Utskottet behandlar i detta betänkande
regeringsskrivelsen 1999/2000:24 om
jämställdhetspolitiken. I skrivelsen redovisas hur
jämställdhetsarbetet har utvecklats inom olika
politikområden. Det gäller exempelvis makt och
inflytande, makt och ekonomi, män och jämställdhet,
kvinnofrid, arbetsmarknads- och arbetslivspolitik
samt utbildnings- och socialpolitik. Vidare
redovisar regeringen huvuddragen i det fortsatta
jämställdhetsarbetet. I skrivelsen återfinns också
en redogörelse för Sveriges deltagande i det
internationella samarbetet på jämställdhetsområdet.
42 motionsyrkanden har väckts med anledning av
skrivelsen. I betänkandet behandlas också 31
motionsyrkanden om jämställdhet m.m. som väckts
under den allmänna motionstiden.
En utskottsmajoritet bestående av företrädarna för
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet föreslår med anledning
av en motion att ett tillkännagivande ges till
regeringen om jämställdhetsaspekten på förslag till
maxtaxa och allmän förskola. Utskottet avstyrker
övriga motionsyrkanden och föreslår att skrivelsen
läggs till handlingarna. Till utskottets betänkande
har fogats 27 reservationer och 5 särskilda
yttranden.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1999/2000:24
Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet lämnas en
redovisning av hur jämställdhetspolitiken har
utvecklats sedan år 1996 då den förra
regeringsskrivelsen lades fram. Regeringen redovisar
också huvuddragen i den fortsatta inriktningen av
jämställdhetspolitiken. Vidare ges en beskrivning av
Sveriges deltagande i det internationella samarbetet
på jämställdhetsområdet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
regeringens skrivelse
1999/2000:A1 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en begränsning av
politikens utbredning till människors privatliv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnors
arbetsmarknad,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder för att efterkomma EG-kommissionens
rekommendationer att minska Sveriges könssegregation
på arbetsmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om individuella löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mångfald och
valfrihet på arbetstidsområdet.
1999/2000:A2 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kompetensbank via
Internet för att synliggöra kvinnors kompetens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
kommunikationsplan för spridning av forskning om
kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och
ekonomiska resurser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en riksomfattande
kampanj på temat "Ett barnvänligt arbetsliv",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till JämO:s utredning om jämställdhetsmärkning om
att ett företags föräldrapolicy skall vara ett
kvalitetskriterium,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en försöksverksamhet
om stödprogram för pappor vid en
skilsmässa/separation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att noga
följa utvecklingen när det gäller dom om gemensam
vårdnad med avseende på barnets bästa,
7. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt
lagförslag om fridskränkningsbrott,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en landsomfattande
kampanj riktad till gymnasieskolan om unga mäns
ansvar för sin sexualitet,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
den s.k. tvåårsregeln,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den
misshandlade kvinnans rätt att bo kvar i hemmet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad tillgång
till trygghetspaket och larmutrustning åt kvinnor
som känner sig hotade,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om höjd kvalitet
på rättsintygen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utredning av
ett valideringsinstitut,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om införande av en
högskolelärarexamen där jämställdhetsfrågor och
genusperspektiv ingår,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en översyn av
studenters helhetssituation med särskilt beaktande
av föräldraskap,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillförlitlig
statistik kring arbetsskadeförsäkringen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lagstiftning om
könsspecifik prövning av läkemedel,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att stärka
anhörigvårdare,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en analys av
domstolarnas tillämpning av färdtjänstlagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om jämställdhet i
försvaret,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ta till
vara EU:s erfarenheter i jämställdhetsarbetet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att 40 % av
myndighetscheferna bör vara kvinnor före 2001,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om arbetsområden
för jämställdhetsarbetet under ordförandeskapet i
ministerrådet i EU,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förankring av
agendan inför ordförandeskapet i EU.
1999/2000:A3 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om jämställdhets-
aspekten på regeringens förslag till maxtaxa och
allmän förskola.
1999/2000:A4 av Lena Ek m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att stoppa könshandeln,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bl.a.
uppmärksamma könshandelsproblematiken i samband med
att nya länder söker medlemskap i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbättra
läkarutbildningen avseende hanteringen av
rättsintygen,
4. att riksdagen som sin meningen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Rikskvinnocentrums framtid.
1999/2000:A5 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta
offentliga monopol för att motverka löneskillnader
mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnligt
företagande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översikt av
statlig konsultupphandling ur ett jämställdhets-
perspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade skatteregler
för ett rikt utbud av hushållsnära tjänster,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Stiftelsen
Näringslivets ledarskapsakademi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barntillägget i
Svuxa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om våld mot kvinnor.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden
1999/2000:A230 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om individuella
handlingsplaner och myndighetssamverkan.
1999/2000:A802 av Sten Tolgfors och Per Bill (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
jämställdhetspolitiken måste baseras på alla
individers lika värde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ingen människa
skall diskrimineras på grund av kön, ålder, ras
eller religion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
modernisering av familjepolitiken.
1999/2000:A803 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
uppmuntra jämställdhetsprojekt som riktar sig till
män.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
opinionsbilda kring föräldraledighet som en
kompetenshöjande faktor i arbetslivet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hemarbete och
anhörigvård som meritgrund vid ansökan till annat
arbete och till olika utbildningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens verksamhet
och styrelse som förebild för ett jämställt
arbetsliv,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om offentliga
arbetsgivares ansvar att uppmuntra manliga anställda
att ta ledigt med sina barn,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att frågan om
jämställdhetsmärkning förs upp på EU-nivå,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med tjejjourer.
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den allmänna
inriktningen av jämställdhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvotering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om individens
möjligheter att förena arbets- och familjeliv,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att avskaffa
den offentliga sektorns monopol inom
kvinnodominerande sektorer i förvärvslivet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om individuella
löner.
1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pojkars
våldsanvändning och syn på sin könsroll,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information om
föräldraledighet och ett delat ansvar för barnens
uppfostran samt ett utåtriktat arbete för att nå
papporna även då barnet är fött.
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffandet av de
facto-monopolen inom den offentliga sektorn.
1999/2000:A812 av Inger Segelström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett jämställt
arbetsliv.
1999/2000:A816 av Ulla Wester m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av ett
förbättrat jämställdhets- och jämlikhetsarbete på
myndighetsnivå.
1999/2000:A819 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om slutbetänkandet "Ty
makten är din..." och återkommer med förslag i
betänkandets riktningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den
könsuppdelade statistiken inte efterlevs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvotering av
underrepresenterat kön vid tillsättning av tjänster
inom myndigheter och statliga verk,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om 3 R-metoden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att eventuella
skillnader i utfall för kvinnor och män vad gäller
nedskärningar i den offentliga sektorn genomgående
undersöks,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
tilläggsdirektiv i utredningen om
jämställdhetsmärkning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att få män att utnyttja sina rättigheter till
föräldraledighet,
23. att riksdagen hos regeringen begär att en
tvärpolitisk utredning tillsätts för att analysera
den nya mansrollen och hur kunskaperna från
utredningen skall föras ut till allmänheten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Ju722 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en tvärpolitisk
utredning för att analysera den nya mansrollen.
1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
invandrarrepresentationen i utredningar.
Utskottet
Bakgrund
I skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken
inför 2000-talet redovisar regeringen hur
jämställdhetspolitiken har utvecklats sedan år 1996
då föregående regeringsskrivelse om jämställdhet
lades fram (skr. 1996/97:41). Regeringen redovisar
också huvuddragen i den fortsatta inriktningen av
jämställdhetspolitiken. Vidare ges en beskrivning av
Sveriges deltagande i det internationella samarbetet
på jämställdhetsområdet.
Med anledning av skrivelsen har fem motioner
väckts. Utskottet behandlar även tolv motioner från
den allmänna motionstiden hösten 1999 som avser
jämställdhetsfrågor samt vissa andra
arbetslivsfrågor.
Utöver de motionsförslag som behandlas i detta
betänkande har vissa yrkanden med motsvarande
innebörd tidigare behandlats i betänkande
1999/2000:AU1 Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Vidare har ett antal motioner som väckts under den
allmänna motionstiden och som har beröring med
frågorna som behandlas i detta betänkande
remitterats till andra fackutskott. Slutligen kommer
de motioner som har väckts med anledning av
skrivelsen, liksom de motioner som har väckts under
den allmänna motionstiden hösten 1999 som rör
jämställdhetslagen m.m. att behandlas i samband med
den jämställdhetsproposition som har aviserats till
våren 2000.
Efter det senaste tillfället, år 1996, då utskottet
behandlade en regeringsskrivelse rörande
jämställdhet (bet. 1996/97:AU8, skr. 1996/97:41) har
ett omfattande arbete med jämställdhetsfrågor
fortsatt inom en rad olika politikområden såsom
arbetsmarknads- och arbetslivspolitik,
socialpolitik, ekonomi samt kvinnofrid. Som exempel
på konkreta resultat av detta arbete kan nämnas de
förslag som regeringen presenterade i propositionen
Kvinnofrid (prop. 1997/98:55). Under 1998 antog
riksdagen flera av de förslag som hade presenterats
i propositionen; t.ex. infördes ett nytt brott i
brottsbalken, grov kvinnofridskränkning (bet.
1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250), och vissa
förändringar gjordes i jämställdhetslagen rörande
sexuella trakasserier (bet. 1997/98:AU10, rskr.
1997/98:186). Härutöver har även ett antal av
riksdagens övriga utskott avgivit betänkanden
avseende jämställdhetsfrågor som har anknytning till
deras sakområden.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
hur jämställdhetspolitiken utvecklats dittills under
mandatperioden. Dessutom redovisas huvuddragen för
den fortsatta inriktningen av insatserna. De mål som
närmare gås igenom är bl.a. makt och inflytande samt
ekonomi, kvinnofrid, arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik samt socialpolitik. Vidare lämnas
som framgått en beskrivning av det internationella
arbete som Sverige har deltagit i på jämställdhetens
område, innefattande även en redovisning av frågor
som har samband med fullföljandet av de åtaganden
som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Beijing år
1995.
Utskottet
Mot bakgrund av redovisningen i regeringens
skrivelse samt de förslag som har lagts fram genom
motionerna behandlar utskottet i det följande under
skilda rubriker de frågor som har aktualiserats.
Framställningen följer i huvudsak skrivelsens
disposition.
Mål och inriktning - makt och resurser
Skrivelsen
De övergripande målen för jämställdhetspolitiken är
ett samhälle där kvinnor och män har samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn
fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter
till ekonomiskt oberoende, lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande, arbete,
arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Det innebär också tillgång till utbildning och
möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för
hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld.
Regeringens skrivelse redovisar vilka framsteg som
har gjorts från 1996 i förhållande till de uppsatta
målen. I regeringens förra jämställdhetsskrivelse,
Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41), lämnades
en redogörelse för hur formerna för
jämställdhetsarbetet förändrats fram till 1996.
De framsteg på jämställdhetsområdet som redovisas i
den skrivelse som nu föreligger,
Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet, innefattar
en rad samhällsområden. Sverige har fortfarande en
världsledande ställning när det gäller kvinnors
representation i politiska beslutande organ med mer
än hälften kvinnor i regeringen, 43 % kvinnor i
riksdagen, 48 % i landstingsfullmäktige och 41 % i
kommunfullmäktige. Fördelningen av ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män har synliggjorts
genom Kvinnomaktutredningens arbete som gett ökad
kunskap om kvinnors och mäns skilda villkor i
samhället.
I skrivelsen konstaterar regeringen att kvinnors
ställning på arbetsmarknaden har ytterligare
befästs. Kvinnor har i genomsnitt längre utbildning
än män. De könsbundna utbildningsvalen består även
om det sker en viss ökning av andelen kvinnor inom
naturvetenskaplig utbildning. Åtgärder har vidtagits
för att motverka det könsspecifika våldet mot
kvinnor. Förbud har införts mot köp av sexuella
tjänster. Möjligheterna att kombinera förvärvsarbete
med föräldraskap har förbättrats för både kvinnor
och män.
Medvetenheten och kunskaperna om skillnader i
flickors och pojkars samt kvinnors och mäns olika
villkor i samhället ökar till följd av det
metodutvecklings- och analysarbete som pågår inom de
flesta politikområden. Arbetet leder till nya
förslag och åtgärder som på sikt kan leda till ett
mer jämställt samhälle.
Trots de framsteg som regeringen redovisar återstår
mycket att göra inom alla politikområden innan de
uppsatta jämställdhetsmålen har nåtts. Åtgärder för
att få bort löneskillnader på grund av kön kommer
att vidtas. En proposition om vissa ändringar i
jämställdhetslagen kommer att lämnas under våren
2000. Arbetet med att motverka våld mot kvinnor
kommer att följas upp. Fortsatt stöd skall ges för
att underlätta för män att ta praktiskt ansvar för
hem och barn. Männens roll i jämställdhetsarbetet
skall lyftas fram.
I jämställdhetsskrivelsen poängterar regeringen att
arbetet med att utveckla metoder för att införliva
ett jämställdhetsperspektiv med alla politikområden
kommer att intensifieras. Ökade satsningar på
information och opinionsbildning kring aktuella
jämställdhetsfrågor skall göras. De internationella
jämställdhetsarbetet kommer att kräva stora
insatser. Det gäller i första hand inför och under
Sveriges ordförandeskap i EU under våren 2001 men
också i anslutning till FN:s högnivåmöte om
uppföljning av Beijingkonferensen i juni 2000.
Motioner
Moderaterna förordar i motion A805 en ny inriktning
av jämställdhetspolitiken så att den bidrar till att
självständiga kvinnor och män själva kan forma sin
tillvaro enligt egna önskemål och behov (yrkande 1).
Det är en uppfattning som partiet också för fram i
motion A1 (yrkande 1). Politikens roll skall vara
att inspirera, inte att dirigera.
Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt,
inte i kortvarig och ytlig projektform, vilket ofta
varit fallet på senare tid.
I motion A805 poängterar Moderaterna att
familjepolitiken, som är viktig ur
jämställdhetssynpunkt, skall utformas så att den
skapar möjligheter och mångfald samt underlättar för
kvinnor och män att kombinera arbets- och familjeliv
(yrkande 3). Skattetrycket måste sänkas för att ge
valfrihet och möjlighet att leva på sin lön så att
kvinnor och män blir ekonomiskt oberoende. Vidare
bör skattereduktion på hemnära tjänster införas.
Partiet framhåller som sin grundsyn att alla är
olika men lika mycket värda. Det innebär att inte
någon får diskrimineras på grund av exempelvis sitt
kön. Varje människa skall ses som en individ och
inte som en del av ett kollektiv (yrkande 1).
Kvotering som metod för att uppnå jämställdhet
avvisas av Moderaterna eftersom metoden ger uttryck
för bristande tilltro till kvinnors förmåga och
övertro på regleringar (yrkande 2).
I såväl motion A805 (yrkandena 11 och 12) som
motion A1 (yrkandena 2 och 4) betonar Moderaterna
att den offentliga sektorns monopol på
kvinnodominerade områden utgör ett hinder mot
jämställdhet. Det enda verksamma sättet att komma
till rätta med den könsuppdelade arbetsmarknaden i
Sverige är att bryta upp de offentliga monopolen.
Monopolen har lett till inlåsningseffekter och dålig
löneutveckling främst för kvinnor och måste därför
avskaffas. Därmed skulle kvinnors företagande öka,
kvinnor skulle i lika stor utsträckning som män
kunna finna alternativa arbetsgivare och lönerna
skulle bestämmas på individnivå. När lönen på detta
sätt fastställs på en marknad återspeglar den också
arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i
arbetet.
Kristdemokraterna pekar i motion A2 på
Kvinnomaktutredningens förslag om en
kommunikationsplan för spridning av forskning om
kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och
ekonomiska resurser. Partiet anser att
maktstrukturerna bör göras synliga långt utanför
forskarvärlden och att regeringen bör återkomma med
förslag om hur detta skall ske (yrkande 2).
Också när det gäller målet att 40 % av
myndighetscheferna skall vara kvinnor bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag (yrkande 25).
En betydande ökning av antalet kvinnliga
myndighetschefer måste till om målet skall kunna
nås, menar Kristdemokraterna.
Enligt Folkpartiet i motion A5 framstår avskaffandet
av de löneskillnader som bara kan förklaras av kön
som den kanske viktigaste uppgiften i
jämställdhetspolitiken. Partiet betonar vikten av
att bryta offentliga monopol för att motverka
löneskillnader mellan kvinnor och män. Kvinnor måste
ges möjlighet att kunna välja arbetsgivare, att
själva bestämma arbetsformer och att konkurrera på
en marknad för att kunna nå upp till männens
lönenivåer (yrkande 1). Också i motion A807 betonar
Folkpartiet vikten av att bryta de offentliga
monopolen för att fler arbetsgivare skall kunna
utföra offentligt finansierade tjänster inom bl.a.
vård och skola (yrkande 3). I motion A5 poängterar
partiet att en viktig uppgift för
jämställdhetspolitiken är att göra det möjligt,
lönsamt och meningsfullt för fler kvinnor att
förverkliga sina planer på företagande inom alla
delar av ekonomin. Hinder mot kvinnors företagande
måste undanröjas (yrkande 2).
Miljöpartiet vill i motion A819 att regeringen skall
beakta Kvinnomaktutredningens förslag till åtgärder
(SOU 1998:6) och återkomma till riksdagen i frågan
(yrkande 1). Enligt partiet efterlevs inte kraven på
könsuppdelad statistik. Riksdagen bör begära att
framtagen könsuppdelad statistik används i alla
förslag om ändrad lagstiftning (yrkande 4).
Vid lika meriter bör kvotering genom positiv
särbehandling användas när tjänster skall tillsättas
inom myndigheter och statliga verk, anser
Miljöpartiet (yrkande 5). Den metod för
mainstreaming eller s.k. jämtegrering som tagits
fram av Kommunförbundet, 3 R-metoden, bör spridas.
Partiet vill att regeringen skall främja att metoden
används inom alla statliga myndigheter och
utredningar (yrkande 6).
Inger Segelström m.fl. (s) pekar i motion A812 på en
rad åtgärder som bör genomföras för att få till
stånd ett jämställt arbetsliv. Det ofrivilliga
deltidsarbetet måste bort och rätten till heltid
skall utgöra norm. Otrygga anställningar måste
ersättas med fasta anställningar.
Bemanningsbranschen måste regleras och
kompetensutvecklingen i arbetslivet bli mer rättvist
fördelad. Insatserna för att minska löneskillnaderna
mellan kvinnor och män måste intensifieras.
I motion A802 av Sten Tolgfors och Per Bill (m)
betonas att jämställdhetspolitiken bör baseras på
alla individers lika värde. Individen skall enbart
bedömas efter kvalifikationer, kvaliteter och vilja
(yrkande 1). Människor har rätt att betraktas som
individer, inte som delar i kvotgrupper som
tillskrivs vissa egenskaper. Ingen skall
diskrimineras på grund av kön, ålder, ras eller
religion (yrkande 2). Familjepolitiken bör
moderniseras (yrkande 3).
Yvonne Ruwaida (mp) anser i motion Sf640 att olika
utredningar bör använda sig av invandrarkollektivet
som en resurs och antingen ha med en expert eller
arbeta i samråd med invandrargruppen (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det
värdefullt att utvecklingen på jämställdhetsområdet
fortlöpande och i samlad form redovisas för
riksdagen. Utskottet stöder den inriktning på
jämställdhetspolitiken som förordas av regeringen
och som redovisas i skrivelsen.
De övergripande målen för jämställdhetspolitiken är
ett samhälle där kvinnor och män har samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn
fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter
till ekonomiskt oberoende, lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande, arbete,
arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Det innebär också tillgång till utbildning och
möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för
hem samt frihet från könsrelaterat våld.
Utskottet kan konstatera att de synpunkter som förs
fram i motion A812 i stora delar sammanfaller med
den politik som redovisas i jämställdhetsskrivelsen.
Utskottet finner därför inte anledning att föreslå
något tillkännagivande med anledning av motionen.
När det gäller målen för jämställdhetspolitiken
finns det på ett övergripande plan vissa likheter
mellan den politik som förespråkas av regeringen och
den jämställdhetspolitik som Moderaterna pläderar
för. Självfallet skall, som Moderaterna framhåller,
jämställdhetspolitiken bidra till ett samhälle där
kvinnor och män kan forma sin tillvaro enligt egna
önskemål och behov. Moderaternas uppfattning att
familjepolitiken skall utformas så att den skapar
möjligheter och mångfald samt underlättar för
kvinnor och män att kombinera arbetsliv och
familjeliv ligger också helt i linje med utskottets
uppfattning och den hittillsvarande politiken.
I fråga om det mer konkreta innehållet i
jämställdhetspolitiken anser utskottet att det är
uppenbart att den moderata politiken om den
genomfördes skulle motverka de övergripande målen
för jämställdhetspolitiken. Inte minst den skatte-
och budgetpolitik som Moderaterna företräder skulle
leda till större klyftor i samhället. Utskottet
noterar att med de besparingar som Moderaterna
förespråkar i fråga om vård, skola, omsorg och
offentliga trygghetssystem skulle kvinnors möjlighet
att förena arbets- och familjeliv snarare minska.
Utskottet vill peka på att det till stor del var
genom en aktiv välfärdspolitik och expansion av den
offentliga sektorn som kvinnors arbete flyttades
från att vara oavlönat arbete i hemmet till avlönat
arbete på arbetsmarknaden. Att nu minska den
offentliga finansieringen av detta viktiga arbete,
och i stället förlita sig på familjen och
marknadskrafterna, skulle riskera att leda ett steg
tillbaka och innebära en försvagning av
jämställdhetspolitiken.
Likaså skulle de arbetsrättsliga förändringar som
Moderaterna i andra sammanhang förordar innebära ett
kraftigt urholkat skydd bland annat för kvinnor.
Inte minst torde detta, som tidigare undersökningar
visat, gälla ett försvagat anställningsskydd för
kvinnor i barnafödande ålder.
Möjligheterna att uppnå den del av målen för
jämställdhetspolitiken som innebär att kvinnor och
män skall få samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet
skulle således minska väsentligt om Moderaternas
politik blev genomförd. Också när det gäller övriga
delar av det övergripande målet för
jämställdhetspolitiken skulle ett förverkligande av
den moderata politiken innebära stora steg bort från
ett jämställt samhälle.
Flera motioner betonar vikten av att bryta
offentliga monopol för att motverka löneskillnader
mellan kvinnor och män. I anslutning till
motionsyrkanden av liknande karaktär har utskottet
tidigare i betänkande 1998/99:AU6 Vissa frågor om
jämställdhet redovisat en bedömning från
Kommunförbundet med innebörden att alternativa
driftsformer kommer att öka starkt i omfattning
framöver. Alternativa driftsformer - dvs. att
verksamhet som helt eller delvis finansieras av
kommunen, men bedrivs av någon annan än kommunen,
exempelvis privata företag, brukarkollektiv och
friskolor - väntas bli allt vanligare inom flertalet
kommunala verksamhetsområden.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på uppgifter
från Utredningen om utvärdering av
kommunkontosystemet som i sitt slutbetänkande
Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen,
kommunerna och konkurrensen (SOU 1999:133) redovisar
uppgifter om utvecklingen av alternativa
driftsformer och konkurrensutsättning av kommunala
verksamheter 1991 - 1997. Jämförelsen visar att
privata alternativ ökat sina andelar inom samtliga
elva verksamhetsområden som utredningen studerat.
Skillnaderna är stora mellan olika kommuner.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att
förekomsten av offentliga monopol skulle vara en
avgörande förklaring till löneskillnader. Det är
värt att notera att flera tjänster inom ramen för
den offentliga sektorn redan i dag upphandlas.
Likaså utgörs den offentliga sektorn i stor
utsträckning av flera sinsemellan olika, och ofta
konkurrerande, arbetsgivare.
Utskottet instämmer inte heller i den uppfattning
som tycks ligga till grund för de aktuella
motionsförslagen, nämligen att löneskillnader mellan
män och kvinnor skulle vara mindre inom den privata
sektorn. I ett flertal fall är det snarare så att
upphandling inneburit försämrade löne- och
avtalsvillkor för de anställda.
Utskottet anser det uppenbart att initiativ behövs
för att motverka löneskillnader mellan män och
kvinnor. Utskottet välkomnar därför regeringens
arbete för att förstärka jämställdhetslagen. Likaså
är det angeläget med fortsatt utvecklingsarbete i
fråga om exempelvis arbetsvärdering. En inriktning
på detta torde vara betydligt mer verksamt än att
rikta in sig på förenklade samband mellan
löneskillnader och driftsformer.
I likhet med i betänkande 1998/99:AU6 finner
utskottet anledning att betona vikten av fortsatta
jämställdhetsinsatser inom såväl offentlig som annan
verksamhet.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motionerna A1 (yrkandena 1, 2 och 4), A5
(yrkande 1), A802 (yrkandena 1, 2 och 3), A805
(yrkandena 1, 3, 11 och 12), A807 (yrkande 3) samt
A812.
I jämställdhetsskrivelsen (s. 20) redovisar
regeringen vilka åtgärder som vidtagits eller
planeras med anledning av förslagen i
slutbetänkandet från Utredningen om fördelning av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män, den s.k. Kvinnomaktutredningen (SOU
1998:6). Av redovisningen framgår att utredningens
förslag har följts upp av regeringen och lett till
insatser och åtgärder på en rad områden. Det gäller
exempelvis frågan om spridning av forskningen från
Kvinnomaktutredningen liksom när det gäller annan
aktiv spridning av kunskaper om kvinnors och mäns
tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska
resurser. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna A2 (yrkande 2) och A819 (yrkande 1).
I ett par motioner tas frågan om kvotering upp.
Moderaterna tar avstånd från kvotering medan
Miljöpartiet pläderar för kvotering vid statliga
tjänstetillsättningar vid lika meriter. Utskottet
anser för sin del att i första hand bör andra
tillvägagångssätt än kvotering prövas för att få
till stånd en jämnare könsfördelning inom statlig
verksamhet samt för att ge kvinnor och män lika
möjligheter till yrkesmässig utveckling, befordran
och god löneutveckling.
I överensstämmelse med vad utskottet anfört i
betänkande 1998/99:AU6 anser utskottet att åtgärder
som syftar till en jämnare könsfördelning bör vidtas
inom ramen för de aktiva åtgärderna enligt
jämställdhetslagen. Utskottet vill dock framhålla
att erfarenheterna av kvotering och andra aktiva
åtgärder i syfte att öka kvinnorepresentationen
varit goda på många områden, exempelvis när det
gäller statliga myndighetsstyrelser. Positiv
särbehandling och kvotering kan vara effektiva
verktyg för att bryta strukturer som motverkar en
jämställd utveckling. Enligt utskottets uppfattning
är det angeläget att fortsatta insatser görs för att
främja jämställdhet i såväl offentlig förvaltning
som i annan verksamhet.
Det finns enligt utskottets uppfattning starka skäl
att på olika sätt stödja ökad mångfald i arbetsliv
och samhällsliv. Det kan exempelvis finnas skäl att
i utredningssammanhang ta del av kunskaper och
erfarenheter från enskilda invandrare eller
invandrargrupper. Utskottet är dock inte berett att
förorda någon generell regel om att invandrare skall
tillkallas som experter i statliga utredningar eller
att samråd skall ske med invandrargrupper, vilket
förordas i ett motionsförslag. I sammanhanget kan
nämnas att regeringen avser att för riksdagen
redovisa ett samlat program för att bättre utnyttja
mångfalden i arbetslivet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
en viktig makt- och resursfråga att uppnå en jämn
könsfördelning mellan kvinnor och män på
beslutsfattande positioner såväl inom den offentliga
sektorn som i det privata näringslivet. Kvinnors
kompetens och erfarenhet måste tas till vara, inte
minst genom tillsättningar på chefsnivå.
Med anledning av Kristdemokraternas motionsförslag
om åtgärder för att nå målet att 40 % av
myndighetscheferna skall vara kvinnor vill utskottet
hänvisa till den redovisning som görs i
jämställdhetsskrivelsen (s. 14 f.) om chefspolicyn
inom statsförvaltningen. Av redovisningen framgår
att policyn är utformad också för att främja ökad
inriktning på jämställdhet på chefsnivå.
Enligt utskottets uppfattning bör det framhållas
att betydande och glädjande framsteg har gjorts på
1990-talet när det gäller att öka andelen kvinnor
inom den civila statsförvaltningen. I dag är, som
framgår av skrivelsen, nästan var fjärde verkschef
kvinna jämfört med bara 3 % år 1990. Statskontoret,
som har regeringens uppdrag att årligen göra en
samlad redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen, betonar i rapporten Staten i
omvandling 1999 att den aktiva politik som förts på
1990-talet för att öka andelen kvinnor på högre
chefspositioner också har givit resultat.
Utskottet anser att arbetet med att uppnå bättre
balans mellan kvinnor och män på den högsta nivån
inom statsförvaltningen måste ha fortsatt hög
prioritet. Utskottet noterar att denna uppfattning
delas av regeringen som i skrivelsen står fast vid
målet att senast år 2001 uppnå en jämn
könsfördelning i statliga styrelser och kommittéer.
Motion A2 (yrkande 25) avstyrks.
Under rubriken Arbetsmarknads-, arbetslivs- och
näringspolitik behandlar utskottet nedan vissa
motionsyrkanden om staten som förebild på
jämställdhetsområdet.
Med anledning av Miljöpartiets motionsförslag om
användning av 3 R-metoden vill utskottet erinra om
sitt tidigare ställningstagande i frågan. I
betänkandet 1998/99:AU6 framförde utskottet
uppfattningen att det måste ankomma på varje
myndighet, statlig utredning etc. att själv ta
ställning till vilka metoder man vill använda för
att belysa jämställdhetsperspektiv. Utskottet som
vidhåller denna uppfattning vill samtidigt peka på
att det av jämställdhetsskrivelsen (s. 55) framgår
att regeringen lämnat betydande bidrag till såväl
utveckling av 3 R-metoden som till spridning av
erfarenheter av metoden. Motion A819 (yrkande 6)
avstyrks.
Av förordningen (1992:1668) om den officiella
statistiken framgår att individbaserad officiell
statistik skall vara uppdelad på kön såvida inte
särskilda skäl talar emot detta. I
jämställdhetsskrivelsen redovisas resultatet av en
undersökning som visar att merparten av den
individbaserade statistiken är uppdelad på kön, men
att det fortfarande finns vissa brister. Utskottet
anser att regeringens ställningstagande till
betänkandet Statistikreformens utvärdering och
förslag till utveckling (SOU 1999:96) bör avvaktas.
Utredningsförslagen har remissbehandlats och
beredning pågår i Regeringskansliet.
I sammanhanget kan vidare nämnas att regeringen i
propositionen 1999/2000:32 Lönebildning för full
sysselsättning redovisar att den avser att under år
2000 ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att vidta
åtgärder för att förbättra lönestatistiken. Bland
förbättringarna kan nämnas att statistiken skall
utvidgas till att omfatta ett femtiotal branscher,
med fördelning på kön samt på arbetare och
tjänstemän. Vidare skall forskningsdatabasen LINDA
(Longitudinal INdividual DAta for Sweden)
kompletteras på ett sådant sätt att möjligheterna
för forskare att studera lönebildningen förbättras
avsevärt.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrks
motion A819 (yrkande 4).
I det övergripande målet för jämställdhetspolitiken
ingår att kvinnor och män skall ha lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande. Mot den
bakgrunden instämmer utskottet i Folkpartiets
uppfattning att kvinnors företagande måste främjas
och att hinder mot företagande bland kvinnor måste
undanröjas. Utskottet avstyrker motion A5 (yrkande
2) i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört.
Utskottet vill i detta sammanhang även uppmärksamma
vad som anförs i det av riksdagen godkända
betänkandet 1999/2000:KU10 Granskning av statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.
I ett avsnitt om regeringens sammansättning och
regeringsarbetets organisation berörs särskilt
jämställdhetsfrågorna. Konstitutionsutskottet
redovisar uppgifter om könsfördelning inom olika
tjänstekategorier samt medianlönen för män och
kvinnor inom respektive kategori. Granskningen av
löneskillnaderna mellan kvinnor och män föranleder
enligt konstitutionsutskottet två slutsatser.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom
respektive tjänstekategori är förhållandevis små.
Jämställdheten brister dock med avseende på
könsfördelningen inom de lägsta och de högsta
lönekategorierna. Bland departementssekreterarna och
de rättssakkunniga är könsfördelningen
förhållandevis jämn, för att sedan bli mer och mer
skev i de övre och nedre löneskikten. Redovisningen
utmynnar i slutsatsen att en så ojämn fördelning
inte är nöjaktig, i synnerhet mot bakgrund av att
staten har ett ansvar som föregångare och förebild
på jämställdhetsområdet - en åsikt som även
arbetsmarknadsutskottet uttryckt vid ett flertal
tillfällen i samband med behandlingen av frågor om
den statliga personalpolitiken. Liksom
konstitutionsutskottet noterar
arbetsmarknadsutskottet dock med tillfredsställelse
att regeringen och Regeringskansliet har den
uttalade avsikten att fortsätta arbetet med att
utjämna könsfördelningen inom tjänstekategorierna
och fortlöpande vidtar åtgärder för att uppnå detta
syfte.
Konstitutionsutskottet har även granskat
jämställdhetsaspekter i propositionerna.
Jämställdhetsaspekterna borde ha tagits upp i en
större andel av dem enligt konstitutionsutskottets
mening. Det hade enligt konstitutionsutskottet i
vart fall varit önskvärt att det i propositionerna
hade redovisats en analys i fråga om behovet av att
anlägga ett jämställdhetsperspektiv.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
konstitutionsutskottets bedömning att det är
angeläget att regeringens uttalade ambitioner när
det gäller jämställdhetspolitiken också visar sig
genom att det mer regelmässigt i propositionerna
redovisas vilka konsekvenser ett förslag kan ha från
jämställdhetssynpunkt eller att sådana konsekvenser
inte bedömts föreligga.
Män och jämställdhet
Skrivelsen
Inledningsvis konstateras att traditionellt har
jämställdhetsarbetet engagerat kvinnor. Män har ofta
saknats i jämställdhetsarbetet. Men för att
jämställdhet skall bli verklighet inom alla områden
i samhället, krävs en vilja till förändring och ett
aktivt deltagande från både kvinnor och män. Männens
roll har därför under ett antal år varit en
prioriterad fråga inom jämställdhetspolitiken.
Förutom att lyfta frågan politiskt har regeringen
beviljat medel till insatser med syfte att öka
pappors uttag av föräldraledighet, öka antalet män
inom skola och barnomsorg samt för att stödja män
som arbetar mot våld. Sverige är också aktivt i det
internationella arbetet vad gäller män och
jämställdhet.
Föräldraförsäkringen spelar en viktig roll för att
föräldrar, och inte minst kvinnor, skall ges
möjlighet att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete. Effekterna av den reform som
genomfördes i föräldraförsäkringen år 1995 och som
bl.a. innebar införande av den s.k. pappa- resp.
mammamånaden, går ännu inte att slå fast eftersom
föräldrapenningen kan tas ut till dess barnet fyllt
åtta år. Statistik från Riksförsäkringsverket (RFV)
visar dock att 70 % av papporna till barn födda
fr.o.m. den 1 januari 1995 har utnyttjat
pappamånaden under barnets första två år.
Motsvarande siffra för barn födda åren 1993 och 1994
var ca 60 %.
För att underlätta pappors uttag av
föräldraledighet beviljade regeringen år 1996 medel
till RFV för en tvåårig landsomfattande
informationskampanj rörande föräldraledighet.
Kampanjen fick ett mycket positivt mottagande. Under
år 1997 tillsattes också en utredning som skulle
komma med förslag på hur föräldrautbildningen och
andra former av föräldrastöd kunde utvecklas och
stimuleras. I betänkandet Stöd i
föräldrautbildningen (SOU 1997:161), där bl.a.
frågan om föräldrastöd för pappor togs upp, föreslår
utredningen att regeringen skall tillsätta en
referensgrupp för frågor om mäns roll som föräldrar
och fostrare. Gruppen bör också få till uppgift att
följa upp och utvärdera projekt som vänder sig till
pappor. Betänkandet har varit på remiss och
regeringen överväger bl.a. vilka åtgärder som bör
vidtas för att pappautbildningen skall bli en
naturlig del av föräldrautbildningen.
I flera län och enskilda kommuner pågår redan ett
arbete med pappautbildning och i flera andra län
finns planer på att utvidga föräldrautbildningen med
en sådan utbildning.
När det gäller vårdnad om barn, barns boende och
umgänge med barn framhålls att barnets behov och vad
barnets bästa kräver går hand i hand med en ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. De förändringar
som gjordes i föräldrabalken den 1 oktober 1998 ger
ett ökat utrymme att bl.a. döma till gemensam
vårdnad där det är förenligt med barnets bästa.
Dessa förändringar kan antas ha betydelse främst för
pappornas möjligheter att efter en separation kunna
bibehålla kontakten med sina barn.
Ett av de viktigaste delmålen med
jämställdhetsarbetet är att komma till rätta med
våldet som riktas mot kvinnor. I skrivelsen hänvisas
till olika projekt som arbetar för att motverka våld
mot kvinnor.
I en kartläggning av den s.k. genusforskningen har
sedan år 1997 en genomgång gjorts av den nationella
och internationella forskningen om män.
Kartläggningen har bl.a. visat att forskningen om
män som kön har ökat och kommer att utgöra ett
värdefullt underlag för förslag till ökad forskning
på området. Dessa frågor kommer att behandlas i
samband med den forskningspolitiska proposition som
är tänkt att presenteras för riksdagen under år
2000.
Regeringen har, mot bakgrund av erfarenheterna från
två projekt i Västernorrlands och Jämtlands län,
avsatt medel för ett tvåårigt projekt - Män och
jämställdhetsarbetet. Syftet är att öka kunskaperna
om vilka hinder som finns och vilka ytterligare
åtgärder som behövs för att öka mäns deltagande i
jämställdhetsarbetet. Arbetet skall avslutas senast
i juni 2001.
Motioner
Kristdemokraterna konstaterar i motion A2 att trots
det förhållandet att domstolar i allt högre grad
utgår från barnets rätt till båda föräldrarna och
dömer till gemensam vårdnad hjälper det inte alltid
i praktiken. Många pappor har ett behov av stöd som
gör det möjligt för dem att både behålla kontakten
och få umgänget att fungera i praktiken med sina
barn. Ett sådant stödprogram bör därför införas på
prov i några kommuner (yrkande 5). Regeringen bör
också noga följa tillämpningen av de nya
bestämmelser som har införts i föräldrabalken och
som syftar till att ge domstolarna ökade möjlighet
att, med utgångspunkt från barnets bästa, förordna
om gemensam vårdnad och växelvis boende så att
tillämpningen inte drivs så långt att den blir till
men för barnet (yrkande 6).
Merparten av det våld som drabbar kvinnor är
sexuellt relaterat, och det är därför angeläget att
kraftfulla åtgärder vidtas som tar sikte på att män
tar ansvar för sin sexualitet. Exempel på en sådan
åtgärd är det manliga nätverket MAN som arbetar i
skolorna. Denna enstaka företeelse är emellertid
inte tillräcklig utan det bör initieras en
landsomfattande kampanj riktad mot gymnasieskolan
för att unga män skall ta ansvar för sin sexualitet
(yrkande 8).
I motion A806 anför Centerpartiet att ett sätt att
förebygga sexualiserat våld mot kvinnor är att
försöka påverka unga mäns inställning till våld som
metod för konfliktlösning. I dag saknas det ett
målmedvetet arbete inom skola, socialtjänst och
polisväsende riktat mot unga män som begår
våldsbrott, i syfte att förändra deras sätt att se
på våld och sin egen könsroll. Regeringen bör i
regleringsbrev till berörda myndigheter uppmärksamma
frågan om pojkars våldsanvändning och deras syn på
sin könsroll (yrkande 6). Den grad av jämställdhet
som förekommer mellan föräldrarna har ett avgörande
inflytande på de attityder som barnen kommer att få
senare i livet. Männen måste förmås att ta en mer
aktiv del i hemarbetet och omvårdnaden om barnen.
Det framstår därför som angeläget att öka pappornas
uttag av föräldraledighet. Ett sätt att uppnå detta
bör vara att blivande föräldrar redan vid kontakten
med mödravårdscentralen ges information om reglerna
för föräldraledighet och vikten av ett delat ansvar
för barnets uppfostran (yrkande 7).
Miljöpartiet anför i motion A819 att det är viktigt
att åtgärder vidtas för att få män att i större
utsträckning än i dag utnyttja sina rättigheter till
föräldraledighet (yrkande 14). Både kvinnor och män
bör ta en aktiv del i jämställd-hetsarbetet. De
olika könsrollerna har emellertid inneburit att det
nästan uteslutande har varit kvinnorna som fört
kampen för jämlikhet mellan könen. Det är därför av
största vikt att de normer som styr männens roll
undersöks, analyseras och förändras. Vid några
seminarier och konferenser har frågan diskuterats.
Det är dock viktigt att diskussionerna fortsätter.
Därför bör det tillsättas en tvärpolitisk utredning
med uppgift att analysera den nya mansrollen och hur
kunskaperna från utredningen skall föras ut (yrkande
23).
Även i motion Ju722 (yrkande 1) vill Miljöpartiet
att det tillsätts en tvärpolitisk utredning med
uppgift att analysera den nya mansrollen. En sådan
utredning, hoppas motionärerna, skall bl.a. kunna ge
svar på vilken betydelse de föreskrivna normerna för
mäns respektive kvinnors beteende har för
användningen av våld m.m.
I motion A803 anför Magnus Jacobsson (kd) att det är
viktigt att öka männens aktivitet och delaktighet i
jämställdhetsarbetet. Ett bra exempel på sätt att nå
främst yngre män är det opolitiska nätverket MAN som
arbetar med jämställdhetsfrågor ur ett manligt
perspektiv. Regeringen bör därför uppmuntra
jämställdhetsprojekt som riktar sig till unga män
(yrkande 1).
Utöver dessa motioner har det under den allmänna
motionstiden hösten 1999 även väckts andra motioner
som berör det nu behandlade området. Dessa behandlas
av andra utskott.
Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att
föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge har
stor betydelse för männens nära kontakt med sina
barn. Bortsett från de rent juridiska frågorna kring
vårdnad och umgänge som domstolarna handlägger, är
det socialtjänsten i de olika kommunerna som har att
bistå föräldrarna med samarbetssamtal och annat stöd
i samband med vårdnad och umgänge. Det övergripande
ansvaret för uppföljning, utvärdering m.m. av denna
verksamhet ankommer på Socialstyrelsen. Bland annat
pågår inom Socialstyrelsen en undersökning av
utfallet i ett stort antal domar som har meddelats
under år 1999 för att se om domstolarna har beaktat
tankarna bakom de nya bestämmelserna i
föräldrabalken, och sett till barnets bästa. De
slutliga resultaten kommer att presenteras senare
under året. Utskottet förutsätter att regeringen
följer utvecklingen noga.
Redan i dag pågår inom ett flertal län och kommuner
olika former av pappautbildning. Som exempel kan
nämnas att Nacka kommun nyligen har startat en
pappautbildning som syftar till att ge pappor stöd
och utbildning bl.a. avseende frågor om vårdnad och
umgänge. Även i Norrköpings kommun pågår ett projekt
för att ge stöd åt pappor i deras utövande av
umgänge.
Andra frågor som har väckts under innevarande
riksmöte rörande vårdnad och umgänge har redan
tidigare tagits upp av, och kommer att tas upp av,
andra utskott.
Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A2
(yrkandena 5 och 6), i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Som nyss nämnts pågår på många håll, utöver den
vanliga föräldrautbildningen, särskild utbildning
för pappor. Även regeringen överväger för närvarande
ett förslag som bl.a. skall ta ställning till vilka
åtgärder som bör vidtas för att pappautbildningen
skall bli en naturlig del av föräldrautbildningen.
Utskottet, som förutsätter att frågor som rör
information om föräldraledighet m.m. beaktas i detta
arbete, anser inte att det behövs något särskilt
tillkännagivande i denna del. Motionerna A806
(yrkande 7) och A819 (yrkande 14) avstyrks.
Regeringen har mot bakgrund av erfarenheterna från
bl.a. två projekt, MAN och Mannum, som har
genomförts i Västernorrlands och Jämtlands län
avsatt medel till ett tvåårigt projekt med syfte att
öka kunskaperna om vilka hinder som finns och vilka
ytterligare insatser som behövs för att öka mäns
deltagande i jämställdhetsarbetet. En projektledare
anställdes i juni 1999 för att identifiera hinder
och sammanställa vad som hittills har gjorts för att
underlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet
samt arbeta med utåtriktad verksamhet i form av
konferenser, opinionsbildning m.m. En referensgrupp
med representanter för bl.a. politiska partier,
arbetsmarknadens parter och forskarvärlden kommer
att knytas till projektet. Under avsnitt 12
Utbildning i skrivelsen lämnas också olika exempel
på åtgärder som har vidtagits inom genusforskningen.
Bland annat har ett nytt tvärvetenskapligt
forskningstema med inriktning på genusforskning,
Tema Genus, inrättats vid Linköpings universitet.
Frågor om forskning kring män kommer också att
behandlas i den forskningspolitiska proposition som
har aviserats till hösten 2000. Motionerna A819
(yrkande 23) och Ju722 (yrkande 1) avstyrks därför.
Utöver den i föregående stycke redovisade
verksamheten för att öka mäns delaktighet i
jämställdhetsarbetet har under senare år särskilda
insatser även riktats mot ungdomar. Som exempel kan
nämnas att tretton länsstyrelser beviljades medel i
september 1999 för regionala konferenser på tema sex
och samlevnad bland ungdomar. Vidare kan nämnas
konferensen Motbilder - Dialog mellan unga och vuxna
om kärlek och ansvar, där ytterligare fem projekt
med inriktning på förebyggande arbete presenterades.
Under år 1998 avsattes två miljoner kronor för
projekt som vänder sig till eller initieras av
ungdomar i frågor som rör våld mot kvinnor. Av
skrivelsen (avsnitt 4.5 Fortsatt arbete) framgår
också att regeringen, särskilt vad avser våld mot
kvinnor, även fortsättningsvis kommer att arbeta
över departementsgränserna för att uppmärksamma
behov av ytterligare insatser. Det anges vidare att
arbetet kommer att bedrivas kontinuerligt och med
hög prioritet. Med hänsyn till det anförda avstyrks
motionerna A2 (yrkande 8), A803 (yrkande 1) och A806
(yrkande 6) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet har anfört.
Kvinnofrid
Skrivelsen
Genom propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55)
som riksdagen fattade beslut om i maj 1998 vidtogs
en rad åtgärder inom olika områden för att bekämpa
våld mot kvinnor, prostitution och sexuella
trakasserier i arbetslivet. De centrala
utgångspunkterna för reformen var följande.
- Lagstiftningen förbättras och skärps.
-
- Förebyggande åtgärder vidtas.
-
- Utsatta kvinnor skall få ett bättre bemötande.
-
I skrivelsen ges exempel på lagändringar vilka, som
en följd av reformen, har genomförts eller har
föreslagits därefter. Bland dessa kan nämnas ett
nytt brott, grov kvinnofridskränkning, som har
införts i brottsbalken och som tar sikte på
straffbara gärningar som innebär en upprepad
kränkning av en närstående kvinna. Brottet omfattar
även andra närstående personer men benämns då grov
fridskränkning. Som ett komplement till
fridskränkningsbrotten har i socialtjänstlagen
införts en ny bestämmelse om att socialnämnden bör
verka för att kvinnor som är utsatta för våld eller
andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att
förändra sin situation. Våldtäktsbrottet har
utvidgats till att, utöver samlag, även avse annat
sexuellt umgänge. Inom arbetslivet har en skärpning
skett avseende sexuella trakasserier genom att det i
jämställdhetslagen har tagits in en definition därav
samt att det har införts en skyldighet för en
arbetsgivare att vidta aktiva åtgärder för att
förebygga och förhindra att en arbetstagare utsätts
för sexuella trakasserier eller trakasserier på
grund av en anmälan om könsdiskriminering. Slutligen
kan nämnas att det sedan den 1 januari 1999 är
förbjudet att köpa sexuella tjänster.
Utöver lagstiftningsarbetet har regeringen beviljat
stöd till olika frivilligorganisationer. Bland annat
anslog regeringen i september 1998 1,5 miljoner
kronor till mansjouren och andra mansorganisationer
som syftar till att motverka våld mot kvinnor. För
projekt som vänder sig till eller har initierats av
ungdomar avsattes som framgått under samma år 2
miljoner kronor. Även Kvinno- och
brottsofferjourerna har fått höjda bidrag.
I ett särskilt beslut har regeringen gett vissa
myndigheter gemensamma uppdrag som rör våld mot
kvinnor. Uppdraget gäller Riksåklagaren och alla
åklagarmyndigheter, Rikspolisstyrelsen och alla
polismyndigheter, Brottsförebyggande rådet,
Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndigheten,
Socialstyrelsen, länsstyrelserna och vissa delar av
Domstolsverket. Samtliga dessa myndigheter har fått
i uppdrag att
- öka ansträngningarna för att förebygga våldsbrott
mot kvinnor
-
- utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för
sitt eget arbete med dessa frågor
-
- samverka myndigheterna emellan och med berörda
frivilligorganisationer
-
- följa den internationella utvecklingen på området
samt
-
- regelbundet redovisa sina åtgärder till
regeringen.
-
Uppdragen skall redovisas till riksdagen
regelbundet.
Riksåklagaren har också fått i uppdrag av regeringen
att i samråd med Domstolsverket, Riksåklagaren och
Socialstyrelsen genomföra en extra
utbildningssatsning för personal inom rättsväsendet,
socialtjänsten och hälso- och sjukvården som utsatta
kvinnor på olika sätt kommer i kontakt med.
Vidare redogörs för vissa andra specifika uppdrag
som Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,
Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten och
Kriminalvårdsstyrelsen har fått.
Bland det övriga arbete som pågår inom området kan
särskilt nämnas att regeringen planerar att under
början av år 2000 lämna en proposition till
riksdagen som bygger på Brottsofferutredningens
betänkande (SOU 1998:40). Propositionen avses
behandla bl.a. åtgärder för att få besöksförbud att
fungera bättre när parterna har gemensamma barn.
För att höja kvaliteten på rättsintygen pågår ett
samarbete mellan Rättsmedicinalverket å ena sidan
och Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen å den
andra. Sedan några år bedrivs också en
försöksverksamhet i Karlstad och Kalmar där vissa
läkare har fått specialutbildning i att utfärda
rättsintyg.
Motioner
Kristdemokraterna pekar i motion A2 på att den
nyligen beslutade lagregeln om fridskränkningsbrott
ger, som Lagrådet framhöll under beredningen av
ärendet, upphov till stora tolkningssvårigheter. Den
nuvarande lagen kommer inte att förbättra villkoren
för de utsatta kvinnorna. Regeringen bör därför
återkomma med ett nytt lagförslag där hänsyn har
tagits till den av Lagrådet framförda kritiken
(yrkande 7).
Misshandlade kvinnor måste få större möjligheter
att freda sig än de som finns i dag. När kvinnan bor
tillsammans med gärningsmannen innebär dagens
regler, utom i de få fall då gärningsmannen häktas,
att det är kvinnan som tvingas att lämna den
gemensamma bostaden. I dessa fall bör kvinnan, i
avvaktan på att beslut om vem av dem som skall ha
rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden, ges
denna rätt (yrkande 10). Ett annat sätt att öka
tryggheten hos misshandlade kvinnor, eller kvinnor
som känner sig hotade, är att öka tillgången på
trygghetspaket och larmutrustning för dem. I dag
finns det alltför få larmpaket som kan erbjudas
dessa kvinnor. Att upphandla moderna larm skall
därför vara en prioriterad åtgärd (yrkande 11). En
bidragande orsak till att många män som har förövat
misshandel inte fälls till ansvar är att
rättsintygen inte håller sådan kvalitet att de duger
som bevis vid rättegång. Åtgärder bör därför vidtas
för att höja kvaliteten på rättsintygen (yrkande
12).
I motion A804 anför Kristdemokraterna att den
försöksverksamhet med en s.k. tjejjour som har
funnits i Vänersborg på mycket kort tid har blivit
framgångsrik och mycket efterfrågad. En utökning av
denna försöksverksamhet bör därför komma till stånd
(yrkande 24).
I motion A5 anser Folkpartiet att alkoholmissbrukets
skuld vid många fall av kvinnomisshandel i hemmen
bör uppmärksammas. Det bör också tas fram ett
lagförslag om att män som inte respekterar
besöksförbud när de är på fri fot bör kunna förses
med elektronisk fotboja för att varna om de närmar
sig kvinnans hem (yrkande 7).
I motion A4 framhåller Lena Ek m.fl. (c) behovet av
att förbättra läkarutbildningen avseende hanteringen
av rättsintyg (yrkande 3). I motionen framhålls
vidare nödvändigheten av att åtgärder vidtas för att
stoppa könshandel (yrkande 1). För att inte den
kunskap och den erfarenhet som har vunnits genom
Rikskvinnocentrums verksamhet skall gå förlorad
krävs en mer långsiktig lösning avseende
verksamhetens finansiering (yrkande 4).
Utöver dessa motioner har det under den allmänna
motionstiden hösten 1999 även väckts andra motioner
som berör det nu behandlade området. Dessa behandlas
av andra utskott.
Utskottets ställningstagande
Frågor rörande ändringar av fridskränkningsbrotten
har hösten 1999 behandlats i riksdagen (bet.
1999/2000:JuU3). På förslag av justitieutskottet
avslog riksdagen en av Kristdemokraterna väckt
motion och antog den av regeringen framlagda
propositionen (prop. 1998/99:145). Justitieutskottet
anförde därvid bl.a. följande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
lagstiftningen mot fridskränkning fyller ett viktigt
behov för att skydda utsatta personer. Den av
regeringen föreslagna nya avfattningen av 4 kap. 4 a
§ BrB synes visserligen bättre ägnad än den
nuvarande lydelsen att tillgodose syftet att det för
ansvar för fridskränkningsbrott inte skall krävas
att det föreligger ytterligare
integritetskränkningar utöver dem som avses med
åtalet. Utskottet utesluter dock inte att förslaget
kan ge upphov till nya tillämpningsproblem. Även om
det alltså kan anföras skäl för att förändringar av
4 kap. 4 a § BrB bör föregås av en mera ingående
analys, delar utskottet regeringens uppfattning att
lagstiftaren redan nu bör komma till rätta med den
brist i den nuvarande lagtextens utformning som den
ifrågavarande domen från Högsta domstolen har
påvisat. Härför talar framför allt hänsynen till de
utsatta kvinnornas situation. En annan sak är att
det - som utskottet framhåller nedan - i framtiden
kan finnas skäl för regeringen att göra en mera
omfattande översyn och analys av
fridskränkningsbrottet och i det sammanhanget
överväga om ytterligare förändringar av lagens
utformning är erforderliga.
Med hänvisning till detta avstyrker
arbetsmarknadsutskottet motion A2 (yrkande 7).
I fråga om övriga motionsyrkanden berör de alla
områden som omfattas av kvinnofridsreformen.
Utskottet vill därvid erinra om att det sker en
kontinuerlig uppföljning av berörda myndigheter av
de åtgärder som har vidtagits inom detta område.
Enligt vad utskottet har inhämtat sker också en
fortlöpande uppföljning av kvinnofridsreformen genom
en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare
för Justitie-, Närings- och Socialdepartementen.
I frågor rörande användande av elektronisk fotboja
lämnade t.ex. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) under
sommaren 1999 en redovisning av den förstudie av de
tekniska och praktiska förutsättningarna för
elektronisk övervakning av män som har brutit mot
besöksförbud. Sammanfattningsvis gör BRÅ den
bedömningen att dagens teknik är sådan att den kan
användas vid elektronisk övervakning av besöksförbud
samt att elektronisk övervakning kan minska antalet
brott men inte ge ett tillförlitligt skydd mot
överträdelser. BRÅ gör dock den bedömningen, som
delas av regeringen, att de rättsliga
förutsättningarna måste prövas mycket noga innan
slutlig ställning tas till en försöksverksamhet.
Även de organisatoriska förutsättningarna måste
utredas innan en försöksverksamhet kan inledas.
Dessa frågor bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Utskottet avstyrker motion A5
(yrkande 7).
BRÅ håller också på med en utvärdering av lagen
(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
som trädde i kraft den 1 januari 1999. Utskottet,
som anser att resultaten av detta arbete bör
avvaktas, avstyrker motion A4 (yrkande 1).
Inom Rikspolisstyrelsen pågår ett arbete där bl.a.
de gamla larmpaketen byts ut mot nya. I samband
därmed ökas det totala antalet larmpaket med ca
50 %. Även i övrigt undersöker polisen olika metoder
och modeller för att bättre kunna hjälpa och skydda
utsatta kvinnor. Det pågår även ett arbete rörande
skydd av vittnen m.m. Vissa av de kunskaper som
förvärvas inom det området kan också utnyttjas
avseende skydd av utsatta kvinnor. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet motion A2 (yrkande
11).
Som har framgått ovan pågår bl.a. olika projekt som
rör rättsintyg. Regeringen har också för avsikt att
under början av år 2000 lämna en proposition i
anledning av de förslag för att förbättra
brottsoffrens situation som Brottsofferutredningen
presenterade i sitt betänkande (SOU 1998:40).
Utskottet har också inhämtat att det inom
Regeringskansliet, i anslutning till beredningen av
den ovan nämnda rapporten från BRÅ angående
möjligheterna att förse män som överträder
besöksförbud med elektronisk fotboja, även sker en
allmän översyn av reglerna för att förbättra utsatta
kvinnors situation. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet såväl motionerna A2 (yrkande 12) och A4
(yrkande 3) avseende rättsintyg som motion A2
(yrkande 10) avseende misshandlade kvinnors rätt att
bo kvar i hemmet.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det
arbete som Rikskvinnocentrum och den s.k. tjejjouren
i Vänersborg bedriver har betydelse för frågor om
våld mot kvinnor. Utskottet vill emellertid erinra
om att regeringen, inom ramen för
kvinnofridsreformen, under flera år har beviljat
medel till olika projekt och verksamheter som rör
kvinnofrid. Stödet har riktats både till
verksamheter som arbetar förebyggande och sådana som
ger stöd och hjälp åt kvinnor som har utsatts för
våld. Exempel på sådana verksamheter är kvinno- och
mansjourerna. Utöver av regeringen särskilt anvisade
medel för verksamheter av nu nämnt slag fördelas
medel även av t.ex. Socialstyrelsen och
Brottsoffermyndigheten. För Rikskvinnocentrums del
uttalade dessutom riksdagen, i samband med att den
beviljade ytterligare anslag för år 1999, att
finansieringen i fortsättningen fick lösas på annat
sätt (bet. 1998/99:SoU1 s. 46). Det kan härutöver
upplysas att Rikskvinnocentrum under en treårsperiod
erhåller stöd till sin verksamhet från Uppsala
universitet med 800 000 kr årligen. Utskottet finner
det angeläget att säkra en långsiktig finansiering
och ser positivt på den treåriga finansieringen.
Utskottet vill också upplysa om att en motion har
väckts i frågan som remitterats till
justitieutskottet. Det finns inte anledning att i
detta sammanhang göra något tillkännagivande. Såväl
motion A4 (yrkande 4) avseende Rikskvinnocentrum som
motion A804 (yrkande 24) avseende tjejjourer
avstyrks därför.
Jämställdhetslagen och JämO
Skrivelsen
Sedan den nuvarande jämställdhetslagen trädde i
kraft den 1 januari 1992 har flera förhållandevis
omfattande och genomgripande förändringar av lagen
skett den 1 juli 1994 och den 1 juli 1998. Den
senaste ändringen innebar att jämställdhetslagen
skärptes när det gäller sexuella trakasserier.
Behovet av ytterligare förändringar i
jämställdhetslagen har diskuterats under de senaste
åren. Kvinnomaktutredningen (SOU 1998:6) föreslog
t.ex. att jämställdhetslagen borde omarbetas på fyra
punkter. Den första gällde att kvinnors och mäns
löner skall kunna jämföras mellan olika
befattningstyper. Den andra var fackliga
företrädares rätt att få del av löneuppgifter som
behövs för det lokala kartläggningsarbetet. Den
tredje var ett krav på redovisning av uppföljningen,
dvs. att arbetsgivaren vid den årliga kartläggningen
berättar vad man har gjort för att åtgärda
eventuella löneskillnader som man har upptäckt.
Dessutom föreslogs som fjärde punkt att
jämställdhetslagen skulle kompletteras med kravet
att företag och organisationer årligen skulle
redovisa andelen kvinnliga arbetsledare.
För att utreda behov av eventuella förändringar i
jämställdhetslagen med hänsyn till EG-rätten
tillkallade regeringen i juli 1998 ordföranden i
Arbetsdomstolen Hans Stark som särskild utredare.
Sedan Jämställdhetsombudsmannen till regeringen
anmält vissa problem med handläggningen av ärenden
rörande lönediskriminering fick den särskilde
utredaren i uppdrag att även utreda dessa frågor.
Hans Stark redovisade den 15 september 1999 sitt
arbete till regeringen i betänkandet En översyn av
jämställdhetslagen (SOU 1999:91). Innebörden av
betänkandets förslag är i huvudsak följande.
- En definition av begreppet indirekt
diskriminering införs i jämställdhetslagen med
motsvarande innebörd som i EG-rätten.
-
- Jämställdhetslagens diskrimineringsförbud
föreslås utformas på det sättet att det omfattar
arbetssökande under hela anställningsförfarandet
och oberoende av om något anställningsbeslut i
saken kommer till stånd samt utan något krav på
jämförelseperson.
-
- Reglerna om hur bevisbördan skall fördelas mellan
parterna omarbetas och förtydligas med EG-rätten
som förebild. Detta innebär att det är
tillräckligt att arbetstagaren lägger fram fakta
som ger anledning till antagande att
könsdiskriminering har förekommit. Klarar
arbetstagaren det är det arbetsgivaren som skall
styrka att det inte är fråga om diskriminering.
-
- Jämställdhetslagens krav på arbetsgivaren att
årligen genomföra en lönekartläggning föreslås
innefatta även en skyldighet för arbetsgivaren
att analysera de löneskillnader som upptäcks vid
kartläggningen. Förslaget innebär också en
skyldighet för arbetsgivaren att samråda med
arbetstagarorganisationerna om hur
kartläggningsarbetet skall bedrivas och informera
dessa om arbetet med kartläggningen och analysen
av denna.
-
- Även fackliga organisationer skall ges talerätt
inför Jämställdhetsnämnden om vitesföreläggande
mot arbetsgivare som inte fullgör sina
skyldigheter i det aktiva jämställdhetsarbetet.
-
- Det allmänna skadeståndet till flera som
diskrimineras skall inte delas lika mellan dem
utan utgå till var och en med hänvisning till den
kränkning som han eller hon har blivit utsatt
för.
-
Av skrivelsen framgår att betänkandet har
remissbehandlats under hösten 1999 och att en
proposition kommer att lämnas till riksdagen under
våren 2000.
I skrivelsen lämnas även en redogörelse för
Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.
Utskottet kan här upplysa om att de motioner som
har väckts med anledning av skrivelsen, liksom de
motioner som har väckts under den allmänna
motionstiden hösten 1999 som rör jämställdhetslagen
m.m., kommer att behandlas i samband med den nyss
nämnda aviserade propositionen.
Löneskillnader på grund av kön
Skrivelsen
Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) lönestatistik
råder fortfarande skillnader mellan kvinnors och
mäns löner och skillnaderna har inte minskat under
1990-talet.
Den viktigaste förklaringen till generella
löneskillnader mellan kvinnor och män är olikheter i
utbildning, yrke och befattning. Löneskillnader inom
enskilda sektorer i ekonomin kan också förklaras med
att kvinnor och män har olika yrken inom samma
sektor och att traditionellt kvinnliga yrkesområden
inte värderas lika högt som traditionellt manliga
yrken. Även med beaktande av de angivna faktorerna
finns emellertid löneskillnader som måste förklaras
av andra faktorer.
I skrivelsen lämnas också en redogörelse för olika
åtgärder som har vidtagits inom
lönebildningsområdet. Bland annat berörs frågor om
central lönestatistik samt det arbete som har
bedrivits inom ramen för forsknings- och
utvecklingsprogrammet Lönebildning och
arbetsvärdering (LÖV).
Under våren 2000 kommer regeringen som nämnts att
lämna en proposition som bl.a. behandlar frågor
rörande lönediskriminering m.m.
Regeringen har också under hösten 1999 lämnat en
proposition angående lönebildning.
Utskottet
De motioner som har väckts med anledning av
skrivelsen och som rör lönediskriminering m.m.
kommer att behandlas i samband med den aviserade
propositionen om jämställdhetslagen.
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och
näringspolitik
Skrivelsen
I skrivelsen konstaterar regeringen att kvinnors
ställning på arbetsmarknaden ytterligare har
befästs. Kvinnors inkomster och lönearbetstid har
närmat sig männens. Vidare är kvinnors andel av
arbetskraften nästan lika hög som männens medan
arbetslöshetstalen är lägre för kvinnor än för män.
Regeringen prioriterar åtgärder för att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden.
Av skrivelsen framgår att olika sätt används för
att söka bredda yrkesvalen för både kvinnor och män.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
exempelvis användas så att de tillsammans med
anvisningen av lämpliga sökande till de lediga
platserna medverkar till att bryta könsuppdelningen
på arbetsmarknaden. I skrivelsen redovisas
könsfördelningen i olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Inom den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har
könsuppdelningen endast brutits sporadiskt. Andelen
kvinnor i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden stöd
till start av näringsverksamhet har successivt ökat
och uppgick under 1998 till ca 41 %.
Kvinnor är fortfarande generellt sett
överrepresenterade inom utbildningar till vård- och
kontorsarbete och underrepresenterade inom
utbildningar till data-, teknik- och
tillverkningsyrken. Även anvisningarna till lediga
platser följer traditionella mönster.
En central uppgift för arbetslivspolitiken är att
verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Skrivelsen redovisar uppgifter om hur detta sker
exempelvis i fråga om arbetsmiljöförhållanden liksom
i den FoU-verksamhet som stöds av eller bedrivs vid
Rådet för arbetslivsforskning respektive
Arbetslivsinstitutet.
Åtgärder för att stimulera kvinnors företagande
prioriteras inom jämställdhetspolitiken. I
skrivelsen redovisas särskilda insatser för att öka
kvinnors företagande liksom åtgärder som vidtas inom
ramen för den regionala näringspolitiken.
Motioner
De motioner som väckts inom områdena arbetsmarknads-
, arbetslivs- och näringspolitik avser en rad frågor
med olika inriktning. I korthet innebär
motionsförslagen följande.
Moderaterna förespråkar i motion A1 (yrkande 5)
mångfald och valfrihet på arbetstidsområdet.
Människors önskemål och behov varierar under olika
livsfaser. Partiet motsätter sig bestämt en generell
arbetstidsförkortning och menar att arbetstidens
längd och förläggning bör avtalas individuellt
mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Lagstiftningen bör endast ange begränsningar som är
motiverade med hänsyn till den anställdes liv och
hälsa.
Kristdemokraterna anser i motion A2 att regeringen
bör ta ansvar för att någon form av kompetensbank
via Internet byggs upp och marknadsförs gentemot
svenska och utländska företag och organisationer
(yrkande 1). Politiker, arbetsgivare och
fackföreningar bör gemensamt finna former för ett
mer barnvänligt arbetsliv. Vidare bör regeringen i
samarbete med arbetsmarknadens parter ta initiativ
till en riksomfattande kampanj på temat "Barnvänligt
arbetsliv" (yrkande 3). Utredningen om
jämställdhetsmärkning bör få tilläggsdirektiv med
innebörden att ett företags föräldrapolicy skall
utgöra ett kvalitetskriterium (yrkande 4).
I motion A804 förespråkar Kristdemokraterna
opinionsbildning kring föräldraledighet för att
ändra synen på sådan ledighet så att den ses som en
kompetenshöjande faktor i arbetslivet (yrkande 3).
Hemarbete ställer stora krav på
organisationsförmåga, simultankapacitet och
ekonomisk planering och måste få ett meritvärde på
arbetsmarknaden (yrkande 4). Staten bör utgöra en
förebild för ett jämställt arbetsliv. En jämn
könsfördelning bör eftersträvas på alla nivåer i
statliga styrelser, nämnder, bolag, departement och
utskottskanslier (yrkande 6). Vidare bör offentliga
arbetsgivare uppmuntra manliga anställda att ta
ledigt med sina barn (yrkande 7).
Folkpartiet anser i motion A5 att en översikt bör
göras ur ett jämställdhetsperspektiv av statlig
upphandling från "kvinnliga" och "manliga"
konsultföretag (yrkande 3). Skattereglerna bör
ändras för att möjliggöra ett rikt utbud av
hushållsnära tjänster. Genom ändrade skatteregler
skulle många arbetslösa män och kvinnor kunna få
arbete och lön, många familjer där båda makarna har
krävande arbete skulle kunna få avlastning. Vidare
skulle diskrimineringen i tjänstesektorn brytas
(yrkande 4). Folkpartiet efterlyser en mer
genomarbetad strategi när det gäller kvinnligt
ledarskap i näringslivet och uttrycker förhoppningen
att regeringen skall se till att arbetet inom
Stiftelsen näringslivets ledarskapsakademi kan
fortgå och utvecklas (yrkande 5).
I motion A230 förespråkar Folkpartiet att varje
arbetssökande skall få en individuell handlingsplan
där varje komponent skall ses som en del av en plan
som uppmuntrar den arbetslöse att själv finna sin
väg in på arbetsmarknaden. Vidare bör enligt partiet
olika myndigheter samverka och gränsen mellan
socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling
m.fl. myndigheter suddas ut (yrkande 8).
Miljöpartiet anser i motion A819 att
konsekvensanalyser bör genomföras för att belysa
eventuella skillnader i utfall för kvinnor och män
vad gäller nedskärningar i välfärden (yrkande 11).
Partiet förordar vidare att tilläggsdirektiv ges
till utredningen om jämställdhetsmärkning om sådan
märkning av företag och reklam samt av exempelvis
bra föräldrapolicy (yrkande 12).
Barbro Feltzing m.fl. (mp) ifrågasätter i motion A3
påståenden i regeringens jämställdhetsskrivelse om
förväntade positiva effekter på jämställdheten till
följd av maxtaxa. Motionärerna ser dock mer positivt
på förslaget om förskoleverksamhet för
arbetssökandes barn.
I motion A816 pläderar Ulla Wester m.fl. (s) för
ökad tonvikt på jämställdhet och jämlikhet i
myndigheternas arbete.
Utskottets ställningstagande
Det är enligt utskottets uppfattning glädjande att
arbetsmarknadssituationen har förbättrats väsentligt
mellan åren 1998 och 1999. Statistik från AMS visar
att obalanstalet, dvs. antalet personer i
arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska program,
har minskat starkt. Under 1999 befann sig i
genomsnitt 226 000 män och 192 000 kvinnor i
arbetslöshet eller program, i båda fallen var
antalet 20 000 mindre än under år 1998. Fortfarande
är dock många personer undersysselsatta. Majoriteten
av dessa är kvinnor.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av
stor vikt att könsuppdelningen på arbetsmarknaden
bryts. I anslutning till behandlingen av
budgetpropositionen för 2000 uttalade utskottet i
betänkande 1999/2000:AU1 att AMV ytterligare bör
intensifiera sitt arbete med att bryta
könssegregeringen. Vidare betonade utskottet att det
är viktigt att ett fortlöpande
metodutvecklingsarbete sker och att erfarenheterna
sprids av olika former av aktiviteter som pågår inom
verket i syfte att bryta könssegregeringen.
Jämställdhetsmärkning, upphandling
Jämställdhetsfrågor i arbetslivet regleras sedan år
1980 i jämställdhetslagen som innehåller dels regler
om arbetsgivares skyldigheter att bedriva ett aktivt
jämställdhetsarbete, dels regler om
diskrimineringsförbud. Lagstiftning rörande
jämställdhet finns också inom andra samhällsområden,
bl.a. inom skolan, högskolan och på
socialförsäkringsområdet.
Förutom lagstiftning krävs, som nyss framhållits,
ett fortlöpande metodutvecklingsarbete på
jämställdhetsområdet. Nya arbetsformer och verktyg
som skall bidra till att uppnå ett jämställt
samhälle behöver utformas. Jämställdhetsmärkning kan
ses som ett exempel på detta.
Ett par motionsförslag tar upp frågan om
jämställdhetsmärkning. Kristdemokraterna föreslår
att tilläggsdirektiv utfärdas till utredningen om
jämställdhetsmärkning om att också föräldrapolicy
skall beaktas som ett kriterium för sådan märkning.
Ett likartat krav förs fram av Miljöpartiet som
anser att den pågående utredningen bör behandla
möjligheter att jämställdhetsmärka företag och
reklam. Därvid skulle krav kunna ställas på
exempelvis bra föräldrapolicy.
Av direktiven till den nu verksamma kommittén
Frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och
tjänster/service (dir. 1999:13) framgår att
utredningsuppdraget är inriktat på produkter och
tjänster. I en tidigare rapport om
jämställdhetsmärkning, förstudien (Ds 1998:49)
Jämställdhetsmärkning - konsumentmakt för ett
jämställt samhälle, behandlades möjligheterna att
jämställdhetsmärka företag och organisationer med
avseende på personalpolitiska frågor och
ledningssystem.
Jämställdhetslagen (1991:433) anger att
arbetsgivaren skall underlätta för både kvinnliga
och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete
och föräldraskap. Bestämmelsen innebär att
uppmärksamhet bör riktas mot sådana faktorer i
arbetslivet som kan försvåra möjligheterna att
samtidigt med förvärvsarbete ta ansvar för arbetet
med hem och barn. I motiveringen till bestämmelsen
(prop. 1990/91:113) anfördes att det är viktigt att
arbetsgivaren inte försvårar för den förälder som
vill utnyttja sin lagliga möjlighet till
föräldraledighet. Genom att se över t.ex.
arbetsorganisation, den långsiktiga
personalplaneringen och arbetstiderna kan
möjligheter skapas som underlättar kombinationen av
förvärvsarbete och föräldraskap.
De förslag som lagts fram i den nyss nämnda
förstudien innebär att företag och organisationer
som får möjlighet att bli jämställdhetsmärkta måste
bedriva ett medvetet arbete för att kvinnor och män
skall få samma förutsättningar vad gäller
kompetensutveckling, lönefrågor, karriär och
möjligheter att kombinera förvärvsarbete med
familjeliv. Förslaget är inriktat på hur
relationerna mellan människor ser ut, både internt i
företaget eller organisationen och i förhållande
till omvärlden, exempelvis leverantörer och kunder.
Vidare innebär förslagen i förstudien att företaget
eller organisationen endast kan få
jämställdhetsmärkning om de bedriver ett aktivt
jämställdhetsarbete som går utöver de krav som
ställs i jämställdhetslagen.
På en rad olika håll i landet pågår pilotprojekt
och forskning kring ledningssystem där jämställdhet
ingår som en del i systemet. Som exempel kan nämnas
projektet Jämställdhet i ledningssystem som bedrivs
av länsstyrelserna i Västra Götaland och Stockholms
län och som innefattar bl.a. kriteriet 'familjeliv
och arbete'.
I en motion från Folkpartiet föreslås som nämnts en
översikt av statlig upphandling från "kvinnliga"
respektive "manliga" konsultföretag. När det gäller
upphandling kan utskottet konstatera att Utredningen
om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och
tjänster skall undersöka och analysera om sådan är
förenlig med de syften som ligger bakom lagen om
offentlig upphandling och lagen om otillbörligt
upphandlingsbeteende. Vidare skall samråd ske mellan
nyss nämnda utredning och Utredningen om översyn av
Nämnden för offentlig upphandling, m.m. (dir.
1999:34).
I den senare utredningens uppdrag ingår bl.a. att
bedöma vilka närmare avvägningar som en upphandlande
enhet bör göra när enheten skall anta det anbud som
är det ekonomiskt mest fördelaktiga samt att
analysera möjligheterna för en upphandlande enhet
att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i
upphandlingsavtal, dvs. under vilka omständigheter
hänsyn kan tas till "sociala kriterier" vid
offentlig upphandling.
Utskottet har tidigare i betänkandet 1998/99:AU4 Ny
lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet
avstyrkt motionsförslag om att riksdagen skulle
begära att en utredning tillsattes med uppgift att
lägga fram förslag om antidiskrimineringsklausuler i
avtal med leverantörer av varor och tjänster
respektive förslag om begäran om lagförslag med
samma inriktning. Riksdagen beslutade enligt
utskottets förslag (rskr. 140).
Av motiveringen till utskottets ställningstagande
framgår att regeringen uttalat att sådana klausuler
kan vara av intresse i arbetet med att motverka
etnisk diskriminering men att ytterligare
överväganden måste göras inom Regeringskansliet
innan det är möjligt att ta ställning i frågan.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motionerna A2 (yrkande 4), A5 (yrkande 3)
och A819 (yrkande 12).
De nyss behandlade motionerna om
jämställdhetsmärkning tar som framgått upp frågor
som rör sambandet mellan arbetsliv och familjeliv.
Även i flera andra motioner behandlas kopplingar
mellan arbetslivet å ena sidan samt familjeliv,
föräldraledighet respektive hemarbete å den andra.
När det gäller insatser för att främja ett
barnvänligt arbetsliv, vilket förespråkas av
Kristdemokraterna, vill utskottet erinra om att
jämställdhetslagen anger att arbetsgivaren skall
underlätta för både kvinnliga och manliga
arbetstagare att förena förvärvsarbete och
föräldraskap. Det är också frågor som prioriteras i
Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.
Utskottet kan vidare konstatera att frågor som rör
arbetslivet och barnen behandlas av den arbetsgrupp
som tillsatts för att fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågor som nämnts ovan. Gruppen har till
uppgift att bedöma förutsättningarna för och
konsekvenserna av alternativa arbetstidsförändringar
när det bl.a. gäller jämställdhet, människors
välfärd, livskvalitet och konsekvenser för barnen
samt möjligheter till varierande arbetstid vid
yrkesverksamhet.
I detta sammanhang kan vidare nämnas att regeringen
helt nyligen, den 27 januari 2000, beslutat
tillsätta en arbetsgrupp för åtgärder på
arbetsmiljöområdet. Gruppen skall analysera den
ökning av arbetsbetingad ohälsa som har samband med
stress och andra organisatoriska och sociala
faktorer samt upprätta en handlingsplan som anger
åtgärds- och utredningsbehov. Resultatet av gruppens
arbete skall redovisas senast den 1 september 2000
och en delrapport skall föreligga senast den 15 maj
2000.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion A2 (yrkande 3).
När det gäller föräldraledighet inklusive
pappaledighet vill utskottet inledningsvis erinra om
att regeringen 1996 beviljade medel till
Riksförsäkringsverket för en landsomfattande tvåårig
informationskampanj om pappaledighet. Som framgår av
skrivelsen fick kampanjen ett mycket positivt
mottagande av såväl försäkringskassor som föräldrar,
arbetsgivare m.fl.
Det är enligt utskottets uppfattning glädjande att
kunna konstatera att utvecklingen när det gäller
pappaledighet har varit positiv de senaste åren.
Under 1999 tog män ut föräldrapenning i större
utsträckning än någonsin tidigare. Enligt uppgift
från Riksförsäkringsverket togs 11,6 % av samtliga
föräldrapenningdagar under 1999 ut av män.
Motsvarande andel året innan var 10,4 %. Av de
personer som tog ut föräldrapenning under 1999 var
35,8 % män, vilket skall jämföras med 32,4 % året
innan.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motion A804 (yrkande 3). Vissa frågor om
papparollen m.m. behandlas också i betänkandets
avsnitt Män och jämställdhet.
Frågan om meritvärde på arbetsmarknaden för
hemarbete har tidigare behandlats av utskottet i
betänkandet 1998/99:AU6. Utskottet anförde där att
det inte bör vara statsmakternas sak att mer
preciserat ange vilka normer som skall tillämpas vid
värdering av en sökandes kvalifikationer i samband
med anställning och hur olika meriter skall vägas i
förhållande till varandra. Därtill är förhållandena
alltför skiftande mellan olika branscher, företag
eller myndigheter. Rekryteringspolitiken får
utformas av parterna eller den enskilde
arbetsgivaren inom ramen för det aktiva arbete för
jämställdhet som arbetsgivare är skyldiga att
bedriva enligt jämställdhetslagen, anförde
utskottet. Reglerna om aktiva åtgärder syftar bl.a.
till att öka andelen anställda av underrepresenterat
kön. Ett sätt att verka för detta kan vara att vid
rekrytering räkna hemarbete som en merit. En annan
möjlighet är att upprätthålla särskilda kontakter
med tidigare anställda som slutat i samband med
barnafödande eller liknande eller att erbjuda den
som varit borta länge från arbetslivet viss tids
inskolning. Med hänvisning till sitt tidigare
ställningstagande avstyrker utskottet motion A804
(yrkande 4).
Ett motionsförslag om validering av kunskap och
kompetens behandlas i avsnittet Utbildningspolitik.
Tre motionsyrkanden avser frågor som rör staten som
förebild på jämställdhetsområdet och pläderar för
att offentliga arbetsgivare skall uppmuntra sina
anställda att ta ledigt med sina barn.
På den statliga sidan har arbetsgivarpolitiken
lagts om under det senaste decenniet. Regeringens
styrning har förändrats från att i detalj beskriva
hur styrningen skall ske till att ange ramar och
till uppföljning och utvärdering. Under 1997 införde
regeringen ett uppföljningssystem för
arbetsgivarpolitiken som omfattar samtliga
myndigheter som lyder omedelbart under regeringen.
Uppföljningssystemet innebär att regeringen årligen
begär in uppgifter från myndigheterna om deras
arbetsgivarpolitik och de mål de har för denna. Det
innebär bl.a. att varje myndighet årligen skall
redovisa personalens åldersstruktur, könsfördelning,
rörlighet, lönenivåer och löneutveckling.
Redovisningen skall avse dels olika kategorier
anställda, dels myndigheten i dess helhet.
Myndigheterna skall vidare, utifrån sina
verksamhetsmål och sina bedömningar av
arbetsmarknadsläget, redovisa sina mål för
kompetensförsörjningen för de tre kommande åren. I
1999 års uppföljning har regeringen begärt att
myndigheterna särskilt skall redovisa vilka åtgärder
de vidtagit för att ge kvinnor och män lika
möjligheter till utveckling och befordran samt vilka
åtgärder de vidtagit för att kartlägga och eliminera
osakliga löneskillnader mellan könen. Myndigheternas
svar skall ha inkommit till regeringen senast den 1
mars 2000.
I Årsredovisning för staten 1998 (rskr.
1998/99:150) gör regeringen bedömningen att det
löpande arbetet inom enskilda arbetsgivarpolitiska
områden fungerar tillfredsställande men att det för
många myndigheter finns anledning att arbeta mer
aktivt med arbetsgivarpolitikens långsiktiga
strategiska inriktning. Arbetsmarknadsutskottet vill
betona vikten av att en vidareutveckling sker av
uppföljningssystemet och att erfarenheter från
myndigheter som för en framgångsrik
arbetsgivarpolitik tas till vara.
Utskottet anser att det är positivt att
utvecklingsarbete kring jämställdhetsfrågor bedrivs
på en rad olika håll på arbetsmarknaden. Ett exempel
hämtat från den statliga sektorn kan redovisas i
detta sammanhang. Utvecklingsrådet för den statliga
sektorn bedriver bl.a. utbildnings- och
konferensverksamhet med inriktning på
jämställdhetsfrågor. Utifrån forskningsresultat och
erfarenheter från tidigare utvecklingsarbete
planerar rådet att under våren 2000 genomföra ett
projekt som benämns Utvecklingsagenter för
MyndighetsAnpassad Jämställdhetsutveckling. Genom
projektet erbjuds myndigheterna stöd till sitt
lokala arbete med verksamhetsutveckling och ökad
effektivitet. I ett inledande skede utbildas s.k.
utbildningsagenter. Efter utbildningen förväntas
dessa tillämpa sina kunskaper i myndighetsanpassat
partsgemensamt utvecklingsarbete på den egna
myndigheten eller mot ersättning vid andra
myndigheter. Utvecklingsrådet för den statliga
sektorn är en ideell förening där de avtalsslutande
parterna inom sektorn är medlemmar. Ordförande i
rådet är generaldirektören för Arbetsgivarverket.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser
utskottet att motionerna A804 (yrkandena 6 och 7)
samt A816 bör avstyrkas.
I skrivelsen framhålls ökad jämställdhet som en
positiv effekt av maxtaxa i barnomsorgen. Reformen
sägs medföra att det blir mer lönsamt för kvinnor
med låg inkomst att gå upp i arbetstid, eftersom
maxtaxan kraftigt skulle reducera de
marginaleffekter som dagens inkomst- och
tidsrelaterade barnomsorgsavgifter skapar.
Utskottet vill för sin del ifrågasätta om maxtaxan
verkligen kommer att leda till minskade
marginaleffekter för lågavlönade kvinnor. Redan i
dag har dessa kvinnor oftast avgifter under
maxtaket. Dessa avgifter kommer dessutom att sänkas
ytterligare genom den så kallade "200-
kronorsgarantin". Även om marginaleffekterna i vissa
fall kan minskas, kvarstår enligt utskottet det
faktum att insatsen för en bättre ekonomi för de
lågavlönade kvinnorna medför längre arbetsdagar både
för dem själva och för deras barn.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på
resultatet av en undersökning som Kommunförbundet
gjort och som visar att männens arbetstid inte alls
väntas bli påverkad av maxtaxan medan kvinnor med
hög inkomst eventuellt kommer att arbeta något
mindre än i dag. Effekten på jämställdheten skulle
därmed bli marginell samtidigt som skillnader
uppstår mellan olika kvinnogrupper.
Med hänvisning till vad som anförts och med
anledning av motion A3 anser utskottet att ett
tillkännagivande bör riktas till regeringen om
jämställdhetsaspekten på förslag till maxtaxa och
allmän förskola. Motion A3 tillstyrks.
Arbetstid
Moderaterna tar i en motion upp frågan om
arbetstidsförkortning samt mångfald och valfrihet på
arbetstidsområdet.
Utskottet har tidigare i betänkandet 1998/99:AU5
Vissa frågor om arbetstid redovisat uppgifter från
SCB:s Undersökningar av levnadsförhållandena
1994-1995 som tyder på att möjligheterna för
anställda att påverka arbetstidens förläggning har
ökat väsentligt jämfört med vad som var fallet när
en motsvarande undersökning gjordes 1986-1987.
Den arbetsgrupp för att fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågor med företrädare för
Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
som tillsattes i januari 1999 väntas under våren
2000 framlägga sin slutrapport. Som framgått av
utskottets redovisning av arbetsgruppens uppdrag i
bl.a. betänkandet 1998/99:AU5 skall gruppen utifrån
en rad olika aspekter bedöma förutsättningarna för
och analysera konsekvenserna av olika
arbetstidsförändringar (flexibel årsarbetstid,
kortare veckoarbetstid eller andra alternativa
arbetstidsförkortningar). Enligt vad utskottet har
erfarit kommer också frågor om arbetstidens
förläggning att diskuteras i slutrapporten.
Efter att arbetsgruppen lagt fram sina förslag
kommer enligt vad utskottet erfarit sedvanlig
remissbehandling att äga rum innan regeringen tar
ställning i frågan. Arbetsmarknadsutskottet är inte
berett att föregripa den ingående genomlysning som
pågår av arbetstidsfrågan och de förslag som
regeringen därefter väntas lägga fram. Motion A1
(yrkande 5) avstyrks mot bakgrund av vad som här
anförts.
Kompetensbank och ledarutbildning
När det gäller motionsförslag om en kompetensbank
via Internet vill utskottet peka på att regeringen i
jämställdhetsskrivelsen redovisar att den beviljat
medel till stiftelsen Kvinnor Kan för att synliggöra
kvinnor som har invandrat till Sverige. Stiftelsen
skall bl.a. lägga upp en databas med uppgifter om
namn på kvinnliga föreläsare och utbildare som har
utländsk bakgrund. För att visa på förebilder skall
stiftelsen också publicera en bok som lyfter fram
kvinnor som har integrerats i det svenska samhället.
I sammanhanget kan nämnas att organisationen
European Women´s Lobby, EWL, sedan 1996 har arbetat
med en databas benämnd "European Women´s Talent
Bank". I databasen finns uppgifter om kvinnor som är
experter på en rad olika områden. Potentiella
arbetsgivare kan söka efter kompetent arbetskraft
där. Enligt vad utskottet har erfarit har stöd
utgått från EG-kommissionen för uppbyggnad av
databasen.
Av intresse i detta sammanhang är enligt utskottets
uppfattning också ett projekt som finansieras av
Rådet för arbetslivsforskning och som genomförs av
konsulterna Gun Pehrson och Monica Påhlsson i syfte
att öka antalet kvinnor i företagsstyrelser. Av
projektbeskrivningen framgår att
styrelseordförandena i några tiotal slumpmässigt
utvalda börsnoterade företag på A-, O- och OTC-
listorna inledningsvis intervjuas. Intervjupersonen
ombeds ange en kvinna som enligt hans mening är
kompetent för styrelseuppdrag i egenskap av
exempelvis verkställande direktör, marknadsdirektör,
ekonomidirektör, produktionschef eller
forskningschef. De kvinnor som anges erbjuds att
presentera en meritförteckning och ingå i vad som i
projektbeskrivningen benämns styrelsebank och som
upprättas av de båda projektansvariga. Avsikten är
att den information som insamlas skall användas för
att i samband med bolagsstämmorna år 2000 få in fler
kvinnor i bolagsstyrelser.
Utskottet anser mot bakgrund av vad som anförts att
motion A2 (yrkande 1) bör avstyrkas av riksdagen.
En motion ställer krav på att regeringen skall se
till att arbetet inom Stiftelsen Näringslivets
ledarskapsakademi kan fortgå och utvecklas.
Utskottet kan konstatera att statligt stöd utgått
och fortfarande utgår till akademin. Enligt vad
utskottet har erfarit har Rådet för
arbetslivsforskning under år 1999 och 2000 lämnat
stöd till stiftelsen för ett projekt med titeln
Morgondagens ledarskap - om arbetsvillkor på 2000-
talet. Bidraget uppgår till 226 000 kr.
Mot bakgrund av ovanstående avstyrks motion A5
(yrkande 5).
Konsekvensanalyser
Med anledning av Miljöpartiets krav på att
konsekvensanalyser bör genomföras i fråga om
eventuella skillnader i utfall för kvinnor och män
vad gäller nedskärningar i välfärden vill utskottet
hänvisa till arbetet inom kommittén Välfärdsbokslut
(dir.1999:7). Kommittén, som har till uppgift att
utreda välfärdsutvecklingen under 1990-talet, har i
januari 2000 presenterat delbetänkandet Välfärd vid
vägskäl (SOU 2000:3). Enligt utskottets uppfattning
bör den omfattande forsknings- och
utredningsverksamhet som bedrivs inom ramen för
kommitténs arbete tillgodose kraven i motion A819
(yrkande 11) som därmed avstyrks.
Hushållsnära tjänster
Frågan om skatteregler rörande hushållsnära tjänster
har nyligen behandlats av riksdagen (bet.
1999/2000:FiU1, rskr. 28). På förslag av
finansutskottet avslog riksdagen ett flertal
motionsyrkanden om skattereduktion för hus-
hållstjänster.
Behandlingen i finansutskottet föregicks av
yttranden från bl.a. skatteutskottet.
Skatteutskottet anförde (yttr. 1999/2000:SkU1y) att
införandet av en särskild stimulans för
tjänstesektorn i den form motionärerna föreslagit
skulle innebära ett avsteg från de principer om en
likformig och neutral beskattning som ligger till
grund för skattereformen och som enligt utskottets
mening bör gälla. Det är också enligt
skatteutskottets mening kostsamt att genom
stimulanser försöka skapa en tjänsteproduktion som
kan konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på
sysselsättningen blir mycket små eller inga alls
samtidigt som kostnaderna blir stora. De
erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för
en sådan utgång. Skatteutskottet anförde i sitt
yttrande att även om utskottet inte var berett att
tillstyrka de aktuella förslagen så hindrar inte
detta att olika förslag kring bl.a. tjänstesektorns
beskattning kommer att diskuteras i de pågående
skattesamtalen. Skatteutskottet avstyrkte förslagen
om en särskild skattereduktion för hushållstjänster.
Som framgått föreslog också finansutskottet att
förslagen skulle avstyrkas vilket också blev
riksdagens beslut. Motion A5 (yrkande 4) avstyrks
med hänvisning till detta ställningstagande.
Handlingsplaner
Folkpartiet tar i en motion upp frågan om
individuella handlingsplaner och
myndighetssamverkan. Utskottet har tidigare i en rad
olika betänkanden betonat vikten av individuella
handlingsplaner för arbetslösa arbetssökande (se
exempelvis yttrande 1995/96:AU6y och betänkandena
1997/98:AU1 och 1998/99:AU1). På motsvarande sätt
har utskottet uttryckt uppfattningen att ökad
samverkan mellan kommuner, försäkringskassa och
arbetsförmedling skulle kunna leda till effektivare
arbetslöshetsbekämpning (se exempelvis bet.
1999/2000:AU1). Betydelsen av samverkan mellan
arbetsmarknadsmyndigheterna och försäkringskassan
illustrerades bl.a. när arbetsmarknads- och
socialförsäkringsutskotten den 2 november 1999
anordnade en gemensam offentlig utfrågning under
rubriken Arbetsför och anställbar?
I en särskild återrapportering till regeringen den
17 augusti 1999 har AMS redovisat omfattningen och
kvaliteten i de individuella handlingsplanerna samt
vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma
förbättringar. I redovisningen pekar AMS på att
kundundersökningar inom och utom verket entydigt
pekar på att sökande som har en handlingsplan anser
sig ha fått bättre service än de som inte har någon
sådan plan. AMS menar därför att det finns anledning
att betona att de arbetssökande vid förmedlingen har
rätt att ha en egen handlingsplan och att påverka
planens utformning. Av återrapporteringen framgår
att andelen sökande med handlingsplaner
kontinuerligt ökat men att det fortfarande är stora
kvalitetsskillnader i planerna. Inom AMS pågår olika
aktiviteter för att åstadkomma förbättringar. Som
exempel kan nämnas att en kvalitetsstandard för
handlingsplanerna har tagits fram.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2000 för
Arbetsmarknadsverket skall AMS fortsätta att
utveckla de individuella handlingsplanerna till att
bli ett centralt hjälpmedel för att förbättra
resultatet i platsförmedlingsarbetet. AMS skall
senast den 7 augusti 2000 lämna en ny redovisning
till regeringen när det gäller omfattning och
kvalitet i handlingsplanerna samt vilka åtgärder som
vidtagits för att höja kvaliteten. Styrelsen skall
vidare redovisa resultatet av samarbetet mellan
arbetsförmedlingen och kommunerna i fråga om
förekomst av och kvalitet på handlingsplaner för
personer som saknar svensk arbetslivserfarenhet,
exempelvis personer som befinner sig i slutskedet av
svenskundervisning för invandrare (sfi) och för dem
som avslutat sfi oavsett om de uppnått godkänd sfi-
nivå eller ej.
Motion A230 (yrkande 8) avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Transportpolitik
Skrivelsen
För att synliggöra de skillnader som flera studier
har påvisat rörande kvinnor och män vad gäller t.ex.
val av färdmedel och attityder i transportpolitiska
frågor har det, som föreslogs i propositionen
Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.
1997/98:56), inrättats ett råd för
jämställdhetsfrågor inom transport- och
kommunikationspolitiken. Enligt direktiven till
rådet skall detta bl.a. ha till uppgift att sätta
fokus på jämställdhetsfrågor inom hela
kommunikationssektorn och lämna förslag som syftar
till att stärka jämställdheten på dessa områden.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni
2001 och en särskild redovisning skall lämnas
avseende frågor som rör IT-tjänsterna senast den 1
juli 2000.
I oktober 1999 gav regeringen flera myndigheter,
däribland Banverket och Vägverket, i uppdrag att
särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtas för att
utveckla jämställdheten mellan kvinnor och män inom
respektive myndighets verksamhetsområde samt lämna
en bedömning av hur genomförda åtgärder påverkar
jämställdheten. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 1 maj 2000.
Skrivelsen har i denna del inte föranlett några
motioner.
Utbildningspolitik
Skrivelsen
Trots att jämställdhet betonas i alla läroplaner
visar olika studier att pojkars och flickors villkor
i skolan inte är lika. Bland annat finns det
skillnader i fråga om studieresultat, inflytande,
tid och uppmärksamhet från lärare, val av
gymnasieprogram etc. Det är därför viktigt att vara
uppmärksam på och arbeta med hur flickor och pojkar
bemöts. Skolans verksamhet måste anpassas så att den
tillgodoser både flickors och pojkars intressen och
socialisation. Regeringen har prioriterat
kvalitetsfrågan inom skolan för att därigenom ge
fler möjlighet att förbättra sina resultat.
För att stödja och stimulera det lokala arbetet med
bl.a. jämställdhetsfrågor i förskola, skola och
vuxenutbildning har Utbildningsdepartementet startat
ett värdegrundsprojekt. Skolverket har också fått i
uppgift att arbeta fram ett referensmaterial för
arbetet med värdegrundsfrågor inom skolan och i
kommunerna.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat
ett förslag på hur en allmän förskola,
förskoleverksamhet för arbetssökandes barn och
maxtaxa kan införas. Förslagen redovisas i rapporten
Maxtaxa och allmän förskola (Ds 1999:53). Rapporten
skall remissbehandlas varefter en proposition kommer
att läggas fram.
Även om de könsbundna valen inom vuxenutbildningen
har minskat något, söker sig alltjämt kvinnor och
män till olika ämnen. En jämn könsfördelning har
endast uppnåtts inom försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning (KY). I den kommunala
vuxenutbildningen är emellertid kvinnorna alltjämt
kraftigt överrepresenterade. Regeringen har givit
Skolverket i uppgift att även i fortsättningen
prioritera arbetet med att bryta könsmönstren vid
studieval samt att öka antalet män i den kommunala
vuxenutbildningen.
Huvudansvaret för jämställdhetsarbetet inom den
högre utbildningen och forskningen vilar på
universiteten och högskolorna. Regeringens arbete
har bl.a. inriktats på att verka för en jämnare
könsfördelning i lärarkåren. Ett exempel på detta
arbete är de resurser som regeringen har anvisat för
32 professurer för underrepresenterat kön och 10
gästprofessurer för kvinnor. Av de 32 professurerna
har 29 tillsatts, samtliga med kvinnor. För att öka
antalet kvinnliga forskarassistenter har medel
motsvarande 73 anställningar anvisats under en
sjuårsperiod från budgetåret 1995/96 till år 2002.
Vidare har 30 miljoner kronor avsatts årligen under
perioden 1995/96 till år 1999 för att öka antalet
kvinnor med doktorandanställning. Regeringen har
också gjort förändringar i högskolelagstiftningen
som rör jämställdhet.
Under senare år har ett flertal projekt bedrivits
för att öka antalet män inom barnomsorg och skola. I
det betänkande som Lärarutbildningskommittén lämnade
våren 1999, Att lära och leda - en lärarutbildning
för samverkan och utbildning (SOU 1999:63), ges
bl.a. förslag på att särskilda rekryteringstjänster
skall inrättas. Kommitténs förslag bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
För att uppnå en jämnare könsfördelning har t.ex.
samtliga lärosäten för naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar liksom de med vård- respektive
lärarutbildningar getts särskilda uppdrag att öka
antalet elever av underrepresenterat kön. Uppdragen
skall redovisas i respektive högskolas
årsredovisning.
Högskoleverket har också fått i uppdrag av
regeringen att utveckla undervisningen om genus och
jämställdhet i jurist- och ekonomutbildningarna. Det
är dessutom viktigt att denna utveckling av
undervisningen till form och innehåll även vidgas
till andra utbildningar. Samtliga ämnesområden
skulle kunna innehålla genusperspektiv på
grundutbildningsnivå.
I skrivelsen redovisas ett flertal åtgärder som har
vidtagits rörande genusforskning. Där lämnas också
en redovisning av forskningsrådens verksamhet. Alla
forskningsråden under Utbildningsdepartementet har
till uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män såväl vid bedömning av ansökningar som i
rådens olika arbetsgrupper och
prioriteringskommittéer. Nya former för
forskningsstöd prövas också kontinuerligt. År 1997
tillsatte regeringen även en grupp för samverkan
mellan vissa forskningsfinansierande myndigheter. En
utvärdering av samverkansgruppens arbete kommer att
redovisas i regeringens forskningspolitiska
proposition som enligt planerna kommer att lämnas
till riksdagen under år 2000.
Motioner
I motion A2 framhåller Kristdemokraterna att det bör
utredas om kunskaper som förvärvats på
arbetsmarknaden och i hemarbete kan ges större värde
vid ansökan till utbildning eller anställning genom
införande av ett valideringsinstitut (yrkande 14).
För att öka jämställdhetsfrågornas genomslag inom
skolan bör en högskolelärarexamen införas där
jämställdhetsfrågor och genusperspektiv ingår
(yrkande 15). Med dagens regler för
studiefinansiering missgynnas studerande med barn.
Det är därför angeläget att det görs en översyn av
studenternas helhetssituation så att det blir
möjligt att kombinera studier med ett aktivt
föräldraskap (yrkande 16).
I motion A5 konstaterar Folkpartiet att sedan
barntillägget avskaffades i särskilt vuxenstudiestöd
(svuxa) har antalet studerande med stöd av svuxa
sjunkit successivt. Försämringen har medfört att
många inte har kunnat fortsätta sina studier. I
avvaktan på en mer heltäckande lösning bör därför
barntillägget återinföras (yrkande 6). Vidare bör
regeringen redovisa en genus-analys av
barntilläggets avskaffande och av att endast
ersättning från arbetslöshetskassa numera ligger
till grund för studiestödet i Kunskapslyftet.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har nyligen tillsatt en utredare med
uppdrag att se på frågan om validering av vuxnas
kunskap och kompetens. I uppdraget (dir. 1999:86)
skall utredaren i ett första steg organisera och
leda tre pilotprojekt i syfte att utveckla modeller
och metoder för validering av utländsk
yrkeskompetens på i första hand gymnasial nivå och
annan yrkeskompetens som arbetsmarknaden kräver för
ett visst yrke. I ett andra steg skall utredaren
föreslå former och planera för en utvidgad
försöksverksamhet med validering av vuxnas kunskap
och kompetens på gymnasial nivå och vissa
eftergymnasiala nivåer, t.ex. på en nivå som
motsvarar försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning (KY). Slutligen skall utredaren i
ett tredje steg pröva behovet av ett nationellt
system för validering av vuxnas kunskaper och
kompetens. Arbetet skall ske i samverkan med
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statens skolverk.
Utskottet finner med hänsyn till det anförda att
motion A2 (yrkande 14) bör avstyrkas.
Som anförts ovan vilar huvudansvaret för
jämställdhetsarbetet inom den högre utbildningen och
forskningen på universiteten och högskolorna.
Regeringens arbete har bl.a. inriktats på att
integrera ett genusperspektiv i undervisningen samt
att öka genusforskningen. Även högskolelagen har
ändrats så att från den 1 januari 1999 jämställdhet
mellan kvinnor och män inte bara alltid skall
iakttas utan också främjas i skolans verksamhet.
Såvitt utskottet kan bedöma får motionärernas krav
anses tillgodosedda genom vad som anförts. Motion A2
(yrkande 15) avstyrks därför.
Frågor rörande en reformering av
studiestödssystemet har nyligen behandlats i
riksdagen (bet. 1999/2000:UbU7).
Utbildningsutskottet ställde sig i betänkandet bakom
regeringens förslag i propositionen Ett reformerat
studiestödssystem (prop. 1999/2000:10). Motionerna
A2 (yrkande 16) och A5 (yrkande 6) avstyrks därför.
Socialpolitik
Skrivelsen
Socialdepartementet startade hösten 1997 ett
utvecklingsprogram kallat Genderprogrammet för
social välfärd. Målet med programmet är att
medborgarna skall ha tillgång till god vård och
service på lika villkor oavsett kön. Den första
etappen av Genderprogrammet avslutades i oktober
1999. En kontinuerlig uppföljning av myndigheternas
arbete med programmet har skett med flera
instrument. Genderprogrammets andra etapp kommer att
genomföras under perioden oktober 1999-september
2001 och målet är att varje förslag som läggs fram
och beslutas i departementet och dess myndigheter
skall föregås av en könskonsekvensanalys.
Som ett led i ett uppdrag som Riksförsäkringsverket
(RFV) fick av regeringen år 1997 genomfördes en
kartläggning av hanteringen av bidrag m.m. inom
socialförsäkringen. Kartläggningen som gjordes ur
ett könsperspektiv medförde att ett studie- och
diskussionsunderlag togs fram som skall användas vid
försäkringskassorna för att göra handläggarna där
mer medvetna om sina egna värderingar när de fattar
beslut.
Även arbetsskadeförsäkringen har under de senaste
åren debatterats utifrån ett könsperspektiv.
Kritikerna anser att 1993 års regelförändringar, som
innebar att bevisreglerna skärptes, har medfört att
kvinnor inte får sina arbetsskador godkända i samma
omfattning som män. Ett problem vid analys av
arbetsskadeområdet är att statistiken är
bristfällig. RFV:s statistik över bifall och avslag
har t.ex. inte delats upp efter kön förrän år 1998.
Det är därför svårt att finna den empiriska grund
som vore önskvärd för att bedöma vilken inverkan de
ändrade bevisreglerna har haft och hur försäkringen
har fungerat för kvinnor respektive män. RFV är
medvetet om behovet av att dels förbättra
statistiken, dels höja kvaliteten på handläggningen
av arbetsskadeärenden. Både RFV och regeringen
kommer också att arrangera seminarier för att öka
kunskapen kring arbetsskador. Regeringen har även
för avsikt att analysera regelsystemet för
bestämmande av livränta för försäkrade som är
partiellt lediga för vård av barn.
I det gamla pensionssystemet finns vissa skillnader
mellan könen som i huvudsak beror på att långt fler
män än kvinnor har ATP. I det nya reformerade
pensionssystemet som trädde i kraft den 1 januari
1999 kommer utbetalningarna att starta fr.o.m. år
2001. För att förbättra kvinnornas situation har den
reformerade inkomstpensionen kompletterats med en
garantipension som är på en högre nivå än dagens
grundskydd.
Mäns och kvinnors behov av socialbidrag varierar
mellan olika åldersgrupper och i fråga om storleken
på bidrag samt under vilken tid bidrag utges.
Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha
olika behov av socialbidrag kan sökas på flera håll,
dels hur villkoren för kvinnor och män i stort
påverkar livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten
bedömer de kvinnor och män som söker socialbidrag.
Ett antal statliga utredningar och rapporter på
hälsoområdet har under senare år anlagt ett
jämställdhetsperspektiv: Jämställd vård - Olika vård
på lika villkor (SOU 1996:133), Folkhälsorapporten
1997, Nationella folkhälsokommitténs
underlagsrapporter (HSU 2000). Den löpande
statistiken på hälsoområdet är också i allt större
utsträckning könsuppdelad. Trots ett mycket
omfattande faktaunderlag är det emellertid svårt att
säga något entydigt om hälsa och hälso- och sjukvård
ur ett jämställdhetsperspektiv.
Män har t.ex. kortare livslängd och har högre
dödlighet i sjukdomar i alla åldrar än kvinnor.
Kvinnor är emellertid de som har det största
utnyttjandet av vård och läkemedel. Skillnaderna i
dödlighet och sjuklighet mellan män och kvinnor
förklaras av en kombination av genetiska faktorer
och livsstilsfaktorer. Ändå är det förhastat att dra
slutsatsen att män skulle vara missgynnade på
hälsoområdet. I mångt och mycket är mannen
fortfarande norm och gynnad. Genom den
intensifierade uppmärksamhet som under senare år har
ägnats jämställdhetsperspektivet har skillnader som
dessa kunnat påvisas och insatser görs nu för att
avhjälpa dem. De framsteg som har gjorts under de
senaste åren består främst i att frågan nu är
uppmärksammad och finns i allas medvetande. Genom
att ett jämställdhetsperspektiv anläggs i såväl
verksamheter, offentlig statistik, utvärderingar och
utredningar skapas förutsättningar att identifiera
problem och göra någonting åt dem.
I syfte att åstadkomma en patientfokuserad och
tydlig reglering av patientens ställning avser
regeringen att tillsätta en utredning som skall göra
en samlad översyn av hälso- och
sjukvårdslagstiftningen. Betänkandet Jämställd vård
- Olika vård på lika villkor kommer att utgöra
underlag vid utarbetandet av direktiv till
utredningen.
Bland de äldre är det kvinnor, i större
utsträckning än män, som utnyttjar den offentliga
äldreomsorgen. En viktig förklaring är att det finns
fler ensamstående kvinnor i hög ålder och att färre
ensamstående kvinnor än män erhåller informell hjälp
av anhöriga. Bland sammanboende får män hjälp från
det offentliga för vård av kvinnan i långt större
utsträckning än i det omvända förhållandet. De
neddragningar som skett inom äldrevården under 1990-
talet har därför drabbat kvinnorna hårdare än
männen. Regeringen har, förutom att bevilja medel
till ett antal prioriterade projekt, tillsatt en
parlamentarisk äldreberedning som skall redovisa
resultaten av sitt arbete senast den 1 maj 2003.
Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre
livsvillkor än män med funktionshinder. Jämfört med
män utan funktionshinder blir avståndet till
funktionshindrade kvinnors livssituation mycket
stort. Det gäller t.ex. ekonomi, hälsa, förankring
på arbetsmarknaden, politiskt inflytande och
tillgång till välfärd. Regeringen har tagit olika
initiativ för att förbättra jämställdhetsarbetet på
handikappområdet.
Handikappombudsmannen har haft regeringens uppdrag
att bevaka situationen för kvinnor med
funktionshinder och rapportera sina resultat till
regeringen. Bland annat har Handikappombudsmannen i
en delrapport redovisat resultatet av en analys av
länsrätternas domar i färdtjänstmål och konstaterat
att flera av resultaten tyder på att kvinnor
missgynnas i förhållande till män när det gäller
rätten till färdtjänst.
Härutöver redogörs för ett flertal rapporter och
studier där det har påvisats skillnader mellan män
och kvinnor avseende handikappersättning,
vårdbidrag, bilstöd och assistansersättning. Utifrån
de undersökningar och resultat som redovisas om
jämställdheten mellan funktionshindrade kvinnor och
män drar regeringen den slutsatsen att frågan om kön
och jämställdhet fortfarande har en undanskymd plats
när det gäller personer som är funktionshindrade. En
förklaring till detta kan vara att de av tradition
endast har setts utifrån sitt funktionshinder, inte
som kvinna eller man.
Regeringen avser att lägga fram en nationell plan
för handikappområdet som kommer att innehålla
åtgärder på kort och lång sikt för att förbättra
förhållandena för kvinnor och män med
funktionshinder.
Motioner
Kristdemokraterna påpekar i motion A2 att det
statistiska underlaget avseende
arbetsskadeförsäkringen sammantaget är bristfälligt.
Riksförsäkringsverket (RFV) är medvetet om dessa
brister och bör ges i uppdrag att åtgärda
underlagsstatistiken så att tillförlitlig statistik
kan tas fram (yrkande 17).
Flera studier har visat att kvinnor oftare drabbas
av läkemedelsbiverkningar än män. En orsak kan vara
att de kliniska tester som görs avseende dosering
m.m. inte görs könsspecifikt. I USA, men inte i
Sverige, finns lagstiftning om att sådana tester
skall utföras. Ett kvalitetssystem bör därför
utvecklas för att påvisa lämpligheten könsspecifikt.
I betänkandet Jämställd vård - Olika vård på lika
villkor (SOU 1996:133) berörs dessa frågor.
Regeringen bör återkomma med förslag i frågan
(yrkande 18).
Den psykiska och fysiska hälsan är i dag hotad för
dem som vårdar sina anhöriga, ett problem som måste
tas på allvar. Det är därför angeläget att
Socialstyrelsen ges i uppdrag att genomföra studier
och forskning avseende de effekter som
hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder
kan medföra för hälsotillståndet, och tryggheten i
rollen, hos anhörigvårdarna (yrkande 19).
Handikappombudsmannen har efter en studie av
samtliga länsrättsdomar rörande färdtjänst under år
1998 konstaterat att det inte går att utesluta att
det finns könsdiskriminerande faktorer vid
domstolarnas bedömning. Handikappombudsmannen bör
därför ges i uppdrag att analysera orsakerna därtill
och återkomma med förslag (yrkande 20).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att både regeringen och RFV är
medvetna om de brister i statistiken rörande
arbetsskador som motionärerna tar upp och att båda
har aviserat åtgärder för att komma till rätta med
de uppmärksammade bristerna. Utskottet avstyrker
därför motion A2 (yrkande 17).
Som regeringen pekar på har den intensifierade
uppmärksamhet som ägnats jämställdhetsperspektivet
inom hälso- och sjukvårdsområdet under senare år
lett till att skillnader mellan könen har kunnat
påvisas och insatser görs nu för att rätta till dem.
Regeringen har också aviserat att den avser att
tillsätta en utredning som skall göra en allmän
översyn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Vid
utarbetandet av direktiv till utredningen kommer som
nämnts betänkandet Jämställd vård - Olika vård på
lika villkor att utgöra ett underlag. Med hänsyn
därtill finner inte utskottet att det finns skäl
till något tillkännagivande. Motion A2 (yrkande 18)
avstyrks.
Efter förslag i budgetpropositionen för år 1999
(prop. 1998/99:1 utg. omr. 9 s. 65) anslog riksdagen
100 miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001
att fördelas av Socialstyrelsen för stöd till dem
som vårdar anhöriga. Av Socialstyrelsens
meddelandeblad nr 2/99 framgår att Socialstyrelsen
har fördelat medlen inom ramen för projektet
"Anhörig 300" där landets kommuner i samverkan med
anhörig- och andra frivilligorganisationer skall
utveckla stödet till familjer och andra närstående
som vårdar. Målsättningen med medlen är att stödja
och underlätta samt på olika sätt bidra till ökad
livskvalitet för familjer och andra närstående till
dem som är i behov av vård. Varje kommun skall
utarbeta en treårig handlingsplan för
utvecklingsarbetet med anhörigstödet. Den verksamhet
som utlöses genom handlingsplanen skall
kontinuerligt och systematiskt utvärderas. Vidare
skall årligen en återrapportering och uppföljning
ske till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen svarar
vidare för en nationell uppföljning, utvärdering
samt kunskapsspridning. Slutrapport skall avlämnas
till regeringen i juni 2002. Motion A2 (yrkande 19)
avstyrks därför i den del som den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet har anfört.
Vägverket har i regleringsbrevet för år 2000 fått i
uppdrag att utvärdera handikappolitiken på
transportområdet. I uppdraget ingår bl.a. att
utvärdera om det behövs en särskild
tillsynsmyndighet för färdtjänsten. Arbetet avseende
utvärderingen av färdtjänsten skall påskyndas och en
delrapport avseende utvecklingen under perioden den
1 januari 1998-20 september 2000 skall lämnas senast
den 1 november 2000. Vidare skall inom ramen för
utvärderingen en kontroll göras av verksamheten ur
ett konsumentperspektiv. Enligt vad utskottet har
inhämtat kommer den av Handikappombudsmannen gjorda
studien som nämnts att beaktas i detta arbete.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
det arbete som Rådet för jämställdhetsfrågor inom
transport- och kommunikationspolitiken bedriver samt
det särskilda uppdrag som bl.a. Vägverket har fått
att, senast den 1 maj 2000, till regeringen redovisa
vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att
utveckla jämställdheten inom sitt verksamhetsområde.
Motion A2 (yrkande 20) avstyrks.
Jämställdhet inom jordbruket, kultur- och
ungdomspolitik
Av anställda inom jordbrukssektorn är 33 % kvinnor.
Andelen kvinnliga företagare inom sektorn har under
perioden 1995-1997 ökat från 8,5 % till 10 %.
Kvinnornas roll i jordbruket tas ofta för given och
deras ekonomiska betydelse för näringens tillväxt
underskattas ofta. Det är därför viktigt att
betydelsen av att både män och kvinnor ges
arbetsmöjligheter uppmärksammas i samband med
landsbygdsutveckling.
Stora delar av kulturområdet har under senare år
varit föremål för utredningsarbete. I propositionen
Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) pekar
regeringen på betydelsen av att de åtgärder som
föreslås används till att undanröja de rådande
skillnader som finns mellan män och kvinnor vad
gäller deras villkor som konstnärer. I skrivelsen
lämnas vidare en redogörelse för arbetet inom olika
sektorer inom kulturpolitiken såsom film, kulturarv,
medier m.fl.
I propositionen På ungdomars villkor (prop.
1998/99:115) lade regeringen fram mål för en
nationell ungdomspolitik. Där slås det fast att all
ungdomspolitik skall analyseras ur ett
könsperspektiv. Förutom att ett jämställdhets-
perspektiv skall genomsyra hela ungdomspolitiken
föreslås ett antal åtgärder av specifik
jämställdhetskaraktär. Det lämnas också en
redogörelse för det arbete som ungdomsstyrelsen
bedriver.
Skrivelsen har i dessa delar inte föranlett några
motionsyrkanden.
Idrottspolitik
Skrivelsen
Idrottens egen målsättning att inget kön skall vara
representerat med mindre än 40 % i de rådgivande och
beslutande organen har ännu inte uppfyllts. Andelen
kvinnor har dock ökat och för år 1998 var andelen
kvinnor i styrelserna för specialidrottsförbunden
och distriktsförbunden 27 respektive 43 %. För att
uppnå det angivna målet är det angeläget att fler
kvinnor efter en avslutad aktiv karriär uppmuntras
att ta på sig ledaruppgifter och förtroendeposter
inom idrottsrörelsen. Insatser har också gjorts inom
projektet Tjejer på arenan för att stärka unga
flickor i deras roll inom idrotten.
Av den politik för idrottsområdet som riksdagen
tidigare fattat beslut om, och som bygger på de
förslag som regeringen presenterade i propositionen
En idrottspolitik för 2000-talet (prop.
1998/99:107), följer bl.a. att idrottspolitiken på
2000-talet bör bygga på ett aktivt stöd till en fri
och självständig idrottsrörelse som ger lika
förutsättningar för flickor och pojkar och kvinnor
och män. För att uppnå detta krävs emellertid att
ett bättre statistiskt underlag, där fördelningen på
kön klart framgår, tas fram där stödet till idrotten
bättre kan följas upp och utvärderas och dess
effekter för bl.a. jämställdheten kan bedömas. En
förbättrad statistik måste krävas av både
idrottsrörelsen och kommunerna. Inte minst
kommunerna spelar en viktig roll för att ge kvinnor
och män lika tillgång till lokaler, utrustning och
ekonomiskt stöd för utövande av idrott.
För att ytterligare kartlägga hur resurser
utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv samt sprida
kunskap om metoder och modeller som har bidragit
till ökad jämställdhet på fritiden överväger
regeringen att tillsammans med främst Svenska
Kommunförbundet och Riksidrottsförbundet bilda ett
gemensamt råd som skall verka för en rättvis
fördelning av fritidsresurser. Stödet till frilufts-
och kvinnoorganisationer är för närvarande under
utredning och regeringen kommer under år 2000 att
förelägga riksdagen förslag i dessa frågor.
Motioner
I motion A2 pekar Kristdemokraterna på att trots de klara
direktiv som Riksidrottsförbundet har gett till de
olika specialidrottsförbunden finns det en uppenbar
risk att de kvinnodominerade idrotterna missgynnas
vid medelstilldelningen. Farhågorna för en sådan
diskriminerande prioritering inom kommunerna är ännu
mer befogade. En utredning bör därför göras om
resursfördelningen mellan kvinno- respektive
mansdominerade idrotter (yrkande 21).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att det är
viktigt att kartlägga hur resurser utnyttjas ur ett
jämställdhetsperspektiv samt att sprida kunskap om
metoder och modeller som har bidragit till ökad
jämställdhet. Regeringen har även för att kunna
uppfylla dessa intentioner påbörjat ett arbete med
att förbättra statistiken så att det, ur ett
könsperspektiv, tydligt framgår, både inom olika
kommuner och föreningar, vem som utnyttjar de olika
resurserna och när det sker. Motion A2 (yrkande 21)
avstyrks i den del den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Storstads- och integrationspolitik
Regeringens storstadspolitik, som godkändes av
riksdagen i december 1998, innehåller två mål. Det
ena är att ge storstadsregionerna goda
förutsättningar för tillväxt för att de därmed skall
kunna bidra till att nya arbeten skapas såväl inom
regionerna som i övriga delar av landet. Det andra
är att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna
och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor
för storstädernas invånare (bet. 1998/99:AU2).
Arbetet för att uppnå de uppsatta målen sker bl.a.
genom att regeringen med den s k.
storstadspropositionen (prop. 1997/98:165) som bas
har brutit ned målformuleringar där det betonas att
sysselsättningsgraden måste höjas för båda könen och
att svenska språket måste stärkas både bland barn,
ungdomar och vuxna. I allt detta arbete skall ett
jämställdhetsperspektiv beaktas. Integrationsverket
har fått till uppgift att utvärdera detta arbete.
Den svenska integrationspolitiken har som mål att
särskilt värna demokratiska värden och verka för
kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter.
Vikten av att verka för kvinnors och mäns lika
rättigheter och möjligheter genomsyrar allt arbete
på integrationsområdet. I flera avseenden har
kvinnor med utländsk bakgrund en svårare situation
än andra. Särskilt situationen för unga flickor har
uppmärksammats. Bland annat har i syfte att
förbättra denna grupps situation en dialog inletts
mellan organisationer, myndigheter och trossamfund.
Andra exempel är det ekonomiska stöd som har lämnats
till stiftelsen Kvinnor Kan och Riksförbundet för
Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor
(RIFFI).
Skrivelsen har i dessa delar inte föranlett några
motioner.
Migrationspolitik
Skrivelsen
Asylsökande kvinnor eller kvinnor som kommer till
Sverige på grund av anknytning till en här boende
man kan drabbas av särskilda svårigheter. Likaså kan
en kvinna som kommer hit för att sammanbo med en man
på olika sätt hamna i en svår situation. Den s.k.
tvåårsregeln innebär att den utländska parten kan
utvisas, om hon (eller han) har vistats i landet med
uppehållstillstånd mindre än två år när förhållandet
upphör. Uppehållstillstånd kan emellertid
undantagsvis beviljas av humanitära skäl trots att
kvinnan (eller mannen) inte vistats i landet de
föreskrivna två åren.
I början av år 2000 kommer regeringen att förelägga
riksdagen en proposition om den s.k. tvåårsregeln
vid uppehållstillstånd på grund av anknytning.
Propositionens förslag bygger på den s.k. NIPU-
kommitténs betänkande Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16) som i sin tur bl.a. tagit
hänsyn till det förslag som
Asylanknytningsutredningen presenterade i sitt
betänkande (SOU 1997:152). Härutöver kommer
regeringen att ge Invandrarverket olika uppdrag för
att sprida information kring dessa frågor.
Motion
Kristdemokraterna framhåller i motion A2 (yrkande 9)
att det är angeläget att det sker en skyndsam
handläggning av frågan om förändringar av den s.k.
tvåårsregeln för kvinnor och män som kommer till
Sverige för att gifta sig med en svensk medborgare.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har till riksdagen lämnat en proposition (prop.
1999/2000:43) där den s.k. tvåårsregeln tas upp.
Propositionen kommer att behandlas av riksdagen
senare i vår. Med hänsyn därtill avstyrks motion A2
(yrkande 9).
Försvarspolitik
Skrivelsen
I skrivelsen redogörs för att det sedan flera år
pågår ett aktivt jämställdhets-arbete inom
totalförsvaret och fredsräddningstjänsten. Merparten
av åtgärderna har syftat till att underlätta för
kvinnor att delta på samma villkor som män, samt att
öka antalet kvinnor i försvaret. En studie bland
kvinnliga anställda inom försvaret visar att hälften
av de kvinnliga officerarna anser sig ha blivit
trakasserade på grund av sitt kön. Redan tidigare
har beslutats om åtgärder i form av t.ex. utbildning
av personer som skall fungera som rådgivare och
resurs på förbanden om problem med sexuella
trakasserier uppstår. Utöver dessa åtgärder skall en
probleminventering genomföras före årsskiftet
1999/2000 på alla förband vilken skall leda till
lokala handlingsplaner. Regeringen avvaktar tills
vidare resultatet av dessa arbeten innan ytterligare
åtgärder vidtas.
Inom fredsräddningstjänsten genomfördes både år
1998 och år 1999 en introduktionsutbildning för
kvinnor vid Räddningsverkets skola i Rosersberg. En
utvärdering visar att intresset för utbildningen har
varit stort och att resultaten från den har varit
positiva.
Motioner
I motion A2 noterar Kristdemokraterna att Försvarsmakten har
vidtagit vissa åtgärder för att få slut på sexuella
trakasserier och för närvarande arbetar med ett
åtgärdspaket för att komma till rätta med problemen.
Det är viktigt att detta arbete följs upp (yrkande
22).
Utskottets ställningstagande
I regleringsbrevet till Försvarsmakten för år 2000
är en redovisning begärd avseende
jämställdhetsfrågorna inom försvaret. Under hösten
1999 har det startats ett projekt som skall löpa
under år 2000 där varje förband och skola inom
försvaret skall utreda och analysera vilka orsaker
som kan ligga bakom sexuella trakasserier. Vidare
skall varje förband och skola inrätta en rådgivande
funktion. Av återrapporteringen skall framgå vilka
skolor och förband som har infört handlingsplaner
och rådgivningsfunktioner.
Med hänsyn härtill anser utskottet att motion A2
(yrkande 22) bör avstyrkas.
Jämställdhetsarbetet och EU
Skrivelsen
I skrivelsen konstaterar regeringen att det
internationella intresset för Sveriges
jämställdhetspolitik är stort. Jämställdhetsarbetet
inom EU, Norden, Europarådet, ILO samt inom FN
redovisas.
När det gäller jämställdhetsarbetet inom EU
konstaterar regeringen att jämställdhetsfrågorna har
fått en väsentligt starkare ställning i EU-
samarbetet genom Amsterdamfördraget. Jämställdhet
mellan kvinnor och män ingår nu i fördraget som ett
av de grundläggande målen, något som Sverige i hög
grad bidragit till. Även den s.k.
mainstreamingstrategin, dvs. att ett jämställdhets-
perspektiv skall beaktas och främjas i gemenskapens
alla aktiviteter, har skrivits in i fördraget.
Lönediskrimineringsförbudet har skärpts,
likalöneprincipen fått ökad tyngd och det har
klarlagts att det är tillåtet att använda s.k.
positiv särbehandling av underrepresenterat kön i
syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken på
arbetsmarknaden.
Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör vidare
ett mål i EU:s sysselsättningsriktlinjer.
Sysselsättningsriktlinjerna för 1999 förutsätter för
första gången både integrering av ett
jämställdhetsperspektiv och särskilda insatser för
att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Beslut har fattats om att införa ett system med
indikatorer och konkreta mål, benchmarking, för att
bättre kunna jämföra hur medlemsstaterna genomför de
beslut som fattades vid FN:s kvinnokonferens i
Beijing 1995.
Det handlingsprogram för lika möjligheter för
kvinnor och män (1996-2000) som beslutades år 1995
håller på att avslutas. Programmet syftar främst
till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i
jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. De
områden som prioriteras är bl.a. jämställdhet på
arbetsmarknaden och i ekonomin, könsfördelningen i
beslutande församlingar, förenande av yrkes- och
familjeliv samt metoder och modeller för att
genomsyra alla politikområden med ett
jämställdhetsperspektiv.
Det internationella jämställdhetsarbetet kommer att
kräva stora insatser de närmaste åren. Det handlar
enligt regeringen i första hand om förberedelser
inför och arbetet under Sveriges ordförandeskap i EU
första halvåret 2001. Jämställdhet mellan kvinnor
och män är en av de prioriterade frågor som Sverige
framöver skall driva aktivt inom EU. Enligt
jämställdhetsskrivelsen skall Sverige med sina
erfarenheter söka sätta jämställdhetsfrågan högt på
den europeiska dagordningen inför det svenska
ordförandeskapet.
Det nordiska jämställdhetsarbetet redovisas i
skrivelsen liksom jämställdhetsinsatserna inom
Europarådet, Internationella arbetsorganisationen
(ILO) och FN samt utvecklingssamarbetet.
Motioner
Moderaterna anser i motion A1 (yrkande 3) att
regeringen snarast bör efterkomma EU:s
rekommendationer till Sverige och vidta åtgärder för
att motverka den könsuppdelade arbetsmarknaden och
att reducera skattebördan på arbetsinkomster.
Kristdemokraterna betonar i motion A2 vikten av att
erfarenheterna från EU:s jämställdhetsarbete tas
till vara i fortsatta svenska insatser på
jämställdhetsområdet (yrkande 23). Partiet anser
vidare att jämställdhetsarbetet under Sveriges
ordförandeskap i EU:s ministerråd bör bedrivas under
följande tre rubriker: Ett barnvänligt arbetsliv,
Männens roll i jämställdhetsarbetet och
Kvinnorepresentationen (yrkande 26). Vidare
poängterar Kristdemokraterna vikten av att
dagordningen inför ordförandeskapet förankras i
riksdagen och att bred enighet kan skapas kring de
frågor som skall fokuseras. Alla partier har ett
ansvar för att bidra till att Sveriges insatser
under ordförandeskapet blir förtroendeskapande och
offensiva i det fortsatta jämställdhetsarbetet
(yrkande 27). I motion A804 (yrkande 20) förespråkar
Kristdemokraterna att frågan om
jämställdhetsmärkning bör föras upp på EU-nivå.
Lena Ek m.fl. (c) anser i motion A4 (yrkande 2) att
problemen med könshandel och prostitution särskilt
bör uppmärksammas i anslutning till att nya länder
ansöker om medlemskap i EU.
Utskottets ställningstagande
EG-kommissionens rekommendationer till Sverige
EU:s fördjupade sysselsättningssamarbete är nu inne
på sitt tredje år. I slutet av år 1999 antog
ministerrådet respektive Europeiska rådet ett
sysselsättningspaket bestående av tre delar:
sysselsättningsriktlinjer för 2000, en
sysselsättningsrapport för 1999 och rekommendationer
till medlemsländerna om genomförande av
sysselsättningspolitik
(sysselsättningsrekommendationer). Vidare beslutades
om inrättandet av en sysselsättningskommitté.
På grundval av den utvärdering som gjorts av de
nationella handlingsplanerna för sysselsättningen
hade EG-kommissionen utarbetat förslag till
rekommendationer inom nio huvudområden.
Rekommendationer riktades till samtliga
medlemsstater. Rådet rekommenderar att Sverige skall
"1) Vidta åtgärder för att minska
inkomstskattebördan med tyngdpunkt på
låginkomsttagare och 2) Av jämställdhetsskäl utreda
på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och
yrkeskategorier kan minskas."
I fråga om den sistnämnda rekommendationen om
åtgärder för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden instämmer såväl regeringen som
arbetsmarknadsutskottet i vikten av att åtgärder
vidtas. En rad åtgärder som redovisas i
jämställdhetsskrivelsen och som i flera fall också
behandlas i detta betänkande syftar direkt eller
indirekt till att minska köns-uppdelningen i olika
sektorer och i olika yrkeskategorier. Resultat av
insatserna kan dock, vilket regeringen påpekar i
jämställdhetsskrivelsen, uppnås först på lång sikt.
Som framgått har utskottet i anslutning till
behandlingen av budgetpropositionen för år 2000
(bet. 1999/2000:AU1) uttalat att AMV ytterligare bör
intensifiera sitt arbete med att bryta
könssegregeringen. Vikten av ett fortlöpande
metodutvecklingsarbete och spridning av erfarenheter
betonades. Regeringen anser i Sveriges handlingsplan
för sysselsättning för år 1999, vilken utarbetats
mot bakgrund av EU:s sysselsättningsriktlinjer, att
AMV:s ansträngningar för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden är betydande. Där sägs att arbetet i
större utsträckning bör inriktas mot
vägledningsinsatserna, eftersom förmedlingen
därigenom kommer i kontakt med flest arbetssökande.
Vägledningen äger rum vid en tidpunkt då de
arbetslösa har störst anledning att fundera över
sitt yrkesval.
När det gäller rådets rekommendation till Sverige i
fråga om skattesänkningar vill
arbetsmarknadsutskottet hänvisa till beslut som
riksdagen fattat med anledning av
budgetpropositionen för år 2000 och som innefattar
bl.a. skattesänkningar med särskild inriktning mot
låg- och medelinkomsttagare (bet. 1999/2000:FiU1,
rskr. 28).
Det finns här anledning att framhålla att Sverige i
EU-samarbetet aktivt verkat för att rådet på
sysselsättningsområdet skall kunna ge konkreta
rekommendationer till de enskilda medlemsstaterna.
Utskottet anser att regeringen i konsekvens med
detta tydligt och konkret har tagit fasta på de
rekommendationer som rådet lämnat till Sverige. I
sammanhanget kan nämnas att Sverige också står bakom
EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2000 och som
innefattar åtgärder mot könssegregering på
arbetsmarknaden. I sysselsättningsriktlinjernas
fjärde pelare som syftar till att stärka
jämställdhetspolitiken anges åtgärder mot
könssegregering på arbetsmarknaden som en viktig
beståndsdel. Motion A1 (yrkande 3) avstyrks.
Erfarenhetsutbyte m.m.
Arbetsmarknadsutskottet delar tillfullo
uppfattningen som förs fram i en motion från
Kristdemokraterna att erfarenheterna av EU:s
jämställdhetsarbete skall beaktas och tas till vara
i Sveriges fortsatta insatser på
jämställdhetsområdet. Utbyte och tillvaratagande av
erfarenheter som vinns på olika håll är
grundläggande delar såväl i unionens
jämställdhetsarbete som i dess
sysselsättningssamarbete.
Som framgår av regeringens skrivelse är de främsta
syftena med EU:s fjärde jämställdhetsprogram för
perioden 1998-2000 erfarenhetsutbyte, spridande av
goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till
projekt. Ett exempel på detta är det tidigare nämnda
projektet Jämställdhet i ledningssystem där
länsstyrelserna i Västra Götalands och Stockholms
län i partnerskap med National Women's Council of
Ireland samarbetar för metodutveckling när det
gäller mainstreaming och benchmarking.
Utskottet ser positivt på det framgångsrika arbete
med indikatorer och benchmarking som ägt rum inom EU
på senare tid. Under det finländska ordförandeskapet
i EU:s ministerråd andra halvåret 1999 presenterades
en rapport om ett sådant arbetssätt när det gäller
kvinnor i beslutsfattande positioner. Detta har
medfört att nio indikatorer har fastställts när det
gäller kvinnors deltagande i beslutsfattande
positioner i exempelvis parlament, regeringar och
högre domstolsväsende. Genom detta möjliggörs
jämförelser mellan EU:s medlemsländer.
Rådet har vidare beslutat att utvidga arbetet med
indikatorer och benchmarking till ytterligare två
områden, nämligen våld mot kvinnor och frågan om att
förena föräldraskap med förvärvsarbete. Enligt vad
utskottet erfarit avser såväl Portugal som
Frankrike, vilka föregår Sverige som
ordförandeländer i ministerrådet, att fortsätta
arbetet med att utveckla indikatorer och
benchmarking på jämställdhetsområdet. Mot bakgrund
av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A2
(yrkande 23) och A804 (yrkande 20).
Ordförandeskap och utvidgning
Som framgått anges det i regeringens skrivelse att
jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de
prioriterade frågor som Sverige framöver skall driva
aktivt inom EU. Jämställdhet är också en av de
frågor som kommer att prioriteras under det svenska
ordförandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret
2001. Det är dock enligt utskottets uppfattning ännu
för tidigt att mer ingående precisera vilka
jämställdhetsfrågor som kommer att stå i fokus under
det svenska ordförandeskapet i EU. Skälet är
givetvis att verksamhet och beslut under de
ordförandeskap som föregår Sveriges ordförandeskap i
hög grad påverkar ministerrådets arbete under den
svenska ordförandeskapsperioden. Ett framgångsrikt
svenskt ordförandeskap förutsätter såväl
initiativkraft som lyhördhet.
Rent allmänt kan dock utskottet konstatera att
frågor om kvinnorepresentation och ett barnvänligt
arbetsliv, som enligt Kristdemokraterna bör
prioriteras under det svenska ordförandeskapet,
redan återfinns högt uppe på såväl den svenska
regeringens som EU:s dagordning. Den senare punkten
kan sägas ingå i sysselsättningsriktlinjernas fjärde
pelare som avser jämställdhetsfrågor. Där framhålls
betydelsen av att kunna förena förvärvsarbete och
familjeliv liksom vikten av att främja återinträde
på arbetsmarknaden. Enligt vad utskottet erfarit
väntas det också bli aktuellt att ta upp frågor om
män och jämställdhet under det svenska
ordförandeskapet.
Kristdemokraterna betonar i en motion vikten av att
dagordningen inför Sveriges ordförandeskap i
ministerrådet förankras i riksdagen. Utskottet vill
här peka på att regeringen enligt 10 kap.
riksdagsordningen fortlöpande skall informera
riksdagen om EU-samarbetet. Utskottet kan konstatera
att en bred politisk uppslutning kring Sveriges
insatser under ordförandeskapet skulle gagna det
fortsatta jämställdhetsarbetet.
Arbetsmarknadsutskottet delar Lena Eks m.fl. (c)
uppfattning i motion A4 att det är viktigt att
uppmärksamma problemen kring prostitution och handel
med människor för prostitution i kontakterna med
EU:s ansökarländer. Från svensk sida togs frågor av
denna karaktär upp av statssekreteraren i
Utrikesdepartementet Gun-Britt Andersson när den
första jämställdhetskonferensen med EU:s
medlemsländer och EU:s ansökarländer ägde rum i
Stockholm i november 1999. Utskottet förutsätter att
regeringen uppmärksammar frågan även i
fortsättningen.
Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna A2 (yrkandena 26 och 27) samt A4 (yrkande
2).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för och inriktning av
jämställdhetspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A1 yrkandena 1, 2
och 4, 1999/2000:A5 yrkande 1, 1999/2000:A802
yrkandena 1-3, 1999/2000:A805 yrkandena 1, 3, 11
och 12, 1999/2000:A807 yrkande 3 samt
1999/2000:A812,
res. 1 (m)
res. 2 (kd, fp)
2. beträffande spridning av forskning från
kvinnomaktutredningen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 2 och
1999/2000:A819 yrkande 1,
3. beträffande kvotering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A805 yrkande 2,
1999/2000:A819 yrkande 5 och 1999/2000:Sf640
yrkande 7,
res. 3 (m)
4. beträffande kvinnliga
myndighetschefer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 25,
res. 4 (kd, c, fp)
5. beträffande 3-R-metoden
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 6,
6. beträffande könsuppdelad statistik
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 4,
7. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 2,
8. beträffande vårdnads- och
umgängesrättsdomar m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkandena 5 och 6,
res. 5 (m, kd)
9. beträffande föräldraledighet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A806 yrkande 7 och
1999/2000:A819 yrkande 14,
10. beträffande tvärpolitisk utredning med
uppgift att analysera den nya mansrollen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A819 yrkande 23
och 1999/2000:Ju722 yrkande 1,
11. beträffande jämställdhetsprojekt som
riktar sig till unga män m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 8,
1999/2000:A803 yrkande 1 och 1999/2000:A806
yrkande 6,
res. 6 (kd)
res. 7 (c)
12. beträffande ändring i lagen om
fridskränkningsbrott
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 7,
13. beträffande användande av elektronisk
fotboja i samband med besöksförbud
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 7,
res. 8 (fp)
14. beträffande åtgärder för att stoppa
könshandeln
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A4 yrkande 1,
15. beträffande upphandling av larmpaket
för hotade kvinnor
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 11,
16. beträffande rättsintyg och rätt för
misshandlade kvinnor att bo kvar i den
gemensamma bostaden
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkandena 10
och 12 samt 1999/2000:A4 yrkande 3,
res. 9 (kd)
res. 10 (c)
17. beträffande Rikskvinnocentrum och
tjejjourer
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A4 yrkande 4 och
1999/2000:A804 yrkande 24,
res. 11 (c)
18. beträffande jämställdhetsmärkning och
upphandling
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 4,
1999/2000:A5 yrkande 3 och 1999/2000:A819
yrkande 12,
res. 12 (kd, fp)
res. 13 (mp)
19. beträffande arbetsliv - familjeliv
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 3 samt
1999/2000:A804 yrkandena 3 och 4,
res. 14 (kd)
20. beträffande offentliga arbetsgivare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A804 yrkandena 6
och 7 samt 1999/2000:A816,
21. beträffande maxtaxa
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om jämställdhetsaspekten på förslag till
maxtaxa och allmän förskola,
res. 15 (s, v)
22. beträffande arbetstid
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A1 yrkande 5,
res. 16 (m)
23. beträffande kvinnor och ledarskap
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 1 och
1999/2000:A5 yrkande 5,
res. 17 (kd, fp)
24. beträffande välfärdsutveckling
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 11,
25. beträffande hushållsnära tjänster
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 4,
res. 18 (m, kd, c, fp)
26. beträffande handlingsplaner
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A230 yrkande 8,
27. beträffande införande av ett
valideringsinstitut
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 14,
28. beträffande införandet av en
högskolelärarexamen där jämställdhetsfrågor och
genusperspektiv ingår
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 15,
29. beträffande studiestöd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 16 och
1999/2000:A5 yrkande 6,
res. 19 (kd)
res. 20 (fp)
30. beträffande bättre underlagsstatistik
hos Riksförsäkringsverket
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 17,
31. beträffande könsspecifik
läkemedelsprövning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 18,
res. 21 (kd)
32. beträffande anhörigvårdare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 19,
res. 22 (kd)
33. beträffande analys av
färdtjänstdomar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 20,
res. 23 (kd)
34. beträffande resursfördelningen mellan
kvinno- respektive mansdominerade idrotter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 21,
res. 24 (kd)
35. beträffande den s.k. tvåårsregeln
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 9,
36. beträffande sexuella trakasserier i
försvaret
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 22,
37. beträffande EU-rekommendationer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A1 yrkande 3,
res. 25 (m, kd)
38. beträffande erfarenhetsutbyte
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 23 och
1999/2000:A804 yrkande 20,
39. beträffande ordförandeskap och
utvidgning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkandena 26
och 27 samt 1999/2000:A4 yrkande 2,
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Stockholm den 3 februari 2000
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Hans Andersson
I beslutet har deltagit: Hans Andersson (v),
Margareta Andersson (c), Björn Kaaling (s), Martin
Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m),
Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina
Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro
Feltzing (mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson
(s), Henrik Westman (m) och Cinnika Beiming (s).
Reservationer
1. Mål för och inriktning av
jämställdhetspolitiken (mom. 1)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som
börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning" och slutar med "(yrkande 3) samt A812"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att jämställdhetspolitiken bör få
en ny och långsiktig inriktning så att den bidrar
till att självständiga kvinnor och män kan forma sin
tillvaro enligt egna önskemål och behov. Politiken
bör utformas så att den skapar möjligheter och
mångfald så att vuxna människor själva kan utforma
sina liv på det sätt som var och en, ensam eller som
del av ett hushåll, önskar. Genom att individens
möjligheter att förena arbetsliv och familjeliv
förbättras blir det också möjligt att räcka till i
vardagen.
Grundsynen måste enligt utskottet vara att vi alla
är olika men lika mycket värda. Det innebär att
ingen får diskrimineras på grund av kön.
Jämställdheten måste betraktas ur perspektivet att
varje människa skall ses som en individ och inte som
en del av ett kollektiv.
Enligt utskottets uppfattning bör skattetrycket
sänkas så att människor får möjlighet att leva på
sin lön. Därigenom blir det möjligt för både kvinnor
och män att känna sig trygga och oberoende. Vidare
bör skattereduktion för hemnära tjänster införas.
Den offentliga sektorns monopol på kvinnodominerade
områden som vård, undervisning samt barn- och
äldreomsorg utgör betydande hinder mot jämställdhet
mellan kvinnor och män. Monopolen har lett till
inlåsningseffekter och dålig löneutveckling för
kvinnor. Utskottet anser att monopolen måste
avskaffas och verksamheten konkurrensutsättas så att
även kvinnors arbete utförs på en marknad. Ett
avskaffande skulle också medföra att kvinnors
företagande ökade väsentligt. Till detta kommer att
kvinnor i lika hög grad som män skulle kunna finna
alternativa arbetsgivare och lönerna skulle
bestämmas på individnivå. Det är angeläget att löner
fastställs på en marknad och att de därmed
återspeglar arbetsinsatser, kompetens, engagemang
och resultat i arbetet.
Utskottet hyser mot denna bakgrund övertygelsen att
det enda verksamma sättet att motverka den
könsuppdelade arbetsmarknaden i Sverige är att
åtgärda strukturproblemen och avskaffa de offentliga
monopolen.
Mot bakgrund av vad som anförts tillstyrker
utskottet motionerna A1 yrkandena 1, 2 och 4, A802
yrkandena 1-3 samt A805 yrkandena 1, 3, 11 och 12.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet
avstyrker övriga motioner som behandlas i
sammanhanget.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande mål för och inriktning av
jämställdhetspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A1
yrkandena 1, 2 och 4, 1999/2000:A802 yrkandena
1-3 och 1999/2000:A805 yrkandena 1, 3, 11 och 12
samt med avslag på motionerna 1999/2000:A5
yrkande 1, 1999/2000:A807 yrkande 3 och
1999/2000:A812 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Mål för och inriktning av
jämställdhetspolitiken (mom. 1)
Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som
börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning" och slutar med "(yrkande 3) samt A812"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att
kvinnor lönediskrimineras. Sannolikt är
lönediskriminering den mest uppenbara och spridda
formen av könsdiskriminering som lever kvar. Att
avskaffa de löneskillnader som enbart kan förklaras
av kön framstår därför som den kanske viktigaste
uppgiften för jämställdhetspolitiken.
I sammanhanget vill utskottet lyfta fram den
könssegregerade arbetsmarknaden. Det är ett faktum
att många kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken
inom den offentliga sektorn. Nästan 8 av 10 kvinnor
arbetar i yrken som är kvinnodominerade. Som
regeringen konstaterar i jämställdhetsskrivelsen är
löneskillnaderna större i den offentliga sektorn än
i den privata.
Enligt utskottets mening råder det i praktiken en
monopolsituation inom stora delar av den offentligt
finansierade sektorn. Det resulterar i att lönerna
hålls nere och att ett slags näringsförbud finns i
de verksamheter där kvinnor har erfarenhet och
kompetens. Utskottet anser att om lönerna skall bli
rättvisa så måste anställda inom vård, skola och
andra delar av den offentliga sektorn få ta del av
den dynamik som det innebär att ha flera
arbetsgivare att välja mellan.
Det är enligt utskottets uppfattning nödvändigt att
bryta upp monopolen inom den offentliga sektorn för
att motverka löneskillnader mellan kvinnor och män.
Sådana strukturella förändringar är nödvändiga för
att kvinnor själva skall kunna välja arbetsgivare,
bestämma arbetsformerna samt kunna konkurrera på en
marknad och därigenom ha möjlighet att nå upp till
männens lönenivåer. Utskottet tillstyrker motionerna
A5 yrkande 1 och A807 yrkande 3. Det anförda bör ges
regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas
i sammanhanget avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande mål för och inriktning av
jämställdhetspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A5 yrkande
1 och 1999/2000:A807 yrkande 3 samt med avslag
på motionerna 1999/2000:A1 yrkandena 1, 2 och 4,
1999/2000:A802 yrkandena 1-3, 1999/2000:A805
yrkandena 1, 3, 11 och 12 och 1999/2000:A812 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Kvotering m.m. (mom. 3)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som
börjar med "I överensstämmelse med" och slutar med
"Sf640 (yrkande 7)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste kvotering
avvisas som metod för att uppnå ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män. Kvotering är uttryck för
bristande tilltro till kvinnors förmåga och för
övertro på regleringar. Ekonomisk eller politisk
makt kan inte bli föremål för fördelningspolitik -
makt är något som enskilda individer skaffar sig
genom kompetensuppbyggnad, nätverksbyggande och
målmedvetet arbete. Utskottet förordar en politik
som gör det möjligt för både kvinnor och män att nå
maktpositioner inom alla samhällsområden.
Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet ett
tillkännagivande i enlighet med motion A805 yrkande
2 i berörd del. Motionerna A819 yrkande 5 och Sf640
yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande kvotering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A805 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1999/2000:A819
yrkande 5 och 1999/2000:Sf640 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Kvinnliga myndighetschefer (mom. 4)
Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria
Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som
börjar med "Utskottet delar regeringens" och slutar
med "förebild på jämställdhetsområdet" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är anmärkningsvärt att
endast 17 av de 62 myndighetschefer som regeringen
utsett under en 12-månadersperiod (till november
1999) är kvinnor. Detta innebär att andelen
kvinnliga myndighetschefer fortfarande uppgår till
en fjärdedel och att det därmed inte skett någon
ökning. Enligt utskottets uppfattning innebär detta
ett underbetyg åt regeringen som har ökad
jämställdhet som ett högt prioriterat mål.
Utskottet anser att det krävs en betydande ökning
av andelen kvinnliga myndighetschefer så att det
blir möjligt att nå målet om minst 40 % kvinnor på
dessa befattningar före år 2001. Att uppnå det
aktuella målet är enligt utskottets uppfattning en
förutsättning för att regeringens
jämställdhetspolitik skall kunna ha trovärdighet.
Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av att
motverka och undanröja löneskillnader på grund av
kön. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att ett
tillkännagivande riktas till regeringen med
anledning av motion A2 yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande kvinnliga myndighetschefer
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 25
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Vårdnads- och umgängesrättsdomar m.m.
(mom. 8)
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg
(m) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "I
likhet med" och slutar med "vad utskottet anfört"
bort ha följande lydelse:
Sedan den 1 oktober 1998 har domstolarna fått
utökade möjligheter att, utifrån vad som är bäst för
barnet, döma till gemensam vårdnad och växelvis
boende. Det är angeläget att det sker en uppföljning
så att dessa nya möjligheter tillämpas av
domstolarna på ett sådant sätt att det inte blir
till men för barnet. Utskottet tillstyrker därför
motion A2 (yrkande 6). Det anförda bör ges
regeringen till känna. Motion A2 (yrkande 5)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande vårdnads- och
umgängesrättsdomar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 6
och med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Jämställdhetsprojekt som riktar sig till
unga män m.m. (mom. 11)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "Utöver
den i " och slutar med "utskottet har anfört" bort
ha följande lydelse:
Merparten av det våld som utövas mot kvinnor är
sexuellt relaterat. Det är därför angeläget att
kraftfulla åtgärder vidtas för att män skall ta ett
större ansvar för sin sexualitet. En viktig roll i
detta sammanhang spelar de manliga nätverk som
bildas med målsättningen att respektera kvinnors och
barns integritet och att bilda opinion mot
förnedrande kvinno- och mansbilder. Ett exempel på
ett sådant nätverk är det manliga nätverket MAN som
det kristdemokratiska ungdomsförbundet har tagit
initiativ till. Det räcker emellertid inte med en
enstaka initiativ. Därför bör det dels startas en
landsomfattande kampanj riktad mot gymnasieskolan
med inriktning på att unga män måste ta ansvar för
sin sexualitet, dels ske en uppmuntran av andra
jämställdhetsprojekt som riktar sig till unga män.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motionerna A2 (yrkande 8) och
A803 (yrkande 1). Motion A806 (yrkande 6) avstyrks i
de delar den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande jämställdhetsprojekt som
riktar sig till unga män m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande
8 och 1999/2000:A803 yrkande 1 och med avslag på
motion 1999/2000:A806 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Jämställdhetsprojekt som riktar sig till
unga män m.m. (mom. 11)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "Utöver
den i " och slutar med "utskottet har anfört" bort
ha följande lydelse:
En stor del av det våld som män utsätter kvinnor
för är sexuellt relaterat och i de flesta fall när
en kvinna misshandlas är hon bekant med
gärningsmannen. Det finns också skäl att se
sambanden mellan brott som begås inom gruppen unga
män och det sexualiserade våld som utövas av män mot
kvinnor. Ett entydigt fördömande av sexualiserat
våld och aktiva åtgärder mot detta måste förenas med
insatser för att komma till rätta med alltför många
unga mäns inställning till våld som metod för
konfliktlösning. I dag finns det inte något medvetet
arbete inom skola, socialtjänst och polisväsende för
att påverka attityden hos de pojkar och unga män som
begår våldshandlingar och därmed förändra sättet på
vilket de ser på våld och sin egen könsroll.
Utskottet ansluter sig därför till motionärernas
ståndpunkt i motion A806 (yrkande 6) att regeringen
i regleringsbrev till berörda myndigheter
uppmärksammar frågan om pojkars våldsanvändning och
syn på sin könsroll. Motionerna A2 (yrkande 8) och
A803 (yrkande 1) avstyrks i de delar de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande jämställdhetsprojekt som
riktar sig till unga män m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A806 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1999/2000:A2
yrkande 8 och 1999/2000:A803 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Användande av elektronisk fotboja i
samband med besöksförbud (mom. 13)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Kvinnofrid som börjar med "I frågor rörande"
och slutar med "motion A5 (yrkande 7)" bort ha
följande lydelse:
Att minimera det könsrelaterade våldet som främst
kvinnor utsätts för är ett av de viktigaste målen
för jämställdhetspolitiken. En stor del av alla
misshandelsfall inträffar dessutom i hemmet och
många av dem har sin grund i alkoholmissbruk. För
att ge kvinnor ett bättre skydd bör det, som redan
förekommer i flera delstater i USA, bli möjligt att
förse den som på fri fot överträder ett meddelat
besöksförbud med elektronisk fotboja. Det som
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Motion A5 (yrkande 7) bör därför bifallas.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande användande av elektronisk
fotboja i samband med besöksförbud
att riksdagen med anledning av 1999/2000:A5 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. rättsintyg och rätt för misshandlade
kvinnor att bo kvar i den gemensamma
bostaden (mom. 16)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Som har framgått"
och slutar med "motion A4 (yrkande 3)" bort ha
följande lydelse:
Kvinnor bör ges fler möjligheter att freda sig än
vad som finns för närvarande. Enligt de nuvarande
reglerna blir det oftast mannen, som är den som har
utfört misshandeln, som stannar kvar i den
gemensamma bostaden, medan den skadade och livrädda
kvinnan tvingas att lämna densamma. Endast vid
mycket allvarliga fall av misshandel grips, anhålls
eller häktas mannen. Utskottet anser emellertid,
liksom Kristdemokraterna, att kvinnan, i avvaktan på
beslut om vem som skall ha rätt att bo kvar i den
gemensamma bostaden, borde ges denna rätt. Med
hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion
A2 (yrkande 10).
Många av de män som gör sig skyldiga till
misshandel lagförs aldrig. En orsak är att
rättsintygen har en alltför dålig kvalitet för att
kunna användas som bevis vid rättegångar. I dag är
knappt en tredjedel av rättsintygen användbara. För
närvarande ingår ett avsnitt om rättsintyg i början
av läkarutbildningen. Detta avsnitt bör repeteras
när studenten har nått en högre medicinsk
utbildningsnivå vilket ökar de reella möjligheterna
för en bedömning av misshandelsskador, som i många
fall kan vara svårtolkade. Genom Rikskvinnocentrum
kan ett flertal kvinnor följas under sjukhusvård och
rättsprocess. Därigenom kan rättsintygens betydelse
för utfallet i domstol undersökas.
Vad som anförts i anledning av motion A2 (yrkandena
10 och 12) bör ges regeringen till känna. Motion A4
(yrkande 3) avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande rättsintyg och rätt för
misshandlade kvinnor att bo kvar i den
gemensamma bostaden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkandena
10 och 12 samt med avslag på motion 1999/2000:A4
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
10. Rättsintyg och rätt för misshandlade
kvinnor att bo kvar i den gemensamma
bostaden (mom. 16)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Som har framgått
" och slutar med "motion A4 (yrkande 3)" bort ha
följande lydelse:
I dag är knappt en tredjedel av rättsintygen
användbara. Den dåliga kvaliteten på rättsintygen är
en av orsakerna till att ett alltför stort antal mål
måste läggas ned på grund av undermålig bevisning.
En förbättring måste därför ske av rättsintygens
kvalitet. I dag pågår olika försök som bl.a.
Rättsmedicinalverket ansvarar för och som innebär en
koncentration av rättsintygshanteringen till ett
fåtal kliniker i landet etc. Utskottet ställer sig
tveksamt till detta och finner tvärtom att
kunskapsnivån måste öka generellt på området och
spridas till så många som möjligt inom sjukvården.
För att uppnå detta måste läkarutbildningen
förbättras inom detta område så att skadorna kan
bedömas och dokumenteras omedelbart i samband med
att kvinnan söker vård.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A4
(yrkande 3) bör ges regeringen till känna. Motion A2
(yrkande 10) avstyrks och A2 (yrkande 12) avstyrks i
den del den inte kan anses tillgodosedd med vad som
anförts.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande rättsintyg och rätt för
misshandlade kvinnor att bo kvar i den
gemensamma bostaden
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4 yrkande 3
samt med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkandena
10 och 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Rikskvinnocentrum och tjejjourer
(mom. 17)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Utskottet anser,
i" och slutar med "tjejjourer avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:
Rikskvinnocentrum har, enligt direktiven till
verksamheten, att ur ett kvinnoperspektiv förbättra
bemötandet i sjukvården av kvinnor som har utsatts
för våld samt bedriva forskning om sexualiserat
våld. Härutöver skall centret utbilda och informera
yrkesgrupper som kommer i kontakt med kvinnor som
har utsatts för sexualiserat våld.
Vid Rikskvinnocentrum har det samlats ett unikt
material om kvinnor som har utsatts för våld. Detta
material liksom arbetet med att sprida dessa
kunskaper och erfarenheter vidare till myndigheter
m.fl. är av stort nationellt intresse och långt
ifrån avslutat. För att pågående forskningsprojekt
inte skall tvingas avbrytas och för att viktig
kunskap inte skall gå till spillo är det nödvändigt
med en mer långsiktig lösning för finansieringen av
verksamheten.
Vad som anförts bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därför motion A4 (yrkande 4).
Motion A804 (yrkande 24) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande Rikskvinnocentrum och
tjejjourer
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4 yrkande 4
och med avslag på motion 1999/2000:A804 yrkande
24 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Jämställdhetsmärkning och upphandling
(mom. 18)
Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Jämställdhetsmärkning, upphandling
bort ha följande lydelse:
Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden är
sannolikt en av de största framtida politiska
utmaningarna. Åtgärder måste vidtas för att bryta
upp den starkt könssegregerade arbetsmarknad som
motverkar jämställdhet. En väg att gå är att
utarbeta ett kvalitetskriterium för jämställdhet som
det är möjligt att utvärdera och använda i
marknadsföring. Därvid är det viktigt att
jämställdhetsmärkningen inriktas på människan i
företaget snarare än på den vara eller tjänst som
produceras.
Utskottet anser mot denna bakgrund att kriterierna
för jämställdhetsmärkning bör innefatta
personalpolicyn inklusive föräldrapolicyn. Enligt
utskottets uppfattning bör en bra föräldrapolicy
vara en förutsättning för att ett företag skall få
kalla sig jämställt. Den pågående utredningen om
jämställdhetsmärkning bör få tilläggsdirektiv som
innebär att de förslag som utredningen lägger fram
skall beakta föräldrapolicy som ett kriterium för
jämställdhet.
I anslutning till detta vill utskottet ta upp
frågan om jämställdhetsperspektiv på upphandling av
konsulttjänster. Mot bakgrund av att många kvinnliga
företagare med konsultverksamhet uppger att de
behandlas annorlunda än manliga företagare med
motsvarande verksamhet anser utskottet att det är
motiverat att göra en översikt av statlig
upphandling från "kvinnliga" respektive "manliga"
konsultföretag. Utskottet tillstyrker således
motionerna A2 yrkande 4 och A5 yrkande 3. Det
anförda bör ges regeringen till känna. Motion A819
yrkande 12 avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande jämställdhetsmärkning och
upphandling
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande
4 och 1999/2000:A5 yrkande 3 samt med avslag på
motion 1999/2000:A819 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Jämställdhetsmärkning och upphandling
(mom. 18)
Barbro Feltzing (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Jämställdhetsmärkning, upphandling
bort ha följande lydelse:
Utskottet, som har en positiv inställning till
kvalitets- och miljöcertifiering, anser att
kvalitetsmärkning också bör innefatta jämställdhet.
Det är positivt att en utredning om
jämställdhetsmärkning har tillsatts. Utskottet anser
dock att tilläggsdirektiv bör utfärdas till den
pågående utredningen så att den också får i uppdrag
att utreda jämställdhetsmärkning av företag och
reklam. Exempelvis skulle en bra föräldrapolicy
kunna utgöra en förutsättning för att ett företag
skall få kalla sig jämställt. Utskottet tillstyrker
därmed motion A819 yrkande 12. Det anförda bör ges
regeringen till känna. Övriga i sammanhanget
behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande jämställdhetsmärkning och
upphandling
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A819 yrkande
12 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A2
yrkande 4 och 1999/2000:A5 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Arbetsliv - familjeliv (mom. 19)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Arbetsliv - familjeliv
föräldraledighet, hemarbete, maxtaxa som börjar med
"De nyss behandlade" och som slutar med "motion A804
(yrkande 4)" bort ha följande lydelse:
En förutsättning för att både kvinnor och män skall
ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och
samtidigt kunna fungera i den viktiga rollen som
förälder är att vi kan tillskapa ett barnvänligt
arbetsliv. Ett sådant arbetsliv är enligt utskottets
uppfattning en arbetsmiljö där det för kvinnor och
män ses som en kompetenshöjning och en viktig
samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn.
Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till
en riksomfattande kampanj med temat Ett barnvänligt
arbetsliv. Kampanjen bör utgöra inledningen till ett
mer långsiktigt och opinionsbildande arbete. Den bör
utformas i samverkan mellan politiker och
arbetsmarknadens parter.
Utskottet anser vidare att hemarbete måste få ett
meritvärde på arbetsmarknaden liksom vid ansökan om
inträde till högskolan. Hemarbete ställer stora krav
på organisation, simultankapacitet och ekonomisk
planering. Hemarbete med barn måste betraktas som
den viktiga samhällsinsats som det är. Enligt
utskottets uppfattning måste det bli en självklarhet
att samhället betraktar hemarbete som jämförbart med
andra yrkesinsatser. Motionerna A2 yrkande 3 samt
A804 yrkandena 3 och 4 tillstyrks. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande arbetsliv - familjeliv
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande
3 samt 1999/2000:A804 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Maxtaxa (mom. 21)
Hans Andersson (v), Björn Kaaling (s), Martin
Nilsson (s), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson
(s), Camilla Sköld Jansson (v), Anders Karlsson (s)
och Cinnika Beiming (s) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Arbetsmarknads-, arbetslivs- och
näringspolitik under rubriken Arbetsliv -
familjeliv, föräldraledighet, hemarbete, maxtaxa som
börjar med "I skrivelsen framhålls" och slutar med
"och allmän förskola" bort ha följande lydelse:
I skrivelsen pekar regeringen på att jämställdheten
ökas när maxtaxa införs i barnomsorgen. Utskottet
delar denna uppfattning. Det är uppenbart att ett av
de viktigaste inslagen i en aktiv
jämställdhetspolitik är att stärka kvinnornas
position på arbetsmarknaden för att på så sätt bryta
en situation där kvinnan är (och historiskt har
varit) ekonomiskt beroende av, och därmed ofta
underordnad, den man hon sammanbor med. Möjligheten
att göra egna val, att leva det liv man helst själv
vill och att planera familjelivet avgörs i hög grad
av individens ekonomiska oberoende.
Utskottet noterar att en maxtaxereform märkbart
skulle förbättra möjligheterna till kvinnors
oberoende. Genom en maxtaxereform skulle
marginaleffekterna minska.
Därmed skulle det kunna bli möjligt att minska den
problematik som många ofrivilligt deltidsarbetande
kvinnor i dag upplever när inkomst- och
tidsrelaterade taxor samverkar med inkomstprövade
bostadsbidrag på ett sådant sätt att det framstår
som näst intill omöjligt att förbättra sin
ekonomiska situation. Utskottet ser det också som
troligt att en maxtaxa inom barnomsorgen skulle
kunna förbättra kvinnors situation på
arbetsmarknaden i stort.
Utskottet vill betona att maxtaxan och införandet
av den allmänna förskolan är ett steg i riktning mot
att föra in förskolan i ramen för den generella
välfärdspolitiken. På så sätt garanteras alla barn,
oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation, del
i förskolans pedagogiska verksamhet. Det blir också
barnens och föräldrarnas behov och inte deras
ekonomiska betalningsförmåga som kommer att styra
barnens vistelsetider i förskolan. Detta torde
stärka rättvisa och välfärd vilket regeringen också
anger i skrivelsen.
Av detta följer att utskottet inte delar
uppfattningen som kommer till uttryck i motion A3.
Motionärerna refererar bl.a. till en undersökning
utförd på uppdrag av Kommunförbundet som visar på en
risk att lågavlönade kvinnor skulle få jobba mer,
medan männens arbetstid inte märkbart skulle ändras.
Utskottet kan för sin del se den möjliga risken i
att kvinnligt dubbelarbete skulle kunna komma att
öka. Detta förutsätter dock att fördelningen av
hemarbetet inte förändras. Utskottet vill i detta
sammanhang peka på de tidigare
tidsanvändningsstudier som gjorts och som visar på
en jämnare arbetsfördelning av det obetalda arbetet
i hemmet hos par där båda heltidsarbetar än hos
andra jämförda grupper.
Det finns också anledning att ifrågasätta
slutsatsen att alla kommer att vilja jobba mer.
Förvisso blir det mer lönsamt, och sannolikt kommer
många grupper med små ekonomiska marginaler att
vilja arbeta mer, men det blir också en besparing
för hushållet i och med att avgiften sänks för
barnomsorgen. Denna besparing kan tvärtom öka
föräldrarnas möjligheter att korta sin arbetstid för
att på så sätt kunna umgås mer med familj och barn.
I dag har gruppen "småbarnspappor", enligt utförda
studier, en hög real arbetstid. Detta är sannolikt
inte uttryck för en ovilja att umgås med familj och
barn utan snarare en tydlig signal om att många
barnfamiljer upplever en ansträngd ekonomisk period
i sitt liv. Genom införande av maxtaxa finns det
anledning att tro att fler familjer kan ha råd att
korta sin arbetstid.
Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med
regeringen, goda skäl för att se maxtaxereformen som
ett framsteg för jämställdheten. Därav följer att
motion A3 föreslås avslagen.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande maxtaxa
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A3,
16. Arbetstid (mom. 22)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Arbetstid bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig bestämt en generell
arbetstidsförkortning. Det finns enligt utskottets
uppfattning inga som helst skäl att via lagstiftning
förhindra att människor arbetar så mycket som de
själva önskar. I stället förespråkar utskottet
mångfald och valfrihet på arbetstidsområdet. Olika
personer har skilda önskemål och behov. En individs
önskemål och behov kan variera under olika skeden i
livet. Därför bör arbetstidens längd och förläggning
avtalas individuellt mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren. Genom lagstiftning bör endast sådana
begränsningar anges som är motiverade med hänsyn
till den anställdes liv och hälsa. Med hänsyn till
vad som anförts tillstyrker utskottet motion A1
yrkande 5. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande arbetstid
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A1 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Kvinnor och ledarskap (mom. 23)
Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Kompetensbank och ledarutbildning
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att synliggöra
kvinnors kompetens. Enligt utskottets uppfattning
bör regeringen ta ansvar för att någon form av
kompetensbank blir tillgänglig. Statligt ekonomiskt
stöd bör utgå för att marknadsföra kompetensbanken
gentemot svenska och internationella företag samt
organisationer.
Näringslivets ledarskapsakademi bedriver en viktig
verksamhet och kan sägas ha som en av sina uppgifter
att synliggöra kvinnors kompetens. När det gäller
akademins arbete finns det enligt utskottet
anledning att känna viss oro över minskat intresse
från regeringens sida. Utskottet finner därför
anledning att uttrycka förhoppningen att regeringen
skall se till att verksamheten vid Näringslivets
ledarskapsakademi kan fortgå och utvecklas. Mot
denna bakgrund föreslår utskottet ett
tillkännagivande till regeringen med anledning av
motionerna A2 yrkande 1 och A5 yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande kvinnor och ledarskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande
1 och 1999/2000:A5 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Hushållsnära tjänster (mom. 25)
Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd),
Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och
Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik
under rubriken Hushållsnära tjänster bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att skattereglerna bör ändras i
syfte att möjliggöra ett rikt utbud av
hushållstjänster. Enligt utskottets uppfattning
leder en reform av detta slag till att många
arbetslösa kvinnor och män kan få arbete och därmed
inkomst. Vidare skulle den innebära en avlastning
för familjer där båda makarna har krävande arbeten
och medföra att ingen av makarna behöver ge upp sina
yrkesambitioner. Genom skattelättnader för
hushållsnära tjänster skulle också diskrimineringen
i tjänstesektorn brytas och den stora andelen
svartjobb inom sektorn decimeras. Vad utskottet
anfört med anledning av motion A5 yrkande 4 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande hushållsnära tjänster
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A5 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Studiestöd m.m. (mom. 29)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Utbildningspolitik som börjar med "Frågor
rörande en" och slutar med "(yrkande 6) avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt i
motion A2 (yrkande 16) att en översyn måste göras av
studiestödet/studiefinansieringen. Detta är viktigt
framför allt för att ensamstående med barn inte
skall missgynnas i en studiesituation, utan att de,
liksom andra studerande med barn, ges möjlighet att
fullfölja studierna i kombination med ett aktivt
föräldraskap. För att uppnå detta bör det göras en
övergripande översyn av studenternas situation.
Därvid bör en särskild granskning göras avseende de
ekonomiska villkoren för studerande med barn samt
möjligheterna till ett mer enhetligt regelverk för
studiefinansiering vid gymnasiestudier undersökas.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
nämnda motion. Motion A5 (yrkande 6) avstyrks i de
delar den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande studiestöd m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 16
och med avslag på motion 1999/2000:A5 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Studiestöd m.m. (mom. 29)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Utbildningspolitik som börjar med "Frågor
rörande en" och slutar med "(yrkande 6) avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Avskaffandet av barntillägget i särskilt
vuxenstudiestöd (svuxa) har medfört en successiv
minskning av antalet studerande med svuxa. Detta har
inneburit att många vuxenstuderande tvingas att
ansöka om socialbidrag, vilket kommunen kan vägra
att ge och i stället hänvisa studenten att ta stu-
diemedel för att finansiera studierna.
För arbetslösa och/eller ensamförsörjande kvinnor
har borttagandet av barntillägget inneburit att de
tvingats att avbryta sina studier. Utskottet delar
den uppfattning som anges i motion A5 (yrkande 6),
att om ett livslångt lärande skall vara tillgängligt
för alla bör barntillägget återinföras i avvaktan på
ett mer heltäckande förslag som innebär en
förstärkning av studerande barnföräldrars ekonomiska
situation. Vidare bör regeringen redovisa en
genusanalys av barntilläggets avskaffande och av att
endast arbetslöshetskassan numera ligger till grund
för studiestödet i Kunskapslyftet. Det anförda bör
ges regeringen till känna. Ovannämnda motion bör
därför bifallas i berörd del och motion A2 (yrkande
16) avstyrkas i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande studiestöd m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A5 yrkande 6
och med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Könsspecifik läkemedelsprövning
(mom. 31)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Socialpolitik som börjar med "Som regeringen
pekar" och slutar med "A2 (yrkande 18) avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Män och kvinnor har olika symtom och olika
vårdbehov vid vissa sjukdomstillstånd. Trots detta
är det nästan alltid mannen som är norm vid
forskning kring och utprovning av nya läkemedel. De
kunskaper som finns om hur läkemedel påverkar
användarna och i vilka doser de skall tas fås
normalt genom s.k. kliniska tester. Till skillnad
från t.ex. USA har Sverige ingen lagstiftning eller
reglering om att sådana tester skall ske
könsspecifikt för att ett läkemedel skall bli
marknadsgodkänt. Kunskap om hur läkemedel påverkar
män respektive kvinnor bidrar till en både säkrare
och effektivare läkemedelsanvändning. Därför bör det
utvecklas ett kvalitetssystem som kan lägga fram
bevis för att läkemedlet är lämpligt för både män
och kvinnor. Ett sådant system skulle också kunna
säkerställa att behandlingen med olika läkemedel
fick så god effekt som möjligt. Frågor om
läkemedelsanvändning har berörts i betänkandet
Jämställd vård - Olika vård på lika villkor (SOU
1996:133). Utskottet anser att regeringen bör
återkomma med förslag i frågan. Motion A2 (yrkande
18) tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande könsspecifik
läkemedelsprövning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Anhörigvårdare (mom. 32)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Socialpolitik som börjar med "I
budgetpropositionen för" och slutar med " utskottet
har anfört" bort ha följande lydelse:
Anhöriga har i alla tider svarat för en stor del av
det arbete som läggs ned på vård och omsorg. Deras
insats är ovärderlig och ett nödvändigt komplement
till den offentliga vården. I takt med att den
offentliga vårdens resurser har dragits ned har de
anhöriga tvingats att ytterligare öka sina insatser.
Framför allt är det kvinnorna som svarar för detta
arbete. Studier avseende äldre visar också att gifta
män har bättre hälsa än ogifta män och att gifta
kvinnor har sämre hälsa än ogifta män. Ingen kan i
dag överblicka de konsekvenser som arbetet får på
den fysiska och psykiska hälsan hos de anhöriga som
vårdar. Det är därför viktigt att det genomförs
undersökningar av vilken betydelse hälsokontroller,
hälsovård och andra stödåtgärder kan tänkas ha både
för anhörigvårdarnas hälsotillstånd och för att de
skall känna trygghet i sin roll. Regeringen bör ge
Socialstyrelsen i uppdrag att organisera studier
kring dessa frågor för att därigenom få fram
underlag för framtida förslag som stärker
anhörigvårdarnas situation.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motion A2 (yrkande 19). Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande anhörigvårdare
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Analys av färdtjänstdomar (mom. 33)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i
avsnitt Socialpolitik som börjar med "Vägverket har
i" och slutar med "A2 (yrkande 20) avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Vid en granskning som Handikappombudsmannen gjorde
av samtliga länsrättsdomar under år 1998 avseende
färdtjänstmål framkom att i de två äldsta
åldersgrupperna var andelen färdtjänsttillstånd
mycket lägre för kvinnor än för män. Eftersom
Handikappombudsmannen inte kan utesluta att
resultatet beror på könsdiskriminerande faktorer i
domstolarnas rättstillämpning, bör regeringen ge
ombudsmannen i uppdrag att analysera vilka skäl som
kan ligga bakom resultatet. Utskottet tillstyrker
därför motion A2 (yrkande 20).
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande analys av färdtjänstdomar
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Resursfördelningen mellan kvinno-
respektive mansdominerade idrotter
(mom. 34)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Idrottspolitik bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt i
motion A2 (yrkande 21) att kvinnor och män skall ges
likvärdiga möjligheter och förutsättningar att
aktivt utöva idrottsverksamhet. För att detta skall
bli möjligt krävs dock att kvinnoidrotten både ges
större utrymme i massmedia och får en större del av
de resurser - såväl tillgång till anläggningar som
till träningstider - som fördelas inom området. Det
krävs också en bättre rekrytering av kvinnliga
ledare för att möjliggöra en ökning av antalet
aktiva idrottsutövare bland kvinnor. Särskild
uppmärksamhet måste dock riktas mot fördelningen av
de resurser som tilldelas idrotten. I dag finns det
risk för att kvinnorna missgynnas både vid
specialidrottsförbundens och kommunernas fördelning
av resurser. Utskottet anser därför att det är
angeläget att det görs en oberoende utredning vad
avser specialidrottsförbundens och kommunernas
fördelning av resurser på kvinno- respektive
mansdominerade idrotter. Med tillstyrkande av nämnda
motion bör detta ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande resursfördelningen mellan
kvinno- respektive mansdominerade idrotter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. EU-rekommendationer (mom. 37)
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg
(m) och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken EG-
kommissionens rekommendationer till Sverige bort ha
följande lydelse:
Efter förslag från EG-kommissionen har
ministerrådet riktat rekommendationer till Sverige
att dels vidta åtgärder för att minska
inkomstskattebördan med tyngdpunkt på
låginkomsttagare, dels av jämställdhetsskäl utreda
på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och
yrkeskategorier kan minskas.
Utskottet anser att regeringen snarast bör vidta
åtgärder för att efterkomma EU:s rekommendationer. I
enlighet med vad som föreslås i motion A1 yrkande 3
bör riksdagen rikta en begäran till regeringen om
att lägga fram förslag till åtgärder enligt EU:s
rekommendationer.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha
följande lydelse:
37. beträffande EU-rekommendationer
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A1 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Ordförandeskap och utvidgning (mom. 39)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken
Ordförandeskap och utvidgning bort ha följande
lydelse:
Under det svenska ordförandeskapet i EU:s
ministerråd första halvåret 2001 bör enligt
utskottets uppfattning jämställdhetsarbetet bedrivas
under följande rubriker:
1. Ett barnvänligt arbetsliv
2. Männens roll i jämställdhetsarbetet
3. Kvinnorepresentationen
Under punkt 1 inryms frågor som tidigare behandlats
vid FN:s jämställdhetskonferens i Beijing 1995 och
vid ett informellt ministerrådsmöte med
jämställdhetsministrarna i Belfast 1998. Punkt 2
utgjorde Sveriges bidrag till Beijingkonferensen och
diskuterades där. Det finns dock ett behov av att
fortsätta och fördjupa diskussionen om männens roll
i jämställdhetsarbetet. Punkt 3 handlar om att lyfta
fram både mäns och kvinnors kompetens i alla
sammanhang, exempelvis inom näringsliv, arbetsliv,
politik, föreningsliv osv.
Utskottet anser det vidare viktigt att dagordningen
för det svenska ordförandeskapet förankras i
riksdagen och att bred enighet skapas kring de
frågor som skall stå i fokus. Enligt utskottets
mening har alla partier ett ansvar för att bidra
till att Sveriges insats under ordförandeskapet blir
förtroendeskapande och offensivt samt främjar
fortsatt jämställdhetsarbete. Utskottet föreslår mot
denna bakgrund ett tillkännagivande till regeringen
med anledning av motion A2 yrkandena 26 och 27.
Motion A4 yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande ordförandeskap och utvidgning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkandena
26 och 27 samt med avslag på motion 1999/2000:A4
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
27. Ordförandeskap och utvidgning (mom. 39)
Margareta Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt
Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken
Ordförandeskap och utvidgning bort ha följande
lydelse:
Dagens könshandel som uppvisar nya skepnader och
ökar i omfattning är också det största illegala
affärsområdet efter droger och vapen. Könshandeln är
därmed ett rättsligt, socialt och ekonomiskt problem
men framför allt en fråga om mänskliga rättigheter.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det är
angeläget att problemen kring prostitution och
handel med människor för prostitution uppmärksammas
i samband med att nya länder ansöker och förhandlar
om EU-medlemskap liksom i anslutning till Sveriges
ordförandeskap i ministerrådet första halvåret 2001.
Utskottet tillstyrker därmed motion A4 yrkande 2.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion A2
yrkandena 26 och 27 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande ordförandeskap och utvidgning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4
yrkande 2 samt med avslag på motion 1999/2000:A2
yrkandena 26 och 27 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Utskottets behandling av skrivelsen
(Vänsterpartiet)
Hans Andersson och Camilla Sköld Jansson (båda v)
anför:
Vänsterpartiet menar att det är värdefullt att det
görs en samlad redovisning av utvecklingen på
jämställdhetsområdet. Såväl fördelningen av den
ekonomiska och politiska makten som förändringar av
attityder och värderingar måste belysas. För
Vänsterpartiet är det en prioriterad uppgift att
bryta den patriarkala maktstruktur som gör att
samhället fortfarande präglas av stora brister i
jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi menar att
kampen för jämställdhet, på samma sätt som kampen
för demokrati, jämlikhet och rättvisa, i grunden
handlar om mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet noterar att skrivelsen redovisar
såväl jämställdhetsutvecklingen på olika områden i
samhället som regeringens bedömningar och politiska
initiativ på området. I några fall aviseras även
kommande initiativ och åtgärder. Detta gör att det
kan vara svårt att överblicka utvecklingen och
sakligt värdera resultatet av regeringens insatser.
Orsaker och drivkrafter till den könssegregerade
arbetsmarknaden, de osakliga löneskillnaderna, det
ojämna uttaget av föräldraledighet, bristen på
kvinnliga chefer i näringslivet, det utbredda
sexualiserade våldet m.m. har sin grund i
strukturella villkor. Vänsterpartiet vill därför
understryka nödvändigheten av att de riktade,
avgränsade jämställdhetsprogrammen och åtgärderna
kombineras med en politik som i sin helhet
genomsyras av viljan att bekämpa orättvisorna på
grund av kön.
Vänsterpartiet står bakom bedömningarna i
regeringens skrivelse och har inte väckt någon
motion med anledning av denna. Däremot har vårt
parti under den allmänna motionstiden väckt ett helt
batteri av motioner som berör jämställdhetsfrågor
inom olika sakområden. Dessa motioner behandlas i
olika fackutskott i linje med strategin om
mainstreaming. Detta förklarar varför inga
motionsyrkanden från Vänsterpartiet behandlas i
föreliggande betänkande. Med andra ord ger inte
betänkandet en rättvisande bild av riksdagens arbete
med jämställdhetsfrågorna.
Vi ställer oss därför frågande till om det är
rimligt att ha motionsrätt på de allehanda
sakområden som omnämns i regeringens redovisning av
jämställdhetspolitiken. Snarare borde motionerna
avse den samlade bedömningen, både av
jämställdhetsutvecklingen och av regeringens
politiska initiativ. Sakfrågorna och de konkreta
förslagen bereds ju i sina särskilda sammanhang i
riksdagens olika utskott.
2. Jämställdhetspolitiken
(Kristdemokraterna)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:
Mål och inriktning
Grunden för jämställdhetsarbetet är för oss
kristdemokrater alla människors lika värde. Män och
kvinnor skall både formellt och informellt ha
likvärdiga villkor för att kunna utveckla sina liv.
Detta utvecklar vi närmare i motion A804 som i vissa
delar behandlas i detta utskottsbetänkande men som
också behandlas av riksdagen i anslutning till andra
betänkanden, såväl från arbetsmarknadsutskottet som
från andra fackutskott. Det är främst mot denna
bakgrund som vi genom detta särskilda yttrande vill
sammanfatta några av huvuddragen i den
jämställdhetspolitik som vårt parti företräder.
Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en
mänsklig fråga. Varken kvinnor eller män skall
diskrimineras på grund av sitt kön. De har lika
värde och status. Orättvisor på grund av kön är
orättfärdiga. Varje demokratiskt samhälle måste se
det som sin huvuduppgift att undanröja de fördomar,
strukturer, juridiska hinder och traditionella
föreställningar som försvårar och förhindrar
jämställdhet mellan könen.
Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla
politikområden. Det innebär att förslag och beslut
måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för
att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor
respektive män. En förutsättning för bra politiska
beslut är att kvinnor och män finns representerade i
lika delar i beslutande församlingar.
Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig
tidigt av sina föräldrars roller. För att
jämställdhet skall uppnås är det viktigt att både
mans- och kvinnorollerna förändras samtidigt och att
de möter varandra i det viktiga arbete som också
hemarbetet utgör. Båda föräldrarna har lika stort
ansvar för barnens välbefinnande och för att delta i
barnens omvårdnad och fostran. Familjestabilitet bör
vara ett politiskt mål, och lagstiftning och sociala
förmåner bör utformas utifrån detta. Bland våra
förslag ingår exempelvis att alla föräldrar skall
erbjudas föräldrautbildning. Fäder måste uppmuntras
att ta aktiv del i sina barns liv. Vi anser att den
offentliga sektorn bör vara ett föredöme när det
gäller att värdera föräldraledighet och att främja
pappaledighet. Jämställdhetsmärkning bör innefatta
kriterier som god föräldrapolicy.
Sverige måste ta krafttag för att komma ifrån den
könsuppdelade arbetsmarknaden. Det handlar om att
bryta monopolsituationen inom vård och omsorg där
kvinnor i dag ofta bara har en arbetsgivare att
välja på. Arbetstiden måste kunna variera utifrån
den aktuella livssituationen. Det är en
anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade
löneskillnader. Könsneutral arbetsvärdering bör
utvecklas och ses som ett redskap att använda i
sammanhanget.
Förskola och skola har en viktigt uppgift att
främja jämställdhet. Verksamheten måste anpassas
till både flickors och pojkars behov. Åtgärder måste
vidtas för att öka andelen kvinnor vid
mansdominerade högskoleutbildningar och fler män
måste rekryteras till utbildningar för förskole- och
grundskollärare samt vårdutbildningar. Högskolan
måste präglas av ett jämställt tänkesätt och en
jämställd arbetsmiljö.
Vi kristdemokrater betonar att jämställdhetsarbetet
även i fortsättningen skall tillmätas stor betydelse
i EU-samarbetet, inte minst under Sveriges
ordförandeskap 2001.
Misshandel och förtryck kan ta sig många uttryck
och förekommer i alla samhällsskikt.
Kvinnomisshandel måste, såväl fysisk som psykisk,
förebyggas och motarbetas. Föräldrar har i samarbete
med skolan det främsta ansvaret att fostra fram
förståelse och respekt för det motsatta könet.
Särskilda insatser riktade mot unga män är
angelägna.
Vården måste mera medvetet beakta skillnaderna
mellan kvinnor och män, vad gäller såväl
ohälsomönster som medellivslängd.
Läkemedelsforskningen måste göra könsspecifika
prövningar för att kvinnor skall få rätt behandling.
Resultat från Kvinnomaktutredningen
Kvinnomaktutredningen föreslog i sitt slutbetänkande
(SOU 1998:6) att en kommunikationsplan skulle
upprättas för att sprida forskning om kvinnors och
mäns tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska
resurser. Från kristdemokratisk sida vill vi betona
vikten av att strukturerna blir kända långt utanför
forskarvärlden och vi anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om hur
kunskapsspridningen skall ske.
Offentliga arbetsgivare
Kristdemokraterna anser att staten bör utgöra
förebild för ett jämställt arbetsliv. På alla
befattningsnivåer skall en jämn representation
mellan könen eftersträvas i statliga styrelser,
nämnder, bolag, departement och utskottskanslier. En
årlig redovisning bör göras till riksdagen. Enligt
vår uppfattning bör offentliga arbetsgivare
uppmuntra sina manliga anställda att ta ledigt med
sina barn.
Erfarenhetsutbyte
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att man
i fortsatta svenska jämställdhetsåtgärder beaktar
och tar till vara de insatser för jämställdhet som
görs inom EU. I flera avseenden ligger EU långt
framme när det gäller jämställdhetslagstiftning,
exempelvis vad avser lönediskrimineringsförbud.
Genom beslut inom EU är det vidare tillåtet med
positiv särbehandling av underrepresenterat kön i
syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken. Bland
en rad andra åtgärder kan nämnas att medel har
anslagits för insatser i syfte att stoppa våld mot
kvinnor.
3. Riksdagsbehandling av
jämställdhetsfrågor (Centerpartiet och
Folkpartiet)
Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson (fp)
anför:
Jämställdhet är och skall vara ett prioriterat
område. I många avseenden har denna prioritering
lett till resultat. Samtidigt finns det skäl att
betona att vi inte får slå oss till ro. Fortsatta
insatser behövs på en lång rad områden.
Vi vill i detta sammanhang påtala att det är svårt
att urskilja strukturen på hur jämställdhetsfrågorna
behandlas i riksdagen. Vi anser att överblicken över
detta viktiga politikområde måste underlättas.
En del motionsyrkanden om jämställdhetsfrågor som
fördes fram under allmänna motionstiden hösten 1999
behandlades redan under samma höst i
arbetsmarknadsutskottets budgetbetänkande (bet.
1999/2000:AU1) eller i budgetbetänkanden från andra
fackutskott. Andra motionsförslag om jämställdhet
från allmänna motionstiden tas upp under våren 2000
antingen i arbetsmarknadsutskottets nu aktuella
betänkande (bet. 1999/2000:AU6) eller i betänkanden
från andra fackutskott. I arbetsmarknadsutskottets
betänkande AU6 behandlas vidare motionsyrkanden som
är direkt föranledda av regeringens skrivelse
1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000-
talet. De sistnämnda motionsförslagen avser en rad
olika politikområden och begränsas således inte till
arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde.
4. Vissa jämställdhetsfrågor m.m.
(Folkpartiet)
Elver Jonsson (fp) anför:
Handlingsplaner
Från Folkpartiets sida anser vi att kvaliteten i
arbetsmarknadsåtgärderna måste höjas. I
kvalitetshöjningen måste ingå att varje arbetslös
arbetssökande får en praktiskt fungerande
individuell handlingsplan som bättre än hittills tar
hänsyn till den enskilda individens utbildning och
erfarenhet från sitt hemland. Varje åtgärd måste ses
som del av en plan som uppmuntrar den arbetslöse att
själv finna sin väg till arbetsmarknaden. Vidare har
vi från Folkpartiets sida under lång tid betonat att
gränsen mellan socialtjänst, försäkringskassa,
arbetsförmedling med flera myndigheter måste suddas
ut.
Sexuella trakasserier i försvaret
De kvinnor som i dag frivilligt genomgår
värnpliktsutbildning betraktas från början som
avvikande dels på grund av sin frivilliga medverkan,
dels på grund av att de inte är män. Undersökningar
som har gjorts visar också att det föreligger stora
missförhållanden inom försvaret rörande dessa
kvinnor i form av sexuella trakasserier. Det kan
inte uteslutas att en bidragande orsak till dessa
problem är att kvinnorna utgör en minoritet och att
de, till skillnad från många av männen, deltar
frivilligt. Det finns inte något skäl varför det
inte skulle kunna ställas samma krav på kvinnorna
som på männen vad gäller deltagande i rikets
totalförsvar. Genom att bredda rekryteringsbasen
till kvinnorna erbjuds också ökade möjligheter till
en kvalitativ förbättring av totalförsvaret. Att
låta kvinnor omfattas av samma plikt som männen
skulle därför i första hand ha sin grund i strävan
efter en förbättrad kvalitet. En kvinnlig värnplikt
skulle emellertid också innebära att statsmakterna
inte gör skillnad mellan hur kvinnor och män skall
bemötas, bedömas och behandlas och skulle därför
kunna bidra till en ökad jämställdhet mellan könen i
samhället i stort.
5. Vissa jämställdhetsfrågor (Miljöpartiet)
Barbro Feltzing (mp) anför:
Spridning av forskning från Kvinnomaktutredningen
Kvinnomaktutredningen presenterade vid årsskiftet
1997/98 sitt slutbetänkande (SOU 19998:6) Ty makten
är din ... med 13 rapporter. Från Miljöpartiets sida
anser vi att regeringen skall beakta betänkandets
förslag till åtgärder och återkomma med förslag i de
riktningar som förordats av utredningen.
Kvotering
Miljöpartiet anser att kvotering genom positiv
särbehandling av underrepresenterat kön vid lika
meriter skall användas vid tillsättning av tjänster
inom myndigheter och statliga verk.
3 R-metoden
Från Miljöpartiets sida vill vi att regeringen skall
uppmuntra och stödja genomförande av 3 R-metoden
inom alla statliga myndigheter och utredningar.
Metoden, som har tagits fram av Kommunförbundet,
skall möjliggöra mainstreaming ("jämtegrering")
vilket innebär att jämställdhetsperspektivet bör
ingå i alla beslut och vid utformning av i stort
sett alla verksamheter i samhället. 3 R-metoden har
tillämpats bl.a. på vissa håll i Växjö kommuns
förvaltningar och verksamheter. Resultaten är enligt
vår uppfattning positiva och visar att modellen kan
synliggöra det som inte är jämställt samt även ge
möjlighet att konkret åtgärda problem. De tre R:en
står för Representation, Resurser och Realia.
Tvärpolitisk utredning med uppgift att analysera den
nya mansrollen m.m.
För att jämställdhet mellan könen skall bli
verklighet krävs att både män och kvinnor engagerar
sig i, och aktivt arbetar, med frågor kring
jämställdhet. I dag är det emellertid nästan
uteslutande kvinnor som visar intresse för
jämställdhetsfrågor medan männen, som svarar för
merparten av det våld och de övergrepp som begås i
samhället, lyser med sin frånvaro. En av orsakerna
kan vara de socialt konstruerade könsroller som män
respektive kvinnor förväntas leva upp till. Medan
män förknippas med begrepp som krig och våld
förknippas kvinnor med begrepp som vård och omsorg.
För att öka männens deltagande i
jämställdhetsarbetet är det därför viktigt att
männens roll undersöks, analyseras och förändras.
Under senare år har några seminarier och konferenser
hållits med mansrollen som tema. För att dessa
diskussioner inte skall stanna av utan bedrivas
kontinuerligt bör en tvärpolitisk utredning
tillsättas med uppgift att analysera den nya
mansrollen och hur kunskaperna från utredningen
skall föras ut.
Välfärdsutveckling
Eftersom arbetsmarknaden är könssegregerad är
kvinnor i högre grad än män beroende av att den
offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Det gäller
såväl i fråga om serviceutnyttjande som i fråga om
förvärvsarbete. Det är enligt Miljöpartiet viktigt
att gynna den offentliga sektorn eftersom den är av
stor betydelse för att exempelvis barnomsorg och
skola samt infrastruktur skall fungera men också för
att undvika hög arbetslöshet bland kvinnor.
Miljöpartiet anser att konsekvensanalyser omgående
bör genomföras när det gäller eventuella skillnader
i utfall mellan kvinnor och män vad gäller
nedskärningar i vår gemensamma välfärd.