Justitieutskottets betänkande
1999/2000:JUU17

Polissamarbete m.m. inom Schengen

Innehåll

1999/2000


JuU17


Sammanfattning
I    detta    ärende    behandlar    utskottet   ett
regeringsförslag med lagändringar som behövs för att
Sverige    skall    kunna    delta    operativt    i
Schengensamarbetet. Regeringen föreslår dessutom att
riksdagen skall godkänna ett avtal om polissamarbete
i  Öresundsregionen.  Till övervägande delen handlar
regeringens     förslag    om     gränsöverskridande
polissamarbete,  t.ex.   fortsatt   övervakning  och
fortsatt förföljande. Förslaget innehåller  dels  en
ny  lag om internationellt polisiärt samarbete, dels
en    ny     lag     om    datasystemet    Schengens
informationssystem. Också  en  del  andra  ändringar
föreslås, främst i utlänningslagen.


Utskottet  behandlar  även  ett antal motioner  som
väckts dels i ärendet, dels under allmän motionstid.


Utskottet föreslår att riksdagen  antar regeringens
förslag och avslår samtliga motionsyrkanden.


Eftersom  förslagen  i  vissa  delar  innebär   att
myndighetsutövning  överlämnas till annan stat skall
riksdagens beslut i de  delarna fattas i den ordning
som  föreskrivs  i  10  kap.   5  §  fjärde  stycket
regeringsformen.


I ärendet finns 18 reservationer  och tre särskilda
yttranden.


Propositionen
I    proposition    1999/2000:64    har   regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen


dels godkänner avtalet av den 6 oktober 1999 mellan
Konungariket   Sveriges  regering  och  Konungariket
Danmarks   regering   om   polisiärt   samarbete   i
Öresundsregionen,


dels  godkänner   regeringens  förklaring  avseende
artiklarna 6 och 8 i  avtalet  av den 6 oktober 1999
mellan    Konungariket    Sveriges   regering    och
Konungariket   Danmarks   regering    om   polisiärt
samarbete i Öresundsregionen,


dels antar regeringens förslag till


1. lag om internationellt polisiärt samarbete,


2. lag om Schengens informationssystem,


3. lag om ändring i brottsbalken,


4. lag om ändring i passlagen (1978:302),


5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),


6.   lag   om   ändring   i   lagen  (1982:395)  om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,


7. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),


8.  lag  om  ändring i lagen (1991:435)  med  vissa
bestämmelser   om   internationellt   samarbete   på
brottmålsområdet,


9. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika,


10. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),


11. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).




Lagförslagen, som  granskats  av  Lagrådet,  finns i
bilaga  1.  Avtalet  med  Danmark  jämte regeringens
förklaring finns i bilaga 3.


Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen




1999/2000:Ju16  av  Tom  Heyman (m) vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad  i  motionen anförts om fritidsbåtar och  regler
för gränskontroll.


1999/2000:Ju17  av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om polisens resursbehov
med  anledning  av Schengenavtalets krav  på  skärpt
gränskontroll.




1999/2000:Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
reglering    som    innebär     att     den     inre
utlänningskontrollen   inte   kommer   att  innebära
diskriminering eller onödigt intrång i privatlivet,


2.  att  riksdagen  avslår  förslaget till  lag  om
Schengens informationssystem,


3.  att riksdagen, om yrkande  2  avslås,  som  sin
mening  ger  regeringen  till  känna  vad i motionen
anförts  om  att  det av lagregleringen klart  skall
framgå att anknytning  till  Sverige  eller liknande
skäl skall bedömas vid fråga om avvisning  på  grund
av  att  den sökande uppförts på spärrlista av annat
Schengenland,


4.  att riksdagen,  om  yrkande  2  avslås,  avslår
förslaget  till  ny  formell grund för avvisning med
hänsyn till att rätten  till prövning av asylansökan
enligt Genèvekonventionen,  tortyrkonventionen  etc.
skall vara ovillkorlig,


5. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, beslutar att
avslå  förslaget  till  ny grund för återkallande av
uppehållstillstånd,


6. att riksdagen, om yrkande  2  avslås,  begär att
regeringen   arbetar   för  att  möjligheterna  till
rättelse vid felaktig registrering skall förbättras,


7.  att  riksdagen,  om  yrkande   2   avslås,  hos
regeringen   begär  förslag  som  innebär  att   ett
parlamentariskt kontrollorgan för SIS tillskapas,


8. att riksdagen,  om  yrkande  2 avslås, begär att
regeringen  återkommer  med redovisning  av  SIRENE-
kontorens funktion.


1999/2000:Ju19 av Tomas Högström  (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen  anförts  om  att  införa nya eller
utökade  befogenheter  för  myndigheter,  som  utför
personkontroll vid Sveriges gränser, att använda sig
av straffprocessuella tvångsåtgärder.




1999/2000:Ju20 av Margit Gennser (m) vari yrkas


1. att riksdagen avslår ny lag  om  internationellt
polisiärt   samarbete   och   därmed   sammanhörande
författningar  i  enlighet  med  vad  som anförts  i
motionen,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Öresundstraktaten,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om kompensatoriska
åtgärder för att underlätta fri rörlighet  inom EU i
form   av   ökade  ekonomiska  resurser  till  bl.a.
polisväsendet och Statens invandrarverk,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att verka för ett
regelsystem  som  främjar den fria rörligheten  inom
EU, samtidigt som grundläggande principer för svensk
suveränitet inte skadas eller överges.


1999/2000:Ju21 av Kia  Andreasson  m.fl.  (mp)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ny formell grund för
avvisning,


2. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till
lag  om  ändring i utlänningslagen (1989:529) enligt
vad i motionen  anförts  om utfärdande av visering i
vissa fall,


3. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till
lag om ändring i utlänningslagen  (1989:529)  enligt
vad   i   motionen   anförts   om   återkallelse  av
uppehållstillstånd,


4. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till
lag  om  internationellt polisiärt samarbete  enligt
vad  i  motionen   anförts   om   gränsöverskridande
övervakning,


5. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till
lag  om  internationellt polisiärt samarbete  enligt
vad  i motionen  anförts  om  utländska  tjänstemäns
straffrättsliga skydd och ansvar,


6. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till
lag om  internationellt  polisiärt  samarbete enligt
vad     i     motionen     anförts    om    Sveriges
skadeståndsskyldighet för utländska tjänstemän,


7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  utländska
tjänstemäns    myndighetsutövning     skall     vara
underställd JO:s och JK:s tillsyn,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om enskildas rätt att
ta del av uppgifter om sig själva i SIS,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om insyn och kontroll
av SIS.


1999/2000:Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)
vari yrkas


1.   att   riksdagen   hos  regeringen   begär   en
parlamentarisk utredning  för  att  göra  en  samlad
översyn      över      hur     i     samband     med
gränskontrollverksamheten  integritetsaspekter skall
vägas   mot   kraven   på   effektivitet    i    den
brottsbekämpande verksamheten,


2.  att  riksdagen  beslutar  om  sådan  ändring  i
lagarna  med  instruktion  för  Riksdagens ombudsmän
(JO)  och  Justitiekanslern  att enskilda  utländska
tjänstemän, som omfattas av de  svenska  reglerna om
straffrättsligt ansvar för fel och försummelser  som
begåtts  i  myndighetsutövning  här i Sverige, skall
stå under JO:s och JK:s tillsyn och åtalsrätt,


3.  att riksdagen beslutar om en  sådan  ändring  i
lagen  om  Schengens informationssystem att enskilda
personers  rätt   att   enligt   artikel   114.2   i
konventionen   hos   Datainspektionen   begära   att
myndigheten  skall granska registrerade uppgifter om
honom  eller  henne   i   SIS  och  hur  de  används
lagregleras.




Motioner väckta under allmän motionstid




1998/99:Sk818 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  samverkan  när det
gäller gränskontrollen,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om förbättrad kontroll
vid våra internationella flygplatser.


1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas


32. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  åtgärder  mot
internationell brottslighet.


1998/99:U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas


16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  att  Sverige
självt  skall besluta när och hur poliser från andra
länder skall  delta  i  operativt  arbete på svenskt
territorium.


1998/99:U507  av  Lars  Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  samarbetet  mot
internationell brottslighet.


1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas


11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  att   en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva  att Schengenregelverket arbetas om så att den
långtgående kontrollen av medborgarna upphör,


12. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om  att  en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att Europol avskaffas,


13.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om  att  en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva   ett  öppnande  av  parlamentarisk  insyn   i
Europol.


1998/99:Sf607  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m) vari
yrkas


5. att riksdagen hos regeringen begär förslag  till
effektivare  gränskontroller  i enlighet med vad som
anförts i motionen.


1998/99:So461 av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp) vari
yrkas


15.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om internationellt
samarbete i kampen mot narkotika.


1999/2000:Ju215 av Roy Hansson  (m)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts  om möjlighet för polisen på
Gotland   att   med  nuvarande   organisation   lösa
tillkommande uppgifter enligt Schengensamarbetet.




1999/2000:Ju225 av  Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om hur Schengensamarbetet
påverkar Gotland.




1999/2000:Ju233   av  Cinnika  Beiming   och   Tommy
Waidelich  (s) vari  yrkas  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts    om    behovet    av    en    översyn   av
passkontrollreglerna för resor inom Norden  och inom
Schengen framöver.




1999/2000:Ju904 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)  vari
yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om att Europol skall
byggas ut under demokratisk kontroll,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  verka för en
gemensam europeisk straffrätt för vissa grova brott,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att verka  för  en
gemensam europeisk narkotikabekämpning.


1999/2000:Ju905  av  Lennart  Daléus  m.fl. (c) vari
yrkas


20.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om  att  inleda
försöksverksamhet       med       gränsöverskridande
polissamarbete i Tornedalen.


1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bekämpande  av brott
inom EU.


1999/2000:U513  av  Yvonne  Ruwaida  m.fl. (mp) vari
yrkas


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Schengenavtalet,


10.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om Europol,


11. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till   känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva  ett   öppnande   av  parlamentarisk  insyn  i
Europol.


1999/2000:U514 av Holger  Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas


13.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen  anförts  om gemensamma
europeiska handlingsplaner för särskilt svåra brott.


1999/2000:Sf616  av  Margit Gennser m.fl.  (m)  vari
yrkas


5. att riksdagen hos  regeringen begär förslag till
effektivare gränskontroller  i  enlighet med vad som
anförts i motionen.


Utskottet
Inledning




Bakgrunden till Schengensamarbetet




Den  fria  rörligheten  för  personer   är   en   av
grundstenarna   i   EG:s   regelverk  för  den  inre
marknaden tillsammans med den  fria  rörligheten för
varor, tjänster och kapital.


Den  fria rörligheten för personer har  i  huvudsak
förverkligats     vad    gäller    den    gemensamma
arbetsmarknaden, fri  etableringsrätt, erkännande av
utbildningar m.m. Däremot har kontrollen av personer
vid gränserna inte avskaffats  och  EU  har  således
ännu  inte  blivit ett område utan gränser, med  fri
rörlighet för personer.


En viktig orsak  härtill är att samarbetet avseende
bl.a.  det rättsliga  och  polisiära  området  (s.k.
kompensatoriska  åtgärder),  som är en förutsättning
för  att  kontrollerna vid de inre  gränserna  skall
kunna avvecklas, ännu inte har genomförts fullt ut.


I syfte att  påskynda  förverkligandet  av den fria
rörligheten för personer ingick Frankrike,  Tyskland
och   Beneluxstaterna   år  1985  det  s.k.  Scheng-
enavtalet. Avtalet går ut på att staterna successivt
skall avveckla personkontrollerna  vid de gemensamma
gränserna och utveckla det polisiära  och  rättsliga
samarbetet.    Schengenavtalet    är   ett   separat
mellanstatligt avtal utanför EG.


År   1990  undertecknades  tillämpningskonventionen
till Schengenavtalet  med  bestämmelser om praktiska
åtgärder   för   att   genomföra   avvecklingen   av
gränskontrollerna vid de inre gränserna  samt övriga
samarbetsåtgärder.      Konventionen,      som     i
fortsättningen      kallas     Schengenkonventionen,
innehåller de viktigaste  reglerna  för  samarbetet.
Bestämmelserna   gäller  bl.a.  polissamarbete   och
rättsligt   samarbete,   dataskydd,   samarbete   om
narkotikabekämpning,  harmoniserad  viseringspolitik
och enhetliga yttre gränskontroller.


I  dag deltar Tyskland, Frankrike, Beneluxstaterna,
Portugal, Spanien, Österrike, Italien och Grekland i
det  operativa   samarbetet.   Av   de   övriga  fem
medlemsstaterna i EU har - förutom Sverige - Danmark
och  Finland  undertecknat avtal om anslutning  till
samarbetet. Island  och Norge, som inte är medlemmar
i EU och därför inte  kan  ansluta sig fullt ut till
avtalen,  har träffat särskilda  samarbetsavtal  för
att kunna delta i samarbetet.


För att en  stat  skall  kunna  delta praktiskt och
operativt i samarbetet krävs bl.a.  att  rådet - som
numera   enligt  Amsterdamfördraget  är  det  högsta
beslutande  organet  inom  Schengensamarbetet  - har
fattat  ett  särskilt  beslut  om  dels att avskaffa
personkontrollerna vid de inre gränserna mot staten,
dels  att staten i fråga kan delta i  det  operativa
samarbetet.  Bland  andra  förutsättningar som skall
vara uppfyllda för att ett sådant beslut skall kunna
fattas kan nämnas att den yttre  gränskontrollen  är
anordnad  i  enlighet med Schengenkonventionens krav
och  att  Schengens   informationssystem   (SIS)  är
infört.




Sveriges deltagande




I  juni  1995  ansökte  Sverige  om  anslutning till
Schengensamarbetet. Den
1  maj  1996  beviljades  Sverige  observatörskap  i
Schengensamarbetet     och     i    december    1996
undertecknades så avtalet om Sveriges anslutning.


Våren  1998 godkände riksdagen Sveriges  anslutning
till Schengensamarbetet  (prop.  1997/98:42,  JuU15,
rskr.  181). För att Sverige skall kunna delta fullt
ut      i      samarbetet       krävs,       förutom
lagstiftningsåtgärder, ombyggnad av flygplatser  och
åtgärder    med    avseende    på   gränskontrollen.
Förberedelsearbetet  har redan hunnit  långt,  bl.a.
har en upphandling gjorts  för  uppbyggnaden av SIS,
och   en  nationell  handlingsplan  för   nödvändiga
förändringar  av gränskontrollen och andra praktiska
åtgärder  för  att  genomföra  konventionsåtagandena
håller på att utarbetas.


Det svenska operativa inträdet i Schengensamarbetet
planeras ske i mars  2001. Förberedelsearbetet skall
dock kunna inspekteras  redan  under hösten 2000 med
sikte på ett beslut i ministerrådet i december.


Avsikten  är att alla nordiska länder  skall  kunna
inträda samtidigt som operativa medlemmar.




Ärendet och dess beredning




I detta ärende  behandlar utskottet ett förslag från
regeringen som innehåller de lagändringar som behövs
för   att   genomföra   Sveriges   anslutning   till
Schengensamarbetet.  Förslaget  tar  också  upp  ett
avtal  som  Sverige  ingått med Danmark om polisiärt
samarbete i Öresundsregionen jämte en förklaring som
Sverige gjort i anslutning  till  avtalet. I ärendet
behandlas   också  dels  motioner  som  väckts   med
anledning av regeringens förslag, dels motioner från
den allmänna motionstiden åren 1998 och 1999.


Huvuddelen av  regeringens  förslag  bygger  på två
promemorior,  dels Polissamarbete m.m. med anledning
av Schengen (Ds  1999:31),  dels  Avtal om polisiärt
samarbete  i  Öresundsregionen.  Promemoriorna   har
remissbehandlats.


Vad  gäller  de utlänningsrättsliga delarna baseras
regeringens överväganden  och  förslag  också på två
utredningsbetänkanden.  Här  handlar  det  dels   om
betänkandet  Ökad  rättssäkerhet  i asylärenden (SOU
1999:16)    där   förslag   bl.a.   lämnas   rörande
utlänningslagens   straffbestämmelser,  dels  om  de
förslag rörande inre  utlänningskontroll  som  lagts
fram  i  betänkandet  Verkställighet  och kontroll i
utlänningsärenden  (SOU 1997:128). Betänkandena  har
remissbehandlats.


Här bör även nämnas att förslag som syftar till att
genomföra  Sveriges åtaganden  i  Schengensamarbetet
lagts fram i  två  andra ärenden. Nyligen behandlade
utskottet  ett regeringsförslag  om  överförande  av
straffverkställighet utan den dömdes samtycke (prop.
1999/2000:45,  bet. JuU13). Vidare finns förslag som
rör internationell  rättslig  hjälp  i brottmål i en
nyligen överlämnad proposition (prop. 1999/2000:61).
Det  ärendet  behandlas  under  våren  i  utskottet.
Härtill  kommer att frågor om utlämning behandlas  i
promemorian  Sveriges  tillträde  till  1996 års EU-
konvention om utlämning (Ds 2000:3), som nu bereds i
Regeringskansliet.


Vissa  av  regeringens förslag är nya i förhållande
till  dem som  presenterats  för  remissinstanserna.
Synpunkter  på  dessa  har under hand inhämtats från
berörda myndigheter.


Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet, och
regeringen  har  följt de  synpunkter  som  Lagrådet
haft.


Justitieutskottet   har   inhämtat  yttranden  från
konstitutionsutskottet,     socialutskottet      och
socialförsäkringsutskottet.  Nämnda  utskott  har  i
sina   yttranden  inom  respektive  beredningsområde
tillstyrkt   regeringens   förslag  och  avstyrkt  i
berörda  delar  väckta  motionsyrkanden.  Yttrandena
finns bilagorna 4-6.




Schengensamarbetet och Amsterdamfördraget




Amsterdamfördraget - som  trädde  i  kraft den 1 maj
1999  - har inneburit att strukturen för  samarbetet
inom  EU   förändrats.  Vissa  frågor  som  hittills
sorterat under  tredje  pelaren  har förts över till
första pelaren. De frågor som förts  över  är  bl.a.
bestämmelser  om  yttre gränskontroll, fri rörlighet
för personer, asyl  och  invandring.  Kvar  i tredje
pelaren    är    straffrättsligt    samarbete    och
polissamarbete  för  förebyggande  och bekämpande av
brott.


Genom       Amsterdamfördraget      har      vidare
Schengensamarbetet  införlivats  med  EU.  Detta får
till  konsekvens att detta samarbete kommer att  äga
rum  i  den   vanliga   EU-strukturen,   dvs.  under
medverkan  av  alla  EU:s  institutioner.  För   det
polisiära och rättsliga samarbetet innebär fördraget
sålunda att reglerna för tredje pelaren skall gälla,
under   det   att  gemenskapsrättsliga  regler  blir
avgörande  när  det   gäller  asyl,  invandring  och
gränskontroll.




Propositionens huvudsakliga innehåll




I propositionen behandlas  dels  lagförslag  för att
genomföra  Schengenkonventionens regler om polisiärt
samarbete,        gränskontroller,         Schengens
informationssystem  samt en bestämmelse om rätt  att
medföra narkotiska läkemedel  vid  utlandsresa, dels
lagförslag  för  att  genomföra  avtalet  av  den  6
oktober 1999 mellan Sverige och Danmark om polisiärt
samarbete i Öresundsregionen.


I propositionen föreslås


1.  en   ny   lag  om  internationellt   polisiärt
samarbete,  som bl.a. medger att polismän från
andra     Schengenstater      utför      vissa
gränsöverskridande  arbetsuppgifter  i Sverige
samt   i   anslutning   till   det   dels  nya
bestämmelser    i   brottsbalken   om   svensk
jurisdiktion över svenska tjänstemän som utför
sådana uppgifter  i andra Schengenstater, dels
en ändring i vapenlagen (1996:67) för att göra
det    möjligt   att   låta    de    utländska
tjänstemännen  medföra  sina tjänstevapen till
Sverige,
2.
3.  en  ny  lag  om  Schengens  informationssystem
(SIS), vilket huvudsakligen är  ett  spanings-
och  efterlysningsregister,  samt i anslutning
till   det   dels   en   ny   bestämmelse    i
sekretesslagen  (1980:100)  om  sekretess  för
vissa  uppgifter till skydd för enskilda, dels
ändringar   i  polisdatalagen  (1998:622)  som
medför att denna inte skall vara tillämplig på
SIS, samt
4.
5.  ändringar   i  passlagen   (1978:302),   lagen
(1982:395) om  Kustbevakningens  medverkan vid
polisiär   övervakning   och   utlänningslagen
(1989:529) om rätt till inresa och  vistelse i
Sverige och om kontroller inom Sverige.
6.


Avslag på lagförslagen




Schengensamarbetet    kan    sägas   innefatta   två
grundtankar,   som   är  starkt  sammanlänkade   med
varandra. Den första är  den  fria  rörligheten  för
personer,  i  den  betydelsen att personkontrollerna
vid nationsgränserna  mellan  Schengenstater  - inre
gräns  -  skall  upphöra. Den andra grundtanken, som
delvis aktualiseras  av  den  första,  är att kampen
skall  stärkas  mot internationell kriminalitet  och
mot sådan invandring som är illegal.


I propositionen  läggs - som ovan nämnts - fram ett
antal  lagförslag  som  syftar  till  att  genomföra
Sveriges åtaganden enligt  Schengensamarbetet.  Dels
är  det fråga om en lag om internationellt polisiärt
samarbete,     dels     en    lag    om    Schengens
informationssystem (SIS),  och  dels ändringar i ett
antal lagar, främst utlänningslagen.


I  motion  1999/2000:Ju20 (m) begärs  att  samtliga
lagförslag  skall  avslås  eftersom  de  undergräver
Sveriges   suveränitet.    Motionären    menar   att
regeringen  bör  verka  för  fri rörlighet på  annat
sätt. I motion 1999/2000:Ju18  (v)  yrkas  avslag på
förslaget om SIS. Motionärerna anser att finns flera
brister    i    förslaget,    bl.a.    finns   ingen
tillfredsställande   kontroll  över  registret   och
demokratisk insyn saknas. Dessutom saknas underlag i
fråga om hur datautbytet vid sidan av SIS kommer att
fungera  vid de s.k. SIRENE-kontoren.  Dessa  kontor
beskrivs kortfattat i nästa avsnitt.


Utskottet   vill   inledningsvis   understryka  att
riksdagen genom beslutet våren 1998 godkänt Sveriges
anslutning  till  Schengensamarbetet. De  lagförslag
som nu ligger på riksdagens bord avser att genomföra
de åtaganden som Sverige  gjort  i  förhållande till
övriga Schengenstater. Utskottet ser inget skäl till
att nu inta någon helt annan inställning  i fråga om
Schengensamarbetet. Redan härav följer att utskottet
inte  kan  ställa  sig  bakom motionsönskemål som  i
praktiken innebär att Sverige  inte  lever  upp till
gjorda  åtaganden.  I sammanhanget bör också påpekas
att lagförslagen dessutom bidrar till klarhet om vad
som  gäller  till följd  av  Sveriges  deltagande  i
Schengensamarbetet.


Som  socialförsäkringsutskottet   påpekar   i  sitt
yttrande    var    frågan    om    överlämnande   av
myndighetsutövning  till  främmande  makt  ett  känt
faktum  när riksdagen godkände Sveriges  anslutning.
Justitieutskottet  vill också erinra om att beslutet
fattades med den kvalificerade majoritet som krävs i
sådana fall.


I   likhet   med  socialförsäkringsutskottet   vill
justitieutskottet  vidare  framhålla  att SIS är ett
värdefullt hjälpmedel för att genomföra  många av de
kompensatoriska  åtgärder  som  Schengenkonventionen
förutsätter. Informationssystemet  är dock speciellt
så till vida att det svenska registret även omfattar
uppgifter som registrerats i de andra  länderna inom
ramen  för  Schengenkonventionen och i enlighet  med
dessa   länders   lagstiftning.   En   uppgift   som
registreras  av  svensk myndighet kommer således att
bli tillgänglig för  behöriga myndigheter i de andra
Schengenstaterna.   I   Schengenkonventionen   finns
emellertid åtskilliga bestämmelser om hanteringen av
dessa  uppgifter. Det gäller  t.ex.  begränsning  av
vilka   uppgifter   som   får   registreras,   vilka
myndigheter  som  skall  få tillgång till registren,
för vilka ändamål uppgifterna  får  användas samt om
den skyddsnivå i övrigt som skall iakttas. Härigenom
har   personuppgifterna   enligt  justitieutskottets
uppfattning fått ett tillräckligt skydd.


Justitieutskottet ansluter  sig  sålunda också till
konstitutionsutskottets slutsats att behandlingen av
personuppgifter  i  det  svenska  SIS-registret  bör
regleras  på  angivet  sätt i en särskild  lag.  För
närvarande finns inte -  som  konstitutionsutskottet
påpekat   -   något   behov  av  någon   ytterligare
redovisning av SIRENE-kontorens funktion.


Utskottet föreslår att  riksdagen avslår motionerna
1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju20  såvitt  nu  är  i
fråga.  Till  enskildheter  i regeringens lagförslag
återkommer utskottet i det följande.




Internationellt polisiärt samarbete




Regeringen   föreslår  en  lag  om   internationellt
polisiärt samarbete.  Lagen  innehåller bestämmelser
om gränsöverskridande övervakning  och  förföljande.
Övervakning går ut på att skugga en person  under en
brottsutredning.  Förföljande syftar till att  gripa
den som flyr undan  exempelvis ett frihetsberövande.
Huvudregeln är att det  krävs  samtycke  av  behörig
svensk myndighet för båda dessa åtgärder.


Under  vissa  i  lagen  angivna förutsättningar får
åtgärderna  vidtas  utan  föregående  samtycke.  Här
krävs  det  till  att  börja  med   att   saken   är
brådskande.   Är  det  fråga  om  övervakning  krävs
dessutom att det  skall  vara fråga om vissa i lagen
närmare angivna allvarliga  brott.  Vidare  krävs  i
fråga  om  övervakning att överskridandet av gränsen
anmäls till  behörig  svensk  myndighet så snart det
kan  ske och att bistånd begärs  i  utredningen.  Om
samtycke   inte   lämnats   inom   fem  timmar  från
gränsöverskridandet, skall övervakning som sker utan
samtycke upphöra.


I  fråga  om  förföljande utan föregående  samtycke
gäller  att  de  förföljande   tjänstemännen   skall
anhålla  om  bistånd  av  behörig  svensk  myndighet
senast vid gränsöverskridandet.


Gemensamt  för båda åtgärderna gäller att de  skall
avbrytas om behörig svensk myndighet begär det.


I denna del föreslår regeringen också att riksdagen
skall godkänna  ett avtal som slutits med Danmark om
polissamarbete i  Öresundsregionen.  Avtalet  syftar
till   att   komplettera  Schengenkonventionen,  och
innehåller   regler    om   informationsutbyte   och
gränsöverskridande  samarbete.  Regeringen  föreslår
också att riksdagen skall godkänna en förklaring som
Sverige  gjort  och som  reglerar  danska  polismäns
befogenheter på svenskt territorium.


För svenska poliser som följer efter en person in i
Danmark  gäller till  följd  av  en  förklaring  som
Danmark  gjort   en   begränsning   på  25  km  från
Öresundsförbindelsens slut. Den svenska förklaringen
innehåller ingen motsvarande begränsning  för danska
poliser. Bakgrunden till denna skillnad är  att  man
från  svensk  sida avser att behandla alla utländska
poliser lika. Inte  heller  för  norska  och  finska
poliser  har Sverige ställt upp någon begränsning  i
detta hänseende (prop. 1997/98:42 s. 79 f).


I  några  motioner   tas   upp   frågor   som   rör
gränsöverskridande  övervakning  och  förföljande. I
motion  1998/99:U506  (v)  anförs  att svensk  polis
skall avgöra när och hur utländsk polis  skall delta
i operativt arbete på svenskt territorium.  I motion
1999/2000:Ju21   (mp)  begärs  att  förslaget  skall
avslås   till  den  del   det   avser   övervakning.
Motionärerna framhåller att tjänstemän från samtliga
Schengenländer  kan  komma att utöva övervakning här
eftersom denna åtgärd  inte  är  begränsad  till att
avse  korsande av landgräns. I motion 1999/2000:Ju20
(m)  hävdas   att   Sverige  borde  ha  gjort  samma
förbehåll  som  Danmark   på   25   km.   I   motion
1999/2000:Ju905 (c) begärs en försöksverksamhet  med
polissamarbete i Tornedalen.


Utskottet vill när det gäller yrkandet om avslag på
förslaget   såvitt   avser   tjänstemän   som  utför
gränsöverskridande    övervakning    här    återigen
understryka   att   lagförslaget   syftar  till  att
genomföra  ett åtagande som riksdagen  godkände  för
två   år   sedan.   Utskottet   anser   vidare   att
förutsättningarna    för    det   gränsöverskridande
samarbetet fått en lämplig utformning.


Såvitt gäller frågan om begränsningen  om 25 km för
svenska   polisers   arbete  i  Danmark  konstaterar
utskottet att Öresundsavtalet  innebär  att parterna
enats  om  att  låta  begränsningar  av den typ  som
motionären  tar  upp  regleras av förklaringar  från
respektive land. Att Danmark  valt  en  annan väg än
Sverige utgör inte något problem ur svensk synpunkt.
Dessutom  finns  det  ett  värde i att samma  regler
gäller i hela Sverige för poliser från andra länder.
Utskottet  ser alltså inget skäl  till  att  Sverige
skulle ställa upp en förklaring liknande den danska.


Beträffande yrkandet om polissamarbete i Tornedalen
konstaterar  utskottet att förslagen i propositionen
avser att tillgodose  just  sådana önskemål som förs
fram i motionen. Utskottet har,  som  framgår av det
ovan  anförda,  en  positiv  grundinställning   till
polissamarbete över gränserna. Motionsönskemålet får
anses  vara tillgodosett med de förslag som finns  i
propositionen.


Sammantaget   innebär  det  anförda  att  utskottet
föreslår    att    riksdagen    avslår    motionerna
1998/99:U506,  1999/2000:Ju20,   1999/2000:Ju21  och
1999/2000:
Ju905  i  här  aktuella  delar.  Utskottet  föreslår
vidare att riksdagen godkänner Öresundsavtalet jämte
Sveriges  förklaring samt regeringens  lagförslag  i
här behandlade delar.


När   det  gäller   de   utländska   tjänstemännens
rättsliga    ställning   föreslår   regeringen   att
utländska tjänstemän  som utövar myndighet här skall
skyddas   på   samma  sätt  som   svenska   poliser.
Exempelvis skall  våld mot en sådan person anses som
våld mot tjänsteman. Vidare föreslås att en utländsk
tjänsteman  som  utövar  myndighet  här  skall  vara
ansvarig för tjänstefel  som  om  det  varit  svensk
myndighet han utövat.


Regeringen föreslår vidare att svenska staten skall
ersätta  skador  som  uppkommer  i  samband  med  de
utländska tjänstemännens myndighetsutövning här.


I  motion  1999/2000:Ju21  (mp) begärs en ändring i
lagförslaget  så  att  dessa  regler  inte  omfattar
utländska  tjänstemän som utövar  gränsöverskridande
övervakning här i landet.


Utskottet noterar  att  regeringens förslag också i
dessa delar syftar till att  genomföra  de åtaganden
Sverige  gjort.  Utländska  tjänstemän skall  alltså
vara likställda med svenska poliser  när  det gäller
straffrättsligt  skydd  och  ansvar samt skadestånd.
Utskottet  vill  påpeka att utan  de  nu  föreslagna
bestämmelserna skulle det inte vara möjligt att döma
en utländsk tjänsteman  för  tjänstefel  här. Vidare
skulle  -  i  avsaknad  av  bestämmelsen  om statens
ersättningsansvar  -  den skadelidande vara hänvisad
till att vända sig mot  den  utländska tjänstemannen
personligen. En sådan talan torde  visserligen kunna
tas  upp  här  i landet (jfr artikel 5  moment  3  i
Luganokonventionen  och  motsvarande  bestämmelse  i
Brysselkonventionen, vilka båda gäller som lag här i
landet). En sådan ordning skulle emellertid innebära
nackdelar   för   den  skadelidande  ur  processuell
synvinkel.  Utskottet   ställer   sig  alltså  bakom
regeringens  förslag  i  denna  del,  och  utskottet
föreslår  att riksdagen antar förslaget  och  avslår
motion 1999/2000:Ju21.


Som framgår  av  det  anförda  innebär  regeringens
förslag   bl.a.  att  utländska  tjänstemän  i  viss
utsträckning   kan  komma  att  utöva  myndighet  på
svenskt  territorium.  I  motionerna  1999/2000:Ju21
(mp) och 1999/2000:Ju22  (fp)  hävdas  att  JO:s och
JK:s  tillsyn bör omfatta även utländska tjänstemäns
myndighetsutövning i Sverige.


Regeringen påpekar (prop. s. 113) att när utländska
tjänstemän  vid gränsöverskridande förföljande eller
övervakning utövar  myndighet  här  så utövar de det
andra landets myndighet. Regeringen utgår  från  att
de  utländska  tjänstemännen  står  under tillsyn av
myndigheterna  i  sina respektive hemländer  när  de
befinner sig i Sverige,  på  samma  sätt som svenska
polismän   som   utövar   myndighet   i   en   annan
Schengenstat  är underkastade JK:s och JO:s tillsyn.
Regeringen har  därför  gjort  bedömningen att de nu
föreslagna   reglerna   inte  bör  föranleda   några
ändringar i reglerna om JK:s och JO:s tillsyn.


Konstitutionsutskottet  delar   i   sitt   yttrande
regeringens bedömning.


Vid remissbehandlingen av den promemoria som ligger
till  grund  för  förslagen,  framkom  att den valda
ståndpunkten   får  till  följd  att  endast  allmän
åklagare kan väcka åtal för tjänstefel som utländska
poliser kan tänkas begå här i landet.


Utskottet vill  inledningsvis  understryka  att det
faktum  att de utländska tjänstemännen inte omfattas
av  JK:s  och   JO:s   tillsyn  inte  innebär  något
rättsligt   vakuum.   I   den   mån   de   utländska
tjänstemännen  begår  ett  brott  här  har  de,  som
påpekats  i  det  föregående, samma  straffrättsliga
ansvar som svenska  poliser. Härtill kommer att åtal
mot dem kan väckas, om  än  inte  av JO och JK, så i
vart  fall av allmän åklagare. Utskottet  har  också
svårt  att  se  hur  den  tillsyn  som  motionärerna
efterfrågar  skulle kunna se ut - inspektioner är av
praktiska skäl  uteslutna.  Slutligen vill utskottet
påminna om att de utländska tjänstemännen senast vid
gränsöverskridandet skall anmäla  detta  för  svensk
behörig  myndighet.  Med andra ord står de utländska
poliserna under en slags kontroll av svensk polis.


Utskottet finner alltså inte skäl att förorda någon
ändring  av  reglerna  om  JO:s  och  JK:s  tillsyn.
Motionerna  1999/2000:Ju21  och  1999/2000:Ju22  bör
avslås av riksdagen.




Schengens informationssystem




Schengens   informationssystem    (SIS)    är    ett
datasystem.  De  grundläggande bestämmelserna om det
finns  i  Schengenkonventionen.  SIS  består  enligt
artikel 92  i konventionen av en nationell enhet för
varje   Schengenstat    och   en   central   teknisk
stödfunktion, som är gemensam  för Schengenländerna.
Varje  Schengenstats  nationella  enhet   innehåller
uppgifter  som  är  identiska med uppgifterna  i  de
övriga ländernas nationella enheter.


SIS kan liknas vid ett beställningssystem; den stat
som  vill  att någon annan  stat  skall  göra  eller
iaktta något  lägger in en s.k. rapport. Som exempel
kan  nämnas  att  uppgifter  om  en  person  som  är
efterlyst i ett  Schengenland  regi-streras  med  en
begäran  om  att  personen  skall  utlämnas,  om han
anträffas i ett annat Schengenland.


När det gäller innehållet i SIS föreskriver artikel
94.2 i Schengenkonventionen att uppgifterna bara får
avse   personer,  fordon  och  föremål.  Beträffande
uppgifter  om  personer  får  registreringen  enligt
artikel  94.3  bara  avse vissa identitetsuppgifter,
uppgift om huruvida personen  är  beväpnad eller kan
befaras  tillgripa  våld.  Reglerna  i  konventionen
innebär  också  att det är förbjudet att  registrera
andra uppgifter,  exempelvis  uppgifter om politiska
åsikter eller sexuell läggning.


Uppgifter får enligt artikel 94.1  bara  föras in i
SIS för vissa i konventionen angivna ändamål.  Dessa
är   förvarstagande   för  utlämning  (artikel  95),
införande     på    spärrlista     (artikel     96),
omhändertagande av personer (artikel 97), uppgift om
uppehållsort  eller  hemvist  (artikel  98),  hemlig
övervakning eller  särskild  kontroll  (artikel  99)
samt  efterlysning  av  fordon  eller  andra föremål
(artikel 100).


Varje  land  skall  enligt  artikel  108  utse   en
myndighet  som  skall  ha  huvudansvaret för att den
nationella   enheten   i   SIS  fungerar   och   att
föreskrifterna   i   konventionen    följs.    Dessa
myndigheter är de s.k. SIRENE-kontoren.


I SIS kommer således personuppgifter att behandlas.
Bestämmelser  i detta ämne finns i ett flertal redan
gällande lagar.


I personuppgiftslagen  (1998:204)  finns  generella
riktlinjer  för  all  behandling av personuppgifter.
Uttrycket behandling av  personuppgifter  omfattar i
stort  sett  allt  man kan göra med personuppgifter,
exempelvis  samla  in,   söka,   bevara  och  sprida
uppgifter.    Lagen    omfattar    behandling     av
personuppgifter    som    är   helt   eller   delvis
automatiserad, dvs. i första  hand datoriserad. Även
manuell    behandling    omfattas    under     vissa
förutsättningar.     Vidare     gäller     att    en
personuppgiftsansvarig   skall  se  till  bl.a.  att
behandling  bara  sker  om  det   är   lagligt,  att
uppgifter bara samlas in för vissa ändamål  och  att
inte  fler  uppgifter samlas in än som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålen med behandlingen.


Polisdatalagen     (1998:622)     innehåller     de
särbestämmelser   som  är  nödvändiga  för  polisens
verksamhet. Här handlar  det  om  allmänna regler om
behandling av personuppgifter i polisiärt arbete och
regler om vissa särskilda register.  Polisdatalagens
regler   innebär   i   allmänhet  inskränkningar   i
förhållande    till    personuppgiftslagen     (bet.
1997/98:JuU20 s. 14).


Här   bör   även   nämnas   lagen   (1998:620)   om
belastningsregister    och   lagen   (1998:621)   om
misstankeregister.  Belastningsregistret  innehåller
bl.a. uppgifter om personer  som ådömts påföljder. I
misstankeregistret  finns  i huvudsak  uppgifter  om
skäligen misstänkta för brott  mot  brottsbalken och
andra  brott  som  kan ge svårare straff  än  böter.
Behandlingen  av personuppgifter  i  dessa  register
regleras  av  de  nu  nämnda  lagarna  och  inte  av
polisdatalagen.


Regeringen föreslår, som framgår av det föregående,
en   lag   om  Schengens   informationssystem.   Den
föreslagna lagen  innehåller  bestämmelser  om vilka
framställningar  - med konventionens språkbruk  s.k.
rapporter - som får  föras  in  i  registret.  Lagen
reglerar  bl.a.  vilka personuppgifter som får föras
in i registret, vem som får använda uppgifter ur det
och ett förbud mot  att  använda uppgifter för annat
ändamål än det som uppgiften registrerats för. Lagen
innehåller  också  regler  om   bl.a.   rättelse  av
felaktiga uppgifter.


Enligt    regeringen   bör   Datainspektionen   bli
tillsynsmyndighet för det svenska SIS.


En föreslagen följdändring i polisdatalagen innebär
bl.a. att behandlingen av personuppgifter i SIS inte
skall regleras  av  polisdatalagen  utan av lagen om
SIS.


Innebörden  av regeringens förslag är  att  SIS  på
samma sätt som  belastnings-  och misstankeregistren
regleras  separat.  I  den  mån inte  lagen  om  SIS
innehåller        avvikande        regler       blir
personuppgiftslagens    bestämmelser    tillämpliga.
Närmare exempel på detta finns längre fram  i  detta
avsnitt.


I några motioner riktas kritik mot lagförslaget  om
SIS.  Sålunda hävdas i motionerna 1999/2000:Ju18 (v)
och 1999/2000:Ju21  (mp)  att det behövs mer insyn i
och  kontroll  över  registret.  I  den  förstnämnda
motionen    anförs   att   kontrollen    bör    vara
parlamentarisk.   I   motion  1999/2000:Ju18  begärs
dessutom att det skall  bli lättare att få rättelse,
och  i  motion 1999/2000:Ju21  hävdas  att  det  bör
framgå av  lagen  i vilken utsträckning enskilda har
rätt att ta del av uppgifter om sig själva. I motion
1999/2000:Ju22    (fp)     hävdas    att    den    i
Schengenkonventionen   angivna    rätten   att   hos
tillsynsmyndigheten   begära   en   granskning    av
uppgifter om sig själv bör vara lagreglerad.


I  fråga  om rättelse innebär Schengenkonventionens
regler bl.a.  att det är den stat som registrerat en
framställning  i   SIS   som   har  rätt  att  ändra
uppgiften.  Om  en  annan  stat,  som   tagit   emot
uppgifterna, misstänker att dessa är felaktiga skall
den  omedelbart underrätta den rapporterande staten,
som är  skyldig  att  kontrollera  och  rätta  eller
radera  uppgifterna.  Ett sådant initiativ kan också
tas av en enskild beträffande  en  uppgift som berör
vederbörande. Av Schengenkonventionen  följer  också
att  enskilda  personer  har  rätt  att  begära  att
tillsynsmyndigheten   skall   granska   registrerade
uppgifter  som  berör  dem i SIS och hur uppgifterna
används. Denna rättighet  skall regleras i nationell
lag.


I fråga om rättelse av felaktiga  uppgifter  i  SIS
erinrar regeringen (prop. s. 150 f) om att det av  9
§  första  stycket  h personuppgiftslagen följer att
Rikspolisstyrelsen skall vidta alla rimliga åtgärder
för att rätta felaktiga  uppgifter.  I  detta ligger
enligt regeringen också en skyldighet att på begäran
av  enskild göra en undersökning av om uppgiften  är
felaktig.  Regeringen anser att det inte krävs någon
ytterligare reglering.


Vad härefter  gäller rätten att ta del av uppgifter
om sig själv följer  det av Schengenkonventionen att
nationell  rätt  skall  gälla.  Regeringen  hänvisar
(prop. s. 143) till att det redan finns en reglering
i personuppgiftslagen. Innebörden av dessa regler är
att  uppgifter  i  SIS  skall   lämnas   ut  om  den
registrerade  begär  det.  Uppgifterna behöver  dock
inte lämnas ut, om sekretess gäller för dem.


När  det  gäller  tillsynen  över   SIS  framhåller
regeringen att Datainspektionen är tillsynsmyndighet
för  polisregister i allmänhet. Regeringen  aviserar
att närmare  föreskrifter om uppgifter för tillsynen
över SIS kommer att meddelas i förordning.


I  samband  med  att  justitieutskottet  behandlade
regeringens    förslag     om     anslutning    till
Schengensamarbetet  våren 1998 behandlade  utskottet
ett  liknande yrkande  om  parlamentarisk  kontroll.
Utskottet noterade bl.a. att Datainspektionen skulle
komma  att  få skyldighet att utöva tillsyn över det
nationella registret, och utskottet ansåg då att det
inte syntes föreligga  något  behov  av  ytterligare
kontrollorgan (bet. 1997/98:JuU15 s. 22).


Utskottet  vill  nu  tillägga att det framstår  som
naturligt    att    låta    Datainspektionen     bli
tillsynsmyndighet  eftersom  inspektionen  redan har
den  uppgiften  beträffande  såväl  polisregister  i
allmänhet     som     Europols     register.     Som
konstitutionsutskottet  framhållit finns inget behov
av ett parlamentariskt kontrollorgan. I sammanhanget
kan också framhållas att parlamentarisk granskning i
fråga  om polisregister endast  ansetts  behövlig  i
fråga om  sådan behandling av uppgifter som sker hos
Säkerhetspolisen, se 1 § tredje stycket förordningen
(1996:730)   med  instruktion  för  Registernämnden.
Utskottet har  alltså  ingen erinran mot regeringens
bedömning  att Datainspektionen  bör  bli  nationell
tillsynsmyndighet  för  det svenska SIS-registret. I
likhet  med  socialförsäkringsutskottet  förutsätter
justitieutskottet att hanteringen av SIS fortlöpande
diskuteras  mellan  de  anslutna  länderna  och  att
regeringen  noga   följer   hur   Schengensamarbetet
utvecklas  samt  håller riksdagen på  lämpligt  sätt
informerad härom.


När  det  sedan  gäller   möjligheterna  att  rätta
felaktigheter  i SIS kan utskottet  i  och  för  sig
hålla med om att  praktiska  svårigheter  kan tänkas
hindra exempelvis en asylsökande från att påtala ett
fel.  I  detta  sammanhang  är det dock viktigt  att
komma  ihåg att regelverket kring  registret  syftar
till    åstadkomma    en    hög    säkerhet    kring
datahanteringen.      I      linje      med      vad
socialförsäkringsutskottet        anfört       anser
justitieutskottet  att  bestämmelserna   tillgodoser
berättigade     krav.     Detta     gäller     såväl
Schengenkonventionen som svenska interna regler. Här
tänker   utskottet   bl.a.  på  vad  som  anförs  om
Rikspolisstyrelsens skyldighet  att  agera  för  att
rätta felaktiga uppgifter.


Såvitt  gäller  den  efterfrågade lagregleringen av
Datainspektionens skyldighet  att  inleda granskning
på  begäran  av  enskilda kan utskottet  inte  finna
annat än att det måste  vara  tillräckligt  att  den
svenska  rättsordningen skyddar ett sådant krav. Som
konstitutionsutskottet     anfört    behövs    ingen
lagändring.


Vad så gäller önskemålet om en uttrycklig reglering
i  den nu aktuella lagen av rätten  att  ta  del  av
uppgifter om sig själv konstaterar utskottet att ett
bifall  till  motionsönskemålet  skulle  innebära en
dubbelreglering.  Enligt  utskottets mening  innebär
detta inte en tydligare reglering.  Utskottet vill i
sammanhanget anmärka att Schengenkonventionens  krav
på  att  frågan  skall  regleras i lag självklart är
uppfyllt genom bestämmelserna i personuppgiftslagen.


Sammantaget  innebär  det   anförda  att  utskottet
föreslår  att  riksdagen  antar regeringens  förslag
till   lag   om  Schengens  informationssystem   och
samtidigt    avslår    motionerna    1999/2000:Ju18,
1999/2000:Ju21  och  1999/2000:Ju22  i  här aktuella
delar.




Gränskontroll m.m.




Straffprocessuella tvångsmedel vid gränskontrollen




I  en  av  de promemorior som ligger till grund  för
förslagen  i  propositionen  fanns  ett  förslag  av
innebörd  att  polisen  ges  befogenhet  att  utföra
kroppsvisitation  och husrannsakan i samband med att
en person reser in till Scheng-
enområdet via Sverige.  Syftet  med  en sådan åtgärd
skulle vara att söka efter föremål, eller att utröna
omständigheter i den utsträckning som behövs för att
uppdaga eller utreda brott som kan leda  till mer än
ett års fängelse.


Förslaget  mötte  kritik  under remissbehandlingen.
Kritiken gick bl.a. ut på att  en  sådan bestämmelse
skulle  öppna för tvångsmedelsanvändning  i  allmänt
brottsspaningssyfte  eller i brottspreventivt syfte,
vilket står i strid med  grundläggande  principer  i
vår  rättsordning och därför tillåts endast i mycket
särpräglade situationer.


Regeringen  har  avstått  från att lägga fram något
förslag i denna del. Regeringen  gör bedömningen att
det  krävs  ytterligare  överväganden  i  frågan  om
införande  av  nya  eller utökade  befogenheter  för
myndigheter som utför  personkontroll  vid  Sveriges
gränser. En utredning i frågan aviseras.


I   motion   1999/2000:Ju19  (m)  förordas  vidgade
möjligheter     för      polisen     att     använda
straffprocessuella tvångsmedel  vid gränskontrollen.
I   motion   1999/2000:Ju22   (fp)  efterfrågas   en
utredning i ämnet.


I samband med att utskottet helt nyligen behandlade
regeringens  skrivelse  om användningen  av  hemliga
tvångsmedel (bet. 1999/2000:JuU8)  höll utskottet en
utfrågning, varvid företrädare för Regeringskansliet
bl.a.  upplyste  att  regeringen avser  att  ta  ett
samlat     grepp     om    integritetsfrågorna     i
lagstiftningen.   Regeringen   kommer   därför   att
tillsätta en parlamentarisk  utredning  med  uppgift
att   kartlägga,   analysera   och  utvärdera  sådan
lagstiftning  som  berör  den enskildes  integritet.
Utredningen  sträcker  sig alltså  över  ett  vidare
område  än  enbart det straffprocessuella.  Pågående
eller beslutade utvärderingar bör ge utredningen ett
gott underlag  för  denna  analys.  Direktiven  till
utredningen   förväntas   bli   färdigställda  under
senvåren.  Utredningens arbete blir  omfattande  och
lär komma att ta flera år i anspråk.


Utskottet,  som tidigare understrukit vikten av att
integritetsfrågorna  uppmärksammas i lagstiftningen,
hälsade  med tillfredsställelse  att  regeringen  nu
skulle komma  att  tillsätta  en  utredning  rörande
dessa frågor. Utskottet framhöll bl.a. vikten av att
utredningen  tillsätts och dess arbete bedrivs  utan
onödig tidsutdräkt.  Utskottet  konstaterade att ett
då  aktuellt  motionsönskemål  om  en  utredning  om
integritetsfrågor i lagstiftningen var tillgodosett.


Utskottet   vill   nu  inledningsvis  markera   att
utskottets     inställning      i      fråga      om
integritetsfrågornas  vikt  på inget sätt förändrats
sedan   frågan   sist   behandlades   i   utskottet.
Regeringens  besked att frågan  om  tvångsmedel  vid
gränskontrollverksamheten skall utredas måste därför
hälsas med tillfredsställelse.  Motionsönskemålet om
en utredning får anses tillgodosett med detta.


Av det sagda följer att utskottet  inte  kan ställa
sig  bakom  kravet  på  att lagstifta i ämnet på  nu
befintligt underlag.


Utskottet  föreslår  att  riksdagen  avslår  motion
1999/2000:Ju19  och  motion  1999/2000:Ju22   i  här
aktuell del.




Inre utlänningskontroll




Kontroll  av  utlänningars  rätt  att  resa in i och
visats  här  i  landet  kan ske såväl vid gränsen  i
samband med att utlänningen  reser  in i Sverige som
inne i landet efter inpasseringen.


Den inre utlänningskontrollen regleras  i  huvudsak
av   bestämmelsen  i  5  kap.  6  §  utlänningslagen
(1989:529),  UtlL.  Enligt  denna  bestämmelse är en
utlänning  som  vistas  i  Sverige  skyldig  att  på
begäran  av  en  polisman visa upp sitt  pass  eller
andra handlingar som  visar  att  han  eller hon har
rätt  att  uppehålla  sig  i landet. Utlänningen  är
också   skyldig  att  på  kallelse   lämna   Statens
invandrarverk   eller   polisen   uppgifter  om  sin
vistelse här. Vissa tvångsmedel finns  så  att bl.a.
hämtning  kan  ske. Skyldigheten att visa sitt  pass
innebär emellertid  inte  att utlänningen är tvungen
att bära passet på sig under  vistelsen  i  Sverige.
Kontrollåtgärderna   får  enligt  den  nyss  angivna
bestämmelsen endast vidtas  om  det  finns anledning
att  anta att utlänningen saknar rätt att  uppehålla
sig här eller om det annars finns särskild anledning
till kontroll.


Rikspolisstyrelsen    har    efter    samråd    med
Invandrarverket  utarbetat föreskrifter och allmänna
råd  m.m.  för  polisens  befattning  med  den  inre
utlänningskontrollen. I dessa anges bl.a. att syftet
med kontrollen i  första  hand  är  att  spana efter
sådana  utlänningar beträffande vilka det finns  ett
avvisnings-  eller  utvisningsbeslut. Dessutom skall
polisen övervaka att  utlänningar  inte vistas eller
arbetar  i Sverige utan att ha pass och  föreskrivet
tillstånd.  Kontrollen  sker  genom granskning av de
uppgifter som kommer in till polisen  med  anledning
av   den   anmälnings-  och  uppgiftsskyldighet  som
föreskrivs i
6 kap. 1 och  2 §§ utlänningsförordningen (1989:547)
eller  som  på  annat   sätt  kommer  till  polisens
kännedom.  Vid  sidan  av  detta   sker   den   inre
utlänningskontrollen  genom  spaningsverksamhet. För
kontroll bör krävas att det finns  skälig  misstanke
att  utlänningen  saknar  tillstånd  eller  att  det
annars   kan   bli   aktuellt  med  avvisning  eller
utvisning.  Enligt Rikspolisstyrelsens  föreskrifter
får en person  inte  kontrolleras  enbart därför att
han på grund av hudfärg, språk, namn, beteende eller
eljest anses vara utlänning.


Den  inre utlänningskontroll som Schengensamarbetet
kräver  riskerar  enligt vad som anförs i motionerna
1998/99:U508     (mp),      1999/2000:Ju18      (v),
1999/2000:U513  (mp)  och  1999/2000:Ju233  (s)  att
innebära otillåten diskriminering.


I   det  förslag  som  remitterades  till  Lagrådet
föreslogs  att  uttrycket  "finns särskild anledning
till kontroll" skulle bytas  ut  mot  "framstår  som
befogat    att   kontrollera   utlänningen".   Efter
avstyrkande  av Lagrådet avstod regeringen dock från
att  lägga  fram   förslaget.   Lagrådet  ansåg  att
regeringens  förslag  inte  var  väl  förenligt  med
regeringsformens förbud mot diskriminering (2 kap.
15 §).


Socialförsäkringsutskottet påpekar  i sitt yttrande
att regeringen i den proposition som tog  upp frågan
om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet angav
att det synes ofrånkomligt att verksamheten med inre
utlänningskontroll    måste    öka   i   omfattning.
Socialförsäkringsutskottet påpekar också att Sverige
är ett mångkulturellt land där invånarna skiljer sig
från varandra till såväl utseende  som  namn  och  i
viss  mån  även språk. Den inre utlänningskontrollen
måste    utgå   från    detta    förhållande,    och
socialförsäkringsutskottet anser därför att det inte
finns anledning  att befara att ökad kontroll kommer
att leda till diskriminering  på grund av en persons
etniska     ursprung.     Socialförsäkringsutskottet
förutsätter att regeringen noga följer effekterna av
slopandet av kontrollen vid  de  inre gränserna samt
hur den inre utlänningskontrollen utförs, såväl till
omfattning som formerna.


Justitieutskottet erinrar om att  regeringen  efter
kritik från Lagrådet avstått från att lägga fram ett
lagförslag  som  skulle ha vidgat möjligheterna till
inre  utlänningskontroll.   I  övrigt  ansluter  sig
justitieutskottet    till   de   överväganden    som
socialförsäkringsutskottet    gjort.    Med    dessa
uttalanden  får  -  förutom  motion 1999/2000:Ju18 -
även  motionerna 1998/99:U508,  1999/2000:Ju233  och
1999/2000:U513    i   här   aktuella   delar   anses
tillgodosedda, och  utskottet föreslår att riksdagen
avslår dem.




Avvisning av personer på spärrlista




I artikel 5 i Schengenkonventionen  anges  kraven på
den  som vill resa in i Schengenområdet. Utlänningen
skall  ha  dokument  som  tillåter  gränspassage och
giltig visering om sådan krävs. Vidare krävs att han
har  dokument  som bevisar syftet och villkoren  för
vistelsen  samt  har  tillräckliga  medel  för  sitt
uppehälle   och  återresa.   Slutligen   krävs   att
utlänningen inte  finns  på  s.k. spärrlista och att
han  inte  anses  utgöra  risk  för   den   allmänna
ordningen, statens säkerhet eller någon av parternas
internationella förbindelser. Inresa skall vägras om
utlänningen  inte  uppfyller  samtliga dessa villkor
utom då part finner det nödvändigt  att  avvika från
denna  princip  av  humanitära skäl, i eget intresse
eller på grund av internationella  förpliktelser.  I
sådana  fall  skall inresetillståndet begränsas till
den  berörda partens  territorium  med  underättelse
till övriga Schengenstater.


En av grunderna för att neka en utlänning inresa är
alltså   att   han   tagits   upp   på   spärrlista.
Förutsättningarna  för att föra upp en utlänning  på
den anges i artikel 96 i konventionen. Med utlänning
avses person som inte  är medborgare i någon av EU:s
medlemsstater eller i någon  av de stater som deltar
i  Schengensamarbetet.  Beslut  om   uppförande   på
spärrlista   skall   ha  fattats  av  administrativa
myndigheter eller behörig  domstol  i  enlighet  med
processuella regler i nationell lagstiftning. Sådana
beslut kan grundas på att en utlänning utgör ett hot
mot  allmän  ordning  och säkerhet, exempelvis genom
att  utlänningen  dömts  för  gärning  som  har  ett
minimistraff på ett års fängelse  eller om det finns
grundad  anledning  att anta att utlänningen  begått
grova brott eller om  det  skäligen  kan befaras att
han   kommer   att   begå   sådana  brott  på  någon
Schengenstats territorium. Beslut  om  uppförande på
spärrlista kan även grundas på att utlänningen varit
föremål   för   åtgärd   som   innebär  avlägsnande,
avvisning  eller  utvisning, som varken  återkallats
eller varit förenad  med  viss  tidsbegränsning, och
som  innefattar eller som åtföljts  av  inreseförbud
eller  av  vägrat  uppehållstillstånd som grundas på
överträdelse av nationella  bestämmelser  om  inresa
eller uppehållstillstånd för utlänningar.


Regeringen  föreslår  en  ändring i utlänningslagen
som  innebär  att  en  utlänning   får   avvisas  om
utlänningen    inte    uppfyller   Schengenreglernas
inresekrav.


I motionerna 1999/2000:Ju18  (v) och 1999/2000:Ju21
(mp)  riktas  kritik  mot  förslaget.   Motionärerna
befarar att svenska myndigheter inte kommer att göra
en  självständig  prövning av frågan om någon  skall
avvisas eller inte.  Motionärerna  menar  också  att
asylsökande  inte  kommer  att  få  sina ansökningar
prövade  enligt  de  internationella  åtaganden  som
Sverige har gjort.


Regeringen anför i propositionen (s. 70  f) att det
finns möjlighet för svenska myndigheter att  tillåta
en utlänning som förts upp på spärrlista att resa in
på svenskt territorium. Regeringen påpekar också att
en utlänning som söker asyl eller skydd här i landet
normalt  sett har rätt att stanna här under den  tid
som ansökan  prövas.  Om  utlänningen  har rätt till
asyl  får  uppehållstillstånd  också beviljas  efter
inresan till Sverige (2 kap. 15 § UtlL).


Socialförsäkringsutskottet har  i  denna del anfört
att  utskottet delar regeringens bedömning  när  det
gäller     behovet     av     den     nya    regeln.
Socialförsäkringsutskottet framhåller vidare att det
inte  föreligger  någon  skyldighet  att  avvisa  en
utlänning  som inte uppfyller villkoren för  inresa.
En bedömning  skall  ske i varje enskilt fall varvid
tillstånd till inresa kan beviljas t.ex. på grund av
humanitära skäl eller  på grund av en internationell
förpliktelse. Självklart skall den som har rätt till
asyl  enligt  Genèvekonventionen  inte  avvisas  med
hänvisning    till     de     nya    bestämmelserna.
Motionsyrkandena  får  anses tillgodosedda  med  den
utformning bestämmelsen  fått  och de uttalanden som
gjorts  i  propositionen  om hur bestämmelsen  skall
tillämpas.


Justitieutskottet      ansluter       sig      till
socialförsäkringsutskottets     överväganden     och
konstaterar att reglerna på området alltjämt innebär
att  uppehållstillstånd får meddelas  efter  inresan
till Sverige om utlänningen är skyddsbehövande eller
om det  föreligger humanitära skäl samt i vissa fall
när  ansökan   om   uppehållstillstånd   grundas  på
familjeåterförening.    Utskottet    föreslår    att
riksdagen  antar regeringens förslag i denna del och
avslår motionerna  1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju21
i här aktuella delar.




Utländska viseringar




Regeringen föreslår  en  bestämmelse som innebär att
en s.k. enhetlig visering  som  har  utfärdats av en
behörig myndighet i en Schengenstat skall  gälla här
i    landet.    Bakgrunden    till    förslaget   är
Schengenkonventionens  krav  om  att staterna  skall
anta  en  gemensam politik vad gäller  reglerna  för
beviljande  av  viseringar. Avsikten är att samtliga
Schengenstater skall införa en enhetlig visering och
att  denna  skall gälla  för  inresa  till  samtliga
staters territorium.


Vidare föreslås  att  regeringen  ges möjlighet att
ingå  avtal  med en annan Schengenstat  om  att  den
staten skall representera  Sverige vid beviljande av
viseringar.  Förslaget  motiveras   av  att  Sverige
saknar diplomatisk representation i ett antal länder
samtidigt  som  det  i  många  av dessa finns  sådan
representation   för   någon   eller   några   andra
Schengenstater.


I  motion  1999/2000:Ju21  (mp)  yrkas  avslag   på
förslaget      eftersom      det     innebär     att
myndighetsutövning överlåts till utländska organ.


Socialförsäkringsutskottet    delar     regeringens
uppfattning i denna del och pekar i sitt yttrande på
att det var ett faktum redan när frågan om  Sveriges
anslutning  prövades  i riksdagen för två sedan  att
myndighetsutövning skulle  komma att överlämnas till
annan stat.


Justitieutskottet             håller            med
socialförsäkringsutskottet, och  utskottet  föreslår
att  riksdagen i denna del antar regeringens förslag
och avslår motion 1999/2000:Ju21.




Återkallelse av uppehållstillstånd




I 2 kap.  9,  11  och  12  §§  UtlL  anges när bl.a.
uppehållstillstånd får återkallas. En  viktig  grund
för  återkallelse  är  att  utlänningen medvetet har
lämnat  oriktiga  uppgifter  eller  förtigit  sådana
uppgifter  om  sin  identitet  eller   något   annat
förhållande  som  varit  av  betydelse  för  att  få
tillståndet.  Återkallelse av uppehållstillstånd får
endast ske om det  föreligger  synnerliga  skäl  när
utlänningen  har vistats i landet mer än fyra år med
uppehållstillstånd,   då   frågan   om  återkallelse
prövas.  Återkallelse är möjlig även av  andra  skäl
men i regel  endast  om  utlänningen  inte rest in i
Sverige.     Vid     bedömningen     av    om    ett
uppehållstillstånd bör återkallas skall  hänsyn  tas
till   utlänningens   anknytning  till  det  svenska
samhället och till om andra  humanitära  skäl  talar
mot      att     tillståndet     återkallas.     Ett
uppehållstillstånd kan vidare återkallas på grund av
utlänningens bristande vandel, dock endast om frågan
väckts innan  utlänningen  varit  bosatt i Sverige i
tre      år      med     uppehållstillstånd.     Ett
uppehållstillstånd  kan  enligt  2  kap. 11 § första
stycket 3 återkallas om det kan antas att han kommer
att bedriva exempelvis spioneri som riktar  sig  mot
annat nordiskt land än Sverige.


Om  ett  land  rapporterar en person på spärrlistan
och    den    personen     redan    har    beviljats
uppehållstillstånd   i  någon  Schengenstat,   skall
enligt Schengenkonventionen  den  stat  som beviljat
uppehållstillståndet ta ställning till om  det finns
skäl att återkalla detta. Om så inte sker, skall den
rapporterande staten - alltså den stat som fört  upp
personen  på  spärrlistan  -  vidta åtgärder för att
återkalla rapporten i SIS. Den  staten får i stället
låta  registrera  utlänningen på en  egen  nationell
spärrlista.


Regeringen  föreslår   att  det  i  utlänningslagen
införs    en   ny   grund   för   återkallelse    av
uppehållstillstånd.     Ändringen     innebär    att
återkallelse får ske om utlänningen registrerats  på
spärrlista  och  det  finns  tillräckliga  skäl  för
återkallelse.


I   motion   1999/2000:Ju18  (v)  yrkas  avslag  på
förslaget i denna  del eftersom Schengenkonventionen
inte  kräver  att  återkallelse   sker.   I   motion
1999/2000:Ju21 (mp) efterfrågas en reglering som gör
det tydligt att återkallelse inte är obligatorisk.


En   utlänning  som  har  uppehållstillstånd  i  en
Schengenstat  kan i princip röra sig fritt inom hela
Schengenterritoriet.  Därför  kan en Schengenstat ha
intresse av att en utlänning som  inte  är  önskvärd
där  inte  heller  tillåts  uppehålla sig i en annan
Schengenstat.   Det  är  detta  intresse   som   den
föreslagna  bestämmelsen   avser   att   tillgodose.
Regeringen  påpekar  (prop.  s.  75  f) att liknande
hänsynstaganden  görs  i dag i förhållande  till  de
nordiska länderna.


Regeringen anför vidare att, i de fall en utlänning
beviljats uppehållstillstånd  i  Sverige,  det krävs
mycket starka skäl för att återkalla detta.  Sverige
skall   inte  göra  avkall  på  denna  grundläggande
princip och  inte  heller  på det skydd och den rätt
till  bosättning  som utlänningslagstiftningen  ger.
Schengensamarbetet  innebär  dock  en skyldighet att
beakta   även   övriga   Schengenstaters  gemensamma
intressen. En lämplig avvägning  måste därför göras.
Endast ett mycket starkt nationellt  intresse  i  en
annan  Schengenstat  bör  enligt  regeringen i vissa
fall  kunna leda till att tillräckligt  starka  skäl
finns  för   ett   sådant   beslut.  De  tillämpande
myndigheterna har här att göra  en bedömning i varje
enskilt fall om återkallelse skall ske eller ej. Det
skall   också,   anför   regeringen,   noteras   att
Schengenkonventionen  inte innebär någon  skyldighet
att återkalla ett uppehållstillstånd.


Socialförsäkringsutskottet     delar    regeringens
bedömning  i  fråga om behovet av en  ny  grund  för
återkallelse.  Socialförsäkringsutskottet   hänvisar
till  de  uttalanden som gjorts i propositionen  och
påpekar att  det  vid  den  prövning som skall ske i
varje  enskilt  fall skall övervägas  om  den  andra
Schengenstatens intressen  kan tillgodoses genom att
den  staten  för  upp utlänningen  på  en  nationell
spärrlista.


Justitieutskottet  vill inledningsvis framhålla att
den föreslagna bestämmelsen  är  nödvändig  för  att
Sverige   skall   leva   upp   till   åtagandena   i
konventionen.   Det   förhållandet   att  en  svensk
myndighet   kommer   att  få  bedöma  andra  staters
nationella     intressen     inom      ramen     för
beslutsförfarandet ser utskottet som en naturlig del
i  Schengensamarbetet.  En annan sak är att  Sverige
inte     är     skyldigt    att    återkalla     ett
uppehållstillstånd   så   fort  någon  av  de  andra
länderna fört upp en utlänning på spärrlista. Med de
uttalanden som gjorts i ärendet  kan  det inte gärna
föreligga någon tvekan om att förslaget  innebär  en
möjlighet  men  inte  en  skyldighet  att  återkalla
uppehållstillstånd.  Detta  framgår också direkt  av
lagförslaget.


Vad  slutligen  gäller  frågan   om  myndigheternas
självständighet noterar utskottet att  myndigheterna
här  som  på  alla andra områden har att fatta  sina
beslut med utgångspunkt  i  de  regler  som  gäller.
Utskottet  ser  inget  behov  av  att  införa  någon
särskild  regel  om detta. I stället utgår utskottet
från   att   myndigheterna    fattar   sina   beslut
självständigt och, med regeringsformens ord, att den
offentliga makten utövas under lagarna.


Sammantaget  innebär  det  anförda   att  utskottet
föreslår att riksdagen i denna del antar regeringens
förslag  och  avslår  motionerna 1999/2000:Ju18  och
1999/2000:Ju21.




Narkotiska läkemedel




Schengenkonventionen innehåller  regler för införsel
av narkotikaklassade läkemedel vid  resa  till annat
Schengenland.  En  resenär  får  medföra  narkotiska
läkemedel    för    medicinsk    behandling    under
förutsättning  att  en behörig myndighet i hemlandet
utfärdat ett särskilt intyg. Mängden läkemedel skall
stå  i relation till resans  längd  och  får  enligt
föreskrifter    som   meddelats   av   Verkställande
kommittén, rådets  föregångare som högsta beslutande
organ, omfatta maximalt 30 dagars förbrukning.


Motsvarande  nationella  svenska  regler  medger  i
princip  införsel   för   fem   dagars  förbrukning.
Sveriges interna regler är alltså strängare.


I  propositionen om Sveriges anslutning  aviserades
vissa  ändringar av de svenska föreskrifterna (prop.
1997/98:42 s. 99).


När riksdagen  behandlade  frågan  gavs  regeringen
till  känna  att  den borde verka för en ändring  av
Schengenreglerna på området (bet. 1997/98:JuU15).


Regeringen gör nu  bedömningen  att  den  utvidgade
rätten  till  införsel  av narkotiska läkemedel  som
följer  av Schengenanslutningen  innebär  en  bättre
kontroll  än  vad  som är fallet i dag, eftersom det
finns ett uttalat krav  på  intyg  från  en  behörig
myndighet.  Tanken är att den fria rörligheten  även
skall gälla för  svårt  sjuka  personer  med  legalt
förskrivna läkemedel för personligt bruk.


I propositionen läggs också fram ett lagförslag som
gör  det  möjligt för resande att föra ut narkotiska
läkemedel från Sverige, om läkemedlen är avsedda för
medicinskt ändamål och den resandes personliga bruk.


Socialutskottet  framhåller i sitt yttrande att den
utvidgning av rätten  till  införsel  av  narkotiska
läkemedel som följer av Schengenanslutningen innebär
en möjlighet till fri rörlighet även för svårt sjuka
människor   med   legalt  förskrivna  läkemedel  för
personligt bruk. Socialutskottet  delar  regeringens
bedömning  att  det krav som i detta fall följer  av
anslutningen  till   Schengen   inte  innebär  någon
eftergift för en mindre restriktiv narkotikapolitik.
Lagförslaget tillstyrks.


Justitieutskottet   -  som  delar  socialutskottets
uppfattning  -  har ingen  erinran  mot  regeringens
bedömning och förslag.




Resurser m.m.




I ett antal motioner  berörs  frågan om resurser för
gränskontroll.    I   motion   1999/2000:Ju17    (m)
understryks polisens  behov  av  resurser.  Liknande
synpunkter  med särskild inriktning på Gotland  förs
fram   i   motionerna    1999/2000:Ju215   (m)   och
1999/2000:Ju225  (s).  I motion  1999/2000:Ju16  (m)
anförs  att  resurser  inte   bör   läggas   på  att
kontrollera fritidsbåtar. I motionerna 1998/99:Sk818
(kd),   1998/99:Sf607   (m),   1999/2000:Ju20   (m),
1999/2000:Sf616  (m)  efterfrågas i allmänna ordalag
en  effektivare gränskontroll.  Slutligen  anförs  i
motion 1998/99:Ju904 (m) att ett sätt att åstadkomma
en effektivare gränskontroll vore att tullkriminalen
och polisen inte-
greras med varandra på vissa orter.


I  budgetpropositionen   för   år   2000   föreslog
regeringen att polisens anslag skulle höjas med  3,5
miljoner kronor för att täcka polisens kostnader för
centrala funktioner i Schengens informationssystem.


Regeringen anför att de lagförslag som läggs fram i
propositionen   inte   i  sig  innebär  några  ökade
kostnader för myndigheterna  eller  för  samhället i
stort.


I   2000  års  ekonomiska  vårproposition  föreslås
(prop.  1999/2000:100  avsnitt  7.4  utg.omr. 4) att
rättsväsendet  skall tillföras 1 miljard  kronor  år
2001, 1,5 miljarder kronor år 2002 och 1,6 miljarder
kronor  år  2003.   Regeringen   anför   bl.a.   att
gränskontrollen  skall  förbättras  och  att Sverige
skall delta i det EU-relaterade arbetet.


Här  bör även nämnas att justitieministern  nyligen
svarat     på    en    fråga    i    riksdagen    om
gränskontrollverksamheten  (fråga  1999/2000:716). I
frågesvaret       anfördes      bl.a.      följande.
Rikspolisstyrelsen    har    sedan   år   1996   ett
regeringsuppdrag  att inom polisorganisationen  leda
och samordna arbetet  med  att förbereda ett svenskt
inträde  i  Schengensamarbetet.  Arbetet  sker  dels
genom den särskilda  projektorganisation som skapats
på       Rikspolisstyrelsen,        dels       genom
Rikspolisstyrelsens  tillsyns- och inspektionsenhet.
Projektorganisationen  ansvarar  för förberedelser i
form av upprättande av handlingsplan, arbetsmetoder,
planering   för   utbildning   och  teknikstöd.   En
preliminär nationell handlingsplan  har  utarbetats.
En slutlig handlingsplan utges inom kort.


Av   frågesvaret   framgår   vidare   att  samtliga
polismyndigheter     utifrån     den     preliminära
handlingsplanen      nu      upprättat     regionala
genomförandeplaner    för    bl.a.    gränskontroll.
Utbildningsinsatser  påbörjades  under vintern  1999
och  processen  med  rekrytering  av  kompletterande
personalresurser  pågår  för  närvarande.  Man  kan,
anförs  det  i  frågesvaret,  konstatera   att  både
Rikspolisstyrelsens      och     polismyndigheternas
intensitet i förberedelsearbetet  ökat markant sedan
inspektionstillfället i oktober 1999.


I frågesvaret framhålls avslutningsvis  att polisen
under  senare  år  successivt har tillförts resurser
för  att  kunna  möta de  krav  som  Schengenavtalet
ställer.


Utskottet noterar att regeringen nyligen föreslagit
en kraftig ökning  av  ramen  för rättsväsendet. Hur
den ramökningen skall fördelas  inom  utgiftsområdet
kommer  riksdagen  att  ta  ställning till  i  höst.
Utskottet ser det dock som naturligt  att insatserna
i fråga om gränskontroll framöver betraktas  som  en
angelägen verksamhet inom polisen. Som nyss framgått
har  regeringen gett uttryck för samma uppfattning i
vårpropositionen.   Det  behövs  alltså  inte  något
uttalande från riksdagen i detta ärende om vikten av
framtida    resurser    eller    effektiviteten    i
gränskontrollverksamheten.  Här vill utskottet också
påminna om vad som anförts i  det  föregående  om en
utredning  av vilka tvångsmedel som kan behövas inom
ramen för gränskontrollverksamheten.  Avslutningsvis
vill  utskottet  erinra  om  att  det  ankommer   på
Rikspolisstyrelsen  att  avgöra  hur fördelningen av
medel inom polisorganisationen skall  göras  utifrån
de   prioriteringar  som  riksdagen  och  regeringen
ställer upp för verksamheten.


Utskottet  föreslår att riksdagen avslår motionerna
1998/99:Sk818,     1998/99:Ju904,     1998/99:Sf607,
1999/2000:Ju16,    1999/2000:Ju17,   1999/2000:Ju20,
1999/2000:Ju215, 1999/2000:Ju225 och 1999/2000:Sf616
i här aktuella delar.




Europol m.m.




Motionerna




I motionerna 1998/99:U508  och  1999/2000:U513 (båda
mp)  begärs  att  den europeiska polisbyrån  Europol
skall avskaffas och  i  avvaktan  på  att  det  sker
förses    med   ett   regelverk   som   innebär   en
parlamentarisk  insyn. I motion 1999/2000:Ju904 (kd)
begärs att Europol skall byggas ut under demokratisk
kontroll.  Ett  effektivare  Europol  efterfrågas  i
motion 1999/2000:U503 (m).


I motion 1998/99:U507  (fp)  anförs  att samarbetet
inom  EU mot internationell brottslighet  bör  föras
över till första pelaren.


I  flera   motioner   föreslås   åtgärder  mot  den
internationella    brottsligheten.    I   motionerna
1998/99:So461   (fp)   efterfrågas   åtgärder    mot
narkotikan.   I   motion   1999/2000:Ju904  föreslås
straffrättslig   harmonisering   och   en   gemensam
narkotikapolitik.    Slutligen   begärs   i   motion
1999/2000:U514 (kd) att  Sverige  skall  arbeta  för
gemensamma  handlingsplaner  mot  grova brott, t.ex.
narkotikabrott.




Bakgrund




Som framgår ovan sker straffrättsligt  samarbete och
polissamarbete  inom  ramen för den tredje  pelaren.
Till sin karaktär är samarbetet  där mellanstatligt.
Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från
medlemsstaterna  till  unionen. Samarbetet  omfattas
alltså inte av EG-rätten  och dess principer. Skälet
till   denna   ordning   är  att  samarbetet   berör
rättsstatliga kärnområden,  inom  vilka  det ansetts
viktigt   att   medlemsstaterna   får   behålla  ett
självbestämmande.


Amsterdamfördraget    innebär    -    som    nämnts
inledningsvis  -  att  strukturen  för EU-samarbetet
förändrats. Här är avdelning VI i Unionsfördraget av
intresse. Enligt artikel 29 skall unionens  mål vara
att  ge  medborgarna  en hög säkerhetsnivå inom  ett
område med frihet, säkerhet  och  rättvisa genom att
bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på
områdena    polissamarbete    och    straffrättsligt
samarbete  samt  genom  att  förebygga  och  bekämpa
rasism och främlingsfientlighet.


Detta  mål  skall  uppnås  genom  förebyggande  och
bekämpande  av  brottslighet,  vare  sig   denna  är
organiserad    eller    ej,    särskilt   terrorism,
människohandel   och   brott   mot   barn,   olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel,  korruption
och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare
samarbete  mellan  polismyndigheter, tullmyndigheter
och  andra behöriga myndigheter  i  medlemsstaterna,
både  direkt   och   genom   Europeiska   polisbyrån
(Europol)   och   genom   sådant   samarbete  mellan
rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter
i  medlemsstaterna,  allt  i  enlighet  med  närmare
bestämmelser  i  andra artiklar i fördraget.  Vidare
skall  tillnärmning   av  straffrättsliga  regler  i
medlemsstaterna kunna ske när det är nödvändigt.


Av artikel 34 framgår  att  rådet  på lämpligt sätt
skall  vidta  åtgärder för att främja samarbete  som
bidrar till att  unionens  mål uppnås. Rådet får för
detta ändamål upprätta konventioner  som skall antas
av    medlemsstaterna    enligt   deras   nationella
bestämmelser. Om inte annat  anges  i konventionerna
skall dessa, så snart de har antagits  av åtminstone
hälften av medlemsstaterna, träda i kraft  för dessa
medlemsstater.  Rådet får vidare anta s.k. rambeslut
om tillnärmning av  medlemsstaternas lagar och andra
författningar.   Rambesluten    är    bindande   för
medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall
uppnås  men överlåter åt de nationella myndigheterna
att bestämma form och tillvägagångssätt. De har inte
s.k.  direkt   effekt,   dvs.  de  kan  inte  grunda
rättigheter eller skyldigheter för enskilda så länge
de   inte   införlivats   med  nationell   rätt.   I
sammanhanget kan anmärkas att  rambeslut,  i  likhet
med andra bindande internationella överenskommelser,
fordrar   godkännande   av   riksdagen  om  beslutet
förutsätter att lag ändras eller  upphävs  eller att
ny lag stiftas (se
10 kap. 2 § regeringsformen).


Härutöver  kan  rådet  anta gemensamma ståndpunkter
som anger unionens inställning  i en viss fråga samt
fatta andra beslut som överensstämmer  med  målen  i
denna  del  av  Unionsfördraget, dock inte beslut om
tillnärmning  av medlemsstaternas  lagar  och  andra
författningar.    Beslut    av   rådet   förutsätter
enhällighet.


Inom   EU   bedrivs  ett  omfattande   arbete   mot
organiserad brottslighet.  En särskild handlingsplan
mot den organiserade brottsligheten  antogs  av RIF-
rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet
vid   dess   möte  i  Amsterdam  i  juni  samma  år.
Handlingsplanen  innehåller politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer  till  rådet att vidta en
rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.


Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav Europeiska
rådet   i   uppdrag   åt   RIF-rådet  att  förstärka
åtgärderna mot den organiserade  brottsligheten  med
beaktande   av   de   utökade  möjligheter  i  detta
hänseende  som  Amsterdamfördraget   ger.  Uppdraget
återfinns  i  en  handlingsplan för genomförande  av
Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.


I  enlighet  med  en   rekommendation  i  1997  års
handlingsplan     har     rådet     inrättat      en
sektorsöversgripande     arbetsgrupp     mot     den
organiserade    brottsligheten.   En   av   gruppens
huvuduppgifter är  att  genomföra  de riktlinjer och
rekommendationer   som   finns   i  handlingsplanen.
Arbetsgruppen  har  utarbetat  en  ny   sammanhållen
strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga
och   bekämpa   den   organiserade   brottsligheten.
Strategin antogs av RIF-rådet den 27 mars 2000.


I  detta  sammanhang  bör  även nämnas slutsatserna
från Europeiska rådets möte i  Tammerfors den 15 och
16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades
där   om   ett   antal   politiska  riktlinjer   och
prioriteringar.  Inledningsvis  kan  framhållas  att
kommissionen  fått   i  uppdrag  att  presentera  en
resultattavla  -  en  s.k.   scoreboard  -  för  att
underlätta  genomförandet  av  RIF-bestämmelserna  i
Amsterdamfördraget,     Wienhandlingsplanen      och
slutsatserna  från  mötet  i  Tammerfors. Syftet med
resultattavlan  är att underlätta  genomförandet  av
överenskomna bestämmelser  genom  att fastställa vem
av  rådet,  kommissionen  eller medlemsstaterna  som
skall agera och tidpunkten  för när åtgärderna skall
vara  genomförda. Vidare är avsikten  att  förbättra
insynen i det rättsliga och inrikes samarbetet.


Såvitt  nu  är  i fråga är vidare ett antal punkter
bland Tammerforsslutsatserna  av intresse. I punkt 5
anges  bl.a.  att brottslingar inte  får  ges  några
möjligheter   att    utnyttja    skillnader   mellan
medlemsstaternas   rättssystem   och   att    bättre
överensstämmelse  och  ökad  konvergens måste uppnås
mellan  medlemsstaternas  rättssystem.   I  punkt  6
anförs att människor har rätt att förvänta  sig  att
unionen  tar  itu  med  det hot mot deras frihet och
lagliga  rättigheter  som den  grova  brottsligheten
utgör.  Gemensamma  insatser   mot   detta   hot  är
nödvändiga    för    att   förebygga   och   bekämpa
brottslighet och kriminella  organisationer  i  hela
unionen.  En  gemensam mobilisering av polisiära och
rättsliga resurser  är  nödvändig  för att garantera
att det inte finns några gömställen för brottslingar
eller  vinning  av brott inom unionen.  I  punkt  23
behandlas frågan  om åtgärder mot människohandel och
ekonomiskt  utnyttjande   av  migranter.  Europeiska
rådet begär att lagstiftning  skall antas om stränga
påföljder för detta grova brott  före utgången av år
2000. Medlemsstaterna uppmanas att  tillsammans  med
Europol  inrikta sina ansträngningar på att upptäcka
och upplösa de kriminella nätverk som berörs. Vidare
efterfrågar  Europeiska rådet i punkt 41 utarbetande
av gemensamma  prioriteringar, vilka bör beaktas vid
utarbetande  av  ny   lagstiftning.   I   punkt   43
efterlyses  gemensamma  utredningsgrupper i enlighet
med EG-fördraget, som ett  första  steg i kampen mot
narkotikahandel  och människohandel samt  terrorism.
De  bestämmelser  som   skall   fastläggas  i  detta
avseende   bör   enligt  Europeiska  rådet   tillåta
företrädare för Europol att när så är lämpligt delta
i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44
uppmanas   till   inrättandet    av   en   europeisk
aktionsgrupp  med  europeiska  polischefer   som   i
samarbete  med Europol skall utbyta erfarenheter och
information      om     aktuella     tendenser     i
gränsöverskridande   brottslighet  samt  bidra  till
planeringen   av   operativa    åtgärder.   Europols
nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol
få operativa uppgifter. Slutligen  bör även punkt 48
tas upp här. I den anges att insatserna för att enas
om   gemensamma   definitioner   i   de   nationella
rättsordningarnas   straffrätt   inledningsvis   bör
koncentreras till ett begränsat antal  sektorer  med
särskild  betydelse.  Här  nämner  Europeiska  rådet
bl.a.   ekonomisk   brottslighet,   narkotikahandel,
människohandel,   högteknologisk  brottslighet   och
miljöbrott.


De  i  punkt 43 nämnda  utredningsgrupperna  kommer
enligt  ett   förslag   från   ordförandeskapet  att
regleras i ett rambeslut. Det bedöms inte kräva fler
lagändringar på området än dem som redan föreslagits
riksdagen  i  proposition  Internationell   rättslig
hjälp i brottmål (prop. 1999/2000:61).


I  Årsboken  om  EU  (skr.  1999/2000:60  s. 285 f)
påpekar regeringen att Europols mandat utökats under
det  gångna  året  till  att  också  avse terrorism,
falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel.


När det gäller narkotikabrottslighet  bör  här även
nämnas ministerrådets arbetsgrupp mot olaglig handel
med  narkotika.  Där  har  den  svenska delegationen
nyligen  föreslagit  att  polisen  i  samtliga  EU:s
medlemsländer skall bli skyldig bl.a.  att låta göra
kemiska  analyser av viss beslagtagen narkotika  och
att ge sina  kollegor i de andra medlemsländerna del
av provresultatet.


För närvarande  finns  ingen skyldighet för polisen
utan  endast  möjlighet att  utbyta  information  om
narkotika. Från  svensk  sida  vill  man  nu  se  en
bindande   överenskommelse,   både  när  det  gäller
traditionell polisinformation och  kemiska analyser.
Syftet är att öka effektiviteten i kampen mot främst
amfetamin och ecstacy.


Utskottet  har  tidigare  behandlat motionsyrkanden
liknande de nu aktuella. När  utskottet  hösten 1997
tillstyrkte ett regeringsförslag som gick  ut på att
riksdagen  skulle godkänna Sveriges anslutning  till
Europolsamarbetet    ansåg   utskottet   bl.a.   att
utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten är
ett av de viktigaste inslagen i effektiviseringen av
det  internationella  samarbetet   för  att  bekämpa
gränsöverskridande      kriminalitet.      Utskottet
konstaterade     också    att    Europolkonventionen
innehåller en rad  regler  som  tar  sikte  på bl.a.
enskildas   integritetsskydd.   Motionsyrkanden   om
avslag  på  förslaget  -  som bl.a. grundades på att
Europol     inte    hade    något    parlamentariskt
kontrollorgan  -  avstyrktes (bet. 1997/98:JuU2 s. 6
f).


Utskottet har inhämtat  att  frågan  om en utvidgad
behörighet för Europol bereds i Regeringskansliet.


Även frågan om en straffrättslig harmonisering  har
behandlats  i  utskottet tidigare. Senast skedde det
våren  1998  när  utskottet   tog   ställning   till
propositionen om anslutning till Schengensamarbetet.
Utskottet     höll     då    fast    vid    tidigare
ställningstaganden, som  bl.a. innebar att utskottet
hållit med justitieministern  som  i  ett  frågesvar
sagt  att  Sverige  inte  kommer  att  verka  för en
harmonisering  av  straffrätten  utöver de behov som
framför  allt  gränsöverskridande  brottslighet  kan
föranleda (bet. 1997/98:JuU15 s. 29 f).




Överväganden




Vad först gäller frågorna om Europol  ser  utskottet
inget  skäl  att  ompröva  sin  hållning.  Utskottet
vidhåller     alltså     sin    tidigare    positiva
grundinställning och noterar  att  arbetet  inom den
tredje   pelaren   går   i   riktning   mot  vidgade
arbetsuppgifter  för  Europol. Utskottet kan  alltså
inte ställa sig bakom kraven  på  att  Europol skall
avskaffas. Inte heller frågan om ett parlamentariskt
kontrollorgan  har  kommit i något annat läge  sedan
utskottet behandlade den senast.


Vad härefter gäller kraven på att Europol skall bli
effektivare och utrustas  med  vidgade  befogenheter
noterar  utskottet  att steg i denna riktning  redan
tagits bl.a. i och med Tammerforsmötet. Någon åtgärd
från riksdagens sida är således inte erforderlig.


Utskottet föreslår att  riksdagen avslår motionerna
1998/99:U508,  1999/2000:Ju904,  1999/2000:U503  och
1999/2000:U513 i här aktuella delar.


När det sedan gäller  önskemålet  om  att föra över
frågor  om brottsbekämpning till den första  pelaren
noterar  utskottet  att  Amsterdamfördraget  innebär
vissa effektiviseringar  på  det området. Här tänker
utskottet  bl.a.  på att konventioner  kan  träda  i
kraft  redan  när  hälften   av   de  undertecknande
staterna tillträtt konventionen. Härtill  kommer att
nya  typer av rättsakter sett dagens ljus. Utskottet
noterar att ett förslag om godkännande av ett utkast
till  ett   rambeslut   nyligen   presenterats   för
riksdagen  i ett ärende rörande penningförfalskning.
I dagsläget  är  det  som  utskottet ser det alltför
tidigt  att  uttala sig om huruvida  den  förändrade
strukturen för samarbetet inom EU varit tillräcklig.
Utskottet  vill  också  erinra  om  att  stats-  och
regeringscheferna   initierat   framtagandet  av  en
resultattavla som kommer att kunna  vara  till hjälp
för  att bedöma denna fråga framöver. Utskottet  ser
alltså  inget  skäl att nu förorda en så långtgående
förändring som efterfrågas  i  motion  1998/99:U507.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår  motionen  i
här aktuell del.


Utskottet   kan   i   övrigt   konstatera  att  det
internationella     samarbetet     i    fråga     om
brottsbekämpningen kommit långt, och utskottet anser
att  det  inte  finns  något behov av att  riksdagen
uttalar sig i de frågor  som  motionärerna  tar upp.
Utskottet  föreslår  att riksdagen avslår motionerna
1998/99:So461, 1999/2000:Ju904  och 1999/2000:U514 i
här aktuella delar.




Övrigt




Några  av  förslagen  i  propositionen  innebär  att
myndighetsutövning överlåts  till  annan stat. Detta
gäller   vissa  av  reglerna  om  gränsöverskridande
övervakning  och förföljande i förslaget till lag om
internationellt   polisiärt   samarbete.  Samma  sak
gäller föreskriften om visering  genom  annan  stats
behöriga  myndigheter  i  2 kap. 7 a § andra stycket
förslaget  till  lag om ändring  i  utlänningslagen.
Också   i   avtalet   om   polisiärt   samarbete   i
Öresundsregionen    finns     inslag     som     rör
gränsöverskridande samarbete. Beträffande momenten 4
och  13  i utskottets hemställan skall beslut därför
fattas i den  ordning  som  föreskrivs i 10 kap. 5 §
fjärde stycket regeringsformen.


Riksdagen   har   nyligen  på  utskottets   förslag
beslutat     om     ett    antal     ändringar     i
vapenlagstiftningen (prop. 1999/2000:27, JuU9, rskr.
150). Genom riksdagens  beslut  fick  11  kap.  1  §
vapenlagen  (1996:67)  en  ny  lydelse fr.o.m. den 1
juli 2000. Även i det nu aktuella  ärendet  föreslås
en  ändring  av  den  paragrafen. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 juli  2000.  Riksdagens beslut i
detta ärende bör därför gå ut på en  ändring  i  den
ändringslag   (SFS   2000:147)   som  utfärdats  med
anledning   av  det  nyss  nämnda  riksdagsbeslutet.
Utskottets hemställan  i  moment  17 har utformats i
enlighet härmed.


I övrigt har utskottets ingenting  att  anföra  med
anledning av regeringens förslag eller motionerna.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.  beträffande  avslag  på  propositionen
såvitt avser Schengens informationssystem


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju18  yrkandena  2
och 8 samt 1999/2000:Ju20 yrkande 1 (delvis),


res. 1 (v, mp)


2.  beträffande  avslag på propositionen i
övrigt


att  riksdagen  avslår  motion  1999/2000:Ju20  yrkandena  1
(delvis) och 4,


3.     beträffande      gränsöverskridande
övervakning och förföljande


att  riksdagen avslår motionerna  1998/99:U506  yrkande  16,
1999/2000:Ju20 yrkande 2, 1999/2000:Ju21 yrkande
4 och 1999/2000:
Ju905 yrkande 20,


res. 2 (mp)


4.   beträffande    Öresundsavtalet    och
lagregleringen av gränsöverskridande övervakning
och förföljande


att riksdagen


dels  godkänner  avtalet  av  den 6 oktober 1999
mellan   Konungariket   Sveriges  regering   och
Konungariket  Danmarks  regering   om  polisiärt
samarbete i Öresundsregionen,


dels  godkänner regeringens förklaring  avseende
artiklarna  6  och  8 i avtalet av den 6 oktober
1999 mellan Konungariket  Sveriges  regering och
Konungariket   Danmarks  regering  om  polisiärt
samarbete i Öresundsregionen,


dels  antar  regeringens  förslag  till  lag  om
internationellt polisiärt samarbete såvitt avser
4-7 §§, 9 § och 10 §,


5.   beträffande   utländska   tjänstemäns
rättsliga ställning i Sverige


att riksdagen  med avslag på motion 1999/2000:Ju21 yrkandena
5 och 6 antar regeringens  förslag  till  lag om
internationellt polisiärt samarbete såvitt avser
12 och 13 §§,


6. beträffande JO:s och JK:s tillsyn


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju21 yrkande 7 och
1999/2000:Ju22 yrkande 2,


res. 3 (v, kd, fp, mp)


7.          beträffande          Schengens
informationssystem


att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju18  yrkandena  6
och  7,  1999/2000:Ju21  yrkandena  8 och 9 samt
1999/2000:Ju22 yrkande 3,


res. 4 (m, kd, fp)


res. 5 (v, mp)


8.    beträffande   lagen   om   Schengens
informationssystem


att  riksdagen   antar   regeringens  förslag  till  lag  om
Schengens informationssystem,


9.      beträffande     straffprocessuella
tvångsmedel i gränskontrollverksamheten


att   riksdagen   avslår   motionerna   1999/2000:Ju19   och
1999/2000:Ju22 yrkande 1,


res. 6 (m, fp)


10.       beträffande       den       inre
utlänningskontrollen


att riksdagen  avslår  motionerna  1998/99:U508  yrkande 11,
1999/2000:Ju18  yrkande  1,  1999/2000:Ju233 och
1999/2000:U513 yrkande 9,


res. 7 (v, mp)


11. beträffande avvisning  av  personer på
spärrlista


att  riksdagen  med  avslag  på  motionerna   1999/2000:Ju18
yrkandena  3 och 4 samt 1999/2000:Ju21 yrkande 1
antar regeringens  förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 4 kap. 1
§,


res. 8 (v, mp)


12. beträffande  utfärdande  av visering i
vissa fall


att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju21 yrkande 2,


res. 9 (v, mp)


13.    beträffande    lagregleringen    av
utfärdande av visering i vissa fall


att riksdagen antar regeringens  förslag till lag om ändring
i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap.
7 a §,


14.     beträffande     återkallelse    av
uppehållstillstånd


att  riksdagen  med  avslag  på   motionerna  1999/2000:Ju18
yrkande  5  och 1999/2000:Ju21 yrkande  3  antar
regeringens  förslag   till  lag  om  ändring  i
utlänningslagen (1989:529)  såvitt  avser 2 kap.
10 §,


res. 10 (v)


res. 11 (mp)


15. beträffande lagregleringen i övrigt av
polissamarbetet


att  riksdagen  antar  regeringens  förslag   till   lag  om
internationellt  polisiärt  samarbete  i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan i det
föregående,


16.   beträffande   övriga   ändringar   i
utlänningslagen


att riksdagen antar regeringens förslag till
lag  om  ändring  i utlänningslagen (1989:529) i
den   mån  det  inte  omfattas   av   utskottets
hemställan i det föregående,


17. beträffande vapenlagen


att riksdagen  med  anledning  av  regeringens förslag antar
utskottets i bilaga 2 intagna förslag  till  lag
om  ändring  i  lagen  (2000:147)  om  ändring i
vapenlagen (1996:67),


18. beträffande lagförslagen i övrigt


att riksdagen antar regeringens förslag till


a) lag om ändring i brottsbalken,


b) lag om ändring i passlagen (1978:302),


c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),


d)   lag   om  ändring  i  lagen  (1982:395)  om
Kustbevakningens    medverkan    vid    polisiär
övervakning,


e)  lag om ändring i lagen (1991:435) med  vissa
bestämmelser  om  internationellt  samarbete  på
brottmålsområdet,


f) lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika,


g) lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),


19. beträffande resurser m.m.


att  riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju904  yrkande  32,
1998/99:
Sk818 yrkandena  2  och 4, 1998/99:Sf607 yrkande
5,        1999/2000:Ju16,        1999/2000:Ju17,
1999/2000:Ju20   yrkande   3,   1999/2000:Ju215,
1999/2000:Ju225 och 1999/2000:Sf616 yrkande 5,


res. 12 (m, kd)


20. beträffande avskaffande av Europol


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:U508 yrkande 12 och
1999/2000:U513 yrkande 10,


res. 13 (mp)


21. beträffande det framtida Europol


att  riksdagen  avslår motionerna 1998/99:U508  yrkande  13,
1999/2000:Ju904   yrkande    1,   1999/2000:U503
yrkande 8 samt 1999/2000:U513 yrkande 11,


res. 14 (m, kd)


res. 15 (v, mp)


22.        beträffande        överstatligt
beslutsfattande


att riksdagen avslår motion 1998/99:U507 yrkande 2,


res. 16 (fp)


23.      beträffande      åtgärder     mot
narkotikabrottslighet


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:So461  yrkande  15,
1999/2000:Ju904  yrkande  5  och  1999/2000:U514
yrkande 13,


res. 17 (m, kd, fp)


24.   beträffande  en  gemensam  europeisk
straffrätt


att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju904 yrkande 4.


res. 18 (kd)








Stockholm den 4 maj 2000




På justitieutskottets vägnar




Gun Hellsvik




I beslutet har deltagit: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),
Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena
Zakariasén (s), Morgan Johansson
(s), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),
Siw Persson (fp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v).


Reservationer
1. Avslag på propositionen såvitt avser
Schengens informationssystem (mom. 1)




Alice Åström (v),  Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Vi  konstaterar  att  Schengens   informationssystem
under  den tid det varit verksamt snabbt  har  vuxit
till ett gigantiskt personregister med tendenser att
bli ett övervakningssystem utan kontroll. Enligt vår
mening är  skyddet  mot  att uppgifterna som finns i
SIS   lämnas   vidare   till   tredje    land   inte
tillfredsställande. Möjligheterna för en registrerad
person  att  söka  rättelse  är små, i synnerhet  om
personen  i  fråga  är  avvisad.  Trots   registrets
omfattning     och     betydelse     finns     ingen
tillfredsställande  kontrollorganisation  och  ingen
demokratisk  insyn.  Lagförslaget angående Schengens
informationssystem kan  enligt vår mening inte anses
tillräckligt underbyggt.


Härtill kommer att de restriktioner  av  vilka data
som  kan  och  får  registreras  i  SIS  inte gäller
informationsutbytet   inom  SIRENE-strukturen.   När
polisen i ett medlemsland  har  gripit en person som
ett annat land registrerat i SIS,  kan polisen i det
land  där gripandet skett begära tilläggsinformation
från det  land som registrerat personen i SIS. Detta
handhavande   av   uppgifter  är  inte  tillräckligt
utrett. De kontakter  som  skall  tas mellan SIRENE-
kontoren  sker  på  mycket  informell grund,  varför
kontrollmöjligheterna    blir   i    det    närmaste
obefintliga. Denna fråga måste  redovisas  i  detalj
innan  riksdagen  kan  ta ställning till regeringens
förslag i denna del.


Vi anser alltså att riksdagen  i  linje med vad som
begärs     i     motionerna    1999/2000:Ju18    och
1999/2000:Ju20  bör  avslå  förslaget  om  Schengens
informationssystem.






Vi anser att utskottets  hemställan  under  moment 1
bort ha följande lydelse:


1. beträffande avslag på propositionen  såvitt
avser Schengens informationssystem


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:Ju18
yrkandena  2 och 8 samt 1999/2000:Ju20 yrkande 1
(delvis) avslår  regeringens förslag till lag om
Schengens informationssystem.




2. Gränsöverskridande övervakning och
förföljande (mom. 3)




Kia Andreasson (mp) anför:




Jag anser att flera problem  är  förknippade med att
tillåta     att     utländska    tjänstemän    utför
gränsöverskridande    övervakning     på     svenskt
territorium.  Jag vill understryka att denna typ  av
åtgärder kan ske över alla slags gränser, vilket får
till följd att det inte bara är tjänstemän från våra
närmaste grannländer  som  är aktuella. Dessutom får
dessa tjänstemän medföra och i nödlägen använda sina
tjänstevapen.  Det  finns  dessutom   en   risk  att
utländska  tjänstemän  orsakar  skador  som  svenska
staten,  i  enlighet med Schengenkonventionen, skall
ersätta.


Detta  är  enligt  min  mening  inte  rimligt,  och
riksdagen bör därför avslå förslaget i denna del.


Det anförda  innebär  att  jag  tillstyrker  motion
1999/2000:Ju21 i denna del. Motionerna 1998/99:U506,
1999/2000:Ju20  och  1999/2000:Ju905  i här aktuella
delar  bör  då  inte  föranleda  någon  åtgärd  från
riksdagens sida.


Jag anser att utskottets hemställan under  moment  3
bort ha följande lydelse:


3.  beträffande gränsöverskridande övervakning
och förföljande


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju21 yrkande 4
och  med   avslag   på  motionerna  1998/99:U506
yrkande  16,  1999/2000:Ju20   yrkande   2   och
1999/2000:Ju905  yrkande  20  som sin mening ger
regeringen   till   känna  vad  som  anförts   i
reservation 2.




3. JO:s och JK:s tillsyn (mom. 6)




Alice  Åström  (v), Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd),  Kia  Andreasson  (mp),  Siw Persson
(fp) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:




Vi noterar att svenska staten är skyldig att ersätta
skador som vållas av utländska tjänstemän som utövar
myndighet här. Mot den bakgrunden framstår  det  som
rimligt  att  JO  och  JK  skall kunna granska deras
tjänsteutövning. Regeringen  bör  ges  i uppdrag att
återkomma  till  riksdagen  med  ett lagförslag  som
tillgodoser det anförda.




Vi anser att utskottets hemställan  under  moment  6
bort ha följande lydelse:


6. beträffande JO:s och JK:s tillsyn


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:Ju21
yrkande  7  och 1999/2000:Ju22 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 3.




4. Schengens informationssystem (mom. 7)




Gun Hellsvik (m),  Ingemar  Vänerlöv  (kd), Anders G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:




Vi  anser att enskilda  personers  rätt  att  begära
granskning  av  uppgifter  om  sig  själva  hos  den
nationella  tillsynsmyndigheten  klart bör framgå av
lagen.  Regeringen bör ges i uppdrag  att  återkomma
till riksdagen  med  ett  lagförslag som tillgodoser
det nu anförda.


Vårt ställningstagande innebär  att  vi tillstyrker
motion   1999/2000:Ju22   i  denna  del.  Motionerna
1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju21  bör  däremot inte
föranleda någon åtgärd från riksdagen.


Vi  anser att utskottets hemställan under  moment  7
bort ha följande lydelse:


7. beträffande Schengens informationssystem


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju22 yrkande 3
och  med  avslag  på  motionerna  1999/2000:Ju18
yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju21  yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 4.




5. Schengens informationssystem (mom. 7)




Alice  Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Vi  anser   att  förslaget  till  lag  om  Schengens
informationssystem   lider   av   flera   allvarliga
brister.   Det   faktum  att  Datainspektionen  blir
nationell tillsynsmyndighet  räcker  inte. Här måste
det i stället till en parlamentarisk kontroll. Detta
är särskilt viktigt eftersom systemet  är omfattande
och  inte  heller uppfyller de krav på rättssäkerhet
som vi anser att man bör ställa på det. Vi anser att
regeringen bör  ges  i uppdrag att verka för att ett
parlamentariskt kontrollorgan inrättas.


En annan brist är att  möjligheterna  till rättelse
kan vara svåra att utnyttja, exempelvis  av  den som
blivit  avvisad.  En  sådan  person blir i praktiken
rättslös eftersom han knappast kan begagna sig av de
möjligheter   till  rättelse  och   granskning   som
konventionen stipulerar.  Även  i  denna  fråga  bör
regeringen ges i uppdrag att verka för en förändring
av  regelverket  som  tillgodoser  den  nu  påpekade
bristen.


Slutligen  anser vi att reglerna om enskildas  rätt
att ta del av  uppgifter  om  sig själva bör vara så
tydliga som möjligt. Detta kräver  att en hänvisning
till personuppgiftslagen tas in i lagen om Schengens
informationssystem. Regeringen bör ges i uppdrag att
återkomma till riksdagen med ett lagförslag.


Det  anförda innebär att vi tillstyrker  motionerna
1999/2000:Ju18  och  1999/2000:Ju21  i  här aktuella
delar.   Motion  1999/2000:Ju22  bör  däremot   inte
föranleda någon åtgärd.


Vi anser att  utskottets  hemställan  under moment 7
bort ha följande lydelse:


7. beträffande Schengens informationssystem


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:Ju18
yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju21  yrkandena
8  och 9 och med avslag på motion 1999/2000:Ju22
yrkande  3  som  sin  mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 5.




6. Straffprocessuella tvångsmedel i
gränskontrollverksamheten (mom. 9)




Gun  Hellsvik  (m),  Anders  G   Högmark  (m),  Maud
Ekendahl  (m),  Jeppe Johnsson (m) och  Siw  Persson
(fp) anför:




Vi anser att det  är  viktigt  att den utredning som
regeringen  aviserar  i  propositionen  kommer  till
stånd så snabbt som möjligt.  Regeringen  bör alltså
ges  i uppdrag att skynda på beredningen av  frågan.
Vi ställer  oss alltså bakom motion 1999/2000:Ju22 i
denna del. Motion  1999/2000:Ju19  bör  däremot inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.




Vi  anser att utskottets hemställan under  moment  9
bort ha följande lydelse:


9.  beträffande straffprocessuella tvångsmedel
i gränskontrollverksamheten


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju22 yrkande 1
och med  avslag på motion 1999/2000:Ju19 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 6.




7. Den inre utlänningskontrollen (mom. 10)




Alice Åström (v),  Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Av propositionen framgår  inte  vilka  kriterier som
kommer  att  gälla för den inre utlänningskontrollen
sedan  Sverige   inträtt   som   operativ  medlem  i
Schengensamarbetet. I avsaknad av  klara  besked  om
detta  finns  det  risk  för en ökad kontroll. Denna
kommer att drabba svenska medborgare med utomnordisk
bakgrund   samt   medborgare   i    länder   utanför
Schengenområdet som har uppehållstillstånd  här. För
dessa  grupper  leder  Schengensamarbetet  inte till
någon fri rörlighet, snarare tvärtom.


Det    nu   anförda   visar   hur   motsägelsefullt
regelverket  kring  Schengen  är.  Vi  anser  att de
kompensatoriska  åtgärderna  fått  en  alltför  stor
tyngd.  Den  frihet  som  det  kan innebära att inte
behöva visa upp sitt pass vid gränskontrollen  väger
inte   upp   långtgående   kontrollåtgärder.  Sådana
åtgärder kan visserligen behövas  för  att motarbeta
internationell  brottslighet,  men  den  frågan  får
bedömas  på  sina egna meriter och får inte  blandas
ihop med frågan  om huruvida gränskontrollerna skall
vara kvar mellan länderna eller inte.


Regeringen bör alltså  i  linje med vad som anförs i
motionerna       1998/99:U508,       1999/2000:Ju18,
1999/2000:Ju233 och 1999/2000:U513 ges i uppdrag att
verka  för  en förändring av Schengenregelverket  på
detta område.  Vidare bör klarare regler för hur den
inre  utlänningskontrollen  skall  gå  till  arbetas
fram. Det  bör  ankomma  på regeringen att återkomma
till riksdagen med ett lagförslag.








Vi anser att utskottets hemställan  under  moment 10
bort ha följande lydelse:


10. beträffande den inre utlänningskontrollen


att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U508 yrkande
11,  1999/2000:Ju18  yrkande  1, 1999/2000:Ju233
och 1999/2000:U513 yrkande 9 som  sin mening ger
regeringen   till   känna  vad  som  anförts   i
reservation 7.




8. Avvisning av personer på spärrlista
(mom. 11)




Alice Åström (v), Kia Andreasson  (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Vi anser att det finns en risk att  prövningen av om
avvisning  skall ske i alltför hög grad  kommer  att
utgå från det  faktum att utlänningen finns upptagen
på spärrlista. Regleringen i utlänningslagen behöver
alltså förtydligas i denna del.


För det första  måste  det  göras klart att svenska
myndigheter skall pröva frågan  självständigt enligt
svensk rätt.


För  det  andra  bör  det framgå av  lagtexten  att
hänsyn vid bedömningen skall  tas  till  om personen
genom  barn,  familj  eller  i  övrigt  har särskild
anknytning till Sverige.


Uttalandena   i   propositionen   ger   visserligen
myndigheterna vägledning i dessa frågor. På sikt bör
dock  det  anförda  framgå  av  lagtexten.  Det  bör
ankomma  på  regeringen att återkomma till riksdagen
med  ett  lagförslag.   I   avvaktan  på  detta  får
riksdagen anta regeringens förslag i denna del.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment 11
bort ha följande lydelse:


11.  beträffande  avvisning  av  personer   på
spärrlista


att riksdagen


dels  antar  regeringens  förslag  till  lag  om
ändring   i  utlänningslagen  (1989:529)  såvitt
avser 4 kap. 1 §,


dels med anledning  av motionerna 1999/2000:Ju18
yrkandena 3 och 4 samt  1999/2000:Ju21 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 8.




9. Utfärdande av visering i vissa fall
(mom. 12)




Alice Åström (v), Kia Andreasson  (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Vi  noterar  att  den valda lösningen  i  denna  del
innebär  att  myndighetsutövning   överlämnas   till
utländska  organ. Detta kan vi inte ställa oss bakom
eftersom det  innebär  att möjligheterna att föra en
självständig   politik   på    området    begränsas.
Regeringens förslag i denna del bör alltså avslås.




Vi  anser att utskottets hemställan under moment  12
bort ha följande lydelse:


12. beträffande utfärdande av visering i vissa
fall


att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju21 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 9.




10. Återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 14)




Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:




Eftersom  Sverige  inte  är  skyldigt  att återkalla
uppehållstillstånd  om  en  utlänning förts  upp  på
spärrlista  i  ett  annat Schengenland  finns  inget
behov av lagändring.  Nu  gällande  regler får anses
tillräckliga. Regeringens förslag bör alltså avslås.


Det  anförda  innebär  att  vi  tillstyrker  motion
1999/2000:Ju18  i  denna del. Motion  1999/2000:Ju21
bör då inte föranleda någon åtgärd.


Vi anser att utskottets  hemställan  under moment 14
bort ha följande lydelse:


14.      beträffande      återkallelse      av
uppehållstillstånd


att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju18  yrkande 5
och  med avslag på motion 1999/2000:Ju21 yrkande
3 avslår regeringens förslag till lag om ändring
i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser
2 kap. 10 §.




11. Återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 14)




Kia Andreasson (mp) anför:




Jag  anser  att  det  är  oacceptabelt  att  svenska
myndigheter     vid    prövningen    av    om    ett
uppehållstillstånd  skall  återkallas  skall  behöva
beakta andra länders intressen.


Vidare måste det av författningstexten uttryckligen
framgå att det inte föreligger någon skyldighet  att
återkalla ett uppehållstillstånd.


Slutligen   bör   det   vara  tydligt  att  svenska
myndigheter skall göra en självständig bedömning.


Regeringens lagförslag behöver  arbetas  om i dessa
avseenden.  I  avvaktan på att så sker får riksdagen
anta regeringens förslag.


Vad  jag  nu anfört  innebär  att  jag  tillstyrker
motion  1999/2000:Ju21.  Motion  1999/2000:Ju18  bör
alltså inte föranleda någon åtgärd.


Jag anser  att utskottets hemställan under moment 14
bort ha följande lydelse:


14.      beträffande      återkallelse      av
uppehållstillstånd


att riksdagen  med  avslag  på motion 1999/2000:Ju18 yrkande 5
och   med  anledning  av  motion  1999/2000:Ju21
yrkande 3


dels  antar  regeringens  förslag  till  lag  om
ändring   i  utlänningslagen  (1989:529)  såvitt
avser 2 kap. 10§,


dels som sin  mening  ger  regeringen till känna
vad som anförts i reservation 11.




12. Resurser m.m. (mom. 19)




Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv  (kd),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:




Vi konstaterar att polisen kommer  att  bli  tvungen
att  avsätta betydande resurser för att uppfylla  de
åtaganden     som     Sveriges    anslutning    till
Schengensamarbetet för med sig. Exempelvis måste ett
stort antal anställda inom  polisen  avdelas för att
kontrollera pass. I sammanhanget vill  vi  framhålla
att  redan  den  gränskontroll  som  sker i dag inte
fullt ut svarar mot de krav som bör ställas på den.


De krav som Schengensamarbetet för med  sig blir än
svårare att hantera eftersom läget inom den  svenska
polisen   under   de  senaste  åren  blivit  alltmer
prekärt.   Det  råder   brist   på   poliser   sedan
utbildningen  legat  nere  under  flera  år. Härtill
kommer en allmänt sett kärv ekonomisk situation.


Hittills  har det inte presenterats något  underlag
för  hur  stora   resurser  som  frigjorts  som  ett
resultat    av   myndighetssamverkan    mellan    de
myndigheter som berörs av gränskontrollverksamheten.


Slutsatsen av  det anförda kan inte gärna bli annan
än att det måste tillföras mer resurser till polisen
för  att  Sverige  skall   kunna   leva   upp   till
Schengenkonventionens  krav på kontroll vid de yttre
gränserna. Med sådana ytterligare  medel  skulle det
också  vara möjligt att göra särskilda satsningar  i
de   områden   där   gränskontrollverksamheten   kan
förväntas  kräva extra stora insatser. Här tänker vi
bl.a. på Gotland  och  de  flygplatser  som  har  en
omfattande   internationell  trafik.  De  medel  som
föreslås tillförda  i  vårpropositionen framstår som
otillräckliga.


Det  bör  ankomma  på  regeringen  att  beakta  det
anförda i budgetarbetet.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment 19
bort ha följande lydelse:


19. beträffande resurser m.m.


att  riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju17  och  med
anledning  av  motionerna  1998/99:Ju904 yrkande
32,   1998/99:Sk818   yrkandena    2    och   4,
1998/99:Sf607    yrkande    5,   1999/2000:Ju16,
1999/2000:
Ju20 yrkande 3, 1999/2000:Ju215, 1999/2000:Ju225
och 1999/2000:
Sf616 yrkande 5, som sin mening  ger  regeringen
till känna vad som anförts i reservation 12.




13. Avskaffande av Europol (mom. 20)




Kia Andreasson (mp) anför:




Jag anser att Sverige aldrig skulle ha engagerat sig
i  Europolsamarbetet,  vilket,  enligt  min  mening,
öppnar  bl.a.  för en registerhantering som inte  är
acceptabel i ett demokratiskt samhälle.


Regeringen bör  ges  i  uppdrag  att  verka för att
Europol avskaffas.


Jag anser att utskottets hemställan under  moment 20
bort ha följande lydelse:


20. beträffande avskaffande av Europol


att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U508 yrkande
12 och 1999/2000:U513 yrkande 10 som sin  mening
ger  regeringen  till  känna  vad  som anförts i
reservation 13.




14. Det framtida Europol (mom. 21)




Gun  Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:




Vi   anser   att  det  behövs  ett  väl   fungerande
polissamarbete    för    att   den   internationella
brottsligheten skall kunna  hejdas.  Det  är  därför
viktigt  att Europol byggs ut och utvecklas till  en
effektiv  enhet  för  gemensam  bekämpning  av  grov
internationell   kriminalitet.  Europolpersonal  bör
kunna  medverka i vissa  operativa  insatser,  t.ex.
utrednings-    och    spaningsarbete    mot    grov,
gränsöverskridande brottslighet.


Befogenheterna   för   Europol   måste   vara   väl
definierade   och   beakta   medborgarnas   krav  på
integritetsskydd. En annan utgångspunkt bör här vara
att  endast sådana uppgifter som behöver utföras  på
europeisk   nivå   skall   utföras  inom  EU:s  ram.
Verksamheten  inom  Europol  bör  också  underkastas
demokratisk kontroll. Detta är  särskilt  viktigt om
Europols verksamhetsområde utvidgas.


Regeringen  bör  få  i  uppdrag  att  verka för  en
utvidgning av Europol i den här angivna riktningen.


Vi  tillstyrker  alltså  motionerna 1999/2000:Ju904
och   1999/2000:U503  i  dessa   delar.   Motionerna
1998/99:U508 och 1999/2000:U513 i här aktuella delar
bör inte  föranleda  någon  åtgärd  från  riksdagens
sida.


Vi  anser att utskottets hemställan under moment  21
bort ha följande lydelse:


21. beträffande det framtida Europol


att  riksdagen  med  anledning  av  motionerna 1999/2000:Ju904
yrkande 1 och 1999/2000:U503 yrkande  8 samt med
avslag på motionerna 1998/99:U508 yrkande 13 och
1999/2000:U513  yrkande  11  som sin mening  ger
regeringen   till  känna  vad  som   anförts   i
reservation 14.




15. Det framtida Europol (mom. 21)




Alice Åström (v),  Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik
Sjöstrand (v) anför:




Vi anser att Sverige  bör verka för att det inrättas
ett  särskilt  kontrollorgan   med   parlamentariska
inslag.  Här bör en utgångspunkt vara att  alla  som
förekommer  i Europols register skall ha rätt att ta
del av uppgifter  om  sig  själva utan att det finns
några begränsningar.


Det   bör   ankomma  på  regeringen   att   i   det
internationella   arbetet  driva  den  linje  vi  nu
förordat.


Vi   tillstyrker   motionerna    1998/99:U508   och
1999/2000:U513  i  här  aktuella  delar.  Motionerna
1999/2000:Ju904 och 1999/2000:U503  bör däremot inte
föranleda någon åtgärd.


Vi anser att utskottets hemställan under  moment  21
bort ha följande lydelse:


21. beträffande det framtida Europol




att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:U508 yrkande 13 och 1999/2000:U513
yrkande 11 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Ju904 yrkande 1 och
1999/2000:U503 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
reservation 15.












16. Överstatligt beslutsfattande (mom. 22)




Siw Persson (fp) anför:




Jag anser att det mellanstatliga samarbetet i tredje
pelaren  inte  är  tillräckligt  effektivt  när  det
gäller    bekämpningen    av   den   internationella
brottsligheten.   Ett   sätt   att   åstadkomma   en
förbättring vore att föra över dessa frågor till det
gemensamma beslutsfattandet i första pelaren.


Regeringen  bör  ges i uppdrag att  beakta  det  nu
anförda i det internationella arbetet.


Jag anser att utskottets  hemställan under moment 22
bort ha följande lydelse:


22. beträffande överstatligt beslutsfattande


att riksdagen med anledning  av  motion 1998/99:U507 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 16.




17. Åtgärder mot narkotikabrottslighet
(mom. 23)




Gun  Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:




Vi  anser  att kampen inom EU mot  narkotikan  måste
intensifieras.  Ett  sätt  kan  vara  att ge Europol
vidgade befogenheter på detta område. Det är viktigt
att polisen och tullen kan samarbeta effektivt,  och
detta  kräver gemensamma register och insatsstyrkor.
Det krävs  också  samarbete  i fråga om förebyggande
arbete och när det gäller rehabilitering.


Det  anförda innebär att vi tillstyrker  motionerna
1998/99:So461, 1999/2000:Ju904 och 1999/2000:U514.


Regeringen  bör få i uppdrag att beakta det anförda
i det internationella arbetet.


Vi anser att utskottets  hemställan  under moment 23
bort ha följande lydelse:


23.       beträffande       åtgärder       mot
narkotikabrottslighet


att   riksdagen  med  anledning  av  motionerna  1998/99:So461
yrkande   15,   1999/2000:Ju904  yrkande  5  och
1999/2000:U514 yrkande  13  som  sin  mening ger
regeringen   till   känna   vad  som  anförts  i
reservation 17.




18. En gemensam europeisk straffrätt (mom.
24)




Ingemar  Vänerlöv  (kd)  och Ragnwi  Marcelind  (kd)
anför:




Vi anser att även samarbetet  på det straffrättsliga
området   måste   intensifieras.  Den   organiserade
brottsligheten måste  kunna  mötas med regler som är
gemensamma i EU:s medlemsländer.  Den  handlingsplan
som  redan utarbetats i ämnet är här en bra  början.
Även om det är viktigt att EU står enat i kampen mot
den organiserade  brottsligheten  bör  de gemensamma
reglerna utformas som minimiregler. Varje land måste
självt  få  bestämma om de egna reglerna skall  vara
strängare.


Vi  anser  att   vissa   brott  förtjänar  särskild
uppmärksamhet inom ramen för  ett  sådant arbete som
vi  nu  förordat.  Här  tänker  vi  bl.a.   på   den
motbjudande   sexhandeln   med   kvinnor  och  barn.
Straffen i flera av medlemsländerna  är alldeles för
låga  vid  sådana  brott.  Vidare måste straffrätten
anpassas  till  den  tekniska  utvecklingen  så  att
pedofiler    kan    lagföras    när    de    sprider
barnpornografiskt   material.  Slutligen  måste  den
särskilda typ av brottslighet som har sin grogrund i
storstädernas anonyma  tillvaro  motverkas.  I denna
del  handlar  det  inte så mycket om straffrättsliga
åtgärder som om förebyggande åtgärder på det sociala
planet.


Det  bör ankomma på  regeringen  att  driva  de  nu
beskrivna frågorna i det internationella samarbetet.


Vi anser  att  utskottets hemställan under moment 24
bort ha följande lydelse:


24.   beträffande    en   gemensam   europeisk
straffrätt


att riksdagen med anledning  av motion 1999/2000:Ju904 yrkande
4 som sin mening ger regeringen  till  känna vad
som anförts i reservation 18.


Särskilda yttranden




1. Gränsöverskridande övervakning och
förföljande (mom. 3)




Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:




Vi  noterar att det europeiska samarbetet går  i  en
riktning  som  innebär  att det operativa samarbetet
byggs ut. Som vi ser det kunde gränserna för vad som
får äga rum många gånger  vara klarare. Eftersom den
nu  föreslagna  lagen  om internationellt  polisiärt
samarbete  emellertid  innehåller   regler   som   i
praktiken   innebär   att  svensk  polis  avgör  när
utländsk polis skall få  utöva  myndighet här har vi
valt att stödja regeringens förslag.




2. Lagen om Schengens informationssystem
(mom. 8)




Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:




Som framgår av reservation 5 är vi i flera avseenden
kritiska  mot  förslaget om SIS. Vi  har  emellertid
valt att inte reservera  oss  även i fråga om själva
lagregleringen.




3. Avskaffande av Europol (mom. 20)




Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:




Vi var kritiska när förslaget om Sveriges deltagande
i Europolsamarbetet behandlades  i  riksdagen hösten
1997. När nu samarbetet väl är en realitet  anser vi
att  det  bör vidtas åtgärder för att förbättra  den
demokratiska  kontrollen.  Här handlar det främst om
att se till att organisationen  ställs  under  någon
form  av parlamentarisk kontroll. Vi har alltså valt
att inte ställa oss bakom önskemålen om att avskaffa
Europol.




Regeringens lagförslag




Utskottets lagförslag


Förslag  till  lag om ändring i lagen (2000:147) om
ändring i vapenlagen (1996:67)


Härigenom föreskrivs  att  11  kap.  1 § vapenlagen
(1996:67)  i  stället för dess lydelse enligt  lagen
(2000:147) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.


-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
------------------------------------------------------
11 kap.
------------------------------------------------------
1  §
------------------------------------------------------
Regeringen får meddela föreskrifter om att


a) denna lag  eller vissa föreskrifter i lagen skall
tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som
anges i 1 kap. 2  och  3 §§, om föremålen är särskilt
ägnade att användas vid  brott  mot någons liv, hälsa
eller personliga säkerhet,


b) anslagsenergin  eller  utgångshastigheten  hos en
projektil  från  ett  skjutvapen skall understiga ett
visst  värde  för  att  vapnet   skall   anses   vara
effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,


c)  bestämmelserna  om  tillstånd  i 2 kap. 1 § inte
skall  gälla innehav av skjutvapen som  lämnats  över
från staten till


- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det
militära     försvaret,    räddningstjänsten    eller
polisväsendet,


-   den   som   för   statens   räkning   tillverkar
krigsmateriel, eller


- frivilliga försvarsorganisationer,
-----------------------------------------------------
d) tillstånd skall krävas   d) tillstånd       skall
för     överföring     av  krävas  för överföring av
skjutvapen          eller  skjutvapen          eller
ammunition  från  Sverige  ammunition  från  Sverige
till ett annat land; och   till ett annat land,
-----------------------------------------------------
e) den som avser att föra   e) den   som  avser  att
ut  ett  skjutvapen  från  föra  ut  ett  skjutvapen
Sverige  eller  lånar  ut  från  Sverige eller lånar
ett skjutvapen till någon  ut  ett  skjutvapen  till
som  är fast bosatt i ett  någon  som är fast bosatt
annat land och inte skall  i ett annat land och inte
använda  vapnet  endast i  skall    använda   vapnet
Sverige,   skall   anmäla  endast  i  Sverige, skall
detta                till  anmäla     detta     till
polismyndigheten.          polismyndigheten,  och om
att
-----------------------------------------------------
f)  denna lag inte skall
gälla    i    fråga    om
skjutvapen och ammunition
som en företrädare för en
annan   stats   myndighet
medför   vid   tillfällig
tjänstgöring i Sverige.
-----------------------------------------------------






Konstitutionsutskottets yttrande


1999/2000:KU4y




Polissamarbete m.m. med anledning av
Sveriges anslutning till Schengen




Till justitieutskottet




Justitieutskottet har den 14 mars 2000 beslutat  att
bereda  konstitutionsutskottet  tillfälle  att  avge
yttrande      över      proposition     1999/2000:64
Polissamarbete  m.m.  med  anledning   av   Sveriges
anslutning  till Schengen jämte de med anledning  av
propositionen väckta motionerna.


I  propositionen   föreslås   bl.a.   en   lag   om
internationellt   polisiärt  samarbete,  en  lag  om
Schengens informationssystem (SIS) samt i anslutning
till   det  en  ny  bestämmelse   i   sekretesslagen
(1980:100)    och    ändringar    i   polisdatalagen
(1998:622).


Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till
förslagen   i  de  delar  de  berörs  av  motionerna
1999/2000:Ju18  yrkandena  2 och 6-8, 1999/2000:Ju21
yrkandena 7-9 och 1999/2000:Ju22 yrkandena 2 och 3.


Utskottet




Propositionen




Schengensamarbetets bakgrund




Den  fria  rörligheten  för  personer   är   en   av
grundstenarna   i   EG:s   regelverk  för  den  inre
marknaden, tillsammans med den  fria rörligheten för
varor,  tjänster och kapital. Den  fria  rörligheten
för personer har i huvudsak förverkligats vad gäller
den gemensamma arbetsmarknaden, fri etableringsrätt,
erkännande   av   utbildningar   m.m.   Däremot  har
kontrollen av personer vid gränserna inte avskaffats
och EU har således ännu inte blivit "ett område utan
gränser",  med fri rörlighet för personer.  I  syfte
att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten
för  personer   ingick   Frankrike,   Tyskland   och
Beneluxstaterna  1985  ett  avtal  om att successivt
avveckla   personkontrollerna   vid   de  gemensamma
gränserna   och  att  utveckla  det  polisiära   och
rättsliga  samarbetet   mellan  staterna,  det  s.k.
Schengenavtalet.


År   1990  undertecknades  tillämpningskonventionen
till Schengenavtalet,  med bestämmelser om praktiska
åtgärder   för   att   genomföra   avvecklingen   av
gränskontrollerna vid de  inre gränserna samt övriga
samarbetsåtgärder.        Det        är        denna
tillämpningskonvention  som innehåller de viktigaste
reglerna  för samarbetet.  I  december  1996  ingick
Sverige, Finland  och  Danmark  avtal om att ansluta
sig till Schengensamarbetet. Island  och  Norge, som
inte är medlemmar i EU och därför formellt  inte kan
ansluta  sig till Schengenregelverket fullt ut,  har
träffat ett  särskilt samarbetsavtal för att anknyta
sig till Schengensamarbetet.




Schengensamarbetets grundtankar




Schengensamarbetet    kan    sägas   innefatta   två
grundtankar,   som   är  starkt  sammanlänkade   med
varandra. Det första är  den  fria  rörligheten  för
personer,  i  den  betydelsen att personkontrollerna
vid nationsgränserna  mellan  Schengenstater  - inre
gräns  -  skall  upphöra. Den andra grundtanken, som
delvis aktualiseras  av  den  fria  rörligheten  för
personer,   är   att   kampen   skall   stärkas  mot
internationell kriminalitet och mot sådan invandring
som är illegal.


För att den fria rörligheten för personer  inte som
en  oönskad  bieffekt  skall bli till hjälp för  den
internationella      brottsligheten       innefattar
Schengensamarbetet     ett    antal    olika    s.k.
kompensatoriska   åtgärder    i    form   av   yttre
gränskontroll    samt    polisiärt   och   rättsligt
samarbete.  Ett hjälpmedel  i  dessa  sammanhang  är
dataregistret Schengens informationssystem, SIS.


Schengenkonventionens         bestämmelser        om
polissamarbetet  är inriktat på  att  förebygga  och
utreda brott och avser  såväl informationsutbyte som
operativ      samverkan.     När     det      gäller
informationsutbyte  sägs  i  propositionen  att  det
vardagliga    bilaterala    informationsutbyte   som
förutses i Schengenkonventionen utgår från att varje
stat skall handla inom ramen för sin gällande rätt.




Polisiärt samarbete inom Schengen




Propositionen




Regeringen föreslår att en särskild  lag  införs som
reglerar   det   gränsöverskridande   samarbetet   i
polisiära frågor, lagen om internationellt polisiärt
samarbete.   Den  föreslagna  lagen  reglerar   dels
samarbete med stater som deltar i Schengensamarbetet
och  medlemsstater   i  EU  som  ansluter  sig  till
Schengen,       dels      annat      internationellt
konventionsbaserat polissamarbete.


I den nya lagen  anges  under vilka förutsättningar
gränsöverskridande      övervakning       respektive
förföljande får äga rum, nämligen huvudsakligen:


·  gränsöverskridande   övervakning  om  det  i   en
Schengenstat   pågår  en   förundersökning   e.d.
avseende brott som  kan  föranleda utlämning, som
huvudregel efter samtycke  från svensk myndighet.
Övervakningen skall genast upphöra  om  en svensk
myndighet  begär  det eller om samtycke inte  har
lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet,
·
·  gränsöverskridande  förföljande  om en person har
upptäckts på bar gärning med att begå  brott  som
kan  föranleda  utlämning  eller  om någon som är
häktad  eller  avtjänar frihetsstraff  har  rymt,
allt under förutsättning  att  förföljandet  sker
över  landgräns  och  som  huvudregel  att svensk
myndighet har lämnat samtycke. Förföljandet skall
genast upphöra om en svensk myndighet begär  det,
samt
·
·  förföljande   över   Öresundsförbindelsen  om  en
person har upptäckts på  bar gärning med att begå
ett brott som hör under allmänt  åtal  i  Sverige
och    Danmark,    avvikit   från   varje   slags
frihetsberövande på grund av brott, eller avvikit
från annat frihetsberövande  i  den mån utlämning
för  verkställighet  av  beslut  om  vård   eller
behandling kan komma i fråga.
·


I  den  föreslagna  lagen  införs en bestämmelse som
anger att de utländska tjänstemännen är skyldiga att
följa   svensk   lag  och  annan  författning   samt
instruktioner    som     meddelas     av     svenska
polismyndigheter, liksom att alltid kunna styrka sin
behörighet  och  identitet samt att det är förbjudet
för de utländska tjänstemännen  att beträda bostäder
eller   andra   platser   som  inte  är  öppna   för
allmänheten, eller använda  tjänstevapen  annat än i
nödvärn.


Enligt    Schengenkonventionen    skall   utländska
tjänstemän vara likställda med svenska  poliser  när
det  gäller  straffrättsligt  skydd  och ansvar samt
skadestånd.   Brottsbalkens  regler  om  tjänstemäns
straffrättsliga   skydd   och   ansvar  görs  därför
tillämpliga    på    utländska   tjänstemän    genom
hänvisningar i den nya lagen.


Sverige    har    genom   sin    anslutning    till
Schengenkonventionen   och   i   det   svensk-danska
polissamarbetsavtalet åtagit sig att ersätta den som
här  i landet vållats skada av utländska  tjänstemän
som   utför   gränsöverskridande   förföljande   och
övervakning.    Ersättning    skall   utgå   i   den
utsträckning skadan skulle ersättas  om  den vållats
av en svensk polisman. En regel om skadeståndsansvar
för  den  svenska  staten  föreslås  därför i lagen.
Samtidigt skall skador som har åsamkats  av  svenska
tjänstemän  i  utlandet  ersättas  av  den  stat där
övervakningen eller förföljandet sker.


Schengenkonventionens      bestämmelser     om
gränsöverskridande   övervakning   och   förföljande
innebär att Schengenstaterna har åtagit sig att låta
tjänstemän från andra Schengenstater utöva myndighet
på  sitt  territorium. Då tjänstemän från  en  annan
Schengenstat  utövar  myndighet  i  Sverige  är  det
således   enligt   regeringen   det   andra  landets
myndighet    som    utövas    här.    De   utländska
tjänstemännens befogenheter när de befinner  sig  på
svenskt territorium begränsas dock av bestämmelserna
i   den   nu  föreslagna  lagen  om  internationellt
polisiärt samarbete. De utländska tjänstemännen står
- på samma  sätt  som  svenska  polismän  som utövar
svensk   myndighet   i   en  annan  Schengenstat  är
underkastade JK:s och JO:s  tillsyn  - under tillsyn
av myndigheterna i sina respektive hemländer  när de
befinner  sig  i  Sverige.  Lagen om internationellt
polisiärt  samarbete  bör därför  enligt  regeringen
inte föranleda några ändringar  i  reglerna  om JK:s
och JO:s tillsyn.




Motionerna




I motion 1999/2000:Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
hemställs   att   riksdagen   som   sin  mening  ger
regeringen till känna vad i motionen  anförts om att
utländska tjänstemäns myndighetsutövning  skall vara
underställd  JO:s  och  JK:s  tillsyn  (yrkande  7).
Gränsöverskridande  övervakning föreslås  kunna  ske
vid överskridande av  alla  typer  av  gränser, till
skillnad  från  gränsöverskridande  förföljande  som
bara  får  ske  över  landgräns.  Detta innebär  att
polismän och i vissa fall tulltjänstemän  från  alla
Schengenstater  kan  utöva övervakning här i landet.
De utländska tjänstemännen  får  även  medföra  sina
tjänstevapen  eftersom Sverige inte ställt upp några
förbud  mot medförande  av  dessa.  Dessutom  kommer
brottsbalkens  regler om tjänstemäns straffrättsliga
skydd och ansvar  att göras tillämpliga på utländska
tjänstemän. Skadeståndsskyldighet  som har uppkommit
till följd av utländska tjänstemäns  handlande skall
också ersättas av Sverige. Om svenska  staten  skall
ha   skadeståndsskyldighet   för   dessa   utländska
tjänstemän borde staten rimligen ha en möjlighet att
ställa deras myndighetsutövning under JO:s och  JK:s
tillsyn.


I  motion  1999/2000:Ju22  av Siw Persson och Johan
Pehrson  (fp)  hemställs att riksdagen  beslutar  om
sådan  ändring  i   lagarna   med   instruktion  för
Riksdagens  ombudsmän (JO) och Justitiekanslern  att
enskilda utländska  tjänstemän,  som  omfattas av de
svenska reglerna om straffrättsligt ansvar  för  fel
och  försummelser  som  begåtts i myndighetsutövning
här i Sverige, skall stå under JO:s och JK:s tillsyn
och      åtalsrätt      (yrkande     2).      Enligt
Schengenkonventionen   skall   de   tjänstemän   som
befinner sig på en annan  stats  territorium för att
genomföra   gränsöverskridande   övervakning   eller
förföljande      likställas      med      mottagande
statstjänstemän om de begår brott eller utsätts  för
brott. Regeringen synes enligt motionärerna anse det
tillräckligt  att  utländska  tjänstemän  står under
tillsyn   av   myndigheterna   i   sina   respektive
hemländer.  Enligt  motionärerna  bör  de  utländska
tjänstemännen omfattas av JK:s och JO:s tillsyn  och
åtalsrätt.    Även    om    den   gränsöverskridande
övervakningen och förföljandet  innebär att en annan
stat   utövar   myndighet  här  i  Sverige   innebär
konventionen att  de  enskilda  tjänstemännen  skall
omfattas  av  de svenska reglerna om straffrättsligt
ansvar  för  fel  och  försummelser  som  begåtts  i
myndighetsutövning  här  i  Sverige. Att särbehandla
utländska  tjänstemän  på  detta   sätt  torde  inte
överensstämma  med allmänt rättsmedvetande.  Lagarna
med instruktion  för  Riksdagens  ombudsmän (JO) och
Justitiekanslern     bör     enligt     motionärerna
kompletteras på denna punkt.




Konstitutionsutskottets bedömning




Schengenkonventionens         bestämmelser        om
gränsöverskridande   övervakning   och   förföljande
innebär att Schengenstaterna har åtagit sig att låta
tjänstemän från andra Schengenstater utöva myndighet
på sitt territorium. Då  tjänstemän  från  en  annan
Schengenstat  utövar  myndighet  i  Sverige  är  det
enligt  regeringen  det  andra landets myndighet som
utövas här. Både vid gränsöverskridande  övervakning
och  vid  gränsöverskridande  förföljande  har   den
mottagande  staten  alltid  rätt  att  när som helst
beordra att ågärden på dess territorium avbryts. Den
har  även  rätt  att  meddela instruktioner  som  de
övervakande  eller förföljande  tjänstemännen  skall
lyda. De utländska  tjänstemännens  befogenheter när
de befinner sig på svenskt territorium  begränsas av
bestämmelserna    i    den   föreslagna   lagen   om
internationellt polisiärt  samarbete.  De  utländska
tjänstemännen står under tillsyn av myndigheterna  i
sina  respektive  hemländer  när  de  befinner sig i
Sverige. Enligt regeringen bör därför den föreslagna
lagen  om  internationellt samarbete inte  föranleda
några ändringar i reglerna om JK:s och JO:s tillsyn.
Utskottet som delar denna bedömning avstyrker därför
motionerna    1999/2000:Ju21     yrkande    7    och
1999/2000:Ju22 yrkande 2.




Schengens informationssystem




Propositionen




Schengens informationssystem (SIS) är ett datasystem
som    är    uppbyggt   som   ett   spanings-    och
efterlysningshjälpmedel.  SIS skall bestå av dels en
nationell enhet (s.k. N.SIS),  som är ett nationellt
register, för varje Schengenstat,  dels  en  central
teknisk  stödfunktion  (s.k.  C.SIS).  Med  hjälp av
C.SIS kommer varje Schengenstats nationella register
att   innehålla   uppgifter  som  är  identiska  med
uppgifterna   i   de  andra   staternas   nationella
register.  Varje Schengenstat  använder  sedan  sitt
nationella   register    för    de   sökningar   som
Schengenkonventionen reglerar.


SIS utgör ett medel för att genomföra  många  av de
kompensatoriska  åtgärder  som  Schengenkonventionen
förutsätter  och  ett  medel  för  att  i  praktiken
underlätta     det    internationella    samarbetet,
exempelvis vad gäller  ömsesidig  rättslig hjälp och
utlämning.  I  SIS  kan varje Schengenstat  föra  in
uppgifter om personer,  fordon  eller föremål som är
efterlysta  eller på annat sätt eftersökta,  med  en
begäran om att  någon  särskild  åtgärd  som anges i
Schengenkonventionen  skall  vidtas  med personen  i
fråga   om   han   eller   hon  påträffas,  vid   en
gränskontroll eller inom ett  Schengenland. En sådan
begäran kallas i Schengenkonventionen  för  rapport,
och   den   begärande   staten  rapporterande  stat.
Schengenkonventionens  bestämmelser  reglerar  vilka
åtgärder man kan begära  genom  SIS. Däremot ålägger
den inte medlemsstaterna att utföra  sådana åtgärder
åt  varandra. Vilka åtgärder som får utföras  avgörs
enligt  varje  Schengenstats  nationella  rätt.  Här
följer åtgärder som får begäras i SIS.


En  efterlysning  med begäran om att den efterlysta
personen  skall  tas  i  förvar  för  utlämning  får
registreras   i  SIS.  I  SIS-registret   finns   en
spärrlista  över   personer  som  den  rapporterande
staten  begär  skall  nekas   tillträde  till  eller
uppehållstillstånd inom Schengenområdet.  Det  finns
möjlighet att begära uppgifter om uppehållsort eller
hemvist beträffande försvunna personer samt vittnen,
åtalade    som    ålagts   att   infinna   sig   vid
domstolsförhandling  eller  personer som skall dömas
till påföljd för brott eller  inställa  sig  för att
avtjäna ett frihetsstraff. Det är möjligt att begära
tillfälligt  omhändertagande av en person med hänsyn
till dennes eller  annans  säkerhet.  En  begäran om
dold  övervakning  och särskild kontroll av personer
och   fordon   får   göras   under   vissa   angivna
omständigheter i syfte  att bekämpa brottslighet och
förebygga  hot  mot den allmänna  säkerheten,  eller
avvärja fara för  statens  inre  och yttre säkerhet.
Fordon eller föremål som får efterlysas  med begäran
om  att  de  skall tas i beslag eller kunna användas
som  bevismaterial   i   rättegång  i  brottmål  får
registreras i SIS.


SIRENE-kontoren  (förkortning   för   Supplementary
Information Requested at the National Entry)  är den
myndighet i varje Schengenstat som har huvudansvaret
för  det  nationella  SIS-registret.  Det är SIRENE-
kontoret  som registrerar statens rapporter  i  SIS.
Varje  Schengenstats  SIRENE-kontor  är  vidare  den
statens  enda  kontaktpunkt  vad  gäller SIS. När en
polis, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman
vid sökning i SIS i samband med en  kontroll  finner
att   det  finns  en  framställning  beträffande  en
person,  ett  fordon  eller  ett  föremål  skall den
rapporterande  staten i regel underrättas om  detta.
Det   kan   också   förekomma   att   handläggningen
förutsätter    att    kompletterande    upplysningar
översänds  till  den  anmodade   staten.   Det   kan
exempelvis  röra  sig  om fotografier, fingeravtryck
och   annan  information  som   faller   under   det
informationsutbyte  inom det polisiära samarbete som
får  ske.  Vid sådana kompletterande  underrättelser
m.m. tas kontakterna  direkt  mellan de s.k. SIRENE-
kontoren i de två berörda staterna  via  telefax, e-
post  eller annat kommunikationsmedel; informationen
förmedlas alltså inte via SIS.


Nationell  rätt styr registreringen i SIS på så sätt
att en rapport  får  registreras  endast  om  det är
förenligt  med  nationell  rätt  i den rapporterande
staten.  Den  rapporterande Schengenstaten  ansvarar
för uppgiftens riktighet och aktualitet samt för att
den lagligen kan  registreras.  Också när det gäller
verkställighet  av en begärd åtgärd  styr  nationell
rätt. En rapport i SIS utgör inte någon självständig
grund för att utföra  en åtgärd som begärs. En sådan
åtgärd får verkställas  endast  om  det är förenligt
med nationell rätt i den Schengenstat  där personen,
fordonet  eller  föremålet  påträffas.  Om  en  stat
bedömer   att   en  begäran  om  förvarstagande  för
utlämning, begäran  om omhändertagande eller uppgift
om  vistelseort  eller   hemlig   övervakning  eller
särskild kontroll är oförenlig med  dess  nationella
rätt   kan  den  låta  rapporten  i  det  nationella
registret  åtföljas  av  ett  påpekande  om  att det
begärda  förfarandet inte kommer att verkställas  på
dess territorium.  Staten har dessutom möjlighet att
i sitt nationella register låta en rapport följas av
ett förbud mot verkställighet.




Regeringen föreslår  i  propositionen att behandling
av personuppgifter i det svenska SIS-registret skall
regleras  i  en  särskild lag,  lagen  om  Schengens
informationssystem.  Rikspolisstyrelsen  skall  vara
personuppgiftsansvarig  för SIS-registret. Registret
är ett hjälpmedel för Schengenstaterna  där  de  kan
registrera   framställningar   om   åtgärder  enligt
Schengenkonventionen.   Registret  skall   innehålla
framställningar  om  vissa  angivna  åtgärder.  Bara
vissa identifieringsuppgifter,  uppgift  om huruvida
den  rapporterade  personen  är  beväpnad eller  kan
befaras    tillgripa    våld    samt   uppgift    om
verkställighetsförbud  får  enligt   den  föreslagna
lagen förekomma i SIS och endast om motsvarande slag
av uppgifter får behandlas enligt den  registrerande
statens  nationella  rätt.  Rikspolisstyrelsen   får
registrera uppgifter i SIS bara om det är nödvändigt
för   de  åtgärder  som  får  begäras,  och  bara  i
angelägenheter som är av vikt.


Åklagarmyndigheter,  polismyndigheter,  Tullverket,
Statens  invandrarverk  och  Kustbevakningen   skall
enligt  regeringen  ges tillgång till uppgifterna  i
det svenska SIS-registret.  Regeringen  skall enligt
lagförslaget bemyndigas att meddela föreskrifter  om
att  myndigheter  som handlägger ärenden om visering
och uppehållstillstånd  skall  ha  tillgång till det
svenska SIS-registret som avser den s.k. spärrlistan
samt  vilka  myndigheter som skall ha  direktåtkomst
till  registret.   I   sekretesslagen  skall  en  ny
bestämmelse införas som  innebär att vissa uppgifter
i  SIS-registret och kompletterande  information  på
SIRENE-kontoret om enskildas personliga förhållanden
omfattas  av  sekretess,  om det inte står klart att
uppgiften  kan  röjas utan att  den  enskilde  eller
någon honom närstående lider men.


Rikspolisstyrelsen  skall  enligt lagförslaget vara
skyldig att rätta uppgifter i  SIS som styrelsen har
registrerat om uppgiften är rättsligt  eller sakligt
fel. Personuppgiftslagens huvudregel när  det gäller
skadestånd görs tillämplig på SIS-förhållanden.  Det
innebär  ett strikt skadeståndsansvar för staten för
skada och  kränkning  av den personliga integriteten
som  en  enskild orsakats  genom  en  behandling  av
personuppgifter  i  strid med lagen.  Ett förbud mot
registrering av känsliga  uppgifter  förs in i lagen
om det svenska SIS-registret. Datainspektionen skall
enligt  regeringen  vara tillsynsmyndighet  för  det
svenska SIS-registret.




Motionerna




I motion 1999/2000:Ju18  av  Alice  Åström m.fl. (v)
hemställs att riksdagen avslår förslaget till lag om
Schengens   informationssystem  (yrkande   2),   att
riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att regeringen
arbetar  för att  möjligheterna  till  rättelse  vid
felaktig registrering  skall förbättras (yrkande 6),
att riksdagen, om yrkande  2  avslås, hos regeringen
begär  förslag  som innebär att ett  parlamentariskt
kontrollorgan för  SIS  skapas  (yrkande  7) och att
riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att regeringen
återkommer   med   redovisning  av  SIRENE-kontorens
funktion (yrkande 8).  Schengens  informationssystem
har  under den tid det varit verksamt  snabbt  vuxit
till ett  gigantiskt  personregister.  I dag finns 1
200 000 personer registrerade. Registret  har  redan
tendenser   att   bli  ett  övervakningssystem  utan
kontroll. Det som oroar  är  bl.a. att SIS inte bara
handlar om personer som begått  eller  är misstänkta
för  brott  utan också om en omfattande registrering
av  förebyggande   natur.   Enligt  motionärerna  är
skyddet  för uppgifterna inom  SIS  mot  att  lämnas
vidare till  tredje  land  inte  tillfredsställande.
Möjligheterna  för  en registrerad person  att  söka
rättelse är små, i synnerhet  om personen i fråga är
avvisad. Trots registrets omfattning  och  betydelse
finns  ingen tillfredsställande kontrollorganisation
och ingen  demokratisk  insyn.  Enligt  motionärerna
borde, förutom den centrala myndigheten för  tillsyn
över  registret, en parlamentarisk organisation  för
insyn och  kontroll  skapas.  Lagförslaget  angående
Schengens informationssystem kan enligt motionärerna
inte     anses    tillräckligt    underbyggt.     De
restriktioner   av   vilka  data  som  kan  och  får
registreras  i SIS gäller  inte  informationsutbytet
inom SIRENE-strukturen.  Med  hjälp  av  SIRENE  kan
polisen i  ett medlemsland, när den gripit en person
som   ett   annat  land  registrerat  i  SIS,  kräva
tilläggsinformation  från  det  land som registrerat
personen i SIS. Detta handhavande  av  uppgifter och
register är inte tillräckligt utredda och  riksdagen
har  inte  fått  tillgång  till den information  som
förslaget  bygger  på. De kontakter  som  skall  tas
mellan  SIRENE-kontoren  sker  på  mycket  informell
grund,  varför   kontrollmöjligheterna  blir  i  det
närmaste  obefintliga.   Denna  fråga  måste  enligt
motionärerna redovisas i detalj  innan riksdagen kan
fatta beslut i frågan.


I  motion  1999/2000:Ju21  av Kia Andreasson  m.fl.
(mp)  hemställs att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till   känna  vad  i motionen anförts om
enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva
i SIS (yrkande 8) och om insyn och  kontroll  i  SIS
(yrkande  9).  När  det gäller enskildas rätt att ta
del av uppgifter om sig själva i SIS skall nationell
rätt gälla enligt Schengenkonventionen.  Det innebär
att       personuppgiftslagens       regler       om
informationsskyldighet   blir  tillämpliga  om  inte
annat  föreskrivs.  Regeringen   föreslår  inte  att
personuppgiftslagens bestämmelser  skall frångås och
anser  därför  att  det  inte behövs något  särskilt
påpekande om detta i den nya  lagen. Detta trots att
Datainspektionen anfört att det bör framgå direkt av
lagen om Schengens informationssystem vad som gäller
i   detta  avseende.  Miljöpartiet   instämmer   med
Datainspektionen. Enligt motionärerna öppnar SIS för
ett  alltför   vidsträckt  flöde  av  uppgifter  och
alltför  omfattande  registrering  av  personer  som
påträffas   centralt   eller   perifert  i  polisens
spaningsregister.  Det finns stora  risker  för  att
oskyldiga personer kommer att drabbas, i och med att
systemet inte uppfyller de krav på rättssäkerhet som
bör ställas i en demokrati.  Insyn  och  kontroll  i
registerföringen  nämns  över  huvud  taget  inte  i
propositionen,  trots att det ur en svensk synvinkel
borde vara särskilt  angeläget  då  det  inte  råder
någon offentlighetsprincip inom Schengensamarbetet.


I  motion  1999/2000:Ju22  av Siw Persson och Johan
Pehrson (fp) hemställs att riksdagen  beslutar om en
sådan     ändring     i     lagen    om    Schengens
informationssystem att enskilda  personers  rätt att
enligt    artikel    114.2    i   konventionen   hos
Datainspektionen   begära   att  myndigheten   skall
granska registrerade uppgifter  om honom eller henne
i  SIS och hur de används lagregleras  (yrkande  3).
Folkpartiet  sympatiserar starkt med grundtankarna i
Schengensamarbetet,  nämligen  den  fria rörligheten
för  medborgarna  och den stärkta gemensamma  kampen
mot internationell  kriminalitet. Samarbetet innebär
enligt konventionen bl.a.  informationsutbyte mellan
Schengenstaterna genom datasystemet SIS. Uppgifterna
i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som har
behörighet   för   gränskontroller    eller    andra
undersökningar  inom landet som verkställs av polis-
och tullmyndigheter.  För  att säkerställa enskildas
rätt att ta del av uppgifter  i  SIS skall enskilda,
enligt  konventionen,  ha  rätt att vända  sig  till
domstol eller annan behörig myndighet för att begära
upplysningar eller för att begära rättelse, radering
eller skadestånd med anledning  av  registrering som
berör  honom  eller henne. Varje Schengenstat  skall
utse  en  nationell  tillsynsmyndighet  till  vilken
enskilda skall  kunna  vända  sig med begäran om att
myndigheten skall granska registrerade  uppgifter om
honom  eller  henne i SIS. När det gäller frågan  om
den enskildas rätt  att hos behörig myndighet begära
kontroll menar regeringen  att  det inte krävs någon
lagreglering.   Folkpartiet  anser  emellertid   att
enskilda personers  rätt  att  begära  granskning av
Datainspektionen måste lagregleras och att  en sådan
bestämmelse  därför  måste  återfinnas  i  lagen  om
Schengens informationssystem. Denna rättighet vinner
också   stöd   av   konventionen  (art.  114.2)  som
stipulerar att "denna rättighet skall regleras i den
nationella lagen".




Konstitutionsutskottets bedömning




Schengens informationssystem, SIS, är ett hjälpmedel
för   Schengenstaterna   där   de   kan   registrera
framställningar       om       åtgärder       enligt
Schengenkonventionen.   Registret   skall  innehålla
framställningar  om  vissa  angivna  åtgärder.  Bara
vissa identifieringsuppgifter, uppgift  om  huruvida
den  rapporterade  personen  är  beväpnad  eller kan
befaras    tillgripa    våld    samt    uppgift   om
verkställighetsförbud   får  enligt  den  föreslagna
lagen förekomma i SIS och endast om motsvarande slag
av uppgifter får behandlas  enligt den registrerande
statens nationella rätt. Utskottet delar regeringens
uppfattning att behandlingen  av  personuppgifter  i
det   svenska  SIS-registret  bör  regleras  på  det
angivna   sättet   i   en  särskild  lag.  Utskottet
avstyrker motion 1999/2000:Ju18 yrkande 2.


Rikspolisstyrelsen            skall            vara
personuppgiftsansvarig       för      SIS-registret.
Rikspolisstyrelsen  skall enligt  lagförslaget  vara
skyldig   att   rätta   uppgifter    i    SIS    som
Rikspolisstyrelsen  har  registrerat om uppgiften är
rättsligt eller sakligt fel.  I  personuppgiftslagen
finns bestämmelser som reglerar den  enskildes  rätt
att  ta del av information om sig själv som finns  i
register.  Regeringen föreslår inte att andra regler
än personuppgiftslagens  skall  gälla. Utskottet som
inte  gör  någon  annan bedömning vill  därför  inte
föreslå  någon  ändring   i  den  föreslagna  lagen.
Motionerna    1999/2000:Ju18    yrkande     6    och
1999/2000:Ju21 yrkande 8 avstyrks.


Datainspektionen,   som  är  tillsynsmyndighet  för
polisregister i allmänhet,  skall  enligt regeringen
bli tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret.
Utskottet     tillstyrker    regeringens    förslag.
Tillsynsmyndigheten har, enligt personuppgiftslagen,
bl.a.  rätt  att  för  sin  tillsyn  på  begäran  få
tillgång  till  de  personuppgifter  som  behandlas,
upplysningar  om  och dokumentation av behandlingen.
Utskottet anser inte  att  det  därutöver även krävs
ett  parlamentariskt  kontrollorgan  för  registret.
Utskottet   avstyrker   motionerna    1999/2000:Ju18
yrkande   7,   1999/2000:Ju21    yrkande    9    och
1999/2000:Ju22 yrkande 3.


SIRENE-kontoren   är  enligt  vad  som  framgår  av
propositionen den myndighet i varje Schengenstat som
har huvudansvaret för  det nationella SIS-registret.
Det  är  SIRENE-kontoret  som   registrerar  statens
rapporter  i SIS. Varje Schengenstats  SIRENE-kontor
är vidare den  statens  enda kontaktpunkt vad gäller
SIS. Enligt utskottet behövs  för  närvarande  ingen
ytterligare redovisning av SIRENE-kontorens funktion
än   vad  som  redovisats  i  propositionen.  Motion
1999/2000:Ju18 yrkande 8  avstyrks.


Stockholm den 28 mars 2000




På konstitutionsutskottets vägnar




Per Unckel






I beslutet  har  deltagit:  Per  Unckel  (m),  Göran
Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala
Nordlund  (s),  Kenneth  Kvist  (v), Ingvar Svensson
(kd),  Mats  Berglind  (s),  Inger René  (m),  Tommy
Waidelich (s), Mats Einarsson  (v),  Björn  von  der
Esch  (kd),  Nils  Fredrik  Aurelius  (m), Per Lager
(mp),  Åsa  Torstensson (c), Helena Bargholtz  (fp),
Kenth Högström (s) och Per-Samuel Nisser (m).






Avvikande meningar




1. Tillsynen över de utländska
tjänstemännen




Ingvar Svensson  (kd),  Björn von der Esch (kd), Per
Lager  (mp)  och  Helena Bargholtz  (fp)  anser  att
konstitutionsutskottets    yttrande    i   avsnittet
Polisiärt  samarbete inom Schengen bort ha  följande
lydelse:


Gränsöverskridande  övervakning  föreslås kunna ske
vid  alla  typer  av  gränser.  Detta  innebär   att
polismän  och  i vissa fall tulltjänstemän från alla
Schengenstater kan  utöva  övervakning här i landet.
Brottsbalkens regler om tjänstemäns  straffrättsliga
skydd  och  ansvar  kommer att göras tillämpliga  på
utländska tjänstemän.  Skadeståndsskyldighet som har
uppkommit  till  följd  av   utländska   tjänstemäns
handlande skall också ersättas av Sverige. Om staten
skall  ha  skadeståndsskyldighet för dessa utländska
tjänstemän skall,  enligt utskottet, staten också ha
möjlighet att ställa  deras myndighetsutövning under
JO:s  och JK:s tillsyn.  Att  särbehandla  utländska
tjänstemän  torde  inte  överensstämma  med  allmänt
rättsmedvetande.  Utskottet  tillstyrker  motionerna
1999/2000:Ju21 yrkande 7 och 1999/2000:Ju22  yrkande
2.




2. Införandet av SIS-registret




Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser  att
konstitutionsutskottets    yttrande    i   avsnittet
Schengens   informationssystem   bort   ha  följande
lydelse:


Schengens informationssystem har under den  tid det
varit  verksamt  snabbt  vuxit  till  ett gigantiskt
personregister.  I  dag  finns  1  200  000 personer
registrerade. Registret har redan tendenser  att bli
ett övervakningssystem utan kontroll. Det som  oroar
är  bl.a.  att SIS inte bara handlar om personer som
begått eller  är  misstänkta för brott utan också om
en omfattande registrering  av  förebyggande  natur.
Enligt utskottet är skyddet för uppgifterna inom SIS
mot   att   lämnas  vidare  till  tredje  land  inte
tillfredsställande. Möjligheterna för en registrerad
person att söka  rättelse  är  små,  i  synnerhet om
personen   i  fråga  är  avvisad.  Trots  registrets
omfattning     och     betydelse     finns     ingen
tillfredsställande  kontrollorganisation  och  ingen
demokratisk  insyn.  Enligt utskottet borde, förutom
den centrala myndigheten för tillsyn över registret,
en  parlamentarisk  organisation   för   insyn   och
kontroll  skapas.  Lagförslaget  angående  Schengens
informationssystem  kan enligt utskottet inte  anses
tillräckligt underbyggt.   De restriktioner av vilka
data som kan och får registreras  i  SIS gäller inte
informationsutbytet   inom  SIRENE-strukturen.   Med
hjälp av SIRENE kan polisen  i  ett medlemsland, när
den gripit en person som ett annat  land registrerat
i SIS, kräva tilläggsinformation från  det  land som
registrerat  personen  i  SIS. Detta handhavande  av
uppgifter och register är inte  tillräckligt utredda
och  riksdagen  har  inte  fått  tillgång  till  den
information  som förslaget bygger på.  De  kontakter
som skall tas  mellan SIRENE-kontoren sker på mycket
informell grund, varför kontrollmöjligheterna blir i
det närmaste obefintliga.  Denna  fråga måste enligt
utskottet  redovisas  i detalj innan  riksdagen  kan
fatta beslut i frågan.


Enligt utskottet bör riksdagen avslå förslaget till
lag   om  Schengens  informationssystem.   Utskottet
tillstyrker således motion 1999/2000:Ju18 yrkande 2.
Om  förslaget  till  lag  om  SIS  inte  avslås  bör
riksdagen  med  bifall  till  motionens yrkanden 6-8
samt  med  anledning  av  motionerna  1999/2000:Ju21
yrkandena  8  och  9 samt 1999/2000:Ju22  yrkande  3
begära att regeringen  arbetar för att möjligheterna
till  rättelse  vid  felaktig   registrering   skall
förbättras,  begära  förslag  som  innebär  att  ett
parlamentariskt  kontrollorgan  för  SIS  skapas och
begära att regeringen återkommer med redovisning  av
SIRENE-kontorens funktion.




3. SIS-registret




Per    Lager    (mp)    anser   att   den   del   av
konstitutionsutskottets   yttrande    i    avsnittet
Schengens    informationssystem   som   börjar   med
"Rikspolisstyrelsen  skall"  och slutar med "yrkande
3." bort ha följande lydelse:


När  det  gäller  enskildas  rätt  att  ta  del  av
uppgifter om sig själva i SIS skall  nationell  rätt
gälla  enligt  Schengenkonventionen. Det innebär att
personuppgiftslagens            regler            om
informationsskyldighet   blir  tillämpliga  om  inte
annat  föreskrivs.  Regeringen   föreslår  inte  att
personuppgiftslagens bestämmelser  skall frångås och
anser  därför  att  det  inte behövs något  särskilt
påpekande om detta i den nya  lagen. Detta trots att
Datainspektionen anfört att det bör framgå direkt av
lagen om Schengens informationssystem vad som gäller
i   detta   avseende.   Utskottet   instämmer    med
Datainspektionen.  Enligt  utskottet  öppnar SIS för
ett  alltför  vidsträckt flöde av uppgifter  och  en
alltför  omfattande  registrering  av  personer  som
påträffas   centralt   eller   perifert  i  polisens
spaningsregister.  Det finns stora  risker  för  att
oskyldiga personer kommer att drabbas, i och med att
systemet inte uppfyller de krav på rättssäkerhet som
bör ställas i en demokrati.  Insyn  och  kontroll  i
registerföringen  nämns  över  huvud  taget  inte  i
propositionen,  trots  att  det  ur svensk synvinkel
borde  vara  särskilt  angeläget då det  inte  råder
någon offentlighetsprincip  inom Schengensamarbetet.
Enligt  utskottet  bör  riksdagen  med  bifall  till
motion 1999/2000:Ju21 yrkandena  8  och  9  som  sin
mening ge regeringen till  känna vad ovan anförts om
enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva
i  SIS  och  om insyn och kontroll i SIS. Motionerna
1999/2000:Ju18 yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju22
yrkande 3 avstyrks.




4. SIS-registret




Helena  Bargholtz   (fp)   anser   att  den  del  av
konstitutionsutskottets    yttrande    i   avsnittet
Schengens   informationssystem   som   börjar    med
"Datainspektionen"  och slutar med "yrkande 3." bort
ha följande lydelse:


Utskottet sympatiserar  starkt  med grundtankarna i
Schengensamarbetet,  nämligen  den fria  rörligheten
för  medborgarna och den stärkta  gemensamma  kampen
mot internationell  kriminalitet. Samarbetet innebär
enligt konventionen bl.a.  informationsutbyte mellan
Schengenstaterna genom datasystemet SIS. Uppgifterna
i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som har
behörighet   för   gränskontroller    eller    andra
undersökningar  inom landet som verkställs av polis-
och tullmyndigheter.  För  att säkerställa enskildas
rätt att ta del av uppgifter  i  SIS skall enskilda,
enligt  konventionen,  ha  rätt att vända  sig  till
domstol eller annan behörig myndighet för att begära
upplysningar eller för att begära rättelse, radering
eller skadestånd med anledning  av  registrering som
berör  honom  eller henne. Varje Schengenstat  skall
utse  en  nationell  tillsynsmyndighet  till  vilken
enskilda skall  kunna  vända  sig med begäran om att
myndigheten skall granska registrerade  uppgifter om
honom  eller  henne i SIS. När det gäller frågan  om
den enskildas rätt  att hos behörig myndighet begära
kontroll menar regeringen  att  det inte krävs någon
lagreglering.  Utskottet  anser  emellertid  att  de
enskilda personernas rätt att begära  granskning  av
Datainspektionen  måste lagregleras och att en sådan
bestämmelse  därför  måste  återfinnas  i  lagen  om
Schengens informationssystem.  Enligt  utskottet bör
riksdagen  med  bifall  till  motion  1999/2000:Ju22
yrkande    3    samt   med   anledning   av   motion
1999/2000:Ju21 yrkande 9 besluta om en sådan ändring
i lagen om Schengens informationssystem att enskilda
personers   rätt  att   enligt   artikel   114.2   i
konventionen   hos   Datainspektionen   begära   att
myndigheten  skall granska registrerade uppgifter om
honom  eller  henne   i   SIS  och  hur  de  används
lagregleras.   Motion   1999/2000:Ju18   yrkande   7
avstyrks.




Socialförsäkringsutskottets
yttrande




1999/2000:SfU5y




Polissamarbete m.m. med anledning av
Sveriges anslutning till Schengen




Till justitieutskottet




Justitieutskottet har den  7  mars 2000 beslutat att
bereda  bl.a.  socialförsäkringsutskottet  tillfälle
att   yttra   sig   över   regeringens   proposition
1999/2000:64 Polissamarbete  m.m.  med  anledning av
Sveriges anslutning till Schengen jämte motioner.


Socialförsäkringsutskottet    yttrar    sig    över
propositionens  avsnitt  6  Schengens gränser, vissa
delar av avsnitt 8 Schengens informationssystem samt
förslaget  till  lag  om ändring  i  utlänningslagen
(1989:529)  samt motionerna  Ju18  av  Alice  Åström
m.fl. (v), Ju20  av  Margit  Gennser  (m) yrkande 4,
Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) yrkandena  1-3 och
8-9 samt Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson  (fp)
yrkande 3.




Bakgrund




Schengensamarbetet  innefattar  två grundtankar, som
är starkt sammanlänkade med varandra.  Den första är
den fria rörligheten för personer, i den  betydelsen
att  personkontrollerna vid nationsgränserna  mellan
Schengenstater  -  inre  gräns  - skall upphöra. Den
andra  grundtanken är att kampen skall  stärkas  mot
internationell kriminalitet och mot sådan invandring
som är illegal.  För  att  den  fria rörligheten för
personer inte som en oönskad bieffekt skall bli till
hjälp   för   den   internationella   brottsligheten
innefattar Schengensamarbetet ett antal  olika  s.k.
kompensatoriska    åtgärder    i   form   av   yttre
gränskontroll    samt   polisiärt   och    rättsligt
samarbete. Ett hjälpmedel  i dessa sammanhang är det
datoriserade Schengens informationssystem (SIS).


Schengensamarbetet startade  som ett mellanstatligt
avtal mellan Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna
år     1985.     År    1990    undertecknades     en
tillämpningskonvention  till Schengenavtalet, kallad
Schengenkonventionen, vilken innehåller bestämmelser
om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen
av  gränskontrollerna vid  de  inre  gränserna  samt
övriga         nödvändiga         samarbetsåtgärder.
Schengenkonventionen    började    tillämpas     och
gränskontrollerna  upphörde  den 26 mars 1995 mellan
sju av de EU-länder som då hade  anslutit  sig  till
Schengenavtalet,   Frankrike,   Tyskland,   Belgien,
Nederländerna,  Luxemburg,  Spanien och Portugal.  I
december 1996 slöts ett avtal  med  Sverige, Finland
och  Danmark.  Samtidigt  undertecknade   Norge  och
Island  ett  samarbetsavtal. Under 1997-1998  anslöt
sig Italien och Österrike och i år har även Grekland
anslutit sig fullt ut till samarbetet.


Riksdagen  har  godkänt  Sveriges  anslutning  till
Schengensamarbetet  våren  1998  (prop.  1997/98:42,
bet. 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).


Genom   Amsterdamfördraget  har  Schengensamarbetet
införlivats  i  EU,  enligt de regler som gäller för
den  tredje pelaren vad  gäller  det  polisiära  och
rättsliga samarbetet och enligt EG-reglerna i första
pelaren    vad    gäller    asyl,   invandring   och
gränskontroll.   Enligt   Schengenprotokollet   till
Amsterdamfördraget får de nuvarande Schengenstaterna
fortsätta   sitt  samarbete  på   de   områden   som
Schengenregelverket  omfattar  i  form  av  ett s.k.
närmare  samarbete  inom  EU:s  institutionella  och
rättsliga  ramar.  Varje stat som är medlem i EU har
rätt att delta i samarbetet.  Ett  associationsavtal
har  träffats mellan Schengenstaterna  och  EU,  som
reglerar förhållandet till Storbritannien och Irland
samt Island och Norge. Rådet, i en sammansättning av
representanter   för  Schengenstaternas  regeringar,
beslutar enhälligt  om  när  en medlemsstat fullt ut
skall  få  delta i det operativa  samarbetet.  Rådet
beslutar   också    om    vilka    bestämmelser    i
Schengenregelverket  som  skall hänföras till första
resp. tredje pelaren. Vid dessa  beslut  deltar även
Storbritannien  och Irland, däremot inte Island  och
Norge.   I   protokollet   finns   också   särskilda
bestämmelser   om   Danmarks   ställning   för   att
säkerställa  att   den   nordiska  passfriheten  kan
behållas.


Sverige deltar fullt ut i  beredningsprocessen  och
besluten.  För  praktiskt  och  operativt deltagande
krävs  att anslutningsavtalet ratificerats  och  att
rådet har  beslutat  avskaffa personkontrollerna vid
de inre gränserna mot  Sverige  och  att Sverige kan
delta i det operativa samarbetet. Detta  förutsätter
bl.a.


-  att  den  yttre  gränskontrollen  är anordnad  i
enlighet med Schengenkonventionens krav,


-  att systemet för persontrafiken på flygplatserna
uppfyller Schengenkonventionens krav,


-   att   Schengenkonventionens   bestämmelser   om
narkotika iakttas,


- att  Schengens informationssystem (SIS) är infört
samt


-  att  bestämmelserna   i   fråga   om  skydd  för
personuppgifter iakttas.


Målsättningen  är att samtliga åtgärder  skall  vara
slutförda i sådan  tid  att  beslut kan fattas under
hösten  år  2000  om  att  alla  konventionskrav  är
uppfyllda  och att Sverige kan inträda  fullt  ut  i
samarbetet.  En annan viktig målsättning är att alla
nordiska länder  skall  kunna  inträda samtidigt som
operativa medlemmar.




Formerna för inre utlänningskontroll




Gällande bestämmelser




Kontroll av utlänningars rätt att  resa in i och att
vistas här i landet kan ske antingen  vid  gränsen i
samband med att utlänningen reser in i Sverige eller
inne   i   landet   efter  inpasseringen.  Den  inre
utlänningskontrollen    regleras   i   huvudsak   av
bestämmelserna   i  5  kap.  6   §   utlänningslagen
(1989:529),  UtlL.   Enligt   detta   lagrum  är  en
utlänning  som  vistas  i  Sverige  skyldig  att  på
begäran  av  en  polisman visa upp sitt  pass  eller
andra handlingar som  visar  att  han  eller hon har
rätt  att  uppehålla  sig  i landet. Utlänningen  är
också   skyldig  att  på  kallelse   lämna   Statens
invandrarverk   eller   polisen   uppgifter  om  sin
vistelse här. Vissa tvångsmedel finns  så  att bl.a.
hämtning  kan  ske. Skyldigheten att visa sitt  pass
innebär emellertid  inte  att utlänningen är tvungen
att bära passet på sig under  vistelsen  i  Sverige.
Kontrollåtgärderna får enligt 5 kap.
6  §  andra  stycket  UtlL  endast  ske om det finns
anledning  anta  att  utlänningen  saknar  rätt  att
uppehålla  sig  här  i  landet  eller om  det  finns
särskild anledning till kontroll.


Rikspolisstyrelsen  (RPS)  har  efter   samråd  med
Invandrarverket utarbetat föreskrifter och  allmänna
råd  m.m.  för  polisens  befattning  med  den  inre
utlänningskontrollen.  I  dessa  anges inledningsvis
att syftet med kontrollen i första hand är att spana
efter sådana utlänningar beträffande vilka det finns
ett  avvisnings-  eller  utvisningsbeslut.  Dessutom
skall  polisen övervaka att  utlänning  inte  vistas
eller  arbetar  i  Sverige  utan  att  ha  pass  och
föreskrivet   tillstånd.   Kontrollen   sker   genom
granskning  av  de  uppgifter  som  kommer  in  till
polisen    med    anledning   av   anmälnings-   och
uppgiftsskyldighet  som  föreskrivs i 6 kap. 1 och 2
§§ utlänningsförordningen  (1989:547)  eller  som på
annat  sätt kommer till polisens kännedom. Vid sidan
av detta  sker  den  inre utlänningskontrollen genom
spaningsverksamhet. För  kontroll bör krävas att det
finns  skälig  misstanke  att   utlänningen   saknar
tillstånd eller att det annars kan bli aktuellt  med
avvisning/utvisning eller verkställighet. Enligt RPS
föreskrifter  får  person  inte  kontrolleras enbart
därför  att  han på grund av hudfärg,  språk,  namn,
beteende eller eljest kan antas vara utlänning.




Propositionen (avsnitt 6.3.4)




I propositionen  anges  att regeringen till Lagrådet
hade remitterat ett förslag  till ändring i 5 kap. 6
§ UtlL som innebar att inre utlänningskontroll skall
få vidtas inte bara om det finns  anledning att anta
att  utlänningen  saknar  rätt att uppehålla  sig  i
landet utan även om det annars  framstår som befogat
att kontrollera utlänningen. Lagrådet  har  avstyrkt
den föreslagna ändringen och anfört att den, om inte
formellt så dock i praktiken, kommer att strida  mot
diskrimineringsförbudet    i    2    kap.    15    §
regeringsformen.  Förslaget  fullföljs därför inte i
denna del.




Motion




I motion Ju18 av Alice Åström  m.fl.  (v) anförs att
propositionen  inte  ger  någon  ledning  om   vilka
kriterier    som    skall    föranleda    att   inre
utlänningskontroll företas. Det innebär att  svenska
medborgare  med  utomnordisk  bakgrund kommer att  i
ökad  utsträckning tvingas underkasta  sig  kontroll
inom   Sverige.   Även   tredjelandsmedborgare   med
uppehållstillstånd i Sverige, som kommer att få resa
fritt  inom  Schengen  under  en  tremånadersperiod,
löper  samtidigt   en   ökad   risk  för  intrång  i
privatlivet genom inre utlänningskontroll.  Den fria
rörligheten  blir således ett privilegium för  några
få  utvalda. Motionärerna  begär  i  yrkande  1  att
regeringen återkommer med förslag till reglering som
innebär   att  den  inre  utlänningskontrollen  inte
kommer att  innebära  diskriminering  eller  onödigt
intrång i privatlivet.




Utskottets bedömning




För  att  gränskontrollen  vid  Sveriges gränser mot
övriga  Schengenstater  skall kunna  upphöra  är  en
fungerande   inre   utlänningskontroll   en   viktig
förutsättning. Detta  framhölls även av regeringen i
proposition      1997/98:42      Schengensamarbetet.
Regeringen   angav   där   också   att   det   synes
ofrånkomligt  att  denna   verksamhet  måste  öka  i
omfattning, redan med tanke  på dagens situation men
även i ett Schengenperspektiv.


Sverige  är  numera  ett  mångkulturellt  land  där
invånarna  skiljer  sig  från  varandra  till  såväl
utseende  som namn och i viss mån  även  språk.  Den
inre  utlänningskontrollen  måste  utgå  från  detta
förhållande,  och  det  finns  därför inte anledning
befara  att en ökad kontroll kommer  att  leda  till
diskriminering   på  grund  av  en  persons  etniska
ursprung.  Utskottet   förutsätter   emellertid  att
regeringen  noga  följer effekterna av slopandet  av
kontrollen vid de inre  gränserna  samt hur den inre
utlänningskontrollen  utförs, till såväl  omfattning
som formerna.


Med det anförda får motion  Ju18  yrkande  1  anses
tillgodosedd och bör avslås av riksdagen.




Ny formell grund för avvisning




Schengenkonventionen




I  artikel  5  anges  att i samband med vistelse som
inte överskrider tre månader  kan inresa beviljas en
utlänning som


- har dokument som tillåter gränspassage


- har giltig visering, om sådan krävs


- har dokument som bevisar syftet och villkoren för
vistelsen  samt  har  tillräckliga  medel  för  sitt
uppehälle och återresa


- inte finns på spärrlista


-  inte  anses  utgöra  risk   för   den   allmänna
ordningen, statens säkerhet eller någon av parternas
internationella förbindelser.


Inresa  skall  vägras om utlänningen inte uppfyller
samtliga  dessa villkor  utom  då  part  finner  det
nödvändigt   att   avvika   från  denna  princip  av
humanitära skäl, i eget intresse  eller  på grund av
internationella  förpliktelser. I sådana fall  skall
inresetillståndet begränsas till den berörda partens
territorium    med   underrättelse    till    övriga
Schengenstater.


I artikel 96 anges  att  registrering  får ske av en
utlänning  på  s.k. spärrlista. Med utlänning  avses
person  som inte  är  medborgare  i  någon  av  EU:s
medlemsstater  eller  i någon annan av de stater som
deltar i Schengensamarbetet.  Beslut om införande på
spärrlistan  skall  ha  fattats  av   administrativa
myndigheter  eller  behörig  domstol i enlighet  med
processuella regler i nationell lagstiftning. Sådana
beslut kan grundas på att en utlänning utgör ett hot
mot  allmän  ordning  och  säkerhet,  exempelvis  om
utlänningen   dömts   för  gärning   som   har   ett
minimistraff på ett års  fängelse eller om det finns
grundad anledning att anta  att  utlänningen  begått
grova  brott  eller  om det skäligen kan befaras att
han   kommer  att  begå  sådana   brott   på   någon
Schengenstats territorium.


Beslut  kan  även  grundas på att utlänningen varit
föremål   för   åtgärd  som   innebär   avlägsnande,
avvisning eller utvisning,  som vare sig återkallats
eller varit förenad med viss  tidsbegränsning, eller
som  åtföljts  av  inreseförbud  eller   av   vägrat
uppehållstillstånd  som  grundas på överträdelse  av
nationella    bestämmelser    om     inresa    eller
uppehållstillstånd för utlänningar.




Propositionen (6.4)




Av  artikel  5  i  Schengenkonventionen  följer  att
Sverige  åtar  sig en skyldighet att vägra tillträde
bl.a. för en utlänning som förts upp på spärrlistan,
såvida     inte    någon     av     de     beskrivna
undantagssituationerna  föreligger  då  en  stat får
medge  utlänningen inresa som är begränsad till  det
egna   territoriet.   Utlänningslagens   regler   om
avvisning  innehåller  ett  flertal bestämmelser som
tillåter  att  inte bara svenska  intressen  beaktas
utan även att motsvarande  intressen  hos  de övriga
nordiska  länderna  tas  till vara. Det saknas  dock
möjlighet att ta motsvarande  hänsyn  till  de icke-
nordiska   Schengenstaternas  intressen.  Regeringen
föreslår  därför   att   det  till  lagens  formella
avvisningsbestämmelser i 4 kap. 1 § UtlL fogas en ny
bestämmelse som, i samtliga fall som avses i artikel
5, ger en motsvarande formell  möjlighet att neka en
utlänning     inresa     till     det     gemensamma
Schengenterritoriet  och  avvisa  honom eller  henne
från Sverige.


I  propositionen anges att avvisning  dock  inte  i
alla  fall  sker  trots att förutsättningarna härför
finns. I 2 kap. 5 §  UtlL  anges  i  vilka  fall som
uppehållstillstånd  får bifallas efter inresan  till
Sverige. Så är bl.a.  fallet om utlänningen har rätt
till   asyl,  är  skyddsbehövande   eller   om   det
föreligger  humanitära  skäl. Enligt 3 kap. 3 § UtlL
anses en utlänning som skyddsbehövande  bl.a. om han
eller  hon  riskerar  att utsättas för tortyr  eller
flyr på grund av en väpnad  konflikt. Om utlänningen
söker asyl eller skydd här i  landet  har  han eller
hon  således normalt rätt att stanna i landet  under
den tid  som  ansökan  prövas.  I  vissa fall gäller
detsamma  när ansökan om uppehållstillstånd  grundas
på familjeåterförening.




Motioner




Om riksdagen  antar  förslaget till lag om Schengens
informationssystem, bör,  enligt  vad  som  begärs i
motion  Ju18  av  Alice  Åström m.fl. (v), riksdagen
bifalla två yrkanden. Motionärerna begär (yrkande 3)
ett tillkännagivande om att hänsyn skall tas till om
personen  genom  barn, familj  eller  i  övrigt  har
särskild anknytning  till  Sverige  och  att  det av
lagregleringen  klart  skall  framgå  att anknytning
till Sverige eller liknande skäl skall  bedömas  vid
fråga  om  avvisning  på  grund  av att personen har
uppförts på spärrlista av annat Schengenland. Vidare
anser motionärerna (yrkande 4) att  en person alltid
skall  ha  rätt att få en asylansökan prövad  enligt
svensk lag oavsett vad som föranlett registrering på
spärrlista,  således  även  om personen ansetts vara
ett hot mot det registrerande landets säkerhet eller
om  en asylansökan tidigare prövats  i  annat  land.
Förslaget  om den nya formella grunden för avvisning
bör således avslås.


I motion Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) begärs i
yrkande 1 tillkännagivande  om  att  det  klart  bör
framgå  att  personen  inte  måste  avvisas  och att
svensk   myndighet   skall   göra   en  självständig
bedömning.




Utskottets bedömning




Utskottet    delar    regeringens   bedömning    att
avvisningsgrunderna i UtlL  behöver  kompletteras så
att   avvisning  kan  ske  av  utlänning  som   inte
uppfyller     villkoren     i     artikel     5    i
Schengenkonventionen. Någon skyldighet att avvisa en
utlänning   som   inte   uppfyller   dessa   villkor
föreligger emellertid inte. En bedömning skall ske i
varje enskilt fall varvid tillstånd till inresa  kan
beviljas  t.ex. på grund av humanitära skäl eller på
grund av en  internationell förpliktelse. Självklart
skall   den  som   har   rätt   till   asyl   enligt
Genèvekonventionen  inte avvisas med hänvisning till
de nya bestämmelserna.  Utskottet  anser  att  såväl
motion Ju18 yrkandena 3 och 4 som Ju21 yrkande 1  är
tillgodosedda  med  utformningen  av  lagrummet  och
hänvisningarna     i    propositionen    till    att
uppehållstillstånd får  bifallas  efter inresan till
Sverige om utlänningen är skyddsbehövande  eller  om
det föreligger humanitära skäl samt i vissa fall när
ansökan    om    uppehållstillstånd    grundas    på
familjeåterförening.  Regeringens förslag bör därför
bifallas och motionerna avslås.




Utfärdande av visering i vissa fall




Schengenkonventionen




Genom     Schengenkonventionen     förbinder     sig
Schengenstaterna  att  anta  en gemensam politik vad
gäller  reglerna  för beviljande  av  viseringar.  I
artiklarna 10-12 behandlas  regler  om  en  enhetlig
visering  som  skall  gälla för inresa till samtliga
Schengenstaters  territorium   och   för  högst  tre
månader.   En   visering   kan  även  beviljas   som
transitvisering, dvs. en rätt  att  färdas  genom en
eller  flera Schengenstater för att ta sig till  ett
tredje land. Den enhetliga viseringen skall utfärdas
av parternas  diplomatiska och konsulära myndigheter
samt myndigheter med uppgift att utfärda visering. I
princip  skall  den   Schengenstat   som  är  resans
huvudmål utfärda den enhetliga viseringen.




Propositionen (6.5.3)




En visering enligt artikel 10 i Schengenkonventionen
som utfärdats av behörig myndighet i en Schengenstat
skall gälla för inresa såväl i Sverige  som  i  alla
övriga  Schengenstater.  Rent  tekniskt skulle detta
vara  möjligt  att  genomföra  på  så  sätt  att  en
utlänning som har en giltig visering  utfärdad  i en
annan Schengenstat undantas från viseringskravet vid
inresa  i  Sverige. I ett sådant fall förändras inte
den grundläggande  principen  att  det  endast är en
svensk myndighet som har rätt att utfärda viseringar
som  är  giltiga  för  inresa  i  Sverige.  En sådan
lösning  ligger dock inte i linje med de intentioner
som Schengensamarbetet  vilar  på.  Avsikten  är att
samtliga   Schengenstater   skall   införa  en  enda
enhetlig  visering  och  att denna skall  gälla  för
inresa  till samtliga staters  territorium.  Det  är
därför  nödvändigt  att  även  myndigheter  i  andra
Schengenstater  ges  rätt att utfärda viseringar som
har samma giltighet vad  gäller  rätten  till inresa
och  vistelse  i  Sverige  som  en  visering som  är
utfärdad av en svensk myndighet. Regeringen föreslår
därför att detta anges i en ny
2 kap. 7 a § UtlL.


I     propositionen    anges    vidare    att    en
Schengenvisering  skall  utfärdas av den stat som är
resans   huvudmål.   Sverige   saknar    diplomatisk
representation  i  ett  antal länder men i många  av
dessa  finns  diplomatisk representation  för  någon
eller några andra  Schengenstater.  Sverige  bör  då
kunna   ingå   en   överenskommelse   med  en  annan
Schengenstat om att den staten representerar Sverige
i  landet. Regeringen föreslår att det i  ett  andra
stycke  i 2 kap. 7 a § UtlL anges att regeringen får
ingå avtal  med annan Schengenstat om att en behörig
myndighet  i  den   staten   får   bevilja   svenska
enhetsviseringar. På motsvarande sätt kommer Sverige
att   ingå   överenskommelser   om   att   åta   sig
representation  för andra Schengenstater. Utfärdande
myndigheter i andra  Schengenstater  har  skyldighet
att   beakta   svenska  intressen  när  de  beviljar
viseringar som gäller i Sverige.




Motioner




Kia Andreasson m.fl.  (mp)  anser  i motion Ju21 att
Sverige  inte  skall  överlåta  beslutanderätt   och
myndighetsutövning  åt  andra  Schengenstater  eller
utländska  organ.  Sverige  kommer  inte  ensamt att
kunna ha visumfrihet för de länder Sverige vill. Mot
bakgrund av detta avvisar motionärerna införandet av
en bestämmelse som innebär att en enhetlig  visering
som har utfärdats av en behörig myndighet i en annan
Schengenstat gäller i Sverige (yrkande 2).


I  motion  Ju20  av  Margit  Gennser (m) anförs att
propositionens förslag om att annat land skall kunna
utfärda   viseringar   för   Sverige    är   onödigt
ingripande. Rent tekniskt kan samma resultat  uppnås
genom  att  utlänning  som  har  en  giltig visering
utfärdad   i   annan   Schengenstat  undantas   från
viseringskravet   vid   inresa    i    Sverige.    I
propositionen  heter  det dock att "en sådan lösning
inte  ligger  i  linje  med   de   intentioner   som
Schengenavtalet  vilar  på".  Enligt  motionären har
Schengenavtalets  utformning  således  ett   primärt
syfte  att  stegvis  förvandla  fria  stater till en
sammanhållen  union.  Ett  beslut om en union  måste
dock avgöras genom en beslutande folkomröstning, och
en stegvis urholkning av den svenska suveräniteten i
det fördolda är oacceptabel ur demokratisk synpunkt.
Motionären   begär   därför   i   yrkande    4   ett
tillkännagivande  om  att regeringen med kraft skall
verka  för  ett regelsystem  som  främjar  den  fria
rörligheten  inom  EU  samtidigt  som  grundläggande
principer för  svensk  suveränitet inte skadas eller
överges.




Utskottets bedömning




Utskottet delar regeringens bedömning att en behörig
myndighet i annan Schengenstat  skall  kunna utfärda
visum  som  gäller även i Sverige. Regeringen  skall
också få träffa  avtal med annat Schengenland om att
det landets myndigheter skall få besluta om visering
för Sveriges räkning.  Att  Schengensamarbetet t.ex.
beträffande visering innebär  att myndighetsutövning
överlämnas till främmande stat  var ett faktum redan
vid  riksdagens  godkännande av Sveriges  anslutning
till Schengensamarbetet (se bet. 1997/98:JuU15).


Med det anförda tillstyrker  utskottet  regeringens
förslag och avstyrker motionerna Ju20 yrkande  4 och
Ju21 yrkande 2.




Återkallande av uppehållstillstånd




Schengenkonventionen




I  artikel 25 behandlas frågor om uppehållstillstånd
för  personer som är registrerade på spärrlista. Där
framgår  att  den  stat  inom Schengensamarbetet som
avser  att  utfärda ett uppehållstillstånd  till  en
utlänning, som  finns upptagen på spärrlistan, först
skall rådgöra med  den  Schengenstat  som verkställt
registreringen,  varvid  hänsyn skall tas  till  den
sistnämnda statens intressen. Uppehållstillstånd får
endast meddelas om det finns  skäl av allvarlig art,
särskilt  av  humanitärt slag eller  till  följd  av
internationella förpliktelser. Om uppehållstillstånd
beviljas   skall    registrerande   part   återkalla
registreringen  men får  göra  registrering  på  sin
nationella spärrlista.


I det motsatta fallet,  då  ett land registrerar en
person  på  spärrlista  som  redan   har   beviljats
uppehållstillstånd  i någon Schengenstat, skall  den
senare  staten  besluta   om   det  finns  skäl  att
återkalla  tillståndet.  Om  så  inte   sker,  skall
registrerande part återkalla registreringen  men får
ha registrering på nationell spärrlista.




Utlänningslagen




I  2  kap.  9  och  11-12  §§  UtlL  anges när bl.a.
uppehållstillstånd får återkallas. En  viktig  grund
för  återkallelse är att utlänningen lämnat oriktiga
uppgifter  eller  förtigit  sådana  uppgifter om sin
identitet eller något annat förhållande som varit av
betydelse  för  att få tillståndet. Återkallelse  av
uppehållstillstånd  får endast ske om det föreligger
synnerliga skäl när utlänningen har vistats i landet
mer än fyra år med uppehållstillstånd,  då frågan om
återkallelse väcks. Återkallelse är möjlig  även vid
andra skäl men endast om utlänningen inte rest  in i
Sverige.     Vid     bedömningen     av    om    ett
uppehållstillstånd bör återkallas skall  hänsyn  tas
till   utlänningens   anknytning  till  det  svenska
samhället och till om andra  humanitära  skäl  talar
mot      att     tillståndet     återkallas.     Ett
uppehållstillstånd kan vidare återkallas på grund av
utlänningens bristande vandel, dock endast om frågan
väckts innan  utlänningen  varit  bosatt i Sverige i
tre      år      med     uppehållstillstånd.     Ett
uppehållstillstånd  kan  enligt  2  kap. 11 § första
stycket  3  återkallas vid viss verksamhet  även  om
verksamheten antas rikta sig mot annat nordiskt land
än Sverige.




Propositionen (6.6.3)




En  utlänning   som   har  uppehållstillstånd  i  en
Schengenstat kan i princip  röra sig fritt inom hela
Schengenterritoriet. Därför kan  en  Schengenstat ha
intresse  av att en utlänning som inte  är  önskvärd
där inte heller  tillåts  uppehålla  sig  i en annan
Schengenstat.  Det  intresse  som en Schengenstat  i
första  hand  skall  tillgodose  när  den  tillämpar
artikel  25  är  således intresset i  den  stat  som
registrerat utlänningen  på  spärrlista och i övriga
Schengenstater.  Ur svensk synvinkel  görs  liknande
hänsynstaganden i dag i förhållande till de nordiska
länderna.


För  att följa våra  åtaganden  enligt  artikel  25
föreslår regeringen att i 2 kap. 10 § UtlL anges att
återkallelse   av   uppehållstillstånd  får  ske  om
utlänningen har rapporterats  på  spärrlista och det
finns  tillräckliga  skäl  för  en  återkallelse.  I
praktiken skall endast ett mycket starkt  nationellt
intresse i en annan Schengenstat kunna leda till att
detta får ses som ett tillräckligt starkt skäl  även
för Sveriges del att återkalla uppehållstillståndet.
De  tillämpande  myndigheterna  har  här att göra en
bedömning i varje enskilt fall om så skall ske eller
ej.   Schengenkonventionen   innebär   inte    någon
skyldighet att återkalla ett uppehållstillstånd. Den
andra   Schengenstatens  intressen  kan  tillgodoses
genom att  den  staten  för  upp  utlänningen  på en
nationell  spärrlista,  vilket  innebär att personen
kan röra sig fritt i alla andra Schengenstater  utom
där han eller hon har registrerats på spärrlista.




Motioner




I  motion  Ju18  av  Alice Åström m.fl. (v) begärs i
yrkande 5 att riksdagen  avslår  förslaget  till  ny
grund   för   återkallande   av  uppehållstillstånd.
Motionärerna anser att utlänningslagens reglering om
möjlighet  att  återkalla  när  den  sökande  lämnat
falska  uppgifter,  dvs.  bl.a.  när  sökanden  inte
längre  kan  göra  gällande  ett skyddsbehov,  måste
anses           tillfredsställande          eftersom
Schengenkonventionen  inte  kräver  att återkallande
görs.


I motion Ju21 av Kia Andreasson m.fl.  (mp) yrkande
3  anförs  att  en  annan stats nationella intressen
inte    skall    påverka    bedömningen     av    om
uppehållstillstånd   skall   utfärdas   eller  inte.
Motionärerna  anser  att det måste klart framgå  att
Schengenkonventionen inte  innebär  någon skyldighet
att återkalla ett uppehållstillstånd och att svenska
myndigheter kan göra en självständig bedömning.




Utskottets bedömning




Utskottet delar regeringens bedömning att det i UtlL
behöver     regleras     att     återkallelse     av
uppehållstillstånd   i   vissa   fall   får  ske  om
utlänningen  har  rapporterats  på  spärrlista.   En
återkallelse av ett uppehållstillstånd är emellertid
en  ingripande åtgärd och får därför, enligt vad som
också anges i propositionen, endast ske när en annan
Schengenstat   har   ett  mycket  starkt  nationellt
intresse av att så sker.  En  prövning  av om skälen
för återkallelse är tillräckliga skall ske  i  varje
enskilt  fall.  Därvid  skall övervägas om den andra
Schengenstatens intressen  kan tillgodoses genom att
den  staten  för  upp utlänningen  på  en  nationell
spärrlista.


Utskottet tillstyrker  således  regeringens förslag
och  avstyrker motion Ju18 yrkande  5.  Motion  Ju21
yrkande  3  får  anses  delvis  tillgodosedd med den
utformning lagrummet föreslås få, varför också detta
motionsyrkande avstyrks.




Schengens informationssystem




Schengenkonventionen




Regler om Schengens informationssystem (SIS) finns i
konventionens   avdelning  IV,  artiklarna   92-119.
Allmänna regler om  skydd  av  personuppgifter finns
också  i  konventionens avdelning  VI.  SIS  är  ett
datasystem som består av ett nationellt register för
varje   Schengenstat    och   en   central   teknisk
stödfunktion.    Varje   Schengenstats    nationella
register  kommer  att  innehålla  uppgifter  som  är
identiska  med  uppgifterna  i  de  andra  staternas
nationella  register.  SIS  är  ett  medel  för  att
genomföra många av de kompensatoriska åtgärderna och
för att i praktiken  underlätta  det internationella
samarbetet  t.ex. för ömsesidig rättslig  hjälp  och
utlämning. SIRENE-kontor  är  den  myndighet i varje
Schengenstat   som   har   huvudansvaret   för   det
nationella SIS-registret.


I   konventionen   finns   begränsningar  av  vilka
myndigheter  som  har  tillgång   till  uppgifter  i
registret.  Enskildas rätt att ta del  av  uppgifter
följer av nationell  rätt  med  vissa begränsningar.
Vidare skall enskild kunna vända  sig  till  domstol
eller   myndighet  för  att  få  rättelse  m.m.  och
Schengenstaterna    är   skyldiga   att   verkställa
beslutet.  I  konventionen  finns  också  regler  om
skadeståndsskyldighet.




Propositionen (8)




En medverkan i  Schengensamarbetet såvitt gäller SIS
kräver att det byggs  upp  ett  nationellt register.
Syftet  med  registret  är  att  främja   samarbetet
avseende polisiära och rättsliga frågor samt  frågor
om     inresa    och    uppehållstillstånd    mellan
Schengenstaterna.   Registret   skall   utgöra   ett
hjälpmedel    där    Schengenstaterna    kan    göra
framställningar  om  de  särskilda  åtgärder som får
begäras i SIS. Det kommer att innehålla uppgifter om
personer,  fordon  och  vissa  föremål.  En  ny  lag
föreslås om inrättandet av det nationella registret.
I   den   mån  det  redan  finns  en  bestämmelse  i
personuppgiftslagen  (1998:204),  PUL, som bör gälla
även för SIS, bör dubbelreglering undvikas  och  den
nya   lagen  gälla  jämte  personuppgiftslagen.  Det
svenska  registret kommer att innehålla både svenska
och utländska  registreringar.  Vissa regler i lagen
kommer   enbart  att  avse  svenska  registreringar,
vilket i så fall tydligt skall anges.


RPS blir  personuppgiftsansvarig.  Annan  myndighet
kan   dock   utses   som  personuppgiftsbiträde  som
registrerar vissa rapporter,  ansvarar för rättelser
osv. RPS får registrera uppgifter  i SIS bara om det
är nödvändigt för de åtgärder som får  begäras,  och
bara  i  angelägenheter som är av vikt. Registrering
av en person i SIS får ske endast på den grunden att
någon    av    de     åtgärder     som    anges    i
Schengenkonventionen  begärs,  t.ex.  införande   på
spärrlista.  Bara vissa identifieringsuppgifter samt
uppgift om en  person  är beväpnad eller kan befaras
tillgripa våld samt uppgift om verkställighetsförbud
får   förekomma,  om  detta   är   tillåtet   enligt
registrerande stats nationella rätt. Registrering av
känsliga uppgifter förbjuds.


Åklagarmyndigheter,  polismyndigheter,  Tullverket,
Invandrarverket  och  Kustbevakningen  ges  tillgång
till    uppgifterna.    Regeringen    får    meddela
föreskrifter om att myndighet som handlägger ärenden
om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång
till   spärrlistan   och   om  vilka  som  skall  ha
direktåtkomst till registret.


Regeringen  anser  att  Datainspektionen   bör  bli
tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret.


I   sekretesslagen  införs  en  ny  bestämelse  som
innebär  att  vissa  uppgifter  i  SIS-registret och
kompletterande  information om enskildas  personliga
förhållanden omfattas av sekretess, om det inte står
klart att uppgiften  kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående  lider  men. Regeringen
tar  däremot  inte nu ställning till frågan  om  det
föreligger  behov  av  ändrade  sekretessregler  när
Datainspektionen    deltar    i    den    gemensamma
tillsynsmyndigheten.


Annan användning av uppgifter i SIS än den  som har
begärts   i  rapporten  är  förbjuden  om  inte  den
rapporterande staten lämnat sitt samtycke.


RPS skyldighet  att rätta uppgifter i SIS begränsas
i lagen till att avse  endast  sådana  uppgifter som
styrelsen  har  registrerat. När det gäller  uppgift
som annan Schengenstat registrerat följer av 9 § PUL
att RPS är skyldig  att  vidta alla rimliga åtgärder
för att rätta felaktiga uppgifter.  I  detta  ligger
även skyldighet att göra undersökning på begäran  av
enskild.


PUL:s  huvudregel  när  det  gäller skadestånd görs
tillämplig  på  SIS-förhållanden.  Det  innebär  ett
strikt skadeståndsansvar  för  staten  för skada och
kränkning  av  den  personliga integriteten  som  en
enskild   orsakats   genom    en    behandling    av
personuppgifter i strid med lagen.


Uppgifter  i  registret  gallras  inom viss angiven
tid: tre, fem eller tio år.


När  det  gäller  enskilds  rätt  att  ta   del  av
uppgifter   om   sig  själv  blir  PUL:s  regler  om
informationsskyldighet  tillämpliga,  om  inte annat
föreskrivs.  Detta gäller utan särskilt påpekande  i
den nya lagen.  Det innebär samtidigt att 24 § andra
stycket  PUL  om  att   information   skall   lämnas
självmant  till  den  registrerade inte skall gälla.
Sekretessbestämmelser   kan    hindra    utlämnande.
Sekretess till skydd för enskilda gäller dock inte i
förhållande till den enskilde själv.




Motioner




I  motion Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) anförs  att
lagförslaget  om  SIS  inte  kan  anses tillräckligt
underbyggt.  Motionärerna anser att  SIS  utestänger
människor från  sin  rätt  till  prövning  av  asyl.
Vidare  är  skyddet mot att uppgifter i SIS utlämnas
till    tredje   land    inte    tillfredsställande.
Möjligheterna  för  en  registrerad  person att söka
rättelse  är  små, i synnerhet om personen  i  fråga
redan är avvisad.  Trots  registrets  omfattning och
betydelse     finns     ingen     tillfredsställande
kontrollorganisation  och  ingen demokratisk  insyn.
Vad beträffar SIRENE-kontoren  är deras struktur och
komplexitet  knappast  nämnda  i propositionen.  Med
tanke på detta begär motionärerna  i första hand att
riksdagen  avslår  förslaget till lag  om  Schengens
informationssystem  (yrkande 2). I andra hand begärs
att regeringen får i  uppdrag  att  arbeta  för  att
möjligheterna    till    rättelse    vid    felaktig
registrering skall förbättras (yrkande 6), att lägga
fram  förslag  om  ett parlamentariskt kontrollorgan
(yrkande  7)  samt  återkomma   med  redovisning  av
SIRENE-kontorens funktion (yrkande 8).


I motion Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)
anförs  att  enskilda  personers  rätt   att  begära
granskning av Datainspektionen måste lagregleras och
tas  in  i  lagen  om  Schengens informationssystem.
Enligt motionärerna vinner  denna  uppfattning också
stöd av konventionens artikel 114.2  som  stipulerar
att "denna rättighet skall regleras i den nationella
lagen".  Motionärerna  begär i yrkande 3 ändring  av
lagförslaget i enlighet härmed.


I motion Ju21 av Kia Andreasson  m.fl.  (mp) anförs
att  registrering  i SIS avser även asylsökande  som
skall vägras tillträde till hela Schengenterritoriet
av den enda anledningen  att de fått slutligt avslag
på sin asylansökan i medlemslandet.  När  det gäller
enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva
i   SIS   skall   personuppgiftslagens   regler   om
informationsskyldighet     bli    tillämpliga    och
motionärerna  anser  att det bör  framgå  direkt  av
lagen om Schengens informationssystem  (yrkande  8).
SIS  öppnar  för  ett  alltför  vidsträckt  flöde av
uppgifter  och  alltför  omfattande registrering  av
personer  utan att systemet  uppfyller  de  krav  på
rättssäkerhet  som  bör  ställas.  Eftersom det inte
råder      någon      offentlighetsprincip      inom
Schengensamarbetet  är  det  särskilt  angeläget med
insyn och kontroll i registerföringen (yrkande 9).




Utskottets bedömning




Utskottets   yttrande   i  denna  del  avser  främst
hanteringen av uppgifter  som  gäller avvisade eller
utvisade personer som registrerats på spärrlista.


Utskottet kan inledningsvis konstatera  att  SIS är
ett  värdefullt medel för att genomföra många av  de
kompensatoriska  åtgärder  som  Schengenkonventionen
förutsätter. Informationssystemet  är dock speciellt
så  till  vida att det svenska nationella  registret
blir identiskt  med registren i andra Schengenstater
och  att  det  svenska   registret   även   omfattar
uppgifter som registrerats i de andra länderna  inom
ramen  för  Schengenkonventionen  och i enlighet med
dessa   länders   lagstiftning.   En   uppgift   som
registreras  av svensk myndighet kommer således  att
bli tillgänglig  för behöriga myndigheter i de andra
Schengenstaterna.   I   Schengenkonventionen   finns
emellertid åtskilliga bestämmelser om hanteringen av
dessa  uppgifter.  Det  gäller  t.ex. begränsning av
vilka   uppgifter   som   får   registreras,   vilka
myndigheter  som skall få tillgång  till  registren,
för vilka ändamål  uppgifterna  får användas samt om
den  skyddsnivå i övrigt som skall  iakttas.  Enligt
utskottets bedömning har personuppgifterna därigenom
ett tillräckligt skydd.


Vad gäller  begränsningen  av  vilka avvisade eller
utvisade personer som får registreras  på spärrlista
har utskottet uppmärksammat att, även om  detta inte
tydligt  framgår  av  den svenska översättningen  av
artikel   96,  endast  utlänningar   som   har   ett
avvisnings-  eller  utvisningsbeslut  som är förenat
med ett återreseförbud torde få registreras.  Det är
däremot  varje stat som själv avgör i vilka fall  en
utlänning,  inom  denna  ram,  skall  registreras på
spärrlista. Vilka ytterligare begränsningar  som kan
komma    att    gälla   för   svenska   myndigheters
registrering anges inte i propositionen.


Samtliga  Schengenstater   har  anslutit  sig  till
Genèvekonventionen  och får därför  inte  avvisa  en
flykting  med hänvisning  till  att  han  eller  hon
registrerats  på  spärrlista.  Detta  har  utskottet
också  ovan  under  avsnittet  Ny formell grund  för
avvisning konstaterat skall gälla i Sverige.


När  det  gäller enskildas möjligheter  att  begära
rättelse   anser    utskottet   att   bestämmelserna
tillgodoser berättigade  krav  på  denna  hantering.
Till den del bestämmelser i PUL är tillämpliga skall
samma regler inte anges också i den särskilda lagen.


Vad gäller kontrollen och insynen i hanteringen  av
SIS,  utöver  den  som  Datainspektionen  eller  det
gemensamma   tillsynsorganet   utövar,   förutsätter
utskottet   att   hanteringen   av  SIS  fortlöpande
diskuteras  mellan  de  anslutna  länderna  och  att
regeringen   noga   följer   hur  Schengensamarbetet
utvecklas  samt håller riksdagen  på  lämpligt  sätt
informerad härom.


Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
till  den  del   den  avser  avvisade  och  utvisade
personer  samt  avstyrker,   till  motsvarande  del,
motionerna Ju18 yrkande 2 och  6-8, Ju21 yrkandena 8
och 9 samt Ju22 yrkande 3.




Övrigt




Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
övriga   förslag   som   ligger   inom    utskottets
beredningsområde.




Stockholm den 30 mars 2000




På socialförsäkringsutskottets vägnar




Berit Andnor






I  beslutet  har  deltagit:  Berit  Andnor  (s),  Bo
Könberg  (fp),  Margit  Gennser (m), Maud Björnemalm
(s), Rose-Marie Frebran (kd), Mariann Ytterberg (s),
Gustaf von Essen (m), Lennart  Klockare  (s),  Ronny
Olander (s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran Lindblad
(m),  Kerstin-Maria  Stalin  (mp), Birgitta Carlsson
(c),  Mona Berglund Nilsson (s),  Cecilia  Magnusson
(m), Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).






Avvikande meningar




Inre utlänningskontroll




1. Sven-Erik  Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)
anser att utskottets  yttrande  i  denna del bort ha
följande lydelse:




Propositionen  ger  inte  någon  ledning   om  vilka
kriterier    som    skall    föranleda    att   inre
utlänningskontroll företas. Det innebär att  svenska
medborgare  med  utomnordisk  bakgrund kommer att  i
ökad  utsträckning tvingas underkasta  sig  kontroll
inom   Sverige.   Även   tredjelandsmedborgare   med
uppehållstillstånd i Sverige, som kommer att få resa
fritt  inom  Schengen  under  en  tremånadersperiod,
löper  samtidigt   en   ökad   risk  för  intrång  i
privatlivet genom inre utlänningskontroll.  Den fria
rörligheten  blir således ett privilegium för  några
få utvalda. Regeringen  bör  återkomma  med  förslag
till    reglering   som   innebär   att   den   inre
utlänningskontrollen   inte   kommer   att  innebära
diskriminering  eller onödigt intrång i privatlivet.
Vi tillstyrker motion Ju18 yrkande 1.




Ny formell grund för avvisning




2. Sven-Erik Sjöstrand  och Claes Stockhaus (båda v)
anser att utskottets yttrande  i  denna  del bort ha
följande lydelse:




Vi anser att om riksdagen antar förslaget  till  lag
om       Schengens       informationssystem      bör
tillkännagivanden göras i följande frågor. När fråga
uppkommer om avvisning på grund av att en person har
uppförts på spärrlista av  annat  Schengenland skall
hänsyn tas till om personen genom barn, familj eller
i övrigt har särskild anknytning till  Sverige,  och
detta  skall  klart framgå av lagen. Det skall också
klart framgå av  lagen att en person alltid skall ha
rätt att få en asylansökan  prövad enligt svensk lag
oavsett   vad   som   föranlett   registrering    på
spärrlista,  således  även  om personen ansetts vara
ett hot mot det registrerande landets säkerhet eller
om en asylansökan tidigare prövats  i annat land. Vi
tillstyrker motion Ju18 yrkandena 3 och 4.




3.  Kerstin  Maria Stalin (mp) anser att  utskottets
yttrande i denna del bort ha följande lydelse:




När fråga uppkommer  om avvisning på grund av att en
person   har  uppförts  på   spärrlista   av   annat
Schengenland  bör  det  klart  framgå  av  lagen att
personen inte måste avvisas och att svensk myndighet
skall göra en självständig bedömning. Vi tillstyrker
motion Ju21 yrkande 1.




Utfärdande av visering i vissa fall




4.  Margit  Gennser  (m),  Sven-Erik  Sjöstrand (v),
Kerstin-Maria  Stalin  (mp) och Claes Stockhaus  (v)
anser att utskottets yttrande  i  denna  del bort ha
följande lydelse:




Propositionens förslag om att annat land skall kunna
utfärda    viseringar   för   Sverige   är   onödigt
ingripande.  Rent tekniskt kan samma resultat uppnås
genom att en utlänning  som  har  en giltig visering
utfärdad   i   annan   Schengenstat  undantas   från
viseringskravet   vid   inresa    i    Sverige.    I
propositionen  heter  det dock att "en sådan lösning
inte  ligger  i  linje  med   de   intentioner   som
Schengenavtalet   vilar   på".   Detta   visar   att
Schengenavtalets  utformning  har  ett primärt syfte
att   stegvis   förvandla   fria   stater  till   en
sammanhållen union. Ett beslut av denna dignitet får
inte fattas i det fördolda. Det måste  fattas  öppet
genom  en  beslutande  folkomröstning  på  grund  av
beslutets exceptionella karaktär och inverkan på vår
politiska  demokrati.  Vi  anser  att regeringen med
kraft  skall verka för ett regelsystem  som  främjar
den  fria   rörligheten   inom   EU   samtidigt  som
grundläggande principer för svensk suveränitet  inte
skadas  eller  överges. I detta sammanhang bör också
påpekas   att  de  förändringar   som   föreslås   i
propositionen     vad    gäller    viseringar    och
gränskontroll kommer  att  kräva  större finansiella
insatser beroende på att kontrollen  sprids  ut över
stora  områden i stället för att som nu koncentreras
till gränsövergångsställen.  Vi  tillstyrker således
motion  Ju20  yrkande  4.  Härmed tillgodoses  också
motion Ju21 yrkande 2.




Återkallande av uppehållstillstånd




5. Sven-Erik Sjöstrand och Claes  Stockhaus (båda v)
anser att utskottets yttrande i denna  del  bort  ha
följande lydelse:




Vi anser att utlänningslagens reglering om möjlighet
att återkalla ett uppehållstillstånd när den sökande
lämnat  falska  uppgifter,  dvs.  bl.a. när sökanden
inte längre kan göra gällande ett skyddsbehov, måste
anses      tillräcklig      för     att     uppfylla
Schengenkonventionen  eftersom   konventionen   inte
kräver  att  återkallande  görs.   Med  bifall  till
motion  Ju18  yrkande  5 bör riksdagen således avslå
förslaget  till  ny  grund   för   återkallande   av
uppehållstillstånd.




6.  Kerstin-Maria  Stalin  (mp) anser att utskottets
yttrande i denna del bort ha följande lydelse:




Vi  anser  att en annan stats  nationella  intressen
inte   skall   få    påverka   bedömningen   av   om
uppehållstillstånd skall  beviljas  eller  inte. Det
måste  därför  klart framgå att Schengenkonventionen
inte  innebär någon  skyldighet  att  återkalla  ett
uppehållstillstånd  och  att svenska myndigheter kan
göra  en  självständig  bedömning.   Vi  tillstyrker
motion Ju21 yrkande 3.




Schengens informationssystem




7. Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus  (båda v)
anser  att  utskottets yttrande i denna del bort  ha
följande lydelse:




Lagförslaget  om  Schengens informationssystem (SIS)
kan   inte   anses  tillräckligt   underbyggt.   SIS
utestänger människor  från  deras rätt till prövning
av asyl. Vidare är skyddet mot  att  uppgifter i SIS
utlämnas  till  tredje land inte tillfredsställande.
Möjligheterna för  en  registrerad  person  att söka
rättelse  är  små,  i  synnerhet om personen i fråga
redan är avvisad. Trots  registrets  omfattning  och
betydelse     finns     ingen     tillfredsställande
kontrollorganisation  och  ingen demokratisk  insyn.
Vad beträffar SIRENE-kontoren  är deras struktur och
komplexitet  knappast  nämnda  i propositionen.  Med
tanke  på  detta bör riksdagen i första  hand  avslå
förslaget till  lag om Schengens informationssystem.
I andra hand bör  regeringen få i uppdrag att arbeta
för att möjligheterna  till  rättelse  vid  felaktig
registrering  förbättras, att lägga fram förslag  om
ett parlamentariskt kontrollorgan samt återkomma med
redovisning   av   SIRENE-kontorens   funktion   och
befogenheter. Dessutom  bör  enskilda personers rätt
att    begära    granskning    av   Datainspektionen
lagregleras   och  tas  in  i  lagen  om   Schengens
informationssystem.  Denna  uppfattning vinner också
stöd av konventionens artikel  114.2  som stipulerar
att "denna rättighet skall regleras i den nationella
lagen". Vi anser således att riksdagen i första hand
med  bifall  till  motion  Ju18 yrkande 2 bör  avslå
förslaget     till     ny     lag    om    Schengens
informationssystem   och   i  andra   hand   bifalla
motionerna Ju18 yrkandena 6-8 och Ju22 yrkande 3.




8.  Bo  Könberg (fp), Rose-Marie  Frebran  (kd)  och
Magda Ayoub  (kd)  anser  att  utskottets yttrande i
denna del bort ha följande lydelse:




Enskilda  personers  rätt att begära  granskning  av
Datainspektionen måste  lagregleras  och  tas  in  i
lagen   om   Schengens   informationssystem.   Denna
uppfattning   vinner  också  stöd  av  konventionens
artikel 114.2 som  stipulerar  att  "denna rättighet
skall regleras i den nationella lagen". Med en sådan
ändring av lagförslaget bör riksdagen bifalla motion
Ju22 yrkande 3.




9.  Kerstin-Maria  Stalin (mp) anser att  utskottets
yttrande i denna del bort ha följande lydelse:




Registrering i SIS avser  även asylsökande som skall
vägras  tillträde till hela  Schengenterritoriet  av
den enda  anledningen att de fått slutligt avslag på
sin asylansökan  i  ett  medlemsland. När det gäller
enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva
i   SIS   skall   personuppgiftslagens   regler   om
informationsskyldighet bli tillämpliga och detta bör
framgå    direkt    av    lagen     om     Schengens
informationssystem.   SIS  öppnar  för  ett  alltför
vidsträckt flöde av uppgifter och alltför omfattande
registrering av personer utan att systemet uppfyller
de krav på rättssäkerhet  som  bör ställas. Eftersom
det  inte  råder  någon  offentlighetsprincip   inom
Schengensamarbetet  är  det  särskilt  angeläget med
insyn    och   kontroll   i   registerföringen.   Vi
tillstyrker motion Ju21 yrkandena 8 och 9.


Socialutskottets yttrande




1999/2000:SoU4y




Polissamarbete m.m. med anledning av
Sveriges anslutning till Schengen




Till justitieutskottet




Justitieutskottet  har  den  7  mars  2000  beslutat
bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig
över     regeringens     proposition    1999/2000:64
Polissamarbete  m.m.  med  anledning   av   Sveriges
anslutning till Schengen, jämte motioner i de  delar
som har samband med utskottets beredningsområde.




Socialutskottet   begränsar   sitt   yttrande   till
propositionens  avsnitt  9.3 Schengen och narkotiska
läkemedel. Några motioner  har  inte  väckts i denna
del.




Utskottet  har  vid  sammanträde  den  21 mars  2000
erhållit     information    av    företrädare    för
Socialdepartementet och Läkemedelsverket om Schengen
och narkotiska läkemedel.




Socialutskottet




Schengensamarbetet




Det Schengensamarbete  som Sverige anslutit sig till
utgör ett led i strävandena  inom EU att förverkliga
målet om den fria rörligheten  för  personer - en av
grundstenarna  i  EG:s regelverk. Personkontrollerna
vid  gränserna  mellan   de   länder  som  deltar  i
samarbetet skall avvecklas successivt.  För  att den
fria  rörligheten inte skall bli till hjälp för  den
internationella       brottsligheten      innefattar
Schengensamarbetet  en  rad   s.k.   kompensatoriska
åtgärder,  exempelvis  förstärkt yttre gränskontroll
samt    polisiärt    och    rättsligt     samarbete.
Schengenkonventionen    lägger    stor    vikt   vid
bekämpningen  av all narkotikarelaterad brottslighet
och innehåller  särskilda  regler om narkotika (art.
70-76).




Propositionen




I  propositionen  föreslår  regeringen  att  resande
genom en ändring i lagen (1992:860)  om  kontroll av
narkotika   ges   laglig   möjlighet   att  föra  ut
narkotiska läkemedel från Sverige, om läkemedlen  är
avsedda  för  medicinskt  ändamål  och  den resandes
personliga bruk. Vidare görs en följdändring i lagen
till  följd  av EU-anpassad tullagstiftning.  Enligt
regeringen   är   nuvarande   svenska   bestämmelser
beträffande införsel av resande av legalt förskrivna
narkotiska läkemedel strängare än motsvarande regler
inom Schengensamarbetet.  Sverige  har,  i  och  med
anslutningen till Schengensamarbetet, åtagit sig att
godkänna  sådana  intyg  som  avses  i  artikel 75 i
Schengenkonventionen  och  som  utfärdas  av   andra
Schengenländers  behöriga myndigheter för en maximal
period om 30 dagar. Sverige måste således, om sådant
intyg utfärdats, tillåta  en  resenär från ett annat
Schengenland  att införa narkotiska  läkemedel  inom
ramen  för  en  medicinsk   behandling.  De  svenska
reglerna  måste  följaktligen  ändras   i   enlighet
härmed.  Det  bör  i sammanhanget uppmärksammas  att
Schengenreglerna inte  medger någon sådan uppdelning
av  narkotika  i  olika förteckningar  som  finns  i
Läkemedelsverkets  föreskrifter.   Det   bör   också
uppmärksammas att Schengenreglerna inte reglerar det
fall  att  en  person  bosatt i ett Schengenland får
narkotiska   läkemedel  förskrivna   i   ett   annat
Schengenland.


Riksdagen har  med  anledning  av  propositionen om
Schengensamarbetet givit regeringen till  känna  att
de  ifrågavarande  regeländringarna  måste betraktas
som  en  tillfällig lösning (prop. 1997/98:42,  bet.
1997/98:JuU15,  rskr.  1997/98:181).  Riksdagen  har
framhållit att i såväl Schengensamarbetet som i alla
andra  internationella  sammanhang  måste allt göras
för att inte på något sätt underlätta spridningen av
narkotika. Även regeringen vill framhålla  vikten av
att   Sverige   i  alla  internationella  sammanhang
motarbetar åtgärder  som  kan underlätta spridningen
av  narkotika  och  tvärtom  aktivt  verkar  för  en
restriktiv narkotikapolitik.


Regeringen menar dock att den  utvidgning av rätten
till införsel av narkotiska läkemedel  som följer av
Schengenanslutningen, genom det uttalade  kravet  på
intyg  från  en behörig myndighet, innebär en bättre
kontroll  av  förskrivande   läkare,  patienter  och
preparat  än  vad  som  är  fallet   i   dag.  Denna
uppfattning  framförs också av såväl Socialstyrelsen
som Läkemedelsverket. Folkhälsoinstitutet framhåller
att  det  inte ser  någon  grund  för  att  betrakta
regleringen  inom  Schengen endast som en tillfällig
lösning. Det bör också  framhållas  att det krav som
följer av Schengenanslutningen innebär  en möjlighet
till  fri  rörlighet även för svårt sjuka människor,
inte minst cancerpatienter, och inte någon eftergift
för  en  mindre   restriktiv  narkotikapolitik.  Det
handlar  här hela tiden  om  legal  förskrivning  av
läkemedel till sjuka människor för personligt bruk.


Regeringen  anser  att  en  i Sverige bosatt person
skall ges motsvarande lagliga  möjlighet  som  andra
Schengenmedborgare  att medföra narkotiska läkemedel
inom ramen för en medicinsk behandling vid resa till
annat   Schengenland.   För    att    utförsel    av
narkotikaklassade läkemedel lagligen skall kunna äga
rum  i  ett sådant fall krävs en ändring i 3 § lagen
(1992:860)  om  kontroll  av  narkotika,  som i sitt
första   stycke   föreskriver   att   narkotika  får
importeras  eller exporteras endast av den  som  har
tillstånd  till  det.  I  paragrafens  andra  stycke
meddelas regler  endast  om införsel i vissa fall av
narkotiska    läkemedel    för   medicinskt    bruk.
Regeringen  föreslår  därför att  det  i  paragrafen
föreskrivs att resande också utan särskilt tillstånd
får föra ut narkotiska  läkemedel  från  Sverige  om
läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den
resandes   personliga   bruk,   jämför   1  §  lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.


Det   saknas   enligt   regeringen  anledning  till
ändringar  av  reglerna  om införsel  av  narkotiska
läkemedel i förhållande till länder som står utanför
Schengensamarbetet. För resenärer  från andra länder
än Schengenländer bör således nuvarande föreskrifter
fortsätta  att  gälla.  Detta förhållande  bör,  som
Riksåklagaren framhållit i sitt remissvar, klargöras
genom reglering i förordning.


Läkemedelsverket  är central  förvaltningsmyndighet
för  kontroll och tillsyn  av  läkemedel  och  skall
enligt sin instruktion särskilt svara för kontrollen
och tillsynen enligt bl.a. läkemedelslagen och lagen
om kontroll av narkotika. Verket har också givits en
omfattande      föreskriftsrätt      på     området.
Läkemedelsverket  bör mot bakgrund härav  också  ges
uppgiften och befogenheten  att utfärda sådana intyg
som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen såvitt
avser   svenska   resenärer.  Varken   detta   eller
godkännandet av de  intyg  som  utfärdats  av  andra
Schengenländers  behöriga  myndigheter  kräver någon
lagstiftningsåtgärd.   Läkemedelsverkets  befogenhet
att  utfärda  intyg bör föreskrivas  i  förordningen
(1992:1554) om kontroll av narkotika.


Enligt 3 § tredje  stycket  lagen  om  kontroll  av
narkotika får narkotika inte tas om hand på det sätt
som   avses   i   8  §  första  stycket  2  tullagen
(1987:1065).  Narkotika   får   inte   heller   utan
tillstånd  sändas  genom  tullområdet, åter föras ut
eller   förvaras  i  tullager  som   inrättats   för
förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt
gäller lagen  (1973:980) om transport, förvaring och
förstöring   av   införselreglerade    varor,   m.m.
(transportlagen).


Vid EU-inträdet upphörde möjligheten att ta hand om
en   vara   som   är   belagd   med  någon  form  av
införselrestriktion innan förtullningen är avslutad.
Däremot  finns det fortfarande en  möjlighet  enligt
transportlagen  att  transitera  sådana  varor genom
landet  eller förvara dem på någon form av  tullager
eller att förstöra eller återutföra dem. Inte heller
finns det nu längre några tullager som har inrättats
för förvaring  av proviantartiklar och liknande. Den
inledande meningen  i  3  §  tredje stycket lagen om
kontroll  av  narkotika liksom den  senare  delen  i
påföljande  mening   kan   därför,   som  Tullverket
framhållit, tas bort.




Socialutskottets bedömning




Schengenkonventionen    lägger    stor   vikt    vid
bekämpningen av all narkotikarelaterad brottslighet.
Schengenstaterna har åtagit sig att  i  enlighet med
FN:s  konventioner  på  narkotikaområdet vidta  alla
erforderliga åtgärder för  att förebygga och bekämpa
olaglig   handel   med  narkotika   och   narkotiska
läkemedel  samt  att därutöver  särskilt  bevaka  de
platser som är kända  för  narkotikahandel  för  att
minska  spridningen  av narkotiska preparat till nya
missbrukargrupper. De  har  vidare  åtagit sig att i
enlighet   med   sin   konstitution  och  nationella
lagstiftning tillåta s.k.  kontrollerade  leveranser
på sina territorier, att förstärka sin kontroll över
person- och varutrafiken samt av transportmedel  vid
de  yttre  gränserna  i  syfte att förhindra olaglig
införsel av narkotika och  narkotiska läkemedel samt
att  garantera  att  gällande  lagstiftning   medger
beslag och förverkande av tillgångar som härrör från
illegal  handel  med narkotika. Schengenkonventionen
innehåller  också  särskilda   regler  om  rätt  att
medföra narkotiska läkemedel vid resa till ett annat
Schengenland.  En  resande  får  medföra  narkotiska
läkemedel    för    medicinsk    behandling    under
förutsättning att en behörig myndighet  i  hemlandet
har   utfärdat  ett  särskilt  intyg.  Den  behöriga
myndigheten  skall  utfärda  intyget  på grundval av
läkares ordination.




Ett  enigt  Socialutskott  har  klart  uttalat   sin
inställning  vad  gäller narkotikapolitikens mål och
inriktning. Utskottet  har  därvid  bl.a. anfört (se
t.ex. betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik)  att
målet  för  den  svenska  narkotikapolitiken  är att
skapa  ett  narkotikafritt  samhälle.  Utskottet har
också pekat på att den illegala narkotikahanteringen
är ett stort och växande problem för världssamfundet
som endast kan lösas med internationellt  samarbete.
Den  globala  utvecklingen  av narkotikahandeln  som
pågår och den påverkan utvecklingen har för Sveriges
del, framför allt vad gäller  dagens ungdomar, oroar
utskottet. Sveriges internationella narkotikapolitik
måste   vara  tydlig,  konsekvent  och   långsiktig.
Utskottet har vidare anfört att Sveriges restriktiva
narkotikapolitik   ligger   till   grund   för   det
internationella  engagemanget  och att Sverige sedan
länge  deltar  mycket  aktivt i det  internationella
samarbetet  på  detta område.  Utskottet  har  också
understrukit att  det  är  synnerligen angeläget att
regeringen  med kraft fortsätter  att  bekämpa  alla
krav på legalisering av narkotika och liberalisering
av narkotikapolitiken,  såväl  nationellt som på det
internationella planet. Sverige  måste fortsätta att
aktivt   driva  sin  inställning  i  narkotikafrågor
internationellt,  bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i det nordiska samarbetet.




Den utvidgning av rätten till införsel av narkotiska
läkemedel som följer av Schengenanslutningen innebär
en möjlighet till fri rörlighet även för svårt sjuka
människor  med  legalt   förskrivna   läkemedel  för
personligt  bruk. Socialutskottet delar  bedömningen
att det krav som i detta fall följer av anslutningen
till Schengen  inte  innebär  någon eftergift för en
mindre   restriktiv  narkotikapolitik.   Genom   den
ändring som  föreslås  i  3  §  andra  stycket lagen
(1992:860)  om  kontroll  av  narkotika  vad  gäller
utförsel av sådana läkemedel ges personer  bosatta i
Sverige   samma   lagliga   möjligheter   som  andra
Schengenmedborgare   att  medföra  narkotikaklassade
läkemedel   vid   resa  till   annat   Schengenland.
Socialutskottet ställer sig bakom förslaget.




Socialutskottet   vill    slutligen   än   en   gång
understryka det angelägna i  att Sverige, nationellt
och internationellt, fortsätter  att  verka  för  en
restriktiv  syn  på narkotika. Socialutskottet delar
bedömningen att spridning  av narkotika inte i något
sammanhang    får    underlättas.    Socialutskottet
förutsätter   att   regeringen    inom   ramen   för
Europasamarbetet verkar för en generellt  restriktiv
förskrivning av narkotikaklassade läkemedel.  Det är
angeläget  inte minst mot bakgrund av att flera  EU-
länder   inför    eller    överväger    att   införa
försöksprogram med legal förskrivning av narkotika.




Stockholm den 28 mars 2000




På socialutskottets vägnar




Ingrid Burman




I  beslutet  har deltagit: Ingrid Burman (v),  Chris
Heister  (m),  Susanne   Eberstein   (s),  Margareta
Israelsson  (s),  Rinaldo  Karlsson  (s),   Chatrine
Pålsson  (kd),  Leif  Carlson  (m), Conny Öhman (s),
Rolf  Olsson  (v),  Cristina Husmark  Pehrsson  (m),
Thomas  Julin  (mp),  Kenneth  Johansson  (c),  Lars
Elinderson  (m),  Tullia   von   Sydow  (s),  Rosita
Runegrund (kd) och Christina Nenes (s).