Finansutskottet behandlar i detta betänkande
förslagen i budgetpropositionen till anslag för
budgetåret 2000 inom utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner samt de motioner som väckts med
anledning av propositionens förslag.
Bidragen, som sammanlagt uppgår till 97 667
miljoner kronor, omfattar huvuddelen av statens
bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas
dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till
kommuner och landsting, dels i form av bidrag för
att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar
mellan kommuner respektive landsting. Dessutom kan
bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker
motionsyrkandena.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal
andra kommunalekonomiska frågor som förts fram i
motioner under den allmänna motionstiden. Utskottet
avstyrker även dessa motionsyrkanden.
Till betänkandet har 10 reservationer och 6
särskilda yttranden fogats.
Propositionen
I proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för
2000, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag för kommuner,
föreslår regeringen
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att efter
förvärv av aktierna i Haninge Holding AB, ägare till
Haninge Bostäder AB, sälja aktierna till Venantius
AB (avsnitt 2.5.1),
2. att riksdagen godkänner att
försäljningsinkomsterna för aktierna i Haninge
Holding AB liksom utdelning från Venantius AB av ett
eventuellt överskott från avvecklingen av
fastigheter i Haninge Bostäder AB redovisas mot det
under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A 2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting (avsnitt 2.5.1),
3. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner enligt följande uppställning:
-------------------------------------------------------
A Bidrag och ersättning till kommuner och landsting
----------------------------------------------------------
1 Generellt statsbidrag till kommuner och 78 003
landsting (ram.) 500
----------------------------------------------------------
2 Bidrag till särskilda insatser i vissa 1 091
kommuner och landsting (res.) 500
----------------------------------------------------------
3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och 18 571
landsting (obet.) 000
----------------------------------------------------------
4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning 700
(obet.)
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 97 666
700
----------------------------------------------------------
1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avreglering och
konkurrensutsättning av kommunernas och landstingens
verksamhet,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
grundlagsenligt skatteutjämningssystem enligt vad som
anförts i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
utgiftsfördelning mellan stat och kommun i syfte att
åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning enligt vad som
anförts i motionen,
16. att riksdagen begär att regeringen avvecklar den av
regeringen inrättade s.k. kommundelegationen enligt vad
som anförts i motionen,
17. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna
inom den kommunala sektorn, utgiftsområde 25, enligt vad
som anförts i motionen.
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om "kommunakut" och generella
ändringar av skatteutjämningen för att möta
befolkningsförändringar,
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen
under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner enligt uppställningen i bilaga 2, i denna
del,
1999/2000:N213 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lokal mobilisering skall
vara huvudinriktningen i den regionalpolitiska
inriktningen med förslag om en glesbygdsfaktor i
skatteutjämningen till dess att ett bättre förslag kan
presenteras.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunerna.
1999/2000:N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att avskaffa
nuvarande inkomstutjämning inom ramen för det
inomkommunala utjämningssystemet.
1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de finansiella riskerna med
kommunal näringsverksamhet,
1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
möjligheterna till kommunal skatteplanering genom
koncernbildning av bolag.
1999/2000:Fi601 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Robin Hood-skatten bör slopas.
1999/2000:Fi602 av Henrik Westman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av nuvarande
utjämningssystem mellan kommunerna.
1999/2000:Fi603 av Catharina Hagen och Per Bill (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om momsreglernas
konkurrenseffekter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagstiftningen att privata företag inte
diskrimineras inom ramen för mervärdesskattesystemet.
1999/2000:Fi604 av Margareta Cederfelt och Catharina Hagen
(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av de regler som gäller för den offentliga
marknaden i syfte att uppnå en icke diskriminerande
konkurrenssituation för samtliga inblandade sektorer i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Fi605 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till nytt
skatteutjämningssystem för kommuner och landsting.
1999/2000:Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
hanteringsordning som skall ersätta verksamheten i den av
regeringen inrättade Kommundelegationen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår anslagsposten under utgiftsområde
25 A 2 Bidrag till särskilda åtgärder i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att försäljningslikvid från
försäljning av Haninge Bostäder på sedvanligt sätt skall
redovisas under inkomsttitel i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av Haninge Bostäder
till Haninge kommun.
1999/2000:Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skyndsam utredning om
ett nytt statsbidragssystem för kommunsektorn fr.o.m. år
2002,
2. att riksdagen beslutar avskaffa det inomkommunala
utjämningssystemet fr.o.m. 1 januari 2002 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om temporära ändringar för åren
2000 och 2001 av i dag gällande utjämningssystem i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Fi608 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda en tillämpning av fördröjd
kommunalskatt vid flytt.
1999/2000:Fi609 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund ( kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skatteväxling av fastighetsskatten till förmån för
kommunerna.
1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av jobb och företagande
för den kommunala ekonomin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delat kostnadsansvar för
socialbidragen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt utjämningssystem
grundat på strukturella förutsättningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommundelegation och kommunakut,
1999/2000:Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunsektorns behov av ökade
statsbidrag på kort sikt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det kommunala
utjämningssystemet,
5. att riksdagen till anslag A 1 Generellt statsbidrag
till kommuner för budgetåret 2000 anvisar 463 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 78 466 500
000 kr.
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunal konkurrens.
Utskottet
Riksdagen har den 18 november 1999 beslutat om
utgiftsramar för statsbudgetens 27 utgiftsområden för
budgetåret 1999 (prop. 1999/2000:1, 1999/2000:FiU1, rskr.
1999/2000:28). Vid riksdagens fortsatta beredning av
anslagen inom respektive utgiftsområde får dessa ramar
inte överskridas. För utgiftsområde 25 fastställde
riksdagen ramen till 97 666,7 miljoner kronor.
Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens
förslag i budgetpropositionen till anslag för budgetåret
2000 inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
samt de motioner som väckts med anledning därav. Utskottet
tar också ställning till ett tjugofemtal yrkanden i
motioner från den allmänna motionstiden i olika
kommunalekonomiska ämnen.
I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs
samtliga anslag inom ett utgiftsområde genom ett beslut.
Frågor som inte påverkar anslagsbelopp, anslagstyp eller
anslagsvillkor för år 2000 behandlas emellertid separat.
Betänkandet är disponerat på det sättet att utskottet
inleder med att behandla anslagsfrågorna samt det med
anslaget A 2 sammanhängande förslaget i propositionen till
försäljning av aktier i Haninge Holding AB. Därefter tar
utskottet upp övriga kommunalekonomiska frågor.
Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Budgetpropositionen
Inledning
I budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 25)
föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa anslag för
år 2000 under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
utgifter för bidrag till kommuner och landsting.
Utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Bidragen lämnas dels
i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och
landsting (anslag A 1), dels i form av ett bidrag för att
åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting (anslag A 3). Utgiftsområdet
omfattar också ett bidrag för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting (anslag A 2). En del av detta
bidrag disponeras av Bostadsdelegationen. Till detta
kommer ett mindre bidrag till Rådet för kommunal
redovisning (anslag A 4). Under år 1999 finns också ett
anslag som avser bidrag till kommunernas och landstingens
skatteinkomster för år 1997.
Den beräknade sammanräknade utgiftsnivån framgår av
nedanstående tabell. Beslutade och föreslagna tillskott
innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av
statsbidragen med 20 000 miljoner kronor år 2000.
Regeringen avser enligt propositionen att föreslå att
ytterligare 1 000 miljoner kronor tillförs vården och
skolan år 2001. Dessutom aviseras att anslaget till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting år 2001
engångsvis skall tillföras 700 miljoner kronor.
I budgetpropositionen föreslås vidare att det år 2000
genomförs ett första steg i en skattereform med bl.a.
kompensation för uttaget av allmän pensionsavgift, vilket
sker genom införandet av en skattereduktion kombinerat med
en reducering av avdragsrätten för den allmänna
pensionsavgiften. För kommuner och landsting innebär detta
att skatteinkomsterna för år 2000 beräknas öka med 4 800
miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att det
generella statsbidraget till kommuner och landsting
reduceras med motsvarande belopp, vilket innebär att en
del av statsbidragen växlas mot skatteintäkter.
Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn också tagits
till de regleringar som föreslås till följd av
finansieringsprincipen. Förutom statsbidragshöjningarna
har riksdagen beslutat att den statliga skatt om 200 kr
som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall
utgöra kommunal inkomstskatt åren 1999 och 2000. Detta
innebär att kommuner och landsting tillförs närmare 1 300
miljoner kronor under dessa år. I propositionen föreslås
att denna skatt skall utgöra kommunal inkomstskatt även år
2001, vilket ger ytterligare ca 1 300 miljoner kronor i
tillskott detta år. I utgifterna för år 1999 ingår 2 600
miljoner kronor i engångsvis ersättning till kommuners och
landstings skatteinkomster för år 1997.
Förutom ovan nämnda faktorer innebär de regeländringar i
utjämningssystemet som riksdagen beslutade om våren 1999
och som träder i kraft år 2000 en minskad omslutning i
systemet. Netto beräknas utjämningsbidraget minska med 2
699 miljoner kronor. En motsvarande minskning uppstår på
statsbudgetens inkomstsida genom att den utjämningsavgift
som kommuner och landsting betalar till staten minskar.
Ramen för år 2000 minskar med sammanlagt 5 858 miljoner
kronor.
1999 2000 2001 2002
---------------------------------------------------
96
784 103 525 102 533 97 667 101 872 101 792
---------------------------------------------------
1 Inklusive beslut till följd av förslag på
tilläggsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den
ekonomiska vårpropositionen.
I propositionen understryker regeringen att målet
för utgiftsområdet är att så långt det är
möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting
att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter. Genom förbättringen av de
offentliga finanserna har det varit möjligt att
genomföra en betydande höjning av statsbidragen
till kommuner och landsting. Den negativa
sysselsättningsutvecklingen i kommuner och
landsting har därmed kunnat vändas och
förutsättningarna för en positiv utveckling av
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har
väsentligen förbättrats.
Regeringen konstaterar att det ekonomiska
resultatet för kommunerna sammantaget har
förbättrats de senaste två åren medan däremot
resultatet för landstingssektorn försämrats
årligen sedan år 1996. Den genomsnittliga
kommunalskattesatsen minskade från 31,65 % år
1998 till 31,48 % år 1999. Av anslaget för bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner har
fr.o.m. 1996 fram till halvårsskiftet 1999 bidrag
på totalt cirka 1 370 miljoner kronor utbetalats.
Från den s.k. Bostadsdelegationen hade vid samma
tillfälle träffats överenskommelser om bidrag för
rekonstruktiva insatser i samband med
bostadsåtaganden om totalt ca 680 miljoner
kronor.
Den ökning av skatteinkomsterna som följer av
den förbättrade ekonomiska utvecklingen samt de
ökade statsbidragen ger enligt regeringens
bedömning utrymme för en ökning de närmaste åren
av de kommunala konsumtionsutgifterna. I fasta
priser beräknas dessa öka med drygt en procent
per år under åren 1999-2002 och antalet anställda
under perioden med i genomsnitt 13 500 personer
per år. Det finansiella sparandet bedöms för
perioden ligga på en nivå som krävs för att
sektorn som helhet bör klara kravet på ekonomisk
balans.
Regeringen gör bedömningen att det även under de
närmaste åren finns behov av särskilda medel för
kommuner och landsting med en särskilt svår
ekonomisk situation. De medel som avsätts
framöver för bidrag till särskilda insatser
behövs både för att stödja kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet och för att
stödja kommuner och landsting som av andra yttre
strukturella orsaker har svårt att nå balans i
ekonomin.
Anslagen för år 2000
Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till
kommuner och landsting föreslås riksdagen anvisa
ett ramanslag på 78 003,5 miljoner kronor. Syftet
med bidraget är att utgöra ett allmänt
finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och
landsting. Bidraget skall dessutom vara ett
instrument för att genomföra ekonomiska
regleringar mellan staten och kommuner respektive
landsting. Anslaget fördelas i relation till
kommunens eller landstingets invånarantal. En
mindre del av bidraget fördelas dessutom under
åren 1997-2000 utifrån åldersbaserade kriterier.
I enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen föreslår regeringen att de
generella statsbidragen höjs med 3 900 miljoner
kronor år 2000. Åtgärden vidtas enligt
propositionen för att underlätta för kommuner och
landsting att klara det lagstadgade balanskravet,
för att fortsätta att värna kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen samt för att minska behovet
av att höja kommunalskatterna.
Samtidigt föreslår regeringen att den beräknade
ökningen om 4 800 miljoner kronor av kommunernas
och landstingens skatteinkomster som följer av de
föreslagna förändringarna i inkomstbeskattningen
för år 2000 regleras genom en reducering av det
generella statsbidraget till kommuner och
landsting med motsvarande belopp. Ett antal
regleringar enligt finansieringsprincipen
föreslås också för budgetåret 2000, bl.a. med
anledning av stat-kyrkareformen och föreslagna
ändringar i fordonsbeskattningen.
Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser
i vissa kommuner och landsting föreslår
regeringen att riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag på 1 091,5 miljoner kronor.
Syftet med anslaget är att skapa möjligheter att
i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner
och landsting som på grund av speciella
omständigheter kan hamna i en särskilt svår
ekonomisk situation. Förslaget till
medelsanvisning innebär att anslaget ökas med
117,5 miljoner kronor i förhållande till
innevarande år. I detta belopp ingår en
tillfällig förstärkning med 20,5 miljoner kronor
motsvarande det belopp som hålls inne för de
kommuner som höjde skatten inför år 1999.
För år 2000 avser regeringen att fördela 84
miljoner kronor av anslaget till kommuner och
landsting i storstadsområdena för förebyggande
hiv/aidsverksamhet. Till anslaget kommer också i
enlighet med förslag i propositionen att föras
medel som efter försäljning av statens aktier i
Haninge Holding AB redovisas mot anslaget.
Till anslaget A 3 Statligt utjämningsbidrag till
kommuner och landsting föreslår regeringen att
riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag på
18 571 miljoner kronor. Syftet med det statliga
utjämningssystemet för kommuner och landsting är
att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting
att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella
förhållanden. Utjämningssystemet består av
inkomstutjämning och kostnadsutjämning.
Utjämningsbidraget utjämnar såväl skillnader i
skattekraft som strukturella kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting. Bidraget
lämnas till kommuner respektive landsting med en
skattekraft som är lägre än genomsnittet för
riket och till kommuner respektive landsting med
ogynnsam kostnadsstruktur.
Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan
av samtliga bidrag som kommuner och landsting får
i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Bidraget
motsvaras av avgifter på statsbudgetens
inkomstsida från kommuner och landsting med en
mera gynnsam inkomst- och kostnadsstruktur.
Inkomst- och kostnadsutjämningen är
statsfinansiellt neutral, eftersom summan av
bidrag och avgifter är lika stora.
Genom de förändringar i utjämningssystemet som
riksdagen beslutade om våren 1999 (bet.
1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253) beräknas
omslutningen minska med 2 849 miljoner kronor.
Till detta kommer effekten av de föreslagna
förändringarna i inkomstbeskattningen, vilket
beräknas öka omslutningen i utjämningssystemet
med 150 miljoner kronor.
Till anslaget A 4 Bidrag till Rådet för kommunal
redovisning föreslår regeringen att riksdagen
skall anvisa ett obetecknat anslag på 0,7
miljoner kronor. Syftet med bidraget är att vara
ett ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal
redovisning, som är en ideell förening för
normbildning i redovisningsfrågor för kommuner
och landsting. Medlemmar i rådet är staten,
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Motionerna
I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m)
framhåller Moderata samlingspartiet att grunden
för den kommunala ekonomin är skatteinkomsterna
och deras tillväxt. Det bästa sättet att stärka
kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god
service och lägre skatter är därför att ha en god
tillväxt som ger fler skattebetalare. Kommunernas
ekonomiska problem löses bäst genom en politik
som leder till att fler jobb växer fram i
företagen och att kunskapsinnehållet - och därmed
lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna -
ökar. Enligt motionärerna underlättar en sådan
utveckling finansieringen av kärnuppgifterna
samtidigt som utrymmet för skattesänkningar
växer.
Motionärerna hävdar att den ekonomiska politik
som Moderata samlingspartiet företräder skapar
förutsättningar för ett snabbare växande
skatteunderlag genom bl.a. en avreglering av
arbetsmarknaden och lägre skatt på investeringar.
Det leder í sin tur till att kommunernas
kostnader för socialbidrag och
arbetsmarknadsåtgärder sjunker. Effekterna för
kommunsektorn av en bättre ekonomisk utveckling
beräknas i motionen uppgå till 2,8 miljarder
kronor år 2000, 12,4 miljarder kronor år 2001 och
22,4 miljarder kronor år 2002.
I den moderata partimotionen görs bedömningen
att det tillgängliga utrymmet för sänkt
kommunalskatt åtminstone inledningsvis
huvudsakligen bör utnyttjas för att sänka
utdebiteringen. Den relativt starka ökningen av
de kommunala skatteinkomsterna 1999-2001 ger ett
tydligt utrymme för sänkt kommunalskatt. För att
säkerställa att alla kommuner kan sänka
kommunalskatten föreslår Moderata samlingspartiet
att staten tar över vissa kostnader som i dag
belastar den kommunala sektorn. Detta kan,
framhåller man, tekniskt ske på olika sätt men
bör genomföras i samband med att en nationell
skolpeng införs. Innebörden är att staten övertar
finansieringsansvaret för grundskolan år 2001, då
motsvarande drygt 11 miljarder kronor avlastas
kommunsektorn. År 2002 avlastas på motsvarande
sätt 22 miljarder kronor. I motionen föreslås
att kostnaderna för grundskolan för stat och
kommun neutraliseras i samband med att nivån för
de generella statsbidragen fastställs.
I motionen understryks att Moderata
samlingspartiet står bakom
finansieringsprincipen. Den innebär enligt
motionen att kommunernas ekonomiska ställning
inte skall förändras genom statliga beslut.
Förutom neutraliseringen till följd av en ändrad
uppgiftsfördelning på skolområdet föreslår
motionärerna att kommunerna fullt ut skall
kompenseras för de minskningar av
skatteunderlaget och de ökade kostnader som blir
följden av förslagen i den moderata
partimotionen. Det gäller t.ex. förslagen om
grundavdrag för barn respektive förvärvsavdrag i
den kommunala beskattningen. För utgiftsområde 25
innebär förslagen ökade utgifter budgetåret 2000
på 12 492,5 miljoner kronor. Anslaget A 1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
bör enligt motionen tas upp med ett belopp som
överstiger propositionens förslag med 13 584
miljoner kronor. Samtidigt avvisas regeringens
förslag till anslaget A 2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting, den s.k.
kommunakuten.
Kristdemokraterna redovisar sitt
kommunalekonomiska alternativ i motion Fi611 av
Per Landgren m.fl. (kd). Enligt motionärerna har
de sedan år 1995 successivt ökade allmänna
egenavgifterna minskat de kommunala
skatteintäkterna med drygt 18 miljarder kronor.
Till detta kommer statliga reformer om ett ökat
kommunalt ansvarstagande som inte finansierats av
staten enligt finansieringsprincipen, t.ex.
assistansersättningen inom LSS (lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade).
Motionärerna understryker att kommunsektorns
skatteintäkter i hög grad påverkas av
sysselsättningsutvecklingen i den privata
sektorn. Sveriges långsiktiga
tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet
varit mycket bättre, framhåller man, om inte
regeringens politik ensidigt inriktats på
budgetsanering och alltför lite på att förbättra
företagsklimatet. Strukturella åtgärder måste
vidtas för att den för närvarande kraftiga
tillväxten inte skall bli kortvarig. Den
fortfarande höga arbetslösheten avspeglar sig
enligt motionen i högre kostnader och sämre
utvecklingsmöjligheter för kommunsektorn.
I motionen hävdas att det i budgetpropositionen
för år 2000 inte föreslås nya resurstillskott
till kommunsektorn. De extra statsbidrag som
tillförs presenterades redan i våras och skall
enligt motionen ses som en återföring av det
minskade skatteunderlaget till följd av de
avdragsgilla egenavgifter som infördes år 1995.
När det gäller de ökade skatteinkomsterna för
kommunsektorn uppgår de enligt Kristdemokraterna
år 2000 snarare till ca 15 miljarder kronor än de
av regeringen redovisade 25 miljarderna.
Motionärerna pekar också på att behoven av
utbildning, vård och omsorg kommer att öka
årligen till följd av den demografiska
utvecklingen.
Enligt motionen måste åtskillnad göras mellan
den korta och den långa sikten. På kort sikt är
det svårt att hävda att strukturomvandling och
bättre ledning av verksamheter skulle göra att
människor med vård- och omsorgsbehov i dag får
den hjälp de behöver och har rätt till. På längre
sikt är det endast en stark
sysselsättningsutveckling som i kombination med
fortsatta strukturreformer kan trygga
verksamheterna inom kommunsektorn.
Kristdemokraterna anser därför att sektorn
behöver ett tillskott utöver de medel som
regeringen anslår för att täcka in den högre
ambitionsnivå som partiet har, bland annat vad
gäller antalet vårdplatser.
Tillskottet bör vara 1,1 miljarder för
budgetåret 2000. Motionärerna understryker att
Kristdemokraterna också föreslagit en rad andra
åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för
kommunsektorn och som bör regleras enligt
finansieringsprincipen. Ett exempel är att
kommunernas kostnader som följd av ett nytt
vårdnadsbidrag kan beräknas minska med 500
miljoner kronor redan år 2000. Enligt motionens
förslag ökar utgifterna för utgiftsområde 25 för
år 2000 med 463 miljoner kronor i förhållande
till propositionens förslag.
Centerpartiet understryker i motion Fi211 av
Lennart Daléus m.fl. (c) att regeringens
budgetförslag, trots ökade skatteintäkter, inte
löser de kortsiktiga problem som finns i många
kommuner och landsting. De ökade skatteintäkterna
fördelas inte lika över landet. Visserligen
kompenserar utjämningssystemet en del men i
kombination med befolkningsminskning sjunker
enligt motionärerna flera kommuners och
landstings ekonomiska bas de närmaste åren. 210
av landets 289 kommuner minskar i folkmängd.
Minskande befolkning innebär i sin tur att
arbetstillfällen försvinner och att skattekraften
urholkas. Regeringen gör inget för att åtgärda
dessa strukturella problem utan öppnar i stället
en kommunakut. Motionärerna anser att Sveriges
kommuner och landsting inte behöver någon
akutmottagning. Anslaget A 2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
bör därför dras in.
Enligt motionen krävs såväl en omfördelning
mellan kommunerna och landstingen som ett
tillskott i form av ökade statsbidrag.
Centerpartiet förutsåg problemen med att
finansiera vården och omsorgen redan under förra
riksmötet och träffade därför en överenskommelse
med Socialdemokraterna om inriktningen och
omfattningen av försvaret. Uppgörelsen innebär
att ca 8 miljarder kronor kommer att frigöras
under perioden 2002-2004. Partiet är nu berett
att gå vidare med nya strukturella förändringar
och föreslår därför reformer riktade till bl.a.
barnfamiljer och pensionärer. Dessa reformer ger
kommunerna ökade skatteintäkter varför utgifterna
inom utgiftsområde 25 enligt motionen kan minskas
i motsvarande mån, för budgetåret 2000 med 369
miljoner kronor i förhållande till propositionens
förslag.
Folkpartiet liberalerna presenterar sitt
kommunalekonomiska alternativ i motionerna Fi212
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Fi610 av Karin
Pilsäter m.fl. (fp). Motionärerna understryker
att en mycket viktig del av välfärden organiseras
och finansieras av kommuner och landsting. De
kommunala budgetarna står för den absolut
övervägande delen av människors viktiga behov av
skola, barnomsorg, äldreomsorg, sjukvård men även
av gator, vägar och kollektivtrafik liksom av
individuellt stöd i särskilda fall. Hur kommuner
och landsting sköter sin verksamhet är därför av
avgörande betydelse, framhålls i motionen, såväl
när det gäller att få ut så mycket som möjligt av
skattepengarna som när det gäller valet av
verksamheter som finansieras med kommunala medel.
Motionärerna anser att den nuvarande
fokuseringen på bidrag och utjämningssystem har
dragit uppmärksamhet från det som är långt
viktigare, nämligen att ekonomin kan växa så att
kommunerna och landstingen därmed får ökade
resurser. Även för den kommun som i dag får det
högsta utjämningsbidraget per invånare, Borgholms
kommun, skulle en treprocentig tillväxt per år av
det egna skatteunderlaget på tre år uppväga hela
utjämningsbidraget. Detta visar, framhålls det i
motionen, att tillväxt i ekonomin är viktigare
för kommunerna än bidrag.
I motionen understryks att Folkpartiet har delat
regeringens bedömning av volymen på
statsbidragen till kommunerna de senaste åren.
Samtidigt pekar motionärerna på att kommunernas
situation i mycket har sin grund i regeringens
otillräckliga arbetslöshetsbekämpning och de
därigenom ökade sociala kostnaderna. Motionärerna
tillstyrker mot bakgrund av det ekonomiska läget
för kommunsektorn de i budgetpropositionen
angivna utökningarna av statsbidraget. För de
senare åren i perioden anges att definitiv
ställning tas när den fortsatta ekonomiska
utvecklingen kan bedömas.
I motionen avvisas regeringens förslag angående
den s.k. kommunakuten. Det är orimligt, heter
det, att de kommuner som långsiktigt har
strukturproblem efter särskild överenskommelse
och utan generella regler får pengar av staten.
De strukturella problemen bör fångas in i
utjämningssystemet, övriga faktorer skall
kommunerna ta ansvar för gentemot sina väljare.
En modell med en permanent inrättad
akutmottagning ger enligt motionärerna helt
felaktiga signaler. Tonvikten för de statliga
insatserna måste i stället ligga på att skapa
rimliga generella förutsättningar genom ett väl
fungerande utjämningssystem.
Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna en
minskning av utgifterna på utgiftsområde 25 för
budgetåret 2000 med 2 712 miljoner kronor. Nivån
på de generella statsbidragen föreslås minskas
med 1 705 miljoner kronor. Nivån påverkas bl.a.
av en föreslagen överföring till staten av
assistansersättningen och av att personer över 65
år föreslås få behålla sina assistenter redan
från den 1 januari 2000.
Frågan om hanteringsordningen för och anslaget
till den s.k. kommunakuten tas även upp i motion
Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m). Motionärerna
menar att regeringen öppnat för en kuriös
förhandlingsekonomi gentemot enskilda kommuner
och landsting vid sidan av det mycket långtgående
utjämningssystemet. Det finns stora risker att
detta kommer att urarta till en slumpartad
bidragsgivning till kommuner som väljs ut som
bidragstagare bland många sökande. Systemet
inbjuder kommuner att söka bidrag i stället för
att i första hand ta tag i sina problem.
Motionärerna yrkar avslag på verksamheten och
anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med en annan lösning grundad t.ex. på
den Hamdahlska utredningens förslag från år 1995.
Propositionens och motionernas förslag till anslag för
år 2000 inom utgiftsområde 25 framgår av följande
tabell:
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
anslag för år 2000 inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------------------------------
Anslag Anslags-Regeringens
typ förslag
och landsting
------------------------------------------------------------------------------
A 2 Bidrag till särskilda (res.) 1 091 500 -1 091 -1 091 -1 007
insatser i vissa 500 500 000
kommuner och
landsting
------------------------------------------------------------------------------
A 3 Statligt (obet.) 18 571
utjämningsbidrag till 000
kommuner och
landsting
------------------------------------------------------------------------------
A 4 Bidrag till Rådet för (obet.) 700
kommunal
På de närmast föregående sidorna har regeringens
förslag till medelsanvisning för utgiftsområde 25 samt
anslutande motionsförslag redovisats. Utskottet övergår
nu till att redovisa sin samlade syn på
anslagsfördelningen.
Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande
1999/2000:FiU1 den 18 november 1999 beslutat om ramar
för utgiftsområden och om beräkningen av statens
inkomster för budgetåret 2000. Ramen för utgiftsområde
25 har därvid lagts fast till 97 666,7 miljoner kronor.
Utskottet har i detta sammanhang ställt sig bakom den
samhällsekonomiska bedömning av det finansiella
utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i
budgetpropositionen.
Utskottet vill understryka det som i propositionens
sägs om att den förda ekonomiska politiken i hög grad
bidragit till att det under de senaste åren varit
möjligt att tillföra kommuner och landsting betydande
ökningar av de generella statsbidragen. Beslutade och
föreslagna tillskott innebär - i förhållande till 1996
års nivå - således en höjning av statsbidragen med 20
000 miljoner kronor år 2000. Utskottet kan konstatera
att utvecklingen av den kommunala ekonomin är starkt
beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen liksom
av det statsfinansiella läget. I samband med den
kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna har
en varaktigt låg inflation och låga räntor etablerats.
Detta har i sin tur befrämjat tillväxten inom den
privata sektorn. Med den kraftiga tillväxten har också
kommunsektorns ekonomi förbättrats genom en
förstärkning av skatteunderlaget.
I motionerna från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna
framhåller motionärerna tillväxtens och
sysselsättningsutvecklingens stora betydelse för
kommunernas och landstingens inkomster. Som utskottet
ovan berört är detta samband i och för sig uppenbart
eftersom huvuddelen av kommunsektorns inkomster kommer
från kommunalskatten och denna i princip helt baseras
på en beskattning av hushållens arbetsinkomster. I sin
bedömning av den kommunala ekonomins utveckling de
närmaste åren anger regeringen att den ökning av
skatteinkomsterna som följer av den förbättrade
ekonomiska utvecklingen samt de ökade statsbidragen ger
utrymme för en ökning av de kommunala
konsumtionsutgifterna med i genomsnitt drygt en procent
per år. Denna utveckling är mycket välkommen och
illustrerar enligt utskottet väl tillväxtens betydelse
för den kommunala ekonomin.
Genom att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt
sätt finns enligt utskottet bättre allmänna
förutsättningar för kommuner och landsting att klara
balanskravet och samtidigt fortsätta att tillgodose
angelägna behov inom i första hand områdena skola, vård
och omsorg. De uppföljningar som på regeringens uppdrag
gjorts under åren 1997 och 1998 om användningen av de
ökade statsbidragen visar enligt propositionen på att
den allra största delen använts till dessa prioriterade
kärnverksamheter. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är av stor vikt att vården,
omsorgen och skolan även fortsättningsvis prioriteras.
Samtidigt är det viktigt att understryka betydelsen av
att kommunerna och landstingen bedriver ett långsiktigt
och målmedvetet arbete med att effektivisera och
omstrukturera sin verksamhet för att inte minst möta
den väntade ökningen av behoven inom vården och
äldreomsorgen. Utskottet utgår i likhet med regeringen
från att kommuner och landsting de kommande åren är
restriktiva med att höja sin skattesats.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
löntagarna ges en skattereduktion som under år 2000
motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgiften för
beskattningsåret. Samtidigt föreslås att avdraget för
egenavgiften vid den statliga och kommunala
beskattningen skall begränsas med 25 %. Genom den
begränsade avdragsrätten kommer kommunsektorns
skatteintäkter under år 2000 att öka med 4,8 miljarder
kronor. För att neutralisera denna effekt har
regeringen i sitt budgetalternativ föreslagit att det
generella statsbidraget (anslaget A 1) skall minskas
med ett lika stort belopp. Samtliga borgerliga partier
motsätter sig i sina budgetalternativ de av regeringen
föreslagna skatteförändringarna. Utskottet noterar
emellertid att inget av partierna har återtagit den av
regeringen förordade bidragsminskningen eller på något
annat sätt kompenserat kommuner och landsting för denna
indragning. På grund därav ligger samtliga fyra
partiers överföringar till kommunsektorn på en 4,8
miljarder lägre nivå än vad som framgår av respektive
partis budgetalternativ.
Utskottet kan konstatera att Moderata samlingspartiets
och Kristdemokraternas samlade förslag till utgifter
inom utgiftsområdet överskrider den av riksdagen
fastställda ramen, i det moderata alternativet med ca
12,5 miljarder kronor och i det kristdemokratiska
alternativet med ca 0,5 miljarder kronor. Moderata
samlingspartiet föreslår i sitt bugetalternativ mycket
omfattande skattesänkningar som till ungefär två
tredjedelar direkt påverkar de kommunala
skatteinkomsterna. På utgiftsområde 25 kompenseras
kommunsektorn för detta bortfall med höjda statsbidrag
på i storleksordningen 13,5 miljarder kronor. Utskottet
noterar att den sammantagna effekten av de moderata
förslagen blir minskade resurser för kommuner och
landsting. Enligt utskottets uppfattning skulle
skattesänkningar enligt den moderata modellen dessutom
innebära fördelningspolitiska effekter som är
oacceptabla, varför de avvisas av utskottet.
Även i Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås
skattesänkningar som påverkar de kommunala
skatteinkomsterna med betydande belopp. Genom en
förändring av det kommunala grundavdraget kan de
kommunala inkomsterna beräknas minska med ca 17
miljarder kronor år 2000. För detta bortfall skall
kommuner och landsting enligt motionärerna kompenseras
fullt ut genom att ett lika stort belopp tillgodoräknas
dem från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt.
Utskottet vill understryka att denna nettoredovisning
mot en inkomsttitel inte ger en fullständig bild av
Kristdemokraternas kommunalekonomiska alternativ.
Utskottet anser att kommuner och landsting med en
kristdemokratisk politik sammantaget skulle få
betydligt sämre möjligheter att tillgodose de ökande
behoven av inte minst vård och omsorg.
Även om en icke obetydlig förbättring av
kommunsektorns ekonomi i stort kan förutses för de
närmaste åren är utskottet väl medvetet om att vissa
kommuner och landsting under en övergångsperiod kommer
att ha en svår ekonomisk situation. Utskottet delar
därför regeringens bedömning att det finns behov av
särskilda medel för att bl.a. stödja kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet. Utskottet kan
följaktligen inte ställa sig bakom de krav som i
motioner från Moderaterna, Centerpartiet och
Folkpartiet reses på att avskaffa anslaget A 2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att
det finns ett antal kommuner och landsting som till
följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en
särskilt svår ekonomisk situation och därför har
svårigheter att klara balanskravet. Dessa problem kan
på kort sikt knappast lösas inom ramen för det
kommunala utjämningssystemet. Det är mot denna bakgrund
som det kan finnas behov av medel för särskilt stöd.
För att bedöma behovet av stöd och vilka villkor som
skall ställas måste en individuell prövning göras i
varje enskilt fall, vilken innefattar en ingående
analys av den sökande kommunens eller landstingets
ekonomiska situation och en överläggning med kommunen/-
landstinget om vilka åtgärder som bör vidtas. För att
bereda ansökningar om stöd har regeringen inrättat
Kommundelegationen. Grunderna för bidragsgivningen
finns fastlagda i delegationens direktiv. Utskottet
vill därför tillbakavisa det som anförs i motionerna
Fi606 (m) och Fi610 (fp) om en slumpartad och
godtycklig bidragsgivning. Samtidigt förutsätter
utskottet att regeringen vid lämpligt tillfälle
återkommer till riksdagen med en mer utförlig
återapportering om hur de anvisade medlen har använts.
Med vad utskottet ovan anfört tillstyrks
sammanfattningsvis förslaget till medelsanvisning i
propositionen och avstyrks motionerna Fi209 (m)
yrkandena 16 och 17, Fi211 (c) yrkande 7 i denna del,
Fi212 (fp) yrkande 9 i denna del, Fi606 (m) yrkandena 1
och 2, Fi610 (fp) yrkandena 1 och 6 samt Fi611 (kd)
yrkandena 1 och 5.
Försäljning av aktier i Haninge Holding AB
Budgetpropositionen
I propositionen föreslås att riksdagen skall bemyndiga
regeringen att efter förvärv av aktierna i Haninge
Holding AB, ägare till Haninge Bostäder AB, sälja
aktierna till Venantius AB. Vidare föreslår regeringen
att riksdagen skall godkänna att
försäljningsinkomsterna för aktierna i Haninge Holding
AB liksom utdelning från Venantius AB av ett eventuellt
överskott från avvecklingen av fastigheter i Haninge
Bostäder AB redovisas mot det under utgiftsområde 25
uppförda anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting.
Riksdagen beslöt våren 1995 om ett särskilt bidrag på
ca 905 miljoner kronor till Haninge kommun för att dels
lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftelsen
Haningehem, dels ändra villkoren i ett befintligt
statligt lån till kommunen. Insatserna finansierades
med medel som år 1995 annars skulle ställts till
kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av
finansieringen av EU-inträdet (prop. 1994/95:150 bilaga
7, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:416). En
rekonstruktion av bostadsföretaget genomfördes.
Regeringen uttalade att avsikten var att en
vidareförsäljning av det aktuella fastighetsbeståndet
skulle ske vid en tidpunkt som kunde bedömas lämplig
utifrån fastighetsmarknadens utveckling. Det sades
vidare att det överskott som uppstår skulle tillfalla
staten. Mot bakgrund av hur bidraget till Haninge
kommun finansierades ansåg regeringen att ett överskott
som kunde uppstå för staten vid en vidareförsäljning av
det holdingbolag som då bildades skulle återföras till
kommunsektorn.
Motionen
I motion Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhåller
motionärerna att det av propositionen framgår att
regeringen avser att uppmuntra Haninge kommun att köpa
tillbaka en del av sitt gamla bostadsbestånd. Det
framstår enligt motionen som anmärkningsvärt att en
kommun som efter stora vedermödor blivit av med sitt
bostadsbekymmer skall inlåtas på nya äventyr. Det är
inte en kommunal kärnuppgift att äga och förvalta
bostäder. Motionärerna anser att hela företaget skall
säljas ut och att regeringen inte bör agera så att
Haninge kommun frestas att på nytt bli ägare av
hyresfastigheter.
Motionärerna yrkar också avslag på regeringens förslag
att de medel som kommer att inflyta vid en försäljning
inte skall föras mot en inkomsttitel i enlighet med
normal tågordning utan i stället redovisas mot anslaget
A 2.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin
tillfredsställelse över att den ekonomiska
rekonstruktion av Haninge kommun som staten medverkat
till har varit framgångsrik. Utskottet kan konstatera
att regeringen med de i propositionen föreslagna
åtgärderna fullföljer de utfästelser som gjordes år
1995 i samband med att beslutet togs om särskilda
insatser för Haninge kommun. Med hänsyn till att
bidraget till Haninge kommun ursprungligen
finansierades av kommunkollektivet är det enligt
utskottet naturligt att medlen återförs dit.
Utskottet har för sin del inget att erinra mot att
försäljningsinkomsterna redovisas mot anslaget A 2 och
att avsteg görs från principen om bruttoredovisning på
statsbudgeten. Som framgår av propositionen har
riksdagen enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten
möjlighet att göra avsteg från principen att
försäljningsinkomster skall redovisas mot en
inkomsttitel. Enligt förarbetena till lagen är det i
sådant fall lämpligt att detta ges till känna i samband
med att beslutet om försäljning fattas. När det gäller
vad som anförs i motion Fi606 (m) om en återförsäljning
till Haninge kommun av delar av kommunens tidigare
bostadsföretag vill utskottet peka på att avsikten är
att skapa en möjlighet för kommunen att återförvärva en
del av företaget och att det enligt utskottet är en
självklarhet att det ankommer på varje kommun att själv
inom ramen för gällande regelsystem besluta om sin
verksamhet.
Med vad utskottet anfört tillstyrks förslagen i
propositionen och avstyrks motion Fi606 (m) yrkandena 3
och 4.
Bidrags- och utjämningssystemet
Principerna för utjämningssystemet
Motionerna
I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) ställs krav på
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
ett nytt och grundlagsenligt skatteutjämningssystem. I
motionen hävdas att dagens utjämningssystem har direkt
skadliga effekter på samhällsekonomin genom att
kommunerna inte har några incitament att medverka till
en ekonomisk tillväxt genom att nya jobb skapas.
Regeringens politik leder enligt motionärerna till en
fortgående sammanpressning av skatteuttaget i landets
kommuner. Den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten är i praktiken på väg att avskaffas.
Det är Moderata samlingspartiets uppfattning att den
kommunala självstyrelsen måste respekteras och att
kommunal konkurrens, bl.a. på skattesidan, snarare
skall uppmuntras än förhindras.
Utjämningssystemet är enligt motionärerna i strid med
grundlagen uppbyggt så att kommuner och landsting inte
får behålla intäkterna av den skatt som för medborgarna
anges som kommunalskatt. I stället tvingas de bidra
till varandras kostnader och svara för en långtgående
inkomstutjämning. Systemets konstruktion har därutöver
både konserverat höga skatter i högskattekommunerna och
höjt kostnadsnivån samtidigt som systemet motverkar
ekonomisk tillväxt genom att lägga ut negativa
incitament på enskilda kommuner. Till detta kommer nu,
framhålls i motionen, signaler från regeringspartiet
där kommunala skattesänkningar anges som skadliga och
t.o.m. skall kunna motverkas genom riktade åtgärder.
Skulle detta fullföljas har Sverige hamnat i ett
närmast totalitärt system ur kommunal
självbestämmandesynpunkt, hävdar motionärerna.
I motion Fi601 av Maud Ekendahl (m) ställs krav på att
den s.k. Robin Hood-skatten slopas. I motionen hävdas
samtidigt att den kollektiva slutavräkningen av
kommunalskattemedel innebär en omfattande omfördelning
av skatteinkomster som är till nackdel för duktiga
kommuner.
I motion Fi602 av Henrik Westman (m) anges att den
senaste justeringen av utjämningssystemet innebär
sådana effekter att det finns stor anledning att
misstänka att det inte bara är regionalpolitiska utan
också rent partipolitiska grunder som fått styra
uppbyggnaden av systemet. Ett sådant system måste
enligt motionären avskaffas. En utjämning mellan
kommuner kan behövas men utjämningen bör då vara
objektiv, någorlunda rättvis, innehålla positiva
incitament samt ske via statsskatten och inte som nu
via kommunalskatten.
Enligt motion Fi605 av Stefan Attefall m.fl. (kd)
drabbas Stockholmsregionen hårt av utjämningssystemet.
Det finns enligt vad som framhålls i motionen två skäl
till varför regeringen skyndsamt måste återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag till utjämningssystem.
Det ena skälet är den tillväxtfientliga
pomperipossaeffekten som innebär att många kommuner
förlorar på att öka sitt skatteunderlag. Det andra är
att storstadens speciella förutsättningar inte
tillräckligt beaktats i dagen system. Motionärerna
varnar för att ställa olika delar av landet mot
varandra när det gäller att jämna ut skatteutfallet.
Stockholmsregionen är en tillväxtmotor som hela Sverige
har nytta av, framhåller motionärerna.
Motionärerna framhåller att Stockholm läns landsting
är den största förloraren i utjämningssystemet genom
att man tappar 1,2 miljarder kronor per år jämfört med
i dag efter det att införandeperioden har gått ut år
2004. I motionen pekas också bl.a. på att
utjämningssystemet inte tar nödvändig hänsyn till
kollektivtrafikens kostnadsstruktur och att kostnaderna
för att producera vård är stora i storstadsregionerna.
Exempelvis finns det större psykisk ohälsa och större
vårdbehov i en storstad. Högre kostnader för löner,
lokaler och en allmänt högre kostnadsnivå är andra
exempel på storstadsregionernas merkostnader som inte
beaktas i det nuvarande systemet. Motionärerna lyfter
också fram de demokratiska aspekterna på
utjämningssystemet. Systemet är nämligen så krångligt,
anser man, att ingen har fullständig kunskap om alla
dess effekter. Med tanke på att systemet omfördelar
tiotals miljarder kronor är detta mycket
otillfredsställande ur demokratisk synvinkel.
Enligt motion Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) bör det
grundlagsvidriga och tillväxtfientliga inomkommunala
utjämningssystemet avskaffas fr.o.m. den 1 januari
2002. Under den mellanliggande tiden bör vissa
nödvändiga temporära förändringar vidtas. Enligt
motionärerna har parollen att utjämningssystemet skall
ge alla kommuner "likvärdiga förutsättningar" genom det
år 1995 beslutade inomkommunala systemet fått en ny och
märklig innebörd. Denna är, sägs i motionen, att en
kommun eller ett landsting inte skall kunna påverka sin
situation i positiv riktning och då skörda några
frukter av en framgångsrik politik.
I motionen föreslås också att en utredning skall
tillsättas med uppdrag att skyndsamt presentera ett
nytt bidragssystem för kommunsektorn med statligt
bidrag till kommuner och landsting med för sina
uppgifter otillräcklig skattekraft. Systemet skall
grundas på att det skall stimulera landets tillväxt
samt vara grundlagsenligt och avsevärt enklare i sin
uppbyggnad än dagens svåröverskådliga system.
Utformningen bör, framhåller motionärerna, underlättas
om samtidigt vissa uppgifter som i dag bekostas genom
kommunerna och landstingen får en nationell
finansiering.
I motion Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
understryker motionärerna att det är högst rimligt med
ett system för utjämning av de kommunalekonomiska
förutsättningarna. Människor skall ha samma möjligheter
att kunna erhålla grundläggande kommunalt finansierad
service oavsett var man råkar bo. Däremot undergräver
en långtgående och felaktigt utformad inkomstutjämning
den kommunala självstyrelsen och tar bort viktiga
ekonomiska incitament för kommunerna. I motionen pekas
på att vissa kommuner med den nuvarande
inkomstutjämningen vid en ökning av skatteunderlaget
får betala en avgift som är större än
skatteinkomstökningen, den s.k. pomperipossaeffekten.
Detta missförhållande måste enligt motionärerna rättas
till genom en sänkning av utjämningsgraden.
Enligt motionärerna är systemet för kostnads- och
inkomstutjämning oöverskådligt, och för den enskilda
kommunen kan slutresultatet bli starkt beroende av hur
en viss enskild faktor faller ut. I motionen ställs
krav på ett nytt system där utjämningen grundas på
strukturella faktorer för både kostnader och inkomster,
något som kan medföra att kommuner med högre
skattekraft men också med höga strukturella kostnader i
högre grad kan klara dessa själva. En ny utredning bör
därför tillsättas med inriktning på att forma ett
system med bara ett fåtal förklarande faktorer. Detta
skulle, anser motionärerna, kunna leda till ett system
som är enklare, överskådligare, mer förutsägbart och
genomskinligt. Samtidigt kan man uppnå en utjämning av
de kostnader som de facto är såväl ett kommunalt ansvar
som i praktiken opåverkbara.
I motion Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) uttalas att
utjämningssystemet skall förena en långtgående
utjämning med starka incitament för tillväxt och
förnyelse. Kristdemokraterna ställer upp bakom målet
att en invånare i Sverige skall kunna få god sjukvård
och kommunal service oavsett var han eller hon bor.
Motionärerna understryker också att systemet skall vara
tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos
alla kommuner och landsting. I motionen framhålls
emellertid att partiet är negativt till att
inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med
sig tillväxthämmande konsekvenser. Motionärerna är
vidare kritiska mot kostnadsutjämningens bristande
träffsäkerhet.
Enligt motionärerna går den nuvarande ordningen med
inomkommunal utjämning emot grundlagens intentioner med
den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen
och den kommunala beskattningsrätten. Systemet med
inomkommunal utjämning leder enligt motionärernas
uppfattning med jämna mellanrum till allvarliga
motsättningar mellan kommuner och mellan landsting.
Kristdemokraterna anser att det enligt
subsidiaritetsprincipen är staten som skall stödja
kommunsektorn och utjämna opåverkbara ekonomiska
förutsättningar som föreligger för kommuner och
landsting att bedriva den lagstadgade verksamheten.
Nuvarande system splittrar landets kommuner och
landsting, understryks i motionen.
I motion N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) om
Stockholmsregionen ställs krav på ett tillkännagivande
till regeringen om nödvändigheten att avskaffa
nuvarande inkomstutjämning inom ramen för det
inomkommunala utjämningssystemet. Enligt motionärerna
lägger systemet en död hand över länskommunernas vilja
att få nya skattebetalare till sig. För 11 av länets
kommuner leder den skattekraftshöjning som följer av
nyinflyttning att kommunkassan dräneras på resurser -
för en ny hundralapp som kommer in måste 115 kronor
betalas ut till systemet. Enligt motionärerna är
marginaleffekterna nära 100 % för samtliga kommuner,
vilket innebär att skatteutjämningen omöjliggör för
länskommunerna att satsa på betydande nybyggnation.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill erinra om att riksdagen så sent som i
juni detta år beslutade om vissa förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting (prop.
1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253). De
beslutade förändringarna gäller från år 2000. I detta
sammanhang ställde sig riksdagen ånyo bakom de
grundläggande principerna för 1995 års beslut om ett
nytt utjämningssystem fr.o.m. år 1996. Det innebär
bl.a. att det grundläggande syftet med systemet även
fortsättningsvis skall vara att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive
landsting. Såväl regeringen som utskottet har betonat
att detta förutsätter en långtgående utjämning såväl av
skattekraft som av strukturellt betingade
kostnadsskillnader. Utskottet vill slå fast att det
inte är aktuellt att göra någon omprövning av de
grundläggande principer som det nuvarande
utjämningssystemet vilar på och som har ett brett stöd
både i den kommunala världen och i riksdagen.
I några av de moderata motionerna som väckts under den
allmänna motionstiden anförs att utjämningssystemet bör
omprövas med hänsyn till att det ej är grundlagsenligt.
Likartade motionskrav har fortlöpande rests under de år
som det nuvarande systemet varit i funktion, senast i
samband med vårens beslut om förändringar i
utjämningssystemet (se bet. 1998/99:FiU25 s. 10).
Utskottet har därvid vid flera tillfällen bl.a. pekat
på att grundlagsfrågan prövats av såväl Lagrådet som av
konstitutionsutskottet. Utskottet uttalade också våren
1999 att man liksom vid flera tidigare tillfällen
delade konstitutionsutskottets syn att någon omprövning
av systemet från konstitutionella synpunkter inte är
erforderlig. Utskottet gör fortfarande samma bedömning.
I flera av motionerna pekas på nackdelarna med
negativa marginaleffekter som kan uppstå inom ramen för
inkomstutjämningen. I proposition 1998/99:89 aviserade
regeringen att ett utredningsarbete skulle inledas i
syfte att finna en alternativ utformning av
inkomstutjämningen med bibehållen långtgående utjämning
men utan negativa marginaleffekter. Därefter har
regeringen tillkallat en särskild delegation för att
följa upp och utvärdera delar av utjämningssystemet
(dir. 1999:57). Enligt direktiven är en viktig fråga
den eventuella målkonflikt som kan finnas mellan å ena
sidan en långtgående utjämning av kommunala
skatteinkomster och å andra sidan incitament för
kommuner och landsting att befrämja sysselsättning och
tillväxt.
Med anledning av vad som framförs i motion Fi610 (fp)
om behovet av ett tydligare och överskådligare system
som är mera förutsägbart och transparent än det
nuvarande vill utskottet peka på att regeringen även
tillsatt en expertgrupp med uppgift att undersöka
möjligheterna att förenkla systemet och göra det mera
stabilt (dir. 1999:58). I utredningsarbetet skall
fördelarna med en större enkelhet och stabilitet vägas
mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsäkerhet i
utjämningen av strukturella kostnadsskillnader och mot
frågan om huruvida likvärdiga ekonomiska
förutsättningar ändå kan skapas. I direktiven framhålls
att frågan om förenkling måste analyseras utifrån bl.a.
demokratiska, planeringsmässiga och praktiska aspekter
samt inte minst rättviseaspekter. Även
samhällsekonomiska aspekter skall belysas. Resultatet
av arbetet skall redovisas senast den 30 november år
2000.
Vad gäller det som anförs i motion Fi601 (m) om
kollektiv slutavräkning och inkomstutjämning vill
utskottet peka på att en modifiering eller ett slopande
av inkomstutjämningen inte innebär några förändringar i
avräkningsförfarandet av kommunalskattemedel. Utskottet
vill samtidigt understryka att ett införande av en
individuell slutavräkning av kommunalskattemedel även
förutsätter att en individuell slutavräkning införs i
den kommunala inkomstutjämningen. Detta skulle medföra
ett behov av mycket omfattande och komplexa beräkningar
samtidigt som den enskilda kommunens skatteinkomster
endast skulle påverkas marginellt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi209 (m) yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m),
Fi605 (kd), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2, Fi610 (fp)
yrkande 5, Fi611 (kd) yrkande 4 och N240 (m) yrkande
4.
Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
Motionerna
I motion Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) betonar
motionärerna att Sveriges kommuner och landsting
behöver ett utjämningssystem där större vikt ges åt
befolkningsstrukturen och kommuner som har
befolkningsminskning. Förändrad sysselsättning och hög
arbetslöshet slår igenom direkt. Det bör därför byggas
in en bromsmekanism så att effekten neutraliseras under
en övergångstid. Motionärerna framhåller att kommunerna
och landstingen under en sådan övergångsperiod kan
anpassa kostnaderna efter intäkterna i en takt som är
möjlig att genomföra. I motionen ställs krav på att
generella ändringar görs i utjämningssystemet för att
möta befolkningsförändringar.
I motion Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) förutsätts
att en utredning skall arbeta fram ett nytt system som
skall gälla fr.o.m. år 2002. I avvaktan därpå bör
emellertid enligt motionärerna dagens system justeras
med avseende på sina värsta avarter. Det viktigaste är
att de enligt motionärerna groteskt tillväxtfientliga
inslagen på olika sätt kan elimineras. I motionen
föreslås att all positiv förändring av den relativa
skattekraften i en kommun eller i ett landsting fr.o.m.
år 1999 skall få behållas till 100 %. Denna justering
bör göras i samband med slutavräkningen av
skatteinkomsterna för år 1999.
När det gäller kostnadsutjämningen har vissa delar
utsatts för tung metodkritik, understryks i motionen.
Det finns anledning att snabbt komma med ett förslag
som justerar de främsta metodfelen. Felen hänger delvis
samman med hopblandningen av vilka faktorer som kan ge
hög skattekraft och där kostnaderna härför inte beaktas
i kostnadsutjämningen på ett riktigt sätt. Motionärerna
föreslår också att inkomstutjämningen "fryses" på den
nivå som gällde 1999 för de kommuner som de senaste
åren förlorat stort i denna del av utjämningssystemet.
I motion Fi608 av Mikael Oscarsson (kd) begärs en
utredning om en s.k. fördröjd kommunalskatt i samband
med utflyttning från en kommun. Enligt motionären råder
det i dag en stor obalans mellan avflyttnings- och
tillväxtkommuner när det gäller kostnadsfördelningen
sett över kommuninvånarnas livscykel.
Avflyttningskommunen får stå för kostnaden under
uppväxten och utbildningsåren. Inte helt ovanligt är
dessutom att många personer väljer att flytta till
"hem"-kommunen när de blir pensionärer. En alternativ
modell vore enligt motionären ett avräkningssystem där
den "mottagande" kommunen under ett antal år får dela
med sig av kommunalskatteintäkten till den
"levererande" kommunen. Ett sådant system skulle
förvandla bidrag till återbäring och skulle enligt
motionärens mening vara ett sätt att skapa bättre
förståelse för utflytningskommunernas situation.
Motionärerna bakom motion N213 av Runar Patriksson
m.fl. (fp) anser att glesbygdsfaktorn i
utjämningssystemet måste kvarstå tills ett bättre
förslag har presenterats av den regionalpolitiska
utredningen. Glesbygdskommunerna måste få ett rättvist
stöd till skola, vård och omsorg, något som enligt
motionärerna kan benämnas en rättvis grundservice.
Detta för att kommunerna skall kunna använda den egna
skattekraften i högre grad till egna regionalpolitiska
åtgärder som kan skapa riktiga arbetstillfällen. Som
exempel nämns i motionen iordningställande av industri-
och bostadsmark, gator, vatten och avlopp samt
miljöstationer men även satsningar för kultur och
turism.
Även i motion N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) tar
motionärerna upp frågan om betydelsen av att ändra
utjämningssystemet på sådant sätt att
befolkningsstrukturen ges en ökad vikt.
Beräkningsgrunderna måste enligt motionen aktualiseras
och faktorn för befolkningsminskning utgå från en
jämförelse tio år tillbaka i stället för nuvarande fem
år. Andra faktorer som måste beaktas vid en översyn av
utjämningssystemet är att även förändringar i
sysselsättning skall beaktas och att kollektivtrafiken
ges en större tyngd i kostnadsutjämningen.
Utskottets ställningstagande
Riksdagens beslut våren 1999 om utjämningssystemet för
kommuner och landsting gällde vissa förändringar av
verksamheter och kostnadsslag i kostnadsutjämningen.
Dessa förändringar hade förberetts av en
parlamentariskt sammansatt kommitté som tillkallades
redan i samband med att det nya utjämningssystemet
inrättades fr.o.m. år 1996. De största förändringarna
omfattade områdena hälso- och sjukvård, individ- och
familjeomsorg samt kollektivtrafik. Vidare beslutades
om bl.a. nya införanderegler för perioden 2000-2004.
Som utskottet ovan berört har en särskild delegation
tillsatts av regeringen för att arbeta med en fortsatt
utveckling av utjämningssystemet och då inte minst för
att förbättra träffsäkerheten i olika delar av
kostnadsutjämningen. Flera av de problem som tas upp i
motionerna Fi211 (c) samt N213 (fp) och N214 (c) ingår
i delegationens uppdrag. Vissa frågor skall behandlas
med förtur. Det gäller främst
befolkningsförändringarnas konsekvenser för den
kommunala verksamheten och ekonomin samt frågan om
huruvida merkostnader för hälso- och sjukvård i
storstadsregioner och glesbygd beaktas på ett rimligt
sätt i kostnadsutjämningen. Inom ramen för arbetet
kommer effekterna av befolkningsminskningar att belysas
för såväl kommuner som landsting. De aktuella
motionsyrkandena är enligt utskottets mening i allt
väsentligt tillgodosedda.
Utskottet finner ingen anledning att tillmötesgå det
som i motion Fi607 (m) anförs om temporära förändringar
i det nuvarande utjämningssystemet i avvaktan på ett
radikalt annorlunda system efter de linjer som Moderata
samlingspartiet angett i motionen. När det gäller
kostnadsutjämningen pågår som ovan framhållits ett
utvecklingsarbete som syftar till att successivt
förbättra utjämningssystemets förmåga att tillgodose
kravet på likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner och landsting. I det sammanhanget kommer
givetvis även metodfrågorna att behandlas och förslag
till förändringar vid behov att presenteras.
I motion Fi607 (m) förordas också tillfälliga
förändringar i inkomstutjämningen med innebörden att
kommuner och landsting under åren 2000 och 2001 skall
få behålla all förändring av skatteinkomsterna från den
egna tillväxten som överstiger riksgenomsnittet. I
samband med att utskottet behandlade ett motsvarande
förslag våren 1999 (bet. 1998/99:FiU25 s. 17)
konstaterade utskottet att kommuner med hög tillväxt
därigenom skulle få större inkomster som finansieras av
alla kommuner, inklusive de med lägre tillväxt.
Utskottet ställde sig avvisande till detta eftersom det
skulle bryta mot grundprinciperna för
inkomstutjämningen och innebära ökade inkomstklyftor
mellan kommunerna. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
Av motion Fi608 (kd) framgår att motionären närmast av
principiella skäl vill ersätta nuvarande stödformer
från staten till glesbygden med ett system där
skatteintäkter från personer som flyttat till en annan
kommun under en övergångsperiod skall överföras till
den tidigare hemkommunen. Utskottet konstaterar att i
utjämningssystemet ingår såväl utjämning för
strukturella kostnadsskillnader, t.ex. för grundskola
och gymnasieskola, som tillskott till kommuner med
befolkningsminskning överstigande en viss gräns. Ett
genomförande av motionärens uppslag fordrar
förändringar, förutom i utjämningssystemet, även i en
rad andra statliga bidrags- och stödsystem. Utskottet
kan inte finna att nyttan av dessa förändringar står i
rimlig proportion till de praktiska och principiella
problem som kan uppstå. Motionen bör därför avslås av
riksdagen.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks
motionerna Fi211 (c) yrkande 7 i denna del, Fi607 (m)
yrkande 3, Fi608 (kd), N213 (fp) yrkande 1 och N214 (c)
yrkande 4.
Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun
Motionen
I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås en
översyn av de uppgifter kommunerna bör ha ansvar för i
syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga
kärnuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för
att minska kommunernas obligatoriska åtaganden.
Kommunallagen bör också ses över för att tydligare
fastställa vilka uppgifter som en kommun får ha. Med en
mer distinkt rollfördelning ges enligt motionärerna
förutsättningar för den privata tjänstesektorn att
växa och skapa nya jobb som säkerställer en bättre
valfrihet för medborgarna.
Enligt motionen är syftet med den kommunala
självstyrelsen inte att inkräkta på medborgarnas frihet
att välja utan har sin grund i viljan att lösa vissa
gemensamma uppgifter på ett bra sätt som innebär
fördelar för helheten. Närhetsprincipen är
grundläggande. Den översyn som enligt motionärernas
mening behöver göras skall sätta tydliga gränser för
vad en kommun skall kunna ägna sig åt med
skattebetalarnas pengar. Det är sålunda mycket viktigt
att kommunerna fortsätter ett förändringsarbete som
innebär att medborgarna kan få ut mer av varje
skattekrona. Genom avregleringar och
konkurrensutsättning i förening med en tydlig
prioritering av kärnuppgifterna finns enligt
motionärerna goda möjligheter till detta. Då krävs dock
långsiktiga reformer för att åtgärda systemfel i den
offentliga sektorn.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill liksom vid tidigare tillfällen då
motsvarande frågeställningar behandlats betona
betydelsen av att fortlöpande dialog förs om formerna
för samarbetet mellan stat och kommun liksom om
omfattningen av den kommunala sektorn. Utskottet anser
i motsats till motionärerna inte det aktuellt att göra
en omedelbar och genomgripande omprövning av den
kommunala sektorns totala omfattning eller en generell
genomgång av de kommunala åtagandena gentemot
medborgarna. Utskottet vidhåller sin grundinställning
att uppgiftsfördelningen mellan den statliga och den
kommunala nivån är en praktisk avvägningsfråga där
beslut får fattas från fall till fall i samband med att
respektive verksamhetsområde tas upp till utvärdering
och omprövning.
När det gäller relationerna mellan staten å ena sidan
och kommuner och landsting å den andra är det enligt
utskottets mening betydelsefullt med tydliga
ansvarsförhållanden. Utskottet har när det gäller
styrning och uppföljning av kommunal verksamhet uttalat
(bet. 1997/98:FiU3 s. 11-12) att en statlig styrning
genom lagfästa mål accentuerar behovet av en väl
fungerande uppföljning av hur de nationella målen
uppfylls. Det är därför önskvärt att de nationella
målen är så utformade att de är operationella och
uppföljningsbara. Utskottet har också pekat på att det
nuvarande styrsystemet förutsätter en väl fungerande
statlig tillsyn och kontroll samt att statsmakterna vid
behov vidtar åtgärder om berörda verksamheter inte
utvecklas i enlighet med de av riksdagen i
lagstiftningen fastlagda nationella målen.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi209 (m)
yrkande 13.
Kostnadsansvaret för socialbidragen
Motionen
I motion Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhåller
motionärerna att kommunernas kostnader för
socialbidragen har stigit kraftigt under senare år.
Detta har till stor del sin orsak i den höga
arbetslösheten och att stora grupper av arbetslösa har
stått utanför såväl arbetslöshetsförsäkringen som
arbetsmarknadsåtgärder. Enligt motionärerna borde
statliga och kommunala myndigheter ha ett gemensamt
ansvar och ett gemensamt intresse av att verkligen ge
människor de bästa möjligheterna att komma ut i arbete
och få en egen försörjning. För detta krävs såväl en
reformering av regelverket som ett förändrat
kostnadsansvar.
Motionärerna understryker att socialbidragen ingår i
det kommunala åtagandet enligt socialtjänstlagen.
Samtidigt är arbetslöshetsbekämpningen statens ansvar.
Såväl kommuner som statliga myndigheter har redskap att
påverka arbetslösheten respektive de sociala problemen.
Olika beräkningar tyder på att omkring hälften av
socialbidragskostnaderna orsakas av arbetslösheten. Det
är därför enligt motionärernas uppfattning rimligt att
staten och kommunerna delar på kostnadsansvaret för
socialbidragen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att
socialtjänstutredningen i augusti 1999 lämnat sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97)
till regeringen. I utredningens uppdrag har ingått att
analysera eventuella behov av att förändra principerna
för socialtjänstens finansiering för att få till stånd
en mer långsiktig stabilitet i resurserna inom
socialtjänstens omsorgsområden. Några konkreta förslag
till ändrad finansiering läggs inte fram. Däremot
diskuteras behovet av ett ökat statligt ansvar för
socialbidragskostnaderna. Enligt utredningens bedömning
kan det finnas skäl för ett mellan staten och
kommunerna delat ansvar för socialbidragskostnaderna.
Utredningen presenterar tre olika modeller för delat
ansvar för socialbidragen, nämligen ett riktat
statsbidrag, formaliserade förhandlingar eller
formaliserade förhandlingar i kombination med en
särskild pott med pengar som bryts ut från det
generella statsbidraget.
Utredningsförslaget är nu föremål för
remissbehandling. En proposition planeras att lämnas
till hösten år 2000.
Utskottet avstyrker motion Fi610 (fp) yrkande 4.
Skatteväxling av fastighetsskatten
Motionen
I motion Fi609 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd) framhåller motionärerna att den dubbla
bosättningen är en företeelse som är speciellt vanlig i
Sverige jämfört med andra länder. Vissa kommuner där
det är attraktivt att äga fritidshus har extra
kostnader på grund av detta förhållande. Motionärerna
illustrerar sin framställning med en rad exempel på
olika kostnader som kan uppstå för hus som endast
används för fritidsboende. Det gäller bl.a. kostnader
för gatubelysning året om, för räddningstjänst och
annan beredskap, för hemtjänst till sommarboende samt
för bibliotek och vattenförsörjning.
Motionärerna pekar samtidigt på en rad fördelar för de
berörda kommunerna genom de positiva effekter som kan
bli följden för det lokala näringslivet i form av fler
arbetstillfällen och ökad omsättning. I motionen
föreslås en skatteväxling som skulle innebära att den
statliga fastighetsskatten successivt fasas ut och på
sikt ersätts med en kommunal avgift som är kopplad till
kommunens kostnader för gatuunderhåll, VVS,
brandförsvar m.m. för fastighetsbeståndet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är medvetet om att fritidsboendet i ett antal
kommuner kan förorsaka vissa merkostnader. Det får
emellertid vägas mot olika fördelar av fritidsboende
och turism för dessa kommuner av det slag som omnämns i
motionen. Enligt utskottets uppfattning saknar en
förändring av den nuvarande fastighetsbeskattningen med
den inriktning som motionärerna förespråkar aktualitet.
Utskottet anser det inte heller motiverat att för
närvarande överväga att kostnader av det aktuella
slaget skall beaktas inom ramen för utjämningssystemet
för kommuner och landsting. Att lägga till ytterligare
faktorer av detta slag ligger enligt utskottets mening
inte i linje med ambitionerna att förenkla systemet.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks
motion Fi609 (kd).
Kommunal skatteplanering och kommunala
koncerner
Motionen
I motion K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) om kommunala
bolag begär motionärerna en översyn av möjligheterna
till kommunal skatteplanering genom koncernbildning av
bolag. Bakgrunden är den sedan några år vanliga
företeelsen i den kommunala bolagssfären, nämligen
holdingbolag och koncernbildningar. Detta fenomen
började i Stockholm men har nu enligt motionärerna
spritt sig till ett 50-tal kommuner. Genom att föra
samman alla bolag i en koncern kan vinster i ett bolag
överföras till förlustbolag och därmed undgå
beskattning. Motionärerna understryker att det enda
syftet med koncernbildningen är att undvika statsskatt.
Behovet av en tydligare lagstiftning på denna punkt
visas bl.a. av att det pågår en rad skattetvister
mellan kommuner och skatteförvaltningar, framhåller
motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis slå fast att kommuner och
landsting även fortsättningsvis bör ha frihet att välja
den verksamhetsform som i det enskilda fallet enligt
kommunens eller landstingets egen bedömning framstår
som den mest ändamålsenliga. När det gäller de
kommunala bolagens förhållande till
skattelagstiftningen vill utskottet framhålla att
kommunala bolag givetvis skall behandlas på samma sätt
som privata bolag.
Utskottet avstyrker med det anförda motion K352 (fp)
yrkande 2.
Kommunal näringsverksamhet och finansiella
risker
Motionen
I motion K277 av Per Westerberg m.fl. (m) anförs att en
betydande del av den kommunala näringsverksamheten och
bolagsverksamheten finns inom energi- respektive
bostadsområdet. Eftersom dessa båda områden tidigare
varit starkt reglerade har det kommunala risktagandet
varit mycket litet. Den el som exempelvis de kommunala
kraftvärmeverken producerade och distribuerade var
kommuninvånarna tvingade att köpa. Därmed var, menar
motionärerna, kommunernas energibolag alltid
garanterade att få täckning för sina kostnader.
När det gäller de kommunala bostadsbolagen byggdes de
upp utan krav på finansiellt sparande, framhåller
motionärerna. Såväl bostäder som energi är emellertid
områden som kräver långsiktighet i investeringar,
mycket stor kapitalbindning och därmed högt
risktagande. I dag är både el- och bostadsmarknaderna
avreglerade till betydande delar och därmed ökar det
kommunala risktagandet. I motionen understryks att
många kommunala bostadsbolag numera står med tomma
lägenheter samtidigt som de saknar finansiella
tillgångar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av vad som anförs i
motionen understryka att eftersom staten tidigare gav
lån till större delen av produktionskostnaden behövdes
inget riskvilligt kapital i de kommunala
bostadsföretagen. Risktagandet har i stället kopplats
till kommunernas borgensåtaganden för dessa företag. I
den bemärkelsen har risktagandet enligt utskottets
bedömning inte förändrats i någon större omfattning
trots de ändrade förutsättningar som de ökade inslagen
av marknadsmässighet i bostadspolitiken inneburit.
Enligt vad utskottet erfarit har borgensåtagandena i de
kommunala bostadsföretagen snarast minskat och
infriandet av borgensförbindelser har legat på i
storleksordningen 1 % av kommunernas totala
borgensåtaganden. En positiv effekt av förändringar kan
bl.a. vara att det i dag ställs ökade krav på de
ekonomiska kalkyler som görs som underlag för
upptagande av lån.
Avregleringen av elmarknaden kan som utskottet ser det
givetvis innebära ett ökat risktagande för ägaren
oavsett om företaget är privatägt eller är ägt av en
kommun. De kommunala energibolagen har dock värderats
högt och generellt sett haft en god ekonomi. Enligt
uppgift finns i dessa fall inte heller kommunala
borgensåtaganden i någon större utsträckning. Många
kommuner har som bekant också valt att sälja ut sina
energiföretag i samband med avregleringen.
Utskottet avstyrker med det anförda motion K277 (m)
yrkande 2.
Kommunal konkurrens
Motionerna
I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) behandlas olika
frågor som rör avreglering och konkurrensutsättning av
kommunernas och landstingens verksamhet. I motionen
betonas att regeringens politik för kommunsektorn är
både kortsynt och farlig eftersom man givit sken av att
problemen kan lösas genom ytterligare statsbidrag. Det
finns tvärtom alltför många exempel på att ökade anslag
leder till att skattebetalarna får sämre valuta för
pengarna genom lägre produktivitet. Medborgarna är i
stället i behov av reformer som ger valuta för pengarna
och en konsekvent genomförd prioritering av de
viktigaste verksamheterna.
Motionärerna hävdar att de faktiska möjligheterna
till lösningar i tjänstesektorn har urgröpts successivt
genom politiska beslut under en lång följd av år. Detta
har lett till offentliga monopol på flertalet områden
som direkt berör enskilda människors välfärd. Genom att
nya idéer och verksamhetsformer har förhindrats hade
den kommunala sektorn en mycket låg eller rentav
negativ produktivitetsutveckling nästan alla år utom
just under 1990-talets första hälft. Då steg
produktiviteten som en direkt följd av den borgerliga
regeringens valfrihetsrevolution och påbörjade
avreglering, sägs i motionen. Det är endast genom att
även offentlig tjänsteproduktion utsätts för konkurrens
som en positiv produktivitetsutveckling kan
åstadkommas, dvs. mer fås ut av varje skattekrona.
I motion Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) framhåller
motionärerna att kommunala bolag bör avvecklas på
marknader där privata företag konkurrerar eller skulle
kunna konkurrera. Det är också viktigt att kommunal
näringsverksamhet inte strider mot lagen. Enligt
motionärerna är ett sätt att stödja företagandet att
vid kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster
så att även de mindre företagen kan vara med i
budgivningen.
I motion A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) om jämställdhet
uttalas att den offentliga sektorns monopol på
kvinnodominerade verksamhetsområden som vård,
undervisning och barn- och äldreomsorg är ett betydande
hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det har
lett till inlåsningseffekter och dålig löneutveckling
för främst kvinnor. Motionärerna vill därför avskaffa
dessa monopol och konkurrensutsätta verksamheterna så
att även kvinnor får tillgång till en arbetsmarknad.
Det leder också till att kvinnors arbete ges ett högre
värde samt en frigörelse från de offentliga monopolen.
Det skulle även medföra en väsentlig ökning av
kvinnligt företagande. Motionärerna frågar sig vad som
är naturligare än att kvinnor vill starta eget inom
just sådana områden där många av dem har sin utbildning
och yrkeserfarenhet.
Utskottets ställningstagande
I de aktuella motionerna ställs krav på ökad
avreglering och konkurrensutsättning av kommunal
verksamhet. Vidare hävdas att den förda
regeringspolitiken i förhållande till kommunsektorn
varit kortsiktig och förhindrat nödvändiga
strukturförändringar samt att kommunernas och
landstingens dominerande ställning inom områden som
vård och omsorg innebär hinder för en ökad jämställdhet
mellan män och kvinnor. Utskottet kan inte dela den
förenklade syn på samspelet mellan stat och kommun
eller på kommunalt förändringsarbete som de aktuella
motionerna ger uttryck för.
Utskottet vill peka på att samtidigt som ett
omfattande arbete har bedrivits med att sanera de
offentliga finanserna efter de borgerliga regeringsåren
har betydande resurser tillförts den kommunala sektorn.
Parallellt därmed har ett betydande omstrukturerings-
och besparingsarbete bedrivits i kommuner och landsting
för att få ekonomin i balans. Utskottet ser således
inget motsatsförhållande mellan utökade statsbidrag och
behovet av ett lokalt omstruktureringsarbete. De
statliga tillskotten till kommunsektorn är enligt
utskottet inte minst ett uttryck för en samsyn mellan
stat och kommun när det gäller det långsiktiga behovet
av att prioritera skolan, vården och omsorgen och skapa
bättre förutsättningar att förstärka kvaliteten i dessa
verksamheter.
Utskottet noterar att den kommunala verksamheten redan
i dagsläget i hög grad är utsatt för konkurrens och att
det visar sig att den ofta klarar sig utmärkt i
konkurrensen med privata alternativ. Utskottet anser
inte att privata driftslösningar är ett självändamål
men vill samtidigt betona att entreprenader under
bestämda förutsättningar kan vara ett komplement till
kommunal verksamhet i egen regi. Till förutsättningarna
hör bl.a. att finansieringen skall ske från den
offentliga sektorn, att servicen skall tillhandahållas
rättvist och att verksamheten skall bedrivas under
demokratisk kontroll. Utskottet delar inte
motionärernas tro att privata verksamhetsformer
automatiskt är överlägsna verksamhet i allmän regi.
Utskottet ser i stället betydande risker för försämrad
kvalitet, ökad segregering och minskat inflytande för
dem som är direkt berörda av verksamheten i fråga.
Utskottet anser också att verksamhet som bedrivs av
kommuner och landsting i hög grad bidrar till att skapa
förutsättningar för en utjämning av livsvillkoren
mellan män och kvinnor. Detta visar inte minst
erfarenheterna av den utbyggnad och den utveckling av
den kommunala verksamheten som skedde under 1970- och
1980-talen.
Med anledning av vad som framförs i motion Fi611 (kd)
om att kommuner inte skall konkurrera ut företag anser
utskottet att det inte finns skäl att införa regler som
förbjuder eller begränsar kommunala företag. Enligt
utskottets uppfattning fungerar den nuvarande ordningen
i de allra flesta fall på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet anser givetvis att kommunal näringsverksamhet
inte skall vara lagstridig.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi209
(m) yrkande 11, Fi611 (kd) yrkande 3 samt A805 (m)
yrkande 13.
Kommunkontosystemet
Motionerna
I motion Fi603 av Catharina Hagen och Per Bill (m)
framhåller motionärerna att kommuner och landsting
särbehandlas i momssystemet. Syftet med särregler för
den kommunala momsen var säkert gott. Men med tiden har
det blivit alltmer uppenbart att systemet snedvrider
konkurrensen och ensidigt gynnar verksamheter som drivs
i kommunal regi. Det gäller enligt motionärerna t.ex.
när privata skolor, daghem, vårdgivare och tandläkare
måste betala moms på inköp som motsvarande kommunala
verksamheter kan dra av. Det nuvarande
kommunkontosystemet är, menar motionärerna,
svårgenomträngligt inte minst i samband med upphandling
inom vård, utbildning och omsorg. Ett annat problem är
att vissa verksamheter är momspliktiga när de drivs
privat, men inte när de drivs av den offentliga
sektorn. Sådana ändringar måste enligt motionärerna
därför göras i lagstiftningen att privata företag inte
diskrimineras inom ramen för mervärdesskattesystemet.
Det kommunala momssystemet tas även upp i motion Fi604
av Margareta Cederfelt och Catharina Hagen (m). I
motionen framhålls att konkurrensproblem uppstår på
grund av oklarheter kring momsfrågan. Som exempel nämns
att den landstingsdrivna tandvården omfattas av
momsutjämningssystemet och därför ej behöver bära sina
kostnader för moms. Den privata tandläkaren har inte
denna möjlighet. Tandläkarens inkomster består av
patientavgifter som är befriade från moms enligt EU-
direktiv. När tandläkaren skall köpa utrustning såsom
tandläkarstol, IT-utrustning eller hyra tjänster för
städning eller andra tjänster är dessa ej momsbefriade,
understryker motionärerna. Eftersom tandvården är
momsbefriad råder ingen möjlighet att dra av momsen. En
negativ konkurrenssituation drabbar då den privata
tandläkaren jämfört med den landstingsdrivna
folktandvården, eftersom den senare erhåller
kompensation från kommunkontosystemet. I motionen
ställs krav på en översyn av reglerna i syfte att uppnå
en icke diskriminerande konkurrenssituation.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis peka på att regeringen i
budgetpropsitionen anmälde att en översyn pågår av
kommunkontosystemet för återbetalning av moms. Därefter
har utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet
slutfört sitt arbete och nyligen lagt fram sina
slutsatser och förslag i betänkandet
Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna
och konkurrensen (SOU 1999:133).
I utredningen har flera av de förhållanden som tas upp
i motionerna uppmärksammats, t.ex. de
konkurrenssnedvridningar som kan uppstå i form av
"inlåsningseffekter" för privata entreprenörer inom
icke-skattepliktiga verksamheter. Ett annat område som
utredningen behandlar - och där det kan finnas problem
för privata aktörer att bedriva sin verksamhet på lika
villkor som kommuner - gäller uthyrning av
egenproducerade lokaler till privata entreprenörer som
bedriver icke-skattepliktig verksamhet.
Ytterligare ett område som tas upp gäller tandvården.
I detta fall lämnar utredningen tre alternativa förslag
till lösningar. En modell är att folktandvården lyfts
ut från kommunkontosystemet. Alternativt kan
privattandläkarna enligt utredningens modell nummer två
lyftas in i kommunkontosystemet. Enligt den tredje
modellen skall såväl folktandvården som
privattandvården göras skattepliktig med en reducerad
skattesats på 6 %. Detta innebär emellertid avsteg från
EU-direktivet för mervärdesskatt, där tandvård är
undantagen från skatteplikt.
Utskottet har erfarit att utredningens förslag nu är
föremål för remissbehandling och att regeringen avser
att lämna ett förslag i ämnet under våren 2000. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Fi603 (m) samt
Fi604 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslagen inom utgiftsområde 25
budgetåret 2000
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1
utgiftsområde 25 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi209 yrkandena 16 och 17,
1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna del,
1999/2000:Fi212 yrkande 9 i denna del,
1999/2000:Fi606, 1999/2000:Fi610 yrkandena 1 och 6
samt 1999/2000:Fi611 yrkandena 1 och 5
dels bemyndigar regeringen att efter förvärv av
aktierna i Haninge Holding AB, ägare till Haninge
Bostäder AB, sälja aktierna till Venantius AB,
dels godkänner att försäljningsinkomsterna för
aktierna i Haninge Holding AB liksom utdelning från
Venantius AB av ett eventuellt överskott från
avvecklingen av fastigheter i Haninge Bostäder AB
redovisas mot det under utgiftsområde 25 uppförda
anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting,
dels för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
enligt utskottets förslag i efterföljande
specifikation,
res. 1 (m, kd, fp)
2. beträffande principerna för
utjämningssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12,
1999/2000:Fi601, 1999/2000:Fi602, 1999/2000:Fi605,
1999/2000: Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi610
yrkande 5, 1999/2000: Fi611 yrkande 4 och
1999/2000:N240 yrkande 4,
res. 2 (m)
res. 3 (kd)
res. 4 (fp)
3. beträffande utformningen av inkomst- och
kostnadsutjämningen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i
denna del, 1999/2000:Fi607 yrkande 3,
1999/2000:Fi608, 1999/2000:N213 yrkande 1 och
1999/2000:N214 yrkande 4,
res. 5 (m)
res. 6 (c)
4. beträffande uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi209 yrkande 13,
res. 7 (m)
5. beträffande kostnadsansvaret för
socialbidragen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi610 yrkande 4,
res. 8 (fp)
6. beträffande skatteväxling av
fastighetsskatten
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi609,
7. beträffande kommunal skatteplanering och
kommunala koncerner
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K352 yrkande 2,
res. 9 (m, fp)
8. beträffande kommunal näringsverksamhet och
finansiella risker
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K277 yrkande 2,
9. beträffande kommunal konkurrens
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 11,
1999/2000:Fi611 yrkande 3 och 1999/2000:A805
yrkande 13,
res. 10 (m, kd, fp)
10. beträffande kommunkontosystemet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi603 och 1999/2000:
Fi604.
Stockholm den 2 december 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s),
Lisbet Calner (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Matz
Hammarström (mp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Marie
Engström (v) och Bijan Fahimi (fp).
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (mom. 1 i hemställan)
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna redovisar
sina ställningstaganden i särskilda yttranden.
----------------------------------------------------------------
A Bidrag och ersättning till kommuner och landsting
---------------------------------------------------------------------
1 Generellt statsbidrag till 78 003 500
kommuner och landsting
(ram.)
---------------------------------------------------------------------
2 Bidrag till särskilda 1 091 500 ( 01
insatser i vissa kommuner
och landsting (res.)
---------------------------------------------------------------------
3 Statligt utjämningsbidrag 18 571 000
till kommuner och landsting
(obet.)
---------------------------------------------------------------------
4 Bidrag till Rådet för 700
kommunal redovisning
(obet.)
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 97 666 700 ( 0
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
1 Reservanterna föreslår att försäljningsinkomsterna för
aktierna i Haninge Holding AB liksom utdelning från Venantius
AB, till skillnad från regeringens förslag, inte skall
nettoredovisas mot anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser
i vissa kommuner och landsting. Det ekonomiska utrymmet för
den s.k. kommunakuten blir därigenom motsvarande mindre i
reservanternas förslag.
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)
och Bijan Fahimi (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubrikerna
Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 och Försäljning
av aktier i Haninge Holding AB bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att enligt bestämmelserna i
riksdagsordningen (5 kap. 12 §) förutsätts samtliga anslag
fastställas inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Det
innebär att utskottet samtidigt tar ställning till de frågor
som rör anslagsbelopp, anslagsvillkor och anslagsbelopp inom
ett utgiftsområde för år 2000. Oppositionspartiernas
budgetalternativ har avvisats av riksdagen genom rambeslutet
den 18 november 1999 och därmed kvarstår de facto endast
regeringens förslag till ram för utgiftsområde 25. Emellertid
avgörs med den tillämpade ordningen nu även förslagen i
budgetpropositionen för utgiftsområde 25 om försäljning av
aktier i Haninge Holding AB (yrkande 1) och hanteringen av
försäljningsinkomsterna (yrkande 2) samtidigt med riksdagens
beslut om anslagen inom utgiftsområdet (yrkande 3). Detta sker
med hänsyn till att försäljningsinkomsterna enligt
propositionen i strid mot budgetlagen avses föras till
anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting. Utskottet kan här inte godta regeringens
förslag utan anser att anslagsvillkoren inrymmer en viktig
principiell fråga för riksdagen, nämligen frågan om hur
inkomster skall redovisas i statsbudgeten.
Utskottet anser att den försäljningslikvid som kan uppkomma
från försäljningen av Haninge Bostäder i enlighet med
bestämmelserna i budgetlagens 9 § bör redovisas mot en
inkomsttitel på statsbudgeten och inte mot anslag som
regeringen föreslår. Regeringens förslag om avsteg från
principen om bruttoredovisning är allvarligt och har
uppenbarligen i allt väsentligt dikterats av riskerna för att
annars bryta igenom utgiftstaket. Utskottet vill också
understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna
för den s.k. kommunakuten därigenom inte prövas på sedvanligt
sätt mot andra utgifter.
Utskottet ställer sig således positivt till förslaget i
propositionen om försäljning av aktier i Haninge Holding AB.
Det är enligt utskottets uppfattning tillfredsställande att
staten nu är beredd att avveckla sitt engagemang i den
ekonomiska rekonstruktionen av Haninge kommun. Utskottet anser
det däremot felaktigt att regeringen avser att medverka till
att delar av Haninge bostäder skall återförsäljas till
kommunen. Det framstår som anmärkningsvärt att kommunen efter
det som förevarit skall inlåtas på nya äventyr på
bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I
stället bör hela företaget säljas nu.
Slutligen vill utskottet peka på att regeringens utfästelser
år 1995 i samband med beslutet om särskilt stöd till Haninge
kommun innebar att det överskott som kunde uppstå skulle
återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på
vilket finansiering av insatserna skedde är det utskottets
bestämda uppfattning att återföringen bör komma hela
kommunkollektivet till del och inte endast vissa kommuner.
Med anledning av förslagen i propositionen och motion Fi606
(m) yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga
motionsyrkanden avstyrks nu av formella skäl mot den
redovisade bakgrunden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret
2000
att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 25
och motion 1999/2000:Fi606 yrkandena 3 och 4 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:Fi209 yrkandena 16 och 17,
1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna del, 1999/2000:Fi212
yrkande 9 i denna del, 1999/2000:Fi606 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:F610 yrkandena 1 och 6 samt 1999/2000:Fi611
yrkandena 1 och 5
dels bemyndigar regeringen att efter förvärv av aktierna i
Haninge Holding AB, ägare till Haninge Bostäder AB,
avyttra aktierna,
dels avslår förslaget att försäljningsinkomsterna för
aktierna i Haninge Holding AB redovisas mot det under
utgiftsområde 25 uppförda anslaget A 2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner,
dels för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt
reservanternas förslag i specifikationen till hemställan
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det utjämningssystem som finns i
dag har direkt skadliga effekter för samhällsekonomin.
Systemet innebär att kommuner med hög skattekraft straffas
liksom kommuner där nya jobb skapas. Det finns stor risk för
att kommuner kommer in i en negativ utvecklingsspiral genom
att man inte får högre intäkter även om man anstränger sig för
att vända sin utveckling.
Regeringens politik leder nu till en fortgående
sammanpressning av skatteuttaget i Sveriges kommuner. Det
faktum att bl.a. Täby kommun, den kommun i landet som hade
lägst skatt, blivit tvingad att höja skatten för att kunna
betala de för denna kommun galopperande avgifterna till det
inomkommunala utjämningssystemet visar enligt utskottet
åskådligt att det kommunala självstyret i praktiken är på väg
att avskaffas, trots det som föreskrivs i grundlagen.
Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att den
kommunala självstyrelsen måste respekteras och att kommunal
konkurrens på bl.a. skattesidan skall uppmuntras och inte
förhindras.
Enligt utskottet måste grunden för relationen mellan stat och
kommun vara att det som uppburits i kommunalskatt alltid går
till den kommun där skatten har erlagts. Då får den lokala
beskattningsrätten också legitimitet i medborgarnas ögon.
Regeringens åsidosättande av detta samband är som utskottet
ser det i själva verket ett grundskott mot den kommunala
självstyrelsens grundläggande princip.
Utskottet anser att utjämningssystemet står i strid med
grundlagen eftersom det är uppbyggt så att kommuner och
landsting inte får behålla intäkterna av den skatt som för
medborgarna anges som kommunalskatt. I stället tvingas de
bidra till varandras kostnader och svara för en långtgående
inkomstutjämning. Utjämningssystemets konstruktion innebär
dessutom att höga skatter konserveras i högskattekommuner
samtidigt som systemet höjt kostnadsnivån. Dessutom motverkar
systemet tillväxt genom att lägga ut negativa incitament på
enskilda kommuner.
Utskottet ställer sig bakom det som Moderata samlingspartiet
anför i motion Fi209 om att det tillväxtfientliga och
grundlagsvidriga inomkommunala utjämningssystemet bör
avskaffas fr.o.m. år 2002. Under den mellanliggande tiden
skall en utredning skyndsamt tillsättas med uppdrag att
presentera ett nytt system som stimulerar tillväxt och som är
grundlagsenligt samt avsevärt enklare än dagens
svåröverskådliga system. Samtidigt bör genomförandet av ett
sådant nytt system förenklas genom att vissa uppgifter som i
dag finansieras på kommunal nivå får en nationell
finansiering.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi209 (m)
yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2
samt N240 (m) yrkande 4 samt avstyrker motionerna Fi605 (kd),
Fi610 (fp) yrkande 5 och Fi611 (kd) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande principerna för utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12 och
1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av
motionerna 1999/2000:Fi601, 1999/2000:Fi602 och
1999/2000:N240 yrkande 4 samt med avslag på motionerna
1999/2000:Fi605, 1999/2000:Fi610 yrkande 5 och
1999/2000:Fi611 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det som sägs i motion Fi611(kd) om att en
invånare i Sverige skall kunna få lika god sjukvård och
kommunal service oavsett var hon eller han bor. Däremot hör
rimliga skillnader i servicenivå, servicestandard,
effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen
och skall således inte kompenseras. Medborgarna skall själva
avgöra detta genom demokratiska val av partier som förordar
olika lösningar eller genom val av boende.
Enligt utskottets mening är det viktigt att systemet skall
förena en långtgående utjämning med starka incitament för
tillväxt och förnyelse. Det skall också stödja och driva på en
stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet.
Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt,
begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner och
landsting. Utskottet ställer sig negativt till att
inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med sig
tillväxthämmande konsekvenser. Utskottet är också kritiskt mot
kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet.
Det bör vara en prioriterad uppgift för den delegation och
den expertgrupp som regeringen tillsatt att komma med förslag
om att avskaffa den absurda s.k. pomperipossaeffekten och se
till att träffsäkerheten i kostnadsutjämningen radikalt
förbättras. Utskottet anser av principiella skäl att en
övergång till statlig inkomstutjämning bör prövas. Utskottet
vill också understryka att den nuvarande ordningen med
inomkommunal utjämning går emot grundlagens intentioner med
den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den
kommunala beskattningsrätten.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi605 (kd)
och Fi611 (kd) yrkande 4 samt avstyrker motionerna Fi209 (m)
yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2,
Fi610 (fp) yrkande 5 och N240 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande principerna för utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi611 yrkande 4 och med
anledning av motion 1999/2000:Fi605 samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12, 1999/2000:Fi601,
1999/2000:
Fi602, 1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi610
yrkande 5 samt 1999/2000:N240 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (fp)
Bijan Fahimi (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i enlighet med vad som anförs i motion Fi610
(fp) betona att det inte bara är lokala avvägningar och
skickligheten på lokal nivå som gör att förutsättningarna
mellan olika kommuner skiljer sig åt. De yttre
omständigheterna för kärnverksamheterna kan variera kraftigt
beroende på geografiskt läge, befolkningens sammansättning
eller på den ekonomiska utvecklingen. Det är enligt utskottet
viktigt att människor har samma möjlighet att kunna erhålla
grundläggande kommunal service oavsett var man bor i landet.
Det är därför högst rimligt med ett system för utjämning av de
olika kommunalekonomiska förutsättningarna.
En felaktigt och för långtgående utformad inkomstutjämning
undergräver däremot den kommunala självstyrelsen och tar bort
alla ekonomiska incitament för den enskilda kommunen att
anstränga sig för att skapa bättre förutsättningar för företag
och enskilda i kommunen. Den s.k. pomperipossaeffekt som
uppstår för vissa kommuner i samband med en ökning av
skatteunderlaget är enligt utskottet orimlig och bör åtgärdas
genom en sänkning av utjämningsgraden.
När det gäller kostnadsutjämningen har riksdagen i bred
enighet slagit fast att denna skall baseras på mätbara och för
kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter
strukturella kostnadsskillnader. Det har också slagits fast
att kostnadsutjämningen inte skall kompensera för skillnader i
servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet.
Enligt utskottets mening har det inte gjorts tillräckliga
ansträngningar för att tillse att utjämningen lever upp till
dessa principer. Utskottet reagerar också mot att
utjämningssystemet varit föremål för ständiga förändringar där
hela tiden nya faktorer förts in. Det är därför omöjligt för
andra än ett fåtal specialister att förstå systemet, vilket
undergräver dess demokratiska legitimitet.
Enligt utskottet är det dags att renodla systemet och minska
antalet faktorer. Det nya systemet bör grundas på strukturella
faktorer för både kostnader och inkomster, vilket kan medföra
att kommuner med högre skattekraft men med höga strukturella
kostnader i högre utsträckning kan klara dessa själva. Det är
rimligt att beakta skillnader i demografisk struktur som är de
viktigaste variablerna. Befolkningsmässiga konsekvenser för
barnomsorg, skola och äldreomsorg måste beaktas. Metoderna bör
utvecklas på sådant sätt att det är förklarande variabler som
används snarare än statistiska samvariationer.
Utskottet anser att en ny utredning av utjämningssystemet
skall tillsättas med uppgift att forma systemet med endast ett
fåtal förklarande faktorer i stället för den kommitté som nu
skall fortsätta att arbeta med det nuvarande systemet. Detta
skulle leda till ett system som blir enklare och
överskådligare och samtidigt mer förutsägbart och mer
genomskinligt. En annan konsekvens blir enligt utskottet att
vi kan nå en utjämning av de kostnader som de facto är dels
ett kommunalt ansvar, dels i praktiken opåverkbara.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi610 (fp)
yrkande 5. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande principerna för utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi610 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12,
1999/2000: Fi601, 1999/2000:Fi602, 1999/2000:Fi605,
1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi611 yrkande
4 och 1999/2000:N240 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
(mom. 3) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt motion Fi607 (m)
vari föreslås att en utredning skall tillsättas för att arbeta
fram ett nytt och förbättrat utjämningssystem som bör införas
fr.o.m. den 1 januari 2002. Det viktigaste skälet till detta
är att dagens system inte är förenligt med vår grundlag. I
avvaktan på ett sådant nytt system sitter Sverige de närmaste
två åren fast i dagens system. Enligt utskottet är det
emellertid väsentligt att detta justeras med avseende på sina
värsta avarter i väntan på en ny ordning.
Utskottets bestämda uppfattning är att det viktigaste är att
alla kommuners åtgärder för att åstadkomma ekonomisk tillväxt
och sysselsättning belönas och inte som i dag uttryckligen
motverkas. De mest groteska tillväxtfientliga inslagen i
dagens system kan elimineras. Enligt utskottet bör det ske
genom att all positiv förändring av den relativa skattekraften
i en kommun eller i ett landsting fr.o.m. 1999 skall få
behållas till 100 %. Det blir en mycket kraftig signal till
kommunerna att vidta åtgärder som bidrar till ekonomisk
tillväxt och ökad förvärvsfrekvens. Utskottet konstaterar att
det är fullt möjligt göra denna förändring inom ramen för
nuvarande system i samband med slutavräkningen av
skatteinkomsterna för år 1999. Om denna bestämmelse hade gällt
mellan åren 1997 och 1998 hade ca 120 kommuner som med dagens
system fått sin ökade skattekraft konfiskerad i stället fått
behålla denna.
Kommuner som förlorar skattekraft bör enligt utskottets
mening få behålla sin nuvarande garanti; därmed påverkas inte
deras intäktsnivå i systemet av förändringen utan de får
fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av skattekraft.
Det underskott som uppstår i det inomkommunala
utjämningssystemet bör i stället finansieras genom att det
generella invånarrelaterade statsbidraget justeras, vilket
motsvarar ca 50 kr per invånare.
Utskottet anser också att det finns anledning att snabbt
komma med förslag som justerar de värsta metodfelen i
kostnadsutjämningen. Det hänger bl.a. samman med
hopblandningen av vilka faktorer som kan ge hög skattekraft
och där kostnaderna härför inte beaktas i kostnadsutjämningen
på ett riktigt sätt. Enligt det nuvarande systemet utjämnas
skattekraften helt samtidigt som kommuner som tar på sig
kostnader för den höga skattekraften inte får full
kompensation för dessa. Utskottet konstaterar också att ett
antal kommuner har förlorat stort på inkomstutjämningen de
senaste åren. Med hänsyn till behovet av en genomgripande
ändring av systemet inom några år föreslår utskottet att
inkomstutjämningen för dessa kommuner "fryses" på den nivå som
gällde år 1999.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks
motion Fi607 (m) yrkande 3 och avstyrks motionerna Fi211 (c)
yrkande 7 i denna del, Fi608 (kd), N213 (fp) yrkande 1 och
N214 (c) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande utformningen av inkomst- och
kostnadsutjämningen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi607 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna
del, 1999/2000:Fi608, 1999/2000:N213 yrkande 1 och
1999/2000:N214 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
(mom. 3) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande som under
rubriken Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
börjar med "Som utskottet ovan" och slutar med "allt
väsentligt tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet har noterat att en särskild delegation har
tillsatts av regeringen för att arbeta med en fortsatt
utveckling av utjämningssystemet. Det är enligt utskottet
mycket väsentligt att utvecklingsarbetet ges sådan inriktning
att befolkningsstrukturen och kommuner som har
befolkningsminskning ges en ökad vikt i systemet. Utskottet
konstaterar också att förändrad sysselsättning och hög
arbetslöshet slår igenom direkt. Det bör därför byggas in en
bromsmekanism så att effekten neutraliseras under en
övergångsperiod. Under denna övergångsperiod är det möjligt
för kommunerna och landstingen att anpassa kostnaderna till
intäkterna i en takt som är möjlig att genomföra. Vad
utskottet här anfört om generella ändringar i
utjämningssystemet för att möta befolkningsförändringar bör
ges regeringen till känna.
Med vad utskottet anfört tillstyrks motionerna Fi211 (c)
yrkande 7 i denna del och N214 (c) yrkande 4 samt avstyrks
motionerna Fi607 (m) yrkande 3, Fi608 (kd) och N213 (fp)
yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande utformningen av inkomst- och
kostnadsutjämningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i
denna del och 1999/2000:N214 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1999/2000:Fi607 yrkande 3, 1999/2000:Fi608 och
1999/2000:
N213 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun
(mom. 4) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att det är angeläget att en översyn nu sker av
de uppgifter som kommunerna och landstingen bör ha ansvar för
i syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga
kärnuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för att
minska kommunernas obligatoriska åtaganden. Kommunallagen bör
ses över så att det tydligare fastställs vilka uppgifter en
kommun får ha. En mer distinkt rollfördelning ger också bättre
förutsättningar för den privata tjänstesektorn att växa och
skapa nya jobb som säkerställer en bättre valfrihet för
medborgarna.
Det kan enligt utskottet aldrig vara den kommunala
självstyrelsens syfte att inkräkta på medborgarnas frihet att
välja och deras möjligheter att själva styra sina liv.
Självstyrelsen har sin grund i medborgarnas vilja att lösa
vissa gemensamma uppgifter på ett bra sätt som innebär
fördelar för helheten. Närhetsprincipen måste gälla. Viktiga
frågor som t.ex. val av barnomsorgsform bör avgöras av
familjen vid köksbordet och inte genom förvaltningsbeslut i en
kommun. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att i
den översyn som måste genomföras tydliga gränser sätts för vad
en kommun skall få ägna sig åt med skattebetalarnas pengar.
Förändringsarbetet i kommunerna måste vidare fortsätta så att
kommuninvånarna får ut mer för varje skattekrona. Genom
avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig
prioritering av kärnuppgifterna finns som utskottet ser det
goda möjligheter till detta. Men då krävs det också
långsiktiga reformer för att åtgärda systemfel i den
offentliga sektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi209 (m)
yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande uppgiftsfördelningen mellan stat och
kommun
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Kostnadsansvaret för socialbidragen (mom. 5)
(fp)
Bijan Fahimi (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Kostnadsansvaret för socialbidragen bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att kostnaderna för kommunernas
socialbidrag har stigit kraftigt under senare år. Detta hänger
till stor del samman med den höga arbetslösheten och att stora
grupper av arbetslösa har stått utanför såväl
arbetslöshetsförsäkringen som olika arbetsmarknadsåtgärder.
Utskottet anser att statliga och kommunala myndigheter på
detta område borde ha ett gemensamt intresse och ett gemensamt
ansvar för att människor ges bra möjligheter att komma ut på
arbetsmarknaden och få en egen försörjning. För detta krävs
emellertid såväl ett ändrat regelverk som ett förändrat
kostnadsansvar.
Socialbidragen är en del av det kommunala åtagandet enligt
socialtjänstlagen. Samtidigt är arbetslöshetsbekämpning ett
ansvar för staten. Staten har redskapen för att påverka
arbetslösheten, och kommunerna har hög kompetens för att möta
de sociala problemen. Olika beräkningar tyder på att
arbetslösheten orsakar i storleksordningen hälften av
socialbidragskostnaderna. Det är därför enligt utskottet
rimligt att staten och kommunerna delar på kostnadsansvaret
för socialbidragen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi610 (fp)
yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande kostnadsansvaret för socialbidragen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi610 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kommunal skatteplanering och kommunala koncerner
(mom. 7) (m, fp)
Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Anna Åkerhielm (m) och Bijan Fahimi (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kommunal
skatteplanering och kommunala koncerner bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kravet i motion K352 (fp)
om en tydligare lagstiftning beträffande kommunerna och de
kommunala företagen. Behovet av en tydligare lagstiftning
belyses bl.a. av att en rad skattetvister pågår mellan
kommuner och skatteförvaltningar.
Utskottet vill erinra om att regeringen genom dåvarande
skatteministern Östros i ett interpellationssvar den 6
december 1996 kritiserade den skatteplanering som bedrivs i
många kommuner och därvid bl.a. uttalade att förfaringssättet
var oacceptabelt. Han var vid tillfället inte beredd att lämna
besked om vilka åtgärder som borde vidtas för att stävja
förfarandet utan framhöll att frågan krävde en närmare
analys. Utskottet noterar att regeringen fortfarande inte,
trots att kommunernas skatteplanering därefter tilltagit,
presenterat sin analys eller förelagt riksdagen några förslag.
Med anledning av vad utskottet här anfört tillstyrks motion
K352 (fp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kommunal skatteplanering och kommunala
koncerner
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K352 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kommunal konkurrens (mom. 9) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)
och Bijan Fahimi (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kommunal
konkurrens bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion Fi209
(m) påpeka att undersökningar av kommunal verksamhet tydligt
visar att det inte finns något rakt samband mellan en
verksamhets kostnader och dess kvalitet. Tvärtom finns det
alltför många exempel på att ökade anslag leder till att
skattebetalarna får sämre valuta för pengarna genom lägre
produktivitet. Medborgarna är i behov av reformer som ger
högre utbyte av skatterna och av konsekvent genomförda
prioriteringar av de viktigaste verksamheterna.
Utskottet anser att de faktiska möjligheterna för privata
lösningar i tjänstesektorn successivt har gröpts ur genom
politiska beslut under en lång följd av år. Detta har medfört
offentliga monopol på många av de områden som direkt berör
enskilda människors välfärd. Socialdemokraterna har länge
hävdat att det är omoraliskt att "tjäna pengar" på t.ex.
omsorg av barn. Enligt utskottets mening har uppfattningar som
denna förhindrat förverkligandet av nya idéer och
verksamhetsformer.
Det är därför inte förvånande att den kommunala sektorn hade
en låg eller rentav negativ produktivitetsutveckling under
nästan alla år utom just 1990-talets första hälft. Utskottet
kan konstatera att produktiviteten då steg som en direkt följd
av den borgerliga regeringens valfrihetsrevolution och
påbörjade avreglering. Endast genom att utsätta även den
offentliga tjänstesektorn för konkurrens kan en positiv
produktivitetsutveckling åstadkommas, dvs. mer fås ut av varje
skattekrona.
Enligt utskottet saknar socialdemokraterna viljan och
förmågan att tillåta och genomföra de nödvändiga
organisationsförändringar som krävs för att resurserna skall
nå fram till verksamheterna. Denna ovilja leder bl.a. till att
den svenska skolans resurser inte når fram till elever och
lärare. Priset för bristen på ledarskap betalas av de
människor som får hålla till godo med sämre service i vård och
omsorg och med en skola som inte ger tillräckliga kunskaper.
Oförmågan att leda och utveckla verksamheten har också lett
till högre skatter. Till detta kommer att nya uppgifter har
tillförts kommunerna såväl genom statsmaktsbeslut som genom en
frivilligt beslutad kommunal expansion. Många kommuner har på
detta sätt kommit att bedriva verksamhet helt vid sidan om
sina kärnuppgifter. För att råda bot på den nuvarande krisen i
kommunsektorn krävs enligt utskottet en koncentration på
kärnverksamheten och avveckling av en rad andra uppgifter samt
en ökad konkurrensutsättning och avreglering.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi209 (m)
yrkande 11 och A805 (m) yrkande 13 samt avstyrker motion Fi611
(kd) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande kommunal konkurrens
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 11 och
1999/2000:A805 yrkande 13 samt med avslag på motion
1999/2000:Fi611 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000
(mom. 1) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister för förslagen i
bugetpropositionen (prop. 1999/2000:1) beträffande ekonomiska
ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma
majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av
det offentliga utgiftstaket samt förslagen om preliminära
utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner
lagt fram sina förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken och av budgetpolitiken. När riksdagens majoritet nu
genom beslutet den 18 november 1999 valt en annan inriktning
av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner i detta yttrande.
Vi vill inledningsvis peka på att basen för den kommunala
ekonomin är skatteintäkterna. Tre fjärdedelar av kommunernas
inkomster utgörs av skatteintäkter. När det går bättre för
svensk ekonomi och när fler får nya, riktiga jobb ökar
kommunens skatteintäkter utan att skattebasen behöver höjas.
Om den ekonomiska tillväxten är god, skapas successivt ett
utrymme för skattesänkningar.
Den ekonomiska politik som Moderata samlingspartiet förordar
skapar förutsättningar för ett snabbare växande
skatteunderlag. Genom en avreglering av arbetsmarknaden, en
bättre fungerande och mer flexibel lönebildning och lägre
skatt på investeringar och arbete skapas betydligt fler
arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.
Det leder bl.a. till att kommunernas kostnader för
socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan sjunka. Det finns
ett mycket tydligt samband mellan skattenivå och sociala
kostnader. Detta kan bl.a. åskådliggöras av att om
kommunalskatten höjs, förloras omedelbart ca 30 % av höjningen
i ökade kostnader, främst socialbidrag. På motsvarande sätt
minskar en kommuns kostnader när skatten sänks.
I nedanstående tabell redovisas hur en ökning av
skatteunderlaget och en bättre produktivitetsutveckling med 1
% årligen från år 2000 i kombination med minskade kostnader
skulle förbättra den kommunala ekonomin. Med tanke på att den
omläggning av politiken som vi föreslår inte skulle kunna
träda i kraft förrän kring årsskiftet har vi inte beräknat
någon ökning av skatteunderlaget för år 1999 och enbart en
produktivitetsförbättring på 0,5 %.
Effekter av en bättre ekonomisk utveckling (miljarder kronor)
---------------------------------------------------------
2000 2001 2002
---------------------------------------------------------
Ökade skatteintäkter för
kommunsektorn vid snabbare ökning av 3,4 6,9
skatteunderlaget
---------------------------------------------------------
Minskade kostnader för socialbidrag 1,0 2,5 4,0
---------------------------------------------------------
Minskade kostnader för 1,0 2,0
arbetsmarknadsåtgärder
---------------------------------------------------------
Lägre utgifter för kommunsektorn vid
snabbare 1,8 5,5 9,5
produktivitetstillväxt
---------------------------------------------------------
Summa förbättring av den kommunala
ekonomin 2,8 12,4 22,4
---------------------------------------------------------
Genom en kombination av att den kommunala verksamheten renodlas
effektiviseras, att tidigare tillskott till statsbidraget utnyttjas
och ekonomin uthålligt utvecklas starkare skapas successivt utrymme
för att sänka den kommunala utdebiteringen samtidigt som kvaliteten på
kommunal service säkras. I ett stort antal kommuner skulle för
medborgarna viktiga kommunala skattesänkningar kunna genomföras på
kort sikt med vår politik för kommunsektorn.
För att möjliggöra sänkt kommunalskatt i hela landet föreslår vi som
angivits att staten övertar kostnader som åvilar kommunerna.
Innebörden av förslaget är att staten börjar överta
finansieringsansvaret för grundskolan år 2001, då motsvarande drygt 11
miljarder kronor avlastas kommunsektorn. År 2002 avlastas drygt 22
miljarder kronor.
Detta görs som neutraliseringar som vi även tagit hänsyn till när vi
anger statsbidragsnivån i förhållande till regeringens förslag.
Kommunerna svarar för mellanskillnaden av "skolpengskostnaden" intill
dess att staten genom fortsatta besparingar kan finansiera grundskolan
helt. Kommunerna avlastas därmed kostnader för grundskolan, vilket år
2001 motsvarar en sänkning av den kommunala utdebiteringen i
genomsnitt med 1 kr och år 2002 med ytterligare 1 kr.
Innebörden av våra förslag för kommunsektorn bli sålunda att ett
statligt utrymme för skattesänkningar överförs till kommunerna, vilket
tillsammans med det ökade skatteunderlaget ger ett tydligt utrymme för
sänkt kommunalskatt till fromma inte minst för låg- och
medelinkomsttagarna. Vi föreslår att regeringen skyndsamt presenterar
en lämplig modell för att mot denna bakgrund stimulera till kommunala
skattesänkningar.
Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär att
kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut. Vi
föreslår ett antal förändringar i nuvarande avvägning av uppgifter mellan stat
och kommun liksom skattesänkningar som påverkar det kommunala skatteunderlaget.
I alla dessa avseenden kompenseras kommunerna fullt ut för minskat
skatteunderlag eller ökade kostnader. Full kompensation lämnas således för
förslagen om grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen, för
förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen och för andra skatteförslag.
Förändring enligt finansieringsprincipen (tusental kronor)
------------------------------------------------------------
2000 2001 2002
-----------------------------------------------------------
Regleringar enligt
finansieringsprincipen
------------------------------------------------------------
Assistansersättningen - 800 000 - 800 000 - 800
förstatligas 000
------------------------------------------------------------
Effekter av vårdnadsbidraget - 2 400 - 2 400 - 2 400
000 000 000
------------------------------------------------------------
Assistans för äldre - 85 000 0 0
------------------------------------------------------------
Efterlevandepensionen - 363 000 - 363 000 - 363
000
------------------------------------------------------------
Sjukpenningförändringar 460 000 570 000 570 000
------------------------------------------------------------
Förtidspensioner 190 000 410 000 620 000
------------------------------------------------------------
Föräldraförsäkringen 358 000 410 000 430 000
------------------------------------------------------------
A-kassan 576 000 579 000 560 000
------------------------------------------------------------
Kompensation för förändrat 15 648 27 410 33 550
skatteunderlag 000 000 000
------------------------------------------------------------
Ersättning till staten för
övertagande av kostnaden för 0 - 39 990 - 28 300
grundskolan 000 000
------------------------------------------------------------
Summa
13 584 - 14 174 3 867
000 000 000
------------------------------------------------------------
När det slutligen gäller förslagen i budgetpropositionen om Haninge kommun är d
uppfattning tillfredsställande att staten nu är beredd att avveckla sitt
engagemang i den ekonomiska rekonstruktionen av kommunen. Vi anser det däremot
felaktigt att regeringen avser att medverka till att delar av Haninge bostäder
skall återförsäljas till kommunen. Det framstår som anmärkningsvärt att
kommunen efter det som förevarit skall inlåtas på nya äventyr på
bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I stället bör hela
företaget säljas nu.
Vi utgår vidare från att försäljningslikviden från försäljningen av Haninge
Bostäder på sedvanligt sätt skall redovisas mot en inkomsttitel på
statsbudgeten. Regeringens förslag om avsteg från principen om
bruttoredovisning är allvarligt och har uppenbarligen i allt väsentligt
dikterats av riskerna för att annars bryta igenom utgiftstaket. Vi vill också
understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna för den s.k.
kommunakuten därigenom inte prövas på sedvanligt vis mot andra utgifter.
Slutligen vill vi peka på att regeringens utfästelser år 1995 i samband med
beslut om särskilt stöd till Haninge kommun innebar att det överskott som kunde
uppstå skulle återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på vilket
finansiering av insatserna skedde är det utskottets bestämda uppfattning att
återföringen bör komma hela kommunkollektivet till del och inte endast vissa
kommuner.
2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom.1) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av
statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har
också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket
samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag
till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När
riksdagens majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning
av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområdet 25 Allmänna bidrag
till kommuner i detta yttrande.
Vi konstaterar att kommunsektorn under den senaste mandatperioden använts som
ett instrument i den socialdemokratiska regeringens saneringspolitik. Till
följd av successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 har kommunsektorns
skatteintäkter minskat med drygt 18 miljarder kronor, eftersom egenavgifterna
är avdragsgilla. Till detta kommer statliga reformer om ett ökat kommunalt
ansvarstagande, som inte finansierats av staten enligt den s.k.
finansieringsprincipen.
Kommunsektorns skatteintäkter påverkas i hög grad av
sysselsättningsutvecklingen i den privata sektorn. Sveriges långsiktiga
tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet varit mycket bättre om inte
regeringens politik ensidigt inriktats på budgetsanering och alltför lite på
att förbättra företagsklimatet. Den kraftiga tillväxten som råder för
närvarande riskerar att bli kortvarig om inte strukturella åtgärder vidtas. Den
fortfarande höga arbetslösheten innebär naturligtvis sämre
utvecklingsmöjligheter och höga kostnader för kommunsektorn.
Den ekonomiska saneringspolitiken har under 90-talet varit särskilt tung f
kommunsektorn. Det kraftigt ökande antalet äldre medborgare och de
födelsetalen i början av decenniet har dessutom krävt en kraftig utbyggna
skola, vård och omsorg samt annan kommunal service. Det kraftiga skattebortfa
på grund av egenavgifterna och endast etappvisa återföringar i form av ö
statliga bidrag har krävt ett stort förändrings- och omstruktureringsarbete
kommunsektorn för att uppnå ekonomisk balans. Förändringskravet har medfört
negativa och positiva konsekvenser. Verksamheterna har ofta en hög effektivitet
god kvalitet, men samtidigt utnyttjas personal ofta alltför hårt. Arbetsmotiva
och arbetsglädje måste återställas.
I budgetpropositionen för år 2000 föreslås inga nya resurstillskott till
kommunsektorn. De extra statsbidrag som tillförs presenterades redan under
våren och är en återföring av det minskade skatteunderlaget till följd av de
avdragsgilla egenavgifterna som infördes 1995. Då har ännu ingen kompensation
getts för de ökade åtaganden som skett exempelvis för assistansersättningen
inom LSS.
De enligt budgetpropositionen kraftigt ökade skatteinkomsterna för
kommunsektorn år 2000 (+25 miljarder kronor) visade sig vid en närmare
granskning inte vara riktigt så stora. Effekten av regeringens
skattesänkningsförslag (de minskade avdragen mot kommunalskatten för den
allmänna pensionsavgiften) på 4,8 miljarder kronor ingår i de av regeringen
redovisade ökade skatteinkomsterna. Men denna del av skatteinkomstökningen
regleras enligt finansieringsprincipen genom en sänkning av det generella
statsbidraget med motsvarande belopp. Ytterligare ca 5 miljarder kronor av de
ökade skatteinkomsterna förklaras av att slutavräkningen av skattemedel från år
1998 betalas ut år 2000. Den underliggande utvecklingen av skatteinkomsterna
för kommunsektorn mellan 1999 och 2000, ca 15 miljarder kronor, är alltså inte
mycket större än normalt vid en hyfsad konjunktur. I reala termer är den till
och med lägre än den skatteinkomstökning som skedde mellan 1994 och 1995 som en
följd av den kraftiga konjunkturuppgång som fyrpartiregeringen lämnade efter
sig.
Det kommunala ekonomiska arbetet för de kommande åren bör inriktas mot mer än
att klara balanskravet. För att långsiktigt trygga en god vård och omsorg måste
kommunernas ekonomi utvecklas från en förvaltande nivå, som med liten marginal
klarar balanskravet, till en utvecklande ekonomi, som tål tillfälliga
påfrestningar. Detta möjliggör för kommuner och landsting att vara
konkurrenskraftiga arbetsgivare. Förändringsarbetet måste fortsätta också i
syfte att undvika ökade kommunala utdebiteringar.
Många kommuner och landsting tycks trots hårda besparingar inte kunna klara
balanskravet i ekonomin år 2000. I regeringens förslag till budget för år 2000
och utgiftstak för de närmaste två åren har därför avsatts medel för att stödja
kommuner med avsevärda ekonomiska svårigheter. Beslutet om den s.k.
kommunakuten förstärker intrycket av att tillväxtfrämjande åtgärder uteblivit,
att utjämningssystemet inte fungerar och att kommunernas skattebas måste utökas
för att klara de kommande årens stora åtaganden, främst inom äldreomsorgen. Med
en konstruktiv näringspolitik för hela landet under de senaste åren hade
behovet av dessa medel varit långt mindre.
På kort sikt är det svårt att hävda att strukturomvandling eller bättre
ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i
dag får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns på alltför
många håll inom skolan rättas inte heller till för dem som är elever i dag,
genom en strukturomvandling som kanske tar några år att genomföra. Därför är
det motiverat med ökade resurser från statligt håll för den närmaste perioden
så att de människor som nu behöver och har rätt till en fungerande service kan
få det. Inte minst för landstingens del är det angeläget att de resursbrister
som vi redan nu kan se inför år 2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. På
längre sikt är det emellertid endast en stark sysselsättningsutveckling som i
kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna inom
kommunsektorn.
Mot ovanstående bakgrund föreslår Kristdemokraterna ett tillskott till
kommunsektorn på 1,1 miljarder kronor år 2000 utöver det regeringen föreslagit.
År 2001 föreslås ett tillskott utöver regeringens nivå med 1,1 miljarder
kronor. För år 2002 anser Kristdemokraterna att tillskottet bör vara 1,3
miljarder kronor. Därmed blir det samlade tillskott som Kristdemokraterna
föreslår 3,5 miljarder kronor över den kommande treårsperioden.
När det slutligen gäller förslagen i budgetpropositionen om Haninge kommun är
det enligt vår uppfattning tillfredsställande att staten nu är beredd att
avveckla sitt engagemang i den ekonomiska rekonstruktionen av kommunen. Vi
anser det däremot felaktigt att regeringen avser att medverka till att delar
av Haninge bostäder skall återförsäljas till kommunen. Det framstår som
anmärkningsvärt att kommunen efter det som förevarit skall inlåtas på nya
äventyr på bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I stället
bör hela företaget säljas nu.
Vi utgår vidare från att försäljningslikviden från försäljningen av Haninge
Bostäder på sedvanligt sätt skall redovisas mot en inkomsttitel på
statsbudgeten. Regeringens förslag om avsteg från principen om
bruttoredovisning är allvarligt och har uppenbarligen i allt väsentligt
dikterats av riskerna för att annars bryta igenom utgiftstaket. Vi vill också
understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna för den s.k.
kommunaktuen därigenom inte prövas på sedvanligt sätt mot andra utgifter.
Slutligen vill vi peka på att regeringens utfästelser år 1995 i samband med
beslut om särskilt stöd till Haninge kommun innebar att det överskott som kunde
uppstå skulle återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på vilket
finansiering av insatserna skedde är det vår bestämda uppfattning att
återföringen bör komma hela kommunkollektivet till del och inte endast vissa
kommuner.
3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom. 1) (c)
Lena Ek (c) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av
statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har
också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket
samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När riksdagens
majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning av
politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner i detta yttrande.
Vi vill inledningsvis peka på det som i finansplanen sägs om att tillväxten i
kombination med de ökade statsbidragen till kommuner och landsting innebär
kraftiga resurstillskott till vård, skola och omsorg. Den kommunala sektorns
skatteintäkter ökar med cirka 25 miljarder kronor mellan åren 1999 och 2000.
Detta understryker enligt Centerpartiet de fördelar som en hög tillväxt ger i
form av ökade medel till gemensamma angelägenheter. Regeringens budgetförslag
löser dock inte de kortsiktiga problem som finns i många kommuner och
landsting. De ökade skatteintäkterna fördelas inte lika över landet.
Visserligen kompenserar skatteutjämningssystemet en del men i kombination med
befolkningsminskning sjunker flera kommuners och landstings ekonomiska bas de
kommande åren.
Flera landsting kommer ej att klara balanskravet nästa år. Till dessa hör dels
storstadslandstingen, dels några övriga. För storstadslandstingen är det
framför allt bristen på strukturåtgärder och ej genomförda begränsningar i
utbudet som är problemen. För andra landsting är det utgiftssidan i stort som
är orsaken. Sammanlagt innebär detta en brist i landstingen nästa år på cirka
2 miljarder kronor. Om allt detta tas hem i personalneddragningar innebär det
ca 6 000 färre personer anställda.
Situationen för många kommuner är också ansträngd. 210 av landets 289 kommuner
minskar i folkmängd. När befolkningsunderlaget minskar försämras också
förutsättningarna att upprätthålla grundläggande service till dem som bor i
berörda kommuner. Detta medför i sin tur att arbetstillfällen försvinner och
att skattekraften minskar. Det blir en ond spiral som är svår att ta sig ur.
Regeringen står handfallen och ser på när Sverige kantrar. Inga försök görs för
att åtgärda de underliggande strukturella problemen. I stället öppnar
regeringen akutmottagning på Finansdepartementet.
Enligt vår mening behöver Sveriges kommuner och landsting ingen
akutmottagning. De behöver grundläggande förutsättningar för utveckling. De
behöver bättre vägar, de behöver en digital allemansrätt, de behöver utbildning
som sprids till dem som bor kvar och de behöver kultur- och framtidssatsningar.
Sist men inte minst behöver de ett skatteutjämningssystem där större vikt ges
åt befolkningsstrukturen och kommuner som har befolkningsminskning.
Förutom fördelning mellan kommuner och landsting behövs ett tillskott i form
av statsbidrag. Under förra riksdagsåret förutsåg Centerpartiet problemen med
att finansiera vård och omsorg i kommuner och landsting. Vi träffade därför en
överenskommelse med Socialdemokraterna om inriktningen och finansieringen av
försvaret. Uppgörelsen innebär att sammanlagt ca 8 miljarder kronor frigörs
under perioden 20022004. Socialdemokraterna och Centerpartiet är överens om att
dessa medel genom en konkret och uppföljningsbar satsning skall tillföras
vård- och omsorgssektorn. Överföringen av medel från försvaret till vård och
omsorg är en nödvändig omstrukturering av resurser från en verksamhet där
samhällets behov minskat, till en verksamhet där samhällets behov ökat.
Centerpartiet är nu berett att gå vidare med nya strukturella förändringar.
Centerpartiet föreslår nya reformer, riktade till bl.a. barnfamiljer och
pensionärer. Dessa reformer ger kommunerna ökade skatteintäkter. Enligt
finansieringsprincipen minskar vi därför statsbidragen till kommuner och
landsting utgiftsområde 25 med motsvarande belopp.
4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom. 1) (fp)
Bijan Fahimi (fp) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av
statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har
också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket
samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När
riksdagens majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning
av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner i detta yttrande.
Folkpartiet har de senaste åren delat regeringens bedömning av statsbidragen
till kommunerna. Den situation som uppstått har enligt vår mening sin grund i
en otillräcklig arbetslöshetsbekämpning som har dränerat kommunerna på
skatteinkomster och som åsamkat kommunerna stora utgifter för socialbidrag m.m.
Det viktigaste är dock att se till att få fart på jobb och tillväxt. Det ger
kommunerna den bästa förutsättningen att klara sina uppgifter och sin ekonomi.
Sedan vårbudgeten lades har prognosen för kommunernas skatteinkomster år 2000
ökat med cirka 12 miljarder kronor, efter korrigering för tekniska
omläggningar. Enligt budgetpropositionen stiger kommunernas egna
skatteinkomster med 45 miljarder kronor mellan 1998 och 2000. Även om det inte
alltid märks ute i de enskilda verksamheterna, har de kommunala
konsumtionsutgifterna stigit med 1,2 % mellan 1997 och 1998 och beräknas stiga
med 1,7 % för 1999 och 1,3 % för 2000.
Samtidigt kan vi se att produktiviteten inte stiger som tidigare. Enligt
Landstingsförbundets senaste halvårsrapport "Landstingens ekonomi" juni 1999
steg prestationerna mellan -91 och -94 med 10 % samtidigt som resurserna sjönk
med 5 %. Under dessa år steg således produktiviteten med nästan 15 %. Efter -94
har minskningen av resurser åtföljts av minskade prestationer. Detta om något
visar vikten av förnyelse och utveckling av verksamheterna.
Det handlar enligt Folkpartiets mening alltså inte enbart om hur stora summor
som kan disponeras. Kommunerna måste göra rätt saker och de måste göras på rätt
sätt. Men förutsättningarna skiljer sig från kommun till kommun, ibland
beroende på att väljarna röstat fram en regim som är skicklig att sköta
verksamheten, ibland för att olika kommuner gör olika val av skattesats,
avgiftsnivåer, servicegrad och omfattning av den kommunala verksamheten.
En effektiv upphandling, koncentration till kärnverksamheterna och mångfald
inom den kommunalt finansierade servicen gör att medborgarna får valuta för
sina skattepengar. Folkpartiet säger i nuläget ja även till de i
budgetpropositionen angivna utökningarna av statsbidrag, men avser att
återkomma med ett definitivt ställningstagande för kommande år då vi ser den
fortsatta utvecklingen av kommunernas skatteinkomster.
Den nuvarande fokuseringen på bidrag och kostnadsutjämningssystem drar
uppmärksamheten från det som är långt viktigare, nämligen att ekonomin kan växa
så att kommunerna och landstingen därmed får ökade resurser. Även för den
kommun som i dag får det högsta inkomstutjämningsbidraget per invånare,
Borgholm, skulle en treprocentig tillväxt per år i det egna skatteunderlaget på
tre år uppväga hela inkomstutjämningsbidraget. Tillväxt är alltså viktigare än
bidrag.
Den kommunala självstyrelsen är en viktig del av det svenska samhällets
utformning. En grundsten är rätten att sätta sin egen skattesats och göra en
avvägning mellan vad kommunen ska svara för och vad den enskilde själv ska bära
ansvaret för. Det är dock ofrånkomligt att det ibland uppstår kollisioner
mellan de politiska ambitionerna i rikspolitiken och den lokala politiken.
Ibland måste då de nationella kraven gå före de lokala.
Avvägningen mellan nationella och lokala krav och önskemål är många gånger
svår. Likaså avvägningen mellan kommunalt självstyre och människors självstyre,
ett självstyre som kan kräva lagstadgade rättigheter för människor eller
skyldigheter för kommunen att erbjuda viss service. Ett sådant aktuellt exempel
är assistanshjälpen för människor med funktionshinder, där vi anser att
människornas frihet och trygghet går före kommunernas möjlighet att styra över
assistansstödet.
Däremot anser vi inte att dagistaxornas storlek och konstruktion är en fråga
för riksdagen. Det framgår redan av den s.k. barnomsorgslagen att taxorna måste
vara rimliga i förhållande till kostnader och människors inkomster. En
ytterligare reglering i form av den av regeringen aviserade "maxtaxan" anser vi
stå i strid med det kommunala självstyret. Det är fullt rimligt att det är
kommunen, eller den enskilda förskolan, som avgör taxa i samband med att man
avgör frågor om standard, personaltäthet, öppettider etc. Kommunerna måste ha
rätt att göra olika avvägningar mellan skattesats och avgiftsuttag. Folkpartiet
har sedan 60-talet förespråkat enhetliga dagistaxor, men avgörandet måste ske
lokalt.
Regeringen har på olika sätt försvårat för kommuner och landsting att bedriva
sin verksamhet i nya former. Stopp för försäljning av kommunala bostadsbolag,
försvårande av start av friskolor och planer på förbud mot privata
entreprenörer inom sjukhusvården är några flagranta exempel på ideologiskt
betingade ingrepp i kommunernas förnyelsearbete.
Folkpartiet har sedan tidigare sagt nej dels till en "bostadsbolagsakut", dels
till en allmän "kommunakut". I budgeten öronmärks återigen pengar för sådan
verksamhet. Kommunerna måste få klara spelregler, och de kommunala
förlustbostadsbolagen skall inte rekonstrueras för fortsatt underskottsdrift.
Vi säger därför nej till de anslag som finns för dessa ändamål. Det är orimligt
att kommuner som långsiktigt har strukturproblem efter särskild överenskommelse
och utan generella regler får pengar av staten. Regeringen anför att vissa
kommuners strukturella ekonomiska problem inte kan fångas in i
utjämningssystemet och därför skall kunna få särskilda anslag. Detta är fel. De
strukturella faktorerna skall fångas in i systemet, övriga faktorer skall
kommunerna ta ansvar för gentemot sina väljare. De olika uttalanden som kommer
från regeringens företrädare och det synsätt som kommer till uttryck i
Socialdemokraternas eget skattesamråd tyder på att man inte avser att göra en
opartisk bedömning av de kommunala förutsättningarna.
En modell med en permanent inrättad akutmottagning, med tillhörande
kommundelegation, ger helt fel signaler. Tonvikten på statens arbete måste
ligga på att skapa rimliga generella förutsättningar genom ett väl fungerande
utjämningssystem.
5. Kommunal konkurrens (mom. 9) (c)
Lena Ek (c) anför:
Enligt Centerpartiets uppfattning är det mycket väsentligt att all konkurrens
mellan offentliga och privata aktörer sker på lika villkor. Det är dock vanligt
att de offentliga aktörerna har konkurrensfördelar framför de privata, främst
när det gäller tillgången på skattemedel. Detta snedvrider konkurrensen och kan
leda till att resurserna inte används på bästa sätt samt till att privata
företag slås ut på grund av osund konkurrens. En fungerande konkurrens bidrar å
andra sidan till ökad kvalitet och minskade kostnader i den offentliga
verksamheten. Andra fördelar som kan uppnås är en ökad frihet för individen,
t.ex. när det gäller val av skola eller vårdgivare.
För att komma till rätta med de nuvarande problemen kan en rad olika åtgärder
vidtas. Vi anser t.ex. att reglerna för kommunal näringsverksamhet bör bli
tydligare och lättare att upprätthålla. Det är mycket otillfredsställande att
kommunallagens regler om kommuners och landstings rätt att bedriva
näringsverksamhet så ofta överträds. Det bör enligt vår uppfattning införas
regler i lagstiftningen som garanterar konkurrens på lika villkor på marknader
där offentliga och privata aktörer tävlar om att få utföra uppdrag, t.ex. inom
vården eller omsorgen. Den offentliga upphandlingen måste förbättras. Samtidigt
skall kvaliteten garanteras i all offentligt finansierad verksamhet, oavsett
vem som är utförare. Det kan t.ex. ske genom att tydliga mål och nyckeltal
ställs upp. Möjligheterna att överklaga kommunala beslut bör också utvidgas
samtidigt som kommunallagen bör tillföras sanktionsmöjligheter.
6. Kommunkontosystemet (mom. 10) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Bijan Fahimi (fp) anför:
Utskottet vill understryka vikten av att ett förslag mot bakgrund av
utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet verkligen redovisas för
riksdagen under våren 2000. Enligt utskottets uppfattning är det då mycket
angeläget att de negativa effekter i form av t.ex. konkurrenssnedvridningar som
motionärerna uppmärksammat snarast tas bort.