Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i
motioner från den allmänna motionstiden 1999 rörande
naturresursfrågor och vattenrätt. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats tio reservationer och
ett särskilt yttrande.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna
motionstiden 1999 väckta motionerna
1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av
nationalstadsparker.
1999/2000:Bo419 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om vindkraft.
1999/2000:Bo503 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Ribersborgsstranden som
nationalstadspark.
1999/2000:Bo504 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vindkraftsfria reservat.
1999/2000:Bo505 av Elizabeth Nyström och Jeppe
Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att regelverket som gäller
muddring och deponering av muddermassor bör
moderniseras i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:Bo511 av Per Lager (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppgift att komma med förslag till en ny bestämmelse
om kommunalt veto som skall gälla även för
kärntekniska anläggningar.
1999/2000:Bo516 av Agne Hansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Öland och
Gotland skall utpekas som riksintresse för
vindkraftverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förtydligande av
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid
tillståndsprövning av vindkraftverk.
1999/2000:Bo523 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn och förändringar av gällande lagstiftning i
syfte att förenkla tillkomsten av småskaligt
vattenkraftsutnyttjande.
1999/2000:Bo524 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att förklara
Ytterjärna som ett område av riksintresse.
1999/2000:Bo531 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet för
Kammarkollegiet att initiera omprövning av gamla
vattendomar i Miljödomstolen.
1999/2000:Bo537 av Siv Holma (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vidta nödvändiga
åtgärder för att Talmavägen skall kunna
förverkligas.
1999/2000:Bo539 av Gudrun Lindvall och Ewa Larsson
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en fond
för att få resurser till informationsskyltar och för
att komma till rätta med gamla byggrätter samt att
genomföra gamla avtal om kraftledningars förläggning
i jord,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om särskilda
bullerdämpningsinsater i Brunnsviksområdet inom
Nationalstadsparken.
1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skärpa
älvskyddet enligt tre punkter.
1999/2000:MJ401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omförhandling av
gällande vattendomar om utsättning av laxyngel.
1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bevarandet av våra
älvar.
1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om nationell
vindkraftsplan och förtydligande av rollfördelningen
mellan kommun och länsstyrelse vid
tillståndsprövning av vindkraftverk.
1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om omförhandling
av gällande vattendomar om utsättning av laxyngel.
1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skyddet för
vattendrag mot exploatering för energiändamål.
1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksintresse för
vindkraft,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
vindenergikarteringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning om
förutsättningar för havslokalisering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning om
förutsättningar för fjällokalisering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lägre effektgräns
för miljöprövning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bättre samordning av
olika prövningar av vindkraft,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om prövning av
etableringar till havs.
1999/2000:N276 av Lilian Virgin och Agneta Ringman
(s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av
likartade bedömningsgrunder för
lokalisering av vindkraft i
vattenområden och på land.
Utskottet
Naturresurser
Älvskydd
Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.
Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra
vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet
omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet
görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar
endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör
förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet eller för
utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av
vissa ämnen eller material kan, om det föreligger
särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§
miljöbalken, MB).
Vattendragsutredningen lämnade två betänkanden (SOU
1994:59 och SOU 1996:155) angående skyddet för
vattendrag. Regeringen har överlämnat betänkandena
till Naturvårdsverket. Utredningen har därefter
ingått i underlaget när Naturvårdsverket utarbetat
och redovisat förslag till det fortsatta
miljömålsarbetet. Verkets redovisning handläggs av
den parlamentariska beredningen om mål i
miljöpolitiken. Proposition i anledning av
kommitténs arbete kan förväntas i december 2000.
Motion 1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 innehåller
förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.
Motionärerna önskar för det första att det skall
vara det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet
som skall bedömas och detta oberoende av vilket
syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det
andra förespråkar de att åtgärder för utvecklingen
av befintliga tätorter eller av det lokala
näringslivet eller för utförandet av anläggningar
som behövs för totalförsvaret inte generellt skall
undantas från skyddet. För det tredje framför de
önskemål om att kraven på de åtgärder som ofta
kallas mindre ombyggnader skall skärpas så att de
med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad.
Motionen motsvarar ett förslag som avstyrktes av
utskottet under förra riksmötet (bet.1998/99:BoU6)
med hänvisning till bl.a. att
Vattendragsutredningens betänkanden övervägdes inom
Regeringskansliet varför det inte fanns skäl att då
tillstyrka någon förändring av älvskyddet. Utskottet
finner inte tillräckliga skäl att nu inta en annan
ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motion
1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 om utökat älvskydd.
Motionerna 1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och
1999/2000:MJ405 (m) yrkande 4 förespråkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de älvar som är orörda även fortsättningsvis
bevaras samt att dagens älvskydd är väl avvägt.
Förslagen motsvarar i väsentliga delar motioner som
utskottet har behandlat och avstyrkt våren 1998 i
anledning av förslaget till miljöbalk (bet.
1997/98:BoU3) och våren 1999 (bet. 1998/99:BoU6).
Vid den senaste behandlingen anförde utskottet som
skäl för sitt ställningstagande bl.a. att motionerna
rörde frågor som övervägdes inom Regeringskansliet i
anledning av Vattendragsutredningens betänkanden och
att utskottet inte fann skäl att då föregripa
kommande överväganden. Utskottet gör samma bedömning
i dag. Utskottet avstyrker därför motionerna
1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och 1999/2000:MJ405
(m) yrkande 4 om älvskyddets omfattning.
Motion 1999/2000:Bo523 (s) önskar förenkla
tillkomsten av småskaligt vattenkraftsutnyttjande
och vill därför att det görs en översyn av gällande
lagstiftning på området.
För vattenverksamhet krävs det enligt huvudregeln
tillstånd enligt miljöbalken. Vissa undantag finns.
Ett exempel härpå är om det är uppenbart att varken
allmänna eller enskilda intressen skadas genom
vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.
Frågor om tillstånd för vattenverksamhet prövas av
Miljödomstolen som första instans. Domstolens
prövning innefattar en bedömning av om fördelarna
från allmän och enskild synpunkt av företaget
överväger kostnaderna samt skadorna och
olägenheterna av det. Miljödomstolen har vidare att
beakta bl.a. det förbud mot utbyggnad som gäller i
vissa älvar m.m.
Mot bakgrund av de överväganden som för närvarande
pågår i anledning av Vattendragsutredningens
betänkanden finner utskottet inte skäl att nu
förorda ytterligare översyn av älvskyddet. Utskottet
finner inte heller tillräckliga skäl för att i
övrigt tillstyrka en förändring av
bedömningsgrunderna för tillstånd till
vattenverksamhet. Utskottet avstyrker därför motion
1999/2000:Bo523 (s) om småskalig vattenkraft.
Vindkraftverk
Det är förbjudet att utan tillstånd enligt
miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med
vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka
aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än en MW.
Ansökan om tillstånd för större anläggningar skall
ges in till Miljödomstolen. Regeringen skall pröva
tillåtligheten av nya verksamheter med
gruppstationer för vindkraft med tre eller flera
vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av
minst tio MW. Beträffande sådana anläggningar som
inte skall tillåtlighetsprövas av regeringen och som
har en uteffekt av mer än en MW skall tillstånd
sökas hos länsstyrelsen. Om uteffekten är mer än 125
kW men högst en MW föreligger skyldighet att göra
anmälan till kommunen. (17 kap. 1 § första stycket 8
och 9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899]
om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).
Enligt huvudregeln krävs att kommunfullmäktige har
tillstyrkt det för att regeringen skall kunna
tillåta sådan verksamhet som det ankommer på
regeringen att pröva. Även om så inte är fallet har
dock regeringen möjlighet att tillåta verksamheten.
Härför krävs bl.a. att det från nationell synpunkt
är synnerligen angeläget att verksamheten kommer
till stånd (17 kap. 1 § första stycket 8 och 6 §
MB).
Anläggningar för vindkraft som är så stora att de
kräver att tillåtligheten skall prövas av regeringen
får inte komma till stånd inom vissa områden. Det
gäller bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt
Öland (4 kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8
MB).
Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga
för anläggningar för bl.a. energiproduktion skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana
anläggningar. Områden som är av riksintresse för
sådana anläggningar skall skyddas (utan
inskränkningen "så långt möjligt") mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra tillkomsten eller
utnyttjandet av anläggningen (3 kap. 8 § MB).
Riksintressen enligt 4 kap. MB är lokaliserade och
avgränsade av riksdagen om än, av naturliga skäl,
bara i grova drag. Riksintressen enligt 3 kap. MB
måste helt och hållet lokaliseras och avgränsas med
tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i
fråga om samspelet och rollfördelningen mellan
staten och kommunerna. I första hand skall sådana
frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. I
kommunernas översiktsplaner skall särskilt anges
riksintressen enligt 3 eller 4 kap. MB. Av planen
skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att
tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §
PBL).
I detaljplan skall redovisas och till gränserna
anges bl.a. mark för bebyggelse och anläggningar för
trafik, vatten, avlopp och energi samt skydds- och
säkerhetsområden (5 kap. 3 § PBL). Det krävs bygglov
för att uppföra vindkraftverk i vissa fall (8 kap. 2
§ första stycket 6 PBL). Kommunerna har enligt 8
kap. 5 § PBL vissa möjligheter att besluta att
bygglov inte krävs.
Att anläggningen avses placeras i vatten förändrar
inte bygglovsplikten. För sådana anläggningar krävs,
utöver vad som redan har nämnts, tillstånd enligt 11
kap. MB (motsvarande den upphävda vattenlagen).
Detta innebär bl.a. att det för dessa krävs att
fördelarna från allmän och enskild synpunkt
överväger kostnaderna samt skadorna och
olägenheterna av verksamheten.
En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall ingå i en
ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. MB
samt finnas vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.
MB (6 kap. 1 § MB). Även upprättande av detaljplan
kräver MKB, om detaljplanen medger en användning av
mark eller anläggningar som innebär en betydande
påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med
mark och vatten och andra resurser (5 kap. 18 §
PBL).
NUTEK startade under våren 1996 ett arbete som
avsågs resultera i att områden av riksintresse för
vindkraftsutbyggnad skulle pekas ut.
Vindkraftsutredningen lämnade sitt slutbetänkande
(SOU 1999:75) i juni 1999. Utredningen föreslår
bl.a. följande:
- Vissa kriterier för urval av områden av
riksintresse för vindkraften (kap. 3)
-
- Alla vindkraftsprojekt över 125 kW skall
tillståndsprövas enligt MB (5 kap.). -Avsikten är
att länsstyrelsen skall pröva även dessa mindre
anläggningar (125 kW-en MW) som föreslås bli
tillståndspliktiga. Dock skall en del större
anläggningar enligt huvudregeln fortfarande
tillåtlighetsprövas av regeringen. Samtidigt
föreslås viss delegationsmöjlighet (se nedan)
-
- Hanteringen enligt MB och PBL bör samordnas för
att undvika dubbelarbete och begränsa tidsåtgång
och kostnader (5 kap.)
-
- Möjlighet för regeringen och länsstyrelsen att
delegera prövningen enligt MB (5 kap.)
-
- Prövningsreglerna för land- resp. vattenbaserade
vindkraftverk bör harmoniseras (5 kap.)
-
- Hittills gjorda vindenergikarteringar bör
kompletteras så att alla vindintressanta områden i
landet blir karterade. Kust- och havsområden och
fjällvärlden, där vindenergipotentialen bedöms vara
stor, bör prioriteras (10 kap.)
-
- Studier i syfte att ta fram en nationell
klassificering av olika områdens lämplighet för
etablering av vindkraftsanläggningar (10 kap.)
-
Utredningens förslag har remissbehandlats och
beredning pågår inom Regeringskansliet.
Energimyndigheten har återupptagit det tidigare av
NUTEK påbörjade arbetet som avsågs resultera i att
områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad
skulle pekas ut.
I motion 1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6 begärs en
särskild lagstiftning om vindkraft. Motionärerna
anser att det bör skapas ett regelverk som sätter
snäva gränser för byggande av vindkraftverk. De
önskar vidare att frågan om etablering av
vindkraftverk bör beaktas i samband med
fastställande av kommunala översiktsplaner och att
detaljplan måste upprättas vid varje etablering samt
att det bör övervägas att införa krav på tillstånd
enligt miljöbalken för projekt med en högre effekt
än 125 kW.
Motion 1999/2000:Bo504 (m) förespråkar en utredning
angående vilka områden som ur riksintressesynpunkt
bör skyddas från vindkraftsutbyggnad.
I motion 1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1 och 2
begärs att Öland och Gotland skall utpekas som
riksintresse för vindkraftverk och att
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid
tillståndsprövning av vindkraftverk förtydligas.
Enligt motion 1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16 bör en
nationell vindkraftsplan upprättas och
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid
tillståndsprövning av vindkraftverk förtydligas.
I motion 1999/2000:N275 (mp) yrkandena 2-8
förespråkas
- att regeringen snarast möjligt sätter i gång
arbetet med att ta fram områden av riksintresse för
vindkraften och kompletterar gjorda
vindenergikarteringar samt reder ut
förutsättningarna för havs- och fjällokalisering
-
- att reglerna ändras så att alla
vindkraftsetableringar om effekten 125 kW eller mer
skall tillståndsprövas enligt miljöbalken av
länsstyrelsen
-
- att det blir en bättre samordning av olika
prövningar av vindkraft
-
- att närmare studier av förutsättningarna för
prövning av vindkraftsetableringar till havs görs.
-
I motion 1999/2000:N276 (s) yrkande 2 förespråkas
likartade bedömningsgrunder för lokalisering av
vindkraft i vattenområden och på land.
Utskottet noterar att Vindkraftsutredningen, som
framgår ovan, har lämnat ett stort antal förslag som
om de genomfördes i allt väsentligt synes väl
uppfylla de krav som motionärerna har ställt.
Utskottet finner inte skäl att föregripa regeringens
fortsatta beredning av frågorna. Utskottet avstyrker
därför motionerna 1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6,
1999/2000:Bo504 (m), 1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1
och 2, 1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16,
1999/2000:N275 (mp) yrkandena 2-8 och 1999/2000:N276
(s) yrkande 2 om lagstiftning angående vindkraft.
Nationalstadsparker
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är
Sveriges hittills enda nationalstadspark. Inom en
nationalstadspark får ny bebyggelse och nya
anläggningar komma till stånd och andra åtgärder
vidtas endast om det kan ske utan intrång i
parklandskap eller naturmiljö och utan att det
historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas (4 kap. 7 § MB). Skyddet för
nationalstadsparker är väsentligt större än vad som
i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är
av riksintresse (t.ex. de vattenområden som omfattas
av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att undantaget
i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings-
och totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.
Motionerna 1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 och
1999/2000:Bo503 (m) förespråkar att det inrättas
flera nationalstadsparker. I den förstnämnda
motionen hemställer motionärerna att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna att det är
önskvärt att nationalstadsparker kan inrättas i
flera städer. I den andra motionen anser motionären
att det finns starka skäl för att
Ribersborgsstranden i Malmö skall bli
nationalstadspark.
I utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU
1996:38) har behandlats frågor om inrättande av
ytterligare nationalstadsparker. Utredningen har
remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.
I betänkandena 1996/97:BoU10, 1997/98:BoU3 och
1998/99:BoU6 avstyrkte utskottet motioner angående
inrättande av nya nationalstadsparker med hänvisning
till bl.a. att överväganden om att bilda ytterligare
en eller två nya parker (Uppsala och Trollhättan)
pågick. Beredningsarbetet inom Regeringskansliet är
ännu inte avslutat. Diskussioner förs med
Trollhättans kommun. Utskottet finner inte
tillräckliga skäl att nu frångå den tidigare
bedömningen varför utskottet avstyrker motionerna
1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 och 1999/2000:Bo503
(m) om inrättande av flera nationalstadsparker.
Motion 1999/2000:Bo539 (mp) yrkandena 1 och 2
behandlar Sveriges enda nationalstadspark.
Motionärerna förespråkar att det inrättas en fond
för att få resurser till informationsskyltar och för
att komma till rätta med gamla byggrätter samt att
genomföra gamla avtal om kraftledningars förläggning
i jord. De önskar vidare att det vidtas särskilda
bullerdämpningsinsatser i Brunnsviksområdet inom
nationalstadsparken.
Beträffande förslaget om en fond för
nationalstadsparken vill utskottet anföra följande.
Länsstyrelsen har regeringens uppdrag att i samråd
med berörda fastighetsförvaltare, myndigheter och
kommuner hålla ihop förvaltningen och skötseln av
nationalstadsparken. Det har i anledning härav
inrättats en samverkansgrupp. I frågan om den i
motionen särskilt nämnda byggrätten har
länsstyrelsen, enligt vad som erfarits under hand,
valt att inte vidta ytterligare åtgärder.
Beträffande de av motionärerna nämnda
kraftledningarna har utskottet erfarit att Stockholm
Energi den 16 december 1998 ansökte hos Statens
energimyndighet om förlängning av nätkoncessionen
för en högspänningsledning som löper genom
nationalstadsparken. Nätkoncessionen för denna
ledning är tidsbegränsad och löper ut vid årsskiftet
2000/2001. Regeringen har den 10 juni 1999 beslutat
enligt 17 kap. 3 § MB att fråga om tillåtligheten av
den fortsatta verksamheten avseende
högspänningsledningen inom nationalstadsparken skall
prövas av regeringen.
Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl
att i detta skede gå motionärerna till mötes.
Utskottet avstyrker motion 1999/2000:Bo539 (mp)
yrkande 1 om en fond för nationalstadsparken.
Beträffande av motionärerna efterlysta särskilda
insatser för nationalstadsparken vill utskottet
anföra följande.
Miljö- och jordbruksutskottet behandlade våren 1999
regeringens proposition 1997/98:145 om svenska
miljömål (1998/99:MJU6) och godkände regeringens
förslag avseende 15 nationella miljökvalitetsmål.
För miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har
regeringen bedömt att som delmål bör gälla att
trafikbullret i tätorter bör minskas så att det
underskrider gällande riktvärden. För nybyggnation
av bostadsbebyggelse eller nybyggnation eller
väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur gäller
för trafikbuller vissa riktvärden. De avser bl.a.
nivåer inomhus och vissa nivåer utomhus vid fasad
och uteplatser i anslutning till bostad. Värdena
ligger mellan 30 db(A) och 55 db(A) ekvivalentnivå,
respektive 45 db(A) och 70 db(A) maximalnivå.
Ekvivalentnivå ger uttryck för en
medelljudtrycksnivå. För flygbuller och
järnvägstrafik gäller särskilda nivåer. Riktvärdena
skall ses som långsiktiga mål och är inte rättsligt
bindande normer. Vid tillämpning av riktvärdena vid
åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till
vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.
Regeringen hänvisar i propositionen om svenska
miljömål även till det åtgärdsprogram för att minska
buller invid trafikanläggningar som riksdagen
godkände våren 1997 i anledning av proposition
1996/97:53 (1996/97:TU7). Åtgärdsprogrammet är
etappindelat så att den del av bebyggelsen som är
utsatt för de högsta bullernivåerna först skall
åtgärdas. Berörda myndigheter har fått uppdrag inom
ramen för åtgärdsprogrammet. Boverket har till
uppgift att utarbeta underlag för tillämpningen av
riktvärden för bl.a. trafikbuller vid planläggning
och byggande. Riktvärden för friluftsområden har
tidigare föreslagits av Naturvårdsverket (prop.
1996/97:53). Åtgärder mot bl.a. buller i
fjällområden och skärgårdar har behandlats i
regeringens skrivelse 1993/94:175.
Bostadsutskottet behandlade motioner om buller
senast våren 1999 (bet. 1998/99:8). Utskottet
anförde härvid bl.a. följande:
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
givit uttryck för åsikten att problemen med
bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör ägnas stor
uppmärksamhet. Vid behandlingen av vissa
motionsförslag föregående år konstaterade utskottet
att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får
betraktas som en "bristvara". - Utskottet
förutsätter att regeringen aktivt följer
utvecklingen och tar de initiativ som kan vara
befogade. Regeringen kan också förväntas utveckla
sin syn på vilka ytterligare åtgärder som kan behöva
vidtas bl.a. i samband med det fortsatta arbetet med
miljökvalitetsmålen och det tillkännagivande om
lågfrekvent buller som bostadsutskottet initierat.
Utskottet ansåg att något ytterligare
tillkännagivande i enlighet med de då behandlade
motionerna för närvarande inte var erforderligt.
Boverkets tidigare nämnda arbete har nyligen
redovisats till regeringen. Miljömålskommittén
behandlar bl.a. frågor om buller. Kommittén skall
redovisa sitt arbete senast den 1 juni 2000. En
proposition som behandlar dessa frågor kan förväntas
i december 2000.
Enligt utskottet saknas mot denna bakgrund
tillräckliga skäl att nu ställa sig bakom förslag på
bullerområdet. Utskottet avstyrker därför motion
1999/2000:Bo539 (mp) yrkande 2 om särskilda insatser
för nationalstadsparken.
Det kommunala vetot
Regeringen skall pröva tillåtligheten av vissa
anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Som
huvudregel får regeringen tillåta sådan verksamhet
endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.
Regeringen får emellertid ändå tillåta verksamheten
om det är fråga om mellanlagring eller slutlig
förvaring av kärnämne eller kärnavfall och det från
nationell synpunkt är synnerligen angeläget att
verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock
inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för
verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats
för verksamheten inom en annan kommun som kan antas
godta en placering där (17 kap. 1 och 6 §§ MB).
I motion 1999/2000:Bo511 (mp) föreslås att
regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift
att komma med förslag till en ny bestämmelse om
kommunalt veto som skall gälla även för kärntekniska
anläggningar. Motionären förordar att regeringen
inte skall ha möjlighet att fatta beslut om
lokalisering av kärntekniska anläggningar utan
tillstyrkan av berörd kommuns fullmäktige.
Det kommunala vetot behandlades av bostadsutskottet
senast i betänkande 1998/99:BoU6. Utskottet
avstyrkte härvid en med den nu aktuella likalydande
motion. Som skäl härtill hänvisade utskottet framför
allt till vad utskottet anförde vid behandlingen av
samma fråga i yttrande 1997/98:BoU3y (angående
miljöbalken) varvid redovisades följande:
Motioner med liknande förslag har utskottet avstyrkt
och riksdagen avslagit praktiskt taget varje år
sedan det kommunala vetot fick sin nuvarande
utformning år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde
utskottet att det kommunala vetot i NRL är ett
uttryck för grundtanken att kommunerna skall utöva
ett starkt inflytande på den lokala miljön. Det
kommunala vetot är också ett uttryck för den
kommunala självbestämmanderätten i de markpolitiska
frågorna liksom även i frågan om en industri på
grund av sin verksamhet borde tillåtas etableras i
kommunen. Utskottet ansåg emellertid att det även
mot en kommuns vilja i speciella
undantagssituationer måste finnas möjlighet att
fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar
av stor nationell betydelse. Utskottet betonade
vikten av att stor restriktivitet iakttas vid
regeringens prövning av om en viss anläggning skall
undantas från vetorätten och att
samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas. De motiv som hittills väglett
lagstiftningen föreslås i nu refererad del inte
förändras när NRL-reglerna om det kommunala vetot
föreslås arbetas in i MB.
Vad utskottet anförde år 1990 vid sin bedömning av
undantagen från kommunala vetot bör även
fortsättningsvis vägleda tillämpningen när reglerna
nu föreslås ingå i MB. Denna uppfattning delas
uppenbarligen av regeringen. I propositionen
föreslås nämligen ingen ändring härvidlag.
Utskottet, som vidhåller sin tidigare uppfattning,
har heller ingen erinran mot den utformning av vetot
som föreslås i propositionen.
Utskottet finner inte tillräckliga skäl att göra en
annan bedömning i dag. Utskottet avstyrker motion
1999/2000:Bo511 (mp) om undantagen från det
kommunala vetot.
Riksintresse
Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt
kapitlen 3 och 4. Riksintressen enligt 4 kap. är
lokaliserade och avgränsade av riksdagen.
Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot
helt och hållet lokaliseras och avgränsas med
tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i
fråga om samspelet och rollfördelningen mellan
staten och kommunerna. I första hand skall sådana
frågor lösas inom ramen för översiktsplaner.
Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall
anges särskilt i översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL).
I 4 kap. MB anges geografiska områden som är av
riksintresse med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns där. Syftet med
bestämmelserna är att skydda dessa värden mot
exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som
påtagligt kan skada områdenas bevarandevärden. De
geografiska bestämmelserna behandlar skärgårdarna
och kustområdena från gränsen mot Norge till
Forsmark, Höga kusten i Ångermanland, Norrbottens
skärgård med angränsande kustområde, Öland och
Gotland, fjällvärlden, älvar och älvsträckor som
undantas från vattenkraftsutbyggnad och dessa älvars
dalgångar samt vissa områden i övrigt som har
särskilt stora värden för turism och friluftsliv. De
områden som i 4 kap. MB har angetts som riksintresse
har erhållit skydd mot olika exploateringsföretag
eller ingrepp. Inom ett antal områden skall
turismens och friluftslivets intressen särskilt
beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av
exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön (2
§). Vissa kust- och skärgårdsområden samt Öland
skyddas mot i 17 kap. 1 § 1-11 och 17 angivna
anläggningar (3 §). Andra kust- och skärgårdsområden
skyddas mot bl.a. viss fritidsbebyggelse (4 §).
Uppräknade fjällområden har erhållit visst skydd
mot bl.a. bebyggelse och anläggningar (5 §). Även de
områden som omfattas av vad som brukar kallas
älvskyddet är av riksintresse och åtnjuter ett
starkt skydd mot vattenföretag (6 §). Slutligen
åtnjuter nationalstadsparker status som riksintresse
(7 §). Skyddet för nationalstadsparker är, vilket
har utvecklats närmare i avsnittet om
nationalstadsparker, väsentligt större än vad som i
allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är av
riksintresse. Inom en nationalstadspark får ny
bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att
det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas.
Grundläggande bestämmelser för hushållning med
mark- och vattenområden, vilka skall främja väl
genomtänkta avvägningar mellan olika önskemål att
utnyttja marken, vattnet och den fysiska miljön i
övrigt, anges i 3 kap. MB. Bestämmelserna skall
tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt
balken samt andra lagar och vid planläggning och
prövning av lov enligt PBL enligt vad som närmare
anges i 1 kap. 2 § MB. I hushållningsbestämmelserna
anges vilka allmänna intressen som särskilt skall
beaktas vid sådana avvägningar för att en god
hushållning med mark- och vattenområden skall
uppnås. De allmänna intressen som skall komma i
förgrunden är sådana som har central betydelse för
att trygga en hållbar användning av naturresurserna
i vårt land, bevara god natur- och kulturmiljö samt
främja ett ändamålsenligt samhällsbyggande. Syftet
med bestämmelserna är att redovisa vilka intressen
som har särskild betydelse för samhällsutvecklingen
och som därför skall ges ett försteg framför andra
intressen när markanvändningsfrågor skall avgöras
(prop. 1997/98:45).
Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt
som har betydelse från allmän synpunkt på grund av
deras naturvärden eller kulturvärden eller med
hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt
skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur-
eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i
tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt
beaktas (3 kap. 6 § första stycket MB).
Områden som är av riksintresse för naturvården,
kulturmiljövården eller friluftslivet skall (utan
inskränkningen "så långt som möjligt") skyddas mot
åtgärder som kan (utan inskränkningen "påtagligt")
skada natur- eller kulturmiljön (3 kap. 6 § andra
stycket MB).
Det ankommer på vissa myndigheter att efter samråd
med Boverket inom sitt område lämna uppgifter till
länsstyrelserna om områden som de bedömer vara av
riksintresse enligt 3 kap. MB. Riksantikvarieämbetet
ansvarar i detta sammanhang för områden av
riksintresse för kulturmiljövården (2 §
Förordningen [1998:896] om hushållning med mark- och
vattenområden m.m.). Länsstyrelsen skall verka för
att riksintressen tillgodoses i kommunala planer
enligt PBL.
I motion 1999/2000:Bo524 (mp) förespråkas nu att
ett område runt Rudolf Steinerseminariet i
Ytterjärna skall förklaras som riksintresse för
kulturen.
Från Södertälje kommun har upplysts att Ytterjärna
redan är angivet som ett område av riksintresse för
kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB i kommunens
översiktsplan. I den meningen är motionärernas
önskan uppfylld.
Bland de riksintressen som nämns i 4 kap. synes
nationalstadspark ligga närmast det som motionärerna
efterlyser. Här vill utskottet hänvisa till den ovan
i betänkandet omnämnda Nationalstadsparksutredningen
och det pågående beredningsarbetet med anledning av
den.
Bostadsutskottet finner inte skäl att föreslå någon
förändring beträffande områdets runt Rudolf
Steinerseminariet i Ytterjärna status i nu aktuellt
avseende. Utskottet avstyrker därför motion
1999/2000:Bo524 (mp) om riksintresse.
Talmavägen
I motion 1999/2000:Bo537 (v) förespråkas åtgärder
för att den s.k. Talmavägen skall kunna
förverkligas.
Motsvarande förslag behandlade och avstyrkte
utskottet senast våren 1996 (bet. 1995/96:BoU8).
Utskottet anförde bl.a. följande:
Kiruna kommun anhöll i maj 1993 hos Länsstyrelsen i
Norrbottens län om en omprövning av länsstyrelsens
beslut från 1989 att ej medge dispens för byggande
av Talmavägen. Inför beslutet hade länsstyrelsen
låtit genomföra förnyade utredningar. Bl.a. hade
Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag av
länsstyrelsen gjort en miljökonsekvensbeskrivning i
ärendet. I beskrivningen inventerades fem
vägalternativ. Dessutom hade länsstyrelsens
rennäringsdelegation utrett fem alternativ som
bygger på att någon väg inte kommer till stånd. Två
av dessa avser helikoptertransport av slaktade
renar, de övriga driftsomläggning eller renodlad
vinterslakt, slakt i Norge samt transport med
svävare. - Tre av vägalternativen är enligt
länsstyrelsen inte förenliga med bestämmelserna i
NRL (2 kap. 3 och 6 §§ samt 3 kap. 1 och 5 §§).
Anläggningskostnaden för dessa alternativ har
uppskattats till mellan 7,1 och 10,2 miljoner
kronor. De övriga två vägalternativen anges inte
beröra det obrutna fjällområdet. Dessa kan
accepteras av länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna
- lägst 23 miljoner kronor - för dessa alternativ
och driftkostnaderna har emellertid föranlett
länsstyrelsen till bedömningen att de är orimliga
från ekonomisk synpunkt. - Länsstyrelsen förordar i
sitt beslut att samebyns transportproblem löses utan
att vägförbindelse upprättas till norra sidan av
Torne träsk. - Utskottet har i och för sig
förståelse för samebyns och Kiruna kommuns önskan
att genom byggande av en väg till Talma sameby
förbättra byns kommunikationer till båtnad inte
minst för renskötseln. Utskottet har emellertid
också förståelse för de motiv som bär upp förslaget
att tillskapa och vidmakthålla Påkkentanjaure
naturreservat och Rostu obrutna fjällområde. Vad det
ytterst gäller avseende tre av vägalternativen är
alltså att göra en avvägning mellan ett intresse som
enligt NRL och naturvårdslagen bedömts värt att
bevara och ett exploateringsintresse. Vid en sådan
avvägning finner utskottet inte skäl till annat
ställningstagande än det som en gång tidigare gjorts
av Länsstyrelsen i Norrbottens län och regeringen
och som nu nyligen återigen gjorts av länsstyrelsen
- efter vad som kan bedömas - vid en noggrann och
ingående beredning där dessa tre vägalternativ och
fem ytterligare alternativ prövats. Utskottet delar
länsstyrelsens bedömning också när det gäller de två
övriga vägalternativen. Kostnaderna för att
genomföra något av dem måste anses mycket höga.
En organisation som kallar sig Arbetsgruppen
Talmavägen har därefter begärt att länsstyrelsen
ställer sina kunskaper och förmåga till förfogande
för att Talmavägen skall byggas. Länsstyrelsen har i
brev den 7 juni 1999 låtit meddela att skrivelsen
inte föranleder att länsstyrelsen aktivt verkar för
Talmavägens tillkomst. Av brevet framgår även att
länsstyrelsen inte har behandlat frågan sedan 1995,
då det refererade beslutet meddelades.
Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl att
på de i motionen angivna grunderna frångå den
tidigare bedömningen. Motion 1999/2000:Bo537 (v) om
Talmavägen avstyrks.
Vattenrätt
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt
miljöbalken. Med vattenverksamhet avses bl.a.
rensning i vattenområden. Med rensning avses även
muddring (prop. 1997/98:45). Ansökningar om
tillstånd för muddring handläggs av miljödomstolarna
som första instans. Miljödomstolens
tillståndsprövning avser bl.a. om fördelarna från
allmän och enskild synpunkt av företaget överväger
kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.
Motion 1999/2000:Bo505 (m) förespråkar en översyn
av det regelverk som gäller muddring och deponering
av muddermassor. Motionärerna anser framför allt att
Naturvårdsverkets Allmänna råd 85:4 - Muddring och
muddermassor bör ändras.
Enligt bostadsutskottets mening förtjänar det att i
detta sammanhang framhålla betydelsen av att
sjöfarten har tillgång till ändamålsenliga hamnar.
De allmänna råd som publiceras av Naturvårdsverket
ger uttryck för verkets syn på hur vissa frågor bör
lösas. De är givetvis inte bindande för
Miljödomstolen. Naturvårdsverkets Allmänna råd 85:4
är upprättade 1985 i samråd med en referensgrupp
inom Svenska hamnförbundet. Förslaget till allmänna
råd remitterades till länsstyrelser, vattendomstolar
andra myndigheter och organisationer som bedömdes
beröras av innehållet.
Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket för
närvarande inte har några konkreta planer på att
förnya nu aktuella allmänna råd. Utskottet har även
erfarit att Sveriges hamnar (tidigare Svenska
hamnförbundet) dels våren 1999, dels den 7 december
1999 tillskrivit Naturvårdsverket för att få till
stånd en förnyelse. Förbundet har särskilt
framhållit att kunskaperna om muddringens och
muddertippningens påverkan är betydligt mer
omfattande utomlands än vad som återspeglas i
Naturvårdsverkets allmänna råd.
Bostadsutskottet saknar underlag för att nu
konstatera att gällande regelverk eller
Naturvårdsverkets allmänna råd på området skulle
lida av sådana brister att riksdagen nu skulle ta
initiativ till förändringar. Utskottet förutsätter
emellertid att Naturvårdsverket löpande bedömer
behovet av förändringar av de allmänna råden och
därvid beaktar de branschsynpunkter som framkommer.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion
1999/2000:Bo505 (m) om regelverket för muddring m.m.
Motion 1999/2000:Bo531 (s) tar upp frågan om
Kammarkollegiets initiativrätt och föreslår
införande av möjlighet för Kammarkollegiet att
initiera omprövning av gamla vattendomar i
Miljödomstolen.
Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller
motsvarande bestämmelser i äldre lag gäller
fortfarande. Besluten skall anses meddelade med stöd
av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (5 § lag
[1998:811] om införande av miljöbalken, MP). Om en
vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd
enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande
äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan
beträffande en sådan anläggning är oklar, får den
som äger anläggningen eller avser att utnyttja den
för vattenverksamhet begära prövning av
anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Frågan
om lagligheten av en vattenanläggning bedöms enligt
de bestämmelser som gällde vid anläggningens
tillkomst (17 och 18 §§ MP).
Ett tillstånd kan begränsas eller förenas med
ändrade eller nya villkor, eller återkallas och
fortsatt verksamhet förbjudas (24 kap. 1 § första
stycket). Regler om återkallelse och förbud finns i
samma kapitels 3 §. Omprövning samt ändring av
villkor m.m. behandlas i 5 §. I bestämmelsen anges i
elva punkter situationer vid vilka omprövning m.m.
är tillåten. I punkt 1 anges som huvudregel att det
krävs att det har gått tio år sedan
tillståndsbeslutet vann laga kraft. Omprövning
enligt punkt två kan göras om verksamheten med någon
betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm
överträds. I sjätte punkten anges som förutsättning
att förhållandena i omgivningen har ändrats
väsentligt. Ramen för omprövningen ges i
paragrafens fjärde stycke där det sägs att
tillståndsmyndigheten vid omprövning inte får
meddela så ingripande villkor eller andra
bestämmelser att verksamheten inte längre kan
bedrivas eller att den avsevärt försvåras. I
propositionen till miljöbalken anges att även
tillstånd meddelade före miljöbalkens ikraftträdande
bör kunna omprövas om de tillståndsgivna
verksamheterna med någon betydelse medverkar till
att en miljökvalitetsnorm överträds. Även i övrigt
ansågs miljöbalkens omprövningsförutsättningar böra
kunna tillämpas omedelbart på befintliga tillstånd,
varför det inte ansågs nödvändigt med någon särskild
övergångsbestämmelse för att balkens regler om
omprövning skall bli tillämpliga (prop. 1997/98:45).
För tillstånd m.m. som enligt äldre bestämmelser har
lämnats för obegränsad tid finns vissa
inskränkningar i möjligheten att tidsbegränsa
tillstånden (26 § MP). Omprövningstider som har
angetts i tillståndsbeslut meddelade enligt äldre
bestämmelser måste ha löpt ut innan omprövning
enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 kan bli aktuell
(32 § MP). För tillstånd enligt vattenlagen
(1918:523) ställs ytterligare krav för att
omprövning enligt 24 kap. 5 § skall kunna bli
aktuell (33 § MP). En omprövning enligt 24 kap. 5 §
första stycket 1 får sålunda enligt huvudregeln ske
tidigast trettio år efter den dag då företaget
enligt meddelade föreskrifter skall vara fullbordat.
Om företaget skulle ha kunnat underkastas nyprövning
enligt 4 kap. vattenlagen (1918:523) vid en tidpunkt
efter den 31 december 1983, får omprövning göras så
snart den för nyprövning gällande tiden har gått ut.
Om nyprövning har gjorts enligt vattenlagen
(1918:523), får en sådan omprövning göras tidigast
trettio år efter den dag då domen om nyprövning vann
laga kraft. Ett tillstånd enligt vattenlagen
(1918:523) eller villkoren för ett sådant beslut får
omprövas enligt 24 kap. 5 § första stycket 6 MB
endast om förändringen i omgivningen har skett efter
den 31 december 1983. Kammarkollegiet har rätt att
ansöka om omprövning enligt 24 kap. 5 § (samma
kapitels 7 §).
I likhet med motionären anser utskottet
naturligtvis det vara betydelsefullt att gamla
vattendomar kan omprövas. Omprövningsmöjligheterna
bör ha en väl avvägd utformning. Utskottet finner
inte skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen
av förutsättningarna för omprövning av gamla
vattendomar. Av stor betydelse är vidare, vilket
motionären också har pekat på, att staten kan begära
omprövning i de fall där det är önskvärt och
möjligt. Kammarkollegiet har som tidigare nämnts
rätt att begära omprövning. Även Naturvårdsverket
och länsstyrelserna har sådan rätt. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion 1999/2000:Bo531
(s) om Kammarkollegiets initiativrätt.
Om det visar sig att anordningar som har vidtagits
eller villkor som har meddelats till skydd för
fisket med stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6
kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är
det grund för omprövning (24 kap. 5 § första stycket
11 MB). Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och
länsstyrelserna har som nämnts rätt att begära
omprövning.
Motionerna 1999/2000:MJ753 (mp) yrkande 12 och
1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 förespråkar
omförhandling av gällande vattendomar med villkor om
utsättning av laxyngel. Motionärerna anför att den
odlade laxen i dag utgör ett hot mot de vilda laxar
som finns kvar. Orsaken till detta anges vara
utsättningen av laxyngel som i många vattendomar
anges som villkor för tillståndet för ett
vattenföretag. Som lösning på detta pekar
motionärerna på att det vore bättre att se över
möjligheterna att låta lax vandra upp i älvar som i
dag är stängda.
Motionsförslagen aktualiserar även frågan om
villkoren i kommande domar. Utskottet vill här peka
på att enligt huvudregeln i 22 kap. 4 § MB så skall
ett exemplar av ansökningshandlingarna och av
kungörelsen sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet samt Fiskeriverket. Kungörelsen
skall även sändas till berörda kommuner och den
eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter
inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt till
länsstyrelser och andra statliga myndigheter vars
verksamhet kan beröras av ansökan. Enligt 22 kap. 6
§ MB tredje stycket skall Fiskeriverket i de fall
handlingar sänts till verket enligt 4 §, yttra sig
om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan
på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de
bestämmelser som behövs till skydd för fisket.
Fiskeriverkets synpunkter har härigenom getts en
särskild betydelse vid bestämmandet av villkor som
kan behövas till skydd för fisket. Enligt vad
utskottet har erfarit fyller Fiskeriverket en viktig
funktion även när det gäller omprövning av
vattendomar.
Enligt bostadsutskottets mening är det givetvis av
stor vikt att villkoren för laxen är goda.
Bostadsutskottet har dock inte underlag för att
avgöra om det i de nu aktuella frågorna föreligger
brister. Utskottet förutsätter att Fiskeriverket och
övriga berörda statliga och kommunala myndigheter
följer utvecklingen inom området och tar de
initiativ som kan anses erforderliga. Här kan
särskilt nämnas möjligheterna till omprövning.
Utskottet avstyrker motionerna 1999/2000:MJ753 (mp)
yrkande 12 och 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 om
vattendomar med villkor om utsättning av laxyngel.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utökat älvskydd
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 2,
res. 1 (kd, fp)
2. beträffande älvskyddets omfattning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N228 yrkande 20
och 1999/2000:MJ405 yrkande 4,
res. 2 (m)
3. beträffande småskalig vattenkraft
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo523,
4. beträffande lagstiftning angående
vindkraft
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo419 yrkande 6,
1999/2000:Bo504, 1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och
2, 1999/2000: MJ718 yrkande 16, 1999/2000:N275
yrkandena 2-8 samt 1999/2000: N276 yrkande 2,
res. 3 (m)
res. 4 (c)
res. 5 (mp)
5. beträffande inrättande av flera
nationalstadsparker
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo231 yrkande 8
och 1999/2000:Bo503,
res. 6 (c)
6. beträffande en fond för
nationalstadsparken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo539 yrkande 1,
res. 7 (mp)
7. beträffande särskilda insatser för
nationalstadsparken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo539 yrkande 2,
res. 8 (mp)
8. beträffande undantagen från det
kommunala vetot
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo511,
res. 9 (c, mp)
9. beträffande riksintresse
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo524,
10. beträffande Talmavägen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo537,
11. beträffande regelverket för muddring
m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo505,
12. beträffande Kammarkollegiets
initiativrätt
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo531,
13. beträffande vattendomar med villkor om
utsättning av laxyngel
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ753 yrkande 12
och 1999/2000:MJ401 yrkande 4.
res. 10 (mp)
Stockholm den 14 december 1999
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart
Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Lilian Virgin
(s), Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Carina
Moberg (s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Carl-Erik Skårman (m), Helena Hillar
Rosenqvist (mp), Rigmor Stenmark (c), Yvonne
Ångström (fp) och Ewa Thalén Finné (m).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Motionen motsvarar" och slutar med
"utökat älvskydd" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att älvskyddet bör
utformas så att skyddsbehovet skall bedömas
oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp
tjänar, vilket förespråkas i Folkpartiets
partimotion 1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2. Kraven
på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan
förväntas öka i samband med den planerade
avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer
att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt
utskottets mening bör dock vattenkraftsutbyggnaden i
vårt land vara ett avslutat kapitel. Detta måste
återspeglas i älvskyddets utformning. I ett första
steg bör undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket
första meningen MB och 4 kap. 6 § sista stycket MB
tas bort. Vad utskottet nu med anledning av motion
1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utökat älvskydd
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ255 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Älvskyddets omfattning (mom. 2)
Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Förslagen motsvarar" och slutar med
"älvskyddets omfattning" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening råder det ingen tvekan om
att vattenkraften på många sätt är bra från
miljösynpunkt. Det är samtidigt ofrånkomligt att
exploateringen av vattendrag för elproduktion har en
mycket stor lokal miljöpåverkan. Detta gör sig
gällande även beträffande de koncept för en mer
skonsam exploatering som på senare tid har
utarbetats av kraftindustrin. På samma sätt
förhåller det sig med de små vattenkraftverken. En
mer betydande potential för ny vattenkraft finns i
de älvsträckor som i dag är skyddade i miljöbalken,
framför allt de fyra orörda Norrlandsälvarna. Det
bör dock inte komma i fråga att tillåta någon
exploatering i dessa områden. Dessa unika
naturmiljöer bör i stället bevaras till kommande
generationer. Vattendragsutredningens betänkanden,
som fortfarande bereds inom Regeringskansliet,
innehåller förslag som innebär ett försvagat skydd.
Enligt utskottets mening är dock dagens älvskydd väl
avvägt. Det är angeläget att detta, i anledning av
motion 1999/2000:N228 (m) yrkande 20, ges regeringen
till känna. Härigenom får även motion
1999/2000:MJ405 (m) yrkande 4 anses tillgodosedd.
Riksdagen bör med anledning av motionerna
1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och 1999/2000:MJ405
(m) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande älvskyddets omfattning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N228
yrkande 20 och 1999/2000:MJ405 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)
Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med
"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste all lagstiftning
genomsyras av en stor respekt för den enskilda
äganderätten. Lagstiftningen bör samtidigt präglas
av en stor respekt för människors liv och hälsa samt
skyddsintressen i natur och miljö. Även andra
ytterst angelägna uppgifter för stat och kommun
liksom konflikter mellan olika äganderätter bör
beaktas vid den närmare regleringen inom olika
områden.
Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad. Å
ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som
energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på
långa avstånd och kan ge upphov till buller och
andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-
och naturvärden, liksom eventuella grannars
intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste
beaktas. Enligt utskottets mening måste en markägare
ges möjlighet att själv bestämma vad marken skall
användas till och om han så önskar upplåta marken
för vindkraft. Men detta kräver att även övriga
intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör
därför skapas ett fungerande regelverk som sätter
snäva gränser för byggande av vindkraftverk.
Vindkraftsetableringar bör även beaktas i den
kommunala planprocessen. På detta sätt kan
skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och
förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande
markområden. Vidare bör Vindkraftsutredningens
förslag att projekt med en högre effekt än 125 kW
alltid skall tillståndsprövas enligt miljöbalken
övervägas.
Det är angeläget att regeringen snarast kommer med
förslag till lagstiftning i de frågor som utskottet
har behandlat. Detta bör i anledning av motion
1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6 ges regeringen till
känna. Övriga motioner angående vindkraften som inte
kan anses vara tillgodosedda med detta avstyrks i
avvaktan på det pågående beredningsarbetet inom
Regeringskansliet.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande lagstiftning angående vindkraft
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo419 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna
1999/2000:Bo504, 1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:MJ718 yrkande 16, 1999/2000:N275
yrkandena 2-8 och 1999/2000:N276 yrkande 2,
4. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)
Rigmor Stenmark (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med
"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:
Ett hållbart energisystem måste enligt utskottets
mening bygga på förnybara energikällor. Sverige bör
vara föregångare med höga ambitioner och sträva
efter att minska de klimatpåverkande utsläppen från
fossila bränslen. Förnybara energikällor minskar
utsläppen och är miljötekniskt och näringspolitiskt
bra. För att förbättra vår miljö är det nödvändigt
att den svenska forskningen kring alternativa
energisystem intensifieras. En sådan forskning
skapar även komparativa fördelar för Sverige och
möjliggör export av svensk miljöpolitik. Den i detta
sammanhang viktiga utbyggnaden av svensk vindkraft
går dock mycket långsamt.
Ett av hindren för utbyggnaden är otydligheterna i
reglerna kring tillståndsprövningen. Framför allt
gäller detta den otydliga rollfördelningen mellan
kommun och länsstyrelse. Det är därför av stor vikt
att, såsom påtalas i centermotionerna
1999/2000:Bo516 yrkande 2 och 1999/2000:MJ718
yrkande 16, rollfördelningen vid
tillståndsprövningen förtydligas.
Ett annat hinder är den låga prioriteringen av
vindkraftsintresset gentemot andra etablerade
intressen. Det är såsom framhålls i
Vindkraftsutredningens slutbetänkande viktigt att ta
fram kvantitativa mål för vindkraftsutbyggnaden. Det
av utredningen föreslagna planeringsmålet som svarar
mot en produktion av 10 TWh per år framstår som
rimligt. Det är av stor vikt för
vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell
vindkraftsplan där vissa områden utpekas som
riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i
3 kap. MB. Öland och Gotland bör i en sådan plan
pekas ut som områden av riksintresse för vindkraft.
Vidare bör, vilket krävs i en av centermotionerna
och i motion 1999/2000:N276 (s) yrkande 2,
prövningsreglerna för vindkraftsanläggningar vara
lika oberoende av om anläggningen skall placeras på
land eller till havs. Utskottet ställer sig även
bakom de i mp-motion 1999/2000:N275 yrkandena 2-8
framförda kraven angående vindkraften som
riksintresse, behovet av vindenergikarteringar,
utredningar om förutsättningar för havslokalisering
respektive fjällokalisering samt att anläggningar
med en effekt om 125 kW eller mer bör
tillståndsprövas.
Riksdagen bör med anledning av motionerna
1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1 och 2,
1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16, 1999/2000:N275 (mp)
yrkandena 2-8 samt 1999/2000:N276 (s) yrkande 2 som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört. Det saknas skäl att i anledning av övriga
motioner föreslå ytterligare tillkännagivanden.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande lagstiftning angående vindkraft
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo516
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ718 yrkande 16,
1999/2000:N275 yrkandena 2-8 samt 1999/2000:N276
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1999/2000:Bo419 yrkande 6 och
1999/2000:Bo504,
5. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med
"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening behövs det en kraftig
ökning av den svenska vindkraftsproduktionen. Ett
nödvändigt inslag i arbetet för att nå dithän är
antagandet av ett planeringsmål för vindkraften.
Nivån 12 TWh per år är lämplig. Syftet med
planeringsmålet är i första hand att ge vindkraften
tillräcklig vikt i den fysiska planeringen.
Parallellt med arbetet att fastställa
planeringsmålet bör arbetet med att ta fram områden
av riksintresse för vindkraft bedrivas. Det är
viktigt att detta arbete intensifieras så att inte
utbyggnaden av vindkraften stannar upp i avvaktan på
arbetet med riksintressen. Regeringen bör därför
snarast möjligt påbörja detta viktiga arbete med
riks-intressen för vindkraft. För att underlätta
detta behöver det övergripande kunskapsunderlaget
kompletteras. Det gäller främst
vindenergikarteringar, förutsättningar för
havslokalisering samt förutsättningar för
fjällokalisering.
Ett vindkraftverks effekt är inte ett relevant mått
på dess miljöpåverkan. Den nuvarande gränsen för
prövning, en MW, har dessutom visat sig leda till
att etableringar delas upp på mindre delprojekt för
att slippa tillståndsplikt. Gränsen bör därför
sättas ned. Den av Vindkraftsutredningen föreslagna
nivån 125 kW är rimlig.
Ett annat problem med dagens tillståndsprövning är
att kommun och länsstyrelse utför ett dubbelarbete
när vindkraftverk prövas enligt MB och PBL. Det är
därför angeläget att finna former för att samordna
planläggningen och bygglovsprövningen enligt PBL med
tillståndsprövningen enligt MB. Regeringen bör
utreda denna fråga närmare och förelägga riksdagen
ett förslag med inriktning på att samordna och
förenkla tillståndsprövningen av vindkraftverk. Det
finns i detta sammanhang även skäl att se över
behovet av den extra prövning av havsbaserade
vindkraftverk som nu krävs enligt 11 kap. MB. Det
härigenom gällande särskilda lönsamhetskravet kan
komma att begränsa utbyggnaden till havs, vilket
skulle stå i strid med det energipolitiska beslutet
och övriga allmänna intentioner att bygga ut
förnybar vindkraftsproduktion.
Vad utskottet nu med anledning av motion
1999/2000:N275 yrkandena 2-8 (mp) anfört bör
riksdagen som sin mening ge till känna. Till den del
som övriga motioner härigenom inte kan anses
tillgodosedda avstyrks de.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande lagstiftning angående vindkraft
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N275 yrkandena
2-8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna
1999/2000:Bo419 yrkande 6, 1999/2000:Bo504,
1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:MJ718 yrkande 16 och 1999/2000:N276
yrkande 2,
6. Inrättande av flera nationalstadsparker
(mom. 5)
Rigmor Stenmark (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "I utredningsbetänkandet" och på s. 8
slutar med "flera nationalstadsparker" bort ha
följande lydelse:
En av många mycket viktiga uppgifter på
miljöområdet är att skydda grön-områden, parker och
grönytor i städerna. Stadsregionernas djur- och
växtliv är mycket sårbara. Detta innebär att
strukturen på tätorternas grönområden måste ha goda
samband med omgivande naturområden. Grönområdena har
även en stor social betydelse för människors
välbefinnande i ett stadslandskap. Genom inrättande
av nationalstadsparker ges stora områden skydd och
status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre
förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den
anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker
inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker
skall vara lokalt förankrade. Enligt utskottets
mening bör detta, framför allt mot bakgrund av de
överväganden som fortfarande görs inom
Regeringskansliet, ges regeringen till känna.
Riksdagen bör därför med anledning av motion
1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion
1999/2000:Bo503 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande inrättande av flera
nationalstadsparker
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo231 yrkande
8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motion
1999/2000:Bo503,
7. En fond för nationalstadsparken (mom. 6)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "för
nationalstadsparken" bort ha följande lydelse:
När riksdagen inrättar nationalparker så skyltas
området med informationstavlor, särskilt lämpliga
vid entréer, gränser stakas ut så att man vet när
man är inom respektive utanför nationalparken. Nu
har det gått nästan fem år och det är på tiden att
detta görs även i och runt vår nationalstadspark. En
nationalstadspark är något unikt för landet och av
stort värde för turismen till Stockholm. Därför bör
informationen förbättras. Det finns fortfarande
byggrätter som ligger kvar i området i Solna som
borde lösas in. Länsstyrelsen i Stockholm fick efter
förfrågan nej från Finansdepartementet angående
medel för friköp av en byggrätt som innehas av JM
Bygg i kvarteret Skogskarlen. Nu blir det i stället
en störande byggnation i norra Brunnsviken. Birka
Energi har begärt förlängd koncession för att få ha
kvar sina luftledningar över Norra Djurgården.
Bolaget anser att kostnaderna för att lägga
ledningarna i jord blir för höga. Med en statlig
fond skulle de påtalade problemen kunna lösas. Vad
utskottet nu med anledning av motion 1999/2000:Bo539
(mp) yrkande 1 anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande en fond för nationalstadsparken
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo539 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Särskilda insatser för
nationalstadsparken (mom. 7)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Enligt utskottet" och slutar med "för
nationalstadsparken" bort ha följande lydelse:
Efter nästan fem år från nationalstadsparkens
bildande har problem med bullersituationen
uppdagats. Enligt Vägverkets och kommunernas
mätningar är bullernivåerna mycket höga i parken,
särskilt inom Brunnsvikenområdet. Där har man över
150 000 fordonsrörelser per dygn. Denna del av
parken har bullernivåer på 60-80 dB(A) stora delar
av dygnet. Enligt Naturvårdsverkets normer borde
nivån ligga på 40 dB(A) och definitivt inte över 55
dB(A). Enligt utskottets mening motiverar den
rådande situationen särskilda insatser för att
begränsa bullerproblemet. Just i nationalstadsparken
skulle extra resurser för bullerbekämpning komma
många medborgare till godo. Större resurser måste
avsättas för bullerbekämpning. Detta bör riksdagen i
anledning av motion 1999/2000:Bo539 (mp) yrkande 2
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande särskilda insatser för
nationalstadsparken
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo539 yrkande
2
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Undantagen från det kommunala vetot
(mom. 8)
Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar Rosenqvist
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Det kommunala" och slutar med "kommunala
vetot" bort ha följande lydelse:
Kommunernas rätt att säga nej till etablering av
miljöstörande anläggningar i den egna kommunen är en
av hörnstenarna i den kommunala bestämmanderätten.
Den kommunala vetorätten är också en förutsättning
för en reell demokrati. Kommunerna har ett
övergripande ansvar för människors hälsa och för
miljön i kommunen. En förutsättning för att
kommunerna skall kunna ta detta ansvar är
naturligtvis att de ges ett helt avgörande
inflytande över vilka verksamheter som skall få
lokaliseras till kommunen.
Ett säkert förvar av kärnavfall går inte att
garantera. Kommunerna måste därför ges rätt att
bestämma om och i så fall vilka typer av
miljöfarliga anläggningar och verksamheter som skall
finnas i kommunen. Av den anledningen bör riksdagens
tidigare ställningstaganden omprövas. Det bör
tillsättas en utredning som skall se över gällande
bestämmelser om kommunalt veto för kärntekniska
anläggningar. I enlighet med förslaget i motion
1999/2000:Bo511 (mp) bör utredningen ha till uppgift
att komma med förslag till en ny bestämmelse om
kommunalt veto som skall gälla även för kärntekniska
anläggningar. Vad utskottet nu med anledning av
motion 1999/2000:Bo511 (mp) anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande undantagen från det kommunala
vetot
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo511 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Vattendomar med villkor om utsättning
av laxyngel (mom. 13)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Motionsförslagen aktualiserar" och på s.
16 slutar med "av laxyngel" bort ha följande
lydelse:
Det stora antalet odlade laxar utgör i dag ett hot
mot de vilda laxar som finns kvar. I de vattendomar
som följde på älvexploateringen står att
kraftbolaget skall sätta ut lax. Man kramar därför
lax, som vill in i utbyggda älvar för att leka, på
rom och mjölke. Laxynglen föds sedan upp i bassänger
och sätts ut vid två års ålder. Varje år sätts ca
2,5 miljoner laxyngel ut i de svenska vattendragen.
De vandrar därefter ned till södra Östersjön, växer
till sig under två år och vandrar sedan mot Norrland
för att leka. När mycket lax söker sig mot kusten är
risken uppenbar att en del av de odlade laxarna tar
sig in i älvar som inte byggts ut och där den fria
laxen skall ha en frizon. Ett alternativ till
utsättningen är att låta laxarna vandra upp i älvar
som i dag är stängda. Genom att se till att de kan
ta sig in och förbi vattenmagasin kan ett fint
laxfiske skapas i miljöer uppströms vattenmagasinen.
Det kan ge underlag för en ny fisketurism och
innebära ett behövligt tillskott i många glesbygder.
De berörda vattendomarna bör därför ses över och där
så behövs förändras. Kraven på utsättning av lax bör
härvid ersättas med krav på åtgärder för att
möjliggöra vandringsvägar för laxen. Detta bör i
anledning av motionerna 1999/2000:MJ753 (mp) yrkande
12 och 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande vattendomar med villkor om
utsättning av laxyngel
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ753
yrkande 12 och 1999/2000:MJ401 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilt yttrande
Riksintresse
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Området omkring Rudolf Steinerseminariet i
Ytterjärna församling i södra delen av Södertälje
kommun har sedan 1930-talet vuxit till en alldeles
speciell kulturell mötesplats i Sverige, Norden,
Europa och i världen. Under inflytandet av en
växande antroposofisk rörelse har ett säreget
kulturellt landskap vuxit fram i det sörmländska
landskapet.
Inom ett flertal områden har man i Ytterjärna
skapat livskraftiga alternativ till det etablerade
samhället. Här har skapats ett rikt och varierat
kulturområde - ett kulturcentrum.
- Inom området finns bl.a. följande:
-
- Rudolf Steinerseminariet och Kulturhuset. Hjärtat
och det informella centret i detta kulturlandskap
är Rudolf Steinerseminariet med det tillhörande
Kulturhuset i Ytterjärna. Kulturhuset i Ytterjärna
har under sina sju verksamhetsår imponerat
storligen och dragit nya publikskaror till
Ytterjärna med sitt breda internationella utbud.
-
- Arkitektoniskt högklassigt och spännande område.
På Steinerseminariet tillsammans med Örjanskolan,
Vidarkliniken samt Skogsbrynsbyns bostadsområde har
det därutöver skapats ett spännande arkitektoniskt
sammanhållet område ritat av den världskände
arkitekten Erik Asmussen.
-
- Biodynamisk odling. Här finns Europas största
koncentration av ekologisk odling i form av ett
antal biodynamiskt odlade gårdar. Sveriges enda
utbildning för biodynamiska jordbrukare och
trädgårdsmästare finns på Skillebyholm. Det som
produceras på de ekologiska jordbruken förädlas
här. Saltå Kvarn mal den ekologiska säden och bakar
bröd. Stiftelsen Biodynamiska Produkter
distribuerar som grossist ekologiska produkter över
hela Sverige.
-
- Friskolor. Inom pedagogikens område existerar
jämsides med den kommunala skolan tre
waldorfskolor, ett gymnasium och fyra
waldorfförskolor. Waldorfskolorna tar emot ca 40 %
av barnen inom Järna kommundel.
-
- Läkepedagogiska institutioner. Inom omsorgen för
funktionshindrade har Järnaområdet utvecklats till
ett nationellt kompetenscenter. Det finns ett
tjugotal sinsemellan fristående verksamheter som
arbetar med att hjälpa och utveckla barn och vuxna
funktionshindrade till ett bättre liv.
-
- Vidarkliniken. På Vidarkliniken i Ytterjärna finns
Sveriges och Nordens enda komplementärmedicinska
sjukhus med skolmedicinsk kompetens. I Järna finns
även ett antroposofiskt inspirerat ålderdomshem med
en avdelning för demensvård och ett behandlingshem
för kvinnliga missbrukare. Här finns även på
Skillebyholm Sveriges största alternativmedicinska
läkemedelsbolag, Weleda.
-
I den kommunala översiktsplanen för Södertälje
klassas området som riksintresse av kulturskäl. Den
statusen har redan Riksantikvarieämbetet bekräftat.
Detta är ett unikt område i Sverige och Europa och
bör uppmärksammas och skyddas. I dag hotas dessa
värden och verksamheter av planer på en flygplats på
Södertörn - en flygplats som skulle lägga området
under bullermatta. Inte något verk eller myndighet
som varit aktiv i den diskussionen som förs om
eventuell flygplats vid Hall på Södertörn har nämnt
denna konflikt. Det visar att ett skydd som det som
finns i kommunens översiktsplan för Ytterjärna är
för svagt. Det borde vara självklart att områdets
status som riksintresse och effekterna på området
vid en flygplatsetablering måste finnas med i
Luftfartsverkets utredning. Vi anser därför att
regeringen måste se över statusen för området och
skärpa skyddet.