Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i den eko-
nomiska vårpropositionen. I propositionen läggs förslag om utgiftstak t.o.m.
2003 och en preliminär fördelning av statsutgifterna på olika utgiftsområden.
Fördelningen skall utgöra riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med
budgetpropositionen som kommer att presenteras den 20 september. Som
underlag för sitt ställningstagande har finansutskottet berett samtliga berörda
utskott tillfälle att yttra sig över förslagen. Yttrandena redovisas i del 2 av
betänkandet.
Förslagen i vårpropositionen avseende tilläggsbudgeten för innevarande år
behandlar utskottet i betänkande 1999/2000:FiU27.
Den ekonomiska politiken
Utskottet delar regeringens uppfattning att utsikterna för en fortsatt hög
svensk tillväxt utan starkt stigande inflationstryck är goda under de närmaste
åren. Den inhemska efterfrågan fortsätter att utvecklas väl. Sysselsättningen
stiger, arbetslösheten sjunker och inflationen är låg. Förutsatt att den
interna-
tionella konjunkturen fortsätter att förbättras kommer den svenska ekonomin
att växa med historiskt höga tal, kring 3-4 %, under de närmaste åren.
Till detta kommer att överskotten i de offentliga finanserna stiger ytterliga-
re och att den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området, trots att
ekonomin under de senaste åren vuxit mycket kraftigt. Trots stigande räntor
under det senaste året ligger räntenivån fortfarande kvar på en mycket låg
nivå om man jämför med nivåerna under 1980-talet och början av 1990-talet.
Den stora skillnad som fanns mellan den tyska och svenska obligationsräntan
vid mitten av 1990-talet har försvunnit. Vid mitten av maj i år låg den svens-
ka obligationsräntan t.o.m. under den tyska.
Den internationella konjunkturen förbättras efter avmattningen i samband
med Asienkrisen. Uppgången i världsekonomin är relativt bred jämfört med
tidigare. I Förenta staterna fortsätter den kraftiga expansionen ytterligare en
tid samtidigt som den europeiska konjunkturen tar ordentlig fart. Detta talar
för en bred och kraftigt stigande efterfrågan på svenska exportvaror. Det
samlade resultatet av Sveriges utrikesaffärer, dvs. bytesbalansen, visar på
stora och tilltagande överskott, trots den starka inhemska efterfrågan.
Sverige skall på nytt närma sig en situation med full sysselsättning. Detta
är enligt utskottets mening den stora utmaningen i den ekonomiska politiken.
För att detta skall vara möjligt måste den nu höga tillväxten i den svenska
ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politiken skall
därför inriktas på fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation, bl.a.
för
att Sverige även skall klara de långsiktiga utmaningar som ställs till följd av
den demografiska utvecklingen. Risken för att ekonomin går över i överhett-
ning skall motverkas genom att finanspolitiken anpassas till efterfrågeläget
och produktionskapaciteten. Den svenska ekonomins långsiktiga produk-
tionsförmåga skall höjas genom att lediga arbetskraftsresurser mobiliseras,
konkurrensen befrämjas och betydande satsningar görs i utbildning och
kompetensutveckling. För att tillväxten skall bli långsiktigt hållbar måste den
också komma alla till del. Tillväxt och rättvisa går enligt utskottets mening
hand i hand. En stabil och uthållig uppgång bygger på delaktighet, att alla
bidrar efter sin förmåga. Tillväxten skall också vara ekologiskt hållbar.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ inriktning som opposi-
tionspartierna för fram inte läggas till grund för riksdagens beslut.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna står gemen-
samt bakom inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett
offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcy-
kel.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna, och under innevarande år
väntas den konsoliderade bruttoskulden att understiga 60 % av BNP, vilket
innebär att Sverige uppfyller skuldkriteriet enligt Maastrichtvillkoret. År
2002 väntas bruttoskulden motsvara 50 % av BNP, och samma år räknar man
dessutom med att nettoskulden skall vara helt borta. Då kommer alltså åter
de offentliga tillgångarna att överstiga de offentliga skulderna.
Regeringen har i vårpropositionen föreslagit att delmålen för den offentliga
sektorns överskott under de tre efterföljande åren bör motsvara 2 % av BNP.
Utskottet biträder detta förslag men anser liksom regeringen att man med
hänsyn till det svårbedömda läget bör göra en förnyad prövning i anslutning
till budgetpropositionen av överskottsmålet för de närmast efterföljande åren
och av hur de då uppkomna överskotten skall disponeras.
Förutsatt att regeringen inte omprövar överskottsmålen kommer under de
närmaste åren statsbudgeten att vara i balans eller att uppvisa ett mindre
underskott. Utskottet noterar emellertid att utan vissa extraordinära tillskott
i
form av inkomster från företagsförsäljningar och överföringar från AP-
fonden skulle statsbudgeten under samma period ha uppvisat ett underskott
på mellan 25 och 45 miljarder kronor.
Skattepolitiken
Enligt utskottets mening innebär också ekonomins goda utsikter att skatterna
kan sänkas för att stimulera tillväxten och öka rättvisan. Ett första steg i en
inkomstskattereform genomförs i år genom en skattereduktion för att kom-
pensera delar av egenavgifterna. Vidare höjs brytpunkten för statlig skatt.
Ambitionen är att gå vidare med en fortsatt kompensation för egenavgifterna.
En sådan åtgärd bör dock enligt utskottets mening noga avstämmas mot
utvecklingen i de offentliga finanserna och efterfrågeläget i den svenska
ekonomin. För att förbättra företagsklimatet har en rad skatter riktade mot
företagen sänkts, och det är viktigt att reglerna för företagen fortsätter att
förenklas. Internationaliseringen av olika marknader innebär vidare att olika
delar av skattesystemet måste ses över.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med en formell lagteknisk juste-
ring. Ett antal motionsyrkanden om skattepolitikens inriktning avstyrks.
Uppföljning och revision
I vårpropositionen redovisar regeringen de viktigaste iakttagelserna i Euro-
peiska revisionsrättens rapporter från 1999. Iakttagelserna avser 1998. De
brister som revisionsrätten har iakttagit överensstämmer i många stycken
med dem som redovisats tidigare år, även om revisionsrätten noterar att flera
åtgärder vidtagits från kommissionens sida, vilka på sikt borde leda till för-
bättringar. Finansutskottet delar uppfattningen att en effektiv och korrekt
användning av gemenskapsmedlen bör vara en prioriterad fråga för Sverige i
EU-samarbetet.
Finansutskottet har de senaste åren vid behandlingen av vårpropositionen
tagit upp olika generella frågor om mål- och resultatstyrning sett ur riksda-
gens synvinkel. I detta betänkande framhåller finansutskottet att arbetet inom
Regeringskansliet med tvåårsöversynen är mycket angeläget. Det är också
väsentligt att en fortlöpande dialog förs mellan riksdag och regering, främst i
anslutning till budgetprocessen, om hur mål- och resultatstyrningen bör
utvecklas. Det bör vara en gemensam ambition för riksdagen och regeringen
att ytterligare utveckla resultatstyrningen med inriktning mot en budget som
fokuserar på resultat.
Kommunsektorn
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelsen i lagen om gene-
rellt statsbidrag till kommuner och landsting om åldersbaserad fördelning av
en del av det generella statsbidraget till kommuner förlängs att gälla även år
2001. Vidare avstyrks några motionsyrkanden om förändringar av inkomst-
och kostnadsutjämningssystemet.
Till betänkandet har fogats 27 reservationer.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1999/2000:100 2000 års ekonomiska vårproposition med
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag
för budgetåret 2000, skattefrågor, kommunernas ekonomi m.m., i vad avser
yrkandena 1-6 och 40-43,
dels de med anledning av proposition 1999/2000:100 väckta motionerna
1999/2000:Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-19 och
21-27,
1999/2000:Fi13 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-11
och 13-15,
1999/2000:Fi14 av Lennart Daléus m.fl. (c),
1999/2000:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-9,
11-19, 21-23, 25 och 26,
1999/2000:Fi17 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m),
1999/2000:Fi18 av Elizabeth Nyström (m),
1999/2000:Fi19 av Jeppe Johnsson (m),
1999/2000:Fi20 av Anders G Högmark (m),
1999/2000:Fi21 av Lars Hjertén och Lars Elinderson (m),
1999/2000:Fi23 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1999/2000:Fi24 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
1999/2000:Fi25 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1999/2000:Fi26 av Anders Sjölund och Ola Sundell (m),
1999/2000:Fi27 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m),
1999/2000:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1999/2000:Fi32 av Inga Berggren m.fl. (m),
1999/2000:Fi33 av Chris Heister m.fl. (m),
1999/2000:Fi35 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
1999/2000:Fi36 av Elver Jonsson (fp),
1999/2000:Fi37 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s),
1999/2000:Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-3
och 5,
1999/2000:Fi44 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1999/2000:Fi45 av Berndt Sköldestig (s),
1999/2000:Fi46 av Inger Lundberg m.fl. (s) och
1999/2000:Fi47 av Inger Lundberg (s),
dels den under den allmänna motionstiden 1999 väckta motionen
1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 7.
Övriga yrkanden i proposition 1999/2000:100 samt övriga motioner väckta
med anledning av propositionen behandlas i finansutskottets betänkande
1999/2000:FiU27 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2000 med undantag för
motionerna 1999/2000:Fi12 i vad avser yrkande 20, 1999/2000:Fi13 i vad
avser yrkande 12 samt 1999/2000:Fi15 i vad avser yrkandena 24 och 27 som
behandlas i finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU29 Utvecklingen
inom den kommunala sektorn.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 1999/2000:100 (yrkandena 40-43) framlagda
lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1 till betän-
kandet.
Regeringens och oppositionens budgetförslag 2001-2003
En sammanställning av regeringens förslag till budgetåtgärder för åren 2001-
2003 redovisade i proposition 1999/2000:100 samt parti- och kommittémo-
tioner som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Utgiftstak och utgiftsramar 2001-2003
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 2001-2003 föreslagna av
regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de
förslag i proposition 1999/2000:100 jämte motioner som rör respektive ut-
skotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från
- skatteutskottet (1999/2000:SkU6y),
- justitieutskottet (1999/2000:JuU4y),
- utrikesutskottet (1999/2000:UU5y),
- försvarsutskottet (1999/2000:FöU6y),
- socialförsäkringsutskottet (1999/2000:SfU7y),
- socialutskottet (1999/2000:SoU8y),
- kulturutskottet (1999/2000:KrU5y),
- utbildningsutskottet (1999/2000:UbU6y),
- trafikutskottet (1999/2000:TU2y),
- miljö- och jordbruksutskottet (1999/2000:MJU3y),
- näringsutskottet (1999/2000:NU6y),
- arbetsmarknadsutskottet (1999/2000:AU3y) samt
- bostadsutskottet (1999/2000:BoU9y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets del 2.
Konstitutionsutskottet har beslutat att inte avge något yttrande i ärendet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit skrivelser från bl.a. Småhusägare
mot boendeskatt om fastighetsskatten.
Offenliga utfrågningar m.m.
Finansutskottet har under våren 2000 anordnat tre offentliga utfrågningar.
? Den 24 februari anordnades en offentlig utfrågning om den nya ekono-
min. Vice riksbankschef Lars Heikensten, chefekonom Jan Häggström,
Handelsbanken, generaldirektör Ann-Christin Nykvist, Konkurrensver-
ket, och direktör Sven-Christer Nilsson redovisade sin syn på den nya
ekonomin samt svarade på utskottets frågor.
?
? Den 23 mars kommenterade riksbankschefen Urban Bäckström Riks-
bankens redogörelse om den aktuella penningpolitiken.
?
? Den 25 maj hölls en offentlig utfrågning i anslutning till finansutskottets
behandling av den ekonomiska vårpropositionen. Statssekreterare Curt
Malmborg, Finansdepartementet, svarade på frågor om budgetpolitiken.
?
Protokollen från utfrågningarna om den nya ekonomin respektive budgetpo-
litiken återfinns i bilagorna 17 och 18 i del 2 av detta betänkande.
Protokollet från utfrågningen med riksbankschefen återfinns i finansut-
skottets betänkande 1999/2000:FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens
förvaltning.
Vid en intern utfrågning den 14 mars 2000 kommenterades Långtidsutred-
ningen av finansrådet Sefan Lundgren, kanslirådet Kerstin Krafft och depar-
tementssekreterare Jonas Norlin, Finansdepartementet. Den 21 mars informe-
rade statssekreterare Sven Hegelund samt departementsråden K. A. Hall och
Daniel Barr, Finansdepartementet, utskottet om aktuella EU-frågor, de finan-
siella perspektiven m.m.
Konjunkturinstitutets generaldirektör Ingemar
Hansson och statistikchef Bo Dahlerus
kommenterade den 30 mars institutets senaste
konjunkturprognos samt svarade på frågor.
Propositionens förslag
I proposition 1999/2000:100 2000 års ekonomiska vårproposition föreslår
regeringen (Finansdepartementet)
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier
och totalförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till
792 miljarder kronor år 2001 och 817 miljarder kronor år 2002 (avsnitt
4.1.1),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2003 till 847 miljarder kronor
(avsnitt 4.1.1),
4. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2001-2003 (avsnitt 4.1.2),
5. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentli-
ga sektorn till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2003 (avsnitt 4.1.3),
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001-2003 enligt tabell 7.1 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete (avsnitt 7.1),
såvitt avser skattefrågor
40. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt 8.3.1-3),
41. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattela-
gen (1999:1229) (avsnitt 8.3.2-3),
42. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om allmän fastighetstaxering av småhusenheter år 2003 (avsnitt 8.4),
såvitt avser kommunsektorn
43. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting (avsnitt 9.4.2).
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av proposition 100
1999/2000:Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna och
preliminärt fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 077
miljar-
der kronor år 2001, 1 087 miljarder kronor 2002 och 1 111 miljarder kronor
2003 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen godkänner utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten till 777 miljarder kronor år 2001, 785
miljarder kronor 2002 och 822 miljarder kronor 2003 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2001-2003 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de offent-
liga finanserna över en konjunkturcykel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001-2003 i enlighet med vad som anförts i motio-
nen om riktlinje för budgetarbetet,
7. att riksdagen hos regeringen begär en korrekt och fullständig redovis-
ning av samtliga statliga utgifter så att dessa redovisas inom utgiftstaken
(kapitel 4) i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av avreglering av sjukvård, utbildning och omsorg (ka-
pitel 5),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om deltagande i det europeiska valutasamarbetet (kapitel 5),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en god internationell konkurrenskraft (kapitel 6.1),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om privatisering av statlig egendom (kapitel 6.2),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny arbetsmarknadspolitik (kapitel 6.2),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagande och nya arbetstillfällen (kapitel 6.2),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning (kapitel 6.3),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en inkomstskattereform (kapitel 6.4),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukvården (kapitel 6.5),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bättre skola (kapitel 6.6),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre rättssäkerhet och förbättrad trygghet (kapitel 6.7),
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en politik som gör det lättare att förena arbete och
familj (kapitel 6.8),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den offentliga sektorns ansvar för sina kärnuppgifter,
22. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om stimulans
till kommunala skattesänkningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans till kommunala skattesänkningar 2001,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en god ekonomisk hushållning i den kommunala sektorn,
25. att riksdagen beslutar att dagens inomkommunala utjämningssystem
skall upphöra att gälla den 1 januari 2003 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting,
27. att riksdagen beslutar om omedelbara temporära förändringar av da-
gens utjämningssystem i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Fi13 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2001 till 783 miljarder kronor, för
år 2002 till 799 miljarder kronor och för år 2003 till 828 miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001-2003 enligt tabell 9.1 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete (avsnitt 9),
4. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2001-2003 (avsnitt 9.5, tabell 9.2),
5. att riksdagen fastställer som budgetpolitiskt mål att staten bör ha balans i
det finansiella sparandet över en konjunkturcykel,
6. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som före-
slås i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 8, tabell
8.1),
7. att riksdagen hos regeringen begär en korrekt och fullständig redovis-
ning av samtliga de i 2000 års ekonomiska vårproposition beräknade in-
komsterna och utgifterna i enlighet med budgetlagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det europeiska valutasamarbetet,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en familjepolitisk reform
som syftar till att ge föräldrar valfrihet och mångfald i barnomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagande och nya arbetstillfällen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av det kommunala utjämningssystemet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att motverka negativa marginaleffekter inom skatte-
och bidragssystemen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte överväga lagstadgad förkortad arbetstid (avsnitt 4.2.2.2).
1999/2000:Fi14 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn och tillämpning av budgettak och redovisningsprinci-
per,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kvalitetssatsning på skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsa och livskvalitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälso- och sjukvård,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en familjepolitisk reform
som syftar till att ge föräldrar valfrihet och mångfald i barnomsorgen i enlig-
het med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformerad arbetsmarknadspolitik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livskraft i hela landet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om goda villkor för företagandet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringen av en utbyggnad av IT-infrastrukturen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägarna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättsväsendets inriktning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på biståndet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges relation till EMU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om globalt miljöansvar,
16. att riksdagen fastställer utgiftstaken för staten inklusive ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 781 miljarder kronor år 2001,
799 miljarder kronor 2002 och 815 miljarder kronor 2003,
17. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområdena 1-27 åren 2001-2003 som riktlinjer för regeringens arbete i
enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning.
1999/2000:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen, med anledning av förslagen i propositionen om pensions-
rätt för studier och totalförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU, fast-
ställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 2001 till 772 miljarder kronor och för år 2002 till 794
miljarder kronor,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2003 till 817 miljarder kronor,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2001-2003 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentli-
ga sektorn för åren 2001-2003 till minst 2,5 % av BNP i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001-2003 som redovisas i motionen som riktlinjer
för regeringens budgetarbete (tabell A),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning,
8. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om genomförande av en
inkomstskattereform,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader i beskattningen av företagande, riskkapital, arbete, spa-
rande och investeringar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om deltagande i det europeiska valutasamarbetet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att Sverige har god internationell konkurrenskraft,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av avreglering i branscherna vård och skola,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklingar och avregleringar för företagande,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reformera arbetsmarknadens funktionssätt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av en stor socialförsäkringsreform,
17. att riksdagen, beträffande utgiftsområde 18, som sin mening ger rege-
ringen till känna vad i motionen anförts om reformer på bostadsmarknaden,
18. att riksdagen, beträffande utgiftsområde 22, som sin mening ger rege-
ringen till känna vad i motionen anförts om storstadspaket för trafiklösning-
ar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny och bättre regionalpolitik,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den offentliga sektorns ansvar för sina kärnuppgifter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting,
23. att riksdagen beslutar om förändring av dagens kommunala inkomst-
utjämningssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen begär att regeringen återkommer med en korrekt och full-
ständig redovisning så att samtliga utgifter redovisas inom utgiftstaken,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny arbetsmarknadspolitik.
1999/2000:Fi17 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om utgiftsområde 11.
1999/2000:Fi18 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade anslag till utgiftsområde 22 för vägarnas behov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa finansieringsformer.
1999/2000:Fi19 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade anslag till vägar inom utgiftsområde 22,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ finansiering.
1999/2000:Fi20 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade väganslag
inom utgiftsområde 22.
1999/2000:Fi21 av Lars Hjertén och Lars Elinderson (m) vari yrkas att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Vägverket ges de resurser som krävs för ett acceptabelt vägunderhåll,
vilket också är en förutsättning för fortsatt boende och företagsamhet i hela
landet.
1999/2000:Fi23 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgiftsområde 9.
1999/2000:Fi24 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgiftsområde 4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgiftsområde 22,
1999/2000:Fi25 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurstilldelningen till skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kvalitet inom skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av resurser till högskolor och universitet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kunskapslyftsprojektet.
1999/2000:Fi26 av Anders Sjölund och Ola Sundell (m) vari yrkas att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade väganslag.
1999/2000:Fi27 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökade anslag till vägar inom utgiftsområde 22.
1999/2000:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser till polisen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rusta upp rättsväsendet.
1999/2000:Fi32 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de nationella och regionala vägarna och järnvägarna tillförs en
större andel av landets samlade infrastrukturmedel och att denna andel står i
proportion till det i landskapet utförda trafikarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om utgiftsområde 22.
1999/2000:Fi33 av Chris Heister m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat hög-
kostnadsskydd i tandvården.
1999/2000:Fi35 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om för-
stärkta insatser inom vägnätet i skogslänen.
1999/2000:Fi36 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta statliga
färjelinjer i Vägverkets regi med broar och tunnlar finansierade enligt PPP-
principen.
1999/2000:Fi37 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att öka vägunderhållet.
1999/2000:Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänst
skall behandlas på samma sätt för skattskyldig som ej uppburit traktamente
som för den som uppburit traktamente även efter tre månader,
2. att riksdagen beslutar att avdrag, för enskilda näringsidkare och fysiska
personer som är delägare i handelsbolag, i inkomstslaget näringsverksamhet
skall behandlas på samma sätt som för anställda även efter tre månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frysta omräkningstal och sänkt fastighetsskatt,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta alkoholskatter i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Fi44 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom utgifts-
område 1 skapa utrymme för upplysning om kommunismens brott.
1999/2000:Fi45 av Berndt Sköldestig (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom utgifts-
område 23 skapa utrymme för nyanläggningsstöd för Salixodling.
1999/2000:Fi46 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om storstadssats-
ningen.
1999/2000:Fi47 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utrymme inom
utgiftsområde 24 för verksamheter av det slag som anges i motionen.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i IMF skall verka för en kod för transparenta och
öppna finansmarknader så att otillbörlig statlig och annan påverkan på ban-
ker och andra aktörer förhindras.
Vårpropositionen
Sverige står starkt i början av det nya seklet. I den globala, informationsin-
tensiva ekonomin har Sverige lyckats skapa en världsledande position inom
ett antal strategiskt viktiga områden. Tillväxten är hög, sysselsättningen
stiger, arbetslösheten minskar och priserna är stabila. Teknisk spetskompe-
tens och bred delaktighet har gjort att den svenska tillväxten kan komma att
utvecklas starkare än vad som tidigare har bedömts som möjligt utan att
obalanser uppstår.
Den politiska inriktning som bidragit till dessa framgångar ligger fast. Sve-
rige skall fortsätta att vara ett land där jämlikhet och jämställdhet är driv-
krafter för utvecklingen. Regeringens politik syftar till att Sverige skall vara
fortsatt starkt, såväl ekonomiskt, ekologiskt som socialt.
På en stabil ekonomisk grund vill regeringen fortsätta att modernisera och
utveckla Sverige:
1. Sverige skall vara ett land med full sysselsättning, hög tillväxt och god
välfärd. Grunden för detta är sunda offentliga finanser och stabila priser.
2.
3. Sverige skall vara ett jämlikt och jämställt land. Varje människa måste få
möjlighet att använda sin förmåga och vilja till delaktighet. Därför skall all
diskriminering bekämpas. Lika möjligheter skall gälla för alla oavsett kön,
etnisk eller kulturell bakgrund.
4.
5. Sverige skall vara ett land där alla barn och ungdomar får en bra uppväxt.
Ingen skall tvingas att avstå från att bilda familj och skaffa barn på grund
av ekonomisk osäkerhet.
6.
7. Sverige skall vara ett land som tar till vara alla sina resurser. Alla skall
få
del av den goda utvecklingen. Hela Sverige skall leva.
8.
9. Sverige skall vara en framstående kunskapsnation. Bredd och spets i kom-
petensen kommer att avgöra vår framtida konkurrenskraft. Sverige skall
vara ett land som präglas av företagsamhet och innovationskraft. Ny tek-
nik, nya kunskaper och nya idéer är nödvändiga drivkrafter för samhällets
utveckling.
10.
11. Sverige skall vara ett föregångsland i omställningen till ekologisk hållbar-
het. Dagens levnadsmönster får inte bli ett hot mot morgondagens livsbe-
tingelser.
12.
13. Sverige skall vara ett land där medborgarna känner trygghet och delaktig-
het i förändringen. Den generella välfärden skall utvecklas och förstärkas.
14.
15. Sverige skall vara ett land med låg brottslighet. Orsakerna till brott måste
åtgärdas samtidigt som brottsligheten bekämpas med kraft.
16.
17. Sverige skall vara ett land där medborgarnas insyn, inflytande och aktiva
deltagande i samhället värnas och utvecklas. De demokratiska grundvärde-
ringarna och folkstyret stärks när människor känner att de kan påverka.
18.
19. Sverige skall aktivt och engagerat delta i samarbetet i EU. Sverige skall
stå
för solidaritet och samarbete i världen. En modern och aktiv politik skall
främja demokrati och mänskliga rättigheter och förebygga och bekämpa
svält, fattigdom och krig.
20.
För att dessa långsiktiga mål skall kunna uppnås är det av stor vikt att den
ekonomiska politiken utformas så
? att risken för överhettning motverkas. Finanspolitiken måste avpassas så
att den sammanlagda efterfrågetillväxten i ekonomin inte blir för stark i för-
hållande till tillväxten i produktionskapacitet och faktisk produktion.
?
? att goda förutsättningar skapas för en uthållig och stark tillväxt. Eko-
nomins långsiktiga produktionsförmåga skall höjas ytterligare, bl.a. genom
att de lediga arbetskraftsresurser som finns mobiliseras.
?
? att tillväxten kommer alla till del. Tillväxten måste bidra till regional
balans och ökade utvecklingsmöjligheter för alla medborgare.
?
? att utrymme skapas för att Sverige skall kunna klara de utmaningar
som den ökande andelen äldre i ett längre perspektiv ställer samhället
inför.
?
Med de förslag som presenteras i denna proposition läggs grunden för en
politik som på en och samma gång stärker rättvisan och tillväxten, och bidrar
till jämlikhet, jämställdhet, utveckling och god miljö.
En politik för utveckling och jämlikhet
Svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten är hög. Sysselsättningen stiger och
arbetslösheten faller samtidigt som inflationen är låg. De offentliga finanser-
na uppvisar överskott, bytesbalansen likaså. Den svenska ekonomiska ut-
vecklingen har inte sedan i slutet av 1960-talet varit så god och balanserad.
Svensk ekonomi har sedan mitten av 1990-talet genomgått stora föränd-
ringar. Budgetsaneringen, låginflationspolitiken och satsningar på utbildning
och företagande samt framväxten av en världsledande telekommunikations-
och IT-industri är några förklaringar till att svensk ekonomi utvecklas väl.
Dessa faktorer lägger en god grund för en fortsatt hög tillväxt.
Full sysselsättning är det övergripande målet. Som ett delmål skall den
öppna arbetslösheten reduceras till 4 % under året och andelen reguljärt
sysselsatta mellan 20 och 64 år skall stiga till minst 80 % 2004.
Utgångspunkten för den ekonomiska politiken är att sunda offentliga fi-
nanser och stabila priser är en förutsättning för en uthålligt hög tillväxt och
ökad sysselsättning. Regeringen har därför sedan 1994 arbetat med ambitiösa
budgetpolitiska mål. Samtliga mål har uppfyllts, de flesta med bred marginal.
Därmed kan stora nedskärningar i nästa lågkonjunktur undvikas samtidigt
som dagens reformer görs uthålliga.
Det är under de goda åren som den offentliga sektorns finansiella ställning
skall konsolideras och den offentliga skulden minskas. Därför skall över-
skotten i den offentliga sektorn bevaras och utgifterna hållas under kontroll.
För detta talar också stabiliseringspolitiska skäl. De beslutade budgetpolitis-
ka målen ligger sålunda fast och skall uppnås.
Starka offentliga finanser är en förutsättning för stabila välfärdssystem, så
att alla skall få del av välfärdens kärna - skolan, vården och omsorgen. Väl-
färden skall gå att lita på, också i dåliga tider.
En politik som både syftar till utveckling och jämlikhet lägger grunden för
välstånd och välfärd för alla. Den fortsatt höga efterfrågan får inte leda till
ökad inflation. Effektiviteten måste därför öka såväl på produkt-, tjänste- och
finansmarknaderna som på arbetsmarknaden.
Utmaningen för den ekonomiska politiken är nu att säkerställa att den eko-
nomiska uppgången blir långvarig och uthållig samt att den kommer alla till
del. Nyckeln ligger i att vårda den goda ekonomin och fokusera på framti-
dens problem och utmaningar. Svensk ekonomi skall klara en lång period
med hög tillväxt och tillväxten skall vara ekologiskt uthållig.
En offensiv för tillväxt och rättvisa
Tillväxt och rättvisa står inte i konflikt med varandra utan är varandras förut-
sättningar. En stabil och uthållig tillväxt bygger på delaktighet och att alla
bidrar efter sin förmåga. Rättvisa handlar om att ge alla samma möjlighet att
utvecklas och försörja sig samt att välfärden skall omfatta hela befolkningen
och fördelas efter behov.
Regeringen föreslår därför en offensiv för tillväxt och rättvisa för att Sve-
rige åter skall närma sig full sysselsättning.
Arbetslösheten skall pressas tillbaka
Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärdsprogram presenteras för att
arbetslösheten skall kunna pressas ned till 4 % under år 2000. Bland försla-
gen kan nämnas att de arbetsmarknadspolitiska programmen i än högre grad
riktas in mot de långtidsarbetslösa. Till exempel utökas det förstärkta anställ-
ningsstödet, och en aktivitetsgaranti införs för de personer som varit arbets-
lösa en mycket lång tid.
Sysselsättningen och arbetskraftsutbudet skall öka
Den viktigaste vägen för att motverka risken för att människor stängs ute
från arbetsmarknaden är åtgärder som höjer sysselsättningen. Arbete har ett
egenvärde och ger självkänsla. Ett brett program presenteras innehållande
bl.a. förslag om maxtaxa inom barnomsorgen som minskar marginaleffekter-
na och därmed främjar arbete och utbildning. Dessutom skall aktiva åtgärder
genomföras för att sjukskrivna och förtidspensionerade skall kunna återgå till
arbetslivet. Kunskapslyftet förlängs.
Möjligheterna att delta i arbetslivet skall öka för alla
Människor med invandrarbakgrund har i dag en betydligt högre arbetslöshet
och lägre sysselsättning än övriga svenskar. Detta måste ändras. Alla behövs
på arbetsmarknaden. Ett program för att öka sysselsättningen bland invandra-
re presenteras. Vidare föreslås en förlängning av storstadssatsningen.
Ökad rättvisa och trygghet
De sämst ställda pensionärernas ekonomi skall förbättras. Regeringen före-
slår därför att bostadstillägget höjs och att den tillfälliga höjningen av pen-
sionstillskottet nu permanentas.
Vård, skola och omsorg prioriteras genom att kommunsektorn inte behöver
betala det underskott på ca 4 miljarder kronor som uppkommit i det kommu-
nala momssystemet. Därutöver tillförs kommunsektorn nu ytterligare resur-
ser för dessa områden i enlighet med tidigare fattade beslut.
Alltfler upplever en ökad otrygghet i vardagen. Regeringen föreslår därför
ett kraftigt resurstillskott för rättsväsendet. Även skatte- och tullväsendet
tillförs ökade resurser.
Tandvården tillförs nya resurser från 2002. Regeringen återkommer med
förslag om hur dessa skall användas.
Barnen - vår framtid
En bred familjepolitisk reform införs stegvis. Barn till arbetslösa ges rätt
till
barnomsorg den 1 juli 2001. En maxtaxa i barnomsorgen införs 2002 och
medel tillförs kommunerna för att kvalitetssäkra denna verksamhet. Samti-
digt förlängs föräldraförsäkringen en månad. Inom ramen för den förlängda
föräldraförsäkringen reserveras två månader för mamman respektive pappan.
Detta innebär att ytterligare en s.k. pappa- och mammamånad införs i föräld-
raförsäkringen. Dessutom införs rätt till barnomsorg för barn till föräldrar
som är föräldralediga med yngre syskon. Allmän förskola för 4- och 5-
åringar införs 2003.
Dessutom har regeringen tidigare aviserat andra åtgärder som träder i kraft
under nästa år. Barnbidraget och studiebidraget höjs den 1 januari 2001 med
ytterligare 100 kr i månaden. Flerbarnstilläggen höjs i motsvarande mån.
Studiestödssystemet reformeras och studiebidragets andel av studiemedlen
höjs kraftigt.
Sammantaget uppgår tillskotten till barnfamiljerna till ca 9 miljarder kro-
nor 2003. Till detta kommer ca 6 miljarder kronor för studiemedelsreformen.
Ett ekologiskt hållbart Sverige
Den ekologiska omställningen av Sverige drivs vidare. Utvecklingen av
miljövänlig och resurssnål livsstil och teknik stimuleras med ekonomiska
styrmedel och stöd till forskningen. En strategi för en grön skatteväxling i
storleksordningen 30 miljarder kronor på tio år utarbetas. Ett planeringsmål
skall snarast utarbetas för en utbyggnad av vindkraften. Viktiga järnvägsin-
vesteringar tidigareläggs.
Utöver tidigare kraftiga ökningar föreslår regeringen nu ytterligare för-
stärkningar av anslagen för markinköp, biotopskydd, marksanering, kalkning
samt miljöforskning, miljöövervakning och forskning inom jordbruket. Re-
geringen föreslår dessutom att de lokala investeringsprogrammen för att
bygga om Sverige i ekologisk riktning förlängs till 2003.
Internationell solidaritet
Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för
biståndet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Nu
föreslås att biståndet höjs med 1,6 miljarder kronor, från 0,74 % av BNI
2002 till 0,81 % 2003. Samarbetet med Central- och Östeuropa förlängs.
Arbetstiden
Arbetstidsfrågan rymmer viktiga välfärdspolitiska val. Arbetstidsförkortning
diskuteras i samhällsdebatten som ett medel för att minska risken för ut-
brändhet och ge utrymme för ett liv som inte enbart kretsar kring arbetet.
Efter flera år med en ökad medelarbetstid per sysselsatt finns det hos många
en önskan att öka utrymmet för livet vid sidan av arbetslivet.
Värdet av en arbetstidsförkortning måste dock alltid vägas mot behovet av
andra reformer och hänsyn måste tas till kostnaderna. Kortar vi arbetstiden
tar vi ut framtida tillväxt i form av mer fri tid i stället för i ökad privat
och
offentligt konsumtion. De långsiktiga konsekvenserna av en arbetstidsför-
kortning för den offentliga verksamheten måste särskilt beaktas.
Lönebildningen
En väl fungerande lönebildning är av avgörande betydelse för en fortsatt god
sysselsättningsutveckling. De nominella löneökningarna måste förbli måttli-
ga även om efterfrågan på arbetskraft fortsätter att stiga och den öppna ar-
betslösheten minskar i snabb takt. Som de senaste årens utveckling visat ger
måttliga nominella löneökningar i förening med låg inflation utrymme för en
god reallöneökning, kraftigt stigande sysselsättning och fallande arbetslöshet.
Lönebildningen ställs inför ett avgörande prov i 2001 års avtalsrörelse. För
första gången efter den ekonomiska krisen skall nya löner på huvuddelen av
arbetsmarknaden fastställas i en omgivning av låg arbetslöshet och stark
efterfrågan på arbetskraft.
Lönebildningen har en stor påverkan på många områden. Parterna har ett
speciellt ansvar för att motverka löneskillnader på grund av kön. Det är en av
jämställdhetspolitikens viktigaste frågor.
Tid för demokrati
Demokratin skall utvecklas och folkstyret stärkas. Det sjunkande valdelta-
gandet är en allvarlig varningssignal. Utanförskapet och de växande klyftor-
na i samhället är ett hot mot demokratin. Regeringen avser därför att initiera
ett långsiktigt utvecklingsarbete för folkstyret. För detta ändamål inrättas en
särskild demokratidelegation och resurser anvisas.
Sverige skall präglas av samarbete
Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga
uppslutning för en politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter
har en viktig roll i detta sammanhang. Den ekonomiska vårpropositionen
bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekono-
miska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2000 och
de nu föreslagna skatteförändringarna.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett
offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel
och prisstabilitet. Politiken syftar vidare till jämlikhet, jämställdhet och
eko-
logisk hållbarhet.
Utgiftstaken för staten för åren 2001 och 2002 ligger fast. Vissa tekniska
justeringar görs dock av utgiftstaken till följd av att pensionsrätt införs för
studier och totalförsvarsplikt och till följd av ökat återflöde från EU:s
budget.
Regeringen föreslår att utgiftstaket för 2003 sätts till 847 miljarder kronor.
Det innebär att taket ökar med 30 miljarder kronor i förhållande till 2002.
Som andel av BNP minskar utgiftstaket något, givet propositionens prognos
för den ekonomiska utvecklingen.
Motionerna
och inriktningen av den ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi12 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande målen
för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för ekono-
misk tillväxt och full sysselsättning. Sveriges ekonomi måste kunna gå ige-
nom en långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Hög tillväxt måste kunna
förenas med låg inflation och sund löneutveckling. Detta ställer krav på en
politik för avregleringar och en moderniserad arbetsmarknad förutom sänkta
skatter och lägre offentliga utgifter. Den ekonomiska politiken måste vara
utbudsorienterad och undanröja de stora strukturella hinder som finns för en
fortsatt tillväxt i den svenska ekonomin.
De offentliga finansernas sårbarhet för konjunktursvängningar måste
minskas för att ge den privata sektorn förutsättningar att växa över tiden. Den
enskildes beroende av offentliga utgifter bör minska. Saneringen av de of-
fentliga finanserna bör fortsätta genom en minskning av de offentliga utgif-
terna. Den sneda balansen mellan privat och offentlig sektor måste förbättras.
Sveriges höga skattetryck bör under de kommande åren sänkas till nivåer
som ger den svenska ekonomin konkurrenskraft i ett globalt perspektiv. De
stora marginaleffekter som dämpar den ekonomiska utvecklingen bör tas
bort. Konkurrenstrycket och tillväxten skall öka genom avregleringar inom
områden som hittills omgärdats av regleringar och politisk styrning, som
t.ex. bostadsmarknaden, vården och utbildningen. Sverige bör fullt ut delta i
EU:s inre marknad och så snart som möjligt införa den gemensamma valu-
tan, euron. Som ett långsiktigt mål bör reallöneutvecklingen vara sådan att
Sverige kan återföras till den position bland de rikaste länderna inom OECD-
området som vi hade vid mitten av 1970-talet.
Genom att sänka utgifts- och inkomstkvoterna i den offentliga ekonomin
medan konjunkturen är stark skapas förutsättningar för en långsiktigt stabil
tillväxt och en statsfinansiell styrka mot konjunkturnedgångar.
En politik för det nya Sverige
Den nya ekonomin innebär nya villkor för välfärd och social utveckling. Det
är inte längre de svenska företagens konkurrenskraft som avgör nivån på
välfärden utan Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap. Detta
ställer tydliga krav på det svenska företagandeklimatet och på viktiga fakto-
rer som beskattning, utbildning, sjukvård och rättstrygghet. En central upp-
gift i den nya ekonomin är att föra en politik som möjliggör tillväxt i alla
delar av samhället. Den växande tudelningen - mellan privat och offentlig
tjänsteverksamhet, mellan traditionell industri och nytt företagande, mellan
dem som jobbar på den nya tidens arbetsmarknad och dem som är arbetslösa
och mellan olika delar av landet - måste överbryggas med en politik som
river hinder för den nya ekonomins utveckling.
Företagande och jobb
En reformpolitik för att ge företagande och kunskap utrymme måste genom-
föras för att Sverige skall kunna behålla sitt försprång inom IT-branschen
och för att den positiva utvecklingen inom IT-området skall sprida sig till
andra områden. Förutom ett införande av euron handlar det om att skapa ett
gott individ- och företagsklimat. Viktiga åtgärder är bl.a.:
? Sänkta och slopade skatter på företagande och arbete.
?
? Minskat företagskrångel genom färre och enklare regler.
?
? Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning.
?
? Tryggad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls.
?
? Förbättrade betingelser för kapitalförsörjningen.
?
? Sänkt skatt på hushållsnära tjänster.
?
? Ny utbildningspolitik och förstärkt forskning.
?
? Förändrad arbetsmarknadspolitisk struktur och lagstiftning.
?
? Sänkta inkomstskatter och slopad förmögenhetsskatt.
?
Skattepolitik för trygghet och tillväxt
Sverige har i dag världens högsta skatter för både låginkomsttagare och
höginkomsttagare. Det bidrar till social otrygghet och färre jobb samtidigt
som många jobb flyttar utomlands. Skattepolitiken är i dag utformad så att
utflyttning av företagande och ägande stimuleras. Skattepolitiken skall i
stället bidra till ökad social trygghet och högre tillväxt. Den skall motverka
bidragsberoende och vara särskilt inriktad på sänkt inkomstskatt för låg- och
medelinkomsttagare. Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skatte-
sänkningar de kommande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:
? En inkomstskattereform genomförs som sammantaget motsvarar en
sänkning av skatterna 2003 på 50 miljarder kronor. Kommunalskatterna
sänks bl.a. genom att staten tar över kostnader från kommunerna och
grundavdraget höjs. Den statliga inkomstskatten bör successivt avveck-
las. Till att börja med avskaffas den s.k. värnskatten.
?
? Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för egenavgif-
ten till pensionssystemet.
?
? Det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer återställs.
?
? Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala beskattning-
en införs fr.o.m. 2001. Som en del i den familjepolitiska reformen införs
också ett avdrag för barnomsorg.
?
? Fastighetsskatten avvecklas successivt. Underlaget för skatteberäkning-
en fryses och endast hälften av markvärdet tas upp till beskattning.
?
För att stimulera en sänkning av kommunalskatten föreslås att de kommuner
som sänker skatten 2001 ej behöver betala momsskuld till staten, alternativt
att statsbidraget höjs till kommuner som sänker skatten. Vidare bör bensin-
och dieselskatten sänkas och avdraget för resor till och från arbetet höjas.
Sammantaget föreslås i motionen skattesänkningar som uppgår till cirka 45
miljarder kronor år 2001, 74 miljarder kronor 2002 och 108 miljarder kronor
år 2003. Sänkningarna finansieras med besparingar varav en del påverkar
hushållsekonomin. Enligt motionärerna täcks de ökade kostnaderna för hus-
hållen av skattesänkningarna.
Enligt Moderata samlingspartiet måste den svenska sjukvården förbättras
och effektiviseras. Sjukvården bör göras till en viktig del i den nya ekonomin
- en tillväxtmotor som är högteknologisk, forskningsintensiv och som har en
stor andel välutbildad personal. För att säkerställa att alla får rätt till vård
av
god kvalitet bör en allmän obligatorisk hälsoförsäkring införas. En vårdga-
ranti bör införas omedelbart. För att förbättra kvaliteten i skolan föreslås att
staten tar över finansieringen av grundskolan genom en nationell skolpeng. I
motionen föreslås vidare en satsning på tillväxtregionerna, bl.a. genom ökade
investeringar i vägar. Stödet till handikappade ökas samtidigt som änkepen-
sionen återställs. Vidare anslås medel för att öka rättstryggheten i samhället.
En familjepolitisk reform bör genomföras. Syftet skall vara att öka valfri-
heten för barnfamiljerna samt underlätta deras ekonomiska situation. Vid
sidan av det ovan redovisade grundavdraget för barn och avdrag för barnom-
sorg vill motionärerna bl.a. införa en barnomsorgspeng för att öka valfriheten
och flexibiliteten inom barnomsorgen. Motionärerna avvisar regeringens
förslag till maxtaxa inom barnomsorgen.
Kommunal ekonomi för tillväxt och trygghet
Basen för den kommunala ekonomin är skatteintäkterna och deras tillväxt.
Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god
service och lägre skatter är genom en politik som leder till fler jobb och fler
skattebetalare. Kommunskatten är den tyngsta skatten att bära, särskilt för
låg- och medelinkomsttagare. Det gäller inte minst pensionärer. Därför bör
staten medverka till att skapa utrymme så att kommunskatten kan sänkas,
bl.a. genom att staten tar över kostnader från kommunerna.
Den kommunala verksamheten måste fokuseras på de s.k. kärnuppgifterna.
När kommuner och landsting går utöver sina egentliga uppgifter får det
negativa återverkningar på medborgarna. Dels undertrycks privata initiativ
och företagande i tjänstesektorn, dels försämras som regel servicen inom
kärnuppgifterna när resurserna används till annat. Många av dagens brister
inom t.ex. skolan är en följd av att många kommuner sysslar med saker som
inte tillhör kommunernas kärnuppgifter.
Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prio-
ritering av kärnuppgifterna kan medborgarna få ut mer av varje skattekrona.
Det krävs dock långsiktiga reformer för att åtgärda systemfelen i den offent-
liga sektorn. Enligt motionärerna bör en översyn genomföras av de uppgifter
som kommunerna bör ha ansvar för, i syfte att minska kommunernas obli-
gatoriska åtaganden. Dagens inomkommunala utjämningssystem har skadli-
ga effekter för samhällsekonomin. Motionärerna föreslår att en utredning
tillsätts med uppdrag att presentera ett nytt bidragssystem som kan införas
2003. En del förändringar bör genomföras omedelbart.
Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans i de
offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om målen
sätts till ett permanent offentligt överskott kan då tillväxten bli snabbare och
ekonomin som helhet expandera samtidigt som den offentliga skulden som
andel av ekonomin krymper. Moderata samlingspartiets budgetalternativ
innebär att skuldkvoten understiger 40 % av BNP 2003. Det innebär att
överskottet kommer att vara positivt under de närmaste åren av högkon-
junktur. Överskottet i de offentliga finanserna uppgår till drygt 104 miljarder
kronor 2001, 115 miljarder kronor 2002 och 113 miljarder kronor 2003. I
motionen föreslås nettobesparingar på 32 miljarder kronor 2001, 59 miljarder
kronor 2002 och 65 miljarder kronor 2003, vilka bidrar till att ge utrymme
till de skattesänkningar som redovisats ovan. I motionen uttrycks ambitionen
att under perioden 2001-2003 sälja ut statliga företag för motsvarande 180
miljarder kronor. Det statliga utgiftstaket föreslås vara 822 miljarder kronor
2003.
Budgetpolitiken måste präglas av stramhet. De av riksdagen bestämda ut-
giftstaken måste hållas. Taken begränsar möjligheterna till expansion av
statens utgifter, vilket är speciellt viktigt nu under stigande konjunktur. Där-
för är det, enligt motionärerna, allvarligt att regeringen nu tricksar för att
kringgå syftet med taken.
Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Den innebär
att kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga
beslut. Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och
ökade kostnader som följer av motionärernas förslag.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi13 (kd) konstateras att inte heller 2000 års vårproposition inne-
håller de konkreta förslag som långsiktigt kan öka tillväxten i den svenska
ekonomin och därmed antalet nya jobb. Risken är uppenbar att den kon-
junkturförbättring som nu sker dels kan bli kortvarig på grund av en dåligt
fungerande arbetsmarknad, dels inte räcker för att sänka den stora struktu-
rella arbetslösheten. Regeringens strategi är att sätta tilltro till att om bara
statsfinanserna är i balans och konjunkturen fortsätter att vara god, leder
detta automatiskt till ökad sysselsättning. Trots att åtminstone några statsråd
av allt att döma inser vilka åtgärder som borde vidtas saknas åtgärderna även
i årets vårproposition. Skälen är sannolikt att regeringen därmed undviker att
splittra den egna rörelsen och riskera samarbetet med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Priset är att massarbetslösheten består, liksom grundproblemet
bakom arbetslösheten - de långsiktiga strukturella problemen i svensk eko-
nomi.
Arbetslösheten beräknas även i år kosta upp mot 100 miljarder kronor för
de offentliga budgetarna. Det är mycket pengar som medför i synnerhet
förlorad självkänsla för de arbetslösa, undersysselsatta eller latent arbetssö-
kande. Enligt motionen saknar vårpropositionen både trovärdighet och kon-
kretion i den fråga som är helt avgörande för att trygga den svenska välfär-
den, nämligen hur bästa möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsätt-
ning och tillväxt, för hur företag och näringsliv skall kunna växa och ut-
vecklas.
Kristdemokraterna presenterar sex områden som är särskilt prioriterade i
den ekonomiska politiken. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat, skattepolitiken för
låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas
ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett åter-
upprättat rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska rege-
ringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda
villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen,
minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta skapas genom en balanse-
rad finanspolitik i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar
ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i
mer än 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft. Försla-
gen är bl. a. att:
? Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig
skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna
hemmet.
?
? Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kr per år från 2002. För egenföretagare utökas den nedsätt-
ningsberättigade lönesumman till 250 000 kr per år.
?
? Hela jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyfts av.
?
? Gynnsammare skatteregler i form av sänkt dieselskatt.
?
? Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg. År 2001 avskaffas sambe-
skattning av förmögenhet, år 2002 sänks förmögenhetsskattesatsen med
en procentenhet till 0,5 % och från 2003 avvecklas den helt.
?
? Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år.
?
? Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två
år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
?
? Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
?
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen
hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en 33-procentig
egenfinansiering som kommer att skapa "ett rakare rör" mellan en bra löne-
bildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde och vice versa.
En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
En rad åtgärder föreslås i Kristdemokraternas motion som gör att inkomstta-
gare får behålla en större del av lönen och därmed får möjlighet att påverka
och få kontroll över sin ekonomiska situation.
? Grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs kraftigt. Inkomst-
skatten sänks för alla med sammanlagt 20 miljarder kronor nästa år ge-
nom att grundavdraget höjs med 11 900 kr. Effekten blir en skattesänk-
ning med ca 300 kr per månad, eller drygt 3 600 kr per år. Från och med
2003 kommer höjningen av grundavdraget att kosta ytterligare 3 miljar-
der kronor.
?
? I syfte att minska marginaleffekterna införs ett statligt förvärvsavdrag
mot kommunalskatten (skattereduktion) på inledningsvis 2 % av taxera-
de löneinkomster. År 2002 blir förvärvsavdraget 4,2 % och 2003 blir det
7,5 %.
?
? Avdragsrätten för pensionssparande höjs och dessutom införs en av-
dragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton.
?
? Regeringens nya värnskatt avskaffas.
?
? Gränsen för reseavdrag för resor till och från jobbet sänks från 7 000 kr
till 5 000 kr.
?
? Fastighetsskatten på hyreshus skall varaktigt sänkas till 1,2 % från år
2001. Fastighetsskatten på egna hem sänks till 1,3 % år 2002 och till
1,2 % år 2003. Fastighetsskatten skall redan från nästa år enbart beräk-
nas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kr.
?
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska
arbete ända sedan partiet bildades. I motionen föreslås bl.a. följande föränd-
ringar för barnfamiljerna:
? Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs till 120 kr per dag. Kontaktda-
garna återinförs i föräldraförsäkringen.
?
? Ett vårdnadsbidrag på 4 000 kr per barn (1-3 år) och månad införs från
den 1 juli 2001. Detta för med sig att de 90 garantidagarna i föräldraför-
säkringen försvinner. År 2003 införs ett fritt påbyggnadsår, motsvarande
48 000 kr, som kan användas när barnet är 3-6 år gammalt.
?
? En avdragsrätt på maximalt 4 000 kr per månad införs från den 1 juli
2001 för samtliga styrkta barnomsorgskostnader för alla barn mellan
1 och 3 år.
?
? Regeringens planerade barnbidragshöjning senareläggs ett år.
?
? Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som genomsnittet
av de senaste två årens inkomster.
?
? Ett utrymme på 1, 2 respektive 4 miljarder kronor för åren 2001-2003 är
avsatt som ytterligare reformutrymme (skattereduktion) för barnfamiljer.
?
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella skattesänkning
som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av grundavdraget. Motio-
närerna avvisar regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala
barnomsorgen.
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt
och i motionen föreslås bl.a. att pensionstillskottet höjs med 100 kr per må-
nad från den 1 januari 2001. År 2003 försvinner pensionstillskottet, vilket
kompenseras av det höjda grundavdraget. Med Kristdemokraternas politik
kommer de sämst ställda pensionärerna att få ca 400 kr mer per månad 2003.
Vidare slopas hela inkomstprövningen av änkepensionen, och inkomstpröv-
ningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter. Dessutom
skall omställningspensionen för efterlevande återställas från 6 till 12 måna-
der.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting får
5 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre åren jämfört med
regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra tandvårdsförsäkringen.
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella skattesänkning
som motionärerna föreslår.
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsvä-
sendet under senare år. Motionärerna vill därför tillföra rättsväsendet ytterli-
gare 540 miljoner kronor den kommande treårsperioden. Bland annat skall
kriminalvården, polisväsendet, det brottsförebyggande arbetet samt åklagar-
och domstolsväsendet förstärkas. Även skattemyndigheterna, tullen och
Kustbevakningen är i behov av förstärkningar.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget
med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens
finanser.
Behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god säkerhets-
marginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är i dag större än
tidigare. Kristdemokraterna anser därför att statsskulden bör betalas av i
snabbare takt än den som regeringen föreslår. Amorteringar på statsskulden
kan mer än väl klaras med en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller
delägda bolag. Kristdemokraterna anser att det nuvarande överskottsmålet
för de offentliga finanserna bör ersättas med ett mål för de statliga finanser-
na. Enligt detta mål skall det statliga finansiella sparandet vara i balans över
en konjunkturcykel. Motionärerna menar att detta uppnås genom en något
stramare finanspolitik än den regeringen presenterar.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi14 (c) betonas att Sverige är en liten, öppen ekonomi som är
starkt omvärldsberoende. Den inhemska marknaden är relativt liten medan vi
har god tillgång till naturresurser. En marknadsekonomi med sociala och
miljömässiga hänsyn är utan tvekan den bästa vägen att nå våra uppsatta mål
om tillväxt, omsorg, skaparkraft och en god miljö. En fungerande marknad är
en av förutsättningarna för att vi skall kunna finansiera vår gemensamma
välfärd. Fri konkurrens, goda villkor för nyföretagande samt tydliga och
stabila regler för företag är ledord för att skapa den dynamiska ekonomi vi
vill ha. Vårt gemensamma välstånd bygger i grund och botten på att männi-
skor och företag tillåts att få växa och utvecklas i samverkan.
En marknadsekonomi som tar sociala och miljömässiga hänsyn förenar
bäst de demokratiska mål som vårt samhälle bygger på. Genom en ökad
konkurrens kan vi nå en bättre resursanvändning och ta till vara den skapar-
kraft som finns hos människorna. Att främja initiativförmåga och skapar-
glädje är ett starkt argument för att sträva efter en marknad med färre regle-
ringar. Det finns en stor drivkraft i privatisering av offentlig verksamhet. Att
överlåta utförandet av verksamheter till andra aktörer och samtidigt behålla
skattefinansieringen av dem ger utrymme för ökad mångfald.
Ett företagsvänligt klimat som främjar innovationer och företagande är av
stor vikt för att nya och miljömässigt sett bättre produkter skall kunna fram-
ställas. De spelregler som finns skall vara inriktade på att främja öppenhet
och initiativkraft. Spelreglerna skall ge oss möjlighet att fasa ut miljöfarliga
produkter och underlätta för våra företag att ta täten på den nationella och
den globala marknaden. Vi måste med alla politiska medel - lagstiftning,
miljöskatter och andra ekonomiska incitament - underlätta och påskynda
omställningen till ett samhälle som står mer i samklang med de förutsätt-
ningar som naturen ställer på allt levande.
Centerpartiet avvisar ett svenskt medlemskap i EMU:s tredje etapp, efter-
som nackdelarna med ett svenskt inträde överväger de fördelar som kan
finnas. Den ekonomiska och monetära unionen är inte, i första hand, ett
ekonomiskt utan ett politiskt projekt. Som sådant är EMU ett av EU:s mest
tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att innebära mindre ekonomiskt
inflytande och minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna. En ge-
mensam penningpolitik kommer med sannolikhet att tvinga fram mer av
gemensam finanspolitik.
Under våren har utgiftstakens konstruktion diskuterats mycket. Tyvärr
tricksar regeringen med utgiftstaken, anser motionärerna, vilket undergräver
utgiftstakens, och därmed regeringens, trovärdighet när det gäller att ha
kontroll på statens utgifter. Med regeringens kreativa bokföring finns det en
uppenbar risk att utgiftstakens existens ifrågasätts. Det vore oerhört olyck-
ligt. Centerpartiet anser att utgiftstaken långsiktigt skall finnas kvar, men
att
deras konstruktion behöver justeras och ses över.
Den svenska modellen - med världens högsta skatter och offentliga utgif-
ter - har hämmat både ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige under de
senaste tre decennierna. Centerpartiets inriktning är därför att långsiktigt
sänka skattetryck och utgifternas andel av BNP ned till samma nivåer som i
jämförbara OECD-länder. Med hjälp av den goda konjunkturen går det att
sänka skattetrycket och utgiftskvoten och ändå låta statens utgifter vara realt
oförändrade. Det handlar om att inte, som regeringen, förledas att låta statens
utgifter öka mer än inflationen. Klarar vi det möter vi nästa lågkonjunktur väl
rustade. Tack vare en god konjunktur och återhållsamhet inom utgiftsområ-
dena finns i Centerpartiets budget utrymme för skattesänkningar om 25 mil-
jarder kronor 2001, 50 miljarder kronor 2002 och 75 miljarder kronor 2003.
Motionärerna gör inga preciseringar för enskilda skattesänkningar utan redo-
visar en inriktning där sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare
samt sänkt skatt på företagande och boende prioriteras.
Centerpartiet vill sänka skatten på människors boende. Om nuvarande
frysning av taxeringsvärdena upphör och tillåts slå igenom på människors
boendekostnad får det oacceptabla konsekvenser. Centerpartiets beräkningar
av statens inkomster bygger därför på ett oförändrat skatteuttag på fastigheter
för 2001. Centerpartiet har inte för avsikt att realisera något ökat skatteuttag
på fastigheter och har därför antagit att inflationen för 2001, mätt som KPI,
ligger 0,6 procentenheter lägre än vad regeringen beräknat.
Centerpartiet vill ge kommunerna möjligheten att genomföra en stor kva-
litetssatsning på skolan de närmaste åren. De tillför kommunerna 3 miljarder
kronor fram till 2003 utöver regeringens förslag. Kommunerna kan då ge-
nomföra ett kvalitets- och utvecklingsarbete i skolorna med bl.a. fler medar-
betare i skolan. De extra resurserna till kommunerna motsvarar 4 500 nya
medarbetare.
Centerpartiet föreslår åtgärder i syfte att minska sjuktalen i avvaktan på att
ett samlat förslag om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kommer. Ar-
betsgivarna måste ta ett större ansvar för arbetsmiljön för att minska de höga
sjuktalen. En bra arbetsplats förhindrar stressrelaterade sjukdomar och det
krävs ekonomiska incitament för att utvecklingen skall vändas. Centerpartiet
förordar därför ett förlängt arbetsgivarinträde för offentliga arbetsgivare.
Centerpartiet föreslår att det görs en växling av sjukpenningen till en reha-
biliteringsersättning, senast efter fyra månaders sjukskrivning. Detta innebär
att ett passivt stöd ersätts av ett aktivt stöd som den enskilde i hög grad kan
påverka. Den som inte vill ta emot de rehabiliteringsmöjligheter som anvisas
bör få lägre sjukersättning. Denna omfördelning bör omfatta 3,3 miljarder
kronor brutto.
Centerpartiet anvisar 0,5 miljard kronor för att öka samordningen mellan
de olika institutionerna som har ansvar för rehabiliteringen. Bättre samord-
ning mellan hälso- och sjukvården, socialförsäkring och socialtjänst bidrar
till bättre hälsa och välfärdsvinster för den enskilde. Samordning av resurser-
na mellan hälso- och sjukvården och socialförsäkringen gör att systemen kan
fungera mer effektivt. Patienten kan få tillgång till rehabilitering samtidigt
som samhällets totala kostnader hålls nere.
Centerpartiet vill införa en vårdgaranti som ger rätt till behandling inom tre
månader. Partiet anvisar 0,5 miljard kronor för att få bort köerna.
Centerpartiet framhåller vidare att man har medverkat till att 8 miljarder
kronor förs över från försvaret till vården och det innebär 1 miljard kronor
2002, 3 miljarder kronor 2003 och 4 miljarder kronor 2004 extra till vård och
omsorg.
Genom ett system med hemservicecheckar kan pensionärshushållens be-
hov av vardaglig service tillgodoses samtidigt som den privata tjänstesektorn
stimuleras.
Centerpartiet vill införa ett barnkonto i stället för maxtaxa. Föräldrarna kan
använda pengarna för att minska sin arbetstid, delta i förskolans aktiviteter,
köpa omsorgstjänster eller använda för konsumtion.
Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas till
150 kr per dag.
Människor måste ges grundläggande förutsättningar att själva kunna ta an-
svar för sin kompetensutveckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Det skall
ske genom införande av en utbildningsgaranti som syftar till att ge alla, både
arbetslösa och förvärvsarbetande, möjlighet att komplettera en tidigare kort
utbildning upp till motsvarande gymnasienivå. Denna grund skall sedan
kunna kompletteras med kvalificerade yrkesutbildningar eller genom uttag
från ett kompetenskonto kopplat till den enskilde arbetstagaren.
En samordning av försörjningsstöden bör genomföras. Att som i dag dela
upp försörjningsstödet på flera olika utgiftsområden gör systemet stelbent
och hindrar i stor utsträckning människor från att kunna söka sig till kvalifi-
cerade yrkesutbildningar. Detta kan ändras genom att föra över ansvaret för
samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet till utgiftsområde 13. Då uppnås
en bättre samordning och större flexibilitet med ett bättre utfall som följd.
Insatser för att ta igen det eftersatta underhållet av våra vägar behövs redan
nu. Centerpartiets satsningar i denna motion är ett första steg på en 10-års-
plan för att börja ta igen underhållet av våra vägar. Under åren 2001-2003
avsätter Centerpartiet 4,5 miljarder kronor mer än regeringen för bärighets-
höjande åtgärder, drift och underhåll av det svenska vägnätet. Detta sker
genom både utökade anslag till och omfördelningar inom utgiftsområde 22.
Centerpartiet anser att staten bör ta ansvar för att ett finmaskigt nät bestå-
ende av optisk fiber till "nära hemmet" (med vilket enligt IT-kommissionen
avses 100 meter) skall komma till stånd. Utbyggnaden av detta bör ske i ett
statligt bolag som uppbär avgifter från de operatörer som tillhandahåller
själva transporttjänsten (transmissionen). En sådan utbyggnad kan beräknas
kosta ca 60 miljarder kronor.
Utbyggnaden av nätet bör bekostas genom att hela Telia säljs ut och medel
från försäljningssumman anvisas till ett helägt statligt bolag med uppdrag att
upphandla det finmaskiga fibernätet. Anvisningen av medel skulle med ett
sådant förfarande ske utanför statsbudgeten, men resultera i en inbetalning av
räntemedel till dess att hela beloppet är förbrukat.
Centerpartiet anser att biståndsmålet på 1 % av BNI skall återupprättas i en
snabbare takt än vad som nu sker.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi15 (fp) anförs att även i en högkonjunktur finns anledning att
vårda de välståndsbildande krafterna och värna enskilda människors frihet
och skaparlust så att de goda tiderna förlängs och kommer flera till del. Den
liberala framtidspolitik som presenteras i motionen sägs handla både om att
vi som nation skall stå bättre rustade när nästa lågkonjunktur kommer och
visa solidaritet med kommande generationer. För att detta skall uppnås krävs
en väl fungerande arbetsmarknad, att flaskhalsproblem av olika slag undan-
röjs samt att "trimningen" av statens finanser fortsätter.
I motionen föreslås att avbetalningen på statsskulden ökas. Förutom den
långsiktiga skuldstrategin - 2-procentsmålet över en konjunkturcykel - före-
slås en forcerad nivåsänkning genom att statliga aktier i företag säljs ut och
växlas mot amorteringar på statsskulden. Om överskottet i de offentliga
finanserna skall hållas på en nivå om 2 % av BNP i genomsnitt över kon-
junkturcykeln måste överskottet ligga högre än 2 % i högkonjunktur. Över-
skottet bör under de kommande tre åren ligga på minst 2,5 %. Folkpartiets
förslag till ekonomisk politik och utgiftsramar är utformade med hänsyn
härtill.
Enligt motionen liberaliseras och internationaliseras Sverige av den nya
ekonomin. Effektivitet, stabilitet och fördelning är tre delmål för den ekono-
miska politiken som behöver uppnås även i den nya ekonomin. För att effek-
tivitetsmålet skall kunna nås krävs att vårt land har förmåga att importera och
absorbera den nya kunskapen som behövs. Avgörande är då hög nivå på
forskning och utvecklingsarbete. Som en väg att nå stabilitet förespråkas i
motionen ett svenskt medlemskap i EMU. För att fördelningsmålet skall
kunna nås ställs krav på konkurrenskraftiga arbetsvillkor, skatter och väl-
färdssystem.
De reformer och strukturförändringar som föreslås är bl.a. följande:
? Skattereform. Folkpartiet föreslår en skattereform med inriktning på
sänkt skatt på arbete och risksparande. De grundläggande principerna
för 1990-91 års skattereform, nämligen "hälften kvar", och att de allra
flesta bara skall betala kommunalskatt, återupprättas. Skatteförändring-
arna skall koncentreras på de för tillväxt och jobb mest skadliga insla-
gen, nämligen marginalskatterna och andra skatter som är ett direkt hin-
der för företagande. Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för
statlig skatt och borttagande av den s.k. LO-puckeln, uppnås de grund-
läggande principerna. Marginaleffekterna minskas såväl genom in-
komstskattesänkningar som genom växling av det inkomstprövade bo-
stadsbidraget mot generellt barnstöd. Stödet till barnfamiljer förbättras
genom att barnstödet utökas i form av en skattereduktion. Skatten för
alla bör dessutom sänkas genom en generell skattereduktion. Pen-
sionsavgiften bör självklart vara avdragsgill och det bör även gälla den
arbetslöshetsförsäkringsavgift som föreslås av Folkpartiet. Den nuva-
rande fastighetsbeskattningen bör slopas och ersättas med schablonin-
täktsbeskattning för egnahem. Folkpartiet motsätter sig den höjning av
fastighetsskatten för nästa år som ligger i regeringens förslag och före-
slår i stället sänkt beskattning. För att få fler och växande företag på
svensk botten krävs rejäla skatteändringar: lägre skatter och en föränd-
rad mix av existerande skatter. De skatter som är mest skadliga mot jobb
och företagande bör angripas först. Det gäller arbetsgivaravgifterna i
tjänstesektorn som bör sänkas i syfte att stimulera en uthållig tillväxt
inom denna sektor, dubbelskatten på aktiesparande som bör avskaffas,
beskattningen av personaloptioner som måste ses över och de sociala
avgifterna på vinstandelar som bör avskaffas. Vidare måste skatteregler-
na för fåmansbolag, särskilt de s.k. 3:12-reglerna, ändras. Slutligen bör
det borgerliga trepartiförslaget om skattelättnader i hushållssektorn ge-
nomföras.
?
? Socialförsäkringsreform. Det måste införas "raka rör" mellan avgifter,
premier och förmåner. De nuvarande socialförsäkringarna bör göras om
till tre självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för arbetslöshet
och en för ålderspension (det nya pensionssystemet). Arbetslöshetsför-
säkringen görs obligatorisk och förslagsvis en fjärdedel av premien be-
talas av den försäkrade samtidigt som skatten sänks i motsvarande om-
fattning. Statens utgifter för försäkringarna efter reformen bör endast va-
ra de fördelningspolitiska inslagen i försäkringarna plus tre fjärdedelar
av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen.
?
? Arbetsmarknadsreform. Arbetsmarknadspolitiken består av en aktiv
arbetsmarknadspolitik, en näringspolitik för fler jobb genom företagan-
de samt en ekonomisk politik för sunda och sanerade statsfinanser. Oli-
ka typer av åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken bör utformas utifrån
ett perspektiv där den enskilde individen står i centrum. Ett alltför cen-
tralistiskt beslutsfattande och en central planering är det som allra minst
gagnar en god arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknaden måste breddas
genom att fler kommer i arbete. Risken är annars stor att flaskhalsar
hindrar den ekonomiska utvecklingen och att den regionala obalansen på
arbetsmarknaden ökar. Åtgärder för de arbetslösa bör i huvudsak vara
inriktade på utbildningsinsatser så att arbetskraftens kompetens höjs.
Vidare bör arbetsförmedlingens funktionssätt ses över och anpassas till
det nya informationssamhället. I arbetslöshetsförsäkringen bör en bortre
parentes införas för att undvika att individen fastnar i en evig rundgång
mellan kontantstöd och åtgärder. Även arbetsrätten måste reformeras.
Möjligheten att göra två undantag i turordningsreglerna bör återinföras,
fackföreningars tolkningsföreträde i MBL avskaffas, rätten till ersätt-
ning för ledighet vid facklig verksamhet förändras samt, slutligen, kon-
fliktreglerna skärpas. När sysselsättningen stiger på grund av konjunk-
turförbättringen bör antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minska, inte - som i regeringens proposition - snarast öka. I nuvarande
arbetsmarknadsläge är det viktigt att hålla de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna på en låg nivå så att den reguljära sysselsättningen kan öka
utan flaskhalsproblem.
?
? Företagandets villkor. Det måste bli enklare att starta och driva företag
i Sverige. Det är dags att gå från ord till handling och genomföra för-
enklingar av deklarationer, utfärdande av F-skattsedel och betalning av
preliminärskatt. Vidare bör kraven på uppgiftslämnande ses över, skat-
tekontot förbättras och servicecheckar införas.
?
? Släpp vården och skolan fria, en avreglering av de viktiga kunskaps-
branscherna är viktiga inslag i en politik för fler och växande företag.
Vården och skolan är kunskapsintensiva framtidssektorer, i hög grad en
del av "den nya ekonomin" där en viktig exportindustri skulle kunna
växa fram. Detta är dessutom särskilt viktigt för att frigöra kvinnors
entreprenörsanda, skaparkraft och för att ta till vara deras kunskaper och
idéer. Det är avgörande för många kvinnors möjligheter till rättvisa lö-
ner, flera olika arbetsgivare att välja på och t.o.m. att kunna bli "sin
egen".
?
För Folkpartiet är skolan samhällets viktigaste medel för att ge människor
jämlika livschanser. Målet för en liberal skolpolitik är att utveckla en skola
där kvaliteten och den enskilda elevens utveckling står i centrum, och där
alla har goda möjligheter att utvecklas. Skolan bör därför göras mer indivi-
dualiserad med möjligheter för en yrkesinriktad elev att gå igenom gymnasi-
et utan att behöva läsa lika teoretiska kurser som elever på väg till högskolan.
Läraryrkets status måste höjas genom fler karriärmöjligheter, möjligheter att
studera och forska, lärarlegitimation och höjda löner. Utvärdering är ett
centralt inslag i en skola för kunskap och kvalitet. Fler nationella prov och
betyg tidigare under skolgången är då viktiga redskap. Mångfald inom skol-
systemet gynnar kvaliteten och ökar valfriheten. Därför måste godkända
fristående skolor garanteras ekonomiska resurser som motsvarar de kommu-
nala skolornas. Folkpartiet vill slutligen inrätta en statlig skolinspektion,
som
är fristående från Skolverket, och därmed inte underställd den politiska appa-
raten.
Slutligen föreslås i Folkpartiet liberalernas motion förändringar inom vår-
den, en ny regionalpolitik, satsningar för att råda bot på bostadsbristen och
för att förhindra trafikproblem. Inom vården vill Folkpartiet liberalerna satsa
på de handikappade, husläkarsystemet, vård- och omsorgsgaranti, äldrepeng
samt äldreombudsman. I den nya regionalpolitiken avskaffas de selektiva
företagsstöden och satsningar görs på bättre infrastruktur, småföretagarkli-
mat samt särskilda åtgärder för att främja kunskaps- och tjänstesektorn. För
att råda bot på bostadsbristen i tillväxtområden krävs att kommunerna tar sitt
ansvar och anvisar mark för bostadsbyggande, att regelverken förenklas och
att avregleringar genomförs samt att hyressättningssystemet ses över. Trafik-
situationen i storstäderna föreslås förbättras genom en ny storstadsöverens-
kommelse och ökad statlig satsning i kombination med s.k. PPP-finansiering
(public-private partnership).
Utskottet
Den ekonomiska politiken
1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen
1.1.1 Uppgång i världsekonomin
Efter avmattningen under 1998 steg aktiviteten i världsekonomin under förra
året. Trots förväntningar om motsatsen fortsatte uppgången i den amerikans-
ka ekonomin samtidigt som de tidigare krisdrabbade länderna i Sydostasien
påbörjade en påtaglig återhämtning driven av en expansiv ekonomisk politik,
stigande export och ett ökat inflöde av utländskt kapital. Under andra halvan
av 1999 steg även konjunkturen markant i EU och det s.k. euroområdet efter
en svag inledning av året. I Japan ökade den ekonomiska aktiviteten i början
av 1999 till följd av bl.a. regeringens olika stimulanspaket, men uppgången
kom av sig mot slutet av året och det sammantagna resultatet för 1999 blev
endast en svagt positiv tillväxt. Även om inte den ekonomiska nedgången i
Latinamerika blev så kraftig som många befarade har tillväxten i flertalet av
länderna i Latinamerika under 1999 varit negativ.
Förbättringen av den internationella konjunkturen kommer att tillta under
det närmaste året, enligt regeringens bedömning i den ekonomiska vårpropo-
sitionen. Tillväxten ökar i så gott som hela världen. Det främsta undantaget
är Japan där utsikterna fortfarande är relativt dystra bl.a. på grund av en
historiskt sett hög arbetslöshet och de japanska hushållens bristande förtro-
ende för den ekonomiska utvecklingen. De indikatorer som presenterats
hittills i år tyder på en fortsatt hög tillväxt i Förenta staterna samtidigt so
återhämtningen i EU och euroområdet förstärks och breddas till att omfatta
alla länder i området. I Sydostasien förstärks återhämtningen ytterligare av
en stigande privat inhemsk efterfrågan. I Latinamerika finns tydliga tecken
på uppgång även om skillnaderna mellan länderna är stora. Enligt regering-
ens bedömning stiger produktionen i världen som helhet i år med 3,9 %,
jämfört med en ökning i fjol på drygt 3 %. Det är en halv procentenhet högre
än vad regeringen räknade med i budgetpropositionen.
Tillväxten i världsekonomin förblir relativt hög även under perioden
2001-2003 enligt regeringens bedömning. Tillväxttakten blir dock något
lägre jämfört med i år, till följd av att bl.a. den amerikanska tillväxten däm-
pas något fr.o.m. nästa år. I genomsnitt väntas BNP i världen stiga med
3,7 % per år fram till 2003. Den stigande efterfrågan i EU, en fortsatt hög
tillväxt i Förenta staterna och sammansättningen av den stigande efterfrågan
kommer att gynna den svenska exporten under de kommande åren. Sam-
mantaget gör regeringen bedömningen att världsmarknadstillväxten för den
svenska exporten stiger från drygt 5 % 1999 till 8 % i år och drygt 7 % nästa
år.
Tabell 1. Tillväxt, inflation och arbetslöshet i världsekonomin
1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna
Den kraftiga uppgången i den amerikanska ekonomin fortsätter. I fjol ökade
tillväxttakten till 4,2 % efter en uppgången året innan på 3,9 %. I mars i år
inledde också Förenta staterna det tionde året av obruten ekonomisk expan-
sion (enligt det amerikanska konjunkturinstitutet, National Bureau of Eco-
nomic Research [NBER] påbörjades den nuvarande expansionen i mars
1991, i samband med att det s.k. Kuwaitkriget tog slut). Den ekonomiska
statistik som presenterats hittills i år tyder på en fortsatt hög tillväxt. Dri
kraften i expansionen är den privata konsumtionen som understöds av sti-
gande sysselsättning och höjda aktiepriser. Konsumtionen i kombination med
en gynnsam konjunktur i industrin har också bidragit till en hög investe-
ringsverksamhet, framför allt inom IT-sektorn. Trots den höga tillväxten har
inflationen varit förhållandevis låg, även om det under de senaste månaderna
dykt upp tecken på stigande inflation i den amerikanska ekonomin. Det till-
tagande pristrycket och den ansträngda situationen på arbetsmarknaden har
lett till att den amerikanska centralbanken höjt styrräntorna och regeringen
gör i vårpropositionen bedömningen att ytterligare räntehöjningar är att vänta
under 2000. Det kommer i sin tur att dämpa bl.a. hushållens konsumtion och
investeringsaktiviteten. Efter en uppgång i år på 3,8 % räknar regeringen
med att tillväxttakten i den amerikanska ekonomin sjunker till 2,7 % 2001
och 2,1 % för vardera 2002 och 2003.
En viktig frågeställning när det gäller den amerikanska ekonomin är de se-
naste årens kraftiga produktivitetstillväxt, vilken bl.a. bidragit till den låg
inflationen och är en del av det som går under beteckningen den nya ekono-
min. Fortsätter produktiviteten att växa och därmed också den möjliga nivån
på BNP-tillväxten kan tillväxten i Förenta staterna under de närmaste åren bli
högre än förväntat. En utebliven avmattning kan emellertid leda till kraftiga-
re räntehöjningar från centralbankens sida och därmed bidra till en kraftigare
och mer abrupt nedgång i den ekonomiska aktiviteten än vad som förutses i
vårpropositionen.
1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien
Tillväxten i flertalet av de tidigare krisdrabbade länderna i Sydostasien steg
betydligt under andra halvan av 1999. För första gången efter det att krisen
tog fart 1997 visade regionen som helhet positiva tillväxttal under förra året.
Den snabbaste förbättringen skedde i Sydkorea vars BNP i fjol steg med
omkring 10 %. Hittills har återhämtningen framför allt byggt på en ökad
export driven av bl.a. de försvagade asiatiska valutorna, lägre räntor och en i
övrigt expansiv ekonomisk politik och ett ökat inflöde av utländskt kapital.
Under det senaste halvåret har dock även den inhemska efterfrågan börjat
växa i en relativt snabb takt. Regeringen gör bedömningen att regionen
sammantaget växer med omkring 6 % både i år och under nästa år.
Om tillväxten i Sydostasien tilltog under andra halvåret 1999 var situatio-
nen den motsatta i Japan. Efter en uppgång i början av 1999, till följd av
framför allt olika finanspolitiska stimulanspaket, dämpades ånyo den eko-
nomiska aktiviteten mot slutet av året. Det är framför allt hushållens svaga
förtroende för sin egen och nationens ekonomi som håller tillbaka utveck-
lingen. Reallönerna går ned och arbetslösheten ligger på den högsta nivå som
noterats på 50 år. Inom den japanska industrin kan emellertid en viss fortsatt
återhämtning skönjas på grund av en högre export, vilket bl.a. beror på den
stigande efterfrågan i länderna i övriga Asien.
Enligt regeringens bedömning fortsätter tillväxttakten i den japanska eko-
nomin att vara mycket svag både i år och under nästa år. I år bedöms BNP
stiga med 0,7 % för att öka med 1,2 % 2001. Japan har också i dagsläget en
av OECD-områdets högsta och snabbast växande statsskulder. Denna situa-
tion kan leda till att obligationsräntorna stiger, vilket i sin tur ytterligare
försämra hushållens och företagens förtroende för den ekonomiska utveck-
lingen.
1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden
Efter en avmattning i slutet av 1998 och början av förra året förstärktes kon-
junkturen i det s.k. euroområdet påtagligt under senare delen av 1999. En
relativt god inhemsk efterfrågan i kombination med en ökad export till följd
av bl.a. den svaga euron och den stigande efterfrågan i omvärlden drev på
återhämtningen.
Den ekonomiska statistik som presenterats hittills i år visar att uppgången
tilltagit i styrka. Industrins produktion och orderingång har ökat samtidigt so
företagens förtroende för den ekonomiska utvecklingen stigit markant. Som
framgår av diagram 1 är företagens förtroende nu uppe på ungefär samma
nivåer som under högkonjunkturåren 1994 och 1998. Av diagrammet framgår
också att hushållens ekonomiska framtidstro nu ligger högre än vad den gjorde
vid de senaste toppnoteringarna i slutet av 1980-talet och i samband med den
tyska återföreningen i början av 1990-talet.
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet
Källa: EU-kommissionen
BNP i euroområdet stiger med omkring 3 % både i år och under nästa år,
enligt regeringens bedömning. Den svaga euron bidrar till att exporten fort-
sätter att utvecklas positivt samtidigt som hushållens konsumtion kommer att
fortsätta att stiga relativt kraftigt, på grund av bl.a. stigande inkomster och
något gynnsammare utveckling på arbetsmarknaden. Som framgår av dia-
gram 2 väntas arbetslösheten i euroområdet i år gå ned med omkring 1 pro-
centenhet för att sjunka ytterligare något under perioden 2001-2003. Ar-
betslösheten i EU och eurområdet kommer dock fortfarande att vara betyd-
ligt högre än i t.ex. Förenta staterna. Skillnaderna minskar dock något de
närmaste åren i takt med att bl.a. arbetslösheten i Förenta staterna stiger när
konjunkturen mattas av.
I fjol var skillnaderna i tillväxt mellan euroländerna relativt stor. Till ex-
empel växte Tyskland och Italien betydligt långsammare än genomsnittet,
medan länder som t.ex. Finland och Irland växte betydligt snabbare. Dessa
skillnader kommer att minska framöver. Tillväxttakten i Finland och Irland
väntas dock fortfarande vara betydligt högre än genomsnittet. För tysk del
väntas tillväxttakten i år och under nästa år stiga till 2,7 %, efter en uppgån
fjol på 1,5 %.
Till följd av bl.a. den svaga euron och de stigande oljepriserna har inflatio-
nen i euroområdet stigit en del under de senaste månaderna. Det tilltagande
inflationstrycket i kombination med konjunkturuppgången gör att regeringen
räknar med att den europeiska centralbanken, ECB, stramar åt penningpoliti-
ken ytterligare något under de närmaste åren. ECB:s styrränta antas stiga till
4 % i slutet av i år och till 4,25 % i slutet av 2001, vilket kan betraktas so
en relativt måttlig penningpolitisk åtstramning.
Danmark, Norge och Storbritannien är - vid sidan av Tyskland - några av de
viktigaste marknaderna för den svenska exportindustrin. På samtliga dessa
marknader påbörjades en återhämtning av konjunkturen under senare delen av
1999. I Storbritannien stiger BNP i år med 3 %, enligt regeringens bedömning.
Ett ökat inflationstryck, på grund av bl.a. stigande arbetskraftskostnader,
bedöms emellertid leda till högre räntor som i sin tur dämpar tillväxttakten
under nästa år och åren därefter. För norsk del innebär det högre oljepriset oc
slopandet av begränsningarna av oljeproduktionen att oljeexporten ökar snabbt,
vilket även driver upp aktiviteten i övriga delar av ekonomin. BNP stiger både
år och under 2001 med omkring 3 %, enligt regeringens bedömning. En
åtstramning av finanspolitiken dämpade den inhemska efterfrågan och tillväxten
i den danska ekonomin under förra året. Den inhemska danska efterfrågan
väntas öka på nytt under de kommande åren. En svag export till följd av att de
danska arbetskraftskostnaderna ökar snabbare än i omvärlden bidrar dock till
att den danska tillväxten framöver blir lägre än genomsnittet i EU. Efter en
uppgång i fjol på 1,6 % stiger tillväxttakten till 1,9 % i år och 2,1 % 2001, e
regeringens bedömning.
Diagram 2. Arbetslösheten i euroområdet, EU och Förenta staterna
Källa: Finansdepartementet
1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)
I fjol steg den samlade produktionen i Ryssland med omkring 3 %. Upp-
gången berodde bl.a. på tillfälliga faktorer som den kraftiga deprecieringen
av rubeln och det stigande oljepriset. Regeringen räknar därför med att den
ryska tillväxttakten försvagas under de kommande åren. Till följd av ett
kraftigt inflöde av utländskt kapital och en relativt stabil inhemsk efterfråga
växte den polska ekonomin under 1999 med ca 4 %. Regeringen bedömer att
tillväxttakten ökar till 5,2 respektive 5,8 % i år och under nästa år, framför
allt på grund av den förbättrade EU-konjunkturen.
Lettland var det enda land i Baltikum som under förra året registrerade en
positiv tillväxttakt. Mot slutet av 1999 kom emellertid tydliga tecken på en
återhämtning i regionen. Regeringen bedömer att BNP sammantagen i de tre
baltiska staterna - Estland, Lettland och Litauen - stiger med 3,5 % i år för
att öka med ytterligare 5 % nästa år.
1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
Sammanfattningsvis räknar regeringen med att den internationella konjunk-
turen förstärks under de närmaste åren. I EU accelererar återhämtningen till
följd av en stigande inhemsk konsumtion och en ökad export. De senaste
årens mycket höga tillväxt i Förenta staterna fortsätter ytterligare en tid för
att sedan närma sig en mer långsiktigt hållbar tillväxtnivå. Även i de tidigare
krisdrabbade länderna i Sydostasien och Latinamerika förbättras konjunktur-
utsikterna. Det stora undantaget är Japan där tillväxten fortsätter att vara sv
under de kommande åren.
Den främsta risken i bedömningen av den internationella konjunkturen är
att nedväxlingen av tillväxten i Förenta staterna får ett mer dramatiskt för-
lopp än vad regeringen förväntar sig i vårpropositionen. En utlösande faktor i
ett sådant scenario kan vara att inflationen, till följd av den snabbt växande
arbetskraftsbristen i den amerikanska ekonomin, framöver stiger kraftigt och
att den amerikanska centralbanken därmed tvingas höja styrräntorna oväntat
kraftigt för att dämpa inflationstrycket. Förutom en betydligt svagare ameri-
kansk konjunkturutveckling skulle en sådan händelse sprida sig till övriga
delar av världen via finansmarknaderna och genom försämrade utsikter till
försäljning av exportvaror till den amerikanska marknaden. Under de senaste
månaderna har också inflationen ökat något, även om en del beror på stigan-
de oljepriser.
Å andra sidan har styrkan i den amerikanska ekonomin överraskat många
bedömare under de senaste åren. En fortsatt hög produktivitetstillväxt i det
amerikanska näringslivet kan innebära att BNP-tillväxten framöver blir hög-
re än väntat utan att inflationen tar fart.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Konjunkturen 2000 och 2001 och utsikterna fram till 2003
Trots den försämrade industrikonjunkturen i både Sverige och omvärlden i
slutet av 1998 och början av 1999 steg Sveriges BNP under förra året med
3,8 %, enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) preliminära beräkning av
nationalräkenskaperna. Precis som under 1998 var det den stigande syssel-
sättningen och en kraftigt ökad konsumtion som var de viktigaste motorerna
bakom uppgången. Hushållens konsumtionsutgifter steg under förra året med
4,1 %, bl.a. till följd av höjda inkomster och en kraftig förmögenhetstillväxt.
Totalt steg hushållens disponibla inkomster i fjol med 3 %, och till följd av
förra årets börsuppgång ökade hushållens finansiella nettoförmögenhet med
uppskattningsvis mer än 400 miljarder kronor.
Investeringsverksamheten i näringslivet, framför allt i tjänstenäringarna,
fortsatte att öka kraftigt under 1999. Investeringarna fick också extra skjuts
uppåt av omställningsarbetena i samband med övergången till ett nytt årtu-
sende. Trots den ekonomiska dämpningen hos flera av Sveriges viktigaste
handelspartners steg exporten i fjol med 5,2 %, framför allt till följd av en
kraftig ökning av exporten av teleprodukter. Inom den traditionella exportin-
dustrin, t.ex. delar av insats- och investeringsvaruindustrin, var emellertid
exporframgångarna begränsade på grund den svagare internationella efter-
frågan.
I genomsnitt har den svenska ekonomin under de senaste två åren vuxit med 3,4
% per år, samtidigt som sysselsättningen i genomsnitt stigit med nästan 2 % per
år. Trots den starka uppgången finns ännu inga generella tecken på
arbetskraftsbrist i ekonomin. Inflationen steg något under 1999, men uppgången
förklaras framför allt av det stigande oljepriset. Rensat för oljeprisets effek
inflationstrycket fortfarande svagt.
Diagram 3. De svenska hushållens och företagens framtidstro 1
1Skillnaden mellan andelen positiva och negativa
Källa: Statistiska centralbyrån
Tillväxten kommer att fortsätta att vara hög och inflationen stabil under de
kommande åren, enligt regeringens bedömning. Den ökade internationella
aktiviteten gör att den svenska konjunkturuppgången breddas och regeringen
räknar i vårpropositionen med att BNP stiger med 3,8 % i år och ytterligare 2,9
% 2001.
Tabell 2. Bidrag till tillväxten 1)
Som framgår av tabell 2 är det den inhemska efterfrågan som kommer att
vara tillväxtmotorn i den svenska ekonomin även under de närmaste åren. En
fortsatt stigande sysselsättning och en fortsatt god inkomstutveckling gör att
hushållens konsumtion fortsätter att öka starkt även i år och under nästa år.
De förbättrade utsikterna för den svenska exportindustrin gör att utrikeshan-
delns bidrag till tillväxten stiger. Teleproduktindustrin väntas fortsätta gå b
samtidigt som återhämtningen i den europeiska industrin ökar efterfrågan på
traditionella svenska exportvaror, som t.ex. produkter inom investeringsva-
ruindustrin. Till skillnad från i fjol, då importen var svag trots den höga
inhemska tillväxten, ökar importen av varor och tjänster med mer normala tal
under 2000 och 2001. Investeringarna fortsätter att öka hyggligt under de
närmaste åren. Bostadsbyggandet, som förra året steg med 25 %, väntas öka
med ytterligare 10 % både i år och under nästa år. Volymen bostadsbyggande
är dock fortfarande mycket liten.
Den svenska ekonomin fortsätter att växa starkt under de närmaste två
åren. BNP-tillväxten och sysselsättningsuppgången under 1998 och 1999 har
- som redovisades ovan - skett med ett bibehållet lågt inflationstryck, bl.a.
till följd av att det i utgångsläget funnits en hög grad av lediga resurser i
ekonomin. Uppgången de närmaste åren betyder att resursutnyttjandet i den
svenska ekonomin stiger starkt. I sitt huvudalternativ bedömer regeringen att
risken för överhettning i ekonomin och kraftigt stigande inflation är begrän-
sad. I huvudalternativet beskrivs dock resursläget år 2001 som ansträngt och
att den svenska ekonomin då är i ett tillstånd av "milt överhettningsläge".
BNP väntas i huvudalternativet stiga med långsiktigt normala 2 % per år
2002 och 2003.
För att belysa osäkerheten i bedömningen redovisar regeringen ytterligare två
utvecklingscenarier för ekonomin från 2001 och framåt.
I det s.k. högtillväxtscenariet antar regeringen att arbetsmarknaden funge-
rar bättre än i huvudalternativet. Tillväxten kan då överstiga den trendmässi-
ga tillväxten utan att tendenser till överhettning uppstår. I högtillväxtaltern
tivet stiger BNP med 2,6 % 2002 och 2,4 % 2003 (i detta alternativ blir också
tillväxten 2001 något högre än vad som bedöms i huvudalternativet). I det
s.k. överhettningsalternativet antas att arbetsmarknaden fungerar sämre och
att lönerna stiger ett par procentenheter mer än i huvudalternativet. Initialt
ökar den privata konsumtionen snabbare i detta alternativ medan industrins
konkurrenskraft försämras. Så småningom leder detta bl.a. till en skärpning
av penningpolitiken, vilket verkar dämpande på efterfrågan och produktionen
i ekonomin. I överhettningsscenariot ökar BNP med 1,6 % 2002 och 1,2 %
2003 (även i detta alternativ är tillväxten 2001 något högre än i huvudalter-
nativet - 3,4 % i stället för 2,9 %).
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig t.o.m.
den 6 april 2000. Bedömningarna baseras på underlag från SCB, OECD och
Konjunkturinstitutet. En viktig förutsättning i prognosen är att de avtalsmäs-
siga löneökningarna och löneglidningen hålls tillbaka och att de totala löne-
ökningarna begränsas till 3,5 % per år. Som redovisades ovan har regeringen
gjort tre olika utvecklingsalternativ för utvecklingen 2001-2003. Det är
resultatet från det mest genomarbetade s.k. huvudalternativet som presente-
ras i tabellerna nedan och ovan. Det är också huvudalternativet som utgör
grunden för budgetberäkningarna i vårpropositionen. Bedömningarna för
2001-2002 är inte regelmässiga prognoser utan skall mer betraktas beräk-
ningskalkyler. Huvudalternativet bygger på grundantagandet att tillväxten
närmar sig den långsiktiga tillväxttrenden i svensk ekonomi på ungefär 2 %.
I tabellerna 3 och 4 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i rege-
ringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste förutsättning-
arna samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar som regeringen
gjorde i budgetpropositionen:
? Till följd av den fortsatt höga tillväxten i Förenta staternas ekonomi, en
kraftigare uppgång än väntat i t.ex. EU och Asien, har regeringen, jäm-
fört med budgetpropositionen, skrivit upp den förväntade tillväxten i
världsekonomin med 0,5 procentenheter i år och 0,3 procentenheter
2001. Den starkare tillväxten gör också att den internationella inflatio-
nen ökar lite snabbare. Inflationen i EU (mätt med EU:s harmoniserade
konsumentprisindex, HIKP) väntas i år gå upp med i genomsnitt 1,8 %
och nästa år med i genomsnitt 1,9 %.
?
Den starkare konjunkturen väntas leda till att centralbankerna i t.ex. Förenta
och euroområdet fortsätter att höja sina styrräntor för att stävja det stigande
inflationstrycket. Den amerikanska centralbanken antas höja styrräntan med 0,5
procentenheter i år, för att nästa år lätta något på penningpolitiken. Den euro
centralbanken antas höja styrräntan till 4 % i slutet av i år och 4,25 % i slut
från dagens nivå på 3,75 %. Regeringen räknar också med att Riksbanken under de
kommande två åren höjer reporäntan för att hålla inflationen inom inflationsmål
dvs. en inflation på 2 % med ett toleransintervall på ? 1 %. I slutet av i år a
svenska reporäntan uppgå till 4,5 % och 4,75 % i slutet av 2001. Även de svensk
internationella obligationsräntorna bedöms stiga något under perioden. Uppgånge
väntas dock bli begränsad.
Tabell 3. Prognosförutsättningar 2000-2003
? Regeringen räknar med att en avmattning i den amerikanska ekonomin
och en starkare konjunktur i Europa leder till att euron på sikt stärks mot
den amerikanska dollarn. Den starka svenska tillväxten, den låga infla-
tionen och en i utgångsläget undervärderad krona bidrar till att kronan
stärks under de närmaste åren. TCW-index väntas ligga kring 122 i slu-
tet av 2000 och 119 i slutet av 2001.
?
? Trots den kraftiga tillväxten räknar regeringen med att inflationen förblir
låg under de närmaste åren. Mätt med konsumentprisindex (KPI) väntas
priserna öka med i genomsnitt 1,3 % i år och 2,2 % nästa år. Siffran för
2001 påverkas kraftigt av att fastighetsskatten antas höjas och taxerings-
värdena justeras i enlighet med tagna beslut. Detta höjer KPI med 0,8
procentenheter. Regeringen anger dock i vårpropositionen att den avser
att i budgetpropositionen återkomma med förslag som begränsar ök-
ningen av skatteuttaget och därmed även uppgången i KPI. Inflations-
takten mätt med det underliggande inflationsmåttet UND1X väntas ligga
kvar på ungefär samma nivå som under 1999, dvs. kring 1,4 %.
?
? I fjol steg hushållens disponibla inkomster med 3,3 %, vilket är den
kraftigaste ökningen sedan 1992. Regeringen räknar med att hushållens
inkomster fortsätter att stiga på grund av bl.a. den stigande sysselsätt-
ningen och höjda reallöner. I år stiger inkomsterna med 4 % (före juste-
ringen av effekter av att Svenska kyrka fr.o.m. i år ingår i hushållssek-
torn) och nästa år ökar de med 4,5 %. I siffran för 2001 har beräknings-
tekniskt överskottet i de offentliga finanserna utöver det budgetpolitiska
målet på 2 % förts till hushållens disponibla inkomster.
?
Jämfört med budgetpropositionen har regeringen för åren 2001 och 2002 skrivit n
talen för den öppna arbetslösheten. I höstas räknade regeringen med att den öpp
arbetslösheten skulle sjunka till i genomsnitt 4,2 % under 2001 och 2002. Nu be
man att den går ned till i genomsnitt 3,9 % under de bägge åren.
Tabell 4. Nyckeltal 2000-2003
? Sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs. antalet sysselsatta i åldern
20-64 år som andel av befolkningen i samma åldersgrupp, stiger från
75,9 % 1999 till 77,3 % 2001. Riksdagens och regeringens mål för sys-
selsättningen är att sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper skall
stiga till 80 % 2004.
?
? Ett område där regeringen relativt kraftigt justerat sina prognoser jäm-
fört med budgetpropositionen är bytesbalansen. Räknat som andel av
BNP stiger bytesbalansen i år till 2,6 %, vilket kan jämföras med pro-
gnosen i budgetpropositionen på 1,7 %. Överskottet väntas stiga ytterli-
gare under de närmaste åren.
?
1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att den internationella konjunkturen och ekonomin i Förenta
staterna utvecklas utan större negativa överraskningar växer den svenska ekonom
med i genomsnitt 3,4 % per år under de kommande två åren, enligt regeringens
bedömning. Det är nästan 1 procentenhets högre genomsnittlig tillväxt för perio
vad regeringen kalkylerade med i budgetpropositionen. Historiskt sett är detta
betrakta som en hög tillväxttakt. De senaste 30 åren har tillväxttakten översti
under endast
8 år - 3 år på 1970-talet, 2 år på 1980-talet och 3 år på 1990-talet. Regeringe
också med att Sveriges BNP under de närmaste två åren, precis som under 1998 oc
1999, växer snabbare än genomsnittet i EU.
Tabell 5. Försörjningsbalansen 2000-2003
De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringens
bedömning på följande sätt (se tabell 5):
? Drivkraften i ekonomin under de närmaste åren kommer, som även
redovisats ovan, att vara den inhemska efterfrågan. En fortsatt uppgång i
sysselsättningen, en god inkomstutveckling och hushållens mycket op-
timistiska syn på den ekonomiska framtiden bidrar till att konsumtionen
stiger 4 % i år och 2,7 % nästa år. Även investeringarna fortsätter att ge
positiva bidrag till tillväxten under de närmaste åren, även om bidragen
blir lägre än de varit under åren i slutet av 1990-talet.
?
? Den kommunala konsumtionen steg markant under 1998 och 1999. Den
stigande sysselsättningen innebär att de kommunala skatteintäkterna
ökar framöver. Detta i kombination med höjda kommunala statsbidrag
gör att den kommunala konsumtionen fortsätter att stiga med 1,3 % i år
och 0,7 % nästa år. Bedömningen bygger på att kommunsektorn som
helhet klarar det s.k. balanskravet. Under perioden 2002-2003 väntas
konsumtionen utvecklas något svagare, bl.a. till följd av en lägre tillväxt
och en svagare utveckling av skatteinkomsterna.
?
? Till följd av den goda internationella konjunkturen och god konkurrens-
kraft för den svenska exportindustrin har regeringen, i förhållande till
budgetpropositionen, justerat upp prognoserna för exporten.
?
1.2.4 Den svenska exporten
Den svaga internationella efterfrågan och dämpningen av den europeiska
industrikonjunkturen i början av 1999 innebar att exporten minskade eller
var oförändrad i stora delar av den svenska exportindustrin. Till stora svens-
ka exportmarknader som Tyskland, Norge och Danmark minskade export-
volymen. På grund av en mycket stark utveckling i de snabbväxande kun-
skapsintensiva branscherna, framför allt teleproduktindustrin, steg dock den
sammanlagda svenska exporten av varor och tjänster i fjol med 5,2 %.
Som framgår av diagram 4 stod exporten av olika teleprodukter för nästan 80 %
av förra årets exporttillväxt. Exporten av läkemedel och motorfordon svarade
för ungefär 20 % av tillväxten. De senaste årens mycket snabbt stigande
efterfrågan på teleprodukter har haft en stor betydelse för den svenska
utvecklingen samtidigt som beroendet av en enskild sektor har ökat. Sedan 1994
har exporten av teleprodukter stigit med i genomsnitt 35 % per år. Det har i si
tur inneburit att teleproduktindustrins andel av den totala svenska exporten
under perioden ökat från 5 % till drygt 15 %.
Diagram 4. Bidrag till tillväxten av varuexporten (procentenheter)
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Förbättringen av den europeiska konjunkturen i kombination med återhämt-
ningen i stora delar Asien gör att uppgången i den svenska exporten blir
betydligt bredare de närmaste åren. Den förbättrade industrikonjunkturen i
Europa innebär bl.a. att efterfrågan på insats- och investeringsvaror ökar.
Regeringen räknar också med att teleproduktindustrins export fortsätter att
växa stark under de kommande åren. Siffror från slutet av 1999 och början
av i år visar också att efterfrågan fortsätter att stiga. Enligt SCB steg expor
torderingången för teleprodukter under sista kvartalet i fjol med 50 % jämfört
med tredje kvartalet. Sammantaget stiger exporten i år med nästan 7 % och 7
% 2001. Det innebär att den svenska exportindustrin tar marknadsandelar på
världsmarknaden trots att kronans värde väntas stiga något under perioden.
1.2.5 Arbetsmarknaden
Som framgår av diagram 5 och 6 har läget på den svenska arbetsmarknaden
förbättrats markant under de senaste två åren. Mellan 1997 och 1999 har
sysselsättningen stigit med omkring 150 000 personer, enligt SCB:s arbets-
kraftsundersökningar. Det är den största uppgången under två år som noterats
sedan perioden 1974-1976. Den öppna arbetslösheten har under samma period
sjunkit från 8 % av arbetskraften till 5,6 % i genomsnitt under 1999. Framför
allt har sysselsättningen ökat i den privata tjänstesektorn, men också i den
kommunala sektorn. Sysselsättningen har enligt SCB:s statistik också stigit i
nästan alla län, men skillnaden mellan länen är fortfarande stor.
Diagram 5. Sysselsättningen 1995 -mars 2000
Utvecklingen hittills i år - och flertalet indikatorer - tyder på att sysselsät
ningen fortsätter att stiga snabbt framöver. Konjunkturen förbättras och blir
bredare och antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna har
ökat kraftigt de senaste månaderna. Antalet nyanmälda lediga platser har
historiskt sett varit en god indikator på sysselsättningsutvecklingen under de
kommande sex till tolv månaderna. Även Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)
och Konjunkturinstitutets enkäter och barometrar pekar på en ökad efterfrå-
gan på arbetskraft under den närmaste tiden.
Enligt regeringens bedömning stiger sysselsättningen i år med 1,7 % eller 68 00
personer. Till följd av den något svagare tillväxten 2001 begränsas uppgången i
sysselsättningen under nästa år till 0,9 % eller 38 000 personer.
Sysselsättningsgraden, dvs. antalet sysselsatta i åldrarna 20-64 år i procent a
befolkningen i samma åldersgrupp, stiger därmed från 75,9 % 1999 till 77,3 %
2001. Regeringens sysselsättningsmål är att sysselsättningsgraden för dessa
åldersgrupper skall stiga till 80 % år 2004.
Diagram 6. Den öppna arbetslösheten 1995 -mars 2000
För åren därefter, dvs. perioden 2002-2003, antar regeringen att tillväxttak-
ten i ekonomin går ned till en mer långsiktigt hållbar nivå, på ungefär 2 %
per år. Sysselsättningen väntas då öka i ungefär samma takt som den arbets-
föra befolkningen, och sysselsättningsgraden ligger 2003 kvar på samma
nivå som under 2001. Som beskrivits ovan redovisar regeringen i vårpropo-
sitionen två alternativa utvecklingsscenarier för ekonomin från 2001 och
framåt. I det s.k. högtillväxtscenariet fortsätter sysselsättningen att stiga
snabbt 2001-2003 och sysselsättningsgraden ökar till 79,3 % 2003, endast
sju tiondelar under sysselsättningsmålet. I det s.k. överhettningsalternativet
Tabell 6. Nyckeltal för arbetsmarknaden
stiger sysselsättningen lite snabbare än i huvudalternativet under 2001, men i
takt med att tillväxten i ekonomin försvagas minskar sysselsättningen under
perioden 2002-2003. Sysselsättningsgraden bedöms i överhettningsalternativet
ligga på 76,1 % 2001.
Tabell 7. Den branschfördelade sysselsättningen
Utifrån de bedömningar om arbetskraftsutbudets utveckling som regeringen
gör i vårpropositionen sjunker den öppna arbetslösheten från i genomsnitt
5,6 % 1999 till 4,6 % i år och 3,9 % 2001. I huvudalternativet för utveckling-
en 2002-2003 ligger den öppna arbetslösheten kvar på 3,9 % 2002 men
stiger till 4 % 2003, till följd av bl.a. att alla som deltagit i Kunskapslyfte
inte omgående kan förväntas få arbete när omfattningen av Kunskapslyftet
trappas ned.
I det s.k. högtillväxtalternativet fortsätter den öppna arbetslösheten att
sjunka, ned till en nivå på i genomsnitt 3,7 % 2003. I överhettningsalternati-
vet stiger däremot den öppna arbetslösheten till i genomsnitt 4,8 % 2003.
1.2.6 Ny information efter det att prognosen färdigställts
Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information presente-
rats om både den internationella och den svenska konjunkturutvecklingen.
De senaste månadernas statistikflöde från Förenta staterna visar tydligt att
den amerikanska ekonomin fortsätter att expandera starkt, trots den senaste
tidens oro på aktiebörserna. Enligt preliminära uppgifter från det amerikans-
ka handelsdepartementet steg BNP i Förenta staterna med 4,4 % under första
kvartalet i år jämfört med samma period i fjol. Det kan jämföras med upp-
gången under helåret 1999 på 4,2 %. Precis som tidigare var den privata
konsumtionen drivkraften bakom tillväxten. Hushållens konsumtion ökade
med 6 % under första kvartalet jämfört med första kvartalet 1999. Uppgång-
en under kvartalet är den högsta som noterats sedan 1991. Även investe-
ringsverksamheten i den amerikanska ekonomin utvecklades starkt, upp med
8,2 % jämfört med samma period i fjol.
BNP-siffrorna understöds också av annan information. Till exempel fort-
satte sysselsättningen att stiga starkt under mars och april, enligt det ameri-
kanska arbetsmarknadsdepartementet. Arbetslösheten låg i april på 3,9 %,
vilket är den lägsta nivån på trettio år. De amerikanska inköpschefernas
konjunkturindex, det s.k. NAPM, indikerar också en fortsatt uppgång och det
senaste utfallet i industriproduktionen stärker bilden av en fortsatt förbättri
av industrikonjunkturen.
Såväl BNP-statistiken som de senaste KPI-mätningarna visar dock att in-
flationstrycket i den amerikanska ekonomin stiger. I mars steg konsument-
priserna med 0,7 % jämfört med februari och inflationstakten under de se-
naste tolv månaderna ökade från 3,2 % i februari till 3,7 % i mars. Till en del
berodde uppgången på stigande oljepriser men även KPI exklusive livsmedel
och energi, det s.k. kärn-KPI, steg relativt kraftigt. Under mars ökade kärn-
KPI med 0,4 % i förhållande till februari, vilket är den största uppgången
under en enskild månad på över fem år. Mätt i tolvmånaderstal steg kärn-KPI
till 2,4 % från 2,1 % i februari. I april blev inflationsutfallet något lägre.
mitten av maj höjde den amerikanska centralbanken styrräntan med ytterliga-
re 0,5 procentenheter, till 6,5 %, för att motverka det tilltagande infla-
tionstrycket. I samband med räntehöjningen gjorde centralbanken bedöm-
ningen att inflationsriskerna i den amerikanska ekonomin kvarstår.
Nya uppgifter från Japan bekräftar bilden av en förbättring inom industrin,
men en stillastående hemmaefterfrågan. Enligt preliminära uppgifter fortsatte
den privata konsumtionen att sjunka under mars. Det innebär att hushållens
konsumtion sjönk med 0,4 % under första kvartalet i år jämfört med samma
period i fjol. Den japanska arbetslösheten uppgick i mars till 4,9 %. I perso-
ner räknat motsvarar det ca 3,5 miljoner personer, vilket är den högsta siffra
som uppmäts sedan mätningarna påbörjades 1953.
I EU fortsätter industrikonjunkturen att förbättras, visar de senaste måna-
dernas statistiska utfall. I mars och april nådde EU-kommissionens kon-
junkturbarometer - ett sammanvägt index av förtroendet inom företags-,
hushålls- och byggsektorerna samt utvecklingen på aktiemarknaden - sin
rekordnivå i både EU och euroområdet, främst till följd av en stigande opti-
mism bland företagen. Industriproduktionen i EU steg också starkt under
februari. Speciellt tydlig var uppgången i Tyskland och Italien.
I takt med den förbättrade konjunkturen har inflationen ökat i EU-området.
I mars steg t.ex. inflationstakten (förändringen över tolv månader) i euroom-
rådet till 2,1 %, från 2 % i februari. Det är första gången sedan euron inför-
des som euroländernas genomsnittliga inflation överstiger den europeiska
centralbankens, ECB:s, inflationsmål på inflation på som högst 2 %. Upp-
gången beror emellertid till stor del på stigande energipriser. För att förhind
ra ett stigande inflationstryck höjde ECB i slutet av april sin styrränta med
0,25 procentenheter till 3,75 %. I april föll inflationstakten i euroområdet på
nytt under inflationsmålet, till 1,9 %.
Den oro på aktiemarknaderna världen över som tog fart i februari i år har
fortsatt under april och början av maj. Dessutom har den amerikanska dollarn
stärkts ytterligare mot euron och den svenska kronan, bl.a. till följd av den
starka tillväxten i Förenta staterna. Den svenska kronan har under perioden
också fortsatt att stärkas mot euron. Totalt sett har kronans värde, mätt enlig
TCW-index, stigit något under de senaste månaderna.
Enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för första kvartalet, som pre-
senterades i slutet av april, har den svenska industrikonjunkturen förbättrats
betydligt under årets första tre månader. Produktionen har stigit markant och
orderingång från såväl hemma- som exportmarknaderna har ökat i god takt.
Industrin indikerar också att de börjat anställa mer folk. Planerna och för-
väntningarna om utvecklingen framöver är mycket optimistiska samtidigt
som sysselsättningen väntas stiga ytterligare. Värdet på indikatorn för förtro-
ende, den s.k. confidence-indikatorn, vilken är KI:s viktigaste konjunkturin-
dikator, låg under första kvartalet nära de tidigare toppnoteringarna under
1990-talet. Av KI:s barometer framgår också att det ännu så länge inte finns
några allvarliga bristsituationer i industrin. Till exempel är det fortfarande
mindre än 10 % av företagen som anger brist på arbetskraft som det främsta
hindret för expansion. Även tjänstesektorn redovisade en fortsatt stark till-
växt under det första kvartalet i år, enligt KI:s tjänstebarometer.
Uppgången i industrikonjunkturen bekräftas också av de svenska inköps-
chefernas konjunkturindex, det s.k. ICI. Orderingången från både export- och
hemmamarknaderna fortsatte enligt ICI att öka under april och företagen
förväntar sig en kraftig uppgång i produktionen det närmaste halvåret.
Även konsumtionen fortsätter att utvecklas starkt. Hushållens förväntning-
ar om den ekonomiska framtiden ligger kvar på en hög nivå, visar SCB:s
uppgifter om hushållens inköpsplaner (den s.k. hippen) i april. Enligt SCB:s
detaljhandelsstatistik steg detaljhandelns totala omsättning med 7,8 % i mars
jämfört med mars i fjol. Den s.k. sällanköpshandeln gick under samma peri-
od upp med 12,6 %. Det innebär sammantaget att omsättningen i detaljhan-
deln stigit med 8,2 % under första kvartalet i år jämfört med första kvartalet
1999.
Att döma av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning (AKU) har till-
växttakten i sysselsättningen stigit något den senaste tiden. Antalet syssel-
satta uppgick i april till 4 086 000 personer. Det är 87 000 personer fler elle
en ökning med 2,2 % jämfört med samma månad i fjol. Det kan jämföras
med en årsökningstakt månaderna september 1999-mars 2000 på i genom-
snitt 62 000 personer per månad. Den öppna arbetslösheten sjönk i april till
4,7 %, från 5,1 % månaden innan.
I sin nya arbetsmarknadsprognos, som presenterades i mitten av maj, räk-
nar Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, med att sysselsättningen ökar med
74 000 personer i år och med ytterligare 51 000 personer nästa år. När det
gäller den öppna arbetslösheten bedömer AMS att den i genomsnitt blir
4,9 % i år och 4,4 % nästa år. Arbetslösheten kan enligt AMS komma att gå
ned mot 4 % mot slutet av i år. AMS räknar vidare med att i genomsnitt 120
000 personer kommer att delta i arbetsmarknadsutbildningen och de övriga
arbetsmarknadspolitiska programmen 2000 och 2001. I fjol var motsvarande
siffra 142 000. AMS bedömer vidare att rekryteringsproblemen på arbets-
marknaden kommer att tillta under de närmaste två åren, framför allt inom
yrken som kräver högskoleutbildning.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin fortsätter att vara lågt. I april
sjönk konsumentprisindex (KPI) med 0,1 % jämfört med månaden innan.
Inflationstakten, dvs. prisutvecklingen de senaste 12 månaderna, var i april
1,1 %. Det kan jämföras med en inflationstakt i mars på 1,4 %. Inflations-
takten enligt Riksbankens underliggande inflationsmått, UND1X (KPI rensat
för hushållens räntekostnader för egna hem och direkta effekter av förändra-
de indirekta skatter och subventioner), föll från 1,6 % i mars till 1,2 % i apr
Under april och maj har flera prognosinstitut, t.ex. SEB, MeritaNordban-
ken och Svenska Handelsbanken, presenterat nya prognoser för den svenska
ekonomins utveckling under perioden 2000-2002. I genomsnitt räknar de tre
instituten med att BNP stiger med 4,6 % i år, 3,6 % nästa år och 2,7 % 2002.
Vad gäller 2000 är det 0,3 procentenheter mer än vad de tre tillsammans
räknade med i sina prognoser i februari i år. För 2001 och 2002 är det 0,1
procentenheter högre än genomsnittsprognosen från februari.
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar
Utskottet delar regeringens uppfattning att utsikterna för en fortsatt hög
svensk tillväxt utan starkt stigande inflationstryck är goda under de närmaste
åren. Den inhemska efterfrågan fortsätter att utvecklas väl. Hushållens kon-
sumtion stiger, till följd av den ökade sysselsättningen, minskad arbetslöshet,
kraftigt stigande inkomster och en kraftig förmögenhetstillväxt. Samtidigt är
hushållen i ett historiskt perspektiv mycket optimistiska om både sin egen
och Sveriges ekonomiska utveckling, vilket är en god indikation på en fort-
satt stark konsumtionsutveckling.
Till detta kommer att överskotten i de offentliga finanserna stiger ytterliga-
re och att den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området, trots att
ekonomin under de senaste åren vuxit mycket kraftigt. Företagens och hus-
hållens inflationsförväntningar har visserligen stigit något under det senaste
året men ligger fortfarande väl inom Riksbankens inflationsmål på 2 % med
ett toleransintervall på ? 1 %. Trots stigande räntor under det senaste året
ligger räntenivån fortfarande kvar på en mycket låg nivå om man jämför med
nivåerna under 1980-talet och början av 1990-talet. Den stora skillnad som
fanns mellan den tyska och svenska obligationsräntan vid mitten av 1990-
talet har försvunnit. Vid mitten av maj i år låg den svenska obligationsräntan
t.o.m. under den tyska.
Den internationella konjunkturen förbättras efter avmattningen i samband
med Asienkrisen. Uppgången i världsekonomin är relativt bred jämfört med
tidigare. I Förenta staterna fortsätter den kraftiga expansionen ytterligare en
tid samtidigt som den europeiska konjunkturen tar ordentlig fart. I Asien
tilltar den kraftiga återhämtning som påbörjades under 1999 medan utveck-
lingen i Japan är dämpad till följd av en svag inhemsk efterfrågan. Detta talar
för en bred och kraftigt stigande efterfrågan på svenska exportvaror. Det
samlade resultatet av Sveriges utrikesaffärer, dvs. bytesbalansen, visar på
stora och tilltagande överskott, trots den starka inhemska efterfrågan.
Industriföretagens optimism om utvecklingen framöver har ökat påtagligt
under det senaste halvåret. Uppgången är dessutom bred, i den meningen att
så gott som samtliga branscher redovisar en fortsatt stark efterfrågeutveck-
ling och expansiva planer för produktionen under den närmaste tiden. Den
högre aktiviteten i ekonomin innebär samtidigt att investeringstillväxten i
den svenska ekonomin sammantaget kommer att vara fortsatt hög under de
närmaste åren.
Samtidigt delar utskottet regeringens bedömning att det finns en osäkerhet
om utvecklingen på lite längre sikt. De senaste två årens mycket kraftiga
tillväxt i den svenska ekonomin har skett utan att det har uppstått några störr
generella bristsituationer på arbetsmarknaden. Trots en historiskt sett kraftig
ökning av sysselsättningen har löneökningstakten varit mer återhållsam
jämfört med tidigare mönster. Samtidigt är det hittills väldigt få företag som
t.ex. anmält brist på arbetskraft. Den förbättrade svenska och internationella
konjunkturen innebär emellertid att resursutnyttjandet i den svenska ekono-
min stiger i rask takt under de kommande två åren. Det gör att riskerna för
inflationsdrivande flaskhalsar i ekonomin ökar och att lönerna stiger mer än
vad som är förenligt med inflationsmålet och en fortsatt hög ekonomisk
tillväxt. Ett speciellt osäkerhetsmoment är avtalsrörelsen 2001 som, i motsats
till avtalsrörelserna 1995 och 1998, kommer att äga rum i en miljö av ut-
präglad högkonjunktur med hög efterfrågan på arbetskraft och lägre arbets-
löshet.
Förutsatt att det inte blir någon dramatisk avmattning i den amerikanska
konjunkturen framöver stiger Sveriges BNP relativt kraftigt under de när-
maste två åren. En allt större del av den svenska exportindustrin gynnas av
en högre ekonomisk aktivitet i t.ex. Europa samtidigt som den inhemska
efterfrågan fortsätter att stiga i en hög takt. Sysselsättningen fortsätter att
stiga och arbetslösheten går ned.
I partimotionerna görs inga allvarliga invändningar mot den konjunkturpro-
gnos för 2000 och 2001 som redovisas i vårpropositionen. Samtliga partier
instämmer i bilden att den ekonomiska aktiviteten stiger både internationellt
och i Sverige. I motion Fi15 (fp) skriver motionärerna att de internationella
förutsättningarna för en bra svensk ekonomisk utveckling är ljusa, inte minst
till följd av den pågående konjunkturuppgången inom EU.
"Men vid en gynnsam internationell utveckling finns förutsättningar för en
god inhemsk tillväxt. Huvudalternativet är således en tillväxt om bortåt 4 % i
år och sannolikt ca 3 % nästa år. Vad som sker därefter är en öppen fråga.
Skulle den 'nya ekonomin' även i Sverige vara åtminstone något av en så
stark företeelse som den visat sig vara i USA borde man kunna räkna med att
tillväxten skulle kunna hållas uppe och vi skulle kunna undvika en traditio-
nell konjunkturavmattning", skriver motionärerna och menar vidare att förut-
sättningarna för den svenska tillväxten givetvis försämras om utsikterna
globalt förmörkas genom t.ex. en markant ytterligare försvagning av den
amerikanska börsen eller en tydlig skärpning av penningpolitiken internatio-
nellt.
I Centerpartiets partimotion Fi14 konstateras att konjunkturen är stark och
att tillväxten kommer att bli hög både i år och under nästa år. Centerpartiet
räknar emellertid med att inflationen, mätt som KPI, år 2001 blir 0,6 pro-
centenheter lägre än vad regeringen bedömer i vårpropositionen. Anledning-
en är att Centerpartiet inte avser att realisera ett ökat skatteuttag på fastig
ter 2001.
Som utskottet påpekat tidigare under avsnittet 1.2.2 om nyckeltal och pro-
gnosförutsättningar bedömer regeringen att KPI stiger med i genomsnitt
2,2 % under 2001. Siffran påverkas emellertid kraftigt av att fastighetsskat-
ten höjs den 1 januari 2001 samt att taxeringsvärdena justeras i enlighet med
gällande beslut. Utskottet vill dock erinra om att regeringen i vårpropositio-
nen anger att den avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen
som begränsar ökningen av skatteuttaget. Därmed kommer också uppgången
i KPI att begränsas.
1.3 Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken
1.3.1 Inledning
Den svenska ekonomin utvecklas väl. Sysselsättningen stiger, arbetslösheten
sjunker och inflationen är låg. Förutsatt att den internationella konjunkturen
fortsätter att förbättras kommer den svenska ekonomin att växa med histo-
riskt höga tal, kring 3 - 4 %, under de närmaste åren.
Sverige går starkt in i det nya seklet. Sverige har en världsledande position
inom ett antal viktiga områden i den globala och informationsintensiva eko-
nomin. De offentliga finanserna är sanerade och visar överskott. Trots att den
ekonomiska aktiviteten är hög är inflationen en av de lägsta i industrivärlden
samtidigt som räntenivån ligger under den nivå som noteras i så gott som alla
EU-länder. Den inhemska ekonomin växer starkt och bytesbalansen visar
växande överskott. Alltfler deltar i arbetslivet. Efterfrågan på arbetskraft är
hög och sysselsättningen fortsätter att stiga.
Sverige skall på nytt närma sig en situation med full sysselsättning. Detta
är enligt utskottets mening den stora utmaningen i den ekonomiska politiken.
På kort sikt skall den öppna arbetslösheten reduceras till 4 % och på något
längre sikt skall andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år stiga till
minst 80 %. För att detta skall vara möjligt måste den nu höga tillväxten i
den svenska ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politi-
ken skall därför inriktas på fortsatt starka offentliga finanser och låg infla-
tion, bl.a. för att Sverige även skall klara de långsiktiga utmaningar som
ställs till följd av den demografiska utvecklingen. Risken för att ekonomin
går över i överhettning skall motverkas genom att finanspolitiken anpassas
till efterfrågeläget och produktionskapaciteten. Den svenska ekonomins
långsiktiga produktionsförmåga skall höjas genom att lediga arbetskraftsre-
surser mobiliseras, konkurrensen befrämjas och betydande satsningar görs i
utbildning och kompetensutveckling. Sverige skall fortsätta att vara en fram-
stående kunskapsnation. För att tillväxten skall bli långsiktigt hållbar måste
den också komma alla till del. Det innebär att rättvisan skall stärkas genom
en aktiv fördelningspolitik och genom åtgärder som ökar utvecklingsmöjlig-
heterna för alla medborgare oavsett kön, etnisk eller kulturell tillhörighet
eller var i landet man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt utskottets mening
hand i hand. En stabil och uthållig uppgång bygger på delaktighet, att alla
bidrar efter sin förmåga. Tillväxten skall också vara ekologiskt hållbar.
De växande överskotten i de offentliga finanserna och de gynnsamma till-
växtutsikterna för den svenska ekonomin innebär, enligt utskottets mening,
att det är möjligt att gå vidare med en offensiv för att förbättra tillväxtför
sättningarna och öka rättvisan. För att nå målet om 4 % i öppen arbetslöshet
bör arbetsmarknadspolitiken inriktas på åtgärder för de långtidsarbetslösa.
Till exempel införs en aktivitetsgaranti för långtidsarbetslösa och det fram-
gångsrika förstärkta anställningsstödet utökas. Kraven på aktivitet i arbets-
löshetsförsäkringen tydliggörs. En bred familjepolitisk reform genomförs
stegvis bl.a. i syfte att öka rättvisan, arbetskraftsutbudet och sysselsättning
Barn till arbetssökande ges rätt till förskoleverksamhet och den 1 januari
2002 införs en maxtaxa i barnomsorgen. Föräldraförsäkringen utökas och
barn- och studiebidrag höjs. En rad andra åtgärder vidtas för att förbättra
effektiviteten på arbetsmarknaden och inom utbildningen och för att ytterliga
förbättra företagens tillväxtbetingelser. Infrastrukturen inom IT-sektorn
byggs ut genom en stor statlig satsning. Ett program för att öka sysselsätt-
ningen bland människor med invandrarbakgrund införs. De sämst ställda
pensionärernas ekonomi förbättras genom att bostadstillägget höjs och att
den tillfälliga höjningen av pensionstillskottet permanentas. De senaste årens
stora satsningar på vård, skola och omsorg fortsätter.
Enligt utskottets mening innebär också ekonomins goda utsikter att skat-
terna kan sänkas för att stimulera tillväxten och öka rättvisan. Ett första ste
en inkomstskattereform genomförs i år genom en skattereduktion för att
kompensera delar av egenavgifterna. Vidare höjs brytpunkten för statlig
skatt. Ambitionen är att gå vidare med en fortsatt kompensation för egenav-
gifterna. En sådan åtgärd bör dock enligt utskottets mening noga avstämmas
mot utvecklingen i de offentliga finanserna och efterfrågeläget i den svenska
ekonomin. För att förbättra företagsklimatet har en rad skatter riktade mot
företagen sänkts, och det är viktigt att reglerna för företagen fortsätter att
förenklas. Internationaliseringen av olika marknader innebär vidare att olika
delar av skattesystemet måste ses över.
Att den svenska lönebildningen fungerar väl är enligt utskottets mening av
avgörande betydelse för en fortsatt hög tillväxt och stigande sysselsättning.
Det är väsentligt att de nominella löneökningarna förblir måttliga även om
den öppna arbetslösheten minskar snabbt och efterfrågan på arbetskraft sti-
ger. Åtgärder vidtas för att förbättra lönebildningen och minska riskerna för
flaskhalsar och överhettning på arbetsmarknaden. Ytterligare satsningar görs
för att öka konkurrensen och effektiviteten på produkt-, tjänste- och finans-
marknaderna. För att motverka den känsla av ökad otrygghet som alltfler
upplever bör bl.a. rättsväsendet få ett kraftigt resurstillskott. En del av rät
sepolitiken är att visa internationell solidaritet. Därför bör biståndet höjas.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen byg-
ger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Samarbetet rör ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö. Samarbetspartierna står bakom riktlinjerna för den eko-
nomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2000
och de nu föreslagna skatteförändringarna. Samarbetet visar att det finns en
politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsätt-
ning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och
prisstabilitet.
1.3.2 Finansutskottets ställningstagande till partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken vad avser konkurrens,
företagande och sysselsättning
I Moderata samlingspartiets motion Fi12 anförs att trots goda konjunkturer
präglas Sverige av hög arbetslöshet, utflyttning av företag, brist på arbets-
kraft och stor segregation. Detta ställer krav på en politik för företagande oc
på reformer på arbetsmarknaden. Bättre förutsättningar för kreativitet och
företagsamhet skapas enligt motionärerna bl.a. genom sänkta och slopade
skatter på företagande, arbete och kapitalförsörjning. Till exempel bör in-
komstskatterna sänkas, dubbelbeskattning och förmögenhetsskatt slopas och
spärr- och stoppreglerna för de minsta företagen tas bort. Skatten på hus-
hållsnära tjänster bör sänkas. Vidare måste företagskrånglet minskas genom
färre och enklare regler och energiförsörjningen tryggas genom att kärnkraf-
ten bibehålls. Utbildningspolitiken måste läggas om och forskningen förstär-
kas. Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras både vad gäller struktur och
lagstiftning. Sveriges internationella konkurrenskraft måste förbättras. Vida-
re bör konkurrenstrycket i ekonomin ökas genom t.ex. avregleringar av bo-
stadsmarknaden, vården, omsorgen och utbildningen. Sjukvården bör utfor-
mas med IT-sektorn som mönster och bli en högteknologisk tillväxtmotor.
En nationell sjukvårdsförsäkring bör införas. De statliga företagen måste
privatiseras i en snabbare takt än vad regeringen räknar med (yrkandena 8
och 10-13).
I Kristdemokraternas motion Fi13 anförs att strukturella åtgärder måste
vidtas för att avlägsna de seglivade bromsmekanismer som i mer än 25 år
underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens
höga arbetslöshet. Stabila och goda villkor för fler och växande företag
måste skapas, bl.a. genom att arbetsgivaravgifterna sänks och att en femtio-
procentig skattereduktion på hushållens köp av tjänster i det egna hemmet
införs. Vidare bör rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruket,
åkeri- och transportsektorn skapas. Förmögenhetsskatten och regeringens
nya värnskatt bör avvecklas. Dessutom bör t.ex. dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster avskaffas och en lindring i beskattningen av personal-
optioner införas. Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras för att
minska riskerna för arbetskraftsbrister i ekonomin och stigande infla-
tionstryck. Villkoren för lönebildningen måste förbättras genom t.ex. en
högre egenfinansiering i en ny obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. För att
öka effektiviteten i vården och omsorgen anser motionärerna att konkurren-
sen inom området skall öka, bl.a. genom att fler privata initiativ tillåts (yr-
kandena 10 och 13).
I Centerpartiets motion Fi14 anförs att villkoren för företagande måste för-
bättras. I dag har Sverige för få företag och ett omodernt regelverk. Den nya
ekonomin kräver enkla och överblickbara regler, inte minst är detta viktigt
för de små företagen. De förslag till förenklat regelverk som lagts av småfö-
retagsdelegationen måste genomföras. Villkoren för entreprenörskap bör
också bli bättre. Reglerna på arbetsmarknaden och inom arbetsmarknadspo-
litiken måste formas efter den nya ekonomins krav. Mer resurser bör satsas
på yrkesinriktade utbildningar, i stället för på dagens volymåtgärder. Motio-
närerna föreslår också att s.k. övergångsarbetsmarknader inrättas. Den lokala
och regionala nivån inom arbetsmarknadspolitiken måste ges större frihet
och flexibilitet genom en större decentralisering av AMS. Försörjningsstöden
vid arbetslöshet bör samordnas och samlas i utgiftsområde 13. Ett system för
framtida kompetenssäkring måste utarbetas genom t.ex. en utbildningsgaranti
och ett system med kompetenskonton kopplade till den enskilde individen.
Vidare anser motionärerna att t.ex. arbetsgivaravgifterna måste fortsätta att
sänkas, samtidigt som dubbelbeskattningen avskaffas och förmögenhets-
skatten stegvis fasas ut, med en slopad sambeskattning som ett första steg.
Dessutom bör energibeskattningen reformeras och en skattereduktion på
50 % av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet infö-
ras (yrkandena 7 och 9).
I Folkpartiet liberalernas motion Fi15 konstateras att Sverige behöver en
god internationell konkurrenskraft. Det svenska företagsklimatet måste bli
mycket bättre. För att få fler och växande företag i Sverige och stoppa ut-
flyttningen av huvudkontor och nyckelpersoner krävs rejäla skatteföränd-
ringar. De skatter som är skadligast mot jobb och företagande bör angripas
först. I motionen föreslås bl.a. att inkomstskatterna sänks, att arbetsgivarav-
gifterna i tjänstesektorn sänks, att dubbelbeskattning avskaffas, att beskatt-
ningen av personaloptioner ses över och att skattereglerna för fåmansbolag,
de s.k. 3:12-reglerna ändras. Vidare bör en skattereduktion på hushållnära
tjänster införas. De förslag till regelförändringar för småföretagen som små-
företagsdelegationen framfört bör genomföras. Dessutom måste arbetsmark-
nadspolitiken läggas om så att de arbetslösa så snabbt som möjligt får riktiga
jobb. Åtgärderna bör inriktas mot utbildningsinsatser så att arbetskraftens
kompetens höjs. Arbetsförmedlingarna måste bli mer flexibla och anpassade
till det nya informationssamhällets krav. Arbetslöshetsförsäkringen bör re-
formeras och egenfinansieringen i försäkringen öka. Arbetsrätten måste
förändras så att den motsvarar de krav som dagens arbetsmarknad ställer. Till
exempel bör undantagen från turordningsreglerna återinföras, fackförening-
arnas tolkningsföreträde i MBL bör avskaffas och konfliktreglerna skärpas.
Socialförsäkringarna bör reformeras så att sambandet mellan avgifter, premi-
er och förmåner stärks. Detta bidrar i kombination med andra åtgärder till att
förbättra lönebildningen. Vården och skolan är tillväxtbranscher, enligt mo-
tionärerna. Dessa är dock höggradigt reglerade. För att ge dessa områden
gynnsamma tillväxtvillkor måste de avregleras. Regeringen gör i stället
tvärtom genom att försvåra för friskolor och privata vårdgivare. De planerade
åtgärderna mot privat ägande av sjukhus bör ej genomföras (yrkandena 12-
16 och 26).
Utskottet kan med glädje konstatera att läget på den svenska arbetsmarkna-
den förbättrats markant under de senaste åren. Sysselsättningen har ökat
mycket kraftigt samtidigt som både den öppna och den totala arbetslösheten
sjunkit rejält. Mellan 1997-1999 steg sysselsättningen med omkring 150 000
personer, vilket är den kraftigaste uppgång som noterats sedan mitten av
1970-talet. Enligt SCB:s senaste s.k. arbetskraftsundersökning (AKU) var
87 000 fler sysselsatta i april 2000 jämfört med april 1999. Det är en högre
ökningstakt än vad som noterats under hösten och vintern. Den öppna ar-
betslösheten uppgick till 4,7 % mot 5,3 % samma månad i fjol. Samtidigt var
113 100 personer sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program, vilket är 64 700 färre än i april i fjol. Av SCB:s statistik framgår
dock att de regionala skillnaderna är mycket stora. I vissa delar av Sverige,
t.ex. Mellansverige och Norrland, är arbetsmarknaderna fortfarande svaga
och arbetslösheten mycket hög.
Mycket tyder på att sysselsättningen fortsätter att stiga framöver, till följd
av den stigande tillväxten. Antalet nyanmälda lediga platser till arbetsför-
medlingarna har ökat kraftigt de senaste månaderna och som redovisats
tidigare bedömer AMS i sin senaste prognos att antalet sysselsatta samman-
lagt ökar med omkring 125 000 personer under de närmaste två åren. Den
öppna arbetslösheten sjunker ned mot 4 % mot slutet av i år, men årsgenom-
snittet för 2000 och 2001 bedöms bli 4,9 respektive 4,4 %.
Statistik från SCB, KI:s barometrar och olika enkäter visar att det för till-
fället inte existerar någon generell bristsituation på den svenska arbetsmark-
naden. I likhet med vad AMS framför i sin prognos kan utskottet dock kon-
statera att det finns utpräglade brister inom särskilda yrkesgrupper och att de
finns en klar risk för att rekryteringsproblemen tilltar i takt med att tillväx
ökar.
För att skapa utrymme för en fortsatt ökad sysselsättning och förhindra
olika typer av arbetskraftsbrist är det enligt utskottets mening utomordentligt
viktigt att lönebildningen och den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera
förbättras. I traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk anda måste arbetslin-
jen, som numera kan betraktas som en arbets- och kompetenslinje, hävdas.
Matchningen mellan arbetssökande och lediga platser måste effektiviseras så
att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdrivande och till
växthämmande flaskhalsar uppstår. Arbetsförmedlingarnas verksamhet
måste i ännu högre grad inriktas på att förhindra bristsituationer och för-
medla lediga jobb. Vakanstiderna måste kortas och långtidsarbetslösheten
minskas. Förmedlingarna måste dock även fortsättningsvis prioritera perso-
ner som är långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna och riskerar utförsäkring.
Omläggning av arbetsmarknadspolitiken
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadspolitiken under det senaste året lagts
om i en mer tillväxtfrämjande riktning. Volymmålen har tagits bort och
inslagen av matchning och utbildning har ökat. I regeringens regleringsbrev
till Arbetsmarknadsverket för 2000 anges att målen för arbetsmarknadspoli-
tiken skall vara att vakanstiderna för lediga platser skall hållas nere, att lå
tidsarbetslösheten skall minskas och att långa tider utan arbete skall motver-
kas. Åtgärderna inriktas i allt högre grad mot sektorer där brist på arbetskraf
bedöms uppkomma. Till exempel har en bristyrkesutbildning för redan an-
ställda införts som en försöksverksamhet, det nationella programmet för IT-
utbildning i samarbete med Sveriges Industriförbund har förlängts och ett
förstärkt anställningsstöd har införts för att öka de långtidsinskrivnas möjlig
heter att få ett reguljärt arbete. Vidare kan utskottet notera att det även påg
ett arbete med att minska i floran av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
förenkla det arbetsmarknadspolitiska regelverket.
I den arbetsmarknadspolitiska proposition (1999/2000:98) som regeringen
nyligen presenterade för riksdagen tydliggörs också omläggningen av ar-
betsmarknadspolitiken ytterligare. I propositionen föreslås, som också följs
upp i vårpropositionen, bl.a. att en aktivitetsgaranti införs för personer som
är eller löper risk att bli långtidsarbetslösa. Vidare läggs förslag om att kra
ven i arbetslöshetsförsäkringen på den enskilde att anstränga sig att finna ett
lämpligt arbete skärps. I vårpropositionen aviseras också att det s.k. för-
stärkta anställningsstödet utökas och att anslaget för särskilda åtgärder för
arbetshandikappade förstärks. Högskoleverket ges också i uppdrag att analy-
sera hur högskolans utbildningsutbud bättre skall kunna anpassas till arbets-
marknadens behov. Senare i vår kommer regeringen också att lägga förslag
om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen, i den meningen att försäk-
ringens roll som omställningsförsäkring skall förtydligas.
Till åtgärderna för att t.ex. öka arbetskraftsutbudet och minska riskerna för
inflationsdrivande flaskhalsar skall enligt utskottets mening också läggas de
reformer och de medel som satsas på att effektivisera och öka utbildningen
och kompetensutvecklingen. Dessutom vidtas en rad åtgärder för att öka
invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden. Bland annat förstärks den
kompletterande utbildningen för arbetslösa invandrare med utländsk utbild-
ning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en kompletteran-
de utbildning för personer med utländsk utbildning inom lärarområdet och
inom teknik och naturvetenskap. Den s.k. valideringen av utländsk yrkes-
kompetens utökas, och en försöksverksamhet med alternativ platsförmedling
för invandrare införs. Enligt utskottets mening bidrar också förslagen om
maxtaxa i barnomsorgen och de hittills genomförda skattesänkningarna för
särskilt låg- och medelinkomsttagare till att öka utbudet av arbetskraft.
Lönebildningen inför avgörande prov
Den svenska lönebildningen ställs inför ett avgörande prov i samband med
2001 års avtalsrörelse. De senaste åren har löneökningarna varit måttliga
trots den kraftigt stigande tillväxten. Nästa år skall, för första gången efter
den ekonomiska krisen under 1990-talet, huvuddelen av arbetsmarknaden
förhandla om nya löner i en miljö där arbetslösheten sjunker och efterfrågan
på arbetskraft stiger starkt. Enligt utskottets mening är det dock osäkert om
lönebildningen fullt ut har anpassats till de krav som ställs i dagens snabb-
växande låginflationsekonomi. Om tillväxten och sysselsättningen skall
kunna fortsätta att öka är det av avgörande betydelse att löneökningarna även
i fortsättningen hamnar på en måttlig nivå. Enligt utskottets mening är det i
detta sammanhang angeläget att företagens styrelser och företagsledningar
tar sitt ansvar genom att hålla tillbaka alltför höga ersättningar på ledningsn
vå.
Utskottet kan i det här sammanhanget dock konstatera att lönebildningens
institutionella omgivning har förändrats en hel del under de senaste åren.
Inom t.ex. industrin och inom delar av handeln har nya samarbetsavtal teck-
nats. Avtalen utgör den ram inom vilken avtalsförhandlingarna bedrivs. Inom
kort inrättas också det nya s.k. medlingsinstitutet, vars uppgift är att under-
stödja avtalsparterna i deras strävan att uppnå både en stabil reallöneutveck-
ling och en snabb och uthållig uppgång i sysselsättningen.
När det gäller arbetsrätten är det utskottets principiella uppfattning att det
många fall finns överdrivna föreställningar om att förändringar i arbets-
rättslagstiftningen skall ge betydande effekter på tillväxten och sysselsätt-
ningen. Utskottets uppfattning styrks också av den studie av arbetsrätten i
olika OECD-länder som OECD publicerade i Employment Outlook somma-
ren 1999. Enligt OECD visar jämförelsen att arbetsrättens utformning har
inga eller endast begränsade effekter på den totala sysselsättningen och den
totala arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan utformningen av arbetsrätten,
enligt OECD, i viss mån påverka den demografiska sammansättningen av
arbetslösheten och sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp av människor i
högre grad än andra drabbas av arbetslöshet om t.ex. arbetsrätten är kraftigt
reglerande. Enligt OECD är dock den effekten statistiskt sett osäker.
Innan utskottet går in på frågorna kring konkurrens och företagsklimat vill
utskottet kort kommentera diskussionen om försäljningar av företag till ut-
landet och den pågående internationella omstruktureringen i bransch efter
bransch. Det är utomordentligt viktigt att globaliseringens och det ökade
utlandsägandets effekter på näringslivet och sysselsättningen noga analyse-
ras. Enligt utskottets uppfattning är detta inte en fråga som är unik för Sveri
ge. Utan runt om i både Europa och övriga industrivärlden pågår en intensiv
debatt om utländska förvärv, företagsutflyttningar, sammanslagningar och
företagsklimat. Debatten är emellertid ofta osaklig och behäftad med under-
gångstoner. Enligt utskottets mening finns det mycket som tyder på att ut-
ländska investeringar i Sverige kan spela en viktig roll för utvecklingen i
svensk ekonomi. I många fall tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny
kompetens och nya förutsättningar för en ökad expansion.
Företagen och globaliseringen
Bilden av en ödesmättad utförsäljning av svenska företag måste kompletteras
med att även svenska företag i stor utsträckning köper utländska företag för
att stärka sin ställning och kompetens. Riksbankens betalningsbalansstatistik
visar att svenska företag under 1999 direktinvesterade i utlandet för 159
miljarder kronor. Under samma period köpte utländska företag svenska fö-
retag för 495 miljarder kronor. Av dessa 495 miljarder kronor svarade emel-
lertid fusionen mellan Astra och Zeneca för omkring 330 miljarder kronor.
(Siffran är uppblåst eftersom Astras innehav i Zeneca är bokfört som ett s.k.
portföljinnehav, medan Zenecas innehav av Astra betraktas som en direktin-
vestering.) Rensas Riksbankens siffror från Astra-Zeneca-affären uppgick
utlandets direktinvesteringar i Sverige i fjol till 165 miljarder kronor, dvs.
ungefär i nivå med de svenska utlandsinvesteringarna under samma period.
Riksbankens siffror visar också att ingående och utgående direktinvestering-
ar i stort sett varit i balans under 1990-talet. Sedan 1993 har svenska företag
gjort direktinvesteringar i utlandet för omkring 623 miljarder kronor, medan
utländska företag direktinvesterat i Sverige för omkring 620 miljarder kro-
nor.
Utlandets kraftigt stigande intresse för Sverige, svenska företag och
svenskt näringsliv beror till en del på Sveriges framgångar inom den kraftigt
expanderande IT-sektorn. Vid sidan av direktinvesteringar i svenska IT-
företag sker ett betydande inflöde av utländska investeringar när det gäller
forskning och utveckling inom IT. Att Sverige utvecklats till en av världens
mest framstående nationer på IT-området förklaras bl.a. av att användningen
av den nya informationstekniken är mycket hög inom både offentlig och
privat sektor, vilket bl.a. beror på den stora persondatorreformen 1998.
Dessutom är användningen av IT inom den svenska industrin större jämfört
med i många andra länder. De senaste åren har antalet företag inom IT-
sektorn fullkomligt exploderat, och Sverige är bl.a. världsledande inom om-
råden som trådlös kommunikation och Internetanvändning. Vid flera tillfäl-
len har Stockholm utsetts till Nordens och Europas IT-huvudstad.
Helt avgörande för Sverige, den svenska tillväxten och sysselsättningen är
att Sveriges konkurrenskraft är hög och företagsklimatet gott. Det grundläg-
gande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning är nu
också, enligt utskottets mening, bättre än på mycket länge. Det visar inte
minst den i internationell jämförelse mycket starka expansionen inom den
svenska IT-sektorn.
De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar
makroekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt både i förhållande
till tidigare under 1990-talet och till räntenivån under 1970- och 1980-talen.
För första gången i modern tid har också de svenska obligationsräntorna
under den senaste tiden varit lägre än de tyska obligationsräntorna. Det kan
jämföras med ett räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på mellan 4-5
procentenheter. Innebörden av denna utveckling är att svenska företag och
hushåll kan finansiera sig till en lägre kostnad än de tyska kan. Det stimule-
rar både företagens investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan.
Nivån på näringslivets investeringar är i dagsläget mycket hög och investe-
ringarna väntas fortsätta att öka starkt både i år och under nästa år.
Vidare har inflationen fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå
som understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har löne-
ökningarna under de senaste åren varit relativt låga, trots högkonjunkturen
och den snabbt stigande sysselsättningen. Bland annat som en följd av denna
utveckling har de svenska företagen under en stor del av 1990-talet kraftigt
ökat sina andelar på världsmarknaden samtidigt som icke konjunkturkänsliga
kunskapsintensiva branscher ökat sina andelar av svensk export. Om konkur-
renskraften skall kunna bevaras och sysselsättningen stiga ytterligare är det
enligt utskottets mening av avgörande vikt att löneökningarna förblir måttli-
ga. Som utskottet redovisat tidigare utsätts ekonomin för ett avgörande prov
2001 då nya löneavtal på huvuddelen av arbetsmarknaden skall slutas i en
omgivning av låg arbetslöshet och stark efterfrågan på arbetskraft.
Konkurrensklimatet förbättras
Utskottet konstaterar vidare att ett stort antal reformer genomförts under
1990-talet för att förbättra konkurrensen och ekonomins tillväxtvillkor. Vid
sidan av omläggningen av pensions- och skattesystemen och reformeringen
av den statliga budgetprocessen har ett antal åtgärder vidtagits för att förbät
ra konkurrensklimatet på varumarknaderna. El- och telemarknaderna har
reformerats samtidigt som en ny konkurrenslagstiftning införts. Till exempel
förklaras Sveriges världsledande position inom IT-sektorn bl.a. av den jäm-
fört med många andra länder tidiga och omfattande avregleringen av den
svenska telemarknaden. Vidare har inrikesflyget, järnvägstransporterna och
den långväga busstrafiken öppnats för konkurrens samtidigt som delar av
postens tidigare monopol hävts. Den offentliga upphandlingen har reglerats i
en ny lag, och ett råd för konkurrens på lika villkor mellan privat och offent-
lig sektor har inrättats. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regering-
en i vårpropositionen tillför Konkurrensverket ytterligare resurser för att
förbättra konkurrensövervakningen. Vidare skall en proposition om konkur-
rensen presenteras senare i vår.
När det gäller frågor om förändringar av de svenska socialförsäkringarna
och avregleringar och privatiseringar av t.ex. vård- och omsorgssektorerna
vill utskottet erinra om att principerna om en solidariskt finansierad och
rättvist fördelad sjukvård är några av de mest centrala inslagen i den gene-
rella välfärdspolitiken. Det finns enligt utskottet heller inga belägg för att
Sverige skulle vinna på att överge skattefinansieringen av vården. Internatio-
nella erfarenheter tyder tvärtom på att de skattefinansierade hälso- och sjuk-
vårdssystemen fungerar bättre i t.ex. fördelningspolitiskt avseende än försäk-
ringsfinansierade system. Enligt utskottets mening skulle också de förslag till
omfattande privatisering och avreglering som motionärerna framför leda till
dramatiska förändringar i de offentliga verksamheterna som skulle slå mot
medborgarna. Effektiviteten och produktiviteten i dessa verksamheter skulle
drabbas hårt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen
aviserat att en proposition om sjukhus med vinstsyfte inom kort skall läggas
på riksdagens bord. Utskottet avvaktar propositionen innan ytterligare ställ-
ningstagande tas om förslagen kring privata sjukhus och privat sjukvård.
Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet
konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskaps-
nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de
satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla delar av
utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och välutbil-
dad arbetskraft. Regeringens utgångspunkt är också att Sverige även i fort-
sättningen skall vara en framstående kunskapsnation.
En annan mycket viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska
efterfrågan nu växer mycket starkt efter en svag utveckling under i stort sett
hela 1990-talet. Uppgången är bl.a. en följd av att den övergripande ekono-
miska situtionen är stabil, vilket är speciellt gynnsamt för de mindre och
hemmamarknadsinriktade företagen.
Regelverket för företagen
I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen
första gången presenterade i vårpropositionen 1998, och som nu senast följs
upp i vårpropositionen 2000, spelar företagande och småföretagande en
avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en
rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen.
Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått reg-
ler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad en-
skild näringsverksamhet har möjlighet införts att kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i ägarbe-
skattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts. Arbetsgivarav-
gifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna
för skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen har lindrats.
Vidare har reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och han-
delsbolag förstärkts ytterligare. Den särskilda skatten på vattenkraft har
avskaffats. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av perso-
naloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har
förenklats etc. Informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ
utveckling har utökats. Villkoren för avsättningar till periodiseringsfonder
har förbättrats och en sänkning av jordbrukets energibeskattning är under
genomförande. Ett utrymme har avsatts för en lättnad i beskattningen av
utländska experter. Dröjsmålsavgiften vid betalning av tull har sänkts och
kupongskatten för utdelning på näringsbetingade aktier till utländska ägare
har avskaffats. Flertalet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag har tagits
bort och de s.k. 3:12-reglerna som reglerar beskattning av utdelning och
reavinst på aktier i fåmansföretag är föremål för översyn. Nyligen blev det
också tillåtet för företag att under vissa förutsättningar köpa tillbaka egna
aktier. För att säkerställa och utveckla tillgången på kunskap och kompetens
vidareutvecklas teknik- och kunskapsöverföring från bl.a. högskolor till små
och medelstora företag.
I vårpropositionen föreslås ytterligare skatterelaterade förändringar för att
stimulera den svenska företagsamheten. Till exempel förenklas reglerna om
ökade avdrag för levnadsomkostnader för egenföretagare. Kvittningsmöjlig-
heterna för vinster på aktier i onoterade företag förbättras samtidigt som
avdragsreglerna vid ombyggnad av lokaler blir generösare.
När det gäller Småföretagsdelegationens förslag till åtgärder för att förbätt-
ra för småföretagen vill utskottet erinra om att Näringsdepartementet i en
promemoria till näringsutskottet under våren redovisat en avstämning av
arbetet med regelförenklingar. Av promemorian framgår att regeringen be-
dömer att omkring 75 % av de 83 enskilda förslag som Småföretagsdelega-
tionen lämnat är viktiga och i någon form bör genomföras. Drygt 40 % av
förslagen är redan genomförda eller befinner sig i en genomförandefas. Yt-
terligare drygt 30 % av förslagen utreds eller bereds inom Näringsdeparte-
mentet. Innehållet i promemorian redovisas bl.a. i näringsutskottets betän-
kande om vissa näringspolitiska frågor (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet vill
i anslutning till detta också passa på att erinra om att regeringen under våren
kommer att lämna en skrivelse till riksdagen om arbetet med regelförenk-
lingar. Näringsutskottet anger i sitt yttrande till finansutskottet med anled-
ning av vårpropositionen (NU6y) att skrivelsen bl.a. kommer att innehålla
övergripande mål för arbetet med regelförenklingar samt en redovisning av
myndigheternas arbete på området.
En annan viktig del i sammanhanget är att Sverige aktivt stöder ansträng-
ningarna att bekämpa skadlig skattekonkurrens, dvs. att motverka att länder
vid sidan om det ordinarie skattesystemet erbjuder särskilda skatteförmåner
för att locka till sig företag från andra länder. Inom EU har Sverige bidragit
till att en s.k. uppförandekod har antagits för företagsbeskattningen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Fi12 (m)
yrkandena 8 och 10-13, Fi13 (kd) yrkandena 10 och 13, Fi14 (c) yrkandena
7 och 9 och Fi15 (fp) yrkandena 12-16 och 26.
1.3.3 Finansutskottets ställningstagande till partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken i övrigt
Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag
I Moderata samlingspartiets motion Fi12 kritiseras regeringen för att göra en
klar kursändring i den ekonomiska politiken. Borta är reformtänkandet som
präglade svensk politik under 1990-talet. I stället väljer regeringen att gå
tillbaka till den politik som symboliserade 1970- och 1980-talen. Trots att det
nu finns tillfälle försummar regeringen de strukturella förändringar som
måste göras i svensk ekonomi. Enligt motionärerna måste reformer genomfö-
ras så att hög tillväxt kan förenas med låg inflation och en sund löneutveck-
ling. De växande offentliga utgifterna och det höga svenska skattetrycket
måste sänkas. Totalt föreslås skattesänkningar de kommande tre åren på 108
miljarder kronor. Besparingar i de offentliga utgifterna motsvarande 65 mil-
jarder kronor 2003 presenteras. Regeringen bör bedriva en politik som skapar
utrymme för sänkta kommunalskatter. De kommunala verksamheterna måste
fokuseras på kärnverksamheterna så att medborgarna får ut mer av varje
skattekrona. Verksamheter bör avregleras och utsättas för konkurrens. För att
underlätta barnfamiljernas ekonomiska situation och öka deras valfrihet bör
enligt motionärerna en familjepolitisk reform genomföras. Bland annat bör
grundavdrag för barn och en barnomsorgspeng införas. Motionärerna avvisar
regeringens förslag till maxtaxa. Euron bör införas så snart som möjligt och
normen i budgetarbetet bör vara att de offentliga finanserna skall vara i ba-
lans över konjunkturcykeln (yrkandena 1, 19 och 21).
Enligt utskottets mening skulle förslagen i motion Fi12 (m) om omfattande
avregleringar och privatiseringar i den statliga och kommunala sektorn leda
till en dramatisk förändring av de offentliga verksamheterna. Följden skulle
sannolikt bli en mycket instabil situation till skada för medborgarna. Effekti-
viteten och produktiviteten inom t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle
drabbas hårt. I motionen föreslås också mycket stora skattesänkningar genom
bl.a. sänkningar av den kommunala utdebiteringen. Det är utskottets överty-
gelse att skattesänkningar av denna omfattning oundvikligen leder till stora
nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får
stora skattesänkningar av den här typen helt oacceptabla fördelningspolitiska
konsekvenser. Skadorna på den svenska generella välfärden skulle bli om-
fattande. Utskottets uppfattning är vidare att skattesänkningar av detta slag
kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på både före-
tagsklimatet och den ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av den snabba
försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på den studie av fördelningen av
offentliga bidrag till barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård som redo-
visades i budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1, bilaga 4). Undersök-
ningen visar tydligt att de resurser som fördelas via de offentliga verksam-
heterna klart bidrar till en jämnare fördelning i samhället. Framförallt blir
omfördelningen över livet tydlig när effekterna av de subventionerade of-
fentliga tjänsterna undersöks. Till exempel beräknas personer i 85-årsåldern
få vård och omsorg för i genomsnitt 103 000 kr per år. Ungdomar erhåller
cirka 20 000 kr per år i form av främst utbildning, medan personer i 55-
årsåldern endast utnyttjar offentliga tjänster för 13 000 kr. När det gäller
subventioner av utbildning visar studien att snedrekryteringen till den högre
utbildningen fortfarande är betydande. Subventionerna till högskolan gynnar
framför allt barn till högutbildade och tjänstemän. Däremot har klyftan i
antalet utbildningsår mellan olika grupper i samhället minskat markant de
senaste åren. Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer och pensionärer gynnas
och att subventionerna påtagligt minskar inkomstspridningen. Personer med
relativt låg ekonomisk standard erhåller mer, både i absoluta och relativa
termer, än de välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer än män av den offent-
liga tjänstesektorn.
Den omfattande och lyckade saneringen av de offentliga finanserna har
under de senaste åren skapat utrymme för satsningar på att öka resurserna
och förbättra kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen av barn och
gamla. Den nu starka inkomstutvecklingen i den svenska ekonomin innebär
dessutom att skatteintäkterna i den kommunala sektorn ökar markant under
de närmaste åren.
I år är resursöverföringen från staten till kommuner och landsting 21,3
miljarder kronor högre jämfört med situationen 1996. Nästa år tillförs kom-
muner och landsting ytterligare 4 miljarder kronor, i enlighet med tidigare
aviseringar. Av dessa medel skall 1 miljard kronor gå till vård- och omsorgs-
sektorn och 700 miljoner kronor till särskilda insatser till de kommuner och
landsting som har problem med att nå balans. Därutöver får kommunsektorn
ytterligare 1,3 miljarder kronor genom att de 200 kr som alla skattskyldiga
betalar i inkomstskatt överförs till kommuner och landsting.
Enligt utskottets mening är det dock nödvändigt att kommunernas och
landstingens ekonomi förstärks ytterligare. Behoven inom vården, skolan och
omsorgen är fortfarande stora. Inom ramen för försvarsuppgörelsen görs en
särskild satsning på vård och omsorg om totalt ca 8 miljarder kronor under
perioden 2002-2004. Av dessa skall 1 miljard kronor utbetalas 2002, 3 mil-
jarder kronor 2003 och 4 miljarder kronor 2004. Sammantaget innebär detta
att den kommunala sektorn år 2003 tillförs ca 26 miljarder kronor jämfört
med 1996. Ovanpå detta tillkommer de resurser som regeringen satsar inom
ramen för en familjepolitisk reform, t.ex. erhåller de kommuner som inför
maxtaxa statsbidrag och en halv miljard kronor förs till kommunsektorn för
kvalitetssäkring av barnomsorgen. För att kommunerna skall fortsätta att
prioritera skola, vård och omsorg aviserar regeringen i vårpropositionen att
staten även tar över kommunernas underskott i det kommunala momssy-
stemet om cirka 4 miljarder kronor i år. Utskottet vill i detta sammanhang
också erinra om att det vid sidan av dessa resursstärkande åtgärder görs en
mängd av satsningar för att öka kvaliteten och effektiviteten inom t.ex. sko-
lan och vården.
Långtidsutredningen visade nyligen med all önskvärd tydlighet att beho-
ven av offentlig och kommunal verksamhet fortsätter att öka starkt framöver,
bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den allt högre andelen
äldre i befolkningen. Detta ställer stora krav på en stark offentlig sektor med
starka och sunda offentliga finanser. Men framför allt krävs en hög ekono-
misk tillväxt och en ökad sysselsättning. Enligt utskottets mening är ökade
kommunala skatteintäkter till följd av hög tillväxt och fler människor i arbete
långt viktigare för kommunernas ekonomiska styrka än de bidrag staten ger
över statsbudgeten. Det framgår inte minst av utvecklingen under de när-
maste åren. Till följd av den gynnsamma svenska konjunkturen, den höga
tillväxten och den stigande sysselsättningen bedöms kommunernas och
landstingens skatteinkomster öka med omkring 54 miljarder kronor under
perioden 2000-2001. Detta visar enligt utskottets mening på vikten av att
åtgärder vidtas så att den nuvarande höga tillväxten i den svenska ekonomin
blir långvarig och uthållig.
Vid sidan av detta är det enligt utskottets mening också mycket viktigt att
de resurser som redan finns i den kommunala sektorn används mer effektivt.
Den pågående omdaningen och effektiviseringen av den kommunala verk-
samheten måste fortsätta även om statsbidragen till kommunerna och skat-
teintäkterna ökar.
När det gäller frågan om skattesänkningar vill utskottet framhålla att rege-
ringen i samband med budgetpropositionen för 2000 tog det första steget i en
inkomstskattereform. Bland annat infördes en skattereduktion som kompen-
serar för en fjärdedel av de egenavgifter som tas ut för att finansiera det nya
ålderspensionssystemet. Samtidigt höjdes gränsen för statlig inkomstskatt
och den temporära skattereduktionen riktad mot låginkomsttagare förläng-
des. Skattesänkningarna bidrar till att de marginaleffekter som slår hårt mot
låg- och medelinkomsttagare sänks. Det leder i sin tur till att arbetskraftsut-
budet stiger, vilket är en nödvändig utveckling om vi skall kunna bibehålla
och ytterligare förstärka den kraftiga uppgången i den svenska ekonomin.
Som framgår ovan under avsnittet om finansutskottets ställningstagande till
partimotionerna vad avser konkurrens, företag och sysselsättning har även en
rad skattesänkningar som riktar sig mot företagen genomförts. I vårproposi-
tionen föreslås också ytterligare åtgärder på företagsskatteområdet.
Enligt utskottets mening är det viktigt att kommande skatteåtgärder noga
avstäms mot utvecklingen i de offentliga finanserna och mot konjunktur- och
efterfrågeläget i den svenska ekonomin. Regeringen anger också i vårpropo-
sitionen att möjligheten till fortsatta skattesänkningar bl.a. är betingad av a
lönebildningen fungerar väl. Alltför höga löneökningar i kombination med
sänkta skatter riskerar att leda till överhettning av ekonomin, stigande infla-
tion och dämpad sysselsättning. Regeringen avser att i budgetpropositionen
hösten 2000 göra en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för att
bl.a. gå vidare med kompensationen för egenavgifterna.
Enligt utskottets mening riskerar de mycket omfattande skattesänkningar
som föreslås i motion Fi12 att kraftigt spä på den redan starka inhemska
svenska efterfrågan. Därmed ökar riskerna för överhettning och en i förläng-
ningen lägre ekonomisk tillväxttakt. Utskottet delar också regeringens upp-
fattning i vårpropositionen att nivån på skatterna ytterst bestäms av vilka
välfärdspolitiska ambitioner man har vad gäller t.ex. skola, vård och omsorg.
Som utskottet redan framfört ovan leder skattesänkningar av den storlek som
Moderata samlingspartiet för fram med stor sannolikhet till stora nedskär-
ningar av viktig offentlig verksamhet. Dessutom är risken för instabila stats-
finanser stor. En sådan utveckling kommer på sikt att drabba den svenska
välfärden.
I motion U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås att Sverige i IMF skall
verka för en kod för transparenta och öppna finansmarknader (yrkande 7).
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor om IMF och de inter-
nationella finansmarknaderna, senast i utskottets betänkande med anledning
av vårpropositionen 1999 (bet. 1998/99:FiU20). I det nämnda betänkandet
pekade utskottsmajoriteten bl.a. på vikten av att insynen och transparensen i
enskilda länder förbättras.
För behandling av det som motionärerna kallar OECD:s välfärdsliga och
familjepolitik hänvisas till utskottets behandling av motion Fi13 (kd). Beträf-
fande vad som i motionen sägs om överskottsmålet i de offentliga finanserna
hänvisas till utskottets ställningstagande till motion Fi15 (fp). För ytterliga
behandling av beskattning hänvisas till utskottets ställningstagande till mo-
tion Fi15 (fp) och under avsnitt 4 om skatter och övriga inkomster.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Fi12 (m)
yrkandena 1, 19 och 21 och U220 (m) yrkande 7.
Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi13 kritiseras regeringen för att vårpropositio-
nen är en i raden av propositioner som saknar de konkreta förslag som kan
öka tillväxten och antalet nya jobb. Regeringen saknar såväl ideologi som
strategi för att gå till roten med de djupgående strukturproblem som i 30 år
drivit Sverige från toppen till botten i OECD:s välfärdsliga. Enligt motionä-
rerna behövs en mängd åtgärder, i form av t.ex. skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagare. Motionärerna anför vidare att regeringens okänsliga
budgetsanering drabbat utsatta grupper hårt, bl.a. pensionärerna. Kristdemo-
kraterna kritiserar även regeringen för valet av samarbetspartier. Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt, och der
inflytande över regeringspolitiken ökar ytterligare osäkerheten om regering-
ens ekonomiska kurs. Familjepolitiken bör reformeras bl.a. i syfte att öka
valfriheten inom barnomsorgen. Ett vårdnadsbidrag och en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader bör införas. Kristdemokraterna kritiserar rege-
ringen för att inte nu i högkonjunkturen fastställa ett överskott i de offentli
finanserna som ligger över målet på 2 %. Motionärerna vill också ersätta
överskottsmålet i de offentliga finanserna med ett mål för statens finanser
(yrkandena 1 och 9).
Utskottet noterar att Kristdemokraterna i sin politiska argumentation använ-
der sig av vad de kallar för OECD:s välfärdsliga. Denna s.k. välfärdsliga
utgörs av OECD:s köpkraftskorrigerade BNP-statistik per capita. Sverige
har, enligt Kristdemokraterna, på 30 år rasat från toppen till botten i ligan.
Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 1999/2000:
FiU1) är OECD:s statistik så osäker att man bör vara mycket försiktig med
att dra alltför långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten till jämfö-
relser mellan länderna är mycket begränsad, enligt bl.a. OECD:s egna upp-
gifter. Dessutom har måttet stora brister som mått på den ekonomiska välfär-
den. Även valet av tidsperiod har avgörande betydelse för resultatet. Arbetar-
rörelsens Ekonomiska Råd (AER) har i en rapport (nr 5) visat att om i stället
1947 används som utgångsår och 1997 som slutår och BNP per innevånare i
åldrarna 15-64 år används som välfärdsmått blir resultatet en allmän, mycket
kraftig utjämning mellan OECD-länderna. Sveriges placeringar ändrades
under perioden från plats sex till plats åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå
från knappt 60 % till knappt 80 % av Förenta staternas nivå.
Bortsett från alla statistiska invändningar kan utskottet ändå konstatera att
Sverige totalt sett tappat i relativ position under de senaste 30 åren. Ned-
gången har dock inte varit jämn, utan nedgången var särskilt kraftig från
mitten av 1970-talet och några år framåt samt i början av 1990-talet. Den
absolut största nedgången kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll
samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt. De senas
åren har Sveriges tillväxt varit högre än genomsnittet i såväl OECD som EU,
samtidigt som inflationen varit en av de lägsta i industrivärlden. Detta i kom-
bination med en fortsatt hög tillväxt de närmaste åren kommer med all san-
nolikhet att innebära att Sveriges relativa position framöver förbättras en hel
del. Utskottet vill erinra om att en hög uthållig ekonomisk tillväxt är en vik-
tig del av regeringens ekonomiska politik. Det bör tilläggas att tillväxten
skall vara ekologiskt hållbar.
Utskottet vill i sammanhanget passa på att kort redogöra för en intressant
vidareutveckling av den köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som EU:s
statistikorgan, Eurostat, publicerade i fjol. Eurostat har undersökt den köp-
kraftskorrigerade produktionsnivån för olika regioner inom EU-länderna
under perioden 1994-1996. Resultatet visar på en ganska stor skillnad mellan
de fattigaste och rikaste regionerna i flertalet länder. Den största spridninge
finns enligt Eurostat i Tyskland (inklusive östra Tyskland), där skillnaden i
BNP per invånare (köpkraftskorrigerat) mellan den fattigaste och rikaste
delen av landet uppgick till omkring 140 indexenheter. Näst störst var sprid-
ningen i Österrike (drygt 95 indexenheters skillnad), följt av Belgien (drygt
90 indexenheter), Frankrike (80 indexenheter) och Italien (omkring 75 en-
heter). Enligt Eurostats uppgifter är Sverige det land som har den minsta
spridningen mellan olika regioner. Skillnaden mellan den region med lägst
BNP per capita och den med högst BNP per capita uppgick till ungefär 30
indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-mått är även Eurostats beräkningar
behäftade med stora statistiska problem. Men enligt utskottets mening tyder
resultaten ändå på att de regionala klyftorna i Sverige är mindre jämfört med
situationen i flertalet övriga länder i EU.
Utskottet vill i likhet med vid tidigare behandlingar också erinra om att det
finns andra undersökningar som kan komplettera OECD:s mått och därmed
bidra till att fördjupa diskussionen om ekonomisk välfärd. En sådan under-
sökning är den rapport om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings-
och biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år. En annan intressant rapport,
där perspektivet visserligen är något snävare, är ESO:s (Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi) nyligen publicerade undersökning med titeln
"Med många mått mätt". Rapporten är en s.k. benchmarkstudie över Sverige
och innehåller en jämförelse mellan Sverige och andra länder när det gäller
utvecklingen i tolv olika samhällssektorer - makroekonomi, arbetsmarknad,
näringsliv, utrikeshandel, investeringar, skatter, utbildning, forskning, IT-
sektorn, infrastruktur, hälso- och sjukvård, socialförsäkringssektorn, fördel-
ningspolitik samt miljö- och energifrågor. Sveriges position jämfört med
förhållandena i Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritanni-
en, USA och Japan har undersökts för totalt 155 olika indikatorer. Siffrorna
avser framför allt 1998, men i vissa fall är dock det statistiska underlaget
äldre. Kortfattat visar resultaten i rapporten att Sverige totalt sett klarar s
bra. I 67 av de 155 indikatorerna placerar sig Sverige på första eller andra
plats. När det gäller sektorer som hälso- och sjukvård, socialförsäkringar,
inkomstfördelning och IT-sektorn ligger Sverige till övervägande delen över
den genomsnittliga nivån i undersökningen.
När det gäller vad motionärerna anfört om pensionärerna och pensionerna
vill utskottet anföra följande. Regeringen gjorde tidigt klart att när statsfin
serna stärks och ekonomin börjar växa skall situationen först förbättras för de
grupper i samhället som drabbats extra hårt av de svåra tiderna. Redan i
budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen därför en förbättring av
pensionärernas ekonomi med omkring 4 miljarder kronor. Det reducerade
prisbasbeloppet för pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbe-
loppet samtidigt som bostadstillägget till pensionerna höjdes för att gynna de
sämst ställda pensionärerna. I vårpropositionen går regeringen vidare och
föreslår att bostadstillägget höjs ytterligare samtidigt som den tillfälliga
höjningen av pensionstillskottet permanentas.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på att de satsningar som nu görs
och planeras inom vården och omsorgen är av stor betydelse, inte minst för
äldre och pensionärer. Som tidigare redovisades ovan under behandlingen av
Moderata samlingspartiets partimotion går en stor del av de offentliga tjäns-
terna inom vården och omsorgen till personer i de högre åldersgrupperna.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens effekter
på fördelning i samhället (senast i bet. 1999/2000:FiU1). Enligt utskottets
uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga
finanserna. Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk eko-
nomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte
minst i de mindre och medelstora företagen. Den var också nödvändig för att
säkra den framtida välfärden. Enligt utskottets mening är det också viktigt att
inse att den nuvarande kraftiga uppgången i den svenska ekonomin till en
ganska stor del beror på det faktum att Sverige nu har sanerat de offentliga
finanserna och etablerat ett överskott. En symboliskt viktig händelse och ett
tydligt bevis för den här utveckling är, som utskottet nämnt tidigare, att nivå
på de svenska räntorna under den senaste tiden fallit under nivån på de tyska
räntorna. Den förda ekonomiska politiken har också förbättrat Sveriges mot-
ståndskraft mot internationell oro, vilket inte minst blev tydligt i samband
med Asienkrisen under 1997, 1998 och delar av 1999.
Sedan regeringsskiftet hösten 1994 har regeringen löpande redovisat un-
dersökningar av fördelningseffekterna av saneringen av de offentliga finan-
serna. Under senare år har studierna breddats till att även omfatta undersök-
ningar av t.ex. den regionala inkomstfördelningen, inkomstfördelningen i
olika länder och hur utnyttjandet av offentliga tjänster ser ut mellan olika
grupper i samhället. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till bilaga 3 i
vårpropositionen. I bilagan visas bl.a. att en ökad lönespridning under 1990-
talet motverkats av en ökad utjämning genom skatte- och bidragssystemet
och att Sverige trots den ekonomisk krisen under förra årtiondet lyckats
bevara en av de jämnaste inkomstfördelningarna bland OECD-länderna. Den
sammantagna inkomstspridningen minskade fram till 1995, men därefter har
den ökat något. Dock har barnfamiljernas ekonomi förbättrats något under de
senaste åren. En viktig lärdom av resultaten i bilaga 3 och andra fördelnings-
studier, som t.ex. delrapporten från Kommittén Välfärdsbokslut, är att fler
människor blivit marginaliserade till följd av den ekonomiska krisen. Till
exempel har antalet människor som är långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller
beroende av socialbidrag under långa tider ökat samtidigt som invandrare
och andra grupper har svårt att få jobb, även om de har en god utbildning.
Resultaten visar enligt utskottets mening hur viktigt det är att den ekonomis-
ka politiken bygger på både tillväxt och rättvisa. I bilaga 3 finns också en
redovisning av hur utvecklingen av arbetet med fördelningsanalyser och
fördelningsstatistik fortskrider. Denna redovisning begärdes av utskottet i
samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1999 (bet.
1998/99:FiU2).
I vårpropositionen redovisas även en genomgång av fördelningsprofilen av
förslagen om höjt bostadstillägg och pensionstillskott till de sämst ställda
pensionärerna samt införandet av maxtaxa i barnomsorgen. Åtgärderna ger
störst relativ förbättring av de disponibla inkomsterna bland de 50 % av
befolkningen som har lägst ekonomisk standard. Vidare gynnas kvinnor mer
än män av förslagen.
När det gäller familjepolitiken vill utskottet erinra om att regeringen i vår-
propositionen föreslår en stegvis införd reformering av familjepolitiken. Från
och med 2001 ges barn till arbetslösa rätt till barnomsorg och 2002 införs en
maxtaxa i barnomsorgen, och kommunerna tillförs även medel för att kvali-
tetssäkra barnomsorgen. Samtidigt förlängs föräldraförsäkringen med en
månad och inom ramen för den förlängda föräldraförsäkringen införs ytterli-
gare en s.k. pappa- och mammamånad. Dessutom införs rätt till barnomsorg
för barn till föräldrar som är föräldralediga med yngre syskon. År 2003 införs
en allmän förskola för 4- och 5-åringar. Vid sidan av detta har regeringen
tidigare aviserat att barn- och studiebidraget höjs med 100 kr i månaden 2001
och att även flerbarnstilläggen höjs i motsvarande grad. Sammantaget inne-
bär dessa satsningar att tillskotten till barnfamiljerna år 2003 uppgår till
9 miljarder kronor. Om man räknar in reformeringen av studiestödssystemet
stiger siffran med ytterligare 6 miljarder kronor.
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets ställningstagande i yttrandet till
finansutskottet med anledning av vårpropositionen (SfU7y) att vårdnadsbi-
drag är ett steg i fel riktning från bl.a. jämställdhetssynpunkt, eftersom bidr
get motverkar att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och familj.
Jämställdheten och valfriheten för både kvinnor och män främjas enligt
utskottets mening av en familjepolitik som bygger på en flexibel föräldraför-
säkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra
skola för alla.
Utskottet tillbakavisar Kristdemokraternas angrepp på Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Regeringens och de bägge samarbetspartiernas mål är
att under mandatperioden försöka skapa en så stor uppslutning som möjligt
för en politik för full sysselsättning. Enligt utskottets mening är det därför
tillfredsställande att även vårpropositionen kunde bygga på en överenskom-
melse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Som tidigare berör samarbetet i vårpropositionen fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt utskottets mening ger
samarbetet en signal till omvärlden att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt över-
skott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet. Samar-
betspartierna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budget-
politiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2000 och de nu föreslagna skatte-
förändringarna.
I motion Fi13 (kd) menar motionärerna att skälen mot en generell lagstadgad
arbetstidsförkortning är så många att regeringen överhuvudtaget inte bör
överväga en sådan (yrkande 15).
Enligt utskottets mening rymmer arbetstidsfrågan viktiga välfärdspolitiska
val. Arbetstidsförkortning diskuteras i samhällsdebatten som ett medel för att
minska risken för utbrändhet och ge utrymme för ett liv som inte enbart
kretsar kring arbetet. Efter flera år med en ökad medelarbetstid per sysselsatt
finns det hos många en önskan att öka utrymmet för livet vid sidan av ar-
betslivet.
Värdet av en arbetstidsförkortning måste dock alltid vägas mot behovet av
andra reformer och hänsyn måste tas till kostnaderna. Kortar vi arbetstiden
tar vi ut framtida tillväxt i form av mer fritid i stället för i ökad privat oc
offentligt konsumtion. De långsiktiga konsekvenserna av en arbetstidsför-
kortning för den offentliga verksamheten måste särskilt beaktas.
Regeringskansliets arbetsgrupp för arbetstidsfrågor har haft i uppdrag att
bedöma förutsättningarna för och konsekvenserna av olika arbetstidsföränd-
ringar. Analyserna har avsett både ekonomiska aspekter och välfärdseffekter.
Rapporten "Kortare arbetstid - för och emot" är nu ute på en bred remiss.
Syftet är att stimulera till debatt och bidra med underlag till politiska bedöm
ningar av på vilket sätt - avtal eller lagstiftning - som ett första steg till
arbetstidsförkortning kan tas. Regeringen avser att återkomma till denna
fråga i samband med höstens budgetproposition.
För behandling av kommuner och kommunal verksamhet och skatter hän-
visas till utskottets behandling av motion Fi12 (m) och motion Fi15 (fp) samt
utskottets ställningstagande under avsnitt 4 om skatter och övriga inkomster.
När det gäller behandlingen av fastighetsskatten hänvisas till behandlingen
av motion Fi15 (fp).
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi13 (kd)
yrkandena 1, 9 och 15.
Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi14 anförs att den svenska modellen - med världens
högsta skatter och offentliga utgifter - har hämmat både ekonomisk tillväxt
och välfärd i Sverige under de senaste tre decennierna. Enligt Centerpartiet
måste därför skatte- och utgiftstryck i de offentliga budgetarna sänkas till
samma nivåer som i jämförbara OECD-länder. Inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare måste sänkas. Vidare bör även skatterna på boende
minskas. I motionen avsätts resurser till kommunerna för en stor kvalitets-
satsning på skolan under de närmaste åren. Den ekonomiska politiken måste
inriktas på att ge livskraft i hela landet, regionerna bör ges större ansvar oc
inslaget av självförvaltning måste öka. Den lokala initiativkraften och före-
tagsamheten bör uppmuntras. Staten bör ta ansvar för att ett finmaskigt nät
av optisk fiber till "nära hemmet" kommer till stånd. Utbyggnaden bör finan-
sieras av utförsäljningen av Telia. En stor satsning bör också vidtas för ut-
byggnad och underhåll av det svenska vägnätet. Centerpartiet avvisar rege-
ringens förslag till maxtaxa och vill istället bl.a. införa ett barnkonto och
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Därigenom skulle barnom-
sorgsstödet nå alla barn och öka föräldrarnas valfrihet. Motionärerna vill
också införa en vårdgaranti och föreslår i avvaktan på ett samlat förslag
åtgärder för att öka rehabiliteringen och minska sjuktalen. Centerpartiet
avvisar ett svenskt medlemskap i EMU:s tredje etapp, eftersom nackdelarna
med ett inträde överväger de fördelar som kan finnas (yrkandena 1, 6 och 8).
Enligt utskottets mening är det viktigt att konstatera att de senaste årens
kraftiga tillväxt- och sysselsättningsuppgång inte är jämnt fördelad i landet.
många län och kommuner brottas man med utflyttning och en svag arbets-
marknad, medan det i andra regioner snarare råder brist på arbetskraft och
inflyttningen är stor. Denna utveckling är enligt utskottets mening ett allvar-
ligt hot mot en balanserad regional utveckling i landet.
En viktig målsättning i den ekonomiska politiken är därför att hela Sverige
skall växa. Staten har ett övergripande ansvar för utvecklingen i hela landet
samtidigt som det även krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet för
att skapa förutsättning för högre tillväxt och ökad sysselsättning.
Decentraliseringen av högskolan, satsningarna inom infrastrukturen, som
t.ex. Botniabanan och förbättringen av Ådalsbanan, och de senaste årens
stora bidragsökningar för att säkra en god kvalitet inom skolan, vården och
omsorgen är några av de åtgärder som vidtas för att skapa förbättrade möj-
ligheter runt om i landet. En annan åtgärd är de förslag till investeringar i e
IT-infrastruktur som regeringen nyligen lämnade till riksdagen (prop.
1999/2000:86). Ett viktigt inslag i IT-satsningen är att även hushåll och
företag i gles- och landsbygd skall få tillgång till snabb dataöverföring till
rimlig kostnad. För statens del beräknas utbyggnaden kosta ca 8,3 miljarder
kronor, och den skall pågå fram t.o.m. 2004. Regelverket kring utbyggnaden
förutsätter att marknadens olika aktörer satsar ungefär lika mycket som sta-
ten, vilket innebär en sammanlagd satsning på s.k. bredband på runt 17 mil-
jarder kronor under en fyraårsperiod. Det första steget är en utbyggnad av
stomnätet till landets alla kommuner. Regeringen föreslår att 2,6 miljarder
kronor avsätts för utbyggnad av nätet i glesbygden, dvs. till de orter och
områden där marknaden sannolikt inte kommer att ta på sig finansierings-
ansvaret för en utbyggnad. Det andra steget är en anslutning av nätet till
hushåll och företag. På detta område kommer regeringen att lägga ett förslag
om en skattereduktion vid bredbandsanslutning. Förslaget utformas så att
subvention utgår över ett visst belopp. Därigenom får åtgärden en god regio-
nalpolitisk profil eftersom de regioner som har höga anslutningskostnader
gynnas.
Enligt utskottets mening är utbyggnaden av infrastrukturen inom IT-
området en mycket viktig del i ambitionen att ytterligare stärka Sveriges
ställning som en av världens ledande IT-nationer. Dessutom är utbyggnaden
viktig för att öka utvecklingskraften i alla delar av vårt avlånga land.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de regionala s.k. till-
växtavtalen I samtliga län har företrädare för statliga myndigheter, kommu-
ner, landsting, regionala självstyrelseorgan, företag, arbetsmarknadens parter,
utbildningsväsendet och många andra arbetat fram gemensamma förslag om
hur länets tillväxt och sysselsättning skall kunna öka. Tillväxtavtalen är
enligt utskottets mening en viktig process som inneburit en lokal och regio-
nal mobilisering för en bättre ekonomisk utveckling. Utskottet vill i samband
med detta också peka på de lokala utvecklingsavtal som nu tecknas mellan
staten och vissa kommuner om insatser i storstadsregionernas mest utsatta
bostadsområden.
För utvecklingen inom olika regioner är det också viktigt att länen fullt ut
utnyttjar de resurser från EU:s strukturfonder som ställs till Sveriges förfo-
gande. Sammanlagt handlar det om ungefär 20 miljarder kronor under en
sjuårsperiod. Till sist vill utskottet erinra om att den särskilda regionalpoli
tiska utredningen i höst redovisar sina analyser och förslag till framtida in-
riktning och utformning av regionalpolitiken. Regeringen anger också i vår-
propositionen att den under våren 2001 avser att förelägga riksdagen en
proposition om regionalpolitiken.
I motion Fi14 (c) anförs också att miljöproblemen har ändrat karaktär, från
att tidigare ha varit lokala till att nu vara globala. Detta måste få genomslag
miljöpolitiken. Politiken måste utformas från en global utgångspunkt. Rege-
ringens insatser på miljöområdet har under de senaste mandatperioderna i
stort sett begränsats till de s.k. lokala investeringsprogrammen, anser motio-
närerna (yrkande 15).
Utskottet vill med anledning av Centerpartiets motion framhålla att miljön
och en ekologiskt hållbar utveckling är ett av den ekonomiska politikens
viktigaste mål. Denna högt ställda målsättning kräver en mängd åtgärder som
förenar miljöpolitiken med ekonomi, social välfärd och sysselsättning.
Genom t.ex. energiöverenskommelsen förverkligas nu ett omfattande pro-
gram för omställning av energisystemet. Stora satsningar görs på miljövänli-
ga och ekonomiskt försvarbara alternativ till kärnkraften, samtidigt som
kraftfulla insatser görs för en bättre hushållning av el och energi. Dessutom
satsas stora resurser på forskning och utveckling, och ett planeringsmål skall
snarast utarbetas för utbyggnaden av vindkraft. För att öka den svenska for-
donsindustrins långsiktiga konkurrenskraft har industrin inbjudits till ett öka
samarbete kring utvecklingen av mer miljövänliga fordon. Med början från
1998 har regeringen satsat 5 miljarder kronor i stöd till lokala investerings-
program, för att bl.a. minska energi- och oljeförbrukning och reducera ut-
släppen i marken och i vattnet. Regeringen anger i vårpropositionen att in-
vesteringsprogrammen förlängs till 2003. I vårpropositionen föreslås också
ytterligare förstärkningar av anslagen för markinköp, biotopskydd, marksa-
nering, kalkning samt miljöforskning och miljöövervakning, utöver de kraf-
tiga ökningarna av anslagen som tidigare genomförts. Vid sidan av detta
föreslås ett antal åtgärder inom bl.a. naturvården, och tillsammans med bl.a.
folkrörelserna har regeringen nu tagit initiativ till en bred studieverksamhet
om "Det gröna kunskapslyftet".
Utskottet vill också erinra om att regeringen i vårpropositionen anger att en
strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom en
grön skatteväxling kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2001.
Strategin skall bygga på skatteväxlingskommitténs slutsats att utrymmet för
skatteväxling i ett femtonårsperspektiv är minst lika stort som det som ut-
nyttjats under 1980- och 1990-talen. Omräknat i dagens penningvärde och
dagens BNP-nivå innebär det ett utrymme på omkring 30 miljarder kronor.
En särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har tillsatts för att bereda frågan. Arbetsgruppen skall beakta
såväl miljö- och sysselsättningsaspekter som fördelnings- och regionalpoli-
tiska aspekter på skatteväxlingen.
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till de gröna nyckeltal som sedan
1999 redovisas i budget- och vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett komple-
ment till de ekonomiska nyckeltalen och speglar energianvändningen i sam-
hället och ett antal miljöproblem.
Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation kunna
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Sve-
rige skall också internationellt vara en pådrivande kraft och ett föregångsland
för en ekologiskt hållbar utveckling. När målet fastställdes framhölls bl.a. at
resursanvändningen i ett globalt perspektiv behöver effektiviseras. Inom EU
verkar Sverige för en intensifiering av arbetet med att integrera miljöfrågorna
i olika samhällssektorer. Det internationella miljösamarbetet skall vara fort-
satt handlingsinriktat och offensivt. En målmedveten strävan är att integrera
miljöaspekten i frågor som rör handel, bistånd och tekniköverföring.
Några av de viktigaste globala miljöfrågorna är jordens klimat och den s.k.
växthuseffekten. Enligt FN:s Kyotoprotokoll måste utsläppen av växthusga-
ser minska med minst 5 % 2008-2012. I EU-området skall de minska med
minst 8 %. Utskottet vill i anslutning till detta erinra om att Utredningen om
klimatpolitiken och ratificeringen av Kyotoprotokollet nyligen avlämnat sin
slutrapport (SOU 2000:23). Utredningen är nu ute på remiss och resultaten i
utredningen och från remissrundan kommer att ligga till grund för den
svenska ratificeringen av Kyotoprotokollet.
För behandling av det som i motionen anförs om familjepolitiken hänvisas
till utskottets behandling av motion Fi13 (kd). Vad gäller skatter hänvisas til
utskottets ställningstagande under behandlingen av motion Fi12 (m) och till
utskottets ställningstagande under avsnitt 4 om skatter och övriga inkomster.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi14 (c) yr-
kandena 1, 6, 8 och 15.
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion Fi15 anförs att Sverige nu skördar frukter-
na av ett mödosamt reformarbete i den ekonomiska politiken från främst
1988 fram till mitten av 1990-talet. Trots det finns risken att ekonomin över-
går i överhettning och att konjunkturen kraschlandar redan om något år.
Detta måste undvikas och receptet är enligt motionärerna att fortsätta med
politiska reformer. En ny skattereform måste genomföras, med sikte på sänkt
skatt på arbete och risksparande. Bland annat föreslås att brytpunkten för
statlig skatt höjs och att den s.k. LO-puckeln tas bort. Stödet till barnfamil-
jerna skall förbättras genom att barnstödet utökas genom införande av barn-
konto. För att effektivisera kommunverksamheten bör uppgifterna koncentre-
ras till kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär att kommunala bolag bör
säljas ut. I princip bör all verksamhet inom den offentliga sektorn som inte är
myndighetsutövning vara konkurrensutsatt. Folkpartiet kritiserar regeringen
för att överskottet i de offentliga finanserna de kommande åren fastslås till
enbart 2,0 % av BNP. Överskottet bör vara högre under en högkonjunktur,
minst 2,5 % av BNP under de kommande tre åren, enligt motionärerna. En-
ligt motionärerna bör också fastighetsskatten sänkas, vilket minskar boende-
kostnaderna och gynnar bostadsbyggandet (yrkandena 1 och 21).
Utskottet vill erinra om att budgetpolitiken styrs av två övergripande mål. De
sammantagna offentliga finanserna skall visa ett överskott på 2 % av BNP
över en konjunkturcykel, och de statliga utgifterna skall hållas inom de upp-
satta utgiftstaken.
I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition fastställdes målen för
de offentliga finanserna fram t.o.m. 2001. Till följd av den pågående konso-
lideringen av statsfinanserna och de då relativt svaga ekonomiska utsikterna
beslutades om en infasning av målet för att dämpa eventuella negativa ef-
fekter på samhällsekonomin. För 1998 skulle de offentliga finanserna vara i
balans. För 1999 bestämdes att överskottet skulle uppgå till 0,5 % av BNP.
Åren 2000 och 2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 % respektive 2 % av
BNP. I anslutning till budgetpropositionen för 1999 höjdes ambitionen och
målet för 2000 höjdes från tidigare 1,5 % till 2 % av BNP.
Utskottet kan konstatera att erfarenheten hittills av de preciserade bud-
getmålen är mycket god. Målen har uppnåtts och ibland överskridits med
bred marginal. Åren 1998 och 1999 visade de offentliga finanserna ett över-
skott på 1,9 % av BNP, vilket är 1,9 respektive 1,4 procentenheter över målet
för respektive år. I år väntas, enligt prognoserna i vårpropositionen ett över-
skott på 2,8 % jämfört med målet på 2,0 %.
Denna framgångsrika utveckling har bidragit till att pressa ned statsskul-
den, sänka räntenivån i samhället och därmed även räntekostnaderna i bud-
geten. Detta har i sin tur bl.a. skapat utrymme för de senaste årens satsningar
på sysselsättningen, vården, skolan och omsorgen och de nya reformer som
föreslås i vårpropositionen. Det är utskottets övertygelse att förutsättningarn
för att nå målen och överskrida dem skulle ha varit mycket små med de
budgetalternativ som Folkpartiet liberalerna presenterat för den aktuella
perioden.
I vårpropositionen för 2000 föreslår regeringen att målen för 2001 och
2002 ligger fast och att även målet för 2003 fastställs till 2 % av BNP. I
motion Fi15 hävdas att målet borde vara minst 2,5 % under de kommande tre
åren om målet om 2 % av BNP över en konjunkturcykel skall nås.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det i vårpropositionen klart
framgår att utifrån gällande prognos om den ekonomiska utvecklingen kom-
mer överskotten i de offentliga finanserna att under de närmaste åren kraftigt
överstiga målen på 2 % av BNP. Regeringen anger också att om det över-
skjutande utrymmet utöver de 2 procenten i sin helhet skulle utnyttjas till
skattesänkningar eller högre offentliga utgifter skulle det leda till att finan
politiken blir starkt expansiv under t.ex. 2001.
Eftersom det finns en betydande osäkerhet kring lönebildningen och den
svenska ekonomins långsiktiga produktionsförmåga avvaktar därför rege-
ringen till budgetpropositionen för 2001 med att slutligt fastslå nivån på
överskottsmålet de närmaste åren. Regeringen har ju också tidigare slagit fast
att om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt avviker från den be-
räknade skall motsvarande avvikelse från överskottsmålet tolereras.
När det gäller fastighetsskatten, som är en viktig del av den svenska kapi-
talbeskattningen, vill utskottet anföra följande. Genom en rad beslut har
statens uttag av fastighetsskatt under de senaste åren begränsats. Taxerings-
värdena har i princip varit oförändrade sedan 1997, samtidigt som skattesat-
sen sänkts från 1,7 % till 1,5 %. För bostadshyreshus har skatten i år tillfäl-
ligt sänkts ytterligare till 1,2 %. Såväl frysningen av taxeringsvärdena som
den tillfälligt sänkta skatten för hyreshus upphör att gälla 2001.
Om inga nya beslut tas i riksdagen innebär det att statens uttag av fastig-
hetsskatt ökar för boende i såväl små- som hyreshus. Skatten skulle stiga
kraftigt, framför allt för villaägare i attraktiva områden i storstäderna där
fastighetspriserna ökat markant under de senaste åren. I vårpropositionen
görs bedömningen att det handlar om ett ökat skatteuttag på omkring 8 mil-
jarder kronor (inklusive effekter via förmögenhetsskatten).
Utskottet vill erinra om att regeringen i vårpropositionen anger att den tän-
ker återkomma i budgetpropositionen med förslag som begränsar ökningen
av skatteuttaget. Utskottet kan i detta sammanhang också nämna att Fastig-
hetsbeskattningskommittén nyligen avlämnade sitt slutbetänkande. Utskottet
avvaktar därför med ytterligare ställningstagande när det gäller nivån på det
framtida fastighetsskatteuttaget.
I motion Fi15 (fp) anförs också att reformer på bostadsområdet bör genomfö-
ras. Bland annat bör delar av de kommunala bostadsbolagen säljas ut, plan-
processen och nybyggnadsreglerna förenklas och utformningen av det s.k.
bruksvärdessystemet ses över (yrkande 17).
Utskottet vill i anslutningen till frågor om bostadspolitiken hänvisa till att
inom ramen för en parlamentarisk kommitté, Utredningen om allmännyttiga
bostadsföretag och bostadssocial utveckling, görs en omfattande översyn av
en stor del av bostadspolitiken. Dessutom har utredningen om allmännyttan
och bruksvärdet nyligen avlämnat sitt betänkande. Utskottet väljer därför att
avvakta med ställningstagande kring de förändringar i bostadspolitiken som
motionärerna föreslår. Bostadsutskottet avstyrker motionen i sitt yttrande
(BoU9y) till finansutskottet.
Beträffande vad som anförs i motion Fi15 (fp) om skatter hänvisas till ut-
skottets ställningstagande med anledning av motion Fi12 (m) och under
avsnitt 4 om skatter och övriga inkomster. För behandling av kommunala
verksamheter hänvisas till utskottets ställningstagande i samband med be-
handlingen av motion Fi12 (m). I frågor som rör familjepolitiken hänvisas
till behandlingen av motion Fi13 (kd).
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi15 yrkande-
na 1, 17 och 21.
1.4 Den ekonomiska och monetära unionen
Motionerna
I motion Fi12 (m) framhålls att regeringen flyr från det faktum att Sverige
redan i dag är med i valutaunionen även om vi inte deltar i dess tredje fas.
Enligt motionärerna har regeringens passiva hållning i EMU-frågan negativa
konsekvenser för Sverige. Vidare anser motionärerna att även inflytandet
inom EU, utöver det ekonomiska området, kommer att påverkas negativt av
att Sverige hålls utanför stora delar av beslutsprocessen. Sverige bör enligt
Moderata samlingspartiet så snart som möjligt göra euron till svensk valuta
och så snart ett beslut är fattat bör Sverige ansluta sig till ERM2 (yrkande 9)
I motion Fi13 (kd) menar motionärerna att ett svenskt deltagande i EMU
kommer att leda till att risken för devalveringar försvinner, vilket minskar
den s.k. riskpremien, varför räntorna blir lägre. Detta leder enligt motionä-
rerna till att investeringarna ökar och därmed till lägre arbetslöshet. Kristde
mokraterna förordar att en folkomröstning med två alternativ, "ja till delta-
gande i EMU" respektive "nej till deltagande i EMU", bör genomföras under
hösten år 2001. För att korta tiden mellan ansökan och fullt deltagande, bör
enligt motionärerna en förhandling om anslutning till ERM2 snarast tas upp
efter det att svenska folket sagt ja till ett medlemskap i EMU (yrkande 8).
I motion Fi14 (c) avvisas ett svenskt deltagande i EMU, eftersom nackdelar-
na överväger fördelarna. Motionärerna anser bl.a. att euroområdet inte är ett
optimalt valutaområde, vilket kan leda till en långsiktig asymmetrisk utveck-
ling eller till mer dramatiska chocker. Vidare menar motionärerna att EMU
som sådant är ett av EU:s mest tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att
innebära minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna (yrkande 14).
I motion Fi15 (fp) föreslås att en nationell övergångsplan görs upp snarast
och genomförs så snart som möjligt. Motionärerna anser att en folkomröst-
ning bör genomföras i november i år. Snarast efter ett ja i folkomröstningen
bör enligt motionärerna en förhandling om svenskt inträde i ERM2 tas upp.
Vidare anser motionärerna att Sverige bör kunna gå med i EMU:s tredje fas
15-24 månader efter ett ja (yrkande 11).
Finansutskottets ställningstagande
I slutet av 1997 beslutade riksdagen att Sverige inte skulle införa EU:s ge-
mensamma valuta, euron, när den s.k. tredje etappen av EMU inleddes den
1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet. 1997/98:FiU 9, rskr. 1997/98:75).
Riksdagen beslutade samtidigt att Sverige bör hålla beredskap för ett
eventuellt framtida deltagande i valutaunionen och att om det efter den
1 januari 1999 bedöms lämpligt att Sverige deltar skall frågan underställas
svenska folket för prövning.
Utskottet delar regeringens uppfattning i vårpropositionen att ett beslut om
ett svenskt deltagande i valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd och att
frågan därför skall underställas svenska folket för prövning i en folkomröst-
ning.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i vårpropositio-
nen anger att en utredning om finanspolitikens förutsättningar vid ett svenskt
deltagande i valutaunionen kommer att tillsättas. Utredningen kommer bl.a.
att avhandla behovet av s.k. buffertfonder.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi12 (m) yrkande 9,
Fi13 (kd) yrkande 8, Fi14 (c) yrkande 14 och Fi15 (fp) yrkande 11.
2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för
staten
2.1 Budgetutvecklingen
De offentliga finanserna fortsätter att förbättras. En period med tidvis mycket
stora underskott vändes 1998 i ett överskott som under åren framöver väntas
fortsätta att successivt växa från 1,9 % av BNP 1999 till 4,5 % av BNP 2003.
Som en följd härav minskar nu den offentliga sektorns bruttoskuld snabbt.
Till minskningen bidrar emellertid också inkomsterna från försäljningen av
statliga företag. I år väntas den konsoliderade bruttoskulden understiga 60 %
av BNP, vilket innebär att Sverige uppfyller skuldkriteriet enligt EU:s Maas-
trichtvillkor. År 2002 väntas den motsvara 50 % av BNP, och samma år
räknar man dessutom med att nettoskulden skall vara helt borta. Då kommer
alltså åter de offentliga tillgångarna att överstiga de offentliga skulderna.
Även statens finanser utvecklas nu mer gynnsamt än man tidigare räknat
med. Budgetsaldot väntas i år uppgå till drygt 95 miljarder kronor, vilket är
en förbättring med 13 miljarder kronor jämfört med den av riksdagen fast-
ställda statsbudgeten. Förbättringen sammanhänger med att inkomsterna nu
bedöms bli drygt 27 miljarder kronor högre medan utgifterna justerats upp
med drygt 14 miljarder kronor. Av utgiftsökningarna förklaras närmare 12
miljarder kronor av ökade statsskuldsräntor medan de utgifter som omfattas
av utgiftstaket tillsammans ökat med mer måttliga 0,7 miljarder kronor.
Betydande förskjutningar har emellertid skett bland de takbegränsade utgif-
terna. Sålunda har utgifterna för sjukpenning och läkemedel fortsatt att öka
mycket kraftigt men i viss mån uppvägs detta av att andra utgifter såsom
arbetsmarknadspolitiska program och vuxenstudiestöd minskat.
Regeringen befarar att de snabbt stigande utgifterna för sjukpenning kan
leda till att utgiftstaket för 2000 kommer att överskridas. För att motverka
detta har regeringen beslutat att till 2001 senarelägga utgifter på sammanlagt
3,7 miljarder kronor avseende arealersättningar från EU. På sex utgiftsområ-
den har regeringen dessutom fattat beslut om begränsningsbelopp som an-
tingen omfattar hela utgiftsområdet eller också ett enskilt anslag inom ut-
giftsområdet. Syftet med dessa begränsningsbelopp är att säkerställa att
utgifterna på ett anslag eller ett utgiftsområde inte överstiger en viss bestäm
nivå under 2000. De medel som till följd härav inte kan tas i anspråk under
innevarande år uppgår till sammanlagt ca 10 miljarder kronor. Detta belopp
fryser inte inne utan balanseras som ett ökat anslagssparande till efterföljan-
de år. Begränsningsbelopp har bl.a. införts för det internationella utveck-
lingssamarbetet, men nivån är därvid så högt satt att det är möjligt att utnytt
inte bara de medel som anvisats för 2000 utan också en tredjedel av de ingå-
ende reservationsmedelsbehållningarna.
Som mål för budgetpolitiken gäller för 2001 och 2002 att överskottet i de
offentliga finanserna skall motsvara minst 2 % av BNP. I vårpropositionen
föreslås att samma överskottsmål tills vidare skall gälla även för 2003. Rege-
ringen framhåller emellertid samtidigt att det finns en betydande osäkerhet
om den långsiktigt hållbara utvecklingen och har därför för avsikt att i bud-
getpropositionen återkomma till frågan om överskottsmålet och om hur
överskottet skall disponeras.
Eftersom de faktiska överskotten väntas bli större än 2 % under vart och ett av
åren 2001-2003 har regeringen i sina kalkyler beräkningstekniskt överfört dessa
överskjutande överskott till hushållen. På vilket sätt de överskjutande medlen
skall utnyttjas kommer regeringen att återkomma till, men redovisningsmetoden
innebär i princip att ett motsvarande resurstillskott kommer att tillföras
hushållssektorn antingen i form av skattesänkningar eller i form av nya statlig
utgiftsåtaganden. Fastlagda utgiftstak för staten utgör därvid en restriktion f
hur stor del av det överskjutande överskottet som kan omvandlas till nya
utgiftsåtaganden, och i princip kan de nya utgifterna aldrig överstiga
budgeteringsmarginalen för respektive år. Gör de det kommer utgiftstaket inte
att kunna upprätthållas. Resterande del av det överskjutande överskottet kan i
princip endast tillföras hushållen som skattesänkningar. Förutsatt att regering
och riksdag alltså inte omprövar överskottsmålet för de närmaste tre åren blir
fördelningen mellan möjliga nya utgiftsåtaganden och skattesänkningar då som
följer.
Tabell 8. Den beräkningstekniska överföringens fördelning på nya utgifter och
skattesänkningar 2001-2003
Miljarder kronor
2001
2002
2003
Överskott som beräkningstekniskt tillförts hushållen
27,3
35,9
58,9
varav Maximalt utrymme för nya utgifter (=budgeteringsmarginal)
6,2
20,1
Minsta utrymme för skattesänkningar
25,0
29,7
38,8
För åren framöver görs nu en något försiktigare bedömning av budgetut-
vecklingen än den som redovisades i budgetpropositionen för 2000. Statens
finansiella sparande kommer att variera kraftigt beroende på infasningen av
det nya ålderspensionssystemet. Fullt genomfört kommer pensionssystemet
att leda till att statsfinanserna försvagas med netto 60 miljarder kronor per å
Som kompensation för denna försvagning överförs 45 miljarder kronor från
AP-fonden till statsbudgeten under såväl 1999 som 2000. År 2001 sker yt-
terligare en överföring som är avsedd att utgöra kompensation även för tiden
därefter. Den uppgår till 155 miljarder kronor men får samma år genomslag
på statsbudgeten med bara 20 miljarder kronor. Två tredjedelar av överför-
ingen har nämligen formen av statsobligationer som inte påverkar det redovi-
sade budgetsaldot utan skrivs av direkt mot statsskulden medan resterande 50
miljarder kronor utgörs av bostadsobligationer med varierande förfallotider.
Däremot påverkar överföringen i sin helhet statens finansiella sparande som
efter den beräkningstekniska överföringen uppgår till 131,1 miljarder kronor
detta år. De båda efterföljande åren blir emellertid statens finansiella sparan
de negativt och uppvisar då ett underskott på ca 15 miljarder kronor. Över-
skottet i de offentliga finanserna uppkommer i stället i kommunsektorn och i
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten, vilket framför allt kan ses
som en konsekvens av att ålderspensionsreformen omfördelat det offentliga
sparandet från staten till ålderspensionssystemet.
De nya prognoserna till trots kvarstår emellertid bilden av en mycket
gynnsam budgetutveckling. På bara några få år har ett av industrivärldens
största underskott i de offentliga finanserna vänts till ett överskott. År 1993
uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP. Fem år
senare hade detta ersatts av en period med stabila överskott.
Under perioden 1999-2003 väntas statsskulden minska med 300 miljarder
kronor till knappt 1 150 miljarder kronor. Delvis beror detta på att kronan
åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av att budget-
saldot delvis bärs upp av större transaktioner av extraordinär karaktär.
De överföringar som görs från AP-fonden till staten slår igenom på stats-
budgeten med drygt 130 miljarder kronor. Försäljningen av statliga bolag m.m.
väntas ge ett tillskott på ytterligare drygt 150 miljarder kronor, och slutlige
påverkas budgetsaldot också av stora in- och utbetalningar av pre-
miepensionsmedel som stått under Riksgäldskontorets förvaltning. Utan dessa
transaktioner av extraordinär karaktär skulle statsbudgeten under närmast
efterföljande år ha uppvisat underskott på mellan 25 och 45 miljarder kronor.
Det framgår av efterföljande tabell som är hämtad ur budgetpropositionen.
Tabell 9. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till hushållen sa
efter justering för större engångseffekter 1999-2003
teknisk överföring till hushållen)
+82
+96
-10
+4
-7
Större engångseffekter
+72
+122
+35
+34
+19
varav Försäljning av statliga bolag m.m.
+1
+108
+15
+15
+15
Överföring från AP-fonden
+45
+45
+20
+19
+4
Premiepensionsmedel, netto
+26
-31
-
-
-
Underliggande budgetsaldo
+10
-27
-45
-30
-26
2.2 Mål för budgetpolitiken
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som innebär att
de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 % av
BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller att överskottet skall
motsvara 2 % under vart och ett av åren 2000-2002.
De som mål angivna överskotten skall användas för att minska den offent-
liga nettoskulden och sannolikt därefter öka den offentliga nettoförmögen-
heten.
Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre åren,
vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på sig. Utgift
taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en budgeteringsmarginal.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 765
miljarder kronor 2000 samt till 790 respektive 814 miljarder kronor för de
därpå följande åren.
Vårpropositionen
Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir högre än vad man
räknade med i budgetpropositionen för 2000. För perioden 1999-2001 har
BNP-nivån justerats upp med sammanlagt 1,7 %, och som en följd härav
väntas överskottet i de offentliga finanserna bli väsentligt större än de fast-
ställda målen. Om detta överskjutande utrymme i sin helhet skulle utnyttjas
för reformer blir finanspolitiken starkt expansiv under 2001, ett år då till-
växten beräknas bli god, påpekar regeringen. Eftersom det föreligger en
betydande osäkerheten om hur pass uthållig produktionsförmågan i svensk
ekonomi är i ett längre perspektiv har regeringen för avsikt att i budgetpro-
positionen återkomma till frågan om överskottsmålet och om hur överskottet
skall disponeras.
I avvaktan härpå föreslår regeringen att de nuvarande målen om ett över-
skott i de offentliga finanserna på 2,0 % av BNP för 2001 och 2002 skall
ligga fast och att målet för 2003 också fastställs till 2,0 % (yrkande 5).
Normalt omprövas inte ett en gång fastlagt utgiftstak. I budgetpropositionen
föreslår emellertid regeringen att de tidigare fastställda nivåerna på utgiftst
ket för 2001 och 2002 skall anpassas till några budgettekniska förändringar.
Justeringarna som inte ökar utrymmet under utgiftstaket är föranledda av
dels förslag om att studier och totalförsvarsplikt skall ge pensionsrätt i det
nya ålderspensionssystemet, dels ett förväntat ökat återflöde av EU-medel.
Fullt genomförda höjer de båda förstnämnda förslagen utgiftstaket med
sammanlagt 1,7 miljarder kronor per år. Den sistnämnda förändringen höjer
nivån med ytterligare 0,9 miljarder kronor.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att utgiftstaken för åren 2001-
2002 höjs till 792 respektive 817 miljarder kronor. För 2003 föreslår
regeringen ett utgiftstak för staten på 847 miljarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att de offentliga finanserna
skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 5).
Med balans i de offentliga finanserna sett över en konjunkturcykel kom-
mer den offentliga bruttoskulden att vara oförändrad mätt i nominella termer
men minska jämfört med BNP i takt med att denna växer. I nuvarande kon-
junkturtopp bör vi enligt motionärerna ha överskott i de offentliga finanserna
för att därefter kunna tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur.
Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör
fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger regeringens
förslag med 15, 32 respektive 25 miljarder kronor.
Kristdemokraterna påpekar i motion Fi13 att det offentliga sparandet vis-
serligen kommer att överstiga 2 % av BNP, men att mer än hela detta spa-
rande ligger i ålderspensionssystemet under åren framöver. Ett överskottsmål
på 2 % ger alltså inte en ökad buffert för statsfinanserna 2002 och framöver,
påpekar motionärerna, som anser att man i stället skall utforma ett finansiellt
mål för statens verksamhet. Riksdagen bör därför enligt deras mening fast-
ställa som mål att staten skall ha balans i det finansiella sparandet sett över
en konjunkturcykel (yrkande 5).
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2001-2003 understiger
regeringens med 9, 18 respektive 19 miljarder kronor.
Centerpartiet kommenterar i motion Fi14 inte närmare överskottsmålet.
Partiets förslag till utgiftstak för de tre efterföljande åren understiger rege
ringens med 11, 18 respektive 32 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna erinrar i motion Fi15 om att de offentliga finanser-
na är starkt konjunkturberoende och att partiet därför har ställt upp på rege-
ringens långsiktiga överskottsmål. Skall överskottsmålet i genomsnitt vara
2 % bör det enligt motionärerna givetvis vara högre i en högkonjunktur för
att kunna väga upp ett sämre läge i en lågkonjunktur. Deras eget budgetalter-
nativ har utformats så att överskottet skall motsvara 2,5 % av BNP, och i
motionen föreslår de att riksdagen skall fastställa att målet för det finansiel
sparandet i den offentliga sektorn under åren 2001-2003 skall ligga på minst
denna nivå (yrkande 5).
Folkpartiets förslag till utgiftstak understiger för de tre närmaste åren rege-
ringens med 20, 23 respektive 30 miljarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål, som
har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Hittills
uppnådda mål har överträffats med bred marginal. Överskottet i de offentliga
finanserna beräknas 2000 motsvara 2,8 % av BNP, dvs. det kommer att ligga
klart över målet på 2,0 %, och för kommande år visar prognoserna att de
offentliga finanserna kommer att utvecklas så gynnsamt att överskottsmålet
på 2 % kommer att överträffas med närmare 60 miljarder kronor 2003. Även
för 2001 och 2002 väntas överskottsmålet bli överträffat om än inte i samma
omfattning.
Med ålderspensionsreformen har det skett en omfördelning i det offentliga
sparandet från staten till ålderspensionssystemet vilket motiveras av de
kommande stora pensionsavgångarna. När den sista stora överföringen från
AP-fonden till staten har genomförts nästa år kommer överskottet i ålders-
pensionssystemet att motsvara 2,6 % av BNP medan statens finansiella spa-
rande kommer att vara negativt och ligga omkring 0,7 % av BNP efter det att
en beräkningsteknisk överföring gjorts till hushållen. Kommunsektorn kom-
mer samtidigt att uppvisa ett mindre finansiellt överskott.
Fördelningen mellan de olika sektorerna framgår av efterföljande tabell.
Tabell 10. Fördelningen av finansiellt sparande i den offentliga sektorn
1999-2003
Löpande priser i % av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Staten före beräkningsteknisk överföring
+3,9
-0,1
+7,2
+0,9
+1,8
Staten efter beräkningsteknisk överföring
+3,9
-0,1
+6,0
-0,7
-0,7
Ålderspensionssystemet
-1,9
+2,4
-4,4
+2,6
+2,6
Kommunsektorn
-0,2
+0,5
+0,5
+0,1
+0,1
Summa offentlig sektor före överföring
+1,9
+2,8
+3,2
+3,6
+4,5
Offentlig sektor efter beräkningsteknisk överföring
+1,9
+2,8
+2,0
+2,0
+2,0
Kristdemokraterna konstaterar att nuvarande överskottsmål på 2 % för den
offentliga sektorns finansiella sparande inte ger någon buffert för statsfinan-
serna efter 2001. Detta mål bör därför ersättas med ett mål som avser enbart
statens finanser och som enligt motionärerna bör innebära att staten skall ha
balans i sitt finansiella sparande sett över en konjunkturcykel.
Folkpartiet står bakom nuvarande överskottsmål men anser att man i nuva-
rande högkonjunktur bör ha ett överskott som under vart och ett av åren
2001-2003 motsvarar minst 2,5 %.
Moderata samlingspartiet anser att de offentliga finanserna i genomsnitt
skall vara i balans över en konjunkturcykel.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att nuvarande finansiella mål
utgår från den bas som allmänt används i internationella sammanhang. Det är
den offentliga sektorns finansiella sparande som utgör grund för jämförelser
länder emellan, inte statens finansiella ställning. Det är också denna bas som
används i EU:s stabilitetspakt genom vilken Sverige förbundit sig att hålla de
offentliga finanserna nära balans eller i överskott. Skuldkriteriet enligt
Maastrichtvillkoren utgår dessutom från den offentliga sektorns bruttoskuld.
Genom pensionsreformen har ålderspensionssystemet visserligen fått en
mer fristående ställning men definitionsmässigt är det fortfarande en del av
den offentliga sektorn, och det går inte att bortse från dess finansiella ställ
ning när finanspolitiken utformas. Ett överskottsmål som omfattar hela den
offentliga sektorn är därför enligt utskottets mening ett mer ändamålsenligt
styrinstrument än ett mål som endast gäller den statliga sektorn. Ett sådant
överskottsmål kan dessutom alltid sättas så högt att balans kan förväntas
uppnås inom någon av delsektorerna om det skulle bedömas som önskvärt.
Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att föreslå att basen för nuvaran-
de finansiella mål skall ges en ny definition.
Eftersom ålderspensionssystemet under kommande år väntas uppvisa be-
tydande överskott skulle Moderata samlingspartiets förslag om balans i de
offentliga finanserna innebära att underskottet i statens finansiella sparande
blir i princip lika stort. I ett läge när pensionssystemet behöver stärkas för
klara väntade påfrestningar är det enligt utskottets mening inte rimligt att lå
denna uppbyggnad ske till priset av stora underskott i statsfinanserna och en
snabbt ökande statsskuld. Bl.a. mot denna bakgrund har nuvarande över-
skottsmål på 2 % tillkommit, och utskottet ser därför ingen anledning att
sänka denna nivå.
Folkpartiet kritiserar regeringen för att den i nuvarande högkonjunktur nöjer
sig med ett överskott på 2 % fastän det då borde ha varit högre för att
genomsnittet över en konjunkturcykel skall kunna nå denna nivå. Utskottet vill
med anledning härav erinra om att överskottsmål för enskilda år hittills har
lagts fast för perioden 1999-2002, och under vart och ett av dessa fyra år har
eller väntas dessa mål antingen bli uppnådda eller överträffade. Även 1998 var
överskottet betryggande. Det framgår av följande sammanställning.
Tabell 11. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1999-2003
Målsatta respektive beräknade finansiella överskott
Beräknat finansiellt sparande i % av BNP
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
Målsatt finansiellt sparande i % av BNP
0,5
2,0
2,0
2,0
2,0
Överskjutande finansiellt sparande i % av BNP
+1,4
+0,8
+1,2
+1,6
+2,5
Regeringen har i vårpropositionen föreslagit att delmålen för den offentliga
sektorns överskott under de tre efterföljande åren bör motsvara 2 % av BNP i
avvaktan på att en förnyad bedömning kan göras i budgetpropositionen.
Kalkylerna i vårpropositionen utgår också från detta förhållande, vilket inne-
bär att överskjutande överskott beräkningstekniskt har hänförts till hushålls-
sektorn.
Värt att notera är emellertid att med de nu redovisade kalkylerna beräknas
överskottet i de offentliga finanserna under åren 1999-2003 bli så stort att
det motsvarar i genomsnitt 2 % under en sammanhängande femårsperiod,
dvs. en period som i stort motsvarar en normal konjunkturcykel.
Enligt utskottets mening bör finanspolitiken utformas på ett sådant sätt att
det uppställda genomsnittsmålet uppnås. Självklart måste inriktningen därvid
varje år anpassas till den allmänekonomiska utvecklingen. Såsom regeringen
påpekar förutses nu en god tillväxt för nästa år och om det överskjutande
överskottet i sin helhet skulle utnyttjas för reformer kommer finanspolitiken
att bli starkt expansiv under 2001. Utskottet finner det därför motiverat att
regeringen i budgetpropositionen gör en förnyad prövning av överskottsmå-
let för de närmast efterföljande åren och hur de då uppkomna överskotten
skall disponeras.
I avvaktan härpå tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna över-
skottsmålet för 2003 (yrkande 5) samt avstyrker motionerna Fi12 (m) yrkan-
de 5, Fi13 (kd) yrkande 5 samt Fi15 (fp) yrkande 5.
Till frågan om nivån på utgiftstaket återkommer utskottet längre fram i
betänkandet.
2.3 Redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter
Motionerna
Moderata samlingspartiet är i motion Fi12 starkt kritiskt till regeringens sätt
att redovisa vissa utgifter. För att klara utgiftstaken har regeringen genom
budgettricksande gömt undan stora utgiftsökningar, anser motionärerna.
Genom bokföringsmässiga manövrer som knappast skulle klassas som god
bokföringssed har enligt deras mening regeringen på olika sätt nettoredovisat
utgifter, belastat statliga företag med utgifter, lagt utgifter helt utanför st
budgeten samt spridit ut utgifter under flera år. På detta sätt har man gjort d
möjligt att undandra utgiftsökningar från utgiftstaket. För nästa år uppgår
detta tricksande enligt motionärernas uppskattningar till totalt ca 15 miljarde
kronor.
Det största beloppet gäller kostnaden för stängningen av Barsebäck och
uppgår till 7,6 miljarder kronor. Genom olika åtgärder kommer denna kost-
nad inte något år att belasta de takbegränsade utgifterna med mer än 340
miljoner kronor. Förfarandet står enligt motionärerna inte i överensstämmel-
se med budgetlagens krav på bruttoredovisning.
Den andra stora posten för nästa år är kommunernas momsskuld till staten
som vid utgången av 2000 väntas uppgå till 4 miljarder kronor. Skulden
efterskänks nu, vilket i praktiken blir ett bidrag till kommunerna som inte
redovisas över budgetens utgiftssida, påpekar motionärerna.
I en sammanställning i motionen hänvisar motionärerna också till de av-
giftsinkomster som enligt regeringens förslag i fortsättningen skall redovisas
mot anslag.
Till följd av detta kräver motionärerna att regeringen skall återkomma till
riksdagen med en fullständig redovisning av hur dessa utgifter skall rymmas
inom utgiftstaken (yrkande 7).
Kristdemokraterna framför i motion Fi13 ett snarlikt krav i vilket partiet
föreslår att riksdagen skall begära av regeringen en korrekt och fullständig
redovisning i enlighet med budgetlagen av samtliga inkomster och utgifter
som finns beräknade i vårpropositionen (yrkande 7).
Även Centerpartiet är i motion Fi14 kritiskt till det sätt på vilket regering-
en upprätthåller utgiftstaket. Regeringens tricksande undergräver enligt mo-
tionärernas mening utgiftstakets, och därmed även regeringens trovärdighet.
Det finns, anser de, många exempel på hur regeringen genom kreativ bokfö-
ring kringgått utgiftstaken för att kunna öka statens utgifter. I motionen peka
de ut några av de avgifter som enligt regeringens förslag skall redovisas mot
anslag. Som exempel på tricksande anger de också regeringens förslag att till
2001 senarelägga utbetalningen av arealersättningar på sammanlagt 3,7 mil-
jarder kronor i stället för att rätteligen betala ut dessa medel i december.
Centerpartiet tar bestämt avstånd från det sätt på vilket regeringen hanterar
utgiftstaket i budgetarbetet. Enligt motionärernas uppfattning bör regeringen
återgå till huvudprincipen om bruttoredovisning av statens utgifter och in-
komster. Av motionen framgår också att Centerpartiet anser att utgiftstaket
skall finnas kvar som budgetpolitiskt instrument, men att dess konstruktion
behöver justeras och ses över. En parlamentarisk utredning bör ges i uppdrag
att göra en sådan översyn. Motionärerna föreslår att riksdagen genom ett
tillkännagivande skall delge regeringen dessa synpunkter (yrkande 2).
Folkpartiet anser i motion Fi15 att det är ett allvarligt orostecken att rege-
ringen visat tendenser till att urholka utgiftstaket genom att i praktiken föra
över utgifter till inkomstsidan. Problemet med att de fastställda ramarna för
utgiftsområdena inte respekteras är att detta på sikt undergräver budgetpro-
cessen. Systemet med utgiftstak och ramar för utgiftsområden är inte enbart
ett medel för att stärka omvärldens tilltro till den svenska budgeten utan i hö
grad även ett internt styrmedel i budgetarbetet.
Ett tydligt exempel på en sådan redovisning är enligt motionärerna hante-
ringen av statsbudgetens kostnader för stängningen av Barsebäck. Genom att
ta ut kostnaden som en minskad inleverans från Vattenfall och genom att
göra ersättningarna för produktionsbortfallet skattefria lyckas regeringen
dölja att den verkliga statsfinansiella kostnaden 2001 är ca 1,2 miljarder
kronor. I stället redovisas bara en utgift på drygt 300 miljoner kronor, påpe-
kar motionärerna. Genom att låta några myndigheter såsom Tullverket, Po-
lisväsendet och Centrala studiestödsnämnden disponera avgifter som är av
offentligrättslig karaktär kan regeringen i praktiken öka dessa myndigheters
resurser utan att det redovisas som en ökad statsutgift. Ett sådant förfarande
bryter i varje fall mot andan i budgetlagen, anser motionärerna som begär att
regeringen senast i budgetpropositionen skall återkomma med en redovisning
som överensstämmer med budgetlagens krav (yrkande 25).
Finansutskottets ställningstagande
Motionärernas kritik riktar framför allt in sig på två frågor, nämligen dels de
sätt på vilket kostnaderna för avvecklingen av ett av kärnkraftsaggregaten i
Barsebäck har redovisats på statsbudgeten, dels de i vårpropositionen fram-
förda förslagen att låta vissa myndigheter direkt få förfoga över inkomsterna
från ett antal offentligrättsliga avgifter.
Vad beträffar kostnaderna för avvecklingen av Barsebäck har utskottet ny-
ligen behandlat denna fråga i ett yttrande till näringsutskottet (FiU2y). I
yttrandet gick utskottet översiktligt igenom det ersättningsavtal som upprät-
tats mellan parterna och det sätt på vilket regleringen av utgående ersättning-
ar skulle komma att belasta statsbudgeten. Av särskilt intresse för utskottets
bedömning var därvid om redovisningen av utgående ersättningar stod i
överensstämmelse med budgetlagens krav på att inkomster och utgifter skall
redovisas var för sig på statsbudgeten. Detta bruttoredovisningskrav, som
enligt 17 § budgetlagen (1996:1059) är huvudregeln i budgetredovisningen,
innebär att inkomsterna inte får minskas med utgifter och att utgifterna inte
får minskas med inkomster.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut (prop.
1999/2000:63) finns alla kostnader som är förenade med stängningen av det
ena kärnkraftsaggregatet öppet redovisade. Utskottet konstaterade vid sin
genomgång att givet det framförhandlade avtalet kunde det inte hävdas att
redovisningen av dess effekter på statsbudgeten stod i strid mot budgetlagens
bestämmelser. Denna uppfattning har därefter också konfirmerats genom
riksdagens beslut. Med hänsyn härtill finner utskottet det anmärkningsvärt att
motionärerna nu karakteriserar den av riksdagen godtagna ordningen som ett
budgettricksande.
I vårpropositionen föreslår regeringen på tilläggsbudget att tre myndigheter
skall få ett resurstillskott under innevarande budgetår genom att vissa offent-
ligrättsliga avgifter som myndigheterna uppbär i fortsättningen skall redovi-
sas mot respektive myndighets förvaltningsanslag i stället för mot en in-
komsttitel. Statsbudgetens inkomster minskar därvid med ett lika stort be-
lopp, men avgifternas offentligrättsliga karaktär påverkas inte av förändring-
en, framhåller regeringen, som aviserar att ytterligare ett antal förändringar
av snarlik art kommer att presenteras i budgetpropositionen. De myndigheter
som berörs av de nu närmast aktuella förslagen är Tullverket, Polisväsendet
och Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Tullverket föreslås få disponera de medel som flyter in från expeditions-
och ansökningsavgifter, tullförrättningsavgifter och tullräkningsavgifter
räknat fr.o.m. den 1 juli 2000. Tillsammans väntas dessa ge ett resurstillskott
på drygt 25 miljoner kronor per år. Åtgärden motiveras med att Tullverkets
utgifter kommer att öka med 25 miljoner kronor per år när Öresundsbron
öppnas och att regeringen inte kan acceptera att Tullverkets ambitionsnivå
sänks.
Polisväsendet föreslås få disponera de avgifter som polismyndigheterna tar
ut när de utfärdar pass räknat fr.o.m. den 1 juli 2000. För helår beräknas dett
ge ett tillskott på 180 miljoner kronor per år. Åtgärden motiveras med att
polisväsendets ekonomiska situation är bekymmersam och att regeringen inte
kan acceptera att polisens arbete med närpolisreformen stannar av. Ett resurs-
tillskott redan innevarande år bedöms därför som nödvändigt.
CSN föreslås få disponera de avgiftsintäkter som tas ut vid uppläggning av
lån räknat från den 1 januari 2000. Dessa avgifter uppgår till 80 miljoner
kronor per år. Åtgärden motiveras med att en väl fungerande studiestödsad-
ministration prioriteras högt av regeringen och att CSN behöver tillföras
resurser. Förutom rätten att få disponera dessa avgifter föreslås att CSN på
tilläggsbudget skall tillföras 20 miljoner kronor över anslag.
Av redovisningen i vårpropositionen framgår dessutom att regeringen av-
ser att i budgetpropositionen för 2001 föreslå att Vägverket skall få tillgodo-
göra sig avgifter för körkortsprov, att länsstyrelserna skall få fakturera Väg-
verket för sina arbetsinsatser med körkort, att UD skall få tillgodogöra sig en
del av de avgifter som tas ut vid utlandsbeskickningarna för pass och vise-
ringar, att Arbetsmarknadsverket skall få disponera avgiftsinkomsterna för
arbetspraktik samt att kommunernas avgifter till specialskolor också skall
tillföras ett anslag i stället för en inkomsttitel.
Av tabell 4.8 i vårpropositionen kan man utläsa att dessa åtgärder leder till a
statsbudgetens inkomster varaktigt minskar med 1 140 miljoner kronor enligt
följande fördelning.
Tabell 12. Föreslagen nettoredovisning av offentligrättsliga avgifter
Belopp i miljoner kronor
2001
2002
2003
Varaktig
effekt
Tullen, avgiftsinkomster
25
25
25
25
Polisväsendet, avgiftsinkomster för pass
180
180
180
180
UD, avgiftsinkomster för pass och viseringar
25
25
25
25
CSN, avgiftsinkomster för uppläggning av lån
80
80
80
80
Vägverket, avgiftsinkomster för körkort
480
540
540
500
Länsstyrelserna, avgiftsinkomster för körkort
40
40
40
40
Specialskolor, avgiftsinkomster från kommuner
48
96
96
90
Arbetspraktik, avgiftsinkomster från arbetsgivare
200
200
200
200
Summa inkomstminskning
1 078
1 186
1 186
1 140
Även dessa förslag ses av oppositionspartierna som en form av budgettrick-
sande och ett sätt att kringgå utgiftstaket. Centerpartiet och Folkpartiet häv-
dar dessutom att incitamentsstrukturen blir oklar om myndigheter själva får
bestämma och behålla offentligrättsliga avgifter, eftersom inkomstmaxime-
ring då kan komma att gå före rättssäkerhet.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att det av regeringen före-
slagna förfarandet inte innebär något nytt. Av de offentligrättsliga avgifter
som tas ut redovisas betydande belopp redan i dag mot anslag. Ekonomistyr-
ningsverket (ESV) har i en ännu preliminär sammanställning kommit fram
till att 64 myndigheter under 1999 fick disponera sammanlagt närmare 8
miljarder kronor i offentligrättsliga avgifter.
Regeringens förslag innebär att offentligrättsliga avgifter på ytterligare
några myndighetsområden i fortsättningen skall nettoredovisas under anslag.
Enligt 9 § budgetlagen skall statsinkomster som beräknas av riksdagen alltid
redovisas mot inkomsttitlar. Det föreslagna förfarandet innebär alltså i prin-
cip att riksdagen inte längre skall beräkna dessa avgifter och därmed skall de
inte heller föras till en inkomsttitel. Om avgifterna endast skall bidra till a
finansiera verksamhetens utgifter kan de nettoredovisas enligt 17 §, och om
de skall ge full kostnadstäckning skall kostnader och intäkter redovisas och
budgeteras vid sidan av statsbudgeten enligt 18 §. Någon åtskillnad görs inte
i lagtexten mellan offentligrättsliga och andra avgifter. Det får därför anses
vara i överensstämmelse med lagtexten och förarbetena att förfara på det sätt
som regeringen föreslår.
Ett skäl till att myndigheter skall få tillgodogöra sig avgifter på detta sätt
kan vara att de därigenom får möjlighet att på ett mer rationellt sätt anpassa
sin verksamhet till variationer över tiden. Av vårpropositionen framgår ex-
empelvis att Vägverket bör få disponera inkomster från körkortsavgifter
eftersom volymen på denna arbetsuppgift varierar påtagligt mellan åren.
Arbetsgivare som får ta emot arbetslösa för arbetspraktik erlägger en sär-
skild finansieringsavgift. Genom att föra inkomsterna från denna avgift mot
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder får Arbetsmarknadsverket ett
ökat intresse för att se till att arbetsgivare verkligen betalar och att de bet
i tid.
Det bör noteras att ingen av de avgifter som föreslås bli redovisade mot
anslag är av sanktionstyp.
Det bör enligt utskottets mening också uppmärksammas att det förhållan-
det att en myndighet får disponera inkomster från offentligrättsliga avgifter
inte är liktydigt med att myndigheten också ensam får bestämma avgiftens
storlek. I allmänhet fattas sådana beslut av regeringen, men i några fall sker
det på myndighetsnivå. Alla myndigheter som tar ut avgifter är emellertid
skyldiga att årligen samråda med ESV om nivån på avgifterna. Någon risk
för att inkomstmaximering skall komma att styra myndigheternas handlande
föreligger därför inte.
Enligt utskottets mening måste varje förslag till nettoredovisning av of-
fentligrättsliga avgifter noga prövas utifrån de effektivitetsvinster som kan
göras i det enskilda fallet. Hänsyn måste också tas till hur förslagen återver-
kar på de budgetpolitiska mål som lagts fast för den statliga verksamheten
och hur förslagen kan komma att påverka tilltron till dessa mål.
För egen del anser utskottet att en övergång till nettoredovisning av de of-
fentligrättsliga avgifterna i de nu redovisade fallen kan bidra till större eff
tivitet och till att de olika myndigheternas verksamhet främjas. Med den nu
föreslagna omfattningen blir återverkningarna på uppställda budgetpolitiska
mål också mer marginell. Förslagen är enligt utskottets mening också fören-
liga med budgetlagens krav på hur inkomster skall redovisas.
Med hänvisning härtill anser utskottet att den kritik som framförs av oppo-
sitionspartierna saknar grund. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi12 (m)
yrkande 7, Fi13 (kd) yrkande 7, Fi14 (c) yrkande 2 i denna del samt Fi15 (fp)
yrkande 25.
Centerpartiet föreslår i motion Fi14 att en parlamentarisk utredning bör ges i
uppdrag att se över utgiftstakets konstruktion så att det långsiktigt kan till-
lämpas och accepteras i riksdagens budgetarbete (yrkande 2 i denna del).
Enligt motionärerna tvingas de med nuvarande konstruktion på utgiftstaket
att spara ihop två gånger ifall de vill sänka skatten för låg- och medelin-
komsttagare genom att höja grundavdraget.
Såvitt utskottet förstår grundas motionärernas förslag på en missuppfatt-
ning. Om det statliga grundavdraget höjs leder detta till att statens inkomster
minskar, däremot påverkas inte de takbegränsade utgifterna. Om å andra
sidan det kommunala grundavdraget höjs blir följden att kommunernas skat-
teinkomster begränsas, däremot får en sådan höjning inget genomslag i sta-
tens inkomster. I enlighet med finansieringsprincipen skall emellertid kom-
munerna kompenseras för det uppkomna skattebortfallet, vilket sker genom
en höjning av de generella statsbidragen till kommunerna.
På statsbudgeten kommer således ett höjt statligt grundavdrag till synes på
budgetens inkomstsida medan en höjning av det kommunala grundavdraget
får effekt på de takbegränsade utgifterna. Utskottet kan således inte finna att
ett parti som vill höja grundavdraget får betala dubbelt för en sådan åtgärd.
Utskottet vill också erinra om att den paralamentariskt förankrade Riksdags-
kommittén för närvarande ser över bl.a. riksdagens hantering av budgetfrå-
gor. Enligt vad utskottet erfarit prövar kommittén i det sammanhanget även
frågor med anknytning till utgiftstaket. Därtill kommer att en av regeringen
tillkallad särskild utredningsman, generaldirektör Svante Öberg, också prö-
var frågor med anknytning till utgiftstakets konstruktion. Enligt utskottets
mening är det mot bakgrund härav inte påkallat att ta ett initiativ av det slag
motionärerna begär.
Motion Fi14 (c) yrkande 2 i denna del avstyrks därför av utskottet.
2.4 Budgetpolitikens inriktning
2.4.1 Samarbete om budgetpolitiken
Av propositionen framgår att regeringen eftersträvar största möjliga uppslut-
ning kring en politik för full sysselsättning och att arbetsmarknadens parter
har en viktig roll i detta sammanhang.
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan
den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta-
ken, tilläggsbudgeten för 2000 och de nu föreslagna skatteförändringarna.
Samarbetet mellan regeringspartiet och de båda andra partierna berör fem
områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö.
Det innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Enligt
propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk majo-
ritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prissta-
bilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. Politiken syftar också till jämlikhet, jämställdhet och eko-
logisk hållbarhet.
2.4.2 De politiska alternativen
Vårpropositionen
Utgiftstaket för 2000 uppgår till 765 miljarder kronor. Regeringen bedömer
att det kommer att klaras med en budgeteringsmarginal på ca 1 miljard kro-
nor, men finner det samtidigt oroande att utgifterna ökar kraftigt för vissa
socialförsäkringar. På några områden har regeringen därför infört begräns-
ningsbelopp.
Det för 2001 fastlagda utgiftstaket ligger på en 25 miljarder kronor högre
nivå. De ökade resurserna kommer enligt tidigare beslut att användas för att
bl.a. öka biståndet, förbättra studiestödet och höja barnbidragen. Men även
2001 beräknas utgifterna bli större på grund av den ökade ohälsan. Regering-
en ser mycket allvarligt på denna utveckling och kommer därför att tillsätta
en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en handlingsplan för att minska
ohälsan. Om utgifterna inom hälsoområdet tillåts fortsätta att öka i samma
takt som hittills kan fastlagda utgiftstak inte upprätthållas. Det finns då ris
för att andra reformer inte kan förverkligas påpekar regeringen, vars uppfatt-
ning är att utgiftstaken skall hållas.
Nivån på de tidigare fastlagda utgiftstaken för 2001 och 2002 bör enligt
regeringen ligga fast men bör tekniskt anpassas till att pensionsrätt kommer
att införas för studier och totalförsvarsplikt samt till att återflöde från EU:
budget ökar. Efter en sådan teknisk justering blir utgiftstaket för 2001 2
miljarder kronor högre och uppgår således till 792 miljarder kronor medan
utgiftstaket för 2002 ökar med 3 miljarder kronor till 817 miljarder kronor.
För de tre närmaste åren aviserar regeringen ett antal reformer vars omfattning
uppgår till sammanlagt 20 miljarder kronor 2003. Tyngdpunkten i satsningarna
ligger i tredje året, men redan 2002 väntas åtgärderna få genomslag med drygt 9
miljarder kronor. De innefattar satsningar inom fem områden. Jämfört med de
beräkningar som redovisades i budgetpropositionen uppgår regeringens nu
tillkommande satsningar inom de fem områdena till följande belopp.
Tabell 13. Regeringens förslag till utgifts- och inkomständringar 2001-2003
Nettoförsvagning av de offentliga finanserna
Belopp i miljoner kronor
2001
2002
2003
En offensiv för tillväxt
1 890
2 210
9 150
Ökad rättvisa och trygghet
2 350
3 020
3 420
Barnen vår framtid
-1 550
2 000
1 500
Ett ekologiskt hållbart Sverige
610
610
2 580
Internationell solidaritet
250
250
2 530
Summa reformer
4 520
9 220
19 980
varav utgiftsökningar
1 400
5 700
16 470
inkomstminskningar
3 120
3 520
3 510
Genom en offensiv för tillväxt vill regeringen främja sysselsättningen. Det
skall bl.a. ske genom satsningar på utbyggt anställningsstöd för långtidsar-
betslösa, integrationsåtgärder, högre utbildning och forskning samt en ut-
byggnad av ett bredbandsnät. I offensiven ingår också en förlängning av
storstadssatsningen liksom Kunskapslyftet även efter 2002.
Satsningen på ökad rättvisa och trygghet riktar sig bl.a. till de sämst ställda
pensionärerna men i den ingår också resurstillskott till rättsväsendet, skatte-
förvaltningen och tullen. En utbyggd tandvårdsförsäkring och satsningar på
änkepensioner hör också hit.
För barnfamiljerna införs ytterligare en pappa/mammamånad i föräldraför-
säkringen samt en maxtaxa i barnomsorgen. I enlighet med vad som tidigare
aviserats kommer barnbidraget och studiebidraget att höjas med ytterligare
100 kr/månad och barn fr.o.m. 2001. Inklusive tidigare aviserade förslag
uppgår tillskotten till barnfamiljer sammantaget till ca 9 miljarder kronor
2003.
I satsningen på ett ekologiskt hållbart Sverige ingår bl.a. en grön skatte-
växling som under de närmaste tio åren skall uppgå till 30 miljarder kronor,
fortsatta satsningar på lokala investeringsprogram samt förstärkta anslag för
markinköp, biotopskydd, marksanering, kalkning samt miljöforskning, mil-
jöövervakning och forskning inom jordbruket.
Den internationella solidariteten förstärks genom att biståndet höjs med
1,6 miljarder kronor, från 0,74 % av BNI 2002 till 0,81 % 2003. Samarbetet
med Central- och Östeuropa förlängs. Av propositionen framgår att det är
regeringens ambition att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för bistån-
det när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger.
Den samlade effekten av regeringens nu aviserade utgifts- och inkomstför-
ändringar beräknas leda till att de takbegränsade utgifterna på statsbudgeten
ökar med 2,4 miljarder kronor 2001 och med 7,5 miljarder kronor 2002. År
2003 väntas de takbegränsade utgifterna öka med 18,3 miljarder kronor.
Eftersom vissa av förslagen är tidsbegränsade begränsar sig deras varaktiga
effekt till 9,4 miljarder kronor.
Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt
propositionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren.
Tabell 14. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag för 2000-2003
Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att tidigare
beslutade utgiftstak för 2001-2002 skall ligga fast men tekniskt anpassas till
förändringar som följer av att pensionsrätt kommer att införas för studier och
totalförsvarsplikt och av att återflöde från EU:s budget ökar. För 2003 föreslå
regeringen ett utgiftstak på 847 miljarder kronor. För de tre närmast
efterföljande åren har därigenom de av regeringen föreslagna utgiftstaken
följande sammansättning.
Tabell 15. Utgiftstak för 2001-2003 enligt regeringens budgetförslag
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor
641,0
653,9
664,5
Minskning av anslagsbehållningar
4,0
5,5
4,0
Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten
144,7
151,3
158,4
Summa takbegränsade utgifter
789,7
810,8
826,9
Budgeteringsmarginal
2,3
6,2
20,1
Utgiftstak
792,0
817,0
847,0
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi12 en budgetpolitik inriktad
på att ge individen ett ökat inflytande över sitt liv och på att främja en lång
varigt hög tillväxt så att alltfler kan komma i arbete.
Partiet vill med sin skattepolitik minska bidragsberoendet och öka förut-
sättningarna för arbete och företagande. Skattesänkningarna motsvaras hu-
vudsakligen av minskade offentliga utgifter och har i övrigt en utbudsstimu-
lerande inriktning. I ett medellångt perspektiv bör skatterna sänkas till en
nivå som motsvarar genomsnittet bland våra viktigaste konkurrentländer.
Enligt motionärerna leder deras nu redovisade förslag till att utgifts- och
skattekvoten de kommande tre åren väntas falla till 49,5 respektive 46,1 %.
När såväl utgifts- som inkomstkvoterna minskar blir de offentliga finanser-
nas konjunkturkänslighet väsentligt mindre. De offentliga inkomsterna och
utgifterna blir då också mindre följsamma till konjunkturens svängningar.
De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en
konjunkturcykel. Då kommer även statsskulden att vara oförändrad i nomi-
nella termer, men mätt som andel av BNP kommer den att sjunka i takt med
att BNP växer. Givet detta balansmål bör vi i nuvarande konjunkturtopp ha
överskott i de offentliga finanserna, anser motionärerna.
Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar uppgår under de tre
närmaste åren till 45, 74 respektive 108 miljarder kronor och inriktas främst
på inkomstbeskattningen. Inkomstskatten skall sänkas för alla, men tyngd-
punkten skall ligga i beskattningen av låg- och medelinkomsttagarna. I mo-
tionen aviseras att partiet kommer att presentera en inkomstskattereform som
efter tre år sänker skatten med 50 miljarder kronor. Det sker genom höjda
grundavdrag, sänkta inkomstskatter och en successiv avveckling av den
statliga inkomstskatten.
Partiet vill därutöver införa ett förvärvsavdrag vid beräkningen av kom-
munal inkomstskatt. År 2001 och 2002 skall detta förvärvsavdrag uppgå till
6 % men höjs därefter till 10 %. Barnfamiljer skall fr.o.m. 2001 ges rätt till
ett särskilt grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget skall
uppgå till 10 000 kr per barn och är tänkt att komplettera barnbidraget på
dagens nivå. Dessutom införs rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostna-
der. Avdraget för resor till och från arbetet skall förbättras samtidigt som
bensin- och dieselskatten sänks. Vidare skall avdrag för pensionssparande
åter få göras med ett basbelopp.
Frysningen av nuvarande taxeringsvärden skall behållas vid fastighetsbe-
skattningen samtidigt som uttaget av skatt successivt trappas ner till 1,0 %
2003 och markvärdet tas upp med enbart halvt belopp vid beräkning av
skatten. Dubbelbeskattningen av utdelningsvinster skall avvecklas och för-
mögenhetsskatten skall stegvis slopas. Inom jordbrukssektorn skall skatten
på elkraft och eldningsolja fullt ut sänkas till de nivåer som gäller för till-
verkningsindustrin.
De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under
de närmaste tre åren uppgår till netto 32, 59 respektive 65 miljarder kronor.
Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar. Det
sker genom att en ny läkemedelsförsäkring införs, genom högre egenavgift
till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för trafikolycksfall förs
över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom att ytterligare en karens-
dag införs i sjukförsäkringen samt genom att ersättningsnivån i sjuk- och
föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen åter sänks till 75 %.
Motionärerna vill emellertid också minska företagsstödet, sänka partistö-
det, slopa presstödet samt åstadkomma besparingar genom att behålla kärn-
kraften och bedriva en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet bör
enligt deras mening minskas, och vidare vill de begränsa bidragen till kom-
munsektorn.
Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen
avvisas av motionärerna som i stället vill ge barnfamiljerna ökade avdrags-
möjligheter samt införa ett nytt stöd kallat barnomsorgspeng.
Ökade utgifter föreslås därutöver för stödet till handikappade och för åter-
ställd änkepension. Moderata samlingspartiet vill dessutom tillföra ytterliga-
re resurser till utbildning, forskning, väginvesteringar och försvaret.
Under de närmaste tre åren vill motionärerna privatisera statliga företag för
45 miljarder kronor per år utöver regeringens planer. Det extra utrymme som
detta ger skall huvudsakligen användas till en snabbare amortering av
statsskulden men också till investeringar i infrastruktur och till vissa utgift
av engångskaraktär.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 16. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag
2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Utgiftsminskningar, netto
+32,0
+59,0
+65,0
Skattesänkningar, netto
-45,0
-74,0
-108,0
Privatiseringar
+45,0
+45,0
+45,0
Effekt på finansiellt sparande enligt (m) ¹ ²
-12,0
-12,0
-38,0
Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m)
+59,0
+70,0
+68,0
Nivå i förhållande till regeringens mål enligt (m)
+15,0
+24,0
+21,0
¹ Inklusive effekt på statsskuldsräntor med 1, 3 respektive 5 mdkr för 2001-20
² Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner inte
det finansiella sparandet
Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal.
Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger
effekten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna
förordade utgiftstaket för staten.
Tabell 17. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten 2001-20
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Regeringens förslag till utgiftstak
792,0
817,0
847,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-12,8
-26,2
-4,9
Nej till budgeteringsmarginal
-2,3
-6,2
-20,1
Utgiftstak för staten enligt (m)
777,0
785,0
822,0
Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas kost-
nader för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. 2002 kommer att
avlastas en utgift på 50 miljarder kronor samtidigt som belastningen på stats-
budgeten ökar med ett lika stort belopp. Omfördelningen höjer nivån på det av
Moderata samlingspartiet föreslagna utgiftstaket för staten men har ingen effek
på utgiftstaket för hela den offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata
samlingspartiets och regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare
i utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Tabell 18. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den offentliga
sektorn 2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Regeringens förslag till utgiftstak
1 108,0
1 148,0
1 192,0
M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket
-15,0
-32,0
-25,0
M:s lägre nivå för kommunsektorn
±0,0
-53,0
-53,0
M:s justering av nivån för interna transaktioner
-16,0
+24,0
-3,0
Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m)
1 077,0
1 087,0
1 111,0
Avvikelse från regeringen
-31,0
-61,0
-81,0
Kristdemokraterna uppger i motion Fi13 att partiet i sitt budgetalternativ vill
satsa på en utbyggd och förbättrad vård, på ökad valfrihet för småbarnsfa-
miljerna, på inkomstskattesänkningar som ger enskilda och familjer ett ökat
ekonomiskt utrymme, på ett förbättrat näringsklimat, på upprustning av
vägnätet samt på polisen för att göra den bättre rustad att ta itu med brotts-
ligheten.
Kristdemokraternas förslag till inkomstskattereform är framför allt inriktad
på en höjning av det kommunala grundavdraget med närmare 12 000 kr.
Höjningen skall omfatta alla inkomsttagare, således även pensionärer, och
beräknas ge en skattesänkning med 300 kr per månad under 2001. Den före-
slagna höjningen av grundavdraget gör att man kan tjäna 20 700 kr per år
innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med dagens 8 700 kr.
En statlig finansierad skattereduktion, utformad som ett förvärvsavdrag på
arbetsinkomster vid den kommunala beskattningen, införs successivt under
åren 2001-2003. Förvärvsavdraget ser Kristdemokraterna som ett alternativ
till den av regeringen valda lösningen med en pensionsavgiftsrabatt. Det ger
normalinkomsttagaren ytterligare 180 kr per månad i skattesänkning 2003.
Värnskatten skall enligt motionärerna avskaffas och den nedre gränsen för
rätt till reseavdrag sänkas från 7 000 till 5 000 kr. Avdrag för pensionsspa-
rande bör åter få göras med ett basbelopp.
Vidare skall förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen avskaffas i två
steg, riskkapitalavdraget återinföras och beskattningen av personaloptioner
och vinstandelar lindras.
Tillväxten bör enligt Kristdemokraterna dessutom främjas bl.a. genom
sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt skatt på hushållstjänster. Likaså bör
beskattningen av jordbruk begränsas med 1,5 miljarder kronor för att skapa
rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen.
Nuvarande frysning av taxeringsvärdena bör gälla även fortsättningsvis,
och uttaget av fastighetsskatt bör sänkas till 1,2 %. Till grund för skattebe-
räkningen bör dessutom ligga endast en tredjedel av markvärdet över
150 000 kr.
Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta för-
slag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk trafikolycks-
fallsförsäkring som väntas bidra till att sjukförsäkringen kan avlastas bety-
dande belopp.
Till de förbättringar som motionärerna prioriterar hör enhetstaxa inom äld-
revården, fler nya vårdplatser och en minskning av långa vårdköer. Man vill
också satsa mer på rehabilitering, tandvård och försäkringskassorna.
Småbarnsfamiljer får enligt Kristdemokraterna inte någon ökad valfrihet
med regeringens förslag till maxtaxereform. Partiet avvisar därför detta för-
slag och förordar i stället att ett nytt och förbättrat vårdnadsbidrag ges dire
till alla småbarnsföräldrar. Med ett vårdnadsbidrag får barnfamiljerna möj-
lighet att fritt välja omsorgsform för sina barn. I motionen föreslås också att
garantibeloppet i föräldraförsäkringen höjs från 60 till 120 kr och att ett
särskilt barnavdrag införs vid beskattningen.
För de pensionärer som har lägst pension bör man enligt motionärerna
temporärt höja pensionstillskottet med 100 kr per månad under 2001 och
2002 i avvaktan på att det nya pensionssystemet skall träda i full kraft. Enlig
deras mening bör dessutom inkomstprövningen för änkepension helt slopas
och omställningspensionen återställas från sex till tolv månader.
Utvecklingsbiståndet bör under de närmaste tre åren räknas upp så att det
motsvarar 0,9 % av BNI 2003.
Underhållet av vägar bör förbättras anser motionärerna som under de
kommande tre åren dessutom vill avdela ytterligare 11 miljarder kronor till
väginvesteringar. Regeringens satsning på rättsväsendet och skattekontroll är
enligt motionärerna otillräcklig. De tillför i sitt budgetalternativ därför ytt
ligare resurser till polis, åklagare, domstolar och skattemyndigheter.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom
att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen kompletterat med ett
högriskskydd på tio dagar per år, genom att den sjukpenninggrundande in-
komsten beräknas på ett nytt sätt i sjuk- och föräldraförsäkringen, genom
ökad satsning på rehabilitering, genom att kostnaderna för stängningen av
Barsebäck avvisas och genom att medlemmarnas egenfinansiering av ar-
betslöshetsförsäkringen höjs till 33 %. Utbyggnaden av högskolan skall
göras i en långsammare takt, och regeringens förslag till maxtaxa inom barn-
omsorgen avvisas. Minskat fusk och förbättrad skatteindrivning förutsätts
också bidra till finansieringen, liksom minskat presstöd. Dessutom tar motio-
närerna i anspråk endast hälften av det belopp regeringen satt av som en
beräkningsteknisk överföring till hushållen.
Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad utför-
säljning av statliga företag skall kunna användas till väginvesteringar samt
till en snabbare amortering av statsskulden vilket minskar belastningen på
statsskuldsräntorna. Satsningen på vägar skall huvudsakligen ske i form av
"skuggtullar" för PPP-projekt. Partiet har för avsikt att under den kommande
treårsperioden sälja ut statliga företag för 45 miljarder kronor per år utöver
vad regeringen planerar.
Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av de
uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.
Tabell 19. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2001-2003
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Utgiftsminskningar, netto
+11,1
+22,8
+15,4
Skattesänkningar, netto
-21,2
-44,6
-58,2
Försäljning av statliga företag
+45,0
+45,0
+45,0
Övriga inkomstförändringar¹
+30,2
+39,0
+62,0
Saldopåverkan på statsbudgeten enligt (kd)
+65,1
+62,2
+64,2
Effekt på finansiellt sparande för staten enligt (kd)²
+20,1
+17,2
+19,2
¹ Inklusive återställande av beräkningsteknisk överföring
² Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner inte
påverkar det finansiella sparandet
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från rege-
ringens på följande sätt.
Tabell 20. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Regeringens förslag till utgiftstak
792,0
817,0
847,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-9,2
-18,3
-8,6
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,2
+0,3
-10,4
Utgiftstak för staten enligt (kd)
783,0
799,0
828,0
Centerpartiet slår i motion Fi14 fast att det är nödvändigt att sänka skatte-
trycket för den långsiktiga tillväxtens skull och för att skapa incitament för
utbildning, arbete, företagande och sparande. I motionen preciseras inte hur
skattesänkningarna skall genomföras. Av den framgår dock att partiet prio-
riterar sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt för
företagande och boende. Utrymmet för skattesänkningar under de tre när-
maste åren bör därvid vara 25, 50 respektive 75 miljarder kronor.
Av motionen framgår också att inkomstskattesänkningen skall åstadkom-
mas genom höjt grundavdrag så att även pensionärer och studenter får del av
skattesänkningen, att avdraget för arbetsresor med bil skall höjas, att nuva-
rande frysning av taxeringsvärdena på fastigheter bör behållas samt att utta-
get av fastighetsskatt bör sänkas, att jordbrukare skall kompenseras för kon-
kurrenshämmande punktskatter, att en skattereduktion bör införs för hus-
hållsnära tjänster, att arbetsgivaravgifterna skall sänkas för mindre företag,
att dubbelbeskattningen skall avskaffas, att förmögenhetsskatten bör av-
vecklas stegvis med slopad sambeskattning som ett första steg samt att ener-
gibeskattningen behöver reformeras.
Ett nytt studiemedelssystem bör införas fr.o.m. hösten 2001. Det bör bestå
av lika delar bidrag och lån samt ha ett fribelopp på två basbelopp. För vux-
enstuderande föreslås ett system med kompetenskonton som skall finansieras
av den enskilde arbetstagaren, av arbetsgivaren och av staten.
För att påskynda rehabiliteringen av sjuka vill Centerpartiet satsa på finan-
siell samordning och avdelar i detta syfte ytterligare 500 miljoner kronor per
år till försäkringskassorna. Partiet föreslår dessutom att de offentliga arbets
givarnas arbetsgivarinträde förlängs till två månader samtidigt som arbetsgi-
varavgiften för dem sänks med 0,7 procentenheter.
Motionärerna vill också införa en vårdgaranti som ger rätt till behandling
inom tre månader. Efter fyra månaders sjukskrivning skall sjukpenningen
övergå i en rehabiliteringsersättning. Den som då inte vill medverka i reha-
biliteringen bör få lägre sjukpenning.
Centerpartiet räknar med att den föreslagna satsningen på aktiva åtgärder
skall minska utgifterna för sjukpenning med 1 miljard kronor under de båda
närmaste åren samt med 2 miljarder kronor därefter.
Den sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som ligger till grund för sjuk-
och föräldrapenningen bör dessutom beräknas på ett nytt sätt vilket väntas ge
en årlig besparing på 1,5 miljarder kronor.
I motionen föreslås också att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen
höjs stegvis fram till 2003 samt att ersättningsnivån sänks till 70 % efter 200
dagar. Den sänkta ersättningsnivån väntas ge en besparing på 780 miljoner
kronor per år.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning kritiseras av motionärerna som vill
minska konjunkturåtgärdernas omfattning för att i stället satsa på kvalificerad
yrkesutbildning och övergångsarbetsmarknader. De räknar med att kunna
minska konjunkturåtgärderna med 30 % vilket för de tre närmaste åren ger
en besparing med 4, 5 respektive 6 miljarder kronor utan att den öppna ar-
betslösheten ökar.
Motionärerna vill samordna de försörjningsstöd som används inom ar-
betsmarknadspolitiken. Att som idag dela upp försörjningsstödet på flera
olika utgiftsområden gör systemet stelbent och hindrar enligt deras mening
människor från att söka sig till kvalificerade yrkesutbildningar. Genom att
föra över ansvaret för samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet till utgifts-
område 13 räknar motionärerna med att uppnå en bättre samordning vilket
enligt deras uppskattning skall ge en besparing på 1,5 miljarder kronor per
år. En hårdare kontroll av gällande regelverk väntas minska utgifterna med
ytterligare 1,5 miljarder kronor.
Centerpartiet avvisar regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen lik-
som den föreslagna förlängningen av föräldraförsäkringen. I stället vill mo-
tionärerna använda ett motsvarande utrymme för en familjepolitisk reform
med ett barnkonto som föräldrarna disponerar under förskoleåldern. De vill
också höja garantinivån i föräldraförsäkringen från 60 till 150 kr per dag
samt införa avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.
I motionen föreslås att kommunsektorn skall tillföras sammanlagt ytterli-
gare 3 miljarder kronor under de närmaste tre åren för att ge kommunerna
möjlighet att satsa på kvalitets- och utvecklingsarbete i skolan.
Regeringens förslag till höjning av bostadstillägget för pensionärer avvisas
av motionärerna som i stället vill höja pensionstillskottet med 3 000 kr/år.
För alla pensionärshushåll föreslås också ett system med hemservicecheckar
vilka skall gälla alla normalt förekommande tjänster i hemmet.
För att förbättra kommunikationerna i landet vill motionärerna under de tre
närmaste åren satsa sammanlagt ytterligare 4,5 miljarder kronor på vägin-
vesteringar samt på drift och underhåll av vägar.
I motionen föreslås att staten skall bygga ut ett rikstäckande bredbandsnät.
För att finansiera denna utbyggnad skall hela Telia säljs ut, och av de ökade
inkomsterna skall 60 miljarder kronor används för denna utbyggnad.
Jämfört med regeringen vill Centerpartiet sälja ut statliga företag för ytter-
ligare 70 miljarder kronor per år. De ökade försäljningsinkomsterna skall
användas dels för bredbandsutbyggnaden, dels för amortering av statsskul-
den.
Utifrån de uppgifter som redovisas i motionen kan den finansiella effekt som
Centerpartiets budgetförslag har på statsbudgeten sammanfattas på följande
sätt. Det bör noteras att Centerpartiet endast angett en ram för sina
skattesänkningar. Någon fullständig redovisning av partiets förslag till in-
komstförändringar lämnas inte i motionen.
Tabell 21. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag 2001-2003
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Utgiftsminskningar, netto
+10,5
+17,7
+21,8
Skattesänkningar
-25,0
-50,0
-75,0
Privatiseringar¹
+50,8
+51,1
+52,5
Beräkningsteknisk överföring till hushållen
+27,0
+36,0
+59,0
Effekt på finansiellt sparande enligt (c) ²
+12,5
+3,7
+5,8
¹ Inklusive avkastning från ett helägt statligt bolag med ansvar för bredbands
² Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner inte
finansiella sparandet
Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre
närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag. Centerpartiet
föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket framgår av följande
sammanställning.
Tabell 22. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Regeringens förslag till utgiftstak
792,0
817,0
847,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-9,5
-14,2
-16,6
Ändrad budgeteringsmarginal
-1,3
-2,7
-14,2
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
-0,2
-1,1
-1,3
Utgiftstak för staten enligt (c)
781,0
799,0
815,0
Folkpartiet liberalerna uppger i motion Fi15 att partiets förslag till budget-
politik har inriktats på att i nuvarande högkonjunktur uppnå ett överskott i de
offentliga finanserna på 2,5 % av BNP.
Folkpartiet föreslår en skattereform med inriktning på sänkt skatt på arbete
och risksparande. Förslaget till inkomstskattereform innebär att principerna
för 1990-1991 års skattereform återupprättas, dvs. högst 30 % skatt på in-
komster under brytpunkten och högst 50 % marginalskatt för inkomster
däröver. I konsekvens härmed avvisar motionärerna den förra året införda
värnskatten samt föreslår att brytpunkten höjs i två steg så att statlig skatt
inträder först när de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör vid 7,5 bas-
belopp. De föreslår också att den s.k. LO-puckeln avskaffas samt att en
skattereduktion på 4 500 kr införs för alla skattskyldiga. Fullt genomförda
väntas dessa förslag leda till att de offentliga finanserna försvagas med 50
miljarder kronor.
Inkomstskattereformen är tänkt att ersätta den skattereduktion som fr.o.m.
innevarande år utgår till löntagare som kompensation för egenavgifter.
I motionen föreslås också att såväl dubbelbeskattningen som förmögen-
hetsskatten slopas. Beskattningen av personaloptioner bör ses över och de
sociala avgifterna på vinstandelar bör avskaffas.
Vidare bör den av regeringen aviserade barnbidragshöjningen samt en del
av nu utgående bostadsbidrag ersättas av en särskild skattereduktion för
barnfamiljer.
Arbetsgivaravgifterna inom den privata tjänstesektorn bör sänkas och en
särskild skattelättnad införas för hushållstjänster.
I motionen föreslås också att fastighetsbeskattningen skall reformeras
stegvis varvid de frysta taxeringsvärdena inte skall tillåtas öka skatteuttaget
utan tvärtom skall skatten sänkas med 2 miljarder kronor till 2003. Nuvaran-
de fastighetsskatt bör dessutom ersättas av en schablonintäktsbeskattning för
egnahem med bibehållen rätt till avdrag för låneräntor.
Folkpartiet vill återställa enprocentsmålet för utvecklingssamarbetet i
snabbare takt än vad regeringen föreslagit och avdelar därför ytterligare
medel för detta ändamål.
Regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen liksom den föreslagna
förlängningen av föräldraförsäkringen avvisas av Folkpartiet som i stället vill
satsa på ett system med barnkonton. Fullt utbyggt skall ett barnkonto uppgå
till 60 000 kr/barn och kunna användas av familjen för valfri barnomsorgs-
form. Föräldrar skall med hjälp av detta konto också kunna minska sin ar-
betstid under en tid. Uttag från barnkontot skall vara obeskattade.
Folkpartiet vill införa ett system med utbildningskonton som ger rätt till ett
friår för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag av pen-
sionssparande. Avdragsrätten för pensionssparande bör därför höjas kraftigt.
I motionen föreslås att man skall införa en obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring med en självfinansiering på 25 %. För att den höjda premien inte
skall leda till ökade kostnader för de försäkrade bör de vanliga skatterna
sänkas i motsvarande mån.
Vårdköerna skall kortas genom finansiell samverkan mellan sjukförsäk-
ringen samt hälso- och sjukvården (FINSAM). Genom FINSAM räknar
motionärerna med att på sikt kunna frigöra 2 miljarder kronor som de vill
använda för att korta vårdköerna. Genom bättre rehabilitering minskar också
utgifterna för förtidspension.
Enligt Folkpartiet bör en del av det extra bidraget till kommunerna använ-
das för att bygga bort bristen på egna rum för äldre.
I motionen förordas också att sjukförsäkringens kostnader förs över på tra-
fikförsäkringen. Enligt motionärerna avlastas statsbudgeten på detta sätt
4 miljarder kronor. Den enskilde skall kompenseras för höjningen genom en
motsvarande skattesänkning.
Skattemyndigheterna, tullen samt försäkringskassorna bör enligt Folkparti-
et tillföras ytterligare resurser vilket i partiets budgetförslag väntas ge utd
ning i form av minskat skattefusk. Dessa insatser avsedda att motverka fusk
och svartjobb uppgår till sammanlagt 175 miljoner kronor per år. Tillsam-
mans med vissa föreslagna regeländringar väntas de leda till att statskassan
förstärks med 3 miljarder kronor.
I övrigt skall Folkpartiets satsningar bl.a. finansieras genom att volymen
på AMS-åtgärder begränsas med 6,6 miljarder kronor 2002, genom lägre
volym i Kunskapslyftet och genom besparingar i studiefinansieringen varvid
det särskilda utbildningsstödet slopas och ersätts av studiemedel.
Tillgängliga eterfrekvenser för radio, TV och mobiltelefoni bör enligt
Folkpartiet auktioneras ut, vilket kan tillföra statskassan betydande belopp.
Motionärerna motsätter sig snabbavvecklingen av ett av kärnkraftsaggre-
gaten i Barsebäck. De föreslår dessutom att de lokala investeringsprogram-
men omedelbart avvecklas.
För att påskynda infrastrukturinvesteringarna i Stockholm och Göteborg
vill motionärerna satsa 4 miljarder kronor som tillsammans med ordinarie
anslag till Vägverket och s.k. PPP-finansiering (public-private partnership)
skall användas för utbyggnad av bl.a. Norra Länken i Stockholm.
Folkpartiet vill under de tre närmast efterföljande åren sälja ut statligt ägda
bolag för 130 miljarder kronor mer än regeringen planerar. Bl.a. vill man
sälja ut hela Telia, LKAB, Merita Nordbanken, Assi Domän och Vasakro-
nan. Försäljningsinkomsterna bör användas till att amortera statsskulden.
De finansiella effekterna av Folkpartiets budgetalternativ kan sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 23. Finansiella effekter av Folkpartiet liberalernas budgetförslag
2001-2003
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Utgiftsminskningar, netto
+21,2
+28,0
+31,9
Skattesänkningar
-31,0
-45,8
-63,8
Privatiseringar
+45,0
+45,0
+45,0
Övriga inkomster1
+31,0
+39,8
+62,8
Effekt på finansiellt sparande enligt (fp)²
+21,2
+22,0
+30,9
1 Inklusive återställande av beräkningsteknisk överföring till hushållen
² Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner inte
påverkar det finansiella sparandet
Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak som
under de närmaste åren är 20-30 miljarder kronor lägre än vad regeringen före-
slagit. Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.
Tabell 24. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Regeringens förslag till utgiftstak
792,0
817,0
847,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-20,0
-24,4
-26,3
Ändrad budgeteringsmarginal
±0,0
+1,4
-3,7
Utgiftstak för staten enligt (fp)
772,0
794,0
817,0
2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
Statsfinanserna återhämtar sig nu snabbt. Mätt i nominella termer var den
svenska statsskulden som störst vid årsskiftet 1998/99 då den uppgick till
1 448,9 miljarder kronor. Tre år senare väntas den ha sjunkit med närmare
300 miljarder kronor, främst till följd av överföringar från AP-fonden samt
försäljning av statliga aktieinnehav. Därefter förblir den i stort sett oföränd
rad under 2002 och 2003 men sjunker mätt som andel av BNP ner under
50 % vid utgången av 2003. Minskningen påverkar också utgifterna för
statsskuldsräntor som under åren framöver snabbt sjunker från dagens nivå
runt 90 miljarder kronor ner mot 60 miljarder kronor 2003. Det hot som de
snabbt växande statsskuldsräntorna tidigare utgjorde har nu bemästrats.
När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att budgetpo-
litiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser kan
upprätthållas. Sunda offentliga finanser är en förutsättning för en hög och
uthållig tillväxt och sysselsättning.
Hänsyn måste också tas till att de offentliga finanserna är starkt konjunk-
turkänsliga. Vi måste stå rustade för att på ett bättre sätt än tidigare kunna
möta kommande konjunkturnedgångar. Redan nu står det också klart att
kraven på samhället kommer att växa ytterligare om bara några år. Det fram-
går av Långtidsutredningen som visar att andelen äldre kommer att öka kraf-
tigt från omkring 2010 vilket leder till ökade utgifter för såväl pensioner som
vård och omsorg, samtidigt som andelen förvärvsarbetande blir mindre. Det
är då viktigt att de offentliga finanserna har sådan stadga att de kan möta
även påfrestningar av detta slag.
Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för
utskottets prövning av de olika budgetalternativen.
Utgiftstaken för åren 2001-2002 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till 790
respektive 814 miljarder kronor. I propositionen föreslår regeringen att dessa
nivåer tekniskt skall anpassas till det förhållandet att totalförsvarsplikt och
studier skall ge pensionsrätt i det nya ålderspensionssystemet och att återflö-
det av EU-medel väntas öka. Regeringen föreslår därför att utgiftstaken för
dessa båda år i stället fastställs till 792 respektive 817 miljarder kronor.
Dessutom föreslår regeringen för 2003 ett utgiftstak för staten på 847 miljar-
der kronor. Bakom regeringens förslag står också Vänsterpartiet och Miljö-
partiet de gröna.
Samtliga övriga oppositionspartier föreslår utgiftstak som ligger under
dessa nivåer. Kristdemokraterna, som ligger närmast regeringens förslag,
avviker under de tre åren med 9, 18 respektive 19 miljarder kronor medan
övriga partier återfinns inom ett spann på drygt 10 miljarder kronor strax
därunder.
Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar
varav merparten direkt påverkar kommunernas inkomster. I det moderata
budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall genom höjda
statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed också
nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöjningen slår
däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn, vilket
också framgår av tabell 18 där skillnaden mellan regeringens och Moderata
samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår till 31, 61 respektive 81
miljarder kronor. Med sina långtgående krav på inkomst- och utgiftsminsk-
ningar intar Moderata samlingspartiet därmed en särställning bland riksdags-
partierna.
De olika alternativen framgår av följande diagram.
Diagram 7. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för
staten 2001-2003
Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och
lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar,
vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar samt med
delar av det överskott som nu uppkommer i den offentliga sektorn.
I motionen beräknas skattesänkningarna under 2001 leda till ett inkomst-
bortfall på 45 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga sektorn,
medan utgiftsminskningarna begränsar sig till 32 miljarder kronor. Mot
periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till 108
miljarder kronor. Utgiftsminskningarna uppgår emellertid samma år till
endast 65 miljarder kronor, och således vidgas gapet mellan skattesänkningar
och besparingar över tiden. Mellanskillnaden finansieras genom att Moderata
samlingspartiet tar i anspråk en successivt växande andel av de medel som i
vårpropositionen förts upp som en beräkningsteknisk överföring till hushål-
len.
Resterande del av den beräkningstekniska överföringen används för att
minska på statsskulden. Statsskulden förutsätts dessutom kunna minskas med
135 miljarder kronor genom de företagsförsäljningar som motionärerna vill
genomföra under de närmaste tre åren. På så sätt räknar Moderata samlings-
partiet med att kunna begränsa den offentliga bruttoskulden till motsvarande
knappt 40 % av BNP vid utgången av 2003.
Motionärerna har en plan för kontinuerlig försäljning av statliga företag
och räknar i sitt budgetalternativ med att utöver regeringens planer privatise-
ra företag för 45 miljarder kronor per år.
Med sina mycket långtgående skattesänkningsförslag skiljer sig Moderata
samlingspartiets budgetalternativ markant från övriga partiers förslag. Partiet
förespråkar en kraftfull skattesänkningspolitik med sänkta statliga skatter och
statligt finansierade kommunalskattesänkningar på sammanlagt 108 miljar-
der kronor 2003. På tre år skall skatter sänkas med ett belopp motsvarande
16 % av statens inkomster från skatter och avgifter.
Genom att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner vill
motionärerna, som de uttrycker det, göra det möjligt att leva på sin lön. Men
med detta synsätt blundar de för de omfördelande effekter som skatter och
bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta när partiet inte längre nöjer sig med
föreslå att den s.k. värnskatten skall avskaffas utan nu dessutom kräver att
den statliga inkomstbeskattningen i sin helhet skall tas bort. Med hjälp av
skatter och bidrag sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för
de sämst ställda i samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en
inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får
medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt förvärvs-
arbetar på grund av studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv.
Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata sam-
lingspartiet gör sätta likhetstecken mellan skatter och bidrag. Vad som stats-
finansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det moderata budgetalternativet
får mycket långtgående återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt
påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts bli
finansierade genom minskade transfereringar och besparingar i sådana
trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och föräldraförsäkringen.
Av de moderata besparingsförslagen på 32 miljarder kronor 2001 riktar sig
merparten mot olika typer av transfereringssystem. Så t.ex. vill Moderata
samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån från 80 till 75 % för sjuk-
penning- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen. Partiet
vill också införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen. Dessutom vill
man tidsbegränsa arbetslöshetsförsäkringen genom att införa en bortre pa-
rentes. Besparingar skall också göras i sådana transfereringssystem som
förtidspensioner, underhållsstöd, räntebidrag och bostadsbidrag.
Att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen skulle, som social-
försäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande (SfU7y), innebära mycket svåra
påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation. I än högre grad
gäller detta om åtgärden på moderat vis kombineras med en sänkt ersätt-
ningsnivå.
Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets me-
ning upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare
som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra
till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner. Samtidigt får
de själva litet eller inget utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga in-
komster.
Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns
storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig upp-
nås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska försäkrings-
premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt. Så t.ex. räknar
Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder kronor genom att
från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar förorsakade av
trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en obligatorisk trafikskade-
försäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder självklart till en minskad
belastning på statsbudgeten, men de skattesänkningar det ger utrymme för
torde inte uppväga de ökade försäkringspremier den enskilde bilisten får
betala. Hur en så genomgripande förändring skall kunna genomföras redan
nästa år anges dessutom inte i motionen. På snarlikt sätt vill Moderata sam-
lingspartiet göra stora besparingar i läkemedelsförsäkringen och arbetslös-
hetsförsäkringen genom att i stället låta dessa kostnader finansieras via för-
säkringspremier som den enskilde får betala.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Kristdemokraterna eftersträvar med sitt budgetalternativ balans i de statliga
finanserna sett över en konjunkturcykel. För att uppnå detta har partiet åter-
tagit den beräkningstekniska överföring som i vårpropositionen tillförts
hushållssektorn.
Kristdemokraterna föreslår dessutom skattesänkningar som under åren
2001-2003 är ca 10, 22 respektive 43 miljarder kronor större än de bespa-
ringar motionärerna tillgodoräknar sig. Den budgetförsvagning detta ger
upphov till förutsätts kunna bli täckt genom en kontinuerlig utförsäljning av
statliga företag med 45 miljarder kronor per år.
Budgetalternativet utmärks även i övrigt av en svagt underbyggd finansie-
ring. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är
sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska
utgifter eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom stor tilltro
till dynamiska effekter som förutsätts kunna bidra till finansieringen av de
nya utgifterna.
Så t.ex. anser Kristdemokraterna att statens bidrag till a-kassorna skall be-
gränsas kraftigt och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i
motsvarande utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering motsva-
rande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan år
2001 begränsa statens utgifter. Ytterligare besparingar uppnås genom vissa
förslag till strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan. Därutöve
förutsätts utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen också kunna minskas kraf-
tigt med hänsyn till de gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag
till tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till. Sammantaget
leder detta till att Kristdemokraterna räknar med att redan 2001 kunna mins-
ka utgifterna inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
med 6,5 miljarder kronor eller med knappt en fjärdedel. Av motionen fram-
går däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna omsättas i
praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller vilka inslag i Kris
demokraternas politik som på så kort tid väntas ge upphov till dessa mycket
betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för egen del att det inte är
möjligt att på detta sätt och redan nästa år begränsa utgifterna för arbetslös-
hetsersättningen i den omfattning och på det sätt som motionärerna föreslår.
Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt möjligt att höja grundav-
draget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I det kristdemokratiska
budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad skattesänkning under
nästa år åtminstone delvis finansieras med en icke genomförbar besparing.
Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som anmärk-
ningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för att ha
minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att ytterligare
200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom vill man satsa
300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom socialförsäkringens ad-
ministration. Dessa båda satsningar ger i Kristdemokraternas budgetalterna-
tiv snabbt upphov till inte bara kraftigt minskade kostnader för sjukpenning
och förtidspensioner utan leder också till att statens utgifter för ålderspen-
sionsavgiften kan begränsas. Samma kraftfulla och mycket snabba genom-
slag tillgodoräknar sig Kristdemokraterna för ett förslag om att avsätta 70
miljoner kronor för förstärkt skattekontroll. Redan första året förutsätts den-
na satsning ge en besparing på 70 miljoner kronor, en besparing som för de
därpå följande åren växer till 420 miljoner kronor.
Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är
av samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata budgetal-
ternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finan
ras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade skattesänkningarna
omedelbart kommer att ätas upp av ökade obligatoriska avgifter.
Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna att kostna-
derna för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen
utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten.
Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen genom sänkt
fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också detta förslag
tänkt att kunna genomföras redan år 2000 utan några egentliga förberedelser,
och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt formule
rad skattesänkning.
Väginvesteringar förutsätts i Kristdemokraternas budgetalternativ ske i
form av s.k. PPP-projekt (public-private partnership) vilket i praktiken inne-
bär att man frångår huvudregeln för redovisning av sådana investeringar och
i stället fördelar utgifterna över en längre tidsperiod. Övergångsvis blir be-
lastningen på statsbudgeten under åren 2001-2003 därmed lägre, och vid ett
givet utgiftstak skapas på så sätt ett större utrymme för nya åtaganden som
därefter skall betalas av under en lång följd av år. Med en sådan redovisning
tenderar staten att över tiden ta i anspråk större reala resurser än annars. I
längre tidsperspektiv kommer med en sådan redovisning successivt en allt
större andel av statens utgifter att bindas upp av kostnader hänförliga till
tidigare beslutade projekt som inte kan omprövas. En sådan ordning begrän-
sar riksdagens handlingsfrihet att göra nödvändiga omprioriteringar i stats-
budgeten.
Mer anmärkningsvärt finner utskottet det dock vara att Kristdemokraterna i
betydande utsträckning finansierar sina bestående skattesänkningar med
tillfälliga inkomster från en utökad försäljning av statliga företag.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Kristde-
mokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet föreslår ett utgiftstak för staten som kraftigt avviker från rege
ringens. År 2003 uppgår denna avvikelse till 32 miljarder kronor vilket är
mer än något annat parti föreslår för detta år. Drygt 14 miljarder kronor
härav förklaras visserligen av att Centerpartiet anser att den budgeterings-
marginal som regeringen fört upp bör begränsas från 20,1 till 6,0 miljarder
kronor. Men med sina förslag till utgiftstak har nu Centerpartiet givit sin
budgetpolitik en delvis ny inriktning. Tidigare år har nämligen partiet aldrig
eller endast marginellt avvikit från regeringens förslag till utgiftstak. Den n
inriktningen kommer också till uttryck i Centerpartiets förslag till skatte-
sänkningar som för 2002 och 2003 bara överträffas av Moderata samlings-
partiets. Centerpartiet ser det numera som nödvändigt att sänka skattetrycket
för den långsiktiga tillväxtens skull och för att skapa incitament för utbild-
ning, arbete, företagande och sparande.
Skattesänkningarna uppgår under de tre närmaste åren till 25, 50 respekti-
ve 75 miljarder kronor. De finansieras dels med de medel som i vårproposi-
tionen beräkningstekniskt har överförts till hushållen, dels med besparingar
som redovisas i motionen.
Centerpartiets förslag till utgiftsminskningarna uppgår under de tre närmaste
åren till netto ca 10, 18 och 22 miljarder kronor och hänför sig framför allt t
följande tre områden.
Tabell 25. Centerpartiets viktigaste besparingar i budgetförslaget för
2001-2003
Belopp i miljarder kronor
2001
2002
2003
Statsskuldsräntor
+1,1
+3,5
+5,2
KPI-effekt av nej till frisläppta taxeringsvärden
±0,0
+4,7
+4,9
Arbetsmarknadspolitiska insatser och stöd
+10,0
+12,7
+15,7
Utgiftsökningar, netto
-0,6
-3,2
-4,0
Utgiftsminskningar, netto
+10,5
+17,7
+21,8
Centerpartiet vill under de närmaste tre åren sälja ut statliga företag för net
70 miljarder kronor per år utöver regeringens planer. Bl.a. vill man avyttra
hela Telia samt Apoteksbolaget, Sveaskogs markinnehav, Merita Nordban-
ken, Vasakronan, SAS och Sturups flygplats. Av försäljningsinkomsterna
skall 20 miljarder kronor per år användas för en utbyggnad av ett nationellt
bredbandsnät. Resterande 50 miljarder kronor skall användas till amortering-
ar på statsskulden, som vid utgången av 2003 därigenom beräknas motsvara
40,5 % av BNP mot 48,3 % i regeringens budgetalternativ.
Taxeringsvärdena på fastigheter har i princip varit oförändrade sedan
1997, och för bostadshyreshus är uttaget av skatt tillfälligt nedsatt under
2000. Båda dessa åtgärder upphör med utgången av detta år, och om inget
görs kommer uttaget av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt nästa år att
öka med 8 miljarder kronor. Regeringen har i vårpropositionen anmält att
den har för avsikt att i budgetpropositionen återkomma med förslag som
begränsar ökningen av fastighetsskatteuttaget. I avvaktan härpå utgår rege-
ringens kalkyler i vårpropositionen beräkningstekniskt från att nu gällande
regler kommer att tillämpas, dvs. att begränsningarna upphör vid årsskiftet.
Det högre skatteuttaget har i kalkylerna därvid fått genomslag på konsu-
mentpriserna (KPI) som i avvaktan på regeringens slutliga förslag räknats
upp med 0,8 procentenheter.
Centerpartiet har tagit fasta på detta förhållande och förklarar i motionen
att man inte kommer att godta att de högre taxeringsvärdena tillåts slå ige-
nom vid beskattningen. Partiets inkomstberäkningar utgår därför från ett
oförändrat skatteuttag på fastigheter 2001 och från en 0,8 procentenheter
lägre KPI-nivå. Den lägre prisnivån sägs påverka såväl prisbasbeloppet som
myndigheternas utgifter generellt under såväl 2002 som 2003, och Center-
partiet tillgodoräknar sig med hänvisning härtill en besparing på 4,7 respek-
tive 4,9 miljarder kronor under dessa båda år.
Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Det är riktigt att
statens utgifter kommer att bli lägre under 2002 och 2003 om de frusna taxe-
ringsvärdena inte tillåts slå igenom vid årsskiftet. Enligt de beräkningskon-
ventioner som Finansdepartementet tillämpar skulle ett bibehållande av nu
gällande regler leda till att de takbegränsade utgifterna (inklusive ålderspen-
sionssystemet vid sidan av statsbudgeten) blir i runt tal 1,6 miljarder kronor
lägre per år, dvs. endast en tredjedel av det belopp som motionärerna tillgo-
doräknat sig. Även bortsett från detta förhållande framstår den av motionä-
rerna redovisade besparingen som något märklig mot bakgrund av att rege-
ringen klart redovisat att de nu frusna taxeringsvärdena inte kommer att
tillåtas få slå igenom fullt ut. Besparingseffekten blir därigenom redan av
detta skäl helt eller delvis fiktiv.
På det arbetsmarknadspolitiska området tillgodoräknar sig Centerpartiet
flera snarlika besparingar av samma diskutabla natur.
För det första räknar motionärerna med att deras förslag på det arbets-
marknadspolitiska området skall leda till att behovet av konjunkturellt be-
tingade åtgärder minskar utan att fler för den skull blir öppet arbetslösa. Bl.
skall partiets förslag om övergångsarbetsmarknader bidra till detta, ett för-
slag snarlikt regeringens anställningsstöd. Med hänvisning härtill tillgodo-
räknar sig motionärerna för de närmaste tre åren besparingar på 4,1, 5,2
respektive 6,2 miljarder kronor. Finansutskottet välkomnar för sin del nya
initiativ som kan bringa ner arbetslösheten. I motsats till motionärerna har
utskottet dock inte samma starka tilltro till de dynamiska effekterna i Center-
partiets politik och finner det därför uteslutet att man skulle kunna skära ner
på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i föreslagen omfattning utan att det
får återverkningar på den öppna arbetslösheten.
För det andra föreslår motionärerna att man på utgiftsområde 13 skall föra
samman de försörjningsstöd som i dag redovisas på utgiftsområdena 13, 14
och 15. Några regeländringar eller förslag om hur de sammanförda stödfor-
merna skall användas redovisas inte, men motionärerna förväntar sig att man
redan fr.o.m. nästa år skall kunna göra effektivitetsvinster motsvarande 1,5
miljarder kronor per år till följd av denna åtgärd. Utskottet har för egen del
svårt att se att vad som i praktiken endast är en omflyttning av anslag på
statsbudgeten skall kunna ge upphov till besparingar av denna omfattning.
För det tredje uppnår Centerpartiet en besparing genom att motsätta sig re-
geringens förslag att tilldela AMS ett extra resurstillskott på 0,7 miljarder
kronor under 2001.
För det fjärde vill motionärerna skärpa kontrollen av att regelverket följs
och tillgodoräknar sig besparingar på 1,0, 1,5 respektive 1,5 miljarder kronor
under de tre efterföljande åren. Liksom motionärerna anser utskottet att det
är angeläget att arbetsförmedlingarna och AMS kan upprätthålla en god
tillsyn och en noggrann kontroll av hur gällande regelverk för arbetslöshets-
ersättningen tillämpas. Regeringen presenterar i vårpropositionen också
förslag av denna innebörd. Hur det skall vara möjligt för motionärerna att
med en mindre resurstilldelning till AMS kunna uppnå större besparingar än
regeringen i detta avseende framgår inte av motionen.
Stora besparingar skall också uppnås genom en successivt höjd egenavgift
till a-kassan. Enbart detta förslag förväntas leda till att belastningen på sta
budgeten under de kommande åren kan minska med 1,7, 3,6 respektive 5,5
miljarder kronor. Därutöver vill motionärerna slopa flyttningsbidraget samt
sänka arbetslöshetsersättningen till 70 % efter 200 dagars ersättning.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Center-
partiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna föreslår en inkomstskattereform som utgår från de
principer som låg till grund för 1992 års skattereform och som fullt genom-
förd beräknas kosta ca 50 miljarder kronor. Enligt denna skall uttaget av
statlig skatt begränsas till 20 % och brytpunkten för uttag av statlig skatt
höjas i två steg till 7,5 basbelopp. Vidare skall en skattereduktion på 4 500 k
införas lika för alla skattskyldiga samt avtrappningen av grundavdraget änd-
ras så att de marginaleffekter som den s.k. LO-puckeln ger upphov till un-
danröjs.
De skattskyldiga skall genom skattesänkningar dessutom kompenseras för
Folkpartiets förslag att dels höja egenavgiften till a-kassan, dels finansiera
kostnaderna för trafikolycksfall genom höjda bilförsäkringspremier.
För att främja tillkomsten av nya arbeten föreslår Folkpartiet dessutom att
arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn skall sänkas, att beskattningen av hus-
hållstjänster lindras samt att dubbelbeskattningen och förmögenhetsskatten
avskaffas.
Sammantaget uppgår de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna och
nya utgiftsåtagandena till drygt 80 miljarder kronor 2002. Budgetförsvag-
ningarna föreslås bli finansierade med de medel som i vårpropositionen satts
av som en beräkningsteknisk överföring. Dessutom skall finansieringen ske
genom besparingar, effektiviseringar, nya koncessionsavgifter, åtgärder mot
fusk samt genom att verksamheter helt eller delvis lyfts ut från statsbudgeten
för att i stället finansieras vid sidan av den.
Några av de föreslagna budgetförstärkningarna innebär att verksamheter
avvecklas eller att regler ändras, men många av dem utgår från förutsättning-
en att den av Folkpartiet förordade politiken har så gynnsamma återverk-
ningar på ekonomin att utgifterna kan minskas på en rad områden.
Så t.ex. vill Folkpartiet satsa mindre på arbetsmarknadspolitik och mer på
generellt förbättrade villkor för företagandet. Arbetsmarknadspolitiken krä-
ver enligt motionärerna så stora skatteresurser att den i sig hindrar tillkoms-
ten av nya, riktiga jobb. Den utgör enligt deras mening en felprioritering och
de föreslår därför kraftiga nedskärningar i anslagen till arbetsmarknadspoliti-
ken. Deras förslag för 2002 och 2003 innebär att ramarna för utgiftsområde-
na 13 och 14 tillsammans minskas med 12,5 respektive 14 miljarder kronor
eller med inemot 20 %. Självklart leder en sådan ordning till att de arbetslösa
i stället för att få chansen att utveckla sig och förbereda sig för ett nytt ar
passiviseras i en öppen arbetslöshet med bibehållen arbetslöshetsersättning.
Utskottet har svårt att se att en sådan politik på något avgörande sätt kan
bidra till att arbetslösheten begränsas.
Ett viktigt tillskott till finansieringen av Folkpartiets skattesänkningar och
utgiftsökningar kommer från åtgärder som begränsar fusk och påskyndar
rehabilitering. Folkpartiet räknar sålunda med att snabbt kunna uppnå stora
besparingar i form av minskat fusk framför allt genom sina skatteförslag och
ett tämligen begränsat resurstillskott till försäkringskassor, skattemyndighe-
ter och tull på tillsammans 175 miljoner kronor. Tillskottet förutsätts redan
2002 ge utdelning i form av minskat fusk med sammanlagt 3 miljarder kro-
nor fördelade på ökade inkomster och minskade utgifter på sammanlagt fem
olika utgiftskonton. Det innebär att varje satsad krona förväntas ge en bespa-
ring på drygt 17 kr. Liksom motionärerna anser utskottet att det är angeläget
att komma till rätta med fusk och missbruk i alla dess former. En rad initiativ
i den riktningen har också tagits från statsmakternas sida. För egen del finner
utskottet det dock osannolikt att en satsning i enlighet med motionärernas
förslag skall kunna ge ett så stort och snabbt budgetmässigt utbyte. För att
det skall vara möjligt gäller nämligen inte bara att fusk skall avslöjas i stor
skala utan också att dessa medel snabbt kan tillföras statskassan. Eftersom
allmänna rättssäkerhetskrav måste upprätthållas kan det dröja både ett och
flera år innan ett uppdagat skattefusk resulterar i en betalning till staten.
Enligt utskottets mening är den uppgivna besparingseffekten under alla om-
ständigheter så osäker att den inte kan ligga till grund för att finansiera var
aktiga budgetförsvagningar i stor skala.
Det begränsade medelstillskottet till försäkringskassorna förutsätts dess-
utom bana väg för en bättre rehabilitering. Folkpartiet vill få till stånd en
utvidgad finansiell samverkan mellan sjukförsäkringen samt hälso- och sjuk-
vården enligt s.k. FINSAM-modell, och dessa åtgärder förväntas resultera i
besparingar som 2002 uppgår till 2 miljarder kronor. Enligt utskottets me-
ning ter sig besparingar av denna omfattning som föga trovärdiga sett mot
bakgrund av den prioritet som rehabiliteringsinsatser numera har och det
tämligen begränsade resurstillskottet som motionärerna avdelat för åtgärden.
I likhet med Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår
Folkpartiet att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall skall föras över til
den obligatoriska trafikförsäkringen. Av motionen framgår att detta skall ske
fr.o.m. nästa år och att särskild kompensation skall utgå i form av en skatte-
reduktion på inkomstskatten. Av en i motionen redovisad budgetsamman-
ställning framgår att motionärerna med anledning härav har tillgodoräknat
sig en besparing på 4 miljarder kronor 2002. Utskottet kan dock inte finna att
de samma år belastat sitt budgetförslag med en lika stor försvagning till följd
av den utlovade skattekompensationen.
Liksom Kristdemokraterna vill Folkpartiet använda sig av PPP-projekt för
att finansiera större väginvesteringar och övervältrar därigenom utgifter till
senare år.
Ett förslag av delvis annan innebörd är Folkpartiets förslag att minska det
inkomstprövade bostadsbidraget eftersom det ger upphov till negativa mar-
ginaleffekter för barnfamiljerna. Motionärerna motsätter sig den aviserade
höjningen av barnbidraget och vill i stället använda dessa medel liksom en
del av kostnaderna för bostadsbidraget till en generell skattereduktion för
barnfamiljer som skall vara lika stor för varje barn.
Enligt finansutskottets mening är det önskvärt att man på olika sätt försö-
ker begränsa barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste dock ske på ett
fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Regeringens förslag till maxtaxereform i
barnomsorgen kommer verkningsfullt att bidra till att marginaleffekterna för
barnfamiljerna kan begränsas.
De inkomstprövade bostadsbidragen riktar sig till de barnfamiljer som är i
störst behov av stöd. Folkpartiets förslag i detta avseende innebär att ett
behovsprövat bostadsbidrag som utgår till en begränsad grupp barnfamiljer
delvis omvandlas till ett generellt stöd på en betydligt lägre nivå för samtlig
barnfamiljer. En sådan omfördelning är för utskottet inte en godtagbar lös-
ning.
Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att
ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till skatte
sänkningar och nya utgiftsåtaganden. Flera av de mest betydelsefulla bespa-
ringsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en ansvars-
full budgetpolitik.
Med hänsyn härtill kan finansutskottet inte ställa sig bakom Folkpartiets
förslag till budgetalternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ in-
riktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan läggas
till grund för riksdagens beslut i frågan. I sin strävan att minska den offentl
ga sektorns omslutning föreslår Moderata samlingspartiet lösningar som
enligt utskottets mening inte är fördelningspolitiskt godtagbara. Även Krist-
demokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna lägger i sina motio-
ner fram budgetalternativ med omfattande skattesänkningar och utgiftsbe-
gränsningar, men som utskottet redovisat är de föreslagna finansieringarna
alltför löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.
Så t.ex. vill de fyra partierna satsa på rehabilitering och skärpt kontroll av
bl.a. utnyttjandet av socialförsäkringsförmåner och arbetslöshetsersättning
och förutsätter att även tämligen begränsade tillskott på dessa områden skall
ge inte bara omedelbar utan också mycket riklig utdelning i form av minska-
de utgifter och ökade skatteinkomster.
På utgiftsområdena 13 och 14 föreslår de dessutom omfattande reduce-
ringar av utgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik.
Flertalet av dessa förslag är emellertid så vaga till sin karaktär att de redov
sade besparingseffekterna framstår mer som förhoppningar än som realistiskt
underbyggda förslag.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna
föreslår alla att den obligatoriska trafikförsäkringen skall överta kostnaderna
för trafikskadade redan fr.o.m. 2001. Dessa kostnader uppskattas grovt räk-
nat till 4 miljarder kronor. Inget av partierna redovisar emellertid något kon-
kret förslag till hur detta tekniskt skall lösas på så kort tid. Och som social
försäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande (SfU7y) är det knappast tänkbart
att på detta sätt lyfta ut vissa skadetyper ur den allmänna försäkringen med
hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn av rehabili-
teringsverksamheten. De tre partierna anvisar därmed en osäker, tekniskt
komplicerad och i praktiken knappast genomförbar finansiering för sina
förslag.
Exempel som dessa visar att de tre partiernas budgetalternativ bygger på
en finansiering som är ofullständig eller så osäker att stabiliteten i statsfin
serna återigen skulle kunna hotas.
Finansutskottet har av dessa skäl inte kunnat ställa sig bakom deras förslag
till uppläggning av budgetpolitiken.
Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande kon-
solideringsprogram med vars hjälp balansen i den offentliga sektorn kunde
återställas utan att fördelningspolitiska hänsynstaganden eftersattes. Med sitt
nu framlagda förslag till utgifter för de tre närmaste åren fullföljer regering
denna politik.
Den ekonomiska vårpropositionen stöds av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna som träffat en överenskommelse med regeringen. Den innebär att
tre riksdagspartier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten och de nu föreslagna skatte-
förändringarna. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det alltså finns e
bred enighet i dessa frågor vilket ger stadga och utgör en god grund för en
fortsatt stabil utveckling.
Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas genom
detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik
som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt övers
på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Politiken syftar
också till jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl-
jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att
överträffas med bred marginal.
Även statsbudgeten uppvisar för innevarande år ett betydande överskott på
95,5 miljarder kronor, vilket kommer att användas för att amortera av
statsskulden.
Förutsatt att saldomålen inte omprövas kommer alltså överskotten i den
offentliga sektorn under 2001-2003 att bli större än den för respektive år
målsatta nivån. Ett belopp motsvarande det överskjutande överskottet skall
då enligt tidigare gjorda uttalanden överföras till hushållen antingen som
skattesänkningar eller som nya utgiftsåtaganden. Eftersom några sådana
beslut ännu inte fattats har man valt att i vårpropositionens kalkyler ta hän-
syn till denna eventuellt förestående överföring genom att helt enkelt minska
det för varje år framräknade budgetsaldot med ett belopp motsvarande över-
föringen. Görs det framkommer under 2001 och 2003 ett mindre underskott
på statsbudgeten medan budgeten under 2002 väntas vara i balans. Givet
dessa förutsättningar kommer statsskulden alltså inte att kunna amorteras
under de tre efterföljande åren.
Av betydelse i sammanhanget är också att de redovisade budgetsaldona
under 1999-2003 i betydande utsträckning bärs upp av engångsvisa tillskott
från planerade företagsförsäljningar samt från överföringar från AP-fonden
föranledda av pensionsreformen. Av en i propositionen redovisad samman-
ställning (tabell 4.17 s. 88) framgår att utan dessa extraordinära tillskott
skulle budgeten ha visat underskott på 26-45 miljarder kronor under samtli-
ga år utom 1999 då ett mindre överskott på 10 miljarder kronor framkom.
Även om alltså budgetutvecklingen under de närmaste åren ter sig gynn-
sam, bör enligt finansutskottets mening nivån på statsbudgetens underliggan-
de saldo ses som en markering av att det ännu inte finns anledning att ge
avkall på kravet på en stram budgetprövning.
Därtill kommer att tillväxten under 2001 väntas bli god. Skulle det över-
skjutande utrymmer i sin helhet utnyttjas för reformer blir finanspolitiken
starkt expansiv detta år. Med hänsyn till att osäkerheten är betydande om den
långsiktigt uthålliga produktionsförmågan i svensk ekonomi delar utskottet
regeringens uppfattning att det kan vara lämpligt att inte nu slutligt binda si
utan avvakta för att i budgetpropositionen återkomma till frågan om över-
skottsmålet och dess disponering.
Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig över vårpropositionens förslag till ut-
giftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett
utskott - konstitutionsutskottet - har därvid avstått från att yttra sig. Av de
utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga tillstyrkt regeringens förslag ti
teknisk anpassning av tidigare fastställda utgiftstak för 2001 och 2002 samt
förslag till utgiftstak för 2003 liksom fördelningen av utgifter på utgiftsom-
råden under 2001-2003.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt väl
avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för budget-
politikens inriktning under åren 2001-2003.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag
till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak (2.5),
fördelning av utgifter på utgiftsområden (3) samt beräkning av statsbudge-
tens inkomster m.m. (4).
2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
2.5.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 4.1.1) en teknisk justering av
utgiftstaken för 2001 och 2002. Justeringen beror på att pensionsrätt för
studier och totalförsvarsplikt införs fr.o.m. 2001 samt på ett ökat återflöde a
medel från EU för åren 2001-2002. Efter föreslagen justering uppgår utgifts-
taken för staten till 792 miljarder kronor år 2001 och 817 miljarder kronor år
2002 (yrkande 2). Vidare föreslår regeringen att utgiftstaket för staten år
2003 fastställs till 847 miljarder kronor (yrkande 3).
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att samtliga fyra oppositionspartier
förordar andra nivåer för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren fram-
förs av Moderata samlingspartiet i motion Fi12 (yrkande 3), Kristdemokra-
terna i motion Fi13 (yrkande 2), Centerpartiet i motion Fi14 (yrkande 16)
samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi15 (yrkandena 2 och 3).
De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.
Tabell 26. Förslag till utgiftstak för staten 2001-2003
Belopp i miljarder kronor
År
Oppositionspartiernas förslag till alternativa nivåer
Nivå enligt
regeringen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
792,0
-15,0
-9,0
-11,0
-20,0
2002
817,0
-32,0
-18,0
-18,0
-23,0
2003
847,0
-25,0
-19,0
-32,0
-30,0
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.3) ställt sig bakom regeringens
förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också regeringens för-
slag till utgiftstak för staten. Finansutskottet tillstyrker således propositio
yrkanden 2 och 3 samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten som
framförs i motionerna Fi12 (m) yrkande 3, Fi13 (kd) yrkande 2, Fi14 (c)
yrkande 16 samt Fi15 (fp) yrkandena 2 och 3.
2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kom-
munala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan staten, kommun-
sektorn och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten får man fram
utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta utgiftstak är således e
funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 4.1.2) att riksdagen skall godkänna en i proposi-
tionen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren 2001-2003
(yrkande 4). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.
Tabell 27. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentlig
sektorn 2001-2003
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att riksdagen i stället skall
godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 4).
Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell skolpeng
samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst de kommu-
nala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan staten och
kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är 1 077, 1 087
respektive 1 111 miljarder kronor åren 2001, 2002 respektive 2003 (yrkan-
de 2).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 (yrkande 4) att de beräkningar
av de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av
riksdagen. Partiets förslag är beroende av en kombination av ett större ut-
rymme för kommunsektorn samt det föreslagna lägre utgiftstaket för staten.
Enligt partiets beräkningar blir taket för den offentliga sektorn 1 102, 1 132
respektive 1 174 miljarder kronor åren 2001, 2002 respektive 2003.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 (yrkande 4) att riksdagen
skall godkänna detta partis beräkningar av de offentliga utgifterna. Beräk-
ningen är, enligt motionen, en följd av partiets syn på det statliga utgiftstak
Folkpartiet liberalernas föreslagna nivåer är 1 088, 1 125 respektive 1 162
miljarder kronor åren 2001, 2002 respektive 2003.
Tabell 28. Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2001-2003
Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet
regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 4).
Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de offentli-
ga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som framförs i motio-
nerna Fi12 (m) yrkandena 2 och 4, Fi13 (kd) yrkande 4 samt Fi15 (fp) yr-
kande 4.
3 Preliminär fördelning av utgifter på utgifts-
områden åren 2001-2003
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att statsbudgetens utgifter för åren 2001-2003 prelimi-
närt fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av propositionen (se
även tabell i avsnitt 3.29).
Motionerna
Fyra partier avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina respektive
partiers förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till prelim
fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2001-2003 framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi12 (yrkande 6),
- Kristdemokraterna i motion Fi13 (yrkande 3),
- Centerpartiet i motion Fi14 (yrkande 17),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi15 (yrkande 6).
I tabeller i bilaga 3 återges oppositionspartiernas förslag till avvikelser frå
regeringens fördelning.
Övriga utskotts yttranden
Alla berörda utskott, med undantag av konstitutionsutskottet som avstått, har
yttrat sig över förslaget till preliminära utgiftsramar för åren 2001-2003.
Samtliga utskott tillstyrker regeringens förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden och avstyrker motsvarande motionsyrkanden.
Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med al-
ternativa förslag till ramnivåer. Dessa alternativa förslag överensstämmer
med vad respektive parti fört fram i sina motioner om den ekonomiska poli-
tiken.
Närmast följer en redovisning utgiftsområde för utgiftsområde av förslagen i
vårpropositionen och i motionerna samt fackutskottens och finansutskottets
ställningstagande till dessa förslag. I avsnitt 3.29 återfinns en samlad redo-
visning av regeringens och finansutskottets förslag till preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003.
3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess
myndigheter, regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
Det totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 5 062
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att utgiftsområdet ökar med 396,4
miljoner kronor 2001 jämfört med budgetpropositionen. Ökningen förklaras
av ett antal tillskott till olika verksamheter inom utgiftsområdet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
5 313
-377
-460
-300
-715
2002
5 132
-641
-330
-600
-585
2003
5 017
-641
-230
-600
-585
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att partistödet minskas med
en tredjedel av det nuvarande från och med 2001 och därefter successivt
avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas i två steg. I motion Fi44 föreslås
också att utrymme skapas för upplysning om kommunismens brott.
Kristdemokraterna anser i motion Fi13 att en besparing på presstödet kan
göras med 20 miljoner kronor årligen de tre kommande åren. Anslaget till
Regeringskansliet minskas med 430 miljoner kronor år 2001, med 300 mil-
joner kronor år 2002 och med 200 miljoner år 2003. Vidare minskas anslaget
till Datainspektionen med 10 miljoner kronor år 2001.
Centerpartiet anför i motion Fi14 att en sammanslagning av departemen-
ten borde ge minskade inkomster. Anslaget till Regeringskansliet minskas
med 600 miljoner kronor för år 2002 och år 2003. Efter Sveriges ordförande-
period i EU år 2001 kommer kostnaderna inom utgiftsområdet att minska
kraftigt.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi15 att tillskottet till Rege-
ringskansliet kan minskas med 200 miljoner kronor. Vidare bör presstödet
och partistödet minskas något.
Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Avsikten är inte att riksdagen annat än i undantagsfall
skall uttala sig om avvägningar eller enskildheter inom respektive utgiftsom-
råde varför även motion Fi44 (m) avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt
3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar bland annat Riksrevisionsverket, Ekonomistyr-
ningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet och Finansinspektionen. Vidare ingår
vissa råd och nämnder, vissa administrativa kostnader för statsskuldens upp-
låning och låneförvaltning, vissa finansierings- och garantiåtaganden samt
Riksdagens revisorer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 1 670
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen för åren 2001 och
2002 föreslår ramar som är 14 miljoner kronor respektive 77 miljoner kronor
lägre än de ramar som föreslogs i budgetpropositionen för år 2000.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
1 610
-77
-200
-130
-16
2002
1 600
-153
-230
-185
-84
2003
1 622
-90
-230
-100
-6
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 en minskning av ramen.
Besparingar görs genom motionärernas förslag att det skall bildas ett nytt
obundet revisionsorgan - Riksrevisorn - genom en sammanslagning av
Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket. Motionärerna föreslår också
att SCB:s uppgifter skall begränsas och specificeras samt avgiftsbeläggas i
högre grad. Vidare föreslås en minskning av Riksgäldskontorets hus-
hållsupplåning vilket medför att myndighetens förvaltningskostnader reduce-
ras. Genomförandet av en ny folk- och bostadsräkning samt inrättandet av ett
yrkesregister avvisas. Statens kvalitets- och kompetensråd bör avskaffas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi13 att ramen kan minskas genom be-
sparingar och sammanslagningar av vissa myndighetsfunktioner under ut-
giftsområdet som i dag överlappar varandra.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi14 sänkta ramar eftersom motionä-
rerna föreslår att anslagen inte skall öka realt. Motionärerna föreslår också a
Statens kvalitets- och kompetensråd avskaffas.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motion Fi15 att en folk- och bo-
stadsräkning genomförs. Motionärerna anser också att byråkratin under
utgiftsområdet kan minskas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullver-
ket.
För 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 6 269 miljoner
kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisar regeringen sin bedömning att skatteförvaltning-
en inför 2001 bör tillföras ett varaktigt tillskott om 125 miljoner kronor. För
Tullverket anges i propositionen att effekterna av omorganisationen kommer
att kunna bedömas under år 2000. Arbetet med förberedelserna inför öpp-
nandet av Öresundsbron fortlöper. För att finansiera de merkostnader som
uppstår avser regeringen att inför 2001 tillföra Tullverket 10 miljoner kronor
samt ge Tullverket möjlighet att disponera avgiftsmedel från vissa av de
avgifter som betalas till Tullverket. Ombyggnaden av terminalerna på Arlan-
da flygplats kommer att påverka tullverksamheten på sikt. Regeringen har för
avsikt att följa utvecklingen på Arlanda och återkomma till riksdagen vid
behov.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
6 173
+50
+120
-161
+75
2002
6 300
+50
+120
-252
+75
2003
6 442
+50
+120
-100
+75
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi12 att smugglingen av ciga-
retter och alkohol ökat kraftigt de senaste åren. Tullen bör därför få större
resurser för ökad kontroll.
I Kristdemokraternas motion Fi13 anges att skattekontrollen måste effek-
tiviseras för att hålla tillbaka den svarta sektorn. Motionärerna föreslår ökad
medel för en ökad skattekontroll. För att förstärka kontroll och spaning av
illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen m.m. föreslås en förstärkning av
Tullverkets resurser.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att anslagen till statliga verk och
myndigheter inte skall öka realt och föreslår därför en besparing på utgifts-
området i jämförelse med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 att ökade resurser ges till
Tullverket och till skattemyndigheterna för förbättrad och effektivare kon-
troll.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU6y) regeringens förslag till
utgiftsramar för utgiftsområdet åren 2001-2003 och avstyrker motionerna i
motsvarande delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina
respektive partiers förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Skatteutskottet har från sin
utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rätts-
hjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 23 516
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att rättsväsendet tillförs 1 miljard
kronor för 2001, 1,5 miljarder kronor för 2002 och 1,6 miljarder kronor för
2003, varav 180 miljoner kronor avser avgiftsinkomster som polisen får
disponera. Medlen skall användas för fortsatt modernisering av rättsväsendet.
Moderniseringsarbetet skall leda till ett rationellt strukturerat rättsväsende
som utifrån en helhetssyn på myndigheternas verksamhet uppfyller medbor-
garnas berättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet.
För att uppnå detta krävs verksamhetsuppföljning och redskap för effektiv
budgetkontroll inom respektive verksamhetsområde. I de mål som uppställs
ingår att öka rättsväsendets förmåga och effektivitet när det gäller att före-
bygga och bekämpa vardagsbrottslighet, den nya och grövre kriminaliteten i
form av bl.a. ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrottslighet och IT-
relaterad brottslighet, narkotikabrottslighet, våldsbrottslighet, särskilt våld
mot kvinnor och barn, brott med homofobiska inslag och brott med rasistiska
eller extremistiska förtecken. Ett mycket viktigt inslag i detta är att öka an-
talet poliser och att ytterligare utveckla kompetensen inom hela rättsväsen-
det. Bland andra viktiga inslag kan nämnas att förbättra gränskontrollen och
delta i det EU-relaterade arbetet, utveckla närpolisverksamheten och det
problemorienterade arbetssättet, konsolidera och utveckla det omfattande
reformarbete som genomförts inom åklagarväsendet, fullfölja modernise-
ringen av domstolsväsendet och ge kriminalvården förutsättningar att möta
ett ökat platsbehov och fortsätta att utveckla verksamheten.
Regeringen avser att noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat och
att återkomma till riksdagen om de ytterligare insatser som erfordras för att
fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
24 032
+1 023
+250
+100
+292
2002
25 102
+846
+190
+200
+322
2003
25 737
+846
+100
+300
+322
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi12 att partiet, för att ge med-
borgarna den rättstrygghet de har rätt att kräva, satsar ca 2,7 miljarder krono
mer än regeringen på rättsväsendet för de kommande tre åren. Satsningen
möjliggör den största reformen i modern tid för att stärka kampen mot
brottslighet och öka rättstryggheten. De ökade resurserna skall bl.a. användas
till förstärkning av polisen och kriminalvården. De skärpta kraven på effek-
tivt resursutnyttjande, resultatuppföljning och ledarskap inom rättsväsendet
kvarstår. Även i motionerna Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 18,
Fi24 av Marietta Pourbaix-Lundin (m) yrkande 1 och Fi30 av Bo Lundgren
m.fl. (m) anförs beträffande rättsväsendets inriktning framöver att rättsvä-
sendet är i behov av upprustning; bl.a. måste rättstryggheten för medborgar-
na förbättras och människors förtroende för rättsväsendet återupprättas. I
detta syfte måste satsningar göras på polisen och domstolarna.
Kristdemokraterna välkomnar i motion Fi13 regeringens satsning på rätts-
väsendet. Motionärerna anser dock inte att satsningen är tillräcklig utan
föreslår att ytterligare resurser skall tillföras polisen, den nationella insat
styrkan, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och Brottsföre-
byggande rådet.
Centerpartiet anser i motion Fi14 att det är bra att regeringen nu inser be-
hovet av ökade resurser till rättsväsendet. Partiet föreslår dock att ytterliga
600 miljoner kronor satsas under de kommande tre åren för att säkerställa
närpolisreformen, förbättra kriminalvården, ge ökade resurser till åklagarvä-
sendet och domstolsväsendet. I ett särskilt yrkande (yrkande 12) anförs be-
träffande rättsväsendets inriktning framöver att satsningar måste göras för att
förstärka polisen och domstolsväsendet. Motionärerna framhåller också att
skyddet för målsägande och vittnen måste förbättras. Ytterligare medel måste
tillföras kriminalvården för att utveckla dess verksamhet.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi15 att regeringens satsning
på rättsväsendet inte är tillräcklig. Motionärerna föreslår att mer resurser bö
tillföras domstolsväsendet, polisen och åklagarväsendet. Satsningar bör
också göras för att förbättra skyddet för kvinnor som är utsatta för våld och
hot.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JuU4y) propositionens förslag oc
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i
respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Justitieutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 4
Rättsväsendet.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Även motionerna Fi12 (m) yrkande 18, Fi14 (c) yr-
kande 12, Fi24 (m) yrkande 1 och Fi30 (m) avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgifts-
områden.
3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepar-
tementet och de 103 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella
organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, information om
Sverige i utlandet samt Europainformation.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 3 096 mil-
joner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anför regeringen att som en följd av sammanslagningen
av Regeringskansliets två IT-organisationer, den inom UD och den för övriga
Regeringskansliet, till en gemensam organisation från den 1 januari 2000
beräknas utgiftsområdet minska med 150 miljoner kronor från och med
2001.
Regeringen beräknar att utgiftsområdet engångsvis bör tillföras 50 miljo-
ner kronor år 2001 avseende utrikesförvaltningen i avvaktan på regeringens
samlade överväganden med anledning av utredningen om Regeringskansliets
dimensionering och verksamhet. Resursökningen föreslås mot bakgrund av
att utrikesförvaltningens verksamhet de senaste åren inte till fullo kunnat
finansieras inom ramen för det årliga anslaget.
I budgetpropositionen för 2000 aviserade regeringen en sammanslagning
av Regeringskansliets och Utrikesdepartementets förvaltningsanslag från den
1 januari 2002. Anslagen handhas av två utskott och indelningen i utgiftsom-
råden är reglerad i riksdagsordningen. Med anledning av detta avser rege-
ringen att återkomma med ett förslag till riksdagen om nödvändig lagänd-
ring, dock senast i 2001 års ekonomiska vårproposition.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
2 889
+861
?0
?0
?0
2002
2 863
+601
?0
?0
?0
2003
2 907
+602
?0
?0
?0
Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi12 ökad diplomatisk närva-
ro i såväl hela Europa och Medelhavsområdet som i utomeuropeiska indust-
riländer. Vidare föreslås att en samlad post inom utgiftsområdet skapas för
Sveriges fredsbevarande verksamhet på olika håll i världen. Slutligen före-
slås en överföring av medel från utgiftsområde 7 med anledning av Sveriges
kommande ordförandeskap i EU.
I Kristdemokraternas motion Fi13 anförs att det finns en brist i Sveriges
diplomatiska närvaro på flera håll i världen. Den svenska utrikespolitiken bör
fullt ut genomsyras av handels- och miljöpolitiska frågor samt frågor som rör
mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna föreslår ingen förändring av ramar-
na för utgiftsområdet i jämförelse med regeringens förslag utan finansiering-
en av förändringarna bör klaras inom utgiftsområdets ramar.
Även den av Centerpartiet i motion Fi14 föreslagna ramnivån stämmer
överens med regeringens förslag. I motionen anförs att de bästa förutsätt-
ningarna för framgång när Sverige innehar ordförandeskapet för EU är att
hela Sverige görs delaktigt inför och under ordförandeskapet. Vidare föreslås
att svensk diplomatisk närvaro i Guinea Bissau återupprättas.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU5y) regeringens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet och avstyrker motionerna i mot-
svarande delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet biträder i en avvikande mening
sitt partis förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Utrikesutskottet har från sin
utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret,
Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Sprängämnesinspektionen, nämn-
der samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsom
rådet ingår även internationell fredsfrämjande verksamhet med svensk trupp
utomlands.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 45 948
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I samband med behandlingen av proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret
har riksdagen under våren 2000 fattat beslut om hur den förändrade inrikt-
ningen av totalförsvaret skall genomföras (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168).
I vårpropositionen anges dessutom att utgiftsområdet beräknas öka med
240 miljoner kronor fr.o.m. 2001 till följd av att ålderspensionsavgifter för
totalförsvarsplikt inkluderats.
Vidare har utgiftsområdets ram för 2001 ökats med 250 miljoner kronor
för att möjliggöra en fortsatt svensk närvaro i Kosovo.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
46 529
+1 350
+550
±0
±0
2002
45 506
+2 392
+550
±0
+1 000
2003
44 530
+3 392
+550
±0
+2 000
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 resursförstärkningar till
försvaret. Nysatsningar bör göras på personal, övningar och materiel. Vidare
är det enligt motionen viktigt att Sverige har möjligheter att medverka till en
tryggad utveckling mot frihet och fred i världen. Förslaget rymmer även en
kompensation till försvaret för en del av den likviditetsindragning som ge-
nomfördes i samband med den fulla tillämpningen av anslagsförordningen.
Slutligen anförs att anslaget för internationell verksamhet bör ligga utanför
utgiftsområde 6.
I Kristdemokraternas motion Fi13 föreslås att ramen utökas så att Sverige
kan delta i internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet för att
bidra till fred och säkerhet i Europa och dess närhet. Vidare föreslås att kust
bevakningens resurser förstärks för att den skall kunna möta utökade krav på
internationell verksamhet, gränskontroll och miljöskydd till sjöss.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att partiet, mot bakgrund av dess
medverkan till försvarsbelutet i mars i år, inte har några avvikande förslag
för anslagsnivån i jämförelse med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 en utökad ram i förhållande
till regeringens förslag. För att kunna utforma ett tillräckligt bra svenskt
försvar inom den ram som antagits krävs vissa ytterligare omstruktureringar,
betydande förändringar av värnpliktssystemet samt större bidrag till materiel-
anskaffning i omställningsskedet. Särskilt vill motionärerna framhålla beho-
vet av luftvärnsrobotar och fler helikoptrar.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (FöU6y) regeringens förslag till
ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
I var sin avvikande mening biträder företrädarna för Moderata samlings-
partiet och Kristdemokraterna sina partiers respektive förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Försvarsutskottet har från sin
utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 6
Totalförsvar.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar-
bete samt samarbete med Central- och Östeuropa.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till
15 160 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att den totala bistånds-
ramen för 2000 uppgår till 14,3 miljarder kronor vilket motsvarar 0,72 % av
bruttonationalinkomsten (BNI), enligt prognos inför budgetpropositionen för
år 2000. Ramen för 2001 uppgår till 0,73 % av BNI, vilket med nuvarande
BNI-prognos beräknas till 15,7 miljarder kronor. Ramen för 2002 uppgår till
0,74 % av BNI. För år 2003 höjs biståndsramen kraftigt till 0,81 % av BNI.
Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när
det finns statsfinansiella förutsättningar för detta. Från biståndsramen avräk-
nas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd, vissa FN-
bidrag samt administration. Avräkningens storlek för åren 2002 och 2003
beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.
Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa har beslutats av
riksdagen för perioden 1999-2001 som totalt omfattar 2,4 miljarder kronor.
Regeringen kommer i 2001 års ekonomiska vårproposition att lämna förslag
på omfattning och inriktning av samarbetet efter 2001. Regeringen bedömer
dock att samarbetet med Central- och Östeuropa kommer att fortsätta efter
2001. I avvaktan härpå har regeringen preliminärt beräknat 600 miljoner
kronor år 2002 och 900 miljoner kronor år 2003, dvs. ett program i samma
omfattning som nuvarande program. Innan medel anvisas för samarbetet med
Central- och Östeuropa skall dock en oberoende utvärdering av verksamhe-
ten genomföras.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
15 029
-1 931
+600
+700
+1 443
2002
15 597
-2 742
+800
+950
+2 110
2003
18 181
-3 338
+2 000
+225
+1 126
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi12 att regeringens budgetförslag
visar att ett utbetalningsmål för det svenska biståndet är irrelevant som mål-
beskrivning. Enligt motionärerna visar också erfarenheten att utbetalda me-
del varit väsentligt under budget och att stora reservationer ackumulerats. I
motionen föreslås att den s.k. Östersjömiljarden upplöses och att medel till-
förs det ordinarie anslaget B1 Samarbete med Central- och Östeuropa. Dess-
utom bör 30 miljoner kronor avsättas för att inrätta dokumentationscentrum,
för dokumentation av kommunismens brott mot mänskligheten, i Tallinn,
Riga och Vilnius.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi13 att drastiskt ökade ambitioner
för det svenska biståndet är nödvändiga inom det humanitära biståndet, för
globala miljöprojekt, för att stärka respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati, inom det säkerhetsfrämjande området, för fattigdomsbekämpning
samt för hälsoforskningen. Som ett led i en 5-årsplan att nå enprocentsmålet
föreslås i motionen att anslaget ökas med 3,4 miljarder kronor under åren
2001-2003.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att biståndsmålet på 1 % av BNI
skall återupprättas i en snabbare och jämnare takt än vad som nu sker (yr-
kande 13). Den s.k. Östersjömiljarden bör enligt motionärerna föras över till
detta utgiftsområde och tillföras anslaget B1 Samarbete med Central- och
Östeuropa. Vidare föreslås i motionen att svenskt bistånd ges en inriktning
som gör det möjligt för enskilda mottagarländer att själva råda över sin situ-
ation och utveckling. Att bekämpa fattigdom och orättvisor handlar om att
skapa demokratiska, jämställda och miljömässigt livskraftiga samhällen samt
om att väva samman människor, kulturer och nationer.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 en utökad ram för biståndet i
jämförelse med regeringens förslag. Enligt motionen nås enprocentsmålet
inom en tioårsperiod med partiets föreslagna ökningstakt. Vidare anser mo-
tionärerna att biståndet måste ges en tydlig demokratiprofil där till exempel
allt svenskt bistånd till Zimbabwe fryses tills landet uppvisar tydliga tecken
på demokratisering.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU5y) regeringens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet och avstyrker motionerna i mot-
svarande delar. Även motion Fi14 (c) yrkande 13 avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina
respektive partiers förslag till ramnivåer för utgiftsområdet. Dessutom har til
utrikesutskottets yttrande företrädarna för samma partier fogat särskilda
yttranden avseende procentsmålet för biståndspolitiken.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Utrikesutskottet har från sin
utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Även motion Fi14 (c) yrkande 13 avstyrks. Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördel-
ning på utgiftsområden.
3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik samt delar
av storstadspolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 4 651
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I förhållande till antagandena i budgetpropositionen för 2000 bedömer rege-
ringen nu att fler av de personer från Kosovo som beviljats tidsbegränsade
upphållstillstånd kommer att söka asyl när uppehållstillstånden har upphört.
Regeringen bedömer vidare att ett något mindre antal asylärenden kommer
att avgöras än vad som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen
för 2000. Detta leder sammantaget till att antalet asylsökande i mottagande-
systemet de kommande tre åren kommer att överstiga antagandena i budget-
propositionen. Regeringen beräknar att det årliga antalet asylsökande kom-
mer att ligga på 12 000 från och med 2001. Vidare kommer regeringen noga
att följa utvecklingen samt vid behov återkomma i budgetpropositionen för
år 2001. Utvecklingsarbetet i storstadsregionerna förlängs och 230 miljoner
kronor beräknas för detta område 2003. För att öka sysselsättningen bland
invandrare beräknar regeringen 100 miljoner kronor per år under perioden
2001-2003.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
4 875
-673
-417
-223
-283
2002
4 649
-225
-107
-223
-200
2003
4 861
-339
-337
-223
-314
Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi12 att man i stället för att anslå
mer budgetmedel till utsatta bostadsområden prövar andra möjligheter såsom
avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, vilket enligt
motionärerna kommer att öka den sociala rörligheten och påverka integra-
tionsarbetet positivt.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi13 regeringens förslag till förläng-
ning av satsningen på utsatta bostadsområden. Vidare överförs det arbets-
marknadspolitiska programmet för invandrare till utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv.
Centerpartiet ser i motion Fi14 med stort allvar på den ökade segregatio-
nen som märks mest i storstäderna. Enligt motionärerna visar de centralt
dirigerade projekten vid sidan av den ordinarie arbetsmarknadspolitiken att
regeringen inte har tilltro till politiken. Det krävs en stark diskriminerings-
lagstiftning och lokalt ansvar för att lösa problemen. Motionärerna föreslår
också att Utlänningsnämnden avskaffas.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi15 regeringens förslag till speci-
aldestinerade satsningar som Storstadssatsningen. Vidare föreslår motionä-
rerna att Integrationsverket läggs ned.
I motion Fi46 av Inger Lundberg m.fl. (s) föreslås att Storstadssatsningen
inte skall begränsas till vissa kommuner. Pengar bör i stället fördelas till de
kommuner som behöver medel för särskilda insatser på grund av faktiskt
rådande förhållanden.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I sitt yttrande (SfU7y) förutsätter socialförsäkringsutskottet att regeringen i
budgetpropositionen för år 2003 preciserar grunderna för arbetet och medels-
fördelningen för den nu aviserade förlängningen av Storstadssatsningen.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 2001-2003 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna. Socialförsäkringsutskottet avstyrker även motion Fi46 (s).
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag till ramar. Socialförsäkringsut-
skottet har från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar för åren
2001-2003. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Finansut-
skottet avstyrker även motion Fi46 (s). Utskottet återkommer i avsnitt 3.29
med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social
omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samla-
de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudan-
svaret för dessa verksamheter ligger inom kommuner och landsting.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 27 539
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen meddelar regeringen att statens kostnader för assistanser-
sättningen för år 2001 och framöver kommer att öka kraftigt. Regeringen
bedömer därför att ytterligare medel behöver tillföras anslaget så att det
ökade behovet skall kunna tillgodoses. Regeringen avser också att i en sär-
skild proposition återkomma med förslag som innebär att personer som be-
viljats assistansersättning före 65 års ålder skall ha rätt till denna ersättni
även efter fyllda 65. Avsikten är att kunna presentera en proposition under
hösten 2000 så att ikraftträdandet kan ske den 1 januari 2001.
Enligt den överenskommelse som träffades med Landstingsförbundet år
1997 skall en ny modell för statens ersättning till landstingen för läkemedels-
kostnader utformas under år 2000. Avsikten är att det nya systemet skall
börja gälla från 2001 och att medlen på anslaget skall ingå i det generella
statsbidraget till kommuner och landsting. Prognosen över utgiften är osäker,
men regeringen gör bedömningen att de volymantaganden som låg till grund
för de beräknade utgiftsnivåerna i budgetpropositionen för 2000 tills vidare
bör kvarstå som utgångspunkt för de beräknade utgiftsnivåerna för perioden
2001 till 2003.
Sammanlagt 8 miljarder kronor kommer att tillföras vården och omsorgen
under perioden 2002 till 2004 genom försvarsuppgörelsen. Regeringen avser
också att tillföra tandvården 200 miljoner kronor år 2002 och 500 miljoner
kronor år 2003. I förslaget till utgiftsområdesram har regeringen beaktat
prognosen som visar att anslaget Ersättning till vissa steriliserade kommer
att överskridas. Ytterligare 21 miljoner kronor tillförs av denna anledning.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
27 011
+244
+170
+750
+3 454
2002
28 313
-2 541
+220
+550
+3 504
2003
29 737
-4 805
-80
+450
+3 484
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 och i motion Fi23 att en
vårdgaranti införs. Besparingar inom utgiftsområdet skall enligt motionen
ske genom att läkemedelsförmånen tas över av staten och att en frivillig
läkemedelsförsäkring införs. Satsningar bör enligt motionärerna göras på
assistansersättning vilken i princip bör återgå till vad som gällde före den
1 september 1997, ett återinförande av det särskilda bostadsstödet för funk-
tionshindrade samt på förbättringar av skyddet för de psykiskt funktionshind-
rade. I den beräknade ramen ingår även större resurser på arbetet mot
hiv/aids och ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen. Vidare
bör Apoteksbolagets monopol avskaffas. I särskilt yrkande (yrkande 16)
liksom i motion Fi23 (m) begärs särskilda tillkännagivanden till regeringen
om sjukvården och utvecklingen inom utgiftsområdet.
I motion Fi33 av Chris Heister m.fl. (m) föreslås att tandvårdskostnader
över 3 000 kronor rabatteras med 60 % på den överskjutande kostnaden.
Förslaget kräver enligt motionärerna en ekonomisk ram som ligger ca 300
miljoner kronor över den regeringen föreslår.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 satsningar på assistansersättning,
inklusive en avveckling av 65-årsgränsen för personlig assistent. Motionä-
rerna förordar att en utredning tillsätts för att se över möjligheterna att sam
ordna sjuk- och tandvårdsförsäkringarna. I avvaktan på utredningen föreslås
att ytterligare medel avsätts till tandvårdsförsäkringen. Motionärerna vill
även genomföra en strukturell förändring inom folkhälsoarbetet, där man
mer knyter samman hälso- och sjukvården i arbetet för folkhälsan kombine-
rat med en utveckling av det lokala och regionala folkhälsoarbetet.
Centerpartiet föreslår i motion Fi14 att Apoteksbolagets monopolställning
avvecklas, vilket enligt motionen sänker priserna med 15 %. Därmed blir det
möjligt att förbättra högkostnadsskyddet. Motionärerna föreslår även att ett
system med hemservicecheckar för pensionärshushåll införs samt en allmän
besparing i myndigheters administration. Särskilda tillkännagivanden till
regeringen om hälso- och sjukvårdens utveckling begärs även i motionen
(yrkandena 4 och 5).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 att högkostnadsskyddet för
läkemedel och läkarbesök förbättras och avdelar därför ytterligare 300 miljo-
ner kronor för detta ändamål. Motionärerna förordar också en förbättring av
valfriheten inom äldreomsorgen genom att införa en äldrepeng som tillsam-
mans med sedvanlig avgift skall täcka kostnaderna för vård och omsorg.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU8y) regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 2001-2003 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna. Socialförsäkringsutskottet avstyrker även motion Fi33 (m).
Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folk-
partiet liberalernas företrädare biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Socialutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt propositionens förslag till preliminära utgiftsramar
för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Finansutskottet avstyrker även motioner-
na Fi12 (m) yrkande 16, Fi14 (c) yrkandena 4 och 5, Fi23 (m) samt Fi33 (m).
Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifter-
nas fördelning på utgiftsområden.
3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom
och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges
i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och
närståendepenning. Sedan 1999 redovisas även utgifterna för ATP i form av
förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. under utgiftsområdet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 97 168
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisas (avsnitt 7.4) en fortsatt ökning av sjukfrånvaron
vilken leder till att utgifterna för sjukförsäkringen även 2000 beräknas bli
högre än tidigare beräknade utgifter och därmed överskrida anslagna medel.
För åren 2001-2003 är prognosen mycket osäker. Tre olika utredningar är
verksamma inom området vilka skall lämna delbetänkanden under 2000.
Regeländringarna utifrån utredningsförslagen kan träda i kraft tidigast under
2001.
Regeringen ser med oro på utvecklingen inom utgiftsområdet, framför allt
när det gäller antalet sjukskrivna och de effekter detta kan få på utvecklingen
inom förtidspensionsområdet. Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en
arbetsgrupp som skall utarbeta en handlingsplan för hela ohälsoområdet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
100 075
-10 440
-6 655
-4 230
-4 690
2002
102 610
-12 810
-7 185
-4 230
-5 985
2003
104 612
-15 350
-7 485
-4 210
-6 930
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att ersättningsnivån i sjuk-
försäkringen skall vara 75 % samt att ytterligare en karensdag införs i sjuk-
försäkringen från den 1 september 2000. Sjukpenninggrundande inkomst bör
enligt motionärerna beräknas som ett medelvärde av de senaste två årens
inkomst uppräknat med basbeloppet.
Finansiell samverkan skall enligt motionärerna vara huvudregel vid reha-
bilitering. För att möjliggöra en sådan samverkan tillskjuter motionärerna
ytterligare resurser till Riksförsäkringsverket och i sitt budgetalternativ til
godoräknar sig Moderata samlingspartiet ekonomiska vinster av samverkan
och av bättre rehabilitering. Motionärerna föreslår också att sjukskrivningar
som beror på trafikolyckor bekostas via den obligatoriska trafikförsäkringen
samt att arbetsskadeförsäkringen avskaffas i sin nuvarande form och ersätts
av en obligatorisk arbetsskadeförsäkring utanför statsbudgeten.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi13 att 200 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit satsas på rehabilitering och 300 miljoner kronor
mer satsas på socialförsäkringsadministrationen för bl.a. förbättrad kontroll.
Till följd av dessa satsningar tillgodoräknar sig motionärerna minskade ut-
gifter för sjukpenning och förtidspensioner.
Kristdemokraterna förordar också en ytterligare karensdag i sjukförsäk-
ringen i kombination med att ett högriskskydd på 10 dagar per år införs.
Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på snittin-
komsten under de två senaste åren. Sjukskrivningar som beror på trafik-
olyckor bör överföras till trafikförsäkringen och de minskade statliga kostna-
derna motsvaras av sänkt fordonsskatt.
Centerpartiet förordar i motion Fi14 att 500 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit satsas på rehabilitering enligt Finsammodellen. Motio-
närerna föreslår också att sjukpenningen skall växlas mot rehabiliteringser-
sättning efter 4 månader.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att utgiftsökningen för sjukför-
säkring och förtidspensioner är oacceptabel och anser att åtgärder måste
vidtas för att sänka kostnaderna för frånvaro och för att stärka rehabilitering
enligt Finsammodellen. Motionärerna föreslår att sjukskrivningar som beror
på trafikolyckor skall bekostas av trafikförsäkringen samt att avgifterna till
denna försäkring skall motsvaras av en skattesänkning.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I sitt yttrande (SfU7y) utgår socialförsäkringsutskottet från att den hand-
lingsplan för hela ohälsoområdet som den aviserade arbetsgruppen under
Socialdepartementet skall utarbeta inte fördröjs. Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag till ramar för åren 2001-2003
samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädarna för Mode-
rata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet libe-
ralerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Socialförsäkringsutskottet har
från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till preliminära ramar
för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med
en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg för pensionärer (BTB)
samt särskilt pensionstillägg.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 33 356
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) beräknas att utgifterna inom utgiftsområdet
minskar något framöver, främst till följd av att andelen pensionärer som är
berättigade till pensionstillskott krymper då alltfler pensionärer har ATP.
I samband med riksdagens beslut angående proposition 1998/99:106 höj-
des pensionstillskottet med 1,4 procentenheter för att pensionärer som upp-
bär pensionstillskott skulle kompenseras för de förändringar av läkemedels-
förmånen som genomfördes vid samma tillfälle. Regeringen avser att i en
proposition i maj 2000 föreslå att höjningen av pensionstillskottet perma-
nentas.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
34 164
+400
+1 170
+450
+735
2002
33 746
+460
+1 229
+454
+794
2003
33 386
+490
+746
+403
+799
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att de pensionärer som
1993-1998 fick sin pension sänkt skall kompenseras. Motionärerna vill
också höja nivån för skälig levnadsnivå i SBTB från 122 till 134 % av pris-
basbeloppet och slopa inkomstprövningen av änkepensionen.
Kristdemokraterna anser i motion Fi13 att omställningsperioden i efterle-
vandepensionen förlängs från sex månader till ett år från år 2001 och att
inkomstprövningen av änkepension avskaffas. Motionärerna vill också att
fritidsfastighet inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg. För at
förbättra för de sämst ställda pensionärerna föreslår Kristdemokraterna ett
höjt pensionstillskott med 100 kr per månad åren 2001 och 2002.
Centerpartiet anser i motion Fi14 att alla pensionärer har drabbats av för-
dröjningen av garantipensionen och därför bör de pensionärer som skulle ha
fått en ekonomisk förbättring via garantipensionen kompenseras med
3 000 kr om året i stället för regelförändringar inom BTB m.m. Vidare anser
Centerpartiet att omställningsperioden i efterlevandepensionen bör utökas
från nuvarande 6 månader till 12 månader.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att regeringens förslagna regel-
ändringar avseende änkepensionerna inte är tillräckliga. Motionärerna vill
därför slopa inkomstprövningen av änkepensionen. Vidare anser Folkpartiet
liberalerna att omställningsperioden i efterlevandepensionen bör förlängas
och att 100 miljoner kronor anvisas för detta.
I motion Fi17 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) föreslås att
nivån i änkepensionerna återställs och att behovsprövningen slopas. Motio-
närerna föreslår vidare att omställningspensionen skall vara 12 månader i
stället för nuvarande 6 månader.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU7y) regeringens
förslag till ramar för åren 2001-2003 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna. Socialförsäkringsutskottet avstyrker även motion Fi17 (m).
Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädarna för Mode-
rata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet libe-
ralerna där de tillstyrker sina partiers respektive förslag till ram för utgift
området.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Socialförsäkringsutskottet har
från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till preliminära ramar
för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet avstyrker även motion Fi17 (m).
Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifter-
nas fördelning på utgiftsområden.
3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom
bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen
som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmäna barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form av
barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till ca
44 589 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen avser att föreslå att
barnbidraget höjs med 100 kr per barn och månad från och med den 1 januari
2001. Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån. Regeringen har även till-
kallat en särskild utredare med uppgift att göra en analys av de samlade
effekterna av de allmäna barnbidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget
till barnfamiljer. Förslag skall kunna presenteras i budgetpropositionen för
2002. Vidare avser regeringen att förlänga föräldraförsäkringen med 30
dagar från och med den 1 januari 2002 till sammanlagt 480 dagar varav 390
dagar med sjukpenninggrundande inkomst.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
48 172
+126
-1 221
+1 000
-2 610
2002
49 639
-764
+2 334
+3 900
+1 255
2003
50 400
-794
+4 364
+3 900
+1 220
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att ersättningsnivån i föräld-
raförsäkringen skall vara 75 %, att havandeskapspenningen samordnas med
sjukförsäkringen samt att Moderata samlingspartiets förslag till beräkning av
SGI (se utgiftsområde 10) tillämpas även på föräldraförsäkringen. Motionä-
rerna avstyrker regeringens förslag om höjt barnbidrag och förordar i stället
ett avdrag på 10 000 kr per barn och år.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 att ett vårdnadsbidrag på 4 000
kronor per barn och månad införs, att garantidagarna i föräldraförsäkringen
slopas och kontaktdagarna återinförs. Ett allmänt barnbidrag på 700 kr per
månad kombineras med att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs.
Den förändring av beräkningen av SGI som Kristdemokraterna står bakom
(se utgiftsområde 10) tillämpas även på föräldraförsäkringen.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi14 att det är föräldrarnas fria val som
skall vara avgörande för barnomsorgsutbudet. Motionärerna förordar färre
regleringar inom barnomsorgen och större frihet för föräldrar att starta och
driva förskolor. Centerpartiet avvisar regeringens förslag att införa ytterliga
en mamma/pappamånad.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 en satsning på ett barnkonto
som fullt utbyggt skall uppgå till 60 000 kronor per barn och år samt sänka
skatten för barnfamiljerna - lika för alla barn. Motionärerna förordar vidare
en höjning av den nuvarande ersättningen under mamma/pappamånaden.
Regeringens förslag att höja barn- och studiebidraget avvisas.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (SfU7y) till den översyn av
den tillfälliga föräldraförsäkringen som pågår inom Socialdepartementet.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag till
ramar för utgiftsområdet avseende åren 2001-2003 samt avstyrker motsva-
rande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-
et liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Socialförsäkringsutskottet har
från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till preliminära ramar
för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med
en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och lönegarantier-
sättning. I huvudsak avser utgifterna inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning
samt grundbelopp. Utöver detta avser utgifterna även utbetalning av ersätt-
ning till arbetstagare för lönefordringar vid konkurs.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 30 792
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att arbetslöshetsförsäkringen har en
betydelsefull roll för arbetsmarknadens funktionssätt. En översyn av arbets-
löshetsförsäkringen har genomförts under det gångna året (Ds 1999:58 Kon-
trakt för arbete - Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen).
Översynen har visat att systemets legitimitet ifrågasätts från flera håll. Till
lämpningen av reglerna har visat sig skilja sig åt mellan olika arbetslöshets-
kassor och olika arbetsförmedlingar, vilket är otillfredsställande från rättssä
kerhetssynpunkt. Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring
skall stärkas. Detta har regeringen nyligen aviserat tillsammans med förslag
som presenterats vad gäller införandet av en aktivitetsgaranti (prop.
1999/2000:98). Regeringen avser att återkomma till riksdagen senare i vår
med förslag till ändringar i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är
att försäkringen skall präglas av aktivitet och att en större tydlighet i regle
skall skapas. Därigenom uppnås en större rättssäkerhet i tillämpningen.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
27 447
+8 577
-6 450
+12 266
-600
2002
27 418
-746
-6 920
+9 380
+3 800
2003
27 424
-863
-7 420
+6 860
+3 800
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att arbetslöshetsförsäkring-
en skall vara ett statligt åtagande och inte administreras av de fackliga orga-
nisationerna. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och obligatorisk
med en högre grad av egenfinansiering, och den skall fungera som en om-
ställningsförsäkring. Ersättningsnivån föreslås vara 75 %, och försäkringen
skall ge tydliga signaler till den enskilde att söka och acceptera erbjudanden
om nytt arbete. Det föreslås också att försäkringens varaktighet bör begrän-
sas. Generösare villkor föreslås gälla för äldre arbetstagare. På kort sikt
föreslås att regelverket och tillämpningen av detsamma ses över för att
åstadkomma att reglerna tillämpas på samma sätt i hela landet. Motionärerna
föreslår också att till detta utgiftsområde bör överföras den del av det ar-
betsmarknadspolitiska anslaget under utgiftsområde 14 som avser transfere-
ringar till hushållen.
Kristdemokraterna anser i motion Fi13 att det bör införas en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en egenfinansiering som täcker
33 % av kostnaderna. Det föreslås också vissa strukturella förändringar i
arbetsvillkoret för a-kassan, vilket leder till minskade utgifter. Regelverket
måste också förändras så att eventuella hinder för att ta ett arbete undanröjs.
Partiet gör vidare bedömningen att dess förslag om ökade resurser för fler
tjänster inom vård, omsorg och skola samt kraftfulla företags- och tillväxt-
främjande åtgärder leder till att trycket på arbetslöshetsförsäkringen kan
minska.
Centerpartiet förordar i motion Fi14 att allt försörjningsstöd till arbetslösa
skall koncentreras under utgiftsområde 13. Partiet föreslår vidare att egenav-
gifterna skall höjas stegvis fram till år 2003 och att statens bidrag till a-
kassorna skall minska med motsvarande belopp. De höjda egenavgifterna
föreslås balanseras av skattesänkningar. Kommunerna bör ges ett större
ansvar för arbetsmarknadsåtgärder på lokal nivå. Ersättningsnivån de första
200 dagarna föreslås vara 80 % och därefter sänkas till 70 % för de följande
200 dagarna. Regelverkets efterlevnad skall kontrolleras bättre.
Folkpartiet liberalerna hävdar i motion Fi15 att arbetslöshetsförsäkringen
måste reformeras. Motionärerna föreslår att egenfinansieringen i arbetslös-
hetsförsäkringen höjs till 25 % samt att det införs en allmän och obligatorisk
försäkring med en s.k. bortre parentes. Avgiftshöjningen kompenseras ge-
nom en lika stor skattesänkning.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) regeringens förslag
till utgiftsramar för utgiftsområdet. Motionerna avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar respektive
partiers förslag till ramar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Arbetsmarknadsutskottet har
från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgifts-
område 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar till största delen arbetsmarknadspolitiska program,
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och arbetslivsfrågor samt
Europeiska socialfonden. Vidare ingår tillsynsmyndigheter, diskriminerings-
myndigheter och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Arbets-
domstolen, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, vissa andra
myndigheter samt de av staten helägda bolagen Samhall AB och Lernia AB.
I utgiftsområdet ingår även utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt
statliga arbetsgivarfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till ca
44 729 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att arbetsmarknadspolitiken skall
anpassas till de nya förutsättningar som kommer att gälla under 2000-talet.
Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska programmen skall
på ett bättre sätt kunna bidra till fortsatt hög ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning. Vidare fortsätter arbetet med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Regeringen har nyligen presenterat förslag till en reforme-
rad arbetsmarknadspolitik som innebär en tydligare prioritering av effektiv
platsförmedling och insatser för de mest utsatta grupperna (prop.
1999/2000:98).
Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program och inte har kvali-
ficerat sig till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen får i dag 103 kronor
per dag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om en
höjning av denna nivå. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 2001
föreslå riksdagen att Arbetsmarknadsverket även under 2001 får använda
700 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar inom ramen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I propositionen redovisas vidare ett antal
åtgärder för att förbättra situationen för olika grupper som är utsatta på da-
gens arbetsmarknad, såsom arbetshandikappade och invandrare. Inom ut-
giftsområdet kommer sammanlagt 800 miljoner kronor att omfördelas under
åren 2001-2004 för att användas inom ramen för det nationella IT-infra-
strukturprogrammet. Riksdagen har nyligen bifallit regeringens förslag i
propositionen Lönebildning för full sysselsättning (prop. 1999/2000:32). En
ny myndighet, Medlingsinstitutet, kommer därför att inrättas.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
45 555
-15 940
-2 917
-14 716
-3 945
2002
45 948
-16 917
-3 738
-14 738
-16 245
2003
46 540
-17 547
-3 738
-14 910
-17 745
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi12 att arbetsmarknadspoliti-
ken måste koncentreras och effektiviseras. Politiken bör koncentreras på att
snabbt förbättra utsatta individers möjligheter att erhålla ett arbete, att mot
verka alla tendenser till flaskhalsar på arbetsmarknaden och på att renodla
nuvarande krångliga och ineffektiva system av arbetsmarknadspolitiska
stödinsatser. Partiet anser att den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget
som avser transfereringar till hushållen bör överföras till utgiftsområde 13.
Arbetsdomstolens uppgifter bör överföras till de allmänna domstolarna.
Motionärerna motsätter sig inrättandet av ett nytt medlingsinstitut. I stället
bör Förlikningsmannaexpeditionen behållas. Alla ombudsmän mot diskrimi-
nering av skilda slag bör samlas i en myndighet under utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna anför i motion Fi13 att regelsystemen runt de arbets-
marknadspolitiska programmen måste förenklas och antalet åtgärder mins-
kas. Anslaget för integrationsåtgärder under utgiftsområde 8 bör överföras
till utgiftsområde 14 för riktade stödåtgärder för arbetslösa invandrare. Mo-
tionärerna avvisar åtgärden flyttningsbidrag. Partiet anser att det förstärkta
särskilda anställningsstödet är alltför generöst. I stället anser motionärerna
individuella handlingsplaner och ett personligt anpassat stöd till den lång-
tidsarbetslöse, ökade krav på den arbetssökande att vara aktiv samt det an-
ställningsstöd som redan finns på 75 % av lönekostnaden under de första sex
månaderna och därefter 25 % i ytterligare 18 månader borde vara tillräckliga
instrument tillsammans med de övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
finns. Besparingar föreslås inom anslaget Bidrag och upphandlingar inom
arbetslivsområdet samt på administration på de centrala och regionala nivå-
erna inom Arbetsmarknadsverkets organisation.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi14 en kraftig minskning av ramen.
Motionärerna anser inte att det är acceptabelt att under en högkonjunktur låta
en stor del av den arbetsföra befolkningen ingå i konjunkturåtgärder. En
större satsning bör göras på kvalificerade yrkesutbildningar och övergångs-
arbetsmarknader. I motionen görs bedömningen att de medel som är koppla-
de till konjunkturåtgärder beräknas kunna minskas med 30 % fram till år
2003 utan att den öppna arbetslösheten ökar. Motionärerna anser att allt
försörjningsstöd till arbetslösa skall koncentreras under utgiftsområde 13.
Motionärerna avvisar åtgärden flyttningsbidrag. Utbyggnaden av IT-
infrastrukturen bör finansieras inom ett annat utgiftsområde. Resursförstärk-
ningen för år 2001 avvisas. Satsningar görs på arbetshandikappade samt på
arbetslösa och utomnordiska medborgare.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi15 en minskning av ramen.
Motionärerna anser att i en konjunkturuppgång skall de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna minskas. Vidare förespråkar partiet att ett antal selektiva
inslag i arbetsmarknadspolitiken bör avvecklas. Motionärerna anser också att
AMV:s utgifter kan minskas under kommande år.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Arbetsmarknadsutskottet har
från sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för finansiering av studier på gymna-
sienivå, vuxenstudier samt högskola.
För 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 18 703 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås att Kunskapslyftet ligger kvar på i stort oföränd-
rad nivå fram till femårsperiodens slut 2002. Regeringen avser att i en kom-
mande proposition lämna förslag om vuxenutbildningens och vuxenstudie-
stödets fortsatta inriktning och dimensionering efter kunskapslyftsperioden. I
avvaktan på denna proposition beräknas medel om ca 2,6 miljarder kronor
för ett fortsatt vuxenstudiestöd efter 2002. Regeringen har vidare för avsikt
att införa ett reformerat studiestödssystem med början den 1 juli 2001. Medel
för detta ändamål har beräknats under utgiftsområdet. I beräkningen ingår
även medel för pensionsrätt för studier och för ett högre fribelopp.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
21 860
-1 722
-2 728
-6 472
-2 516
2002
24 591
-5 511
-2 571
-5 472
-2 451
2003
24 530
-3 986
-5 120
-5 472
-951
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi12 att de som i dag studerar inom
ramen för Kunskapslyftet skall ges rimliga förutsättningar att fullfölja sin
utbildning. En permanentning av Kunskapslyftet avvisas. Vidare ökas resur-
serna till produktion av studielitteratur för elever med handikapp, t.ex. dys-
lexi. Regeringens förslag att höja studiebidraget avvisas.
Kristdemokraterna anger i motion Fi13 att utbyggnaden av högskolan skall
vara jämn och långsiktig, med totalt sett något lägre antal platser än rege-
ringens förslag. Därmed möjliggörs särskilda satsningar som beskrivs under
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Vidare efterlyses en
reform av dagens studiemedelssystem. Fribeloppet i dagens system medför
orimliga marginaleffekter och föreslås åtgärdas redan i år. Höjningen av
studiebidraget bör senareläggas ett år.
I Centerpartiets motion Fi14 föreslås ett ökat utrymme för en reform av
studiemedelssystemet. Studiemedlen föreslås bestå av lika delar bidrag och
lån, fribeloppet föreslås höjas till två basbelopp och räknas på hela året i
stället för terminsvis och återbetalningen föreslås ske genom individuellt
upplagda planer under en 20-25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås
skärpningar av t.ex. antalet terminer för vilka studiemedel beviljas utan an-
nan prövning än studieresultat, förbättrad inkomstprövning m.m. Kostnads-
ökningen motverkas av den lägre ökning av antalet utbildningsplatser som
föreslås under utgiftsområde 16.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi15 att lånemedel i de särskilda
utbildningsbidragen införs. Vidare föreslås att det särskilda vuxenstudiestö-
det bör avvecklas och ersättas med vanliga studiemedel där det finns möjlig-
het till förhöjt bidrag. Kunskapslyftet bör i viss mån minska i omfattning.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU6y) bakom regeringens
förslag till ändringar av utgiftsramarna, med anledning av förväntad förbruk-
ning av medel för vuxenstudiestöd, ändrade regler för studiestöd m.m. Ut-
bildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag till ramnivå
för budgetåren 2001-2003 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Avvikande meningar har bifogats yttrandet från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Utbildningsutskottet har från
sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde
15 Studiestöd.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med
en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice-
rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn-
digheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
För 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 32 249 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) uppger regeringen att kunskapslyftet ligger
kvar på i stort sett oförändrad nivå fram t.o.m. höstterminen 2002. Regering-
en avser att i en kommande proposition lämna förslag om vuxenutbildning-
ens fortsatta inriktning och dimensionering efter kunskapslyftsperioden.
En allmän förskola för 4- och 5-åringar införs från den 1 januari 2003. Ut-
byggnaden av grundutbildningen vid universitet och högskolor föreslås få en
fortsättning. För 2003 har 500 miljoner beräknats för detta ändamål. Ytterli-
gare medel anslås för forskning och forskarutbildning. Utöver detta föreslår
regeringen att CSN ges ett resurstillskott motsvarande ca 100 miljoner kro-
nor per år under perioden 2000-2003. Från och med den 1 juli 2001 införs
stegvis en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
34 745
-26
-265
+400
-505
2002
39 683
+47 986
-7 191
-3 500
-4 455
2003
40 734
+48 711
-5 436
-3 500
-3 995
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att kunskapslyftet inte bör
förlängas. Ett system med utbildningskonton bör införas 2003. Motionärerna
föreslår även att satsningen på universitet och högskolor måste intensifieras
och att studenternas val och utbildningens kvalitet skall avgöra var i landet
universiteten skall växa. Forskning och högre utbildning föreslås också få
ökade anslag. Vidare föreslås att staten övertar ansvaret för grundskolans
finansiering från kommunerna samt att en nationell skolpeng införs. Rege-
ringens förslag gällande maxtaxa inom barnomsorgen och införandet av en
allmän förskola för 4- och 5-åringar avvisas. Även i motion Fi25 av Bo
Lundgren m.fl. (m) föreslås liknande reformer.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 att kunskapslyftet avslutas vid
halvårsskiftet 2002. Därför föreslår motionärerna att 100 miljoner avsätts år
2001. Utbyggnaden av högskolan bör ske långsammare än vad regeringen
föreslår och den nuvarande nivån på antalet platser behållas. Motionärerna
vill också avsätta medel till specialskolor. Vidare anser motionärerna att
funktioner inom CSN som inte är myndighetsutövning bör läggas ut på de
banker som tillhandahåller lån. Regeringens förslag om maxtaxa inom barn-
omsorgen avvisas.
Centerpartiet anser i motion Fi14 att utbyggnadstakten av nya högskole-
platser bör minska. Forskning och forskarutbildning bör enligt motionärerna
tillföras ytterligare 0,4 miljarder kronor per år. Vidare anser motionärerna at
de läsfrämjande insatserna i grundskolan bör tillföras ytterligere 400 miljoner
kronor per år.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att kunskapslyftet i viss mån
bör minska i omfattning. Motionärerna anser vidare att satsningarna på den
högre utbildningen och forskningen bör öka.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att de förändringar som
regeringen nu anger i fråga om barnomsorg och förskola ger förutsättningar
för att alla barn skall få en likvärdig grund för skolgången och därmed för-
bättrade utgångspunkter för att målen för skolan skall kunna nås. Utbild-
ningsutskottet förordar finansutskottet att tillstyrka regeringens förslag till
utgiftsramar för budgetåren 2001-2003 för utgiftsområdet samt avstyrker de
i sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Utbildningsutskottet har från
sina utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet avstyrker även yrkande 17 i
motion Fi12 (m), yrkande 3 i motion Fi14 (c) samt motion Fi25 (m). Utskot-
tet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas för-
delning på utgiftsområden.
3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar frågor om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur,
kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättningar och bidrag till
konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, arkitektur, formgivning och design,
museer och utställningar, vissa medier (se vidare utgiftsområde 1), forskning
inom kultur och medieområdet samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar
utgiftsområdet folkbildningen, dvs. bidrag till folkhögskolorna och studie-
förbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder.
Utgiftsområdet omfattar slutligen ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och id-
rottsfrågor.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 7 638 mil-
joner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att de tidsbegränsade
stödinsatserna riktade till konstnärer och försöket med en tredje anställnings-
form (TeaterAlliansen) permanentas samt att bidraget till TeaterAlliansen
dessutom ökas. Utgiftsområdet beräknas därför öka med 40 miljoner kronor
fr.o.m. 2001, varav 25 miljoner kronor är en överföring från utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
För att kunna behålla en kvalitativt hög nivå på kulturinstitutionernas verk-
samhet föreslår regeringen en höjning av anslagen till vissa kulturinstitutio-
ner. För ökade satsningar på bl.a. museiverksamhet beräknas utgiftsområdet
öka med 30 miljoner kronor fr.o.m. 2001.
Regeringen har även i beräkning av ramen förutsatt att riksdagen godkän-
ner de i Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handi-
kappolitiken (prop. 1999/2000:78) föreslagna insatserna för ökad tillgänglig-
het inom kultursektorn för funktionshindrade personer. Sammanlagt handlar
det om förstärkningar av utgiftsområdet med 10 miljoner kronor för dessa
ändamål.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
7 711
-1 507
+70
+90
+35
2002
7 909
-1 507
+70
+90
+30
2003
8 109
-1 507
+70
+90
+30
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser, enligt motion Fi14, att statens ansvar bör
koncentreras till områden som är av allmänt intresse och av nationell karak-
tär samt beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till
stånd. En ny kulturfond som skall komplettera bidrag från andra sektorer än
den offentliga bör inrättas. Besparingar kan enligt motionärerna göras på
anslagen till Statens kulturråd och till allmän kulturverksamhet samt på sikt
på anslagen till Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar. Ökade
resurser bör, enligt motionen, ges till värnandet om kulturarvet och en för-
bättrad kulturmiljövård. Slutligen föreslås att anslaget till allmänna sam-
lingslokaler slopas samt att anslagen till folkhögskolor förs över till utgifts
område 16.
I Kristdemokraternas motion Fi13 föreslås att stödet till teater, dans och
musik ökas i jämförelse med regeringens förslag. Även stödet till museerna
och till allmänna samlingslokaler bör utökas enligt motionen.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att stödet till ungdomars olika kul-
turprojekt bör utformas på ungdomarnas egna villkor. I motionen föreslås en
satsning på ung kultur där medlen skall användas till ungdomarnas egna
projekt. Korta handläggningstider och enkla blanketter bör genomsyra sats-
ningen. Motionärerna föreslår även att anslaget för allmänna samlingslokaler
ökas i jämförelse med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi15 att kultur har en central
plats i liberala värderingar, då den erbjuder individen möjlighet till bildning
och personlig utveckling. I motionen föreslås att ramen för utgiftsområdet
utökas i jämförelse med regeringens förslag.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande (KrU5y) endast ställning till de föreslagna
ramarna och inte till de av regeringen eller motionärerna aviserade satsning-
arna. Utskottet avser att återkomma till detta i höst. Kulturutskottet tillstyr
regeringens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet och av-
styrker motionerna i motsvarande delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Kulturutskottet har från sin
utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och bostadsväsendet, länsstyrel-
serna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning och utveck-
ling.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 13 895
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att utgifterna för bostadsbidragen
beräknas minska de närmaste åren, framför allt beroende på att hushållens
inkomster beräknas bli högre. Regeringen har tillkallat en särskild utred-
ningsman med uppgift att se över ekonomiska familjestöd inklusive bostads-
bidrag (dir. 2000:16). Regeringen räknar med att kunna presentera ett förslag
i budgetpropositionen för år 2002. Utgifterna för räntebidragen beräknas öka
de närmaste åren eftersom räntenivån beräknas bli högre. I utgiftsramarna för
åren 2001-2003 har det av riksdagen beslutade bidraget till bostadsinveste-
ringar som främjar ekologisk hållbarhet beaktats (prop. 1997/98:119, bet.
1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306). Regeringen föreslår i denna proposition
att ett tillfälligt investeringsbidrag införs fram t.o.m. år 2002 för anordnand
av studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet e
högskola. Regeringen beräknar ytterligare 10 miljoner kronor åren 2001 och
2002 till Fonden för fukt- och mögelskador. Regeringen beräknar 25 miljo-
ner kronor för vart och ett av åren 2001-2003 till länsstyrelsernas administ-
ration av skogsinköp. Regeringen föreslår även att satsningen på lokala in-
vesteringsprogram förlängs till att omfatta även år 2003.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen
och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
11 984
-1 692
-375
-1 415
-2 705
2002
11 277
-2 823
-624
-1 190
-2 300
2003
10 882
-2 764
-942
-900
-1 930
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi12 att bostadsmarknaden skall
styras av människors efterfrågan och inte av subventioner, detaljregleringar
och politiska ingrepp och föreslår en minskning av ramen. Partiet föreslår att
räntebidragen trappas ned snabbare samtidigt som fastighetsskatten sänks.
Inga subventioner skall utgå för ny- och ombyggnader fr.o.m. år 2001. Ge-
nom avregleringar kan kostnaderna för Boverket skäras ned. Bostadsbidra-
gen bör renodlas för att endast gå till barnfamiljer och växlas på sikt mot
sänkta skatter. Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
bör avvecklas. Motionärerna anser också att det är angeläget att lagstiftning
om ägarlägenheter snarast blir verklighet.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 vissa förbättringar i bostadsbi-
draget som skall finansieras genom en minskning av det generella barnbidra-
get med 25 kr per barn och månad. Partiet anser att vissa mindre besparingar
kan göras på räntebidraget till det äldre fastighetsbeståndet och avvisar rän-
tebidrag på nya fastigheter. Fastighetsskatten bör på sikt göras om till en
kommunal avgift i takt med att fastighetsskatten fasas ut. Motionärerna avvi-
sar de lokala investeringsprogrammen och anser att de bör avvecklas. Sats-
ningar bör i stället göras på förbättrad inomhusmiljö, allergisanering av
bostäder och skolor samt på att kunskaperna om de handikappades livssitua-
tion i samhällsbyggandet måste öka. Incitament bör också ges för att öka
bostadsytan i studentbotsäder.
Centerpartiet motsätter sig i motion Fi14 en förlängning av de lokala in-
vesteringsprogrammen. Medlen bör i stället användas på ett för miljön mer
kostnadseffektivt sätt. Ett sådant sätt är att inrätta s.k. klimatpolitiska pro
gram.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi15 en minskning av ramen.
Motionärerna anser att stödet till de lokala investeringsprogrammen måste
avvecklas. Vidare bör bostadsbidragen delvis växlas mot en generell skatte-
reduktion för barnfamiljer.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU9y) regeringens förslag till
utgiftsramar för utgiftsområdet och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar sina partiers
respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Bostadsutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika regionalpolitiska utveck-
lingsinsatser och företagsstöd samt medel från EG:s regionalfond. Utgiftsom-
rådet brukar benämnas den "lilla" regionalpolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 3 745
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att sedan Sverige blev medlem i EU
redovisas återflödet från EG:s regionalfond inom utgiftsområdet. För inneva-
rande år uppgår detta till ca 1 miljard kronor och avser utbetalningar för två
programperioder. Utgiftsprognosen för 2000 uppgår till 0,4 miljarder kronor
mer än vad som anvisats enligt statsbudgeten. Till största delen beror avvi-
kelsen på att vissa åtaganden skall täckas av anslagsbehållningar på s.k.
äldreanslag samt anslagssparande på anslaget för Europeiska regionala ut-
vecklingsfonden. Den parlamentariska kommitté som regeringen tillsatt skall
senast den 31 augusti 2000 lämna förslag om den framtida inriktningen och
utformningen av den svenska regionalpolitiken. Inom utgiftsområdet avses
1,5 miljarder kronor omfördelas under åren 2000-2004 för att inom ramen
för ett nationellt IT-infrastrukturprogram bidra till utbyggnad av regionala
transportnät som inte kommer till stånd på kommersiella grunder. Jämfört
med de preliminära utgiftsområdesramarna som redovisades i budgetpropo-
sitionen för 2000 beräknas utgiftsområdet öka med 230 miljoner kronor för
år 2001 och 110 miljoner kronor för år 2002. Skillnaden förklaras huvud-
sakligen av att vissa åtgärder behöver vidtas i kommuner med särskilda
omställningsproblem främst på grund av strukturomvandlingar inom för-
svarsmakten.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
4 067
-300
+290
+225
-833
2002
3 204
-530
+320
+225
-833
2003
3 304
-910
+120
+225
-833
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi12 att en framtida regionalpolitik
måste utgå från de förutsättningar som olika regioner har. Regionalpolitiken
måste främja goda utvecklingsmöjligheter i hela Sverige och regionernas
konkurrenskraft måste förstärkas. För att uppnå detta krävs bl.a. ändrad
lagstiftning, minskad regelbörda, sänkta skatter och förbättrat vägnät. Motio-
närerna vill anslå mindre pengar än regeringen till bidragen med anledning
av det försvarspolitiska beslutet och återstoden skall användas för att ut-
veckla lokal företagsamhet och för att öka tillväxten. Motionärerna anser inte
att staten med olika subventioner skall konkurrera med de bredbandsaktörer
som redan etablerat sig på marknaden. Angelägna utbyggnader som inte är
kommersiellt möjliga kan komma till stånd genom att staten upphandlar
bredbandstjänster. Staten skall vara neutral i teknikvalet och följa markna-
dens utveckling.
Kristdemokraterna anför i motion Fi13 att ett centralt mål för partiets
regionalpolitik är att skapa förutsättningar för en livskraftig landsbygd med
människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och
rik kultur. Regionalpolitiska konsekvensanalyser måste upprättas innan be-
slut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden
som är beroende av en aktiv regionalpolitik. För landsbygdens utveckling är
det av stor betydelse att samhällsservicen hålls på en rimlig nivå. En översyn
bör göras av den nationella stödområdesindelningen. Den nedsättning av
socialavgifterna med 8 % som tidigare gällt i stödområde 1 och delar av
stödområde 2 bör vara kvar. Motionärerna avvisar vidare vissa delar av rege-
ringens IT-satsning.
Centerpartiet avvisar i motion Fi14 regeringens förslag att en satsning på
IT-infrastruktur skall finansieras under utgiftsområdet. Satsningen på IT-
infrastruktur bör i stället finansieras under andra utgiftsområden. Pengarna
som frigörs under detta utgiftsområde skall användas för att Sverige skall få
tillgång till en större del av pengar från EU:s strukturfonder. Motionärerna
anser vidare att en översyn bör göras av utbetalningar till de projekt som
finansieras genom medel från EU:s strukturfonder, bl.a. bör en ändring ske
av den modell som tillämpas för närvarande och som innebär att medel be-
talas ut i efterskott.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi15 en avveckling av den tradi-
tionella regionalpolitiken. Den regionalpolitik som motionärerna förordar
innebär en annan prioritering av statens ekonomiska satsningar. I ett särskilt
yrkande begärs ett tillkännagivande om behovet av en ny och bättre regio-
nalpolitik (yrkande 19). Motionärerna vill dra ned på den selektiva politiken,
som huvudsakligen flyttar arbetsplatser från en ort till en annan med statliga
bidrag. I stället vill de satsa på högre väganslag, bättre villkor för turismen
sänkta arbetsgivaravgifter i hela landet, fortsatt utveckling av de s.k. regio-
nala högskolorna, statliga garantier för att säkra goda IT-kommunikationer
också i glesbygd, åtgärder för att säkra ett basutbud av service i hela landet,
etc. Utbyggnaden av bredband bör huvudsakligen skötas av det privata nä-
ringslivet.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU6y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Näringsutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Även motion Fi15 (fp) yrkande 19 avstyrks. Utskottet
återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördel-
ning på utgiftsområden.
3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforsk-
ning, sanering och återställning av förorenade områden, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt
miljösamarbete.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 1 720 mil-
joner kronor.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen (avsnitt 7.4) beräknar regeringen att förstärkningar
av utgiftsområdet i enlighet med den nivå som föreslagits i 1999 års ekono-
miska vårproposition om ca 840 miljoner kronor för år 2002 förlängs till att
omfatta även år 2003. Det innebär att medel tillförs för bl.a. fortsatta sats-
ningar på miljöforskning, sanering och återställning av förorenade områden,
miljöövervakning samt markinköp och kalkning.
Därutöver bedömer regeringen att det finns behov av ytterligare förstärk-
ningar. Därför föreslås att utgiftsområdet tillförs 175 miljoner kronor år
2001, 180 miljoner kronor år 2002 och 310 miljoner kronor år 2003. För-
stärkningarna omfattar i första hand miljöövervakning, miljöforskning,
marksanering samt åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, bl.a.
skötsel av befintliga reservat.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
2 016
±0
+40
+300
+50
2002
2 222
±0
+50
+600
+50
2003
2 408
+900
+80
+600
+50
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi12 att de ökade anslagen
inom utgiftsområdet som regeringen föreslår fyller ett viktigt behov. I motio-
nen föreslås att en fond bildas för bevarande av biologisk mångfald. Fonden
bör tillföras 1 miljard kronor och vara öppen för donationer. Bildandet av
fonden medför, enligt motionen, att miljöarbetet förstärks och kan bedrivas
mer långsiktigt.
Även i Kristdemokraternas motion Fi13 välkomnas de av regeringen före-
slagna satsningarna inom miljöpolitiken. Motionärerna betonar vikten av en
sammanhållen syn på sjö- och skogskalkning. Därför föreslås att kalknings-
anslaget ökas samt att anslag för skogskalkning förs in under detta utgiftsom-
råde.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att det är viktigt med en offensiv
och verkningsfull miljöpolitik. För att stimulera det lokala arbetet med att
minska utsläppen av växthusgaser föreslås att klimatpolitiska program inrät-
tas. Vidare anförs i motionen att Centerpartiet välkomnar satsningar på mil-
jöforskningen och satsningar på att sanera förorenad mark och förorenade
vattenområden.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi15 att för en liberal miljö- och
naturresurspolitik är det viktigt att bevara orörd natur, ostörda rekrea-
tionsområden och biologisk mångfald. I motionen föreslås därför en för-
stärkning av utgiftsområdet i jämförelse med regeringens förslag. Anslagen
behöver även ökas för att garantera bättre djurhållning.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (MJU3y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 2001-2003 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpar-
tiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Miljö- och jordbruksutskottet
har från sin utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgifts
område 20 Allmän miljö- och naturvård.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk
utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion
samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning för
uppvärmning av bostäder och lokaler. Utgiftsområdet omfattar också åtgär-
der för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa, vilket
utgör en viktig del av den svenska klimatpolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 1 841
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att inom utgiftsområdet prioriteras
under 2000 uppföljningen av det energipolitiska program som beslutats av
riksdagen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Sats-
ningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år
2004. Enligt det energipolitiska beslutet skall den andra reaktorn i Barse-
bäcksverket ställas av senast den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av
den andra reaktorn är att kraftbortfallet kan kompenseras genom minskad
elanvändning och ny elproduktion. Regeringen avser att i budgetpropositio-
nen för 2001 redovisa sin bedömning av om detta villkor är uppfyllt. Ett
viktigt led i omställningen av energisystemet är att goda ekonomiska förut-
sättningar skapas för den förnybara elproduktionen. I detta sammanhang
spelar vindkraften en nyckelroll och den kan också bidra till att uppfylla fler
av de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om förra året.
Statens energimyndighet har på regeringens uppdrag utrett frågan om
biobränslenas konkurrenskraft vid fjärrvärmeleveranser till industrin. Rap-
porten är för närvarande föremål för remissbehandling.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen och
motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
2 262
-1 029
-542
+100
-1 440
2002
2 085
-814
-549
+100
-1 261
2003
1 302
-70
-543
+350
-915
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi12 att målsättningen med energi-
politiken bör vara att skapa en väl fungerande avreglerad energimarknad som
bidrar till ökad sysselsättning, god miljö och välfärd. Den omfattande sats-
ningen på omställningsprogrammet har inte givit avsedd effekt. Trots detta
har den förtida avvecklingen av säker och miljövänlig svensk kärnkraft in-
letts. Motionärerna motsätter sig denna förtida avveckling av kärnkraften och
även den bidragspolitik som avvecklingen fört med sig. Detta medför att
besparingar kan göras på Energimyndigheten. Motionärerna minskar även
bidragen till etanolforskningen. De betonar vikten av att upprätthålla energi-
forskningen såväl inom detta utgiftsområde som inom utgiftsområde 16.
Kristdemokraterna hävdar i motion Fi13 att beslutet om avveckling av
kärnkraften har kommit för tidigt och utan grundläggande konsekvensanaly-
ser. Motionärerna anser att kärnkraften skall avvecklas men det skall ske i
takt med att förnybara energislag fasas in. De ökade koldioxidutsläpp som
blivit följden av stängningen av Barsebäck 1 är ett stort hot mot miljön och
ökar riskerna för allvarliga växthuseffekter. Satsningar på forskning och
utveckling av alternativa energislag är därför mycket angelägna. Motionärer-
na anser att omställningsprogrammet inte har gett önskat resultat och de
anser därför att medlen i första hand skall satsas på energieffektivisering och
på att finna metoder för att öka el- och värmeproduktion baserad på förnyba-
ra energislag. Vidare kan anslaget för energiforskning minskas med 200
miljoner kronor för vart och ett av de kommande tre åren.
Centerpartiet förklarar i motion Fi14 att man står fast vid energiuppgörel-
sen. Inför det kommande energibeslutet år 2003 föreslås att 350 miljoner
kronor reserveras för att garantera ett stöd till omställning av det svenska
energi- systemet. Motionärerna anser att inriktningen på det kommande
energibeslutet bör vara att eftersträva ett decentraliserat energisystem basera
på småskalig och förnyelsebar energiproduktion. Enligt motionärerna är ett
utökat samarbete med svensk fordonsindustri kring utveckling av mer mil-
jövänliga och energieffektiva fordon bra, men det får inte gå ut över anslagen
till forskning och utveckling inom energiområdet vid universitet och hög-
skolor. Motionärerna anslår därför ytterligare 100 miljoner kronor till energi-
forskningen för åren 2001 och 2002.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi15 snabbavvecklingen av Bar-
sebäck som enligt motionärerna är en miljömässig katastrof. Motionärerna
vill starta om Barsebäck 1 och avbryta planerna på att stänga Barsebäck 2.
Om Barsebäck inte snabbavvecklas kan de olika energipolitiska programmen
bedrivas i långsammare takt.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU6y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Näringsutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 21
Energi.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna investeringar i samt drift och un-
derhåll av vägar och järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post, telekommuni-
kationer, forskning och övergripande informationsteknikfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 25 857
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringens förslag innebär att vissa planerade åtgärder i de fastställda in-
vesteringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under perioden 2001-
2003. Det är dock regeringens ambition att upprätthålla en fortsatt god väg-
och järnvägsstandard genom att anvisa en nivå på drift- och underhållsinsat-
ser under perioden som motsvarar minst ramarna i den nuvarande nationella
väghållningsplanen och stomnätsplanen. Regeringen avser även att skapa
förutsättningar för ökad bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion av det regio-
nala vägnätet.
Regeringen anser att det är angeläget att påskynda satsningen för höjd bä-
righet och utökad lastprofil på järnväg och föreslår åtgärder för detta.
Den år 1999 påbörjade satsningen på riktade trafiksäkerhetsåtgärder på det
övriga vägnätet, för 400 miljoner kronor, fullföljs.
I beräkningen av anslagsnivån på området ingår att Vägverket får använda
de offentligrättsliga avgifter för myndighetsutövning som verket tidigare inte
disponerat för att finansiera denna myndighetsverksamhet.
Regeringen avsätter i anslutning till det nationella IT-infrastruktur-
programmet 2,6 miljarder kronor i stöd till de delar av transportnätet som
inte kommer till stånd på kommersiella grunder.
År 2003 beräknas utgiftsområdet tillföras 500 miljoner kronor. Ambitions-
höjningen avser i första hand drift-, bärighets- och underhållsåtgärder för
statliga vägar och järnvägar.
I följande tabell redovisas förslagen till preliminära utgiftsramar enligt vår-
propositionen och partimotionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
24 651
-42
+5 990
+800
-355
2002
25 087
+2 765
+2 990
+900
+1 945
2003
26 078
+5 170
+4 510
+1 000
-1 055
Motionerna
Moderata samlingspartiet vill i motion Fi12 att anslagen ökas med 14 mil-
jarder kronor under perioden 2001-2003 för att påbörja ett särskilt vägut-
byggnadsprogram och förbättra det eftersatta underhållet. Mot bakgrund av
den bekymmersamma situationen i Stockholmsområdet bör en del av medlen
utnyttjas för investeringar där.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi13 att ytterligare 11 miljarder kro-
nor avsätts under treårsperioden för investeringar, främst vägar men också
järnvägar. Huvuddelen av beloppet skall användas till skuggtullar för PPP-
projekt (Public Private Partnership). Kristdemokraterna vill avsätta nästan 3
miljarder kronor mer än regeringen för underhåll och upprustning av vägar
och järnvägar under perioden 2001-2003. Vidare framhålls att sjöfartsstödet
bör lyftas ut ur budgetens kostnadssida och omvandlas till ett s.k. nettostöd.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att på många håll i Sverige är väg-
trafik det enda realistiska kommunikationsmedlet för människor och gods.
Samtidigt förfaller det svenska vägnätet med stora kostnader som följd för
människor och företag. Under åren 2001-2003 vill Centerpartiet avsätta
4 500 miljoner kronor mer än vad regeringen gör på bärighetshöjande åtgär-
der och på drift och underhåll av det svenska vägnätet.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi15 att vägkvaliteten inte är
acceptabel i stora delar av landet. Det leder till stora svårigheter för enskil
och för näringslivet, inte minst skogsindustrin. Folkpartiet liberalerna före-
slår därför en viss höjning av anslagen bl.a. för tjälskadesäkring av vägnätet.
Folkpartiet föreslår en satsning under två år på 4 miljarder kronor som till-
sammans med ordinarie anslag till Vägverket och s.k. PPP-finansiering kan
få fart på infrastrukturinvesteringarna i Stockholm och Göteborg.
Enskilda motioner
I motionerna Fi18 av Elisabeth Nyström (m), Fi19 av Jeppe Johnsson (m),
Fi20 av Anders G Hökmark (m), Fi21 av Lars Hjertén och Lars Elindersson
(m), Fi24 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Fi26 av Anders Sjölund och
Ola Sundell (m), Fi27 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m), Fi32
av Inga Berggren m.fl. (m), Fi35 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) och
Fi37 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) framhålls att det är nöd-
vändigt med förstärkta insatser på vägnätet. I vissa motioner föreslås att
ramen för utgiftsområde 22 Kommunikationer höjs jämfört med regeringens
förslag. I andra motioner föreslås att en omfördelning av medel inom utgifts-
området görs så att mer resurser kan tillföras vägarna. I motionerna ges ex-
empel på vägar och regioner där behoven av åtgärder inom vägområdet är
stora.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet anser att det krävs ökade insatser för vägunderhåll. Som
framgår av beskrivningen i trafikutskottets yttrande (TU2y) ger regeringens
förslag till utgiftsram för nästa år ett visst ökat ekonomiskt utrymme jämfört
med i år. Enligt utskottets mening krävs det ett ännu större utrymme om det
skall vara möjligt att komma till rätta med de problem som finns främst vad
gäller vägunderhållet. Utskottet förutsätter att regeringen kan skapa ett så-
dant ökat utrymme.
I flera motioner pekas på behovet av väg- och järnvägssatsningar i olika
delar av landet. Trafikutskottet erinrar om att regeringen senare avser att
presentera en proposition om inriktningen av åtgärder för infrastrukturen.
Trafikutskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag till utgiftsramar
för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2001-2003 och avstyrker
motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Trafikutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 22
Kommunikationer.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag till
preliminära ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas för-
slag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med
en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
I enlighet med trafikutskottets förslag avstyrker finansutskottet också mo-
tionerna Fi14 (c) yrkande 11, Fi15 (fp) yrkande 18, Fi18 (m) yrkande 1, Fi19
(m) yrkande 1, Fi20 (m), Fi21 (m), Fi24 (m) yrkande 2, Fi26 (m), Fi27 (m),
Fi32 (m) yrkande 1, Fi35 (s) och Fi37 (s).
3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring,
rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt
högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av biologiska
naturresurser.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 10 310
miljoner kronor varav närmare 50 % finansieras av EG-budgeten.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen (avsnitt 7.4) har regeringen vid beräkningen av ut-
giftsområdesramen utgått från att de EG-finansierade arealersättningarna och
djurbidragen höjs till ca 5,3 miljarder kronor år 2001.
Mot bakgrund av regeringens ambition att 20 % av jordbruksarealen fram
till 2005 skall ställas om till ekologisk produktion är det angeläget att forsk
ningsprogrammet om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion får en
uppföljning. Regeringen kommer därför att i budgetpropositionen för 2001
föreslå att 35 miljoner kronor per år avsätts under tre år för ekologisk forsk-
ning.
Vidare meddelar regeringen att den i budgetpropositionen för 2001 avser
att föreslå en ökning av anslaget D2 Ersättningar för viltskador m.m. Rege-
ringen tänker återkomma även till frågan om fortsatt stöd till energiskogs-
odling. Slutligen beräknar regeringen, enligt propositionen, att tidigare för-
stärkningar av resurserna för biotopskydd i skog om 100 miljoner kronor år
2002 skall förlängas till att omfatta även år 2003.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
13 664
-27
+323
+775
-39
2002
13 854
-31
+308
+775
-39
2003
13 937
-31
+738
+775
-39
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att anslaget till Statens
jordbruksverk minskas. Besparingar inom myndigheten kan ske genom för-
enklade regler och minskad byråkrati. Vidare föreslås att Livsmedelsekono-
miska institutet läggs ner. Motionärerna föreslår en satsning på forskning
inom området ekologisk produktion.
I Kristdemokraternas motion Fi13 föreslås att ytterligare satsningar görs
inom det nuvarande landsbygdsprogrammet. Den ökade satsningen skall
användas till fortsatt REKO-stöd, miljöstöd för oljeväxtodling samt till att
stötta mjölkproduktionen i skogs- och mellanbygd. Vidare föreslås ökad
satsning på exportfrämjande åtgärder för den svenska livsmedelsnäringen
samt ett återinförande av avbytartjänst. Slutligen förespråkas förenklingar av
jordbruksbyråkratin.
Centerpartiet framhåller i motion Fi14 att Sverige förlorade EU-medel i
samband med att vissa program slogs samman till en landsbygdsagenda i en
särskild landsbygdsförordning. Centerpartiet avsätter ett budgetutrymme för
åtgärder som skall lindra dessa effekter. Vidare föreslås att jordbruksföretag
får kompensation för ränteförluster som uppkommer som en följd av för-
skjutna utbetalningar av arealstöd. Slutligen föreslås att ersättningen för
produktionsbortfall vid epizootiutbrott höjs samt att energiskogsodling ges
fortsatt stöd.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi15 besparingar genom minskad
byråkrati inom Statens jordbruksverk.
I motion Fi45 av Berndt Sköldestig (s) föreslås att utrymme för nyanlägg-
ningsstöd för Salixodling skapas inom utgiftsområdet. Enligt motionären är
Salixodling ett utmärkt sätt att utnyttja den uttagna arealen för en lönsam
produktion av trädbränsle på åkermark. Den satsning som gjorts har givit
Sverige en tätposition inom Salixutvecklingen.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (MJU3y) i regering-
ens bedömningar och tillstyrker därmed propositionens förslag samt avstyr-
ker motsvarande förslag i motionerna.
Vad gäller plantering av energiskog (Salix) anför utskottet att utvecklingen
av Salixodlingen främjas av fasta regler. Utskottet anser att det finns oklar-
heter i fråga om ansvaret för odlingen och dess villkor och förutsätter att
regeringen löser denna fråga. Därmed avstyrks motion Fi45 (s).
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina par-
timotioners förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Miljö- och jordbruksutskottet
har från sin utgångspunkt tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgifts
område 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Även motion Fi45 (s) avstyrks. Utskottet återkommer
i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på ut-
giftsområden.
3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur-
rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2000 beräknas uppgå till 3 334
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att i proposition 1999/2000:71
Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken föreslås en ny myndighets-
struktur på central nivå för närings- och innovationspolitik. Regeringen avser
att återkomma i budgetpropositionen för 2001 med en närmare redovisning
av omfördelningar på anslags- och utgiftsområdesnivå. Regeringen beslutade
under hösten 1999 att satsa 6 miljoner kronor på att utforma ett internetbase-
rat informationssystem med myndighetsinformation riktat till företag. Rege-
ringen avser att tillföra ytterligare 15 miljoner kronor årligen under perioden
2001-2003 för dessa satsningar. I proposition 1999/2000:86 Ett informa-
tionssamhälle för alla föreslås en satsning för att öka IT-kompetensen i små-
företag. Satsningen skall genomföras under en tvåårsperiod med början 2001.
Regeringen har tillfört Konkurrensverket resurser för att genomföra mer
generella och branschspecifika åtgärder för ökad konkurrens bl.a. inom
bygg- och boendesektorn. Regionala tillväxtavtal är ett instrument i en ny
regional näringspolitik. Regeringen ser mycket positivt på den process som
har utvecklats kring tillväxtavtalen och på den lokala och regionala mobilise-
ring som nu sker för tillväxt och sysselsättning. De totala anslagen för ut-
giftsområde 24 beräknas öka för 2001. Detta är till övervägande del en följd
av en anslagsteknisk förändring i samband med fullständig övergång till
användande av bemyndigandetekniken vid styrning av verksamheten under
anslaget D1 Teknisk forskning och utveckling.
I en tablå redovisas de preliminära utgiftsramarna enligt vårpropositionen
och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
3 197
-261
-356
-300
-349
2002
2 977
-193
-406
-250
-279
2003
2 895
-143
-36
?0
-279
Motionerna
Moderata samlingspartiet konstaterar i motion Fi12 att den internationella
konkurrensen ökar. Det svenska näringslivsklimatet måste därför formas så
att det blir attraktivt att driva företag, investera och arbeta i Sverige. För
uppnå detta krävs generella åtgärder som förbättrad konkurrenssituation,
avregleringar, ändrad lagstiftning och sänkta skatter. Utvecklingen av småfö-
retag ges ökade resurser vilket medför att kooperativa frågor kan lösas inom
denna ram. Ökade resurser tillförs också teknisk forskning och utveckling
samt Marknadsdomstolen.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi13 generella åtgärder för att för-
bättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa
företag och till vissa regioner. Motionärerna avvisar den s.k. Östersjömiljar-
den. De anser att Småföretagardelegationens förslag bör genomföras.
Centerpartiet föreslår i motion Fi14 att återstående medel från den s.k.
Östersjömiljarden skall flyttas till utgiftsområde 7 och tillföras det ordinari
Central- och Östeuropastödet eftersom det förekommer brister i hanteringen
av Östersjömiljarden.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att projektet med den s.k. Ös-
tersjömiljarden snarast bör avbrytas. Vidare förespråkas ett avskaffande av
det särskilda rederistödet eftersom motionärerna gör bedömningen att parti-
ets generella förbättringar av företagsklimatet uppväger ett avskaffande.
Satsningar görs för ökad kärnsäkerhet i öst.
I motion Fi47 av Inger Lundberg (s) begärs ett riksdagsuttalande om att det
framöver skall finnas ekonomiskt utrymme för en fortsatt verksamhet med
s.k. designcheckar och projekt på designområdet.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU6y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti
ers respektive förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Näringsutskottet har från sina
utgångspunkter tillstyrkt regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 24
Näringsliv.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Även motion Fi47 (s) avstyrks. Utskottet återkommer
i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på ut-
giftsområden.
3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 98 200
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen redovisar i vårpropositionen (avsnitt 7.4) att beräkningarna utgår
från att det generella statsbidraget ökar år 2001 med ytterligare 3,3 miljarder
kronor och att statsbidraget till särskilda insatser ökar med 0,7 miljarder
kronor. I ökningen av det generella statsbidraget ingår en särskild satsning på
vård och omsorg som uppgår till 1 miljard kronor. För 2001 har riksdagen
också beslutat att den statliga skatt på 200 kr som utgår för skattskyldiga med
förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt, vilket ger kommun-
sektorn ett resurstillskott som motsvarar ca 1,3 miljarder kronor. Vidare
redovisas att i försvarsuppgörelsen ingår ökade generella statsbidrag om 1
miljard kronor år 2002 samt 3 miljarder kronor år 2003.
I det kommunala momssystemet har det uppkommit ett underskott till följd
av att kommunernas och landstingens avgifter har varit för låga i förhållande
till den ersättning som har betalats ut från systemet. Sammantaget beräknas
underskottet uppgå till ca 4 miljarder kronor under innevarande år. Regering-
en anser det vara av stor vikt att kommunsektorn prioriterar skola, vård och
omsorg samtidigt som balanskravet uppfylls. Regeringen aviserar därför att
staten tar över detta underskott som annars skulle ha återbetalats via en högre
momsavgift. Därmed frigörs betydande resurser för kommunsektorn. Över-
tagandet påverkar dock inte utgifterna under detta utgiftsområde.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
101 850
+10 567
+3 784
+520
-3 521
2002
101 827
-32 353
+2 368
+2 100
-2 591
2003
104 185
-11 917
-648
+3 100
-2 650
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i sin motion Fi12 att den kommunala
verksamheten bör koncentreras till de viktigaste uppgifterna. Avregleringar
och förändrade ansvarsförhållanden mellan stat och kommun ger möjligheter
för kommunerna att effektivisera sin verksamhet. I motionen föreslås att de
allmänna statsbidragen skall sänkas mot bakgrund av de snabbt ökande
skatteintäkterna. Vidare avvisas kommunakuten till förmån för en annan
modell för stöd till kommuner och landsting med betalningssvårigheter.
I Kristdemokraternas motion Fi13 föreslås en ökad ram för utgiftsområdet
i jämförelse med regeringens förslag. De ökade bidragen skall skapa utrym-
me för en högre ambitionsnivå, bl.a. vad gäller antalet vårdplatser, och ge
kommunerna möjlighet att införa enhetstaxa inom äldreomsorgen. Kristde-
mokraternas förslag inom andra områden som får ekonomiska konsekvenser
för kommunsektorn regleras enligt finansieringsprincipen mot statsbidragen.
Detta förklarar den minskade ramen år 2003.
Centerpartiet föreslår i motion Fi14 ökade statsbidrag i jämförelse med
regeringens förslag. De ökade medlen skall användas till en kvalitetssatsning
inom skolan. De föreslagna ramarna inkluderar även en reglering enligt
finansieringsprincipen för effekter av övriga förslag i motionen som påverkar
kommunsektorn.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi15 att det är av största vikt
hur kommunsektorn utvecklas och hur väl den klarar sina uppgifter. En ef-
fektiv upphandling, koncentration till kärnverksamheterna och mångfald
inom den kommunalt finansierade servicen gör att medborgarna får valuta
för sina skattepengar. I motionen avvisas ett antal selektiva bidrag till kom-
munsektorn. Det gäller kommunakuten, storstadssatsningen och kretslopps-
miljarden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för åren 2001-
2003. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet åter-
kommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning
på utgiftsområden.
3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda ut-
gifter och Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning
och skuldförvaltning. Utgiftsområdet omfattas inte av det statliga utgiftstaket
med motiveringen att utgifterna inte kan påverkas i det korta perspektivet.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 93 370
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Under perioden beräknas ränteutgifterna minska kraftigt för att år 2003 upp-
gå till 58,5 miljarder kronor. De kraftigt minskade ränteutgifterna förklaras
framför allt av den stora amorteringen som görs till följd av överföringar från
AP-fonden samt försäljningar av statligt aktieinnehav. En annan viktig för-
klaring är att kronan antas stärkas mot övriga valutor, vilket beräknas minska
valutaskulden med 40 miljarder kronor t.o.m. 2003 års utgång.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
69 270
-885
-1 845
-1 050
-1 100
2002
65 670
-2 790
-4 470
-3 500
-3 500
2003
58 570
-4 785
-6 770
-5 200
-5 500
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi12 att en större andel av över-
skottet i de offentliga finanserna, än i regeringens förslag, används till att
amortera på statsskulden. Detta tillsammans med amorteringar med inkoms-
ter från en högre försäljningsvolym av statlig egendom antas ge lägre ränte-
kostnader.
I Kristdemokraternas motion Fi13 föreslås en ökad utförsäljning av statli-
ga företag i jämförelse med regeringens förslag. Därtill räknar Kristdemo-
kraterna inte med att överföra hela det beräkningstekniska överföringsbelopp
som regeringen kalkylmässigt tillfört hushållen. Räntekostnaderna minskar
därmed som en följd av det förbättrade saldot för statsbudgeten.
Även Centerpartiet föreslår i motion Fi14 att en större andel av överskottet
i de offentliga finanserna och ökad utförsäljning av statliga företag används
till amorteringar på statskulden. Partiet räknar därmed med lägre räntekost-
nader på statsskulden i jämförelse med regeringens förslag.
Även Folkpartiet liberalerna räknar i motion Fi15 med lägre kostnader för
statsskuldsräntor i jämförelse med regeringen. De lägre kostnaderna förklaras
dels av att en större del av överskottet i statens finanser används till amorte
ringar på statsskulden, dels av att försäljningar av statliga aktier växlas mot
amorteringar på statsskulden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Utskottet har därvid avvisat
partiernas förslag om ökade försäljningar av statliga företag liksom att in-
teckna en större del av det beräkningstekniska utrymmet till att amortera på
statsskulden.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens allmänna
budget (EU-budgeten).
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 23 177
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anges att EU-budgeten beslutas årligen inom
ramen för ett fastställt flerårigt budgettak, s.k. finansiellt perspektiv. Nivå
för det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om gemenskapernas
egna medel (97/728/EG, Euroatom), vilket bl.a. anger taket för medlemslän-
dernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande finansiella perspek-
tivet gäller åren 2000-2006.
Inom ramen för Agenda 2000 beslutades, förutom det nya finansiella
perspektivet, att beslut om egna medel skall ändras så att det nya beslutet kan
träda i kraft fr.o.m. 2002. Det finansiella perspektivet ingår i det interinsti
tionella avtalet mellan rådet och parlamentet. Perspektivet är med andra ord
slutligt fastställt först sedan båda institutionerna godkänt det nya avtalet.
Regeringen kommer att lägga fram ett förslag för riksdagen när beslutet
antagits.
Ändringen av beslutet om egna medel innebär att uttaget av mervärdes-
skattebaserad avgift minskas till 0,75 % år 2002 och till 0,50 % år 2004.
Samtidigt ökas den nationella ersättningen för uppbördskostnader avseende
s.k. traditionella egna medel från 10 % till 25 % fr.o.m. 2001. Dessutom skall
fiansieringen av den brittiska budgetreduktionen ändras fr.o.m. 2002, så att
finansieringsandelen för Sverige, Nederländerna, Österrike och Tyskland
minskas med 75 % i förhållande till nuvarande andel. Förändringen av finan-
sieringsansvaret för den brittiska budgetreduktionen beräknas minska den
svenska avgiften med ca 600 miljoner kronor år 2002.
Beräkningen för utgiftsområde 27 grundas på fastställd EU-budget för år
2000 samt, vad gäller EU-budgetens utgiftsnivå, på finansiella perspektivet
för åren 2001-2003 (kommissionens revidering till 2001 års prisläge). I
förhållande till budgetpropositionen innebär detta en höjning av prognosen
för EU-budgetens utgifter, vilket påverkar avgiftens nivå särskilt för åren
2002 och 2003. Beräkningen beaktar även förutsedda kurseffekter, ut-
fallskorrigeringar m.m. Kommissionens budgetförslag presenteras i maj.
Därigenom kan beräkningen i budgetpropositionen baseras på kommissio-
nens budgetförslag för 2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
24 093
±0
±0
±0
±0
2002
24 795
±0
±0
±0
±0
2003
24 742
±0
±0
±0
±0
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon
annan ram än regeringens.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker även propositionens förslag till preliminära ra-
mar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Utskottet återkommer i avsnitt
3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Utgifterna omfattar ålderspension i form av allmän tilläggspension (ATP)
och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär
ATP.
För år 2000 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 139 904
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisar regeringen en beräkning av utgifterna, som
väntas öka med ca 5 miljarder kronor år 2001 och med ca 7 miljarder kronor
per år de två därefter följande åren. De utgiftsbestämmande faktorerna är
antalet pensionärer med ATP (ca 85 % av samtliga ålderspensionärer), deras
genomsnittliga antal ATP-poäng samt storleken på prisbasbeloppet. De för
närvarande mest betydelsefulla faktorerna för utgiftsutvecklingen är prisbas-
beloppets utveckling samt utvecklingen av den genomsnittliga ATP-nivån.
Utgiftsutvecklingen kommer dock att påverkas av att den bosättningsbasera-
de del av folkpensionen som i dag utbetalas från AP-fonden år 2003 kommer
att överföras till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Vidare
kommer pensionerna fr.o.m. 2002 att räknas upp med det nya pensionssy-
stemets inkomstindexering i stället för ATP-systemets prisindexering. Rege-
ringen avser att i budgetpropositionen för 2001 återkomma med beräkningar
och prognoser för hur dessa faktorer kommer att påverka utgiftsutvecklingen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2001
144 686
±0
±0
-240
±0
2002
151 337
±0
±0
-1 120
±0
2003
158 364
±0
±0
-1 270
±0
Motionen
Centerpartiet räknar i motion Fi14 med lägre kostnader för ålderspensionen
i jämförelse med regeringen. Skillnaden förklaras av att Centerpartiet räknar
med lägre prisbasbelopp under perioden. Den lägre prisökningstakten följer
av att partiet motsätter sig att frysningen av taxeringsvärdena upphör.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU7y) inget att invända mot
regeringens beräkningar för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudge-
ten för budgetåren 2001-2003.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i avsnitten 2.4 och 2.5 redovisat si
samlade bedömning av budgetpolitikens inriktning och förslagen till utgifts-
tak och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet för åren 2001-2003. Motionernas förslag till alter-
nativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.29 Samlad redovisning av utgifterna på utgiftsområden
Finansutskottets ställningstagande
En konsekvens av utskottets tidigare ställningstaganden till de olika budget-
alternativen (avsnitt 2.4.3) och till fackutskottens ställningstaganden till
utgiftsramar (avsnitten 3.1-3.28) är att utskottet biträder regeringens förslag
till preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden.
Utskottet tillstyrker således yrkande 6 i propositionen. De motionsyrkan-
den som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det gäller Fi12 (m) yrkan-
de 6, Fi13 (kd) yrkande 3, Fi14 (c) yrkande 17 samt Fi15 (fp) yrkande 6.
Utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
m.m. för åren 2001-2003 blir därmed som följer.
Tabell 29. Regeringens och finansutskottets förslag till utgiftsramar åren 2001
2003
miljoner kronor
4 Skatter och övriga inkomster
4.1 Utvecklingen av statens inkomster
Propositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga
inkomster. Skatter och avgifter svarar normalt för ca 90 % av inkomsterna
och kan grovt delas upp i skatt på inkomst, egendom, varor och tjänster samt
socialavgifter. I skatter och avgifter ingår även kommunernas utjämningsav-
gift, vilken dock helt motsvaras av utjämningsbidraget till kommunsektorn.
De övriga inkomsterna utgörs i huvudsak dels av inkomster från statens
verksamhet, exempelvis Riksbankens inlevererade överskott, överskott från
Svenska Spel och utdelningar av statens aktier, dels av inkomster från för-
säljning av statlig egendom, främst aktier, dels av bidrag från Europeiska
unionen.
Under perioden 1999 till 2003 beräknas statsbudgetens skatteinkomster öka
med 46 miljarder kronor. År 2000 minskar inkomsterna med 25 miljarder
kronor, vilket förklaras av pensionsomläggningen och den påbörjade skatte-
reformen. Nedgången beror även på en relativt stor slutreglering av kommu-
nalskatter. Uppgiften gällande år 2001 påverkas i än högre grad av slutregle-
ring av kommunalskatter. Ökningen av skatteinkomsterna år 2002 förklaras
av att, utöver den underliggande inkomstutvecklingen, den högre fastighets-
skatten 2001 till stor del betalas som kompletteringsbetalning året efter in-
komståret samt att det fasta beloppet om 200 kr åter blir en statlig skatt.
Statsbudgetens övriga inkomster beräknas minska med ca 100 miljarder
kronor mellan åren 2000 och 2003. Minskningen förklaras av extraordinära
inkomstförstärkningar under år 2000 i form av aktieutdelningar och försälj-
ningsinkomster. Förutom dessa effekter väntas de övriga inkomsterna minska
under perioden med ca 6 miljarder kronor. Försäljning av statligt aktieinne-
hav beräknas under åren 2000-2003 uppgå till 140 miljarder kronor. Större
delen av försäljningarna beräknas alltså ske under år 2000.
Den prognostiserade utvecklingen mellan åren för de olika skatteslagen
beror dels på de underliggande skattebasernas förändring, dels på beslutade
eller föreslagna regelförändringar. I beräkningarna har regeringen tagit hän-
syn till förslaget om en skattereduktion för anslutning till bredband (prop.
1999/2000:86). Även effekten av återgång till omräkning av fastighetsskat-
tens taxeringsvärden och en höjning av den tillfälligt reducerade skattesatsen
för bostadshyreshus är inkluderade i beräkningen. Detta med anledning av att
regeringen inte ännu tagit ställning till eventuella framtida förändringar.
Eventuella ändringar i införselregler eller skattesatser för skatt på alkohol
och tobak är inte heller inkluderade i beräkningen.
I jämförelse med budgetpropositionen för 2000 har både timlönen och sys-
selsättningen (antal arbetade timmar) justerats upp samtliga år. Detta till-
sammans med en högre prognos för realisationsvinster förklarar en stor del
av skillnaden mellan budgetpropositionens prognos och den här redovisade
prognosen. Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen har skattein-
komsterna ökat med mellan 20 och 31 miljarder kronor för åren 2000-2002.
Statens övriga inkomster beräknas nu till mellan 2,3 och 3,5 miljarder kronor
lägre än vad som angavs i budgetpropositionen, främst med anledning av
förändrad prognos för Inkomster av statens verksamhet. Dels väntas Riks-
bankens inlevererade överskott bli lägre, dels väntas inkomsterna från statens
aktier bli lägre som en följd av planerade försäljningar av statligt aktieinne-
hav. Inkomster av statens verksamhet beräknas även bli lägre till följd av att
vissa avgifter föreslås budgeteras netto.
Tabell 31. Statsbudgetens inkomster 1999-2002. Avvikelse från
budgetpropositionen för 2000
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkande (kapitel 1) att riksdagen
godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som läggs
fram.
Regeringen anför att skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden och
att styra konsumtionen bort från varor som har negativa effekter på miljö och
hälsa samt att skatternas nivå ytterst bestäms av de välfärdspolitiska ambitio-
nerna.
I propositionen framhålls att regeringen konsekvent har prioriterat vård,
skola och omsorg, först genom inriktningen av programmet för sanering av
Sveriges ekonomi och sedan genom att resurser tillförts kommuner och
landsting i takt med att ekonomin förbättrats och att denna inriktning inte har
ändrats. Betydande resurser kommer att tillföras vård, skola och omsorg
under de kommande åren. I år tillförs 21,3 miljarder kronor mer från staten
än 1996, och för 2001 har regeringen tidigare aviserat att ytterligare 4 miljar
der kronor skall tillföras kommuner och landsting. En del i resurstillskottet
till kommunerna utgörs av omföringen av den statliga inkomstskatten om
200 kr. Denna har förlängts så att ca 1,3 miljarder kronor överförs även år
2001. Satsningarna på vård- och omsorgssektorn kommer att utökas och
uppgår vid en jämförelse med läget 1996 till ca 25,9 miljarder kronor år
2003. Regeringen anför att de ökade resurserna till vården, skolan och om-
sorgen innebär att den kommunala sysselsättningen värnas och att det ges
goda förutsättningar för en god kvalitet i dessa verksamheter.
Det är enligt vad regeringen anför också viktigt att tillförsäkra medbor-
garna trygghet, rättvisa och rättssäkerhet, och regeringen framhåller att rätts
väsendet nu befinner sig mitt i en period av intensivt reformarbete för att bli
effektivare och bättre. För polisens del handlar det bl.a. om att öka antalet
poliser, att säkerställa närpolisreformen, att öka antalet uppklarade brott,
förstärka gränskontrollen och utveckla teknikstödet.
Regeringen anför att ett nytt skede i skattepolitiken har inletts under man-
datperioden. De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi har i år gjort det
möjligt att genomföra skattesänkningar som både stimulerar tillväxten och
ökar rättvisan.
Som ett första steg i en inkomstskattereform har i år en skattereduktion in-
förts som kompenserar för en fjärdedel av egenavgiften. Förutom att öka
köpkraften för främst låg- och medelinkomsttagare bidrar denna åtgärd enligt
vad som anförs till att minska marginaleffekterna och stimulera till ett ökat
arbetsutbud. Dessutom har brytpunkten för statlig skatt höjts, samtidigt som
den temporära skattereduktionen till låginkomsttagare förlängts. Sammanta-
get innebär dessa förändringar att inkomstskatterna år 2001 blir 15,8 miljar-
der kronor lägre än 1999. Regeringen avser att i samband med budgetpropo-
sitionen hösten 2000 göra en bedömning av det samhällsekonomiska utrym-
met för att bl.a. gå vidare med kompensationen för egenavgifterna.
Ett viktigt mål för regeringens skattepolitik är enligt vad som anförs att
medverka till ett gott företagsklimat. Företagsskatterna har därför sänkts, och
många av åtgärderna har varit särskilt riktade till små och medelstora företag.
Villkoren för avsättningar till periodiseringsfond har förbättrats. De allra
flesta av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag har avskaffats, och de s.k.
3:12-reglerna som reglerar beskattningen av utdelningen och reavinst på
aktier i fåmansföretag ses över. Ny lagstiftning som under vissa förutsätt-
ningar tillåter återköp av egna aktier har trätt i kraft. Jordbrukets energi-
skatter sänks. Förslag om ytterligare förenklingar inom kapital- och företags-
beskattningsområdet som särskilt bör gynna små och medelstora företag
läggs fram. Det gäller de nu aktuella förändringar av reglerna om avdrag för
ökade levnadsomkostnader för egenföretagare, reglerna för kvittning av
vinster och förluster på aktier samt avdragsreglerna vid ombyggnad av loka-
ler. Regeringen avser att fortsätta att förenkla regler, medverka till sund
konkurrens och på andra sätt förbättra villkoren för företagande och syssel-
sättning.
Regeringen anför vidare att fastighetsskatten är en viktig del av kapital-
beskattningen. Uttaget av fastighetsskatt har dock begränsats genom en rad
beslut de senaste åren. Taxeringsvärdena har i princip varit oförändrade
sedan 1997. Dessutom sänktes skattesatsen 1998 från 1,7 till 1,5 %. För
bostadshyreshusen har skattesatsen sänkts ytterligare till 1,2 % under år
2000. Såväl frysningen av taxeringsvärdena som den tillfälligt sänkta skatten
för hyreshus upphör 2001. Detta innebär att om inga beslut fattas av riksda-
gen kommer fastighetsskatteuttaget att öka för boende i såväl småhus som
hyreshus. Detta skulle innebära kraftiga skattehöjningar, framför allt för
många enskilda villaägare i attraktiva områden i storstäderna där fastighets-
priserna stigit kraftigt under de senaste åren. Regeringen anför att enligt
nuvarande bedömningar skulle detta innebära ett ökat uttag av fastighetsskatt
och förmögenhetsskatt med i storleksordningen 8 miljarder kronor. I vissa
fall motsvaras inte skattehöjningen av en lika stor ökning av köpkraften för
det enskilda hushållet. Regeringen avser därför att återkomma i budgetpro-
positionen med förslag som begränsar ökningen av skatteuttaget.
Miljörelateringen av skattesystemet tog enligt vad regeringen anför ytterli-
gare ett steg framåt genom de förslag som lades fram i budgetpropositionen
hösten 1999. Skatten på dieselolja höjdes med 25 öre per liter, produktions-
skatten på kärnkraft med 0,5 öre per kWh och konsumtionsskatten på el med
1 öre per kWh. Samtidigt utlovades bl.a. en satsning på kompetensutveckling
i arbetslivet.
En ökad miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling är
enligt vad som anförs nödvändig för att möjliggöra ett förverkligande av de
mål riksdag och regering fastställt på miljöområdet. Skatteväxlingskommit-
tén angav i sitt betänkande (SOU 1997:11) att ekonomiska styrmedel har
visat sig effektiva för att hejda och minska miljöhot och förutsatte att ut-
rymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika stort som det
som utnyttjats under 1980- och 1990-talen. Omräknat i dagens penningvärde
och med hänsyn till dagens BNP-nivå torde detta utrymme vara ca 30 miljar-
der kronor under perioden 2001-2010.
Regeringen avser att i höstens budgetproposition presentera en strategi för
en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväx-
ling. Denna strategi skall grundas på de slutsatser om storleksordning som
angivits ovan. En särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tillsatts för att bereda frågan. Arbets-
gruppen skall beakta såväl miljö- och sysselsättningsaspekter som fördel-
nings- och regionalpolitiska aspekter på skatteväxlingen.
Det pågår också ett arbete inom Regeringskansliet för att ta fram ett för-
slag till ett nytt energiskattesystem baserat på Skatteväxlingskommitténs
modell.
Regeringen anför att det svenska skattesystemet ställs inför betydande ut-
maningar som ett resultat av den fortgående internationaliseringen där mark-
naderna för varor och tjänster, liksom arbets- och kapitalmarknaderna, allt-
mer integreras med omvärlden. Regeringen kommer därför att tillsätta en
särskild utredning med uppgift att förbättra kunskapsunderlaget om interna-
tionaliseringens betydelse för olika skattebaser och den framtida skat-
testrukturen.
Den ökade rörligheten över gränserna innebär att förutsättningarna för
skattesystemet förändras de närmaste åren. Avtrappningen av införselreg-
lerna för alkohol och tobak som inleds den 1 juli innebär att punktskatterna
kommer att behöva ses över. Även kapitalbeskattningen sätts under allt hår-
dare press i takt med att det blir lättare att utnyttja utländska bankers och
försäkringsbolags tjänster från Sverige. Sverige bedriver tillsammans med
många andra medlemsstater ett arbete inom bl.a. EU och OECD för att
åstadkomma ett gemensamt handlingsprogram för beskattning på de områ-
den som är särskilt känsliga för internationell rörlighet. Motståndet hos vissa
andra länder gör dock att detta arbete kan komma att gå alltför långsamt.
Regeringen anser därför att det är angeläget att upprätthålla en beredskap att
vidta åtgärder inom de områden som är särskilt känsliga för rörlighet över
gränserna.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att en genomgripande inkomstskattereform genomförs för att stärka
medborgarna och göra Sverige konkurrenskraftigt. Den skall syfta till att
radikalt sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare genom sänkta kom-
munalskatter och höjda grundavdrag. Den statliga inkomstskatten avvecklas,
och avvecklingen inleds genom att det sista steget i skatteskalan slopas. Ett
utrymme på 15, 30 respektive 50 miljarder kronor avsätts för en sådan re-
form under åren 2001-2003. Härtill kommer en statligt finansierad kom-
munalskattesänkning med 4 miljarder kronor år 2001. I takt med att den
statliga inkomstskatten avvecklas kommer enligt vad motionärerna anför
problemen med beskattningen av personaloptioner, de s.k. 3:12-reglerna och
utländska experter att minska. Ojämna inkomster påverkas inte heller på
samma sätt (yrkande 15). Dessutom föreslår motionärerna att löntagare kom-
penseras för egenavgifterna genom ett förvärvsavdrag på 6 % som höjs till
10 % under perioden. Ytterligare förändringar föreslås. Reseavdraget höjs till
16 kr, det ej avdragsgilla beloppet i inkomstslaget tjänst sänks till 6 000 kr
och bensin- och dieselskatten sänks med 40 öre per liter (50 öre med moms).
Kompetenskonton införs och avdraget för pensionsförsäkringspremier höjs
till ett basbelopp. Det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer åter-
ställs. Den familjepolitiska reform som föreslås innebär bl.a. att ett grundav-
drag på 10 000 kr per barn införs och att styrkta kostnader för barnomsorg
blir avdragsgilla upp till en viss nivå. Motionärerna anför att fastig-
hetsskatten bör avvecklas successivt. De föreslår att fastighetsskatten sänks
till 1,2 %, 1,1 % och 1,0 % under perioden och att den skall utgå på halva
markvärdet. Underlaget för fastighetsskatten låses också (yrkande 14).
Den kommunala inkomstskatten är enligt motionärerna särskilt tung att bä-
ra för låg- och medelinkomsttagarna. Den relativt starka ökningen av de
kommunala inkomsterna under de senaste åren ger enligt motionärerna ut-
rymme för sänkta kommunalskatter. De föreslår att statsbidragen till kom-
munerna inte höjs mer och att kommunerna ges en tydlig och klar signal om
behovet av en skattesänkning genom att avskrivningen av skulden i moms-
systemet görs beroende av att en skattesänkning sker. Alternativt kan de
kommuner som sänker skatten få ett förhöjt statsbidrag år 2001 (yrkandena
22 och 23).
Som ett led i en förbättring av företagandets villkor föreslår motionärerna
vidare att skatterna på företagande, ägande och investeringar minskas. Dub-
belbeskattningen av bolagsinkomster slopas fr.o.m. 2000 års vinster och
förmögenhetsskatten avvecklas successivt. Sambeskattningen slopas ome-
delbart. De särskilda spärr- och stoppreglerna för de allra minsta företagen
elimineras. Skatterna på jordbrukets produktionsmedel sänks. Skatten på
kärnkraft sänks. Beskattningen av royalty görs lägre och löneskatten på
vinstandelar slopas. Reklamskatten slopas och detta finansieras genom höjd
moms på tidningar. Kalk- och cementindustrins särskilda regler om nedsatt
koldioxidskatt förlängs. Trepartiförslaget om 50 % skattereduktion på hus-
hållsnära tjänster genomförs.
Även i kommittémotion Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) hemställs om
en fortsatt frysning av taxeringsvärdena, sänkt fastighetsskatt för bostäder ti
1,2 % år 2001, 1,1 % år 2002 och 1,0 % år 2003 och en reducering av un-
derlaget till byggnadsvärdet och halva markvärdet (yrkande 3). Vidare anförs
att kombinationen av ändrade införselregler och bibehållna alkoholskatter
kommer att leda till en kraftigt ökad privatimport och dessutom en illegal
alkoholhantering som stärker den organiserade brottsligheten. Alko-
holskatterna bör därför sänkas omgående. Regeringen bör återkomma med
ett skyndsamt förslag (yrkande 5).
I Kristdemokraternas partimotion Fi13 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslår
motionärerna åtgärder som syftar till att låta inkomsttagarna få behålla en
större del av sin lön. Nuvarande skattereduktioner slopas och inkomstskatten
sänks genom att grundavdraget höjs med 11 900 kr till 20 600 kr för alla.
Kommunernas inkomster påverkas inte eftersom grundavdraget utformas
som en statlig skattereduktion. Vidare införs en ny statlig skattereduktion för
lönearbete med 2 % år 2001, 4,2 % år 2002 och 7,5 % år 2003 i syfte att
reducera marginalskatten för alla. Det sista steget i inkomstskatteskalan
slopas och några särregler för utländska experter införs inte. Gränsen för
reseavdraget sänks till 5 000 kr. Avdragsrätten för pensionssparande höjs till
ett basbelopp. Trepartiförslaget om en skattereduktion på 50 % för hus-
hållsnära tjänster införs. En avdragsrätt för insättning på individuella utbild
ningskonton införs den 1 juli 2001. Royalty skattebefrias i två år och beskat-
tas därefter som inkomst av kapital. Ett yrkesfiskeavdrag införs. Fastig-
hetstaxeringsvärdena fryses varaktigt och fastighetsskatten för hyreshus
bestäms till 1,2 %. På egnahem sänks fastighetsskatten till 1,3 % år 2002 och
till 1,2 % år 2003. Den beräknas på en tredjedel av markvärdet över 150 000
kr fr.o.m. år 2001 (yrkande 6). Som en del i de åtgärder som motionärerna
föreslår på familjeområdet införs en avdragsrätt på maximalt 4 000 kr per
månad för styrkta barnomsorgskostnader.
För att skapa långsiktigt goda förutsättningar genom ett bättre företagar-
klimat föreslår motionärerna ytterligare åtgärder. Arbetsgivaravgifterna
sänks med 10 % på lönesummor upp till 900 000 kr från år 2002, och för
egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman med 250 000
kr. Ett riskkapitalavdrag med ett tak på 100 000 kr införs. Dubbelbeskatt-
ningen av bolagsinkomster slopas genom att beskattningen av aktieutdelning
halveras i ett första steg för att sedan slopas. Förmögenhetsskatten avvecklas
i tre steg. År 2001 avskaffas sambeskattningen av förmögenhet, år 2002
sänks förmögenhetsskattesatsen med en procentenhet till 0,5 % och år 2003
avvecklas den helt. Utfasningen av förmögenhetsskatten finansieras genom
att bolagsskatten höjs till 30 %. Momsen på böcker sänks till 6 %. Löneskat-
ten på vinstandelar slopas och beskattningen av personaloptioner lindras.
Jordbrukets skatteryggsäck lyfts av och konkurrensvillkoren för åkeri- och
transportsektorn förbättras genom sänkt fordonsskatt och sänkt dieselskatt.
Motionärerna anför vidare att skadligheten av marginaleffekterna i skatte-
och socialförsäkringssystemen nu erkänns av nästan alla men att det är svårt
att få gehör för de förslag som läggs fram. Det handlar enligt motionärerna
mest om att växla bidrag mot sänkta skatter. De åtgärder som måste vidtas
berör bostadsbidragets konstruktion och avtrappning, LO-puckeln i grundav-
draget, barnomsorgstaxornas konstruktion, äldrevårdstaxorna, underhållsstö-
det, arbetslöshetsförsäkringen samt studiebidraget, och det kommunala skat-
tetrycket diskuteras. För att skapa stabilitet och långsiktighet föreslår motio
närerna att en samverkan sker mellan de fem partier som står bakom pen-
sionsreformen (yrkande 14).
I Centerpartiets partimotion Fi14 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att det
är en långsiktig målsättning att sänka skattetrycket till samma nivåer som
övriga OECD-länder och att sänkningen bör ske i takt med vad ekonomin
medger. Motionärerna anför att den goda konjunkturen gör att det finns ett
utrymme för skattesänkningar i motionärernas budgetalternativ med 25, 50
respektive 75 miljarder kronor åren 2001-2003. De föreslår att skattesänk-
ningarna ges en inriktning som prioriterar sänkt inkomstskatt för låg- och
medelinkomsttagare samt sänkt skatt på företagande och boende. Fastighets-
skattesatsen bör sänkas under perioden, och motionärerna klargör att någon
inkomstökning för staten inte bör räknas hem när frysningen av taxerings-
värdena upphör år 2001. De föreslår sänkta arbetsgivaravgifter, med störst
sänkning för småföretagen, i enlighet med den metod som användes under
förra mandatperioden, och kompenserar också offentlig sektor för ett förlängt
ansvar för de anställdas sjukperiod genom att sänka arbetsgivaravgiften med
0,7 procentenheter. Inkomstskatten bör sänkas och motionärerna förespråkar
en lösning genom höjt grundavdrag för människor med små eller medelstora
inkomster. Avdragsrätten för arbetsresor med bil höjs. Sveriges bönder kom-
penseras för konkurrenshämmande punktskatter. Ett RUT-avdrag införs med
en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som
utförs i hemmet med ett belopp upp till 20 000 kr per hushåll och år. Dub-
belbeskattningen av bolagsinkomster avskaffas. Förmögenhetsskatten fasas
ut med slopad sambeskattning som första steg. Slutligen bör energibe-
skattningen reformeras (yrkande 18). Motionärernas förslag om goda villkor
för företagandet innebär bl.a. att ett system med kompetenskonton införs.
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fi15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
föreslår motionärerna en skattereform med inriktning på sänkt skatt på arbete
och risksparande. Principen om hälften kvar, och att de allra flesta bara skall
betala kommunalskatt, återupprättas. Genom avskaffad värnskatt, höjd bryt-
punkt för statlig skatt och borttagande av den s.k. LO-puckeln, uppnås att de
flesta bara betalar 30 % i skatt och att de med höga inkomster bara betalar
50 %. Marginaleffekterna minskas också genom att det inkomstprövade
bostadsbidraget växlas mot ett generellt barnstöd. Fortsatta ökningar av
barnstödet bör ske i form av en skattereduktion. Vidare införs en skattere-
duktion som är lika för alla. Motionärerna anser att nivån på fastighetsbe-
skattningen är för hög och föreslår att den sänks och omvandlas till en scha-
blonintäkt för egnahem. Förmögenhetsskatten avvecklas (yrkande 7). En
inkomstskattereform genomförs. Det sista steget i inkomstskatteskalan slo-
pas, och brytpunkten för statlig skatt höjs i två steg så att den statliga skat
inträder då de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör. Nedtrappningen av
grundavdraget i inkomstskiktet 150 000-250 000 kr, den s.k. LO-puckeln,
avskaffas. För att garantera att alla får del av en skattesänkning införs en
skattereduktion som är lika för alla och som kan beräknas uppgå till 4 500 kr
för varje skattebetalare. Reformen genomförs över en treårsperiod. Den bör
med det ytterligare barnstöd som Folkpartiet vill genomföra via skattesyste-
met omfatta bortåt 55 miljarder kronor (yrkande 8).
För att få fler företag på svensk botten krävs enligt motionärerna rejäla
skatteändringar - lägre skatter och en förändrad mix av existerande skatter.
De skatter som är skadligast mot jobb och företagande bör angripas först.
Arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn sänks. Dubbelbeskattningen på aktie-
sparande avskaffas successivt. Beskattningen av personaloptioner ses över
eftersom de sociala avgifterna är en tung belastning för växande företag. De
sociala avgifterna på vinstandelar avskaffas. Skattereglerna för fåmansbolag,
särskilt de s.k. 3:12-reglerna, ändras. Den som vill starta eget företag eller
vidareutbilda sig får möjlighet att ta ut ett pensionsår i förväg. Enklare av-
dragsregler införs för företagare med hemmet som arbetsplats. Treparti-
förslaget om skattelättnader i hushållssektorn genomförs. Folkpartiets förslag
om enklare deklarationer, utfärdandet av F-skattsedel, betalning av prelimi-
närskatt, rensning i uppgiftslämnandet, förbättring av skattekontot, införande
av servicecheckar m.m. genomförs.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU6y) anför skatteutskottet att det inte finns möjlighet att
genomföra långtgående skattesänkningar som medför att utrymmet för den
gemensamma sektorn minskas, utan att det i stället krävs en fortsatt hård
prioritering inom skattepolitiken under de närmaste åren för att bibehålla de
förbättrade offentliga finanserna. I likhet med regeringen anser skatteutskot-
tet att det är viktigt att prioritera åtgärder som bidrar till att förbättra de
temässiga villkoren för arbete, utbildning och investeringar i Sverige och
som uppfyller kraven på att vara fördelningspolitiskt rättvisa. Det är vidare
nödvändigt att vidta åtgärder för att möta de krav som ställs till följd av
internationaliseringen och dess effekter på skattebaserna. Det finns också
obalanser i skatteuttaget på vissa områden, t.ex. fastighetsbeskattningen, som
behöver åtgärdas. Kravet på prioriteringar för vissa områden gör enligt skat-
teutskottet att det är nödvändigt att iaktta en stark återhållsamhet när det
gäller åtgärder som inte stöder de prioriterade områdena. Skatteuttaget på
trögrörliga skattebaser bör upprätthållas i största möjliga utsträckning, och
generella åtgärder måste prioriteras framför särregler som urholkar skatteba-
ser, skapar snedvridningar och kontrollproblem och försvårar fortsatt förenk-
ling.
I yttrandet anförs att riksdagen redan har fattat beslut om en fjärdedel av
den reform som innebär att kompensation erhålls för egenavgifterna och att
andelen skattskyldiga med statlig inkomstskatt till 15 % minskas. Ett fullföl-
jande av reformen - till en tillkommande budgetkostnad om ca 36 miljarder
kronor - är enligt utskottets mening angelägen av både fördelningspolitiska
skäl och för att stödja arbetslinjen. När riksdagen beslutade om det första
steget i denna reform gjordes det fortsatta genomförandet av reformen bero-
ende av de löpande bedömningarna av de offentliga finanserna och av det
konjunkturpolitiska läget, och det uttalades att en avvägning skall göras i
förhållande till de behov som finns att säkerställa en tillfredsställande kvali
tet i de offentliga åtagandena, särskilt för vården, skolan och omsorgen.
Skatteutskottet anför att dessa villkor bör fortfara att gälla.
Vidare anförs att regeringen har beräknat inkomstförstärkningen vid en
slopad begränsning av fastighetsskatteuttaget år 2001 till 8 miljarder kronor
och att ett fullt genomslag för den mest betydelsefulla komponenten - upp-
justeringen av taxeringsvärdena - skulle ge högst varierande regionala ef-
fekter. Inom ramen för de olika regionala genomsnitten kan det också finnas
betydande variationer för olika delområden och för olika slag av hushåll.
Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att de effekter som kan
förväntas vad gäller förändringar i skatteuttaget mellan åren 2000 och 2001
inte kan godtas, och utskottet ser positivt på att regeringen i budgetproposi-
tionen för 2001 avser att lämna förslag som begränsar ökningen av skatteut-
taget. Fastighetsbeskattningskommittén har den 2 maj avlämnat sitt slutbe-
tänkande, och skatteutskottet utgår från att regeringen i de fortsatta övervä-
gandena beaktar Fastighetsbeskattningskommitténs arbete - liksom det be-
tänkande som tidigare överlämnats av Fastighetstaxeringsutredningen.
Skatteutskottet anför vidare att den fortgående internationaliseringen stäl-
ler nya krav på det svenska skattesystemet. Marknaderna för varor och
tjänster, liksom arbetsmarknaden och kapitalmarknaden, integreras enligt vad
som anförs alltmer internationellt, och detta kan påverka rörligheten hos
olika skattebaser och därmed möjligheterna att varaktigt finansiera de ge-
mensamma åtagandena. Detta aktualiserar enligt skatteutskottets mening
centrala frågor om den svenska skattestrukturens framtida utformning, och
vilken avvägning som skall göras mellan å ena sidan internationaliseringens
krav och å andra sidan interna krav på ett systematiskt uppbyggt skattesy-
stem och en fördelningspolitiskt rättvis fördelning av det samlade skatteut-
taget. Den internationella integrationen ökar konkurrensen om investeringar,
företag och arbetskraft. Skatteutskottet anför att Sverige måste uppfylla
kraven på goda förutsättningar för riskvilligt kapital, entreprenörskap och
arbete.
Enligt skatteutskottets mening medför de utmaningar som den framtida
skattepolitiken kommer att ställas inför att det är angeläget att få till stånd
fördjupade bedömningar och kartläggningar av olika slag. Det handlar bl.a.
om bedömningar av i vilket tidsperspektiv olika anpassningskrav kommer att
uppstå. Men det gäller också analyser av de förutsättningar för skattepoliti-
ken som ges av våra internationella åtaganden i olika avseenden, EU-med-
lemskapet inklusive ett eventuellt svenskt deltagande i EU:s valutaunion
samt även andra internationella regelverk av betydelse. Skatteutskottet note-
rar att regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att
förbättra underlaget för den framtida skattepolitiken i dessa avseenden.
När det gäller alkoholskatterna anför skatteutskottet att det framgå av pro-
position 121 att regeringen avser att återkomma med förslag till åtgärder på
skatteområdet i budgetpropositionen för år 2001 och att regeringen i anslut-
ning härtill också kommer att presentera en ny nationell handlingsplan för
alkoholförebyggande åtgärder. Enligt skatteutskottets mening behövs det mot
denna bakgrund inte några uttalanden till regeringen om att regeringen sna-
rast skall återkomma med förslag på området.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet den inriktning av skattepolitiken
som regeringen föreslår i vårpropositionen och avstyrker de förslag om en
alternativ inriktning som läggs fram i parti- och kommittémotionerna från
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.
Skatteutskottets ledamöter från Moderaterna, Kristdemokraterna, Center-
partiet och Folkpartiet har i avvikande meningar utvecklat sin syn på skatte-
politikens utformning.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet konstaterar i sitt yttrande (BoU9y) att Fastighetsbeskatt-
ningskommittén för endast en dryg vecka sedan avlämnat sitt slutbetänkande
(SOU 2000:34) och att det mot denna bakgrund förefaller rimligt att ge såväl
regeringen och riksdagens ledamöter som berörda intresseorganisationer och
övriga parter tillfälle att ta del av kommitténs överväganden och förslag utan
att nu binda upp den fortsatta beredningen med uttalanden om ändrad fastig-
hetsbeskattning etc. Sett i ett bostadspolitiskt perspektiv är det enligt bo-
stadsutskottets mening också angeläget att effekterna på bostadssektorn av
olika förändringar inom ramen för fastighetsskattesystemet kan analyseras
ytterligare innan riksdagen tar ställning i dessa frågor.
Ledamöterna från Moderata samlingspartiet har i en avvikande mening
tillstyrkt motionsyrkandet. Ledamöterna från Kristdemokraterna och Center-
partiet har i särskilda yttranden erinrat om den inställning som de redovisat i
sina partimotioner.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i det föregående redovisat beräkningar som visar att den
inriktning av skattepolitiken som motionärerna står för innebär förhållande-
vis kraftiga skatte- och avgiftssänkningar. Skatte- och avgiftsinkomsterna
skulle år 2003 vara mellan 60 och 75 miljarder kronor lägre än enligt de
beräkningar som redovisas av regeringen på grundval av beslutade regler och
framlagda förslag (se tabell 32). Motionärernas förslag innebär att möjlighe-
ten att ta ett långsiktigt och hållbart ansvar för den gemensamma sektorn
minskar väsentligt. Att en stor del av skattesänkningarna föreslås finansieras
genom utförsäljning av statligt ägda aktier under perioden kan inte ändra på
detta förhållande.
Flera förslag har enligt finansutskottets mening en utformning som gör att de
kan ifrågasättas ur fördelningssynpunkt. Moderata samlingspartiet, Krist-
demokraterna och Folkpartiet liberalerna vill avskaffa det sista steget i in-
komstskatteskalan, och Moderaterna föreslår dessutom att den statliga in-
komstskatten skall avskaffas på sikt, vilket skulle innebära ett kraftigt avste
från den skatteskala som flertalet partier enat sig om under skattereformen.
Över huvud taget innehåller flera av de förslag som läggs fram stora skatte-
sänkningar i de övre inkomstskikten. Hela skatteskalan skjuts uppåt genom
höga grundavdrag som gäller oberoende av inkomst, och särskilda förvärvs-
avdrag reducerar den andel av inkomsten som tas upp till beskattning. Med
ett förvärvsavdrag på 10 % får en skattskyldig med 200 000 kr i inkomst
undanta 20 000 kr från beskattning, under det att en skattskyldig med
400 000 kr i inkomst får undanta 40 000 kr. Med en schablonmässig margi-
nalskatt på 30 % respektive 50 % blir skattelättnaden 6 000 kr respektive
20 000 kr. Förslag om denna typ av förvärvsavdrag har lagts fram av Mode-
rata samlingspartiet och Kristdemokraterna.
Tabell 32. Oppositionspartiernas förslag till inkomster för staten åren 2001-
2003, avvikelser i jämförelse med regeringen
År
Moderata
samlings-
partiet2
Kristdemo-
kraterna
Centerpar-
tiet3
Folkpartiet
liberalerna
2001
Skatteinkomster
-22,5
-21,3
0,0
-31,0
Övriga inkomster1
+45,0
+47,9
+50,8
+48,8
Totala inkomster
+22,5
+26,6
+50,8
+17,8
2002
Skatteinkomster
-47,3
-44,6
0,0
-45,8
Övriga inkomster1
+45,0
+48,1
+51,0
+48,8
Totala inkomster
-2,3
+3,4
+51,0
+3,0
2003
Skatteinkomster
-60,5
-58,2
0,0
-63,8
Övriga inkomster1
45,0
+48,1
+52,5
+48,8
Totala inkomster
-15,5
-10,1
+52,5
+15,0
1 Förändringarna för övriga inkomster avser för samtliga partier huvudsakligen
utförsäljningar av statligt ägda aktier.
2 Beloppen avseende skatteinkomster är en uppskattning utifrån motionens redovi
ning av skatteeffekter för offentlig sektor.
3 Centerpartiet har ett avsatt utrymme för skattesänkningar på 25, 50 resp.
75 miljader kronor för resp. år. Till vilken del detta påverkar statens resp.
kommunernas skatteinkomster redovisas inte.
Även med den inriktning som regeringen föreslår är avsikten att det skall
genomföras skattesänkningar, men dessa är i motsats till förslagen från mo-
tionärerna inriktade på att inom givna ekonomiska ramar och med fullt an-
svar för möjligheten att upprätthålla kraven på en väl fungerande gemensam
sektor återställa inkomstskatteskalan till de nivåer som gällde efter skattere-
formen. Saneringen av Sveriges ekonomi är avslutad och utgör grunden för
de framgångar som Sverige nu skördar i form av ökad sysselsättning och god
tillväxt. Under saneringen genomfördes bl.a. successiva höjningar av egen-
avgiften, som är särskilt betungande för låg- och medelinkomsttagarna. De
skattesänkningar som övervägs gäller därför i första hand dessa grupper, och
inriktningen är att de negativa effekter som uppkommer till följd av uttaget
av allmän pensionsavgift efter hand skall elimineras. Under saneringen har
antalet skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt stigit, och avsikten är
därför också att återställa skatteskalan i denna del. Som framgår av proposi-
tionen har ett första steg i en sådan reform tagits redan i år, och frågan om a
ta ett ytterligare steg nästa år övervägs för närvarande. Ett fullföljande av
reformen representerar en tillkommande budgetkostnad om ca 36 miljarder
kronor.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att det av fördelningspolitis-
ka skäl och för att stödja arbetslinjen är angeläget att den påbörjade reformen
med en kompensation för egenavgifterna och en minskning av andelen skatt-
skyldiga med statlig inkomstskatt fullföljs. Redan när det första steget togs
uttalades att det fortsatta genomförandet av reformen beror av en löpande
bedömning av de offentliga finanserna och det konjunkturpolitisk läget, och
att en avvägning hela tiden måste ske mot de behov som finns att säkerställa
en tillfredsställande kvalitet i de offentliga åtagandena. Dessa villkor gäller
alltjämt. Regeringens överväganden i denna del bör därför avvaktas.
Problemen med marginaleffekter i skatte- och socialförsäkringssystemen
tas upp i flera motioner. Regeringen har under våren tillsatt en särskild utre-
dare som skall göra en analys av de samlade effekterna av de allmänna barn-
bidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget till barnfamiljer. I analysen
skall också vägas in avgifter i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,
skattesystemet och studiestödssystemet samt andra faktorer av betydelse för
barnfamiljernas ekonomi (dir. 2000:16). Frågan har således redan uppmärk-
sammats av regeringen.
Enligt finansutskottets mening är det viktigt att skattepolitiken medverkar
till att Sverige har ett gott företagsklimat. Sverige har också, tillsammans
med Finland och Norge, den lägsta nominella bolagsskattesatsen inom
OECD och ligger förhållandevis väl till när det gäller effektiv skattesats med
hänsyn till reserveringsmöjligheter etc.
Motionärerna har kritiserat beskattningen av utdelningar och kapitalvinster
eftersom denna skulle inverka negativt på företagsklimatet, och samtliga
motionärer lägger fram förslag om att den s.k. dubbelbeskattningen skall
slopas. Frågan om beskattningen av utdelningar och kapitalvinster och dess
inverkan på företagsinvesteringarna har utretts av 1992 års företagsskatteut-
redning som i betänkandet En lättnad i dubbelbeskattningen av mindre före-
tags inkomster (SOU 1996:119) avvisade ett generellt slopande av dubbelbe-
skattningen. Avkastningskravet på investeringar är internationellt bestämt,
och utredningen kom fram till att förändringar av kapitalinkomstbeskattning-
en därför endast kan ha en begränsad inverkan på realinvesteringar och sys-
selsättning. För små och medelstora företag bedömdes situationen vara delvis
annorlunda, eftersom de är mer eller mindre avskärmade från den internatio-
nella kapitalmarknaden. För dessa företag och dess ägare kan den personliga
kapitalinkomstbeskattningen till viss del ses som en skatt på företagets in-
vesteringar. I skattelagstiftningen beaktas detta förhållande genom de sär-
skilda lättnader som gäller vid beskattningen av utdelningar och reavinster på
onoterade aktier sedan 1997. Enligt finansutskottets mening skulle en slopad
beskattning av utdelningar och kapitalvinster medföra betydande inkomstför-
stärkningar för aktieägarna och ha begränsade effekter på företagsinveste-
ringar och sysselsättning.
Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra villkoren för före-
tagande och många av åtgärderna har riktats till små och medelstora företag.
De allra flesta av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag har avskaffats och
de s.k. 3:12-reglerna om beskattning av utdelningar och kapitalvinster ses
över. I propositionen lägger regeringen fram förslag om fler förbättringar för
företagarna, och det framgår att regeringen avser att fortsätta att förenkla
regler, medverka till sund konkurrens och på andra sätt förbättra villkoren för
företagande och sysselsättning. De problem som kan uppkomma till följd av
den internationella utvecklingen kommer att belysas av en särskild utredning
som regeringen tillsätter.
Finansutskottet anser att det är viktigt att företagen har goda och rättvisa
villkor och ser inte någon anledning att tillstyrka motionärernas förslag om
en ändrad inriktning av beskattningen på detta område.
Med det anförda, och med hänvisning till vad skatteutskottet och bostadsut-
skottet anfört, avstyrker finansutskottet motion Fi12 (m) yrkandena 14, 15,
22 och 23, Fi13 (kd) yrkandena 6 och 14, Fi14 (c) yrkande 18, Fi15 (fp)
yrkandena 7-9 och Fi39 (m) yrkande 5.
Finansutskottet avstyrker vidare i likhet med skatteutskottet och bostadsut-
skottet motion Fi39 (m) yrkande 3.
4.3 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor
Vårpropositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkande 40 delvis (avsnitt 8.3.1) att
bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa änd-
ras så att skattskyldiga utan traktamente eller med lågt traktamente får sam-
ma möjlighet som anställda med fullt traktamente att använda schablon-
avdragen för merkostnad för måltider och småutgifter och att göra avdrag för
faktisk merkostnad. Liksom hittills måste den som inte uppburit traktamente
göra sannolikt att han har haft merutgifter för måltider och småutgifter för at
kunna utnyttja avdragsschablonen. De nya reglerna föreslås tillämpas första
gången vid 2002 års inkomsttaxering.
Regeringen anför att regeringen i anslutning till en motsvarande ändring av
rätten till schablonavdrag för logikostnad uttalade att man bör sträva efter at
skattemässigt likabehandla dem som arbetar tillfälligt utanför bostadsorten
oavsett om arbetet utförs inom ramen för en tjänsteresa eller på annat sätt och
att regeringen då av förenklings- och rättviseskäl, med riksdagens godkän-
nande, föreslog att skattskyldiga utan traktamente skulle få samma rätt att
göra avdrag för logikostnad med schablonbelopp som skattskyldiga med
traktamente (prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17). Regeringen anför att
personer som är på tjänsteresa på samma plats under liknande förhållanden
också kan förutsättas ha en likartad situation även beträffande merutgifter för
måltider och småutgifter och att det därför är motiverat att även avdragsreg-
lerna för denna typ av utgifter görs likvärdiga.
I propositionen anförs vidare att en motsvarande olikhet i beskattningen
kvarstår när det gäller tjänsteresor som varar längre än tre månader. Utred-
ningen om avdrag för ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) har dock lagt
fram ett förslag som innebär att de båda kategorierna skattskyldiga får en
likartad behandling. Regeringen anser att inte minst förenklingsskäl talar för
en förändring även i detta fall. Med hänsyn till att utredningens förslag inte
remissbehandlats bör dock enligt regeringens mening frågan om avdrag för
ökade levnadskostnader vid tillfällig anställning tas upp i ett annat samman-
hang.
Motionen
I kommittémotion Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkande 1 anförs att en
motsvarande ändring bör genomföras när det gäller ökade levnadskostnader
vid tjänsteresor som varar längre än tre månader, och motionärerna hem-
ställer att riksdagen fattar beslut om denna ändring.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker propositionen i denna del.
När det gäller motionsyrkandet om en motsvarande förändring vid tjänste-
resor som varar längre än tre månader anser skatteutskottet i likhet med
regeringen att en sådan förändring är önskvärd. Det förslag om en sådan
förändring som lagts fram av Utredningen om avdrag för ökade levnadskost-
nader bör dock enligt skatteutskottets mening remissbehandlas och prövas på
sedvanligt sätt av regeringen innan ett eventuellt förslag läggs fram. Skat-
teutskottet vill således avvakta regeringens ytterligare överväganden i frågan
och avstyrker därför motionsyrkandet.
Skatteutskottets ledamöter från Moderata samlingspartiet har i en avvikan-
de mening tillstyrkt motionsförslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor (yrkande 40 delvis)
och avstyrker motion Fi39 (m) yrkande 1.
4.4 Avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i näringsverk-
samhet
Vårpropositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkande 40 delvis (avsnitt 8.3.1) att
enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag
får ett schablonavdrag för ökade levnadskostnader vid resor i näringsverk-
samheten. Resan skall ha skett utanför den vanliga verksamhetsorten och
varit förenad med övernattning. Schablonen uppgår till samma belopp som
för anställda. På samma sätt som för anställda utan traktamente krävs att
näringsidkaren gör sannolikt att han haft merutgifter. Näringsidkare får också
en möjlighet till avdrag för verkliga merutgifter som överstiger schablonen.
Regeringen föreslår vidare att näringsidkare får möjlighet att använda det
schablonavdrag för logikostnad som nyligen införts för anställda.
Eftersom anställda inte har rätt att använda reglerna om avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa när arbetet utanför den vanliga verksam-
hetsorten pågått längre tid än tre månader föreslås en motsvarande begräns-
ning när det gäller näringsidkares schablonavdrag.
De nya reglerna föreslås gälla fr.o.m. 2002 års inkomsttaxering.
Regeringen anför att näringsidkare inte har något schablonavdrag för öka-
de levnadskostnader vid övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten
men att skattemyndigheterna i praktiken många gånger tillåter schablonav-
drag med samma belopp som gäller för anställda som inte får traktamente.
Av rättvise- och förenklingsskäl bör det enligt regeringens mening införas
regler om rätt till schablonavdrag för näringsidkare, och utgångspunkten bör
vara de regler som gäller under tjänst, med beaktande av förslagen avseende
skattskyldiga som inte fått traktamente.
Regeringen anför att det kvarstår skillnader i behandlingen av anställda
med och utan traktamente när det gäller tjänsteresor som varar längre än tre
månader och att regeringen har bedömt att en förändring av de reglerna inte
bör genomföras utan ytterligare beredning av det förslag som lagts fram av
Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. Eftersom näringsidkares och
anställdas regler bör vara samordnade även i detta hänseende bör enligt rege-
ringens mening frågan om näringsidkares avdragsrätt efter tremåna-
dersperiodens utgång tas upp i anslutning till att motsvarande regler i in-
komstslaget tjänst behandlas.
Motionen
I kommittémotion Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkande 2 anförs att
enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag bör ha samma avdragsrätt
som anställda med traktamente också vid resor i näringsverksamheten som
varar längre än tre månader, och motionärerna hemställer att riksdagen be-
slutar om en sådan förändring.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker propositionen i denna del. När det gäller förslaget om
en motsvarande förändring av de regler som gäller för längre resor anser
skatteutskottet att frågan om en sådan förändring bör tas upp i anslutning till
att de olikheter som nu kvarstår i inkomstslaget tjänst behandlas. Skatteut-
skottet avstyrker därför förslaget om omedelbar lagstiftning i denna fråga.
Skatteutskottets ledamöter från Moderata samlingspartiet har i en avvikan-
de mening tillstyrkt motionsförslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i näringsverksamhet (yrkan-
de 40 delvis) och avstyrker motion Fi39 (m) yrkande 2.
4.5 Utvidgat reparationsbegrepp
Vårpropositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkandena 40 delvis och 41 delvis
(avsnitt 8.3.2) att generösare avdragsregler införs för utgifter vid ombyggnad
av lokaler i samband med byte av hyresgäst. Det s.k. utvidgade reparations-
begreppet ändras så att det klart framgår att även sådana ändringsarbeten på
en byggnad som kan anses normala i fastighetsförvaltning omfattas av av-
dragsrätt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om utvidgat reparationsbegrepp (yrkandena 40 delvis och 41 delvis).
4.6 Kvittning av kapitalförluster på marknadsnoterade
delägarrätter
Vårpropositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkandena 40 delvis och 41 delvis
(avsnitt 8.3.3) att förluster på marknadsnoterade delägarrätter skall få kvitta
mot vinster på onoterade aktier. Efter denna förändring utgör de marknads-
noterade delägarrätterna och de onoterade aktierna en sammanhållen grupp
med fri kvittningsrätt. Vidare föreslås att s.k. blandfonder skall ingå i denna
grupp. En möjlighet att fr.o.m. 2002 års inkomsttaxering kvitta förluster på
marknadsnoterade delägarrätter mot vinster på andelar i marknadsnoterade
rena räntefonder tas bort.
Ändringarna föreslås tillämpas på vinster och förluster som uppkommit vid
avyttringar efter den 1 januari 2000 och ges således retroaktiv verkan. Med
hänsyn till den rättelse som genomförs skall dock i fråga om beskattningsår
som påbörjats före ikraftträdandet den 1 juli 2000, och som taxeras vid 2002
års inkomsttaxering, äldre bestämmelser tillämpas till den del detta leder till
lägre skatt.
Skatteutskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag
och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om kvittning av kapitalförluster på marknadsnoterade delägarrätter (yrkan-
dena 40 delvis och 41 delvis).
4.7 Allmän fastighetstaxering av småhus
Vårpropositionen
Regeringen föreslår i vårpropositionen yrkande 42 (avsnitt 8.4) att den all-
männa fastighetstaxeringen av småhus flyttas från år 2002 till år 2003 så att
ställning kan tas till Fastighetstaxeringsutredningens förslag innan nästa
småhustaxering genomförs.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om flyttning av den allmänna fastighetstaxeringen av småhus (yrkande 42).
4.8 Andelsöverlåtelser inom koncerner
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet lägger i sitt yttrande fram förslag om en rättelse av ett skriv
i inkomstskattelagens regler om andelsöverlåtelser inom koncerner. Skatteut-
skottet anför följande.
När lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlå-
telser inom koncerner (KÖL) infördes gjordes det ett skrivfel i 13 § tredje
stycket (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5). Detta skrivfel rättades inte
till när reglerna flyttades över till 25 kap. 23 § inkomstskattelagen (prop.
1999/2000:2, bet. 1999/2000:SkU2).
I KÖL och i 25 kap. IL finns regler som innebär att ett företag (det säljan-
de företaget) kan få uppskov med beskattningen av en kapitalvinst som före-
taget får när det avyttrar en andel till ett annat företag (det köpande företag
inom samma svenska koncern. Enligt huvudregeln skall kapitalvinsten tas
upp först när det inträffar en omständighet som medför att den avyttrade
andelen inte längre existerar eller inte längre innehas av ett företag som
tillhör samma koncern som det säljande företaget.
I 13 § KÖL och i 25 kap. 23 § IL regleras vad som gäller om det köpande
företaget delas ut genom en s.k. Lex Asea-utdelning. En Lex Asea-utdelning
är skattefri och kan kortfattat beskrivas som en utdelning från ett svenskt
marknadsnoterat aktiebolag av samtliga andelar i ett dotterföretag, som är ett
svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag. En Lex Asea-utdelning bryter
ofta koncernförhållandet mellan det säljande och det köpande företaget efter-
som det finns ett krav att andelar i det utdelade företaget efter utdelningen
inte får innehas av något företag som tillhör samma koncern som moder-
företaget. Bestämmelserna om Lex Asea-utdelningar fanns tidigare i 3 § 7 a
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men har numera flyttats över
till 42 kap. 16 § IL.
Om en Lex Asea-utdelning bryter koncernförhållandet skall kapitalvinsten
tas upp till beskattning. När reglerna infördes ansågs det emellertid rimligt
att det köpande företaget i stället skulle få inträda i det säljande företagets
skattemässiga situation i fråga om den uppskjutna beskattningen (se prop.
1989/99:15 s. 206). En kompletterande regel fördes därför in i 13 § KÖL.
Om det köpande företaget delas ut genom en Lex Asea-utdelning skall - om
det säljande företaget begär det och det köpande företaget godkänner det -
kapitalvinsten tas upp av det köpande företaget, men först när det inträffar en
omständighet som medför att andelen inte längre innehas av det köpande
företaget eller av ett företag som tillhör samma svenska koncern som detta.
I tredje stycket 13 § KÖL, liksom i 25 kap. 23 § IL, finns ett villkor för att
det köpande företaget skall få överta uppskovet. Om det köpande företaget
hade ett underskott under beskattningsåret innan det delades ut, får företaget
inte ta över kapitalvinsten. Vidare anges, med lagtextens nuvarande utform-
ning, att det under beskattningsåret före det beskattningsår då andelarna delas
ut inte heller får ha uppkommit ett underskott hos ett företag till vilket det
köpande företaget kan lämna koncernbidrag med avdragsrätt avseende det
beskattningsår då överlåtelsen sker (med KÖL:s terminologi) eller då avytt-
ringen sker (med IL:s terminologi).
Detta villkor har fått en felaktig utformning. Avsikten har varit att regeln
skall utformas så att det under beskattningsåret före det beskattningsår då
andelarna delas ut inte får ha uppkommit ett underskott hos ett företag till
vilket det köpande företaget kan lämna koncernbidrag med avdragsrätt under
det beskattningsår då utdelningen sker. I annat fall skulle det köpande företa-
get genom att sälja de förvärvade andelarna kunna få en vinst som kan läm-
nas vidare som koncernbidrag och kvittas mot det mottagande företagets
underskott från året innan. Regeln bör ändras så att den får den avsedda
lydelsen.
Ändringen bör träda i kraft så snart som det är möjligt eftersom det är
oklart vad som gäller i dag. Något första datum behöver inte sättas ut, utan
regeln bör kunna tillämpas på alla koncerninterna andelsavyttringar som har
skett sedan KÖL trädde i kraft den 1 januari 1999. Om företagen begär det
bör den nya regeln kunna tillämpas retroaktivt på utdelningar före den 1 juli
2000. Ändringen berör IL och lagen (1999:1230) om ikraftträdande av in-
komstskattelagen (1999:1229).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet föreslår att skatteutskottets förslag om en rättelse av ett skr
fel i inkomstskattelagens regler om andelsöverlåtelser inom koncerner ge-
nomförs och har utformat hemställan i enlighet härmed. Ändringarna har
inarbetats i de förslag om ändring i samma lagar som regeringen lägger fram
i vårpropositionen (lagförslag 3.6 och 3.7) och som återfinns under moment
20.
5 Uppföljning, revision och kontroll
5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret 1998
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 10) redovisar regeringen de viktigaste iakttagel-
serna i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1999. Iakttagelserna avser
1998. De brister som revisionsrätten har iakttagit överensstämmer i många
stycken med de som redovisats tidigare år, även om revisionsrätten noterar
att flera åtgärder vidtagits från kommissionens sida vilka på sikt borde leda
till förbättringar. Revisionsrätten lyfter fram fyra problem som särskilt be-
kymmersamma:
- Kommissionen använder alltför ofta utnyttjandegraden av anslagsmedel
som den viktigaste indikatorn på berört programs framgång. Måluppfyllelse
och resultat måste i stället sättas i fokus, vilket kräver tydliga och mätbara
mål samt regelbunden uppföljning och utvärdering.
- Medlemsstaterna har ett delansvar för brister i förvaltningen och rätten har
funnit allvarliga och ibland bestående svagheter på nationell nivå. Kommis-
sionen uppmanas därför att öka sina ansträngningar att säkerställa att med-
lemsstaterna åtgärdar bristerna.
- Grundläggande reformering krävs av kommissionens interna kontroll,
ansvaret för att verkställa EU-budgeten måste läggas på ansvariga direktorat
och internrevisionen måste stärkas.
- Bemanningen inom kommissionen måste ses över så att fördelningen av
personal överensstämmer med behovet och de kunskaper som krävs. Budget-
förordningen, som reglerar budgetprocessen samt genomförandet och kon-
trollen av budgeten, måste moderniseras.
Inte heller för 1998 har rätten ansett sig kunna lämna en positiv revisionsför-
klaring för betalningar av anslagsmedel mot bakgrund av att en för stor andel
av de underliggande betalningarna visat sig vara behäftade med någon form
av väsentligt fel.
Av kommissionens svar på revisionsrättens kritik framgår att kommissio-
nen i de flesta fall instämmer i rättens bedömning. Kommissionen pekar på
att åtgärder redan vidtagits eller är på väg att vidtas. Kommissionen har
också antagit en särskild handlingsplan med konkreta åtgärder för att bringa
ned nivån på betalningar som är behäftade med väsentliga fel. I samman-
hanget understryker dock kommissionen, med instämmande av revisionsrät-
ten, att det tar tid innan åtgärder får effekt, särskilt inom de områden där
administrationen och kontrollen sker på nationell nivå.
Ekonomi- och finansministerrådet beslutade den 13 mars 2000 att, på
grundval av innehållet i revisionsrättens rapporter och i ljuset av kommissio-
nens program för att reformera förvaltningen och kontrollen av EU-medlen
samt administrationen i övrigt, rekommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet.
Rådets beslut stämmer väl överens med den svenska uppfattningen att in-
nehållet i revisionsrättens rapporter i sig inte ger grund för att inte bevilja
ansvarsfrihet för kommissionen, även om Sverige i allt väsentligt delar revi-
sionsrättens iakttagelser. Till detta kommer dels att prövningen av ansvars-
frihet avser ett år då den nu sittande kommissionen ännu inte tillträtt, dels a
den nya kommissionen aviserat en rad reformer och åtgärder vilka i stor
utsträckning tar sikte på de brister och problem som revisionsrätten identifie-
rat.
Sverige har såväl bilateralt i kontakter med företrädare för kommissionen
som i rådet uttalat starkt stöd för de aviserade reformerna och förutsätter att
kommissionen genomför dem. Sverige har samtidigt verkat för att de kom-
mentarer som rådet bifogat rekommendationen om ansvarsfrihet inskärper
behovet av konkreta åtgärder från kommissionens, och i förekommande fall
medlemsstaternas, sida.
Kommissionen har, i likhet med tidigare år, uppmanat Sverige (och övriga
medlemsstater) att kommentera samtliga de iakttagelser som revisionsrätten
gjort med hänvisning till medlemsstaterna generellt. Kommissionen har
också uppmanat Sverige att kommentera fyra konkreta fall i Sverige som
revisionsrätten bedömt vara förknippade med fel. Regeringen redovisar sin
bedömning avseende iakttagelserna inom följande områden: egna medel,
jordbruk och strukturella åtgärder.
Vad gäller strukturella åtgärder konstaterar revisionsrätten att det finns risk
att utgifter för strukturella åtgärder deklarerats för högt, att kriterierna fö
stödberättigande inte följs eller att viktig information utelämnas samt att
åtgärderna inte kontrolleras i tillräcklig omfattning. I propositionen redovisa
åtgärder som vidtagits från svensk sida för att komma till rätta med de pro-
blem som revisionsrätten påtalar. Det är dels samarbetsavtal mellan kommis-
sionen och interrevisorer, dels utbildning av handläggare inom berörda myn-
digheter. Vidare konstaterar regeringen att det är viktigt med tydliga riktlin-
jer för vilka kostnader som är stödberättigade. Sverige betalar inte heller
normalt ut stöd i förskott, vilket bör motverka risken för väsentliga fel. Vad
gäller kontroll framhåller regeringen att i första hand bör inte antalet kon-
troller utökas utan kvaliteten på kontrollerna förbättras och uppföljningar
göras efter investeringstiden.
Revisionsrätten har redovisat ett substantiellt fel gällande ett projekt i Mål
2 Bergslagen, finansierat från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Pro-
jektet har enligt revisionsrätten inte någon anknytning till näringslivet utan
en vanlig utbildning och därför inte stödberättigat från fonden. I propositio-
nen redovisas att NUTEK, som är ansvarig myndighet, vid ett flertal tillfällen
varit i kontakt med kommissionen för att få vissa klargöranden avseende
utbildningar. Kommissionen har granskat och godkänt det aktuella projektet
vid sitt revisionsbesök 1997. Med anledning av revisionsrättens kritik har
kommissionen inlett en förnyad, ännu inte avslutad granskning av ärendet.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet understryker i sitt yttrande (UU5y) att det ser en effektiv oc
korrekt användning av gemenskapsmedel som en prioriterad fråga för Sveri-
ge i EU-samarbetet. Enligt yttrandet leder de upplysningar som lämnas i
propositionen och den information som utrikesutskottet i övrigt inhämtat i
här aktuella uppföljningsfrågor inte till några synpunkter i övrigt.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande (NU6y) att dess arbete med EU-
frågor bl.a. sker inom ramen för fyra arbetsgrupper - energi, industri, inre
marknad och regionala frågor. Frågan om strukturella åtgärder tillhör den
sistnämnda arbetsgruppens ansvarsområde. Om det projekt som av revisions-
rätten har ansetts vara förknippat med ett substantiellt fel framhåller närings
utskottet - utan att i sak ta ställning i frågan - att stöd självklart skall be
i enlighet med gällande regler. Därför är det, enligt näringsutskottets mening,
viktigt att reglerna är så enkla och entydiga som möjligt. Vidare bör det vara
överensstämmelse mellan kommissionens och revisionsrättens bedömnings-
grunder.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar uppfattningen att en effektiv och korrekt användning av
gemenskapsmedlen bör vara en prioriterad fråga för Sverige i EU-
samarbetet. Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit denna synpunkt,
senast vid behandlingen av regeringens redogörelse för revisionsrättens
iakttagelser (1998/99:FiU20 s. 186) och i yttrandet över regeringens årliga
skrivelse om verksamheten i EU (1999/2000:FiU3y s. 7-8). Utskottet in-
stämmer således i utrikesutskottets bedömning att Sverige även fortsätt-
ningsvis bör agera för en effektiv och korrekt användning av gemenskaps-
medel. Vidare instämmer utskottet i näringsutskottets bedömning att regler
för stöd skall vara så enkla och entydiga som möjligt. Som näringsutskottet
påpekar bör det vara en överensstämmelse mellan kommissionens och revi-
sionsrättens bedömningsgrunder.
5.2 Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för
år 2001
Bakgrund
Finansutskottet har de senaste åren vid behandlingen av vårpropositionen
tagit upp olika generella frågor om mål- och resultatstyrning sett ur riksda-
gens synvinkel. I motsvarande betänkande våren 1999 (bet. 1998/99:FiU20 s.
188 f.) konstaterade utskottet att resultatredovisningen har förbättrats under
de senaste åren. Utskottet ansåg att utvecklingsarbetet inför budgetförslaget
år 2000 borde bedrivas enligt vissa riktlinjer som preciserades i tio punkter:
1. Verksamhetsmålen bör formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga att
följa upp.
2. Resultatinformationen skall vara relevant i förhållande till de uppsatta
målen. Resultat och utveckling bör vidare i större utsträckning redovisas i
kvantitativa termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal.
3. Regeringens redovisning till riksdagen skall ha sådan kvalitet att målupp-
fyllelsen skall kunna bedömas av riksdagen.
4. Redovisningen skall i större utsträckning avse resultat och i mindre grad
aktiviteter av typen vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.
5. Redovisningen skall i ökad utsträckning, inte minst beträffande statliga
insatser som är sektorsövergripande, avse verksamheter och i mindre grad
myndighetsprestationer.
6. Kopplingen mellan uppnådda resultat och föreslagna anslag bör förbättras
samtidigt som anslagsberäkningarna bör göras tydligare och redovisas för
riksdagen.
7. Grundläggande är att resultatanalysen skall vara faktabaserad och vara
inriktad på föregående års resultat i förhållande till uppsatta mål och på upp-
nådda resultat. En tydlig åtskillnad skall göras mellan resultatinformation
och resultatanalys å ena sidan och regeringens resultatbedömning å den
andra.
8. Motiven för regeringens bedömning och regeringens slutsatser bör framgå
tydligt för att förbättra kopplingen mellan måluppfyllelse och förslag till
budget.
9. Redovisningens omfång bör vara bättre avvägd i förhållande till omfatt-
ningen av de statliga resursinsatserna och till områdets politiska intresse.
Detta innebär att budgetpropositionens totala omfång kan få öka.
10. Dialogen mellan riksdagen och regeringen bör fortsätta. Från riksdagens
och utskottens sida bör utgiftsområdesvisa diskussioner föras som såväl tar
upp brister och förtjänster i den föregående budgetpropositionen som krav
och förväntningar på kommande budgetpropositioner. Det bör vara en ge-
mensam ambition för riksdagen och regeringen att ytterligare utveckla re-
sultatstyrningen med inriktning mot en budget som fokuserar på resultat.
Av budgetpropositionen för år 1999 framgår att regeringen avser att göra en
översyn av mål och målstrukturer inom samtliga utgiftsområden under åren
1999 och 2000, den s.k. tvåårsöversynen. Utgångspunkten för översynsarbe-
tet är att statsbudgeten skall innehålla förslag till såväl mål som kostnadsra-
mar för den statliga verksamheten. När det gäller resultatstyrningen av en-
skilda myndigheter är inriktningen att verksamhetsanpassningen måste öka,
dvs. att målen måste anpassas till vad som är mest lämpligt med avseende på
förutsättningarna för den enskilda verksamheten. Utvecklingsarbetet kommer
att redovisas för riksdagen under våren 2001.
Mot bakgrund av vad utskottet uttalade i betänkande 1998/99:FiU20 angå-
ende riktlinjerna för det fortsatta utvecklingsarbetet med resultatredovisning-
en i budgetpropositionen gav Finansdepartementet Statskontoret i uppdrag
att kartlägga och analysera förekomsten av resultatredovisningar och resul-
tatbedömningar i budgetpropositionen för år 2000. Statskontoret har nyligen
redovisat arbetet i rapporten (2000:19) Resultatredovisning och resultatbe-
dömning i budgetpropositionen för år 2000. Statskontoret har analyserat 16
utgiftsområden och undersökt på vilken nivå den huvudsakliga resultatredo-
visningen sker, om en tydlig åtskillnad görs mellan resultatredovisning och
resultatbedömning och om det förekommer mätbara resultatindikatorer och
tidsserier. I sammanhanget kan också nämnas att Statskontoret nyligen pre-
senterat en rapport där man gjort en kartläggning och bedömning av det
samlade utvärderingsarbetet inom de olika utgiftsområdena (rapport
2000:17).
Inom riksdagen bedriver utskotten ett arbete med uppföljnings- och utvär-
deringsfrågor. Som exempel kan nämnas att inom finansutskottet, justitieut-
skottet, lagutskottet och näringsutskottet finns särskilda beredningsgrupper
bestående av ledamöter som har till uppgift att bevaka uppföljnings- och
utvärderingsfrågor inom utskottens respektive beredningsområden. För när-
varande pågår inom finansutskottet en fallstudie i vilken man närmare stude-
rar Finansinspektionens verksamhet. Gruppen har framför allt inriktat sig på
sådana mål- och resultatfrågor som rör relationen mellan riksdag och rege-
ring. I sammanhanget kan också nämnas att utrikesutskottet i sitt yttrande till
finansutskottet med anledning av vårpropositionen (UU6y) beträffande upp-
följning anför att enligt utrikesutskottets uppfattning är uppföljning av tidig
re års resultat av central betydelse för styrningen av den statliga verksamhe-
ten. Utrikesutskottet anför vidare att uppföljning utgör också en grund, om än
inte den enda, för budgetering och andra typer av styrning inför kommande
år.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetarbetet i Regeringskansliet och i riksdagen sker i flera steg. Avsikten
är att riksdagen på våren i samband med behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen skall ta ställning till utgiftstaket och en preliminär fördel-
ning av utgifterna på utgiftsområden för de närmaste åren. I nästa steg när
budgetpropositionen lämnas ger regeringen en mer utförlig och detaljerad
information om utgiftsområdena och om anslagen. Det är först i samband
härmed som riksdagen på hösten tar ställning till hur medlen skall användas
inom varje utgiftsområde. Det är därför inte nödvändigt för riksdagen och
utskotten att redan på våren ta ställning till detaljer beträffande den framtid
medelsanvändningen. Däremot är det naturligtvis värdefullt för riksdagen att
så snart som möjligt få information om det ekonomiska utfallet och hur
medlen har använts under det närmast föregående budgetåret.
Som redovisats ovan pågår ett omfattande arbete inom Regeringskansliet
med utveckling av mål- och resultatstyrning, den s.k. tvåårsöversynen. Av
Statskontorets rapport angående förekomsten av resultatredovisning och
resultatbedömning i budgetpropositionen för år 2000 framgår att redovis-
ningen varierar mellan olika utgiftsområden och att redovisningen kan för-
bättras. Utskottet anser det positivt att ett samlat grepp tas beträffande mål-
frågor i samband med översynen. Det är också välkommet att arbetet inne-
fattar ett utvecklande av strategier för uppföljning och utvärdering av statlig
verksamhet. Utskottet vill framhålla det angelägna i att målen görs mätbara
och uppföljningsbara så att det blir meningsfullt att ställa dessa i relation t
kostnaderna. Det är också av värde om målen uttrycks i sådana termer att de
kan vara utgångspunkter för politiska prioriteringar och diskussioner. Målen
bör således inte vara alltför vagt eller allmänt formulerade.
Finansutskottet vill avslutningsvis framhålla att arbetet inom Regerings-
kansliet med tvåårsöversynen är mycket angeläget. Det är också väsentligt att
en fortlöpande dialog förs mellan riksdag och regering, främst i anslutning
till budgetprocessen, om hur mål- och resultatstyrningen bör utvecklas. Ef-
tersom den pågående tvåårsöversynen är långt framskiden anser utskottet att
regeringen i budgetpropositionen för år 2001 bör lämna en lägesrapport om
översynsarbetet. Utskottet anser vidare att från riksdagens och utskottens
sida bör diskussioner föras med Regeringskansliet om respektive utgiftsom-
råde där man tar upp brister och förtjänster i den föregående budgetproposi-
tionen samt krav och förväntningar på kommande budgetpropositioner. Det
bör vidare vara en gemensam ambition för riksdagen och regeringen att
ytterligare utveckla resultatstyrningen med inriktning mot en budget som
fokuserar på resultat.
6 Kommunsektorn
6.1 Kommunal ekonomi och balanskrav
Motionen
I motion Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 24 anför motionärerna att
de anser att den av regeringen tillsatta utredningen om kommunernas och
landstingens ekonomiska förvaltning, som bl.a. skall behandla frågan om god
ekonomisk hushållning, är angelägen eftersom det finns kommuner som
driver högskattepolitik samtidigt som de låter ekonomin successivt försäm-
ras. I sådana kommuner blir medborgarna de stora förlorarna. Motionärerna
anser att det finns anledning att varna för att utredningen skall komma fram
till slutsatsen att det ligger ett värde i att en kommun bygger upp en egen
förmögenhet i stället för att, när tillfälle ges, sänka skatten. Som exempel
anger motionärerna att en koncentration på en kommuns kärnuppgifter inne-
bär att vissa tillgångar kommer att kunna försäljas. Motionärerna anser att
det ur medborgarnas synvinkel är god ekonomisk hushållning om det kan
leda till sänkt utdebitering. Vad som anförts i motionen om en god ekono-
misk hushållning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottets ställningstagande
Det övergripande målet för den kommunala ekonomin är enligt 8 kap. 1 §
kommunallagen (1991:900) att kommuner och landsting skall ha en god
ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Balanskravet, som trädde i kraft
den 1 januari 2000 och som regleras i 8 kap. 5 § kommunallagen, innebär att
kommuner och landsting varje år skall upprätta sina budgetar så att intäkter-
na överstiger kostnaderna. Balanskravet kan sägas vara uppfyllt om intäkter
och kostnader balanserar i bokslutet. Balanskravet kan sägas utgöra en nedre
gräns för den kommunala ekonomin, dvs. ett minimikrav. Ett nollresultat
innebär i praktiken en real urholkning av kommunens eller landstingets eget
kapital. Kommunallagens bestämmelse om god ekonomisk hushållning stäl-
ler således i princip högre krav på kommunerna än vad balanskravet gör. I
vårpropositionen anför regeringen att begreppet god ekonomisk hushållning i
kommunallagen inte har preciserats närmare. Regeringen har den 13 april
2000 tillkallat en utredare för att utreda vissa frågor rörande kommunernas
och landstingens ekonomiska förvaltning. Av direktiven (dir. 2000:30) fram-
går bl.a. att utredaren särskilt skall göra en översyn av bestämmelserna om
god ekonomisk hushållning och dess tillämpning.
Utskottet anser det angeläget att bestämmelserna om god ekonomisk hus-
hållning preciseras närmare. Inriktningen bör vara att nu konsolidera ekono-
min i kommuner och landsting. Det är av stor vikt att finansieringsprincipen
beaktas när förslag lämnas som innebär en ökning av det kommunala åta-
gandet. I motion Fi12 (m) yrkande 24 lämnar motionärerna sin syn på vad
som bör avses med begreppet god ekonomisk hushållning. Utskottet vill inte
föregripa den pågående utredningen och anser inte att det finns någon anled-
ning att föreslå något tillkännagivande med anledning av motionen. Motion
Fi12 (m) yrkande 24 avstyrks således.
6.2 Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
Bakgrund
Våren 1999 lämnade regeringen i proposition 1998/99:89 förslag till vissa
förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting. Riksdagen
biföll regeringens förslag och ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2000
(bet. 1998/99:FiU25, rskr. 253)
Förändringarna i kostnadsutjämningen består av vissa uppdateringar i un-
derlagsdata, vissa ändringar i befintliga modeller samt en ny modell för
merkostnader för barn och ungdomar med utländsk bakgrund. Särskilda
införanderegler tillämpas under perioden 2000-2004. Det innebär dels en
förlängning med ett år av införandeperioden jämfört med tidigare gällande
regler, dels en ytterligare begränsning av den totala bidragsminskning som en
kommun eller ett landsting kan vidkännas för hela perioden 1996-2004.
I proposition 1998/99:89 aviserade regeringen att en utredning skulle till-
sättas med uppdrag att fortsätta att utveckla utjämningssystemet. Dessutom
aviserade regeringen att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att utreda
möjligheterna att förenkla utjämningssystemet. Under hösten 1999 tillsatte
regeringen en delegation för fortsatt utveckling av utjämningssystemet för
kommuner och landsting (Fi 1999:11) samt en expertgrupp för utredning av
möjligheterna att förenkla utjämningssystemet för kommuner och landsting
(Fi 1999:10). Båda utredningarna skall senast den 30 november 2000 lämna
förslag till förändringar i utjämningssystemet (se dir. Fi 1999:57 och dir.
Fi 1999:58).
Delegationen för fortsatt utveckling av utjämningssystemet för kommuner
och landsting överlämnade i februari 2000 till regeringen en delrapport med
förslag till vissa förändringar i inkomstutjämningen för kommuner samt
förslag om ett omställningsbidrag för landsting med befolkningsminskning
(dnr Fi 2000/607). Delrapporten är just nu på remiss och regeringen redovi-
sar i vårpropositionen att den avser att under våren återkomma med ett ställ-
ningstagande till utredningens förslag.
Motionerna
I motion Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 25-27 anförs att det
gällande inomkommunala utjämningssystemet strider mot grundlagen efter-
som det är uppbyggt på ett sätt som innebär att kommuner och landsting inte
får behålla intäkterna av den skatt som för medborgarna anges som kommu-
nalskatt. I stället tvingas de bidra till varandras kostnader och svara för en
långtgående inkomstutjämning. Motionärerna anser att utjämningssystemets
konstruktion har både konserverat höga skatter i högskattekommuner och
höjt kostnadsnivån, samtidigt som systemet motverkar ekonomisk tillväxt
genom att lägga ut negativa incitament på enskilda kommuner. Motionärerna
föreslår att det nuvarande systemet avskaffas per den 1 januari 2003. För de
två år som utjämningssystemet måste vara kvar föreslås att vissa temporära
förändringar genomförs. Inom ramen för en i grunden oförändrad utjäm-
ningsgrad bör inkomstutjämningen ändras så att alla positiva relativa föränd-
ringar i skattekraften får behållas till 100 %. Vidare föreslås att en utrednin
tillsätts med uppdrag att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem för
kommunsektorn. Utredningen skall utforma ett system som skall vara fören-
ligt med grundlagen, stimulera landets tillväxt och vara avsevärt enklare i sin
uppbyggnad än dagens svåröverskådliga system.
I motion Fi13 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 11 framhåller motionä-
rerna att de ställer sig bakom målet att utjämningssystemet skall ge alla
kommuner och landsting likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet obe-
roende av skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. Systemet måste
förena en långtgående utjämning med starka incitament för tillväxt och för-
nyelse. Utjämningssystemet måste också vara tillgängligt, begripligt och
demokratiskt förankrat hos alla kommuner och landsting. Motionärerna är
negativa till att inkomstutjämningen är inomkommunal och för med sig
tillväxthämmande konsekvenser. Motionärerna anser att den nuvarande
ordningen med inomkommunal utjämning står i strid med grundlagens in-
tentioner. Motionärerna är vidare kritiska till kostnadsutjämningens bristande
träffsäkerhet. Motionärerna anser att den av regeringen tillsatta Delegationen
för fortsatt utveckling av utjämningssystemet för kommuner och landsting
borde vara parlamentariskt sammansatt. Enligt motionärerna är en prioriterad
uppgift för delegationen att avskaffa pomperipossaeffekten. En övergång
från inomkommunal till statlig inkomstutjämning bör också övervägas.
I motion Fi15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 22 och 23 anförs att
partiet anser att det nuvarande systemet har blivit alltför omfattande och
komplicerat och det kompenserar inte bara för strukturella opåverkbara skill-
nader vad avser kärnverksamheter. Motionärerna anser att den långtgående
inkomstutjämningen leder till negativa incitament för kommunerna. Med
hänvisning till den förödande metodkritik som framförts anser motionärerna
att det är dags att reformera den kommunala utjämningen. Motionärerna
förespråkar ett nytt system, där utjämningen grundas på strukturella faktorer
för både kostnader och inkomster, vilket kan medföra att kommuner med
högre skattekraft men också höga strukturella kostnader i större utsträckning
kan klara dessa själva. Inriktningen för utjämningen kan då bli betydligt färre
samt mer renodlade och strukturella faktorer. I avvaktan på ett nytt system
bör inkomstutjämningen sättas till 80 % av medelskattekraften.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat likalydande motionsyrkanden,
senast i samband med behandlingen av proposition 1998/99:89 Förändringar
i utjämningssystemet för kommuner och landsting. Utskottet avstyrkte bifall
till motionsyrkandena och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (bet. 1998/99:FiU25, rskr. 253). Utskottet uttalade då bl.a. "att de
grundläggande principerna för utjämningssystemet som riksdagen ställde sig
bakom år 1995 skall ligga fast. Utskottet delar regeringens bedömning att
huvudsyftet med systemet även fortsättningsvis skall vara att skapa likvärdi-
ga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting. Detta
förutsätter enligt utskottet en långtgående utjämning såväl av skattekraft som
av strukturellt betingade kostnadsskillnader. Enligt utskottets mening ger ett
väl fungerande utjämningssystem ett viktigt positivt bidrag till den kommu-
nala självstyrelsen. Utskottet vill också slå fast att en mycket viktig grund-
princip är att systemet omfattar alla kommuner och landsting".
Några motionärer har återigen aktualiserat frågan om systemets förenlighet
med grundlagen. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat denna fråga,
senast i betänkande 1998/99:FiU25. Utskottet erinrade då bl.a. om att frågan
prövades såväl av Lagrådet som av konstitutionsutskottet i samband med att
systemet infördes år 1995. Utskottet hänvisade även till vad utskottet anfört i
denna fråga våren 1996 (bet. 1995/96:FiU10 s. 146): "Finansutskottet anser
för sin del att systemets grundlagsenlighet är ställd utom allt tvivel. Finansu
skottet delar konstitutionsutskottets syn att någon omprövning av det nuva-
rande statsbidragssystemet från konstitutionella utgångspunkter inte behövs."
Utskottet gör inte några andra bedömningar nu än de som redovisats ovan.
I sammanhanget vill utskottet uppmärksamma att det pågår utredningsarbete
med att fortsätta att utveckla och förenkla utjämningssystemet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi12 (m) yrkandena 25-
27, Fi13 (kd) yrkande 11 och Fi15 (fp) yrkandena 22 och 23.
6.3 Förlängning av det åldersbaserade bidraget till kommuner
Vårpropositionen
Det generella statsbidraget till kommuner och landsting betalas i huvudsak ut
med ett enhetligt belopp per invånare. Åren 1997-2000 utgår en del av det
generella statsbidraget till kommunerna i form av ett åldersbaserat bidrag
beräknat utifrån antalet barn och antalet äldre i respektive kommun. År 2000
uppgår det åldersbaserade bidraget till 6 740 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att bestämmelsen i lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting om åldersbaserad fördelning av en
del av det generella statsbidraget till kommuner förlängs att gälla även år
2001. Förslaget innebär att en del av det generella statsbidraget till kommu-
nerna skall fördelas efter åldersbaserade kriterier även 2001.
Att regeringen nu föreslår en förlängning av det åldersbaserade bidraget
med ett år skall främst ses mot bakgrund av att ett omedelbart avskaffande av
bidraget skulle medföra att ett antal kommuner skulle behöva genomföra
stora anpassningar av verksamheten till följd av de lägre inkomsterna. Bland
dessa kommuner finns det många som redan har sämre förutsättningar att
klara balanskravet och som även måste anpassa sig till avtrappningen av
införandereglerna i utjämningssystemet. Regeringen avser att ytterligare
analysera effekterna av bidraget.
Regeringen bedömer att nivån 2001 på det ålderbaserade bidraget bör vara
densamma som år 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelsen i lagen om gene-
rellt statsbidrag till kommuner och landsting om åldersbaserad fördelning av
en del av det generella statsbidraget till kommuner förlängs att gälla även år
2001 (yrkande 43).
7 Övriga frågor
7.1 Finansiering av infrastrukturinvesteringar
Motionerna
I motion Fi14 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhåller Centerpartiet att IT och
datorisering i dag har en högst påtaglig effekt på ekonomisk tillväxt. Statens
insatser bör inriktas på de områden där det finns en tydlig risk för monopol
och där utbyggnaden inte sker på marknadsmässiga villkor. Mycket talar för
att kapaciteten genom kommersiellt driven utbyggnad och kommunala nät
kommer att vara i huvudsak tillräcklig på de flesta håll i landet, men att det
kommer att finnas såväl flaskhalsar som regioner med otillräcklig transport-
kapacitet.
Centerpartiet föreslår i motionen att en utbyggnad bör ske av ett finmaskigt
nät bestående av optisk fiber. Det bör ske i ett statligt bolag som uppbär
avgifter från de operatörer som tillhandahåller själva transporttjänsten
(transmissionen). En sådan utbyggnad kan beräknas kosta ca 60 miljarder
kronor exklusive aktiva komponenter.
Utbyggnaden av nätet bör bekostas genom att hela Telia säljs ut och medel
från försäljningssumman anvisas till ett helägt statligt bolag med uppdrag att
upphandla det finmaskiga fibernätet. Tekniskt skulle detta t.ex. kunna göras
genom att delar av Telia Nät bryts ut vid en försäljning och att detta bolag
förfogar över en del av försäljningssumman. Anvisningen av medel skulle
med ett sådant förfarande ske utanför statsbudgeten men resultera i en in-
betalning av räntemedel till dess att hela beloppet är förbrukat. Vidare bör
bolaget åläggas att även framgent betala in vinstmedel motsvarande avkast-
ningen på det egna kapitalet.
I motion Fi18 av Elizabeth Nyström (m) hävdas att alternativ finansiering,
exempelvis PPP (Public Private Partnership), skulle kunna möjliggöra att
angelägna vägsträckor påbörjas under perioden 2001-2003. En sträcka som
motionären pekar på är riksväg 45, sträckan Vänersborg-Göteborg. Vidare
anser motionären att mer pengar måste avsättas till utgiftsområde 22 Kom-
munikationer och att dessa skall öronmärkas till vägar.
I motion Fi19 av Jeppe Johnsson (m) framhålls att E 22:ans dåliga stan-
dard alltmer kommer att bli en begränsning för näringslivets utveckling och
utsätta fler trafikanter för olycksrisker. Motionären anser att väganslagen
måste ökas för att det kapillära vägnätet skall få en acceptabel standard.
Vidare menar motionären att för vissa nya satsningar skulle PPP kunna vara
en lösning.
I motion Fi32 av Inga Berggren m.fl. (m) hävdas att de satsningar som ge-
nomförts i väg- och järnvägsnätet under en följd av år är för begränsade.
Enligt motionärerna är det därför betydelsefullt att järnvägsutbyggnader som
Västkustbanan med bl.a. tunnel genom Hallandsåsen, Citytunneln med s.k.
Lockarpshunten, Södra Stambanan och Yttre godsspåret beslutas och full-
följs så snart som möjligt. Vidare framhåller motionärerna att E 4-delen i
norra Skåne och E 6-delen i södra Skåne bör byggas ut till motorväg samt att
väg E 22 bör tas med bland de projekt som prövas i regeringens arbete med
alternativa finansieringsformer.
I motion Fi36 av Elver Jonsson (fp) framhålls att alternativa finansierings-
former nästan enbart diskuterats i samband med stora motorvägsprojekt.
Motionären hävdar att PPP-projekt även öppnar upp för lösningar på mindre
vägsträckor. Ett intressant område att pröva alternativa finansieringsformer
är enligt motionären att på vissa håll ersätta Vägverkets färjelinjer med fasta
förbindelser i form av broar och tunnlar. I motionen föreslås vidare att man
bör kunna prova att finansiera underhållsarbeten av vägar genom att tillskjuta
medel genom PPP eller genom samfinansiering med byggentreprenören.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet anser i sitt yttrande (TU2y) att det inte nu går att presentera
regeringens syn på hur utgiftsramen skall fördelas på olika ändamål, t.ex.
vägar och järnvägar. Vad avser frågan om alternativ finansiering har trafikut-
skottet erfarit att det för närvarande inom Regeringskansliet pågår ett arbete
med att utreda möjligheterna till alternativ finansiering. Utredningen kommer
att presentera sina förslag under hösten 2000. Trafikutskottet förordar fi-
nansutskottet att avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med trafikutskottet motion Fi14 (c) yrkande
10.
Finansutskottet har vid flera tillfällen och senast i betänkande 1999/2000:
FiU13 (rskr. 1999/2000:106) behandlat yrkanden om alternativa sätt att
finansiera infrastrukturinvesteringar. I betänkandet konstaterade utskottet
bl.a. att den finansieringsmetod motionärerna förespråkar inte är någon lös-
ning på resursproblemet. Metoden i sig .ökar inte det samhällsekonomiska
utrymmet för infrastrukturinvesteringar. Investeringarna tar i anspråk resur-
ser antingen de finansieras över anslag när de genomförs eller om de finansi-
eras genom avgifter alternativt amorteringar och räntekostnader över en
längre tidsperiod när de utnyttjas.
Prioriteringar mellan olika infrastrukturprojekt bör enligt utskottets mening
inte göras utifrån val av finansieringsform utan från samhällsekonomiska och
politiska bedömningar av investeringarnas effekter.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi18 (m) yrkande 2, Fi19
(m) yrkande 2, Fi32 (m) yrkande 2 samt Fi36 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken
såvitt avser konkurrens, företagande och sysselsättning
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 1 i
denna del samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena
8 och 10-13, 1999/2000:Fi13 yrkandena 10 och 13, 1999/2000:Fi14
yrkandena 7 och 9 samt 1999/2000:Fi15 yrkandena 12-16 och 26
godkänner de riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken såvitt
avser konkurrens, företagande och sysselsättning som regeringen för-
ordar och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken
i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 1 i
denna del samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena
1, 19 och 21, 1999/2000:Fi13 yrkandena 1, 9 och 15, 1999/2000:Fi14
yrkandena 1, 6, 8 och 15, 1999/2000:Fi15 yrkandena 1, 17 och 21
samt 1999/2000:U220 yrkande 7 godkänner de riktlinjer för den all-
männa ekonomiska politiken i övrigt som regeringen förordar och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, kd, fp)
res. 3 (c)
3. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 9,
1999/2000:Fi13 yrkande 8, 1999/2000:Fi14 yrkande 14 och
1999/2000:Fi15 yrkande 11,
res. 4 (m)
res. 5 (kd)
res. 6 (c)
res. 7 (fp)
Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten
4. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 5,
1999/2000:Fi13 yrkande 5 och 1999/2000:Fi15 yrkande 5 fastställer
målet för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn till 2,0 % av
bruttonationalprodukten för år 2003,
res. 8 (m)
res. 9 (kd)
res. 10 (fp)
5. beträffande redovisning av statsbudgetens inkomster och ut-
gifter
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 7,
1999/2000:Fi13 yrkande 7, 1999/2000:Fi14 yrkande 2 och
1999/2000:Fi15 yrkande 25,
res. 11 (m, kd, c, fp)
6. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 3,
1999/2000:Fi13 yrkande 2, 1999/2000:Fi14 yrkande 16 och
1999/2000:Fi15 yrkandena 2 och 3
dels - med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 792 miljarder kronor år 2001 och 817 miljarder kronor år 2002,
dels fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år 2003 till 847 miljarder kronor,
res. 12 (m) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
res. 14 (c) - delvis
res. 15 (fp) - delvis
7. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 2 och 4,
1999/2000:Fi13 yrkande 4 och 1999/2000:Fi15 yrkande 4 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2001-2003,
res. 12 (m) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
res. 14 (c) - delvis
res. 15 (fp) - delvis
Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2001-2003
8. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 6
samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 6 och 16-
18, 1999/2000:Fi13 yrkande 3, 1999/2000:Fi14 yrkandena 3-5, 11-13
och 17, 1999/2000:Fi15 yrkandena 6, 18 och 19, 1999/2000:Fi17,
1999/2000:Fi18 yrkande 1, 1999/2000:Fi19 yrkande 1,
1999/2000:Fi20, 1999/2000:Fi21, 1999/2000:Fi23, 1999/2000:Fi24,
1999/2000:Fi25, 1999/2000:Fi26, 1999/2000:Fi27, 1999/2000:Fi30,
1999/2000:Fi32 yrkande 1, 1999/2000:Fi33, 1999/2000:Fi35,
1999/2000:Fi37, 1999/2000:Fi44, 1999/2000:Fi45, 1999/2000:Fi46
och 1999/2000:Fi47 godkänner den preliminära fördelningen av ut-
gifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete,
res. 12 (m) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
res. 14 (c) - delvis
res. 15 (fp) - delvis
Statsbudgetens inkomster
9. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 14, 15,
22 och 23, 1999/2000:Fi13 yrkandena 6 och 14, 1999/2000:Fi14 yr-
kande 18, 1999/2000:Fi15 yrkandena 7-9 samt 1999/2000:Fi39 yr-
kandena 3 och 5,
res- 16 (m)
res. 17 (kd)
res. 18 (c)
res. 19 (fp)
10. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänste-
resor
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 40 i
denna del samt med avslag på motion 1999/2000:Fi39 yrkande 1 god-
känner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 20 (m) - delvis
11. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i
näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 40 i
denna del samt med avslag på motion 1999/2000:Fi39 yrkande 2 god-
känner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 21 (m) - delvis
12. beträffande utvidgat reparationsbegrepp
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkandena
40 och 41, båda i denna del, godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuella lagförslag.)
13. beträffande kvittning av kapitalförluster på marknadsnote-
rade delägarrätter
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkandena
40 och 41, båda i denna del, godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuella lagförslag.)
14. beträffande allmän fastighetstaxering av småhus
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 42 i
denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuellt lagförslag.)
15. beträffande andelsöverlåtelser inom koncerner
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuella lagförslag.)
Kommunsektorn
16. beträffande kommunal ekonomi och balanskrav
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi12 yrkande 24,
res. 22 (m)
17. beträffande inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 25-27,
1999/2000:Fi13 yrkande 11 och 1999/2000:Fi15 yrkandena 22 och 23,
res. 23 (m)
res. 24 (kd)
res. 25 (fp)
18. beträffande förlängning av det åldersbaserade bidraget till
kommuner
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:100 yrkande 43 i
denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 20 beträffande här aktuellt lagförslag.)
Övriga frågor
19. beträffande finansiering av infrastrukturinvesteringar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi14 yrkande 10,
1999/2000:Fi18 yrkande 2, 1999/2000:Fi19 yrkande 2,
1999/2000:Fi32 yrkande 2 och 1999/2000:Fi36,
res. 26 (m, kd, fp)
res. 27 (c)
Lagförslag i proposition 1999/2000:100 (se bilaga 1 till betänkandet)
20. beträffande lagförslagen
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan hemställt och med an-
ledning av proposition 1999/2000:100 yrkandena 40-43, alla i denna
del, antar de i bilaga 1 Regeringens lagförslag redovisade förslagen
till
(1) lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) med
(2)
dels den ändringen att 25 kap. 23 § erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse
Utskottets förslag
25 kap.
23 §
Om det köpande företaget är ett dotterföretag till ett svenskt aktiebolag,
om moderföretaget delar ut sina andelar i det köpande företaget och om
utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42 kap. 16 §, gäller föl-
jande.
Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget godkänner
det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det inträffar en omstän-
dighet som medför att den avyttrade andelen inte längre innehas av det kö-
pande företaget eller av ett företag som tillhör samma svenska koncern som
det företaget. Intäkten skall i detta fall tas upp hos det köpande företaget.
Andra stycket skall inte tillämpas
om det under beskattningsåret före
det beskattningsår då andelarna delas
ut uppkom ett underskott i en nä-
ringsverksamhet hos det köpande
företaget eller hos ett företag till
vilket det köpande företaget med
avdragsrätt kan lämna koncernbidrag
avseende det beskattningsår då avytt-
ringen sker.
Andra stycket skall inte tillämpas
om det under beskattningsåret före
det beskattningsår då andelarna delas
ut uppkom ett underskott i en nä-
ringsverksamhet hos det köpande
företaget eller hos ett företag till
vilket det köpande företaget med
avdragsrätt kan lämna koncernbidrag
avseende det beskattningsår då ut-
delningen sker.
dels den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2000. I fråga om beskattningsår som
påbörjats före ikraftträdandet och
som taxeras vid 2002 års taxering
skall 48 kap. 19-22, 24 och 27 §§ i
deras äldre lydelse tillämpas på
avyttringar som skett före ikraftträ-
dandet till den del detta leder till
lägre skatt.
1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 2000.
2. Om inte det säljande och det
köpande företaget begär annat, skall
den nya lydelsen av 25 kap. 23 §
bara tillämpas om andelarna i det
köpande företaget delas ut efter
ikraftträdandet.
3. I fråga om beskattningsår som
påbörjats före ikraftträdandet och
som taxeras vid 2002 års taxering
skall 48 kap. 19-22, 24 och 27 §§ i
sin äldre lydelse tillämpas på avytt-
ringar som skett före ikraftträdandet
till den del detta leder till lägre skatt.
(3) lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av in-
komstskattelagen (1999:1229), med
(4)
dels den ändringen att det införs en ny paragraf, 5 kap. 11 §, samt
närmast före 5 kap. 11 § en ny rubrik med följande som utskottets för-
slag betecknade lydelse
Nuvarande lydelse
Utskottets förslag
5 kap.
Tillämpning av 13 § lagen (1998:
1602) om uppskov med beskattning-
en vid andelsöverlåtelser inom
koncerner
11 §
Vid tillämpning av 13 § lagen
(1998:1602) om uppskov med be-
skattningen vid andelsöverlåtelser
inom koncerner gäller, i stället för
vad som står i paragrafens tredje
stycke, följande.
En förutsättning för att ett yrkande
som avses i paragrafens andra
stycke skall medges är att det under
beskattningsåret närmast före det
beskattningsår då andelarna delas ut
inte har uppkommit underskott i
förvärvskälla hos det köpande före-
taget eller hos ett företag till vilket
det köpande företaget kan lämna
koncernbidrag med avdragsrätt
avseende det beskattningsår då
utdelningen sker.
dels den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2000 och tillämpas vid 2001 års
taxering. De nya bestämmelserna i 5
kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avytt-
ringar som skett respektive änd-
ringsarbeten som påbörjats från och
med den 1 januari 2000.
1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 2000.
2. De nya bestämmelserna i 5 kap.
9 och 10 §§ tillämpas vid 2001 års
taxering på avyttringar som skett
respektive ändringsarbeten som
påbörjats från och med den 1 januari
2000.
3. Den nya bestämmelsen i 5 kap.
11 § tillämpas vid 2001 och tidigare
års taxeringar. Om inte det säljande
och det köpande företaget begär
annat, skall den nya bestämmelsen
bara tillämpas om andelarna i det
köpande företaget delas ut efter
ikraftträdandet.
(5) lag om allmän fastighetstaxering av småhusenheter år 2003,
(6)
(7) lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting.
(8)
res. 20 (m) - delvis
res. 21 (m) - delvis
Stockholm den 30 maj 2000
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan Lönnroth (v), Lennart
Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s),
Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm
(m), Matz Hammarström (mp), Lena Ek (c) och Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken såvitt avser
konkurrens, företagande och sysselsättning (mom. 1)
(m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Rein-
feldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitt 1.3.1 Inledning och 1.3.2 Finansutskotte
ställningstagande till partimotionernas förslag till inriktning av den allmän-
na ekonomiska politiken vad avser konkurrens, företagande och sysselsätt-
ning bort ha följande lydelse:
En ny ekonomisk politik
Inriktningen av den ekonomiska politiken vad avser konkurrens,
företagande och sysselsättning
Trots den goda konjunkturen präglas Sverige enligt utskottets mening av hög
arbetslöshet kombinerat med utflyttning av företag och företagande samt en
tilltagande segregation. I ett långsiktigt perspektiv framstår risken för brist
arbetskraft som ett allt större hot mot framtidens välfärd. Förutsättningarna
för företagande och för den enskilde företagaren är otillräckliga om Sverige
på längre sikt skall ha en dynamik som kan leda till att vi uppnår viktiga
sociala och ekonomiska mål.
De framgångar för den svenska ekonomin som följt av 1990-talets reform-
agenda måste nu säkras och utvecklas med en fortsatt reformpolitik syftande
till att stärka den enskilde medborgaren, utveckla företagens och den enskil-
de företagarens förutsättningar samt möjligheterna till tillväxt och utveckling
i alla delar av vårt land.
Situationen på arbetsmarknaden gör att en fortsatt reformpolitik är särskilt
angelägen. Sysselsättningen är alltför låg för att viktiga sociala mål skall
kunna uppnås och välfärden säkras. Det krävs i dag drygt 400 000 nya jobb
för att Sverige skall kunna nå upp i den sysselsättningsnivå som fanns innan
arbetslösheten började att öka och sysselsättningen minska i slutet av 1980-
talet. Situationen på arbetsmarknaden är allvarlig, inte minst i ett perspektiv
utifrån utvecklingen i hela landet. Om utflyttningen från svagare regioner
skall kunna stoppas måste villkoren för företagande förbättras så att en till-
växt kan ske i hela landet.
Regeringens syn på arbetsmarknaden är förvånansvärt glättad mot bak-
grund av den sociala segregationen, ett omfattande utanförskap och situatio-
nen för många utsatta människor i olika delar av vårt land.
I dag har Sverige för få företag och ett omodernt regelverk. Stabila och
goda villkor för fler och växande företag måste skapas, liksom rättvisa och
rimliga konkurrensvillkor för konkurrensutsatta näringar. Reglerna på ar-
betsmarknaden och inom arbetsmarknadspolitiken måste formas efter den
nya ekonomins krav.
Globaliseringen av ekonomin och kunskapssamhällets utveckling inom
ekonomins alla områden skärper kraven på att det svenska företagsklimatet
måste ha en god internationell konkurrenskraft. Utskottet noterar att rege-
ringen i vårpropositionen över huvud taget inte nämner utflyttningen av
företag, forskning och företagande, trots att detta fenomen är ett uppenbart
hot mot framtida välfärd och sysselsättning, liksom mot Sveriges möjligheter
att vara ett ledande kunskapssamhälle.
Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionsförmåga lämnar mycket
övrigt att önska både vad gäller den enskildes möjlighet att få ett arbete och
egen försörjning och vad gäller företagens möjlighet att rekrytera människor
med lämplig kompetens och ge dem möjlighet att utveckla denna. Detta ger
inte minst möjligheter för både kvinnor och män att med stöd av en modern
barnomsorgspolitik kunna välja sådana flexibla lösningar att familj och ar-
betsliv lättare kan förenas. Arbetsmarknaden är fortfarande starkt könsupp-
delad och kvinnors möjligheter begränsas av dåliga villkor för tjänstesektorn
och av offentliga monopol.
Regeringens passivitet är anmärkningsvärd både med hänsyn till den, med
tanke på den goda konjunkturen, begränsade uppgången i sysselsättningen
och den stora konjunkturkänslighet som präglar de offentliga finanserna. Det
gäller inte minst eftersom Sverige är ett land som i hög grad är utsatt för
globaliseringens förändringstryck, men också genom sin roll i den globala
ekonomin har mycket att vinna på en framsynt reformpolitik.
Vi noterar med oro att regeringen i vårpropositionen inte berör de problem
som de offentliga finansernas konjunkturkänslighet innebär. Den fortsatta
snabba ökningen av offentliga utgifter är allvarlig även om den med dagens
tillväxtsiffror kan förenas med en minskande utgiftskvot. Med en lägre till-
växt i en sämre konjunktur kommer de växande offentliga utgifterna att
tillsammans med ett ökat utgiftstryck kunna skapa problem för de offentliga
finanserna.
Det är uppenbart att regeringens val av samarbetspartners förhindrar nöd-
vändiga reformer. Priset för detta är att dagens goda ekonomiska utveckling
riskerar att övergå i överhettning, accelererad utflyttning samt växande regio-
nala obalanser och social segregation. För den framtida välfärden och till-
växten är detta oroande. Det innebär också framtida problem för de offentli-
ga finanserna och möjligheterna att över konjunkturcykeln upprätthålla en
stabil statsfinansiell utveckling.
En gemensam reformpolitik för företagande och välfärd
Enligt utskottets mening behöver Sverige en politik som utgår ifrån den
enskilda människans värdighet och rätt att bli respekterad för vad hon är, vad
hon kan och vad hon vill. Det är en politik som bygger på en ökad tro på
individens förmåga och ett ökat individuellt ansvar kombinerat med en stark
solidaritet med de mest utsatta.
Enligt utskottets mening måste det skapas förutsättningar för ekonomisk
tillväxt genom att främja människors initiativförmåga och skaparglädje.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge fler möjlighet till ett bättre li
ökad välfärd och livskvalitet. För att vi i Sverige på bästa sätt skall klara a
ta oss an den nya tiden och dess möjligheter måste välfärden förnyas i grun-
den - med inriktningen att skapa trygghet för alla - och med lika möjligheter
för alla. Sverige behöver därför en reformpolitik som ger människorna mak-
ten över den egna vardagen.
1990-talet har visat att politiska förändringar kan ge resultat. Den starka
svenska ekonomi vi nu kan glädjas åt är en direkt följd av det förra decenni-
ets övergång till låginflationspolitik, avregleringar och budgetsanering. Des-
sa politiska förändringar har sedan förstärkts av en god internationell kon-
junktur.
Politiken måste nu föras med fokus på de problem som vi redan i dag ser
och som vi i allt större utsträckning kommer att möta. Det är genom dagens
reformpolitik som morgondagens förutsättningar för ekonomisk tillväxt och
nya jobb skapas. Enligt utskottets mening behövs det strukturella reformer
inom ett antal områden för att svensk ekonomi och välfärd skall ha förutsätt-
ningar att fungera bättre också i kommande lågkonjunktur. Det handlar fram-
för allt om ett bättre företagsklimat, reformer för en bättre konkurrenssitua-
tion nationellt och internationellt och för en bättre fungerande arbetsmark-
nad.
? Företagande
?
Under de senaste åren har en successiv utflyttning skett av företagandet.
Huvudkontor och viktiga delar av våra stora företag såsom forskningscent-
rum har förlagts till andra länder. Det utländska ägandet har ökat. Till en del
är detta ett led i en naturlig internationaliseringsprocess men till en betydan
de del visar detta på att företagsklimatet inte är tillräckligt bra i Sverige.
Ekonomisk Debatt nr 3 i år diskuterar forskarna Magnus Henrekson och Ulf
Jakobsson dessa frågor och pekar på stora risker för att såväl huvudkontor
som strategiska funktioner som forskning, utveckling och marknadsföring
inte längre kommer att ligga i Sverige. Konkurrenskraftiga stora företag
svarar för betydande spridningseffekter till andra delar av näringslivet av nya
metoder, ny teknik etc.
De mindre företagen är viktiga för att skapa en stor volym nya jobb. Studi-
er av svenska företag visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i
mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har uppstått genom ökad
sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom
nyetablering. Skall trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt sjunka
måste små och medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som
måste värnas och uppmuntras. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat
företagande, det fordras också praktisk politik.
? Konkurrens
?
Sverige och dess olika regioner är utsatt för en starkare internationell konkur
rens än tidigare. Sverige genomgår en omvandling från ett traditionellt in-
dustrisamhälle till ett samhälle i en global ekonomi där människor agerar i
såväl lokala som globala nätverk. Denna globalisering påverkar förutsätt-
ningarna för företagen, deras anställda och politiken. Enskilda länders möj-
ligheter att göra radikalt annorlunda än andra länder i en mängd frågor be-
skärs om inte välfärden skall äventyras. Det kan handla om beskattning av
människor och kapital, regler för investeringar eller socialförsäkringssystem.
På ett helt annat sätt än tidigare betygssätts länder av en global marknad,
med snabbrörliga pengar och makt över valutakurser och räntor.
Men konkurrens ger också välstånd. I ett samhälle som det svenska, där
den offentliga sektorns andel av ekonomin är större än i andra länder, riske-
rar medborgarna att inte få del av ett välstånd som vore möjligt. Bristande
konkurrens på viktiga områden medför en sämre välfärd än vad som skulle
kunna uppnås.
? Arbetsmarknad
?
Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte som den borde. Arbetslösheten
beräknas även i år kosta upp mot 100 miljarder kronor för de offentliga bud-
getarna. Utskottet ser ett allt tydligare mönster som kan beskrivas med att vi
har den gamla tidens arbetslöshet men den nya tidens arbetsmarknad.
Bristerna i arbetsmarknadens funktionssätt har bidragit till främst tre stora
problem: dåligt fungerande lönebildning, höga barriärer för nytillträdande på
arbetsmarknaden och därmed bestående ekonomiskt utanförskap för stora
grupper, samt arbetsrättsliga regleringar som skapar problem för inte minst
de mindre företagen.
? Konjunkturkänsliga statsfinanser
?
Ett betydande strukturproblem i svensk ekonomi är höga skatter och offent-
liga utgifter. Detta förhållande gör de svenska statsfinanserna starkt kon-
junkturkänsliga. När konjunkturen är god strömmar skattepengar in till sta-
ten, men ett överskott i dag kan snabbt förvandlas till underskott när kon-
junkturen vänder.
Det enda sättet att minska budgetens konjunkturkänslighet är att sänka
skatterna och att sänka utgifterna. Eftersom det är Sveriges höga skatte- och
utgiftskvot som gör budgeten konjunkturkänslig räcker det inte med att bara
göra det ena. Det är nu, när konjunkturen är god, vi har den bästa möjlighe-
ten att påverka förutsättningarna för framtiden.
Företagande - förutsättning för en stark ekonomi
Globaliseringen ger nya förutsättningar
Globaliseringen påverkar förutsättningarna för företagen, deras anställda och
politiken. Nya marknader binds samman globalt 24 timmar om dygnet, nya
verktyg som Internet och mobiltelefoner, nya aktörer och nya regler påverkar
förutsättningarna starkare än tidigare.
Globaliseringen innebär stora utmaningar för skattesystemen hos Sverige
och övriga välfärdsstater. Genom att hindren mot rörlighet för såväl männi-
skor som företag och kapital har försvunnit har rörligheten ökat i motsvaran-
de grad. I dag är såväl affärsmässiga ekonomiska som större privatekono-
miska beslut mer känsliga för skattesystemens utformning än någonsin.
Marknaderna för varor, tjänster, arbete och kapital integreras alltmer med
omvärlden. Då räcker det inte att, som regeringen, tillsätta en utredning med
uppgift att förbättra kunskapsunderlaget om internationaliseringens betydelse
för olika skattebaser och den framtida skattestrukturen, det krävs en tydlig
politisk inriktning att sänka Sveriges höga skatter och offentliga utgifter.
Det är för välfärden nödvändigt att skattetrycket anpassas till nivåer som är
internationellt konkurrenskraftiga. Ingen vet i dag var en sådan gräns ligger.
Det är emellertid viktigt att vara medveten om problemet och börja en an-
passning så fort som möjligt.
Det är inte bara kapitalet som påverkas av internationaliseringen. I allt
högre grad gäller det människor med ett kunnande som kan nyttiggöras i
andra länder. På sikt kommer det att gälla alltfler. Redan i dag flyttar sjuk-
vårdspersonal, ekonomer, civilingenjörer och framgångsrika tennis- och
golfspelare. Om Sverige skall vara ett land som skall kunna bära verksam-
heter med goda löner och inte bli ett land som konkurrerar med låga löner
och okvalificerad arbetskraft ställs krav på skattepolitiken. För att förhindra
en utveckling där alltfler flyttar eller funderar på att flytta från Sverige må
skattepolitiken förändras. De mest skadliga skatterna bör sänkas först.
Enligt utskottets mening måste politiken vara inriktad på framtiden. Skat-
ter är en viktig del i företagsklimatet. Den politik som här skisseras innebär
ett viktigt steg för att lägga grunden för företagande med god lönebildnings-
förmåga. Nedan redovisas de omedelbara förändringar som är nödvändiga.
Skatter
? Lägre inkomstskatt
?
Skatterna på arbete måste sänkas. Därigenom stärks tillväxtkraften i ekono-
min så att den fortfarande höga totala arbetslösheten kan pressas tillbaka. Ett
viktigt motiv är att hög skatt på arbete leder till mindre arbete och färre ar-
betstillfällen. Ytterligare ett skäl för sänkt skatt på arbete är att göra det
ligt för fler att leva på sin lön så att behovet av bidrag och offentliga subve
tioner minskar.
Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens
funktionssätt var en viktig utgångspunkt för den förra skattereformen. Det är
viktigt att gå tillbaka till de slutsatser som då drogs. Det måste vara en strä
van att, till att börja med, återvända till dess inriktning: 30, respektive 50
marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla inkomsttaga-
re. Sänkningar av inkomstskatten måste göras med hänsyn till den i varje
läge rådande konjunkturen. Det tål att påpekas att strukturellt riktiga sänk-
ningar motverkar risken för överhettning.
? Fastighetsskatt
?
Fastighetsskatten medför att boendet blir dyrare och leder till att färre bostä
der byggs.
Den kraftigt ökade fastighetsskatten, som regeringen räknar med i vårpro-
positionen, avvisas. Under den närmaste treårsperioden skall fastighetsskat-
ten i stället sänkas för alla typer av bostäder.
? Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
?
Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande mindre företag. De
små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre skattesitua-
tion. Den utredning som skulle se över de s.k. 3:12-reglerna har gått i träda.
Utredningsmannen har avgått och ingen ny tillsatts. Det är viktigt att denna
utredning snarast blir klar. De nuvarande diskriminerande reglerna måste
ändras så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som kapi-
talinkomst.
? Avskaffad dubbelbeskattning
?
Skattebelastningen på att växa med eget kapital är högre än att växa med
lånat kapital. Det naturliga för en företagare, särskilt en småföretagare, är
däremot att i första hand expandera med eget kapital. Detta motverkas nu av
dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningens utformning gynnar dessutom
utländskt ägande på bekostnad av svenskt. Dubbelbeskattningen på aktieut-
delning bör därför avskaffas.
? Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
?
Förmögenhetsskatten bör stegvis avskaffas. Med dagens räntor är den för
många människor konfiskatorisk, dvs. skatterna på avkastning och beräknad
förmögenhet är större än den faktiska avkastningen. Man måste i dessa fall
förbruka sitt kapital för att få råd att betala skatt. Den har inte heller de å
tade fördelningspolitiska verkningarna. Vissa miljardärer får skattebefrielse
för sina aktieinnehav medan vanliga familjer som kanske bott länge i och
amorterat ner lånen på sina hus kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut.
Om det nuvarande förslaget till höjda taxeringsvärden genomförs kommer
flera nya personer att drabbas av den.
Enligt utskottets mening bör förmögenhetsskatten successivt avskaffas.
Sambeskattningen skall omedelbart slopas.
? Lägre skatt på vinstandelar m.m.
?
I syfte att bl.a. stimulera en bättre fungerande lönebildning bör den särskilda
löneskatten avskaffas på vinstandelar som en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse eller motsvarande. På så sätt stärks incitamenten för att
arbeta effektivare för företagets målsättningar, genom att alla kan vara med
och dela på den vinst som uppstår. Därigenom uppnås ett stabilare samband
mellan ökad arbetsproduktivitet och löneökningar.
? Översyn av optionsbeskattningen
?
För att underlätta för företag i kunskapsintensiva branscher att behålla sin
personal utges ofta olika typer av optioner. Beskattningen av optioner varie-
rar beroende bl.a. på när de löses in. Skatten kan bli mycket hög. Viktiga
företags verksamhet kan därför komma att förläggas till andra länder där
beskattningen upplevs som rimligare.
Den svenska beskattningen av optioner bör ses över. Inriktning av översy-
nen skall vara att den svenska beskattningen av optioner skall vara interna-
tionellt konkurrenskraftig.
? Sänkt skatt på hushållstjänster
?
Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det finns
"gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett så-
dant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form av "gör-det-
själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med full skattebörda är förbehålle
de rika, eller de som kan få någon annan att betala.
Flera undersökningar visar att många är stressade i dagens arbetsliv. Ändå
har svensken en av industrivärldens kortaste årsarbetstider. En del av förkla-
ringen är att skattetrycket gör det omöjligt att köpa tjänster som skulle kunna
lätta bördan, t.ex. för småbarnsföräldrar.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-
et liberalerna har tidigare presenterat förslag som ändrar på detta. För tjänst
utförda i hemmet skall en skattelättnad utgå som halverar det vita priset
direkt vid betalningen. Skattereduktionen på 50 % för hushållstjänster utför-
da i det egna hemmet utgår ända upp till 20 000-25 000 kr per år och hus-
håll. Förslaget kan liknas vid ett väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Försla-
get leder till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen ök
att jämställdheten ökar. Olika undersökningar visar att en sådan åtgärd har en
stor jobbpotential. Tiotusentals helt nya arbetstillfällen borde kunna tillkom-
ma på sikt. Utskottet anser att ett system med skattereduktion för hushålls-
tjänster bör genomföras snarast.
Lättare att starta och driva företag
Företagandet omgärdas i dag av många regler och lagar. Förutom sund kon-
kurrens och ett skattesystem som stimulerar till arbete och företagande är
enkla regler av väsentlig vikt för ett gott företagsklimat. Regelverket har
vuxit i omfång under de senaste åren. Detta är ett tydligt tecken på att rege-
ringen inte förstår företagens villkor. För främst småföretagen är regelverken
en tung administrativ börda. Reglerna kan också förhindra expansion och
bildandet av nya företag. Den s.k. Simplex-gruppen har hittills inte presente-
rat några betydelsefulla resultat. Arbetet har i stället kantats av avhopp från
personer som gett upp.
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya jobb bör därför tas
bort. Mål för avregleringen skall vara att alla regler som berör företagare
skall ha granskats i syfte att förenkla och minska regelmassan under mandat-
perioden. Ett program för avreglering bör innehålla följande punkter:
? Genomför Småföretagsdelegationens förslag. Alla förslag i Småföre-
tagsdelegationens betänkande Förslagskatalog (SOU 1998:94) bör
övervägas, och allt det som ännu inte är genomfört bör i allt väsentligt
genomföras snarast. Regeringen hävdade i budgetpropositionen i sep-
tember 1999 att "... åtgärder nu vidtagits för att undanröja majoriteten av
de hinder för företagande som delegationen kartlagt." Nu har Närings-
departementet under våren 2000 redovisat att enbart 40 % av förslagen
är genomförda "eller befinner sig i genomförandefas". Således en tillba-
kagång!
?
? Arbetet med regelförenklingar måste ges en högre politisk prioritet än
hittills.
?
? Obligatorisk konsekvensanalys bör genomföras. Alla förslag från rege-
ringen som kan anses påverka företagens villkor skall föregås av en
noggrann analys av verkningarna. Även myndigheter och föreskrifter
skall omfattas av kravet att göra konsekvensanalyser.
?
? En s.k. solnedgångsparagraf bör införas, dvs. regler skall automatiskt
omprövas efter fem år. Om de skall bestå behövs ett aktivt beslut.
?
En regel som fortfarande gör det onödigt svårt för framför allt småföretag är
att den månatliga skattedeklarationen måste vara bokförd på skattemyndig-
hetens skattekonto senast på förfallodagen, annars tas en förseningsavgift ut
på 1 000 kronor och företagaren debiteras dessutom en kostnadsränta. Det
innebär att företagaren varje månad måste räkna och planera bankdagar för
att vara säker på att betalningen kommer in i rätt tid. Inte minst vid helger
kan det innebära stora problem för företag med dålig likviditet. Att bankerna
inte arbetar snabbare bör inte drabba företagaren.
? Som ett led i att förbättra företagarklimatet bör det därför räcka om
betalningen av företagets skatter görs senast på förfallodagen.
?
? Småföretagsdelegationens enklare modell för registrering av företag, där
bara en myndighet behöver kontaktas, bör genomföras. Det är i dag för
svårt att få F-skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är belagda
med näringsförbud skall ha rätt att få F-skattsedel.
?
? Det måste även bli enklare att driva befintliga företag. Nästan ingen av
landets cirka halva miljon egenföretagare klarar av att deklarera på egen
hand, reglerna är för komplicerade. Målet bör vara att en egenföretagare
skall kunna ha en förenklad självdeklaration precis som löntagaren.
?
? Uppgiftslämnandet måste också bli enklare. En del av uppgiftslämnan-
det till försäkringskassan kan exempelvis slopas. SCB bör bli noggran-
nare i urvalet av företag i sina undersökningar så att företagen inte störs
onödigt mycket.
?
? Den obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingen bör också slo-
pas.
?
? Tullprocedurerna bör vidare göras så enkla att företagen klarar dem utan
konsulthjälp.
?
? Ett enklare patent för uppfinningar bör även införas så att företagen
lättare kan skydda de nya produkter de utvecklar.
?
En god infrastruktur
För ett företagande som kan ge goda inkomster och bra jobb behövs en god
infrastruktur - i vid mening.
Utbildning och forskning
En viktig sådan del av ett vidare infrastrukturbegrepp är utbildning och
forskning.
Skolans uppgift är i första hand att ge eleverna grundläggande kunskaper i
basämnen som svenska, engelska och matematik. Men den svenska skolan
fungerar inte tillfredsställande. Ungefär var femte elev lämnar skolan utan
grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och räkning. Detta är en kata-
strof för den enskilde, och mycket bekymmersamt för företagen som är bero-
ende av kvalificerad och välutbildad arbetskraft. Utbildningen på högre
nivåer brottas också med problem. Så många som fyra av tio fullföljer inte
gymnasiet med godkända betyg i de viktigaste ämnena. Flera olika åtgärder
är viktiga för att få skolan att fungera bättre. Det behövs mer av uppföljning
och utvärdering av att skolan fyller sin uppgift. Utskottet anser att det behöv
en kvalitetssatsning på skolan som bl.a. innebär att resurser i högre grad
koncentreras till skolområdet.
Sverige har en ungefär genomsnittlig andel av befolkningen med högre ut-
bildning jämfört med OECD-länderna. Ett speciellt svenskt fenomen är att de
yngre årsklasserna, 25-34 år, har en betydligt lägre andel med längre hög-
skoleutbildning än i jämförbara länder. Den är också lägre för de yngre än
för t. ex. 45-64-åringar. I de allra flesta länder är det tvärtom. Svenska ung-
domar börjar och slutar sin utbildning allt senare. Detta innebär att genom-
snittsåldern vid högskoleexamen är hög i Sverige vilket medför samhälls-
ekonomiska kostnader. För en varaktig tillväxt behöver utbildningssystemet
förbättras så att kunskapssamhället blir verklighet och därigenom i interna-
tionell jämförelse en svensk konkurrensfördel.
Sverige lägger ned stora resurser på forskning. Kostnaderna för forskning-
en motsvarar närmare 3,5 % av BNP. I den meningen satsar Sverige bety-
dande belopp på forskning. Däremot tycks det som om Sverige får ut förvå-
nande lite av dessa satsningar. När man ser till omfattningen av forsknings-
intensiv produktion och export är denna inte särskilt omfattande.
Att Sverige har en hög forskningsnivå beror på att näringslivets satsningar
är större än i andra länder. Samtidigt är en stor del av den forskning som sker
i näringslivet koncentrerad till ett fåtal stora företag. I och med att dessa
företag får alltmer av utländskt ägande och söker sig ut på de större markna-
derna blir risken mera påtaglig att också tyngdpunkten i forskningsverksam-
heten kommer att förskjutas bort från Sverige.
En möjlighet att få ut mera på utbildningens område är att låta individerna
själva bygga upp individuella kompetenskonton. Möjligheter att bygga upp
sådana konton ger individen större möjligheter att byta inriktning på arbets-
marknaden. Avdragsrätten för att sätta av för dessa ändamål bör öka.
Kommunikationer
En god infrastruktur innebär bra kommunikationer, inte bara i form av trans-
porter utan också till exempel i form av tillräcklig kapacitet för snabb data-
trafik i hela landet.
På många håll runt om i vårt land är vägtrafik det enda realistiska fysiska
kommunikationsmedlet för människor och gods. Samtidigt förfaller det
svenska vägnätet med stora kostnader som följd för människor och företag.
Utskottet accepterar, i motsats till regeringen, Vänsterpartiet och Miljöparti-
et, inte en sådan utveckling. Mer resurser måste skjutas till för att garantera
vägnätets standard.
Regeringens löften om mer pengar till vägarna ekar tomt i budgeten. Att
prata utan att agera löser inte de problem landets infrastruktur dras med.
Regeringen minskar i själva verket utgiftsramen för de närmaste åren. De
resurser som avsätts för investeringar och underhåll från 2003 kommer för
sent och är på intet sätt tillräckliga. Det är inte längre möjligt att fortsätt
sätta den för landet så viktiga del av infrastrukturen som vägarna utgör, i
strykklass.
Bostäder
En förutsättning för en väl balanserad tillväxt är en fungerande bostadsmark-
nad. Situationen på bostadsområdet är sådan på många håll att bostadsmark-
naden i dag inte kan betraktas som en väl fungerande infrastruktur. I stor-
stadsområdena blir bostadsbristen alltmer akut. Bristen på bostäder riskerar
därmed att bli ett allvarligt tillväxthinder. Trots detta är nyproduktionen av
flerfamiljshus mycket låg. Hyresrätter byggs i princip inte alls. Parallellt me
denna utveckling avfolkas landsbygden med efterlämnade bostadsöverskott
som följd. Offentliga medel används för att riva bostäder för att hålla uppe
hyresnivåerna i det kvarvarande beståndet.
En rad åtgärder behöver vidtas för att råda bot på de problem som finns på
dagens bostadsmarknad. För att stimulera nybyggande bör t.ex. planproces-
sen snabbas upp och göras enklare.
Den svarta marknaden för reparation, om- och tillbyggnader av bostäder
skulle minska kraftigt genom det förslag till skattereduktion på denna typ av
tjänster som föreslagits ovan. Den totala beskattningen av boende måste ned.
Sänkt fastighetsskatt är ett viktigt steg.
Byggkostnaderna är höga i Sverige jämfört med andra länder. Byggkost-
nadsdelegationens förslag kan utgöra en utgångspunkt för vad som bör göras.
Ett annorlunda hyressättningssystem måste till vid nyproduktion om hyres-
rätter över huvud taget skall produceras. Kanske måste även hyrorna i det
befintliga beståndet bättre anpassas till hushållens värderingar genom att låta
lägesfaktorn få ett större genomslag. Förutom ökad nyproduktion skulle
svarthandeln med hyreskontrakt motverkas.
I syfte att öka mångfalden på bostadsmarknaden bör s.k. ägarlägenheter
möjliggöras som boendeform. Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag, vilket hittills inte har skett.
Ytterligare en möjlighet att förbättra bostads- och byggsituationen i fram-
för allt storstäderna är att tillåta s.k. tredimensionell fastighetsbildning. D
innebär enklare möjligheter att juridiskt avgränsa en och samma fastighet för
olika användningsområden. Olika byggherrar skulle enklare kunna samverka
om byggprojekt.
En väl fungerande barnomsorg
Det måste vara möjligt att förena yrkesambitioner och ansvar för familjen.
En familjepolitik med stor valfrihet och låga marginaleffekter gör det lättare
att förena familjeliv och företagandets krav. Det offentliga ansvaret ligger
här i att ge så stora möjligheter för den enskilde att själv utforma denna av-
vägning som möjligt. En väl fungerande barnomsorg som bygger på valfri-
het ger familjerna möjlighet att välja flexibla lösningar.
Nya tillväxtområden
De senaste årens utveckling inom IT- och telekommunikationsområdena
visar hur avregleringar och gynnsamma skattevillkor snabbt kan ge upphov
till nya tillväxtmarknader som kan skapa både goda inkomster och nya jobb.
All internationell erfarenhet visar att de tjänsteområden som i dag befinner
sig inom den offentliga verksamheten är tjänsteområden där tillväxtpotenti-
alen är stor. Utbildning och vård är också de största kunskapsbranscherna i
dagens Sverige. För att få till stånd samma dynamiska utveckling inom dessa
branscher som inom andra kunskapssektorer måste likriktningen av verk-
samheten ersättas av mångfald och företagsamhet och utrymme lämnas för
enskilda initiativ.
Följderna av en mer dynamisk utveckling inom dessa områden blir att ele-
ver och patienter får större möjlighet att få just sina behov tillfredsställda,
jobben inom sektorerna blir fler och de som arbetar där kommer att få möj-
lighet till en bättre arbetssituation. Effekten på ekonomin i stort kommer
också att bli positiv liksom den blivit av andra avregleringar. Med en fortsatt
stark monopolisering är risken stor att utvecklingspotentialen inte kommer
att kunna utnyttjas fullt ut.
Med en öppenhet för företagande inom dessa sektorer vidgas den arbets-
marknad som i dag till stor del domineras av kvinnor. Det innebär att fler
kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan med allt vad detta innebär av en
utveckling av arbetsmiljö och lönesättning. Förutsättningarna för ett växande
kvinnligt företagande ökar också med en reformpolitik av denna inriktning.
Konkurrens
Avregleringar för ökat välstånd och större konkurrens
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä
det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande
regleringar. Vi får enkelt uttryckt ut förhållandevis lite för våra pengar. I
debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras oftast helt och hållet in-
tresset till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av
de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion.
I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det
allmänna
prisläget, inklusive skatter, i ett land har. Om man studerar
statistiken för år 1998 ser man att Sverige ligger 20 % över
OECD-genomsnittet räknat i gemensam valuta, medan Kanada
ligger nästan 10 % under genomsnittet.
Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP
motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar strax över OECD-
genomsnittet på 15:e plats, medan Kanada ligger 16 % över genomsnittet på
en 7:e plats i den s.k. välfärdsligan.
Varugrupp
Prisnivåindex, EU15=100
Sjuk- och hälsovård
143
Transporttjänster
142
Böcker och tidningar
137
Restauranger och café
135
Källa: SCB 1999
Ovanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-
genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många vikti-
ga hushållsprodukter mellan 20 och 30 % över genomsnittet för EU-
länderna. Från ett konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket mer
att önska av den svenska konkurrens- och skattepolitiken.
En bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad
upphandling inom offentlig sektor kan på sikt leda till avsevärda kostnads-
minskningar för de offentliga budgetarna.
? Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol
om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
?
? Se över kommunallagen i syfte att göra det lättare för företag att över-
klaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör
också kunna prövas i domstol.
?
? Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör
identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens lista över åtgärder
borde snarast genomföras.
?
? Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och
framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara
utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensper-
spektiv.
?
? Konsumentombudsmannen bör i samarbete med Konkurrensverket få
förstärkta uppgifter i syfte att uppmärksamma sektorer eller branscher
med bristande konkurrens, och sedan komma med förslag till hur kon-
kurrensen kan förbättras.
?
? De offentliga resurserna bör i större utsträckning än i dag följa indivi-
dernas fria val.
?
Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har en
chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med och tävla
ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.
Den enkla slutsats man kan dra av detta är att ett led i en strategi för att ök
det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder, med
nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska
konkurrensen och sänka vårt allmänna prisläge.
Bättre konkurrens på produkt- och tjänstemarknaden
En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och valu-
tamarknaderna avreglerades under andra hälften av 1980-talet. Utländska
bankers rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993
öppnade många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafi-
ken 1994. Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996. På senare tid har
det även blivit uppenbart vad den fria telemarknaden betyder för konsumen-
terna i form av ett ökat utbud av tjänster och möjligheter att t.ex. sänka sina
telefon- och datakommunikationskostnader. Men inom en del sektorer är
konkurrensen fortfarande bristfällig. Det gäller framför allt de marknader där
hushållen är köpare, exempelvis varudistribution, detaljhandel och tjänste-
produktion, inte minst offentlig sektor.
Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten. An-
talet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i byggmaterielin-
dustrin. Situationen med omfattande regleringar och höga skatter som gör att
den svarta marknaden är kraftigt utbredd inom bygg- och bostadssektorn
måste förändras. I storstäderna pågår en omfattande handel med svarta hy-
reskontrakt. Fler och fler uppfattar också svartarbete som ett normalt inslag i
marknaden. Denna inställning sprider sig lätt till andra områden, vilket ytter-
ligare undergräver skattemoralen.
En rad åtgärder behöver vidtas för att förändra byggbranschen, vilken kän-
netecknas av höga produktionskostnader, liten importkonkurrens och av att
det endast finns få och stora aktörer på byggmarknaden.
De långa planprocesserna i kombination med konkurrenshämmande om-
fattande statliga och kommunala regleringar gör att det bara är mycket kapi-
talstarka företag som klarar av att genomföra nybyggnationer från början till
slut.
Inom ett betydande antal områden behövs mot denna bakgrund en större
öppenhet och avregleringar.
Mångfald i välfärden
För många av de tjänster som i Sverige ligger inom den offentliga sektorn -
främst inom kommuner och landsting - ökar behov och efterfrågan i indust-
rivärlden. Andelen sysselsatta har ökat och dessa områdens bidrag till BNP
har också vuxit. Det finns flera förklaringar till detta. En är att efterfrågan
efter välfärdstjänster ökar när människors inkomster ökar. En annan är att
åldersstrukturen påverkar intresset för fler välfärdstjänster.
Det finns en bred enighet om att vården och skolan skall finansieras kol-
lektivt. Det är viktigt att de resurser som avsätts för dessa ändamål används
så bra som möjligt, dvs. att användarna får ut så mycket nytta som möjligt
för varje använd krona. Det är dock ingen självklarhet att detta innebär att
verksamheten skall bedrivas av kommunerna själva. Erfarenheten visar att
när möjligheten öppnas för andra än kommunen att producera välfärdstjäns-
ter ökar mångfalden och välfärden ökar. Välfärd handlar inte om att en viss
typ av standardiserade tjänster skall tillhandahållas utan om att den enskildes
efterfrågan skall tillgodoses.
Av samma skäl som försörjningen av välfärdstjänster inte kan rationalise-
ras på samma sätt som industriproduktion bör de inte heller produceras i en
enda enhetlig form. Valet mellan olika producenter av välfärdstjänster bör
därför även med en kollektiv finansiering så långt möjligt överlämnas till den
enskilde.
Ett tydligt exempel är skolområdet där anslaget kan följa eleven, t.ex. från
en kommunal skola till en friskola eller mellan olika kommunala skolor.
Denna princip bör kunna användas på flera områden även om den politiska
processen att avgöra vem som skall vara kvalificerad att få del av den, t.ex.
inom äldre- eller handikappomsorg, kan vara svårare än inom skolområdet.
Detta är dock inget skäl mot sådana möjligheter. Det är rimligare att den
politiska dagordningen domineras av frågor om vem som skall ha rätt till
t.ex. hemtjänst än exakt hur denna tjänst skall produceras.
Dessa områden kommer i allt högre grad att kännetecknas av integration
mellan ny teknik och nya tjänsteformer. För att få en väl fungerande utveck-
ling krävs att olika möjligheter kan prövas och att det finns många som age-
rar på området, inte bara kommuner och landsting.
Utvecklingen på tele- och IT-sidan visar att det är när avregleringar tar fart
som helt nya utvecklingar kan ske, utvecklingar som ingen kunnat förutse.
Distansutbildning och distansdiagnostik och -behandling är några exempel.
Det ligger i sakens natur att det i dag inte går att förutse vilka nya tjänster
medborgarnas glädje som en större frihet och mångfald skulle leda till.
De erfarenheter som finns på de områden där flera producenter tillåtits och
där tidigare offentliga verksamheter gått över i annan ägo visar på en betyd-
ligt större tillfredsställelse och arbetsglädje hos de anställda. Det som är
viktigt att se till i en sådan process är att finansieringen sker i en sådan fo
att alla med samma utgångsläge har lika möjligheter att få del av utbildning,
vård och omsorg.
Undersökningar bland personer som tidigare arbetat i offentlig sektor och
sedan bytt till den privata sektorn visar att en klar majoritet upplever att
möjligheterna till vidareutbildning och kompetensutveckling förbättrats. En
tydlig majoritet är nöjda eller mycket nöjda med den nya situationen. Det-
samma gäller personer i tidigare offentliga verksamheter som privatiserats.
Motståndet mot öppenhet drabbar främst kvinnor därigenom att huvudde-
len anställda inom dessa områden är kvinnor. Genom monopoliseringen i
offentlig regi nekas de möjlighet att pröva nya idéer, nya metoder och andra,
mindre byråkratiska organisationsformer. Det är betydande välfärdsförluster
som uppstår härigenom, dels genom att de som behöver tjänster får färre
valmöjligheter och ett utbud av tjänster som på ett sämre sätt passar den
enskildes behov, dels genom att de anställda inte får pröva möjligheten att ta
ett större ansvar.
Det har visat sig att långtidssjukskrivningarna ökar kraftigt för främst
kvinnor i den offentliga sektorn. Någon motsvarande ökning sker inte på
arbetsplatser som drivs i annan regi.
En viktig fråga är utvärderingen. Så långt möjligt bör brukarna ha möjlig-
het att välja producent. Men många gånger måste politikerna ta ställning,
t.ex. när det gäller att formulera krav och uppföljningsmetoder vid entrepre-
nadupphandling. De problem med t.ex. privata vårdhem som förekommit har
oftast haft att göra med att kommunen i fråga inte gjort förutsättningarna
klara för sig och den man anlitat. Kommunerna bör utveckla sin förmåga att i
förväg ställa krav och i efterhand kunna utvärdera de tjänster som olika pro-
ducenter erbjuder.
Utbildning och vård är en stor del av Sveriges ekonomi. Om dessa områ-
den präglades av mångfald, konkurrens och företagande skulle det medföra
positiva effekter såväl för ekonomin i stort som för de människor som arbetar
där samt för elever, sjuka och gamla. Servicen blir bättre och jobben fler,
vilket bidrar till en dynamisk utveckling av hela tjänste- och kunskapssek-
torn.
Ett led i den socialdemokratiska politiken är emellertid att hindra mångfald
och att hindra andra än kommuner och landsting att tillhandahålla tjänster på
dessa områden. Detta har senast visat sig genom förberedelserna för att för-
bjuda försäljning av sjukhus. Inte ens Landstingsförbundets socialdemokra-
tiska ledning stödjer regeringens politik i detta avseende utan uttalar en i sa
mycket hård kritik mot förslaget.
Regeringens förbudsförsök är inte sakligt grundat. Det finns inga indika-
tioner på att regeringens farhågor skulle ha fog för sig. Genomgångar av
internationella erfarenheter visar att om konkurrens råder finns det inte några
större skillnader i kvalitet och effektivitet mellan vinstdrivande företag, non
profit-företag och offentliga producenter. Det finns dock en viss tendens till
högre effektivitet hos vinstdrivande företag. Den erfarenhet som finns av
detta i Sverige är att den ersättning som Stockholms läns landsting betalar til
det privatägda Sankt Görans sjukhus är ca 10 % lägre per utförd prestation än
den som landstinget betalar till de landstingsägda sjukhusen.
Att, som regeringen aviserat, lagstifta mot försäljning av offentligt ägda
sjukhus leder till minskad mångfald. Det motverkar också ett ökat kvinnligt
företagande inom sektorer där kvinnor har en stark ställning på arbetsmark-
naden och hög kompetens.
I stället för att slå vakt om det offentliga ägandet borde verksamhetens in-
nehåll vara det primära intresset. Det bör inte sättas upp hinder för vissa
verksamhetsformer, bolag kan vara en lämplig form i vissa sammanhang,
kooperativ eller andra former kan var mera lämpliga i andra sammanhang.
Ändamålsenligheten bör vara avgörande.
Det statliga företagandet
Staten skall svara för de lagar och förordningar som reglerar relationerna
mellan företag verksamma i Sverige. Staten skall inte själv, annat än i vissa
undantagsfall, vara ägare. Domaren kan inte samtidigt vara spelare på fot-
bollsplanen. Detta är en viktig konkurrensprincip. Det kapital som finns
uppbundet i en rad statliga företag skulle i allmänhet göra större nytta på
annat håll. De nu statliga företagen skulle fungera bättre med ett mer spritt
privat ägande. Ett sådant ger bl.a. ökad dynamik och ökade möjligheter att
delta i framtidsinriktade strukturaffärer.
Då inkomster av utförsäljningar är av engångskaraktär lämpar de sig ut-
märkt för att betala av på statsskulden som i dag uppgår till ca 1 400 miljar-
der kronor, eller till investeringar i infrastruktur. En sådan utförsäljning
skulle också radikalt minska en av de största utgiftsposterna i statsbudgeten.
Företag som under de kommande åren kan komma i fråga för privatisering är
t.ex. hela Telia, Merita Nordbanken, Vasakronan, Assi Domän, SAS Sverige
AB, Celsius och LKAB.
En dynamisk arbetsmarknad
En politik för fler jobb och lägre arbetslöshet
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att den hö
strukturella arbetslösheten permanentas. Trots en god konjunkturutveckling
är det fortfarande ca 700 000 personer som skulle vilja ha ett jobb eller som
arbetar i mindre utsträckning än de själva vill. Politiken måste inriktas på a
skapa förutsättningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige
behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Skatterna på före
tagande och arbete måste sänkas. Den privata sektorn och - inte minst -
tjänstesektorn måste få bättre möjligheter att växa. Utbildningssystemet
måste förbättras.
? Utskottet vill understryka vikten av att nödvändiga reformer av löne-
bildningen nu kommer till stånd. Löneutvecklingen måste vara förenlig
med en god samhällsekonomisk utveckling. Den ökande internationali-
seringen ställer också högre krav på att vi i Sverige inte har en löneök-
ningstakt som i för stor utsträckning avviker från våra viktigaste konkur-
rentländer. Men det är inte enbart den genomsnittliga löneökningen som
är viktig utan också att lönestrukturen utvecklas så att sysselsättningen
ökar och flaskhalsarna minskar.
?
? En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som förbättrar möj-
ligheten att få och ta jobb och som ökar rörligheten på arbetsmarknaden
bör genomföras utan dröjsmål. Det är särskilt viktigt för de mindre fö-
retagens utveckling, men framför allt för att fler arbetslösa skall få möj-
lighet att komma in på arbetsmarknaden. En genomgång av erfarenhe-
terna från länder med olika grad av arbetsmarknadsregleringar som ge-
nomfördes av OECD i Employment Outlook 1999 tyder närmast på att
omfattande regleringar gynnar de etablerade på arbetsmarknaden och
missgynnar nytillträdande som ungdomar och kvinnor. Regleringar ten-
derar också att förlänga arbetslöshetstiderna. En bättre fungerande löne-
bildning är också viktig för att undvika en allvarlig överhettning på ar-
betsmarknaden, som det finns tendenser till på vissa håll.
?
? Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för fler jobb är att moder-
nisera arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan skall vara en allmän och ob-
ligatorisk omställningsförsäkring. Parterna på arbetsmarknaden bör i
större utsträckning ha ansvaret för lönebildningen och konsekvenserna
av träffade avtal. Det är rimligt att de som har jobb bär en större del av
ansvaret för resultatet av sina handlingar. Fackets makt över lönebild-
ningen bör motsvaras av ett ökat eget ansvar för arbetslöshetsförsäk-
ringens finansiering.
?
Arbetsmarknadsutbildningen bör nu styras mot klart definierade arbetsmark-
nadsbehov och erbjuda en kvalitet som tillmötesgår högt ställda krav både
från deltagarna och från de framtida arbetsgivarna.
En möjlighet när det gäller att få bättre nytta av arbetsmarknadspolitiken
kan vara att medge en friare regional användning av arbetsmarknadsmedel
för att stödja anställningar och kontakt med den reguljära arbetsmarknaden, i
ett partnerskap mellan arbetsmarknadspolitikens regionala institutioner och
regionala arbetsgivare, såväl offentliga som privata. En kommunalisering av
arbetsmarknadspolitiken bör dock undvikas.
? Arbetsmarknadspolitiken bör inriktas på att öka kontakten mellan ar-
betssökande och den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärder skall sättas in
medvetet i enlighet med en individuell handlingsplan för att öka möjlig-
heterna för den sökande att få ett arbete.
?
? Stor vikt bör läggas vid att nå de långtidsinskrivna som har svårt att
komma i kontakt med arbetsmarknaden. För att bryta rundgången mel-
lan åtgärder och öppen arbetslöshet måste åtgärder kunna sättas in under
längre tid.
?
För merparten av de arbetssökande handlar det således om att, givet friare
former för användningen av arbetsmarknadspolitiska medel, öka kontakten
med den reguljära arbetsmarknaden, medan det för långtidsinskrivna handlar
om att finna de åtgärder som krävs för att över huvud taget möjliggöra åter-
inträde på arbetsmarknaden.
När sysselsättningen nu stiger är det angeläget att de konjunkturberoende
åtgärderna inte i sig kommer att utgöra en flaskhals. Det övergripande målet
måste vara att ge fler människor jobb, inte att uppfylla kvantitativa mål.
Målformuleringar får nu inte bli till hinder för att fler nya jobb skapas. Det
fel att, som regeringen gör, forcera in människor i åtgärder för att klara sitt
mål vad gäller den öppna arbetslösheten, när det samtidigt råder brist på
arbetskraft på många håll.
En modernisering av socialförsäkringarna
I den framtida arbetsmarknaden kommer behoven att i vissa avseenden vara
annorlunda än i dag. Utskottet kan konstatera detta nu genom att andelen
fasta arbeten minskat. Nya anställningsformer, behov att växla mellan att
vara företagare och anställd, behov av att både män och kvinnor skall kunna
förena familjeliv och yrkesliv, behovet av avbrott för studier under arbetsli-
vet m.m. skapar i flera avseenden nya förutsättningar och krav på hur ar-
betsmarknadens institutioner skall fungera.
Socialförsäkringarna måste förändras med sikte på detta. De svarar för en
viktig del av välfärden och måste fungera väl. Eftersom man i dag inte lätt
kan välja mellan olika alternativ blir en dåligt fungerande socialförsäkring
katastrofal för den enskilde. Till detta kommer att dessa system fått en cen-
tralistisk utformning som inte är nödvändig, kanske snarare skadlig, för ett
fungerande system.
Den demografiska utvecklingen framöver kommer att öka kraven på soci-
alförsäkringarna. Den nyligen framlagda långtidsutredningen visar att på
lång sikt kommer andelen i s.k. arbetsför ålder, 16-64 år, att minska som
andel av befolkningen. Samtidigt ökar antalet och andelen över 65 år. För-
sörjningsbördan på dem som befinner sig i arbete kommer att öka. Detta
ställer de offentliga utgiftssystemen, och inte minst socialförsäkringarna,
inför svåra uppgifter.
Samtidigt visar befintliga prognoser att befolkningsutvecklingen är sådan
att situationen först förbättras något under de närmaste åren. Det är därför
utomordentligt viktigt att denna period utnyttjas för att reformera systemen
så att de är bättre skickade att svara för viktiga välfärdsuppgifter i framtide
när befolkningsutvecklingen medför större påfrestningar på de offentliga
finanserna.
De principer som bör ligga till grund för dessa förändringar återfinns i be-
tydande grad i de förändringar som skett med bred politisk enighet vad gäller
pensionssystemet. Det handlar om att få en ökad koppling mellan avgifter
och förmåner, dvs. att minska skatteinnehållet i avgifterna/skatterna. Inom
pensionsområdet sker detta successivt i takt med att de generationer som helt
ligger inom det nya pensionssystemets ram svarar för en större del av sy-
stemets inkomster. På andra socialförsäkringsområden gäller inte samma
långa tidsperspektiv varför större förändringar kan ske snabbare.
De genomgående nya krav som kommer att ställas innebär en starkare
koppling mellan vad den enskilde betalar respektive vad han eller hon får ut i
förmån. Vidare kommer större krav att ställas på att socialförsäkringsförmå-
nerna lättare kan följa den enskilde individen. Inte minst i en mer internatio-
naliserad arbetsmarknad är detta viktigt.
En närmare koppling mellan betalning och förmåner och ökade möjlighe-
ter att ta med sig förmåner leder till krav på större möjligheter till individu
påverkan och valfrihet när det gäller socialförsäkringsförmånerna.
När nu pensionsreformen närmar sig ett fullbordande är det hög tid att
även övriga socialförsäkringssystem blir förmål för genomgripande översy-
ner enligt ovan angivna riktlinjer.
Långtidsutredningen visar vidare hur viktig en stor arbetsvolym, i den pri-
vata sektorn, är för socialförsäkringarna. Arbetstiden är basen för socialför-
säkringarna. Utredningen visar att om arbetstiden minskar leder detta till
lägre tillväxt. För att då kunna finansiera överföringar till hushållen i samma
utsträckning som hittills måste skatterna höjas. Med alltmer rörliga skatteba-
ser blir detta mycket svårt, särskilt som den enskilde skattebetalaren inte
kommer att känna sig få en bättre service när skatterna höjs. Offentligt regle-
rade arbetstidsförkortningar är således ett hot mot väl fungerande socialför-
säkringssystem.
Konjunkturinstitutet har i sin analys för den s.k. arbetstidsgruppen kommit
till samma resultat.
Ett hälsosammare arbetsliv
Ett av de mera påtagliga problemen i den nu framlagda vårpropositionen är
kostnaderna för sjukförsäkringen. Denna ökar enligt Riksförsäkringsverket
från 24 miljarder kronor år 1999 till 31 miljarder i år. Regeringen har dock,
utan egentliga argument, räknat ned denna kostnad. Under mars månad be-
talades sjukpenning för 7,1 miljoner dagar, en ökning med 25,5 % jämfört
med mars förra året. Det är uppenbart att regeringen inte har kontroll över
utvecklingen.
Den ökande ohälsan i arbetslivet är ett växande strukturproblem på ar-
betsmarknaden. Det är främst anställda inom den offentliga sektorn som är
drabbade. Skillnaderna mellan könen vad gäller antalet sjukskrivningar ökar.
Riksförsäkringsverkets s.k. 4 september-undersökning visar att 47 % av den
som var sjukskrivna denna dag var anställa inom den offentliga sektorn. Det
skall jämföras med att sektorn omfattar ca 33 % av arbetskraften. Uppenbart
är att de offentliga arbetsgivarna, generellt sett, har svårigheter att skapa e
arbetsmiljö som förebygger stress och minskar ohälsa. Detta drabbar främst
kvinnor.
Den höga sjukfrånvaron innebär att arbetsgivaren skjuter över kostnaderna
från den egna verksamheten till staten. Samtidigt är det på den lokala arbets-
platsen som det finns möjlighet att förebygga ohälsa. En bra arbetsgivare
förhindrar stress och ohälsa och därför skall bra och lyhörda arbetsgivare
premieras.
Det är främst de långvariga sjukskrivningarna som ökar. Regeringen har
hittills bara försökt möta de ökade problemen med utredningar. Utredningar
behövs för att förändra på lång sikt, men många åtgärder som ger snabba
resultat går att göra redan nu.
En möjlighet att få ut mera av befintliga inkomster är att i hela landet till-
låta finansiell samordning mellan försäkringskassorna och sjukvården. Det
skulle innebära att försäkringskassorna kunde köpa sjukvårdsinsatser för att
snabbt få resultat som skulle hålla nere långtidssjukskrivningar. I de områden
där detta varit möjligt på försök har besparingarna visat sig vara avsevärda.
Ett tillämpande i hela landet skulle ha positiva verkningar både på kostna-
derna och - inte minst - på enskilda människors liv. Detta skulle i dagsläget
vara utomordentligt angeläget med hänsyn till de galopperande sjukförsäk-
ringskostnaderna.
Ett utnyttjande av den finansiella samordningens fördelar skulle vara ett
steg bort från en politik präglad av monopol och ensidighet.
En starkare arbetsmarknad för flera
Trots att sysselsättningen ökat finns ett antal problem och obalanser på ar-
betsmarknaden. Trots den höga ekonomiska tillväxten i Sverige är det vissa
delar av landet som kännetecknas av eftersläpning och avfolkning. Tillväxten
i storstadsregionerna hämmas av att främst nyckelkompetenser saknas vilket
ger lägre tillväxt för alla. Främst invandrare har betydande svårigheter att ta
sig in på arbetsmarknaden och riskerar att hamna i utanförskap. Kvinnor
möter större begränsningar på arbetsmarknaden än män. Dessa obalanser är
en verklig akilleshäl i svensk ekonomi. Utskottet ser som en viktig uppgift att
minska obalanserna och att skapa förutsättningar för alla kategorier av män-
niskor och för utveckling i landets olika delar.
Människor skall kunna bo där de själva vill och ha möjlighet att leva ett
bra liv där. Om resurserna inom regionalpolitiken användes bättre skulle den
utgångspunkten bli en realitet för fler. Det skulle ge såväl en mer levande
landsbygd och många expansiva småorter som fungerande storstäder. För att
åstadkomma detta behövs både en regionalpolitik som är möjlighetsskapande
och generellt goda villkor för företagande. Staten skall garantera likvärdiga
möjligheter genom god infrastruktur och grundläggande service i hela landet.
Riktade stöd och bidrag måste ersättas med att vi tillvaratar den utvecklings-
kraft som finns i regionerna.
En tillväxt som bygger på generellt goda förutsättningar i hela landet och
som förstärks av flera regionala tillväxtcentrum är stabilare och har bättre
förutsättningar att bli långsiktigt hållbar än en tillväxt som endast drivs av
ett fåtal tillväxtcentrum. Det är därför nödvändigt att det förs en generell
ekonomisk politik som förmår öppna möjligheterna för företagande och nya
jobb i landets olika delar och som ger förutsättningar för de många männi-
skorna att komma in på en fungerande arbetsmarknad.
Balanserade offentliga finanser
För att den offentligt finansierade verksamheten väl skall kunna fylla sina
uppgifter krävs både en större stramhet på vissa områden och ökade resurser
på andra. Dessutom krävs, som utskottet redovisat ovan, betydande avregle-
ringar och omorganisationer inom det som hittills varit i stort sett offentliga
monopol.
Detta kräver också offentliga finanser i balans. Regeringen har ingen stra-
tegi för hur detta skall kunna ske. Att de offentliga finanserna nu, delvis på
grund av att konjunkturuppgången i särskilt hög grad är positiv för de kon-
junkturkänsliga svenska offentliga finanserna, blivit bättre verkar regeringen
ta till intäkt för att alla problem nu är över. Nu tycks regeringen, och dess
stödpartier, tro att man på nytt kan börja med expansionspolitik. Detta är
utomordentligt farligt, kanske inte på ett à två års sikt, men kan - precis som
motsvarande socialdemokratiska politik i slutet på 1980-talet - bli starkt
negativ så fort konjunkturen mattas av. Regeringen riskerar att bygga upp
offentliga åtaganden som blir betungande när tillväxten mattas av. Det är nu,
medan konjunkturen fortfarande är positiv, som de mera långsiktiga greppen
bör tas.
En nödvändig åtgärd är att minska ned de offentliga finansernas konjunk-
turkänslighet. Detta sker bl.a. genom att minska både inkomst- och utgiftssi-
dan. Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet liberalerna har en inriktning i sina respektive budgetförslag som inne-
bär en sådan minskning av de offentliga finansernas omfång genom minsk-
ningar av både offentliga utgifter och inkomster. Utskottet ställer sig bakom
en sådan inriktning av budgetpolitiken.
Vad utskottet anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken vad avser
konkurrens, företagande och sysselsättning med anledning av motionerna
Fi12 (m) yrkandena 8 och 10-13, Fi13 (kd) yrkandena 10 och 13, Fi14 (c)
yrkandena 7 och 9 och Fi15 (fp) yrkandena 12-16 och 26 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken i berörda delar som
framförs i propositionens yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken så-
vitt avser konkurrens, företagande och sysselsättning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande-
na 8 och 10-13, 1999/2000:Fi13 yrkandena 10 och 13, 1999/2000:
Fi14 yrkandena 7 och 9 och 1999/2000:Fi15 yrkandena 12-16 och 26
samt med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 1 i denna del
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
2. Riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken i övrigt
(mom. 2) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Rein-
feldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Karin Pilsäter (fp)
anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.2.7 Finansutskottets ställningst
gande till vårpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar
bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3.3 Finansutskottets ställningst
gande till partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomis-
ka politiken i övrigt bort ha följande lydelse:
Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken i övrigt
Inledning
Utskottet noterar att regeringen låter den ekonomiska utvecklingen dölja inte
bara de strukturella problem som präglar svensk ekonomi, utan även låter
den goda konjunkturen leda till en förhållandevis snabb ökning av de offent-
liga utgifterna. Det faktum att den samlade utgiftskvoten trots detta sjunker
beror på den goda tillväxt som präglar Sverige efter 1990-talets reformpoli-
tik. Nu bryter emellertid regeringen upp från den reformpolitik som lagt
grunden för dagens goda ekonomiska utsikter samtidigt som man släpper
greppet om de offentliga utgifterna.
Det är en utveckling som är synnerligen allvarlig. Den innebär att rege-
ringen i goda tider medverkar till att göra de offentliga finanserna än mer
konjunkturkänsliga. I högkonjunktur innebär detta att de offentliga finanser-
na stärks genom de höga skatterna och genom att det automatiska trycket på
utgifterna är mindre. När konjunkturen försvagas kvarstår nivån på de be-
slutade offentliga utgifterna samtidigt som trycket på utgiftssystemen ökar
parallellt med att skatteintäkterna minskar.
Utskottet har tidigare redovisat inriktningen av en politik för strukturella
reformer som kan fullfölja den politik som kom att prägla framför allt den
första delen av 1990-talet men vill här nu också understryka vikten av fort-
satta strukturella reformer som ett inslag i den övergripande ekonomiska
politiken. För att minska de offentliga finansernas sårbarhet är det nödvän-
digt att nu föra en konsekvent politik för en växande privat sektor och en
lägre offentlig utgiftsandel.
Detta gäller inte minst mot bakgrund av att regeringen i sina prognoser
över de kommande åren tvingas räkna med ett strukturellt underskott i sta-
tens finanser. Det skärper kravet på en långsiktig politik för att minska de
offentliga utgifternas andel av ekonomin.
Det faktum att utvecklingen av sysselsättningen trots den goda konjunktu-
ren inte är bättre än att det återstår drygt 400 000 nya jobb för att nå upp ti
de sysselsättningsnivåer som rådde vid utgången av 1980-talet visar på ytter-
ligare ett sätt hur känslig den svenska ekonomin är för kommande sväng-
ningar och förändringar.
Regeringens budget har uppenbara svagheter
Budgettricksande i redovisningen för att kringgå utgiftstaket
Regeringen har i och med årets vårproposition helt lämnat den uppstramade
budgetdisciplin som gällt från 1997. En av principerna som bryts är kravet på
bruttoredovisning. Denna princip är intimt kopplad till vilken betydelse det
statliga utgiftstaket i praktiken har. I vårpropositionen föreslår regeringen
exempelvis att tre myndigheter får ett resurstillskott under innevarande bud-
getår genom att avgifter som hittills redovisats mot inkomsttitel i fortsätt-
ningen redovisas mot myndigheternas förvaltningsanslag.
? Tullverket föreslås få disponera medel från expeditions- och ansök-
ningsavgifter, tullförrättningsavgifter och tullräkningsavgifter, vilka
väntas ge ett resurstillskott på 25 miljoner kronor per år.
?
? Polisväsendet föreslås få disponera avgifter från pass utfärdade av po-
lismyndigheten. För helår beräknas detta ge ett tillskott på 180 miljoner
kronor per år.
?
? Centrala studiestödsnämnden föreslås få disponera de avgiftsintäkter
som tas ut för uppläggning av lån. Dessa avgifter uppgår till 80 miljoner
kronor per år.
?
Totalt innebär förslagen att de tre myndigheterna tillförs 285 miljoner kronor
på årsbasis. Någon fullständig redovisning av effekten för innevarande år
finns inte i propositionen, men kan bedömas ligga i storleksordningen 182
miljoner kronor.
Förslagen innebär att vissa avgifter som för närvarande redovisas brutto på
statsbudgeten kommer att redovisas netto framöver. Brutto- respektive netto-
redovisning regleras i 17 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten och huvud-
regeln anger att statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas
brutto på statsbudgeten. Från denna huvudregel om bruttoredovisning finns
emellertid även en undantagsbestämmelse som stadgar att om inkomsterna i
en verksamhet endast skall bidra till att täcka verksamhetens utgifter, får
utgifter dock redovisas netto på statsbudgeten. Med detta avses att det för
verksamheten inte finns något krav på full kostnadstäckning. Vad som gäller
för verksamheter med full kostnadstäckning regleras i 18 § där det stadgas att
en verksamhet där statens kostnader helt skall täckas med verksamhetens
intäkter inte skall budgeteras och redovisas på statsbudgeten.
Paragrafen innehåller emellertid inget undantag från bruttoprincipen för
inkomster som redovisas mot inkomsttitlar. Sådana inkomster skall därför
alltid, enligt 9 §, budgeteras och redovisas brutto.
Det är därför ett allvarligt orostecken att regeringen nu i ökad utsträckning
vidtar åtgärder som avviker från budgetlagens principer, och att man därige-
nom steg för steg har börjat urholka utgiftstaket. Omfattande utgiftsökningar
göms undan genom olika former av budgettricksande och bokföringsmässiga
manövrer som har lite gemensamt med begreppet god bokföringssed. För att
kunna upprätthålla skenet av en regering som har utgiftsläget under kontroll
har utgifter nettoredovisats mot inkomster, statliga företag belastats med
utgifter, utgifter redovisats på budgetposter som inte är takbegränsade och
stora ersättningsbelopp fördelats över flera år, allt för att genomslaget på
utgiftstaket skall bli så litet som möjligt.
Av en sammanställning som redovisas i vårpropositionen framgår att rege-
ringens intresse för att hitta vägar som kringgår utgiftstaket nu ökat dramatis
Tabell. Förslag i vårpropositionen som innebär att utgiftstaket kringgås
Belopp i miljoner kronor
2001
2002
2003
Varaktig
effekt
Tullen, avgiftsinkomster
25
25
25
25
Polisväsendet, avgiftsinkomster för pass
180
180
180
180
UD, avgiftsinkomster för pass och viseringar
25
25
25
25
CSN, avgiftsinkomster för uppläggning av lån
80
80
80
80
Vägverket, avgiftsinkomster för körkort
480
540
540
500
Länsstyrelserna, avgiftsinkomster för körkort
40
40
40
40
Specialskolor, avgiftsinkomster från kommuner
48
96
96
90
Arbetspraktik, avgiftsinkomster från arbetsgivare
200
200
200
200
Anställningsstöd för långtidsarbetslösa
750
840
840
835
Skatteavdrag för IT-installationer
800
800
800
160
Återvunna lönegarantimedel
220
220
220
220
Avskrivning av kommunernas momsunderskott
4 000
-
-
200
Summa inkomstminskning
6 848
3 046
3 046
2 555
Med hjälp av budgettricksande operationer kan alltså regeringen under nästa
år öka utgifterna med närmare 7 miljarder kronor utan att detta påverkar de
takbegränsade utgifterna. Vore syftet något annat än att kringgå utgiftstaket
skulle regeringen självklart föreslagit att utgiftstaket sänkts med ett lika st
belopp. Nu gör man inte det, och regeringens verkliga syfte framträder däri-
genom i all sin nakenhet.
Beräknade utförsäljningsinkomster uteblir
Riksgäldskontoret har beslutat att minska de planerade uppköpen av statsob-
ligationer från tidigare angivna 55 miljarder kronor till 30 miljarder kronor.
Skälet till nedrevideringen är att Teliautförsäljningen, enligt besked från
Näringsdepartementet, antas ge mindre inkomster till staten än det antagande
på 95 miljarder kronor som låg till grund för kontorets tidigare beslut.
Enligt de uppgifter som enligt Riksgäldskontoret meddelats från Närings-
departementet kommer statens inkomster till följd av försäljning av Teliaak-
tier att ligga i intervallet 42-69 miljarder kronor. Det exakta beloppet kom-
mer att avgöras av den slutliga prissättningen och av hur stor andel av Telia
som staten väljer att sälja (20 eller 25 %). Statsskulden kan alltså i värsta f
bli drygt 50 miljarder kronor högre under hela treårsperioden, än vad som
framgår av vårpropositionen, enbart till följd av de ändrade förutsättningarna
för Teliaförsäljningen.
Högre statsskuld än tidigare beräknat
En annan direkt följd av regeringens sätt att sköta statsfinanserna är att
statsskulden nu beräknas bli ca 93 miljarder kronor högre än vad som beräk-
nades i vårpropositionen för ett år sedan. Förändringen av statsskuldens
utveckling mellan de olika vårpropositionerna framgår av nedanstående
tabell.
Om man dessutom reviderar beräkningsantagandet med hänsyn till de be-
tydligt lägre utförsäljningsinkomsterna från Telia blir skillnaden 143 miljar-
der kronor om inga nya beslut om utförsäljning tas. Statsskulden skulle vid
slutet av år 2002 då uppgå till nästan 1 200 miljarder kronor, i stället för de
ca 1 050 miljarder kronor som beräknades i vårpropositionen för ett år sedan.
Statsskuldens utveckling enligt vårpropositionen 1999 och vårpropositionen år 2
Miljarder kronor
1999
2000
2001
2002
2003
Statsskulden vid årets slut enligt VP1999
1 325,4
1 249,3
1 071,2
1 049,3
Statsskulden vid årets slut enligt VP2000
1 374,2
1 256,3
1 153,3
1 142,6
1 145,7
Skillnad i statsskuld
+48,8
+7,0
+82,1
+93,3
Korrigering av Teliainkomster
50,0
50,0
50,0
Skillnad i statsskuld med lägre Telia-
inkomster
+57,0
+132,1
+143,3
Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella utvecklingen
Den internationella ekonomiska utvecklingen var stark under förra året, och
prognoserna för resten av innevarande år och nästa år är ljusa. Detta förvän-
tas leda till stigande svensk export, vilket ger ett ökat bidrag till den inhem
ka tillväxten.
De senaste åren har det främst varit den höga tillväxten i USA som drivit
den internationella utvecklingen. Tillväxten i USA förväntas vara fortsatt
hög de kommande åren, även om flertalet prognoser pekat mot en viss av-
mattning nästa år.
Det mesta pekar på att tillväxten även i Europa tar fart de kommande åren.
Främst är det inom euroområdet som konjunkturuppgången tar fart, jämfört
med föregående år, medan flera av länderna utanför euroområdet, däribland
Storbritannien och Sverige, förväntas bibehålla en redan stark tillväxttakt.
Redan i år märks en förstärkning av konjunkturen inom euroområdet, och
fr.o.m. nästa år förväntas tillväxten i Europa som helhet överstiga den ameri-
kanska, även om konjunkturen också i Europa blir något lägre nästa år, jäm-
fört med i år.
Fortfarande utgör aktiemarknaderna i främst USA men också i viss mån i
Europa en osäkerhetsfaktor. Så länge det inte sker en mycket kraftig och
snabb nedgång förväntas de negativa konsekvenserna bli begränsade. Många
analytiker ser nedgången under våren som en hälsosam korrigering av hårt
uppdrivna kurser. En långvarig nedgång i USA kan emellertid påverka kon-
sumtionen negativt då belåningen på den amerikanska aktiemarknaden är
förhållandevis hög. Möjligen kan detta ytterligare bidra till den förväntade
avmattningen.
Inom euroområdet utgör den svaga euron en viss osäkerhetsfaktor. Än har
emellertid inte deprecieringen av den gemensamma valutan lett till högre
inflation. En fortsatt depreciering kan leda till att ECB drar upp styrräntan
snabbare än vad som annars skulle vara fallet. Den svagare euron har även
lett till viss osäkerhet på obligationsmarknaden, och marknadsräntan inom
euroområdet har gått upp något under våren. Viktigt att påpeka är emellertid
att deprecieringen av euron främst är beroende av fortsatta konjunkturella
skillnader mellan euroområdet och, framför allt, USA.
De negativa effekterna av krisen i de sydostasiatiska länderna 1997-1998
blev inte så stora som befarat. Det globala efterfrågebortfallet blev tämligen
kortvarigt, och även den inhemska utvecklingen i flera av de krisdrabbade
länderna kännetecknades av en snabb återhämtning. Den starka tillväxten i
flera av dessa länder förväntas fortsätta de kommande åren. I Japan sker en
gradvis stabilisering av ekonomin, men tillväxten förväntas bli fortsatt
mycket måttlig.
Utvecklingen i Sverige
I Sverige är de konjunkturella utsikterna goda för de kommande åren. Efter
en BNP-tillväxt på 3,8 % 1999 förväntas tillväxten även i år uppgå till nära
4 %. För nästa år förutspås en något långsammare utveckling. Regeringen
har gradvis justerat upp sina tillväxtprognoser, och ligger numera i linje med
flertalet övriga prognosinstitut, om än något lägre än exempelvis Konjunk-
turinstitutet.
Framför allt är det den inhemska efterfrågan som varit tillväxtmotorn i den
svenska ekonomin, men mot slutet av förra året märktes även en stark ut-
veckling för exporten, och den utvecklingen förväntas förstärkas i år. Anled-
ningen är främst den starkare konjunkturen inom EU-området, som står för
över hälften av den svenska exporten.
Uppgången av den svenska ekonomin är till mycket stor del konjunkturell,
men enligt utskottet finns det även andra, mer strukturella, faktorer bakom
utvecklingen:
? Den budgetsanering som inleddes av den borgerliga fyrpartiregeringen
och som sedermera fortsattes av den socialdemokratiska regeringen var
en sådan faktor. En viktig skillnad i inriktningen var dock att den bor-
gerliga politiken i första hand var inriktad på besparingar, medan skatte-
höjningar kännetecknade den socialdemokratiska politiken.
?
? Den självständiga Riksbanken, och det stärkta förtroendet för inflations-
bekämpningen som denna reformering medfört.
?
? Lägre marginalskatter till följd av skattereformen i början av 1990-talet.
?
? Pensionsreformen, som gjort systemet mindre känsligt för ekonomiska
störningar.
?
? Det svenska EU-medlemskapet.
?
? Avregleringar inom bl.a. tele- och elmarknaden.
?
Det är utskottets uppfattning att dessa förändringar ökat Sveriges långsiktiga
tillväxtpotential. Viktigt att påpeka är att socialdemokraterna sällan varit
pådrivande till nödvändiga reformer. Inställningen har i stället ofta känne-
tecknats av initialt motstånd följt av motvillig acceptans.
Även om den långsiktiga tillväxtpotentialen ökat är det osäkert var den
ligger. Regeringen räknar med en tillväxtpotential på omkring 2 % per år.
Enligt utskottets mening bör en annan politik än den regeringen för kunna
öka denna potential ytterligare.
Trots att den starka konjunkturen gjort att sysselsättningen ökat och ar-
betslösheten fallit förväntas arbetslösheten ligga kvar på en förhållandevis
hög nivå. Regeringen förutspår att den öppna arbetslösheten faller ned mot
4 % i slutet av detta år, och att den under nästa år faller under 4 %. Kon-
junkturinstitutet är något mer pessimistisk, och tror att arbetslösheten kom-
mer att ligga kvar på 4 % under hela nästa år. Den totala arbetslösheten, dvs.
arbetslösheten plus personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ligger på
strax under 8 %. Om även personer som omfattas av Kunskapslyftet räknas
som arbetslösa uppgår den totala arbetslösheten till drygt 10 %. Att en så
pass stor del av arbetskraften är utan riktiga jobb i en högkonjunktur tyder på
en oflexibel och dåligt fungerande arbetsmarknad.
Enligt utskottets mening råder det också i dagsläget osäkerhet om rege-
ringens mål om en sysselsättningsgrad på 80 % skall vara uppfyllt år 2004.
Lönebildningen och risken för överhettning
Regeringen har under flera år talat om den centrala betydelse en fungerande
lönebildning har för att sysselsättningen skall kunna öka utan att inflationen
tar fart, och för att vår internationella konkurrenskraft inte skall försvagas.
Uppfattningen om lönebildningens betydelse delas av de allra flesta ekono-
mer, däribland LO-ekonomerna. Ändå lyser förslagen på lönebildningsområ-
det med sin frånvaro. Utskottet anser att aktiva åtgärder på det område som
utpekas som det mest centrala för tillväxt och sysselsättning rimligen borde
åtfölja den analys som regeringen och flera andra bedömare gör. Staten skall
visserligen inte vara en aktiv part i de olika branschernas löneförhandlingar,
men staten bestämmer de institutionella ramar och de regler som arbets-
marknadens parter skall ta hänsyn till.
Den senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden kännetecknas av att
brist uppstår på arbetskraft i mer eller mindre hög grad inom de flesta bran-
scher. Det är i sig ett kraftigt underbetyg på arbetsmarknadspolitiken och
företagsklimatet att detta sker trots att över 100 000 personer finns i kon-
junkturberoende åtgärder, över 200 000 är öppet arbetslösa, antalet undersys-
selsatta personer uppgår till nästan 300 000 och antalet latent arbetssökande
personer är över 100 000. Samtidigt kan exempelvis nämnas att enbart Taxi
Stockholm förgäves söker mer än 1 000 taxichaufförer.
Utskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att nödvändiga
reformer av lönebildningen nu kommer till stånd. I sin passivitet inför löne-
bildningens problem och med kraftigt ökade offentliga utgifter i högkon-
junkturen löper regeringen stor risk att föra Sverige in i en besvärlig utveck-
ling på arbetsmarknaden. Den riskerar att leda in i en löneutveckling som står
i strid med låginflationspolitiken och som riskerar att skapa en överhettning
som stryper dagens goda tillväxt.
Löneutvecklingen måste vara förenlig med en långsiktigt god samhälls-
ekonomisk utveckling. Utskottet har ovan redogjort för några viktiga inslag
inom arbetsmarknadsområdet för att främja en bättre lönebildning. Detta
tillsammans med en bättre konkurrens-, utbildnings-, skatte- och företagar-
politik leder till att lönebildningen kan utvecklas på ett sätt som långsiktigt
främjar tillväxt och sysselsättning.
Budgetpolitikens inriktning
Offentliga skatter och utgifter måste minska
Höga offentliga skatter och utgifter...
Enligt utskottets mening har Sverige den industrialiserade världens högsta
skatter och högsta offentliga utgifter. Det skapar minst fem problem. För det
första ger detta inte individen den mångfald och valfrihet som han eller hon
har rätt att kräva. För det andra gäller att även om många i opinionsunder-
sökningar uttalar stöd för den nuvarande välfärdsstaten är stödet i praktiken,
när det gäller att betala skatt, betydligt lägre.
...men medelmåttig offentlig produktion...
För det tredje ger inte svensk skatt och svensk offentlig sektor tjänster av de
kvalitet som det höga skattetrycket borde motivera. Eftersom Sverige till-
sammans med Danmark har de högsta skatterna räcker det inte med att
svensk offentlig sektor ger tjänster som ungefär motsvarar t.ex. genomsnittet
inom EU. Det skulle krävas att Sverige låg i topp på praktiskt taget alla om-
råden för att vi skulle kunna sägas få valuta för skattepengarna. Medelmåt-
tighet kan aldrig motivera världens högsta skattetryck.
...låg tillväxt...
För det fjärde finns det över längre tidsperioder ett negativt samband mellan
hög offentlig utgiftskvot och tillväxt: ju högre utgiftskvot, desto lägre till-
växt. Spegelbilden av detta faktum är förstås att höga offentliga utgifter med
nödvändighet måste följas av ett högt skattetryck, med omfattande snedvrid-
ningar och ineffektiv resursallokering som följd. Se nedanstående diagram.
Källa: OECD
...och svårigheter att bibehålla ett högre skattetryck än i omvärlden
För det femte innebär en högskattepolitik som den svenska ett växande pro-
blem i takt med att rörligheten för kapital, varor och människor ökar. Globa-
liseringen skapar en rad möjligheter, men också ett allt kraftigare tryck på en
reformering av det svenska skattesystemet.
Utskottet anser att Sverige som ett led i en långsiktig tillväxtpolitik snarast
behöver en strategi för att varaktigt få ned det svenska skatte- och utgifts-
trycket till de nivåer som gäller i våra viktigaste konkurrentländer inom EU.
Detta är angeläget också av det skälet att det skapar ett större utrymme att
låta finanspolitiken ansvara för stabiliseringspolitiska åtgärder inom ramen
för eurosamarbetet. Budgetpolitiken måste föras med utgångspunkt från att
Sverige som fullvärdig deltagare i den gemensamma valutan skall kunna dra
full nytta av den stabilitet som euron ger samtidigt som vi har de budgetmäs-
siga förutsättningarna för att finanspolitiken kraftfullt skall kunna bidra til
en över konjunkturen balanserad samhällsekonomisk utveckling. Budgetpo-
litiken måste därför präglas av tydliga prioriteringar för tillväxt och trygghe
samtidigt som utrymme skapas för sänkta skatte- och utgiftskvoter.
Skolan och utbildningsväsendet måste förbättras
En central ingrediens i en långsiktig tillväxtpolitik är ett fungerande utbild-
ningsväsende. Den svenska skolan fungerar emellertid inte tillfredsställande.
Inhemska undersökningar tyder på avsevärda brister. Ungefär var femte elev
lämnar skolan utan grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och räk-
ning. Resultaten har försämrats.
Att skolan inte fungerar tillfredsställande beror bl.a. på att samhället inte
givit klara signaler om vilka arbetsförhållanden som skall råda i skolan och
noggrannare följer upp de uppnådda resultaten. När arbetsmarknaden nu
förbättras leder detta till att lärare som har möjlighet söker sig till andra j
Det är oerhört allvarligt att kvalificerade personer söker sig bort från ett så
viktigt område som våra barns utbildning.
Flera olika åtgärder är viktiga för att få skolan att fungera bättre. Det be-
hövs mer av utvärdering och uppföljning av att skolan verkligen fyller sin
uppgift. Detta kan ske genom någon form av nationellt kvalitetsinstitut.
Centrala prov bör vara ett medel. Men det viktigaste medlet är att elevens
föräldrar själva kan avgöra i vilken skola barnet skall gå och att de ekono-
miska resurserna då följer med eleven. Blotta möjligheten att elever kan byta
om inte skolan fungerar bra och att pengarna då följer med är avgörande. Det
är inte nödvändigt att många utnyttjar möjligheten. Det räcker att den finns
där för att detta skall öka medvetenheten om de berättigade krav som kan
ställas på en skola. Det är därför oroväckande att regeringen och socialde-
mokrater på lokal nivå gör vad de kan för att t.ex. motverka friskolor. Det är
självklart att friskolor skall uppfylla krav på demokratisk grundsyn och på att
följa läroplanen. Men sådana berättigade krav får inte innebära ett allmänt
motarbetande som alltför många socialdemokrater ägnar sig åt.
Utbildningen på högre nivåer brottas också med problem. Inte mindre än
fyra av tio fullföljer inte gymnasiet med godkända betyg i de viktigaste äm-
nena. Det behövs en gymnasiereform som gör ungdomar förberedda för
arbetslivet eller fortsatta studier utan att alla måste göra exakt lika. Ett or
dentligt lärlingssystem torde vara ett led i en sådan nödvändig förändring.
Utskottet anser att det behövs en kvalitetssatsning på skolan som bl.a. in-
nebär att resurser i högre grad koncentreras till skolområdet.
Mångfalden inom sjukvården och omsorgen måste öka
I Sverige läggs minst 200 miljarder kronor per år ned på sjukvård och om-
sorg, varav sjukvården svarar för ca 140 miljarder kronor. Trots så omfattan-
de utgifter brottas sjukvården med problem. Köerna växer och försök av
borgerligt styrda landsting och regioner att angripa problemen möts med
hinder, eller hot om hinder, från regeringen.
Särskilt sjukvården präglas av regleringar och offentliga monopol. Det
skulle vara möjligt att nå en mera varierad sjukvård med en bättre använd-
ning av de resurser som finns om en större mångfald vore tillåten och prak-
tiskt möjlig.
De resurser som sjukvården behöver under åren framöver måste främst
komma från de skatteinkomster som tillväxten ger. Det handlar här självfallet
om tillväxten i den privata sektorn. Det är endast den privata sektorn, privata
inkomster, som kan utgöra skattebas. Offentligt finansierade verksamheter
kan i sig själva - av naturliga skäl - inte vara skattebaser.
Tillväxten och den kommunala ekonomin
Det är viktigt att kommunernas eget skatteunderlag växer. Statsbidrag är bara
en mindre del - knappt 20 % - av kommunernas intäkter. Det viktigaste för
kommunerna är att det råder god tillväxt i ekonomin, då växer den egna
skattebasen. Detta illustreras av att kommunernas skatteintäkter beräknas
växa med 63 miljarder kronor mellan 2000 och 2003. Intäkterna ökar således
utan att skattesatserna höjs eller att statsbidragen ökar.
Om det kommunala skatteunderlaget till följd av ökad sysselsättning
(och/eller ökade löner) bara växer en procentenhet snabbare än annars,
kommer kommunsektorns skatteintäkter att vara 10 miljarder kronor större
efter tre år. Över längre tidsperioder blir skillnaderna i skatteintäkter mycke
stora. Statsbidragen måste öka med 10-15 % för att nå samma effekt som en
procentenhets ökning av skatteunderlaget under en treårsperiod. Det är också
viktigt att tillväxten är regionalt balanserad. Då minskar också trycket på det
kommunala utjämningssystemet.
Det är ingen kommunal uppgift att driva företag. Det leder till orättvis
konkurrens: enskilda privata företag kan aldrig konkurrera på lika villkor
med den som har den kommunala beskattningsrätten bakom sig. De kommu-
nala företagen bör som regel antingen säljas, avvecklas eller återgå i förvalt-
ningsform. De intäkter som försäljningarna ger bör i förekommande fall
användas till att minska den kommunala skuldbördan och därmed minska
kommunens ränteutgifter vilket ger kommunen ett större utrymme att finan-
siera sina kärnuppgifter.
Privatisering och avveckling av kommunal verksamhet kan innebära stora
omvandlingsprocesser som måste skötas med stor varsamhet. Det är viktigt
att processen leder till fördelar för alla och att konkurrensen blir mer rättvi
Verksamheter som avyttras skall betinga ett bra pris och de sålda verksam-
heterna skall stärkas genom en privatisering.
Utsatta grupper måste värnas
En av de verkligt viktiga offentliga uppgifterna är att se till att det finns
skyddsnät för den som av olika skäl, t.ex. handikapp, har stort stödbehov.
Det är därför utskottet med oro sett hur regeringen låtit besparingar särskilt
drabba t.ex. änkor och handikappade.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna
har i sina budgetalternativ också avsatt medel för att t.ex. återställa änkepen
sionen och förbättra handikappersättningen. Utskottet anser i likhet med
dessa partier att sådana åtgärder bör ingå i en ansvarsfull budgetpolitik.
Rättsväsendet måste stärkas
Det finns ett antal uppgifter som inte skall skötas av någon annan än det
offentliga. Rätts- och polisväsendet hör dit. Utskottet kan konstatera att
många i dag i allt högre grad upplever brister på dessa områden. Människors
känsla av trygghet och säkerhet är hotad av den utveckling som regeringen
tillåtit ske.
Uppgiften är här i dag större än tidigare. Människors ökade rörlighet är i
sig övervägande positiv men innebär samtidigt större risker, brottsligheten
kan verka på ett internationellt plan. Den organiserade brottsligheten över
gränserna kommer att utnyttja de möjligheter som ökad rörlighet ger.
För att motarbeta en ökad brottslighet måste vittnesskyddet stärkas. Ett
rättssamhälle bygger på att vittnen vågar berätta.
Enligt utskottets mening behövs ökade resurser till rättsväsendet. Samtidigt
är det viktigt att de resurser som rättsväsendet får utnyttjas på bästa sätt.
Eftersom marknaden här inte kan utgöra en korrigeringsmekanism måste i
sista hand det politiska systemet svara för att organisationen blir bra och att
nödvändig uppföljning sker.
Den demografiska utvecklingen ställer ökade krav
För många av de tjänster som i Sverige ligger inom den kommunala sektorn
ökar behov och efterfrågan i industrivärlden. Andelen sysselsatta har ökat
och dessa områdens bidrag till BNP har också vuxit. Det finns flera förkla-
ringar till detta. En är att efterfrågan efter välfärdstjänster ökar när männi-
skors inkomster ökar. En annan är att åldersstrukturen påverkar intresset för
mer av välfärdstjänster. Enligt FN:s och OECD:s beräkningar kommer anta-
let personer i pensionsåldrarna att öka med 70 miljoner personer inom
OECD-området under de närmaste 25 åren medan antalet i arbetande åldrar
bara kommer att öka med 5 miljoner.
Denna förskjutning i ålderssammansättning gäller även Sverige. Men un-
der en period har vi en tidsfrist när kraven på skattefinansierade tjänster som
utbildning och vård inte ännu ökar så starkt. Detta ger oss en möjlighet att
organisera dessa områden väl innan kraven ökar på nytt.
Enligt beräkningar från HSU 2000 och kommun- och landstingsförbunden
kommer kravet på utbildning samt sjukvård och omsorg att öka med 10-
15 % under perioden fram till 2010.
Långtidsutredningen pekar också på att behoven till följd av den demogra-
fiska utvecklingen utvecklas på ett sätt som regeringen inte verkar ha kon-
troll över, än mindre några förslag till hur utvecklingen skall kunna mötas.
Stabiliseringspolitiken med euron
Utskottet anser att Sverige så snart som möjligt skall delta fullt ut i EMU-
samarbetet, dvs. att införa euron som svensk valuta.
Att införa euron som svensk valuta kommer att ställa nya krav på den eko-
nomiska politiken. Ansvaret för penningpolitiken kommer att föras över från
Riksbanken till euroområdets gemensamma centralbank, ECB i Frankfurt.
Det ger en ökad stabilitet för den svenska ekonomiska utvecklingen men
innebär samtidigt att den svenska ekonomiska politiken då måste koncentre-
ras till finans- och budgetpolitiken. Finanspolitiska stimulanser i ett enskilt
land kan inte mötas med penningpolitiska åtstramningar (ECB kommer inte
att anpassa sin penningpolitik efter enskilda EMU-länder). Detta medför
naturligtvis att den svenska finans- och budgetpolitiken måste vara långsiktig
och kraftfull. Detta gäller för övrigt för samtliga EMU-länder, vilket är an-
ledningen till stabilitets- och tillväxtpaktens regler om högsta underskott och
statsskuld. Pakten stipulerar att underskottet inte skall överstiga 3 % av BNP
och att den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld inte skall överstiga
60 % av BNP. Som medlem i EMU omfattas Sverige redan i dag av stabili-
tets- och tillväxtpakten.
Paktens 3-procentsregel innebär att en regering inte kan tillåta att statsfi-
nanserna försämras så pass mycket som varit fallet vid tidigare lågkonjunktu-
rer. De svenska statsfinanserna är fortfarande bland de absolut mest kon-
junkturkänsliga inom hela OECD-området. Enligt beräkningar från OECD
måste Sverige i nuläget ha ett överskott om 2,5 % (av BNP) över en kon-
junkturcykel för att underskottet för ett enskilt år med 90 % säkerhet inte
skall överstiga 3 %. För Finland räcker det med balans över en konjunktur-
cykel för att underskottet för ett enskilt år med 90 % säkerhet inte skall över
stiga 3 %. För flertalet EU-länder räcker det med ett underskott om 1 % över
en konjunkturcykel för att uppnå samma säkerhetsmarginal.
Orsaken är de svenska statsfinansernas stora konjunkturkänslighet, som i
sin tur beror på de höga utgifts- och inkomstkvoterna. Enligt regeringens
egen prognos beräknas utgifts- och inkomstkvoterna uppgå till 52,2 respekti-
ve 56,6 % om tre år. Skatteinkomstkvoten beräknas uppgå till drygt 50 %.
Det är i ett internationellt perspektiv mycket högt - i samtliga övriga nordis-
ka länder ligger exempelvis skattekvoten under 50 % - och innebär att stats-
finansernas konjunkturkänslighet kvarstår. Regeringen har inte tagit detta
problem på allvar. Utskottet anser därför att det är av yttersta vikt att de
svenska utgifts- och inkomstkvoterna de kommande åren bringas ned till
nivåer som är mer jämförbara med omvärldens. Det bör påpekas att detta är
av yttersta vikt oavsett om Sverige inför euron eller inte.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken i övrigt
med anledning av motionerna Fi12 (m) yrkandena 1, 19 och 21, Fi13 (kd)
yrkandena 1, 9 och 15, Fi15 (fp) yrkandena 1, 17 och 21 samt U220 (m)
yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro-
positionen yrkande 1 i berörda delar och i motion Fi14 (c) yrkandena 1, 6, 8
och 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken i öv-
rigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande-
na 1, 19 och 21, 1999/2000:Fi13 yrkandena 1, 9 och 15, 1999/2000:
Fi15 yrkandena 1, 17 och 21 samt 1999/2000:U220 yrkande 7 och
med avslag på propositionen 1999/2000:100 yrkande 1 i denna del
och motion 1999/2000:Fi14 yrkandena 1, 6, 8 och 15 godkänner vad
utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken i övrigt
(mom. 2) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3.3 Finansutskottets ställningst
gande till partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomis-
ka politiken i övrigt bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den svenska konjunkturen för närvarande är stark.
Uppgången är en direkt följd av 1990-talets övergång till låginflationspolitik,
avregleringar av olika marknader och en sanering av de offentliga finanser-
na. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Centerpartiet tagit ett
stort politiskt ansvar under hela denna förändringsperiod.
Utskottet anser att det är när tillväxten är god som det finns förutsättningar
för att göra förändringar inom områden som har strukturella problem. Ut-
skottet menar därför att det behövs reformer så att människor skall kunna
arbeta i stället för att vara sjukskrivna eller långtidsarbetslösa, reformer fö
att barnen skall få en bra grundläggande utbildning och för att minska den
sociala och regionala tudelningen. Utskottet delar Centerpartiets uppfattning
att regeringens vårbudget saknar reformer som möter dessa behov. Vidare
anser utskottet att regeringens familjepolitiska reform med bl.a. införande av
maxtaxa i barnomsorgen inte möter barnens behov. Det väsentliga i en fa-
miljepolitisk reform är valfrihet, bättre ekonomi för barnfamiljerna och att
föräldrarna kan få mer tid med sina barn.
Utskottet delar vidare Centerpartiets uppfattning att en marknadsekonomi
som tar sociala och miljömässiga hänsyn är den bästa vägen att nå de viktiga
målen om tillväxt, omsorg, skaparkraft och en god miljö. Väl fungerande
marknader är en av förutsättningarna för att den gemensamma välfärden
skall kunna finansieras. God konkurrens, goda villkor för nyföretagande,
tydliga och stabila regler för företag är ledord för att skapa den dynamiska
ekonomi som Sverige behöver. Genom ökad konkurrens kan resursanvänd-
ning förbättras och människornas skaparkraft tas till vara. Att främja initia-
tivförmåga och skaparglädjen är ett starkt argument för att sträva efter en
marknad med färre regleringar. Det finns en stor drivkraft i privatisering av
offentlig verksamhet. Att överlåta utförandet av verksamheter till andra
aktörer och samtidigt behålla skattefinansieringen av dem ger utrymme för
ökad mångfald.
Ett företagsvänligt klimat som främjar innovationer och företagande är av
stor vikt för att nya och miljömässigt sett bättre produkter skall kunna fram-
ställas. De spelregler som finns skall vara inriktade på att främja öppenhet
och initiativkraft. Spelreglerna skall skapa möjligheter att fasa ut miljöfarli
produkter samtidigt som de svenska företagen får förutsättningar för att ta
täten på den nationella och globala marknaden. Enligt utskottets mening
måste samhället med alla politiska medel - lagstiftning, miljöskatter och
andra ekonomiska incitament - underlätta och påskynda omställningen till ett
samhälle som står mer i samklang med de förutsättningar som naturen ställer
på allt levande. Konkurrensfrågor och villkoren för företagande och ökad
svensk sysselsättning har behandlats av utskottet tidigare.
Enligt utskottets mening bör inte Sverige gå in i EMU:s tredje etapp och
införa euron, eftersom nackdelarna med ett svenskt inträde överväger de
fördelar som kan finnas. Den ekonomiska och monetära unionen är inte, i
första hand, ett ekonomiskt utan ett politiskt projekt. EMU är ett av EU:s
mest tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att innebära mindre ekono-
miskt inflytande och minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna.
Enligt utskottets mening kommer också den gemensamma penningpolitiken
med största sannolikhet att tvinga fram en mellan länderna samordnad eller
gemensam finanspolitik.
Utgiftstaken i statsbudgeten, som Centerpartiet var med om att införa, har
haft stor betydelse för saneringen av statsfinanserna och den ökade kontrol-
len av statsutgifterna. Enligt utskottets mening visar erfarenheten att utgifts
taken fyller en minst lika viktig funktion nu under högkonjunkturen för att
hålla tillbaka tendenserna till expansion av statsutgifterna. I likhet med Cen-
terpartiet kan utskottet dessvärre konstatera att regeringen tricksar med ut-
giftstaken. Ett antal exempel visar hur regeringen genom kreativ bokföring
kringgått eller kringgår utgiftstaken för att öka utgifterna. Detta är enligt
utskottets mening en mycket olycklig utveckling som undergräver utgiftsta-
kens, och därmed regeringens, trovärdighet när det gäller kontrollen av sta-
tens utgifter. Det finns en uppenbar risken för att utgiftstakens existens börj
ifrågasättas. Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att utgiftstaken lång-
siktigt bör vara kvar, men att deras konstruktion behöver justeras och ses
över. En parlamentarisk utredning bör få i uppdrag att se över utgiftstaken så
att de långsiktigt kan tillämpas och accepteras i riksdagens budgetarbete.
Den svenska modellen - med världens högsta skatter och offentliga utgif-
ter - har enligt utskottets mening hämmat både den ekonomiska tillväxten
och välfärden i Sverige under de senaste tre decennierna. Därför bör den
ekonomiska politiken inriktas på att långsiktigt sänka både skattetrycket och
de offentliga utgifternas andel av BNP. Målet bör vara ett skatte- och utgifts-
tryck i nivå med andra jämförbara OECD-länder. Enligt utskottets mening
finns det också möjlighet att med hjälp av den goda konjunkturen sänka
skattetrycket och utgiftskvoten samtidigt som statens utgifter tillåts vara rea
oförändrade. De skattesänkningar som görs måste dock noga avvägas mot
konjunktur- och efterfrågeläget i ekonomin så att inte inflationen tar fart.
Utskottet delar Centerpartiets bedömning att den höga tillväxten och en
återhållsamhet med de offentliga utgifterna gör att det finns ett utrymme för
skattesänkningar på ungefär 75 miljarder kronor under de närmaste tre åren -
25 miljarder 2001, 50 miljarder 2002 och 75 miljarder 2003. Utskottet vill i
detta läge inte göra någon närmare precisering av enskilda skatteförändring-
ar, men prioriteringen bör vara sänkt inkomstskatt för låg- och medelin-
komsttagare samt sänkt skatt på företagande.
Däremot vill utskottet redan nu slå fast att skatten på människors boende
bör sänkas. Om nuvarande frysning av taxeringsvärdena upphör och tillåts
slå igenom på människors boendekostnader får det oacceptabla konsekven-
ser. Därför är det enligt utskottets mening rimligt att inte realisera något ök
skatteuttag på fastigheter 2001. Eftersom fastighetsskatteuttaget hålls oför-
ändrat kommer inflationen år 2001, mätt som KPI, att ligga 0,6 procenten-
heter lägre än vad regeringen räknar med i vårpropositionen. Under den
kommande treårsperioden bör dessutom fastighetsskattesatsen sänkas.
För att ge kommunerna möjlighet att genomföra ett kvalitets- och utveck-
lingsarbete i skolorna med bl.a. fler medarbetare i skolan bör kommunerna
fram till 2003 tillföras 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag i vår-
propositionen. Dessa extra resurser motsvarar ungefär 4 500 nya medarbetare
i skolorna runt om i Sverige. Vid sidan om resurstillskotten handlar utveck-
lingsarbetet i skolan bl.a. om att fokuseringen på kunskap måste öka, att
beslutsfattandet decentraliseras till lärarna, skolledarna och eleverna samt at
lärarnas roll i skolan måste uppvärderas. Dessutom bör ett nationellt kvali-
tetsinstitut inrättas för att ge kommunerna stöd i förändringsarbetet.
Enligt utskottets mening bör det vidare genomföras en reform för bättre
hälsa och livskvalitet. Statens utgifter för sjukskrivningarna ökar kraftigt, o
det är framför allt de långvariga sjukskrivningarna som ökar. Undersökning-
ar visar också att det främst är inom den offentliga sektorn som sjukskriv-
ningarna ökar. Generellt sett verkar det som om de offentliga arbetsgivarna
har svårt att skapa en arbetsmiljö som förebygger stress och minskar ohälsan.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att det redan nu, i avvaktan på
pågående utredningar, bör vidtas en rad åtgärder för att snabbt minska sjuk-
talen. Arbetsgivarnas ansvar för arbetsmiljön måste öka. Därför bör det s.k.
arbetsgivarinträdet för de offentliga arbetsgivarna förlängas. Det skall inte
löna sig att skjuta över kostnaderna på någon annan part. Enligt utskottets
mening bör vidare en växling av sjukpenningen till en rehabiliteringsersätt-
ning genomföras, senast efter fyra månaders sjukskrivning. En sådan åtgärd
innebär att ett passivt stöd ersätts av ett aktivt stöd som den enskilde perso-
nen i hög grad kan påverka. Den som inte vill ta emot de rehabiliteringsmöj-
ligheter som erbjuds bör få lägre sjukersättning. Utskottet delar också Cen-
terpartiets uppfattning att en halv miljard kronor bör satsas för att öka sam-
ordningen mellan de olika institutionerna som har ansvar för rehabilitering-
en. En ökad samordning av resurserna mellan hälso- och sjukvården och
socialförsäkringen gör att systemen kan fungera mer effektivt. Patienten kan
få tillgång till rehabilitering samtidigt som samhällets totala kostnader hålls
nere.
De långa kötiderna inom sjukvården är en av de faktorer som förhindrar
och fördröjer aktiva rehabiliteringsinsatser. Därför bör enligt utskottets me-
ning även en vårdgaranti införas. Vårdgarantin skall ge rätt till behandling
inom tre månader.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att Centerpartiet har medver-
kat till att åtta miljarder kronor fram till 2004 förs över från försvaret till
vården och omsorgen - en miljard kronor år 2002, tre miljarder kronor år
2003 och fyra miljarder kronor år 2004. Enligt överenskommelsen mellan
Centerpartiet och Socialdemokraterna skall resurserna användas för åtgärder
inom primärvården, vården och omsorgen om äldre, inom psykiatrin och för
tillgängligheten och mångfalden inom vården och omsorgen.
För att öka tryggheten hemma bör enligt utskottets mening också ett sy-
stem med hemservicecheckar för pensionärshushåll införas. Därigenom kan
pensionärshushållens behov av daglig service tillgodoses samtidigt som den
privata tjänstesektorn stimuleras.
Enligt utskottets mening bör familjepolitiken reformeras. Till exempel bör
ett barnkonto införas i stället för regeringens förslag till maxtaxa i barnom-
sorgen. Pengarna på barnkontot skall föräldrarna kunna använda för att
minska sin arbetstid, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster elle
för annan konsumtion. För att föräldrarna inte skall pressas ekonomiskt av att
avstå från förvärvsarbete bör dessutom barnomsorgskostnaderna vara av-
dragsgilla gentemot förvärvsinkomsten. Vidare bör garantinivån i föräldra-
försäkringen höjas till 150 kr per dag. Till skillnad från regeringens förslag
om maxtaxa innebär Centerpartiets förslag att det offentliga stödet omfattar
alla barn, samtidigt som föräldrarnas frihet att välja den barnomsorgsform de
tycker passar dem bäst ökar. Enligt utskottets mening bör också mångfalden
av olika förskoleformer öka så att förskolorna kan stimulera varandra och
bidra till utveckling av förskoleverksamheten i hela landet. Etableringsfrihe-
ten bör återinföras. Det centrala är den pedagogiska verksamheten i försko-
lan, inte vem som står för driften.
Trots den kraftiga tillväxten är det enligt utskottets mening tydligt att alla
människor inte får del av den högre tillväxten. Tillväxten är ojämt fördelad. I
vissa regioner ökar produktionen mycket kraftigt och sysselsättningen stiger
snabbt, medan tillväxten i andra regioner fortfarande är svag och arbetslös-
heten hög. Enligt utskottets mening måste åtgärder vidtas för att skapa livs-
kraft i hela landet, bl.a. måste makten decentraliseras och det regionala och
lokala ansvaret över den egna närmiljöns utveckling öka. Till exempel måste
villkoren och förutsättningarna för företagande förbättras. Stora insatser
måste göras redan nu för att ta igen det eftersatta underhållet på våra vägar.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att 4,5 miljarder kronor bör avsät-
tas under de kommande tre åren för bärighetshöjande åtgärder samt drift och
underhåll av det svenska vägnätet. Satsningen bör ses som ett första steg på
en 10-årsplan för att förbättra kvaliteten på de svenska vägarna.
Utskottet delar också Centerpartiets uppfattning att staten bör ta ansvar för
att ett finmaskigt nät bestående av optisk fiber till "nära hemmet" (med vilket
enligt IT-kommissionen avses 100 meter) skall komma till stånd. Utbyggna-
den av nätet bör ske i ett statligt bolag som uppbär avgifter från de operatöre
som tillhandahåller själva transporttjänsten (transmissionen). En sådan ut-
byggnad beräknas kosta ca 60 miljarder kronor. Utbyggnaden av nätet bör
bekostas genom att hela Telia säljs ut och att medel från försäljningssumman
anvisas till ett helägt statligt bolag med uppdrag att upphandla det finmaskiga
fibernätet. Anvisningen av medel skulle med ett sådant förfarande ske utan-
för statsbudgeten, men resultera i en inbetalning av räntemedel tills dess att
hela beloppet är förbrukat.
Miljöproblemen har under senare tid ändrat karaktär, från att tidigare ha
varit lokala till att nu vara globala. Denna förändring har dessvärre inte fått
något nämnvärt genomslag i regeringspolitiken. Enligt utskottets mening
tycks regeringen sakna både vilja och handlingskraft i miljöpolitiken. De
insatser som gjorts under föregående och innevarande mandatperiod har i
stort sett begränsats till de s.k. lokala investeringsprogrammen. Utskottet
delar Centerpartiets uppfattning att miljöpolitikens perspektiv måste vidgas
och ges en mer global utgångspunkt. Regeringens och det snäva svenska
miljöperspektivet framgår tydligt i 1999 års långtidsutredning, där de stora
miljöhoten utelämnas när bedömningar görs om Sveriges långsiktigt hållbara
utveckling. Enligt utskottets mening måste Sverige i en betydligt större om-
fattning formulera miljöpolitiken utifrån de stora globala miljöproblemen.
Sverige måste också mer aktivt engagera sig i det internationella samarbete
som finns kring t.ex. klimatförändringarna, uttunningen av ozonskiktet och
vattenbristen i framför allt världens fattiga länder.
Enligt utskottets mening bör också ytterligare resurser satsas för få till
stånd ett effektivt och trovärdigt rättssystem. Medborgarnas rättssäkerhet är i
dag hotad till följd av de senaste årens kraftiga besparingar och omorganisa-
tioner inom rättsväsendet. Enligt utskottets uppfattning bör 600 miljoner
kronor utöver regeringens förslag tillföras rättsväsendet under de kommande
tre åren för att bl.a. säkerställa närpolisreformen och förbättra kriminalvår-
den.
Nu när statsfinanserna visar stora överskott och tillväxten i den svenska
ekonomin är hög bör enligt utskottets mening ambitionerna i biståndspoliti-
ken höjas. Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att biståndsmålet på en
procent av BNI bör återupprättas i en snabbare och jämnare takt än vad som
nu sker.
Vad utskottet anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken i övrigt
med anledning av motion Fi14 (c) yrkandena 1, 6, 8 och 15 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro-
positionens yrkande 1 i berörd del och i motionerna Fi12 (m), Fi13 (kd), Fi15
(fp) och U220 (m) i berörda delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken i öv-
rigt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi14 yrkandena 1,
6, 8 och 15 samt med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 1
i denna del och motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 1, 19 och 21,
1999/2000:Fi13 yrkandena 1, 9 och 15, 1999/2000:Fi15 yrkandena 1,
17 och 21 och 1999/2000:U220 yrkande 7 godkänner vad utskottet an-
fört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
4. Den ekonomiska och monetära unionen (mom. 3) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Den ekonomiska och
monetära unionen bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige så snart som möjligt fatta beslut om att
ansöka om inträde i det tredje steget av EU:s gemensamma valutasamarbete
för att därmed införa euron som svensk valuta. Omedelbart efter att ett beslut
om ansökan fattats bör Sverige inleda förhandlingar om ett deltagande i
ERM2. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi12 (m) yrkande 9.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi12 (m) yrkande 9
och med anledning av motionerna Fi13 (kd) yrkande 8 och Fi15 (fp) yrkande
11 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi14 (c) yrkande 14
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkande 9 och
med anledning av motionerna 1999/2000:Fi13 yrkande 8 och
1999/2000:Fi15 yrkande 11 samt med avslag på motion 1999/2000:
Fi14 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-
tet anfört,
5. Den ekonomiska och monetära unionen (mom. 3) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Den ekonomiska och
monetära unionen bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige fullt ut delta i den europeiska valuta-
unionen, EMU. Frågan om ett svenskt deltagande i EMU bör avgöras i en
folkomröstning. Folkomröstningen bör endast innehålla två svarsalternativ -
"ja till deltagande i EMU" respektive "nej till deltagande i EMU". Enligt
utskottets mening är hösten 2001 en lämplig tidpunkt för en folkomröstning.
För att korta tiden mellan ansökan och fullt deltagande i EMU bör enligt
utskottets mening en förhandling om en svensk anslutning till ERM2 inledas
snarast efter det att svenska folket i folkomröstningen sagt ja till ett medlem
skap i EMU. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi13 (kd) yrkande 8.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi13 (kd) yrkande 8
och med anledning av motionerna Fi12 (m) yrkande 9 och Fi15 (fp) yrkande
11 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi14 (c) yrkande 14
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 8 och
med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 9 och
1999/2000:Fi15 yrkande 11 samt med avslag på motion 1999/2000:
Fi14 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-
tet anfört,
6. Den ekonomiska och monetära unionen (mom. 3) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Den ekonomiska och
monetära unionen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar ett svenskt deltagande i EMU, eftersom nackdelarna
överväger fördelarna. EMU är inte i första hand ett ekonomiskt utan ett poli-
tiskt projekt. I likhet med Centerpartiet anser utskottet att euroområdet inte
ett optimalt valutaområde, vilket kan leda till en långsiktig asymmetrisk
utveckling eller till mer dramatiska chocker. Vidare menar utskottet att EMU
som sådant är ett av EU:s mest tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att
innebära minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna.
Den gemensamma penningpolitiken kommer med största sannolikhet att
tvinga fram en gemensam finanspolitik inom EMU. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Fi14 (c) yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Fi12 (m) yrkande 9, Fi13 (kd) yrkande 8
och Fi15 (fp) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fi14 yrkande 14
och med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 9,
1999/2000:Fi13 yrkande 8 och 1999/2000:Fi15 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Den ekonomiska och monetära unionen (mom. 3) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Den ekonomiska och
monetära unionen bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det viktigt ur tillväxt-, stabilitets- och fördel-
ningssynpunkt att Sverige snarast blir fullvärdig medlem i den europeiska
valutaunionen EMU. Ett medlemskap ger oss större inflytande i Europa-
samarbetet, är bra för jobb och företagande i Sverige och ökar möjligheterna
för en god ekonomisk utveckling för såväl enskilda människor som nationen
i dess helhet.
? Enligt utskottets mening bör en tågordning fastställas för Sveriges
närmande och inträde i EMU. Tågordningen bör innehålla följande
fem steg:
?
? Regeringen bör avge en skriftlig avsiktsförklaring till riksdagen där dess
EMU-politik och tidtabell redovisas. Socialdemokraternas kongress-
beslut i frågan är inte en tillräcklig förklaring.
?
? En nationell övergångsplan bör snarast upprättas och genomföras så
snart som möjligt.
?
? En folkomröstning om EMU bör genomföras. Siktet bör vara inställt på
att den genomförs under november i år.
?
? Snarast efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling inledas om ett
svenskt inträde i ERM2. Finanspolitiken bör under tiden bedrivas så
att den svenska kronan inför ERM2-inträdet bör ha legat i närheten av
sin långsiktiga jämviktsväxelkurs, vilket bl.a. innebär att överskottet i
de offentliga finanserna måste vara större än 2 % av BNP under de
närmaste åren.
?
? Sverige bör kunna gå med i EMU:s tredje fas 15-24 månader efter ett ja
i folkomröstningen.
?
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi15 (fp) yrkande 11.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi15 (fp) yrkande
11 och med anledning av motionerna Fi12 (m) yrkande 9 och Fi13 (kd)
yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi14 (c) yrkande
14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkande 11 och med
anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 9 och 1999/2000:
Fi13 yrkande 8 samt med avslag på motion 1999/2000:Fi14 yrkande
14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Mål för budgetpolitiken (mom. 4) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2 Mål för budgetpoliti-
ken bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetarbetet bör
inriktas på att uppnå balans i de offentliga finanserna sett över en konjunk-
turcykel. I nuvarande konjunkturläge innebär detta att man under några år
bör ha överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig underskott i näs
lågkonjunktur.
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Trots att tillväxtprognosen kraftigt uppjusterats sedan i
höstas väljer regeringen att hålla kvar detta mål. Det är anmärkningsvärt.
Med de mål regeringen själv satt upp borde överskottet i nuvarande kon-
junkturtopp vara större.
Balans i de offentliga finanserna leder till att bruttoskulden i den konsoli-
derade offentliga sektorn successivt minskar mätt som andel av BNP. Ut-
skottet förordar en inriktning av budgetpolitiken som för de närmaste åren
ger ett högre finansiellt sparande än i regeringens alternativ. Skuldkvoten
kommer därigenom att minska snabbare: medan regeringen räknar med en
skuldkvot på 47 % år 2003 kommer skuldkvoten med den politik som ut-
skottet förordar att understiga 40 % vid utgången av samma år. Till skillnad
från om målet anges som ett permanent överskott i de offentliga finanserna
kan då den långsiktiga tillväxten bli snabbare och ekonomin som helhet
expandera samtidigt som den offentliga skulden som andel av ekonomin
krymper.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi12 (m) yrkande 5 och av-
styrker propositionens förslag (yrkande 5) samt motionerna Fi13 (kd) yrkan-
de 5 och Fi15 (fp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkande 5 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 5 och motionerna
1999/2000:Fi13 yrkande 5 och 1999/2000:Fi15 yrkande 5 fastställer
att det långsiktiga målet för budgetpolitiken skall vara balans i de of-
fentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel,
9. Mål för budgetpolitiken (mom. 4) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2 Mål för budgetpoliti-
ken bort ha följande lydelse:
Riksdagen har som mål för budgetpolitiken under 2001 och 2002 beslutat att
överskottet i de offentliga finanserna skall motsvara 2 % av BNP respektive
år. Även för 2003 föreslår regeringen nu att riksdagen skall fastställa över-
skottsmålet till 2 % av BNP. Detta sägs ligga i linje med regeringens mål att
de offentliga finanserna på lång sikt skall uppvisa ett överskott på i genom-
snitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Om genomsnittet över en kon-
junkturcykel skall kunna bli 2 % måste det dock vara högre de år BNP-
tillväxten väntas vara god. Regeringen nöjer sig emellertid med ett överskott
på högst 2 % även under goda år. Såsom Kristdemokraterna framhåller är
detta inte tillräckligt mot bakgrund av att drygt hälften av överskottet utgörs
av svenska folkets privata premiepensionssparande.
Av betydelse är också att mer än hela överskottet i den offentliga sektorns
sparande ligger i ålderspensionssystemet under åren framöver. Det finns
alltså ingen marginal för statsfinanserna när konjunkturen faller. Regeringen
räknar med att underskottet i statens finanser skall uppgå till 15 miljarder
2002 och 16,2 miljarder kronor 2003. Det underliggande saldot under 2001-
2003 ger ett underskott på 45, 30 respektive 26 miljarder kronor. Det som
hjälper upp det offentliga sparandet till 2 % är de medel som sparas i pen-
sionssystemet inklusive premiereserven liksom ett litet överskott i kommun-
sektorn. Men regeringen kan förstås inte räkna med att medlen i pensions-
systemet skall kunna användas för att möta en konjunkturavmattning, såvida
inte hela pensionsuppgörelsen skall brytas eller pengar ur den privata pre-
miereserven konfiskeras.
Sverige har världens mest konjunkturkänsliga finanser; för närvarande är
konjunkturen svårbedömd. Dessutom har vi en oroväckande stor statsskuld,
vilket gör att det finns ett stort behov av att snabbt betala av den. En säker-
hetsmarginal bör finnas för att klara en kommande konjunkturnedgång utan
att upplåningen ökar. Därför anser utskottet liksom Kristdemokraterna att
statsskulden bör betalas av i snabbare takt än den regeringen föreslår. Det
behöver inte ske till priset av ett permanent högt skattetryck utan kan i ställ
klaras genom minskade överföringsbelopp till hushållen och en något snab-
bare utförsäljning av statligt ägda företag.
Det av regeringen föreslagna överskottsmålet för de offentliga finanserna
bör ersättas med ett mål för statens finanser, som är så utformat att statsskul
den inte ökar över tiden, inte ens i nominella termer. Riksdagen bör med
hänsyn härtill fastställa som budgetpolitiskt mål att staten bör ha balans i de
finansiella sparandet över en konjunkturcykel.
Vad utskottet här har sagt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottet tillstyrker således motion Fi13 (kd) yrkande 5. Samtidigt
avstyrker utskottet propositionens förslag (yrkande 5) samt motionerna Fi12
(m) yrkande 5 och Fi15 yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 5 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 5 och motionerna
1999/2000:Fi12 yrkande 5 och 1999/2000:Fi15 yrkande 5 fastställer
att det långsiktiga målet för budgetpolitiken skall vara balans i statens
finanser i genomsnitt över en konjunkturcykel,
10. Mål för budgetpolitiken (mom. 4) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2 Mål för budgetpoliti-
ken bort ha följande lydelse:
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Liksom Folkpartiet liberalerna står utskottet bakom detta
beslut. Men om överskottet i genomsnitt skall vara 2 % bör det givetvis vara
mer än 2 % i en högkonjunktur för att kunna väga upp ett sämre läge i låg-
konjunkturen. Detta framgår också av vårpropositionen som dessutom visar
att finanspolitiken riskerar att bli alldeles för expansiv med de förslag som
redovisas där.
Utskottet har för egen del dragit slutsatsen att överskottet minst måste vara
2,5 % av BNP under perioden 2001-2003 för att uppväga försämringar i en
kommande lågkonjunktur.
Utskottet tillstyrker således motion Fi15 (fp) yrkande 5. Samtidigt avstyr-
ker utskottet propositionens förslag (yrkande 5) samt motionerna Fi12 (m)
yrkande 5 och Fi13 (kd) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkande 5 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 5 och motionerna
1999/2000:Fi12 yrkande 5 och 1999/2000:Fi13 yrkande 5 beslutar att
det långsiktiga målet för budgetpolitiken under 2001-2003 skall vara
ett överskott i de offentliga finanserna på 2,5 %,
11. Redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter
(mom. 5) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Rein-
feldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Redovisning av stats-
budgetens inkomster och utgifter bort ha följande lydelse:
Budgetprocessen har stramats upp i flera avseenden. Numera sker budget-
prövningen i riksdagen mer samlat, och på statsbudgeten redovisas samtliga
utgifter och inkomster som påverkar statens upplåningsbehov. Ett utgiftstak
har också införts.
För att man skall få en tydlig bild av de statliga åtagandenas omfattning
och deras finansiering finns det i budgetlagen inskrivet ett krav på att utgift
och inkomster skall redovisas var för sig. Bruttoredovisningskravet innebär
att en statlig utgift inte längre får nettoredovisas mot en inkomsttitel och at
inkomster och utgifter inte heller får sammanföras till en nettopost på bud-
getens utgiftssida. Skall transparensen i budgeten kunna upprätthållas är det
viktigt att denna princip tillämpas strikt. Görs inte det förlorar budgeten
mycket av sitt informationsvärde. Utan en strikt tillämpad bruttoredovis-
ningsprincip kan också tilltron till utgiftstaket som ett viktigt budgetpolitis
styrinstrument lätt komma att sättas i fråga.
Det är därför ett allvarligt orostecken att regeringen nu i ökad utsträckning
vidtar åtgärder som avviker från dessa principer, och att man därigenom steg
för steg har börjat urholka utgiftstaket. Omfattande utgiftsökningar göms
undan genom olika former av budgettricksande och bokföringsmässiga ma-
növrer som har lite gemensamt med begreppet god bokföringssed. För att
kunna upprätthålla skenet av en regering som har utgiftsläget under kontroll
har utgifter nettoredovisats mot inkomster, statliga företag belastats med
utgifter, utgifter redovisats på budgetposter som inte är takbegränsade, in-
komster redovisats mot takbegränsade utgifter som bara förts upp med netto-
belopp och stora ersättningsbelopp fördelats över flera år, allt för att genom-
slaget på utgiftstaket skall bli så litet som möjligt.
Tidigare exempel på sådant tricksande är att inkomster från försäljningen
av aktierna i Haninge Holding AB redovisades mot ett anslag som därigenom
fördes upp med ett lägre nettobelopp än annars, och på så sätt kunde man
vidga utrymmet under utgiftstaket. Även utdelning från Venantius AB har
redovisats på samma sätt. När de sista glesbygdsboställena skulle elektrifie-
ras infördes ett särskilt bidrag som inte belastade statsbudgeten. I stället fi
Affärsverket svenska kraftnät i uppdrag att med sina intäkter finansiera detta
stöd samtidigt som räntabilitetskravet på Svenska kraftnät reducerades med
ett motsvarande belopp. Statens mycket omfattande kostnader för försäljning
av aktier i Telia kommer inte heller att belasta de takbegränsade utgifterna på
statsbudgeten utan räknas i stället av direkt mot försäljningsinkomsterna.
I vårpropositionen aviseras nu att staten skall överta det underskott som
uppkommit i det kommunala mervärdesskattesystemet, och därigenom till-
förs kommunerna i praktiken ca 4 miljarder kronor i ökade bidrag som de
kan använda till ökade utgifter utan att detta belastar utgifterna under utgift
staket.
I vårpropositionen föreslås också att en rad myndigheter skall få disponera
avgifter av offentligrättslig karaktär, vilket i praktiken är liktydigt med att
får ett resurstillskott utan att detta syns bland de takbegränsade utgifterna.
Tullverket, Polisväsendet och Centrala studiestödsnämnden (CSN) hör till
de myndigheter som redan i år kommer att få ett resurstillskott på närmare
200 miljoner kronor genom en sådan manöver. CSN skall t.o.m. få tillgodo-
göra sig avgiftsinkomster retroaktivt räknat från den 1 januari i år. I inget a
dessa fall motiveras åtgärden av effektivitetsskäl, utan regeringen säger
öppet att myndigheterna behöver ett resurstillskott.
Motivet för att Tullverket redan fr.o.m. den 1 juli i år skall få tillgodogöra
sig inkomster från fyra olika avgifter motsvarande ca 25 miljoner kronor per
år är att verkets kostnader ökar i ungefär denna omfattning när Öresundsbron
öppnas och att regeringen inte kan acceptera att Tullverkets ambitionsnivå
sänks. De avgifter det handlar om är expeditions- och ansökningsavgifter
samt tullförrättningsavgifter och tullräkningsavgifter. Något samband mellan
dem och Tullverkets ökade utgifter för Öresundsbron finns inte, och man får
därför närmast intryck av att regeringen desperat letat efter en kombination
av avgifter som kunnat ge Tullverket det önskade resurstillskottet.
Av omsorg om Tullverkets ambitionsnivå föreslår regeringen således att
verket skall tillföras ett resurstillskott som leder till att statsbudgetens in
komster försvagas.
Av omsorg om utgiftstaket har regeringen beslutat att införa begränsnings-
belopp på sex utgiftsområden. Beslutet har tillkommit för att förhindra att
utgiftstaket för innevarande år överskrids och riktar sig mot ett fåtal anslag
och verksamhetsområden på statsbudgetens utgiftssida. Av vårpropositionen
framgår att sju begränsningsbelopp införts. Ett av dem omfattar Tullverkets
anslag, och därigenom hindras verket från att fritt utnyttja de resurser riksda
gen ställt till dess förfogande.
Med ena handen begränsar alltså regeringen Tullverkets resurser, de resur-
ser som påverkar utgiftstaket. Med den andra handen tillför regeringen Tull-
verket resurser på ett sätt som innebär att man inte belastar utgiftstaket.
Ställda bredvid varandra framträder bakom dessa båda åtgärder tydligt bilden
av en budgettricksande regering.
Av en sammanställning som redovisas i vårpropositionen framgår att rege-
ringens intresse för att hitta vägar som kringgår utgiftstaket nu ökat dramatis
Tabell. Förslag i vårpropositionen som innebär att utgiftstaket kringgås
Belopp i miljoner kronor
2001
2002
2003
Varaktig
effekt
Tullen, avgiftsinkomster
25
25
25
25
Polisväsendet, avgiftsinkomster för pass
180
180
180
180
UD, avgiftsinkomster för pass och viseringar
25
25
25
25
CSN, avgiftsinkomster för uppläggning av lån
80
80
80
80
Vägverket, avgiftsinkomster för körkort
480
540
540
500
Länsstyrelserna, avgiftsinkomster för körkort
40
40
40
40
Specialskolor, avgiftsinkomster från kommuner
48
96
96
90
Arbetspraktik, avgiftsinkomster från arbetsgivare
200
200
200
200
Anställningsstöd för långtidsarbetslösa
750
840
840
835
Skatteavdrag för IT-installationer
800
800
800
160
Återvunna lönegarantimedel
220
220
220
220
Avskrivning av kommunernas momsunderskott
4 000
-
-
200
Summa inkomstminskning
6 848
3 046
3 046
2 555
Regeringspartiets företrädare hänvisar till att flera myndigheter redan får
tillgodogöra sig offentligrättsliga avgifter och att de nu framförda förslagen
om nettoredovisning därför inte är något nytt. Men bara för att man i sam-
band med budgetreformen inte mäktade med att undanröja även detta avsteg
från bruttoredovisningsprincipen finns det ju i sig inget skäl för att regering
en nu på bred front och för första gången efter budgetlagens tillkomst skall
behöva tillgripa denna metod för resursöverföringar, i synnerhet inte som
man i samtliga fall utom ett inte har någon bättre motivering för åtgärden än
att de berörda myndigheterna behöver ytterligare resurser.
Värre ändå är att övergången till en ökad nettoredovisning får till följd att
riksdagens möjligheter att pröva myndigheternas medelsbehov beskärs.
Riksdagen tar varje år ställning till nivån på statsbudgetens olika anslag och
kan på så sätt styra resurstilldelningen till myndigheterna och då göra de
omprioriteringar som bedöms erforderliga. Att låta myndigheter tillgodogöra
sig avgifter får effekt på statsbudgeten men endast i form av minskade in-
komster, och sådana uteblivna inkomsttillskott redovisas inte på budgeten
och kommer än mindre upp till regelbunden prövning i riksdagen såsom
fallet är med anslag. När riksdagen skall pröva dessa myndigheters medels-
behov mot de av regeringen föreslagna anslagen blir bilden inte den rätta.
Överblicken, eller transparensen, går förlorad.
I förarbetena till budgetlagen (1996:1059) framhöll regeringen att brut-
toprincipen borde vara vägledande vid utformningen av statsbudgeten och
redovisningen mot anslag och inkomsttitlar. Denna princip hade särskilt
uppmärksammats eftersom strävan varit att ge en tydligare bild av statens
åtaganden och att underlätta förståelsen av statsbudgeten. Finansutskottet
slog i sitt yttrande till konstitutionsutskottet fast att om väsentliga delar a
den statliga verksamheten inte redovisas över statsbudgeten finns det risk att
de utanförstående delarna inte tas upp till prövning när statsbudgeten be-
handlas. Likaså, fortsatte finansutskottet, minskar värdet av att fastställa
utgiftsramar om vissa utgifter inte omfattas av dem. Konstitutionsutskottet
anslöt sig till finansutskottets bedömning i denna fråga, och detta blev också
riksdagens beslut.
Om regeringen anser att det finns sakligt välgrundade motiv för att en viss
verksamhet bör få tillgodogöra sig inkomster från offentligrättsliga avgifter
är det inget som hindrar att man på budgeten bruttoredovisar såväl dessa
inkomster som de utgifter som svarar mot dem.
Med hjälp av budgettricksande operationer kan alltså regeringen under nästa
år öka utgifterna med närmare sju miljarder kronor utan att detta påverkar de
takbegränsade utgifterna. Vore syftet något annat än att kringgå utgiftstaket
skulle regeringen självklart ha föreslagit att utgiftstaket skulle ha sänkts me
ett lika stort belopp. Nu gör man inte det, och regeringens verkliga syfte
framträder därigenom i all sin nakenhet.
I enlighet med vad som krävs av samtliga oppositionspartier bör regering-
en återkomma till riksdagen med en fullständig redovisning av hur de här
behandlade utgifterna skall rymmas inom utgiftstaken.
Vad utskottet här har sagt innebär att utskottet tillstyrker motionerna Fi12
(m) yrkande 7, Fi13 (kd) yrkande 7, Fi14 (c) yrkande 2 samt Fi15 (fp) yr-
kande 25.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande
7, 1999/2000:Fi13 yrkande 7, 1999/2000:Fi14 yrkande 2 och
1999/2000:Fi15 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna
den kritik utskottet riktat mot regeringens sätt att kringgå utgiftstaket
genom att nettoredovisa utgifter,
12. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för 2000-
2002 (mom. 6-8) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-
manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-
visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Trots att tillfället till reformer nu är det bästa avstår regeringen från att v
de strukturella åtgärder som Sveriges ekonomi är i skriande behov av. I
stället är vi tillbaka i en traditionell socialdemokratisk reformpolitik, vilke
liktydigt med ökade utgifter och ökad offentlig makt på medborgarnas be-
kostnad.
Under 1990-talet genomfördes en rad reformer som banade väg för föränd-
ringar och dagens goda ekonomiska tillväxt. Skattereformen, saneringspoliti-
ken med besparingar och ny budgetdisciplin, anti-inflationspolitiken och
sedermera en självständig riksbank, EU-medlemskapet, avregleringen av
telemarknaden samt pensionsreformen är några exempel på marknadstillvän-
da reformer som skapat ökat utrymme för en privat sektor.
Nu sker motsatsen. Med vårpropositionen ökar de offentliga utgifterna i ett
läge när Sverige fortfarande har en av världens mest konjunkturkänsliga
statsfinanser. Att statsbudgeten mitt under en högkonjunktur uppvisar stora
underliggande underskott visar att regeringen inte har den kontroll över
statsfinanserna som den hävdar. Tvärtom tyder de snabba utgiftsökningarna
och de kraftigt krympta budgetteringsmarginalerna för de kommande åren på
att regeringen på grund av yttre och inre tryck är på väg att förlora denna
kontroll. Detta intryck förstärks också av att regeringen systematiskt börjat
kringgå utgiftstaket i stor skala genom att finansiera ökade utgifter från stat
budgetens inkomstsida. Risken är därför stor att de offentliga finanserna
återigen drabbas hårt när konjunkturen vänder nedåt.
Enligt utskottets mening måste de offentliga finansernas sårbarhet minska
för att den privata sektorn skall få bättre förutsättningar för tillväxt över
tiden. Genom att den offentliga sektorn lägger beslag på en så stor del av
resurserna blir också den privata sektorns förmåga att erbjuda nya arbetstill-
fällen otillräcklig. Den enskilde medborgarens beroende av offentliga utgifter
måste minska.
Moderata samlingspartiet redovisar en budgetpolitik inriktad på att få till
stånd en sådan utveckling. Det av partiet framlagda budgetalternativet ger
individen ett ökat inflytande över sitt liv och främjar en långvarigt hög till-
växt så att alltfler kan komma i arbete. Detta alternativ innebär också att
utgifts- och skattekvoten de kommande tre åren väntas falla till 49,5 respek-
tive 46,1 %, vilket utskottet ser som viktigt, inte minst mot bakgrund av att
de offentliga finansernas konjunkturkänslighet därigenom blir väsentligt
mindre.
Utskottet ställer sig bakom en budgetpolitik med denna inriktning.
Liksom Moderata samlingspartiet anser utskottet att de offentliga finanser-
na bör vara i balans över en konjunkturcykel. Då kommer även statsskulden
att vara oförändrad i nominella termer, men mätt som andel av BNP kommer
den att sjunka i takt med att BNP växer. Givet detta balansmål bör vi i nuva-
rande konjunkturtopp ha överskott i de offentliga finanserna.
Moderata samlingspartiet vill med sin skattepolitik minska bidragsberoen-
det och öka förutsättningarna för arbete och företagande. De skattesänkning-
ar partiet föreslår har en utbudsstimulerande inriktning vilket utskottet anser
vara viktigt eftersom det främjar förutsättningarna för en fortsatt hög tillväx
Liksom motionärerna anser utskottet att man i ett medellångt perspektiv
bör inrikta sig på att sänka skatterna till en nivå som motsvarar genomsnittet
bland våra viktigaste konkurrentländer. Det är en förutsättning för att Sverige
i en global ekonomi skall ha konkurrenskraft om företagande och kunskap
och därmed kunna slå vakt om välfärden.
De i motionen föreslagna skattesänkningarna uppgår under de tre närmaste
åren till 45, 74 respektive 108 miljarder kronor och inriktas främst på in-
komstbeskattningen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att inkomstskat-
ten skall sänkas för alla, men att tyngdpunkten skall ligga i beskattningen av
låg- och medelinkomsttagarna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till inkomstskat-
tereform som efter tre år sänker skatten med 50 miljarder kronor och som är
utformad i enlighet med de principer som redovisas i den moderata motio-
nen. De innebär att inkomstbeskattningen bör lindras genom höjda kommu-
nala grundavdrag, sänkta kommunalskatter och en successivt avvecklad
statliga inkomstskatt.
Därutöver bör löntagarna kompenseras för egenavgifterna genom ett för-
värvsavdrag som skall ersätta nuvarande skattereduktion. Detta förvärvsav-
drag bör uppgå till 6 % under 2001 och 2002 men bör därefter höjas till
10 %.
På det sätt som föreslås i motionen bör barnfamiljer fr.o.m. 2001 ges rätt
till ett särskilt grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget
skall uppgå till 10 000 kr per barn och bör ses som ett komplement till barn-
bidraget på dagens nivå. Dessutom bör man införa rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader.
Avdraget för resor till och från arbetet bör också förbättras samtidigt som
bensin- och dieselskatten sänks. Dessutom bör avdrag för pensionssparande
åter få göras med ett basbelopp.
Liksom Moderata samlingspartiet anser utskottet att frysningen av nuva-
rande taxeringsvärden skall behållas vid fastighetsbeskattningen samtidigt
som uttaget av skatt successivt trappas ner till 1,0 % 2003 och markvärdet tas
upp med enbart halvt belopp vid beräkning av skatten. Dubbelbeskattningen
av utdelningsvinster bör dessutom avvecklas och förmögenhetsskatten steg-
vis slopas.
De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under
de närmaste tre åren uppgår till netto 32, 59 respektive 65 miljarder kronor.
Till en del påverkar besparingarna hushållens ekonomi vilket enligt ut-
skottets mening ter sig rimligt med tanke på att hushållen samtidigt får en
väsentligt ökad köpkraft genom skattesänkningarna. Kostnadsökningar för
hushållen uppkommer genom högre egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen
och genom att kostnaderna för trafikolycksfall förs över på den obligatoriska
trafikförsäkringen. Genom att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäk-
ringen samt genom att ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen åter sänks till 75 % får hushållen ta ett större an-
svar för den egna ekonomin.
Motionärerna vill vidare minska företagsstödet, sänka partistödet, slopa
presstödet samt åstadkomma besparingar genom att behålla kärnkraften och
bedriva en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet bör enligt deras
mening minskas.
Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen
avvisas av motionärerna som i stället vill ge barnfamiljerna inte bara ökade
avdragsmöjligheter utan också ett nytt stöd kallat barnomsorgspeng.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att maxtaxeförslaget inskränker
enskilda familjers valfrihet genom att det ensidigt gynnar en barnomsorgs-
form och förkväver andra alternativ. Förslaget kränker också den kommunala
självstyrelsen genom att det givits en sådan konstruktion att kommunerna
inte längre själva kan utforma sitt avgiftssystem. Maxtaxeförslaget är ett nytt
exempel på hur staten intervenerar i kommunala frågor med lösningar som
inte är anpassade efter olika familjers och kommuners behov.
Motionärerna prioriterar i sin budgetpolitik sådana offentliga utgifter som
är avgörande för att det offentliga skall kunna uppfylla sina mest grundläg-
gande och viktiga uppgifter. Ökade utgifter föreslås för stödet till handikap-
pade och för återställd änkepension. Betydande resurser avsätts också för att
stärka polisens och medborgarnas trygghet. Antalet poliser bör enligt Mode-
rata samlingspartiet öka med ca 3 000, vilket bl.a. ställer krav på ökade ut-
bildningsinsatser som man också vill satsa på. Moderata samlingspartiet vill
vidare tillföra ytterligare resurser till utbildning, forskning och försvaret.
Utskottet instämmer i motionärernas kritik av det bristande underhållet av
vägnätet i glesbygderna och anser att deras förslag om ytterligare insatser på
detta område liksom deras satsningar på väginvesteringar är starkt motivera-
de.
En annan kärnverksamhet som måste garanteras god kvalitet är enligt ut-
skottets mening skolan. Genom att införa en nationell skolpeng av det slag
som motionärerna förespråkar kan man säkerställa förutsättningar för detta
och samtidigt finna en ordning som främjar kommunala skattesänkningar.
Det inomkommunala utjämningssystemet måste enligt utskottets mening
ha avskaffats senast vid utgången av 2002 då det bör ersättas av ett nytt
system som stimulerar till ekonomisk tillväxt och samtidigt ger tillräckliga
bidrag till kommuner och landsting med otillräcklig skattekraft.
Statsbidragen bör i avvaktan härpå inte höjas ytterligare för kommunerna.
Med hänsyn till pågående nödvändiga omstruktureringar inom sjukhusvården
kan dock höjningen till landstingen 2001 godtas.
För att ge kommunerna en tydlig signal om att de måste komma i gång
med skattesänkningar bör man på det sätt som Moderata samlingspartiet
föreslagit efterskänka den skuld kommunerna har till staten i kommunkonto-
systemet för moms förutsatt att de sänker sin skatt 2001 med motsvarande
antal skattekronor.
Liksom motionärerna vill utskottet under de närmaste tre åren privatisera
statliga företag för 45 miljarder kronor per år utöver regeringens planer. Det
extra utrymme som detta ger skall användas till en snabbare amortering av
statsskulden.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet för fram är enligt finansut-
skottets mening väl avvägda. Utskottet noterar särskilt att de grupper som har
svårt att tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna från partiets
besparingar. Tvärtom föreslår man betydande förbättringar i förhållande till
regeringens förslag för exempelvis handikappade och pensionärer.
Finansutskottet står alltså bakom Moderata samlingspartiets förslag till be-
sparingar. De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag innebär att
utgiftstaket för staten under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till
777 miljarder kronor 2001, 785 miljarder kronor 2002 och 822 miljarder
kronor 2003. Det är en minskning med 15 respektive 32 och 25 miljarder
kronor jämfört med regeringens förslag.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet i likhet med Moderata sam-
lingspartiet inte inkluderat någon budgeteringsmarginal, eftersom den påver-
kar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter
under de närmaste tre åren behöver överskridas, får regeringen återkomma
till riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som krävs
för att det ursprungligen fastställda taket skall kunna upprätthållas.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör på motsvarande sätt beräknas till
1 077 miljarder kronor 2001, 1 087 miljarder kronor 2002 och 1 111 miljarder
kronor 2003. Det är en minskning med 31 respektive 61 och 81 miljarder kronor
jämfört med regeringens förslag för samma period. Att avvikelsen från
regeringens förslag blir större i detta fall än för utgiftstaket för staten för
främst av att merparten av de moderata skattesänkningarna leder till minskade
skatteinkomster för kommunerna och att dessa kompenseras fullt ut för detta
bortfall genom ökade statsbidrag.
Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med utskot-
tets och Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor
Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan
sammanfattas på det sätt som framgår av ovanstående tabell. Den visar att
med det moderata budgetalternativet kommer sparandet att ligga på en nivå
som med bred marginal överstiger även de av regeringen använda budget-
målen de kommande tre åren. Budgetarbetet bör ha en sådan inriktning att
man uppnår balans i de offentliga finanserna sett över en konjunkturcykel. I
nuvarande konjunkturläge innebär detta att man under några år bör ha över-
skott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig underskott i nästa lågkon-
junktur. Det moderata alternativet är utformat i enlighet med detta synsätt.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att den av Moderata samlings-
partiet i motion Fi12 föreslagna inriktningen av budgetpolitiken liksom parti-
ets förslag till utgiftstak för åren 2001-2003 bör ligga till grund för budget-
politiken. Det innebär att utskottet tillstyrker de av detta parti föreslagna
nivåerna för utgiftstaket för staten för åren 2001-2003 (yrkande 3), liksom
partiets förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkandena 2 och 4)
Vidare tillstyrker utskottet Moderata samlingspartiets förslag till fördelning
av utgifter på utgiftsområden i enlighet med efterföljande tabell (yrkande 6).
Slutligen biträder utskottet även övriga av Moderata samlingspartiet i detta
sammanhang framförda förslag.
Tabell. Utskottets och Moderata samlingspartiets förslag till utgiftsramar för
2001-2003
Belopp i miljarder kronor
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna Fi12
(m) yrkandena 2-4, 6 och 16-18, Fi23 (m), Fi25 (m), Fi30 (m), Fi33 (m) och
Fi44 (m). Därmed tillgodoses också förslagen i motionerna Fi17 (m), Fi18
(m) yrkande 1, Fi19 (m) yrkande 1, Fi20 (m), Fi21 (m), Fi24 (m), Fi26 (m),
Fi27 (m) och Fi32 (m) yrkande 1.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks övriga mo-
tioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkande 3 och
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkandena 2 och 3 samt
motionerna 1999/2000:Fi13 yrkande 2, 1999/2000:Fi14 yrkande 16
och 1999/2000:Fi15 yrkandena 2 och 3
dels - med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 777 miljarder kronor år 2001 och 785 miljarder kronor år 2002,
dels fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för år 2003 till 822 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkandena 2 och 4
samt med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 4 och motionerna
1999/2000:Fi13 yrkande 4 och 1999/2000:Fi15 yrkande 4 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2001-2003 till 1 077, 1 087
resp. 1 111 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi12
yrkandena 6, 16, 17 och 18, 1999/2000:Fi23, 1999/2000:Fi25,
1999/2000:Fi30, 1999/2000:Fi33 och 1999/2000:Fi44 samt
med anledning av motionerna 1999/2000:Fi17, 1999/2000:Fi18
yrkande 1, 1999/2000:Fi19 yrkande 1, 1999/2000:Fi20,
1999/2000:Fi21, 1999/2000:Fi24, 1999/2000:Fi26,
1999/2000:Fi27 och 1999/2000:Fi32 yrkande 1 samt med
avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 6 och motionerna
1999/2000:Fi13 yrkande 3, 1999/2000:Fi14 yrkandena 3, 4, 5,
11, 12, 13 och 17, 1999/2000:Fi15 yrkandena 6, 18 och 19,
1999/2000:Fi35, 1999/2000:Fi37, 1999/2000:Fi45,
1999/2000:Fi46 och 1999/2000:
Fi47 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2001-2003 som riktlinje för
regeringens budgetarbete i enlighet med vad utskottet förordat,
13. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren
2001-2003 (mom. 6-8) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-
manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-
visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas budgetalternativ som
presenteras i motion Fi13. Enligt finansutskottets mening bör de sju områden
som Kristdemokraterna vill prioritera styra inriktningen på budgetarbetet. De
sju områdena är det bättre företagsklimatet för att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare,
valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården,
omsorgen och skolan, upprustningen av infrastrukturen samt vikten av ett
återupprättat rättssamhälle.
För barnfamiljer föreslås ett nytt beskattat vårdnadsbidrag samt att en del
av medlen för barnbidraget i stället används för att höja nivån på de behovs-
prövade bostadsbidragen. En avdragsrätt på maximalt 4 000 kr per barn (1-3
år) och månad föreslås bli infört från den 1 juli 2001. Vidare föreslås ett
förbättrat adoptionsbidrag för internationella adoptioner samt att föräldraför-
säkringen förändras genom att kontaktdagarna återinförs och garantinivån
höjs.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna bör pensionstillskottet
tillfälligt höjas med 100 kr per månad från den 1 januari 2001. År 2003 för-
svinner pensionstillskottet, vilket kompenseras av det höjda grundavdraget.
Utskottet anser att inkomstprövningen av änkepensioner bör slopas och att
omställningspensionen för efterlevande skall återställas från 6 till 12 måna-
der. Vidare bör inte fritidsfastighet ingå i inkomstprövningen för bo-
stadstillägg.
Ytterligare resurser bör tillföras kommunsektorn. Utskottet anser att kva-
liteten inom grundskolan och antalet vårdplatser bör ges en hög prioritet,
vilket motiverar ökade statliga resurser i det korta perspektivet. Vidare ac-
cepteras inga nedskärningar på handikappområdet. Därför bör ytterligare
medel tillföras assistansersättningen. Sjuk- och tandvårdsförsäkringen bör på
sikt samordnas och en utredning tillsättas för detta ändamål. I avvaktan på
denna utredning tillförs sjuk- och tandvårdsförsäkringen 250 miljoner kronor
år 2001 och 300 miljoner kronor år 2002 utöver regeringens förslag. Utskot-
tet avvisar regeringens förslag till maxtaxa inom den kommunala barnom-
sorgen.
En förstärkning av rättsväsendet är enligt utskottet en prioriterad uppgift.
Utskottet delar därför Kristdemokraternas uppfattning att skattekontrollen
bör effektiviseras och tullkontrollen skärpas. I detta syfte tillförs Riksskatt
verket, skattemyndigheterna och Tullverket ytterligare resurser. Vidare före-
slås att ramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet utökas i syfte att förbättra
och utveckla polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
Utskottet kan inte medverka till regeringens och Centerpartiets omfattande
nedskärningar av Försvarsmaktens fredsorganisation. Mot bakgrund av detta
anser utskottet i likhet med Kristdemokraterna att ramen för utgiftsområde 8
Totalförsvar bör justeras upp med 550 miljoner kronor för vart och ett av
åren 2001, 2002 och 2003.
Utskottet anser att flera områden inom det svenska biståndet karaktäriseras
av alltför knapphändiga och bristfälliga insatser. I likhet med Kristdemokra-
terna anser utskottet det nödvändigt med drastiskt höjda ambitioner bl.a.
inom det humanitära biståndet, globala miljöprojekt, arbetet för att stärka
respekten för mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällstradition,
fattigdomsbekämpningen samt hälsoforskningen och för att hindra sprid-
ningen av livshotande sjukdomar som aids och malaria. Vidare bör ytterliga-
re 3,4 miljarder kronor anvisas under perioden 2001-2003 i syfte att ernå
enprocentsmålet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att resurser satsas på rehabilite-
ring, eftersom de betalar sig mångdubbelt. Enligt regeringens egen utredare
ger varje satsad krona på rehabilitering nio kronor tillbaka. En förbättrad
administration och en förändrad beräkning av den sjukpenninggrundande
inkomsten kan tillsammans med införande av en andra karensdag ge bety-
dande besparingar inom sjukförsäkringen. Därutöver föreslår utskottet i
likhet med Kristdemokraterna att ersättning för personskadekostnader i sam-
band med trafikolyckor överförs till trafikförsäkringen.
Kristdemokraternas förslag till strukturella förändringar i arbetsvillkoret
för a-kassa samt införandet av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring med en egenavgift som täcker 33 % av kostnaderna leder enligt
utskottet till markant sänkta kostnader inom utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet. Utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas
samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom vård, omsorg och
skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder som kan minska utgifter-
na för arbetslöshetsförsäkringen och kostnaden för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Stödformer som flyttningsbidrag, förstärkt anställningsstöd och
förstärkt särskilt anställningsstöd bör slopas, då de ger orimligt höga subven-
tioner. Vidare bör ett nytt system med utbildningskonto införas med möjlig-
het att avsätta medel för investeringar i utbildning i enlighet med Kristdemo-
kraternas förslag.
Utskottet anser att dagens studiefinansieringssystem har stora brister. I en-
lighet med motion Fi13 (kd) föreslår utskottet ett annat system som präglas
av helhet, förutsägbarhet och likvärdighet. I utskottets förslag ingår studiefi
nansiering för studerande såväl på högskola som i vuxenutbildning och på
ungdomsgymnasiet. Vidare anser utskottet att den planerade utbyggnadstak-
ten av antalet platser för vuxenstudier och i högskolan bör vara något lägre
för att undvika en försämrad utbildningskvalitet. Regeringens förslag att
förlänga Kunskapslyftet t.o.m. år 2003 avvisas. Utskottet ställer sig bakom
Kristdemokraternas förslag att planenligt avsluta Kunskapslyftet vid halvårs-
skiftet 2002. Vidare föreslås att höjningen av barn- och studiebidraget sena-
reläggs ett år.
Regeringens förslag att använda 60 miljoner kronor från anslaget E5 Nä-
ringslivsutveckling i Östersjöregionen till utgifter för integrationsfrämjande
åtgärder i Öresundsregionen bör enligt utskottets mening avvisas av riksda-
gen.
Inkomsterna från en ökad utförsäljning av statligt ägda företag som Krist-
demokraterna föreslår bör enligt utskottets mening användas för att amortera
på statsskulden.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att den nya värnskatten bör
slopas. I stället bör inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare sänkas
genom att grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs kraftigt.
Inkomstskatten sänks för alla med sammanlagt 20 miljarder kronor nästa år
genom att grundavdraget höjs med 11 900 kr. Effekten blir en skattesänkning
med ca 300 kr per månad, eller drygt 3 600 kr per år. Från och med år 2003
kommer höjningen av grundavdraget att kosta ytterligare 3 miljarder kronor.
Vidare föreslår utskottet att fastighetsskatten på hyreshus varaktigt sänks til
1,2 % från år 2001. Fastighetsskatten på egna hem sänks till 1,3 % år 2002
och till 1,2 % år 2003. Fastighetsskatten skall redan från nästa år enbart
räknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kr. Enligt ut-
skottets mening bör förmögenhetsskatten minska med en procentenhet till
0,5 % år 2002 och avvecklas helt år 2003. För att finansiera detta föreslås att
bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
Genom att avdragsrätten för pensionssparande höjs och genom en avdrags-
rätt för sparande på individuella utbildningskonton kan skattemässiga för-
bättringar för hushållen uppnås, enligt utskottet. Utskottet föreslår också att
reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kr.
Vidare bör en 50-procentig skattereduktion införas för de privata hushål-
lens köp av tjänster i det egna hemmet (inkl. ROT-tjänster). Enligt utskottets
mening ges därmed tjänstesektorn nya möjligheter att växa. Genom att sänka
arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000
kr per år får de mindre företagen som i dag tvekar om att nyanställa klart
förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.
I följande tabell visas utskottets förslag till fördelning på utgiftsområden fö
2001-2003. Utskottets förslag överensstämmer med det av Kristdemo-
kraterna i motion Fi13 framlagda förslaget.
Utskottets och Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar för 2001-2003
Utskottet anser vidare i likhet med Kristdemokraterna att dubbelbeskattning-
en på utdelningsinkomster från risksparande bör avskaffas och royaltyin-
komster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och därefter
beskattas som inkomst av kapital. Den särskilda löneskatten på vinstandelar
för anställda avskaffas, vilket enligt utskottet kommer att förbättra möjlig-
heterna till en sund lönebildning.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att en kraftfull satsning bör
göras för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnä-
ringen. Hela jordbrukets s.k. skatteryggsäck bör lyftas av.
Vad utskottet har visat innebär att utskottet ställer sig bakom Kristdemo-
kraternas i motion Fi13 framförda förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Utskottet ställer sig därmed också bakom Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak liksom detta partis förslag till preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden.
Utskottet föreslår således att utgiftstaket för staten fastställs till 783 milj
der kronor för år 2001, till 799 miljarder kronor år 2002 och till 828 miljar-
der kronor år 2003. Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör beräknas
till 1 102, 1 132 respektive 1 174 miljarder kronor för åren 2001-2003.
De förslag till utgiftsförändringar som utskottet anser bör genomföras
kommer under de närmaste tre åren att påverka utgifterna inom de olika
utgiftsområdena på det sätt som framgår av ovanstående tabell.
Med hänvisning till vad finansutskottet här anfört bör riksdagen bifalla mo-
tion Fi13 (kd) yrkandena 2-4 avseende budgetpolitikens inriktning, beräk-
ning av offentliga utgifter, utgiftstak för staten samt den preliminära beräk-
ningen för samtliga utgiftsområden som riktlinje för regeringens budgetar-
bete. Propositionen i motsvarande delar avstyrks liksom samtliga övriga här
aktuella motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 2 och
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkandena 2 och 3 samt
motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 3, 1999/2000:Fi14 yrkande 16
och 1999/2000:Fi15 yrkandena 2 och 3
dels - med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 783 miljarder kronor år 2001 och 799 miljarder kronor år 2002,
dels fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år 2003 till 828 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 4 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 4 och motionerna
1999/2000:Fi12 yrkandena 2 och 4 och 1999/2000:Fi15 yrkande 4
godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2001-2003
till 1 102, 1 132 resp. 1 174 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 3 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 6 och motionerna
1999/2000:Fi12 yrkandena 6, 16, 17 och 18, 1999/2000:Fi14 yrkande-
na 3, 4, 5, 11, 12, 13 och 17, 1999/2000:Fi15 yrkandena 6, 18 och 19,
1999/2000:Fi17, 1999/2000:Fi18 yrkande 1, 1999/2000:Fi19 yrkande
1, 1999/2000:Fi20, 1999/2000:Fi21, 1999/2000:Fi23, 1999/2000:Fi24,
1999/2000:Fi25, 1999/2000:Fi26, 1999/2000:Fi27, 1999/2000:Fi30,
1999/2000:Fi32 yrkande 1, 1999/2000:Fi33, 1999/2000:Fi35,
1999/2000:Fi37, 1999/2000:Fi44, 1999/2000:Fi45, 1999/2000:Fi46
och 1999/2000:Fi47 godkänner den preliminära fördelningen av ut-
gifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003 som riktlinje för rege-
ringens budgetarbete i enlighet med vad utskottet förordat,
14. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren
2001-2003 (mom. 6-8) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-
manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-
visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Centerpartiets budgetalternativ som pre-
senteras i motion Fi14 av Lennart Daléus m.fl. Dagens starka ekonomi är en
direkt följd av 1990-talets övergång till låginflationspolitik, avregleringar a
olika marknader och en sanering av de offentliga finanserna. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att Centerpartiet tagit ett stort politiskt ansvar
under hela denna förändringsperiod.
? Utskottet konstaterar i likhet med Centerpartiet att trots den kraftiga hög-
konjunktur som svensk ekonomi befinner sig i är statsfinanserna inte
starka. Detta beror bl.a. på bristande kontroll på utgifterna. När
tillväxten är god finns det förutsättningar för att göra förändringar inom
områden som har strukturella problem. Det behövs reformer så att
människor skall kunna arbeta i stället för att vara sjukskrivna eller
långtidsarbetslösa, för att barnen skall få en bra grundläggande
utbildning samt för att minska den sociala och regionala tudelningen.
Finansutskottet ställer sig därför bakom Centerpartiets förslag till
reformer. Följande fyra reformer föreslås:
?
? Skolreform
?
? Familjepolitisk reform
?
? Arbetsmarknadsreform
?
? Reformer för bättre hälsa och livskvalitet.
?
Skolreformen syftar till att ge skolan tillräckliga resurser så att alla elever
möjlighet till bra kunskaper. I enlighet med Centerpartiets förslag bör kom-
munerna ges möjligheten att genomföra en stor kvalitetssatsning på skolan
de närmaste åren genom ett resurstillskott på 3 miljarder kronor fram till år
2003, utöver regeringens förslag. Dessa extra resurser motsvarar i reala tal
4 500 nya medarbetare. Utöver denna satsning bör en särskild skolsatsning
genomföras, innefattande program för läs- och skrivutveckling samt mate-
matik, ett kvalitetsinstitut och utbildningsinsatser riktade mot skolledare och
skolpolitiker. För detta ändamål avsätts totalt 1,2 miljarder kronor utöver
regeringens förslag.
Finansutskottet anser att Centerpartiets förslag om ett barnkonto är bättre
än förslaget om maxtaxa inom barnomsorgen. Med barnkonto kan föräldrar-
na välja hur pengarna skall användas. Det kan vara till att minska sin arbets-
tid, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller till konsumtion
Vidare anser finansutskottet att föräldrar inte skall pressas ekonomiskt att
avstå från förvärvsarbete, och därför bör kostnaderna för barnomsorg vara
avdragsgilla gentemot förvärvsinkomsten. För att få göra avdrag måste man
kunna styrka sin barnomsorgskostnad I den familjepolitiska reformen som
Centerpartiet föreslår, och finansutskottet ställer sig bakom, ingår också en
höjning av garantinivån i föräldraförsäkringen till 150 kr per dag samt ett
stöd för allmän förskola.
I Centerpartiets motion sägs att ambitionen med arbetsmarknadspolitiken
måste vara att sänka arbetslösheten ytterligare. Finansutskottet instämmer i
detta - under högkonjunktur måste människor komma i arbete, inte vara
inlåsta i åtgärder. Utskottet anser att regeringen koncentrerar sig alltför
mycket på att få ner siffrorna i arbetslöshetsstatistiken, i stället för att fö
politik som ger fler företag och fler människor arbete. Ett sysselsättningsmål
är därför bättre än ett arbetslöshetsmål. Detta gäller särskilt under högkon-
junktur. Med Centerpartiets förslag om en utbildningsgaranti kan människor
ges grundläggande förutsättningar för att själva kunna ta ansvar för sin kom-
petensutveckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Garantin skall syfta till a
ge alla, både arbetslösa och förvärvsarbetande, möjlighet att komplettera en
tidigare kort utbildning upp till motsvarande gymnasienivå. Denna grund
skall sedan kunna kompletteras med kvalificerade yrkesutbildningar eller
genom uttag från ett kompetenskonto kopplat till den enskilde arbetstagaren.
I stället för volyminriktade åtgärder som syftar till att pressa ner den öppna
arbetslösheten bör större vikt läggas vid meningsfulla yrkesinriktade utbild-
ningar. Alltför många människor har fastnat i en rundgång av arbets-
marknadspolitiska åtgärder och öppen arbetslöshet i stället för att komma ut i
arbete. Detta har medfört att företag har svårt att rekrytera kompetent arbets-
kraft, trots att 300 000 människor i Sverige är arbetslösa i dag. Detta är inte
acceptabelt och måste förändras. Vidare föreslår finansutskottet, i likhet med
Centerpartiet, att övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa arbetsmarkna-
der skall arbetskraften vara billigare genom en återföring av arbetsgivarav-
gifter. Sverige har inte råd att låta den kompetens gå förlorad som människor
med erfarenhet från tidigare arbetsliv eller från andra kulturer besitter. Ar-
betslösheten inom invandrargrupper kan minskas genom en utveckling och
förstärkning av de internationella arbetsförmedlingar som finns på många
orter i dag. En större frihet bör ges till den regionala och lokala nivån för a
nå en ökad flexibilitet. Det är därför nödvändigt att i en större utsträckning
decentralisera AMS. Slutligen bör en samordning av försörjningsstöden
genomföras. Att som i dag dela upp försörjningsstödet på flera olika utgifts-
områden gör systemet stelbent och hindrar i stor utsträckning människor från
att kunna söka sig till kvalificerade yrkesutbildningar. Detta kan ändras
genom att föra över ansvaret för samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet
till utgiftsområde 13. Då uppnås en bättre samordning och större flexibilitet
med ett bättre utfall som följd.
Den ökande ohälsan i arbetslivet visar på en bestående ojämlikhet. Det är
anställda inom offentliga sektorn, särskilt medelålders kvinnor, som är hår-
dast drabbade. De offentliga arbetsgivarna, generellt sett, har svårigheter att
skapa en arbetsmiljö som förebygger stress och minskar ohälsa. Enligt fi-
nansutskottets mening måste ökningen av kostnaderna för sjukskrivningar
hejdas. Detta kan ske genom Centerpartiets förslag till åtgärder för att mins-
ka sjuktalen i avvaktan på att ett samlat förslag om den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen kommer. Följande förändringar föreslås:
? Förlängd sjuklöneperiod för offentliga arbetsgivare
?
? Finsam-projekt
?
? Tydliga direktiv till försäkringskassorna angående rehabilitering och
inflytande över rehabiliteringsprocessen för enskilda individer
?
? Sjukpenning växlas mot rehabiliteringspenning
?
? Vårdgaranti och hjälpmedelsgaranti
?
Ett förlängt arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen för offentliga arbetsgivare
bör införas. Det skall inte löna sig att skjuta över kostnaderna på en annan
part. Åtgärder måste vidtas på plats, och arbetsgivarinträdet för den offentli-
ga sektorn bör därför förlängas till två månader, samtidigt som en sänkning
av arbetsgivaravgiften genomförs för att kompensera den ökade kostnaden.
De offentliga arbetsgivarna får härigenom ett incitament att förbättra arbets-
platsens utformning, ge de anställda större inflytande i arbetet och att satsa
på förebyggande insatser. Arbetsgivare som satsar på sin personal och där-
med minskar sjuktalen kommer att gynnas i förhållande till dem som inte vill
förbättra personalens situation. Finansutskottet ställer sig också bakom Cen-
terpartiets förslag om en utökning och permanentande av pågående försök
med finansiell samordning (Finsam). En halv miljard kronor anvisas för att
öka samordningen mellan de olika institutionerna som har ansvar för rehabi-
literingen. Resurserna skall användas för att påskynda försäkringskassornas
bedömningar och för att handla upp rehabiliteringsinsatser. Ett samlat kost-
nadsansvar förstärker motivationen hos beslutsfattare och verkställare att
välja den åtgärd som är mest effektiv. Vidare bör individen ges ett ökat in-
flytande i rehabiliteringsprocessen genom lagfästa rättigheter. Finansutskot-
tet föreslår därför i linje med Centerpartiets motion att sjukpenningen växlas
till en rehabiliteringsersättning, senast efter fyra månaders sjukskrivning.
Detta innebär att ett passivt stöd ersätts av ett aktivt stöd som den enskilde
hög grad kan påverka. Den som inte vill ta emot de rehabiliteringsmöjlighe-
ter som anvisas bör få lägre sjukersättning. En vårdgaranti som ger rätt till
behandling inom tre månader bör införas. Vårdgarantin bör kompletteras
med en hjälpmedelsgaranti, med normer för väntetider för utprovning och
reparationsarbete av hjälpmedlen.
Centerpartiet har medverkat till att åtta miljarder kronor förs över från för-
svaret till vården. Utöver de områden som skall prioriteras enligt överens-
kommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet anser finansut-
skottet att satsningar bör göras på ytterligare några områden, som också
föreslås i Centerpartiets motion. Tryggheten att vistas i hemmiljö och ha sina
anhöriga nära gör att många människor väljer hemmet som vårdplats om de
får möjlighet till detta. Därför måste vården utanför sjukhusen utvecklas.
Slutligen föreslås ett system med hemservicecheckar. Systemet skall tillgo-
dose pensionärshushållens behov av daglig service samtidigt som det stimu-
lerar den privata tjänstesektorn.
Förutom dessa fyra reformer anser finansutskottet att satsningar bör göras, i
enlighet med Centerpartiets förslag, på infrastruktur - både på digital in-
frastruktur, vägar och övrig fysisk kommunikation. Finansutskottet ställer sig
även bakom de satsningar som Centerpartiet gör på rättsväsendet, för att
säkerställa närpolisreformen och förbättra kriminalvården, och på det inter-
nationella biståndet, för att skapa förutsättningar för att uppnå
procentsmålet inom en femårsperiod.
Utskottets och Centerpartiets förslag till utgiftsramar för 2001-2003
Miljoner kronor
Förändringar i relation till regeringens förslag till utgiftsramar
Finansutskottet anser i likhet med Centerpartiet att skattetrycket på sikt
måste sänkas till samma nivåer som jämförbara OECD-länder. Sänkningen
skall ske i takt med vad ekonomin medger. Med hjälp av den goda konjunk-
turen finns det nu möjlighet att sänka skattetryck och utgiftskvot och ändå
låta statens utgifter vara realt oförändrade. Skattesänkningar i en högkon-
junktur måste noga avvägas så att inte inflationen skjuter fart. Tack vare en
god konjunktur och återhållsamhet inom utgiftsområdena i enlighet med
Centerpartiets förslag ovan finns utrymme för skattesänkningar de komman-
de åren. Finansutskottet anser att det av Centerpartiet anvisade utrymmet är
rimligt såväl till storlek som vad gäller inriktningen av skattesänkningarna.
Enligt förslaget kan skatterna sänkas med 25 miljarder 2001, 50 miljarder
2002 och 75 miljarder 2003. Inriktningen bör vara att sänkt inkomstskatt för
låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på företagande och boende
prioriteras.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Centerpartiets i motion
Fi14 redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga till grund
för budgetpolitikens utformning under kommande år. Det innebär att
utskottet tillstyrker de av Centerpartiet föreslagna nivåerna för utgiftstaket
för staten för åren 2001-2003 (yrkande 16). Vidare tillstyrker utskottet
Centerpartiets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell (yrkande 17). Även
yrkandena 3-5 och 11-13 i motion Fi14 (c) tillstyrks av utskottet.
Propositionens och övriga motioners motsvarande förslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi14 yrkande 16 samt
med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkandena 2 och 3 och
motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 3, 1999/2000:Fi13 yrkande 2 och
1999/2000:Fi15 yrkandena 2 och 3
dels - med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 781 miljarder kronor år 2001 och 799 miljarder kronor år 2002,
dels fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för år 2003 till 815 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
= utskottet
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi14 yrkandena 3, 4,
5, 11, 12, 13 och 17 samt med avslag på proposition 1999/2000:100
yrkande 6 och motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 6, 16, 17 och
18, 1999/2000:Fi13 yrkande 3, 1999/2000:Fi15 yrkandena 6, 18 och
19, 1999/2000:Fi17, 1999/2000:Fi18 yrkande 1, 1999/2000:Fi19 yr-
kande 1, 1999/2000:Fi20, 1999/2000:Fi21, 1999/2000:Fi23,
1999/2000:Fi24, 1999/2000:Fi25, 1999/2000:Fi26, 1999/2000:Fi27,
1999/2000:Fi30, 1999/2000:FiFi32 yrkande 1, 1999/2000:Fi33,
1999/2000:Fi35, 1999/2000:Fi37, 1999/2000:Fi44, 1999/2000:Fi45,
1999/2000:Fi46 och 1999/2000:Fi47 godkänner den preliminära för-
delningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2001-2003 som
riktlinje för regeringens budgetarbete i enlighet med vad utskottet för-
ordat,
15. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren
2001-2003 (mom. 6-8) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-
manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-
visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Folkpartiet liberalernas budgetalternativ
och delar ståndpunkterna i motion Fi15 (fp). Grundtanken i alternativet är att
det även i en högkonjunktur finns anledning att vårda de välståndsbildande
krafterna och värna enskilda människors frihet och skaparlust så att de goda
tiderna förlängs och kommer flera till del. Den liberala framtidspolitik, som
presenteras i motionen, handlar både om att vi som nation skall stå bättre
rustade när nästa lågkonjunktur kommer och att vi skall visa solidaritet med
kommande generationer. För att ekonomin skall kunna förbättras på ett avgö-
rande sätt krävs att flaskhalsproblem av olika slag undanröjs. Samtidigt får
arbetslöshetsproblemet inte glömmas bort. Dels står fortfarande alldeles för
många utanför arbetsmarknaden, dels kan en mera allmän arbetslöshetsför-
sämring på nytt uppträda om den internationella utvecklingen skulle gå i fel
riktning eller om politiken här hemma missköts.
Avbetalningen på statsskulden bör vara större än den regeringen föreslår.
För att målet om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP över
en konjunkturcykel skall nås krävs i rådande konjunkturläge större överskott.
Finansutskottet drar samma slutsats som Folkpartiet att den offentliga sek-
torns finansiella sparande skall uppgå till minst 2,5 % av BNP under de
närmsta tre åren för att uppväga försämringar i kommande lågkonjunktur.
Förutom denna långsiktiga strategi förespråkar utskottet, i linje med Folk-
partiets förslag, en nivåsänkning av statsskulden genom ökade utförsäljning-
ar av statligt ägda aktier.
Det svenska skattetrycket är för högt. Det är därför viktigt att fortsätta att
spara på statsutgifter för att därmed möjliggöra skattesänkningar. Sparsamhet
med allmänna medel är en dygd. För att minska risken för att skatte-
sänkningarna ändå bidrar till att späda på en överhettning är det viktigt att d
till stor del är finansierade genom besparingar och att de är inriktade på att
förbättra villkoren för arbete och företagande.
Skattetrycket bör enligt utskottets mening sänkas genom att skatter som är
mest skadliga för jobb och företagande sänks först. Folkpartiet föreslår därför
en inkomstskattereform. Det måste löna sig att arbeta, spara och ta risker.
Sänkt fastighetsskatt och en rad skattesänkningar som gynnar företagandet
föreslås också. Inkomstskattereformen, med det viktiga syftet att minska
marginaleffekterna, består av följande delar:
? Brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs till gränsen för pensionsavgif-
ten.
?
? Grundavdraget förändras genom att avtrappning från den högsta nivån
slopas.
?
? Värnskatten slopas.
?
? Skattereduktion för samtliga skattebetalare på 4 500 kr införs.
?
Den nuvarande fastighetsbeskattningen bör enligt utskottets mening slopas
och ersättas med en schablonintäktsbeskattning för egnahem. För att få fler
och växande företag bör arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn sänkas och det
borgerliga trepartiförslaget om skattelättnader i hushållssektorn genomföras.
Vidare bör dubbelbeskattningen av aktieutdelningar successivt avskaffas och
skattereglerna för fåmansbolag ändras. Slutligen föreslår utskottet att be-
skattningen av personaloptioner ses över och en rad andra förändringar i
beskattning av företagandet.
Kunskapsbranscherna vård och utbildning växer och blir än viktigare i
framtiden. Att på olika sätt kunna utveckla verksamheterna är mycket ange-
läget dels för att få mer valuta för skattepengarna, dels för att bygga upp ett
tillväxtorienterat exportföretagande. Utskottet förordar därför i likhet med
Folkpartiet att både sjukvården och utbildningen avregleras. Eftersom ar-
betsmarknaden i dag är starkt könssegregerad är detta särskilt angeläget
eftersom det ökar kvinnors möjligheter att utveckla företagande inom sina
yrkesområden, ökar möjligheterna till flera olika arbetsgivare att välja mellan
och därmed förbättrade arbetsvillkor och rättvisa löner för kvinnor.
Arbetsmarknadens funktionssätt måste reformeras. Det goda konjunkturlä-
get gör det nödvändigt att lägga om arbetsmarknadspolitiken i en riktning
som ser till att de arbetslösa kan komma ut i riktiga jobb så snabbt som möj-
ligt. Härvidlag är det viktigt att se till att de åtgärder som finns i huvudsak
inriktade mot utbildningsinsatser så att arbetskraftens kompetens kan höjas i
stället för åtgärder som endast syftar till passiva åtgärder så att den enskild
arbetslöse kvalificerar sig för en ny a-kasseperiod. Även arbetsförmedlingens
funktionssätt bör ses över så att en modern och flexibel arbetsförmedling
som är anpassad till det nya informationssamhället kan skapas. En bortre
parentes bör införas i arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som egenfinansie-
ring av försäkringen ökas. Den enskilde individens ökade kostnader för detta
bör kompenseras med sänkta skatter. A-kassan bör dessutom bli allmän och
obligatorisk. Slutligen anser utskottet att arbetsrätten bör reformeras på det
sätt som föreslås i Folkpartiets motion. Analyser utförda inom OECD tyder
på att arbetsmarknadsregleringar av denna typ närmast bidrar till att förstärka
situationen för dem som redan är etablerade på arbetsmarkanden och försvå-
ra för nytillträdande såsom ungdomar och kvinnor.
För människors ekonomiska trygghet och för en väl fungerande samhälls-
ekonomi behövs goda allmänna försäkringar. De bör täcka en betydande del
av inkomstbortfallet för dem som drabbas av sjukdom och arbetslöshet eller
uppnår hög ålder. Finansutskottet instämmer i vad som sägs i Folkpartiets
motion att försäkringar mot inkomstbortfall i största möjliga utsträckning
skall finansieras genom individuella premier. Skälet till detta är att skattein
slaget och dess negativa effekter då kan hållas nere och skattetrycket blir
lägre. Om målsättningen att socialförsäkringarna i så liten utsträckning som
möjligt skall höja det faktiska skattetrycket måste det vara raka rör mellan
avgifter och förmåner. Det är då premien som ger förmånen och vetskapen
om detta som håller nere skattetrycket. Förmåner som är oberoende av pre-
mier kan naturligtvis finnas, exempelvis det nya pensionssystemets garanti-
nivå och pensionsrätten för barnår. Dessa får då finansieras med allmänna
skattemedel. Försäkringarna skall inte heller åläggas andra uppgifter än sina
respektive huvuduppgifter - att täcka inkomstbortfallet och utjämna risk-
kostnaderna för sjukdom, arbetslöshet och hög ålder.
Den socialförsäkringsreform som Folkpartiet föreslår och finansutskottet
ställer sig bakom bygger på dessa principer. Enligt förslaget utformas dagens
socialförsäkringar exklusive föräldraförsäkringen som tre riktiga försäkring-
ar. Förutom en allmän pensionsförsäkring (det nya pensionssystemet) skapas
en allmän sjukförsäkring (inklusive förtidspensionen och delar av arbets-
skadeförsäkringen) och en allmän arbetslöshetsförsäkring. Reformen innebär
att förtidspensionerna och delar av arbetsskadeförsäkringen läggs ihop med
sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen görs om till en socialförsäkring
samt att arbetsgivaravgifterna görs om till försäkringspremier från de försäk-
rade genom löneväxling. Vidare skall försäkringarna göras fristående från
statens budget och raka rör mellan premier och förmåner införas.
Skattesänkningarna bör enligt utskottets mening finansieras genom de åt-
gärder som föreslås i Folkpartiets motion. Budgetförstärkningarna kan delas
in i fyra olika grupper. Den första gäller avregleringar av ekonomin. Omfat-
tande försäljningar av statliga företag bör genomföras. I enlighet med försla-
gen i motionen kan statligt ägda aktier för drygt 130 miljarder kronor - ut-
över de av regeringen föreslagna - säljas under perioden 2001-2003. Vidare
ingår i denna åtgärdsgrupp minskade statliga subventioner till enskilda före-
tag och minskad central byråkrati.
Den andra gruppen budgetförstärkningar avser systemförändringar. Den
snabba kostnadsökningen inom sjukförsäkringen kan stoppas genom sats-
ningar på rehabilitering. Det växande antalet långtidssjukskrivningar måste
mötas med aktiva åtgärder som kan komma till stånd genom ökad samverkan
mellan sjukvården och försäkringskassan. Enligt utskottets mening kan detta
ske genom att finansiell samordning (Finsammodellen) tillåts på nytt. Vidare
bör kostnaderna för sjukskrivningar i samband med trafikolyckor finansieras
över trafikförsäkringen. I denna grupp ingår även försäljning, genom auk-
tionsförfarande, av tillgängliga eterfrekvenser för radio, TV och mobiltelefo-
ni. Här ingår också de växlingar från skattefinansierade verksamheter till
premiefinaniserade, med motsvarande sänkningar av inkomstskatten, som
föreslås. Det gäller främst egenavgiften till a-kassan och trafikförsäkringens
ansvar för trafikolycksfallens kostnader som direkt skall kompenseras med
skattesänkningar.
En tredje grupp budgetförstärkningar består av nedskärningar som motive-
ras av omprioriteringar. Utskottet menar, i likhet med Folkpartiet liberalerna,
att avbetalning på statsskulden och skattesänkningar måste ha en hög priori-
tering. Sådana besparingar bör ske genom att vuxenstuderande som nu får
sina studier finansierade med bidrag i stället får finansiera sina studier, på
samma sätt som övriga studenter, med studiemedel. Vidare kan besparingar
ske genom att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mins-
kas. Detsamma gäller de särskilda utbildningsåtgärderna (minskat Kun-
skapslyft) som sätts in i lågkonjunktur. Inom denna grupp ingår även en
bromsning av Banverkets investeringsprogram.
Den fjärde gruppen budgetförstärkningar rymmer ett stopp för snabbav-
vecklingen av Barsebäck och stopp för ett antal selektiva bidrag till kom-
munsektorn som kommunakuten, storstadssatsningen och kretsloppsmiljar-
den.
Utskottet står även bakom Folkpartiet liberalernas förslag till satsningar
inom en rad områden. Det internationella biståndet bör höjas med samman-
lagt 4,6 miljarder kronor under treårsperioden och målsättningen bör vara att
biståndet når upp till 1 % av BNI inom en tioårsperiod. Tillgängligheten i
samhället för de handikappade måste förbättras. Handikappreformen bör
återställas och ansvaret för assistansersättningen återtas av staten. De arbets
handikappades situation är bekymmersam även i en högkonjunktur. De stat-
liga insatserna för att stärka handikappades ställning är därför viktig. Som et
alternativ till den nuvarande regionalpolitiken bör satsningar göras på in-
frastrukturen. En särskild insats i storstadsregionerna för att lösa trafikpro-
blemen där kan ske genom en statlig satsning på 4 miljarder kronor under två
år. Dessa medel tillsammans med s.k. PPP-finansiering (public-private part-
nership) kan få fart på investeringarna i infrastruktur i Stockholm och Göte-
borg. Inkomstprövningen av änkepensionen bör slopas och omställningspen-
sionen förlängas till 12 månader. För att upprätthålla rättssäkerhet och rätts-
trygghet behövs ytterligare medel till polisen, domstolarna och åklagarvä-
sendet. Försäkringskassorna och skattemyndigheterna tilldelas ytterligare
medel för att motverka fusk och överutnyttjande av bidragssystemen.
Utskottets och Folkpartiets förslag till utgiftsramar för 2001-2003
Miljoner kronor
Förändringar i relation till regeringens förslag till utgiftsramar
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Folkpartiet liberalernas i
motion Fi15 redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga til
grund för budgetpolitikens utformning under kommande år. Det innebär att
utskottet tillstyrker de av Folkpartiet föreslagna nivåerna för utgiftstaket fö
staten (yrkandena 2 och 3) för 2001-2003 liksom partiets förslag till beräk-
ning av utgifterna för den offentliga sektorn (yrkande 4). Vidare tillstyrker
utskottet Folkpartiet liberalernas förslag till preliminär fördelning av utgif-
terna på utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell (yrkande 6).
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motion Fi15 (fp)
yrkandena 2-4, 6, 18 och 19. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks.
Vidare avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkandena 2 och
3 samt med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkandena 2 och 3
och motionerna 1999/2000:Fi12 yrkande 3, 1999/2000:Fi13 yrkande
2 och 1999/2000:Fi14 yrkande 16
dels - med anledning av förslagen om pensionsrätt för studier och to-
talförsvarsplikt samt ett ökat återflöde från EU - fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till 772 miljarder kronor år 2001 och 794 miljarder kronor år 2002,
dels fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för år 2003 till 817 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkande 4 samt med
avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 4 och motionerna
1999/2000:Fi12 yrkandena 2 och 4 samt 1999/2000:Fi13 yrkande 4 god-
känner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2001-2003 till 1 088,
1 125 och 1 162 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkandena 6,
18, och 19 samt med avslag på proposition 1999/2000:100 yrkande 6
och motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 6, 16, 17 och 18,
1999/2000: Fi13 yrkande 3, 1999/2000:Fi14 yrkandena 3, 4, 5, 11, 12,
13 och 17, 1999/2000:Fi17, 1999/2000:Fi18 yrkande 1,
1999/2000:Fi19 yrkande 1, 1999/2000:Fi20, 1999/2000:Fi21,
1999/2000:Fi23, 1999/2000: Fi24, 1999/2000:Fi25, 1999/2000:Fi26,
1999/2000:Fi27, 1999/2000: Fi30, 1999/2000:Fi32 yrkande 1,
1999/2000:Fi33, 1999/2000:Fi35, 1999/2000:Fi37, 1999/2000:Fi44,
1999/2000:Fi45, 1999/2000:Fi46 och 1999/2000:Fi47 godkänner den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren
2001-2003 som riktlinje för regeringens budgetarbete i enlighet med
vad utskottet förordat,
16. Skattepolitikens inriktning (mom. 9) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens inri
ning bort ha följande lydelse:
Sverige har i dag världens högsta skatter för både låginkomsttagare och
höginkomsttagare. Det urholkar den sociala tryggheten för de låg- och me-
delinkomsttagare som i sin vardag tvingas leva på marginalen för att få hus-
hållsekonomin att gå ihop. Den höga inkomstbeskattningen motverkar fram-
växten av jobb som kan leda fler personer in på arbetsmarknaden. Samtidigt
medverkar de höga inkomstskatterna till svårigheter att stimulera till högre
utbildning och att rekrytera personer med särskilda kunskaper och kompeten-
ser. Regeringens förslag om en särskild sänkning av skatten för utländska
experter är ett tydligt belägg för att så är fallet. Långsiktigt kan de höga
skatterna också leda till en utflyttning av personer som i andra länder kan få
väsentligt lägre skatter.
Sverige har också den högsta beskattningen av entreprenörer och företaga-
re bland jämförbara länder. Det motverkar sparande och investeringar liksom
ett ökat företagande. Därmed motverkas framväxten av fler och nya arbets-
tillfällen. De höga skatterna motverkar därmed den långsiktiga tillväxt som
är en förutsättning för morgondagens välfärd. I en alltmer globaliserad eko-
nomi inebär högskattepolitiken också ett högst verkligt hot om uttflyttning av
företagande och ägande. En sådan utveckling ser vi mycket tydliga tecken på
i dag. Den leder till att alltfler jobb i dagens svenska företag kommer att väx
fram i andra länder. De höga skatterna är ett hot mot välfärden.
Utskottet finner det märkligt att regeringen inte lagt några förslag till skat-
tesänkningar som ger ökade förutsättningar för nya jobb och ökad välfärd.
Detta trots att konsekvenserna av höga skatter i kombination med en ökande
internationalisering och rörliga skattebaser är uppenbara. Regeringen väljer i
stället att tillsätta en utredning med uppgift att förbättra kunskapsunderlaget
om internationaliseringens betydelse. Det är enligt finansutskottets mening
uppenbart att regeringen saknar en strategi för hur den beskrivna utveckling-
en skall mötas.
Moderata samlingspartiet har i sin partimotion lagt förslag om en reform-
politik som syftar till att ge Sverige en långsiktig ekonomisk styrka genom
att minska det politiska inflytandet över människornas vardag och på det
sättet skapa en ökad trygghet för alla. En genomgripande inkomst-
skattereform med sänkta skatter för alla genomförs. Sänkta skatter är enligt
utskottets mening en investering i människors frihet och skapar möjlighet att
med egen kraft hantera vardagen. För människor med låga inkomster bidrar
en sänkning av skatten till att det blir möjligt att leva på sin lön utan att s
beroende av det offentliga. Inte minst för många barnfamiljer är bördan tung
genom att skattesystemet inte tar hänsyn till försörjningsbördan.
Om Sverige skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft måste villkoren för
företagande och kompetens vara internationellt konkurrenskraftiga. I kun-
skapssamhället är det den enskildes kunskap och engagemang som är den
viktiga tillgången och skattepolitiken måste utformas så att Sverige kan vara
ett land som framstår som attraktivt för den som vill arbeta och utbilda sig.
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna från Moderata samlings-
partiet att en genomgripande inkomstskattereform måste genomföras för att
göra medborgarna socialt trygga och Sverige konkurrenskraftigt i den glo-
bala ekonomin. Reformen skall innebära en radikal sänkning av skatten för
låg- och medelinkomsttagare. Detta uppnås genom sänkta kommunalskatter
och höjda grundavdrag, som skyddar låga inkomster från skatt. Den statliga
inkomstskatten avvecklas successivt, och värnskatten avskaffas i ett första
steg. Ett förvärvsavdrag införs som kompenserar löntagarna för uttaget av
egenavgifter och sänker marginalskatten. Avdraget uppgår till 6 % år 2001
och höjs år 2003 till 10 %. Den kommunala inkomstskatten sänks genom att
staten tar över en del av kommunernas kostnader och genom att kommuner-
nas verksamhet avregleras och koncentreras. Kommuner som använder till-
gängligt finansiellt utrymme till skattesänkningar premieras på olika sätt.
I takt med att den statliga inkomstskatten elimineras kommer enligt ut-
skottets mening en rad problem i skattesystemet att minska. Det gäller be-
skattningen av personaloptioner, de krångliga s.k. 3:12-reglerna och behovet
av en särskilt låg skatt för utländska experter. Problemen vid ojämna in-
komster över åren kommer också att minska.
Reformen bör genomföras kontinuerligt under de kommande åren och in-
nebär att skatterna sänks med 15, 30 respektive 50 miljarder kronor under
åren 2001-2003. Härtill kommer att förvärvsavdraget ger en skattesänkning
på drygt 5, 6 respektive 17 miljarder kronor.
Ytterligare åtgärder som bör vidtas är följande
? Kompetenskonton införs.
?
? Gränsen för avdrag för resor till och från arbetet sänks från 7 000 kr till
6 000 kr.
?
? Avdragsschablonen vid bilresor till och från arbetet och i tjänsten höjs
till 16 kr per mil.
?
? Bensin- och dieselskatten sänks med 40 öre per liter (50 öre inklusive
moms).
?
? Ett extra grundavdrag på 10 000 kr per barn införs som ett led i en fa-
miljepolitisk reform. Styrkta barnomsorgskostnader blir avdragsgilla
upp till en viss nivå.
?
? Det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer återställs.
?
? Avdraget för premier för pensionsförsäkring höjs till ett prisbasbelopp.
?
En reformpolitik för att ge företagande, kreativitet och kunskap ett allt störr
utrymme måste genomföras för att Sverige skall kunna bibehålla sitt för-
språng inom IT-branschen och för att detta skall kunna spridas till andra
områden. Globaliseringen utsätter det så unikt internationellt inriktade
svenska näringslivet för ett förändringstryck i högre grad än länder med
mindre och färre internationellt verksamma företag. Den svenska förmögen-
hetsskatten gör att ägande med Sverige som bas blir dyrare än ägande i andra
länder. Det påverkar självfallet den långsiktiga kapitalbildningen och förut-
sättningarna för svenskt ägande. Den svenska dubbelbeskattningen slår ännu
värre mot svenskt ägande av svenska företag. Den gör det dyrare för svens-
kar att äga de svenska företagen medan det är billigare för de utländska.
Härigenom blir det lönsamt för svenska ägare att sälja sina aktier till utländ-
ska ägare. Aktierna är mer värda utomlands än i Sverige.
Som anförs i Moderata samlingspartiets motion är det viktigt att förutsätt-
ningarna för kreativitet och företagsamhet förbättras. För att skapa goda
betingelser för investeringar och kapitalbildning krävs att den bristande
neutraliteten i beskattningen av kapitalinkomster som ligger i dubbelbeskatt-
ningen av kvarhållna och utdelade vinster i bolagssektorn slopas, och detta
bör ske redan fr.o.m. 2000 års vinster.
De särskilda spärr- och stoppregler som finns för de allra minsta företagen
och som innebär att särskilt vinstrika, snabbväxande bolag får hög skatt
elimineras.
Förmögenhetsskatten utgör en extra beskattning på kapitalavkastning. Ett
slopande kan också motiveras av rättviseskäl eftersom olika motiv tvingat
fram att förmögenhetsskatten slopats för vissa mycket förmögna personer.
Förmögenhetsskatten slopas successivt. Sambeskattningen av förmögenhet
slopas omedelbart.
För att öppna en viktig del av tjänstemarknaden bör skatten för hushållsnä-
ra tjänster sänkas genom att trepartiförslaget om en skattereduktion på 50 %
genomförs.
Ytterligare åtgärder som bör vidtas är följande.
? Jordbrukets produktionsskatter sänks.
?
? Skatten på kärnkraft sänks.
?
? Inkomst av royalty får en lägre beskattning.
?
? Den särskilda löneskatten på vinstandelar slopas.
?
? Reklamskatten slopas och åtgärden finansieras med höjd moms på tid-
ningar.
?
? Kalk- och cementindustrins nedsättningsregler bibehålls.
?
Totalt uppgår de skattesänkningar som Moderata samlingspartiet förslår till
knappt 45 miljarder kronor år 2001, 74 miljarder kronor år 2002 och 108
miljarder kronor år 2003. För perioden fram till år 2003 innebär förslagen att
utgifts- och skattekvoterna sjunker med närmare 3 respektive 4,5 procenten-
heter. Till en betydande del är det fråga om att skapa ökade förutsättningar
för företagande och kapitalbildning. Därigenom är dessa skattesänkningar
utbudsdrivande och motverkar flaskhalsar och överhettning. Tyngdpunkten i
skattesänkningarna rör sig om sänkt skatt på arbetsinkomster för framför allt
låg- och medelinkomsttagare och motsvaras av minskade offentliga utgifter.
Det innebär att skattesänkningarna genomförs inom ramen för stabila offent-
liga finanser och under hänsyn till en god samhällsekonomisk utveckling.
Hotet om höjda fastighetsskatter gör att många människor i dag är oroliga
för sin vardagsekonomi. Regeringen har i sina inkomstberäkningar räknat
med att den slopade frysningen av taxeringsvärdena skall ge staten kraftigt
höjda inkomster. Enligt finansutskottets mening skall medborgarna inte
behöva vänta längre på regeringens besked. Av uttalanden att döma anser
finansministern att "extrema höjningar" inte skall slå igenom. Slutsatsen av
detta är enligt utskottets mening att regeringen avser att låta höjningar slå
igenom. Det är därför viktigt att riksdagen redan nu slår fast att frysningen a
taxeringsvärdena skall ligga kvar, att fastighetsskatten för bostäder skall
sänkas till 1,2 % år 2001, 1,1 % år 2002 och 1,0 % år 2003 och att underlaget
för skatten skall vara byggnadsvärdet samt halva markvärdet.
Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen att införselreglerna för alkohol
från andra EU-länder skall förändras fr.o.m. den 1 juli 2000. Som anförs i
motion Sk39 borde denna infasning ha inletts mycket tidigare. Nödvändigt
tidsutrymme hade då skapats för bl.a. folkupplysning i samarbete med till-
verkare, importörer och distributörer av alkoholdrycker. De svenska alkohol-
skatterna är väsentligt högre än övriga EU-medlemmars. Trots detta föreslår
regeringen inte någon sänkning av de svenska alkoholskatterna, vilket kom-
mer att skapa stora problem för den svenska bryggerinäringen, Systembola-
get och övriga aktörer på denna marknad.
Kombinationen av ändrade införselregler och bibehållna höga alkohol-
skatter kommer enligt utskottets mening att leda till kraftigt ökad privatim-
port och dessutom en ökad illegal alkoholhantering. Den organiserade
brottslighetens ställning blir starkare, kontrollen över alkoholhanteringen
försämras och dessutom kommer intäkterna från alkoholskatterna att sjunka.
1997 höjdes tobaksskatten för att förbättra statens skatteintäkter, men verk-
ligheten blev en annan. Intäkterna från tobaksskatten sjönk och den illegala
verksamheten bredde ut sig. När skatten därefter sänktes hade redan nya
distributionskanaler etablerats och skattebasen hade eroderat. Det finns en
uppenbar risk att detta scenario nu upprepas.
Finansutskottets bedömning är att alkoholskatterna bör sänkas omgående.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om minskande skatteintäkter till följd
av den lagliga och olagliga privatimporten torde en sänkning av alkohol-
skatterna inte innebära minskade skatteinkomster jämfört med konsekven-
serna av regeringens politik. Regeringen bör skyndsamt lämna förslag till
riksdagen om alkoholskatter sänkta till en konkurrenskraftig nivå.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motionerna Fi12 (m) yrkandena
14, 15, 22 och 23 samt Fi39 (m) yrkandena 3 och 5. Härigenom tillgodoses
delvis motionerna Fi13 (kd), Fi14 (c) och Fi15 (fp) i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 14,
15, 22 och 23 samt 1999/2000:Fi39 yrkandena 3 och 5 och med an-
ledning av motionerna 1999/2000:Fi13 yrkandena 6 och 14,
1999/2000:Fi14 yrkande 18 och 1999/2000:Fi15 yrkandena 7, 8 och 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Skattepolitikens inriktning (mom. 9) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens inri
ning bort ha följande lydelse:
Kristdemokraterna förespråkar i sin partimotion Fi13 en social och ekologisk
marknadsekonomi. Detta val grundar sig på den kristdemokratiska ideologin,
men också på den fasta övertygelsen att marknadsekonomin är den mest
effektiva och den mest demokratiska formen för att hushålla med begränsade
resurser. Marknadsekonomin behöver sociala och ekologiska ramar.
I likhet med motionärerna anser finansutskottet att det är en viktig och pri-
oriterad uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på
sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållseko-
nomin att gå ihop. Dagens skattesystem gör att lågavlönade inte klarar sig på
sin lön när skatten är betald. De får först betala världens högsta skatter och
sedan "stå med mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar.
Detta är inte ett rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare
är en fråga om värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt
avgörande för att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har
fastnat i. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomstta-
gare att få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska
situation.
Kristdemokraterna föreslår en rad åtgärder som gör att människor får be-
hålla en större del av sin egen lön i jämförelse med i dag.
? Ett kraftigt höjt grundavdrag vid beräkningen av den kommunala in-
komstskatten införs. Inkomstskatten sänks för alla med sammanlagt 20
miljarder kronor nästa år genom att grundavdraget höjs med 11 900 kr.
Effekten blir en skattesänkning med ca 300 kr per månad, eller drygt
3 600 kr per år. Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga
transfereringar och gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda
grundavdrag understiger det föreslagna grundavdraget i den kommunala
beskattningen. Kommunernas skatteinkomster reduceras inte eftersom
förslaget tekniskt sett utformas som en statlig skattereduktion. Med för-
slaget kan man tjäna 20 700 kr per år innan man behöver betala kom-
munalskatt jämfört med 8 700 kr i dag.
?
? En statlig skattereduktion för inkomst av lönearbete på 2,0 % av den
taxerade inkomsten införs år 2001. År 2002 höjs detta avdrag till 4,2 %,
och år 2003 till 7,5 %. Detta reducerar marginalskatterna för alla och
stärker samtidigt arbetslinjen. Skattereduktionen beräknas utifrån de
kommunalt taxerade inkomsterna. De nuvarande skattereduktionerna
slopas.
?
? Den nya värnskatten avvisas. Den är enligt motionärerna ett brott mot de
principer som lades fast i skattereformen 1990-1991 om att ingen skall
betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. Viktiga motiv för att
inte ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är att utbildning med
medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter utbil-
dar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar ut-
omlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör
att utbildning lönar sig.
?
? En avdragsrätt på maximalt 4 000 kr per månad införs från den 1 juli år
2001 för samtliga styrkta barnomsorgskostnader för alla barn mellan 1
och 3 år.
?
? Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom att trepartiför-
slaget om en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp
av tjänster i det egna hemmet genomförs.
?
? Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två
år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
?
? Ett yrkesfiskaravdrag införs så att svenska fiskare får konkurrens-
neutralitet gentemot fiskare från andra länder.
?
? En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton före-
slås införas från halvårsskiftet år 2001.
?
? Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000
till 5 000 kr. Det innebär att resekostnader på ytterligare 2 000 kr blir
avdragsgilla jämfört med i dag.
?
? Avdraget för pensionssparande höjs från ett halvt prisbasbelopp till ett
helt prisbasbelopp.
?
? Fastighetsskatten plågar många, inte minst dem med låga inkomster.
Kristdemokraterna finansierar en varaktig frysning av taxeringsvärdena
och att fastighetsskatten på hyreshus varaktigt bestäms till 1,2 %. Fas-
tighetsskatten på egnahem sänks till 1,3 % år 2002 och till 1,2 % år
2003. Fastighetsskatten skall redan från år 2001 enbart beräknas på en
tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kr. På så sätt försvinner
de orimliga effekter som exempelvis drabbat dem som bor i skärgårds-
områden.
?
Kristdemokraterna anför att jordmånen för företag och företagande måste
förbättras bl.a. genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt på personalop-
tioner och vinstandelar, sänkt skatt på hushållstjänster, införande av ett risk
kapitalavdrag samt avskaffande av dubbelbeskattningen och förmögenhets-
skatten.
? Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kr per år från år 2002. För egenföretagare utökas den ned-
sättningsberättigade lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget gäller
alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen. De mindre
företag som i dag tvekar om de skall våga nyanställa får med detta för-
slag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyan-
ställningar.
?
? Ett riskkapitalavdrag med ett tak på 100 000 kr införs.
?
? Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande elimin-
eras.
?
? Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg. År 2001 avskaffas sambe-
skattning av förmögenhet, år 2002 sänks förmögenhetsskattesatsen med
1 procentenhet till 0,5 % och från 2003 avvecklas den helt. De senaste
årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhets-
beskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande interna-
tionaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet
bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmö-
genhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspoli-
tiska skäl får i dag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts
bl.a. genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmö-
genhetsskatt medan t.ex. normalinkomsttagare som råkar ha sitt egna-
hem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxe-
ringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. Utformningen av dagens
förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse
att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger
900 000 kr skall förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par
har motsvarande förmögenhet skall de däremot inte sambeskattas. Detta
innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straff-
beskattas i förhållande till ett samboförhållande. För att finansiera av-
vecklingen av förmögenhetsskatten föreslås att bolagsskatten höjs.
?
? Den särskilda löneskatten på vinstandelar slopas.
?
? Personaloptioner ges en lindrigare beskattning.
?
? Bokmomsen sänks till 6 %.
?
? Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn förbättras genom
gynnsammare skatteregler i form av sänkt dieselskatt.
?
? En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrens-
villkor för jordbruksnäringen. Utgångspunkten för de förändringar som
föreslås är den statliga utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167). Hela jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyfts av.
?
Finansutskottet ställer sig bakom de förslag som motionärerna lägger fram.
De innebär skattesänkningar med 21 miljarder kronor år 2001, 45 miljarder
kronor år 2002 och med 58 miljarder kronor år 2003.
Marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen erkänns nume-
ra av nästan alla. Trots detta är det enligt utskottets mening svårt att få geh
för de förslag som läggs fram och som går ut på att växla bidrag mot sänkta
skatter. Som anförs i Kristdemokraternas motion måste åtgärder vidtas som
berör bostadsbidragets konstruktion och avtrappning, LO-puckeln i grundav-
draget, barnomsorgstaxornas konstruktion, äldrevårdstaxorna, underhållsstö-
det, arbetslöshetsförsäkringen och studiebidraget samt det kommunala skat-
teuttaget. Om stabila och långsiktigt hållbara regler skall kunna skapas är det
enligt finansutskottets mening nödvändigt att det sker en samverkan i denna
del mellan de fem partier som står bakom pensionsuppgörelsen.
Finansutskottet delar således Kristdemokraternas syn i dessa delar och till-
styrker motion Fi13 (kd) yrkandena 6 och 14. Härigenom tillgodoses delvis
motionerna Fi12 (m), Fi14 (c), Fi15 (fp) och Fi39 (m) i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkandena 6 och
14 och med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 14,
15, 22 och 23, 1999/2000:Fi14 yrkande 18, 1999/2000:Fi15 yrkande-
na 7, 8 och 9 samt 1999/2000:Fi39 yrkandena 3 och 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Skattepolitikens inriktning (mom. 9) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens inri
ning bort ha följande lydelse:
Det yttersta målet för Centerpartiets politik är att göra det möjligt för männi
skor att förverkliga sina drömmar, oberoende av ursprung, kön, sexuell
identitet, social bakgrund eller boendeort. Varje människa har en inneboende
kraft att växa och för att denna kraft skall få blomma krävs både utrymme
och jordmån. Det handlar om rätten att vara fri från tvång och att själv få
fatta sina beslut och ta ansvar för dem och om rätten till utbildning, ekono-
misk trygghet och social omsorg.
I likhet med Centerpartiet tror finansutskottet på ett ökat personligt an-
svarstagande och vill fokusera på människors inneboende kraft och vilja att
förändra sitt liv. Detta kräver ett radikalt förändrat synsätt. Bidragen till
hushållen skall enligt utskottets mening ge ekonomiskt stöd och vara person-
ligt stärkande. Skatterna måste sänkas för dem som har trånga ekonomiska
marginaler, och trygghetssystemen måste förändras så att de får ett större
inslag av personligt sparande, ansvarstagande och rättvisa.
Enligt finansutskottets mening bör det vara en långsiktig målsättning att
sänka skattetrycket till samma nivåer som i jämförbara OECD-länder. Sänk-
ningen skall ske i takt med vad ekonomin medger. Med hjälp av den goda
konjunkturen finns det nu möjlighet att sänka skattetryck och utgiftskvot och
ändå låta statens utgifter vara realt oförändrade. Skattesänkningar i en hög-
konjunktur måste noga avvägas så att inte inflationen skjuter fart. Inflations-
dämpande skattesänkningar - som sänkt arbetsgivaravgift och sänkt fastig-
hetsskatt - bör därför ges störst tyngd den närmaste tiden.
Tack vare en god konjunktur och återhållsamhet inom utgiftsområdena
finns det i den budget som Centerpartiet redovisar utrymme för skattesänk-
ningar om 25 miljarder kronor 2001, 50 miljarder kronor 2002 och 75 mil-
jarder kronor 2003. Utskottet är inte berett att nu göra några preciseringar av
enskilda skattesänkningar utan redovisar en inriktning där sänkt inkomstskatt
för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på företagande och boende
prioriteras.
? Fastighetsskatten. Utskottet avser inte att realisera den av regeringen
beräknade inkomstförstärkningen om 8 miljarder som följer av att taxe-
ringsvärdenas nuvarande frysning upphör fr.o.m. 2001. Skattesatsen bör
sänkas under perioden, utöver vad som motsvaras av eventuell taxe-
ringsvärdeshöjning.
?
? Sänkta arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas med störst
sänkning för småföretagen, i enlighet med den metod som användes un-
der förra mandatperioden.
?
? Höjt grundavdrag. Centerpartiet verkar för sänkt inkomstskatt för män-
niskor med vanliga inkomster och förespråkar en varaktig lösning för
sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster. Det ger också pensionärer och studenter del
av en skattesänkning.
?
? Höjt reseavdrag. Avdragsrätten för arbetsresor med bil bör höjas.
?
? Sveriges bönder bör kompenseras för konkurrenshämmande punkt-
skatter.
?
? En skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster
som utförs i hemmet bör införas med ett belopp upp till 20 000 kr per
hushåll och år.
?
? Dubbelbeskattningen av bolagens inkomster bör avskaffas.
?
? Förmögenhetsskatten bör stegvis fasas ut med slopad sambeskattning
som första steg.
?
? Energibeskattning bör reformeras; det behövs breda lösningar med brett
politiskt underlag. Intressenterna i värmesektorn och i näringslivet i öv-
rigt är beroende av auktoritativa besked om den framtida energibe-
skattningen för sina långsiktiga investeringsbeslut.
?
Enligt finansutskottets mening har Sverige för få företag och ett omodernt
regelverk. Den nya ekonomin kräver grundläggande, enkla och överblickbara
regler som kan gälla under en längre tid. Möjligheter för långsiktig tillväxt
och trygghet måste skapas för företagen och arbetstagarna.
Ett enkelt regelverk är speciellt viktigt för de små företagen då de har
mindre resurser att ta sig igenom dagens byråkratiska djungel. Ambitionen
att göra det enklare för företagen får dock inte innebära att rättssäkerheten
eftersätts. Det är av stor vikt att de förslag på förenklade regelverk som lagt
fram från Småföretagsdelegationen får genomslag. Den Simplexgrupp som
nu arbetar fram förslag på förenklingar i regelverken måste resultera i kon-
kreta förslag.
Många företag upplever i dag rekryteringsproblem och det hämmar en
fortsatt tillväxt. Svenska företag skall inte konkurrera med låga löner, utan
med kunskap och kompetens. Detta ställer krav på att det blir skattemässigt
gynnsamt för såväl företag som arbetstagare att utveckla sin kompetens. Ett
system för framtida kompetenssäkring måste utarbetas. Utskottet föreslår att
ett system med kompetenskonton införs där det är möjligt för arbetstagaren
att utveckla sin kompetens, och därmed öka sin attraktivitet på arbets-
marknaden, och för företagen att utveckla sina anställdas kompetens för att
behålla sina konkurrensfördelar.
Med det anförda tillstyrks motion Fi14 (c) yrkande 18. Härigenom tillgo-
doses delvis motionerna Fi12 (m), Fi13 (kd), Fi15 (fp) och Fi39 (m) i här
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi14 yrkande 18 och
med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 14, 15, 22
och 23, 1999/2000:Fi13 yrkandena 6 och 14, 1999/2000:Fi15 yrkan-
dena 7, 8 och 9 samt 1999/2000:Fi39 yrkandena 3 och 5 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Skattepolitikens inriktning (mom. 9) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens inri
ning bort ha följande lydelse:
I Folkpartiet liberalernas partimotion föreslås en skattereform med inriktning
på sänkt skatt på arbete och risksparande. De grundläggande principerna för
1990/91 års skattereform, nämligen "hälften kvar" och att de allra flesta bara
skall betala kommunalskatt, återupprättas. Motionärerna vill koncentrera
skatteförändringarna på de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, näm-
ligen marginalskatterna. Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för
statlig skatt och borttagande av den s.k. LO-puckeln, uppnås den grundläg-
gande principen - att de flesta bara skall betala 30 % i skatt och att de med
höga inkomster skall betala 50 %.
Finansutskottet delar motionärernas syn. En sådan rejäl skattereform kan
genomföras över en treårsperiod och blir avhängig av att utgiftsbegränsning-
ar verkligen görs och att den ekonomiska tillväxten blir god. Samtidigt med-
verkar reformen till att skapa förutsättningar för långsiktigt god ekonomisk
utveckling. Den bör med det ytterligare barnstöd som Folkpartiet vill genom-
föra via skattesystemet omfatta närmare 55 miljarder kronor.
? Brytpunkten höjs upp till gränsen för egenavgifterna för att undvika att,
som i dag sker, personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter
får marginaleffekter om ca 55 %.
?
? Den s.k. LO-puckeln avskaffas. I inkomstlägen mellan ca 150 000 och
200 000 kr finns en marginaleffekt genom att grundavdraget avtrappas.
Denna avtrappning bör avskaffas, vilket leder till en marginalskatte-
sänkning för lågavlönade heltidsarbetande och stora grupper deltids-
arbetande, vilket särskilt gynnar kvinnor.
?
? Värnskatten avskaffas. Den är ett brott mot skattereformen. Föränd-
ringen sänker marginalskatten med 5 procentenheter i de aktuella in-
komstskikten.
?
? För att garantera att alla får del av en skattesänkning bör en skatte-
reduktion, lika för alla, införas. Om 30 miljarder av skattesänknings-
utrymmet används för detta blir det fråga om en skattereduktion om
drygt 4 500 kr för varje skattebetalare. Av detta kan 4 miljarder anses
vara en direkt inkomstskattesänkning som kompenserar överföringen av
trafikskadekostnader till trafikförsäkringen.
?
Marginaleffekterna minskas också genom växling av inkomstprövat bostads-
bidrag mot generellt barnstöd. Framtida ökningar av barnstödet sker i form
av en skattereduktion. Reseavdraget anpassas efter kostnadsutvecklingen och
transport till och från barntillsyn inräknas i sträckan för reseavdrag. Bok-
momsen sänks till 6 %.
Finansutskottet anser vidare att nivån på fastighetsbeskattningen är för hög
och att dagens beskattningsform är oacceptabel. Fastighetsbeskattningen bör
sänkas stegvis och sänkningen bör inledas omgående. Vägen till sänkt be-
skattning av fastigheter skall innehålla avskaffande av den nuvarande fastig-
hetsskatten, införande av s.k. schablonintäktsbeskattning för egnahem samt
bibehållen rätt till avdrag för låneräntor. Det ökade fastighetsskatteuttag som
ligger i att frysningen av taxeringsvärdena släpps avvisas; i stället anvisas
budgetutrymme för en successiv sänkning av skatteuttaget. Förmögenhets-
skatten avskaffas stegvis.
Som anförs i Folkpartiet liberalernas motion måste villkoren för företagan-
det bli bättre. Visst har en del gjorts, men mer behöver göras för att förbättr
företagsklimatet i Sverige jämfört med andra länder. För att få fler och väx-
ande företag på svensk botten krävs rejäla skatteändringar: lägre skatter och
en förändrad mix av existerande skatter. De skatter som är skadligast mot
jobb och företagande bör angripas först.
? Arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn bör sänkas i syfte att stimulera en
uthållig tillväxt inom denna sektor.
?
? Dubbelskatten på aktiesparande bör avskaffas genom att dubbel-
beskattning av aktieutdelningar avskaffas successivt.
?
? Beskattningen av personaloptioner måste ses över; särskilt är de sociala
avgifterna en tung belastning för växande företag som använder perso-
naloptioner som ett sätt att attrahera och knyta kunskapskapital till sitt
företag. De sociala avgifterna på vinstandelar bör avskaffas.
?
? Individuella utbildningskonton införs.
?
? Skattereglerna för fåmansbolag, särskilt de s.k. 3:12-reglerna, måste
ändras. De som vill starta eget företag eller vidareutbilda sig bör få möj-
lighet att ta ut ett pensionsår i förväg. Avdragsreglerna för företagare
med hemmet som arbetsplats bör förenklas.
?
? Det borgerliga förslaget om skattelättnader i hushållssektorn bör genom-
föras. Det handlar både om skattelättnader i syfte att ge flera jobb och
om att göra det lättare för människor att vara ärliga. Det är mycket be-
klagligt att regeringen tydligen inte är intresserad av att delta i den för-
söksverksamhet med lägre moms för vissa tjänster som EU öppnat möj-
lighet till.
?
Trots att det tycks råda stor enighet över partigränserna om att det behöver
bli enklare att starta och driva företag i Sverige har enligt finansutskottets
mening alldeles för litet skett för att förbättra villkoren för företagarna. In
ens när det gäller i stort sett kostnadsfria regelförenklingar - som förenklade
blanketter, att införa ett enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenfö-
retagare, vettigare F-skatteregler eller solnedgångsparagraf för umbärliga
företagsregler - har regeringen lyckats åstadkomma någonting konkret. Det
är dags att gå från ord till handling och genomföra de förenklingar av dekla-
rationer, utfärdande av F-skattsedel, betalning av preliminärskatt, rensning i
uppgiftslämnande, förbättring av skattekontot, införande av servicecheckar
och många andra förslag som framförts av Folkpartiet liberalerna.
Som anförs av Folkpartiet är det viktigt att föra en bättre miljöpolitik med
mindre koldioxidutsläpp genom en omläggning av energipolitiken och med
vissa högre avgifter på miljöstörande verksamhet. Ett stort miljöproblem är
det omfattande kväveläckaget ut i naturen från jordbruket. Det skulle vara en
stor miljövinst om bruket av kvävegödsel begränsades. Folkpartiet föresprå-
kar därför en höjning av avgiften på konstgödsel. Avfallsförbränning utgör
en av de största globala källorna till dioxinbildning. Det finns all anledning
att verka för andra mer hållbara och miljövänligare vägar för avfallshantering
än förbränning. För att stimulera till avfallsminimering, materialåtervinning
och biologiska behandlingsmetoder bör förbränning av avfall beskattas.
Folkpartiet föreslår därför en viktbaserad skatt på förbränning på samma nivå
som dagens deponiskatt.
Systemet för bensinbeskattning bör ändras så att höjningar av världsmark-
nadspriset inte automatiskt slår igenom i form av högre bensinskatt. Använd-
ning av alternativa drivmedel skall premieras.
Sverige måste med full kraft delta i det internationella samarbetet inom
OECD för att motverka illojal skattekonkurrens både inom och utom OECD-
området. Ett framgångsrikt arbete på detta område skulle kunna avvärja de
värsta hotbilderna när det gäller bl.a. mervärdesskattenivån.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi15 (fp) yrkandena
7-9. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi12 (m), Fi13 (kd), Fi14 (c)
och Fi39 (m) i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkandena 7, 8
och 9 samt med anledning av motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena
14, 15, 22 och 23, 1999/2000:Fi13 yrkandena 6 och 14, 1999/2000:
Fi14 yrkande 18 och 1999/2000:Fi39 yrkandena 3 och 5 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor (mom.
10 och 20) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresor bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om att anställda med och utan traktamente skall be-
handlas på ett likvärdigt sätt när det gäller rätten till avdrag för ökade lev-
nadskostnader vid tjänsteresor är ett steg i rätt riktning. Men regeringen har
valt att stanna halvvägs och lägger inte fram något förslag om att undanröja
den orättvisa som kvarstår när det gäller rätten till avdrag vid tjänsteresor
som överstiger tre månader.
Några tekniska hinder att undanröja de återstående orättvisorna finns inte,
och frågan har fått en ingående belysning under remissbehandlingen. I själva
verket har ett stort antal remissinstanser påtalat att det är en brist i regeri
ens förslag att det kvarstår orättvisor vid tillämpningen av de regler som
gäller efter tre månades tjänsteresa. Bland dessa remissinstanser finns Riks-
skatteverket, som också redovisar en lagteknisk lösning.
Utskottet anser i likhet med Riksskatteverket och ett stort antal andra re-
missinstanser att det inte finns något skäl att stanna vid de åtgärder som
regeringen föreslår och tillstyrker förslaget i motion Fi39 av Carl Fredrik
Graf m.fl. (m) om att även de kvarstående olikheterna vid anställdas tjänste-
resor rättas till (yrkande 1). Utskottet föreslår att det av regeringen framlag
lagförslaget kompletteras på det sätt som framgår nedan.
dels att utskottets hemställan under 10 och 20 bort ha följande lydelse:
10. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor
att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:100 yrkande 40
i denna del och med bifall till motion 1999/2000:Fi39 yrkande 1 god-
känner vad utskottet anfört,
att riksdagen till följd av vad ovan hemställts och med anledning av
proposition 1999/2000:100 yrkande 40 i denna del gör den ändringen i
det i bilaga 1 Regeringens lagförslag redovisade förslaget till lag om
ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) att 12 kap. 21 § erhåller
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse
Reservanternas förslag
12 kap.
21 §
Ökade utgifter för logi skall dras av med ett belopp som motsvarar den
faktiska utgiften. För tjänsteresor som har pågått under längre tid än tre må-
nader gäller dock bestämmelserna i 13 §, om logiutgiften inte kan visas.
Ökade utgifter för måltider och
småutgifter på arbetsorten skall dras
av antingen med den faktiska utgifts-
ökningen eller med ett belopp som
beräknas enligt schablon. Den
schablonmässiga utgiftsökningen
beräknas för
1. skattskyldiga som under de tre
första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6-17 §§ och som fort-
farande får ersättning från arbetsgi-
varen, till ett belopp som motsvarar
denna ersättning,
Ökade utgifter för måltider och
småutgifter på arbetsorten skall dras
av antingen med den faktiska utgifts-
ökningen eller med ett belopp som
beräknas enligt schablon. Den
schablonmässiga utgiftsökningen
beräknas för
1. skattskyldiga som under de tre
första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6-17 §§,
- för tiden fram till två års borto-
varo, dock högst 70 procent av
maximibeloppet per hel dag om
arbetsorten ligger i Sverige och 70
procent av normalbeloppet per hel
dag om arbetsorten ligger utomlands,
och
- för tiden därefter, dock högst 50
procent av helt maximibelopp per
hel dag om arbetsorten ligger i Sve-
rige och 50 procent av normalbelop-
pet per hel dag om arbetsorten ligger
utomlands,
2. skattskyldiga med arbetsorten i
Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet
per hel dag under de tre första måna-
derna av vistelsen och till 30 procent
av maximibeloppet per hel dag för
tiden därefter,
3. skattskyldiga med arbetsorten
utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbelop-
pet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30
procent av normalbeloppet per hel
dag för tiden därefter, och
4. skattskyldiga som gör avdrag
enligt 19 §, till 30 procent av maxi-
mibeloppet per hel dag om arbetsor-
ten ligger i Sverige och till 30 pro-
cent av normalbeloppet per hel dag
om arbetsorten ligger utomlands.
- för tiden fram till två års borto-
varo, dock högst 70 procent av
maximibeloppet per hel dag om
arbetsorten ligger i Sverige och 70
procent av normalbeloppet per hel
dag om arbetsorten ligger utomlands,
och
- för tiden därefter, dock högst 50
procent av helt maximibelopp per
hel dag om arbetsorten ligger i Sve-
rige och 50 procent av normalbelop-
pet per hel dag om arbetsorten ligger
utomlands,
2. skattskyldiga med arbetsorten i
Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet
per hel dag under de tre första måna-
derna av vistelsen och till 30 procent
av maximibeloppet per hel dag för
tiden därefter,
3. skattskyldiga med arbetsorten
utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbelop-
pet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30
procent av normalbeloppet per hel
dag för tiden därefter, och
4. skattskyldiga som gör avdrag
enligt 19 §, till 30 procent av maxi-
mibeloppet per hel dag om arbetsor-
ten ligger i Sverige och till 30 pro-
cent av normalbeloppet per hel dag
om arbetsorten ligger utomlands.
Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1-3 skall i den angivna
tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader dragits av
enligt bestämmelserna i 6-17 §§.
21. Avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i närings-
verksamhet (mom. 11 och 20) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Avdrag för ökade
levnadskostnader vid resor i näringsverksamhet bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit att regeringens förslag om anställdas
rätt till avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa kompletteras så att
anställda behandlas på ett likvärdigt sätt även vid resor som överstiger tre
månader. I likhet med motionärerna bakom motion Fi39 av Carl Fredrik Graf
m.fl. (m) anser utskottet att en motsvarande förändring bör göras av rege-
ringens förslag om avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i närings-
verksamhet, och utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi39 (m) yr-
kande 2 om att näringsidkare skall få möjlighet att göra avdrag efter schablon
efter de regler som gäller för anställda även i samband med längre tjänstere-
sor.
dels att utskottets hemställan under 11 och 20 bort ha följande lydelse:
11. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i nä-
ringsverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:100 yrkande 40
i denna del och med bifall till motion 1999/2000:Fi39 yrkande 2 god-
känner vad utskottet anfört,
att riksdagen till följd av vad ovan hemställts och med anledning av
proposition 1999/2000:100 yrkande 40 i denna del gör den ändringen i
det i bilaga 1 Regeringens lagförslag redovisade förslaget till lag om
ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) att 16 kap. 28 a § erhåller
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Reservanternas förslag
16 kap.
28 a §
Om den skattskyldige har ökade
levnadskostnader på grund av sådana
resor i näringsverksamheten som är
förenade med övernattning utanför
den vanliga verksamhetsorten, till-
lämpas bestämmelserna om ökade
levnadskostnader vid tjänsteresor i
12 kap. 7 §, 8 § första och andra
styckena samt 10-13 och 16 §§. Vad
som sägs i dessa bestämmelser om
tjänsteresa skall i stället avse resa i
näringsverksamheten.
Om den skattskyldige har ökade
levnadskostnader på grund av sådana
resor i näringsverksamheten som är
förenade med övernattning utanför
den vanliga verksamhetsorten, till-
lämpas bestämmelserna om ökade
levnadskostnader vid tjänsteresor i
12 kap. 7 §, 8 § första och andra
styckena samt 10-13 och 16 §§. Vad
som sägs i dessa bestämmelser om
tjänsteresa skall i stället avse resa i
näringsverksamheten.
När arbetet utanför den vanliga
verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre måna-
der i en följd, gäller inte första
stycket längre. En resa i näringsverk-
samheten anses pågå i en följd om
den inte bryts av uppehåll som beror
på att arbetet förläggs till en annan
ort under minst fyra veckor.
En resa i näringsverksamheten an-
ses pågå i en följd om den inte bryts
av uppehåll som beror på att arbetet
förläggs till en annan ort under minst
fyra veckor.
22. Kommunal ekonomi och balanskrav (mom. 16) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.1 Kommunal ekonomi
och balanskrav bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den utredning som regeringen tillsatt om kommunernas
och landstingens ekonomiska förvaltning, som bl.a. skall behandla frågan om
god ekonomisk hushållning, är mycket angelägen eftersom det finns kom-
muner som driver högskattepolitik samtidigt som de låter ekonomin succes-
sivt försämras. I sådana kommuner är medborgarna de stora förlorarna. Lik-
som motionärerna i motion Fi12 (m) yrkande 24 anser utskottet att det finns
anledning att varna för att utredningen skall komma fram till slutsatsen att
det ligger ett värde i att en kommun bygger upp en egen förmögenhet i stället
för att, när tillfälle ges, sänka skatten. Som exempel kan nämnas att en kon-
centration på en kommuns kärnuppgifter innebär att vissa tillgångar kommer
att kunna försäljas. Utskottet anser att det ur medborgarnas synvinkel är god
ekonomisk hushållning om det kan leda till sänkt utdebitering.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi12 (m) yrkande 24 bör riksda-
gen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kommunal ekonomi och balanskrav
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkande 24 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet (mom. 17) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.2 Inkomst- och kost-
nadsutjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna i Fi12 (m) yrkandena 25-27 att det
utjämningssystem som finns i dag har direkt skadliga effekter för samhälls-
ekonomin. Grunden för relationen mellan stat och kommun måste vara att
det som uppburits i kommunalskatt alltid går till den kommun där skatten
erlagts. Då får den lokala beskattningsrätten också legitimitet i medborgarnas
ögon. Regeringens åsidosättande av detta samband är ett grundskott mot den
kommunala självstyrelsens grundläggande princip. Utskottet anser därför att
det gällande utjämningssystemet strider mot grundlagen eftersom det är
uppbyggt på ett sätt som innebär att kommuner och landsting inte får behålla
intäkterna av den skatt som för medborgarna anges som kommunalskatt. I
stället tvingas de bidra till varandras kostnader och svara för en långtgående
inkomstutjämning. Utjämningssystemets konstruktion har både konserverat
höga skatter i högskattekommuner och höjt kostnadsnivån samtidigt som
systemet motverkar ekonomisk tillväxt genom att lägga ut negativa incita-
ment på enskilda kommuner.
Utskottet anser att det nuvarande systemet bör avskaffas per den 1 januari
2003. För de två år som utjämningssystemet måste vara kvar föreslår utskot-
tet att vissa temporära förändringar genomförs. Inom ramen för en i grunden
oförändrad utjämningsgrad bör inkomstutjämningen ändras så att alla positi-
va relativa förändringar i skattekraften får behållas till 100 %. Därmed ska-
pas ett kraftigt incitament för alla kommuner att vidta åtgärder som ger eko-
nomisk tillväxt genom lägre arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens. Ut-
skottet har noterat att inte minst glesbygdskommuner och kommuner med
vikande befolkning drabbats av den regel som konfiskerar växande relativ
skattekraft var den än förekommer.
Vidare föreslår utskottet att en utredning tillsätts med uppdrag att skynd-
samt presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn. Utredningen
skall utforma ett system som skall vara förenligt med grundlagen, stimulera
landets tillväxt och vara avsevärt enklare i sin uppbyggnad än dagens svår-
överskådliga system.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi12 (m) yrkandena 25-27 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi13 (kd)
yrkande 11 och Fi15 (fp) yrkandena 22 och 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi12 yrkandena 25, 26
och 27 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Fi13 yrkande 11
och 1999/2000:Fi15 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
24. Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet (mom. 17) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.2 Inkomst- och kost-
nadsutjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom målet att utjämningssystemet skall ge alla kom-
muner och landsting likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet och ser-
vice oberoende av skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. Lik-
som motionärerna i Fi13 (kd) yrkande 11 anser dock utskottet att rimliga
skillnader i servicenivå, servicestandard, effektivitet och skattesats hör till
den kommunala självstyrelsen och skall således inte kompenseras. Medbor-
garna skall själva avgöra detta genom demokratiska val av partier som föror-
dar olika lösningar eller genom den enskildes val av bostadsort.
Utskottet anser att utjämningssystemet måste förena en långtgående ut-
jämning med starka incitament för tillväxt och förnyelse. Systemet skall
stödja och driva på en stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela lan-
det. Utskottet ställer sig också bakom motionärernas krav att utjämningssy-
stemet också måste vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat
hos alla kommuner och landsting. Det skall vara möjligt för kommuner och
landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att styra och
förändra verksamhet och ekonomi utan att överraskas av det ekonomiska
utfallet i utjämningssystemet. Liksom motionärerna är utskottet negativt till
att inkomstutjämningen är inomkommunal, och utskottet anser att den för
med sig tillväxthämmande konsekvenser. Enligt utskottet står den nuvarande
ordningen med inomkommunal utjämning i strid med grundlagens intentio-
ner. Utskottet är också kritiskt till kostnadsutjämningens bristande träffsä-
kerhet.
Utskottet anser vidare att den av regeringen tillsatta Delegationen för fort-
satt utveckling av utjämningssystemet för kommuner och landsting borde
vara parlamentariskt sammansatt. En prioriterad uppgift för delegationen är
att avskaffa pomperipossaeffekten. Vidare bör träffsäkerheten i utjämnings-
systemet radikalt förbättras. En övergång från inomkommunal till statlig
inkomstutjämning bör också övervägas.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi13 (kd) yrkande 11 bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi12 (m) yrkan-
dena 25-27 och Fi15 (fp) yrkandena 22 och 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi13 yrkande 11 och
med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 25, 26 och 27
samt 1999/2000:Fi15 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
25. Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet (mom. 17) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 6.2 Inkomst- och kost-
nadsutjämningssystemet bort ha följande lydelse:
Riksdagen har i bred enighet slagit fast att utjämningssystemet skall medver-
ka till att kommuner och landsting skall ha likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar att bedriva sin kärnverksamhet. Det har också slagits fast att kost-
nadsutjämningen inte skall kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet,
avgiftssättning och effektivitet. Utskottet anser liksom motionärerna i Fi15
(fp) yrkandena 22 och 23 att det nuvarande systemet har blivit alltför omfat-
tande och komplicerat och det kompenserar inte bara för strukturella opå-
verkbara skillnader vad avser kärnverksamheter. Liksom motionärerna anser
utskottet att den långtgående inkomstutjämningen leder till negativa incita-
ment för kommunerna.
På grund av den förödande metodkritik som framförts mot det gällande
systemet anser utskottet att det är dags att reformera den kommunala utjäm-
ningen. Utskottet förespråkar ett nytt system, där utjämningen grundas på
strukturella faktorer för både kostnader och inkomster, vilket kan medföra att
kommuner med högre skattekraft men också höga strukturella kostnader i
större utsträckning kan klara dessa själva. Inriktningen för utjämningen kan
då bli betydligt färre samt mer renodlade och strukturella faktorer. I avvaktan
på ett nytt system bör inkomstutjämningen sättas till 80 % av medelskatte-
kraften.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi15 (fp) yrkandena 22 och 23
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi12 (m)
yrkandena 25-27 och Fi13 (kd) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi15 yrkandena 22 och
23 och med avslag på motionerna 1999/2000:Fi12 yrkandena 25, 26
och 27 samt 1999/2000:Fi13 yrkande 11 som sin mening ger regering-
en till känna vad utskottet anfört,
26. Finansiering av infrastrukturinvesteringar (mom. 19)
(m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Rein-
feldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Karin Pilsäter (fp)
anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 7.1 Finansiering av in-
frastrukturinvesteringar bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de satsningar på väg- och järnvägsnätet som föreslås
i vårpropositionen är för begränsade. I likhet med Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna menar utskottet att alternativ
finansiering, exempelvis PPP (Public Private Partnership), skulle kunna
möjliggöra att angelägna vägsträckor påbörjas under perioden 2001-2003.
Utskottet hävdar vidare att PPP-projekt även öppnar upp för lösningar på
mindre vägsträckor och att man bör kunna prova att finansiera underhållsar-
beten av vägar genom att tillskjuta medel genom PPP eller genom samfinan-
siering med byggentreprenörer. Det främsta skälet att använda s.k. PPP-
finansiering är dock att genom denna metod kan kostnaderna totalt minskas,
kvaliteten förbättras och långsiktigt mest rationella metoder och material
användas. Detta är samhällsekonomiskt lönsamt. Alternativa finansierings-
former skall inte användas som ett sätt att undgå utgiftstaken, utan fastmer
som en metod att få största möjliga valuta för skattepengarna.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi18 (m) yrkande 2,
Fi19 (m) yrkande 2, Fi32 (m) yrkande 2 och Fi36 (fp) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Fi14 (c) yrkande 10 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande finansiering av infrastrukturinvesteringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi18 yrkande
2, 1999/2000:Fi19 yrkande 2, 1999/2000:Fi32 yrkande 2 och
1999/2000:Fi36 och med avslag på motion 1999/2000:Fi14 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Finansiering av infrastrukturinvesteringar (mom. 19) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 7.1 Finansiering av in-
frastrukturinvesteringar bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ambitionen att IT skall vara tillgängligt för alla
också måste få praktiska konsekvenser vad gäller infrastruktur, utbildning
och lagstiftning. En huvuduppgift för staten är att garantera fungerande kon-
kurrens. Detta förutsätter ett större offentligt engagemang i den digitala
infrastrukturen.
Finansutskottet anser vidare att IT och datorisering i dag har en högst på-
taglig effekt på ekonomisk tillväxt. I likhet med Centerpartiet anser utskottet
att den fortsatta utbyggnaden av ett finmaskigt nät bestående av optisk fiber
bör genomföras. Detta bör ske i ett statligt bolag som uppbär avgifter från de
operatörer som tillhandahåller själva transporttjänsten (transmissionen).
Utbyggnaden av nätet bör bekostas genom att hela Telia säljs ut och medel
från försäljningssumman anvisas till ett helägt statligt bolag med uppdrag att
upphandla det finmaskiga fibernätet. Tekniskt skulle detta t.e.x. kunna göras
genom att delar av Telia Nät bryts ut vid en försäljning och att detta bolag
förfogar över en del av försäljningssumman. Anvisningen av medel skulle
med ett sådant förfarande ske utanför statsbudgeten men resultera i en inbe-
talning av räntemedel till dess att hela beloppet är förbrukat. Vidare anser
utskottet att bolaget bör åläggas att även framgent betala in vinstmedel mot-
svarande avkastningen på det egna kapitalet.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi14 (c) yrkande 10 bör riksda-
gen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi18 (m) yrkande
2, Fi19 (m) yrkande 2, Fi32 (m) yrkande 2 och Fi36 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande finansiering av infrastrukturinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi14 yrkande 10 samt
med avslag på motionerna 1999/2000:Fi18 yrkande 2, 1999/2000:Fi19
yrkande 2, 1999/2000:Fi32 yrkande 2 och Fi36 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Regeringens lagförslag
6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
inkomstskattelagen (1999:1229)
8 Förslag till lag om allmän fastighetstaxering av
småhusenheter år 2003
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting
Budgetförslag redovisade eller aviserade i
2000 års vårproposition
Katalog över regeringens samt Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
förslag till budgetåtgärder för åren 2001-2003
redovisade i proposition 100 samt övriga riksdagspartiers syn på förslagen
Inledning
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan
den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Dessa partier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budget-
politiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2000 samt de nu föreslagna
skatteförändringarna.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas enligt propositionen att det
finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full
sysselsättning, prisstabilitet och på ett offentligt överskott om 2 % av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Denna politik är också inriktad på
jämlikhet och ekologisk hållbarhet.
Målet för budgetpolitiken är dels att långsiktigt etablera ett överskott i de
offentliga finanserna, vilket i genomsnitt skall motsvara 2 % av BNP sett
över en konjunkturcykel, dels att hålla utgifterna inom de utgiftstak som
lagts fast för de tre efterföljande åren.
Full sysselsättning är ett övergripande mål för den ekonomiska politiken.
Som delmål gäller dels att den öppna arbetslösheten skall ha reducerats till
4 % under 2000, dels att andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år
skall ha ökat till minst 80 % 2004. Målet om högst 4 % arbetslöshet 2000
räknar regeringen med att kunna nå i slutet av 2000. Sysselsättningsgraden
var 75,9 % 1999 och beräknas i den s.k. baskalkylen stiga till 77,3 % 2003.
På efterföljande sidor redovisas de förslag som förs fram i vårpropositionen.
I sammanställningen återges översiktligt också några förslag i tre propositio-
ner vilka påverkar statsbudgetens inkomster eller utgiftsramar för efterföl-
jande år. Förslagen återfinns i propositionerna 81 om ny organisation för
forskningsfinansiering, 98 om förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet
och tillväxt samt 105 om vissa punktskattefrågor
Redovisningen följer statsbudgetens uppställning. Först återges in-
komstförslag, därefter utgiftsförslag grupperade utgiftsområdesvis. Varje
utgiftsområde inleds med en översikt som visar hur stora utgifter regeringen
och oppositionspartierna preliminärt vill avdela för utgiftsområdet under de
kommande tre åren. Oppositionspartiernas syn på dessa nivåer återges i form
av avvikelser från regeringens förslag respektive år.
I anslutning till varje förslag i vårpropositionen görs en hänvisning till aktu
ell sida i propositionen liksom i förekommande fall till aktuellt yrkande.
Sammanställningen omfattar inte de förslag som framförs på tilläggsbudget
för 2000 såvida inte förslagen har mer bestående effekt och påverkar även
efterföljande års budgetar.
I anslutning till respektive förslag återges kortfattat oppositionspartiernas
uppfattning som den kommit till uttryck i de motioner som väckts med an-
ledning av vårpropositionen eller i angränsande propositioner. Huvudregeln
har varit att samtliga förslag som förts upp i hemställan har beaktats. Har
emellertid motionärerna kommenterat regeringens förslag i vårpropositionen
är även sådana kommentarer återgivna i anslutning till propositionens för-
slag. Likaså redovisas översiktligt sådana från propositionen fristående för-
slag som förklarar de större avvikelser som respektive parti har från rege-
ringens preliminärt föreslagna ramar för de 27 utgiftsområdena. Förslag
uppförda som yrkanden i en motion utan direkt anknytning till förslagen i
propositionen redovisas partivis sist i katalogen.
Ett Ja eller Nej i sammanställningen markerar att partiet tagit ställning till
förslaget antingen i motivtexten till motionen eller i motionens hemställan.
Ett streck (---) markerar att partiet inte kommenterat frågan, vilket i allmän-
het innebär att förslaget godtagits.
Redovisningen av oppositionspartiernas uppfattning grundas på de parti-
eller kommittémotioner som väckts i ärendet. De motioner som därvid beak-
tats i denna katalog är
för Moderata samlingspartiets del följande 16 motioner
Fi12 av Bo Lundgren m.fl.
Fi22 av Beatrice Ask m.fl.
Fi23 av Bo Lundgren m.fl.
Fi25 av Bo Lundgren m.fl.
Fi28 av Mikael Odenberg m.fl.
Fi29 av Per-Richard Molén m.fl.
Fi30 av Bo Lundgren m.fl.
Fi33 av Chris Heister m.fl.
Fi34 av Chris Heister m.fl.
Fi38 av Margit Gennser m.fl.
Fi39 av Carl Fredrik Graf m.fl.
Fi40 av Per Westerberg m.fl.
Fi43 av Knut Billing m.fl.
Fi49 av Gunnar Hökmark m.fl.
A15 av Mikael Odenberg m.fl.
Sk24 av Carl Fredrik Graf m.fl.
för Kristdemokraternas del de fyra motionerna
Fi13 av Alf Svensson m.fl.
Fi42 av Mats Odell m.fl.
A20 av Stefan Attefall m.fl.
Sk25 av Kenneth Lantz m.fl.
för Centerpartiets del motionerna
Fi14 av Lennart Daléus m.fl.
A21 av Lennart Daléus m.fl.
Sk23 av Lennart Daléus m.fl.
för Folkpartiet liberalernas del motion
Fi15 av Lars Leijonborg m.fl.
De sidhänvisningar som görs till motionerna avser de tryckta motionernas
paginering. Sammanställningen har granskats av regeringskansliet och av
respektive parti.
Utgiftstak och utgiftsramar
för åren 2001-2003
föreslagna av regeringen och
övriga riksdagspartier
Innehåll
Del 2 av betänkandet
Till utskottet inkomna yttranden (bilagorna 4-16) samt protokoll från offent-
liga utfrågningar (bilagorna 17 och 18) återfinns i del 2 av betänkandet.
Tabeller
1. Tillväxt, inflation och arbetslöshet i världsekonomin 34
2. Bidrag till tillväxten 40
3. Prognosförutsättningar 2000-2003 42
4. Nyckeltal 2000-2003 43
5. Försörjningsbalansen 2000-2003 44
6. Nyckeltal för arbetsmarknaden 47
7. Den branschfördelade sysselsättningen 48
8. Den beräkningstekniska överföringens fördelning på nya
utgifter och skattesänkningar 2001-2003 79
9. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till hushål-
len samt efter justering för större engångseffekter 1999-2003 80
10. Fördelningen av finansiellt sparande i den offentliga sektorn
1999-2003 83
11. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1999-2003 84
12. Föreslagen nettoredovisning av offentligrättsliga avgifter 87
13. Regeringens förslag till utgifts- och inkomständringar
2001-2003 91
14. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag för 2000-2003 92
15. Utgiftstak för 2001-2003 enligt regeringens budgetförslag 92
16. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budget-
förslag 2001-2003 94
17. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för
staten 2001-2003 94
18. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den
offentliga sektorn 2001-2003 94
19. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag
2001-2003 97
20. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2001-2003 97
21. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag 2001-2003 99
22. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2001-2003 99
23. Finansiella effekter av Folkpartiet liberalernas budgetförslag
2001-2003 101
24. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2001-2003 101
25. Centerpartiets viktigaste besparingar i budgetförslaget för
2001-2003 107
26. Förslag till utgiftstak för staten 2001-2003 114
27. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2001-2003 115
28. Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket för
den offentliga sektorn 2001-2003 116
Diagram
1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet 36
2. Arbetslösheten i euroområdet, EU och Förenta staterna 37
3. De svenska hushållens och företagens framtidstro 39
4. Bidrag till tillväxten av varuexporten (procentenheter) 45
5. Sysselsättningen 1995 -mars 2000 46
6. Den öppna arbetslösheten 1995 -mars 2000 47
7. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak