rättshjälp i
vissa äktenskapsskillnads- mål och att en ny form av bistånd benämnd
ersättningsgaranti införts vid bodelning.
Anslaget
Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 §
rättegångsbalken, lagen (1988:609) om målsägandebiträde och
rättshjälpslagen (1996:1619) skall utgå av allmänna medel. Därutöver skall
från anslaget betalas de kost- nader som enligt lagen (1996:1620) om
offentligt biträde skall betalas av allmänna medel, dock med undantag för
vissa ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll. De faktorer som styr kostnaderna är framför
allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad,
ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av
rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.
Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger till grund för er-
sättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga
försvara- re regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För
närvarande finns en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa
brottmål i tingsrätt och hovrätt. Taxan är fastställd i DVFS 1998:9. Taxor
beslutas av Domstolsver- ket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen
har fastställt timkost- nadsnormen för år 2000 till 860 kr exklusive
mervärdesskatt (1 075 kr inklu- sive mervärdesskatt).
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskostnader m.m. för bud-
getåret 2000 anvisar ett ramanslag om 802 396 000 kr.
I motion Ju910 (fp) yrkas att anslaget skall höjas med 50 miljoner kronor.
Beloppet motsvarar kostnaderna för att återställa de rättshjälpsförmåner
som utgick före den nuvarande rättshjälpslagens införande.
Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
De allmänna advokatbyråerna
Under riksmötet 1998/99 bemyndigade riksdagen regeringen att avveckla de
allmänna advokatbyråerna (bet. 1998/99:JuU1, rskr. 1998/99:80).
Regeringen gav i december 1998 Domstolsverket i uppdrag att på affärs-
mässiga grunder avveckla de allmänna advokatbyråerna. Enligt vad utskottet
inhämtat är avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna numera genom- förd.
Det återstår för Domstolsverket att avge en slutrapport över avveck-
lingen.
I en rapport (RRV 30-1999-0503) till Domstolsverket har Riksrevi-
sionsverket framfört synpunkter på hanteringen av avvecklingen. Riksrevi-
sionsverket har därvid framfört kritik av bl.a. redovisningsteknisk natur.
Enligt vad regeringen upplyser i budgetpropositionen har Riksrevisionsver-
ket till Domstolsverket framfört synpunkten att Domstolsverkets dokumen-
tation avseende övervägandena i fråga om affärsmässighet varit bristfällig.
Riksrevisionsverket har också, enligt vad regeringen upplyser, bl.a. haft
synpunkter på det sätt Domstolsverket avyttrat statliga fordringar och
tecknat överlåtelseavtal.
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
Från anslaget har hittills betalats en rad kostnader för rättsväsendet
såsom ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt
kostnader för statens rättegångar.
Det har varit svårt att prognostisera utgifterna för det hittillsvarande
ansla- get F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet. Vid flera tillfällen
har anslaget överskridits och extra medel begärts på tilläggsbudget. I
budgetpropositionen för år 1999 anmälde regeringen att den inlett en
översyn av anslaget. Under riksdagsbehandlingen uttalade utskottet att en
ändring av anslagets konstruk- tion borde övervägas (bet. 1998/99:JuU1 s.
16).
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att anslaget Diverse kostna-
der för rättsväsendet avvecklas och delas upp fr.o.m. år 2000. Det nya
ansla- get F 7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. kommer att
disponeras av Justitiekanslern och anslaget kommer att bestå av de
anslagsposter som Jus- titiekanslern belastade på anslaget F 7 Diverse
kostnader för rättsväsendet. Det rör främst kostnader för ersättning vid
frihetsberövanden och förunder- sökning i tryck- och yttrandefrihetsmål.
Myndigheter från olika departements ansvarsområden har tidigare haft
möjlighet att rekvirera medel från anslaget F 7 Diverse kostnader för
rättsvä- sendet. Då anslaget nu avvecklas föreslår regeringen att medel
tillförs de departement, vilkas myndigheter utnyttjat anslaget de tre
senaste åren.
Regeringen prognostiserar att utgifterna för 1999 på anslaget F 7 Diverse
kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till knappt 29 miljoner
kronor. Anslagssparandet som vid ingången av år 1999 uppgick till 9
miljoner kronor beräknas bli förbrukat i sin helhet. Anslagssparande eller
utnyttjad kredit på F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet överförs till F
7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. år 2000.
I budgetpropositionen upplyser regeringen vidare att den under år 2000 av-
ser att göra en närmare bedömning av hur det nya anslaget skall beräknas i
framtiden, bl.a. med anledning av beräknade kostnadsökningar till följd av
den nya lagen (1998:714) om frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
Utskottet konstaterar att anslaget nu erhållit en ny konstruktion. Om denna
är ägnad att leda till säkrare utgiftsprognoser är för närvarande inte helt
lätt att bedöma - de oförutsedda utgifterna under tidigare år har inte
sällan hän- fört sig till Justitiekanslerns ansvarsområden. Utskottet
konstaterar dock med tillfredsställelse att regeringen avser att redan
under det kommande budget- året göra en närmare översyn av anslagets
storlek.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till det nya ansla-
get Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. anvisar ett ramanslag om 10
399 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar
Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell
pri- vaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten (UNIDROIT), Association Internationale des Hautes
Jurisdictions Administ- ratives samt Bernunionen (WIPO = World Intellectual
Property Organiza- tion).
Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors kriminalpolitiska
institut och till Nordiska samarbetsrådet för kriminologi. Även bidrag till
vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till
Justitiedepartementet betalas från anslaget.
I budgetpropositionen föreslår regeringen en minskning av anslaget med 1
750 000 kr. Anledningen härtill är att kostnader för centrala funktioner i
Schengens informationssystem i fortsättningen kommer att betalas över
anslaget A 1 Polisorganisationen.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar anvisar ett ramanslag
på 6 606 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
Inledning
Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande arbete. Medlen disponeras
av BRÅ, som övertagit denna uppgift från Kommittén för brottsförebyggan- de
arbete, KBA.
Resultatuppföljning
Med stöd av bl.a. KBA och de medel som kommittén förfogat över har lo- kala
brottsförebyggande råd inrättats i cirka en tredjedel av landets kommu-
ner. Under år 1999 har BRÅ fortsatt arbetet med att aktivt verka för att
lokalt brottsförebyggande arbete organiseras och bedrivs på lämpligt sätt.
Av rege- ringens redovisning framgår att särskilda satsningar gjorts i
några kommuner för att utveckla det brottsförebyggande arbetet.
Inriktningen har varit att stimulera ett problemorienterat arbete.
Regeringen hänvisar också till att KBA redovisat uppfattningen att det är
förenat med särskilda svårigheter att bygga upp ett fungerande brottsföre-
byggande arbete i storstäderna. BRÅ har därför sökt stärka det brottsföre-
byggande arbetet i dessa städer, bl.a. genom att prioritera vissa
ansökningar om ekonomiskt stöd.
Regeringen konstaterar att många lokala brottsförebyggande råd nyligen har
startat eller står i begrepp att starta sin verksamhet, och att dessa
samar- betsorganisationer i ett uppbyggnadsskede behöver visst fortsatt
nationellt stöd.
Målet med användningen av de medel som är disponibla under detta anslag är
självklart att i så hög utsträckning som möjligt förebygga brott. Frågan om
medlen i det perspektivet använts på ett effektivt sätt låter sig inte
besvaras helt lätt. Däremot står det helt klart för utskottet att de
satsningar som redovi- sas av regeringen är välgrundade. Utskottet har
således inga invändningar mot hur medlen för brottsförebyggande arbete
hanterats.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen för budgetåret 2000
till anslaget Bidrag till brottsförebyggande arbete anvisar ett ramanslag
på 7,6 miljoner kronor, varav 400 000 kr utgör en engångshöjning för år
2000.
I motion Ju907 (kd) begärs en höjning av anslaget med 37 miljoner kronor.
Med höjningen vill motionärerna finansiera dels en kampanj om föräldrars
betydelse i det brottsförebyggande arbetet, dels en samordning av olika
brottsförebyggande projekt, dels brottsförebyggande projekt i kommunerna.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Lokalt brottsförebyggande arbete
Flera motioner tar upp frågor som berör det lokala brottsförebyggande arbe-
tet. I motionerna Ju721 (m, kd, c, fp, mp), Ju901 (m) och Ju910 (fp)
betonas vikten av att stadsmiljöerna är trygga. I den sistnämnda motionen
under- stryks också vikten av frivillig samverkan. I motionerna Ju731 (c)
och Ju738 (kd) begärs att riksdagen skall uttala sig till förmån för ett
par brottsförebyg- gande projekt, en offensiv mot våld respektive ett
projekt som går ut på att förebygga brott bland ungdomar i Norrköping. I
motion Ju907 (kd) anförs vidare att polisen bör vara mer aktiv i arbetet
med att förebygga drogmiss- bruk bland ungdomar. Slutligen begärs i motion
Bo231 (c) att kommunala trygghetsplaner skall inrättas i kommunerna.
År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt brottsförebyggande pro-
gram, Allas vårt ansvar (Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes KBA för att ge-
nomföra programmet. En grundtanke i programmet är att regeringen skall
främja det lokala brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga till
grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna, och avsikten är att få del av
kommunernas erfarenheter av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen
och inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten. Frågor om orga-
nisation och arbetsuppgifter på lokal nivå skall ägnas särskild uppmärksam-
het.
I KBA:s direktiv påpekades särskilt att den skulle verka för att det lokala
brottsförebyggande arbetet organiserades på lämpligt sätt och för att
lokala brottsförebyggande program skulle antas. KBA skulle enligt
direktiven för- dela ekonomiskt stöd till brottsförebyggande verksamhet på
lokal nivå.
BRÅ har som framgår av det ovan anförda numera tagit över KBA:s ar-
betsuppgifter. I BRÅ:s årsredovisning för år 1998 finns en utförlig
beskriv- ning av olika brottsförebyggande projekt som BRÅ driver. Här kan
bl.a. nämnas att sex lokala ramprojekt startats under år 1998. Projekten
tar sikte på kommuner där kommunstyrelsen fattat beslut om att inrätta ett
lokalt brottsförebyggande råd, och tanken är att i alla delar främja det
lokala brotts- förebyggande arbetet. Andra projekt handlade om hur
brottsförebyggande arbete kan organiseras, hur arbetet i storstädernas
ytterområden kan främjas och hur skolorna kan engageras i det
brottsförebyggande arbetet.
I regleringsbrevet för år 1997 fick Boverket i uppdrag att - med utgångs-
punkt i regeringens brottsförebyggande program - inventera de kunskaper som
finns om hur planering och utformning av bebyggelseområden och av enskilda
byggnader påverkar brottsligheten. Erfarenheterna skall fortlöpande
förmedlas till kommuner, bygg- och bostadsbolag samt andra berörda myn-
digheter och organisationer.
Boverket har redovisat uppdraget i rapporten Brott, bebyggelse och plane-
ring. I rapporten ges exempel på hur man kan arbeta brottsförebyggande med
olika fysiska miljöer, bl.a. anförs att detaljplanen i kommunen kan
användas för att skapa fysiska miljöer som förebygger brott. Boverket anför
vidare att kommunerna har en viktig roll eftersom de förfogar över
instrument inom den fysiska planeringen. I rapporten sägs också att
samverkan i olika avseen- den är viktig för långsiktigt goda resultat.
Rapporten bereds i Regerings- kansliet.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit sikte på kom-
munala trygghetsplaner. Senast skedde det i samband med att utskottet be-
handlade budgetpropositionen för innevarande år (1998/99:JuU1 s. 58 f).
Utskottet hänvisade då till tidigare uttalanden där utskottet pekat på
stats- makternas ansvar för att skapa goda förutsättningar för det
brottsföre- byggande arbetet och att utskottet tidigare uttalat att
regeringen väl levt upp till det ansvaret. I övrigt går utskottets tidigare
ställningstaganden ut på att de brottsförebyggande insatserna på lokal nivå
bör organiseras så att det går att ta till vara enskilda medborgares,
ideella organisationers och andra privata initiativ samt åstadkomma en
effektiv samverkan mellan detta frivilliga arbete och de olika
myndigheternas åtgärder. Utskottet har samtidigt delat den uppfattning som
kom till uttryck i det nationella brottsförebyggande programmet att såväl
innehållet i som formerna för det lokala arbetet kom- mer att variera
beroende på lokala förhållanden och förutsättningar. Någon gemensam mall
för det lokala arbetet går alltså inte att skapa. I stället handlar det om
att på bästa sätt förvalta och utveckla lokala kunskaper och lokalt
engagemang för att finna den bästa formen för det brottsförebyggande arbe-
tet. Basen för detta kunde enligt utskottets mening vara ett lokalt
brottsföre- byggande råd eller en trygghetsplan. Utskottet har emellertid
ansett att det saknas anledning för riksdagen att uttala sig om hur det
lokala brottsförebyg- gande arbetet skall organiseras. Sådana beslut bör,
enligt den uppfattning utskottet gett uttryck för, fattas på lokal nivå.
Hösten 1998 såg utskottet ingen anledning att inta någon annan ståndpunkt i
frågan om hur det lokala brottsförebyggande arbetet bör planeras.
Även frågan om stadsmiljöns betydelse för brottsligheten behandlades i
budgetbetänkandet hösten 1998. Utskottet anförde att det är självklart att
exempelvis väl upplysta gångvägar och parkeringsplatser är ägnade att före-
bygga brott. Den rapport som Boverket på regeringens uppdrag sammanställt
gav också många goda exempel på vad som kan göras i detta avseende. Ut-
skottet noterade också att det ankommer på Boverket att förmedla de kun-
skaper som finns på området och att det inte enbart är kommunerna som skall
få del av de kunskaper som Boverket samlat in. Något initiativ från
riksdagen var således inte erforderligt, och utskottet avstyrkte de då
aktuella motion- syrkandena.
Utskottet har tidigare även haft att ta ställning till motionsyrkanden om
stöd till olika typer av projekt. Utskottet har avstyrkt sådana yrkanden
med hänvisning till att utskottet saknar underlag för att prioritera något
i och för sig angeläget projekt framför något annat (bet. 1997/98:JuU1 s.
85 f).
När det så gäller polisens del i arbetet med att förebygga drogmissbruk har
BRÅ i rapporten Ungdomar, droger och polisens insatser (BRÅ-rapport 1999:1)
gjort bedömningen att polisen inom ramen för närpolisverksamheten bör
utveckla samarbetet med skolor där brott och andra sociala problem
förekommer oftare än i andra skolor. För närvarande förefaller det enligt
BRÅ som om polisens brottsförebyggande resurser i stor utsträckning läggs
på skolor med relativt sett få problem. Om samarbetet i stället baseras på
kartläggningar och analyser av lokala förhållanden bör möjligheterna att
förebygga brott i skolor kunna öka. Polisens medverkan i skolornas drogfö-
rebyggande undervisning bör enligt BRÅ begränsas till områden där polisen
genom sin yrkesroll har den största kompetensen.
År 1998 tillkallades en narkotikakommission (dir. 1998:18). En av kom-
missionens uppgifter är att analysera polisväsendets arbetsmetoder och
eventuellt lägga fram förslag till förändringar. Uppdraget skall
slutredovisas före utgången av år 2000.
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att brottsförebyggande
arbete bedrivs på lokal nivå. De motionsönskemål som lagts fram vittnar
också om ett brett engagemang i dessa frågor. Utskottets grundinställning
avviker inte heller från motionärernas målsättning - alla vägar bör prövas
för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det finns med andra ord
knap- past några motsättningar när det gäller målen.
När det sedan gäller vilka åtgärder som bör vidtas anser utskottet det vara
i det närmaste en självklarhet att lokalt brottsförebyggande arbete bör
bedrivas just på lokal nivå - lokala behov bör styra vad som bör göras.
Utskottet är således inte berett att förorda att riksdagen uttalar sig till
förmån för motions- önskemål som så tydligt handlar om sådant som lämpligen
bör behandlas ute i kommunerna. Det behövs alltså inte några
riksdagsuttalanden rörande stadsmiljöernas betydelse och möjligheterna att
inrätta kommunala trygg- hetsplaner.
Beträffande motionerna Ju731 och Ju738 vill utskottet tillägga att
priorite- ring av olika brottsförebyggande projekt är och fortsättningsvis
bör vara en fråga för beslutsfattare på lokal nivå, i förekommande fall med
stöd av BRÅ. Utskottet saknar exempelvis underlag för att uttala sig om
vilka brottsföre- byggande projekt som kan vara värdefulla i Norrköping.
Vad gäller frågan om hur polisen skall arbeta med drogförebyggande ar- bete
konstaterar utskottet först att detta är en del i polisens
brottsförebyggan- de arbete. Utskottet har också förhoppningen att
Narkotikakommissionens arbete skall ge uppslag till nya arbetsmetoder m.m.
Någon anledning för riksdagen att nu förorda vissa åtgärder finns inte.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker motionerna Ju721,
Ju731, Ju738, Ju901, Ju907, Ju910 och Bo231.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inledning
1. beträffande en översyn av den statliga kärnverksamheten
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju220,
2. beträffande uppföljning m.m. inom rättsväsendet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 2-4,
Utgiftsramen och anslagen
3. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1999/2000:1 i denna del anvisar anslag
till verksamheten inom rättsväsendet för budgetåret 2000 enligt ut-
skottets förslag i bilaga 5,
dels avslår de i bilaga 6 angivna motionsyrkandena,
Polisväsendet
4. beträffande resursfördelningen mellan länen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju202, 1999/2000:Ju204,
1999/2000:Ju205, 1999/2000:Ju210, 1999/2000:Ju216, 1999/2000: Ju217
yrkandena 1, 3, 5 och 6 samt 1999/2000:N271 yrkande 7,
5. beträffande skyddet för bank- och postkontor i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 18,
res. 1 (c)
6. beträffande särskild glesbygdsfaktor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju209 och 1999/2000: Ju905
yrkande 12,
res. 2 (v, c, mp)
7. beträffande prioritering av olika slag av brottslighet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju212, 1999/2000:Ju232,
1999/2000:Ju721 yrkande 13 och 1999/2000:T401 yrkande 2,
8. beträffande nationella insatsstyrkans organisatoriska hem- vist
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju230, 1999/2000:Ju905 yrkande
19 och 1999/2000:Ju907 yrkande 5,
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 25, 1999/2000:Ju907 yrkande 17 samt
1999/2000:Ju911 yrkande 16 dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i jordabalken, dels ock godkänner att inskrivnings- verksamheten
koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter,
res. 16 (m, kd, c, fp) - villk.
26. beträffande bouppteckningsverksamheten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 18 och 1999/2000:Ju911 yr- kande 17
godkänner att bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsväsendet
till skatteförvaltningen,
res. 17 (m, kd, fp) - villk.
27. beträffande registreringen av företagshypotek
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju408,
28. beträffande handikappanpassning av länsrätternas loka- ler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju401,
29. beträffande översyn av nämndemännens villkor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 1,
1999/2000:Ju406, 1999/2000:Ju412, 1999/2000:Ju418, 1999/2000: Ju419,
1999/2000:Ju905 yrkande 26 och 1999/2000:Ju907 yrkande 21,
res. 18 (m, kd, c, fp)
30. beträffande rekrytering av nämndemän
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju403, 1999/2000:Ju804 och
1999/2000:Ju807,
res. 19 (fp)
31. beträffande kravet på svenskt medborgarskap för nämnde- män
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf637 yrkande 12,
res. 20 (c)
32. beträffande översyn av notariemeriteringen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24,
res. 21 (c)
res. 22 (mp)
33. beträffande fiskalstjänstgöringen
att riksdagen godkänner att den minsta tiden för fiskalstjänstgöring i
tingsrätt eller länsrätt bestäms till två år,
34. beträffande ersättning till vittnen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 2 och
1999/2000:Ju723 yrkande 9,
res. 23 (m, kd, c, fp)
Kriminalvården
35. beträffande drogfria anstalter
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju908 yrkande 8 och
1999/2000:Ju911 yrkande 21,
res. 24 (m, kd, c, fp)
36. beträffande övervakade besök
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 28,
res. 25 (m, kd)
37. beträffande behandlingsinsatser inom kriminalvården
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju505 och
1999/2000:Ju907 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
38. beträffande individuella handlingsplaner
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 24,
res. 26 (kd)
39. beträffande kvinnor inom kriminalvården
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju502 yrkandena 1, 3 och 4 och
1999/2000:Ju512,
40. beträffande besökslägenheter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju502 yrkande 2,
Brottsförebyggande rådet
41. beträffande statistiken om kvinnovåld
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju721 yrkande 5,
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 5 och 7,
res. 28 (c)
Rättsmedicinalverket
43. beträffande forensiska DNA-analyser
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju201,
res. 29 (m)
Gentekniknämnden
44. beträffande konsumentrepresentant i Gentekniknämnden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ513 yrkande 3,
res. 30 (kd)
Brottsoffermyndigheten
45. beträffande finansiering av brottsofferfonden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju723 yrkandena 1 och 3,
res. 31 (m, kd, c, fp)
Bidrag till brottsförebyggande arbete
46. beträffande tryggare stadsmiljöer
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju721 yrkande 9,
1999/2000:Ju901 yrkande 3 och 1999/2000:Ju910 yrkandena 3 och 5,
res. 32 (m, kd, c, fp)
47. beträffande lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju731, 1999/2000:Ju738,
1999/2000:Ju907 yrkande 8 och 1999/2000:Bo231 yrkande 4.
res. 33 (kd)
Stockholm den 23 november 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)1), Ingvar Johnsson (s), Märta Jo-
hansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd)1), Anders G Högmark (m)1), Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk (s),
Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd)1), Jeppe
Johnsson (m)1), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c)1), Siw Pers- son
(fp)1) och Anita Sidén (m)1).
1) dock ej i beslutet under moment 3
Reservationer
1. Skyddet för bank- och postkontor i glesbygd (mom. 5)
Gunnel Wallin (c) anför:
Post- och bankkontor på mindre orter är särskilt utsatta. På sådana orter
har en rånare i praktiken längre tid på sig att forcera de
säkerhetsanordningar som numera finns i post- och banklokaler. Det bör vara
en uppgift för Riks- polisstyrelsen att beakta det anförda vid fördelningen
av medel inom polisor- ganisationen. Det ankommer på regeringen att vidta
åtgärder med anledning av vad jag nu anfört.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande skyddet för bank- och postkontor i glesbygd
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 1.
2. Särskild glesbygdsfaktor (mom. 6)
Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och Gunnel
Wallin (c) anför:
På samma sätt som det finns särskilda faktorer i storstadslänen som medför
ökade kostnader för polisverksamheten finns det omständigheter som gör
verksamheten i glesbygden särskilt resurskrävande. Här tänker vi bl.a. på
de långa avstånden och på de problem som orsakas av att belastningen på
poli- sen och andra samhällsorgan är ojämnt fördelad över året. Enligt vår
mening måste de särskilda förhållanden som föreligger i glesbygden beaktas
vid fördelningen av medel mellan polismyndigheterna. Det får ankomma på
regeringen att ta upp denna fråga i regleringsbrevet för polisväsendet.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande särskild glesbygdsfaktor
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju209 och
1999/2000:Ju905 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 2.
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att Nationella insatsstyrkan verkligen skall vara en nationell
resurs. Som vi ser det finns en risk att polismyndigheterna ute i landet av
ekonomis- ka skäl avstår från att nyttja den kompetens som finns inom
styrkan. Särskilt stor är denna risk om den aktuella myndigheten befinner
sig i ett trängt eko- nomiskt läge. Denna fråga kan bara lösas genom att
styrkan organisatoriskt får tillhöra Rikspolisstyrelsen. Det ankommer på
regeringen att vidta åtgär- der med anledning av det anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju230, 1999/2000:Ju905
yrkande 19 och 1999/2000:Ju907 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 3.
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi anser att den särskilda kompetens som finns inom Nationella insatsstyr-
kan bör kunna användas för att bekämpa organiserad brottslighet. För att
säkerställa att det blir möjligt bör detta framgå uttryckligen av
polisförord- ningen. Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med
anledning av vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 4.
5. Polisutbildning av officerare (mom. 10)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m)
anför:
Som majoriteten anför finns flera goda skäl för att ta till vara den
kompetens som finns inom officerskåren. Vi ser också positivt på det arbete
som inletts vid Rikspolisstyrelsen. Även om det som majoriteten också är
inne på är svårt att i dagsläget bedöma vilka kostnader som är förknippade
med försla- get är det ändå rimligt att räkna med att kostnaderna för
polisväsendet kom- mer att öka, särskilt om officerarna skall användas till
att öka antalet poliser. Regeringen bör därför i tilläggspropositionen
våren 2000 lägga fram förslag till finansiering.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande polisutbildning av officerare
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som an- förts i
reservation 5.
6. Kortare handläggningstider (mom. 12)
Gunnel Wallin (c) anför:
Långa handläggningstider har flera negativa effekter. Brottsoffer och miss-
tänkta lider av att få vänta länge på beslut i åtalsfrågan och ett slutligt
avgö- rande. Det kan antas att en lång väntan leder till att det blir
svårare för offret att lämna den traumatiska upplevelsen bakom sig. Det
finns också en risk att ansvar för brottet hinner preskriberas. Härtill
kommer att bevisvärdet av utsagor i regel försämras med tiden. Till detta
skall läggas att det i fråga om vissa mål hinner uppkomma ytterligare
misstankar mot den åtalade, något som komplicerar handläggningen. Slutligen
vill jag påpeka att medborgarnas förtroende för rättsväsendet riskerar att
försämras om handläggningstiderna blir för långa.
Mot bakgrund av det anförda framstår det som särskilt angeläget att alla
till buds stående medel används för att åstadkomma kortare handläggningsti-
der. Som majoriteten framhållit vidtas också en del åtgärder. Jag ser dock
inte detta som tillräckligt. Framför allt bör tydliga mål formuleras som
sedan kan följas upp. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med
anled- ning av det anförda.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande kortare handläggningstider
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 6.
7. Samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet (mom. 13)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att alla tänkbara möjligheter bör tas till vara när det gäller
samver- kan mellan de myndigheter som finns inom rättsväsendet. För att
underlätta den samverkan som i dag sker mellan polisen och åklagarna bör
möjligheter- na att utnyttja gemensamma lokaler övervägas. Även
personaladministratio- nen skulle kunna skötas gemensamt. Det kan inte
uteslutas att det också i fråga om andra myndigheter inom rättsväsendet
finns samordningsfördelar som för närvarande inte utnyttjas. Domstolarna
bör emellertid vara fristående från andra rättsvårdande myndigheter. Vi
anser att det finns skäl att inleda en översyn. Det får ankomma på
regeringen att vidta åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 7.
8. Reservpoliser (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att glesbygden bör få tillgång till samma kvalificerade
polispersonal som tätorterna. Glesbygdernas problem bör alltså inte lösas
med någon form av reservpolis. Beredningen av Rikspolisstyrelsens skrivelse
bör därför av- brytas. Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med
anledning av det anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande reservpoliser
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.
9. Åklagarnas arbetsuppgifter (mom. 17)
Gunnel Wallin (c) anför:
Jag konstaterar att åklagarreformen lett till att åklagarna ofta tvingas
föra talan i mål som de inte haft ansvar för från början. Detta ser jag som
negativt eftersom det kan göra det svårare att genomföra huvudförhandlingen
på ett effektivt sätt. Ett sätt att råda bot på detta problem skulle kunna
vara att arbetet på åklagarkamrarna organiserades så att åklagarna knyts
till vissa på förhand bestämda tingsrätter. Det bör ankomma på regeringen
att vidta åt- gärder. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju905 bör
ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande åklagarnas arbetsuppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Bekämpningen av miljöbrott (mom. 18)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi anser att allvarliga miljöbrott skall ses som en del av den ekonomiska
brottsligheten. Miljöbrottens karaktär är densamma som traditionell
ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i näringsverksamhet och
utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver hög
kompetens och en avancerad organisationsstruktur. Det är därför naturligt
att Ekobrottsmyndigheten handlägger de ärenden som rör allvarliga
miljöbrott. Det nu anförda gäller i hög grad även s.k. CITES-brott. För att
de nu anförda typerna av brott bör handläggas på ett och samma ställe talar
också att inter- nationellt samarbete på hög nivå ofta är en förutsättning
för att man skall kunna utreda och bekämpa dem.
Enligt vår uppfattning bör det alltså komma till klart uttryck i
Ekobrottsmyndighetens instruktion att allvarliga miljöbrott och CITES-brott
är brott som skall handläggas vid Ekobrottsmyndigheten. Det ankommer på
regeringen att vidta åtgärder med anledning av det anförda. Detta innebär
att vi stöder motion Ju907. När det gäller motion MJ255 håller vi med
utskottets majoritet.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande bekämpningen av miljöbrott
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 14 och med
avslag på motion 1999/2000:MJ255 yrkande 9 som sin me- ning ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 10.
11. Reformering av domstolsorganisationen (mom. 19)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi delar regeringens uppfattning att det finns behov av att reformera dom-
stolsväsendet för att detta skall kunna möta framtidens krav i ett antal
avse- enden. Det är då viktigt att regeringen inför riksdagen redovisar
sina analy- ser, överväganden, riktlinjer och principer samt förslag om
domstolsväsen- dets reformering. Även för domstolsväsendets personal är
detta av största vikt för att säkerställa deras viktiga engagemang och
delaktighet. Vi anser det inte tillfredsställande att riksdagen, som för
närvarande är fallet, i huvud- sak enbart genom information från regeringen
får ta del av det förändringsar- bete som pågår ute i domstolsväsendet.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition med en
samlad redovisning och förslag i dessa frågor.
Några ytterligare organisatoriska förändringar av betydelse bör därför inte
ske förrän riksdagen haft möjlighet att ta ställning till principerna för
en ny domstolsorganisation.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande reformering av domstolsorganisationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju910 yrkande 13 och
1999/2000:Ju911 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 11.
12. Sammanslagning av allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar
(mom. 20)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Enligt vår mening skulle rättsväsendets lokala förankring befrämjas av en
sammanslagning av allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Härmed
skulle man också kunna uppnå att vissa typer av mål inte splittrades mellan
olika slags domstolar utan kunde ges en samlad bedömning i samma dom- stol.
Vi anser att regeringen bör bedriva det fortsatta reformarbetet med
inriktning på en sammanslagning av förvaltningsdomstolar och allmänna
domstolar. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande sammanslagning av allmänna domstolar och all- männa
förvaltningsdomstolar
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 12.
13. Domstolsverkets ställning (mom. 21)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening kan det ifrågasättas, om den roll som regeringen
tilldelat Domstolsverket i budgetarbetet och arbetet med förändringar av
domstolsor- ganisationen är förenlig med den självständighet som
domstolarna är garan- terade enligt regeringsformen. Det är viktigt att de
uttalanden som riksdagen gjorde i samband med verkets inrättande verkligen
respekteras och att det betonas att verket i första hand skall vara ett
serviceorgan åt domstolarna. Flera inslag i massmedierna under den senaste
tiden har vittnat om att det i domstolarna finns ett utbrett misstroende
mot verket och dess ledning. Vi anser att det nu finns skäl för regeringen
att låta utreda frågan om Dom- stolsverkets ställning och funktion i
förhållande till domstolarna.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande Domstolsverkets ställning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 20 och
1999/2000:Ju911 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 13.
14. Större domkretsar för tingsrätterna (mom. 22)
Gunnel Wallin (c) anför:
Behovet av att modernisera och reformera domstolsväsendet gör sig starkt
gällande och Centerpartiet är berett att ta ansvar för sådana förändringar.
Förändringarna måste ta fasta på det goda i dagens struktur, där en
självklar utgångspunkt för oss är en fortsatt decentraliserad organisation.
De små domstolarna kan vara sårbara vid sjukdom, föräldraledighet, sjuk-
skrivning, arbetstoppar etc. De har mindre möjligheter att rationalisera,
och mindre möjligheter att hänga med i rättsutvecklingen. Även om antalet
in- kommande mål till tingsrätterna sjunkit, har samtidigt målen blivit
alltmer komplicerade i både tingsrätt och hovrätt. Det har tagit sig
uttryck bl.a. annat i att antalet mål där huvudförhandlingen pågår under
flera dagar ökat och också i att huvudförhandlingstiden ökar. Över huvud
taget ökar genom- strömningstiderna.
Alltfler mål kräver i dag att domarna har specialkompetens, speciellt inom
den miljörelaterade och ekonomiska brottsligheten där brottsbekämpningen är
på frammarsch. Detta är svårt att tillgodose på mindre domstolar, eftersom
ingen kan vara specialist på hela det område tingsrätten spänner över. För
att domaryrket skall vara en attraktiv karriärväg för unga jurister krävs
också att det finns möjligheter till individuell kompetensutveckling och
specialisering.
En konstruktion där domkretsarna utvidgas men där verksamheten bedrivs i
flera domstolar vore ett alternativ värt att studera närmare. Den utvidgade
domkretsen kunde ha en gemensam ledning och en gemensam administra- tion,
men i övrigt handlägga den löpande verksamheten vid den för parterna
närmaste domstolen. Då skulle möjligheterna till rationalisering, kompe-
tensutveckling och ömsesidig förstärkning (dvs. domstolarna skulle kunna
förstärka varandra vid sjukdom och semester och utjämna arbetstoppar)
uppnås samtidigt som den geografiska närheten och dess kvaliteter skulle
bibehållas.
När gränserna för de utvidgade domkretsarna skall dras är det viktigt att
beakta faktorer som måltillströmning, personalläge och geografiska avstånd.
I exempelvis Norrland, där det är långt mellan tingsrätterna, fyller
tingsrätter med bara en eller två domare ända en viktig funktion.
Det är glädjande att regeringen nu låtit inleda en försöksverksamhet i vil-
ken flera tingsrätter samverkar under gemensam administration och ledning.
Jag anser dock att försöksverksamheten borde ha större omfattning och ha
som klar målsättning att bevara antalet tingsrätter. Regeringens arbete bör
alltså ha den inriktningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande större domkretsar för tingsrätterna
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju416 yrkande 1 och
1999/2000:Ju905 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 14.
15. Antalet tingsrätter (mom. 23)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Enligt vår uppfattning har den nuvarande tingsrättsorganisationen betydande
värden. Den tillgodoser allmänhetens berättigade krav på en lokalt
förankrad och väl fungerande rättskipning i hela landet. Vi anser därför
att nuvarande tingsrättsorganisation bör behållas. Det är enligt vår mening
inte tillräckligt att riksdagen i budgetprocessen får ta ställning till
nedläggning av tingsrätter. Tingsrätterna och deras domkretsar bör anges i
lag, så att någon förändring av organisationen inte kan ske utan föregående
riksdagsbeslut. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta och till riksdagen
återkomma med förslag till lagstiftning av denna innebörd. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande antalet tingsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 22 och
1999/2000:Ju907 yrkandena 15 och 16 som sin mening ger re- geringen till
känna vad som anförts i reservation 15.
16. Inskrivningsverksamheten (mom. 25)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Regeringen vill med sin föreslagna förändring av inskrivningsverksamheten
säkerställa en uthållig och kostnadseffektiv organisation. Vi delar den
ambi- tionen.
Huruvida den nu redovisade organisatoriska lösningen bättre än den nuva-
rande uppfyller dessa kriterier är svårt att avgöra med ledning av vad som
redovisas i propositionen. Enligt vår uppfattning bör riksdagen inte ta
något beslut om inskrivningsverksamhetens organisation nu utan avvakta att
rege- ringen lägger fram den av oss i reservation 11 förordade
propositionen om domstolsväsendets organisation. Regeringen bör i den
propositionen också behandla inskrivningsväsendets organisation.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande inskrivningsverksamheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 25,
1999/2000:Ju907 yrkande 17 samt 1999/2000:Ju911 yrkande 16 dels avslår
regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken dels avslår
regeringens förslag att koncentrera inskrivningsverksamheten till sju
inskrivningsmyndigheter, dels ock som sin mening ger rege- ringen till
känna vad som anförts i reservation 16.
17. Bouppteckningsverksamheten (mom. 26)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m)
anför:
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Regeringens principförslag om att överföra bouppteckningsverksamheten till
skattemyndigheterna kan vi i allt väsentligt instämma i samtidigt som vi är
införstådda med behovet av omfattande lagändringar, vilka bör redovisas i
en särskild proposition. Riksdagen bör emellertid inte fatta något beslut
om bouppteckningsverksamhetens organisation förrän regeringen lägger fram
den av oss i reservation 1l förordade propositionen om domstolsväsendets
organisation. Regeringen bör i den propositionen också behandla organisa-
tionen av bouppteckningsverksamheten. Vad vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande bouppteckningsverksamheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 18 och
1999/2000:Ju911 yrkande 17 dels avslår regeringens förslag att
bouppteckningsverksamheten förs över till skatteförvaltningen, dels ock som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reser- vation 17.
18. Översyn av nämndemännens villkor (mom. 29)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler om nämndemäns
och jurymäns villkor och ersättning motverkar den i lag uppställda målsätt-
ningen att nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning med hänsyn
till ålder, kön och yrke. Det är i och för sig tillfredsställande att be-
loppsgränsen för ersättning för inkomstförlust tagits bort. Vi anser dock
att man inte kan nöja sig med detta utan att tiden nu är kommen för en
samlad översyn av nämndemäns och jurymäns ersättningar och villkor. Härvid
bör man särskilt uppmärksamma om arvodena bör bestämmas med hänsyn till
sammanträdestidens längd eller om arvodena på annat sätt kan beräknas efter
generösare grunder än som gäller i dag. Det får ankomma på regeringen att
vidta erforderliga åtgärder. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande översyn av nämndemännens villkor
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 1,
1999/2000:Ju406, 1999/2000:Ju412, 1999/2000:Ju418, 1999/2000: Ju419,
1999/2000:Ju905 yrkande 26 och 1999/2000:Ju907 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.
19. Rekrytering av nämndemän (mom. 30)
Siw Persson (fp) anför:
Enligt min mening är det inte rimligt att nämndemän, som ju är lekmanna-
domare, utses av de politiska partierna. Denna ordning är inte förenlig med
principen om domstolarnas självständighet. Samtidigt är det betydelsefullt
att lekmän fortsätter att delta i domstolarnas arbete. Ett system där
nämndemän- nen utses bland intresserade medborgare i varje domsaga vore
önskvärt. Regeringen bör få i uppdrag att utreda denna fråga och att
återkomma till riksdagen med förslag. Vad jag nu anfört bör ges regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande rekrytering av nämndemän
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju403, 1999/2000:Ju804
och 1999/2000:Ju807 som sin mening ger regering- en till känna vad som
anförts i reservation 19.
20. Kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän (mom. 31)
Gunnel Wallin (c) anför:
Kravet på att nämndemän skall vara svenska medborgare utestänger en stor
del av landets befolkning från dessa uppdrag. Enligt min mening bör det för
valbarhet som nämndeman vara tillräckligt med rösträtt i kommunalval. Jag
ser inget skäl att avvakta den pågående utredningen om medborgarskapskra-
ven i lagstiftningen. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma
till riksdagen med förslag av den innebörd jag nu angivit. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf637 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 20.
21. Översyn av notariemeriteringen (mom. 32)
Gunnel Wallin (c) anför:
Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring
skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Eftersom endast en
mindre del av dem som utexamineras från juridisk fakultet får
notarietjänster, kan det ifrågasättas om nuvarande antagningssystem
motsvarar riksdagens målsättning att så många jurister som möjligt skall
beredas tillfälle till nota- rietjänstgöring. När Högskoleverkets rapport
presenterats bör den kunna bilda utgångspunkt för en översyn av antagningen
till och dimensioneringen av notarietjänstgöringen. Regeringen bör vidta
erforderliga åtgärder. Vad jag nu med anledning av motion Ju905 i denna del
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande översyn av notariemeriteringen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 21.
22. Översyn av notariemeriteringen (mom. 32)
Kia Andreasson (mp) anför:
Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring
skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Eftersom bara
knappt en tredjedel av dessa får en notarieplats, talar åtskilligt för att
systemet med notariemeritering spelat ut sin roll. Vad som bör eftersträvas
är ett system som ger så många juris studerande som möjligt erfarenhet av
praktiskt juri- diskt arbete. Regeringen bör därför få i uppdrag inte bara
att se över antag- ningen till notarietjänstgöringen utan också att
överväga om denna form av praktik över huvud taget bör finnas kvar. Vad jag
nu med anledning av mo- tion Ju905 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande översyn av notariemeriteringen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 22.
23. Ersättning till vittnen (mom. 34)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening bör reglerna för ersättning av allmänna medel till
vittnen ses över. Nuvarande ersättningsbelopp är alltför låga; högre
ersättningsbe- lopp skulle också kunna sporra domstolarna till en bättre
tidsplanering. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande ersättning till vittnen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 2 och
1999/2000:Ju723 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 23.
24. Drogfria anstalter (mom. 35)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi delar majoritetens uppfattning att målsättningen självklart skall vara
att anstalterna skall hållas drogfria. Vi vill också understryka att
förekomsten av narkotika i anstalterna riskerar att omintetgöra alla
satsningar på verkställig- hetsinnehållet.
Det är i och för sig positivt att det pågår ett arbete för att utveckla
ytterliga- re åtgärder för att bekämpa narkotikan i anstalterna. Arbetet
har dock pågått länge och resultaten har hittills låtit vänta på sig. Det
är därför påkallat med ett ingripande från riksdagens sida för att komma
till rätta med problemen.
Flera av de förslag som diskuteras i anledning av RSS-rapporten är enligt
vår mening bra. Vi har t.ex. under lång tid förespråkat en ökad användning
av narkotikahundar inom kriminalvården. Vi vill i sammanhanget också peka
på ytterligare vägar som bör prövas i syfte att minska förekomsten av
narko- tika på anstalterna.
Enligt vår mening har kriminalvården hittills i alltför liten utsträckning
ar- betat med differentiering som en väg att bekämpa narkotikan.
Kriminalvår- den bör i högre utsträckning låta personer utan
missbruksproblem avtjäna straffet på särskilda anstalter där enbart sådana
personer placeras. Intagna som inte sköter sig bör flyttas till en annan
anstalt.
I fråga om de besök en intagen får ta emot behövs ändrade regler i syfte
att stärka kontrollen och hindra insmuggling av narkotika. Ett sätt vore
att in- rätta besöksrum med en glasruta som, om det är påkallat, kan
användas för att skilja den intagne från besökaren.
Kriminalvårdens insatser mot narkotikan i anstalterna är helt avgörande för
såväl arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på anstalterna som
för den intagnes möjligheter att efter avtjänat straff leva ett hederligt
liv. Regeringen måste därför snarast vidta åtgärder i den av oss förordade
rikt- ningen och vid behov återkomma till riksdagen med förslag till
lagändringar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande drogfria anstalter
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju908 yrkande 8 och
1999/2000:Ju911 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 24.
25. Övervakade besök (mom. 36)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Det är enligt vår mening viktigt att anstalterna hålls fria från narkotika.
Mycket av den narkotika som finns inne på anstalterna förs in via besökare.
Detta är ett stort problem, särskilt bland den grupp av intagna som dömts
för narkotikabrott till kortare fängelsestraff. Vi anser därför att
generella regler för övervakade besök bör införas för dem som dömts för
narkotikabrott till korta fängelsestraff.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en lag-
ändring enligt vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande övervakade besök
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 25.
26. Individuella handlingsplaner (mom. 38)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi anser att de behandlingsplaner som upprättas för de intagna skall ges en
högre status. Behandlingsplanen bör därför upprättas i samarbete mellan den
intagne och särskilt utbildad kvalificerad personal. Konkreta, realistiska
deletapper och mål skall nedtecknas för att successivt infrias av
individen. Detta kan enligt vår mening ge resultat i form av ökad
självkänsla och bättre anpassningsförmåga till samhället utanför.
Vi vill att ett försöksprojekt inleds där man arbetar efter dessa
intentioner. En grundlig utvärdering bör därefter göras för att se om
försöksverksamheten kan utökas till samtliga anstalter.
Regeringen bör snarast vidta de åtgärder som krävs för att inleda ett för-
söksprojekt enligt vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande individuella handlingsplaner
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 26.
27. Statistiken om kvinnovåld (mom. 41)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att frågan om en tydligare rättsstatistik i fråga om våld mot
kvinnor är angelägen. Det är visserligen positivt att det pågår arbete med
dessa frå- gor, men enligt vår uppfattning går arbetet för långsamt. Mot
denna bak- grund bör regeringen ges i uppdrag att skynda på det pågående
arbetet.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande statistiken om kvinnovåld
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju721 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 27.
Jag anser att kriminalstatistiken bör förändras så att det blir lättare att
följa ett ärende genom hela rättskedjan. På detta sätt kan man lokalisera
flaskhalsar och utifrån detta vidta åtgärder. Jag anser det angeläget med
snabba åtgärder på detta område. Det pågående arbetet bör därför påskyndas.
Vidare anser jag att möjligheterna för rättsväsendet att fungera effektivt
bl.a. är beroende av myndigheternas möjligheter till samverkan.
Möjligheter- na till kommunikation myndigheterna emellan är därför av
avgörande bety- delse. I denna fråga behövs fortfarande en hel del
förbättringar. I den utvär- dering av RIF-rådets verksamhet som kommer att
ske nästa år bör denna aspekt belysas särskilt.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det
anförda.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 42 bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 5 och 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i re- servation 28.
29. Forensiska DNA-analyser (mom. 43)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
I stort sett samma metoder för DNA-analys används vid olika typer av foren-
siska undersökningar. En sammanslagen verksamhet för DNA-analyser skulle
innebära fördelar både kvalitetsmässigt och ekonomiskt. Sannolikt skulle
analyskompetensen kunna öka vid en sammanslagning. Vi anser där- för att
regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om en koncentration av all
forensisk DNA-analys i riket till ett laboratorium. Vi anser att detta bör
ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande forensiska DNA-analyser
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju201 som sin me- ning ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 29.
30. Konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 44)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Med hänsyn till genteknikens betydelse för landets konsumenter vore det
önskvärt med en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden. Vi kan inte finna
skäl att avvakta vare sig beredningen av SOU 1999:70 eller Bioteknik-
kommitténs fortsatta arbete. Vi anser att regeringen redan nu bör få i
uppdrag att ombesörja en konsumentrepresentation i Gentekniknämnden. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande konsumentrepresentant i Gentekniknämnden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ513 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 30.
31. Finansiering av brottsofferfonden (mom. 45)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att de intagna skall vara med och finansiera brottsofferfonden
såsom var fallet när fonden inrättades. Eftersom de intagnas ersättning nu
har höjts är det dags att åter ta upp frågan om att införa ett
20-procentigt avdrag på de intagnas ersättning. Avdraget skall som tidigare
framgå av de intagnas löne- besked då det finns en betydelsefull pedagogisk
poäng i att den dömde regel- bundet påminns om att han betalar till
brottsofferfonden. Att införa denna ordning skulle också innebära en
naturlig fokusering på brottsoffrens situa- tion. Regeringen bör snarast
vidta de åtgärder som krävs för att uppnå den ordning som här förespråkas.
För att ytterligare förstärka brottsofferfonden och det brottsförebyggande
arbetet i stort bör förbudet mot utmätning av en intagens arbetsersättning
i 45 § KvaL tas bort. Vi anser att det strider mot den allmänna
rättskänslan att de som döms till fängelse - i realiteten de grövre
brottslingarna - på grund av utmätningsförbudet kan komma att slippa att
betala avgift till brottsoffer- fonden. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag som tillgo- doser vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande finansiering av brottsofferfonden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju723 yrkandena 1 och 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i re- servation 31.
32. Tryggare stadsmiljöer (mom. 46)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi kan i likhet med majoriteten se fördelar med att beslut om utformning av
det lokala brottsförebyggande arbetet fattas på den lokala nivån. Men vi
kan också se nackdelar. I många kommuner finns en ovilja - möjligen
bottnande i en svår ekonomisk situation - mot att vidta tillräckliga
åtgärder i ämnet. Eftersom staten har det grundläggande ansvaret för att
bekämpa brott ser vi inga hinder mot att vissa beslut även fattas på
centralt håll. Vi anser därför att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att verka för att frågan om tryggare stadsmiljöer lyfts fram i det
brottsförebyggande arbetet. I det sammanhanget bör även frivillig samverkan
inta en framskjuten position.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande tryggare stadsmiljöer
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju721 yrkande 9,
1999/2000:Ju901 yrkande 3 och 1999/2000:Ju910 yrkandena 3 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 32.
33. Lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt (mom. 47)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi anser att frågan om hur polisen skall arbeta i skolorna när det gäller
nar- kotikafrågor är av sådan dignitet att det inte är rimligt att vänta på
resultatet av Narkotikakommissionens arbete. Vi vill erinra om att
kommissionen inte skall vara färdig med sitt arbete förrän vid utgången av
nästa år, varefter kommissionens rapport kommer att beredas. Det bör
ankomma på regeringen att redan nu vidta åtgärder med anledning av de råd
BRÅ lämnat i frågan. När det gäller övriga yrkanden som behandlas i detta
avsnitt delar vi majori- tetens uppfattning.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 8 och med
avslag på motionerna 1999/2000:Ju731, 1999/2000:Ju738 och 1999/2000:Bo231
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 33.
Särskilda yttranden
1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
Det råder allmän enighet om att målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka människors trygghet. Målet kan uppnås bara om rätts-
väsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose medborgarnas
berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.
Människors tilltro till att statsmakterna förmår upprätthålla lag och
ordning har emellertid successivt försvagats i takt med att de
rättsvårdande myndig- heterna inte längre klarar att fullgöra sina
uppgifter. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är
myndigheternas uppdämda behov av personal- förstärkning,
kompetensutveckling och vidareutbildning.
Vi anser att det skall vara en prioriterad uppgift att återupprätta medbor-
garnas förtroende för rättsstaten. Härför krävs att straffsystemet
uppfattas som rättvist, att upptäcktsrisken ökar och straffhot realiseras
samt att fängel- sestraff verkställs. I det syftet föreslog vi att
rättsväsendet skulle tillföras 1,7 miljarder kronor mer under den kommande
treårsperioden än vad riksdagen nu beslutat om. Härav skulle drygt 1
miljard kronor satsas på polisen.
Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort behov av både personalför-
stärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika myndigheternas verk-
samhetsområden. Vidare behöver kraven på gott ledarskap, effektivt resurs-
utnyttjande och resultatuppföljning skärpas. Vårt förslag innebar därför en
kraftfull satsning på modern teknik, kompetensutveckling och vidareutbild-
ning inom rättsväsendets myndigheter samtidigt som det uppdämda behovet av
personalförstärkningar hade kunnat tillgodoses. Med vårt förslag hade
förändringsarbetet inom domstolsväsendet vidare kunnat fortgå utan att
förenas med stora besparingskrav och polisen hade fått möjlighet att
anställa civil personal och kraftigt öka polisutbildningen. För
kriminalvårdens del skulle vårt förslag ha möjliggjort en satsning på
programverksamheten, drog- fria anstalter och på den ur allmänhetens
synpunkt sett absolut nödvändiga farlighetsbedömningen i samband med
permissioner. Vidare hade Rättsme- dicinalverkets anslag kunnat förstärkas
för de utgifter som kan väntas med anledning av nya regler om
vapentillstånd för psykiskt störda och hänsyn hade kunnat tas till vårt
förslag om att avveckla Kronofogdemyndigheternas tillsyn i konkurser.
Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 479,12 miljoner kronor mer än riksdagen nu
beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta
ärende före- slagit i motionerna Ju901 och Ju911.
2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
En fungerande rättsstat är grundförutsättningen för ett gott samhälle där
de demokratiska värdena och värderingarna överförs från generationen till
gene- ration och där gemenskapen bygger på respekt för varje människas
unika värde.
Enligt vår mening måste samhällsmedborgarna garanteras trygghet, säker- het
och ett väl fungerande rättsväsende. Den enskilde samhällsmedborgaren skall
kunna lita på lagstiftningen och på myndigheterna. Rättstryggheten och
rättssäkerheten kräver ett kvalificerat och effektivt rättsväsende som
präglas av ett medborgarperspektiv. Myndigheterna inom rättsväsendet,
instrumen- ten för en fungerande rättsstat, måste därför tilldelas
tillräckliga resurser för att kunna tillgodose meborgarnas krav på snabb
handläggning, hög kompe- tens, hög servicenivå och god tillgänglighet.
Mot den bakgrunden föreslog vi att rättsväsendet skulle tillföras 810 mil-
joner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu
beslutat om.
Vårt förslag innebar en nödvändig satsning på civilanställd personal inom
polisen. Härigenom hade polisresurser kunnat frigöras som bl.a. skulle
satsas på att bekämpa alla typer av brottslighet inklusive
vardagsbrottsligheten. En kraftfull satsning på brottsförebyggande arbete
skulle också ha blivit möjlig. Det handlar här t.ex. om närpolisens
brottsförebyggande arbete men vi anser också att en stor satsning borde
göras på temat föräldrarna är samhällets bästa brottsförebyggande resurs.
Också det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå i kommunerna kunde
förstärkas. Vårt förslag innebar vidare för- bättringar inom kriminalvården
med extra medel för kompetenshöjning för personalen och resurser för
programverksamheten, drogfria anstalter och besökslägenheter och andra
insatser för barn som har föräldrar på anstalt. Vidare innebar vårt förslag
att medel hade avsatts för domstolarna i syfte att minska balanserna, och
särskilda ungdomsrotlar hade kunnat införas i åkla- garorganisationen.
Slutligen hade Brottsoffermyndigheten kunnat få en per- sonalförstärkning,
vilket hade medfört kortare handläggningstider där.
Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 320 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat
om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende före-
slagit i motion Ju907.
3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)
Gunnel Wallin (c) anför:
I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att människorna känner tilltro
till och har förtroende för rättsväsendet. Medborgarnas förtroende håller
emellertid på att naggas i kanten. Rättstryggheten och rättssäkerheten är
hotad till följd av de senaste årens kraftiga besparingar, centraliseringar
och omorganisationer.
En utveckling där enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet sätts på spel
kan inte accepteras. Utvecklingen måste vändas och resurserna till polis
och rättsvårdande myndigheter kraftigt förstärkas.
Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 1 275
miljoner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu
beslutat om.
Mitt förslag innebar en kraftfull satsning på domstolarna redan nästa år.
Medel hade bl.a. funnits för en decentraliserad tingsrättsstruktur inom
ramen för utvidgade domkretsar, avlastning av hovrätterna och
kammarrätterna och en förkortning av de långa handläggningstiderna. En
förutsättning för att programverksamheten inom kriminalvården skall lyckas
är tillgång till kom- petent och engagerad personal, ofta med
specialistkunskaper i t.ex. psykolo- gi; med mitt förslag skulle det ha
varit möjligt att förstärka programverksam- heten och motivationsarbetet,
bl.a. med sikte på drogfrihet och på att förhind- ra återfall i brott. Mitt
förslag skulle också ha gjort det möjligt att återanställa de
civilanställda administratörerna inom polisen. Härigenom skulle polisre-
surser ha frigjorts och arbetet med att förhindra och förebygga brott fått
en behövlig förstärkning.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 475 miljoner kronor mer än riksdagen nu
beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta
ärende före- slagit i motionerna Ju905, Ju909 och Fi211.
4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)
Siw Persson (fp) anför:
I Sverige lyckas vi i dag inte skapa trygghet mot brott och övergrepp, och
medborgarna anser att kriminalitet och brottslighet är ett stort samhälls-
problem. Att upprätthålla rättsordningen är en av de verkligt genuina upp-
gifterna för det offentliga. Ändå har rättsväsendets myndigheter inte
tillräck- liga resurser för att kunna fullgöra sin uppgift.
Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 686
miljoner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu
beslutat om.
Mitt förslag hade möjliggjort en förstärkning av polis- och åklagarorgani-
sationen. Det hade också medfört en kraftfull satsning för att komma till
rätta med de långa handläggningstiderna inom domstolsväsendet, arbetet
bland brottsoffer hade kunnat prioriteras och särskilda
brottsofferassistenter hade kunnat anställas. Enligt min mening är det
också ett samhällsansvar att se till att alla vågar uppträda som vittnen
och berätta sanningen inför rätten. Härför krävs extra resurser, bl.a. för
särskilda vittnesstödprojekt. Rättshjälpsrefor- men år 1997 är ett
misslyckande. Det har blivit ekonomiskt omöjligt för många att hävda sin
rätt, detta drabbar särskilt lågavlönade kvinnor som behöver juridiskt
biträde inom familjerättsområdet. Jag anser att förmånerna i
rättshjälpssystemet bör bli desamma som före reformen. Detta kommer att öka
statens kostnader för rättshjälp vilket kräver nya resurser.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 192 miljoner kronor mer än riksdagen nu
beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta
ärende före- slagit i motionerna Ju910 och Fi212.
5. Kriminalpolitikens inriktning
Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Med hänsyn till att så kort tid förflutit sedan verksamheten i Europol blev
permanent hade vi föredragit om utskottet inte nu hade gjort någon bedöm-
ning av värdet i verksamheten. Det hade enligt vår mening varit
tillräckligt att konstatera att verksamheten inom Europol nyss har kommit i
gång och att arbetet där skall inriktas mot den organiserade
gränsöverskridande brottslig- heten.
6. Resursfördelningen inom polisen, m.m. (mom. 4-7)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
Vi anser att det grundläggande problemet när det gäller resursfördelningen
inom polisen är att det totalt sett finns för lite pengar att fördela. Om
vårt budgetalternativ hade fått stöd av riksdagens flertal hade mer
resurser kunnat satsas på såväl glesbygderna som storstadslänen. Mer
resurser hade alltså bl.a. kunnat avsättas för att i glesbygdslänen i högre
utsträckning skydda post- och bankkontoren. Även de särskilda aspekter som
gör sig gällande i storstäderna hade haft större möjligheter att få
genomslag med vårt budget- förslag.
Ytterligare satsningar hade också kunnat göras på att förebygga våldsbrott
genom en offensiv mot vapenbrottsligheten. Mer resurser hade dessutom
kunnat satsas på trafikpolisen så att fler alkoholtest hade kunnat tas.
Också den brottslighet som drabbar människor i deras vardag och påverkar
deras livskvalitet hade kunnat bekämpas på en bredare front.
Med vårt budgetalternativ hade förutsättningarna varit bättre för att sätta
in ytterligare resurser i enlighet med vad vi nu anfört.
7. Resurser för bekämpning av våldet mot kvinnor
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att kampen mot kvinnovåldet är av sådan vikt att särskilda
resurser bör satsas på den. I våra budgetalternativ hade det funnits
utrymme för att göra sådana särskilda satsningar.
8. Polisutbildningen i övrigt (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
Vi vill påpeka att antalet anställda inom Stockholmspolisen minskat med ca
1 000 personer under de senaste fyra åren. Det är särskilt allvarligt bl.a.
på grund av att brottsligheten är högre i Stockholm än i andra delar av
landet. För att säkerställa ett gott rekryteringsunderlag till Stockholm
behöver det utbildas fler poliser. Detta är i sin tur en fråga om resurser.
Med vårt budget- alternativ, som röstades ner av riksdagens majoritet, hade
förutsättningarna för en god rekrytering av poliser till Stockholmsområdet
varit bättre.
9. Kortare handläggningstider (mom. 12)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
Vi anser att frågan om förbättrade möjligheter att åstadkomma kortare hand-
läggningstider i realiteten är en fråga om vilka resurser som
rättsväsendets myndigheter förfogar över. Med vårt budgetalternativ hade
förutsättningarna för förbättringar varit avsevärt större än med de
resurser som nu står till buds inom utgiftsområdet.
10. Avveckling av Ekobrottsmyndigheten (mom. 16)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson
(fp) och Anita Sidén (m) anför:
Vi har tidigare varit starkt kritiska mot att tillskapa
Ekobrottsmyndigheten. Vi förordade i stället en vidareutveckling i fråga om
samverkan mellan be- rörda myndigheter. Vi befarade också att myndigheten i
en resurskrävande uppbyggnadsfas kunde komma att behöva använda resurser
från annan brottsbekämpning.
När Ekobrottsmyndigheten nu inrättats måste den befintliga organisationen
göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalificerade
ekobrottsligheten. För att säkerställa en hög kvalitet i utredningsarbetet
och öka förutsättningarna för fällande domar behövs fler ekobrottsutredare
och en mer specialiserad kompetens, inte minst i fråga om IT. I detta
samman- hang vill vi särskilt understryka vikten av att ekoutbildningen vid
Polishög- skolan säkras.
Med vårt budgetalternativ, som röstades ned av riksdagens majoritet, hade
förutsättningarna för en förbättrad verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten
varit goda.
11. De små tingsrätterna (mom. 24)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening kan frågan om enskilda tingsrätters bevarande inte
avgöras för sig. För att riksdagen skall kunna ta ställning i denna fråga
krävs att rege- ringen presenterar en sådan samlad proposition om
domstolsväsendets orga- nisation som vi förordat. I avsaknad av en sådan
proposition saknar vi un- derlag för att nu ta ställning till yrkanden om
bevarande av enskilda tings- rätter.
12. Kvinnor inom kriminalvården (mom. 39)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och
Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att de särskilda behov som kvinnor har måste tillgodoses också
inom kriminalvården. Detta gäller såväl i fråga om att tillräckliga
möjligheter till psykologhjälp och annan terapi måste finnas som att
verkställighetsinne- hållet måste vara särskilt anpassat till kvinnornas
behov.
Vi beklagar att de besparingar som kriminalvården nu blir föremål för kan
komma att drabba kvinnor på anstalter och inom frivården genom ett försäm-
rat verkställighetsinnehåll.
Regeringens lagförslag
Motionsyrkanden
I det följande redovisas de i betänkandet ingående motionsyrkandena i num-
merföljd.
1999/2000:Ju201 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m)
(Rättsmedicinalverket) 1999/2000:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju204 av Stefan Hagfeldt och Gunnar Axén
(m) (polisväsendet) 1999/2000:Ju205 av Göte Jonsson (m)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju209 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju210 av Anders Sjölund (m)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju212 av Ingvar Eriksson och Leif Carlson
(m) (polisväsendet) 1999/2000:Ju216 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju217 av Agne Hansson (c), yrk. 1, 3, 5,
6 (polisväsendet) 1999/2000:Ju220 av Elver Jonsson (fp) (inledning)
1999/2000:Ju227 av Margareta Cederfelt (m) (polisväsendet)
1999/2000:Ju230 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju232 av Rigmor Ahlstedt (c)
(polisväsendet) 1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m), yrk. 1-3
(åklagarväsendet) 1999/2000:Ju401 av Anita Sidén och Cecilia
Magnusson (m) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju402 av Inger
René och Kent Olsson (m) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju403 av
Johan Pehrson (fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju404 av Lena Ek
(c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju405 av Rigmor Ahlstedt (c)
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju406 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c,
fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s)
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju409 av Kenth Skårvik (fp)
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju410 av Yvonne Ångström m.fl. (fp,
kd, m, c, v, mp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju412 av Rolf
Kenneryd (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju414 av Rigmor Ahlstedt
(c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju415 av Karl Gustav Abramsson och
Carin Lundberg (s) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju416 av
Sven Bergström (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju417 av Agne
Hansson (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju418 av Barbro Hietala
Nordlund m.fl. (s) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju419 av Johnny
Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) (domstolsväsendet)
1999/2000:Ju420 av Lars Elinderson och Carl-Erik Skårman (m)
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju421 av Sofia Jonsson (c)
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju502 av Alice Åström m.fl. (v)
(kriminalvården) 1999/2000:Ju505 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
(kriminalvården) 1999/2000:Ju512 av Eva Arvidsson m.fl. (s)
(kriminalvården) 1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m), yrk.
1 (delvis) (utgiftsramen) yrk. 1 (delvis) (domstolsväsendet)
1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) yrk. 5
(Brottsförebyggande rådet) yrk. 9 (bidrag till brottsförebyggande
arbete) yrk. 13 (polisväsendet)
1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, 3
(Brottsoffermyndigheten) yrk. 9 (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju731
av Rolf Kenneryd (c) (bidrag till brottsförebyggande arbete)
1999/2000:Ju738 av Yvonne Andersson (kd) (bidrag till
brottsförebyggande arbete) 1999/2000:Ju804 av Helena Bargholtz och Siw
Persson (fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju807 av Agneta Lundberg
m.fl. (s) (domstolsvä- sendet) 1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m),
yrk. 1 (utgiftsramen) yrk. 3 (bidrag till brottsförebyggande
arbete) 1999/2000:Ju902 av Olle Lindström (m) (utgiftsramen)
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c), yrk. 1, 28
(utgiftsramen) yrk. 2-4 (inledning) yrk. 5, 7
(Brottsförebyggande rådet) yrk. 6, 8, 12, 13, 18, 19
(polisväsendet) yrk. 21 (åklagarväsendet) yrk. 22-26
(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd), yrk.
1, 9, 13, 23, 25, 26, 29, 37, 39, 40 (utgiftsramen) yrk. 5, 6
(polisväsendet) yrk. 8 (bidrag till brottsförebyggande arbete)
yrk. 14 (åklagarväsendet) yrk. 15-21 (domstolsväsendet)
yrk. 24, 27, 28 (kriminalvården) 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m),
yrk. 8 (krimi- nalvården) 1999/2000:Ju909 av Gunnel Wallin m.fl. (c)
(utgiftsramen) 1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp),
yrk. 3, 5 (bidrag till brottsförebyggande arbete) yrk. 6
(delvis), 12, 14, 15 (utgiftsramen) yrk. 13 (domstolsväsendet)
1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, 7-11, 14, 15,
18-20, 23 (utgiftsramen) yrk. 12, 13, 16, 17 (domstolsväsendet)
yrk. 21 (kriminalvården) 1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c),
yrk. 9 (utgifts- ramen) 1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
yrk. 11 (utgiftsramen) 1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c), yrk. 12
(dom- stolsväsendet) 1999/2000:T401 av Kenneth Johansson m.fl. (c), yrk. 2
(polisväsendet) 1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd), yrk. 3 (Gen-
tekniknämnden) 1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats
(fp), yrk. 9 (åklagarväsendet) 1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp), yrk. 7 (polisväsendet) 1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c),
yrk. 4 (bidrag till brottsförebyggande arbete)
Sammanställning av yrkanden inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-
delning.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som
fogats till betänkandet.
Verksamhetsområde
Utskottets
Anslag (1 000-tal kronor)
förslag
A Polisväsendet 1 Polisorganisationen (ram)
11 506 881
2 Säkerhetspolisen (ram)
540 747
B Åklagarväsendet 1 Åklagarorganisationen (ram)
694 997
2 Ekobrottsmyndigheten (ram)
250 933
C Domstolsväsendet m.m. 1 Domstolsväsendet m.m. (ram)
3 358 956
D Kriminalvården 1 Kriminalvården (ram)
3 820 254
E Kronofogdemyndigheterna 1 Kronofogdemyndigheterna (ram)
1 341 739
F Övrig verksamhet inom rättsväsendet 1 Brottsförebyggande rådet (ram)
50 005
2 Rättsmedicinalverket (ram)
183 549
3 Gentekniknämnden (ram)
2 601
4 Brottsoffermyndigheten (ram)
14 940
5 Ersättning för skador på grund av brott (ram)
74 500
6 Rättshjälpskostnader m.m. (ram)
802 396
7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. (ram.)
10 399
8 Avgifter till vissa internationella sam- manslutningar (ram)
6 606
9 Bidrag till brottsförebyggande arbete (ram)
7 600
Summa för utgiftsområdet
22 667 103
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 3 i hemställan)