Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
avseende utgiftsområde 18, Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, samt motioner
väckta under årets allmänna motionstid i anknytande
frågor.
Förslaget i budgetpropositionen avseende
anslagsfördelning budgetåret 2000 för utgiftsområde
18 tillstyrks av utskottet. Motstående
motionsyrkanden avstyrks. Även vad gäller övriga
förslag avseende utgiftsområde 18 föreslår utskottet
att riksdagen antar regeringens förslag och
avstyrker motstående motionsförslag. Det gäller
bl.a. senareläggning av införandet av bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet, vissa ändringar i lagen om
bostadsbidrag, ändrade regler för fonden för fukt-
och mögelskador samt ändrad användning av delar av
anslaget för stöd till lokala investeringsprogram.
I betänkandet behandlade motionsförslag i vissa
frågor om bostadsförsörjningen m.m. avstyrks av
utskottet. Dessa förslag avser bl.a. frågor om
bostadspolitikens inriktning, de kommunala
bostadsföretagen, förutsättningarna för
bostadsbyggande, studentbostäder, segregation i
boendet, bosparande och bostadsbidragen.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer och 9
särskilda yttranden.
När det gäller anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 2000 - utskottets
hemställan under moment 1 - har representanterna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet avstått från att delta
i utskottets beslut. I särskilda yttranden har de
redovisat grunderna för sina ställningstaganden.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1999/2000:1 volym 10
föreslagit att riksdagen
1. godkänner regeringens förslag om senareläggning
av investeringsbidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet (avsnitt 4.3.4),
2. dels godkänner regeringens förslag om att bidrag
avseende statligt räntestöd för reparation och
underhåll inte utbetalas under år 2000, dels
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 2
Räntebidrag m.m. disponera högst 20 miljoner kronor
för återstående utbetalningar avseende
investeringsbidrag för anordnande av bostäder för
studenter m.fl. under år 2000 (avsnitt A 2
Räntebidrag m.m.),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:737) om bostadsbidrag (anslagsavsnitt A
10 Bostadsbidrag),
4. godkänner regeringens förslag om ändrade regler
för Fonden för fukt- och mögelskador (anslagsavsnitt
A 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador),
5. godkänner regeringens förslag om ändrad
användning av delar av ram-anslaget E 1 Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
och om ändrade regler för statsbidrag till lokala
investeringsprogram (anslagsavsnitt E 1 Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet),
6. bemyndigar regeringen att under år 2000 i fråga
om ramanslaget A 6 Byggforskning, besluta om bidrag
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 162 miljoner kronor under åren 2001-2004,
7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga
om ramanslaget E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet,
besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 2 600 miljoner kronor
under åren 2001 och 2002,
8. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1999 väckta
motionerna
1999/2000:Bo201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning av kommunala bostadsföretag utan ekonomiska
sanktioner från staten som en långsiktigt hållbar lösning för kommuner med
ekonomiska problem,
2. att riksdagen beslutar att avskaffa de ekonomiska sanktionerna för
kommuner som försäljer kommunala bostadsföretag.
1999/2000:Bo202 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en subvention av
lantmäteriförrättningar i syfte att avveckla onyttiga samfälligheter och
servitut m.m.
1999/2000:Bo203 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
handläggningen av bostadspolitiska frågor i regeringen.
1999/2000:Bo204 av Rigmor Ahlstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägarlägenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet och mångfald i boendet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en stabil bostadspolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmännyttans roll och uppgifter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad demokrati (yrkandet behandlas i detta betänkande i vad
det avser byggforskningens inriktning, i övriga delar behandlas yrkandet i
kommande betänkanden),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förhindra segregation,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsfinansiering,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om instiftande av en bostadsminister.
1999/2000:Bo206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen beslutar om en snabbare avveckling av de äldre
räntesubventionerna parallellt med en sänkning av fastighetsskatten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nyproduktionen av bostäder bör ske utan subventioner och
fastighetsskatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att krisårgångarna skall befrias från fastighetsskatt i stället
för den långsammare avvecklingen av räntebidragen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsbidragen,
10. att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsbidraget till ungdomar under
29 år i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en översyn av
bostadsbidragen i ett större socialpolitiskt och skattepolitiskt sammanhang
i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala bostadsbolag,
17. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av lagen om tillfällig
minskning av det generella statsbidraget vid avyttring av aktier eller
andelar i eller utdelning från kommunala bostadsföretag m.m. i enlighet med
vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att avskaffa stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1999/2000:Bo207 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappanpassade studentbostäder integrerade i det övriga
studentbeståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenkling av regelsystemet för byggande av ungdomsbostäder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av teknik för att flytta bostäder från
utflyttningsorter till högskoleorter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag om 40 000 kr per studentbostad för anordnande
av bostäder för studenter.
1999/2000:Bo208 av Owe Hellberg och Yvonne Oscarsson (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ytterligare medel till forskningen vid institutionen för Byggd Miljö i
Gävle.
1999/2000:Bo209 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys och förslag till regelförändringar av nu gällande regler
för bostadsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kopplingen till skattesystemet kontra kopplingen till
socialbidragssystemet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om godtrosregeln,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till inkomstöverföring till annat år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkningen av inkomstunderlaget i vissa fall,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till kontrolluppgifter.
1999/2000:Bo210 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnadshastigheten av digital Sverigekarta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Lantmäteriet i uppdrag att tillsammans med
Naturvårdsverket vidareutveckla analysen av hur miljöinformation kan knytas
samman med den fastighetsanknutna informationen.
1999/2000:Bo211 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma med förslag på hur nyproduktionen av
bostäder kan öka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder om hur
ombyggnationen av bostäder kan öka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma med förslag om hur produktionen av
studentbostäder kan öka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgängligheten och tillgången på studenbostäder för
funktionshindrade.
1999/2000:Bo214 av Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hänsyn skall
tas till de särskilda förhållanden som gäller för socialbidragstagare och
studerande.
1999/2000:Bo215 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett bosparsystem i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1999/2000:Bo216 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samordning mellan stat och kommun vad gäller byggandet
av studentbostäder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrades möjligheter att bo i studentbostäder.
1999/2000:Bo217 av Sören Lekberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade villkor för
målsparande inom bostadssektor.
1999/2000:Bo220 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
olämpliga i att barns förmögenhet vid beräkning av bostadsbidrag ingår i
familjens sammanlagda förmögenhet.
1999/2000:Bo222 av Lennart Klockare och Monica Öhman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den väntade analysen av bostadsbidragen skall omfatta flera frågor än
dem som Riksförsäkringsverket lyft fram.
1999/2000:Bo223 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbyggande.
1999/2000:Bo225 av Lennart Kollmats (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd
till byggande av studentlägenheter och lättnad vad gäller reglerna för
lägenhetsstandard.
1999/2000:Bo226 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 2 Räntebidrag inom
utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, anslå
3 274 610 000 kr för budgetåret 2000 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 6 Byggforskning inom
utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, anslå
130 548 000 kr för budgetåret 2000 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avveckling av bidraget
till Fonden för fukt- och mögelskador i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder till förmån för informationsinsatser om radonsanering i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att under anslaget A 10 Bostadsbidrag inom
utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, anslå
5 330 000 000 kr för budgetåret 2000 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nyckeltal för verksamheten hos länsstyrelserna,
7. att riksdagen beslutar att anslaget E 1 Stöd till lokala
investeringspro-gram för ekologisk hållbarhet inom utgiftsområde 18,
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, avskaffas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att anslaget E 1 stöd till lokala
investeringspro-gram inom utgiftsområde 18, Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, fastställs till 1 256 000 000 kr för
budgetåret 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
skall avvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att anslaget E 2 Kunskapscentrum för ekologisk
hållbarhet inom utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande, fastställs till 2 544 000 kr för avveckling av centrumet under
budgetåret 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen ej bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget E 1
Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, besluta om
bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Bo227 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett införande av
ett allmänt bosparande.
1999/2000:Bo228 av Rigmor Ahlstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med
följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande uppställning
1999/2000:Bo229 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institutionen för
Byggd Miljö i Gävle.
1999/2000:Bo230 av Helena Frisk och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att tillsammans med aktörerna på bygg- och bostadsmarknaden utforma konkreta
åtgärder för ökat byggande av hyresrätter i tillväxtregionerna.
1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om om- och nybyggnation.
1999/2000:Bo232 av Yvonne Ångström och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av allmännyttiga bostadsbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en modern social bostadspolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppmuntra omvandlingen från hyreslägenheter till
bostadsrätter samt vikten av en bättre blandning av olika upplåtelseformer i
områden där hyresrätten är den helt dominerande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal utveckling i utsatta bostadsområden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya regler för bostadsbidragen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett individuellt
bostads- och pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 18,
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt den uppställning
som redovisas i motionen.
1999/2000:Bo233 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och visioner för familje- och boendepolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om boendesegregation,
14. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om bostadsbidrag (SFS
1993:737) att den samlade familjeinkomsten utgör grund för bostadsbidraget,
15. att riksdagen beslutar att den bidragsgrundande bostadsytan bestäms
enligt regeringens ursprungsförslag i proposition 1996/97:186, innebärande
en utökning med 10 m2 per boendekaterori, jämfört med dagens regler,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av bostadsbidragen med 100 kr per barn och månad fr.o.m.
den 1 juli år 2000,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bidragsperioderna görs halvårsvisa för samtliga hushåll med
bostadsbidrag,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt bosparsystem,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappanpassade studentbostäder integrerade i det övriga
studentbostadsbeståndet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag om 40 000 kr per studentbostad för anordnande
av bostäder för studenter,
22. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för år 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning
1999/2000:Bo301 av Lennart Kollmats (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Halland,
genom omfördelning, måste få en större och mer rättvis del av anslagen.
1999/2000:Bo411 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra om Byggkostnadsdelegationen till en
boendekostnadsdelegation,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den bostadssociala beredningen om att
trygga individens rätt till bostad.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning
1999/2000:Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffat utförsäljningsstopp.
1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att utförsäljning av kommunala
bostadsbolag inte skall medföra sänkta statsbidrag.
1999/2000:MJ256 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stimulera kommunerna att anlägga fler koloniområden.
1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsluta projektet med lokala investeringsprogram och att
använda de återstående pengarna på ett för miljö och sysselsättning mer
kostnadseffektivt sätt.
1999/2000:N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändrade förutsättningar för att möjliggöra
nybyggnation av bostäder.
1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en omarbetning av lagen
om bostadsbidrag i enlighet med vad i motionen anförts.
1999/2000:Sf201 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av nuvarande regler för bostadsbidrag så att det
kommer båda föräldrarna till godo.
1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
24. att riksdagen beslutar om nya regler för bostadsbidrag i enlighet med
motionens förslag.
1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om växling av bostadsbidrag mot generellt barnstöd.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om varierat bostadsägande och varierande upplåtelseformer,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om servicen i utsatta bostadsområden.
1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggforskningen.
1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att behålla bostadsanpassningsbidragen.
1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar att till 8 § lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag göra följande tillägg: "Särskilt skäl kan vara att
den funktionshindrade lagt ned rimligt arbete på att finna en för honom och
hans familj lämplig bostad och kommunen inte inom en för den
funktionshindrade rimlig tid kan anvisa en bostad som den funktionshindrade
skäligen bör godta."
1999/2000:So489 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till Boendesociala beredningen angående rätten
till boende.
1999/2000:Ub418 av Desirée Pethrus Engström m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på billiga studentbostäder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att se över byggnormerna för studentbostäder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att se över investerings- och räntebidragen.
1999/2000:Ub499 av Sofia Jonsson m.fl. (c) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler som berör byggandet av studentbostäder,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till den parlamentariska bostadssociala kommittén att
belysa studenternas behov och situation på bostadsmarknaden,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappanpassade studentbostäder.
1999/2000:Ub814 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det specifika lokala investeringsbidraget åter skall
begränsas till att enbart gälla för byggandet av bostäder till studenter.
Inhämtade upplysningar
Inför utskottet har vid interna utfrågningar upplysningar lämnats av
företrädare för Riksförsäkringsverket vad avser verkets analys av
bostadsbidragssystemet och av företrädare för Bofrämjandet vad avser
bosparande.
Utskottet
Inledning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande förslag i budgetpropositionen
för år 2000 vad gäller utgiftsområde 18 samt motionsförslag från årets
allmänna motionstid. Förslagen avser dels anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18, dels vissa övriga frågor om bostadsförsörjningen m.m.
Den ordning för budgetberedningen inom riksdagen som tillämpades första
gången under riksmötet 1996/97 innebär bl.a. att riksdagen först tar
ställning till fördelningen av utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.
Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom respektive
utgiftsområde. Vad gäller det utgiftsområde som bostadsutskottets
beredningsansvar omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, har riksdagen den 18 november 1999
fastställt en utgiftsram för budgetåret 2000 om 15 592 068 000 kr (bet.
1999/2000:FiU1, yttr. BoU1y). Det är således inom denna ram som utskottet
utifrån de framlagda förslagen har att föreslå en anslagsfördelning.
Riksdagen kommer därefter genom ett beslut att ta ställning till de förslag
till anslagsfördelning inom utgiftsområde 18 för budgetåret 2000 som läggs
fram i detta betänkande.
Betänkandet har disponerats så att först behandlas frågor om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 och därefter olika förslag om
bostadsförsörjningen m.m. som inte direkt innebär anslagsanspråk under
budgetåret 2000.
Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2000
A 1 Boverket
Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och
hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt, fysisk
planering, byggande och boende. Verket svarar också för den centrala
administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering
av bostäder. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
ett ramanslag om 130 922 000 kr för verksamheten vid Boverket.
I tre motioner lämnas förslag som innebär att anslaget för Boverket
reduceras i förhållande till regeringsförslaget.
Förslaget i motion Bo228 (c) i motsvarande del innebär att anslaget till
Boverket inte realt räknas upp. Denna princip tillämpas även i ett flertal
andra förslag från Centerpartiet om myndighetsanslag såväl inom
utgiftsområde 18 som inom övriga utgiftsområden. För Boverkets del blir
innebörden i förslaget att myndighetsanslaget kan reduceras med 6 679 000 kr
i förhållande till regeringens förslag.
I motion Bo233 (kd) yrkande 22 i motsvarande del föreslås att anslaget till
Boverket reduceras med 7 miljoner kronor. Med hänvisning till byråkratin
inom utgiftsområdet föreslås i Folkpartiets partimotion Fi212 yrkande 18 i
motsvarande del att anslaget reduceras med 50 miljoner kronor för
nästkommande budgetår. Motsvarande förslag läggs även fram i motion Bo232
(fp) yrkande 10 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för Boverket och
avstyrker de aktuella motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets
uppgifter under år 2000 som motiverar en anslagsminskning i enlighet med
motionsförslagen är inte aktuell. Det kan för övrigt konstateras att en
nedskärning av verksamheten vid Boverket av den omfattning som föreslås i
fp-motionerna, genomförd med några månaders varsel, knappast är förenlig med
gällande arbetsrättsliga regler och avtal.
Vad gäller regeringens förslag om anslag för Boverket, liksom för ett antal
andra myndigheter inom utgiftsområde 18, bör avslutningsvis påpekas att den
del av uppräkningen av anslaget som går utöver pris- och löneomräkningen
beror på en närmast teknisk justering i anslagsredovisningen. Justeringen
har genomförts för att korrigera en tidigare i anslaget inlagd kompensation
för premierna för avtalsförsäkringarna.
A 2 Räntebidrag m.m.
Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga räntebidrag för ny- och
ombyggnad av bostäder samt vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus. Anslaget disponeras vidare för bidrag till
förvaltningsförluster, s.k. 33 §-ersättning, till kommuner.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar
ett ramanslag om 3 742 000 000 kr på anslaget Räntebidrag m.m. Regeringens
beräkning av anslagsbehovet baseras på vissa förutsättningar avseende bl.a.
ränteutvecklingen. Anslagsberäkningen utgår vidare från att riksdagen dels
godkänner ett förslag som minskar belastningen på anslaget, dels lämnar ett
bemyndigande avseende utnyttjandet av anslaget.
Den minskade belastningen på anslaget föreslås uppnås genom att bidrag
avseende statligt räntestöd för reparation och underhåll, s.k. RBF-stöd,
inte utbetalas under år 2000. Det föreslagna bemyndigandet innebär att medel
från anslaget får disponeras år 2000 för återstående utbetalningar avseende
investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl. med högst
20 miljoner kronor.
De två förslagen om anslagets utnyttjande har inte i motioner eller vid
utskottets beredning av ärendet mött några invändningar. Utskottet
tillstyrker dessa förslag.
Däremot har i flera motioner redovisats förslag till åtgärder för att
minska anslagsbehovet för räntebidrag. I motion Bo226 (m) yrkande 1 föreslås
att anslaget skall minskas med 467 390 000 kr i förhållande till regeringens
förslag. På motsvarande sätt föreslås anslaget minskat i motion Bo233 (kd)
yrkande 22 i motsvarande del med 323 miljoner kronor samt med 500 miljoner
kronor i motionerna Fi212 (fp) yrkande 18 och Bo232 (fp) yrkande 10, båda
dessa yrkanden i motsvarande del.
Förslag om vilka åtgärder som bör vidtas för att uppnå anslagsbesparingen
lämnas framför allt i motion Bo226 (m) samt i partimotion Bo206 (m)
yrkandena 2, 3 och 4. I båda motionerna föreslås att en snabbare avveckling
av de äldre räntesubventionerna bör ske parallellt med en sänkning av
fastighetsskatten. Vidare föreslås att räntebidragen avskaffas för
nyproduktionen och att fastighetsskatt inte tas ut i detta
fastighetsbestånd. De s.k. krisårgångarna föreslås bli befriade från
fastighetsskatt samtidigt som avvecklingen av räntebidragen påskyndas.
Bostadsutskottet har vid tidigare tillfällen när förslag om kraftigt
minskat anslag för räntebidrag förts fram påtalat de allvarliga konsekvenser
som en snabb avtrappning av räntebidragen kan leda till i delar av
bostadsbeståndet. Förslagen i motionerna utgår från att besparingen skall
kunna uppnås framför allt genom en snabb avveckling av de räntebidrag som
utgår enligt äldre bidragssystem. Det bör påpekas att kvarvarande bidrag
enligt äldre räntebidragssystem i huvudsak utgår till bostäder byggda runt
år 1990, dvs. bostäder i de årgångar där det finns ett stort antal
fastigheter med omfattande ekonomiska problem. Kraftigt minskade bidrag till
denna grupp av fastigheter riskerar givetvis att förvärra läget för många
bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och enskilda hushåll. De förordade
förändringarna inom fastighetsskattesystemets ram skulle inte kunna
kompensera för denna försämring. Utskottet kan för övrigt konstatera att
samtliga motionsförslag som innebär förändringar av fastighetsskattenivån
som kan påverka budgeten för år 2000 redan har avslagits av riksdagen (bet.
1999/2000:FiU1).
Vad gäller regeringens anslagsförslag kan det konstateras att
utgångspunkten för beräkningen av anslagsbehovet enligt vad som anges i
budgetpropositionen utgått från ett något lägre ränteläge än vad som råder
för närvarande. Det får emellertid förutsättas att denna avvikelse kan
hanteras inom ramen för de medel som finns tillgängliga på anslaget.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
om att det under anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett
ramanslag om 3 742 miljoner kronor och avstyrker motstående förslag i
motionerna Bo206 (m) yrkandena 2, 3 och 4, Bo226 (m) yrkande 1, Bo232 (fp)
yrkande 10, Bo233 (kd) yrkande 22 samt Fi212 yrkande 18, de tre sistnämnda
yrkandena i motsvarande delar.
A 3 Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader samt
A 4 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamheten
Statens bostadskreditnämnd (BKN) kan lämna statliga kreditgarantier för
bostäder. Garantiverksamheten är indelad i tre resultatområden; Äldre
garantier, Nya garantier samt Kreditgarantier för avlösen av kommunala
borgensåtaganden. Anslaget A 3 får användas för förvaltningskostnader som är
hänförliga till resultatområdet Äldre garantier. Anslaget A 4 används för
att täcka förluster till följd av statliga garantier för ny- och ombyggnad
av bostäder inom detta resultatområde.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget A3 förs upp med
13 197 000 kr samt att anslaget A 4 bestäms till 1 800 miljoner kronor för
budgetåret 2000. Ett förslag om minskat anslag för förvaltningskostnaderna
vid BKN finns i motion Bo228 (c). Anslaget föreslås i denna motion reducerat
med 208 000 kr i förhållande till regeringsförslaget.
Bostadsutskottet har vad gäller Boverket avvisat förslag i c-motionen om
nedräknat myndighetsanslag. Inte heller i fråga om anslaget till BKN anser
utskottet att motionärerna anfört något som kan motivera den föreslagna
anslagsbegränsningen. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om
anslaget A 3 Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader och avstyrker
motion Bo228 (c) i motsvarande del.
I fråga om anslaget A 4 för garantiverksamheten har inga invändningar mot
regeringsförslaget framkommit i motioner. Utskottet framhöll i samband med
budgetbehandlingen hösten 1998 vikten av hög kvalitet på de prognoser som
ligger till grund för anslagsförslagen. Bakgrunden var bl.a. att utgifterna
för garantiförluster under år 1998 visat sig kraftigt överstiga det anvisade
anslaget. Detta ledde i sin tur till ett omfattande besparingsbehov inom
andra delar av utgiftsområde 18. Det kan konstateras att en ny prognosmodell
har använts för den prognos som utgör underlag för beräkningar av utgifter
för kreditgarantier fr.o.m. år 2000. Enligt prognosen kommer utgifterna att
fr.o.m. nästa år kraftigt sjunka i förhållande till budgetåret 1999.
Utskottet framhöll också nödvändigheten av att pröva tillförlitligheten i
prognoserna genom exempelvis känslighetsanalyser för att på så sätt öka
handlingsberedskapen vid risk för anslagsöverskridande. Enligt
budgetpropositionen är nivån på skadeutfallet, och därmed anslagsbehovet, i
hög grad beroende av ränteläget. Det finns således skäl att löpande följa
ränteutvecklingen och dess påverkan på omfattningen av garantiförlusterna.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
avseende anslaget A 4 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamheten.
A 5 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt
A 6 Byggforskning
Enligt propositionen bör näringslivets andel av samfinansierade projekt öka
och aktörerna inom plan-, bygg- och bostadssektorn i övrigt ta ett större
ansvar för sin egen kunskapsförsörjning. Branschen bör i allt högre grad
finansiera den del av byggforskningen som tillhör branschens
intresseområden. Statens medverkan bör enligt regeringen i huvudsak
begränsas till forsknings- och utvecklingsinsatser när det gäller frågor av
särskilt samhällsintresse. En prioriterad uppgift för Byggforskningsrådet
(BFR) anges vara att stimulera forskning kring hur befintliga byggnader och
befintlig bebyggelse samt teknisk infrastruktur kan ställas om till
hållbarhet.
I budgetpropositionen för år 1999 föreslog regeringen att
byggforskningsanslaget skulle minskas med 100 miljoner kronor. På förslag av
bostadsutskottet förstärktes dock anslaget med 50 miljoner kronor i
förhållande till regeringsförslaget genom att denna summa fick disponeras
från anslaget E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet. För år 2000 föreslår regeringen att 50 miljoner kronor skall
föras över till byggforskningsanslaget från samma anslag. De tillförda
medlen skall enligt förslaget användas till satsningar på forskning och
utveckling som i likhet med byggforskningsanslaget syftar till att främja
den byggda miljöns kvalitet och långsiktiga hållbarhet.
BFR har sedan den 1 juli 1993 genom ett årligt basanslag finansierat
verksamheten vid den till Kungliga Tekniska högskolan (KTH) hörande
Institutionen för byggd miljö i Gävle. För att möjliggöra ett närmare
samarbete mellan institutionen och Högskolan i Gävle föreslås i
budgetpropositionen att finansieringsansvaret nu skall övertas av Högskolan
i Gävle. I konsekvens härmed föreslås att 13 miljoner kronor skall överföras
från anslaget A 6 Byggforskning till utgiftsområde 16 anslaget B 54
Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor,
anslagsposten 6 Högskolan i Gävle.
Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret
2000 under utgiftsområde 18 anvisar till A 5 Byggforskningsrådet:
Förvaltningskostnader ett ramanslag på 24 816 000 kr och till A 6
Byggforskning ett ramanslag på 105 548 000 kr.
Möjligheten till långsiktiga åtaganden är enligt regeringen av stor vikt
för att forskningen skall hålla hög kvalitet och bedrivas effektivt. I
budgetpropositionen förslås därför att Byggforskningsrådet skall få ingå
avtal och fatta beslut rörande stöd till byggforskningsprojekt som,
inberäknat löpande avtal, innebär åtaganden om högst 162 miljoner kronor
under åren 2001-2004.
Regeringens anslagsförslag har mött invändningar i två motioner.
En stor del av byggforskningen inriktas enligt motion Bo226 (m) på
byggnadsmaterial som leder till effektivare byggande och bättre boende.
Alltför små anslag till byggforskning riskerar att leda till högre
boendekostnader och sämre inomhusmiljöer i våra bostäder. Enligt motionens
yrkande 2 bör därför anslaget A 7 Byggforskning ökas med 25 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag.
Med hänvisning till att statliga verks och myndigheters anslag inte realt
bör räknas upp föreslås i motion Bo228 (c) i motsvarande del att anslaget
A 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader i förhållande till
regeringsförslaget skall minskas med 1 163 000 kr. I samma motion förslås
dessutom att 50 miljoner kronor skall föras över till anslaget A 6
Byggforskning från anslaget till lokala investeringsprogram.
I två motioner läggs fram förslag om forskningen vid Institutionen för
byggd miljö i Gävle. I båda motionerna framhålls forskningens höga kvalitet
och den vikt som den måste tillmätas. Som en bakgrund till förslagen i
motionerna redovisas dessutom att KTH tidigare förordat ett basanslag till
institutionen i storleksordningen 20-22 miljoner kronor och att en utredning
som sett över frågan kommit fram till ett erforderligt basanslag på 18
miljoner kronor.
Enligt motion Bo208 (v) bör mot denna bakgrund institutionen tillföras
ytterligare 5 miljoner kronor så att basresursen för verksamheten uppgår
till minst 18 miljoner kronor. Även i motion Bo229 (s) förordas att ökade
resurser skall tillföras Institutionen för byggd miljö i Gävle. Inför
kommande forskningsproposition bör därför en förnyad anslagsbedömning göras
för att säkra verksamheten.
Forskningen bör enligt motion Bo204 (c) yrkande 13 i motsvarande del
inriktas på att belysa de boendes synpunkter på miljö och bostad. Särskilt
viktigt anges det vara att forskningsresurser avsätts för att undersöka
bostaden och miljön ur ett kvinnligt perspektiv.
Som en del i folkhälsoarbetet föreslås i motion So226 (fp) yrkande 6 att
riksdagen skall uttala att byggforskningen inte får eftersättas och att den
därför bör lyftas fram i den kommande forskningspolitiska propositionen.
Enligt motionen kan den förändring i byggforskningen som aviserats vara ett
hot mot den nödvändiga forskning som måste bedrivas för att åstadkomma en
bättre boendemiljö.
Med anledning av vad som i budgetpropositionen och motioner föreslagits om
byggforskningen vill utskottet anföra följande.
Som framgår ovan föreslog regeringen i budgetpropositionen för år 1999 att
byggforskningsanslaget skulle minskas med 100 miljoner kronor. På förslag av
bostadsutskottet förstärktes dock anslaget med 50 miljoner kronor genom att
denna summa fick disponeras från anslaget E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Förslaget i årets
budgetproposition innebär att anslaget A 6 Byggforskning direkt tillförs
samma summa för år 2000. I likhet med de medel som tillförts för innevarande
budgetår skall medlen användas till satsningar på forskning och utveckling
som syftar till att främja den byggda miljöns kvalitet och långsiktiga
hållbarhet.
Till grund för bostadsutskottets ställningstagande hösten 1998 låg bl.a.
uppfattningen att statens fortsatta insatser när det gäller byggforskningen
borde bedömas i ett större forskningspolitiskt sammanhang. Utskottet
vidhåller sin ståndpunkt i denna del. Enligt utskottets mening är en sådan
ordning nödvändig för att erforderliga avvägningar skall kunna göras med
utgångspunkt i samhällets samlade behov av forskningsinsatser inom olika
sektorer. Byggforskningen bör sålunda lika lite som någon annan
sektorsforskning bedömas enskilt utan att hänsyn tas till sambandet med
annan forskning. Inte minst viktigt är detta med avseende på det
tvärvetenskapliga angreppssätt som ofta fordras i dagens alltmer komplexa
samhälle.
Att regeringen nu väljer att lägga fram ett förslag där
byggforskningsanslaget ligger på den nivå som utskottet och riksdagen
förordat för innevarande budgetår ger enligt utskottets mening
förutsättningar för att avvägningen av statens insatser skall kunna göras på
ett mera obundet sätt än vad som annars skulle ha blivit fallet. Med hänsyn
till de forskningspolitiska överväganden som pågår i Regeringskansliet är
det viktigt att inte nu åstadkomma låsningar för framtiden. Även om det i
och för sig kan diskuteras vilken anslagsnivå som kan anses vara den rätta
eller mest lämpliga från denna utgångspunkt har det enligt utskottets mening
inte kunnat påvisas att dagens nivå på något mer avgörande sätt skulle styra
ett framtida ställningstagande till byggforskningen. Regeringens förslag
till anslag tillstyrks. Motstående motionsförslag avstyrks.
I sitt ställningstagande till anslaget för innevarande budgetår
aktualiserade utskottet också frågan om behovet för staten av att kunna göra
åtaganden avseende stöd till byggforskning också efter år 1999 - detta
utöver de bemyndiganden som då redan fanns. Enligt utskottet borde det
ankomma på regeringen att - i den utsträckning det bedömdes erforderligt med
sådana bemyndiganden för att trygga de forskningsinsatser som utskottet
uttalat sig för - återkomma till riksdagen i frågan. Regeringen har nu
förelagt riksdagen ett förslag om att Byggforskningsrådet för åren 2001-2004
skall få besluta om bidrag till byggforskning som innebär utgifter på högst
162 miljoner kronor. Förslaget, som inte mött invändningar i motioner,
tillstyrks av utskottet.
När det gäller de i motionerna Bo208 (v) samt Bo229 (s) framförda förslagen
om forskningsresurserna vid Institutionen för byggd miljö i Gävle vill
utskottet anföra följande.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller värdet
av den forskning som bedrivs vid institutionen. Som utskottet har uppfattat
regeringens förslag är det inte heller avsett att förändra förutsättningarna
för den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten vid institutionen.
Institutionen kommer även fortsättningsvis att få ett basanslag på en nivå
som i stort motsvarar det basanslag som i dag går via Byggforskningsrådet.
Därutöver har institutionen naturligtvis möjlighet att på samma villkor som
hittills söka anslag från BFR för enskilda forsknings- och
utvecklingsprojekt. Under förutsättning att verksamheten vid institutionen
även i fortsättningen håller sin hittillsvarande kvalitet finns det enligt
utskottets mening inte underlag för någon annan bedömning än att
institutionen även i framtiden kommer att kunna få forskningsanslag i minst
den omfattning som hittills varit fallet. Utskottet är mot bakgrund härav
inte berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna Bo208 (s) samt Bo229
(v), varför de avstyrks.
I motion Bo204 (c) betonas vikten och behovet av ett kvinnoperspektiv på
byggforskningen. Utskottet delar denna uppfattning. En självklar
utgångspunkt är givetvis att såväl kvinnors som mäns behov och
förutsättningar beaktas i all forskning där jämställdhetsaspekterna har
relevans. Det kan mot den bakgrunden förutsättas att också byggforskningen
vägleds av kravet på jämställdhet, utan att riksdagen gör ett allmänt
formulerat uttalande om detta. Motionen i nu aktuell del avstyrks.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslaget i motion
So226 (fp) yrkande 6. Ett tillkännagivande som är så allmänt hållet kan
enligt utskottets mening inte anses tjäna något syfte. Det får närmast
betraktas som en självklarhet att de fortsatta forskningspolitiska
övervägandena kommer att innefatta också de aspekter som förs fram i
motionen. Motionen avstyrks sålunda.
A 7 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
De utgifter som belastar detta anslag avser bidrag till kostnader för att
avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång på
medel enligt förordningen (1993:712) om den statliga fonden för fukt- och
mögelskador i småhus, m.m. Vidare får anslaget belastas med utgifter för
kansli- och utredningskostnader.
Regeringen föreslår att 40 miljoner kronor anvisas på anslaget för år 2000.
I motion Bo228 (c) föreslås i motsvarande del att anslaget skall tillföras
ytterligare 10 miljoner kronor.
Regeringen lägger även fram förslag om ändrade regler för beräkning av
självriskens storlek i samband med stöd från fonden. Denna fråga togs upp av
bostadsutskottet hösten 1998 (1998/99:BoU1). Utskottet ansåg bl.a. att
reglerna för beräkning av självrisk kunde leda till vissa oönskade effekter.
Riksdagen gav på utskottets förslag regeringen till känna att det borde
övervägas vilka regeländringar som är möjliga att genomföra inom
tillgängliga ekonomiska ramar och att riksdagen därefter skulle underställas
eventuella förslag i frågan. Det förslag som regeringen nu återkommer med
innebär att reglerna för beräkning av självriskens storlek ändras och
förenklas. Innebörden i förslaget är i korthet följande.
Enligt gällande bestämmelser skall beräkningen av husägarens självrisk
göras enligt endera av följande metoder.
Metod 1: Självrisken är beroende av hur stor del av reparationskostnaden
som huset kan bära i ombyggt skick. Avgörande för beräkningen är
fastighetens värde efter reparationen och hur stora lån som belastar
fastigheten.
Metod 2: Självrisken bestäms utifrån husets ålder och motsvarar en
trettiondel av reparationskostnaderna multiplicerat med husets ålder.
Den högsta självrisken enligt de båda metoderna skall väljas. Lägsta
självrisk är emellertid aktuellt basbelopp.
Den regelförändring som regeringen föreslår innebär att den s.k.
låneutrymmessjälvrisken (metod 1) slopas helt. Som en följd härav föreslås
också att den återbetalningsregel som knyter an till fastighetens
marknadsvärde ändras. Vidare föreslås att nivån på minimisjälvrisken höjs
från ett basbelopp till 50 000 kronor.
I motion Bo226 (m) anförs att skadorna i de hus som kan komma i fråga för
stöd från Fonden för fukt- och mögelskador i de flesta fall redan hunnit
visa sig. Motionärerna menar att det därför finns skäl att inleda en
avveckling av fonden. Samtidigt anförs att de hittills gällande
självriskreglerna har medfört att många drabbade husägare inte kunnat
beviljas stöd. Av detta skäl förordar motionärerna att dessa husägare ges
tillfälle att på nytt söka stöd från fonden efter det att de i
budgetpropositionen föreslagna regeländringarna börjat tillämpas. Enligt
yrkande 3 i motionen bör regeringen återkomma med förslag om när en
avveckling av fonden kan påbörjas och hur den bör genomföras.
Den av regeringen föreslagna regeländringen för beräkning av självrisk
ligger i linje med vad utskottet förordade hösten 1998. Inga invändningar
har heller riktats mot regeringsförslaget i denna del. Riksdagen bör således
godkänna förslaget om ändrade regler.
Det av regeringen föreslagna anslaget för bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador ligger på samma nivå som för innevarande budgetår. Det kan
emellertid konstateras att den förordade regeländringen för stödet bedöms
kunna ge vissa administrativa vinster. Detta torde också i viss mån öka
utrymmet för stöd till de fastighetsägare som drabbats av höga oförutsedda
kostnader i samband med fukt- och mögelskador. Utskottet tillstyrker mot
denna bakgrund regeringens anslagsförslag och avstyrker motion Bo228 (c) i
motsvarande del.
Bostadsutskottet instämmer inte i den bedömning av fondens verksamhet som
görs i motion Bo226 (m) och som innebär att en avveckling av fonden bör
inledas. Fortfarande finns en stor efterfrågan på stöd från fonden. Det
finns skäl att bl.a. avvakta effekterna av den föreslagna regeländringen
innan eventuella ytterligare överväganden om fondens verksamhet kommer till
stånd. Motionen avstyrks.
A 8 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till åtgärder mot radon i
småhus. Bidrag lämnas om radongashalten i huset överstiger det gränsvärde
som Socialstyrelsen anser som godtagbart från hälsosynpunkt.
Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1988:372) om bidrag till
åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget för bidrag till åtgärder mot
radon i bostäder bestäms till 7 miljoner kronor, vilket är en oförändrad
nivå i förhållande till innevarande år. Anslaget bör enligt motion Bo228 (c)
ökas med 10 miljoner kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.
I motion Bo226 (m) yrkande 4 föreslås att den aktuella bidragsverksamheten
avvecklas och att anslaget i fortsättningen endast används för
informationsinsatser avseende radonsanering. Motionärerna gör bedömningen
att denna åtgärd sannolikt leder till att antalet sanerade bostäder kommer
att öka.
I frågan om radonsanering i bostadsbeståndet har utskottet vid ett flertal
tillfällen framhållit att detta bör vara en högt prioriterad verksamhet. En
erfarenhet av de senaste årens insatser för att öka åtgärderna mot radon är
emellertid att bidraget inte ensamt kan stimulera till att alla nödvändiga
åtgärder vidtas. Informationsinsatser som leder till att berörda
fastighetsägare i högre grad uppmärksammar och prioriterar problemet kan ha
väl så stor betydelse. Utskottet förutsätter att de myndigheter som har ett
ansvar inom området, bl.a. Statens strålskyddsinstitut och Boverket,
fortsätter sin verksamhet med att informera om riskerna med radon och om
möjligheterna att få bidrag till saneringsåtgärder. Bostadsutskottet är
emellertid inte berett att förorda att, som föreslås i m-motionen, det
ekonomiska stödet avvecklas och att samhällets insatser helt inriktas på
information. Utskottet anser sig inte heller kunna förorda den anslagsökning
år 2000 som föreslås i c-motionen. Detta skulle förutsätta omprioriteringar
inom den ram för utgiftsområde 18 som riksdagen nyligen fastställt.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens
anslagsförslag och avstyrker motionerna Bo228 (c) i motsvarande del samt
Bo226 (m) yrkande 4.
A 10 Bostadsbidrag
Kostnaderna för bostadsbidragen steg under 1990-talets första hälft
kraftigt. Med anledning av denna utveckling fattade riksdagen våren 1996
beslut om vissa förändringar av bostadsbidragen, vilka trädde i kraft den 1
januari 1997. Förändringarna innebär bl.a. att
- ett nytt system för inkomstprövning tillämpas med preliminärt
bostadsbidrag som sedan fastställts slutligt på grundval av taxeringen,
-
- individuella inkomstgränser tillämpas,
-
- den bidragsgrundande bostadsytan begränsas,
-
- det särskilda bidraget höjs för familjer med fyra eller flera
barn i takt med att flerbarnstilläggen fasas ut.
-
Mot bakgrund av att de beslutade förändringarna var så pass genomgripande
initierade bostadsutskottet en skyndsam utvärdering av effekterna av de nya
reglerna. Som ett resultat av utvärderingen förordade bostadsutskottet och
riksdagen förändringar i bostadsbidragen för att mildra effekterna för de
hushåll som fått vidkännas väsentliga förändringar. Med anledning härav lade
regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition fram ett förslag till vissa
ändrade regler för bostadsbidragen. Ändringarna, som utskottet och riksdagen
ställt sig bakom, innebär att
- en lägsta nivå tillämpas under vilken boendekostnaden inte skall
reduceras på grund av bostadsytans storlek,
-
- räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst.
-
Bestämmelsen om ytnorm med garantinivå har trätt i kraft den 1 november 1997
och ändringen i fråga om räntebidragen den 1 januari 1998.
I anslutning till att de slutliga bostadsbidragen började fastställas
omkring årsskiftet 1998/1999 kom frågan om reglerna för eftergift vid
återbetalning av bostadsbidrag att aktualiseras. Regeringen förelade därför
riksdagen ett förslag om ändrade regler för eftergift vid återbetalning av
bostadsbidrag. Förslaget som antagits av riksdagen (bet. 1998/99:BoU9)
innebär bl.a. att möjligheterna för försäkringskassorna att medge eftergift
har vidgats. De bidragstagare som under överskådlig tid inte kommer att
kunna fullgöra sin återbetalningsskyldighet kan medges eftergift. De nya
bestämmelserna om eftergift har trätt i kraft den 15 maj 1999.
Mot bakgrund av de relativt stora förändringar i bostadsbidragssystemet som
de nya reglerna innebär har Riksförsäkringsverket (RFV) haft regeringens
uppdrag att redovisa effekter och resultat av dessa. Verket har redovisat
uppdraget dels i två delrapporter, dels i slutrapporten Bostadsbidrag till
barnfamiljer och ungdomar - effekter och resultat av de nya reglerna för år
1997 (RFV Anser 1999:6). I budgetpropositionen lämnas också en kort
redogörelse för resultatet av verkets redovisning. Företrädare för RFV har
dessutom inför utskottet redovisat innehållet i sin slutrapport.
Sammanfattningsvis finner RFV, utifrån de resultat som utvärderingen visat,
inga starka argument för att nu föreslå några större förändringar i
bostadsbidragssystemet. I några avseenden har dock verket funnit det
motiverat att föreslå att regeländringar övervägs. Det gäller i korthet
följande frågor
- samordning av bostadsbidrag och bostadsbidrag till
totalförsvarspliktiga,
-
- överföring av bostadsbidraget för studerande till
studiemedelssystemet,
-
- storleken på avgift, från vilket belopp avgift skall utgå och hur
den skall regleras samt
-
- lagreglering av möjligheten att få tillgång till
kontrolluppgifter om förmögenhet.
-
I budgetpropositionen redovisar regeringen uppfattningen att
grundprinciperna för det nya bostadsbidragssystemet är bra. Regeringen delar
också Riksförsäkringsverkets bedömning att resultaten av verkets utvärdering
inte föranleder några större förändringar i systemet. Samtidigt uttalar dock
regeringen att den kommer att ytterligare analysera de frågor som verket
lyfter fram i sin slutrapport. Regeringen avser också att återkomma till
riksdagen i frågan. Avslutningsvis uttalar regeringen att den är medveten om
att bostadsbidragen ger upphov till stora marginaleffekter och att dessa
därför kommer att ses över i ett samlat perspektiv.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att för budgetåret 2000 till
anslaget A 10 Bostadsbidrag skall anvisas ett ramanslag om 5 670 000 000 kr.
Hänsyn har härvid tagits till de regeländringar för bostadsbidragen som
regeringen samtidigt föreslår.
De förslag till ändringar i bostadsbidragslagen som regeringen lägger fram
i budgetpropositionen innebär i korthet följande:
- vid barns dödsfall får, under vissa förutsättningar,
bostadsbidrag utgå t.o.m. sjätte månaden efter dödsfallet,
-
- om det slutliga bostadsbidraget över- eller understiger det
preliminära bidraget med mindre än 200 kr betalas inte beloppet ut eller
tillbaka.
-
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
I anslutning till förslagen om ändringar i bostadsbidragslagen redovisar
också regeringen bedömningen att avgift på för högt erhållet bostadsbidrag,
fr.o.m. bidragsåret 1998, endast bör tas ut på återbetalningsbelopp som
överstiger 2 500 kr. Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1996:
12) är det avgiftsfria beloppet i dag 1 000 kr.
Regeringens förslag till anslagstilldelning för bostadsbidragen har mött
invändningar i flera motioner.
I motion Bo226 (m) yrkande 5 förslås att anslaget till bostadsbidrag skall
minskas med 340 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Enligt motionen kan anslaget minskas genom att de i partimotion Bo206 (m)
föreslagna ändringarna i bostadsbidragen genomförs. I denna motions yrkande
9 föreslås sålunda ändringar i reglerna för bostadsbidragen som i korthet
innebär att den samlade hushållsinkomsten skall grunda bidraget, ytnormen
avskaffas och att barnpension ej skall ingå i den bidragsgrundande
inkomsten. I motionens yrkande 10 föreslås dessutom att bostadsbidragen till
ungdomar under 29 år skall avvecklas.
Enligt motion Bo228 (c) i motsvarande del kan anslaget till bostadsbidrag
minskas med 21 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit.
Den minskade anslagsbelastningen uppkommer enligt förslaget genom de ökade
inkomster för bostadsbidragstagarna, och därmed minskade behov av
bostadsbidrag, som följer av att garantibeloppet föreslås höjt i ett
motionsförslag från samma parti.
De marginaleffekter som följer av bostadsbidragen bör enligt motion Bo232
(fp) samt partimotion Fi212 (fp) mildras genom att det generella barnstödet
ökas och bostadsbidragen minskas. Med hänvisning till att barnbidragen skall
höjas med 100 kr per barn och månad förordas i motionerna att
bostadsbidraget trappas ned med samma summa. Enligt motionerna ger detta en
besparing på bostadsbidragen med 500 miljoner kronor. Dessutom hävdas att
kostnaderna kan hållas lägre därutöver. Med hänvisning härtill föreslås i
motionernas yrkande 10 respektive 18, båda yrkandena i motsvarande del, att
anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 700 miljoner kronor.
I motion Bo233 (kd) yrkande 22, i motsvarande del, förordas att anslaget
till bostadsbidrag skall höjas med 940 miljoner kronor. Enligt motionen bör
anslaget höjas för att bostadsbidragen till barnfamiljer skall kunna
förbättras. Genom yrkandena 14-16 i motionen föreläggs riksdagen därför
förslag om att hushållets samlade inkomst skall grunda bostadsbidraget, att
ytgränserna skall höjas med 10 m2 för alla hushållstyper samt att
bostadsbidraget skall höjas med 100 kr per barn. Dessutom förordas i
motionens yrkande 17 att bidragsperioderna skall vara halvårsvisa.
Med anledning av vad som i budgetpropositionen och i motioner föreslagits
om anslaget till bostadsbidrag för budgetåret 2000 vill utskottet anföra
följande.
De nya regler för bostadsbidragen som trädde i kraft den 1 januari 1997 har
lett till att utgifterna för bidragen har minskat i den omfattning som
avsågs. Det innebär att utgifterna nu har stabiliserats på en nivå som
ligger väsentligt under den tidigare utgiftsnivån. I detta avseende har
alltså målen med reformen uppnåtts. Som utskottet tidigare uttalat är det
samtidigt av största vikt att bostadsbidragens roll som bostadspolitiskt
instrument inte åsidosätts. Den utvärdering av bidragen som nu gjorts ger
också vid handen att bidragen i väsentliga avseenden synes svara mot målen
även i detta hänseende. Enligt utskottets mening finns det emellertid
anledning att ytterligare fördjupa och bredda analysen på denna punkt. Till
denna fråga återkommer utskottet nedan i avsnittet Bostadsbidragen på längre
sikt.
Regeringens förslag om anslag till bostadsbidrag för budgetåret 2000 utgår
från att de regler som nu gäller tillämpas med de av regeringen föreslagna
mindre ändringarna också under budgetåret 2000. Även den anslagsram för
utgiftsområde 18 som utskottet och riksdagen ställt sig bakom bygger på
denna förutsättning. Till den del motionsförslagen innebär att denna ram
överskrids bör de sålunda avvisas. En annan möjlighet skulle i dessa fall
kunna vara att göra en motsvarande besparing inom utgiftsområdet i övrigt.
Utskottet är inte berett förorda en sådan omfördelning mellan anslagen inom
utgiftsområdet. Inte heller i övrigt är utskottet berett att ställa sig
bakom förslagen i motionerna till ändringar av bostadsbidragen. I flertalet
fall rör det sig om förslag som tidigare avvisats av utskottet och
riksdagen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motionerna Bo206 (m)
yrkandena 9 och 10, Bo226 (m) yrkande 5, Bo228 (c) yrkande 10 i motsvarande
del, Bo232 (fp) yrkande 10 i motsvarande del, Bo233 (kd) yrkandena 14-17
samt 22, detta yrkande i motsvarande del, och partimotion Fi212 (fp) yrkande
18 i motsvarande del. Regeringens förslag till anslag tillstyrks.
Regeringens förslag tillstyrks även i vad avser förslaget till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Lagförslaget har som bilaga 3
fogats till betänkandet.
B 1 Statens geotekniska institut
Statens geotekniska institut (SGI) är en uppdragsmyndighet och har ett
sektorsövergripande ansvar för geoteknikfrågor.
Regeringen föreslår att anslaget för SGI skall bestämmas till 24 078 000 kr
för budgetåret 2000.
I motion Bo228 (c) föreslås i motsvarande del att anslaget skall minskas
med 660 000 kr i förhållande till regeringsförslaget.
Utskottet anser inte att några sakargument för en anslagsbegränsning
framförts i motion Bo228 (c). Motionen avstyrks i denna del. Regeringens
anslagsförslag tillstyrks.
C 1 Länsstyrelserna m.m.
I budgetpropositionen föreslås att det till länsstyrelsernas verksamhet år
2000 skall anvisas 1 798 370 000 kr. Vid anslagsberäkningen har hänsyn
tagits till ett flertal faktorer som redovisas i propositionen. Det handlar
både om överföringar från länsstyrelseanslaget på vissa områden och om
förstärkningar på andra. Bostadsutskottet går inte närmare in på frågor om
dessa beräkningsförutsättningar eftersom de inte i sak ifrågasatts i
motioner eller vid utskottets beredning. Däremot har i motion Bo228 (c)
föreslagits att anslaget till länsstyrelseverksamheten skall bestämmas till
belopp som är 29 455 000 kr lägre än vad regeringen förordat. Liksom för
övriga förslag om myndighetsanslag i denna motion är utgångspunkten att
anslaget inte realt skall räknas upp.
Som redovisats ovan har inga sakinvändningar riktats mot regeringens
redovisning av de faktorer som påverkat årets anslagsberäkning av
länsstyrelseanslaget. Det bör påpekas att den uppräkning som skett av
anslaget i förhållande till innevarande år till stor del beror på en teknisk
justering med anledning av en ny metod att redovisa premier för
avtalsförsäkringen. En anslagsbesparing i enlighet med förslaget i motion
Bo228 (c) skulle således förutsätta besparingar på delar av den verksamhet
som länsstyrelserna skall bedriva. Några förslag med denna innebörd har dock
inte presenterats. Motionen avstyrks i denna del.
I motion Bo301 (fp) riktas kritik mot hur det totala anslaget har fördelats
på de enskilda länsstyrelserna. Enligt motionen har vissa län missgynnats
vid den fördelning som regeringen redovisar. Räknat per invånare får dessa
län enligt motionen ett lägre belopp än övriga län. Motionären anser mot
denna bakgrund att riksdagen i ett tillkännagivande bör förorda att Hallands
län bör få en större andel av det totala länsstyrelseanslaget.
Frågan om den närmare fördelningen av länsstyrelseanslaget mellan olika
länsstyrelser har behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen.
Våren 1995 uttalade sålunda bostadsutskottet och riksdagen (bet.
1994/95:BoU12) att det vid fördelningen av länsstyrelseanslaget mellan olika
länsstyrelser kunde finnas anledning att ta hänsyn till länets
befolkningsstorlek. I budgetpropositionen avseende år 1998 redovisade också
regeringen att det fr.o.m. detta budgetår skulle ske en omfördelning av
anslaget mellan länsstyrelserna, varvid bl.a. befolkningsstorleken skulle få
genomslag. En omfördelning i den riktning som utskottet tidigare uttalat sig
för, och som även motionärerna förordar, har alltså delvis redan kommit till
stånd. Trots detta kan det naturligtvis hävdas att omfördelningen av
anslaget mellan länsstyrelserna inte är tillräckligt långtgående eller att
fördelningen inte blir rättvisande ur andra aspekter. Utskottet är dock inte
berett att på de i motionen angivna grunderna förorda att fördelningen
mellan länsstyrelserna ges en annan utformning än den som regeringen
redovisar i budgetpropositionen. Motion Bo301 (fp) avstyrks sålunda.
I en motion tas - vad gäller verksamheten vid länsstyrelserna - upp frågor
om metoder för en utvecklad effektivitetsmätning. Utskottet återkommer till
denna fråga i den del av betänkandet som inte avser nästa års budget.
D 1 Lantmäteriverket
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att Lantmäteriverket har kommit
långt i arbetet med att lösa de ekonomiska och strukturella problem som
funnits i verksamheten. Samtidigt är det enligt regeringen angeläget att
effektiviseringen av fastighetsbildningsprocessen drivs vidare med hög
ambition. Regeringen gör också bedömningen att verket måste fortsätta
arbetet för att nå ekonomisk balans samt arbetet med att förbättra
redovisningarna till regeringen.
Vid sin anslagsberäkning har regeringen varaktigt minskat anslaget D 1
Lantmäteriverket med 10 miljoner kronor. Vidare har regeringen bedömt det
skäligt att tillfälligt minska anslaget med 15 miljoner kronor med anledning
av vissa ökade avgiftsintäkter i verksamheten. Sammantaget föreslår
regeringen att det för Lantmäteriverkets verksamhet skall anvisas
417 000 000 kr för budgetåret 2000.
Anslaget till Lantmäteriverket kan enligt förslagen i Folkpartiets
partimotion Fi212 yrkande 18 samt motion Bo232 (fp) yrkande 10, båda
yrkandena i motsvarande del, minskas med 50 miljoner kronor för budgetåret
2000. Enligt den förstnämnda motionen kan besparingar göras i byråkratin.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om möjligheterna till
besparingar i vad de kallar byråkratin på Lantmäteriverket. En neddragning
av verkets resurser av den omfattning som motionärerna föreslår är enligt
utskottets mening inte realistisk. Det gäller både med avseende på
verksamheten som sådan och med hänsyn till de lagar och avtal som gäller för
den personal som skulle tvingas avgå vid ett genomförande av förslaget.
Motionen avvisas redan på denna grund. Som framgår av redovisningen i
budgetpropositionen är Lantmäteriverket nu på väg att lösa de ekonomiska och
strukturella problem som verket haft. Det vore i den situationen ytterst
olämpligt att genomföra nedskärningar av den storleksordning som
motionärerna föreslår. Verkets anslagstilldelning måste naturligtvis vara
sådan att den säkrar samhällets behov av fastighets- och
landskapsinformation. Regeringens förslag tillstyrks sålunda. Folkpartiets
partimotion Fi212 yrkande 18 samt motion Bo232 (fp) yrkande 10, båda
yrkandena i motsvarande del, avstyrks.
Enligt motion Bo210 (kd) har Sverige genom sitt utgångsläge på kart- och
fastighetsdataområdet goda förutsättningar att kunna bygga upp digitala
kartdatabaser. Dessa förutsättningar har enligt motionen dock inte tagits
till vara eftersom tillräckliga resurser inte ställts till förfogande för
verksamheten. Databaserna bör enligt motionen byggas upp betydligt snabbare
än vad som sker i dag. Utbyggnadshastigheten bör därför öka - yrkande 1.
Vidare förordas att ett arbete skall påbörjas för att analysera hur
miljöinformation kan knytas samman med den fastighetsanknutna informationen.
Enligt förslaget bör det uppdras åt Lantmäteriverket att i samarbete med
Naturvårdsverket genomföra en sådan analys - yrkande 2.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att kartor och
annan landskapsinformation liksom fastighetsinformation finns att tillgå i
digital form. Produktionen och användningen av landskapsinformation i
digital form har också ökat under en rad av år. Som framgår av
budgetpropositionen förutses inom verksamheten med landskaps- och
fastighetsdata en fortsatt snabb utveckling för användningen av integrerad
kart- och registerinformation i geografiska informationssystem. Det är en
enligt utskottets mening mycket positiv utveckling. En förutsättning för att
den skall fortgå är att användarna får ökad kunskap om de möjligheter som
geografiska data i digital form erbjuder. Flera satsningar har också gjorts
för att stimulera till en ökad användning. Det gäller bl.a. inom den
offentliga sektorn där en utbildningssatsning riktas till kommuner och
länsstyrelser. Information i digital form används också redan bl.a. inom
samhällsplanering, räddningstjänst, miljöövervakning, trafikplanering och
försvaret. Ett ytterligare exempel är att länsstyrelserna har fått tillgång
till den ekonomiska kartan i digital form.
Geografiska informationssystem används också i allt högre grad inom
näringslivet. Inte minst gäller detta inom transportnäringen där
transportplanering och fortlöpande positionsbestämning av transporterna blir
allt vanligare.
För en bredare allmänhet finns Sveriges nationalatlas i en digital version.
Särskilda medel har också avsatts för en vidareutveckling med sikte på att
förmedla denna information via Internet. Även på detta område går sålunda
utvecklingen i den riktning som motionärerna synes eftersträva.
Några skilda meningar i sak om vikten av att tillgången på och användningen
av digital landskaps- och fastighetsinformation ökar torde enligt utskottets
mening inte föreligga. Det frågan gäller är därför om utvecklingen går
tillräckligt snabbt eller inte. Enligt utskottets mening kan denna fråga
inte ses isolerad. Takten måste naturligtvis bestämmas av såväl de behov som
finns som av vilka medel som kan avsättas för verksamheten. Utskottet har
för sin del inte underlag för någon annan bedömning än att den nuvarande
utvecklingstakten är baserad på en sammanvägning av dessa faktorer. I
anslutning härtill vill utskottet peka på de möjligheter som finns till
samfinansiering mellan Lantmäteriverket och t.ex. näringslivet i de fall
insatser framstår som särskilt viktiga. Utskottet är mot bakgrund av det
anförda inte nu berett att tillstyrka förslaget i motion Bo210 (kd).
Det finns enligt motion Bo202 (c) i dag en rad äldre samfälligheter och
servitut som spelat ut sin roll och därför borde avvecklas. De kostnader som
är förknippade med detta för den enskilde fastighetsägaren är dock så stora
att ett genomförande inte är realistiskt utan statlig subvention. Med
avseende på den nytta som också samhället har av att dessa samfälligheter
avvecklas föreslås i motionen att en subvention för sådan verksamhet skall
utgå. Medel för ändamålet förutsätts kunna frigöras inom Lantmäteriverkets
ordinarie ekonomiska ram.
Som framhålls i motionen medger förordningen (1995:1459) om avgifter vid
lantmäteriförrättningar att avgiften i vissa fall sätts ned. Det gäller
framför allt situationer där förrättningen leder till förenklingar i
fastighetsregistret. En ytterligare förutsättning är att det finns medel
tillgängliga för åtgärden. I det fall en förrättning i första hand är till
gagn för det allmänna är det naturligtvis skäligt att det allmänna också
svarar för de kostnader som uppstår. Under förutsättning av att en
förrättning är så angelägen från allmän synpunkt att den bör genomföras får
det enligt utskottets mening förutsättas att medel kan frigöras för den. Om
åtgärden däremot helt eller till största delen kommer fastighetsägaren till
godo framstår det normalt som rimligt att denne också svarar för
kostnaderna. Motion Bo202 (c) avstyrks med hänvisning till det anförda.
D 2 Statens va-nämnd
Regeringen föreslår att till anslag D 2 Statens va-nämnd skall anvisas ett
ramanslag för budgetåret 2000 om 6 721 000 kr.
Med hänvisning till den principiella ståndpunkten att myndigheternas anslag
för år 2000 inte realt bör räknas upp föreslås i motion Bo228 (c) i
motsvarande del att anslaget till nämnden skall minskas med 1 175 000 kr i
förhållande till regeringens förslag.
Inte heller i fråga om Statens va-nämnd delar utskottet uppfattningen i
motion Bo228 (c) om att anslaget inte realt bör räknas upp. Motionen
avstyrks i motsvarande del. Regeringens förslag tillstyrks.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Stödet till lokala investeringsprogram beslutades av riksdagen i enlighet
med ett förslag i budgetpropositionen för 1998. Regeringen har sedan dess
beslutat om bidrag omfattande 2 320 miljoner kronor för perioden 1998-2000
och 1 433 miljoner kronor för perioden 1999-2001.
Regeringen föreslår att anslaget för stöd till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet för år 2000 bestäms till 1 758 miljoner kronor.
Vidare begärs ett bemyndigande för regeringen att under år 2000, i fråga om
anslaget, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 2 600 miljoner kronor under åren 2001 och 2002.
Fördelningen av medel till de lokala investeringsprogrammen regleras i
förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. En kommun kan enligt denna
förordning erhålla bidrag till lokala investeringsprogram som främjar en
ekologiskt hållbar utveckling genom åtgärder som syftar till att
- minska belastningen på miljön,
-
- öka effektiviteten i användningen av energi och andra
naturresurser,
-
- gynna användningen av förnybara råvaror,
-
- öka återbruk, återanvändning och återvinning,
-
- bidra till att bevara och förstärka den biologiska mångfalden
samt tillvarata kulturmiljövärden, eller
-
- bidra till att förbättra cirkulationen av växtnäringsämnen i ett
kretslopp.
-
Vidare anges i förordningen att bidrag kan lämnas till vissa
näringslivsfrämjande åtgärder, lokala folkbildningsinsatser, åtgärder som
främjar arkitektoniska kvaliteter eller ökar jämställdheten mellan könen och
till åtgärder inom bostadsbebyggelsen. Dessa bidrag kräver dock bl.a. att
det ovan angivna syftet med bidragen kan uppfyllas. I budgetpropositionen
för år 1999 angavs att regeringen har för avsikt att genomföra förändringar
i förordningen så att även allergisanerande åtgärder i bebyggelsen skall
kunna omfattas av stödet till lokala investeringsprogram.
I budgetpropositionen för år 2000 begär regeringen ett godkännande från
riksdagen för ändrad användning av delar av det aktuella ramanslaget samt
för ändrade regler för bidragsverksamheten. Innebörden i detta förslag är i
korthet följande.
Systemet med en årlig sista ansökningsdag för ansökan om stöd till lokala
investeringsprogram slopas och i stället prövas ansökningarna allteftersom
de inkommer. Möjlighet ges för bidrag till enskilda åtgärder av hög kvalitet
utan krav på fullständigt lokalt investeringsprogram. Bidrag bör enligt
förslaget inte kunna utgå till åtgärder som omfattas av statligt energistöd.
Högst 250 miljoner kronor av anslaget till stöd för lokala
investeringsprogram föreslås få användas till särskilt stöd till bomässan
Bo01 enligt vissa villkor. Vidare föreslås i fråga om stödet till bomässan
att regeringen medges att i enskilda fall besluta om undantag från
föreskrift i bidragsförordningen. Slutligen föreslås att 25 miljoner kronor
av anslaget för år 2000 får användas som delfinansiering för ett planerat
Science Center i Göteborg.
Förslag om avveckling av stödet till lokala investeringsprogram eller en
kraftig begränsning av stödets omfattning läggs fram i flera motioner.
I två partimotioner, Bo206 (m) yrkande 18 respektive MJ718 (c) yrkande 7,
föreslås att stödet avvecklas. Motionärerna hänvisar bl.a. till den kritik
mot stödverksamheten som framförts i en utvärderingsrapport från
Riksrevisionsverket (RRV). Motsvarande förslag läggs även fram i motion
Bo226 (m) yrkande 7. I denna motion föreslås vidare att anslaget för år 2000
minskas med 502 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget
(yrkande 8) samt att regeringen inte ges något nytt bemyndigande att bevilja
stöd (yrkande 11). Utgångspunkten för anslagsförslaget i motionen anges vara
att redan beviljat stöd skall kunna utbetalas men att inga nya bidragsbeslut
bör fattas.
Minskat anslag för år 2000 föreslås även i motionerna Bo233 (kd) yrkande 22
(-500 miljoner kronor), Bo228 (c) (-1 000 miljoner kronor), Bo232 (fp)
yrkande 10 (-1 758 miljoner kronor) och Fi212 (fp) yrkande 18 (-1 758
miljoner kronor), samtliga yrkanden i motsvarande del.
Slutligen har i en motion framförts förslag om användningen av de medel
som avsätts för stöd till lokala investeringsprogram. Enligt motion MJ256
(s) yrkande 3 bör kommunerna på olika sätt stimuleras att anlägga fler
koloniområden. Motionärerna anser att denna fråga bör uppmärksammas i
verksamheten med lokala investeringsprogram.
Bostadsutskottet vill anföra följande vad gäller förslagen om stödet till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att kommunerna visar ett
fortsatt stort intresse för de lokala investeringsprogrammen. Den
hittillsvarande verksamheten bedöms ha bidragit till ett stort antal
arbetstillfällen. De miljöeffekter som enligt regeringen är att vänta
inbegriper bl.a. minskad energianvändning, minskade utsläpp av koldioxid,
kväve och svavel till luft samt minskade utsläpp av fosfor och kväve till
vatten.
Bostadsutskottet anser att det fortsatta intresset från kommunerna att
utveckla metoder för en hållbar ekologisk utveckling anpassad till
förutsättningarna på det lokala planet bör tas till vara. Den omställning av
olika samhällssektorer i en långsiktigt hållbar riktning som såväl riksdag
som regering ställt sig bakom förutsätter också att tillräckliga resurser
kan avsättas för detta ändamål. Utskottet avvisar således motionsförslagen
om en förtida avveckling av stödet till lokala investeringsprogram. Däremot
finns skäl att löpande följa användningen av de medel som avsatts för
verksamheten och vid behov överväga ändrade regler. Utskottet kan också
konstatera att uppföljningar med olika inriktningar redan genomförts och
även är planerade att fortsätta. Regeringens förslag i budgetpropositionen
om ändrade regler utgår från vunna erfarenheter och synpunkter från
kommunerna. En uppföljning och granskning av verksamheten som genomförts av
RRV redovisades för regeringen i september 1999. I propositionen anges att
regeringens analys av RRV:s rapport (1999:37) och förslag till förändringar
kommer att föreläggas riksdagen under år 2000.
Riksdagens revisorer har på förslag av bostadsutskottet genomfört en
granskning av stödverksamheten med en delvis annan inriktning än RRV.
Granskningen har resulterat i att ett förslag nyligen framlagts för
riksdagen (förs. 1999/2000:RR3). Förslaget kommer senare under detta
riksmöte att beredas av bostadsutskottet. I detta sammanhang finns tillfälle
att överväga olika frågor av såväl principiell som praktisk natur. Vad
gäller de nu aktuella regeringsförslagen till regeländringar och delvis
ändrad användning av de medel som avsätts för stöd till lokala
investeringsprogram har utskottet inga invändningar. Vad som i motion MJ256
(s) anförts ger inte utskottet anledning att föreslå någon utvidgning av
stödändamålen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
om anslag för stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
under budgetåret 2000. Vidare tillstyrks det föreslagna bemyndigandet för
regeringen att fatta beslut om bidrag som innebär utgifter på högst 2 600
miljoner kronor under åren 2001 och 2002. Utskottet anser slutligen att
riksdagen bör godkänna regeringens förslag om ändrad användning av delar av
ramanslaget samt om ändrade regler för stödverksamheten.
Utskottet avstyrker samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet inrättades den 1 februari 1999
inom ramen för de medel som beräknats för stöd till ekologisk omställning
och utveckling. Myndigheten, som är lokaliserad till Umeå, har som
viktigaste uppgift att aktivt stödja kommunerna i arbetet med att ta fram
och genomföra lokala investeringsprogram samt att sprida erfarenheter från
dessa program.
Regeringen föreslår att 5 089 000 kr anslås till myndigheten för år 2000. I
motion Bo226 (m) föreslås att en avveckling av myndigheten genomförs under
nästkommande år (yrkande 9) samt att anslaget för år 2000 fastställs till
2 544 000 kr (yrkande 10).
Bostadsutskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag om fortsatt
stöd till lokala investeringsprogram. Även verksamheten vid Kunskapscentrum
för ekologisk hållbarhet bör fortsätta enligt gällande planer. Regeringens
anslagsförslag tillstyrks således. Motion Bo226 (m) yrkandena 9 och 10
avstyrks.
Övriga anslag i budgetpropositionen
Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till anslag m.m. i
budgetpropositionen som inte mött invändningar i motioner eller vid
utskottets behandling.
I fråga om de anslag som inte behandlats av utskottet ovan föreslås i
budgetpropositionen att det för budgetåret 2000 under utgiftsområde 18 skall
anvisas till
- A 9 Bonusränta för ungdomsbosparande ett ramanslag om
7 500 000 kr
-
- A 11 Internationellt samarbete ett ramanslag om 20 000 000 kr,
-
- C 2 Regionala självstyrelseorgan ett obetecknat anslag om 21 072
000 kr.
-
Den av regeringen förordade anslagstilldelningen avseende de nu aktuella
anslagen tillstyrks av utskottet.
Förslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
Utskottet har ovan tagit ställning till förslag som avser de anslag som
finns upptagna i budgetpropositionen inom utgiftsområde 18. I detta avsnitt
tas upp vissa ytterligare förslag avseende anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet m.m.
Regeringen föreslår att införandet av ett investeringsbidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet senareläggs med ett år
till 2001. Riksdagen godkände våren 1998 regeringens förslag om att ett
sådant stöd skulle införas år 2000 och lämnas inom en årlig ram på 250
miljoner kronor (prop. 1997/98:119, BoU10, rskr. 306). Som skäl för
senareläggningen hänvisar regeringen till den föreslagna förlängningen av
stödet till lokala investeringsprogram och till de regeländringar som
föreslagits för dessa program.
I motion Bo228 (c) riktas invändningar mot regeringens förslag.
Motionärerna anser att en senareläggning av investeringsbidraget skulle ge
en felaktig signal till näringslivet. Ett nytt anslag Investeringsbidrag
till ekologisk hållbarhet vid ny- och ombyggnad föreslås därför inrättas och
tilldelas 250 miljoner kronor för år 2000.
Med hänvisning till de motiv som anförts i budgetpropositionen tillstyrker
bostadsutskottet regeringens förslag och avstyrker motion Bo228 (c) i
motsvarande del.
I motion Bo233 (kd) yrkande 22 i motsvarande del finns förslag om att en
del av stödet till de lokala investeringsprogrammen skall användas för att
förbättra inomhusmiljön i bostäder, förskolor och skolor. Ett nytt anslag,
Förbättrad inomhusmiljö, föreslås bli inrättat för ändamålet och uppfört med
100 miljoner kronor för år 2000.
Utskottet delar motionärernas syn på vikten av fortsatta insatser för att
förbättra inomhusmiljön i såväl bostadsbeståndet som i den offentliga
miljön. I detta sammanhang är det givetvis av särskilt stor vikt att vidta
åtgärder i de byggnader där barn och ungdomar vistas dagligen.
Motionsförslaget utgår från att delar av de medel som är avsatta för stöd
till lokala investeringspro- gram skall kunna användas för att förbättra
inomhusmiljön. Detta har också varit regeringens utgångspunkt. I
budgetpropositionen för år 1999 redovisade regeringen sin avsikt att vidga
ändamålen för stödet till att även omfatta sådana allergisanerande åtgärder
i bebyggelsen som genomförs i samband med de ombyggnadsåtgärder som
regelverket ger möjlighet att stödja. För närvarande pågår ett arbete med
att anmäla nödvändiga förändringar i förordningen hos Europeiska
kommissionen. Bostadsutskottet kan således konstatera att syftet med det
aktuella motionsförslaget kan uppnås utan att ett särskilt anslag inrättas
för ändamålet. Motionen avstyrks således.
Riksdagen beslutade hösten 1998 att avveckla ett investeringsbidrag till
studentbostäder och andra ungdomsbostäder. Förslag om att återinföra ett
investeringsbidrag med denna inriktning läggs fram i tre motioner.
I motionerna Bo207 (kd) yrkande 4 och Bo233 (kd) yrkande 21 föreslås att
ett investeringsbidrag om 40 000 kr per studentbostad skall införas. Det
återinförda investeringsbidraget bör enligt motionärerna utgå enligt enklare
regler än vad som tidigare tillämpats. I motion Bo233 (kd) yrkande 22 i
motsvarande del föreslås att ett nytt anslag Investeringsbidrag till
studentbostäder inrättas inom utgiftsområde 18 och tillförs 20 miljoner
kronor för år 2000. Även i motion Bo228 (c) föreslås i motsvarande del att
ett anslag för investeringsbidrag till studentbostäder skall inrättas.
Enligt förslaget i denna motion bör anslaget tillföras 75 miljoner kronor
för år 2000.
Riksdagens beslut hösten 1998 om en avveckling av det dåvarande
investeringsbidraget hade sin grund i att omprioriteringar inom
utgiftsområde 18 var nödvändiga till följd av en kraftigt ökad belastning på
främst anslaget för garantiverksamheten vid BKN. Även förslagen om
anslagsfördelningen för budgetåret 2000 utgår från behovet av strikta
prioriteringar inom utgiftsområdet. Utskottets hittills redovisade
ställningstaganden till de förslag om anslag inom utgiftsområde 18 som finns
upptagna i budgetpropositionen innebär att hela den ram för utgiftsområdet
under budgetåret 2000 som riksdagen nyligen fastställt redan är
ianspråktagen. Beslut om att inrätta nya anslag förutsätter därför en
omfördelning inom utgiftsområdet. Enligt utskottets mening är inte en sådan
omfördelning möjlig utan att andra angelägna verksamheter drabbas. De
aktuella motionsyrkandena om att inrätta ett nytt anslag avstyrks mot denna
bakgrund. Utskottet delar dock motionärernas syn på vikten av att åtgärder
vidtas för att behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses. Denna
fråga tas upp för vidare överväganden i samband med behandlingen av övriga
motionsförslag om studentbostäder under avsnittet med samma namn nedan.
Bostadsförsörjningen
Bostadspolitikens allmänna utformning
Förslag som avser bostadspolitikens allmänna utformning och inriktning förs
fram i sex motioner.
En god bostad är enligt motion Bo204 (c) en del av välfärden - en välfärd
som alla skall ha del av. Därför behövs det en bostadspolitik som kan
tillfredsställa människors varierande behov och önskemål. Väsentliga inslag
i en sådan bostadspolitik är enligt motionen bl.a. att
- ägarlägenheter införs - yrkande 1,
-
- skapa en väl fungerande bostadsmarknad med neutralitet mellan
olika boendeformer - yrkande 2 i motsvarande del,
-
- bostadspolitiken stabiliseras genom ett långsiktigt regelsystem -
yrkande 3,
-
- bostadsfinansieringen reformeras - yrkande 19.
-
Även i Centerpartiets partimotion Sf637 yrkande 24 samt i motion Bo231 (c)
yrkande 15 framhålls vikten av att varierande upplåtelseformer finns att
tillgå på bostadsmarknaden. Enligt motionerna är det en förutsättning för
att de boende skall kunna erbjudas valfrihet och mångfald i sitt boende. Det
innebär att allt från allmännyttiga hyresbostäder till ägarlägenheter skall
erbjudas. En ytterligare förutsättning anges bl.a. vara en bättre
tillämpning av bruksvärdessystemet. Vidare förordas att förutsättningarna
för ny- och ombyggnad skall förbättras. Åtgärderna ses i partimotionen Sf637
(c) också som ett sätt att lösa problemen med segregationen i vissa områden.
Riksdagen bör enligt Moderata samlingspartiets partimotion Bo206 yrkande 1
göra ett tillkännagivande till regeringen om principerna för
bostadspolitiken. Enligt motionen skall bostadsmarknaden styras av
människors efterfrågan och inte av detaljreglering styrd av politiker och
byråkrater. Bostadspolitiken skall underlätta ett personligt ägande av
bostaden. Det anges bl.a. innebära att en lagstiftning om ägarlägenheter bör
införas. En öppen och fungerande bostadsmarknad är nödvändig för att
medborgarna skall kunna välja en bostad som passar deras önskemål.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att bostadspolitiken skall inriktas på
att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boendemiljön skall bidra till
värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och
ungdomar. För att dessa mål skall uppnås måste enligt motionen skatterna
sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande underlättas.
I motion Bo232 (fp) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om behovet av en modern social bostadspolitik. Dessutom
förordas i motionens yrkande 3 att riksdagen skall uttala sig för behovet av
att uppmuntra omvandling från hyresrätt till bostadsrätt samt vikten av en
bättre blandning av olika upplåtelseformer i områden där hyresrätten är den
helt dominerande. Enligt motionen måste kommunerna även i framtiden ha
ansvaret för de människor som har behov av ett socialt anpassat boende och
för sociala förturer. En förutsättningslös diskussion måste dock påbörjas om
formerna för detta.
Också i motion Bo233 (kd) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om den
framtida bostadspolitiken. En utgångspunkt för bostadspolitiken skall enligt
motionen vara att människor känner trygghet i sitt boende. Den skall
dessutom präglas av valfrihet där familjer ges möjlighet att välja den
boendeform som passar dem bäst. Härigenom skapas också en boendemiljö som
kan bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor
och som särskilt främjar en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Enligt
förslaget skall boendepolitiken dessutom utgöra en del av en
kristdemokratisk familjepolitik.
I fråga om förslagen beträffande bostadspolitikens inriktning gör utskottet
följande bedömning.
I den bostadspolitiska proposition (prop. 1997/98:119) som bostadsutskottet
och riksdagen behandlade våren 1998 redovisade regeringen sin bedömning av
hur det övergripande målet för bostadspolitiken borde formuleras. Denna
bedömning underställdes emellertid inte riksdagen. I sin behandling av
propositionen konstaterade dock utskottet att målsättningen, sådan den
formulerades i propositionen, hade i stort sett samma lydelse som den som
återfanns i den bostadspolitiska utredningen. Bakom utredningens förslag i
denna del stod företrädare för samtliga riksdagspartier med undantag av
Moderata samlingspartiet. Det fanns enligt utskottets mening mot bakgrund
härav goda skäl för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen
ge sin anslutning till den målformulering som förts fram i propositionen.
Enligt utskottet var det en styrka med en bred uppslutning kring dessa mål.
Riksdagen fastställde också de bostadspolitiska målen i enlighet med vad
bostadsutskottet föreslagit. Det innebär att de bostadspolitiska målen i dag
formuleras på följande sätt.
Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa
förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och
i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar.
Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och
särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar.
Utskottet kan för sin del inte finna att de nu aktuella motionsförslagen i
något avgörande avseende skulle stå i motsatsförhållande till de mål som
riksdagen lagt fast. Det frågan närmast gäller är därför hur målen bör
preciseras. Mot bakgrund av de förslag som förs fram i motionerna vill
utskottet erinra om att de bostadspolitiska målen har preciserats på flera
områden i den bostadspolitiska propositionen.
Det gäller bl.a. beträffande
- bostaden som en social rättighet,
-
- bostadspolitikens inriktning för att skapa förutsättningar för
alla att växa upp och leva i en stimulerande och trygg miljö,
-
- de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.,
-
- en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt hållbara ramar,
-
- utformning av boendemiljön för att bidra till att skapa jämlika
och värdiga bostadsförhållanden samt
-
- utformning av bostadspolitiken så att social, ekonomisk och
etnisk integration främjas.
-
Enligt utskottets uppfattning ligger även de preciseringar som här
redovisats väl i linje med vad som har förordats i motionerna. Även om det
naturligtvis finns enskildheter som skiljer dem såväl sinsemellan som från
vad som i propositionen redovisats är dessa skiljaktigheter inte sådana att
de nu bör föranleda något nytt riksdagens ställningstagande i frågan.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom de mera konkreta
förslag som läggs fram i flera av motionerna. Det gäller bl.a. förslaget om
införande av ägarlägenheter. Med anledning av riksdagens tillkännagivande om
ägarlägenheter våren 1999 pågår inom Regeringskansliet ett arbete med att
utfärda direktiv för en utredning om ägarlägenheter. Ett nytt
tillkännagivande med samma innebörd kan därför inte anses erforderligt.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Bo204 (c)
yrkandena 1, 2 i motsvarande del, 3 och 19, Bo206 (m) yrkande 1, Bo231 (c)
yrkande 15, Bo232 (fp) yrkandena 2 och 3, Bo233 (kd) yrkande 1 samt Sf637
(c) yrkande 24.
Handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i regeringen
Genom att lägga olika delar av bostadspolitiken på olika departement har
regeringen enligt motion Bo203 (v) tappat den helhetssyn som är nödvändig
för att få en samlad och fungerande bostadspolitik. Även om ett antal
bostadspolitiska frågor nu förts samman under den biträdande finansministern
är detta enligt motionen inte tillräckligt. Ett statsråd med övergripande
ansvar för de bostadspolitiska frågorna bör därför tillsättas.
Även i motion Bo204 (c) yrkande 20 riktas kritik mot att bostadsfrågorna
splittrats upp på flera departement. Det är enligt motionen därför glädjande
att frågorna nu ges en större tyngd i regeringsarbetet genom att biträdande
finansministern fått ett utvidgat ansvar på området. För att bostadsfrågorna
skall få den tyngd de förtjänar i regeringsarbetet bör dock
departementsindelningen ändras så att en bostadsminister ges ett samlat
ansvar för dessa frågor.
Frågan om handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i regeringen har
behandlats av riksdagen vid flera tidigare tillfällen.
Under föregående riksmöte behandlade konstitutionsutskottet (bet.
1998/99:KU1 s. 20) ett motionsförslag om att tillsätta ett särskilt statsråd
med ansvar för bostadspolitiska frågor. Motionen avstyrktes med hänvisning
till att det enligt regeringsformen är statsministern som tillsätter övriga
statsråd och regeringen som fördelar ärenden mellan departementen. Mot denna
bakgrund borde riksdagen enligt konstitutionsutskottet vara ytterst
återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt söka påverka regeringen i
fråga om hur den skall organisera sitt arbete.
Även bostadsutskottet har tidigare (bet. 1997/98:BoU1 s. 54) avstyrkt
motsvarande motionsförslag med hänvisning till att regeringsarbetets
organisation är en fråga för regeringen. I sin motivering betonade dock
utskottets majoritet (s, v, c, mp) vikten av att bostadsfrågorna gavs en
sammanhållen behandling i regeringsarbetet.
I regeringsförklaringen uttalade statsministern att fler bostadsfrågor
skulle koncentreras till biträdande finansministern. Med anledning härav
beslutade statsministern den 28 september att biträdande finansministern
förutom sitt ansvar för bostadsfinansiering m.m. också skulle ansvara för
lagstiftningsärenden som gäller hyra, förvärv och förvaltning av
hyresfastigheter m.m. och bostadsrätt. Även ärenden som avser bostadssociala
frågor och äldreboende har tillförts den biträdande finansministerns
ansvarsområde. Det betyder att flera för bostadspolitiken viktiga frågor nu
förts samman till ett ansvarigt statsråd. Även om någon bostadsminister till
namnet inte har utnämnts finns det därmed ett statsråd med ett vidgat
bostadspolitiskt ansvar som till gagnet i mångt och mycket motsvarar en
sådan minister. En följd av detta är att bostadsfrågorna i framtiden kan
förväntas få en mera sammanhållen behandling i regeringsarbetet. Med
hänvisning härtill och till att det är regeringen som har att organisera
sitt arbete avstyrker utskottet motionerna Bo203 (v) och Bo204 (c) yrkande
20.
Vissa utredningsinsatser
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsförslag som avser inriktningen
m.m. av vissa pågående utredningsinsatser.
Skattereformen tillsammans med minskade räntebidrag och investeringsstöd
har enligt motion Bo411 (v) yrkande 4 lett till att boendekostnaderna i
hyresrätt har ökat mer än i andra upplåtelseformer. Med hänvisning härtill
föreslås att den nuvarande Byggkostnadsdelegationen skall omvandlas till en
boendekostnadsdelegation.
Vid sin behandling av ett motsvarande yrkande om inrättande av en
boendekostnadsdelegation under föregående riksmöte (bet. 1998/99:BoU1 s. 36)
avstyrkte utskottet förslaget.
Enligt utskottets mening fanns det vid denna tidpunkt inte tillräcklig
anledning att tillsätta en delegation med den inriktning som hade
föreslagits i motionen. Utskottet har inte på de i den nu aktuella motionen
angivna grunderna funnit tillräcklig anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande. Samtidigt vill utskottet instämma i att det från tid till
annan naturligtvis finns anledning att se över de förhållanden som påverkar
boendekostnaderna. Utskottet har mot den bakgrunden beslutat att senare
under detta riksmöte genomföra en utfrågning där boendekostnaderna och
boendebeskattningen kommer att belysas. På flera områden pågår också
utredningsinsatser som avser faktorer av betydelse för boendekostnaderna.
Det gäller bl.a. de pågående utredningarna om fastighetsbeskattningen,
bruksvärdessystemet och om villkoren för de allmännyttiga bostadsföretagen.
Motion Bo411 (v) yrkande 4 avstyrks.
I motionerna Bo411 (v) yrkande 7 och So489 (v) yrkande 9 förs fram förslag
om att Boendesociala beredningen skall ges tilläggsdirektiv som innebär att
beredningen skall överväga hur individens rätt till boende skall tryggas.
Enligt motionerna finns det i dag inte någon lagstadgad rätt till en egen
bostad. Beredningen bör därför överväga hur en sådan rätt skall kunna
åstadkommas, t.ex. genom ändringar i socialtjänstlagen.
Det kan även enligt bostadsutskottets mening finnas anledning att se över
regleringen av kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och vilken rätt
till en bostad för den enskilda som bör följa av denna reglering. Utskottet
är dock inte berett att nu förorda att den Boendesociala beredningen ges ett
särskilt uppdrag att se över denna fråga. I den mån det visar sig
erforderligt att ur ett boendesocialt perspektiv lägga fram förslag med den
inriktning motionärerna föreslagit torde de relativt breda direktiv
beredningen har ge utrymme också för detta. Motionerna avstyrks sålunda.
Kommunala bostadsföretag
Riksdagen beslutade våren 1999 (bet. 1998/99:BoU11) att införa ett tids-
begränsat sanktionssystem vid försäljning av kommunala bostadsföretag.
Bestämmelserna innebär att om en kommun säljer aktier eller andelar i ett
kommunalt bostadsföretag i sådan omfattning att kommunen förlorar det
dominerande inflytandet i företaget minskas det generella statsbidraget till
kommunen. Har företaget godkänts som allmännyttigt skall dessutom
godkännandet återkallas.
Även i de fall en kommun använder sitt bestämmande inflytande i ett
kommunalt bostadsföretag för att tillföra kommunen en utdelning som
överstiger en skälig avkastning på det ursprungliga aktiekapitalet minskas
det generella statsbidraget.
I det fall kommunen organiserat sin verksamhet i en aktiebolagsrättslig
koncern drabbar motsvarande sanktion kommunen, om tillgångar överförs i form
av utdelning eller aktieägartillskott till ett annat i samma koncern
ingående bolag som inte huvudsakligen ägnar sig åt bostadsförsörjning.
Också det fall ett kommunalt bostadsföretag beslutar att träda i frivillig
likvidation minskas det generella statsbidraget.
Sanktionssystemet har trätt i kraft den 19 juli 1999. På ägarförändringar
och beslut om frivillig likvidation skall lagen tillämpas t.o.m. den 30 juni
2001 och på utdelningar och aktieägartillskott under tiden t.o.m. den 30
juni 2002. Utdelningar och aktieägartillskott som hänför sig till
räkenskapsår som löpt ut före den 1 januari 1999 omfattas inte av lagen.
Förslag som avser de kommunala bostadsföretagen förs fram i sex motioner.
Gemensamt för motionerna är att de förordar att de tillfälliga sanktionerna
vid försäljning av kommunala bostadsföretag skall tas bort.
Den bästa och långsiktigt mest hållbara insatsen för kommuner med kommunala
bostadsföretag i kris är enligt motion Bo201 (m) yrkande 1 att låta kommunen
sälja bostadsföretaget utan ekonomiska sanktioner från staten. Sanktionerna
bör enligt motionens yrkande 2 därför tas bort.
I Moderata samlingspartiets partimotion Bo206 yrkande 16 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om de kommunala bostadsföretagen som innebär att
en försäljning av dessa bostadsföretag skulle leda till bättre konkurrens
och därmed också till billigare och effektivare lösningar. Kommunerna måste
enligt motionen av detta skäl återfå rätten att förfoga över sina företag.
Enligt motionens yrkande 17 bör därför sanktionerna vid utförsäljning av
kommunala bostadsföretag avskaffas.
Regeringen bör enligt motion Bo204 (c) yrkande 4 snarast lägga fram
förslag som undanröjer hinder och ger allmännyttan förutsättningar att
fungera på samma villkor som andra bostadsföretag. Enligt motionen utgör
bl.a. de sanktioner som kan utgå vid försäljning av allmännyttiga
bostadsföretag ett sådant hinder som måste tas bort.
Delar av de kommunala bostadsföretagen bör enligt motion Bo232 (fp) yrkande
1 kunna säljas för att minska den kommunala dominansen på hyresmarknaden. De
sanktioner som kan drabba kommunerna vid försäljning bör därför tas bort. En
diskussion om företagens framtida struktur bör enligt motionen dessutom
föras. Även i motion K352 (fp) yrkande 3 förs ett motsvarande förslag fram.
Det finns enligt motion Fi611 (kd) yrkande 2 inte några skäl att motverka
försäljningar av kommunala bostadsföretag. Utförsäljningsstoppet bör därför
avskaffas.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om de kommunala
bostadsföretagen vill utskottet anföra följande.
De kommunala bostadsföretagen har under senare år fått vidkännas stora
förändringar. Det är förändringar som har sin grund såväl i det regelsystem
och de förutsättningar i övrigt som statsmakterna satt upp som i många
kommuners hantering av dessa företag. Det är bl.a. mot den bakgrunden som
regeringen våren 1999 tillsatt en särskild utredare med uppgift att ta fram
underlag för kommande beslut om allmännyttiga bostadsföretag. Utredaren
skall enligt sina direktiv (dir. 1999:3) redovisa ett diskussionsbetänkande
om utvecklingen av de allmännyttiga bostadsföretagen för att hitta nya
former för hur icke vinstdrivande företag kan organiseras och hur
hyresgästernas inflytande kan öka i dessa företag. Utredaren skall vidare
genomföra en utvärdering av det s.k. bruksvärdessystemet. Utredaren skall
utvärdera i vad mån systemet har bidragit till att uppnå uppställda mål samt
även i övrigt analysera systemets tillämpning och funktionssätt mot bakgrund
av de förändringar som sker på bostadsmarknaden.
I de delar som inte gäller bruksvärdessystemet skall utredaren redovisa
sitt uppdrag före den 1 januari 2000.
Till grund för införandet av det tillfälliga sanktionssystem som nu
tillämpas ligger uppfattningen att under den tid framtiden för de
allmännyttiga bostadsföretagen utreds skall systemet motverka att dessa
bostadsföretag säljs ut eller att pengar förs över från dem till annan
verksamhet i kommunerna. Skulle de kommunala bostadsföretagen försvinna
eller utarmas vore det praktiskt taget omöjligt att återskapa dem. Den
sociala bostadspolitik som sedan länge bedrivs i Sverige skulle drabbas av
svåra motgångar. Utskottet anser därför, nu liksom tidigare, att det
föreligger ett starkt behov av att behålla det tillfälliga
sanktionssystemet.
Utskottets ställningstagande innebär naturligtvis inte att diskussionen om
de kommunala bostadsföretagens roll skall strypas. Syftet är snarast det
motsatta, nämligen att ge utrymme för en förutsättningslös diskussion med
bibehållen framtida handlingsfrihet. Ett genomförande av förslagen i
motionerna riskerar snarast att leda till det motsatta förhållandet, dvs. en
diskussion styrd av kommunala utförsäljningar där det i slutändan inte finns
något handlingsutrymme därför att många kommuner sålt ut sina
bostadsföretag. Utskottet avstyrker redan på denna grund förslagen i
motionerna.
Enligt utskottets mening kan invändningar resas mot motionerna också ur ett
rent principiellt perspektiv. Gemensam för motionerna är att de förespråkar
att kommunerna skall ha handlingsfrihet när det gäller att hantera sina
bostadsföretag. Med handlingsfrihet tycks i dessa fall endast avses
kommunernas rätt att sälja ut sina bostadsföretag. I motionerna förs
knappast någon diskussion alls om vilka följder detta kan tänkas få för
bostadsförsörjningen i kommunen eller för hyressättningssystemet. För att
kommunerna skall kunna ta det bostadspolitiska ansvar som de ålagts måste de
också ha tillgång till de instrument som fordras. Enligt utskottets mening
utgör de kommunala bostadsföretagen ett viktigt sådant instrument som inte
utan vidare kan undvaras. Även av detta skäl bör resultaten av det nu
pågående utredningsarbetet avvaktas.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslagen i
motionerna Bo201 (m), Bo204 (c) yrkande 4, Bo206 (m) yrkandena 16 och 17,
Bo232 (fp) yrkande 1, K352 (fp) yrkande 3 samt Fi611 (kd) yrkande 2.
Bostadsbyggandet
Bostadsproduktionens omfattning och inriktning diskuteras i ett antal
motioner. I detta avsnitt behandlas motionsförslag om de allmänna
förutsättningarna för bostadsbyggande och särskilt förhållandena i s.k.
tillväxtregioner. Förutsättningarna för byggande av studentbostäder tas upp
särskilt i ett följande avsnitt.
I motion Bo211 (v) hänvisas bl.a. till en bedömning av Boverket som visar
att totalt ca 25 000 lägenheter per år skulle behöva byggas i landet som
helhet och att 19 000 av dem bör byggas i de s.k. tillväxtregionerna.
Motionärerna framhåller mot denna bakgrund att nyproduktionen av bostäder i
dagsläget ligger på en för låg nivå och att de bostäder som trots allt byggs
blir alltför dyra. Riksdagen bör enligt motionärerna begära att regeringen
återkommer med ett förslag om hur nyproduktionen av hyresrätter skall kunna
öka, samtidigt som kravet på rimliga hyror för låg- och medelinkomsttagare
tillgodoses (yrkande 1). Vidare föreslås att regeringen skall återkomma med
förslag till åtgärder som ökar omfattningen av nödvändiga ombyggnadsåtgärder
i bostadsbeståndet (yrkande 2). Både i fråga om ny- och ombyggnad pekar
motionärerna på tänkbara lösningar, men säger sig samtidigt vara öppna för
andra förslag.
Enligt vad som anförs i motion Bo223 (s) är det nödvändigt att ta ett
helhetsgrepp på problemen med det alltför låga bostadsbyggandet.
Motionärerna föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande skall begära att
regeringen vidtar åtgärder på såväl kort som lång sikt. På kort sikt bör
regeringen införa ett tidsbegränsat investeringsbidrag för
bostadsinvesteringar i hyres- och bostadsrättslägenheter. Bidraget föreslås
endast utgå om en fastställd nivå på produktionskostnad per kvadratmeter
underskrids. För att finna lämpliga åtgärder på längre sikt föreslås
regeringen tillsätta en utredning med uppgift att studera kommunernas
incitament för bostadsbyggande. Utredningen skall särskilt studera två
frågor, det kommunala skatteutjämningssystemets betydelse i sammanhanget
samt det kommunala risktagandet i samband med bostadsbyggande.
Även i motion Bo230 (s) diskuteras behovet av åtgärder på kort respektive
lång sikt för att öka bostadsbyggandet. Regeringen bör enligt motionärerna
tillsammans med övriga aktörer på bygg- och bostadsmarknaden utforma
konkreta åtgärder för ett ökat byggande av hyresrätter i tillväxtregionerna.
Som ett exempel på en kortsiktig åtgärd förordas att ett riktat tillväxtstöd
införs. Stödet skall endast ges för produktion av hyresrätter och under
vissa förutsättningar med syfte att begränsa bygg- och bostadskostnaderna.
En rad exempel på långsiktiga åtgärder redovisas av motionärerna. Vad gäller
de åtgärder som staten bör vidta kan nämnas att främja konkurrensen på
byggmarknaden, att utfärda någon form av realräntegaranti för
bostadsföretag, att förbättra neutraliteten mellan olika upplåtelseformer,
att ändra beräkningsmodellen för räntebidrag så att hänsyn tas till de
verkliga produktionskostnaderna samt att utforma villkoren för
bostadsbidragen så att segregation motverkas.
I motion N240 (m) tas särskilt upp förhållandena i Stockholmsregionen.
Motionärerna anser att ett antal politiska beslut under de senaste åren
vittnar om dålig respekt för väljarnas åsikter om vilka förutsättningar som
bör gälla för byggande och boende i Stockholm. Som exempel på sådana beslut
nämns det kommunala skatteutjämningssystemet, kravet på kvalificerad
majoritet vid ombildning till bostadsrätt och lagstiftningen om sanktioner
vid försäljning av kommunala bostadsföretag. Motionens yrkande 2 innebär att
riksdagen bör uttala sig för åtgärder för att möjliggöra nybyggnation av
bostäder med inriktning mot bl.a. sänkta skatter på boendet och
liberaliserade regler för hyressättning.
Slutligen tas i detta avsnitt upp motion Bo204 (c) yrkande 2 som i
motsvarande del tar upp frågor om förutsättningarna för nyproduktion av
bostäder. Motionärerna anser att riksdagen i ett tillkännagivande bör
framhålla att förutsättningarna för byggande av flerfamiljshus måste göras
attraktiva såväl för privata som för allmännyttiga fastighetsägare.
Hyressättningen måste enligt motionen i ökad utsträckning ta hänsyn till
efterfrågan och faktiska kostnader.
Bostadsproduktionens omfattning har under det senaste årtiondet varit
mycket ojämnt fördelad över tiden. Under år 1990 påbörjades närmare 70 000
lägenheter i nyproduktionen. Även under de två därpå följande åren låg
produktionsnivån över 50 000 lägenheter. Sedan år 1993 har antalet påbörjade
lägenheter per år emellertid stannat runt 12 000. Först under innevarande år
finns klara tecken på ett ökat bostadsbyggande. Enligt statistik från SCB
kan påbörjandet under årets tre första kvartal beräknas ha ökat med 45 % i
förhållande till samma period föregående år. Även enligt de indikatorer över
utvecklingen på bygg-, bostads- och kreditmarknaden som Boverket publicerar
fyra gånger per år finns flera tecken på en förbättrad byggkonjunktur med
ett ökat bostadsbyggande.
Den kraftiga nedgången i bostadsproduktionen efter de första åren av 1990-
talet har givetvis sin grund i de ekonomiska problem som drabbade delar av
fastighetssektorn under dessa år. Antalet outhyrda lägenheter har också
varit stort under denna period. Under de senaste åren har samtidigt en
tilltagande bostadsbrist uppkommit. Efterfrågan på bostäder är dock mycket
ojämnt fördelad över landet. De regionala skillnaderna på bygg- och
bostadsmarknaden har blivit allt tydligare. I storstadsregionerna och övriga
tillväxtregioner, främst vissa högskoleorter, råder det i dag betydande
svårigheter att skaffa en ny bostad. Det gäller särskilt för de grupper som
är inte redan har en bostad på orten, dvs. ungdomar, studenter och
nyinflyttade i övrigt. På vissa orter förstärks dessa problem genom
inriktningen av den produktion som trots allt kommer till stånd. Exempelvis
har i Stockholmsområdet produktionen av hyresrättslägenheter varit mycket
starkt begränsad under de senaste åren. Inriktningen mot bostadsrätter, ofta
med mycket höga produktionskostnader, gör att de kapitalinsatser som krävs
för att flytta in i det nyproducerade bostadsbeståndet utesluter flertalet
hushåll. För resurssvaga hushåll begränsas utbudet ytterligare när även
delar av det befintliga hyreshusbeståndet omvandlas till bostadsrätter.
Bostadsutskottet kan mot denna bakgrund instämma i de synpunkter som förts
fram om att olika åtgärder nu måste prövas för att minska de uppkomna
problemen. Framför allt måste åtgärderna inriktas på att skapa
förutsättningar för en tillräcklig nyproduktion och för att förhindra att en
situation med akut bostadsbrist uppstår. I detta sammanhang bör även
diskuteras åtgärder för att tillgodose behovet av ombyggnad och ett
långsiktigt hållbart underhåll av bostadsbeståndet. Det är emellertid
nödvändigt att åtgärderna för ett ökat bostadsbyggande utgår från ett väl
förankrat kunskapsunderlag där synpunkter från de olika aktörerna inom
bostadssektorn tagits till vara. Ett sådant kunskapsunderlag har också till
stora delar tagits fram under den senaste tiden eller kommer att redovisas
inom en snar framtid. Bland de utredningsinsatser m.m. som kan få betydelse
för utformningen av olika åtgärder för ett ökat bostadsbyggande kan nämnas
följande.
Boverket har på regeringens uppdrag analyserat vilka regioner som kommer
att få en hög hushållstillväxt och vilka av dessa som har ett stort behov av
nyproduktion av bostäder. Analysen gäller också vilka hinder för byggande av
framför allt hyresbostäder som kan identifieras. Boverket redovisade
sommaren 1999 en rapport med sin analys samt vissa förslag till åtgärder.
Denna rapport åberopas också i flera av motionerna. Verkets viktigaste
slutsats är att de största problemen gäller hyresbostadsmarknadens funktion.
Bristande incitament att investera i hyresbostäder är det största hindret
mot nyproduktionen enligt Boverkets bedömning.
Landshövding Ulf Adelsohn fick i september 1999 regeringens uppdrag att
överlägga med kommunerna i Stockholms län om möjliga åtgärder för att skapa
förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande i länet. En första delrapport
lämnades till regeringen i slutet av oktober. I rapporten redovisas vissa
inledande iakttagelser och slutsatser om läget i länet. Vidare identifieras
faktorer med betydelse för ett ökat bostadsbyggande. Bland dessa kan nämnas
samspelet mellan byggherrar, kommuner och konsumenter, behovet av
förenklingar i plansystemet, marktillgången samt kostnadsutvecklingen i
byggandet. Landshövdingen avslutar sin delrapport med att skissera några
önskvärda initiativ från regeringen. Ytterligare en delredovisning skall
göras den 31 mars 2000. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 juli
2000.
Även vissa övriga utredningsinsatser berör frågor med stor betydelse för
bostadsproduktionen. Som redovisats ovan tillkallade regeringen i maj 1999
en särskild utredare för att ta fram underlag för kommande beslut om
allmännyttiga bostadsföretag och för att utvärdera det s.k.
bruksvärdessystemet. Utredaren skall bl.a. analysera de allmännyttiga
företagens roll i bostadsförsörjningen samt vilken betydelse som
hyressättningen har för produktionen av nya bostäder.
Regeringen beslutade vidare i oktober 1999 att låta genomföra en
utvärdering av systemet med kreditgarantier för bostadsinvesteringar.
Utredaren skall bl.a. analysera om dagens system främjar
bostadsförsörjningen eller om det i olika avseenden kan effektiviseras.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 11 februari 2000.
Slutligen kan Byggkostnadsdelegationens arbete nämnas. Delegationen har
varit verksam sedan år 1996 och har i uppgift att aktivt och i samarbete med
byggsektorns aktörer arbeta för långsiktigt sänkta produktions- och
förvaltningskostnader. Delegationen skall slutredovisa sitt arbete i mars
2000.
Av redovisningen ovan framgår att regeringen är väl uppmärksammad på de
problem som bildar utgångspunkt för förslagen i de aktuella motionerna.
Bostadsutskottet kan också konstatera att en stor del av de förslag som
lagts fram ligger väl i linje med de åtgärder som diskuteras i de rapporter
som hittills tillställts regeringen. Det är angeläget att dessa förslag nu
analyseras inom Regeringskansliet tillsammans med det ytterligare
beslutsunderlag som kommer att redovisas inom en snar framtid. Enligt
utskottets bedömning är det nödvändigt att pröva ett brett spektrum av
åtgärder. Ett flertal åtgärder för att förbättra förutsättningarna för
bostadsbyggande kan sannolikt vidtas utan att det krävs särskilda riksdags-
eller regeringsbeslut. Andra åtgärder kan däremot förutsätta ändringar i
gällande regelsystem eller de ekonomiska villkoren inom bostadssektorn. I
den mån åtgärderna kräver riksdagsbeslut får det förutsättas att regeringen
snarast återkommer i frågan efter avslutad beredning.
Bland de åtgärder som borde kunna komma till stånd utan fördröjning är att
alla berörda kommuner aktivt lever upp till sitt bostadsförsörjningsansvar.
Det kan handla om att låta de kommunala bostadsföretagen producera nya
lägenheter, att inte låta markanvisningar, markprissättning eller kommunala
avgifter utgöra hinder i bostadsproduktionen och att svara för en god
planberedskap. Även de privata aktörerna inom bygg- och bostadsmarknaden
borde redan i dagsläget i högre utsträckning kunna bidra med åtgärder som
leder till en ökad och billigare bostadsproduktion. Konkurrensen inom
sektorn behöver utvecklas och samspelet mellan bostadsföretagen och de
boende behöver förstärkas.
Ett flertal åtgärder som för närvarande diskuteras kan komma att innebära
behov av ändringar i gällande regelsystem. På dessa områden är det givetvis
särskilt viktigt att ta fram ett bra beslutsunderlag. Utskottet är därför
inte berett att närmare ta ställning till förslag inom områden som för
närvarande är föremål för utredning och beredning innan ett sådant underlag
föreligger. Förutom de frågor som tas upp i de ovan omnämnda utredningarna
har de överväganden som pågår om fastighetsbeskattningen stor betydelse för
bostadssektorn. Inte minst gäller detta frågan om neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer. Som framgått av de olika analyser som genomförts är det
framför allt förutsättningarna för produktion och förvaltning av hyresrätter
som behöver ses över.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att förslagen i de aktuella
motionerna inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagen. Utskottet har
emellertid för avsikt att löpande följa hur utredningsarbetet fortskrider.
Det får förutsättas att förslag om förbättrade villkor i olika avseenden för
produktion och förvaltning av bostäder inom en snar framtid kan föreläggas
riksdagen. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Bo204 (c) yrkande 2 i
motsvarande del, Bo211 (v) yrkandena 1 och 2, Bo223 (s), Bo230 (s) samt N240
(m) yrkande 2.
Studentbostäder
Ett stort antal motioner från årets allmänna motionstid har tagit upp frågor
om bostadssituationen för studerande. Förslag om att införa ett
investeringsbidrag för studentbostäder har redan behandlats i avsnittet om
anslagsfördelningen för utgiftsområde 18, eftersom dessa förslag bedömts
kunna påverka anslagsbehovet för år 2000. I detta avsnitt behandlas
återstående förslag om studentbostäder. Ett flertal av förslagen avser
åtgärder för att öka produktionen och tillgången på studentbostäder. Vissa
förslag tar särskilt upp frågor om möjligheten till förenklade regelsystem
eller sänkta standardkrav vid byggande av studentbostäder. Andra avser
åtgärder för att förbättra tillgången på studentbostäder för handikappade.
Gemensamt för flertalet av motionerna är att de utgår från en beskrivning
av bristen på lämpliga studentbostäder på många universitets- och
högskoleorter. Motionärerna hänvisar till olika aktuella rapporter om
efterfrågan på bostäder för studenter och ungdomar i dagsläget och under de
närmaste åren. Bland annat redovisas uppgifter ur en bostadsrapport som
Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) presenterade i september 1999. I flera
motioner hänvisas även till uppgifter om att handikappade studenter har
särskilt svårt att finna en lämplig bostad.
Utskottet redovisar nedan kortfattat samtliga de aktuella förslagen om
studentbostäder partivis och tar därefter ställning till dem i ett
sammanhang.
I motion Bo211 (v) framhålls att brist på kapital eller avsaknad av
föräldrauppbackning för att ordna en bostad inte skall få vara avgörande för
möjligheten till högskolestudier. Motionärerna pekar på olika möjligheter
att påskynda utbyggnaden av studentbostäder och föreslår att regeringen
skall återkomma till riksdagen med förslag om hur produktionen skall kunna
öka (yrkande 3). Vidare föreslås ett tillkännagivande om att kravet på
tillgänglighet måste uppfyllas i studentbostadsbeståndet och att tillgången
på studentbostäder för handikappade måste förbättras (yrkande 4).
Förslag om ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att
handikappanpassade studentbostäder skall finnas integrerade i det vanliga
studentbostadsbeståndet förs fram i motion Bo233 (kd) yrkande 20.
Motsvarande förslag finns även i motion Bo207 (kd) yrkande 1. Enligt yrkande
2 i denna motion måste reglerna för byggande av studentbostäder förenklas.
Yrkande 3 innebär att teknik bör utvecklas för att flytta bostäder från
utflyttningsorter till högskoleorter. I motion Ub418 (kd) föreslås
tillkännagivanden om vikten att få fram billiga studentbostäder (yrkande 2),
om behovet att se över byggnormerna i detta syfte (yrkande 4) samt om
behovet att se över villkoren för investeringsbidrag och räntebidrag till
studentbostäder (yrkande 5).
I motion Ub499 (c) tas en rad frågor om villkoren för högre utbildning och
forskning upp. Tre yrkanden i motionen behandlar studenternas
bostadssituation och har därför hänvisats till bostadsutskottet.
Motionärerna framhåller att det behövs enkla och billiga studentlägenheter,
men att nyproduktionen präglas av hög standard som leder till höga hyror. De
regler som styr byggandet av studentbostäder föreslås därför ses över
(yrkande 25). Den boendesociala beredningen föreslås få i uppdrag att
särskilt belysa studenternas behov och situation på bostadsmarknaden
(yrkande 26). Slutligen föreslås ett tillkännagivande om att antalet
handikappanpassade studentbostäder integrerade i det övriga
studentbostadsbeståndet måste ökas kraftigt (yrkande 27).
Enligt vad som anförs i motion Bo225 (fp) bör följderna av att
investeringsbidraget till studentbostäder avvecklades år 1998 uppmärksammas.
I motionen föreslås dels att en utredning om investeringsstödet snarast bör
tillsättas, dels att reglerna för byggande av studentbostäder ändras så att
standardkraven sänks. I motion Ub814 (fp) yrkande 20 föreslås att det bör
utgå ett investeringsbidrag enbart inriktat mot studentbostäder.
I motion Bo216 (mp) framhålls att kommunerna och staten delar ansvaret för
att behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses. Riksdagen bör enligt
yrkande 1 begära att samordningen mellan staten och kommunerna förbättras i
detta syfte. I yrkande 2 föreslås att staten skall göra en översyn av de
funktionshindrades möjlighet att erhålla studentbostad.
Bostadsutskottet har tidigare kortfattat redogjort för ett flertal
utredningsinsatser och överväganden som kan förväntas få betydelse för
arbetet med att förbättra de allmänna förutsättningarna för
bostadsbyggandet. Dessa överväganden har givetvis till stor del även
betydelse när förutsättningar för byggande av studentbostäder diskuteras.
Andra frågor är emellertid mer specifika för student- och ungdomsbostäderna.
I regeringsuppdraget till landshövding Ulf Adelsohn om åtgärder för att öka
bostadsbyggandet i Stockholms län ingår sålunda att särskilt ta upp frågor
om studenternas bostadssituation. Landshövdingen skall tillsammans med
kommunerna diskutera och utarbeta förslag om åtgärder för att öka tillgången
på studentbostäder, både på kort och lång sikt. I den första
delredovisningen av uppdraget diskuteras kortfattat bl.a. vissa tillfälliga
lösningar på bostadsbristen för studenter.
Den boendesociala beredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1998:56)
följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder för
att stödja särskilt utsatta grupper på bostadsmarknaden. En av de frågor som
beredningen särskilt skall uppmärksamma är ungdomars möjlighet att etablera
sig på bostadsmarknaden. Bostadsutskottet uttalade hösten 1998 att det fanns
skäl att ge frågor om ungdomars och studenters bostadssituation särskild
prioritet i beredningens arbete (bet. 1998/99:BoU1 s. 50).
I den bostadsrapport från SFS som åberopas i flera motioner redovisas de
svårigheter som finns på flera orter att erhålla en studentbostad. Av
rapporten framgår också att situationen vad gäller bl.a. kötid skiljer sig
starkt mellan olika studieorter. På vissa orter utgör bristen på bostäder i
dag ett klart hinder för många studenters studieplaner. Även för dem som
lyckats finna en bostad kan situationen vara osäker på grund av
tidsbegränsade andrahandskontrakt eller andra tillfälliga lösningar. På
andra högskoleorter kan de studerande erbjudas ett godtagbar bostadslösning
med kort varsel. Enligt utskottets mening står det emellertid klart att den
sammantagna bostadssituationen för studenter på landets universitets- och
högskoleorter motiverar särskilda insatser på detta område.
Som framhålls i de aktuella motionerna råder ett delat ansvar i fråga om
bostadsförsörjningen för de studerande. Ansvarsfördelningen inom
bostadspolitiken i stort innebär att staten framför allt skall svara för att
legala och finansiella instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet.
Kommunerna svarar sedan tillsammans med andra aktörer för att kommunens
invånare kan erbjudas bostäder. Detta ansvar innefattar också
studentbostäder. Det är således nödvändigt att de kommunala företrädarna på
högskoleorterna ägnar studentbostadssituationen större uppmärksamhet.
Sannolikt krävs också ett mellankommunalt samarbete på de större
universitetsorterna.
Även om ansvaret för den lokala bostadsförsörjningen primärt faller på
respektive kommun är det enligt utskottets uppfattning självklart att staten
måste ta sin del av ansvaret när bostadsmarknaden inte fungerar
tillfredsställande. Som framgått ovan har regeringen också tagit initiativ
till överläggningar med kommunerna i Stockholms län i bl.a. frågan om
studenternas bostadssituation. Erfarenheterna från dessa överläggningar
kommer förhoppningsvis även kunna tillämpas i andra delar av landet med
motsvarande problem.
I de motioner som tagit upp problemen med studentbostäder diskuteras
möjligheten till olika former av lösningar. Utskottet ställer sig inte
avvisande till att nya vägar prövas om det kan ske utan att de grundläggande
bostadspolitiska målen åsidosätts. Flera av de förslag som tagits upp i
motionerna torde inte heller möta några sådana hinder. Exempelvis kan
förslaget om att flytta bostäder från utflyttningsorter till högskoleorter
vara ett alternativ när detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.
Boverket har också redovisat erfarenheterna från ett sådant projekt i en
rapport.
Förslaget om att utveckla samarbetet mellan stat och kommun ligger väl i
linje med det initiativ som regeringen tagit i Stockholms län. Det är i
överläggningar mellan staten och kommunerna nödvändigt att uppmärksamma
bl.a. sambandet mellan bostadssituationen i kommunerna och högskolornas
utbyggnad. Det kan exempelvis ifrågasättas om de kommuner som inte vidtar
tillräckliga åtgärder för att tillgodose studenternas bostadsbehov skall
tilldelas ytterligare utbildningsplatser.
Förslaget om att den boendesociala beredningen särskilt bör analysera
studenternas bostadssituation överensstämmer med vad bostadsutskottet
tidigare framhållit. Frågan får emellertid redan anses ligga inom ramen för
beredningens direktiv. Som framhålls i en motion kan det finnas skäl att i
de pågående övervägandena även studera erfarenheter från våra nordiska
grannländer, både vad gäller de ekonomiska villkoren för byggande av
studentbostäder och förutsättningarna i övrigt.
Förslagen i flera motioner utgår från att de regelsystem som i dag gäller
för byggande av studentbostäder i sig skulle utgöra ett hinder för ett ökat
byggande. Enligt motionärerna skulle förenklingar i regelsystemen och delvis
sänkta standardkrav kunna bidra till en ökad produktion av billiga
studentbostäder. Bostadsutskottet är i dagsläget inte berett att ställa sig
bakom denna bedömning. Särskilt förslagen om sänkt standard och mindre
rumsstorlek i studentbostäderna kan riskera att komma i konflikt med de
övergripande bostadspolitiska målen och strävandena mot långsiktighet i
åtgärderna på bostadsmarknaden. Utskottet vill dock inte utesluta att
gällande regelsystem och administrativa rutiner i olika avseenden kan
förenklas utan att sådana risker uppstår. Det kan konstateras att såväl SFS
som landshövdingen i Stockholms län förordat att byggreglerna för
studentbostäder ses över.
Frågan om regelverken uppmärksammades helt nyligen i en
interpellationsdebatt i riksdagen om studentbostäder (prot. 1999/2000:25).
Statsrådet Lövdén anförde i detta sammanhang att det kan finnas skäl att
närmare analysera frågan om dagens regelsystem utgör ett hinder för byggande
av studentbostäder. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och
enligt statsrådet kommer regeringen sannolikt ge Boverket i uppdrag att se
över regelverket för bostadsbyggande vad gäller studentbostäder. Utskottet
vill för sin del framhålla att det i detta sammanhang även finns anledning
att uppmärksamma andra åtgärder som kan bidra till att fler och billigare
studentbostäder byggs. Även inom ramen för dagens regelsystem finns flera
exempel på att produktionskostnaderna kunnat pressas betydligt. Vid
diskussioner om förändrade byggregler för studentbostäder finns också skäl
att särskilt uppmärksamma behovet av handikappanpassade studentbostäder.
Eventuella förändringar i byggregler m.m. får givetvis inte leda till att de
funktionshindrade utestängs från den sociala samvaro som utgör en viktig del
av studietiden. Bostadsutskottet har i andra sammanhang starkt förespråkat
åtgärder för en bättre tillgänglighet i byggnadsbeståndet och den offentliga
miljön.
I ett flertal motioner framhålls att antalet handikappanpassade
studentbostäder måste öka. Utskottet delar denna uppfattning. De som är
funktionshindrade bör självklart inte ha sämre förutsättningar att studera
på universitet och högskola än andra. Det är därför angeläget att
efterfrågan på bostäder för handikappade ges särskild uppmärksamhet i alla
sammanhang där frågor om studentbostäder behandlas. Att även regeringen har
denna uppfattning framkommer av den refererade interpellationsdebatten.
Av det ovan anförda framgår att studenternas bostadssituation redan är
föremål för olika diskussioner och överväganden mellan statliga företrädare
och kommunerna samt inom Regeringskansliet. Det får förutsättas att
regeringen återkommer till riksdagen med de förslag som de pågående
övervägandena kan ge anledning till.
Till den del motionerna Bo207 (kd) yrkandena 1, 2 och 3, Bo211 (v)
yrkandena 3 och 4, Bo216 (mp), Bo225 (fp), Bo233 (kd) yrkande 20, Ub418 (kd)
yrkande 2, 4 och 5, Ub499 (c) yrkandena 25, 26 och 27, Ub814 (fp) yrkande 20
om studentbostäder inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet ovan
anfört avstyrks de.
Åtgärder mot segregation i boendet
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsförslag som syftar till att
motverka segregation i boendet.
För att motverka segregationen krävs enligt motion Bo204 (c) yrkande 14 och
partimotion Sf637 (c) yrkande 25 en rad olika åtgärder som omfattar snart
sagt alla samhällsområden. Enligt den förstnämnda motionen bör därför en
medveten samhällsplanering komma till stånd där mångfald, variation och
olikheter stimuleras. I partimotionen betonas vikten av en förbättrad
service i form av post, bank och apotek. Inte minst framhålls de kommunala
fastighetsägarnas ansvar för att genom hyressättning m.m. göra det möjligt
att få till stånd etableringar av företag och serviceinrättningar.
I motion Bo232 (fp) yrkande 5 lyfts fram vikten av att det lokala
näringslivet, föreningslivet, studieförbunden, kyrkor och boendegrupper ges
möjlighet att påverka utvecklingen. Dessutom förespråkas åtgärder som syftar
till att få varierade boendeformer och att öka boendeinflytandet i
hyresrätten.
Enligt motion Bo233 (kd) yrkande 5 måste incitament skapas för företag,
institutioner och myndigheter att etablera sig i utsatta bostadsområden.
Dessutom måste skol- och fritidsmiljön förbättras samtidigt som
boendeinflytandet ökar. Särskilt viktigt är det enligt motionen att kvinnors
erfarenheter tas till vara i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Utskottet har inte någon annan uppfattningen än motionärerna när det gäller
vikten av att motarbeta segregation i boendet liksom i samhällslivet i
övrigt. Det är självfallet viktigt att samhället tar ett ansvar för att
segregation på alla sätt motverkas. Samhället kan dock inte ensamt svara för
detta. Ett framgångsrikt arbete mot segregation förutsätter att alla berörda
medverkar. Som framhålls i flera av motionerna har stat, kommun,
fastighetsägare och de boende en viktig uppgift att fylla. Detsamma gäller
företag och serviceinrättningar som post, banker och apotek. Även kyrkor,
föreningar och organisationer av olika slag kan bidra till att hindra
segregation och främja acceptans och integration.
De många aktörer som måste finnas är enligt utskottets mening en tillgång
som det gäller att utnyttja på bästa sätt. Det är dock varken möjligt eller
lämpligt att med offentliga insatser i detalj samordna och styra alla de
olika åtgärder som kan behövas. Däremot bör samhället medverka till
pilotprojekt av olika slag och till att ta fram exempel på goda lösningar.
Det åligger bl.a. Integrationsverket att ur ett brett perspektiv arbeta med
dessa frågor.
I ett bostadspolitiskt perspektiv är det främst Boendesociala beredningen
som har givits uppgifter på området. När det gäller förhållandena i utsatta
bostadsområden skall beredningens arbete inriktas på frågor som är kopplade
till utvecklingen av bostadsförvaltning och boendeinflytande. Beredningen
skall vidare ha ett nära samarbete med Storstadsdelegationen. Denna
delegation har i sin tur bl.a. till uppgift att utveckla och samordna den
nationella storstadspolitiken och särskilt företräda staten vid
överläggningar om s.k. lokala utvecklingsavtal för utsatta bostadsområden i
storstäderna.
Som framgår av redovisningen har en rad utvecklings- och utredningsinsatser
påbörjats som på olika sätt anknyter till problemen med segregation i
boendet. Dessa insatser överensstämmer till stora delar med vad som
förordats i motionerna. Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett att
ställa sig bakom förslagen i motionerna Bo204 (c) yrkande 14, Bo232 (fp)
yrkande 5 , Bo233 (kd) yrkande 5 samt i partimotion Sf637 (c) yrkande 25.
Bosparande
Förslag som avser förbättrade villkor och nya former för bosparande läggs
fram i fem motioner.
Möjligheterna att spara till en egen bostad måste enligt motion Bo215 (m)
vara goda. Enligt motionen talar såväl privatekonomiska som
samhällsekonomiska skäl för ett ökat bosparande. Ett statligt stöd till
bosparande bör därför införas i enlighet med det förslag som lagts fram i
utredningsbetänkandet Bosparande (SOU 1994:121). Förslaget innebär att
lånemöjligheterna förbättras för den enskilde genom att ett system med
statlig kreditgaranti införs. Garantin, i form av fyllnadsborgen till
kreditgivaren, föreslås gälla för förvärv av eget hem eller bostadsrätt för
permanentboende.
Ett ökat bosparande är enligt motion Bo217 (s) angeläget för såväl den
enskilde som samhället. Genom bosparandet minskar skuldsättningen för den
som förvärvar en bostadsrätt eller ett eget hem. Det anges därför finnas
starka skäl att stimulera till ett ökat bosparande. En möjlighet är enligt
motionen att främja ett målinriktat bosparande där den årliga räntan
återinvesteras och där premien utgår i form av reducerad skatt när medlen
tas ut för att förvärva en bostad.
Enligt motion Bo227 (c) är det angeläget att Sverige i likhet med andra
länder inför en form av premierat bosparande. Det förutsätter bl.a. att
lagar och andra föreskrifter utfärdas som reglerar verksamheten. Enligt
motionen bör en utredning tillsättas för att se över hur ett allmänt
premierat bosparande kan införas i Sverige. Utredningen bör bl.a. utarbeta
en lag om allmänt bosparande som stipulerar kraven för att erhålla premie
och som ställer upp regler för bosparkassorna.
De senaste årens i och för sig nödvändiga minskning av
bostadssubventionerna har enligt motion Bo232 (fp) yrkande 9 ökat behovet av
ett svenskt bosparsystem. Ett individuellt bostads- och pensionssparande bör
därför införas. Sparformen skall enligt förslaget tillskapas genom att det
individuella pensionssparandet modifieras till att också bli ett bosparande.
På detta sätt sparade medel skall bara kunna disponeras för förvärv av egen
bostad. Till sparandet skall också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel
skall löpa med förmånsränta och vara återbetalade innan pensionen enligt
avtal skall börja utgå.
Det är enligt motion Bo233 (kd) yrkande 18 viktigt att lära ungdomar
bospara. Enligt motionen bör det därför undersökas om ungdomsbosparandet kan
utvecklas för att bli mera attraktivt och kanske övergå till ett allmänt
bosparande utan åldersgräns. Ett i detta sammanhang intressant alternativ
anges vara det förslag till bosparsystem som lagts fram av Bofrämjandet och
som bygger på den tyska ordningen med särskilda bosparkassor. Regeringen bör
därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag till bosparsystem
med denna inriktning.
Frågan om ett av samhället främjat bosparande, motsvarande de nu aktuella
förslagen, har behandlats av bostadsutskottet och riksdagen vid ett flertal
tillfällen under senare år. Utskottet har vid dessa tillfällen pekat på att
det har blivit allt viktigare med ett eget kapital för den som vill skaffa
en bostad och att betydelsen av ett långsiktigt bosparande därför har ökat.
Vid sin senaste behandling av frågan (bet. 1998/99:BoU1 s. 44 och 45)
anförde dessutom utskottet.
Vi har i Sverige under en lång tid haft en situation där
bostadsinvesteringar till helt övervägande del finansierats med lånat
kapital. Inte minst utvecklingen under det sena 1980-talet och det tidiga
1990-talet har visat att den egna insatsen måste öka vid bostadsförvärv -
något som förutsätter ett sparande. Frågan är mot bakgrund härav hur en
erforderlig ökning av bosparandet skall komma till stånd. I samtliga
motioner hävdas uppfattningen att ett ökat sparande förutsätter statliga
insatser i form av sparpremier, kreditgarantier eller särskilda bosparkassor
m.m. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Det finns redan i dag banker, försäkringsbolag och bosparinstitut av olika
slag som erbjuder bosparande med olika utformning och villkor. Det finns
inte heller något i dagens finansiella lagstiftning som hindrar tillkomsten
av slutna bosparkassor där både sparande och utlåning sker till låg ränta.
Det finns också sparinstitut med i princip denna utformning som är verksamma
på den svenska marknaden. Den som bestämmer sig för att bospara torde
sålunda ha goda möjligheter att finna en sparform som passar den egna situa-
tionen.
När det gäller möjligheterna att öka bosparandet genom någon form av
sparpremier har bl.a. den bostadspolitiska kommittén redovisat uppfattningen
att det inte har kunnat visas att sådana premier leder till ett ökat
nysparande. Samtidigt bör det framhållas att sparpremier inte heller är
fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt svaga hushållen har
svårt att tillgodogöra sig premierna. Utskottet vidhåller sin tidigare
uppfattning att bosparande i första hand bör stimuleras genom information
och opinionsbildning. Till detta kommer att den i dag låga inflationen och
den relativt höga realräntan i sig utgör stimulanser till ett ökat sparande.
Vad som anförts i de nu aktuella motionerna har inte givit utskottet
anledning att ändra tidigare ställningstaganden. Motionerna Bo215 (m), Bo217
(s), Bo227 (c), Bo232 (fp) yrkande 9 och Bo233 (kd) yrkande 18 avstyrks.
Bostadsbidragen på längre sikt
I anslutning till sitt ställningstagande till anslagsfördelningen för
budgetåret 2000 ovan har utskottet även behandlat förslag som avser reglerna
för bostadsbidragen för samma budgetår. I flera motioner läggs dessutom fram
förslag som avser utformningen av bostadsbidragen på något längre sikt, och
som därigenom inte påverkar anslagen för nästkommande år. Förslagen avser
såväl en mera genomgripande reformering av bostadsbidragen som enskildheter
i dagens bidragssystem.
I Moderata samlingspartiets partimotion Bo206 yrkande 11 förordas att
bostadsbidragen skall samordnas med övriga socialpolitiska åtgärder. Dagens
bidrag bör enligt motionen i stället växlas mot sänkta skatter.
Det är enligt motion Bo209 (v) nödvändigt att göra en fördjupad analys av
den utvärdering av bostadsbidragen som Riksförsäkringsverket tillställt
regeringen. På grundval av analysen bör regeringen därefter återkomma till
riksdagen med de förslag till ändringar i bostadsbidragen som erfordras. Den
förordade översynen bör enligt förslaget ske så skyndsamt att ett förslag
kan föreläggas riksdagen i den kommande ekonomiska vårpropositionen -
yrkande 1. Det finns enligt motionen en koppling mellan bostadsbidragen och
skattesystemet liksom en ännu starkare koppling till socialbidragssystemet.
Enligt förslaget bör detta beaktas så att bostadsbidragen fyller sin
egentliga uppgift, dvs. att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla
sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder - yrkande 2. Dessutom
föreslås i motionen att reglerna för bostadsbidragen förändras genom att
- en godtrosregel för bostadsbidragen utreds - yrkande 3,
-
- rätt till inkomstöverföring av tillfälliga inkomster till annat
år vid beräkning av bostadsbidrag medges - yrkande 4,
-
- låsta tillgångar i form av barns försäkringsersättningar m.m.
inte tas med vid beräkning av bostadsbidrag - yrkande 5,
-
- försäkringskassorna ges rätt till kontrolluppgifter om hushållets
förmögenhet för beräkning av bostadsbidrag - yrkande 6.
-
Enligt motion Bo214 (s) bör reglerna för bostadsbidragen ses över med
avseende på de särskilda förhållanden som gäller för socialbidragstagare och
studerande. Framför allt anges detta gälla mot bakgrund av de svårigheter
dessa hushåll i många fall har att förutse årsinkomsten m.m.
Sådant kapital som ett barn fått på grund av ersättning för handikapp,
skada eller sjukdom bör enligt motion Bo220 (s) inte tas med vid beräkningen
av bostadsbidraget.
Det finns enligt motion Bo222 (s) skäl att göra en mer omfattande analys av
bostadsbidragen än den som Riksförsäkringsverket gjort. De frågor som härvid
bör belysas särskilt är enligt motionen inkomstförhållandena för
socialbidragstagare, möjligheterna att samordna bostadsbidragen med andra
försäkringsförmåner m.m. som försäkringskassorna betalar ut samt frågan om
vilken hänsyn som skall tas till barns förmögenhet vid beräkningen av
bostadsbidraget.
En angelägen reformering av bostadsbidragssystemet är enligt motion Bo232
(fp) yrkande 6 att dels slopa de individuella inkomstgränserna, dels
begränsa effekterna av ytgränserna vid bidragsgivningen. Enligt motionen
finns det dessutom skäl att ta bort bostadsbidragen till ungdomar under 29
år. Det bör dock ske i samband med att studiestödet reformeras.
Bostadsbidragen bör enligt partimotion Sf302 (kd) yrkande 24 reformeras så
att de får en bättre fördelningspolitisk profil. Dessutom bör reglerna för
bidragen ändras så att inte vissa familjer missgynnas. Det innebär bl.a. att
hushållets samlade inkomst skall grunda bostadsbidraget och att ytgränserna
skall höjas med 10 m2 för alla hushållstyper. På sikt bör dessutom marginal-
effekterna i systemet minskas genom att bidragen ersätts av sänkt
inkomstskatt.
Enligt Folkpartiets partimotion Sf305 yrkande 7 ger bostadsbidragen upphov
till sådana marginaleffekter att en reformering av dem är nödvändig. Dagens
selektiva stöd bör därför växlas mot ett förbättrat generellt stöd med
kraftigt minskade marginaleffekter som följd. De familjer som befinner sig i
fattigdomsfällan skulle därmed bli färre och deras möjlighet att själva
påverka sin situation skulle öka.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om bostadsbidragens
utformning på längre sikt vill utskottet anföra följande.
Den omläggning av bostadsbidragen som trädde i kraft den 1 januari 1997 har
utan tvivel lett till betydande förändringar för många bidragstagare. Det är
också mot den bakgrunden som bostadsutskottet och riksdagen varit drivande
när det gäller att få en snabb och fortlöpande utvärdering av de nya
bidragen till stånd. På grundval av de preliminära resultat som tidigare
kommit fram vid utvärderingen har också flera förändringar i vidtagits i
bostadsbidragssystemet. Utskottet vill här bara påminna om att en lägsta
nivå för reduktion av boendekostnaden på grund av bostadsytan har införts
och att möjligheterna till eftergift av återbetalningskrav har vidgats.
Dessa redan beslutade förändringar utesluter naturligtvis inte att
ytterligare justeringar av bostadsbidragssystemet kan behöva vidtas. Den
slutrapport över utvärderingen som Riksförsäkringsverket nu presenterat ger
också underlag för en mera ingående granskning av vilka tillkommande
förändringar som kan visa sig erforderliga.
Till grund för förändringarna i bostadsbidragen låg en strävan att öka
träffsäkerheten i systemet, men även ett behov av att minska samhällets
kostnader för bidragen. Samtidigt var det ett uttalat mål att besparingarna
inte fick utformas på ett sådant sätt att de ytterligare skulle försvåra för
barnfamiljer med låg ekonomisk bärkraft att efterfråga en bostad med rimlig
standard.
Riksförsäkringsverket konstaterar sammanfattningsvis i sin ovan i korthet
redovisade utvärdering att de nya reglerna i stort har uppfyllt målen.
Regelförändringarna har enligt verket lett till de avsedda
utgiftsminskningarna. Sedan år 1998 understiger utbetalningarna anslagna
medel och beräknas göra så även för år 1999.
När det gäller de fördelningspolitiska effekterna konstaterar
Riksförsäkringsverket att bostadsbidragen i stort sett förblivit oförändrade
för dem som kan antas vara mest beroende av inkomstförstärkningen, dvs.
ensamförsörjare med låga inkomster som bor i hyresrätt. Besparingarna har
framför allt burits av sammanboende föräldrar med högre ekonomisk bärkraft i
relativt rymliga bostäder som de äger.
Även om Riksförsäkringsverkets utvärdering visar att dagens
bostadsbidragssystem i väsentliga delar synes svara mot de uppsatta målen
finns det enligt utskottets mening anledning att ytterligare studera och
analysera resultaten från utvärderingen. Som framgår av budgetpropositionen
har också en sådan fördjupad analys inletts i Regeringskansliet. Regeringen
aviserar där även sin avsikt att återkomma till riksdagen i frågan. Det kan
enligt utskottets mening mot bakgrund härav finnas anledning att något
beröra det fortsatta utvärderings- och analysarbetet.
Som framgår ovan har Riksförsäkringsverket i sin slutrapport föreslagit att
ändringar i reglerna för bostadsbidragen skall övervägas i några avseenden.
På en punkt redovisar också regeringen redan i budgetpropositionen en
uppfattning som väl svarar mot det förslag som verket fört fram. Det gäller
i fråga om beloppsgränsen för när avgift skall utgå. Här gör regeringen
bedömningen att gränsen bör höjas från dagens 1 000 kr till 2 500 kr.
Riksförsäkringsverket har i rapporten uttalat sig för en gräns på 2 000 kr
eller 3 000 kr.
När det gäller de övriga förslag som verket fört fram kommer dessa att ingå
i de fortsatta övervägandena i Regeringskansliet. Därmed får det också
förutsättas att regeringen kommer att redovisa sin syn på förslagen när den
återkommer till riksdagen i frågan. Det innebär bl.a. att den i en motion
(v) aktualiserade frågan om en lagreglerad rätt för Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna att få tillgång till kontrolluppgifter om
förmögenhet kommer att belysas ytterligare i det fortsatta arbetet. Även den
i en motion (s) förordade översynen med avseende på bostadsbidragen för
studerande kommer att ingå i övervägandena.
Det är naturligtvis bra att de fortsatta övervägandena med anledning av
Riksförsäkringsverkets utvärdering omfattar flera av de frågor som
aktualiseras i motionerna. Samtidigt finns det enligt utskottets mening
anledning att ytterligare fördjupa och bredda denna analys utöver de förslag
som förs fram i verkets slutrapport. Resultaten från utvärderingen bör
sålunda kunna ligga till grund för en analys som bl.a. tar sikte på
bostadsbidragens roll och effekter för särskilda grupper som
socialbidragstagare och arbetslösa där inkomsterna kan variera kraftigt
under året. På samma sätt kan det finnas anledning att ytterligare belysa
frågor som anknyter till bostadsbidragens betydelse som bostadspolitiskt
instrument. En fråga som naturligen bör uppmärksammas i anslutning härtill
är sambandet mellan bidragen och skattesystemet liksom med
socialbidragssystemet. Utskottet har i detta sammanhang noterat att
regeringen i budgetpropositionen aviserar att den avser att i ett samlat
perspektiv se över de marginaleffekter som bl.a. bostadsbidragen kan ge
upphov till.
Den breddning av de aviserade överväganden om bostadsbidag som utskottet nu
uttalat sig för bör enligt utskottets mening dessutom omfatta följande i
motioner (s) och (v) aktualiserade frågor.
- Hur barns försäkringsersättningar och andra liknande ersättningar
skall beaktas vid bidragsgivningen.
-
- Möjligheterna att införa en s.k. godtrosregel för de hushåll som
fullgjort sin anmälningsplikt m.m. men som ändå drabbas av återkrav.
-
- Förutsättningarna för att kunna medge överföring av tillfälliga
inkomster till ett annat år vid beräkningen av den bidragsgrundande
inkomsten.
-
- Möjligheterna att samordna de övriga ersättningar som
försäkringskassorna betalar ut med bostadsbidragen.
-
Den utvärdering av bostadsbidragen som nu gjorts grundar sig i princip på
erfarenheterna från det första bidragsåret med de nya reglerna. Det finns
mot den bakgrunden skäl att överväga vilka ytterligare utvärderingsinsatser
som kan erfordras. En fråga som särskilt bör beaktas är hur träffsäkerheten
i sy- stemet kommer att utvecklas. För att bostadsbidragen skall få sin
avsedda effekt fordras att de så väl som möjligt svarar mot hushållets
inkomst vid bidragstillfället.
Sammanfattningsvis finns det enligt utskottets mening anledning att såväl
bredda som fördjupa analysen av bostadsbidragen. Resultatet av analysen
tillsammans med de förslag till förändringar den kan komma att föranleda bör
föreläggas riksdagen senast i nästa års ekonomiska vårproposition. Med
avseende på det underlagsmaterial som regeringen nu har och med hänsyn till
regeringens uttalade avsikt att ytterligare analysera detta kan det enligt
utskottets mening förutsättas att en analys av den omfattning och inriktning
som utskottet uttalat sig för kommer till stånd utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida. Något tillkännagivande till regeringen i
enlighet med förslagen i motionerna Bo209 (v), Bo214 (s), Bo220 (s) samt
Bo222 (s) kan därmed inte nu anses erforderligt. Motionerna Bo206 (m)
yrkande 11, Bo232 (fp) yrkande 6, Sf302 (kd) yrkande 24 och Sf305 (fp)
yrkande 7 avstyrks.
Förslag som avser enskildheter i dagens bostadsbidragssystem förs fram i
två motioner.
Till de föräldrar som inte bor tillsammans men har gemensam vårdnad utgår
den bostadsanknutna delen av bostadsbidraget till båda föräldrarna. Den icke
bostadsanknutna delen, det s.k. särskilda bidraget, tillfaller dock endast
den förälder hos vilken barnet är folkbokfört.
För att jämställa båda föräldrarna vid delad vårdnad föreslås i motion
Sf201 (c) yrkande 2 att också det icke bostadsanknutna bidraget skall utgå
till båda föräldrarna.
Utskottet och riksdagen har vid flera tidigare tillfällen avvisat
motionsförslag motsvarande det nu aktuella (senast bet. 1997/98:BoU1 s. 51).
Vad som i den nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet
anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande. Motionens förslag om
bostadsbidraget vid delad vårdnad avstyrks sålunda.
Som en del i ett förslag för att underlätta småföretagande föreslås i
motion N387 (c) yrkande 10 att reglerna för den bostadsbidragsgrundande
inkomsten skall ändras. Enligt motionen bör de 1997 införda reglerna för
beräkning av näringsidkares bostadsbidragsgrundande inkomst ändras, så att
justeringsposter som avsättning till periodiseringsfond m.m.
fortsättningsvis inte skall ingå i den inkomst som läggs till grund för
bostadsbidraget.
Grundläggande för de regler för beräkningen av den bostadsbidragsgrundande
inkomsten för egenföretagare som infördes år 1997 var att åstadkomma en
likställighet i inkomstbegreppet mellan egenföretagare och löntagare. Vid
sin behandling av förslaget i denna del uttalade dock utskottet att det inte
var helt okomplicerat att med utgångspunkt i egenföretagares taxerade
inkomst räkna fram en med löntagare jämförbar inkomstnivå. I sammanhanget
framhöll också utskottet att det av propositionen framgick att
inkomstbegreppet för egenföretagare borde ses över inom flera delar av
bidrags- och socialförsäkringssystemen. De nya reglerna var därför att
betrakta som tillfälliga i avvaktan på en sådan översyn.
Sedan utskottets ställningstagande våren 1996 har regeringen tillsatt en
särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av inkomstbegreppen i de
författningar som reglerar olika bidrags- och socialförsäkringsförmåner.
Utredningsarbetet, som nu är avslutat, har resulterat i betänkandet Förmån
efter inkomst - samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya
kvalifikationsregler för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 1997:85). I
betänkandet tas bl.a. upp frågan om hur inkomstbegreppet inom de båda
bostadsstödssystemen bostadsbidrag till barnfamiljer m.fl. och
bostadstillägg till pensionärer skall kunna samordnas. I detta sammanhang
berörs även frågan om inkomstbegreppet för egenföretagare m.m.
Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Som framgår ovan förutsattes det redan vid tillkomsten av de nuvarande
reglerna för hur egenföretagares bostadsbidragsgrundande inkomst skall
beräknas att en översyn skulle komma till stånd. En sådan översyn har nu
genomförts och det förslag som den föranlett bereds inom Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör resultatet av denna beredning avvaktas. Motion
N387 (c) yrkande 10 avstyrks.
Bostadsanpassningsbidrag
Ett kommunalt bidrag kan utgå till anpassning av bostäder i syfte att ge
personer med funktionshinder ett självständigt liv i ett eget boende.
Kommunerna är skyldiga att lämna bidrag i enlighet med bestämmelserna i
lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Folkpartiet framhåller i sin partimotion So321 vikten av att nyproducerade
hus byggs så att de redan från början är anpassade för människor med
funktionshinder. Därigenom kan behovet av bostadsanpassningsbidrag minska.
Enligt motionens yrkande 14 finns det emellertid anledning för riksdagen att
i ett tillkännagivande till regeringen framhålla att
bostadsanpassningsbidragen även i fortsättningen kommer att behövas i olika
situationer.
I motion So488 (kd) yrkande 17 föreslås att ett tillägg görs till 8 § i
lagen om bostadsanpassningsbidrag. Enligt den nuvarande lydelsen av denna
paragraf lämnas bidrag i samband med nybyggnad, köp eller byte av bostad
endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver
anpassningsåtgärd. Motionärerna föreslår ett tillägg med följande lydelse:
"Särskilt skäl kan vara att den funktionshindrade lagt ned rimligt arbete på
att finna en för honom och hans familj lämplig bostad och kommunen inte inom
en för den funktionshindrade rimlig tid kan anvisa en bostad som den
funktionshindrade skäligen bör godta."
Bostadsutskottet behandlade förra hösten två motionsförslag om
bostadsanpassningsbidrag likalydande med de nu aktuella (1998/99:BoU1 s.
52). Utskottet konstaterade då med anledning av fp-förslaget att det rådde
bred politisk enighet om bostadsanpassningsbidragens betydelse och vikten av
att behålla dem. Något tillkännagivande i denna fråga kunde utskottet därför
inte se anledning till. Inte heller i den nu aktuella motionen framförs
någon motivering till varför ett riksdagens tillkännagivande i frågan skulle
erfordras.
Vad gäller motsvarande förslag som nu förs fram i kd-motionen konstaterade
utskottet bl.a. att det kan finnas skäl att överväga regelförtydliganden och
utformningen av bostadsanpassningslagen i vissa avseenden. Utskottet
hänvisade till att frågor om reglerna för bostadsanpassningsbidrag kunde
förväntas bli uppmärksammade i den nationella handlingsplan för
handikappområdet som skall utarbetas inom Regeringskansliet. Enligt vad
regeringen redovisat för riksdagen tidigare i höst kommer handlingsplanen
att föreläggas riksdagen i december 1999. Utskottet anser att närmare
överväganden i frågor om behovet av regeländringar bör anstå i avvaktan på
att regeringen presenterar handlingsplanen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna So321 (fp)
yrkande 14 och So488 (kd) yrkande 17.
Länsstyrelsernas verksamhet
Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
behandlat de förslag angående länsstyrelserna som avser budgetfrågor. Ett
ytterligare förslag om länsstyrelsernas verksamhet skall behandlas i detta
betänkande. I motion Bo226 (m) yrkande 6 föreslås att det bör utvecklas
metoder för effektivitetsmätningar vid länsstyrelserna. Motionärerna
förordar ett system med nyckeltal som gör det möjligt att jämföra
effektiviteten vid de olika länsstyrelsernas avdelningar mätt i exempelvis
antalet anställda eller kostnad per invånare.
Bostadsutskottet har givetvis inget att invända mot att olika vägar prövas
för att effektivisera verksamheten vid länsstyrelserna. Ett sådant arbete
bedrivs också sedan länge. Inte minst de senaste årens kraftiga
budgetrestriktioner har gjort det nödvändigt att se över verksamheten vid
länsstyrelserna ur effektivitetssynpunkt. I årets budgetproposition
beskriver regeringen kortfattat det fortlöpande arbete som bedrivs i syfte
att utveckla den samordnade styrningen och uppföljningen av länsstyrelsernas
verksamhet. Bland annat har gemensamma redovisningsprinciper tagits fram för
att underlätta jämförelser av länsstyrelsernas handläggning. En modell för
resultatinformation har utvecklats, och framtagande av nyckeltal och andra
resultatindikatorer inom olika verksamhetsområden pågår.
Vad som i motionen anförts ger inte utskottet anledning att lägga
synpunkter på inriktningen av det pågående utvecklingsarbetet. Motion Bo226
(m) yrkande 6 avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2000
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 18 och m
de i bilaga 1 upptagna motionerna
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om senareläggning av
investeringsbidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om att bidrag avseende
statligt räntestöd för reparation och underhåll inte utbetalas under år
2000,
dels bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget A 2 Räntebidrag
m.m., disponera högst 20 miljoner kronor för återstående utbetalningar
avseende investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter
m.fl. under år 2000,
dels antar det i bilaga 3 till detta betänkande fogade förslaget till
lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om ändrade regler för
fonden för fukt- och mögelskador,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om ändrad användning av
delar av ramanslaget E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet och om ändrade regler för statsbidrag till lokala
investeringsprogram,
dels bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget A 6
Byggforskning, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 162 miljoner kronor under åren 2001-2004,
dels bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget E 1
Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, besluta
om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
2 600 miljoner kronor under åren 2001 och 2002,
dels för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i
bilaga 2 angivits som utskottets förslag,
2.beträffande bostadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo204 yrkandena 1, 2 i motsvarande
19, 1999/2000:Bo206 yrkande 1, 1999/2000:
Bo231 yrkande 15, 1999/2000:Bo232 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:
Bo233 yrkande 1 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 24,
res. 1 (m)
res. 2 (kd)
res. 3 (c)
res. 4 (fp)
3. beträffande handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo203 och 1999/2000:
Bo204 yrkande 20,
res. 5 (m) - motiv.
res. 6 (v)
res. 7 (c)
4. beträffande inrättandet av en boendekostnadsdelegation
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo411 yrkande 4,
res. 8 (v)
5. beträffande Boendesociala beredningen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo411 yrkande 7 och 1999/2000:So489
res. 9 (v)
6. beträffande de kommunala bostadsföretagen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo201, 1999/2000:Bo204
1999/2000:Bo206 yrkandena 16 och 17, 1999/2000:Bo232 yrkande 1,
1999/2000:Fi611 yrkande 2 samt 1999/2000:K352 yrkande 3,
res. 10 (m, kd, c, fp)
7. beträffande ett ökat bostadsbyggande
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo204 yrkande 2 i motsva
1999/2000:Bo211 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Bo223, 1999/2000:Bo230 samt
1999/2000:N240 yrkande 2,
res. 11 (m)
8. beträffande studentbostäder
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo207 yrkandena 1, 2 och 3, 199
yrkandena 3 och 4, 1999/2000:Bo216, 1999/2000:Bo225, 1999/2000:Bo233
yrkande 20, 1999/2000:Ub418 yrkandena 2, 4 och 5, 1999/2000:Ub499
yrkandena 25, 26 och 27, samt 1999/2000:Ub814 yrkande 20,
res. 12 (m) - motiv.
res. 13 (kd, c, fp)
9. beträffande segregation i boendet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo204 yrkande 14, 1999/2000:Bo23
1999/2000:Bo233 yrkande 5 och 1999/2000:Sf637 yrkande 25,
res. 14 (kd, c, fp)
10. beträffande bosparande
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo215, 1999/2000:Bo217, 1999
1999/2000:Bo232 yrkande 9 och 1999/2000:Bo233 yrkande 18,
res. 15 (m)
res. 16 (kd, c)
res. 17 (fp)
11. beträffande bostadsbidragens utformning på längre sikt
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf201 yrkande 2,
res. 21 (c)
13. beträffande den bostadsbidragsgrundande inkomsten för
egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N387 yrkande 10,
res. 22 (m, kd, c, fp)
14. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So321 yrkande 14 och 1999/2000:S
17,
res. 23 (kd)
res. 24 (fp)
15. beträffande verksamheten vid länsstyrelserna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo226 yrkande 6.
res. 25 (m, fp)
Stockholm den 23 november 1999
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Lilian
Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd)1, Sten Andersson (m)1,
Carina Moberg (s), Inga Berggren (m)1, Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl
(s), Sten Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd)1, Carl-Erik Skårman (m)1,
Helena Hillar Rosenqvist (mp), Yvonne Ångström (fp)1, Ewa Thalén Finné (m)1
och Agne Hansson (c)1.
Reservationer
1. Bostadspolitikens inriktning (mom. 2)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "I den" och
på s. 34 slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Bo206 (m) har den svenska bostadsmarknaden under
lång tid utmärkts av omfattande regleringar, långtgående subventionssystem
och en uttalad politisk styrning.
Effekterna av denna politik framträder i dag också med all önskvärd
tydlighet i form av höga boendekostnader, ett extremt lågt nybyggande,
obalanser på bostadsmarknaden, en växande illegal marknad för hyreskontrakt
och en tilltagande segregation. Det är därför nu hög tid att dra lärdom av
de gångna årens bostadspolitiska misstag och forma en ny och långsiktigt
hållbar bostadspolitik där den boende ställs i centrum.
Den framtida bostadspolitiken bör, som framhålls i m-motionen, i stället
grundas på valfrihet och syfta till ett bra boende till en så låg kostnad
som möjligt. Det innebär att boendet bör utvecklas utifrån människors egna
önskemål och vilja i stället för politiska planer. Utvecklingen måste gå i
riktning mot fasta och stabila spelregler och en bostadsmarknad där den
enskildes önskemål är styrande i stället för politiska regleringar.
En ytterligare utgångspunkt för den framtida bostadspolitiken bör vara att
de boende ges möjlighet att fullt ut själva ta ansvar för sitt boende och
för sin bostad. Det innebär att den som vill skall kunna äga sin bostad, och
det oavsett om det är fråga om småhus eller flerbostadshus. Därutöver skall
naturligtvis de boendeformer i övrigt som efterfrågas finnas tillgängliga.
Genom en ökad mångfald ökar också flexibiliteten på bostadsmarknaden. Det
leder i sin tur till en större rörlighet och därmed till ett bättre
utnyttjande av bostadsbeståndet.
1Ledamoten har ej deltagit i beslutet under mom. 1
Som ett led i strävandena att nå de nu i korthet relaterade
bostadspolitiska målen bör därför bl.a. följande åtgärder vidtas.
För att minska rundgången i systemet och för att skapa långsiktigt hållbara
förutsättningar för bostadsproduktionen bör bostadssubventionerna avvecklas
i takt med att fastighetsskatten tas bort.
För att skapa bättre ekonomiska förutsättningar vid bostadsförvärv för
såväl samhället som den enskilde bör ett bosparsystem införas.
För att skapa lika förutsättningar för alla husägare bör
tomträttsinstitutet avskaffas. Det bör ske genom att tomträtterna säljs till
tomträttsinnehavarna. Det frigjorda kapitalet bör sedan användas i
kommunernas kärnverksamhet.
För att ge bostadsrätten samma förutsättningar och villkor som andra
boendeformer bör dess ställning stärkas. Det bör bl.a. ske genom en återgång
till enkel majoritet för ombildning och upphävande av förbudet mot
dubbelupplåtelse. Dessutom bör bostadsrättens ställning som pant
förbättras.
För att öka mångfalden och för att stärka äganderätten också i boendet bör
ägarlägenheter snarast införas. Den lagstiftning om ägarlägenheter som
riksdagen beställt bör därför omedelbart arbetas fram och föreläggas
riksdagen.
För att återge bruksvärdessystemet dess ursprungliga funktion bör de
kommunala bostadsföretagens hyresledande funktion avskaffas. Dessutom måste
hyressättningssystemet reformeras så att det bl.a. blir möjligt för kund och
fastighetsägare att vid inflyttning komma överens om en hyra som är
relaterad till efterfrågan på bostäder.
För att ge utrymme för de boendes önskemål och förutsättningar och för att
ge fastighetsägarna möjlighet att fullt ut svara mot dessa bör kommunernas
roll på det bostadspolitiska området begränsas. Det bör bl.a. ske genom att
det kommunala ägandet av bostadsföretag avvecklas.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motion Bo206 (m) yrkande 1
anfört om bostadspolitikens utformning och inriktning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande bostadspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo206 yrkande 1 och med
motionerna 1999/2000:Bo204 yrkandena 1, 2 i motsvarande del, 3 och 19,
1999/2000:Bo231 yrkande 15, 1999/2000: Bo232 yrkandena 2 och 3,
1999/2000:Bo233 yrkande 1 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 24 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Bostadspolitikens inriktning (mom. 2)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "I den" och
på s. 34 slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets mening all anledning att lägga om
bostadspolitiken i den riktning som förordas i Bo233 (kd). Inte minst
utvecklingen under 1990-talet talar för detta. De senaste årens
bostadspolitik och därmed också familjepolitiken har framför allt påverkats
av två mot varandra stående politiska strömningar. Den ena av dessa präglas
av ett socialistiskt, kollektivistiskt och den andra av ett liberalt,
individualistiskt synsätt. Inget av dessa synsätt leder till en
bostadspolitik som fyller det av riksdagen fastlagda målet: "Boendemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja
en god uppväxt för barn och ungdomar."
Mot den nu skisserade bakgrunden behöver enligt utskottets mening en ny
bostadspolitik etableras som bygger på en gemenskap där familjens roll och
betydelse lyfts fram. Som framhålls i kd-motionen bör ytterligare en
utgångs-punkt för bostadspolitiken vara att människor skall kunna känna
trygghet i sitt boende. En förutsättning för att detta skall bli möjligt är
att de boende ges stor frihet i valet av bostad. Så är i dag inte fallet.
Genom att öka valfriheten ökar också förutsättningarna för en god
boendemiljö för alla. Detta är inte minst viktigt med tanke på barnens
bästa.
De åtgärder som enligt utskottet måste vidtas för att ge en bostadspolitik
med den nu förordade inriktningen omfattar bl.a. följande insatser.
Valfriheten och mångfalden i boendet måste öka. Det bör ske genom att
riksdagen snarast föreläggs den lag om ägarlägenheter som riksdagen beställt
hos regeringen. Även i övrigt måste åtgärder vidtas för att garantera ett
brett utbud av bostäder av olika utformning och med olika upplåtelseformer.
Studenterna är en grupp vars bostadssituation måste förbättras genom en
ökad ny- och ombyggnad av studentbostäder.
Bostadsrättens ställning måste stärkas. Det bör ske genom en återgång till
krav på enkel majoritet för ombildning m.m. Dessutom bör bostadsrättens
ställning som pant stärkas, bl.a. genom att införa ett
bostadsrättsregister.
Ett bosparsystem med de tyska bosparkassorna som förebild bör införas för
att underlätta för såväl den enskilde som samhället vid förvärv av bostad.
För att bl.a. förbättra neutraliteten mellan olika boendeformer måste
fastighetsskatten på sikt avvecklas. I stället bör kommunerna ges en
möjlighet att ta ut en avgift för att täcka kostnader för gatuunderhåll,
brandförsvar och annan kommunal service som är kopplad till fastigheten.
Boendesegregationen måste motverkas. Det bör ske genom ett förstärkt lokalt
inflytande där de boendes önskemål och förmåga tas till vara samtidigt som
utbudet av service förbättras.
Bostadssitutionen för särskilt utsatta grupper måste lösas. Det gäller
främst de hemlösa för vilka bostäder måste ordnas genom insatser från i
första hand kommunerna, men också från staten.
Kvaliteten i våra bostäder och bostadsområden måste säkras. Det innebär att
allt byggande måste ske med största möjliga hänsyn till miljön och till de
boende. Inomhusmiljön måste förbättras genom insatser i befintliga bostäder
och genom åtgärder som ger sunda nya hus. All ny- och ombyggnad måste vidare
ske med beaktande av arkitektoniska och estetiska värden. Kulturmiljöer
måste tas till vara.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo233 (kd) yrkande 1 anfört om
inriktningen av bostadspolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande bostadspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo233 yrkande 1 och med
motionerna 1999/2000:Bo204 yrkandena 1, 2 i motsvarande del, 3 och 19,
1999/2000:Bo206 yrkande 1, 1999/2000: Bo231 yrkande 15, 1999/2000:Bo232
yrkandena 2 och 3 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bostadspolitikens inriktning (mom. 2)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "I den" och
på s. 34 slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den vision om hur en god bostadspolitik bör utformas som
förs fram i motion Bo204 (c). Även enligt utskottets mening bör sålunda
bostadspolitiken präglas av
- mångfald i utbudet av bostäder med avseende på boendeformer och
utformning,
-
- en överblickbar och mänsklig skala på bostadsområden och
bostäder,
-
- boendekostnader som är hanterliga för alla samt
-
- valfrihet för det enskilda hushållet i fråga om bostadsort och
upplåtelseform.
-
Som framhålls i de båda c-motionerna är en god bostad en del av välfärden.
Det innebär i sin tur att alla måste få del av denna välfärd. Goda
boendemiljöer är viktiga för välbefinnandet. Boendemiljön skall även bidra
till jämlika och värdiga levnadsförhållanden. Den skall främja en god
uppväxtmilö för barn och ungdomar. En förutsättning för att så skall bli
fallet är naturligtvis att bostadspolitiken ges en sådan utformning att
dessa mål kan uppnås. Dagens bostadspolitik svarar enligt utskottets mening
inte mot detta krav.
Vi har i dag en bostadsbrist i vissa expansiva områden samtidigt som det
finns ett stort antal tomma lägenheter i andra delar av landet. Utbudet av
bostäder med olika upplåtelseformer är inte tillräckligt. I många
bostadsområden har den boende ingen möjlighet att välja mellan hyresrätt och
bostadsrätt genom att den ena boendeformen är underrepresenterad där. Dessa
brister måste enligt utskottets mening rättas till. Möjligheten att äga sin
lägenhet såväl som ett egethem måste finnas. Att äga sin bostad är ett värde
i sig.
Den av utskottet nu förordade mångfalden i boendet förutsätter att de
hinder som nu finns undanröjs. Det innebär bl.a. att
- en väl fungerande bostadsmarknad måste skapas,
-
- neutraliteten mellan upplåtelseformerna måste återställas,
-
- bruksvärdessystemet måste tillämpas på ett bättre sätt,
-
- de regelsystem som styr byggande och boende måste göras stabila
och långsiktiga samt
-
- bostadsfinansieringen bör reformeras genom att ett
investeringsbidrag införs samtidigt som de s.k. eviga räntebidragen
avvecklas.
-
De kommunala bostadsföretagens roll bör stärkas. De bör ges möjlighet att
utan hinder fungera på bostadsmarknaden som vilket annat bostadsföretag som
helst.
Vad utskottet nu med anslutning till Centerpartiets partimotion Sf637
yrkande 24 samt motion Bo204 (c) yrkandena 1, 2, detta yrkande i motsvarande
del, 3 och 19 anfört om utformningen och inriktningen av den framtida
bostadspolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande bostadspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo204 yrkandena 1, 2 i mots
3 och 19 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 24 och med avslag på motionerna
1999/2000:Bo206 yrkande 1, 1999/2000:Bo231 yrkande 15, 1999/2000:Bo232
yrkandena 2 och 3, samt 1999/2000: Bo233 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bostadspolitikens inriktning (mom. 2)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "I den" och
på s. 34 slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Den svenska bostadspolitiken står i dag inför flera stora utmaningar.
Byggandet är rekordlågt. Bostadsbristen ökar på de expansiva orterna.
Samtidigt är antalet tomma lägenheter oförändrat stort på andra orter. Den
paradox som ligger i dessa förhållanden har till stor del sin orsak i de
senaste årens bostadspolitik, eller rättare sagt brist på bostadspolitik.
Som framhålls i fp-motionen Bo232 måste därför en modern social
bostadspolitik skapas.
Hörnstenarna i den nu förordade bostadspolitiken skall vara
- valfrihet för konsumenterna,
-
- avreglering och konkurrens som sänker bygg- och
underhållskostnader,
-
- en mer flexibel hyressättning med bibehållen trygghet mot
oskäliga hyreshöjningar för hyresgästerna och
-
- en återupprättad neutralitet mellan upplåtelseformerna.
-
De reformer som måste till för att de uppsatta målen skall kunna nås
innefattar bl.a. insatser för att
- stimulera tillkomsten av bostadsrätter i områden där hyresrätter
dominerar,
-
- snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den beställning som
riksdagen gjort hos regeringen,
-
- få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom avreglering och
förenklingar i regelsystemen,
-
- skapa nya former för ägande och förvaltning av kommunala
bostadsföretag,
-
- öka de boendes inflytande över såväl bostaden som det egna
bostadsområdet.
-
Ett genomförande av de nu förordade åtgärderna skulle leda till att en rad
av dagens bostadspolitiska problem skulle kunna lösas. Det skulle leda till
ökad rörlighet på bostadsmarknaden med ett bättre utnyttjande av det
befintliga bostadsbeståndet som följd. Därmed skulle också svårigheterna för
ungdomar och andra grupper som inte är etablerade på bostadsmarknaden
minska.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motion Bo232 (fp)
yrkandena 2 och 3 anfört om en modern social bostadspolitik bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande bostadspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo232 yrkandena 2 och 3 och m
motionerna 1999/2000:Bo204 yrkandena 1, 2 i motsvarande del, 3 och 19,
1999/2000:Bo206 yrkande 1, 1999/2000:
Bo231 yrkande 15, 1999/2000:Bo233 yrkande 1 samt 1999/2000: Sf637
yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet
anfört,
5. Handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i regeringen
(mom. 3, motiveringen)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med
"Frågan om" och på s. 35 slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning att riksdagen
bör vara ytterst återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt söka
påverka regeringen när det gäller hur den skall organisera sitt arbete.
Något tillkännagivande eller annat ställningstagande i frågan från
riksdagens sida bör därför inte komma i fråga. Motionerna avstyrks sålunda.
6. Handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i regeringen
(mom. 3)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Frågan om"
och på s. 35 slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Behovet av en samlad syn på bostadspolitiken är enligt utskottets mening i
dag större än någonsin. I den situationen har regeringen valt att splittra
upp de bostadspolitiska frågorna på ett flertal departement och ministrar.
Den helhetssyn som fordras för att framtidens bostadspolitik skall trygga
allas behov av en bostad på ett långsiktigt hållbart sätt saknas därmed.
Även regeringen tycks nu i någon mån ha kommit till denna insikt. Regeringen
drar däremot inte fullt ut konsekvenserna av detta. Även om den biträdande
finansministern nu fått ett utökat bostadspolitiskt ansvar är detta enligt
utskottets mening inte tillräckligt. Flera för en bostadspolitisk helhetssyn
viktiga frågor ligger fortfarande på andra ministrar och andra departement.
Mot den nu skisserade bakgrunden bör riksdagen enligt utskottets mening
genom ett tillkännagivande kräva av regeringen att ett statsråd med ett
övergripande ansvar för de bostadspolitiska frågorna tillsätts i enlighet
med förslaget i motion Bo203 (v). Även förslaget i motion Bo204 (c) yrkande
20 är därmed tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo203 och med avslag
1999/2000:Bo204 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i regeringen
(mom. 3)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Frågan om"
och på s. 35 slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Bo204 (c) har den nuvarande departementsindelningen
visat sig vara mycket olycklig med tanke på hanteringen av bostads- och
planfrågorna i regeringen. De frågor som i riksdagen hanteras på ett
sammanhållet sätt i ett utskott - bostadsutskottet - ligger i regeringen på
flera departement och ministrar. Det är en enligt utskottets mening olämplig
ordning där helhetssynen på bostadspolitiken går förlorad. Även regeringen
tycks nu ha kommit till insikt om detta genom att biträdande finansministern
nu getts vidgade uppgifter på bostadsområdet.
Det är enligt utskottets mening i och för sig glädjande att bostadsfrågorna
nu kan förväntas få en större tyngd i regeringsarbetet. För att dessa frågor
fullt ut skall få den behandling de kräver måste emellertid samtliga
bostadspolitiska frågor föras samman till ett departement med en ansvarig
minister.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo204 (c) yrkande 20 anfört om
att tillsätta en bostadsminister bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Även förslaget i motion Bo203 (v) är därmed tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo204 yrkande 20 och med avsl
1999/2000:Bo203 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Inrättandet av en boendekostnadsdelegation (mom. 4)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Vid sin"
och slutar med "4 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utvecklingen på 1990-talet har kommit att alltmer hota den sociala
bostadspolitiken. Flera av de politiska beslut som fattats har lett till
ökade kostnader i boendet för alla grupper. Det mest påtagliga exemplet på
ett sådant beslut är den underfinansierade skattereformen. Även de
nedskärningar av stödet till boende och byggande som följt i spåren av
budgetsaneringen har hårt drabbat de boende.
En följd av minskningarna i bostadsstödet och förändringarna i
beskattningen är att villkoren för olika upplåtelseformer drastiskt har
förändrats. Det finns i dag en uppenbar orättvisa mellan framför allt
hyresrätt och andra upplåtelseformer. Kostnaderna för att bo i hyresrätt har
sedan slutet av 1980-talet ökat i snabbare takt än i någon annan boendeform.
Någon tendens till att denna trend är på väg att brytas finns inte heller.
Den förefaller snarare att ha förstärkts under senare år.
För att komma till rätta med den uppkomna situationen måste en allsidig
bedömning av utvecklingen inom bostadssektorn nu komma till stånd. På
grundval av denna bedömning måste sedan förslag utarbetas om hur rättvisa i
boendet skall åstadkommas. Förslagen måste också avse hur förutsättningar
för alla att kunna efterfråga en rimlig boendestandard till rimlig kostnad
skall skapas.
Det nu förordade arbetet bör genomföras av en särskild utredning. Denna
utredning bör bildas genom att dagens byggkostnadsdelegation omvandlas till
en boendekostnadsdelegation. I enlighet med förslaget i motion Bo411 (v) bör
sålunda den nuvarande delegationen ges nya direktiv och samtidigt breddas
till sin sammansättning. Den bör sedan skyndsamt göra sin bedömning och
lämna förslag med den inriktning som utskottet förordat ovan.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo411 (v) yrkande 4 förordat om
att inrätta en boendekostnadsdelegation m.m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande inrättandet av en boendekostnadsdelegation
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo411 yrkande 4 som si
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Boendesociala beredningen (mom. 5)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Det kan"
och på s. 36 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
I 1 kap. 2 § regeringsformen stadgas bl.a. att det skall särskilt åligga
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad, utbildning samt att
verka för en god levnadsmiljö. Detta allmänt formulerade krav följs i
socialtjänstlagen upp med ett krav som riktar sig mot kommunernas
socialnämnder. I lagens 7 § sägs bl.a. att socialnämnden skall i sin
verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. Det
ligger naturligtvis ett värde i att samhället genom de refererade
stadgandena har givit uttryck för sitt ansvar för den enskildes boende. Som
framhålls i de båda v-motionerna kan detta emellertid inte anses
tillräckligt. Det kan belysas av att den enda konkreta rättighet som torde
följa av bestämmelserna i socialtjänstlagen är rätten till ekonomiskt
bistånd till hyreskostnaden.
Som anförs i de båda v-motionerna är det otillfredsställande att inte
samhället genom lagstiftning eller på annat sätt ger klart uttryck för den
enskildes rätt till en egen bostad. I likhet med motionärerna är utskottet
medvetet om att det kan finnas problem och svårigheter med att skapa en
sådan rätt, men det är självfallet inte något skäl för att avstå från att
utreda hur frågan kan lösas. I Boendesociala beredningens arbete ingår att
utreda en rad boendesociala förhållanden som tangerar de nu aktuella. Det
framstår enligt utskottets mening därför som naturligt att beredningen genom
tilläggsdirektiv också ges i uppdrag att se över frågan om hur den enskildes
rätt till bostad skall kunna tryggas.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna Bo411 (v)
yrkande 7 och So489 (v) yrkande 9 anfört om rätten till en bostad bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande Boendesociala beredningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo411 yrkande 7 och 199
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "De
kommunala" och på s. 38 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Redan när regeringen våren 1999 lade fram förslaget om att sanktioner skall
drabba de kommuner som säljer sina bostadsföretag riktade företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet
principiella invändningar mot det föreslagna sanktionssystemet. Dessa
invändningar står kvar ograverade. Utan att här i detalj gå in på de
invändningar som fördes fram vill utskottet bara peka på de brister som
fanns i beredningen av förslaget och i de motiv som vägledde det.
Den allvarligaste invändningen som kan resas mot sanktionssystemet är dock
den brist på respekt för den kommunala självstyrelsen och den kommunala
demokratin som det visar. Trots att Lagrådet allvarligt ifrågasatte om en
inskränkning i den kommunala rätten till självstyrelse borde göras på det
sätt som sanktionssystemet innebär har systemet införts. Att
sanktionsmöjligheten nu funnits en tid minskar naturligtvis inte styrkan i
Lagrådets minst sagt skarpa uttalande. Ett i grunden felaktigt system blir
självfallet inte bättre av att det fått vara i kraft under en period.
Den praktiska effekten av sanktionssystemet är att det är staten och inte
kommunerna som i dag bestämmer hur de kommunala bostadsföretagen skall
handhas. Det är naturligtvis inte en statlig uppgift att styra kommunernas
handlande när det gäller dessa företag. Sådana ställningstaganden måste
göras i kommunerna mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet. Det
är därför bara de demokratiskt valda företrädarna för kommunen och de
kommunala bostadsföretagen som kan fatta beslut i dessa frågor. Med avseende
på det ekonomiska risktagande som ägandet av bostadsföretagen trots allt
utgör är det viktigt att detta respekteras. En kommun som hamnar i
ekonomiska svårigheter, eller som riskerar att göra det, hindras av
sanktionssy-stemet att vidta nödvändiga åtgärder för att ändra mellan
besittningsformerna, sanera bostadsområden och för att motverka segregation.
Det kan också innebära att kommuner som önskar sälja en del av sitt
bostadsinnehav för att kunna göra nödvändiga investeringar inom kommunala
kärnuppgifter som skola, vård och omsorg hindras att göra en sådan
omfördelning.
Det finns således olika skäl till att en kommun önskar sälja delar av det
kommunala bostadsinnehavet. I vissa kommuner handlar det om att skaffa
kapital för att stärka beståndets långsiktiga livskraft genom att t.ex.
förbättra det kvarvarande bostadsbeståndet eller boendemiljön. I andra
kommuner kan det vara fråga om en medveten strävan mot en ökad mångfald på
bostadsmarknaden, t.ex. genom ombildning till bostadsrätt. Varje kommun har
en bostadsmarknad som i något avseende är unik. Kommunerna har också i
övrigt skilda förutsättningar och behov. Det framstår mot den bakgrunden som
minst sagt olämpligt att behålla sanktionssystemet. Systemet bör därför
omedelbart avvecklas så att kommunerna får tillbaka sitt självbestämmande
över de kommunala bostadsföretagen och därmed också över den kommunala
ekonomin i sin helhet.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna Bo201 (m),
Bo204 (c) yrkande 4, Bo206 (m) yrkandena 16 och 17, Bo232 (fp) yrkande 1,
Fi611 (kd) yrkande 2 samt K352 (fp) yrkande 3 anfört om de kommunala
bostadsföretagen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande de kommunala bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo201, 1999/2000:Bo204
1999/2000:Bo206 yrkandena 16 och 17, 1999/2000:Bo232 yrkande 1,
1999/2000:Fi611 yrkande 2 samt 1999/2000:K352 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Ett ökat bostadsbyggande (mom. 7)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Den
kraftiga" och på s. 42 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Även om vissa tecken tyder på att bostadsbyggandet nu sakta börjar öka har
den kraftiga nedgången i bostadsproduktionen under senare år redan orsakat
stora problem på vissa orter. Bristen på bostäder verkar dämpande på
tillväxten och motverkar en nödvändig rörlighet på bostadsmarknaden. I
motioner från Moderata samlingspartiet har under flera år framhållits vilka
åtgärder som krävs för att uppnå en bostadsmarknad i balans. Även under
årets allmänna motionstid har förslag med denna inriktning lagts fram i
flera motioner. I detta avsnitt behandlas förslag med denna inriktning i
motion N240 (m). Motionen utgår från förhållandena i Stockholmsregionen där
det under det senaste året varit särskilt tydligt hur missriktade statliga
ingrepp på bostadsmarknaden motverkar en utveckling som står i
överensstämmelse med kommuninvånarnas önskemål. Slutsatserna om vilka
åtgärder som är nödvändiga är emellertid allmängiltiga för hela landets
bostadsmarknad.
Vad som krävs för att åstadkomma ett ökat bostadsbyggande och en
bostadsmarknad i balans är bl.a. sänkta skatter på byggande och boende,
ändringar i skatteutjämningssystemet, ändrade regler för hyressättning och
förenklingar i planlagstiftningen. Även åtgärder som avser förutsättningarna
för det äldre bostadsbeståndet kan indirekt förbättra möjligheterna till
nybyggande. Det gäller exempelvis villkoren för ombildning till bostadsrätt
samt försäljning av kommunala bostäder. Utgångspunkten för åtgärderna måste
vara att minska den politiska styrningen och låta människors efterfrågan och
önskemål få genomslag.
Hindren för bostadsbyggande har nyligen analyserats i en rapport från
Boverket och i en lägesrapport om bostadsmarknaden i Stockholms län som
landshövding Ulf Adelsohn avlämnat till regeringen. I dessa rapporter
bekräftas skattereglernas negativa inverkan på bostadsmarknaden och de
problem som dagens skatteutjämningssystem för med sig.
Vad gäller situationen såväl i Stockholm som i övriga landet är det
uppenbart att problemen för bostadsbyggandet särskilt gäller för
hyresrätter. Huvudförklaringarna torde vara dels skattetrycket som i flera
avseenden slår hårt mot hyreshusen, dels hyresregleringssystemet som gör det
svårt att ta ut de hyror i nyproducerade fastigheter som krävs för att göra
ett byggnadsprojekt ekonomiskt genomförbart. I Stockholm ställdes denna
fråga på sin spets när ett politiskt beslut fattades under den förra
mandatperioden om att fastställa en hyresnivå som kraftigt understeg
produktionskostnaderna. Efter detta ingrepp i förhandlingssystemet försvann
givetvis alla incitament bostadsbyggande för de aktörer på bostadsmarknaden
som måste utgå från normala ekonomiska förutsättningar.
Det låga byggandet av bostäder för upplåtelse med hyresrätt är oroande av
flera skäl. Boendeformen fyller en viktig funktion inte minst för unga
människor som skall skaffa sin första bostad och för äldre personer som
uppskattar den höga servicegrad som kan erbjudas i hyresrätten. En alltmer
förändrad arbetsmarknad kan också innebära ökad efterfrågan på ett
tidsbegränsat boende utan stora kapitalinsatser.
Bostadsutskottet anser att de tilltagande problemen på bostadsmarknaden
kräver att åtgärder nu vidtas för att underlätta byggandet av bostäder och
för att låta människors efterfrågan vara avgörande för vad som produceras.
Som anförs i motion N240 (m) yrkande 2 kräver en sådan utveckling bl.a.
ändrade regler för hyressättning, sänkt skattetryck inom bostadssektorn samt
en fortsatt avveckling av de politiska styrinstrument som utgör
inskränkningar för en fungerande marknad. Detta bör ges regeringen till
känna. Utskottet behandlar i andra sammanhang mer detaljerade förslag om hur
denna utveckling kan påskyndas.
Övriga i detta avsnitt behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ett ökat bostadsbyggande
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N240 yrkande 2 och med avslag p
1999/2000:Bo204 yrkande 2 i motsvarande del, 1999/2000:Bo211 yrkandena 1
och 2, 1999/2000:Bo223 samt 1999/2000:Bo230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Studentbostäder (mom. 8, motiveringen)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med
"Bostadsutskottet har" och på s. 45 slutar med "avstyrks de" bort ha
följande lydelse:
Bristen på bostäder för studerande vid universitet och högskolor är ett av
flera tecken på en dåligt fungerande bostadsmarknad. Orsakerna till denna
bristsituation sammanfaller till största delen med de förhållanden som
påverkar bostadsmarknaden i övrigt. De generella åtgärder för en bättre
fungerande bygg- och bostadssektor som förs fram i motioner från Moderata
samlingspartiet är därför giltiga även vad gäller problemen med studenternas
bostadssituation. Utskottet syftar här på förslag om bl.a. sänkt skattetryck
inom sektorn, bosparande och flexiblare regler för hyressättning. Generella
åtgärder med denna inriktning kommer att förbättra förutsättningarna för
byggande av alla typer av bostäder och bidra till en ökad rörlighet på
bostadsmarknaden. Särskilt för unga som söker sin första bostad eller för
studenter som söker en tillfällig bostad på studieorten kan dessa åtgärder
få stor betydelse.
Det bör enligt utskottets mening understrykas att det inte finns anledning
att utforma en särskild bostadspolitik för studerande eller för ungdomar.
Detta hindrar givetvis inte att studentbostadsstiftelser och andra upplåter
studentbostäder med särskilda kontraktsvillkor. Ett problem för denna
kategori bostäder är i dag att hyresgästerna bor kvar även efter avslutade
studier eftersom bostadsmarknaden i övrigt inte kan erbjuda något
alternativ. En bättre fungerande bostadsmarknad kommer således att även öka
tillgången på särskilda studentbostäder. Vad gäller villkoren för byggande
av sådana bostäder kan det, som föreslås i flera motioner, finnas anledning
att se över möjligheterna till förenklade regler. Utskottet har givetvis
heller inga invändningar mot förslagen om att de handikappade studenternas
situation ägnas större uppmärksamhet i bl.a. kommunernas planering.
Landshövding Ulf Adelsohn har regeringens uppdrag att identifiera hinder
för ett ökat bostadsbyggande. Särskild uppmärksamhet skall riktas mot
tillgången på bostäder för studenter. I en första delrapportering pekar
landshövdingen på flera av de frågor som tagits upp i Moderata
samlingspartiets motioner. Det får förutsättas att regeringen i detta
avseende tar fasta på förslagen från sin egen utredningsman.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de i detta avsnitt
behandlade motionerna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Även om"
och på s. 45 slutar med "avstyrks de" bort ha följande lydelse:
Även om kommuner med universitet eller högskolor har ett särskilt ansvar
för studenternas bostadssituation är det enligt utskottets uppfattning
självklart att staten måste ta sin del av ansvaret när bostadsmarknaden inte
fungerar tillfredsställande. Bostadsutskottet kan konstatera att det i
motioner från Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet läggs fram
till stora delar sammanfallande förslag om statliga insatser för ett ökat
byggande av studentbostäder. Det gäller bl.a. förslag om investeringsbidrag,
förenklade byggregler och åtgärder för att tillgodose efterfrågan på
handikappanpassade studentbostäder.
Den självklara utgångspunkten när tillgången på studentbostäder diskuteras
är att studenterna måste ha råd att hyra bostäderna. Olika åtgärder måste
därför vidtas för att öka tillgången på ett billigt boende för studenterna.
Produktionskostnaderna för studentbostäder måste därför pressas. Här har
både kommunerna och byggarna ett stort ansvar. Bostadssituationen på många
högskoleorter är emellertid sådan att ett särskilt ekonomiskt stöd erfordras
för att på kort sikt få i gång nyproduktionen. Förslag om ett nytt
investeringsbidrag för studentbostäder har förts fram i motioner från kd, c
och fp. Det bör ankomma på regeringen att utifrån dessa förslag närmare
utforma villkoren för ett nytt investeringsbidrag. Utgångspunkten bör vara
att reglerna görs så enkla som möjligt och i sig inte verkar styrande på
produktionens inriktning. I detta sammanhang kan det också finnas skäl att
se över villkoren för räntebidrag till studentbostäder.
Ytterligare en statlig åtgärd för att underlätta byggandet av billiga
studentbostäder är att se över de byggregler som tillämpas. Det måste vara
möjligt att i bostäder som endast skall användas under en begränsad
studieperiod och dessutom ofta endast under delar av året frångå vissa av de
standard- och ytkrav som gäller för det vanliga bostadsbeståndet. Ökade
möjligheter måste också ges att anpassa bostadsutformningen till
förutsättningarna i det enskilda projektet. Exempelvis kan det vid ombyggnad
av hus som tidigare använts för annat än bostäder vara nödvändigt att frångå
de vanliga kraven på bostadens utformning. Erfarenheter visar att sådana
projekt ändå kan erbjuda ett boende som är mycket uppskattat.
De handikappade studenternas bostadssituation har uppmärksammats i flera
motioner. Det är uppenbart att tillgången på handikappanpassade
studentbostäder måste bli bättre. Dagens situation bidrar till att många
funktionshindrade utestängs från möjligheten till högre studier och därmed
från stora delar av arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening bör det
ankomma på regeringen att ta de initiativ som kan behövas för att
efterfrågan på handikappanpassade studentbostäder skall kunna tillgodoses.
Även i övrigt finns det flera förslag i de aktuella motionerna till
åtgärder som på olika sätt kan bidra till att förbättra tillgången på
studentbostäder. Regeringen bör bl.a. beakta förslaget om utveckling av
teknik för att flytta bostäder från utflyttningsorter till högskoleorter. I
samband med ett flertal pågående utredningsinsatser inom bostadsområdet
finns det också anledning att särskilt uppmärksamma studenternas
bostadssituation. Det gäller inte minst för den boendesociala beredningens
arbete.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Bo207 (kd) yrkandena
1-3, Bo225 (fp), Bo233 (kd) yrkande 20, Ub418 (kd) yrkandena 2, 4 och 5,
Ub499 (c) yrkandena 25-27 samt Ub814 (fp) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. I den mån övriga i detta avsnitt behandlade motioner
inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda avstyrks de.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande studentbostäder
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo207 yrkandena 1-3, 1999
1999/2000:Bo233 yrkande 20, 1999/2000:Ub418 yrkandena 2, 4 och 5,
1999/2000:Ub499 yrkandena 25-27 samt 1999/2000:Ub814 yrkande 20 och med
avslag på motionerna 1999/2000:Bo211 yrkandena 3 och 4 samt 1999/2000:
Bo216 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse:
Många bostadsområden, speciellt i storstädernas förorter, är segregerade.
Detta har till stor del sin grund i det s.k. miljonprogrammet från slutet av
1960-talet och början av 1970-talet. Till segregationen bidrar att många
bostadsområden saknar normal service såsom post, bank, apotek m.m. Här har
de statliga bolagen ett särskilt ansvar. Även de kommunala fastighetsägarna
har, bland mycket annat, ett ansvar för att på olika sätt stimulera
affärsidkare att etablera sig i de utsatta områdena. Samtidigt är det
viktigt att betona att samhällsgemenskap växer underifrån och att det aldrig
kan vara ett handslag mellan kommunalråd och statsråd som skapar lokal
utveckling. Att de boende själva tar ett ökat ansvar och får inflytande har
visat sig vara positivt. Det kan ske genom inflytande för hyresgäster,
självförvaltning, ombildningar till bostadsrätt m.m. Vidare kan
fastighetsägare, kommuner, näringsliv, föreningar och boende gemensamt
starta lokalt utvecklingsarbete. Det är i sammanhanget också viktigt att
framhålla att framtidens bostadsbyggande måste vara genomtänkt för att
hindra att nya segregerade bostadsområden växer fram. Det sagda gäller även
bostadspolitiken generellt. Boendesegregationen är ett av de större problem
som existerar i landet i dag.
Vad utskottet nu har anfört med anledning av motionerna 1999/2000: Bo204
(c) yrkande 14, 1999/2000:Bo232 (fp) yrkande 5, 1999/2000:Bo233 (kd) yrkande
5 och 1999/2000:Sf637 (c) yrkande 25 om åtgärder för att bryta segregationen
i boendet bör riksdagen som sin mening ge re-geringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande segregation i boendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo204 yrkande 14, 199
yrkande 5, 1999/2000:Bo233 yrkande 5 och 1999/2000:Sf637 yrkande 25 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Bosparande (mom. 10)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Frågan om"
och på s. 48 slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
När de gäller kraven på en egen insats vid förvärv av bostad har Sverige
under en rad av år internationellt sett utgjort ett undantag. Enligt
utskottets mening kan inte Sverige längre inta denna särställning. I de
flesta länder spelar det egna sparandet en avgörande roll för den som skall
förvärva en bostad. Däremot har det i Sverige bara krävts en mycket liten
egen insats av förvärvaren. Även om detta naturligtvis har gjort det lättare
att skaffa en bostad har de senaste årens utveckling visat att det lett till
svårigheter för många människor att behålla bostaden. Den stora lånebörda
som följer av en låg kontantinsats gör den boende mycket utsatt för
räntehöjningar. Det har också visat sig att många som förvärvat en bostad
fått ekonomiska svårigheter när räntorna stigit. En ökad egen insats
motverkar detta och bidrar därmed till en bättre ekonomisk stabilitet för
den enskilde och en stabilare bostadsmarknad för samhället. Det finns enligt
utskottets mening starka skäl som talar för att förutsättningarna för ett
långsiktigt bosparande måste förbättras.
I betänkandet Bosparande (SOU 1994:121) läggs det fram ett förslag till
bosparande. Förslaget innebär att sparandet skall stimuleras genom en
statlig kreditgaranti. Sparare som regelbundet bosparar i någon av de
sparformer som erbjuds på marknaden, således även sparande i särskilda
bosparkassor, skall kunna kvalificera sig för en statlig kreditgaranti i
samband med köp av eget hem eller bostadsrätt. Enligt utskottets mening
skulle en sådan garanti kunna ge den stimulans som nu erfordras för att få
till stånd ett erforderligt bosparande. Utskottet delar sålunda vad som i
motion 1998/99:Bo209 (m) anförts om att utredningsförslaget nu bör
genomföras. Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta de åtgärder som
erfordras för ett genomförande.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion Bo215 (m) anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga
motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det anförda avstyrks de av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo215 och med avslag på
motionerna 1999/2000:Bo217, 1999/2000:Bo227, 1999/2000: Bo232
yrkande 9 samt 1999/2000:Bo233 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Frågan om"
och på s. 48 slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringen liksom en riksdagsmajoritet (s, v, mp) har under en rad av år
hävdat uppfattningen att bosparandet inte behöver stimuleras. Det är enligt
utskottets mening en felaktig bedömning. Det finns tvärtom starka skäl -
skäl som snarast vuxit i styrka - att närmare överväga frågan om hur
sparandet i allmänhet och bosparandet i synnerhet skall kunna ökas. Värdet
av ett tillräckligt sparande kan enligt utskottets mening inte överskattas.
Inte minst på bostadsområdet bidrar ett eget sparande till att skapa
stabilitet såväl för samhället som för den enskilde. Det är därför angeläget
att ungdomar lär sig att bospara så att de i vuxen ålder har bättre
förutsättningar att skaffa sig en egen bostad. Även de som i dag är vuxna
måste också i ökad utsträckning förmås att bospara. För att bosparandet
skall få en tillräcklig omfattning måste därför ett bosparsystem med klara
regler för verksamheten tillskapas. Det bör mot denna bakgrund utredas hur
spararnas medel skall garanteras och vilka sparstimulanser som skall ingå i
systemet för att skapa långsiktighet och stabilitet. Ett alternativ som då i
första hand bör övervägas är det bosparlånesystem som Bofrämjandet
föreslagit.
Systemet bygger på det tyska systemet med s.k. bosparkassor. Det
modifierade förslag som Bofrämjandet nyligen presenterat - såväl i en skrift
som inför utskottet - innebär i korthet att den som sparar kontinuerligt
till låg ränta kvalificerar sig för ett lån som också det löper med låg
ränta. Till sparandet är knutet en statlig sparpremie som betalas ut vid
investeringstillfället.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo227 (c) och Bo233 (kd)
yrkande 18 anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda
avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo227 och 1999/2000:Bo23
och med avslag på motionerna 1999/2000:Bo215, 1999/2000:Bo217 samt
1999/2000:Bo232 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Bosparande (mom. 10)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Frågan om"
och på s. 48 slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
De nackdelar som följer av en alltför låg egen insats vid bostadsförvärv
har under senare år framstått allt klarare. Den som finansierar en stor del
av sitt bostadsförvärv med lån blir naturligtvis mera känslig för
förändringar i ränteläget och andra ekonomiska faktorer som påverkar
boendekostnaderna. En högre egen insats bidrar således till att stabilisera
den egna ekonomin. Den bidrar dessutom till att stabilisera bostadsmarknaden
och till att underlätta finansieringen av nyproduktionen. Krav måste därför
i framtiden ställas på en ökad egen insats. En sådan ökning förutsätter
naturligtvis att bosparandet ökar. Det finns anledning att överväga på
vilket sätt den avsedda ökningen kan komma till stånd.
I motion Bo232 (fp) förordas att det individuella pensionssparandet skall
modifieras så att det också kan fungera som ett bosparande. Utskottet delar
denna uppfattning. I enlighet med förslaget i motionen bör sålunda reglerna
för det individuella pensionssparandet justeras så att sparade medel även
kan användas för förvärv av bostad. Det kan ske genom att spararen får låna
från det egna kontot till en förmånsränta som i princip motsvarar
avkastningen på medel placerade i bostadsobligationer. Till sparandet skall
också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan vara återbetalade
innan pensionen enligt avtal skall börja utgå.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion Bo232 (fp) yrkande
9 anfört om ett individuellt bostads- och pensionssparande bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsförslag inte
kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo232 yrkande 9 och m
motionerna 1999/2000:Bo215, 1999/2000:Bo217, 1999/2000:Bo227 samt
1999/2000:Bo233 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Bostadsbidragens utformning på längre sikt (mom. 11)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Den
omläggning" och på s. 52 slutar med "7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det höga skattetrycket på boendet i Sverige har drivit upp
bostadskostnaderna samtidigt som vår inkomstbeskattning lämnar alltför lite
kvar av lönen för den enskilde att leva på. Ett individuellt bostadsstöd i
form av bostadsbidrag har därför blivit ett nödvändigt instrument för att
motverka de effekter som de höga skatterna orsakar. Samtidigt illustrerar
den utformning som bostadsbidragen i dag har tydligt den rundgång som
präglar statens agerande gentemot familjer och enskilda. Åtgärder måste
enligt utskottets mening därför vidtas för att växla dagens bidrag mot sänkt
skatt. Målet bör självfallet vara att den enskilde skall kunna leva på sin
lön utan att vara beroende av bidrag. Som ett led i denna utveckling bör en
samordning av bostadsbidragen och övriga socialpolitiska åtgärder komma till
stånd. Den helhetssyn som detta ger över den ekonomiska situationen för de
berörda hushållen är en nödvändig förutsättning för att den nu förordade
växlingen av bidrag mot sänkt skatt skall kunna inledas.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo206 (m) yrkande 11 anfört om
samordning av bostadsbidragen och övrigt socialpolitiskt stöd bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande bostadsbidragens utformning på längre sikt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo206 yrkande 11 och m
motionerna 1999/2000:Bo209, 1999/2000:Bo214, 1999/2000:Bo220,
1999/2000:Bo222, 1999/2000:Bo232 yrkande 6, 1999/2000:Sf302 yrkande 24
samt 1999/2000:Sf305 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
19. Bostadsbidragens utformning på längre sikt (mom. 11)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Den
omläggning" och på s. 52 slutar med "7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
De besparingar i bostadsbidragen som framför allt Socialdemokraterna har
initierat har inneburit stora försämringar för i första hand ett stort antal
barnfamiljer. Trots att bostadsbidragen är det fördelningspolitiskt sett
mest effektiva sättet att tillförsäkra också lågavlönade, barnfamiljer och
studenter en rimlig bostadsstandard har de alltså skurits ned. Det kan mot
den bakgrunden ifrågasättas om målsättningen med bostadsbidragen - att
hushåll med barn skall kunna efterfråga en bostad där varje barn har ett
eget rum - längre kan anses vägleda stödets utformning. De förändringar som
enligt utskottets mening framför allt har bidragit till försämringarna för
barnfamiljerna är de individuella inkomstgränserna och de snäva ytgränserna.
Som framgår av Riksförsäkringsverkets utvärdering av de nya bidragsreglerna
är det framför allt familjer med barn som drabbats av regeländringarna. Det
är också dessa hushåll som får bära den stora delen av de besparingar som
uppkommit.
För att förbättra bidragen bör därför följande förändringar snarast
genomföras:
- den samlade familjeinkomsten läggs till grund för
bostadsbidraget,
-
- ytgränserna för oreducerat bidrag höjs med 10 m2 för alla
hushållstyper,
-
- det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.
-
För att mildra de marginaleffekter som kan uppkomma för de familjer som har
inkomsterna ojämnt fördelade över året bör dessutom bostadsbidragen på samma
sätt som studiestödet omprövas halvårsvis. Som en del i en mera allmän
reformering av familjestödet bör dessutom barndelen inom bostadsbidragen
förbättras.
Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion Sf302
yrkande 24 anfört om utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande bostadsbidragens utformning på längre sikt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf302 yrkande 24 och med
motionerna 1999/2000:Bo206 yrkande 11, 1999/2000:Bo209, 1999/2000:Bo214,
1999/2000:Bo220, 1999/2000:
Bo222, 1999/2000:Bo232 yrkande 6 samt 1999/2000:Sf305 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Bostadsbidragens utformning på längre sikt (mom. 11)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Den
omläggning" och på s. 52 slutar med "7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vi har i dag en situation där bostadsbidragen tillsammans med skatterna,
barnomsorgstaxorna och underhållsbidagen skapar helt orimliga
marginaleffekter. För den barnfamilj som ökar sin inkomst går i många fall
större delen av ökningen bort i form av ökad skatt, minskade bostadsbidrag
och höjda barntillsynskostnader. Som framhålls i Folkpartiets partimotion
Sf305 svarar enbart bostadsbidragen för en marginaleffekt på 20 %. Det är
naturligtvis helt orimligt att den som t.ex. går från studier eller
arbetslöshet till arbete eller ökar sin arbetstid inte skall ha något
ekonomiskt utbyte av detta. Vad som erfordras är därför åtgärder som minskar
marginaleffekterna i såväl stödsystemen som i skattesystemet. En åtgärd som
enligt utskottets mening omedelbart bör genomföras är att minska
bostadsbidragen och samtidigt öka det generella barnstödet.
Den nu förordade övergången från ett individuellt stöd till ett mera
generellt bör ske successivt. I ett första steg bör därför barnbidragen för
nästa år höjas med 100 kr per månad och barn. Samtidigt bör bostadsbidragen
trappas ned med samma summa. År 2001 sker därefter en växling från
bostadsbidrag till det allmänna barnstödet med samma summa. Enbart genom
dessa förändringar kan 20 000 barnfamiljer komma ur den fattigdomsfälla de
i dag sitter i.
Vad utskottet nu med anslutning till Folkpartiets partimotion Sf305 yrkande
7 anfört om växling av bostadsbidragen mot ett generellt barnstöd bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande bostadsbidragens utformning på längre sikt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf305 yrkande 7 och me
motionerna 1999/2000:Bo206 yrkande 11, 1999/2000:Bo209, 1999/2000:Bo214,
1999/2000:Bo220, 1999/2000:
Bo222, 1999/2000:Bo232 yrkande 6 samt 1999/2000:Sf302 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Bostadsbidraget vid delad vårdnad (mom. 12)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Utskottet
och" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
I dag är det normala vid en skilsmässa att föräldrarna har gemensam vårdnad
av sina barn. De vanligaste bidragssystemen - barnbidragen och
bostadsbidragen - tar dock inte fullt ut hänsyn till detta. Trots den delade
vårdnaden behandlas föräldrarna olika vid beräkningen av bostadsbidraget.
Den icke bostadsanknutna delen av bidraget utgår endast till den förälder
hos vilken barnet är folkbokfört. Det är en enligt utskottets mening orimlig
ordning. Avsikten med gemensam vårdnad är att båda föräldrarna skall kunna
ta ett lika stort ansvar för sitt barn. Det innebär naturligtvis att också
båda föräldrarna måste ges samma ekonomiska förutsättningar för detta. I
enlighet med förslaget i motion Sf201 (c) yrkande 2 bör därför reglerna för
bostadsbidragen ändras så att också den icke bostadsanknutna delen av
bostadsbidraget utgår till båda föräldrarna vid gemensam vårdnad. Utskottets
ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bostadsbidraget vid delad vårdnad
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf201 yrkande 2 som sin
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten för egenföretagare
(mom. 13)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Grund-
läggande för" och på s. 53 slutar med "10 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Redan när det nuvarande inkomstbegreppet för egenföretagare infördes år
1997 riktade företrädare för m, kd, c och fp invändningar mot den
konstruktion det nu har. Några förändringar som föranleder en omprövning av
dessa invändningar har inte heller gjorts. Den som är egenföretagare och har
inkomst från näringsverksamhet behandlas fortfarande mycket olika i flera av
samhällets bidrags- och stödsystem. Skälen till detta är framför allt att
inkomsten beräknas på skilda sätt i olika system. Det är naturligtvis inte
rimligt. Oavsett om det är fråga om att inkomsten skall ligga till grund för
ersättning för inkomstbortfall vid t.ex. sjukdom eller för bostadsbidrag
skall den naturligtvis beräknas på ett enhetligt sätt. Noterbart är också
att inkomsten inte ens beräknas på samma sätt i de båda
bostadsbidragssystemen bostadsbidrag till barnfamiljer m.fl. respektive
bostadstillägg till pensionärer.
De förändringar som började tillämpas år 1997 innebär att inkomsten från
näringsverksamhet ökas bl.a. med belopp som avser avsättning till
periodiseringsfond samt ökning av expansionsmedel. Skälen för denna ändring
angavs bl.a. vara de möjligheter som egenföretagare hade att genom
avsättningar för dessa ändamål reglera sin inkomst. Det är enligt utskottets
mening ett betraktelsesätt som utgår från föreställningen att en
egenföretagare gör avsättningar främst för att på olika sätt anpassa sin
inkomst till vad som är mest förmånligt ur bidrags- eller skattesynpunkt. Så
är naturligtvis inte fallet. Avsättningarna är i stället normalt sett
föranledda av företagarens omsorg om företagets utveckling och stabilitet.
Möjligheterna till fondering av detta slag har tillkommit för att ge
företagen möjlighet att agera mera långsiktigt genom de ekonomiska reserver
som skapas.
Det sätt på vilket den bostadsbidragsgrundande inkomsten nu beräknas för
egenföretagare missgynnar dessa framför vanliga löntagare. En effekt av
detta är att företagandet i sig missgynnas. I en situation där
egenföretagande i stället bör uppmuntras och stödjas är detta naturligtvis
helt olämpligt. I enlighet med förslagen i de nu aktuella motionerna bör
därför inkomstbegreppet för den som har inkomst från näringsverksamhet
justeras så att för näringsverksamheten nödvändiga avsättningar till
periodiseringsfond, ökning av expansionsmedel m.m. inte i räknas in i den
bidragsgrundande inkomsten.
Vad utskottet nu med anslutning till motion N387 (c) yrkande 10 anfört om
inkomstbegreppet för egenföretagare bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande den bostadsbidragsgrundande inkomsten för
egenföretagare
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N387 yrkande 10 som sin
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Bostadsanpassningsbidrag (mom. 14)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Bostads-
utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i förslaget i motion So488 (kd) om att en
översyn bör komma till stånd av bostadsanpassningslagen. Tillämpningen av
lagen leder i dag till att funktionshindrade inte får samma stöd i alla
kommuner. Detta beror på att lagen i flera avseenden är oklar. Ett särskilt
problem gäller 8 § i lagen som reglerar under vilka förutsättningar som stöd
skall beviljas i samband med köp eller byte av bostad. Denna paragraf bör
kom-pletteras med ett klarläggande med den innebörd som motionärerna
förordat. Syftet med den förordade regeländringen är att ge de funktions-
hindrade samma möjlighet som övriga människor att välja bostad och
bostadsort. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen lägga fram ett
lagförslag med den förordade innebörden samt att även i övrigt överväga
behovet av regel-ändringar i bostadsanpassningslagen.
Vad utskottet nu med anledning av motion So488 (kd) yrkande 17 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So488 yrkande 17 och med avsl
1999/2000:So321 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Bostadsanpassningsbidrag (mom. 14)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Bostads-
utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Som anförs i Folkpartiets partimotion So321 bör inriktningen på samhällets
insatser vara att bostadsmiljöerna och bostäderna i största möjliga
utsträckning skall vara så utformade att de fungerar även för människor med
funktionshinder utan att några ytterligare anpassningsåtgärder behöver
vidtas. Det kommer emellertid alltid att finnas situationer som kräver
anpassning till enskilda människor med särskilda behov. Det är mot denna
bakgrund nödvändigt att möjligheten att bevilja bostadsanpassningsbidrag
bibehålls. Som anförs i kd-motionen kan det också finnas anledning att se
över reglerna i bostadsanpassningslagen och att överväga de problem med
regeltillämpningen som kan föreligga. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:So321 yrkande 14 och 199
yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
25. Verksamheten vid länsstyrelserna (mom. 15)
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m), Yvonne
Ångström (fp) och Ewa Thalén Finné (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med
"Bostadsutskottet har" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Som konstateras i motionen är de medel som anslås till länsstyrelserna
ojämnt fördelade utifrån exempelvis antalet invånare i respektive län. Det
kan givetvis finnas olika godtagbara motiv för denna avvikelse.
Förhållandena i länen och kraven på insatser från länsstyrelsernas sida
varierar. Det är emellertid, som motionärerna framhåller, angeläget att
finna redovisningsmetoder som möjliggör en uppföljning och utvärdering av
dessa skillnader. Nyckeltal bör utvecklas, så att det går att mäta
effektiviteten vid länsstyrelsernas olika avdelningar och göra jämförelser
mellan olika län. Exempelvis bör verksamheten vid miljövårdsenheterna kunna
jämföras i termer av ärendebelastningen per anställd, kostnaden per invånare
etc.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Bo226 (m) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande verksamheten vid länsstyrelserna
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo226 yrkande 6 som sin
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2000
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén
Finné (m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - att fastställa
ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en
beräkning av statens inkomster avseende 2000. Samtidigt beslutades om
preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt
och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både företag och människor växa. Fler och fler kan komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden; den sociala tryggheten ökar också i
andra bemärkelser genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Friheten att välja bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda människorna får ett större
inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för
att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste
vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 18 november om ramar
för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar
vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde
18.
För budgetåret 2000 förordar vi i vår kommittémotion Bo226 en anslags-
fördelning avseende utgiftsområde 18 som i korthet innebär följande.
A 1 Boverket
I motioner från Moderata samlingspartiet finns ett flertal förslag som
möjliggör sådana förenklingar i regelsystemen m.m. inom bostadssektorn att
besparingar kan göras inom olika delar av bostadsadministrationen. Med en
ökad avreglering och en mer efterfrågestyrd bostadsmarknad kan således
besparingar på sikt göras på Boverkets verksamhet. För budgetåret 2000
föreslår vi emellertid ingen anslagsnedskärning.
A 2 Räntebidrag m.m.
Räntebidragen och övriga subventioner inom bostadssektorn har tillsammans
med ett högt skattetryck bidragit till att driva upp kostnaderna för
byggande och boende i Sverige. Inte i något annat OECD-land går en så stor
del av den privata konsumtionen till boendekostnaderna som i Sverige.
I Moderata samlingspartiets motioner föreslås att besparingar på
räntebidragen genomförs kombinerat med en fastighetsskattesänkning. En sådan
omställning kan påbörjas omedelbart och ligger väl i linje med den
långsiktiga omläggning av bostadspolitiken som även i övrigt måste
genomföras.
Vi föreslår bl.a. att inga statliga bidrag skall utgå till nyproduktion av
bostäder fr.o.m. år 2000. För det övriga fastighetsbeståndet bör
subventionerna minskas i snabbare takt än vad som sker i dag, samtidigt som
fastighetsskatten successivt avvecklas. Sammantaget innebär våra förslag att
anslaget för räntebidrag för år 2000 kan minskas med över 467 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.
A 5 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt A 6 Byggforskning
Regeringen föreslog i förra årets budgetproposition att
byggforskningsanslaget kraftigt skulle skäras ner. Vi motsatte oss denna
anslagsminskning bl.a. av det principiella skälet att den översyn av
byggforskningen som regeringen uttalade sig för borde göras i ett större
forskningspolitiskt sammanhang. Utskottets majoritet gav också uttryck för
denna ståndpunkt. Vi står kvar vid denna vår uppfattning.
Även om det i och för sig är glädjande att regeringen nu föreslår att den
höjning utöver regeringsförslaget som riksdagsmajoriteten beslutade förra
hösten skall permanentas är detta inte tillräckligt. Som framhålls i vår
motion om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 riskerar alltför små
anslag till byggforskningen att leda till högre boendekostnader och sämre
inomhusmiljö i våra bostäder. Det är enligt vår mening viktigt att inte
minst den betydande del av byggforskningen som inriktas på byggnadsmaterial
och byggmetoder m.m. för ett bättre och effektivare byggande kan fortgå i
minst samma omfattning som i dag. I enlighet med förslaget i vår motion bör
därför anslaget A 6 Byggforskning tillföras 25 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit.
A 7 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
Vi har tidigare kritiserat de krångliga regler som tillämpats för
bidragsgivningen och den omfattande administration detta lett till.
Villkoren för stödet är dessutom sådana att antalet hus som kan bli aktuella
för stöd numera är mycket begränsat. Riksdagen gjorde med anledning av
motionsförslag från bl.a. Moderata samlingspartiet förra året ett
tillkännagivande om att reglerna för stödet borde förenklas. Regeringen
återkommer nu med förslag om en viss förenkling av reglerna för självrisk.
Vi anser att detta bör leda till att ägarna till fukt- och mögelskadade hus
som inte kunnat erhålla stöd med de tidigare gällande reglerna bör ges en ny
chans att söka stöd under något års tid. Därefter bör en avveckling av
stödformen kunna inledas.
A 8 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Bidraget har med den anslags- och rambegränsning som regeringen föreslår
mist sin betydelse när det gäller att påverka fastighetsägarna att vidta
åtgärder mot radonproblemen. Vi anser därför att anslaget fr.o.m. år 2000 i
stället bör användas till informationsinsatser avseende radonsanering. En
sådan inriktning av statens insatser på området leder sannolikt till ett
större antal sanerade bostäder än om bidraget behålls med nuvarande
inriktning.
A 10 Bostadsbidrag
På samma sätt som tidigare vill vi ånyo hävda att den självklara
utgångspunkten bör vara att varje människa som har heltidsarbete skall kunna
leva på sin inkomst. Det innebär bl.a. att den som betalar skatt inte skall
behöva vara beroende av bidrag och att den som behöver bidrag inte heller
skall betala skatt. På sikt bör alltså bostadsbidragen avskaffas och
ersättas med avdrag på skatten. I avvaktan på att en sådan, mera rationell,
ordning kan införas finns det enligt vår mening anledning att justera de
regler som i dag gäller för bidragen.
Moderata samlingspartiet har under en rad av år föreslagit att
ungdomsbostadsbidragen skall avvecklas. Vi har inte funnit skäl att frångå
denna uppfattning. Den besparing detta ger bör till en del användas för att
rätta till de värsta ofullkomligheterna i dagens bostadsbidragssystem.
De ändringar i reglerna för bostadsbidragen som enligt vår mening bör träda
i kraft redan fr.o.m. den 1 januari år 2000 är följande:
- hushållsinkomsten skall ligga till grund för bostadsbidraget,
-
- ytnormen skall avskaffas samt
-
- barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande inkomsten om
den inte kan användas för att täcka del av bostadskostnaden.
-
Även sedan dessa justeringar gjorts kvarstår en besparing på sammanlagt 340
miljoner kronor till följd av regeländringarna. I enlighet med våra
motionsförslag bör därför bostadsbidragsanslaget minskas med detta belopp.
C 1 Länsstyrelserna m.m.
Ett flertal förenklingsförslag framlagda i motioner från Moderata
samlingspartiet kommer på sikt att leda till en väsentligt lägre arbetsbörda
för länsstyrelserna. För år 2000 bedömer vi att det inte finns något utrymme
för ett minskat anslag. Om våra förslag genomförs bör det däremot vara
möjligt att fr.o.m. år 2001 påbörja en nedskärning av resurserna till
länsstyrelserna.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Vi avvisade redan vid införandet detta stöd och varnade för att det skulle
leda till en rad oönskade effekter. Erfarenheterna från den hittillsvarande
bidragsgivningen har besannat våra farhågor. Stöd har i vissa fall utgått på
till synes godtyckliga grunder och till ändamål som i ett flertal fall
starkt kan ifrågasättas. I flera utvärderingar av verksamheten har
allvarliga brister kunnat konstateras. Riksrevisionsverket har nyligen i en
rapport konstaterat bl.a. att de förväntade miljöeffekterna många gånger har
överskattats. Verket pekar också på ett flertal brister i Regeringskansliets
beredningsarbete samt i uppföljningen och kontrollen av beviljat stöd.
Moderata samlingspartiet anser att stödet snarast skall avvecklas och att
inga ytterligare bidrag skall beviljas. Därigenom kan stora besparingar
uppnås redan år 2000 även om betydande belopp måste avsättas för detta år
för att fullfölja redan gjorda åtaganden. Anslaget kan med denna
utgångspunkt minskas med över 500 miljoner kronor för nästa budgetår.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
Vi motsatte oss inrättandet av Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet vars
främsta uppgift synes vara att bistå de kommuner som önskar söka stöd för
lokala investeringsprogram. När detta stöd avvecklas finns heller inget
behov av myndigheten. Anslaget kan halveras för nästa budgetår och helt tas
bort år 2001.
2. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2000
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet står bakom förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)
vad gäller ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena. Kristdemokraterna
har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till tillväxt,
valfrihet och en marknadsekonomi som är byggd på en god etisk och ekologisk
grund och som tar hänsyn till varje människas unika värde. Vi vill minimera
arbetslösheten samtidigt som hushållen skall få större ekonomisk
självständighet. Vi har föreslagit långtgående skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagare.
Kristdemokraterna anser att bostaden spelar en central roll i människors
liv. En boendemiljö med hög kvalitet är viktig för människors livsvillkor.
Alla måste få uppleva tillfredsställelsen av att ha ett eget hem.
Boendepolitiken är en viktig del i kristdemokratisk familjepolitik.
Valfrihet i boendet är en välfärdsfråga. Människors skiftande önskemål och
behov av bostäder i olika skeenden under livet måste tillgodoses till
rimliga kostnader. Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning
inom utgiftsområde 18.
Vi redovisar här kortfattat inriktning på våra anslagsförslag för
utgiftsområde 18 på de punkter den avviker från regeringens förslag.
A 1 Boverket
Boverket bör åläggas ett sparkrav på 5 %, vilket gör att anslaget för år
2000 kan minskas med 7 miljoner kronor.
A 2 Räntebidrag
Kristdemokraterna har lagt fram flera förslag om sänkt fastighetsskatt. En
sänkning av skattenivån bör genomföras redan år 2000. Detta ger utrymme för
vissa besparingar genom en något snabbare avtrappning av räntebidragen under
nästa år. Vi bedömer att anslaget för räntebidrag kan minskas med 323
miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. På sikt bör
räntebidragssystemet helt avvecklas.
A 10 Bostadsbidrag
Enligt vår mening är bostadsbidragen fördelningspolitiskt sett det mest
effektiva sättet att tillförsäkra också lågavlönade, barnfamiljer och
studenter en rimlig bostadsstandard. Den målsättning som satts upp för
bostadsbidragen - att hushåll med barn skall kunna efterfråga en bostad där
varje barn har ett eget rum - ligger därför i princip fast. De besparingar
som gjorts i bostadsbidragen under senare år har emellertid inneburit ett
trendbrott när det gäller stödet till barnfamiljerna. Besparingarna på
bostadsbidragen har särskilt drabbat barnfamiljerna hårt.
Riksförsäkringsverkets utvärdering av de nya bidragsreglerna visar också
tydligt att det framför allt är dessa hushåll som burit den stora delen av
den uppkomna besparingen.
De förändringar i reglerna för bostadsbidragen som enligt vår mening i
första hand bör genomföras är följande:
- den samlade familjeinkomsten läggs till grund för
bostadsbidraget,
-
- ytgränserna för oreducerat bidrag höjs med 10 m2 för alla
hushållstyper
-
- det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.
-
För att mildra de marginaleffekter som kan uppkomma för de familjer som har
inkomsterna ojämnt fördelade över året bör dessutom bostadsbidragen på samma
sätt som studiestödet omprövas halvårsvis.
De förbättringar i bostadsbidragen vi nu föreslår bör finansieras genom de
940 miljoner kronor vi kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget utöver
vad regeringen föreslagit.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Stödet till lokala investeringsprogram har bidragit till att främja
kommunernas arbete för en ekologisk hållbar utveckling. Intresset för
utarbeta lokala investeringsprogram har varit stort. Många kommuner har
utarbetat program med åtgärder med hög angelägenhetsgrad. Den ursprungliga
avsikten var emellertid att statens stöd till detta utvecklingsarbete endast
skulle utgå t.o.m. år 2000. Enligt vår mening bör därför en avveckling av
stödet genomföras under nästa år. Anslaget för budgetåret 2000 bör kunna
minskas med 500 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget. En
del av de därigenom frigjorda medlen bör i stället användas för mer riktade
satsningar inom bostadsmiljöområdet.
Förslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
Vi föreslår att två nya anslag inrättas inom utgiftsområde 18.
Det ena anslaget gäller användningen av delar av de medel som kan frigöras
genom vårt förslag om de lokala investeringsprogrammen. Ett anslag om 100
miljoner kronor bör inrättas för bidrag till åtgärder som kan förbättra
inomhusmiljön i bostäder, förskolor och skolor. Inte minst den oroande
utvecklingen vad gäller astma och allergibesvär motiverar en sådan satsning.
Det är nödvändigt att åtgärder omgående vidtas för att förbättra innemiljön
framför allt i de lokaler där barn och ungdomar vistas dagligen.
Det andra anslaget gäller en fortsatt satsning på utbyggnaden av
studentbostäder. Kristdemokraterna motsatte sig den avveckling av
investeringsbidraget för studentbostäder som regeringen föreslog förra
hösten med motiveringen att intresset för stödet skulle vara svagt.
Tvärtemot vad regeringen angav fanns det emellertid en relativt stor
efterfrågan på stödet. Den omfattande bristen på studentbostäder på flera
universitets- och högskoleorter motiverar att ett investeringsbidrag åter
införs. Reglerna för bidraget måste emellertid förenklas och bidragssumman
bör höjas till 40 000 kr per lägenhet. Anslaget för investeringsbidrag till
studentbostäder bör bestämmas till 20 miljoner kronor för nästa budgetår.
3. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2000
Agne Hansson (c) anför:
Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och Miljöpartiet bildar i riksdagen
en majoritet för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) till
ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena. Samma majoritet står också
bakom beräkningen av statens inkomster år 2000 i den statliga budgeten.
Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning
av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Centerpartiets förslag syftar till att skapa goda förutsättningar för
Sveriges alla invånare oavsett om de bor i stora städer, på mindre orter
eller i glesbygd. Våra förslag avser att kvinnor såväl som män, unga såväl
som gamla skall ges bättre möjligheter att forma ett variationsrikt
samhälle. Variation och mångfald gör samhället starkt och ger individen bäst
tillfredsställelse. Bostadspolitiken har därvid en central roll. Den fysiska
planeringen är grundläggande för att nå dessa mål.
Vi vill särskilt uppmärksamma att våra förslag präglas av ett långt gående
miljötänkande även vad gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18. Vi
anser t.ex. att det finns starka skäl för att skapa ett nytt anslag för
förbättrad inomhusmiljö och ekologisk hållbarhet. Åtgärder mot radon samt
mot fukt- och mögelskador liksom en utökad byggforskning är prioriterade
frågor i den budget vi nu skulle vilja se genomförd.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av politiken deltar vi inte
i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 18. Vid
redovisar emellertid nedan kortfattat inriktningen på våra motionsförslag om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. På följande punkter bör
anslagsfördelningen ske med andra utgångspunkter än vad regeringen före-
slagit.
Myndighetsanslagen A 1, A 3, A 5, B 1, C 1 och D 2
Centerpartiet har i en partimotion föreslagit ett moratorium för realt ökade
anslag till statliga verk och myndigheter. För myndigheterna inom
anslagsområde 18 innebär denna utgångspunkt för anslagsfördelningen en
besparing på över 39 miljoner kronor för nästa budgetår. De myndigheter som
föreslås beröras av besparingen är Boverket, Bostadskreditnämnden,
Byggforskningsrådet, Statens geotekniska institut, länsstyrelserna och
Statens va-nämnd.
A 6 Byggforskning
Det är i och för sig glädjande att regeringen nu föreslår att den höjning av
byggforskningsanslaget som riksdagen beslutade under förra riksmötet skall
permanentas. Enligt vår mening är detta dock inte tillräckligt. För att
byggforskningens kvalitet och oberoende skall kunna garanteras bör anslaget
återställas till den nivå det hade före år 1999. Det innebär att anslaget
till byggforskning för budgetåret 2000 bör tillföras 50 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit.
En anslagsökning av denna storleksordning gör det möjligt att i ökad
utsträckning satsa på byggforskning ur ett kvinnoperspektiv i enlighet med
förslaget i c-motion Bo204. Det innebär bl.a. att forskning med kvinnliga
förtecken om planering, byggande och boende kan ges prioritet och därmed öka
i omfattning.
A 7 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
Vi vill öka bidraget till Fonden för fukt- och mögelskador med 10 miljoner
kronor under nästa budgetår. Det är ett samhälleligt ansvar att på olika
sätt ge stöd åt dem som drabbats av de felaktiga byggmetoder som tidigare
använts och som i många fall lett till omfattande skador. Det stöd som kan
ges från Fonden för fukt- och mögelskador har i detta sammanhang en viktig
uppgift. Bidraget från fonden kan tillsammans med den tekniska sakkunskap
som erbjuds ha en avgörande betydelse för att många hårt drabbade familjer
skall kunna sanera sitt mögelskadade hus.
A 8 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Även anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i bostäder bör räknas upp
med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget. Centerpartiet
motsatte sig den begränsning av anslaget som på regeringens förslag
beslutades förra året. Resultatet av denna anslagsbegränsning visade sig
snabbt. De anvisade medlen tog slut redan under våren 1999 och nya bidrag
har sedan dess inte kunnat beviljas. Detta är särskilt allvarligt med tanke
på att det statliga stödet har haft stor betydelse för att stimulera
fastighetsägare att vidta nödvändiga saneringsåtgärder.
Radon i bostadsmiljöerna anses vara orsaken till ett stort antal
lungcancerfall varje år. Det krävs därför också en fortsatt satsning på
information om riskerna så att berörda fastighetsägare vidtar de
saneringsåtgärder som är nödvändiga.
A 10 Bostadsbidrag
Centerpartiet har föreslagit att garantibeloppet i föräldraförsäkringen
skall höjas. Det är en enligt vår mening nödvändig reform för att förbättra
den ekonomiska situationen för de föräldrar som av omsorg om sina barn
väljer att stanna hos dem i hemmet under en längre tid. I dag uppbär många
av de familjer som berörs bostadsbidrag. Den inkomstförbättring som ett höjt
garantibelopp innebär medför att behovet av bostadsbidrag minskar. Vi har
beräknat att denna minskning uppgår till 21 miljoner kronor. Anslaget till
bostadsbidrag bör därför minskas med denna summa.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Centerpartiet anser att effekterna av satsningen på lokala investeringspro-
gram har visat sig vara mycket begränsade i förhållande till de stora
resurser som tagits i anspråk. Riksrevisionsverket konstaterar också i en
utvärderingsrapport att stödet ofta endast resulterat i en tidigareläggning
av redan planerade åtgärder och att de förväntade miljöeffekterna ofta
övervärderats.
Vi anser att ingångna avtal med kommunerna bör fullföljas men att
stödgivningen i övrigt bör avvecklas. Vi bedömer att det med denna
utgångspunkt bör vara möjligt att minska anslaget till
investeringsprogrammen med omkring 1 miljard kronor under nästa budgetår.
Ökade satsningar bör i stället göras på mer riktade och effektiva åtgärder
inom miljöområdet. Framför allt bör politiken inriktas på att skapa sådana
förutsättningar för marknadsekonomin att den leder till en god hushållning
och stimulerar till miljöansvar.
Förslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
År 1998 godkände riksdagen att ett investeringsbidrag skulle införas år 2000
för merkostnader för investeringar som främjar ekologisk hållbarhet vid ny-
och ombyggnad av hyres- och bostadshus. Regeringen föreslår emellertid i
årets budgetproposition att införandet av bidraget skall senareläggas med
ett år. Vi anser att detta vore att sända helt felaktiga signaler till bygg-
och bostadssektorn. Det är angeläget att det långsiktiga arbetet med att
förändra sektorn i ekologisk riktning kan bedrivas med en konsekvent statlig
linje som stöd. Bidraget bör därför införas som tidigare utlovats. För
budgetåret 2000 bör 250 miljoner kronor anslås för bidragsverksamheten.
Bristen på studentbostäder har skapat stora problem på många universitets-
och högskoleorter. Det är angeläget att samhället kan erbjuda trygga
studiebetingelser för den enskilde studenten. Här har kommunerna ett stort
ansvar för att tillgången på bostäder står i överensstämmelse med antalet
studieplatser på orten. Staten har å sin sida ett ansvar för att de
ekonomiska betingelserna för byggande av studentbostäder är rimliga. I detta
sammanhang hade de investeringsbidrag som kunde utgå tills de förra hösten
hastigt avvecklades en viktig uppgift. Centerpartiet motsatte sig
avvecklingen och ifrågasatte regeringens motiv. Vi föreslår nu att ett
anslag för investeringsbidrag till studentbostäder åter inrättas. För nästa
budgetår bör 75 miljoner kronor avsättas för ändamålet. Centerpartiet har
även lämnat andra förslag till åtgärder i syfte att underlätta byggandet av
studentbostäder.
4. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2000
Yvonne Ångström (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år 2000 innebär i sina
huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med utgiftsökningar
framför allt när det gäller vård och omsorg men även för utbildning,
bistånd, miljö och rättsäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservation nr 24 i bet. 1997/98:FiU1). Vårt förslag till utgiftsram för
utgiftsområde 18 (som var 3 058 miljoner kronor mindre än regeringens
förslag) har emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens första
steg. Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
inte meningsfullt att fullfölja våra anslags-yrkanden. Jag har därför
avstått från att delta i beslutet i denna del.
De liberala grundbegreppen: valfrihet för konsumenterna, avreglering och
konkurrens utgör även hörnstenar för den bostadspolitik Folkpartiet vill
bedriva. Neutraliteten mellan boendeformerna är en av de viktigaste frågorna
för att vi skall få en fungerande konkurrens på bostadsmarknaden. Hämmande
regleringar ger inte konsumenterna den eftersträvansvärda valfriheten.
Bostadspolitiken bör garantera valfrihet och trygghet.
I korthet innebär de förslag vi lagt fram avseende anslagsförändringar inom
utgiftsområde 18 följande.
A 1 Boverket
Vi anser att de är möjligt att göra en besparing på 50 miljoner kronor på
verksamheten vid Boverket.
A 2 Räntebidrag
En snabbare avtrappning av räntebidragen kan ge en besparing på ränte-
bidragsanslaget med 500 miljoner kronor under nästa år.
A 5 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt A 6 Byggforskning
Även om vi från Folkpartiets sida inte har riktat några invändningar mot
anslagstilldelningen som sådan när det gäller anslagen till byggforskning
finns det enligt min mening anledning för riksdagen att närmare precisera
hur anslagen skall användas. Den vikt som byggforskningen har för bl.a.
folkhälsoarbetet motiverar att klara riktlinjer för medelsanvändningen läggs
fast. Riksdagen bör därför ge sådana riktlinjer för forskningsverksamheten
att tillräckliga resurser tilldelas den forskning som erfordras för att vår
inomhusmiljö liksom vår boendemiljö i övrigt skall kunna förbättras. Inte
minst viktigt är detta med avseende på de forskningspolitiska förslag som
har aviserats.
A 10 Bostadsbidrag
Det finns enligt Folkpartiets mening all anledning att lindra de
marginaleffekter som följer av dagens bostadsbidragssystem vid sidan av
skatter, barnomsorgstaxor och underhållsbidrag. Det bör ske genom att det
generella barnstödet ökas samtidigt som bostadsbidragen minskas. Enligt vår
mening bör en sådan övergång ske successivt. I ett första steg bör därför
barnbidragen år 2000 höjas med 100 kr per månad och barn. Samtidigt bör
bostadsbidragen trappas ner med samma summa. Den besparing som uppkommer på
bostadsbidragsanslaget genom denna och andra åtgärder kan beräknas till 700
miljoner kronor. Anslaget A 10 Bostadsbidrag kan därmed minskas med detta
belopp.
D 1 Lantmäteriverket
Även om Lantmäteriverket under senare år genomgått betydande förändringar
finns det enligt min mening utrymme för ytterligare rationaliseringar i
verksamheten. Efterfrågan på många av de tjänster som verket tillhandahåller
har under senare år minskat. I enlighet med förslagen i Folkpartiets båda
motioner bör därför anslaget till Lantmäteriverket kunna minskas med 50
miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
E 1 Stöd till lokala investeringprogram för ekologisk hållbarhet
Folkpartiet menar att det finns anledning att ifrågasätta såväl miljönyttan
som sysselsättningseffekterna av regeringens satsning på lokala
investeringsprogram. Dessutom reser den metod som valts för
bidragsfördelningen starka invändningar. Regeringen kan själv fördela medlen
efter eget gottfinnande med stöd av en mycket allmänt formulerad förordning.
Flera utvärderingar har också kunnat konstatera omfattande brister i
stödverksamheten. Naturskyddsföreningen visade redan förra året i en rapport
att miljönyttan av investeringsprogrammen var mycket begränsad. Även
Riksrevisionsverket (RRV) har i en utvärderingsrapport hävdat att miljö- och
sysselsättningseffekterna av projekten har överskattats. RRV konstaterade
också brister i Miljödepartementets handläggning av ansökningar om stöd.
Folkpartiet anser mot denna bakgrund att stödverksamheten snarast bör
avvecklas. Detta leder till stora anslagsbesparingar inom utgiftsområdet.
5. Forskningsresurserna vid Institutionen för byggd miljö i
Gävle
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
I samband med att Statens institut för byggforskning avvecklades år 1993
bildades Institutionen för byggd miljö i Gävle. Institutionen inordnades
organisatoriskt i Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Den
forskning som bedrivs vid institutionen är av högsta kvalitet och den har
internationellt ett mycket gott renommé. Det är därför viktigt att
forskningsverksamheten kan tryggas i ett långsiktigt perspektiv. Inte minst
gäller det med tanke på att de verksamhetsområden som forskningen
koncentrerats till omfattar så viktiga områden som inomhusklimat och
ventilation samt byggnadsanalys och boendekvalitet. En förutsättning för att
den omläggning i finansieringsordningen som nu sker skall kunna godtas är
därför att den inte leder till att institutionen får totalt sett minskade
resurser i framtiden. Med tanke på forskningens kvalitet och vikt är det vår
uppfattning att Institutionen för byggd miljö i Gävle i framtiden bör få en
större del av de forskningsanslag som bl.a. BFR beviljar. Skulle detta inte
bli fallet är det vår avsikt att snarast återkomma till riksdagen i frågan.
6. De kommunala bostadsföretagen
Agne Hansson (c) anför:
Centerpartiet har i en gemensam reservation med m, kd och fp angivit skälen
till varför vi menar att sanktioner mot kommuner som säljer sina
bostadsföretags hus bör upphöra. Det främsta skälet till vårt
ställningstagande är att vi vill slå vakt om den kommunala självstyrelsen.
Centerpartiet står för en politik som innebär att makten i största möjliga
utsträckning bör decentraliseras genom att demokratin och
medborgarinflytandet utövas nära de människor som berörs av besluten. De av
regeringen införda sanktionerna verkar i helt motsatt riktning och leder
till en centraldirigering av kommunerna genom ett godtyckligt
beslutsfattande från regeringens sida.
Vårt ställningstagande innebär däremot inte att vi förordar en omfattande
försäljning av kommunalt ägda bostäder. Centerpartiet har alltid framhållit
den viktiga roll som allmännyttan har att fylla i bostadsförsörjningen.
Allmännyttans bostäder utgör i många kommuner en bas i bostadsbeståndet och
ett viktigt instrument i den kommunala bostadspolitiken. Det är emellertid
kommunpolitikerna själva, och inte regeringen, som skall svara för beslut om
innehavet av allmännyttans bostäder i respektive kommun. Endast de har
kunskapen om vilka åtgärder som är motiverade i den enskilda kommunen.
Endast de har erhållit kommuninvånarnas mandat att fatta beslut om
inriktningen av den kommunala bostadspolitiken. Det är också där, på det
lokala planet, som den verkliga debatten om bostadspolitikens uppfyllelse
hör hemma. Det kan den endast göra om kommunalpolitikerna ges det fulla
ansvaret för bostadsförsörjningen och de inför väljarna kan utan hinder
redovisa det.
Centerpartiet kommer att fortsätta att verka för mångfald och valfrihet i
boendet med en blandning av upplåtelseformer och bostadstyper.
Förutsättningar måste skapas för ett boende som erbjuder trygghet och en god
livsmiljö. Ett sådant boende skapas bäst med utgångspunkt i de lokala
förhållandena i nära samverkan mellan de boende och de lokala
beslutsfattarna utan pekpinnar och sanktioner från regeringsmakten.
7. Ett ökat bostadsbyggande
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Utskottet behandlar i avsnittet om bostadsbyggandet motionsförslag från
Vänsterpartiet om att regeringen bör anmodas att återkomma med förslag om
hur en ökad nyproduktion av hyresrätter skall kunna uppnås samtidigt som
kravet på rimliga hyror tillgodoses. Vi har också begärt motsvarande förslag
om åtgärder för att öka omfattningen av ombyggnader i bostadsbeståndet.
Vänsterpartiet har i olika sammanhang fört fram sin syn på vilka åtgärder
som sannolikt krävs. Vi är emellertid beredda att diskutera andra lösningar
som kan ge motsvarande effekter inom bostadssektorn.
Åtgärderna måste bidra till en påtaglig ökning av antalet nybyggda
lägenheter. Enligt Boverkets bedömning krävs sannolikt en fördubbling av
dagens produktionsnivå. Samtidigt är det viktigt att inte marknadskrafterna
tillåts styra bostadsproduktionens inriktning. I dagsläget är en stor del av
produktionen inriktad på att tillgodose efterfrågan från mycket
kapitalstarka grupper. Detta medför att statens nybyggnadsstöd i form av
räntebidrag framför allt tillfaller dessa grupper. Den ensidiga inriktningen
mot bostadsrätter och äganderätter på vissa orter leder också till att
segregationen tilltar.
Vi anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att ändra
bostadsproduktionens inriktning till lägenheter som kan efterfrågas av
människor med normala inkomster. Detta innebär att det framför allt är en
produktion av hyreslägenheter med rimliga hyresnivåer som måste komma till
stånd. Hyreskostnadens andel av lönen måste kraftigt sänkas i
nyproduktionen.
Utskottet hänvisar i sina överväganden till att regeringen för närvarande
aktivt arbetar med frågan om hur förutsättningarna för bostadsbyggandet
skall kunna förbättras. Vidare förutsätter utskottet att regeringens
beredning inom en snar framtid kommer att utmynna i att förslag om
förbättrade villkor för produktion och förvaltning av hyresrätter föreläggs
riksdagen. Vi är därför beredda att avvakta de efterfrågade förslagen från
regeringen och väljer att i dagsläget inte reservera oss till förmån för vår
motion i denna del.
8. Ett ökat bostadsbyggande
Agne Hansson (c) anför:
I avsnittet om bostadsbyggande behandlas ett förslag från Centerpartiet med
innebörden att byggande av flerfamiljshus måste göras attraktivare, bl.a.
genom att större hänsyn tas vid hyressättning till faktiska kostnader och
till efterfrågan. Frågan om principerna för bruksvärdessystemet utreds för
närvarande. Det får förutsättas att övervägandena i detta sammanhang
utmynnar i förslag i den riktning som Centerpartiet förespråkar. Utskottet
behandlar hyresrättsliga frågor mer ingående i ett kommande betänkande. I
detta sammanhang tas upp förslag från Centerpartiet om andra åtgärder för
att stärka hyresrätten.
9. Studentbostäder
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Bostadsutskottet hänvisar i avsnittet om studentbostäder till olika pågående
aktiviteter och förväntade regeringsförslag i syfte att förbättra
studenternas bostadssituation. Vi är beredda att avvakta dessa förslag men
vill samtidigt understryka det ansvar som staten har för att skapa goda
förutsättningar även för byggande av studentbostäder. Tillgången på billiga
bostäder är en av förutsättningarna för att den sociala snedrekryteringen
till högskolestudier skall kunna brytas. De förslag som regeringen bör
återkomma med måste alltså syfta till att åstadkomma en tillräcklig
produktion av studentbostäder till en kostnad som kan bäras av studerande
utan uppbackning av kapitalstarka föräldrar.
Vänsterpartiet har sedan länge drivit linjen att hela samhället skall vara
utformat så att handikappade på lika villkor skall kunna bo, arbeta, studera
och delta i olika samhällsaktiviteter. Vad gäller bostadssektorn finns också
i lagstiftningen relativt starka krav på handikappanpassning och
tillgänglighet för nyproduktionen även om flera åtgärder behöver vidtas för
att de handikappades synpunkter bättre skall bevakas i byggprocessen.
Problemen med brister i tillgängligheten gäller framför allt det äldre
bostadsbeståndet. Det har emellertid dykt upp flera oroande tecken på att
kraven på tillgänglighet börjat åsidosättas även i nyproduktionen. Boverket
har i en utvärderingsrapport konstaterat att många lägenheter byggda under
de senaste åren fungerar mycket dåligt för handikappade.
Vänsterpartiet tycker att det är självklart att nyproducerade lägenheter
skall fungera även för exempelvis en rullstolsbunden person. Detta krav
skall naturligtvis gälla också för studentbostäder. Handikappade studenter
skall kunna bo i vanliga lägenheter och inte vara hänvisade till särskilda
reserverade handikapplägenheter. Det är lika självklart att de skall kunna
hälsa på hemma hos sina icke handikappade vänner. Tyvärr tycks inte denna
åsikt delas av alla motionärer. Flera motioner som behandlas i avsnittet om
studentbostäder tycks förespråka att de generella kraven på
handikappanpassning sänks eller tas bort och att särskilda lägenheter byggs
för handikappade studenter. Vi kommer att motsätta oss en sådan utveckling.
Tvärtom finns det skäl att skärpa kraven på handikappanpassning både i
bostäder och i den offentliga miljön.
Förteckning över de motioner som i hemställan mom. 1 åberopas i utskottets
förslag
Motion 1999/2000: Motionär
Yrkande nr
Bo202 Eskil Erlandsson (c)
Bo204 Rigmor Ahlstedt m.fl. (c) 13 delvis
Bo206 Bo Lundgren m.fl. (m) 2-4,
9-10, 18
Bo207 Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)4
Bo208 Owe Hellberg och Yvonne Oscarsson (v)
Bo210 Ragnwi Marcelind (kd)
Bo226 Knut Billing m.fl. (m) 1-5, 7-11
Bo228 Rigmor Ahlstedt m.fl. (c)
Bo229 Sinikka Bohlin m.fl. (s)
Bo232 Yvonne Ångström och 10
Kerstin Heinemann (fp)
Bo233 Ulf Björklund m.fl. 14-17, 21-22
Bo301
Lennart Kollmats (fp)
Fi212 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18
MJ256 Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) 3
MJ718 Lennart Daléus m.fl. (c) 7
So226 Kerstin Heinemann m.fl. (fp) 6
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning. Belopp i 1 000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
E Stöd till ekologisk omställning och utveckling
-------------------------------------------------------------------------------
1 Stöd till lokala 1 758 000
investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet (ram.)
-------------------------------------------------------------------------------
2 Kunskapscentrum för 5 089
ekologisk hållbarhet (ram.)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 15 592 068
-------------------------------------------------------------------------------
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 21, 21 a och 22 §§ lagen (1993:737) om bostadsbidrag s
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
---------------------------------------------------------------
21 §[1]
Bidrag lämnas från och med månaden efter den då rätten till bidrag har uppko
samt till och med den månad då rätten till bidrag har ändrats eller upphör
längst tolv månader. Om rätten till bidrag uppkommit eller upphört den första d
en månad, skall dock bidraget lämnas eller upphöra från och med den månaden.
får inte lämnas för längre tid tillbaka än ansökningsmånaden. Bidrag får dock
för en längre tid tillbaka, om en ansökan om bidrag avseende höjning av hyra
avgift ges in till försäkringskassan inom en månad från den dag den sökand
kännedom om hyres- eller avgiftshöjningen.
-----------------------------------------------------
Om ett barn avlider i en
barnfamilj som avses i 10-11
§§, och familjen
dessförinnan har ansökt om
eller får bostadsbidrag, får
bidraget lämnas till och med
den sjätte månaden efter
dödsfallet. Bidrag får dock
lämnas längst till och med
den månad då familjen
flyttar från bostaden.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1996:441.
21 a §[2]
Preliminärt bostadsbidrag beräknas efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst
skall så nära som möjligt motsvara det slutliga bostadsbidrag som kan antas kom
bestämmas enligt denna lag. För sökande som har inkomst av näringsverksamhet
denna inkomst antas vara minst lika hög som fastställts vid senaste taxeringsb
om inte sökanden visar särskilda skäl för att inkomsten skall uppskattas till
belopp.
------------------------------------------------------
Vid tillämpningen av 21 §
andra stycket skall
bostadsbidraget dock be-
räknas som om barnet
fortfarande levde och
grundas på barnets ekono-
miska förhållanden månaden
före dödsfallet.
------------------------------------------------------
Preliminärt bostadsbidrag betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas nedåt t
närmast jämna hundratal kronor.
22 §[3]
Bestäms det slutliga bostadsbidraget till högre belopp än vad som för samma år
betalats ut i preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas ut. Bestäms det sl
bostadsbidraget till lägre belopp än vad som för samma år har betalats
preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas tillbaka.
------------------------------------------------------
Belopp under 100 kronor Belopp under 200 kronor
skall inte betalas ut skall inte betalas ut
eller betalas tillbaka. eller betalas tillbaka.
------------------------------------------------------
På belopp som skall betalas ut eller betalas tillbaka enligt första stycket
avgift och ränta betalas i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen
efter regeringens bemyndigande av Riksförsäkringsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfa
vid dödsfall som inträffar före ikraftträdandet.
**FOOTNOTES**
[2]: Senaste lydelse 1996:441.
[3]: Senaste lydelse 1996:441.
Innehållsförteckning