Detta betänkandet är uppdelat i två huvudavsnitt.
Del I Lönebildningen avser regeringens förslag i
proposition 1999/2000:32 Lönebildning för full
sysselsättning och anknytande motioner, Del II avser
motioner som väckts under den allmänna motionstiden
och avser arbetsrätten i övrigt, men undantag för
motioner om turordningen vid uppsägning på grund av
arbetsbrist, vilka skjuts upp till behandling vid
senare tillfälle.
Del I
Förslagen i propositionen syftar till att främja en
lönebildning i samhällsekonomisk balans som tål de
påfrestningar som en långvarigt ökad
arbetskraftsefterfrågan medför så att det blir
möjligt att kombinera höjda reallöner med låg
arbetslöshet och stabila priser. Förslagen innebär
ingen begränsning i arbetsmarknadens parters
möjligheter och ansvar för hur avtalslösningar
utformas. En ny myndighet, Medlingsinstitutet, skall
ha till uppgift att medla i arbetstvister och verka
för en väl fungerande lönebildning.
Medlingsinstitutet skall agera tidigt bl.a. genom
att kalla parterna till överläggningar eller på
annat sätt informera sig om kommande eller pågående
avtalsförhandlingar. Efter samtycke från parterna
kan Medlingsinstitutet utse förhandlingsledare eller
medlare. Om det finns risk för stridsåtgärder eller
om sådana redan har påbörjats skall institutet kunna
utse medlare även utan samtycke från parterna. Det
gäller dock inte om parterna är bundna av ett
registrerat avtal liknande det s.k. Industriavtalet.
Varseltiden för stridsåtgärder förlängs från sju
dagar till sju arbetsdagar. Om det främjar en god
lösning av tvisten får Medlingsinstitutet skjuta upp
varslade stridsåtgärder i högst 14 dagar. En part
som underlåter att varsla kan bli skyldig att betala
en varselavgift till staten om minst 30 000 kronor
och högst 100 000 kronor. En part som vidtar en
stridsåtgärd i strid mot institutets beslut kan
tvingas betala förhöjd varselavgift om lägst 300 000
kronor och högst 1 000 000 kronor. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juni 2000. Utskottet
tillstyrker de föreslagna ändringarna i
medbestämmandelagen. - I övrigt redovisar regeringen
vissa förslag och bedömningar. Medlingsinstitutet
skall årligen publicera en rapport om
löneutvecklingen och blir ansvarigt för den
officiella lönestatistiken från den 1 januari 2001.
Konjunkturinstitutet skall svara för en årlig
rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna
för löneförhandlingarna. Utskottet avstyrker ett
antal motionsyrkanden i dessa delar.
I propositionen föreslås inte några ändringar i
fråga om rätten att vidta stridsåtgärder. En
utskottsmajoritet bestående av företrädarna för
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet anser att ett förbud
bör införas mot stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag motsvarande vad som gällde under år
1994. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar
vissa ändringar i bl.a. medbestämmandelagen i
enlighet med detta. Även dessa lagregler föreslås
träda i kraft den 1 juni i år. - Företrädarna för
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverar sig
mot förslaget.
I övriga reservationer kritiserar Moderaterna,
Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet
propositionen från olika utgångspunkter. Moderaterna
anser att förslaget om ett Medlingsinstitut bör
avslås.
Del II
I avsnittet behandlas ett antal motioner som gäller
krav på allmänna förändringar av arbetsrätten och en
översyn av denna. Vidare lämnas i motionerna förslag
om ändringar i centrala delar av de arbetsrättsliga
lagarna. Även vissa enskilda frågor tas upp.
Samtliga motioner avstyrks. - Utskottet föreslår att
regeringen får i uppdrag att göra en översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Det skall ankomma på
regeringen att bestämma formerna för och
omfattningen av denna översyn.. - Reservationer har
i denna del av betänkandet lämnats av företrädarna
för Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet
Propositionen
1999/2000:32 vari yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1999/2000:A6 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lönebildningen
bör ske så decentraliserat som möjligt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de ökade kraven på
lokal och individuell anpassning i lönebildningen på
morgondagens arbetsmarknad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statsmakternas
ansvar för lönebildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av sänkta
skatter för att underlätta en sund lönebildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lönespridning och
kompetensutveckling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av sänkta
reservationslöner,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av en proportionalitetsregel i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen antar det till denna motion fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av förbud mot sympatiåtgärder i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag om
inrättande av en ny medlingsmyndighet,
12. att riksdagen beslutar om ändring av Statens
Förlikningsmannaexpeditions namn till
Medlingsinstitutet fr. o. m. den 1 juli 2000,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
Medlingsinstitutet inte skall tilldelas någon
normbildande roll eller något övergripande ansvar
för lönebildningen,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag att
göra Medlingsinstitutet till statistikansvarig
myndighet för den officiella lönestatistiken,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förlängning av varseltiden till 14 dagar,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet att Medlingsinstitutet kan avbryta icke
varslade stridsåtgärder,
17. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att en
konflikt som påbörjats i strid mot varselreglerna
därmed anses vara olovlig,
18. att riksdagen antar propositionens förslag till
lag om ändring i sekretesslagen.
1999/2000:A7 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet skall införas en ny
paragraf, 41 b §, med lydelse enligt bilaga 1,
2. att riksdagen beslutar om ändring i 2 kap. 1 §
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister i
enlighet med bilaga 2.
1999/2000:A8 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ekonomisk politik
som främjar en sund lönebildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Medlingsinstitutets
arbetsuppgifter och roll i lönebildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ansvaret för
lönestatistiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om jämställdhet och
diskriminering,
5. att riksdagen hos regeringen begär en lag om att
stridsåtgärder skall vara proportionerliga,
6. att riksdagen hos regeringen begär en lag om att
sympatiåtgärder inte tillåts som instrument vid
arbetsmarknadskonflikter,
7. att riksdagen beslutar att 41 b § lagen om
medbestämmande i arbetslivet (1976:580) ges följande
lydelse: Arbetstagare får inte vidta eller delta i
stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal
skall träffas med ett företag som inte har några
arbetstagare eller där bara företagaren eller
företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och
ensamma ägare. Detsamma gäller när stridsåtgärd har
till ändamål att stödja någon som vill träffa
kollektivavtal med ett sådant företag. Vad som nu
sagts hindrar inte arbetstagare från att delta i en
anställningsblockad som riktar sig mot ett sådant
företag och som har beslutats i behörig ordning av
en arbetstagarorganisation. Stridsåtgärder som har
vidtagits i strid mot första stycket är att anse som
olovliga. Förändringar i anställnings- eller
ägarförhållanden som har inträffat sedan en
stridsåtgärd har varslats eller inletts skall inte
beaktas vid bedömningen av om en stridsåtgärd är att
anse som olovlig enligt första stycket.
1999/2000:A9 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag att
Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndighet,
2. att riksdagen beslutar om en ny 41 b § i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med
följande lydelse: En arbetstagare får inte vidta
eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål
att kollektivavtal skall träffas med ett företag som
inte har några arbetstagare eller där bara
företagaren eller företagarens familjemedlemmar är
arbetstagare och ensamma ägare. Detsamma gäller när
en stridsåtgärd har till ändamål att stödja någon
som vill träffa kollektivavtal med ett sådant
företag och som har beslutats i behörig ordning av
en arbetstagarorganisation.
Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första
stycket är att anse som olovliga. Förändringar i
anställnings- eller ägarförhållanden som har
inträffat sedan en stridsåtgärd varslats eller
inletts skall inte beaktas vid bedömningen av om en
stridsåtgärd är att anse som olovlig enligt första
stycket.,
3. att riksdagen, under förutsättning av bifall
till yrkande 2, beslutar om sådan ändring av 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister att Arbetsdomstolen blir behörig att
som första domstol ta upp och avgöra en tvist om
stridsåtgärd som avses i 41 b § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet,
4. att riksdagen, under förutsättning av bifall
till yrkande 2, beslutar om sådan ändring av 4 §
andra stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet att 41 b § omfattas av möjligheten att i
kollektivavtal föreskriva längre gående fredsplikt
eller ett längre gående skadeståndsansvar,
5. att riksdagen beslutar om en ny 41 c § i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med
följande lydelse: För stridsåtgärder som vidtas i
samband med avtalsförhandlingar mellan parter som är
eller brukar vara bundna av kollektivavtal i
förhållande till varandra skall följande gälla.
Om en part har varslat om en stridsåtgärd som är
partiell eller på ett annat sätt begränsad och
åtgärden kan förväntas leda till skada eller annan
olägenhet som står i uppenbart missförhållande till
åtgärdens omfattning, kan åtgärden förklaras
olovlig.
En stridsåtgärd som har varslats som svar på en
annan stridsåtgärd kan också förklaras olovlig, om
den är väsentligt mer omfattande än vad som är
rimligt med hänsyn till den åtgärd som orsakat
svarsåtgärden.
Även en sympatiåtgärd som har varslats till stöd
för en part i en tvist mellan parter, som är eller
brukar vara bundna av kollektivavtal i förhållande
till varandra kan förklaras olovlig. Det kan ske om
den varslade sympatiåtgärden kan förväntas leda till
skada eller annan olägenhet som står i ett uppenbart
missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens
omfattning.
Talan om olovligförklaring enligt andra, tredje och
fjärde styckena kan endast föras av den arbetsgivare
eller organisation mot vilken åtgärden riktas. Med
stöd av bestämmelserna i andra, tredje och fjärde
styckena kan en stridsåtgärd interimistiskt
förklaras olovlig för tiden fram till dess ett
slutligt avgörande föreligger.
Yrkande om olovligförklaring enligt andra, tredje
och fjärde styckena och yrkande om interimistisk
prövning enligt femte stycket skall framställas inom
sju dagar från den dag då varsel lämnades till
motparten enligt 45 § första stycket. Försummas det
får sådana yrkanden inte framställas.,
6. att riksdagen, under förutsättning av bifall
till yrkande 5, beslutar om sådan ändring av 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister att arbetsdomstolen blir behörig att
som första domstol ta upp och avgöra en tvist om
stridsåtgärd som avses i 41 c § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet,
7. att riksdagen, under förutsättning av bifall
till yrkande 5, beslutar om sådan ändring av 4 §
första stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet att 41 c § omfattas av möjligheten att
göra undantag genom kollektivavtal.
1999/2000:A10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reformering av
arbetsmarknadslagarna så att en bättre balans mellan
parterna uppnås,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om principerna för en
förbättrad lönebildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
utvärdering av medlingsinstitutet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
tidigt agerande i löneförhandlingarna,
5. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att
göra ett nytt medlingsinstitut till
statistikansvarig myndighet för lönestatistik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av och
ansvaret för löneanalyser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet att utse
medlare även om stridsåtgärder inte hotar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en partssammansatt
nämnd med opartisk ordförande för att avgöra
konflikters samhällsfarlighet,
9. att riksdagen beslutar att återinföra tidigare
gällande förbud mot stridsåtgärder riktade mot
enmans- eller familjeföretag utifrån det lagförslag
som angetts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att införa
proportionalitetskrav för stridsåtgärder i enlighet
med vad i motionen anförts.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden
1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
modernisering av arbetsrätten för att stärka
anställningstryggheten och begränsa floran av
visstidsanställningar,
1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utredning
för att se över hur dagens regelverk för
arbetsmarknaden bör förändras för att skapa större
trygghet, flexibilitet och tillväxt,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
dispositiviteten i arbetsrätten bör öka,
1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen beslutar om förändringar i
arbetsrätten i enlighet med vad som i motionen
anförts,
18. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning om arbetsrätten tillsätts,
1999/2000:A240 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot ofrivilliga tillfälliga anställningar.
1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari
yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lönebildningen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en moderniserad
arbetsrätt,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att fackets
vetorätt vid entreprenader avskaffas,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förbud mot
blockad av enmans- och familjeföretag samt mot
företag som inte har kollektivavtal därför att ingen
av de anställda är medlem i någon fackförening eller
vill ha kollektivavtal,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att möjligheten
till provanställning förlängs till tolv månader,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ändra
skyldigheten för arbetsgivare att återanställa till
sex månader,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
visstidsanställning vid arbetsanhopning bör tillåtas
upp till två år,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad
information om gällande regler på arbetsrättens
område,
1999/2000:A602 av Lars Elinderson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om SPV:s affärsidé vad avser den konkurrensutsatta (
kommunala) pensionsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att marknaden för administration av statliga tjänstepensioner
skall utsättas för konkurrens.
1999/2000:A701 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att förbjuda sympatiåtgärder och blockad mot småföretag.
1999/2000:A704 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att minska arbetsgivarens ansvar för semesterlön vid arbetstaga-
rens frånvaro i Kunskapslyftet.
1999/2000:A705 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att utvärdera lagen om ledighet för att driva näringsverksamhet.
1999/2000:A706 av Ola Karlsson m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om be-gränsning av blockadrätten mot småföretagare.
1999/2000:A708 av Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rätten till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen.
1999/2000:A709 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delgivningsreg-
lerna i 30 § medbestämmandelagen.
1999/2000:A710 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till
ledighet för föreningsuppdrag inom handikappförbund.
1999/2000:A712 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
stoppregler gällande kollektivavtal för att hindra att kollektivavtal
tillämpas på ett uppenbart diskriminerande sätt.
1999/2000:A713 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om LAS-reglerna,
1999/2000:A714 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-ning
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en över-syn
av stuverimonopolet.
1999/2000:A715 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffandet av Arbetsdomstolen.
1999/2000:A723 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att utveckla ar
-betsrätten,
2. att riksdagen beslutar att återinföra hänvisning till central
arbetstagaror-ganisation i lagen om anställningsskydd i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
visstidsanställ-ning enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning skall
vara 12 månader i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
företrädesrätten för deltidsanställda i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i LAS 39 § i en-
lighet med vad som anförts i motionen,
1999/2000:A727 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om föräldraledighetslagen.
1999/2000:A811 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning för att komma till rätta med tystna-
den på våra arbetsplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om en ändring i medbestämmandelagen.
1999/2000:A818 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i föräld-
raledighetslagen att arbetsgivare åläggs bevisbördan i 16 och 17 §§ för att
samband saknas mellan den negativa åtgärden och föräldraledigheten.
1999/2000:A819 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen,
1999/2000:K351 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsrätten behöver förenklas och moderniseras för att
bättre anpassas till småföretag och deras villkor.
1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag till
förändringar av konfliktreglerna enligt vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förändring av arbets
-rätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av lagen
om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av
formerna för att utlösa konfliktåtgärder, sympatiåtgärder och möjligheter
att försätta enmansföretagare i blockad i enlighet med vad som anförts i
motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en flexiblare lönebildning,
1999/2000:Fö206 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstadgad rätt
till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring inom
frivilligförsvaret.
1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till tre års tjänstledighet i samband med barns födelse,
1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny arbetsrättsutredning bör se över anställningsskyddet
vid rehabilitering,
1999/2000:So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till tjänstledighet för vård av anhörig.
1999/2000:T209 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar påbörja en avveckling av stuverimonopolet,
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stuverimonopolet,
1999/2000:T616 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopandet av stuverimonopolet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphävandet av ILO-konvention 137,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjöfarten och den svenska arbetsmarknaden,
1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning som ser över semesterlagen i syfte
att förenkla för småföretagen,
1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mindre reglerad, mer flexibel arbetsmarknad,
Utskottet
I del I av detta betänkande behandlas regeringens proposition 1999/2000:32
Lönebildning för full sysselsättning och de fem (m, kd, c, fp, mp) parti-
resp. kommittémotioner som väckts med anledning av propositionen liksom mo-
tioner från den allmänna motionstiden hösten 1999 som har anknytning till
de frågor som propositionen rör. I del II av betänkandet behandlas även
övriga motioner om arbetsrätt som väckts under den allmänna motionstiden
hösten 1999.
Motionerna anges i det följande utan angivande av årtal (1999/2000).
DEL I LÖNEBILDNINGEN
1 Bakgrund
I april 1997 uppdrog regeringen åt en särskild utredare, generaldirektören
Svante Öberg, att i syfte att förbättra förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning lämna förslag om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut. I upp-draget ingick att lämna förslag om det nya
förlikningsmannainstitutets orga-nisation, resurser och arbetsformer, en
förbättrad lönestatistik m.m. och andra förslag som kan leda till en bättre
fungerande lönebildning. Ett delbe-tänkande, Medlingsinstitut och
lönestatistik (SOU 1997:164), överlämnades i november 1997. Slutbetänkandet
Medling och lönebildning (SOU 1998:141) överlämnades till regeringen i
november 1998. Såväl delbetänkandet som slutbetänkandet har
remissbehandlats.
I januari 1999 gav regeringen förre statsministern Ingvar Carlsson och den
förutnämnde Svante Öberg i uppdrag att i egenskap av s.k. samsynsmän utreda
möjligheterna för arbetsmarknadens parter att komma överens om spelreglerna
kring lönebildningen. Uppdraget redovisades i en rapport till regeringen i
mars 1999. I rapporten konstaterades att det finns betydande motsättningar
mellan parterna i synen på spelreglerna kring lönebildningen. Det
konstaterades emellertid också att det finns gemensamma uppfattningar om
principer för lönebildningen på ett antal punkter. Det var även samsyns-
männens bedömning att det finns områden där det råder en bred samsyn mellan
centralorganisationerna, samtidigt som det finns viktiga frågor där
organisationerna kommer att fortsätta att driva sina intresseståndpunkter.
Samsynsmännen noterade också att det är skillnad mellan hur långt och i
vilket tempo man vill driva förändringar i olika frågor. Parterna hade
under samtalen med samsynsmännen deklarerat att ett gemensamt mål för cent-
ralorganisationerna är tillväxt och nya jobb i Sverige. Samsynsmännen kunde
med den utgångspunkten konstatera att det fanns en vilja till samarbete i
konkreta frågor. Rapporten avslutas med en uppmaning till parterna att vara
aktiva i dessa frågor för att nå snabba resultat.
Under den förutnämnda utredningens arbete har det hållits seminarier om
lönebildningen med bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter och ar-
betsmarknadsutskottets ledamöter som inbjudna. Även efter det att utred-
ningen lagt fram sina förslag har det hållits seminarier. Bl.a. kan nämnas
en seminarieserie hösten 1999 arrangerad av Arbetslivsinstitutet på temat
För-handling och medling på arbetsmarknaden i Sverige inför 2000-talet.
I utskottets ärende har det kommit in en skrivelse från SAF och SACO
gemensamt med synpunkter på regeringens beredning av förslagen.
2 Propositionen i huvuddrag
Propositionen, som innehåller förslag om ändringar i medbestämmandelagen
och följdändringar i sekretesslagen, syftar till att främja en lönebildning
i samhällsekonomisk balans. En ny myndighet, Medlingsinstitutet, skall in-
rättas och ha till uppgift att medla i arbetstvister och verka för en väl
funge-rande lönebildning. Medlingsinstitutet skall kalla parter till
överläggningar eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående
avtalsför-handlingar. Institutet föreslås bli statistik-ansvarig myndighet
för den offici-ella lönestatistiken från den 1 januari 2001.
Medlingsinstitutet skall årligen svara för att det publiceras en rapport om
löneutvecklingen, medan Kon-junkturinstitutet föreslås svara för en årlig
rapport om de samhällsekonomis-ka förutsättningarna för löneförhandlingarna
.
Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan Med-
lingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare. Om
det föreligger risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har
påbörjats skall institutet ha rätt att utse medlare även utan parternas
samtycke. Detta gäller dock inte om parterna är bundna av ett registrerat
avtal om förhand-lingsordning med regler om bl.a. medling liknande det s.k.
Industriavtalet.
Varseltiden i fråga om stridsåtgärder förlängs från sju dagar till sju
arbets-dagar. En part som underlåter att varsla Medlingsinstitutet kan bli
skyldig att betala en varselavgift till staten om lägst 30 000 kr och högst
100 000 kr.
Om det främjar en god lösning av tvisten får Medlingsinstitutet på medla-
rens begäran besluta att en part skall skjuta upp varslade stridsåtgärder i
högst 14 dagar. Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot beslutet kan bli
skyldig att betala en förhöjd varselavgift till staten om lägst 300 000 kr
och högst 1 000 000 kr.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.
3 Utgångspunkter för förslagen m.m., statens resp. parternas roll och
ansvar för lönebildningen
Propositionen
Regeringens politik är inriktad på rättvisa, full sysselsättning och ökat
väl-stånd genom en god och uthållig tillväxt. En viktig förutsättning för
att nå dessa mål är att lönebildningen fungerar väl. Lönebildningen måste
fungera så att det blir möjligt att kombinera höjda reallöner med låg
arbetslöshet och stabila priser. Med lönebildning avses i propositionen den
samlade arbets-kraftskostnadsutvecklingen för arbetsmarknaden i dess helhet
. Lönebildning-en avgör löneutvecklingen och fördelningen av inkomster
mellan individer, grupper och olika sektorer i ekonomin. Lönebildningen
bestämmer i stor utsträckning pris- och kostnadsutvecklingen för det
svenska näringslivet och den offentliga sektorn och påverkar därmed hur
snabbt sysselsättningen kan öka. Möjligheterna för långtidsarbetslösa och
andra grupper som står utanför arbetsmarknaden avgörs av hur väl
lönebildningen fungerar.
En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för regeringens höga
sysselsättningsambitioner. För att en ökad efterfrågan på arbetskraft skall
resultera i en fortsatt god sysselsättningsutveckling måste
löneökningstakten hållas inom en samhällsekonomiskt hållbar ram också vid
en lägre arbetslös-het och högre sysselsättningsnivå än i dag.
Lönebildningen har under flera decennier inte fungerat tillfredsställande.
Ett allt sämre samspel mellan olika delar av arbetsmarknaden i avtalsför-
handlingarna, ett svagt institutionellt ramverk och upprepade
stabiliserings-politiska misslyckanden har bidragit till en löneutveckling
som på lång sikt inte överensstämmer med produktivitetsutvecklingen. De
nominella löneök-ningar har varit högre än i omvärlden vilket drivit upp
inflationen. Upprepa-de devalveringar har urholkat reallönerna. Större
löneökningar än vad sam-hällsekonomin tål slår mot sysselsättningen och
drabbar i första hand grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.
Förutsättningarna har ändrats i och med att Sverige inte längre försöker
upprätthålla en fast växelkurs för kronan. Det av riksdagen i politisk
enighet fastställda inflationsmålet - 2 procent plus/minus en procentenhet
- får inte överskridas. Globaliseringen har ökat omvandlingstakten i
näringslivet. Beslut i den ekonomiska politiken i enskilda länder
framkallar omedelbara räntereaktioner på den internationella marknaden.
Marginalen för misstag har därmed krympt.
Under 1998 års avtalsrörelse inleddes en utveckling som innebar en an-
passning av löneökningstakten till den i Sveriges viktigaste konkurrentlän-
der. Enligt regeringen måste denna utveckling fortsätta.
Om lönebildningen inte skulle kunna hantera ökningen av efterfrågan på
arbetskraft kommer den goda sysselsättningsutvecklingen att bromsas upp.
Bristen på arbetskraft inom vissa områden kan driva upp löneökningarna för
vissa grupper, vilket sedan kan sprida sig till andra grupper. Följden blir
ökade produktionskostnader. Möjligheterna att vältra över kostnaderna på
ökade produktpriser är små på grund av hårdnande internationell konkurrens
och den förda penningpolitiken som syftar till prisstabilitet. Därför finns
det numera ett mer direkt samband än tidigare mellan lönebildningen och möj
-ligheten att pressa ned arbetslösheten.
Hög sysselsättning och låg arbetslöshet skall dock inte nås genom låglöne-
konkurrens. I stället bör det skapas allmänt goda förutsättningar för en
fort-satt stark produktivitetstillväxt som ger utrymme för att kombinera en
fortsatt god sysselsättningsutveckling med en god reallöneutveckling.
Lönebildning-en måste enligt regeringen medverka till att Sveriges
internationella konkur-renskraft bibehålls även i tider med hög aktivitet i
ekonomin och större efter-frågan på arbetskraft.
Med stärkta spelregler för lönebildningen får parterna ett bättre stöd att
träffa avtal som leder till fler jobb, goda reallöner och stärkt välfärd.
Styrkan och tydligheten i spelreglerna skall bidra till att hävda de
svagares ställning på arbetsmarknaden.
Enligt regeringen visar erfarenheten att osäkerhet och bristande informa-
tion om andra gruppers avtal kan försvåra lönebildningen. Propositionen
innebär att informationen inför förhandlingarna skall förbättras - alla
parter skall kunna utgå från samma faktaunderlag. Med det medlingsinstitut
som föreslås ökar förutsättningarna för ett förbättrat samspel i
avtalsrörelserna. Förlängda varseltider och möjligheten att besluta om
uppskjutande av kon-flikter skall främja ett konstruktivt förhandlings- och
medlingsarbete.
Syftet med förslagen
Syftet är att främja en lönebildning i samhällsekonomisk balans som tål de
påfrestningar som en långvarigt ökad efterfrågan medför. Förslagen innebär
ingen begränsning när det gäller parternas möjligheter och ansvar i fråga
om utformningen av avtalslösningar.
Förslagen innebär att
- utvecklingen av arbetskraftskostnaderna och dess följder för den samhälls
-ekonomiska utvecklingen görs tydligare genom förbättrad lönestatistik och
mer regelbundna analyser av hur lönebildningen fungerar; på det sättet
motverkas att olika grupper på arbetsmarknaden driver upp löneökningar-na i
konkurrens med varandra
-
- ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadens parter och staten tydliggörs
-
- fördelen med avtal för reglering av förhandlingsordningar och av vidta-
gande av stridsåtgärder framhålls; för de fall där avtalslösningar inte kan
nås förstärks lagstiftningen genom att vägen till konflikt görs trögare och
genom att ett kraftfullare konfliktlösningssystem tillhandahålls.
-
Statens resp. parternas roll och ansvar vid lönebildningen
En viktig utgångspunkt för utformningen av förslagen är att arbetsmarkna-
dens parter har en självklar rätt att hävda sina intressen. Löneökningarnas
storlek och fördelningen mellan olika löntagargrupper skall avgöras i för-
handlingar mellan arbetsmarknadens parter. Den fria förhandlingsrätten är
en grundsten på svensk arbetsmarknad. Rätten till strejk och lockout är
inskri-ven i grundlagen. Arbetsgivarna har legitima vinstkrav för sin
verksamhet samtidigt som arbetstagarna för en legitim kamp för sin andel av
produk-tionsresultatet och sitt relativa löneläge. Utvecklingen av
relativlönerna för olika grupper samt lönenivåer och allmänna
anställningsvillkor är frågor som ankommer på parterna liksom fördelningen
av reallöneutrymmet. Även samhällsintresset måste dock tillgodoses i
lönebildningen. Summan av par-ternas ståndpunkter får inte bli
löneinflation och färre jobb. Kollektivavtalen skall respekteras under den
självklara förutsättningen att de inte innebär lönediskriminering.
Enligt propositionen ligger ansvaret för lönebildningen kvar på arbets-
marknadens parter även i fortsättningen. Formerna för lönebildningen är
också i första hand en fråga för parterna. Avtalslösningar för förhandlings
-ordningar och begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder är att
föredra framför lagstiftning.
Staten har ett övergripande samhällsansvar för att lönebildningen fungerar
så att den inte leder till ökad arbetslöshet och därmed hotar
välfärdsutveck-lingen. Staten kan i första hand använda sig av de
stabiliseringspolitiska instrumenten, finans- och penningpolitiken
understödd av en effektiv ar-betsmarknads- och utbildningspolitik. Även
indirekt påverkar riksdag och regering förutsättningarna för det som
parterna har ansvar för genom utform-ningen av den ekonomiska politiken,
utbildningssystemet, lagstiftningen om stridsåtgärder och medling,
arbetslöshetsförsäkringen och skyddslagstift-ningen för arbetstagarna. I
statens övergripande ansvar ingår att tillvarata alla samhällsmedborgares
legitima intresse av en väl fungerande lönebildning. Staten skall däremot
vara neutral till hur parterna fördelar löneutrymmet, till vilken nivå
parterna väljer att förlägga sina förhandlingar, hur goda arbetsin-satser
skall premieras, hur löneformer och anställningsvillkor kan anpassas till
arbetsmarknaden m.m.
Staten och arbetsmarknadens parter har i mer allmänna termer ett gemen-samt
ansvar för att en tillräcklig, snabb och stabil tillväxt av det totala
real-löneutrymmet kommer till stånd.
Motioner
Moderaterna anser, enligt sin kommittémotion A6, det som uppenbart att den
nödvändiga flexibiliteten och anpassningsförmågan saknas i den svenska
lönebildningen, även om inflationen i löner och priser brutits. Trots att
rege-ringen säger sig ha insikten om lönebildningens avgörande betydelse
för en god tillväxt och för att de som i dag utestängs från arbetsmarknaden
skall få arbete läggs det inte fram några förslag som förbättrar
situationen. Regering-en anlägger i stället en både centralistisk och snäv
syn som nästan uteslutan-de rör själva förhandlingssystemet och hur det
skall kunna motverka höga, generella löneökningar. Ett fungerande
signalsystem i ekonomin innebär att det skall löna sig att förkovra sig och
utveckla kompetensen. En flexibel och väl fungerande lönebildning påverkar
relativlönerna och skapar en bättre balans på olika delar av
arbetsmarknaden, vilket ger löntagarna en real in-komstökning som har sin
grund i produktivitet, inte i de centrala organisatio-nernas antaganden.
Enligt Moderaterna är det enbart ökad produktivitet som skapar utrymme för
löneökningar. Eftersom produktivitetsökningar inte kan fastställas i förväg
och varierar mellan branscher och företag måste lönebild-ningen ske så
decentraliserat som möjligt (yrk. 1). Med en mer decentralise-rad
lönebildning kan kompetensen bli den dominerande faktorn, vilket rimli-gen
också motverkar "lön efter kön". Morgondagens arbetsmarknad kommer att
ställa än större krav på lokal och individuell anpassning (yrk. 2).
Enligt Moderaterna är lönebildningsfrågorna bara en begränsad del av de
strukturella problem som måste lösas. I ett antal punkter anger Moderaterna
de förändringar som de ser som långt viktigare än själva medlingsfunktionen
:
- Skattepolitiken. Höga skatter snedvrider prissättningen och incitamenten
så att effektiviteten i samhällsekonomin minskar och arbetstillfällen slås
ut. Skattereduktion bör införas för hushållsnära tjänster. Värnskatten
måste slopas och inkomstskatten sänkas i alla inkomstskikt så att fler kan
försörja sig själva (yrk. 4).
-
- Graden av lönespridning och stimulansen till kompetensutveckling. En
alltmer sammanpressad lönestruktur har försvagat sambandet mellan kom-
petens och lön. Lönestrukturen påverkas alltför lite av utbud och efterfrå-
gan, vilket lett till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Det blir
svårt att motivera ungdomar, särskilt dem som kommer från arbetarhem utan
studievana, till uppoffrande studier som inte förefaller att löna sig (yrk.
5).
-
- Nivån på reservationslönerna. Alltför höga reservationslöner - dvs. den
lönenivå som krävs för att en individ skall uppfatta det som mer lönsamt
att arbeta än att inte arbeta - bidrar till en ökning av den strukturella
ar-betslösheten och leder till sämre välstånd. Med färre människor i arbete
förblir många varor och tjänster oproducerade trots att de är efterfrågade
(yrk. 6).
-
- Arbetslöshetsförsäkringen. Den har förlorat sin karaktär av omställnings-
försäkring och i stället alltmer blivit en form av medborgarlön och perma-
nent försörjningskälla för "insiders" på arbetsmarknaden. En bortre gräns i
försäkringen skulle stärka incitamenten att söka och ta arbete, den skulle
förkorta arbetslöshetstiderna och ha en positiv inverkan på reservationslö-
nerna. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag (yrk. 7).
-
- Balansen i konfliktreglerna. Enligt Moderaterna är konfliktreglerna i
flera avseenden förlegade. I syfte att återupprätta en rimlig balans mellan
par-terna och därmed underlätta lönebildningen lägger Moderaterna fram för-
slag om en s.k. proportionalitetsregel, om förbud mot stridsåtgärder mot
enmans- och familjeföretag och mot sympatiåtgärder. - Utskottet åter-kommer
till dessa yrkanden.
-
När det gäller statsmakternas ansvar för lönebildningen delar Moderaterna
regeringens uppfattning att avtal är bättre än lagstiftning och att
statsmakter-na har intresse av goda relationer mellan parterna på
arbetsmarknaden. Detta får dock inte innebära att lönebildningen skulle
vara ett område som staten i princip inte har med att göra. Regering och
riksdag har ansvar för att med lagstiftningen ange de grundläggande
spelreglerna. Inte heller får det innebä-ra att total konsensus skulle vara
förutsättningen för att lagstiftaren ändrar spelreglerna. I motionen sägs
att regeringens uppfattning att staten skall vara neutral mellan parterna,
en åsikt som Moderaterna delar, rimmar illa med regeringens undfallenhet
gentemot LO. Moderaterna, som i motionen hänför sig till den ovan nämnda
skrivelsen från SAF och SACO, föreslår ett tillkän-nagivande om
statsmakternas ansvar för lönebildningen (yrk. 3). - Även i partimotionen
Sk692 (yrk. 24) från den allmänna motionstiden hösten 1999 betonar
Moderaterna vikten av en mer decentraliserad och flexibel lönebild-ning.
Kristdemokraterna utvecklar i kommittémotionen A8 sin syn på hur den
ekonomiska politiken kan främja en god lönebildning. Partiet beskriver ett
antal "tillväxtfällor" på den svenska arbetsmarknaden:
- Den i internationell jämförelse låga andelen anställda inom den privata
sektorn, vilket leder till svag dynamik och undergräver möjligheten till
nya sysselsättningstillfällen.
-
- Den låga rörligheten på arbetsmarknaden som resulterar i flaskhalsar och
bl.a. orsakas av de höga skattekilarna och den sammanpressade lönestruk-
turen; lönebildningen bör bättre spegla tillgång och efterfrågan.
-
- Det förhållandet att utbildning lönar sig dåligt i Sverige; större hänsyn
måste tas till kompetens, kunnande, prestation och ansvar, vilket innebär
att lönebildningen i ökad utsträckning bör ske på det lokala planet och
vara mer individuellt inriktad.
-
- De höga anställningströsklarna, som är ett problem för både individer och
företag; för individen innebär det att det ibland inte lönar sig att arbeta
, för företagen innebär höga ingångslöner, hög skatt och vissa
arbetsrättsliga regler att man drar sig för att anställa personer med låg
utbildning och be-gränsad erfarenhet.
-
Kristdemokraterna kritiserar propositionen för att inte beröra
lönebildningens betydelse för att skapa dynamik och flexibilitet, och
därmed sysselsättning och tillväxt, utan enbart diskutera den totala
lönenivåns utveckling.
I motionen (yrk. 1) anges de punkter som enligt Kristdemokraterna främjar
en sund lönebildning:
- Stabila ekonomisk-politiska ramar som främjar ansvar hos parterna, före-
tagen och de anställda. Ingen statlig inkomstpolitik.
-
- Sänkt skatt på arbete för alla för att uppmuntra arbete, utbildning,
kompe-tensutveckling och ansvar.
-
- Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som i högre grad finansieras genom
avgifter från de försäkrade.
-
- Vinstdelningssystem för de anställda.
-
- Bättre löneutveckling inom bristyrken.
-
- Översyn av lagregleringen av kollektivavtalen för att öka den enskildes
rättigheter.
-
- Förbud mot blockad av enmans- och familjeföretag och en lagregel om
proportionalitet (utskottet återkommer till detta i det följande).
-
- Ökad löneflexibilitet vad avser ungdomar.
-
Motsvarande synpunkter på lönebildningen framförs i Kristdemokraternas
motion A254 (yrk. 24) från den allmänna motionstiden hösten 1999.
Centerpartiet, i kommittémotion A9, framhåller att ett framtida välfärdssam
-hälle är beroende av företagens möjligheter att konkurrera i en global eko
-nomi. Löneutvecklingen måste vara i paritet med utvecklingen i konkurrent-
länderna. Partiet anser att regeringen på ett förtjänstfullt sätt beskrivit
pro-blemen i den svenska ekonomin i propositionen men att mer långtgående
slutsatser borde ha kunnat dras. I motionen läggs det fram förslag om vissa
ändringar i konfliktreglerna, till vilket utskottet återkommer nedan. -
Center-partiet framför även synpunkter på lönebildningen i sin partimotion
Fi211 från den allmänna motionstiden hösten 1999. Partiet efterlyser en
bättre balans mellan parterna. Tydligare fördröjningsmekanismer behövs vid
risk för konflikt. Varsel under pågående medling bör förbjudas. I motionen
läggs det också fram förslag om vissa andra inskränkningar i
konfliktreglerna. - Utskottet återkommer till dessa frågor nedan.
Folkpartiet ser, enligt partimotionen A10, propositionen som ytterligare
exempel på regeringens oförmåga att reformera lagstiftningen trots de ofta
goda förslag som framkommit under utredningsarbetet. Dagens lagreglering-ar
bidrar till att cementera arbetslösheten på en högre nivå än nödvändigt och
till att skapa problem med lönebildningen, sägs det i motionen. Lönebild-
ningen och arbetsmarknadslagarna skall vara ett instrument för att skapa
balans mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det som skett är att
organi-sationerna på båda sidor fått för stort inflytande. Därför måste
lönebildningen och arbetsrätten utformas så att den enskilde arbetstagaren
och arbetsgivaren får större inflytande. Likafullt måste det påpekas att
det i huvudsak är genom avtal som dessa frågor måste lösas (yrk. 1).
Uppgiften är nu att underlätta en konkurrenskraftig lönebildning, men utan
att bedriva statlig inkomstpolitik. Folkpartiet kritiserar regeringen för
att vara alltför fixerad vid den genom-snittliga löneökningstakten. Minst
lika viktigt är hur lönestrukturen utveck-las, och i den frågan kan en
central medlingsfunktion rimligen inte ha någon egentlig uppgift, anför
partiet (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Allmänna utgångspunkter
Begreppet lönebildning brukar användas som en sammanfattande benämning på
de processer och de restriktioner som bestämmer lönerna för enskilda
individer, för kollektiv och i genomsnitt för ekonomin i dess helhet. Det
är ett vitt begrepp som kan beskrivas på många sätt. Lönebildningen verkar
inom en ram som består av den ekonomiska politiken i stort, av arbetsmark-
nadspolitiken, skatte- och transfereringspolitiken, socialpolitiken m.m.
Även om lönebildningen inte ensam ligger bakom framväxten av en gynnsam
ekonomisk situation, är den är av central betydelse för tillväxt,
sysselsättning och konkurrenskraft. När regeringen i propositionen anger
vad som känne-tecknar en välfungerande lönebildning utgår den från ett
lönebildningsbe-grepp som avser den samlade
arbetskraftskostnadsutvecklingen för arbets-marknaden i dess helhet. En väl
fungerande lönebildning kännetecknas enligt propositionen av att den dels
förmår kombinera en god reallöneutveckling med långsiktigt hållbar
sysselsättningstillväxt genom att generera en kost-nadsutveckling som vid
en given produktivitetsutvecklingstakt inte översti-ger den i våra
viktigaste konkurrentländer, dels i så liten utsträckning som möjligt ger
upphov till arbetsmarknadskonflikter som orsakar kostnader eller andra
negativa effekter för tredje man.
Under en stor del av 1980- och 1990-talen har lönebildningen inte fungerat
tillfredsställande. Lönerna i Sverige har haft en långsiktig tendens att
öka för snabbt i förhållande till lönerna i våra konkurrentländer,
samtidigt som de reala timlönerna från 1970-talets mitt till 1998 varit i
stort sett oförändrade.
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu mot tidigare.
Med stängd inflationsväg, stabila pris- och löneökningar i omvärlden och
internationaliserade kapital- och valutamarknader kommer alltför höga
lönekostnader i förhållande till omvärlden att medföra stigande räntor, eko
-nomisk åtstramning och ökande arbetslöshet.
Utskottet vill dock, liksom regeringen, framhålla att det finns positiva in
-slag i lönebildningen. I internationellt perspektiv har under senare år få
ar-betsdagar gått förlorade på grund av konflikter. På flera områden
känneteck-nas arbetsmarknaden av en bred samsyn mellan parterna om vad som
krävs för en gynnsam utveckling av verksamheten. Större utrymme har skapats
för att anpassa kollektivavtalen till de lokala förhållandena. Vid flera
tillfällen har parterna visat god förmåga att ta hänsyn till de
samhällsekonomiska förutsättningarna. 1998 års avtalsrörelse innebar också
en större anpassning till löneökningstakten i konkurrentländerna.
Statsmakternas ansvar
Innan utskottet kommer in på oppositionspartiernas synpunkter på lönebild-
ningen vill utskottet något beröra det som sägs i Moderaternas motion om
rollfördelningen och statsmakternas ansvar för lönebildningen. Eftersom
utskottet ur motionen inte kan utläsa någon principiell åsiktsskillnad i
sak i förhållande till propositionen uppfattar utskottet begäran om ett
tillkännagi-vande som främst en kritik mot regeringens beredning av ärendet
och de ställningstaganden som då gjorts och som Moderaterna inte anser stå
i över-ensstämmelse med uppfattningen att staten skall vara neutral mellan
parter-na. Utskottet kan inte ansluta sig till den kritiken och avstyrker
följaktligen motion A6 (yrk. 3).
Analysen av de bakomliggande problemen
Utskottet övergår nu till oppositionspartiernas syn på lönebildningen.
Någon politisk oenighet synes inte föreligga om betydelsen i och för sig av
en väl fungerande lönebildning. Analysen av de bakomliggande problemen och
uppfattningen om vad som utmärker en välfungerande lönebildning skiljer sig
däremot åt. Framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna men även
Folkpartiet kritiserar regeringen för att gå förbi vissa faktorer som de
ser som betydelsefulla. Centerpartiet riktar ingen kritik mot
propositionens problembeskrivning men anser, som framgått, att mer
långtgående slutsatser borde kunna dras.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet menar att problemet inte
bara ligger i de genomsnittliga generella löneökningarna utan lika mycket
eller i än högre grad i lönestrukturen och de relativa lönerna. Moderaterna
och Kristdemokraterna pekar också på en lång rad faktorer av strukturell
art som de ser som problem i sammanhanget.
Det är riktigt att propositionen i sin beskrivning av problemen med löne-
bildningen i Sverige utgår från de generella löneökningarna. Syftet med
förslagen är att en lönebildning i samhällsekonomisk balans skall främjas,
vilket innebär att lönebildningen skall klara de påfrestningar som en
långva-rigt ökad arbetskraftsefterfrågan medför. Förslagen inriktas på att
begränsa risken för att lönebildningsprocessen i sin helhet leder till
orimliga resultat och löneinflation. Utgångspunkten är att förslagen inte
skall begränsa parter-nas möjligheter och ansvar. I flera sammanhang
betonas att det är parterna som har ansvaret för avtalslösningar. I detta
ligger att parterna även har an-svaret för fördelningen av löneutrymmet.
Utskottet vill starkt understryka att det inte är fråga om att göra några
ingrepp i lönestrukturen.
När Moderaterna och Kristdemokraterna kritiserar den svenska lönebild-
ningen för att brista i flexibilitet, vara dåligt anpassad till utbud och
efterfrå-gan och inte tillräckligt decentraliserad och individualiserad,
att alltför lite belöna kompetens och utbildning m.m. angriper de i själva
verket den modell som vuxit fram i Sverige i ett samspel mellan staten och
parterna, där parter-na tagit huvudansvaret för lönebildningen och dess
resultatet. Det är svårt att undvika reflektionen att dessa partier
egentligen efterlyser mer av statlig styrning eftersom de inte tycks
acceptera det som den svenska lönebild-ningsmodellen resulterat i.
Det skall inte förnekas att en god ekonomisk utveckling även vad gäller
arbetsmarknaden kan nås genom skilda slag av lönebildningssystem. T.ex. har
Europas länder och USA lagar, institutioner och procedurer på arbets-
marknaden som avsevärt skiljer sig från vårt system och även sinsemellan.
Det är också välkänt att lönespridningen på många håll i vår omvärld är
avsevärt större än i Sverige. Vad Moderaterna och Kristdemokraterna tycks
bortse från är traditionernas och de inarbetade samverkansformernas betydel
-se för om resultatet av lönebildningsprocessen skall accepteras av
organisa-tionerna på arbetsmarknaden, av företagen, löntagarna och
allmänheten. Lönebildningssystemet måste uppfattas som legitimt. Brister
det i legitimitet kan det leda till kompensationskrav, som i slutändan
medför att den totala löneutvecklingen hamnar för högt för att de
samhällsekonomiska målen skall nås. En annan och lika viktig aspekt på
legitimiteten är att resultat som upp-fattas som fördelningspolitiskt
orimliga kan leda till arbetskonflikter, rivalitet mellan
löntagarkategorier och allmän social oro.
Både Moderaterna och Kristdemokraterna visar i sina motioner i viss mån ett
annat förhållningssätt till lönebildningsfrågorna än vad propositionen ger
uttryck för. Båda partierna för lönepolitiska resonemang om vilka principer
som skall vara vägledande vid lönesättningen. De framhåller att utbildning,
förkovran och kompetens måste löna sig bättre. Kristdemokraterna talar för
vinstdelningssystem, bättre löneutveckling i bristyrken och större
flexibilitet i ungdomslönerna. Propositionen avstår från värderingar av
detta slag, vilket utskottet ser som konsekvent om man vill upprätthålla
ansvarsfördelningen mellan staten och arbetsmarknadens parter. Utskottet
instämmer med rege-ringen i att det bör vara parternas sak att fördela
löneutrymmet, att avgöra hur goda arbetsinsatser och kompetens skall
premieras m.m. Här skall staten vara neutral.
Frågan om på vilken nivå lönebildningen bör ske
Moderaternas och Kristdemokraternas avvikande förhållningssätt kommer till
uttryck även när de anger på vilken nivå de anser att lönerna bör bestäm-
mas - båda anser att lönebildningen bör ske mer decentraliserat än i dag
för att man därmed skall kunna ta större hänsyn till individuella
förhållanden. I detta ligger inte bara att partierna därmed förespråkar en
generellt mer mark-nadsmässig lönebildning. De uttalar sig också om sådant
som enligt utskot-tets mening bör ankomma på parterna att ta ansvar för.
Utskottet, som i och för sig kan konstatera att utvecklingen går mot avtal
som är mer anpassade till lokala förhållanden, anser att parterna bör
tilltros förmågan att avgöra var lönebildningen bör ske för att ge ett
acceptabelt resultat. Även här bör alltså staten vara neutral.
Utskottet kan konstatera att även Folkpartiet tar upp frågan om var löne-
bildningen bör ske, men från delvis andra utgångspunkter. Folkpartiet menar
att den ursprungliga tanken att skydda den svagare parten, den anställde,
förfelats genom att organisationerna fått för stort inflytande.
Lönebildningen, och även arbetsrätten, bör enligt partiet utformas så att
den enskilde arbetsta-garen och arbetsgivaren får större inflytande. Men
partiet påpekar samtidigt att det i huvudsak är i avtal mellan parterna som
dessa frågor skall lösas. Utskottet finner det något svårt att bemöta denna
allmänt hållna argumenta-tion som inte anger några exempel på vilka regler
som skulle behöva ändras. Allmänt sett syftar kollektivavtalen till en
enhetlig reglering av anställnings-villkoren. Med kollektivavtalet skapas
ett slags rättsordning på arbetsmark-naden som skall förhindra godtycke.
Avtal som träffas kollektivt ger dess-utom en bättre överblick av det
samlade utfallet än en serie individuella avtal. Detta talar till
kollektivavtalets fördel i ett samhällsekonomiskt per-spektiv. Utskottet
vill dock framhålla att det inte finns något allmänt förbud mot
individuella anställningsvillkor. Om ett kollektivavtal gäller för anställ-
ningsförhållandet är det avgörande i stället vad kollektivavtalet i sig
självt innebär i frågan om möjligheten att träffa individuella avtal.
Utvecklingen går snarare mot ett ökat handlingsutrymme för de enskilda
parterna och de lokala kollektivavtalsparterna än motsatsen.
Folkpartiet kopplar ihop den ovan berörda frågan om lönestrukturen med de
konkreta förslagen såtillvida att partiet menar att en central medlings-
funktion inte gärna kan ha någon uppgift att fylla på det området.
Utskottet kan ge partiet rätt i så måtto att syftet med förslagen i
propositionen främst är att åstadkomma en lönebildning som i sin helhet
skapar samhällsekonomisk balans. Om ambitionen i stället hade varit att i
första hand förändra lö-nestrukturer och relativa löneförhållanden skulle
förslagen ha sett annorlunda ut. I den mån lönestrukturer bör angripas av
jämställdhetsskäl eller därför att de är diskriminerande är det inte
medlingsfunktionen i sig som står i fokus utan andra delar av propositionen
såsom förbättringarna av lönestatistiken och kompletteringen av
forskningsdatabasen LINDA - till vilket utskottet återkommer nedan - liksom
givetvis den särskilda lagstiftningen på dessa områden.
Lönebildningens roll för inkomstfördelning, tillväxt m.m.
Lönebildningen har en grundläggande uppgift att medverka i fördelningen av
inkomsterna i ekonomin, både mellan arbete och kapital och mellan olika
grupper och individer i löntagarkollektivet. Denna inkomstfördelande
uppgift är komplicerad och kontroversiell eftersom flertalet har lönen som
den enda eller viktigaste inkomstkällan. Samhällets fördelningspolitiska
ambitioner kan teoretiskt tillgodoses inom själva lönebildningsprocessen
eller inom de offentliga skatte- och transfereringssystemen. Moderaterna
och Kristdemo-kraterna riktar som framgått inte bara in sig mot
lönebildningen som sådan utan även mot strukturella faktorer som skatterna,
arbetslöshetsförsäkringen och regelverket kring kollektivavtal och
arbetsmarknadskonflikter. Modera-terna tar också särskilt upp de s.k.
reservationslönerna, dvs. den lägsta lön som en person är beredd att
acceptera i en viss anställning. Dessa partiers ståndpunkter skulle
tillspetsat kunna sammanfattas så att det huvudsakliga problemet är att
varken lönebildningen eller den förda politiken skapar till-räckligt stor
lönespridning, i föreställningen att lönespridning är förutsätt-ningen för
den nödvändiga tillväxten.
Kristdemokraterna kritiserar även propositionen för att den skulle gå förbi
lönebildningens betydelse för dynamik och tillväxt m.m. Utskottet kan inte
instämma i den kritiken. Tvärtom framhålls sambandet mellan en väl funge-
rande lönebildning och målet om en god och uthållig tillväxt. En annan sak
är hur man vill definiera en väl fungerande lönebildning, och på den
punkten skiljer det sig mellan utskottet och Kristdemokraterna.
Inte minst detta ärende illustrerar den grundläggande skillnad som finns
mellan utskottet och flera av oppositionspartierna i synen på
fördelningspoli-tiken i vid bemärkelse. Utskottet finner emellertid inte
skäl att i detta sam-manhang gå närmare in på och bemöta de synpunkter på
den ekonomiska politiken och andra strukturella förhållanden som
oppositionspartierna tar upp. Skälet är att förslagen i propositionen tar
sikte på sådant som mera omedelbart hänger samman med och kan ha betydelse
för lönebildningen. Det handlar om att öka förutsättningarna för en samsyn
mellan olika delar av arbetsmarknaden, att stärka spelreglerna vid
förhandlingar, att bättre fak-taunderlag skall finnas tillgängligt och att
skapa ömsesidig öppenheten med ökat informationsutbyte m.m. Utskottet nöjer
sig med att konstatera att Mo-deraternas och Kristdemokraternas kritik
snarare siktar in sig på analysen av problemen i den svenska lönebildningen
än på de konkreta förslag som läggs fram i propositionen.
Avslutande synpunkter
Utskottet kan avslutningsvis i detta avsnitt konstatera att tillväxten i
den svenska ekonomin för närvarande är hög. Utvecklingen på arbetsmarknaden
är stabil. Detta talar inte för att Moderaterna och Kristdemokraterna har
någon särskilt stark grund för sin uppfattning om de strukturella problemen
i den svenska ekonomin. De problem som ändå finns rör som utskottet ser det
främst de regionala obalanserna, kompetensbehoven på en föränderlig ar-
betsmarknad och den strukturella lönediskrimineringen. För att komma till
rätta med detta krävs andra politiska instrument än vad dessa oppositions-
partier förespråkar.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda motionerna A6 (yrk.
1, 2, 4-7), A8 (yrk. 1), A10 (yrk. 1 och 2), A254 (yrk. 24) och Sk692 (yrk.
24).
4 Inrättande av Medlingsinstitutet m.m.
Propositionen
Genom ett medlingsinstitut skapas bättre förutsättningar för att tillvarata
samhällsintresset i lönebildningen samtidigt som de avtalsslutande
parternas ansvar betonas och resurserna för konfliktlösning stärks.
Lönebildningen skall kunna fungera både i tider av hög arbetslöshet och när
tillväxten är stark. Utgångspunkten är den ovan beskrivna
ansvarsfördelningen mellan parterna och staten.
Uppgiften för det medlingsinstitut som föreslås bli inrättat den 1 juni
2000 skall vara att medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande
lönebild-ning (46 § medbestämmandelagen). Medlingsinstitutets roll är att
aktivt medverka till att lösa sådana tvister och till att tvisterna kan
lösas utan stridsåtgärder. Institutet skall säkerställa att det finns
tillgång till kompetenta medlare, skiljemän och andra utomstående som kan
medverka till att intres-setvister löses. Det skall ha en god överblick av
förhållandena på arbets-marknaden i Sverige och i omvärlden och ha
kompetens i jämställdhets- och diskrimineringsfrågor. Uppgiften är mera
långtgående än den som Förlik-ningsmannaexpeditionen haft.
Medlingsinstitutet skall dock inte ges uppgif-ter på områden som parterna
har ansvar för och där det inte är sannolikt att allmänintresset skulle
gagnas av ett statligt agerande.
Genom nya regler i medbestämmandelagen anges att Medlingsinstitutet skall
- genom överläggningar med parter eller på annat sätt informera sig om
kommande eller pågående avtalsförhandlingar (47 § första stycket); detta
innebär ett förtydligande och en mer uttalad möjlighet för institutet att
agera
-
- kunna förelägga en part vid vite att komma till överläggningar (52 §
första stycket)
-
- ge parterna råd och upplysningar om förhandlingar och kollektivavtal (47
§ andra stycket).
-
I förhållande till vad som i dag gäller för Förlikningsmannaexpeditionen
får Medlingsinstitutet möjlighet att agera tidigare och på fler sätt. Genom
möj-ligheten att kalla parterna till överläggningar inför kommande eller
pågående avtalsförhandlingar stimuleras parterna att komma i gång i så god
tid att nya avtal kan träffas innan de gamla löpt ut.
En part som träffat kollektivavtal skall på begäran, och ytterst vid vite,
till-ställa Medlingsinstitutet en kopia av kollektivavtal som träffats om
löner och allmänna anställningsvillkor (47 § tredje stycket).
Ett beslut av Medlingsinstitutet om vitesföreläggande mot en part att komma
till överläggningar eller att tillställa institutet ett kollektivavtal
skall inte kunna överklagas, men när talan förs vid Arbetsdomstolen om
utdöman-de av vitet skall domstolen även kunna bedöma vitets lämplighet (52
§ tredje och fjärde styckena resp. 53 § andra och tredje styckena).
Utan att lägga fram några konkreta förslag om detta anser regeringen att
Medlingsinstitutet därutöver bör
- verka för att parterna upprättar tidsplaner för avtalsförhandlingar som
syftar till att nya avtal sluts innan föregående avtalsperiod löper ut och
att tidsplanerna även kan samordnas när så är lämpligt
-
- samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna för
förhandlingarna samt
-
- tillvarata och upprätthålla den breda samsyn som finns på arbetsmark-
naden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll och, när så är
lämpligt, verka för giltighetsperioder för kollektivavtalen som be-främjar
en väl fungerande lönebildning och att förhandlingarna inom internationellt
konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först om det förs parallella
förhandlingar; dock måste Medlingsinstitutet i sin verk-samhet beakta andra
sektorers behov av att uppnå balanserade lö-nestrukturer exempelvis i syfte
att motverka rekryteringsproblem och lönediskriminering.
-
Genom att tidsplaner för förhandlingarna och yrkanden läggs på bordet
minskar osäkerheten om hur andra sektorer kommer att agera, vilket enligt
regeringens bedömning bör underlätta för parterna att komma fram till ett
avtal.
Samrådet med parterna innebär inte att Medlingsinstitutet skall verka för
en samordning av avtalens materiella innehåll. Syftet är i stället att
försöka skapa en samsyn om de samhällsekonomiska förutsättningarna för
förhand-lingarna. Underlaget för diskussionerna är de rapporter om
löneutveckling m.m. som regeringen anser att institutet bör publicera varje
år. Tre expertråd bör inrättas med uppdrag i fråga om lönestatistik,
samhällsekonomi resp. avtalsförhandlingar.
Motioner
Moderaterna yrkar i motion A6 avslag på förslaget om att inrätta en ny med-
lingsmyndighet. Partiet ser en uppenbar risk för statlig inkomstpolitik i
för-slaget, som enligt motionen innebär att institutet tilldelas dubbla
roller. Det föreslagna medlingsväsendet skulle motverka en fri och
decentraliserad lönebildning och undergräva parternas tilltro till
medlingsväsendet som just medlare (yrk. 11). Moderaterna vill i stället
bevara Statens förlikningsman-naexpedition som föreslås byta namn till
Medlingsinstitutet från den 1 juli i år (yrk. 12). Medlingsinstitutet skall
inte tilldelas någon normbildande roll eller något övergripande ansvar för
lönebildningen (yrk. 13 delvis).
Kristdemokraterna ställer sig i motion A8 i huvudsak bakom förslaget om ett
medlingsinstitut. Inrättandet av ett institutet får dock inte leda till
statlig inkomstpolitik. Parterna måste även fortsättningsvis ha
huvudansvaret för lönebildningen. Det bör övervägas om inte institutet
skulle kunna samverka med någon annan myndighet för att minska de
administrativa kostnaderna (yrk. 2).
Centerpartiet har ingen invändning mot att det inrättas ett
medlingsinstitut men anser att ytterligare åtgärder behövs.
Folkpartiet anser enligt sin motion A10 att det i och för sig är bra om med
-lingsfrågorna ges större tyngd för att förbättra lönebildningen, men
uppdra-get för Medlingsinstitutet är oklart. Regeringens förslag ger enligt
vad som sägs i motionen intryck av att samtidigt innebära både en kraftfull
åtgärd och ingen förändring alls. Risk finns enligt Folkpartiet att
Medlingsinstitutets uppdrag tolkas som ett klartecken för statlig
inkomstpolitik. Med hänvisning till att en väl fungerande lönebildning är
viktig accepterar partiet ett nytt medlingsinstitut. Verksamheten bör dock
utvärderas efter nästa löneförhand-lingsomgång (yrk. 3). Folkpartiet har
invändningar mot att institutet skall kunna använda sig av vitesmöjlighet
för att kalla en part till överläggning för information om t.ex. tidsplaner
för förhandlingarna (52 § första stycket). Parterna bör själva kunna lösa
problemet med fördröjda förhandlingar. Mo-tionen efterlyser en klarare
linje och ser det som en självklarhet att parterna frivilligt informerar
myndigheten. Partiet invänder också mot vad som sägs i propositionen om
giltighetsperioder för kollektivavtalen och tidsordningen för förhandlingar
på olika avtalsområden. Detta kan enligt motionen i sig bära fröet till
tvångsmässigt samordnade förhandlingar. Skall institutet alls kunna
accepteras bör det inte ha någon möjlighet att tvångsmässigt samordna
förhandlingarna (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att det endast är Moderaterna som yrkar avslag på
propositionen i denna del. Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
accepterar förslaget, men med vissa förbehåll.
Moderaternas huvudinvändning enligt motion A6 hänför sig till den up-
penbara risk för statlig inkomstpolitik som de ser i ett Medlingsinstitut
av den modell som regeringen föreslår. De anser som framgått att Statens
för-likningsmannaexpedition bör finnas kvar i sin nuvarande form men byta
namn till Medlingsinstitutet.
Med anledning av att ett antal remissinstanser uttryckt liknande tankar har
regeringen i propositionen betonat att förslaget om ett Medlingsinstitut
inte kommer att innebära något ökat inslag av statlig inkomstpolitik.
Utgångs-punkten för förslagen som rör Medlingsinstitutet är den ovan
beskrivna an-svarsfördelningen mellan parterna och staten. Det framhålls
särskilt i propo-sitionen att Medlingsinstitutet inte skall ges uppgifter
på områden som par-terna har ansvar för. Även utskottet anser att detta bör
understrykas särskilt.
Som utskottet uppfattar Moderaternas motion handlar den mest om att partiet
ser en risk för att institutet skulle motverka den fria och decentralise-
rade lönebildning som partiet ser som önskvärd. Utskottet anser inte att
det finns skäl att som Moderaterna göra en koppling mellan institutet och
dess uppgifter och den nivå som kollektivavtalen träffas på. Tvärtom
upprepar regeringen i flera sammanhang att det är parterna som avgör den
frågan.
Medlingsinstitutets uppgift är att verka för en väl fungerande lönebildning
. Institutet skall på olika sätt underlätta för parterna att ta
samhällsekonomiska hänsyn, men inte självt gripa in i lönebildningen. I
konsekvens med uppfatt-ningen att parterna har det fulla ansvaret för
relativlönerna läggs det därför inte fram något förslag om att institutet
skall verka för en samordning av avtalens materiella innehåll. Det handlar
i stället om att skapa öppenhet och att öka informationsutbytet mellan
olika delar av arbetsmarknaden. Institutet tillhandahåller förbättrad
information och fördjupade analyser och förser på det sättet parterna med
ett bättre beslutsunderlag i deras förhandlingar. Insti-tutet skall samråda
och föra diskussioner med parterna om förutsättningar och tänkbara utfall
för att på så sätt förbättra dialogen och samspelet mellan olika
avtalsområden.
Moderaterna beskriver detta tidiga agerande som att Medlingsinstitutet
skulle försöka "ta ett grepp" om löneförhandlingarna. För utskottet är det
mer korrekt att beskriva det så att institutet skall försöka få en
överblick av arbetsmarknaden och därmed kunna verka för ökad samsyn och
effektivare förhandlingar så att onödiga konflikter undviks till följd av t
.ex. bristande information.
Med den syn som utskottet har på Medlingsinstitutets uppgifter kan ut-
skottet inte dela Moderaternas farhågor att parternas tilltro till
institutets uppgift som medlare skulle undergrävas. Utskottet vill hänvisa
till vad som sägs i propositionen om medlingsuppgiftens karaktär av
förtroendeuppdrag. En viktig grund för förtroendet är att medlaren är
fristående och inte agerar på någon annans uppdrag. I konsekvens med detta
föreslår regeringen att medlingsverksamheten huvudsakligen skall bedrivas
av externa medlare. Det sägs också att institutet bör knyta till sig ett
tillräcklig stort antal personer som kan åta sig medlingsuppdrag så att
parterna får möjlighet att välja mel-lan olika medlare även under en
anhopning av parallella konflikter. Det ligger i sakens natur att medlaren,
i avsaknad av starka befogenheter, måste ha förmåga att komma med
konstruktiva uppslag som kan bidra till en fram-gångsrik lösning av tvisten
. Detta förutsätter båda parternas förtroende.
Sammanfattningsvis finner utskottet att de argument som Moderaterna framför
i motion A6 mot det föreslagna Medlingsinstitutet inte har bärkraft.
Följaktligen bör partiets yrkande om avslag på propositionen i denna del
avslås av riksdagen. Detta innebär att även Moderaternas yrkande om ett
alternativt medlingsinstitut med motsvarande uppgifter som den nuvarande
Förlikningsmannaexpeditionen bör avslås (A6 yrk. 11-13, det senare delvis).
Med anledning av vad Kristdemokraterna anfört om att inrättandet av ett
medlingsinstitut inte får leda till statlig inkomstpolitik hänvisar
utskottet till vad som sagts ovan. Det förtjänar att upprepas att
propositionen inte syftar till ett ökat inslag av statlig inkomstpolitik.
De enskilda förslagen har avvägts så att de inte skall utgöra ingrepp i
sådant som är parternas ansvar. Enligt utskottets mening innebär
propositionen ett välkommet klargörande av roll-fördelningen mellan staten
och parterna. När det gäller motionens synpunkter om samlokalisering m.m.
vill utskottet hänvisa till att sådana frågor bör kunna överlämnas till
regeringen eller till institutet självt att avgöra. Utskot-tet avstyrker
motion A8 (yrk. 2 delvis).
Folkpartiet, som accepterar förslaget om ett medlingsinstitut men samtidigt
uppfattar att uppdraget är oklart, invänder som framgått mot att institutet
skall kunna använda vite för att kalla till överläggningar för information
(52 § första stycket) och ser detta som ett exempel på bristande klarhet.
Utskottet kan hålla med Folkpartiet om att det bör vara en självklarhet att
parterna frivilligt informerar institutet eller hörsammar en kallelse från
myndigheten. Utskottet utgår från att denna vitesmöjlighet bara skall
behöva tillgripas i mycket speciella undantagsfall och kan därför inte som
Folkpartiet se vites-möjligheten som att Medlingsinstitutet blandar sig i
gällande avtal om för-handlingsordningar. Folkpartiet invänder också mot
att institutet skulle ha möjlighet att tvångsmässigt samordna
förhandlingarna. Utskottet har ingen annan uppfattning i den frågan och kan
konstatera att något sådant förslag inte läggs fram. Tvärtom sägs det i
propositionen att en utifrån påtvingad samordning av avtalsperioderna inte
är önskvärd. Liksom regeringen anser utskottet dock att det kan vara av
värde att Medlingsinstitutet för diskussio-ner med parterna om hur de olika
avtalens giltighetstider och slutdatum bör utformas. Det är fråga om ett
samråd som inte syftar till att alla förhandlingar skall föras parallellt
eller att alla avtalsperioder skall vara lika långa eller löpa ut samma
datum. Syftet med samrådet är i stället att åstadkomma ökad öppenhet och
bättre överblick, så att onödiga konflikter inte behöver uppstå.
Vad slutligen gäller Folkpartiets yrkande om en utvärdering av Med-
lingsinstitutet efter nästa löneförhandlingsomgång kan utskottet konstatera
att regeringen enligt vad som sägs i propositionen (s. 44) anser att en
utvär-dering av verksamheten bör ske efter tre år. Utskottet instämmer i
regering-ens uppfattning att institutet bör ha stor frihet att verka inom
de ramar som fastställts och självt välja sina arbetsformer. Att
Medlingsinstitutet får par-ternas förtroende är helt avgörande. Genom en
utvärdering kan de praktiska erfarenheterna samlas ihop samtidigt som man
kan få en bild av parternas syn på Medlingsinstitutets sätt att fullgöra
sitt uppdrag i praktiken. Utskottet värdesätter därför att en utvärdering
sker efter viss tid. Utskottet bedömer att en treårsperiod kan vara lagom,
men anser inte att det finns skäl att nu binda sig exakt för när denna
utvärdering skall ske. Motion A10 (yrk. 3 och 4) avstyrks i den mån den
inte tillgodosetts med det anförda.
5 Regler vid avtalsförhandlingar och konflikt
5.1 Medling m.m.
Propositionen
Förhandlingsledare eller medlare mellan parter som förhandlar
Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal skall Med-
lingsinstitutet kunna utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare
(47 a §). På det sättet skall institutet kunna bistå parterna effektivare i
deras förhandlingsarbete. Institutet kan stimulera parterna att
intensifiera förhand-lingarna i god tid innan avtalen löper ut, vilket
minskar risken för konflikter. Enligt nuvarande regler skall förlikningsman
utses först om stridsåtgärd hotar eller har påbörjats.
Tvångsmedling vid risk för stridsåtgärder
Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist finns risk för
stridsåtgärder eller om sådana redan har påbörjats, får institutet utse en
eller flera medlare även utan samtycke från parterna (47 b § första stycket
). I propositionen framhålls att en stridsåtgärd i regel även berör tredje
man. Samhället har därför en uppgift att bevaka följderna.
Medlarens uppgifter
Medlaren skall försöka få till stånd en överenskommelse mellan parterna och
skall för det ändamålet kalla parterna till förhandling eller vidta någon
annan lämplig åtgärd. För att främja en god lösning av tvisten kan medlaren
lägga fram egna förslag till överenskommelse. Medlaren skall också verka
för att en part uppskjuter eller inställer en stridsåtgärd (48 §).
Medlingsinstitutet kan på begäran av medlaren förelägga en part vid vite
att fullgöra sin förhand-lingsskyldighet. Ett sådant beslut skall inte
kunna överklagas. På talan av institutet kan Arbetsdomstolen döma ut vitet.
Arbetsdomstolen kan då även pröva vitets lämplighet (52 §). I propositionen
framhålls att de skärpta be-stämmelserna har ett preventivt syfte.
Utskottets ställningstagande
Några motionsyrkanden har inte väckts med anledning av dessa delar av
propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen i sak och återkommer nedan
till frågan om antagande av lagförslagen.
5.2 Särregler för parter med förhandlingsordning
Propositionen
Regeln om tvångsmedling gäller inte för parter som är ense om att de är
bundna av ett avtal om förhandlingsordning som innehåller tidsplaner för
förhandlingar, tidsramar och regler för tillsättning av medlare, regler om
medlarens befogenheter och regler om uppsägning av avtalet. Parter som är
bundna av ett sådant avtal kan anmäla avtalet till Medlingsinstitutet för
re-gistrering. När avtalet har registrerats får under dess giltighetstid
medlare inte utses utan samtycke från parterna (47 b § tredje stycket).
Motion
Folkpartiet, som enligt sin motion A10 stöder förslagen om medling,
tvångsmedling och vite vid förhandlingsvägran, motsätter sig inte heller
undantaget från reglerna om tvångsmedling för parter med förhandlingsord-
ning men ser undantaget som ett exempel på den politiska retoriken i försla
-gen (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har svårt att följa Folkpartiets resonemang när de beskriver
denna undantagsregel som en möjlighet att "komma ur Medlingsinstitutets
grepp genom att teckna avtal av Industriavtalets typ". Propositionen bygger
på grundinställningen att avtal är att föredra framför lagstiftning, en
uppfattning som utskottet delar. De förslag som läggs fram har inspirerats
av det samar-betsavtal om industriell utveckling och lönebildning som
träffats mellan ett stort antal organisationer på arbetsmarknaden.
Utskottet anser det vara helt följdriktigt att parter som har träffat avtal
av detta slag - en precisering om vad avtalet skall innehålla har gjorts i
lagtexten och där innefattas bl.a. regler om medling och medlares
befogenheter - inte bör underkastas tvångsmed-ling. Något annat vore både
ologiskt och opraktiskt. Utskottet avstyrker motion A10 (yrk. 7).
5.3 Förlängd varseltid
Propositionen
Enligt nuvarande regler skall en part som avser att vidta en stridsåtgärd
eller att utvidga den varsla motparten och Förlikningsmannaexpeditionen sju
dagar i förväg. Regeringen föreslår att varseltiden förlängs till sju
arbetsda-gar (45 §). Samma varseltid skall gälla för både primär- och
sympatiåtgärder. Liksom för närvarande skall någon skyldighet att varsla
inte gälla om det finns giltigt hinder och inte heller vid
indrivningsblockader. Varselreglerna skall vara tvingande. Med en förlängd
varseltid ökar förutsättningarna för en avtalslösning utan stridsåtgärder.
Medlaren får längre tid att stämma av möj-ligheterna till en
förhandlingslösning eller för att utarbeta förslag till avtal. Ett annat
skäl för förslaget är att den som varslet riktas mot får mer tid att
förbereda sig för att minska skadeverkningarna av stridsåtgärden.
Motion
Moderaterna anser enligt motion A6 att varseltiden bör utökas till 14 dagar
med motiveringen att en förlängd varseltid skulle kunna kyla ner ett spänt
förhandlingsläge och öka utrymmet för olika slag av konfliktlösande
insatser (yrk. 15).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att Moderaternas förslag överensstämmer med ut-
redningens. Utskottet utgår från att motionsyrkandet grundas på samma slag
av överväganden som propositionen. Vid bedömningen av vad som är en lämplig
tid för varsel bör man emellertid också ha i minnet att en alltför lång tid
kan ha sina nackdelar. Det kan ta längre tid innan förhandlingar kommer i
gång på allvar. Erfarenheten visar att uppgörelser nås först när
varseltiden löper mot sitt slut. En för lång tid kan i sig leda till fler
varsel och varsel "för säkerhets skull". Det kan också innebära ekonomiska
nackdelar för vissa slag av verksamheter, t.ex. om flygpassagerare bokar om
till andra bolag. Ut-skottet anser att den avvägning som ligger bakom
regeringens förslag har goda skäl för sig och avstyrker således förslaget
om 14 dagars varseltid (yrk. 15).
Utskottet återkommer till de konkreta lagförslagen nedan.
Motion A6 (yrk. 15) avstyrks.
5.4 Varselavgift, uppskjutande av en varslad stridsåtgärd m.m.
Propositionen
Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet kan bli skyldig att betala
en varselavgift till staten om lägst 30 000 kr och högst 100 000 kr. Om det
finns särskilda skäl kan avgiften bestämmas till lägre belopp eller helt
falla bort (62 a § första stycket). Varselavgift skall kunna utgå även då
en part varslar men på ett otillräckligt sätt. De vidgade befogenheterna
för Medlingsinstitu-tet och medlarna gör det än viktigare än tidigare att
varselskyldigheten efter-levs.
Om det främjar en god lösning av tvisten får Medlingsinstitutet på medla-
rens begäran meddela beslut om att en part skall skjuta upp varslade
stridsåt-gärder under en sammanhängande tid av högst 14 dagar för varje
stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåtgärd. Ett sådant beslut får
meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag (49 §). Motivet är att
förhandlingsmöjlighe-ter skall kunna uttömmas innan en stridsåtgärd bryter
ut. Medlaren kan be-höva ytterligare tid utöver de sju arbetsdagar som
skall utgöra den ordinarie varseltiden. I varje enskilt fall måste det
göras en bedömning av om det är meningsfullt att skjuta upp stridsåtgärden.
Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinstitutets beslut om
uppskjutande kan bli skyldig att betala en förhöjd varselavgift till staten
om lägst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr. Om det finns särskilda skäl kan
avgiften bestämmas till lägre belopp eller helt falla bort (62 a § andra
stycket). Sådan jämkning skall komma i fråga endast i rena undantagsfall.
En stridsåtgärd som vidtas i strid med ett föreläggande om att skjuta upp
stridsåtgärden blir inte olovlig.
Talan om utdömande av varselavgift eller förhöjd varselavgift förs av
Medlingsinstitutet i tingsrätt. Avgörandet får överklagas till
Arbetsdomstolen (63 § andra stycket).
Utskottets ställningstagande
Några motioner har inte väckts med anledning av dessa delar av propositio-
nen. Utskottet tillstyrker förslagen och återkommer nedan till frågan om
antagande av lagförslagen.
5.5 Verkan av uteblivet varsel
Propositionen
Reglerna om varsel är formföreskrifter. Någon ändring föreslås inte i detta
hänseende. Inte heller föreslås någon rätt för Medlingsinstitutet att
avbryta icke varslade stridsåtgärder.
Motion
Moderaterna anser enligt motion A6 att Medlingsinstitutet bör ges rätt att
avbryta stridsåtgärder som inte har varslats på ett korrekt sätt (yrk. 16).
Parti-et anser också att medbestämmandelagen bör ändras så att brott mot
varsel-reglerna medför att själva konflikten blir olovlig. Därigenom kan
skadestånd för ekonomisk skada utdömas till motparten (yrk. 17).
Utskottets ställningstagande
Enligt nuvarande lagregler är skyldigheten att varsla motparten om en
stridsåtgärd en s.k. formföreskrift. Uteblivet varsel medför inte att en i
och för sig tillåten stridsåtgärd skall anses som olovlig. Det grundar
därigenom inte heller rätt till ersättning för den ekonomiska skada som
tillfogas den andra parten genom stridsåtgärden. Däremot medför
underlåtenheten att varsla en skyldighet att betala allmänt skadestånd till
motparten. Utredningen hade föreslagit att Medlingsinstitutet skulle få
rätt att avbryta icke varslade stridsåtgärder. En stridsåtgärd som vidtogs
efter Medlingsinstitutets beslut skulle anses olovlig.
Under remissbehandlingen restes det invändningar av rättsligt slag mot
förslaget. Medlingsinstitutet skulle få göra bedömningar, enligt utrednings
-förslaget dessutom inte överklagbara, som normalt ankommer på domstol.
Även om uppgiften skulle ha anförtrotts Arbetsdomstolen, som då skulle
kunna förklara en icke varslad stridsåtgärd olovlig, skulle regeln enligt
pro-positionen innebära ett väsentligt ingrepp i nuvarande bestämmelser.
Utskottet kan liksom regeringen konstatera att utredningens förslag inte
hade sin grund i uppfattningen att parterna skulle brista i respekt för
varsel-reglerna. Anledningen till förslaget var i stället att det inte
skulle vara lock-ande för part att låta bli att varsla för att därmed undgå
ett beslut från Med-lingsinstitutet om skyldighet att skjuta upp en varslad
stridsåtgärd. Denna möjlighet för institutet är nämligen avsedd att gälla
bara i förhållande till varslade konflikter.
Utskottet ansluter sig till bedömningen att det inte finns anledning att ge
Medlingsinstitutet möjlighet att avbryta icke varslade konflikter. Vikten
av att varselreglerna iakttas betonas i stället genom den nya regeln om
varselav-gift.
I förhållande till motparten gäller medbestämmandelagens regler om ska-
destånd. Utredningen avstod från att lägga fram förslag om att en annars
lovlig konflikt skulle betraktas som olovlig enbart därför att den inte
hade varslats eller varslats på felaktigt sätt. Skälet var bl.a. det skulle
kunna leda till en väsentlig ökning av tvister om den formella proceduren
för stridsåt-gärder. Enligt utskottets mening skulle även en regel av detta
slag vara ett väsentligt ingrepp i konfliktreglerna. Utskottet anser att
skadeståndsreglerna är en tillräcklig sanktion. Vid bedömning av
skadeståndet beaktas hur allvar-ligt åsidosättandet skall anses vara. Med
det anförda avstyrks motion A6 (yrk. 16 och 17).
5.6 Skiljeförfarande och skiljenämnd, förlikningsman, förlikningskommission
m.m.
Propositionen
En medlare skall, på samma sätt som i dag gäller för förlikningsman, kunna
föreslå parterna att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande.
Medlingsin-stitutet skall kunna medverka vid utseende av skiljemän. Om
stridsåtgärder har påbörjats, skall Medlingsinstitutet kunna uppmana
parterna att låta tvis-ten avgöras genom skiljeförfarande. En medlare får
inte åta sig skiljemanna-uppdrag i en arbetstvist, om inte
Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det (51 §). Någon fast
skiljenämnd knuten till Medlingsinstitutet föreslås inte. Inte heller läggs
det fram något förslag om en särskild nämnd med uppgift att avgöra
konflikters samhällsfarlighet.
Den nuvarande rätten för regeringen att utse förlikningsman eller förlik-
ningskommission upphävs.
Motion
Folkpartiet accepterar i motion A10 regeringens bedömning att en fast skil-
jenämnd inte bör inrättas. I sammanhanget vill partiet dock lyfta fram
frågan om en partssammansatt nämnd med opartisk ordförande för att avgöra
kon-flikters samhällsfarlighet. - Utskottet återkommer till denna fråga i
avsnittet Stridsåtgärders proportionalitet nedan.
Utskottets ställningstagande
Utöver det nyssnämnda förslaget från Folkpartiet har dessa delar av proposi
-tionen inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet tillstyrker propositionen i motsvarande delar och återkommer till
frågan om antagande av lagförslagen nedan.
6 Stridsåtgärder
6.1 Stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag
Propositionen
Något förbud mot stridsåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag
föreslås inte, men regeringen säger sig följa utvecklingen noga och vara
beredd att återkomma om så krävs.
Motioner
Såväl Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet som Mil-
jöpartiet anser att stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag bör
förbju-das. Likartade yrkanden finns även i motioner som väckts under den
allmän-na motionstiden hösten 1999.
Moderaterna anser i motion A6 att ett förbud bör införas med ikraftträdande
den 1 juli 2000 och lägger i enlighet med detta fram förslag om en ny para-
graf, 41 b §, i medbestämmandelagen i överensstämmelse med den regel som
gällde under 1994 (yrk. 9). Enligt Moderaterna kan en stridsåtgärd som
syftar till att uppnå ett kollektivavtal som i praktiken inte kommer att
reglera ar-betsvillkoren för någon utanför företagarens egen familj inte
fylla något rimligt fackligt syfte. Moderaterna pekar på att begränsningar
av kon-flikträtten som innebär att stridsåtgärder av det här slaget
försvåras eller omöjliggörs finns i andra nordiska länder. De hänvisar även
till att utred-ningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut ansåg att
förbudsregeln borde återinföras. 1994 års regel byggde på ett omsorgsfullt
utredningsarbe-te. Någon ytterligare beredning erfordras därför inte enligt
Moderaterna.
I stort sett identiska lagförslag läggs fram av Kristdemokraterna i motion
A8 (yrk. 7) och av Folkpartiet i motion A10 (yrk. 9). Kristdemokraterna ser
det som ett misstag av regeringen att inte lagstifta om detta. Folkpartiet
hänvisar till utredningens bedömning att förbudet bör återinföras eftersom
stridsåtgär-der faktiskt riktats mot enmans- och familjeföretag efter det
att förbudet upphävdes.
Centerpartiet, i motion A9, motiverar sitt förslag om förbud med att det är
angeläget att värna om möjligheten för enmans- och familjeföretagen utan
anställda att faktiskt stå utanför kollektivavtal som saknar relevans för
före-tagens verksamhet. Åtgärder riktade mot sådana företag fyller ingen
annan funktion än att förskjuta maktförhållandena på arbetsmarknaden.
Återkom-mande stridsåtgärder mot dessa företag urholkar förtroendet för
förhand-lingslösningar och fredlig samverkan på arbetsmarknaden. Ett förbud
kan därför ha betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. Det av partiet
före-slagna förbudet hindrar inte att stridsåtgärder träder i kraft så
snart företaget nyanställer personal. Förutom förslag om en förbudsregel (
yrk. 2) finns det i motionen förslag om en följdändring i lagen om
rättegången i arbetstvister (yrk. 3) och om en regel som möjliggör avtal om
längre gående fredsplikt (yrk. 4).
Miljöpartiet beklagar i sin kommittémotion A7 att regeringen inte följt ut-
redningens förslag om ett lagreglerat förbud. Miljöpartiet hade liksom rege
-ringen i och för sig gärna sett att parterna själva löst frågan om ett
blockad-förbud avtalsvägen, men eftersom tillräckliga initiativ inte tagits
av parterna bör det förbud som gällde under 1994 återinföras. Efter en
beskrivning av rättsläget kommer Miljöpartiet fram till att det inte är
rimligt med stridsåt-gärder mot enmans- och familjeföretag med de
omfattande skadeverkningar som åtgärderna kan medföra. Stridsåtgärder för
att träffa avtal som i prakti-ken inte kommer att reglera villkoren för
någon utanför företagarens familj fyller inget rimligt fackligt syfte.
Miljöpartiet tillbakavisar argumentet att kollektivavtal behövs för det
fall att någon skulle anställas i framtiden. Det intresset uppväger inte
den skada och det intrång som stridsåtgärden utgör för ett företag som inte
har några utomstående arbetstagare när åtgärden faktiskt vidtas. Mot det
argumentet kan man enligt motionen också invända att de fackliga
organisationerna inom större delen av SAF/LO-området och inom hela
tjänstesektorn avstår från sådana stridsåtgärder. Miljöpartiet pekar också
på att de fackliga organisationerna har möjlighet att vidta stridsåtgär-der
så snart någon utomstående anställts. Under det år som lagen innehöll ett
sådant förbud framkom inte heller några problem med tillämpningen. I mo-
tionen hänvisas till förarbetsuttalandena till 1994 års förbudsregel.
Partiet lägger fram ett lagförslag av motsvarande lydelse med vissa
redaktionella ändringar (yrk. 1) och ett förslag till följdändring i lagen
om rättegången i arbetstvister (yrk. 2).
Likartade motionsyrkanden finns i A231 yrk. 17 delvis (fp), A254 yrk. 28 (
kd), A701 delvis (m), A706 (m, kd, c, fp), Fi211 yrk 8. delvis (c) och
Sk692 yrk. 23 delvis (m).
Utskottets ställningstagande
Under år 1994 gällde en regel, 41 b §, i medbestämmandelagen som förbjöd
stridsåtgärder som hade till ändamål att träffa kollektivavtal med ett
företag utan några anställda eller där bara företagaren själv eller
företagarens famil-jemedlemmar var arbetstagare och ensamma ägare. Förbudet
avsåg även sympatiåtgärder riktade mot ett sådant företag. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 upphävdes regeln med verkan från den 1 januari
1995. Några problem med tillämpningen framkom inte under det år då förbudet
var i kraft.
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att en arbetstagarorganisation
skall få anordna stridsåtgärder mot ett företag när syftet är att uppnå ett
kol-lektivavtal som i praktiken inte direkt kommer att reglera
arbetsvillkoren för någon. Om åtgärden riktas mot ett familjeföretag skulle
avtalet inte reglera arbetsvillkoren för någon utanför företagarens egen
familj. Enligt utskottets mening måste familjeföretagaren ha rätt att utan
inblandning bestämma vilka inbördes relationer och förhållanden som skall
råda mellan de familjemed-lemmar som arbetar i företaget. Samma princip
gäller för övrigt även i annan arbetsrättslig lagstiftning - t.ex. omfattar
lagen om anställningsskydd (LAS) inte arbetstagare som tillhör
arbetsgivarens familj.
Utgångspunkten är således att stridsåtgärder mot företag utan anställda,
utöver familjemedlemmarna, inte fyller något rimligt fackligt syfte. Ett
för-bud kan enligt utskottets mening inte heller motiveras med att ett
kollektiv-avtal behövs för det fall att företaget skulle anställa någon i
framtiden. Mot det argumentet skulle man kunna invända att parterna inom
större delar av SAF/LO-området och inom tjänstesektorn avstår från sådana
stridsåtgärder. Intresset av att företaget har gällande kollektivavtal den
dag det till äventyrs anställer någon kan inte uppväga den skada och det
intrång som stridsåtgär-der utgör. En förbudsregel bör alltså utgå från de
faktiska förhållandena. Så snart någon utomstående anställs har de fackliga
organisationerna möjlighet att vidta stridsåtgärder.
Stridsåtgärder som vidtas mot enmans- eller familjeföretag skall anses som
olovliga. Enligt utskottets mening bör man vid bedömningen av om stridsåt-
gärden är olovlig inte beakta sådana förändringar i anställnings- eller
ägar-förhållandena som har inträffat sedan stridsåtgärden har varslats
eller inletts.
Utskottet anser att förbudsregeln bör utformas på motsvarande sätt och ha
samma innebörd som 1994 års regel. Utskottet hänvisar därför till proposi-
tion 1993/94:67 och till utskottets betänkande 1993/94:AU4.
Detta innebär att det bör införas en ny paragraf, 41 b §, i medbestämman-
delagen i enlighet med den lydelse som framgår av bilaga 2 till detta betän
-kande. På motsvarande sätt som i 1994 års lag bör det genom ett tillägg
till 4 § medbestämmandelagen anges att det i kollektivavtal får föreskrivas
läng-re gående fredsplikt än vad 41 b § anger och längre gående skadestånds
-ansvar än vad som följer av lagen.
I enlighet med förslag i slutbetänkandet från utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut (SOU 1998:141) bör det också genom ett tillägg i 2
kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister klargöras att Arbetsdomstolen
alltid är behörig att som första domstol ta upp och avgöra en tvist om
stridsåtgärd som avses i 41 b § medbestämmandelagen, vilket även föresla-
gits i Centerpartiets och Miljöpartiets motioner.
De föreslagna lagändringarna bör enligt utskottets mening lämpligen träda i
kraft samtidigt med de övriga ändringar i medbestämmandelagen som före-slås
i detta betänkande, dvs. den 1 juni 2000.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A6 (yrk. 9), A7 (
yrk. 1 och 2), A8 (yrk. 7), A9 (yrk. 2-4), A10 (yrk. 9), A231 (yrk. 17 del-
vis), A254 (yrk. 28), A701 delvis, A706, Fi211 (yrk. 8 delvis) och Sk692 (
yrk. 23 delvis).
6.2 Stridsåtgärders proportionalitet m.m.
Propositionen
Lagstiftning om att stridsåtgärder skall vara proportionerliga föreslås
inte.
Motioner
Såväl Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet som Folkpartiet före-
slår att det införs regler som avser stridsåtgärdernas proportionalitet.
Stridsåtgärder som i olika avseenden inte står i rimlig proportion till t.
ex. syftet eller effekten bör enligt dessa partier förbjudas genom en ny
bestäm-melse i medbestämmandelagen.
Moderaterna anser enligt sin motion A6 att en proportionalitetsregel bör
införas som inte bara avser förhållandet mellan stridsåtgärdens omfattning
och den skada som drabbar motparten utan även förhållandet mellan åtgär-
dens omfattning och det syfte som åtgärden har. Moderaterna hänvisar till
utredningen, som ansåg att ett krav på proportionalitet skulle ge en
rimligare balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Reglerna skall enligt
motionen omfatta såväl primära stridsåtgärder som svarsåtgärder från
motparten. I det förstnämnda fallet skulle regeln begränsa möjligheterna
till s.k. nålsticksåt-gärder som lamslår motparten. I det senare fallet
skulle möjligheten begrän-sas att vidta mycket omfattande stridsåtgärder
för att uppnå endast begränsa-de fördelar. Regeringen bör återkomma med ett
förslag som läggs fram i sådan tid att regeln kan träda i kraft den 1
januari 2001 (yrk. 8).
Kristdemokraterna pekar i sin motion A8 bl.a. på sådana åtgärder som kostar
lite för den som vidtar stridsåtgärden men orsakar stora kostnader för mot-
parten och tredje man, t.ex. när små nyckelgrupper tas ut i strejk. Ett
propor-tionalitetskrav bör gälla även vid blockader och andra
stridsåtgärder för att förmå företag att ansluta sig till ett redan
gällande avtal. Proportionaliteten bör alltså bedömas med utgångspunkt i
såväl åtgärden som den skada som vållas. Ett krav på proportionalitet i
fråga om stridsåtgärder som riktas mot oorganiserade företag skulle också
innebära ett bättre skydd för den negativa föreningsrätten (yrk. 5).
Centerpartiet framhåller i motion A9 att stora obalanser kan bidra till
uppgö-relser som annars inte skulle godtas. Alltfler arbetstagare har
nyckelpositio-ner vilket gör det möjligt att genom "nålsticksåtgärder" till
begränsade kost-nader vidta stridsåtgärder som medför stor skada för
arbetsgivaren eller tredje man, samtidigt som arbetsgivarna till följd av
den hårdnande globala marknaden blir alltmer tveksamma till att själva
tillgripa stridsåtgärder. Par-tiet lägger fram lagförslag om en
proportionalitetsregel som tar sikte på förhållandet mellan åtgärdens
omfattning och skadan för motparten, svarsåt-gärdens omfattning och
primäråtgärden resp. mellan sympatiåtgärdens skada och åtgärdens eller
primäråtgärdens omfattning (yrk. 5) samt motsvarande följdändringar som i
förslaget ovan om förbud mot stridsåtgärder mot en-mans- och familjeföretag
(yrk. 6 och 7). Yrkande om en proportionalitetsre-gel framställs också i
partimotionen F211 (yrk. 8 delvis).
Folkpartiet föreslår i motion A10 en proportionalitetsregel av motsvarande
innehåll som den i Centerpartiets motion (yrk.10) .
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis kan konstateras att utredningen, som framgått ovan, lade fram
ett förslag om krav på stridsåtgärders proportionalitet. Förslaget tog
sikte på tre olika situationer, nämligen när en stridsåtgärd
- som är partiell eller på annat sätt begränsad kan förväntas leda till
skada eller annan olägenhet, som står i uppenbart missförhållande till
åtgärdens omfattning
-
- som har varslats som svar på en annan stridsåtgärd och som är väsentligt
mer omfattande än vad som är rimligt med hänsyn till den åtgärd som har
orsakat svarsåtgärden
-
- som har varslats som stöd för en part i dennes tvist om förnyande av kol-
lektivavtal kan förväntas leda till skada eller olägenhet, som står i ett
up-penbart missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens omfattning.
-
En sådan stridsåtgärd skulle enligt utredningens förslag kunna förklaras
olovlig av Arbetsdomstolen på yrkande av den part som åtgärden riktas mot.
Förslaget skulle enligt utredningen skapa en rimligare balans mellan parter
-na. Det skulle förhindra förhandlingstekniken att använda stridsåtgärder
som inte kostar mycket för den egna konfliktfonden men som leder till
negativa effekter för samhällsekonomin. Ett tredje skäl för utredningen var
det faktum att flera europeiska länder har regler av liknande slag.
Vid remissbehandlingen mötte förslaget invändningar av flera olika slag.
För att vara på den säkra sidan skulle en facklig organisation tvingas ta
ut samtliga arbetstagare på avtalsområdet i total strejk. En
proportionalitetsregel skulle därmed försvåra, fördyra och försena
förhandlingsprocessen. Stor energi skulle behöva läggas ned på juridiska
formalia och inte på den bak-omliggande tvisten. Tveksamhet skulle råda om
förslagets förenlighet med Europarådets sociala stadga. Det skulle vara
tveksamt att lägga på en dom-stol att göra de lämplighetsprövningar som det
skulle vara fråga om. Regler-na skulle bli svårtillämpade; t.ex. ansåg
Arbetsdomstolen att regler av detta slag måste förses med vägledande
uttalanden om tillämpningen.
Det fanns också en rad remissinstanser som stödde förslaget, och det fanns
de som ansåg att förslaget borde utvidgas.
Utskottet anser med hänvisning inte minst till vad som framkommit vid
remissbehandlingen att det finns starka skäl som talar mot
proportionalitets-regler av det nu berörda slaget. Det bör samtidigt
uppmärksammas att rege-ringen skall ge Medlingsinstitutet i uppdrag att i
sina årliga rapporter redogö-ra för hur konflikter på arbetsmarknaden
genomförts och vilka konsekvenser de fått. Utskottet noterar att regeringen
har för avsikt att noga följa utveck-lingen på området.
Med det anförda avstyrks motionerna A6 (yrk. 8), A8 (yrk. 5), A9 (yrk. 5-7)
, A10 (yrk. 10) och Fi211 (yrk. 8 delvis).
Utskottet tar i detta sammanhang även upp Folkpartiets förslag i motion A10
(yrk. 8) om en partssammansatt nämnd för att avgöra konflikters sam-
hällsfarlighet. Partiet hänvisar till rapporten Spelreglerna på
arbetsmarkna-den (SOU 1991:13) från den s.k. Löneförhandlingsutredningen.
Denna ut-redning lade fram ett förslag om att en sådan nämnd skulle
inrättas för hela arbetsmarknaden. Nämnden skulle på en parts begäran kunna
pröva om en konflikt var samhällsfarlig. Om nämnden skulle finna att så var
fallet skulle nämnden uppmana den varslande parten att återkalla varslet
eller att upphöra med stridsåtgärden.
Frågan berördes även av Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannain-
stitut som konstaterade att det kan finnas ett intresse bland parterna att
inrätta egna nämnder för att bedöma vilka stridsåtgärder som bör förekomma.
Par-terna i kollektivavtalet kan ge nämnden i uppdrag att fatta tvingande
beslut. Det finns därmed möjlighet att anpassa prövningen till de
förutsättningar och traditioner som gäller för den egna branschen. Som
konstateras av utredning-en finns sådana avtal i viss utsträckning redan i
dag. Utskottet finner inte skäl att åter ta upp frågan om en sådan nämnd
och avstyrker följaktligen motion A10 (yrk. 8).
6.3 Sympatiåtgärder
Propositionen
Frågan om ett förbud mot sympatiåtgärder berörs inte särskilt i propositio-
nen.
Motioner
Moderaterna ser i motion A6 sympatiåtgärderna som ytterligare ett exempel
på att balansen förändrats mellan parterna. Företagen anser i regel att en
lockout kostar dem för mycket. Det är därmed inte längre något verksamt
konfliktmedel för arbetsgivarsidan. Det är svårt att motivera en rätt till
sym-patiåtgärder eftersom det inte behöver föreligga ens den minsta
intressege-menskap mellan den part som vidtar sympatiåtgärden och parten i
primär-konflikten. Vid sympatiåtgärder har de stridande parterna träffat
avtal, och då bör dessa också hållas. Det är inte rimligt att en
utanförstående part, som kanske har träffat kollektivavtal efter
stridsåtgärder i de egna förhandlingar-na, sedan helt oförskyllt skall
drabbas av sympatiåtgärder på grund av en intressekonflikt vid ett helt
annat företag. Regeringen bör återkomma med ett förslag om förbud mot
sympatiåtgärder i sådan tid att lagändringen kan träda i kraft den 1
januari 2001 (yrk. 10). - Yrkanden om förbud mot sympatiåt-gärder
framställs även i Moderaternas partimotion Sk692 (yrk. 23 delvis) och i
motion A701 (delvis) av Karin Falkmer och Tomas Högström (båda m).
Kristdemokraterna anser inte heller, enligt sin motion A8, att sympatiåtgär
-der bör tillåtas som instrument vid konflikter. Vid en primärkonflikt
finns inget avtal mellan parterna, vilket är anledningen till att parterna
kan tvinga fram ett avtal genom stridsåtgärder. Vid sympatiåtgärder däremot
är de stri-dande parterna bundna av avtal. Avtalsbundna parter bör rimligen
hålla sina avtal. Partiet ser också sympatiåtgärderna som en fråga om
proportionalitet. Företagen är alltmer känsliga när tekniskt kompetenta
arbetstagare tas ut i strejk (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
Även frågan om sympatiåtgärder togs upp av Utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut. Frågan hade inte varit nämnd i utredningens direk
-tiv. Utredningen ansåg inte att rätten till sympatiåtgärder borde tas bort
. Skälet var att denna rätt är en del i en nordisk tradition och en
väsentlig grundval för kollektivavtalssystemet. Utredningen bedömde det
därför som omöjligt att få en bred uppbackning för ett paket med åtgärder
som inklude-rade ett borttagande av rätten till sympatiåtgärder. Dessutom
skulle en sådan inskränkning kunna komma i konflikt med Europarådets
sociala stadga. Utredningen ansåg dock att ett borttagande skulle kunna
leda till en mer dämpad löneutveckling och en ökad lönespridning, vilket
skulle vara gynn-samt ur en snävt samhällsekonomisk synvinkel.
Utskottet ansluter sig till utredningens bedömning att rätten till
sympatiåt-gärder inte bör tas bort. I sammanhanget bör påpekas att
förslaget om för-längd varseltid och om möjlighet att skjuta upp varslade
stridsåtgärder, som utskottet ställt sig bakom ovan, kan innebära vissa
begränsningar av möjlig-heten till sympatiåtgärder.
Med det anförda avstyrks motionerna A6 (yrk. 10), A8 (yrk. 6), A701 (delvis
) och Sk692 (yrk. 23 delvis).
[5~7 Andra ändringar
Propositionen
I ett särskilt avsnitt om lönestatistik redovisas vissa förändringar som
inte omfattas av propositionens förslag till riksdagsbeslut.
- Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndighet för den officiella lö
-nestatistiken från den 1 januari 2001
Statistiska centralbyrån (SCB) är i dag statistikansvarig myndighet i
enlighet med principen att SCB skall svara för officiell statistik som
griper över flera sektorer, som saknar entydig huvudanvändare eller där det
påtagligt gagnar förtroendet för statistiken. Medlingsinstitutet får ett
samlat ansvar för att följa och analysera svensk lönebildning och får en
funktion som inte motsvaras av verksamheten vid någon i dag existerande
myndighet. Institutet kommer därmed att framstå som en huvudanvändare av
lönestatistiken. Statisti-kansvaret bör enligt propositionen avse både den
månadsvisa och den årsvisa lönestatistiken. Som nämnts ovan kommer
Medlingsinstitutet att få i uppgift att inrätta ett expertråd för
lönestatistik.
- Lönestatistiken förbättras på olika sätt
SCB skall ges i uppdrag att förbättra den månadsvisa statistiken som bör
produceras för alla sektorer i ekonomin. Utförligare redovisning bör ske av
retroaktiva löneutbetalningar. Statistiken bör också redovisas snabbare än
i dag. Medlingsinstitutet bör svara för att en samlad månadsvis publicering
sker. Statistiken bör redovisas för ett 50-tal områden eller branscher med
fördelning på kön och på arbetare och tjänstemän.
Medlingsinstitutet bör även svara för att årsstatistiken publiceras i form
av en årlig rapport, som även innefattar analyser. SCB skall få i uppdrag
att producera löpande statistik över vakanser och arbetskonflikter.
Förbättringen av såväl den årsvisa som månadsvisa statistiken bör genom-
föras redan år 2000, bl.a. med hänvisning till behovet av jämförbar
statistik när nästa avtalsrörelse analyseras.
Forskningens behov skall tillgodoses genom komplettering av individdata-
basen LINDA med individuppgifter om löner från SCB:s årsvisa lönestatis-tik
.
- Rapporter om samhällsekonomin
Konjunkturinstitutet (KI) bör svara för att en årlig rapport tas fram om de
samhällsekonomiska förutsättningarna för löneförhandlingarna. Rapporten
skall innehålla bedömningar av den ekonomiska utvecklingen under de när-
maste åren i Sverige och omvärlden.
- Rapporter om löneutvecklingen m.m.
Medlingsinstitutet bör svara för att det årligen publiceras en rapport om
löneutvecklingen m.m. Den skall beskriva betydelsefulla förändringar vad
gäller löner, arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling,
inkomstfördel-ning, inkomstutveckling, sysselsättning, avtalskonstruktioner
, förhandlings-system och arbetsmarknadslagstiftning i Sverige och i
omvärlden liksom lönebildningens strukturpåverkande effekter.
Lönestatistiken behöver redovi-sas för branscher, yrkesgrupper, uppdelning
på kön etc. Rapporten skall även innehålla analyser av hur utvecklingen av
arbetskraftskostnader påverkat samhällsekonomin och sysselsättningen. Den
skall också innehålla en redo-visning och analys av stridsåtgärder som
förekommit under året.
- Redogörelse inför finansutskottet och arbetsmarknadsutskottet
Medlingsinstitutets chef bör, om riksdagen finner detta lämpligt, årligen
inför dessa utskott redogöra för sin syn på hur lönebildningen,
arbetskrafts-kostnaderna och sysselsättningen utvecklats och hur institutet
tagit sig an sin uppgift att verka för en väl fungerande lönebildning utan
att parterna frånta-gits sitt ansvar.
- Förbättrade möjligheter att analysera löneutvecklingen för kvinnor och
män m.m.
De förbättringar av den årsvisa lönestatistiken och kompletteringen av
forsk-ningsdatabasen LINDA som redovisats ovan kommer enligt regeringens
bedömning att förbättra möjligheten att följa och analysera
löneutvecklingen för kvinnor och män. Medlingsinstitutets årliga rapport om
löneutvecklingen m.m. bör även innehålla ett särskilt kapitel som
analyserar löneutvecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv.
Medlingsinstitutet bör också följa frågan om diskriminering i
lönesättningen på andra grunder än kön. Samråd bör ske regelbundet med
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappom-budsmannen och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Motioner
Moderaterna motsätter sig enligt motion A6 förslaget att Medlingsinstitutet
skall vara statistikansvarig myndighet (yrk. 14). Ansvaret bör ligga kvar
hos SCB. Partiet anser dessutom att dagens lönestatistiska underlag är
tillräckligt. Det finns inget behov av en ytterligare aktör. En utvidgad
statistikinhämtning innebär en ökad börda på företagen. Om parterna vill ha
ytterligare en opar-tisk instans kan de inrätta ett ekonomiskt råd på
motsvarande sätt som enligt industrins samarbetsavtal. Moderaterna anser
inte heller att det skall ankom-ma på Medlingsinstitutet att utarbeta
rapporter om löneutvecklingen eller på annat institutionaliserat sätt
redogöra för utvecklingen eftersom detta skulle vara en del i den
normbildande roll för Medlingsinstitutet som partiet avvisar (yrk. 13
delvis).
Även Kristdemokraterna anser, enligt motion A8, att SCB också fortsätt-
ningsvis bör vara huvudansvarig för lönestatistiken, eftersom det annars
finns risk för samordningsproblem i förhållande till den ekonomiska
statisti-ken. Det bör dock vara en viktig uppgift för Medlingsinstitutet
att se till att det finns statistik tillgänglig på ett relevant sätt (yrk.
3). Kristdemokraterna är i och för sig positiva till det som redovisas i
propositionen vad gäller jäm-ställdhet och diskriminering, men bedömer det
inte som tillräckligt. I motio-nen framhålls att bra former för
arbetsvärdering kan vara ett instrument för en mer objektiv lönesättning.
Motionärerna poängterar att arbetsvärdering inte behöver stå i
motsatsförhållande till individuell lönesättning (yrk. 4).
Centerpartiet yrkar också avslag på propositionen i den del som den
förordar att Medlingsinstitutet skall vara statistikansvarig myndighet.
Partiet hänvisar i sin motion A9 till vad SCB anfört om den roll som
lönestatistiken spelar i många ekonomiska och samhälleliga bedömningar. Ett
medlingsinstitut kan inte automatiskt ha intresse av samtliga sidor av
lönestatistiken (yrk. 1).
Inte heller Folkpartiet anser, enligt motion A10, att Medlingsinstitutet
bör ha statistikansvaret. Ansvaret bör ligga kvar på SCB. Erforderliga
analyser därutöver kan utföras av Konjunkturinstitutet (yrk. 5). Partiet
motsätter sig inte att lönestatistiken förbättras eftersom det ökar
möjligheterna att analyse-ra löneutvecklingen för kvinnor och män. Partiet
har inte heller någon in-vändning mot att Konjunkturinstitutet skall avge
en årlig rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för
lönebildningen. Folkpartiet varnar dock för en alltför stor tilltro till
att statistik eller ekonomiska analyser i sig leder till en bättre
lönebildning. För det krävs kännedom om individuella förhållanden som en
myndighet inte kan ha (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
En förbättring av lönestatistiken är enligt utskottets mening en väsentlig
del i åtgärderna för att förbättra lönebildningen. Utskottet anser det
också väsent-ligt att parterna har förtroende för lönestatistiken och inte
har skäl att ifråga-sätta dess kvalitet eller användbarhet. Den sakkunskap
och goda beställar-kompetens som Medlingsinstitutets anställda kommer att
representera bör enligt utskottets bedömning kunna resultera i en ökad
användbarhet och ett stärkt förtroende för statistiken. Att överföra
huvudansvaret till Medlingsin-stitutet är i konsekvens med de allmänna
principer som gäller för den offici-ella statistiken. Utskottet delar
regeringens bedömning att Medlingsinstitutet kommer att framstå som
huvudanvändare av lönestatistiken. Institutet kom-mer att ha ett samlat
ansvar för att följa och analysera lönebildningen.
Det är enligt utskottets mening inte korrekt att som Moderaterna betrakta
ansvaret för statistiken som en del i en normbildande roll.
Medlingsinstitutet har i stället en analysfunktion. Institutets roll är att
se till att statistiken speg-lar den faktiska löneutvecklingen, inte att
agera som något slags "lönepolis". Utskottet kan inte heller se de andra
förslag om uppgifter för Medlingsinsti-tutet som Moderaterna hänvisar till
som uttryck för att institutet skulle ha en normbildande roll.
Med anledning av farhågorna för samordningsproblem i förhållande till den
övriga ekonomiska statistiken m.m. vill utskottet hänvisa till att rege-
ringen enligt vad som sägs i propositionen har för avsikt att ge Medlingsin
-stitutet i uppgift att inrätta ett expertråd för lönestatistik. Detta
expertråd är tänkt att fungera som ett organ för att tillvarata andra
intressenters behov av utformningen av statistiken. Företrädare för
parterna bör ingå i rådet, och Konjunkturinstitutet och SCB bör adjungeras
dit. Regeringen trycker också på att det är väsentligt att samråd sker med
SCB i frågor som gäller behov av allmäninformativ statistik. Utskottet
instämmer med regeringen att det är särskilt väsentligt att samordningen
med den ekonomiska statistiken beaktas. Som sägs i propositionen får inte
det faktum att Medlingsinstitutet blir en huvudanvändare innebära att andra
användares intressen åsidosätts. Utskottet vill slutligen peka på att
regeringen säger sig vara beredd att ompröva sitt förslag om det skulle
uppstå en situation där viktiga användares intressen åsidosätts. Därför har
regeringen för avsikt att låta utvärdera konsekvenserna när det nya
systemet verkat en tid.
Med hänvisning till det anförda avstyrks dels motion A6 (yrk. 13 delvis),
dels motionerna A6 (yrk. 14), A8 (yrk. 3), A9 (yrk. 1) och A10 (yrk. 5 och
6).
Allra sist kan utskottet instämma med Kristdemokraterna i att bra former
för arbetsvärdering kan vara ett instrument för att nå en mer objektiv löne
-sättning. En väl utvecklad lönestatistik ökar möjligheten att följa och
analy-sera löneutvecklingen för kvinnor och män och att bedriva forskning
om vad som har betydelse för löneutvecklingen, vilket är nog så viktigt,
men det är självfallet inte tillräckligt för att komma till rätta med
osakliga löneskillna-der. För det krävs insatser på en rad områden.
Utskottet vill i detta hänseende hänvisa till den proposition om ändringar
i jämställdhetslagen som regering-en har för avsikt att lägga fram senare i
vår. Med det anförda avstyrks motion A8 (yrk. 4), i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
8 Antagande av propositionens lagförslag m.m.
8.1 Ändringar i medbestämmandelagen
Av vad som anförts ovan följer att utskottets ställer sig bakom regeringens
förslag till ändringar i medbestämmandelagen. Förslag om antagande av
lagändringarna, dock med vissa justeringar, läggs fram i utskottets hemstäl
-lan.
8.2 Ändringar i sekretesslagen
Propositionen
Genom följdändringar i sekretesslagen föreskrivs att sekretess skall gälla
för uppgifter som en part lämnat till en medlare eller till
Medlingsinstitutet. Sekretess gäller endast om parten gjort förbehåll om
detta (8 kap. 15 § första stycket). Det föreslås också en ny bestämmelse om
sekretess för uppgift i kollektivavtal som lämnats till Medlingsinstitutet.
Den avser dels en parts affärs- eller driftförhållanden, dels annans
personliga eller ekonomiska för-hållanden, i båda fallen om det kan antas
att parten eller personen lider skada eller men om uppgiften röjs (samma
paragrafs andra stycke). Att meddelar-friheten är begränsad för denna typ
av uppgifter framgår av 16 kap. 1 § samma lag.
Motion
Moderaterna ansluter sig i motion A6 till förslagen om ändringar i sekre-
tesslagen (yrk. 18).
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker ändringarna i sekretesslagen. Förslag om antagande av
lagändringarna läggs fram i utskottets hemställan.
DEL II ARBETSRÄTTSLIGA MOTIONER
1 Utredningar m.m.
Utskottet övergår nu till att behandla motioner som väckts under den allmän
-na motionstiden och som tar sikte på olika arbetsrättsliga frågor. I detta
av-snitt kommer utskottet att behandla motioner som innehåller allmänna syn
-punkter på den arbetsrättsliga lagstiftningen och krav på generella
utredning-ar. Därefter behandlas motioner som rör olika sakfrågor. Motioner
rörande turordningsfrågor kommer att behandlas i samband med behandlingen
av den av regeringen aviserade propositionen avseende
turordningsbestämmelserna som skall överlämnas till riksdagen maj i 2000.
Motioner
I kommittémotion Sk692 hävdar Moderaterna att arbetslagarna behöver
anpassas för att stimulera till byte av arbete och vidareutbildning. Detta
skall utgöra ett led i åtgärder för att skapa ett konkurrenskraftigt klimat
för indivi-der och företag i Sverige. Det behövs bl.a. en ny och mer
flexibel arbetsrätt (yrk. 21).
Många företagare är på grund av anställningsskyddslagen tveksamma till att
nyanställa och expandera. Lagen måste omarbetas från grunden. Den bör ge
den enskilde arbetstagaren ett grundläggande skydd mot att skiljas från sin
anställning på osakliga grunder. Turordningsreglerna bör slopas helt. Lag-
stiftningen på morgondagens arbetsmarknad bör vara mer "individualiserad",
dvs. den bör tydligt göra den enskilde till bärare av arbetets rättigheter
(yrk. 22).
Vänsterpartiet framhåller i partimotion A723 att det behövs en ny och för-
stärkt arbetsrätt. Som skäl för ställningstagandet anges de stora
förändringar som skett i samhället och näringslivet. Enligt partiet handlar
det om föränd-rade produktions- och organisationsmönster, nya
anställningsformer, inter-nationalisering av kapitalrörelser och EU-
medlemskap. Utvecklingen har också gått i riktning mot ett ökat antal
anställningsformer som inte är fasta heltidstjänster, dvs. korta och lösa
anställningsformer. Detta drabbar framför allt kvinnor och ungdomar. Vidare
har den nya uppsplittringen av arbets-marknaden där anställda
"utkontrakteras" och formellt görs till egna företa-gare inneburit att
vissa hamnar utanför den arbetsrättsliga lagstiftningens skyddsnät.
Partiet föreslår att det tillsätts en utredning som skall ha till uppgift
att ut-veckla arbetsrätten inom följande områden. Löntagarnas inflytande
måste öka. Vidare måste arbetstagarbegreppet utvidgas så att alla löntagare
omfat-tas av arbetsrätten. Rätten till kompetensutveckling för alla
anställda måste regleras i lagstiftning. I denna skall arbetsgivarnas
ansvar för kompetensut-veckling tydligt lyftas fram och de fackliga
organisationerna skall ha möjlig-het att påverka. En lagstiftning som
garanterar yttrandefriheten för alla ar-betstagare och som inte tillåter
att den inskränks i anställningsavtalet måste införas. Utredningen bör
bedrivas skyndsamt och i samarbete med arbets-marknadens parter (yrk. 1).
I kommittémotion Sf304 hävdar Vänsterpartiet att om man skall förhindra
utslagning och förtidspensionering måste anställningsskyddet stärkas i sam-
band med rehabilitering. Särskilt viktigt är att man på de större
arbetsplatser-na tar socialt ansvar för arbetstagare som arbetat länge där.
Partiet föreslår att ovan nämnda utredning även bör behandla denna fråga (
yrk. 9).
I partimotion A219 framför Vänsterpartiet krav på en modernisering av
arbetsrätten för att stärka anställningstryggheten och begränsa floran av
visstidsanställningar så att arbetsgivare inte kan missbruka kvinnors
arbets-kraft (yrk. 1).
Enligt kommittémotion A254 anser Kristdemokraterna att dagens arbetsrätt
är anpassad till 1970-talets samhälle med stora varuproducerande företag
som förebild. Tron att människor är utbytbara i en produktionskedja
präglade tänkandet som ligger bakom dagens arbetsrätt. Förändringstakten i
näringsli-vet har accelererat sedan dess. Människor är mer välutbildade och
svåra att byta ut. De nya jobben skapas i de små företagen. Arbetslivet har
förändrats till karaktär och innehåll. Företag med snabb tillväxt och stora
företag med hög arbetsrättslig kompetens och stora möjligheter till
omdisponeringar av arbetskraften har sällan problem med arbetsrätten.
Däremot upplever de mindre företagen arbetsrätten som ett problem.
Arbetsrätten måste därför moderniseras och förenklas. För att arbetsrätten
skall bli mer flexibel och bättre anpassad för småföretag bör det
genomföras en rad förändringar. Des-sa rör bl.a. turordningsreglerna,
fackets vetorätt vid entreprenader, reglerna om stridsåtgärder m.m. Partiet
anser att dessa förslag kan genomföras utan föregående utredning (yrk. 25).
Vidare anser partiet att en lämplig myndighet bör ta ansvar för att öka in-
formationen om gällande regler på arbetsrättens område. Detta är särskilt
viktigt vad gäller de mindre företagen eftersom de oftast saknar kunskap om
vilka villkor som gäller (yrk. 32).
Centerpartiet hävdar i partimotion A220 att trygghet i arbetslivet bäst
skapas av konkurrenskraftiga företag. Stelbenta lagar kan vara hinder för
företagens utveckling och i sämsta fall hota anställningstryggheten i hela
företaget. Nuvarande arbetsrätt utformades i huvudsak i början av 1970-
talet och grun-dades på erfarenheter av arbetslivet under 1950- och 60-
talen. Arbetsrätten är också i huvudsak anpassad till de stora företagens
behov och förutsättningar. Ett stort antal människor står utanför
arbetsmarknaden eller har svag anknyt-ning till denna. En fjärdedel av dem
som arbetar saknar fast anställning. Till detta kommer att det blir allt
svårare att applicera dagens lagstiftning på de nya mönster som växer fram
på arbetsmarknaden. Nya anställningsformer växer fram. För att möta denna
förändring anser partiet att det är nödvändigt att det tillsätts en
utredning med uppdrag att se över hur hela dagens regel-verk bör förändras
för att skapa bättre trygghet, flexibilitet och tillväxt (yrk. 21).
Folkpartiet anser att ett av de viktigaste områdena när det gäller
förnyelse av arbetsmarknaden är arbetsrätten. Partiet framhåller i
kommittémotion A231, i likhet med flera av de andra partierna, att den
nuvarande arbetsrätten är an-passad till 1970-talets behov och
arbetsmarknad, där utgångspunkten var att en arbetstagare arbetar hos samma
arbetsgivare under hela sitt yrkesverk-samma liv. Eftersom arbetsmarknaden
hela tiden förändras och fler arbetsta-gare får andra anställningsformer än
visstidsanställning brådskar en fortsatt reformering av arbetsrätten.
Inledningsvis bör 1994 års lagstiftning återinfö-ras. För att på sikt få
till stånd en modern arbetsrätt bör det även tillsättas en parlamentarisk
utredning (yrk. 18).
I kommittémotion A811 tar Miljöpartiet upp det växande problemet med
"tystnaden" på arbetsplatsen. Enligt partiet är rädslan att framföra kritik
på arbetsplatsen ett stort och växande arbetsmiljöproblem. Många
arbetsgivare anser att lojalitet innebär att arbetstagarna inte skall
kritisera dem. Detta gäller i hög grad arbetsgivare inom den offentliga
sektorn. Arbetstagare vågar därför inte öppet kritisera arbetsgivare av
rädsla för att få problem på arbetsplatsen. Särskilt utsatta är de
arbetstagare som har tidsbegränsade anställningar. För att kunna erhålla
tillsvidareanställningar berättar de inte om eventuella missförhållanden.
För att komma till rätta med den utbredda "tystnaden" på arbetsplatsen
anser partiet att det bör tillsättas en utredning som ser över denna
problematik (yrk. 1).
Vidare anser partiet att det bör göras en förändring av medbestämmande-
lagen. I statliga bolag som privatiserats och i andra privata företag
gäller inte personalens yttrandefrihet och det grundlagsstadgade
anonymitets- och med-bestämmande skyddet. Den som yttrar sig offentligt
riskerar disciplinära åtgärder. Partiet föreslår därför att det tillsätts
en utredning som ser över medbestämmandelagen i detta hänseende (yrk. 2).
Inger Strömbom (kd) påpekar i motion K351 att nuvarande arbetsrätt skapar
ett svårgenomträngligt regelverk för det lilla företaget. Arbetsrätten
behöver förenklas och moderniseras så att småföretagare kan följa de regler
som finns och ändå driva en lönsam verksamhet (yrk. 2).
Sven Bergström m.fl. (c) anser i motion N389 att en mindre reglerad arbets-
marknad med större möjligheter till projekt- och visstidsanställningar samt
flexiblare och kortare arbetstider leder till att fler människor kan få
arbete (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande
Under 1970-talet genomfördes ett omfattande arbetsrättsligt reformarbete
som rörde tre huvudfrågor: anställningstrygghet, medbestämmanderätt och
arbetsmiljö. Detta arbete låg sedan till grund för den nuvarande
arbetsrättsli-ga lagstiftningen. Under perioden tillkom bl.a.
anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Syftet med dessa lagar var
bl.a. att skapa ett skydd för bestående anställningar och att tillförsäkra
arbetstagarinflytande. Även om dessa lagar alltjämt är gällande har de
under åren varit föremål för olika utredningar som i sin tur lett till
olika regelförändringar. Under 1990-talet har arbetsrätten utretts vid ett
flertal tillfällen. I utskottets arbetsrättsbetän-kanden hösten 1996 och
våren 1998 (bet. 1996/97:AU4 respektive 1997/98:AU6) har lämnats relativt
utförliga redogörelser för detta och för vilka förändringar som genomförts
under denna period.
Även i dagsläget pågår det arbete som syftar till att reformera
arbetsrätten. Utskottet kommer att i det följande lämna en kort redogörelse
för detta arbe-te. Redogörelsen är dock inte fullständig.
Regeringen har den 23 september 1999 tillkallat en särskild utredare för
att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka
skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73)
. Uppdraget skall slutföras senast den 1 april 2001. Vid utskottets
behandling av budget-propositionen hösten 1999 föreslog utskottet att det
skulle göras en översyn av bemanningsföretagens verksamhet. Riksdagen
beslutade i enlighet med förslaget (rskr. 1998/99:179). Enligt vad
utskottet erfarit vid kontakter med Regeringskansliet pågår för närvarande
ett arbete med att utforma direktiv till en kommande utredning i frågan.
Under hösten 1999 presenterades en departementspromemoria (Ds 1999:76) som
föreslår införandet av en obli-gatorisk mammaledighet. Förslaget bygger på
ett EU-direktiv (92/85/EEG) och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Regeringen har aviserat att den kommer att lämna en
proposition i frågan den 22 mars 2000. I en annan departementspromemoria (
Ds 1999:39) som presenterats 1999 har lämnats förslag till höjd ålder för
avgångsskyldighet till 67 år. Förslaget som innebär en ändring av
anställningsskyddslagen, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Den
s.k. DELTA-utredningens (Utredningen om deltids-arbete, tillfälliga jobb
och arbetslöshetsersättning) förslag i SOU 1998:115 bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Den s.k. SimpLex-kommissionen fortsätter sitt
arbete. Gruppen bildades våren 1999 för att samordna och stödja arbetet med
regelförenkling.
Som framgår av motionerna framställs mer eller mindre långtgående krav på
förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ett vanligt argument
för att ändra den nuvarande lagstiftningen är att den har tillkommit i en
annan tid med andra förutsättningar och att den därför inte svarar mot de
krav som dagens arbetsmarknad ställer. Utskottet kan i och för sig instämma
i att ar-betsmarknaden gradvis har genomgått en förändring.
Anställningsformerna har delvis förändrats och andelen
visstidsanställningar har ökat på bekostnad av tillsvidareanställningar.
Denna utveckling är inte önskvärd och kan på sikt innebära minskad trygghet
för den enskilde. Utskottet delar inte synsättet att utformningen av
nuvarande arbetsrättslagstiftning är sådan att den inte är anpassad för
dagens arbetsmarknad. Lagstiftningen tillförsäkrar den enskilde en trygghet
, och förändringarna på arbetsmarknaden pekar snarare på att den i vissa
delar behöver förstärkas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom de
krav på omfattande förändringar av grundstrukturen på lagstiftningen som
framförs i Moderaternas motion Sk692 och Kristdemokraternas motion A254
samt i de enskilda motionerna K351 (kd) och N389 (c), samtliga i berörda
delar.
Utskottets ställningstagande innebär dock inte att utskottet är avvisande
till förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Givetvis måste
sådana förändringar övervägas från tid till annan. En utgångspunkt måste då
vara att inte förändra lagstiftningens starka karaktär av
skyddslagstiftning. Eventuella förändringar bör ske genom reformering av
det befintliga systemet. Enligt utskottets mening innebär de stora
förändringarna som skett inom samhället och i näringslivet, som påtalats av
Vänsterpartiet i motion A723, att förut-sättningarna för att uppnå målet om
ett rättvisare och tryggare arbetsliv kan ha förändrats. Som tidigare
påpekats har utvecklingen gått mot kortare och lösare anställningsformer på
bekostnad av fasta heltidstjänster. Detta drabbar framför allt kvinnor och
ungdomar. En annan utveckling inom arbetslivet är att alltfler inte längre
är arbetstagare utan deras tjänster utformas på sådant sätt att de
betraktas som företagare. Eftersom den arbetsrättsliga lagstiftning-en
bygger på att den som utför arbetet är arbetstagare, innebär denna utveck-
ling att alltfler står utanför lagstiftningen. Därigenom minskar deras
trygghet och möjlighet till inflytande. Utvecklingen innebär också ökat
inslag av konsulter och inhyrd arbetskraft. Som påpekats av Vänsterpartiet
i ovan nämnda motion och av Miljöpartiet i motion A811 blir det också
vanligare att arbetstagare inte vågar framföra kritik och synpunkter om
förhållandena på arbetsplatsen. En annan tendens är att arbetstagare inte
vågar utnyttja sin grundlagsskyddade meddelarfrihet.
Mot bakgrund av denna utveckling finns det enligt utskottet skäl att se
över den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den uppfyller kraven på
trygghet och inflytande för de anställda. Exempel på frågor som skulle
kunna bli föremål för översyn är arbetstagarbegreppet, yttrandefriheten för
anställda och korttidsanställningarnas inverkan på arbetslivet. Enligt
utskottets mening bör en sådan översyn inte ha den inriktning som
Centerpartiet och Folkpartiet föreslår. Deras förslag skulle kunna innebära
försämringar av den nu gällan-de arbetsrätten och därmed att tryggheten för
den enskilde arbetstagaren skulle bli mindre. Utskottet anser att det bör
ankomma på regeringen att bestämma formerna för och omfattningen av denna
översyn. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Sammanfattningsvis avstyrks motionerna A219 yrkande 1 (v), A220 yr-kande 21
(c), A231 yrkande 18 (fp), A254 yrkande 25 (kd), A723 yrkande 1 (v), A811
yrkandena 1 och 2 (mp), Sf304 yrkande 9 (v), K351 yrkande 2 (kd), N389
yrkande 3 (c) och Sk692 yrkande 21 och 22 (m) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad som anförts.
Utskottet övergår nu till att behandla Kristdemokraternas förslag att en
lämplig myndighet bör ta ansvar för att öka informationen om gällande
regler på arbetsrättens område. Utskottet vill i denna del anföra följande.
Småföretagarnas behov av information om olika regler har bl.a. uppmärk-
sammats av Småföretagsdelegationen. Delegationen föreslog i betänkande SOU
1998:64 att det bör finnas ett Internetbaserat informationssystem där en
företagare när som helst på dygnet skall kunna få fram vilka regler som
gäller för olika typer av företag.
Regeringen har den 20 december 1999 beslutat att NUTEK skall få dispo-nera
högst 6 miljoner kronor för att i samråd med Närings- och Justitiede-
partementet, Regeringskansliets förvaltningsavdelning, Statskontoret och
Länsstyrelsen i Jönköpings län vidareutveckla användningen av Internetbase-
rade elektroniska tjänster för information och ärendehantering för blivande
och befintliga företagare. NUTEK skall senast den 15 februari 2000 till
rege-ringen lämna en aktivitets- och tidsplan för uppdraget.
I syfte att utveckla statliga myndigheters service gentemot enskilda med-
borgare och företag har Statskontoret fått i uppdrag att ta fram kriterier
för begreppet 24-timmars myndighet (Ju1999/5808/F).
Vidare startades 1997 ett projekt benämnt SverigeDirekt. Syftet med pro-
jektet är att samla information från den offentliga sektorn under en gemen-
sam "portal".
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på en Internetsatsning kallad
Smelink. Smelink är en "webbplats" som riktar sig till små och medelstora
företag. Avsikten med Smelink är att förmedla information inom olika sam-
hällsområden till företagen. Smelink startades på initiativ av
Länsteknikcent-rum i Jönköping i mitten på 1980-talet. Numera är Knut och
Alice Wallen-bergs Stiftelse huvudfinansiär för Smelink. Bakom verksamheten
står dels en stiftelse, dels ett aktiebolag. Delar av Smelinks verksamhet
finansieras av Näringsdepartementet.
Som framgår av redogörelsen ovan pågår det redan i dag ett arbete med att
utveckla och förbättra möjligheterna för företagare att erhålla en samlad
information. Detta arbete bedrivs både på privat initiativ och på initiativ
från det allmänna. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns
skäl att bifalla motion A254 yrkande 32 (kd).
2 Anställningsskyddslagen
2.1 Anställningsformer
Bakgrund
Som huvudregel gäller enligt anställningsskyddslagen att anställningen
skall gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning får dock avtalas för
viss tid, viss säsong eller visst arbete om det föranleds av arbetets
särskilda beskaffenhet. Visstidsanställning får också användas för vikariat
, praktikarbete eller ferie-arbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och
vissa andra situationer. Vid tillfällig arbetsanhopning gäller dock att
visstidsanställning får avse sam-manlagt högst sex månader under två år.
Avtal får träffas om provanställning i högst sex månader.
Riksdagen beslutade hösten 1996 om en ändring i anställningsskyddslagen som
innebar att det infördes en ny anställningsform - överenskommen viss-
tidsanställning. Förändringen trädde i kraft den 1 januari 1997.
Anställnings-formen innebär att en arbetsgivare kan anställa en person på
viss tid utan att det krävs några särskilt angivna skäl. För överenskommen
visstidsanställning ställer lagen upp vissa tidsgränser.
Samtidigt med beslutet om den nya anställningsformen beslutade riksda-gen
bl.a. om en annan ändring av lagen som rörde vikarier. Förändringen innebär
att om en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i sam-manlagt
mer än tre år under de senaste fem åren övergår anställningen i en
tillsvidareanställning. Denna regel trädde i kraft den 1 januari 2000.
Motioner
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion A723 att arbetsgivare kan
visstidsan-ställa i alltför stor omfattning. Visstidsanställningar urholkar
enligt partiet arbetstagarnas rättigheter. Visstidsanställda får bl.a.
mindre del av personal-utbildningen. Det är också svårt för denna grupp att
planera sin ekonomi eftersom det i många situationer krävs att man har en
tillsvidareanställning för att kunna få lån eller bli hyresgäst. Detta
drabbar framför allt kvinnor eftersom andelen kvinnor som har
visstidsanställningar är hög. Partiet anser därför att huvudprincipen för
en anställning skall vara tillsvidareanställning och föreslår att en
visstidsanställning som pågått längre tid än 18 månader automatiskt skall
övergå till en tillsvidareanställning (yrk. 3).
Som en del i Kristdemokraternas förslag att skapa en mer flexibel
arbetsrätt föreslår partiet i kommittémotion A254 att möjligheten till
provanställning förlängs till 12 månader (yrk. 29). Vidare anser partiet
att visstidsanställning vid arbetsanhopning bör tillåtas upp till två år (
yrk. 31).
I motion A240 föreslår Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) att en
översyn genomförs för att komma till rätta med den försämring av villkoren
på arbetsmarknaden som det ökade antalet behovsanställningar innebär.
I motion A712 hävdar Margit Gennser (m) att vissa kollektivavtal kan vara
diskriminerande för projektanställda. Motionären pekar på att
kvalifikations-tiden för pensionsrättigheter i många kollektivavtal är tolv
månader för varje ny anställning. Dessa avtalsvillkor leder till att
personer som har projektan-ställning kortare tid än tolv månader går miste
om pensionsförmåner trots att pensionsavgift betalas för dessa. Liknande
effekter uppstår exempelvis när det i kollektivavtal anges en
avgångsskyldighet på grund av ålder. Motionä-ren föreslår därför att det
införs vissa "stoppregler" i lagstiftningen som undanröjer den här typen av
diskriminerande regler.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att huvudprincipen i anställningsförhållanden är att
arbetstagare erhåller en tillsvidareanställning. Som utskottet konstaterat
under avsnitt 1 Utredningar m.m. har det dock skett en viss förändring på
arbetsmarknaden som innebär att andelen visstidsanställningar har ökat på
bekostnad av tillsvidareanställningarna. Det går dock inte att bortse från
att det även måste finnas olika former av tidsbegränsade anställningar för
att tillgodose arbetsgivares behov av att i olika situationer förstärka sin
arbets-styrka, exempelvis vid tillfälliga arbetstoppar, vid tillfälliga
vakanser och tjänstledigheter m.m.
De förändringar i anställningsskyddslagen som beslutades hösten 1996
syftade bl.a. till att motverka missbruk av visstidsanställningar, att
underlätta nyanställningar och att öka deltidsanställdas möjligheter att
erhålla hel-tidstjänster.
En åtgärd för att öka nyanställningar var att införa den ovan beskrivna an-
ställningsformen överenskommen visstidsanställning (ÖVA). På utskottets
begäran tillsattes det inom det förutvarande Arbetsmarknadsdepartementet,
nuvarande Näringsdepartementet, en särskild referensgrupp som hade till
uppgift att utvärdera anställningsformen. Gruppen, som bestod av tjänstemän
från Näringsdepartementet, företrädare för arbetsmarknadens parter och
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), har avslutat sitt arbete. Den har sam-
manfattat sina erfarenheter i en rapport. Regeringen kommer på grundval av
rapporten att redovisa utfallet av anställningsformen i någon av de proposi
-tioner som kommer att överlämnas till riksdagen våren 2000. Utskottet har
under hand tagit del av rapporten. Av rapporten framgår bl.a. att
ledamöterna vid referensgruppens sammanträden regelbundet har lämnat
redogörelser för sina erfarenheter. LO och TCO har även genomfört
enkätundersökningar. Under rubriken Slutsatser framgår att referensgruppen
anser att det inte går att dra några säkra slutsatser av referensgruppens
material vad gäller omfatt-ningen av ÖVA och dess tillämpning. Materialet
tyder dock på att anställ-ningsformen förekommer men i liten utsträckning
samt att den, förutom i några enstaka fall, inte har lett till kringgående
av anställningsskyddet.
Som påpekats ovan var ett av syftena med förändringarna av anställnings-
skyddslagen att motverka missbruk av visstidsanställningar. Ett sådant miss
-bruk var användandet av s.k. rullande vikariat. För att komma till rätta
med detta problem genomfördes den ovan beskrivna förändringen rörande
vikari-er. Denna regel kommer med all sannolikhet att gynna kvinnor
eftersom det oftast är de som har haft vikariat långa tider.
Utskottet anser att det i nuläget inte bör genomföras några ytterligare för
-ändringar av anställningsskyddslagen. Utskottet avstyrker därför
motionerna A240 (s), A254 yrkandena 29 och 31 (kd) och A723 yrkande 3 (v).
När det slutligen gäller den fråga som väckts av Margit Gennser vill ut-
skottet erinra om att det 1999 tillkommit ett EU-direktiv som tar sikte på
tillfälligt anställda. Direktivet kom till genom att arbetsmarknadsparterna
på EU-nivå förhandlade fram en överenskommelse som ministerrådet gjorde
till direktiv. Syftet med direktivet är att de som har tidsbegränsade
anställningar inte skall diskrimineras och att förhindra missbruk av sådana
anställningar.
Av en av Näringsdepartementet upprättad faktapromemoria den 17 juni 1999 (
EUN1999/3882) framgår att förslaget inte bedöms behöva medföra några
ändringar av lagregler på området.
Denna slutsats har ifrågasatts av delar av rättsvetenskapen som anser att
lagändringar är nödvändiga. Vidare har det framkommit synpunkter på att
vissa kollektivavtal som bl.a. rör pensionsfrågor strider mot direktivet
efter-som de gör åtskillnad mellan arbetstagare beroende på vilken
anställnings-form de har.
Enligt vad utskottet erfarit bereds detta direktiv för närvarande inom Rege
-ringskansliet. Utskottet anser att man bör avvakta detta beredningsarbete
och avstyrker därför motion A712 (m). Utskottet vill dock i detta
sammanhang betona att det i första hand är parternas sak att lösa frågor
som rör anställ-ningsförhållandena och att det krävs mycket starka skäl för
att frångå denna princip. Utskottet utgår från att detta inte sker i strid
med direktivets anda.
2.2 Dispositivitet m.m.
Bakgrund
Som huvudregel är anställningsskyddslagen tvingande till arbetstagarnas
förmån. Vissa bestämmelser får frångås genom kollektivavtal på förbundsni-
vå. Den 1 juli 1997 trädde en ändring i lagen i kraft som innebär att de be
-stämmelser som avser tidsbegränsad anställning, turordningar och återan-
ställningsrätt får frångås genom kollektivavtal utan att avtalet slutits
eller godkänts på förbundsnivå. Avsteg kan alltså göras genom lokalt avtal.
Motioner
Vänsterpartiet anser i partimotion A723 att den gamla huvudprincipen bör
återinföras, dvs. att grundskyddet i anställningsskyddslagen inte skall
kunna avtalas bort lokalt. Branschanpassningar av vissa bestämmelser skall
enbart kunna ske genom överenskommelser på central nivå. Sedan kan
förbunden delegera ned förhandlingsrätten till lokal nivå utifrån de lokala
organisatio-nernas styrka och önskemål. Partiet föreslår därför att den
tidigare hänvis-ningen till central arbetstagarorganisation återinförs (yrk
. 2).
Enligt Centerpartiet måste mer av arbetsrätten kunna hanteras lokalt på de
enskilda arbetsplatserna. Partiet föreslår i partimotion A220 att
dispositivite-ten i arbetsrätten skall öka (yrk. 22).
Margit Gennser (m) pekar i motion A713 på att den äldre arbetskraften blir
allt mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Enligt motionären beror detta på
särskilda bestämmelser i anställningsskyddslagen som innebär att äldre ar-
betskraft och arbetskraft med lång anställningstid i ett företag har längre
uppsägningstider. Enligt motionären är en lösning att helt avskaffa anställ
-ningsskyddslagen. Som en temporär lösning föreslås att äldre arbetskraft
som söker nya anställningar skall få rätt att ingå enskilda avtal där de
avstår från rättigheterna enligt anställningsskyddslagen (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Vad gäller förslagen att ändra dispositiviteten kan utskottet konstatera
att syftet med de ovan angivna ändringarna i anställningsskyddslagen som
träd-de i kraft den 1 juli 1997 var att anpassa de arbetsrättsliga reglerna
till för-ändringarna som skett på arbetsmarknaden. Det som genomfördes var
resul-tatet av en avvägning mellan arbetstagar- och arbetsgivarintresset.
Enligt utskottets mening är de nya reglerna väl avvägda.
Med anledning av förslaget i motion A713 att avskaffa anställnings-
skyddslagen kan utskottet konstatera att det är otänkbart för utskottet att
ställa sig bakom detta krav. Förutom att förslaget är helt oacceptabelt är
det ytterst tveksamt om den äldre arbetskraften skulle vara betjänt av
detta. Det är snarare så att de äldre i än högre grad än andra anställda
behöver det skydd lagen innebär.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c) och
723 yrkande 2 (v). Vidare avstyrks motion A713 yrkande 1 (m).
2.3 Företrädesrätt
Bakgrund
Den som har sagts upp på grund av arbetsbrist har under nio månader från
anställningens upphörande företrädesrätt till återanställning i den
verksamhet han eller hon tidigare har varit sysselsatt. Detta gäller under
förutsättning att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren i
sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren och att han eller
hon har tillräckliga kvali-fikationer för den nya anställningen. Andra
tidsgränser gäller för säsongsan-ställning. Återanställningsregeln ändrades
med verkan från den 1 januari 1997. Dessförinnan var tiden för
återanställningsrätt tolv månader.
Sedan den 1 januari 1997 gäller att en deltidsanställd arbetstagare, som
har anmält till sin arbetsgivare att han eller hon vill ha anställning med
högre sysselsättningsgrad, har företrädesrätt till sådan anställning. Som
en förut-sättning för företrädesrätten gäller att arbetsgivarens behov av
arbetskraft tillgodoses genom att den deltidsanställde anställs med högre
sysselsätt-ningsgrad och att den deltidsanställde har tillräckliga
kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. Om arbetsgivaren har flera
driftsenheter gäller före-trädesrätten anställning inom den enhet där
arbetstagaren har varit sysselsatt på deltid.
Motioner
I partimotion A723 föreslår Vänsterpartiet att företrädesrätten förlängs
från dagens nio månader till tolv månader. Enligt partiet utgör den annars
inte ett reellt skydd mot godtyckliga uppsägningar. I motionen nämns en dom
från Arbetsdomstolen enligt vilken arbetsgivaren kan erbjuda en tjänst till
någon annan om den som har företrädesrätt inte omgående kan tillträda
tjänsten. Detta medför, enligt partiet, att föräldralediga inte kan
utnyttja sin företrädes-rätt med nu gällande tidsfrist (yrk. 4). Vidare
anser partiet att deltidsanställ-das företrädesrätt till anställning med
högre sysselsättningsgrad inte bör vara begränsad till samma driftsenhet
och att det bör vara tillräckligt att en del-tidsanställd efter ett rimligt
inskolnings- och inlärningsskede, inom eller utom företaget, kan anförtros
de nya arbetsuppgifterna. Partiet menar att detta är av stor vikt eftersom
deltidsanställda ofta inte får del av kompe-tensutveckling och allmänt sett
har en svagare ställning på arbetsplatsen än heltidsanställda (yrk. 5).
Kristdemokraterna anser i kommittémotion A254 att skyldigheten för ar-
betsgivare att återanställa skall begränsas till sex månader från nuvarande
nio månader för viss arbetskraft, t.ex. för personer under 55 år (yrk. 30).
Utskottets ställningstagande
Vad gäller Vänsterpartiets motion kan konstateras att identiska förslag har
behandlats av utskottet senast våren 1999 (bet. 1998/99:AU8).
I fråga om företrädesrätten konstaterade utskottet att vid behandlingen av
regeländringen som beslutades 1996 ansågs en nio månader lång återanställ-
ningsrätt som en lämplig avvägning mellan å ena sidan skyddet för arbetsta-
garen och å andra sidan viljan att underlätta nyanställningar. Enligt
utskottet finns det inte anledning att inta någon annan ståndpunkt i dag.
Av samma skäl kan utskottet inte heller biträda Kristdemokraternas förslag
att minska tiden till sex månader. Utskottet avstyrker därför motionerna
A254 yrkande 30 (kd) och A723 yrkande 4 (v).
När det sedan gäller frågan om rör deltidsanställdas företrädesrätt
konstate-rade utskottet, i samma betänkande, att enligt förarbetena till
bestämmelsen om företrädesrätt för deltidsanställda begreppet "tillräckliga
kvalifikationer" skall ha samma innebörd som i 25 § anställningsskyddslagen
, dvs. den be-stämmelse som reglerar återanställningsrätten för dem som
sagts upp på grund av arbetsbrist. Enligt Arbetsdomstolen innebär
kvalifikationskravet inte att det kan krävas att arbetstagaren fullständigt
behärskar sina arbets-uppgifter från början utan endast att han eller hon
har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Utskottet var inte på de
skäl Vänsterpartiet anfört berett att ställa sig bakom en begäran om
ändring av kravet på tillräckliga kvalifikationer. Utskottet har inte
ändrat uppfattning. Motion A723 yrkande 5 (v) avstyrks.
2.4 Skadeståndsregler
Bakgrund
Av bestämmelsen i 39 § anställningsskyddslagen framgår att om en arbetsgi-
vare vägrar rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har
ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande, skall
anställningsförhållandet anses som upplöst. Arbetsgivaren skall då betala
skadestånd till arbetstagaren. Skade-ståndet bestäms efter
anställningstiden i företaget.
Motioner
Vänsterpartiet anser i sin partimotion A723 att denna bestämmelse bör änd-
ras. När bestämmelsen infördes var den tänkt att endast användas i undan-
tagsfall. Så har inte blivit fallet. Bestämmelsen bör därför ges formen av
ett principförbud mot utköp. Undantag skall endast få göras om det
föreligger särskilda eller synnerliga skäl. Vidare bör skadeståndet
bestämmas till en viss procent av arbetsgivarens årsomsättning. En viss del
av skadeståndet bör tillfalla staten (yrk. 9).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av tidigare betänkanden har utskottet under flera år behandlat
yrkanden från Vänsterpartiet om införandet av ett principförbud mot "utköp"
enligt 39 § anställningsskyddslagen. Utskottet har i sin tidigare
behandling av frågan (se bet. 1997/98:AU6 och 1998/99:AU8) förklarat att
ett sådant förbud skulle kunna medföra en ny tvist efter domen som till
viss del skulle inrymma samma frågor som den föregående processen. Problem
skulle också kvarstå om arbetsgivaren åter vägrade att låta arbetstagaren
komma tillbaka. Även om de nu gällande reglerna ibland kan leda till mindre
tilltalande situ-ationer ansåg utskottet att Vänsterpartiets yrkande inte
skulle lösa problemen på ett godtagbart sätt. Utskottet har ingen annan
uppfattning i dag. Motion A723 yrkande 9 (v) avstyrks därför.
3 Medbestämmandelagen
Under detta avsnitt kommer utskottet att behandla ett antal motioner som
tar sikte på olika frågeställningar som rör medbestämmandelagen. Det bör
dock uppmärksammas att i betänkandets inledande avsnitt, där regeringens
förslag om lönebildning behandlas, finns motioner som bl.a. tar upp olika
frågor om stridsåtgärder. I detta avsnitt kommer dock utskottet att
behandla frågor som rör den s.k. fackliga vetorätten vid entreprenader.
Motioner
I motion A708 påpekar Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (båda s) att
det blivit allt svårare för politiker att få komma till tals på
arbetsplatserna. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en
utredning med uppgift att utreda möjligheterna till politisk information
och opinionsbildning på arbets-platserna.
I ett antal motioner lämnas förslag avseende den fackliga vetorätten. Både
Kristdemokraterna och Folkpartiet yrkar i kommittémotionerna A254 (yrk. 27)
respektive A231 (yrk. 17 delvis) att den fackliga vetorätten skall tas bort
.
Bengt Silfverstrand (s) föreslår i motion A709 att utformningen av delgiv-
ningsreglerna vid uppsägning av kollektivavtal i 30 § medbestämmandelagen
ändras på så sätt att det skall vara avsändaren som står för risken för att
ett meddelande inte kommer fram. Motionären har härvid bl.a. hänvisat till
ett avgörande från Arbetsdomstolen, AD 1998 nr 96. Enligt motionären visar
avgörandet att nuvarande delgivningsbestämmelser på ett otillfredsställande
sätt skjuter över bevisbördan på mottagaren av handlingen.
Utskottets ställningstagande
Vad gäller de frågor som tas upp av Bengt Silfverstrand och Ronny Olander
och som rör information och opinionsbildning har utskottet ingen annan
synpunkt än motionärerna. Det är viktigt att människor känner sig delaktiga
i och har kunskaper i politiska frågor. Även om Demokratiutredningen i sitt
kommande förslag inte särskilt berör dessa problem utgår utskottet från att
regeringen i det fortsatta arbetet följer denna fråga. Med hänsyn till
detta avstyrker utskottet motion A708 (s).
Utskottet övergår nu till att pröva yrkanden om att avskaffa den fackliga
vetorätten.
I medbestämmandelagen finns särskilda bestämmelser som ger de fackliga
organisationerna möjlighet att i vissa fall lägga in veto mot att en
arbetsgiva-re anlitar någon annan än egna anställda att utföra ett arbete (
se lagens 38-40 §§).
Dessa bestämmelser upphävdes 1994 under den dåvarande fyrpartirege-ringen.
Bestämmelserna återinfördes, med vissa justeringar, från den 1 janua-ri
1995 sedan Socialdemokraterna återtagit regeringsmakten.
Syftet med den fackliga vetorätten är att förhindra att arbetsgivare
anlitar oseriösa företagare som i sin verksamhet kringgår arbetsrättsliga
lagar eller gällande kollektivavtal. Den fackliga vetorätten fyller därmed
också den viktiga funktionen att slå vakt om de seriösa företagen. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att reglerna bör bibehållas.
Motionerna A231 yrkande 17 delvis (fp) och A254 yrkande 27 (kd) bör därför
avslås.
När det slutligen gäller frågan om bevisbördereglerna avseende 30 § med-
bestämmandelagen som behandlas i motion A709 vill utskottet anföra föl-
jande.
Bestämmelser om hur kollektivavtal kan sägas upp finns i medbestäm-
mandelagen. Av 30 § nämnda lag framgår att uppsägning av kollektivavtal
skall ske skriftligen. Av bestämmelsens ordalydelse framgår vidare att om
meddelande om uppsägning har avsänts under motpartens senast kända adress
så tidigt att det hade bort komma denne till handa innan uppsägning senast
skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt rum i tid även om med-
delandet inte kommer fram eller kommer fram för sent. En motsvarande
bestämmelse fanns tidigare i 1928 års lag om kollektivavtal. I förarbetena
till medbestämmandelagen anges att regleringen är ett undantag från de
allmän-na rättsgrundsatser som säger att befordran av meddelanden med t.ex.
post i princip sker på avsändarens risk (se prop. 1975/76:105 bilaga 1 s.
380). Där anges också att motsvarande bestämmelse i lagen om kollektivavtal
vid sin tillkomst motiverades av att en motsatt regel skulle ställa för
stora krav på avsändaren och att bestämmelsen torde stå i överensstämmelse
med en täm-ligen allmän uppfattning inom fackorganisationerna. Detta
innebär att när en uppsägning av kollektivavtal sänds med post går
meddelandet på mottaga-rens risk.
Av det i motionen angivna rättsfallet från Arbetsdomstolen framgår att även
om försändelsen skickas på mottagarens risk måste avsändaren, om mottagaren
förnekar att han fått försändelsen, bevisa att han postat den. Det räcker
inte att avsändaren påstår att han gjort det. Enligt Arbetsdomstolen får
frågan om en försändelse verkligen har postats avgöras med hänsyn till om-
ständigheterna i det enskilda fallet.
Som framgår ovan har frågan om en uppsägning av ett kollektivavtal skall gå
på avsändarens eller mottagarens risk övervägts vid medbestämmandela-gens
tillkomst. De skäl som då anfördes för att en sådan försändelse skall gå på
mottagarens risk är enligt utskottet fortfarande giltiga. Enligt utskottets
mening föranleder nämnda rättsfall inte något annat ställningstagande från
utskottets sida. Utskottet avstyrker därför motion A709 (s).
4 Rätt till ledighet
4.1 Semesterlagen
Motioner
Centerpartiet anser att semesterlagen har ett omfattande och detaljerat
regel-verk som är svårt att överblicka. Det skapar därmed en del problem
för fram-för allt de mindre företagen. I kommittémotion N387 hävdas bl.a.
att ett enklare system skulle vara att skyldigheten att betala semesterlön
knöts till huvudbetalaren, dvs. om försäkringskassan betalt ersättning
under en tid skall den även svara för semesterersättningen under denna tid.
Enligt partiet bör det tillsättas en särskild utredare med uppdrag att
lägga fram förslag till en reformering av semesterlagen (yrk. 5).
I motion A704 Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp, c) hävdas att när en
arbetsta-gare deltar i det s.k. Kunskapslyftet får arbetsgivaren en alltför
betungande kostnad. Detta beror på att arbetstagaren i dessa fall erhåller
särskilt utbild-ningsbidrag som är semesterlönegrundande. Samtidigt måste
arbetsgivaren anställa en ersättare för vilken det också skall utges
semesterlön. Motionä-rerna föreslår därför att det organ som betalar ut
särskilt utbildningsbidrag också skall betala ut semesterlön.
Utskottets ställningstagande
Vad gäller den frågeställning som behandlas i motion A704 vill utskottet
anföra följande.
Det särskilda utbildningsbidraget infördes den 1 juli 1997 som en del i det
s.k. Kunskapslyftet. Bidraget regleras i förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag. Särskilt utbildningsbidrag kan bl.a. ges till
anställda som har förvärvsarbetat under minst fem år, förutsatt att
arbetsgivaren genom en överenskommelse med den berörda lokala
arbetstagarorganisationen har åtagit sig att som ersättare anställa en
långtidsarbetslös person som är inskri-ven vid arbetsförmedlingen.
Av bestämmelserna i 17 § semesterlagen framgår att frånvaro från arbetet
kan vara semesterlönegrundande. Detta gäller t.ex. ledighet på grund av
sjukdom och föräldraledighet och vid ledighet för utbildning om arbetstaga-
ren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (
1973:349), s.k. svux, eller särskilt utbildningsbidrag. Som påpekats i
motio-nen blir konsekvensen av detta att arbetsgivaren måste betala
semesterersätt-ning både till den arbetstagare som uppbär det särskilda
utbildningsbidraget och till hans eller hennes ersättare. Utskottet vill
påpeka att följden blir den-samma för en arbetsgivare som anställer en
vikarie för en anställd som be-driver studier med svux.
I den proposition (prop. 1996/97:1) som föregick införandet av det särskil-
da utbildningsbidraget har inte angetts något skäl till varför bidraget
skall vara semesterlönegrundande. Däremot finns det i förarbetena till
semesterla-gen uttalanden om varför s.k. svux skall vara
semesterlönegrundande. Som skäl anges att svux har stark anknytning till
arbetslivet och utgör ersättning för inkomstbortfall under studietiden (
prop. 1976/77:90 s. 133). Detta synsätt kan enligt utskottets mening även
anläggas på det särskilda utbildningsbidra-get.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion A704 (kd, m, c, fp).
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det krav på en översyn
av semesterlagen som framförs av Centerpartiet. Motion N387 yrkande 5 (c)
avstyrks.
4.2 Föräldraledighetslagen
Bakgrund
Föräldraledighetslagen (1995:584) innebär att en arbetstagare i egenskap av
förälder har rätt till ledighet från sin anställning för vård av barn till
dess att barnet uppnått ett och ett halvt års ålder eller, under
förutsättning att föräl-dern då har hel föräldrapenning, för tid därefter.
I lagen finns även skyddsregler. Av 16 § framgår att en arbetstagare inte
får sägas upp eller avskedas enbart på grund av att arbetstagaren begär
eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen. Om det ändå sker
kan uppsäg-ningen eller avskedandet ogiltigförklaras. Av 17 § framgår att
en arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet inte
behöver godta andra minskade anställningsförmåner eller försämrade
anställningsvillkor eller annan omplacering än som är en nödvändig följd av
ledigheten.
Motioner
Kristdemokraterna kräver i partimotion Sf302 en lagstadgad rätt till tre
års tjänstledighet för den som blir förälder. Föräldrarna skall ha rätt att
återvända till sitt arbete (yrk. 9).
I två motioner framförs synpunkter på de ovan redovisade bestämmelserna i
16 och 17 §§ föräldraledighetslagen.
Vänsterpartiet hänvisar i partimotion A818 till att Jämställdhetsombudsman-
nen (JämO) i en skrivelse till jämställdhetsminister Margareta Winberg har
framfört förslag om vissa ändringar av dessa bestämmelser. De nuvarande
bestämmelserna ger ett alltför svagt skydd. Skyddet för den enskilde bör
förbättras så att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får
utgöra grund för negativa åtgärder. Arbetsgivaren bör åläggas bevisbördan
för att samband saknas mellan den negativa åtgärden och utnyttjandet av
förmåner i föräldraledighetslagen (yrk. 13).
Även Miljöpartiet framför i partimotion A819 kritik mot bestämmelserna.
Enligt partiet innebär utformningen av lagen att arbetstagaren saknar skydd
när arbetsgivaren påstår att det vid sidan av graviditeten eller
föräldraledig-heten finns andra förklaringar till en negativ åtgärd.
Partiet föreslår att be-stämmelserna utformas efter förebild av de nya
diskrimineringslagarna: lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering
i arbetslivet av personer med funktionshinder och lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i ar-betslivet på grund av sexuell läggning.
Dessa innebär att arbetsgivaren är skyldig att visa att det saknas varje
samband mellan missgynnande och etnisk tillhörighet etc. (yrk. 15).
Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) påpekar i motion A727 att många
kvinnor, som med stöd av föräldraledighetslagen reducerat sin ar-betstid,
inte kan få någon heltidstjänst när ledigheten är över. De föreslår därför
att det införs en skyldighet för arbetsgivare att upplysa föräldrar som
reducerat sin arbetstid om rätten till bibehållen heltidstjänst.
Utskottets ställningstagande
Kristdemokraternas krav att rätten till föräldraledighet skall förlängas
till tre år har framställts tidigare och behandlats av utskottet. Senast
ett sådant för-slag behandlades var i betänkande 1998/99:AU8. Utskottet
hänvisade då till ett tidigare betänkande 1997/98:AU8. I sistnämnda
betänkande hade utskot-tet konstaterat att det saknades en analys av vad en
förlängning av föräldra-ledigheten skulle få för konsekvenser för de mindre
företagen, hur vikariats-frågan skulle lösas vid upprepade långa ledigheter
, vilken inverkan föräldra-ledigheten skulle ha på lön m.m. I brist på
sådan analys ansåg sig inte ut-skottet kunna biträda ett förslag till
förlängning av föräldraledighet på det sätt som yrkats. Utskottet kan
konstatera att en sådan analys alltjämt saknas och har därför inte skäl att
göra någon annan bedömning i dag. Motion Sf302 yrkande 9 (kd) avstyrks.
När det sedan gäller förslagen till förändring av bestämmelserna i 16 och
17 §§ föräldraledighetslagen som Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fram
kan utskottet notera, i likhet med Vänsterpartiet, att Jämställdhetsombuds-
mannen (JämO) i en skrivelse den 23 augusti 1999 till regeringen framfört
förslag i denna riktning. I skrivelsen anges bl.a. följande.
I 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen ges ett visst skydd mot uppsägning,
omplacering och försämrade anställningsförmåner. Rättspraxis är påfallande
mager. Sedan mitten av 80-talet föreligger endast fyra domar från arbets-
domstolen. En rad enkätsvar hävdar att 16 och 17 §§ i praktiken har en be-
gränsad betydelse. Lyckas en arbetsgivare formulera andra (svep)skäl till
den påtalade försämringen än graviditet eller föräldraledighet ger lagen
enligt denna uppfattning inte något skydd.
Vidare framgår av skrivelsen att JämO anser att det finns anledning att se
över lagtextens utformning i 16 och 17 §§. Skyddet bör vara utformat på så
sätt att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får utgöra
godtagbart skäl för de negativa åtgärderna.
Utskottet kan också notera att JämO i sitt remissvar över betänkandet En
översyn av jämställdhetslagen SOU 1999:91 bl.a. föreslår att det införs en
ny regel som skyddar mot missgynnande som har samband med föräldraansvar.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa dessa frågor och, om
så är erforderligt, återkomma med förslag till förändringar. Med hänsyn
till detta avstyrker utskottet motionerna A818 yrkande 13 (v) och A819
yrkande 15 (mp).
Vad sedan gäller kravet att arbetsgivaren skall upplysa om rätten till bibe
-hållen heltidstjänst har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna
när det gäller vikten av att arbetstagaren återfår sin heltidstjänst.
Enligt utskottets mening är det viktigt att alla deltidsarbetande så långt
som möjligt erhåller önskad sysselsättningsgrad. En åtgärd som syftade till
att förbättra för del-tidsarbetande var den ändring av
anställningsskyddslagen, som redovisas under avsnittet Företrädesrätt, som
innebär att deltidsanställda som önskar högre sysselsättningsgrad skall få
företrädesrätt till sådan anställning. Vidare vill utskottet erinra om den
s.k. DELTA-utredningen. Utredningen hade i uppdrag att bl.a. beskriva och
analysera utvecklingen av deltidsarbeten och tillfälliga arbeten sedan
början av 1980-talet. Den skulle också lämna förslag som syftade till att
ge de deltidsarbetslösa möjligheter till ökad sysselsätt-ning. För att
underlätta för deltidsarbetslösa att erhålla ökad sysselsättning föreslogs
bl.a. att den som är deltidsarbetslös och vill ha arbetslöshetsersätt-ning
skall vara skyldig att uppvisa ett arbetsgivarintyg för arbetslöshetskas-
san och arbetsförmedlingen av vilket framgår att han eller hon inte kan få
önskad arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Utredningens förslag bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
Med hänsyn till vad som anförts ovan är utskottet i nuläget inte berett att
föreslå något tillkännagivande i enlighet med motionärernas förslag. Motion
A727 (s) avstyrks.
4.3 Rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet
Motion
Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) hävdar i motion A705 att det är viktigt
att man klarlägger vilka effekter införandet av lagen (1997:1293) om rätt
till ledighet för att bedriva näringsverksamhet har fått, inte minst för de
mindre företagen. Motionärerna anser därför att regeringen noggrant bör
följa resul-tatet av lagen och under 2000 återkomma med en redovisning.
Utskottets ställningstagande
Den lag motionärerna hänvisar till trädde i kraft den 1 januari 1998 och
ger arbetstagare rätt till ledighet under sex månader för att bedriva
näringsverk-samhet. En förutsättning för ledigheten är att verksamheten
inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Syftet med lagen är att
stimulera till försök till eget företagande. I den proposition som föregick
den nya lagen (prop. 1997/98:27) meddelade regeringen att den avsåg att
följa effekterna av den nya lagstiftningen. Vid underhandskontakter med
Regeringskansliet har upplysts om att det inte finns några tecken som tyder
på att lagen inneburit några negativa effekter för arbetsgivarna. Med
hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom det yrkande som
framställs i motion A705 (kd, m, fp), varför den avstyrks.
4.4 Övriga ledighetsfrågor
Motioner
I syftet att underlätta för många anhöriga föreslår Kristdemokraterna i kom
-mittémotion So332 att det skall finnas en rätt till tjänstledighet på hel-
eller deltid för vård av anhörig. Tjänstledigheten bör endast ges under
kortare perioder, exempelvis tre månader i taget, eftersom man i förväg
inte kan veta hur stort vårdbehovet kommer att vara (yrk. 7).
Bengt Silfverstrand (s) påpekar i motion A710 att förtroendevalda i handi-
kappföreningar endast kan ta ledigt för sitt arbete i föreningen om
arbetsgiva-ren uttryckligen medger sådan ledighet. Arbetsgivarnas vilja att
medge sådan ledighet har minskat. Motionären föreslår därför att det skall
införas en mot-svarande rätt till ledighet för dessa förtroendevalda som
finns för personer med fackliga och politiska uppdrag.
Eva Flyborg (fp) anser i motion Fö206 att de frivilliga försvarskårerna,
inte minst bland kvinnor, är av utomordentlig betydelse för vårt försvar
och att deras betydelse inte torde bli mindre efter omorganisationen av
totalförsva-ret. Enligt motionären är det därför viktigt att det införs en
lagstadgad rätt till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring
inom frivilligförsvaret.
Utskottets ställningstagande
I den s.k. närståendevårdslagen (1988:1465) finns regler om ersättning och
ledighet för närståendevård. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om rätt
till ledighet för arbetstagare som vårdar en svårt sjuk närstående person.
Ar-betstagaren har rätt till hel ledighet från arbetet under tid som han
eller hon uppbär ersättning enligt lagen och till förkortning av
arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar under tid med halv eller
fjärdedels ersättning. Ersättning, och därmed ledighet, medges för högst 60
dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Vid vård av närstående som
hivsmittats inom den svenska hälso- och sjukvården har vårdaren rätt till
högst 240 dagars ledighet.
Som framgår av denna redogörelse finns det i dag en rätt till närstående-
vård. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom motion So332
yrkan-de 7 (kd). Den bör därför avstyrkas.
Utskottet har också tidigare behandlat motioner som innehållit förslag om
rätt till ledighet för att delta i frivilligförsvaret. I utskottets
betänkande 1997/98:AU4 slog utskottet fast som sin principiella uppfattning
att det bör finnas vägande skäl för att införa ytterligare lagregler om
ledighet. Förutom att ledigheten skall avse ett angeläget ändamål bör det
finnas ett påtagligt behov av lagreglering.
Utskottet anförde vidare att det inte hade någon annan uppfattning i fråga
om värdet av de insatser inom totalförsvaret som utförs av frivilliga och
ansåg att det på olika sätt borde uppmuntras och stödjas. Detta kunde dock
inte ensamt motivera nya ledighetsregler. Vidare hänvisades till att
gällande lagstiftning ger vissa rättigheter, t.ex. studieledighetslagen om
det är fråga om utbildning. Utskottet var inte övertygat om att det fanns
ett praktiskt behov av lagregler. I stället borde man utgå från att en
arbetsgivare normalt ställer sig välvillig till framställningar om ledighet
för dessa ändamål. Där-med kunde inte avsaknaden av lagregler antas vara
till påtaglig nackdel för de frivilliga organisationernas verksamhet. De
behandlade motionerna av-styrktes därför. Utskottet har inte ändrat
uppfattning och avstyrker därför motion Fö206 (fp).
Vad gäller rätt till ledighet för personer som har förtroendeuppdrag i han-
dikappförbundet kan utskottet notera att ett identiskt yrkande har
behandlats av utskottet våren 1998 (se bet. 1998/99:AU8). Även i detta
ärende uttryckte utskottet som sin principiella uppfattning att det bör
finnas vägande skäl för att införa ytterligare lagregler om ledighet. Detta
grundade utskottet på att möjligheterna för en anställd att vara ledig från
arbetet för olika ändamål är ganska omfattande samt att ledighetsreglerna
kan innebära problem både för arbetsgivare och arbetstagare. Även om
utskottet ansåg att handikappförbun-det utför ett angeläget arbete utgjorde
inte detta förhållande tillräckligt skäl för att införa ytterligare rätt
till ledighet för uppdrag i sådant förbund.
Inte heller i denna fråga har utskottet ändrat uppfattning. Motion A710 (s)
avstyrks därför.
5 Arbetsdomstolen
Motion
Moderaterna, som principiellt säger sig vara emot specialdomstolar, anser i
kommittémotion A715 att Arbetsdomstolen bör avskaffas. Förutom att det är
en principiellt tveksam ordning att bryta ut ett utvalt rättsområde från
det "normala" rättsväsendet anser Moderaterna det betänkligt med det
korporati-va synsätt som ligger bakom ordningen med partssammansatta
domstolar. Ett domstolsväsende där de etablerade organisationerna ges ett
avgörande infly-tande inom "sitt" samhällsområde kan inte hävda den
enskildes rätt. Parts-sammansatta domstolar har också en tendens att fylla
ut lagstiftningen och därigenom undergräva lagstiftarens ställning, vilket
leder till mindre förut-sägbarhet (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande
Arbetsdomstolen är en specialdomstol med uppgift att pröva arbetsrättsliga
tvister. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan
arbets-givare och arbetstagare.
Vissa typer av arbetstvister kan föras direkt till Arbetsdomstolen. Dom-
stolen är då första och enda domstol. I andra typer av arbetstvister skall
talan väckas vid vanlig tingsrätt. Om part är missnöjd med tingsrättens dom
, kan denna överklagas till Arbetsdomstolen. I båda fallen innebär
domstolens dom ett slutligt avgörande. Arbetsdomstolens avgöranden kan
alltså inte överkla-gas. Domstolens avgörande kan dock komma under Högsta
domstolens prövning vid frågor om resning eller återställande av försutten
tid.
Beslutanderätten utövas i domstolen av lagfarna ledamöter tillsammans med s
.k. intresseledamöter. Samtliga ledamöter utses av regeringen.
Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med
krav på att specialdomstolar, inklusive Arbetsdomstolen, skall avvecklas.
Av justi-tieutskottets betänkande 1997/98:JuU24 framgår att utskottet ansåg
att det fanns anledning att se mera nyanserat på frågan om specialdomstolar
. Dessa fick nämligen anses besitta en särskild kompetens som leder till
att målen behandlas skickligt, snabbt och ekonomiskt effektivt. De
återstående special-domstolarnas fortsatta verksamhet borde bedömas efter
sina egna meriter och inte endast efter principiella ståndpunkter, ansåg
justitieutskottet.
Det kan noteras att även arbetsmarknadsutskottet har behandlat förslag om
att Arbetsdomstolen skall avvecklas. Senast utskottet behandlade frågan var
hösten 1999 i samband med behandlingen av budgetpropositionen för bud-
getåret 2000 (bet. 1999/2000:AU1).
Arbetsmarknadsutskottet, som inte har någon annan principiell uppfattning
än justitieutskottet, vill när det gäller Arbetsdomstolen särskilt tillägga
att domstolen i sin verksamhet har visat på integritet och självständighet.
Dom-stolen har därigenom kommit att åtnjuta stort förtroende hos
arbetsmarkna-dens parter. Något belägg för att Arbetsdomstolen skulle
missgynna enskilda parter finns inte. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motion A715 yrkande 5 (m).
6 Statens pensionsverk (SPV)
Bakgrund
SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör den statliga
tjänste-pensioneringen och statens tjänstegrupplivsförsäkring. SPV svarar
vidare för att myndigheter och andra arbetsgivare som är anslutna till de
statliga avtals-försäkringarna påförs premieavgifter samt för att värdet av
statens åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV får
utföra uppdrag åt myn-digheter och andra uppdragsgivare under förutsättning
att det är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.
SPV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad och bedrivs inom två resulta-
tområden.
Inom resultatområdet Pension Statlig administreras tjänstepensioner för
statstjänstemän. SPV har ensamrätt på området.
Inom resultatområdet Pension Försäkring erbjuder SPV pensionsadmi-
nistrativa tjänster för bolag och kommuner. Syftet är att SPV genom ökade
volymer skall kunna utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed
hålla nere kostnaderna för hela SPV:s verksamhet.
Motion
I motion A602 tar Lars Elinderson (m) bl.a. upp dels det förhållandet att
SPV har monopol när det gäller att administrera statliga tjänstepensioner,
dels det förhållandet att SPV får administrera pensioner för bolag och
kommuner. Det ekonomiska utfallet för resultatområdet som benämns Pension
Försäkring avvek för budgetåret 1998 markant från den budgetram som angavs
i regle-ringsbrevet. Avvikelsen förklaras med kostnader för 2000-anpassning
. Enligt motionären är huvudskälet till denna avvikelse i stället SPV:s
"affärside" att ha en ledande position på pensionsmarknaden. Denna
verksamhetsidé inne-bär krav på investeringar i systemutveckling och medför
att verket i framti-den kommer att ta "affärsrisker" som statliga
myndigheter normalt inte gör. Med tanke på den pressade prisbild
konkurrensen på den kommunala mark-naden visar finns det anledning att
befara fortsatt dålig resultatutveckling på detta område. Motionären vill
därför att regeringen skall redovisa vilken principiell uppfattning den har
i fråga om SPV skall hantera nya kommunala pensionsavtal och därmed bära
ansenliga investeringskostnader och ta de affärsrisker detta innebär (yrk.
1).
Vidare anser motionären att eftersom SPV får agera på den kommunala
marknaden är det rimligt att den statliga pensionsadministrationen öppnas
för konkurrens (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet inleder med att behandla frågan om den statliga pensionsadminist-
rationen skall öppnas för konkurrens. Både arbetsmarknadsutskottet och
finansutskottet har tidigare tagit ställning till liknande yrkanden. Senast
arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan var hösten 1998 i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 1999 (se bet. 1998/99:
AU1 s. 105). Utskottet framförde då - med åberopande av vad finansutskottet
tidigare anfört - följande.
"Reglerna för tjänstepensionen bestäms i centrala kollektivavtal mellan Ar-
betsgivarverket och arbetstagarnas huvudorganisationer på det statliga områ
-det. Tillsammans med motparterna förfogar myndigheterna, som arbetsgivare
genom sin centrala företrädare Arbetsgivarverket, över tjänstepensionsför-
månerna. Parterna förfogar också över den avgiftsbaserade kompletterande
ålderspensionen, vilken i konkurrens administreras av SPV. Finansutskottet
ansåg att den särskilda nämnd som skulle komma att bestämma grunderna för
försäkring, premier och ersättning till SPV borde ge tillräckliga garantier
för att de avgifter som kommer att erläggas till SPV kontrolleras och
prövas i syfte att hålla kostnaderna nere. Till skillnad från
konkurrensverket ansåg finansutskottet inte att myndigheterna kan vara
försäkringsgivare i egen regi då utfästelserna automatiskt tryggas i den
juridiska personen, staten. Sam-manfattningsvis ansåg finansutskottet inte
att förslaget att enskilda myndig-heter skulle upphandla administrationen
av pensionsförmåner för statliga arbetsgivare var förenligt med det sätt
varpå tjänstepensionsavtalet på det statliga området är konstruerat.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig helt till den bedömning som
finansutskottet tidigare gjort i frågan."
Enligt utskottet har det inte framkommit något som medför att utskottet
skulle frångå den ståndpunkt som redovisats ovan. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del.
När det sedan gäller frågan om SPV:s verksamhet inom resultatområdet
Pension Försäkring vill utskottet inte på grundval av vad som anförts i mo-
tionen göra något tillkännagivande. Utskottet utgår från att regeringen kom
-mer att följa den fortsatta utvecklingen inom detta område.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion A602 yrkandena 1 och 2 (m).
7 Stuverimonopolet m.m.
Utskottet kommer i detta avsnitt att behandla motioner som i första hand
rör arbetsrättsliga frågor inom sjöfarten.
Motioner
Moderaterna hävdar i kommittémotion T616 att den svenska rederinäringen
under senare år har utsatts för konflikter och konflikthot i stor
omfattning vilket drabbat både rederierna och svensk industri på ett
orimligt sätt. Mode-raterna anser att den arbetsrättsliga lagstiftningen
måste ändras. Bland annat måste den s.k. Lex Britannia upphävas. Vidare
anser Moderaterna att den svenska regeln att skepp även omfattas av
bestämmelserna om personalöver-gångar vid företagsförsäljningar, trots att
de undantagits från direktivet, måste tas bort. Moderaterna anser också att
de speciella bestämmelser om sjuklön, arbetstid och semester som gäller för
sjöfarten måste tas bort. Dessa regler har historiska förklaringar men
saknar i dag betydelse. Bestämmelser-na bör därför anpassas till de
generella bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad (yrk. 10).
Slutligen föreslår Moderaterna att det s.k. stuverimonopolet avskaffas och
att ILO-konventionen nr 137 upphävs (yrk. 2 och 3).
Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion T210 att stuverimonopolet är en
omtalad företeelse. Partiet föreslår därför att regeringen skall återkomma
med förslag om hur stuverimonopolet skall hanteras i framtiden med tanke på
konkurrenssituationen (yrk. 27).
Folkpartiet föreslår i kommittémotion T209 att Sverige säger upp ILO-
konventionen nr 137 och avvecklar stuverimonopolet snarast (yrk. 14). I
kommittémotion A231 föreslår samma parti att Lex Britannia skall avskaffas
(yrk. 17 delvis).
Jan Backman (m) anser i motion A714 att det finns skäl att göra en översyn
av stuverimonopolet.
Utskottets ställningstagande
I flera motioner har framställts krav som rör ILO-konventionen nr 137 och
det s.k. stuverimonopolet. Utskottet vill i denna del anföra följande.
ILO-konvention nr 137 om hamnarbete innehåller regler, vilkas främsta syfte
är att åstadkomma sysselsättning, säkerhet, hälsa, välfärd och yrkesut-
bildning för hamnarbetare. Sverige ratificerade konventionen 1974. Frågan
om att säga upp konventionen behandlades av den svenska ILO-kommittén 1996.
För att konventionen inte skulle fortsätta att gälla hade krävts att den
sagts upp av Sverige senast den 24 juli 1996. Någon sådan uppsägning gjor-
des inte. Sverige är därför bundet av konventionen ytterligare tio år.
Ett ofta återkommande påstående är att konventionen utgör den rättsliga
grunden för det s.k. stuverimonopolet. Innebörden av ett sådant monopol
skulle vara att andra yrkeskategorier än hamnarbetare och medlemmar i vissa
arbetstagarorganisationer förvägras att utföra arbetsmoment med anknytning
till godshantering. Den svenska ILO-kommittén uttalade sig 1996 om tolk-
ningen av konventionen. Enligt kommittén innehåller den inte någon be-
stämmelse som kan åberopas som rättsligt stöd för ett stuverimonopol. Detta
delgavs arbetsmarknadens parter.
Utskottet är med hänsyn till vad som anförts inte berett att göra något
till-kännagivande med anledning av vad motionärerna anfört. Utskottet
avstyrker därför motionerna A714 (m), T209 yrkande 14 (fp), T210 yrkande 27
(kd) och T616 yrkandena 2 och 3 (m).
Utskottet övergår nu till att behandla de motioner som rör Lex Britannia.
Enligt medbestämmandelagen är det förbjudet att vidta stridsåtgärder i
syfte att undantränga existerande kollektivavtal. Förbudet har dock genom
Lex Britannia 1991 inskränkts till att gälla enbart när en organisation
vidtar åt-gärder med anledning av arbetsförhållanden som
medbestämmandelagen är direkt tillämplig på. Syftet är bl.a. att ge de
fackliga organisationerna i Sveri-ge möjlighet att träffa kollektivavtal
med villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i fråga om arbete som
utförs här i landet och därigenom motverka s.k. social dumpning. Utskottet
anser med hänsyn till det sistnämn-da att motionerna A231 yrkande 17 delvis
(fp) och T616 yrkande 10 delvis (m) bör avslås.
Vad sedan gäller Moderaternas krav på att lagreglerna om personalöver-
gångar vid överlåtelse av verksamhet inte skall omfatta skepp kan utskottet
konstatera att den svenska lagstiftningen skiljer sig från det s.k.
överlåtelse-direktivet (rådets direktiv 77/187/EEG). Direktivet är till
skillnad från vad som gäller enligt den svenska lagstiftningen inte
tillämpligt på sjögående fartyg. När direktivet skulle genomföras i svensk
lag i december 1994 kon-staterades att det fanns ett värde i att så långt
som möjligt upprätthålla prin-cipen om att svensk arbetsrättslagstiftning
bör ha en generell tillämplighet (se bet. 1994/95:AU4). Enligt utskottet
talade detta för att låta reglerna om personalövergångar omfatta även
sådant som ligger utanför direktivet. Den väsentliga frågan var enligt
utskottet om en utvidgning skulle kunna leda till stora
tillämpningssvårigheter. Efter att ha gjort en analys av denna frågeställ-
ning var utskottet inte berett att gå i från propositionens förslag i denna
del (se betänkandet s. 37). Utskottet förutsatte att regeringen skulle
återkomma till riksdagen om reglerna skulle medföra icke godtagbara
effekter. Rege-ringen har inte återkommit i denna fråga. Utskottet, som
fortfarande håller fast vid de ovan redovisade principerna, anser inte att
det finns skäl att till-styrka motion T616 yrkande 10 delvis (m).
Vad slutligen gäller kravet att de speciella arbetsrättsliga regler som
gäller för sjöfarten skall slopas vill utskottet anföra följande.
I motion T616 hävdas att det finns speciella regler avseende sjuklön, ar-
betstid och semester. Utskottet kan notera att så är fallet vad gäller
sjuklön och arbetstid. Däremot finns det ingen särreglering avseende
semester utan semesterlagen är tillämplig fullt ut.
När det gäller sjömännens rätt till sjuklön regleras den i sjömanslagen (
1973:282) som innebär att de har full kompensation. I budgetpropositionen
för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 22) behandlades bl.a. dessa
regler. I propositionen konstaterades att en utredning, 1990 års
sjömanslags-utredning, föreslagit att en lägre nivå skulle gälla.
Regeringen delade dock inte denna åsikt. Av propositionen framgår att
regeringens ståndpunkt vid detta tillfälle var att några åtgärder inte
skulle vidtas med hänsyn till de in-vändningar som framförts av
arbetstagarorganisationerna. Enligt regeringen hade dessa hävdat att
sjömansyrkets särart fortfarande motiverade att be-stämmelserna skulle
bibehållas. Vid sin behandling av propositionen uttalade trafikutskottet i
betänkande 1996/97:TU1 att man delade regeringens upp-fattning.
Av arbetstidslagens 2 § framgår att den inte är tillämplig på fartygsarbete
. I stället gäller lagen (1998:958) om vilotid för sjömän. Denna lag trädde
i kraft den 1 oktober 1998 och ersatte sjöarbetstidslagen från 1970. Den
nya lagen bygger på två konventioner, dels ILO-konventionen nr 180 om
sjömäns arbetstid och bemanning på företag, dels den reviderade STCW-
konventionen om sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering.
Utskottet är inte på de skäl som anförs i motionen beredd att föreslå några
tillkännagivanden i denna del. Motion T616 yrkande 10 delvis (m) avstyrks
därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
Del I
1. beträffande statsmakternas ansvar för lönebildningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 3,
res. 1 (m)
2. beträffande innebörden av en välfungerande lönebildning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkandena 1, 2 och 4-7, 1999
/2000:A8 yrkande 1, 1999/2000:A10 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254 yrkande
24 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 24,
res. 2 (m, kd, fp)
3. beträffande avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkandena 11-13, det se-nare i
motsvarande del,
res. 3 (m)
4. beträffande Medlingsinstitutets roll i lönebildningen m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A8 yrkande 2,
5. beträffande utvärdering av Medlingsinstitutet m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkandena 3 och 4,
res. 4 (fp)
6. beträffande tvångsmedling
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkande 7,
7. beträffande förlängd varseltid
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 15,
res. 5 (m)
8. beträffande verkan av uteblivet varsel
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkandena 16 och 17,
res. 6 (m)
9. beträffande blockad mot enmans- och familjeföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 9, 1999/
2000:A7 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A8 yrkande 7, 1999/2000:A9 yrkandena 2
-4, 1999/2000:A10 yrkande 9, 1999/2000:A231 yrkande 17 i motsvarande del,
1999/2000:A254 yr-kande 28, 1999/2000:A701 i motsvarande del, 1999/2000:
A706, 1999/2000:Fi211 yrkande 8 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692
yrkande 23 i motsvarande del antar de enligt bilaga 2 av utskottet
framlagda förslagen till lag om ändring i
a) lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
b)
c) lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,
d)
res. 7 (s, v)
10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 8, 1999/2000:A8
yrkande 5, 1999/2000:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000:A10 yrkande 10 och 1999/
2000:Fi211 yrkande 8 i motsva-rande del,
res. 8 (m)
res. 9 (kd, c, fp)
11. beträffande samhällsfarliga konflikter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkande 8,
res. 10 (kd, fp)
12. beträffande sympatiåtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 10, 1999/2000:A8
yrkande 6, 1999/2000:A701 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692 yrkande 23
i motsvarande del,
res. 11 (m, kd)
13. beträffande statistikansvarig myndighet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 14, 1999/2000:A8
yrkande 3, 1999/2000:A9 yrkande 1 samt 1999/2000:A10 yrkandena 5 och 6,
res. 12 (m, kd, c, fp)
14. beträffande övriga uppgifter för Medlingsinstitutet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 13 i motsvaran-de del,
res. 13 (m)
15. beträffande antagande av lagförslagen i propositionen
att riksdagen
dels med anledning av propositionen i motsvarande del antar det enligt
bilaga 1 av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (
1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med den ändringen att i den
föreslagna 63 § tredje stycket orden "tredje" respektive "andra" skall
ersättas av "fjärde" respektive "tredje",
dels med bifall till propositionen i motsvarande del och motion 1999/2000:
A6 yrkande 18 antar det enligt bilaga 1 av regeringen framlagda förslaget
till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
16. beträffande statistik och arbetsvärdering
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A8 yrkande 4,
Del II
17. beträffande utredning av arbetsrätten m.m.
att riksdagen dels avslår motionerna 1999/2000:A219 yrkande 1, 1999/2000:
A220 yrkande 21, 1999/2000:A231 yrkande 18, 1999/2000:A254 yrkande 25, 1999
/2000:A723 yrkande 1, 1999/2000:A811 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:K351
yrkande 2, 1999/2000:Sk692 yrkandena 21 och 22, 1999/2000:Sf304 yrkande 9
samt 1999/2000:N389 yrkande 3, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en utredning,
res. 14 (m, kd, c, fp)
18. beträffande information till företagare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A254 yrkande 32,
19. beträffande visstidsanställningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A240, 1999/2000:A254 yrkandena
29 och 31 samt 1999/2000:A723 yrkande 3,
res. 15 (m, kd)
res. 16 (v)
20. beträffande pensionsförmåner
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A712,
res. 17 (m)
21. beträffande lokala avtal
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 22 och 1999/2000:
A723 yrkande 2,
res. 18 (m, kd, c)
res. 19 (v)
22. beträffande avsteg från anställningsskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A713 yrkande 1,
res. 20 (m)
23. beträffande återanställningsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A254 yrkande 30 och 1999/2000:
A723 yrkande 4,
res. 21 (m, kd)
res. 22 (v)
24. beträffande tillräckliga kvalifikationer
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A723 yrkande 5,
res. 23 (v)
25. beträffande skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsäg-ning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A723 yrkande 9,
res. 24 (v)
26. beträffande information och opinionsbildning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A708,
27. beträffande vetoregler
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i mot-svarande
del och 1999/2000:A254 yrkande 27,
res. 25 (m, kd, fp)
28. beträffande delgivningsregeln i 30 § medbestämmandela-gen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A709,
29. beträffande semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A704,
res. 26 (m, kd, c, fp)
30. beträffande utredning om semesterlagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N387 yrkande 5,
res. 27 (m, kd, c, fp)
31. beträffande förlängd föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 9,
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A818 yrkande 13 och 1999/2000:
A819 yrkande 15,
res. 29 (v, mp)
33. beträffande rätten till bibehållen heltidstjänst
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A727,
34. beträffande ledighet för att bedriva näringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A705,
res. 30 (m)
35. beträffande ledighet för närståendevård
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So332 yrkande 7,
res. 31 (kd)
36. beträffande ledighet för tjänstgöring inom frivilligförsva-ret
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö206,
37. beträffande ledighet för förtroendeuppdrag i handikappför-bund
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A710,
38. beträffande avskaffande av Arbetsdomstolen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A715 yrkande 5,
res. 32 (m)
39. beträffande SPV:s verksamhet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A602 yrkandena 1 och 2,
res. 33 (m)
40. beträffande stuverimonopolet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209 yrkande 14
, 1999/2000:T210 yrkande 27 samt 1999/2000:T616 yr-kandena 2 och 3,
res. 34 (m, fp)
res. 35 (kd)
41. beträffande Lex Britannia
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i mot-svarande
del och 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsvarande del,
res. 36 (m, fp)
42. beträffande övergångsdirektivet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsva-rande del,
res. 37 (m)
43. beträffande sjuklön m.m. för sjömän
att riksdagen avslår motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsva-rande del.
res. 38 (m)
Stockholm den 15 februari 2000
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Laila Bjurling (s),
Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Maria Lars
-son (kd), Christel Anderberg (m), Barbro Feltzing (mp), Elver Jonsson (fp)
, Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m), Carlinge Wisberg (v) och Mag-nus
Jacobsson (kd).
Reservationer
Del I
1. Statsmakternas ansvar för lönebildningen (mom. 1)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 3, i den del som
börjar med "Utskottet vill dock" och slutar med "motion A6 (yrk. 3)" bort
ha föl-jande lydelse:
Utskottet kan konstatera att regeringen på flera ställen i propositionen
återkommer till att det är parterna på arbetsmarknaden som har ansvaret för
lönebildningen och formerna för den. Utskottet kan hålla med regeringen om
att avtal är bättre än lagstiftning, men en sådan allmän uppfattning kan
inte leda till slutsatsen att lönebildningen är ett område som staten i
princip inte har att göra med. Som framhålls i Moderaternas motion A6 har
regeringen och riksdagen på detta område precis samma ansvar som på andra
områden för att med lagstiftning ange grundläggande spelregler och därmed
ramarna för olika aktörers agerande. En dåligt fungerande lönebildning
påverkar välfärden för alla samhällsmedborgare, även för dem som inte
representeras av parterna på arbetsmarknaden. Utskottet kan också hålla med
regeringen om att statsmakterna har ett intresse av att relationerna mellan
parterna är goda. Men den ståndpunkten kan inte drivas dithän att total
konsensus görs till en förutsättning för lagstiftarens beslut om ändringar
i spelreglerna. Sam-syn är eftersträvansvärt, men - vilket Moderaterna
framhåller - ingen organi-sation kan tilldelas vetorätt mot nödvändiga
förändringar i samhället.
Utskottet kan också hålla med regeringen om att staten skall vara neutral
mellan parterna. Denna utsaga rimmar dock mycket illa med regeringens
undfallenhet gentemot LO. Utskottet delar den uppfattning som kommit till
uttryck i den ovannämnda skrivelsen från SACO och SAF. Genom att ge en part
avgörande inflytande över spelreglerna för lönebildningen äventyras
legitimiteten i avtalsförhandlingarna och kollektivavtalen som lönebild-
ningsinstrument.
Det som utskottet nu anfört om statsmakternas ansvar för lönebildningen bör
ges regeringen till känna. Motion A6 (yrk. 3) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande statsmakternas ansvar för lönebildningen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Innebörden av en välfungerande lönebildning m.m. (mom. 2)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m) och Magnus Ja-cobsson
(kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 3, från och med
underrub-riken Analysen av de bakomliggande problemen och till slutet bort
ha följan-de lydelse:
Regeringen har en alltför snäv syn på lönebildningen. Lönebildning hand-lar
inte bara om förhandlingssystemet och hur det skall utformas för att mot-
verka höga generella löneökningar. I lönebildningsprocessen ingår en rad
faktorer som förväntningarna på Europapolitiken, inflationsutvecklingen,
skattepolitiken, företagens konkurrenskraft och marknadens efterfrågan på
olika typer av kompetens.
Utskottet anser liksom Moderaterna och Kristdemokraterna att det måste
upprätthållas en klar rågång mot statlig inkomstpolitik. Regeringen gör det
dock för lätt för sig genom att skylla på arbetsmarknadens parter för att
löne-bildningen inte fungerar. Sanningen är att staten i alla avgörande
hänseenden bestämmer förutsättningarna för lönebildningen genom den
ekonomiska politiken i stort och genom skatte-, närings- och
utbildningspolitiken samt genom lagstiftningen. Löneförhandlingar äger inte
rum i ett vakuum.
En annan brist i propositionen är att den inte berör betydelsen av lönebild
-ningen för att skapa dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning
och tillväxt. De problem som består i en låg andel sysselsatta inom den
privata sektorn, liten rörlighet på arbetsmarknaden, dåligt utbyte av
utbildning, kompetens, kunnande och prestation och i höga
anställningströsklar förbigås helt av regeringen.
Lagstiftningen på arbetsmarknaden bidrar till att cementera arbetslösheten
och till att skapa problem med lönebildningen. Lagstiftningen kom till för
att man ansåg att den anställde hade en svag position gentemot
arbetsgivaren. Vad som gått snett är att organisationerna på båda sidor
fått för stort infly-tande. Utskottet instämmer med Folkpartiet i motion
A10 att lönebildningen och arbetsrätten bör utformas så att den enskilde
arbetstagaren och arbetsgi-varen får större inflytande över
anställningsavtalet. Som framhålls i motio-nen är det ändå viktigt att
påpeka att det i huvudsak är genom avtal som parterna bör lösa dessa frågor
.
Utskottet ansluter sig till Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
när de kritiserar regeringen för att vara alltför fixerad vid den
genomsnittliga löneökningstakten. Minst lika viktigt är hur lönestrukturen
utvecklas. En väl fungerande lönebildning innebär inte bara att den samlade
löneökningstakten inte skall överstiga ökningstakten i våra
konkurrentländer, utan också att lönerelationerna mellan olika branscher
och yrken i högre grad än i dag speglar tillgång och efterfrågan på
arbetskraft. I det sammanhanget kan en central medlingsfunktion inte ha
någon egentlig uppgift.
Utskottet delar Moderaternas och Kristdemokraternas uppfattning att löne-
bildningen bör ske så decentraliserat och individualiserat som möjligt. På
det sättet kan löneökningarna relateras till en faktisk, och inte bara en
på förhand antagen, produktivitetsökning. Den enskildes kompetens kan bli
den domine-rande faktorn, vilket också bör bidra till kvinnornas
löneutveckling. I en mer individualiserad lönebildning kan även olika slag
av vinstdelningssystem ingå.
Moderaterna och Kristdemokraterna anger en rad faktorer som på detta sätt
är långt viktigare än regeringens förslag för att lönebildningen skall
fungera på ett bra sätt och för att en långvarig och stabil tillväxt skall
underlättas. Utskottet instämmer med dessa partier i att förändringar måste
genomföras inom följande politikområden:
Utformningen av skattepolitiken. Marginalskatter och olika former av mar-
ginaleffekter måste hållas nere. Skattekilarna måste minska. Höga skatter
snedvrider prissättningen och arbetstillfällen slås ut. Lägre skatter på ar
-betsinkomster uppmuntrar arbete, utbildning, kompetensutveckling och ökat
ansvarstagande i arbetet. Även skattereduktion för hushållsnära tjänster
har betydelse för att skapa arbetstillfällen. Dubbelbeskattningen på ägande
i företagen är ytterligare exempel på att utbytet av en arbetsinsats eller
investe-ring inte kommer till stånd. Med lägre inkomstskatt kan fler
försörja sig själva, lönebildningen underlättas och det blir lättare att
komma in på ar-betsmarknaden.
Lönestrukturen. Ingångslönerna är höga även för dem som saknar erfaren-het.
Det leder till att många utestängs från arbete, inte minst ungdomar, in-
vandrare och arbetshandikappade. Samtidigt får de som har arbete svaga
incitament att förkovra sig och göra ytterligare insatser. Den sammanpressa
-de lönestrukturen har försvagat sambandet mellan kompetens och lön. Lö-
nestrukturen påverkas i alltför låg grad av utbud och efterfrågan. Det
dåliga utbytet av högre utbildning är förödande för ett modernt
kunskapssamhälle. Det leder dessutom till att ungdomar från hem utan
studievana inte ser det som lönsamt med uppoffrande studier.
Reservationslönerna. Statsmakterna har ansvar för de höga reservationslö-
nerna, dvs. den lönenivå som krävs för att en person skall uppfatta det som
mer lönsamt att arbeta än att avstå från arbete. De bidrar till att öka den
strukturella arbetslösheten eftersom arbeten med löner som understiger re-
servationslönerna slås ut från arbetsmarknaden. Även detta drabbar särskilt
ungdomar och invandrare liksom personer med låg utbildning. Det kan leda
till en uppdelning i "insiders" som har arbete och en grupp "outsiders" som
aldrig kommer in på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen har alltmer kommit att bli en sorts
medborgarlön för "insiders" på arbetsmarknaden och inte den omställnings-
försäkring som den var tänkt att vara. Perioder med ersättning varvas med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta har försvagat den enskildes incita-
ment att söka och ta arbete. Försäkringen bör därför reformeras. Den bör
vara obligatorisk, och den bör i större utsträckning än i dag finansieras
ge-nom avgifter från de försäkrade.
Det arbetsrättsliga regelverket. Möjligheterna bör vidgas för de enskilda
parterna att träffa avtal oberoende av kollektivavtal. Konfliktreglerna bör
ändras. Dagens konfliktregler är i flera avseenden förlegade. Det råder en
obalans mellan parterna. De ekonomiska skadorna blir för stora om den i
teorin tillgängliga stridsarsenalen utnyttjas. Utskottet återkommer till
kon-fliktreglerna i den fortsatta framställningen.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A6 (yrk. 1, 2, 4-7
), A8 (yrk. 1), A10 (yrk. 1 och 2), A254 (yrk. 24) och Sk692 (yrk. 24). Vad
som anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande innebörden av en välfungerande lönebildning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkandena 1, 2 och 4
-7, 1999/2000:A8 yrkande 1, 1999/2000:A10 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254
yrkande 24 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 24 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m. (mom. 3)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 4,
Inrättande av Medlingsinstitutet m.m., i den del som börjar med "Som
utskottet uppfat-tar" och slutar med "(A6 yrk. 11-13, det senare delvis)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Moderaterna i att det är en given fördel för rela-
tionerna mellan arbetsmarknadens parter och för lönebildningen i stort om
det finns ett välfungerande medlingsväsende. Därför finns det skäl att
utvid-ga en del av befogenheterna för dagens medlingsinstitut,
Förlikningsman-naexpeditionen, bl.a. för att dämpa konfliktrisken. Liksom
Moderaterna vill utskottet emellertid bestämt avvisa att medlingsväsendet
tilldelas dubbla roller genom att ha både en traditionell medlarfunktion
och uppgiften att på olika sätt försöka "ta ett grepp om
löneförhandlingarna". Regeringens förslag inger oro, inte minst därför att
det medför en uppenbar risk för statlig in-komstpolitik. Det föreslagna
medlingsväsendet skulle motverka en fri och decentraliserad lönebildning.
Det skulle också undergräva parternas tilltro till medlingsväsendets
primära roll som just medlare.
Utskottet anser att man bör ta fasta på Moderaternas förslag att låta det
nu-varande förlikningsväsendet finnas kvar men att det byter namn till Med-
lingsinstitutet, lämpligen den 1 juli 2000. Detta innebär att
propositionens förslag om ett nytt Medlingsinstitut av den modell som
regeringen föreslår bör avslås, liksom förslaget om uppbyggnad och
organisation av myndighe-ten med olika expertråd m.m.
Med det anförda tillstyrker utskottet Moderaternas motion A6 (yrk. 11-13,
det senare delvis). Vad som anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1999/2000:A6 yrkande 11 av-slår
propositionen i motsvarande del, dels med anledning av motion 1999/2000:A6
yrkandena 12 och 13, det senare i motsvarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Utvärdering av Medlingsinstitutet m.m. (mom. 5)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 4, i den del som
börjar med "Folkpartiet, som accepterar" och slutar med "med det anförda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Folkpartiet i motion A10 att det är bra om med-
lingsfrågorna kan ges större tyngd för att förbättra lönebildningen på den
svenska arbetsmarknaden. Liksom Folkpartiet är utskottet emellertid tvek-
samt till den form av medlingsinstitut som regeringen föreslår. Det är
tydligt att regeringen försöker sitta på två stolar - man vill på en och
samma gång både ge intryck av att man vidtar en kraftfull åtgärd och att
det egentligen inte innebär någon förändring alls. Med en så oklar politisk
vilja blir också uppdraget för Medlingsinstitutet oklart. Som sägs i
Folkpartiets motion finns risken att propositionen uppfattas som ett
klartecken för statlig inkomstpoli-tik. Eftersom frågan om en välfungerande
lönebildning är så viktig kan ut-skottet acceptera ett medlingsinstitut,
men med hänsyn till tveksamheterna är det angeläget att verksamheten
utvärderas efter nästa omgång löneförhand-lingar.
Utskottet håller också med Folkpartiet om att parterna i första hand själva
bör kunna lösa problemet med den långa tid som kan gå från det att ett
avtal löpt ut till dess ett nytt har framförhandlats. Därför bör det inte
finnas någon vitesbelagd plikt att komma till förhandlingar hos
Medlingsinstitutet. Som påpekas av Folkpartiet lär det höra till
sällsyntheterna att parterna inte hör-sammar en kallelse till en myndighet
för att informera. En ordning utan sådan vitesmöjlighet skulle innebära en
klarare linje.
Som sägs i Folkpartiets motion finns det även andra inslag i propositionen
som kan leda till statlig inkomstpolitik. Utskottet anser inte att
institutet skall ha möjlighet att tvångsmässigt samordna förhandlingarna.
Vissa skrivningar i propositionen om att institutet skall verka för
giltighetsperioder för kollektiv-avtalen som befrämjar en välfungerande
lönebildning och att förhandlingar skall avslutas i viss inbördes ordning
kan i sig bära fröet till en sådan tvångsmässig samordning.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A10 (yrk. 3 och 4). Det anför-
da bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande utvärdering av Medlingsinstitutet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A10 yrkandena 3 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Förlängd varseltid (mom. 7)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 5.3, Förlängd
varseltid, bort ha följande lydelse:
Utskottet kan liksom Moderaterna i motion A6 konstatera att regeringen inte
följt den Öbergska utredningens förslag om 14 dagars varseltid, vilket
tillstyrktes av de flesta remissinstanserna. Detta är återigen ett exempel
på hur regeringen böjt sig för LO:s synpunkter. En varseltid på 14 dagar
kan kyla ned ett spänt förhandlingsläge och öka utrymmet för olika slag av
kon-fliktlösande insatser.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag om förlängning av
varseltiden till 14 dagar. Detta innebär att motion A6 (yrk. 15) tillstyrks
.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förlängd varseltid
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Verkan av uteblivet varsel (mom. 8)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 5.5, Verkan av
uteblivet varsel, bort ha följande lydelse:
Som konstateras i Moderaternas motion A6 föreslog den Öbergska utred-ningen
att Medlingsinstitutet skulle få rätt att avbryta icke varslade stridsåt-
gärder. På inrådan av LO har regeringen avvisat förslaget. Utskottet instäm
-mer med Moderaterna i att Medlingsinstitutet bör ges rätt att avbryta
stridsåtgärder som inte varslats på ett korrekt sätt.
Än viktigare är emellertid att medbestämmandelagen ändras så att ett brott
mot varselreglerna också medför att själva konflikten skall anses olovlig.
Utskottet instämmer med Moderaterna i att den nuvarande ordningen, som
innebär att ett uteblivet varsel inte gör själva stridsåtgärden olovlig och
inte heller ger rätt till ersättning för ekonomisk skada, leder till helt
orimliga konsekvenser. Detta illustreras bl.a. av en dom i Arbetsdomstolen
förra året. De två drabbade arbetsgivarna åsamkades förluster på
tillsammans närmare 20 miljoner kronor under en stridsåtgärd som pågick i
fem dagar. Det all-männa skadestånd som den fackliga organisationen dömdes
att betala stan-nade vid i sammanhanget mycket måttliga 60 000 kr. Med den
ändring som Moderaterna föreslår kan även ekonomiskt skadestånd dömas ut
till motpar-ten.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagändringar i de nu angivna
hänseendena. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker Moderaternas mo-
tion A6 (yrk. 16 och 17).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande verkan av uteblivet varsel
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkandena 16 och 17 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Blockad mot enmans- och familjeföretag (mom. 9)
Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Björn Kaaling (s), Laila Bjurling
(s), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Anders Karlsson (s) och
Car-linge Wisberg (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del I, avsnitt 6.1, Stridsåtgärder
mot enmans- och familjeföretag, bort ha följande lydelse:
Utskottets principiella uppfattning, som kom till uttryck bl.a. i det betän
-kande hösten 1994 som behandlade den nytillträdda socialdemokratiska
regeringens förslag om återgång till de arbetsrättsliga regler som gällde
före den 1 januari 1994, är att den grundläggande rätten att vidta fackliga
stridsåt-gärder inte bör inskränkas mer än absolut nödvändigt. Som
framhölls den gången är syftet med blockader som riktas mot enmans- och
familjeföretag att förmå företag som brukar ha anställda att teckna
kollektivavtal.
Utskottet instämmer med regeringen i att det är viktigt att arbetstagare,
för det fall att företaget anställer, omedelbart kan omfattas av
kollektivavtal och ett försäkringsskydd. Det gäller särskilt sådana
branscher med små arbets-platser där det är svårt för
arbetstagarorganisationerna att övervaka när an-ställning sker. Genom att
ett kollektivavtal är träffat garanteras de nyanställ-da
anställningsvillkor och försäkringsskydd redan från första anställningsda-
gen. Förpliktelsen enligt avtalet inträder alltså när arbetsgivaren
anställer en arbetstagare.
Som konstateras i propositionen har dock arbetsgivare i vissa fall ålagts
att betala vissa avgifter även om arbetsgivaren inte haft några anställda.
Utskot-tet håller med regeringen om att skäligheten i detta kan
ifrågasättas. Skulle å andra sidan sådana företag inte åläggas kostnader
eller andra förpliktelser innan det finns någon anställd bortfaller enligt
utskottets uppfattning behovet av lagstiftning.
Utskottet kan konstatera att LO har rekommenderat de tre förbund som an-
vänder sig av möjligheten av vidta stridsåtgärder mot enmans- och familjefö
-retag - dvs. de förbund som inte genom Saltsjöbadsavtalet frånsagt sig
denna möjlighet - att ändra sina avtal, så att dessa företag inte åläggs
kostnader eller andra förpliktelser innan det finns någon anställd. Enligt
rekommenda-tionen, som accepterats av de tre berörda förbunden, skall
arbetsgivaren kunna teckna ett kollektivavtal som innebär att avtalets
bestämmelser skall äga tillämpning från och med den tidpunkt företaget
anställer arbetskraft.
Med hänsyn till detta ansluter sig utskottet till regeringens bedömning att
något förbud inte bör införas mot stridsåtgärder som riktas mot enmans-
eller familjeföretag. Utskottet noterar slutligen att regeringen avser att
följa ut-vecklingen noga och säger sig vara beredd att återkomma om så
skulle krä-vas.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande blockad mot enmans- och familjeföretag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 9, 1999/2000:A7
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A8 yrkande 7, 1999/2000:A9 yrkandena 2-4, 1999
/2000:A10 yrkande 9, 1999/2000:A231 yrkande 17 i motsvarande del, 1999/2000
:A254 yr-kande 28, 1999/2000:A701 i motsvarande del, 1999/2000:A706, 1999/
2000:Fi211 yrkande 8 i motsvarande del samt 1999/2000:Sk692 yrkande 23 i
motsvarande del,
8. Stridsåtgärders proportionalitet (mom. 10)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders
pro-portionalitet m.m. i den del som börjar med "Inledningsvis kan
konstateras" och slutar med "Fi211 (yrk. 8 delvis)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet kan liksom Moderaterna i motion A6 konstatera att regeringen
avvisar alla tankar på en lagstiftning om att stridsåtgärder skall vara
propor-tionerliga trots att den Öbergska utredningen lade fram ett sådant
förslag. Utskottet instämmer med utredningen i att en sådan regel skulle ge
en rimli-gare balans mellan parterna på arbetsmarknaden och begränsa
möjligheterna till stridsåtgärder som kostar lite för den egna
organisationen, men orsakar stora kostnader för motparten eller tredje man.
Som framhållits av utredning-en stöder flera forskare tanken på en sådan
regel. Krav på proportionalitet finns dessutom i flera europeiska länder.
Utskottet delar Moderaternas uppfattning att en ny regel bör införas i med-
bestämmandelagen. Den skall ta sikte på proportionen dels mellan en
stridsåtgärdens omfattning och den skada som drabbar motparten, dels mel-
lan stridsåtgärdens omfattning och det syfte som åtgärden har. I det först-
nämnda fallet kan regeln begränsa möjligheterna till s.k. nålsticksåtgärder
som lamslår motparten. I det senare fallet skulle möjligheterna inskränkas
att vidta mycket omfattande stridsåtgärder för att uppnå endast begränsade
fördelar. Reglerna skall ta sikte på både primäråtgärder och svarsåtgärder.
Regeringen bör återkomma med lagförslag i enlighet med detta i sådan tid
att reglerna kan träda i kraft den 1 januari 2001.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A6 (yrk. 8). De övriga
i sammanhanget behandlade motionerna A8 (yrk. 5), A9 (yrk. 5-7), A10 (yrk.
10) och Fi211 (yrk. 8 delvis) avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda
med det som utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 8 och med avslag
på motionerna 1999/2000:A8 yrkande 5, 1999/2000:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000
:A10 yrkande 10 och 1999/2000:Fi211 yr-kande 8 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Stridsåtgärders proportionalitet (mom. 10)
Margareta Andersson (c), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Mag-nus
Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders
proportionalitet m.m. i den del som börjar med "Inledningsvis kan konstate-
ras" och slutar med "Fi211 (yrk. 8 delvis)" bort ha följande lydelse:
Ett viktigt inslag i lönebildningen är balansen mellan arbetsgivar- och ar-
betstagarorganisationer. Alltför stora obalanser kan leda till uppgörelser
som annars inte skulle vara godtagbara för motparten. På dagens
arbetsmarknad har arbetstagarnas ställning stärkts inte minst mot bakgrund
av att alltfler av dem har nyckelpositioner samtidigt som arbetsgivare på
en hårdnande global marknad blir alltmer tveksamma till att tillgripa
stridsåtgärder med de nack-delar som det medför.
Utskottet kan konstatera att strejkrätten är mer begränsad i flera
europeiska länder än vad den är i Sverige. I exempelvis Tyskland måste
facket ta hänsyn till de ekonomiska skadeverkningarna av en strejk.
Rimligen bör regler av detta slag vara förenliga med Sveriges
internationella åtaganden.
Enligt utskottets mening bör det införas ett proportionalitetskrav för att
be-gränsa möjligheten till stridsåtgärder som kostar lite för den egna
organisa-tionen men orsakar stor skada för motparten och tredje man. Det
skall inte vara möjligt att ta ut nyckelgrupper i strejk och vidta s.k.
nålsticksåtgärder om detta vållar motparten eller tredje man stor skada.
Kravet på proportiona-litet bör gälla såväl vid primärkonflikter som vid
svarsåtgärder och såväl vid konflikter som syftar till ett nytt avtal som
vid sådana som syftar till ett s.k. hängavtal. Med ett krav på
proportionalitet skulle möjligheten att vidta sym-patiåtgärder i praktiken
begränsas. Det skulle också innebära ett visst skydd för den s.k. negativa
föreningsrätten.
Den Öbergska utredningen har belyst frågan och rekommenderat en pro-
portionalitetsregel. Riksdagen bör därför kunna införa en sådan regel utan
ytterligare utredning. Utredningens förslag är enligt utskottets mening
rimli-ga och väl avvägda. Lagändringar bör genomföras på det sätt som
föreslagits av utredningen, nämligen genom en ny 41 c § i
medbestämmandelagen. Genom en ändring i 4 § samma lag bör det klargöras att
det skall vara möjligt att göra undantag från den nya paragrafen genom
kollektivavtal. Genom en ändring i 2 kap. 1 § lagen om rättegången i
arbetstvister bör det slutligen klargöras att Arbetsdomstolen skall vara
behörig att avgöra tvister om för-budsregeln. Reglerna bör lämpligen träda
i kraft den 1 juni 2000.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda och med tillstyrkande av
Kristdemokraternas motion A8 (yrk. 5), Centerpartiets motioner A9 (yrk. 5-7
) resp. Fi211 (yrk. 8 delvis) och Folkpartiets motion A10 (yrk. 10) att
riks-dagen bör anta det i bilaga 3 framlagda förslaget till ändringar dels
i medbe-stämmandelagen, dels i lagen om rättegången i arbetstvister. Motion
A6 (yrk. 8) avstyrks i den mån den inte tillgodoses med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A8 yrkande 5, 1999/2000
:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000:A10 yrkande 10 och 1999/2000:Fi211 yrkande 8 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1999/2000:A6 yrkande 8 antar de
enligt bilaga 3 av reservan-terna framlagda förslagen till lag om ändring i
dels medbestämman-delagen, dels lagen om rättegången i arbetstvister,
10. Samhällsfarliga konflikter (mom. 11)
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders
pro-portionalitet m.m., i den del som börjar med "Utskottet tar i detta"
och slutar med "motion A10 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Folkpartiet i att det finns skäl att lyfta fram det
förslag som fanns med i utredningen Spelreglerna på arbetsmarknaden (SOU
1991:13) om att det bör inrättas en partssammansatt nämnd med opartisk
ordförande för att avgöra konflikter om samhällsfarlighet. Som framhölls av
den utredningen är en samhällsfarlig konflikt inom ett avtalsområde inte
bara en fråga mellan de närmast berörda parterna. Det är mer ändamålsenligt
med en enda nämnd för hela arbetsmarknaden. Med en opartisk ordförande blir
nämnden inte handlingsförlamad som de av parterna inrättade paritetiskt
sammansatta nämnderna kan bli. Dessutom kan en konflikt röra flera av-
talsområden eller områden som står helt utanför systemet med nämnder.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A10 (yrk. 8).
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande samhällsfarliga konflikter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A10 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Sympatiåtgärder (mom. 12)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.3, Sympatiåtgärder
, bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i Moderaternas motion A6 och Kristdemo-
kraternas motion A8 att det är svårt att rent rättsligt motivera rätten
till sym-patiåtgärder. Den rätten försvaras i dag bara av den fackliga
sidan som upp-fattar rätten till sympatiåtgärder som en del av
kollektivavtalssystemet. Den egentliga grunden för rätten till
stridsåtgärder - att träffa kollektivavtal - finns inte vid sympatiåtgärder
. Som påpekas av Moderaterna behöver det inte heller föreligga någon som
helst intressegemenskap mellan den part som vidtar sympatiåtgärden och den
part i primärkonflikten som sympatiåtgärden syftar till att stödja. Det kan
t.o.m. vara så att en part som har träffat kollekti-vavtal efter
stridsåtgärder i de egna förhandlingarna sedan också drabbas av
sympatiåtgärder.
Ett ytterligare skäl för ett förbud mot sympatiåtgärder är den ökade sårbar
-heten hos företagen till följd av den tekniska utvecklingen.
På dessa grunder anser utskottet att sympatiåtgärder bör förbjudas. Rege-
ringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i medbe-
stämmandelagen i enlighet med detta.
Detta innebär att utskottet tillstyrker Moderaternas motioner A6 (yrk. 10)
och Sk692 (yrk. 23 delvis) samt Kristdemokraternas motion A8 (yrk. 6).
Motion A701 (delvis) får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande sympatiåtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 10, 1999/
2000:A8 yrkande 6, 1999/2000:A701 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692
yrkande 23 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Statistikansvarig myndighet (mom. 13)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m
) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 7, Andra ändringar,
med undantag för den mening som börjar med "utskottet kan inte" och slutar
med "en normbildande roll" och den första dels-satsen i den mening som
börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "A10 (yrk. 5 och 6)", bort
ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig av flera skäl förslaget att Medlingsinstitutet blir
statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken.
Statistikansva-ret bör ligga kvar hos SCB. Skälen för utskottets ståndpunkt
är följande. Medlingsinstitutet bör inte tilldelas någon normbildande roll.
Lönestatistiken har fler avnämare än Medlingsinstitutet. Institutet kan
endast ha intresse av de uppgifter som ligger till grund för institutets
verksamhet. Lönestatistiken spelar en stor roll i många ekonomiska och
samhälleliga bedömningar. En överflyttning av lönestatistiken kan skapa
problem med den samordning av den ekonomiska statistiken som görs inom SCB.
Utskottet kan på dessa grunder inte ställa sig bakom att Medlingsinstitutet
blir statistikansvarig myndighet. Det anförda bör ges regeringen till känna
. Motionerna A6 (yrk. 14), A8 (yrk. 3), A9 (yrk. 1) och A10 (yrk. 5 och 6)
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande statistikansvarig myndighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 14, 1999/
2000:A8 yrkande 3, 1999/2000:A9 yrkande 1 samt 1999/2000:A10 yrkandena 5
och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Övriga uppgifter för Medlingsinstitutet (mom. 14)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 7, Andra ändringar,
såvitt avser den mening som börjar med "utskottet kan inte" och slutar med
"en normbildande roll" och den första dels-satsen i den mening som börjar
med "Med hänvisning till" och slutar med "A10 (yrk. 5 och 6)" bort ha
följande lydelse:
Med anledning av vad som sägs i propositionen om utökad lönestatistik,
inrättandet av ett ekonomiskt råd, rapporter om löneutveckling m.m. vill
utskottet anföra följande.
I huvudsak bör det lönestatistiska underlag som finns i dag vara
tillräckligt för att tillgodose det behov som finns av en tillförlitlig
lönestatistik. I likhet med Moderaterna i motion A6 anser utskottet att det
inte finns något behov av en ytterligare aktör utöver SCB, banker,
finansinstitut, arbetsmarknadens parter m.fl. Dessutom finns det, som
Moderaterna påpekar, anledning att påminna om den ytterligare börda på
företagen som en utökad statistikin-hämtning innebär. Om parterna själva
vill ha ytterligare en opartisk instans kan de inrätta ett ekonomiskt råd
som kan göra ekonomiska bedömningar och ge parterna erforderligt underlag.
Liksom Moderaterna anser utskottet inte heller att det skall ankomma på
Medlingsinstitutet att utarbeta rapporter om löneutvecklingen eller att på
något institutionaliserat sätt framträda för riksdagsutskott med
redogörelser om utvecklingen. Allt detta ingår i den normbildande roll för
Medlingsinstitutet som enligt utskottets mening bör avvisas.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med detta
motion A6 (yrk. 13 delvis).
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande övriga uppgifter för Medlingsinstitutet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 13 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet anfört,
Del II
14. Utredning av arbetsrätten m.m. (mom. 17)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m
) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 1, som
börjar med "Som framgår av" och slutar med "vad som anförts" bort ha
följande lydelse:
Den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen är utformad efter 1970-talets
behov och arbetsmarknad, dvs. det traditionella industrisamhället. I takt
med förändringar såväl på arbetsmarknaden som i samhället i stort har
behovet av förändringar av arbetsrätten blivit allt större. På
arbetsmarknaden i dag råder helt andra förhållanden. Ett stort antal
människor står utanför arbetsmarkna-den eller har svag anknytning till
denna. Arbetet organiseras i andra former än tidigare och antalet
visstidsanställningar ökar. Allfler företag använder sig också av personal
från personaluthyrningsföretag. Den nuvarande arbets-rättsliga
lagstiftningen svarar inte mot de krav som förändringarna inneburit. Den är
också komplicerad och svår att överblicka. Detta leder till att många
företagare tvekar att nyanställa, vilket i sin tur leder till att de inte
utvecklas och expanderar.
Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att arbetsrätten moderni-
seras och reformeras. En ny arbetsrätt måste ge utrymme för ökad
flexibilitet och göra det möjligt att träffa lokala överenskommelser
anpassade till företa-gens individuella förutsättningar. Utskottet anser
därför att det bör genomfö-ras en genomgripande översyn av arbetsrätten.
Denna översyn är särskilt angelägen mot bakgrund av förekomsten av nya
anställningsformer. Utskot-tet vill dock betona att det är möjlighet att
redan i dag genomföra vissa för-ändringar när det gäller
anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utredning av arbetsrätten m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande 21, 1999/
2000:A231 yrkande 18, 1999/2000:A254 yrkande 25, 1999/2000:K351 yrkande 2,
1999/2000:Sk692 yrkandena 21 och 22 samt 1999/2000:N389 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1999/2000:A219 yrkande 1, 1999/2000:A723 yrkande 1,
1999/2000:A811 yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:Sf304 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Visstidsanställningar m.m. (mom. 19)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som
bör-jar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "yrkande 3 (v)" bort
ha följande lydelse:
Visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning får enligt anställnings-
skyddslagen avse sammanlagt högst sex månader under två år. Denna korta tid
kan enligt utskottet leda till att arbetsgivare ser sig tvungna att välja
att öka övertidsuttaget i stället för att nyanställa. Det är vidare inte
rimligt att kräva att ett företag som får ett tillfälligt behov av
arbetskraft som varar längre än sex månader skall tillsvidareanställa den
nödvändiga arbetskraften för att kort tid därefter säga upp den på grund av
arbetsbrist. Med för korta tidsgränser kan det också bli nödvändigt för
arbetsgivaren att byta ut den visstidsanställda arbetsstyrkan efter sex
månader. Detta gäller framför allt i de mindre företagen. Utskottet delar
därför den uppfattning som framförs i motion A254 att en tidsgräns på
åtminstone ett år bör prövas.
Med de ökade kraven i produktionen är det också svårare att bedöma hur en
arbetstagare fungerar i arbetet. För att en provanställning skall kunna
fylla sin funktion måste prövotiden vara så lång att den ger tillräcklig
möjlighet för en sådan bedömning. Med de nuvarande maximala sex månaderna
finns en risk att arbetsgivarna inte vågar låta provanställningen övergå i
en fast anställning utan i stället avbryter anställningsförhållandet.
Utskottet ställer sig därför bakom kravet på en förlängning av prövotiden
till tolv månader.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den uppfattning som redovi-
sas i motion A254 yrkandena 29 och 31 (kd) om en förlängning av tidsgrän-
serna för visstidsanställningar och provanställningar. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker berörd motion i
motsvarande delar. Motionerna A240 (s) och A723 yrkande 3 (v) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande visstidsanställningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkandena 29 och 31
samt med avslag på motionerna 1999/2000:A240 och 1999/2000:A723 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Visstidsanställningar m.m. (mom. 19)
Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som
bör-jar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "yrkande 3 (v)" bort
ha följande lydelse:
I dag kan arbetsgivare visstidsanställa personal i stor omfattning. Vikari-
atsanställningar, provanställningar, projektanställningar, tillfälliga
anställ-ningar vid arbetsanhopning och säsongsanställningar är vanliga,
främst bland kvinnor. Även timanställningar har blivit allt vanligare. Till
skillnad från de arbetstagare som är tillsvidareanställda omfattas de som
är visstidsanställda inte av många av de regler som ger skydd vid
uppsägning. Detta gäller ex-empelvis saklig grund för åtgärden, varseltid
och rätt till lön under uppsäg-ningstiden. För den enskilde medför en
visstidsanställning även svårigheter vid planeringen av ekonomin och
privatlivet. Det är också svårare för vis-stidsanställda att kvalificera
sig för arbetslöshetsersättning. Kvinnor som är visstidsanställda går ofta
miste om fortsatt anställning om de blir gravida. En visstidsanställd får
inte heller del av utbildning i lika hög grad som en tills-vidareanställd.
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att huvudprincipen för anställ-
ning bör vara tillsvidareanställning. I de fall där en arbetsgivare vill
anställa någon med annan anställningsform skall arbetsgivaren motivera
varför i förhandlingar med en facklig organisation. Om en
visstidsanställning varar mer än 18 månader skall anställningen automatiskt
övergå till tillsvidare-anställning. Detsamma skall gälla då det skett en
kombination av flera viss-tidsanställningar. Det anförda bör ges regeringen
till känna. Motion A723 yrkande 3 (v) tillstyrks därför. Motionerna A240 (s
) och A254 yrkandena 29 och 31 (kd) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande visstidsanställningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1999/2000:A240 samt 1999/2000:A254 yrkandena 29 och 31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Pensionsförmåner (mom. 20)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som
bör-jar med "Enligt vad utskottet" och slutar med "med direktivets anda"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det inte tillfredsställande att vissa grupper
missgynnas på grund av utformningen av vissa kollektivavtal. Utskottet
delar därför motionärens åsikt att den arbetsrättsliga lagstiftningen bör
ändras så att den bättre skyddar dessa grupper. Det bör införas stoppregler
i lagstiftningen som undanröjer den här typen av diskriminerande regler.
Utskottet tillstyrker därför motion A712 (m).
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande pensionsförmåner
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A712 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Lokala avtal (mom. 21)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus
Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
bör-jar med "Vad gäller förslagen" och slutar med "reglerna väl avvägda"
bort ha följande lydelse:
Lokala överenskommelser, som avviker från vad anställningsskyddslagen
föreskriver, kan träffas om tidsbegränsade anställningar, turordningsregler
, regler om företrädesrätt till återanställning m.m. samt om den närmare be
-räkningen av lön och andra förmåner under uppsägningstid.
Utskottet anser att ytterligare steg bör tas för att decentralisera
arbetsrätten. Möjligheterna att förhandla lokalt och göra undantag från
centrala kollektiv-avtal måste därför öka. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
lyder "Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c
) och A723 yrkande 2 (v)" bort ha följande lydelse:
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande lokala avtal
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A220 yrkande 22 och med
avslag på motion 1999/2000:A723 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. Lokala avtal (mom. 21)
Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
bör-jar med "Vad gäller förslagen" och slutar med "reglerna väl avvägda"
bort ha följande lydelse:
När anställningsskyddslagen infördes var syftet att i första hand ge arbets
-tagarna, som den svagare parten, ett skydd mot godtycke vid anställningsav
-talets ingående och avslutande. De möjligheter som finns att göra
avvikelser från lagen bör därför tillämpas med återhållsamhet. Från början
fick avvikel-ser i förhållande till lagen göras efter överenskommelse
mellan arbetsgivare och en arbetstagarorganisation på förbundsnivå. Den
ändring som gjordes med verkan från den 1 juli 1997 och som utskottet har
berört inledningsvis i detta avsnitt, som innebär att avtal kan träffas på
lokal nivå, medför att ar-betsrätten inte är lika för alla. Det kan befaras
att en lokal facklig organisa-tion som har en svag ställning på
arbetsplatsen kan tvingas gå med på att avtala bort väsentliga delar av
anställningsskyddslagen. Det kan också inträf-fa att en lokal
arbetstagarorganisation hamnar i rena utpressningssituationer där
arbetsgivaren ställer krav på försämringar i anställningsskyddet som
villkor för nyanställning eller för att inte verkställa uppsägning. När
avsteg görs från den legala turordningen och s.k. turordningslistor
upprättas finns det också risk för att kvinnor bli sämre behandlade än män.
Även invandrare och funktionshindrade kan sorteras bort på detta sätt. Det
finns både större kompetens och intresse hos förbunden på central nivå att
fungera som "grindvakt" mot diskriminering på grund av t.ex. kön.
Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets uppfattning att det som en
huvud-princip skall gälla att anställningsskyddslagen inte skall kunna
avtalas bort. Avvikelser i förhållande till lagens bestämmelser skall
enbart kunna ske genom överenskommelser på central nivå inom respektive
bransch. Det får sedan vara upp till de olika förbunden att delegera ned
förhandlingsrätten till den lokala fackliga organisationen. Hänvisning till
central arbetstagarorgani-sation skall därför åter införas i
anställningsskyddslagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
lyder "Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c
) och A723 yrkande 2 (v)" bort ha följande lydelse:
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande lokala avtal
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 2 och med
avslag på motion 1999/2000:A220 yrkande 22 som sin me-ning ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
20. Avsteg från anställningsskyddslagen (mom. 22)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
bör-jar med "Med anledning av" och slutar med "skydd lagen innebär" bort ha
följande lydelse:
Utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen och de regler som finns
i kollektivavtal innebär att nyanställning av "äldre arbetskraft" är mindre
attraktiv. Detta leder till att arbetslöshet vid 50 års ålder ökar risken
för livs-varig arbetslöshet.
Antalet äldre kommer också att öka. Detta beror på att de stora barnkullar-
na från 1940-talet börjar komma upp i den ålder då de anses vara
"överåriga" på arbetsmarknaden. Detta är allvarligt för arbetsmarknaden som
helhet, för de enskilda individerna och för den belastning som
förtidspensionssystemet kan komma att utsättas för.
För att bryta denna utveckling krävs ett flertal åtgärder. En åtgärd är att
möjliggöra för den äldre arbetskraften att avtala bort de hinder som längre
uppsägningstid skapar. På kollektivavtalsområdet bör också en större flexi-
bilitet eftersträvas som ger ökat manöverutrymme för den äldre arbetskraf-
ten. En temporär lösning kan vara att ge äldre arbetskraft som söker nya
anställningar en möjlighet att ingå enskilda uppgörelser som innebär att de
avstår från reglerna i anställningsskyddslagen, exempelvis kortare uppsäg-
ningstid än vad lagen föreskriver. Denna begränsade dispositivitet bör inte
kunna avtalas bort i kollektivavtal. Vad utskottet har anfört bör ges
regering-en till känna.
dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som
lyder "Vidare avstyrks motion A713 yrkande 1 (m)" bort ha följande lydelse:
Vidare tillstyrks motion A713 yrkande 1 (m).
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande avsteg från anställningsskyddslagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A713 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Återanställningsrätt (mom. 23)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som
bör-jar med "Vad gäller Vänsterpartiets" och slutar med "yrkande 4 (v)"
bort ha följande lydelse:
Den förkortning av längden på återanställningsrätten som genomfördes den 1
januari 1997 är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Den nuvarande
bestämmelsen innebär problem för arbetsgivaren. Vid uppsägningar p.g.a.
arbetsbrist sker det ofta omstruktureringar i bolagen vilket bl.a. innebär
att det ställs andra krav på de som återanställs. Utskottet ställer sig
därför bakom förslaget som framförs i motion A254 yrkande 30 (kd). Motion
A723 yrkan-de 4 (v) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande återanställningsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 30 samt med
avslag på motion 1999/2000:A723 yrkande 4 som sin me-ning ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
22. Återanställningsrätt (mom. 23)
Hans Andersson (v), Barbro Feltzing (mp) och Carlinge Wisberg (v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som
bör-jar med "Vad gäller Vänsterpartiets" och slutar med "yrkande 4 (v)"
bort ha följande lydelse:
Företrädesrätten till återanställning kom till för att hindra en
arbetsgivare att utan sakliga skäl säga upp inte önskvärda personer för att
anställa andra. Som tidigare har nämnts ändrades anställningsskyddslagen
med verkan från den 1 januari 1997 på så sätt att tiden för
företrädesrätten förkortades från tolv månader till nio månader. För att
företrädesrätten skall kunna göras gällande krävs dessutom, enligt ett
avgörande från Arbetsdomstolen, att tjänsten tillträds omgående. Om så inte
sker har arbetsgivaren rätt att erbjuda tjänsten till någon annan. Eftersom
företrädesrätten endast omfattar nio må-nader får det till följd att många
föräldralediga inte kan utnyttja sin företrä-desrätt. Utskottet delar
därför Vänsterpartiets uppfattning att företrädesrätten skall förlängas
till tolv månader, detta för att den skall utgöra ett verkligt skydd mot
godtyckliga uppsägningar. Motion A723 yrkande 4 (v) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande återanställningsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 4 och med
avslag på motion 1999/2000:A254 yrkande 30 som sin me-ning ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. Tillräckliga kvalifikationer (mom. 24)
Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som
bör-jar med "När det sedan" och slutar med "5 (v) avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Sedan den 1 januari 1997 har deltidsanställda företrädesrätt till
anställning med högre sysselsättningsgrad. Företrädesrätten är emellertid
begränsad till den driftsenhet där arbetstagaren är anställd på deltid.
Denna begränsning är omotiverad och kan få till följd att en anställd inte
kan utnyttja sin rätt till företräde t.ex. om han eller hon arbetar i en
butik och det finns lediga timmar hos samma arbetsgivare i en annan butik i
kvarteret intill. Liksom Vänster-partiet anser utskottet att begränsningen
till driftsenhet skall tas bort.
I dag krävs det att den anställde har tillräckliga kvalifikationer för de
nya arbetsuppgifterna för att han eller hon skall ha företrädesrätt.
Deltidsanställda får emellertid ofta inte ta del av kompetensutveckling på
samma sätt som heltidsanställda och har allmänt sett en svagare ställning
på arbetsplatsen. Utskottet anser därför att det för deltidsanställda skall
vara tillräckligt att han eller hon efter ett rimligt inlärnings- eller
inskolningsskede, inom eller utom företaget, kan anförtros nya
arbetsuppgifter.
Enligt de nuvarande bestämmelserna har en arbetsgivare rätt, utan att han
kan ange ett verkligt behov, att välja deltidsarbete som anställningsform.
För att komma till rätta med missbruket av deltidsanställningar måste
arbetsgiva-re ges incitament att organisera sin verksamhet så att
deltidsanställda ges möjlighet till högre sysselsättningsgrad. För att
uppnå detta är det nödvändigt att det görs inskränkningar i arbetsgivarens
fria rätt att välja deltidsanställ-ning som anställningsform.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag till ändringar i anställ-
ningsskyddslagen enligt vad utskottet anfört. Med hänsyn till det anförda
tillstyrker utskottet motion A723 yrkande 5 (v).
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande tillräckliga kvalifikationer
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsägning (mom. 25)
Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.4, bort ha
följande lydelse:
Av 39 § anställningsskyddslagen följer att om en arbetsgivare vägrar att
rätta sig efter en dom, varigenom en domstol ogiltigförklarat en uppsägning
eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning
skall gälla tills vidare, skall anställningsförhållandet anses som upplöst.
Som en följd av sin vägran skall arbetsgivaren betala ett på visst sätt
beräknat skade-stånd. Att en arbetsgivare väljer att betala skadestånd i
stället för att återan-ställa arbetstagaren har snarast blivit regel i
stället för, som det var tänkt när bestämmelsen infördes, ett undantag.
Detta har medfört att en arbetstagare som vinner ett mål i Arbetsdomstolen
får ett skadestånd och inte sin anställ-ning tillbaka trots att
uppsägningen är lagstridig.
Utskottet delar därför Vänsterpartiets uppfattning att denna rätt för en ar
-betsgivare att "köpa ut" en arbetstagare kraftigt skall begränsas och ges
for-men av ett principförbud mot utköp. Undantag skall dock få göras om det
föreligger särskilda eller synnerliga skäl.
För att skadeståndet skall få en avhållande verkan även för större arbetsgi
-vare bör det bestämmas till viss procent av arbetsgivarens årsomsättning.
En viss del av skadeståndet bör tillfalla staten.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsägning
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Vetoregler (mom. 27)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m) och Magnus Ja-cobsson
(kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 3, som
börjar med "Utskottet övergår nu" och slutar med "bör därför avslås" bort
ha föl-jande lydelse:
Den fackliga vetorätten kan kritiseras av flera olika skäl. Enligt
utskottet är det principiellt felaktigt att de fackliga organisationerna
har getts långtgående befogenheter att vaka över hur lagregler efterlevs.
Vetoreglerna och tillämp-ningen av dem har inte heller uppfyllt befogade
krav på rättssäkerhet. Reg-lerna ger inte den som drabbas av vetot någon
möjlighet att bemöta anklagel-serna, och han eller hon kan inte få en
vetoförklaring rättsligt prövad. Veto-rätten hindrar sund konkurrens och
försvårar nyetablering av företag. Reg-lerna om facklig vetorätt bör därför
upphävas.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till såda-na
förändringar i medbestämmandelagen som utskottet här har förordat. Detta
bör ges regeringen till känna. Motionerna A231 yrkande 17 delvis (fp) och
A254 yrkande 27 (kd)) bör därför tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande vetoregler
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i
motsvarande del och 1999/2000:A254 yrkande 27 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag (mom. 29)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m
) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.1, som
bör-jar med "Vad gäller den" och slutar med "A704 (kd, m, c, fp)" bort ha
föl-jande lydelse:
Enligt bestämmelsen i 17 § semesterlagen (1977:480) är viss frånvaro från
arbetet s.k. semesterlönegrundande frånvaro. Detta kan leda till betydande
kostnader för arbetsgivaren. Som exempel kan nämnas när en arbetstagare får
ledigt för att bedriva studier enligt det s.k. Kunskapslyftet. Sådana
studier kan bl.a. bedrivas med stöd av särskilt utbildningsbidrag. Ledighet
för studier som bedrivs med särskilt utbildningsbidrag är sådan frånvaro
som är semes-terlönegrundande. För att sådant bidrag skall betalas ut krävs
det emellertid att arbetsgivaren anställer någon annan som ersätter den som
studerar. Både den som studerar och dennes vikarier har enligt
semesterlagen rätt till se-mesterlön under samma period. Detta får till
följd att arbetsgivaren får bära dubbla semesterlönekostnader för den
aktuella tiden.
Utskottet delar motionärernas åsikt att denna ordning är alltför betungande
för företagen. Detta gäller inte minst för de mindre företagen. Utskottet
anser därför att reglerna bör ändras så att det organ som betalar ut
ersättning även skall betala ut semesterlön. Semesterlönekostnaderna för
dem som studerar med stöd av särskilt utbildningsbidrag bör därför betalas
av det offentliga. Utskottet ställer sig därför bakom motion A704 (kd, m, c
, fp) som tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A704 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Utredning om semesterlagen (mom. 30)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m
) och Magnus Jacobsson (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.1, som
bör-jar med "Utskottet är inte" och slutar med "5 (c) avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Semesterlagen har ett omfattande och detaljerat regelverk som är svårt att
överblicka och som därmed skapar en rad tillämpningsproblem i framför allt
de mindre företagen. Till det som skapar svårigheter hör reglerna om beräk-
ning av semesterlön och semesterersättning, administrationen av sparad
semester och semesterlönegrundande frånvaro samt det faktum att semester-
året inte följer kalenderåret.
Utskottet delar den uppfattningen att ett enklare system är att
skyldigheten att betala semesterlön knyts till "huvudbetalaren". Detta
innebär att om t.ex. försäkringskassan utbetalat ersättning under den tid
som arbetstagaren varit ledig skall försäkringskassan även svara för
semesterersättning för denna tid. Semesterlönen kan i ett förenklat system
grundas antingen på en procentregel eller på ett antal betalda
semesterdagar.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion N387 yr-
kande 5 (c) att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att lägga fram
förslag till en reformering av semesterlagen. Detta bör ges regeringen till
känna. Motionen i berörd del tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande utredning om semesterlagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N387 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Förlängd föräldraledighet (mom. 31)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.2, som
bör-jar med "Kristdemokraternas krav att" och slutar med "9 (kd) avstyrks"
bort ha följande lydelse:
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att det bör finnas en
lagstadgad rätt till tre års tjänstledighet för den som blir förälder.
Föräldern skall ha en bibehållen rätt att återvända till det arbete han
eller hon hade vid tjänstledighetens inträde. Föräldrarna skall kunna dela
upp ledigheten mellan sig om båda förvärvsarbetar eller studerar. Detta bör
ges regeringen till kän-na. Utskottet tillstyrker därför motion Sf302
yrkande 9 (kd).
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande förlängd föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf302 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Hans Andersson (v), Barbro Feltzing (mp) och Carlinge Wisberg (v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.2, som
bör-jar med "När det sedan" och slutar med "yrkande 15 (mp)" bort ha
följande lydelse:
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar i var sin motion på att bestäm-
melserna i 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen har visat sig ge ett svagt
skydd för anställningen och de förmåner som är förenade med en anställning.
Även Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har uppmärksammat dessa bris-ter och
har i en skrivelse den 23 augusti 1999 till jämställdhetsminister Mar-
gareta Winberg framfört förslag till vissa ändringar i lagen. I skrivelsen
anges bl.a. följande.
I 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen ges ett visst skydd mot uppsägning,
omplacering och försämrade anställningsförmåner. Rättspraxis är påfallande
mager. Sedan mitten av 80-talet föreligger endast fyra domar från arbets-
domstolen. En rad enkätsvar hävdar att 16 och 17 §§ i praktiken har en be-
gränsad betydelse. Lyckas en arbetsgivare formulera andra (svep)skäl till
den påtalade försämringen än graviditet eller föräldraledighet ger lagen
enligt denna uppfattning inte något skydd.
Av skrivelsen framgår också att JämO anser att det finns anledning att se
över lagtextens utformning i 16 och 17 §§. Skyddet bör vara utformat på så
sätt att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får utgöra
godtag-bart skäl för de negativa åtgärderna.
Även i sitt remissvar över betänkandet En översyn av jämställdhetslagen (
SOU 1999:91) föreslår JämO bl.a. att det införs en ny regel som skyddar mot
missgynnande som har samband med föräldraansvar.
Utskottet anser liksom motionärerna och JämO att det är angeläget att 16
och 17 §§ föräldraledighetslagen ändras i enlighet med vad som nyss har
anförts. För att reglerna skall få genomslag i praxis bör därutöver
bevisbör-dan placeras på så sätt att det är arbetsgivaren som skall visa
att det saknas samband mellan den negativa åtgärden och utnyttjandet av
förmåner i föräld-raledighetslagen. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A818 yrkande
13 (v) och A819 yrkande 15 (mp).
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A818 yrkande 13 och
1999/2000:A819 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. Ledighet för att bedriva näringsverksamhet (mom. 34)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.3, bort ha
följande lydelse:
Från den 1 januari 1998 gäller lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för
att bedriva näringsverksamhet. Rätten till ledighet gäller under sex
månader hos en och samma arbetsgivare och under förutsättning att
verksamheten inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.
Den nya lagen innebär av flera skäl svårigheter för företagen, inte minst
de mindre. Det finns i dag flera lagar som ger anställda rätt till ledighet
på olika grunder. Att en arbetstagare är borta från arbetet kostar
arbetsgivaren bety-dande belopp. Det ligger nära till hands att den som är
ledig väljer att starta ett eget företag i den bransch han eller hon
tidigare verkat, trots att lagen ställer upp förbud mot sådan konkurrens.
För arbetsgivaren kan det nog många gånger te sig svårt att komma till
rätta med en konkurrens som står i strid med lagens bestämmelser.
Enligt utskottet är det angeläget med åtgärder som stimulerar till företa-
gande. Tanken att underlätta för anställda att pröva på möjligheten att
starta eget är i och för sig god. Utskottet befarar dock att lagen, såsom
den är ut-formad, medför en inte obetydlig risk för stora svårigheter för
de redan be-fintliga företagen. Det är enligt utskottet viktigt att
klarlägga vilka effekter lagen har fått, inte minst för de mindre företagen
. Utskottet anser därför att regeringen under 2000 bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av vilka effekter lagen hittills har haft. Vad
utskottet har anfört bör ges rege-ringen till känna. Utskottet tillstyrker
därför motion A705 (kd, m, fp).
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande ledighet för att bedriva näringsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A705 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Ledighet för närståendevård (mom. 35)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.4, som
bör-jar med "I den s.k." och slutar med "bör därför avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att det skall finnas en utök
-ad rätt till tjänstledighet på hel- eller deltid för vård av anhörig. Det
bör införas en möjlighet för anhöriga att utöver nuvarande sex månader var
tjänstledig för vård av anhörig. Tjänstledigheten bör endast ges under
kortare perioder, exempelvis tre månader i taget, eftersom man i inte i
förväg kan veta hur stort vårdnadsbehovet kommer att vara. Det bör inte
finnas någon begränsning av hur många tilläggsperioder som den enskilda kan
erhålla. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda
tillstyrker utskottet motion So332 yrkande 7 (kd).
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande ledighet för närståendevård
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So332 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Avskaffande av Arbetsdomstolen (mom. 38)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 5, som
börjar med "Justitieutskottet har vid" och slutar med "yrkande 5 (m)" bort
ha föl-jande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Moderaterna att det är principiellt tveksamt
att ha en ordning där ett utvalt rättsområde bryts ut från det "normala"
rättsvä-sendet. Än mer betänkligt är det korporativa synsätt som ligger
bakom ord-ningen med partssammansatta domstolar. Enligt utskottet kan ett
domstol-sväsende där de etablerade organisationerna ges ett dömande
inflytande inom "sitt" samhällsområde inte hävda den enskildes rätt. Detta
är särskilt tydligt vid tvister där den enskilde söker rätt mot de
etablerade organisationerna och där dessa kan ha ett sammanfallande
intresse av att bibehålla status quo.
Ett annat problem är att partssammansatta domstolar i sin rättstillämpning
har en tendens att fylla ut lagstiftningen och skapa praxis på ett mer
långtgå-ende sätt än andra domstolar. Detta undergräver lagstiftarens
ställning och leder till mindre förutsägbarhet och därmed till minskad
rättssäkerhet. Enligt utskottet är denna utveckling inte tillfredsställande
. Utskottet delar därför Moderaternas åsikt att Arbetsdomstolen bör
avskaffas och dess verksamhet övertas av de allmänna domstolarna. Härigenom
gynnas förutsägbarheten och rättssäkerheten i arbetsrättsliga mål.
Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet bakom motion A715 yr-
kande 5 (m). Motionen bör därför bifallas i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande avskaffande av Arbetsdomstolen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A715 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. SPV:s verksamhet (mom. 39)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 6, bort ha följande
lydel-se:
Som mycket riktigt påpekats i motion A602 är alla statliga myndigheter
skyldiga att köpa sina tjänster från SPV. Detta innebär att SPV har monopol
inom området statlig pensionsförvaltning, vilket i sin tur innebär att
lagen om offentlig upphandling inte gäller. Härigenom råder det en
diskrepans jämfört med vad som gäller inom den kommunala sektorn. Inom
denna sektor fanns det tidigare ett monopol, men detta har nu avvecklats.
Detta har lett till att prisnivåerna för pensionsadministration har sänkts.
Avvecklingen av mono-polet har lett till en påtaglig besparing för sektorn,
samtidigt som konkurren-sen lett till bättre service och högre effektivitet
vad avser pensionsadminist-rativa tjänster. Samma resultat skulle med
största sannolikhet kunna åstad-kommas inom den statliga sektorn om
monopolet inom denna sektor avskaf-fades.
Förutom sin ställning som ensam pensionsadministratör inom den statliga
sektorn kan SPV även erbjuda pensionsadministrativa tjänster till bolag och
kommuner. Detta följer av ett regeringsbeslut från 1992. Denna verksamhet
bedriver SPV som framgår av inledningen inom resultatområdet Pension
Försäkring. Det ekonomiska utfallet för denna verksamhetsgren har för 1998
inte motsvarat det mål regeringen ställt upp.
SPV har uppgett att dess verksamhetsidé är att ha en ledande position på
pensionsmarknaden. För att uppnå detta krävs bl.a. investeringar i systemut
-veckling. Vidare kommer SPV i framtiden att behöva ta sådana affärsrisker
som statliga myndigheter normalt inte tar. Enligt utskottet finns det, med
hänsyn till den pressade prisbild som konkurrensen på den kommunala
marknaden visar, anledning att befara fortsatt dålig resultatutveckling
inom detta område. Utskottet är därför tveksamt till om denna satsning bör
fortgå.
Vidare anser utskottet att den statliga pensionsadministrationen bör öppnas
för konkurrens. Som redan påpekats skulle detta leda till pressade
kostnader för den statliga pensionsadministrationen.
Med hänsyn till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom motion A602
yrkandena 1 och 2 (m).
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande SPV:s verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A602 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Stuverimonopolet m.m. (mom. 40)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Elver
Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som
börjar med "ILO-konventionen nr" och slutar med "och 3 (m)" bort ha
följande lydelse:
Vissa arbetstagarorganisationer stöder sig på ILO-konvention nr 137 när de
hävdar det s.k. stuverimonopolet i svenska hamnar. Detta monopol på arbete
med anknytning till godshantering i hamnarna är ett hinder för ratio-nell
hantering av godset. Hamnkostnaden fördyras i onödan. Ytterst innebär
stuverimonopolet att sjöfartens lönsamhet påverkas negativt. Monopolet
måste avvecklas eftersom det verkar hämmande på utveckling och arbets-
metoder i svenska hamnar.
Det är olyckligt att Sverige inte tog till vara möjligheterna att 1996 säga
upp konventionen. Regeringen bör emellertid utreda möjligheterna att nu
säga upp konventionen.
Utskottet ställer sig med detta uttalande bakom motionerna A714 (m), T209
yrkande 14 (fp), och T616 yrkandena 2 och 3 (m).
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande stuverimonopolet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209
yrkande 14 och 1999/2000:T616 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion
1999/2000:T210 yrkande 27 som sin me-ning ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
35. Stuverimonopolet m.m. (mom. 40)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som
börjar med "ILO-konventionen nr" och slutar med "och 3 (m)" bort ha
följande lydelse:
Det s.k. stuverimonopolet är en omtalad företeelse. Enligt många hämmar det
konkurrensen och förhindrar en effektivare hantering i hamnarna. Ut-skottet
anser därför att det finns skäl att se närmare på dessa frågor. Rege-ringen
bör få i uppdrag att se över stuverimonopolet samt lägga fram förslag på
hur detta skall hanteras i framtiden med tanke på konkurrenssituationen.
Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion
A210 yrkande 27 (kd) samt avstyrker motionerna A714 (m), T209 yrkande 14 (
fp) och T616 yrkandena 2 och 3 (m) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande stuverimonopolet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T210 yrkande 27 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209 yrkande 14 och 1999/
2000:T616 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
36. Lex Britannia (mom. 41)
Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Elver
Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som
börjar med "Utskottet övergår nu" och slutar med "(m) bör avslås" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening hör de regler som brukar benämnas Lex Britannia
inte hemma på en modern arbetsmarknad med hög grad av internationalise-ring
och ökade krav på flexibilitet för företagen och de anställda. Till detta
kommer det förhållandet att det är osäkert om dessa regler står i överens-
stämmelse med de internationella åtaganden som Sverige gjort. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning att reglerna bör upphävas. Motioner-
na A231 yrkande 17 delvis (fp) och T616 yrkande 10 delvis (m) bör därför
bifallas.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande Lex Britannia
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i
motsvarande del och 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Övergångsdirektivet (mom. 42)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som
börjar med "Vad sedan gäller" och slutar med "10 delvis (m)" bort ha
följande lydelse:
När det gäller Moderaternas krav på att lagens regler om personalöver-
gångar vid överlåtelse av verksamhet inte skall omfatta skepp kan utskottet
konstatera att den svenska lagstiftningen skiljer sig från det s.k.
överlåtelse-direktivet (rådets direktiv 77/187/EEG). Direktivet är till
skillnad från vad som gäller enligt den svenska lagstiftningen inte
tillämpligt på sjögående fartyg. Eftersom den svenska lagstiftningen
därigenom kommer i konflikt med EU-reglerna delar utskottet Moderaternas
uppfattning att det svenska undantaget bör avskaffas. Vad utskottet har
anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion
T616 yrkande 10 delvis (m).
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande övergångsdirektivet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet
anfört,
38. Sjuklön m.m. för sjömän (mom. 43)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (
alla m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, i avsnitt 7, som
börjar med "Vad slutligen gäller" och slutar med "(m) avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan i likhet med vad som påpekas i motion T616 konstatera att det
finns speciella arbetsrättsliga regler som gäller för sjöfarten, exempelvis
bestämmelser om sjuklön och arbetstid. Dessa bestämmelser har historiska
orsaker men saknar i dag betydelse. Utskottet anser därför i likhet med Mo-
deraterna att dessa bestämmelser bör anpassas till de generella
bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker
utskottet motion T616 yrkande 10 delvis (m).
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande sjuklön m.m. för sjömän
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet
anfört.
Särskilda yttranden
Del I
1. Utskottets handläggning av ärendet
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m) Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m)
och Magnus Jacobsson (kd) anför:
Som framgår av utskottets betänkande har huvudorganisationerna SACO och SAF
inkommit till utskottet med en skrivelse rörande beredningen av försla-gen
i regeringens proposition.
I skrivelsen hävdade SACO och SAF att regeringen på "punkt efter punkt
fallit efter från kritik från LO". De två organisationerna fann det
oacceptabelt att regeringen på detta sätt "för en dialog med enbart LO och
dessuLO en vetorätt".
"Genom att ge en part avgörande inflytande över spelreglerna för löne-
bildningen äventyras legitimiteten för avtalsförhandlingarna och kollektiv-
avtalen som lönebildningsinstrument" skrev de två organisationerna och
slutade: "Det är angeläget att ovan berörda aspekter på beredningen beaktas
vid riksdagens behandling av regeringens förslag angående lönebildningen."
Den kritik som framfördes i skrivelsen var enligt vår mening allvarlig. Vi
begärde därför att organisationerna - som ett led i utskottets beredning av
ärendet - skulle ges tillfälle att inför utskottet utveckla sina synpunkter
. Utskottsmajoriteten avvisade denna begäran. Majoriteten fann det onödigt
att lyssna till SACO och SAF, eftersom organisationernas kritik enligt
samma majoritets mening var helt grundlös.
Yrkande har i utskottet också ställts om genomförande av en offentlig ut-
skottsutfrågning med inriktning främst mot ekonomer och samhällsvetare.
Syftet var att i ett bredare perspektiv belysa lönebildningens och
strukturella arbetsmarknadsreformers betydelse för en uthållig tillväxt och
sätta in propo-sitionens förslag i detta sammanhang. Även denna begäran
avvisades av utskottets majoritet.
Med detta yttrande vill vi med skärpa protestera mot att utskottets majori-
tet förvägrat minoriteten möjlighet både att låta utskottet följa upp den
in-komna skrivelsen och att bredda utskottets beslutsunderlag. Majoritetens
agerande strider enligt vår mening mot de krav som bör ställas på det parla
-mentariska umgänget i en levande demokrati. Vår kritik understryks av att
det hade varit fullt möjligt att tillmötesgå minoritetens förslag utan
någon försening av ärendet.
2. Inrättande av Medlingsinstitutet, jämställdhet och diskriminering m.m.
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför:
Inrättande av Medlingsinstitutet
Kristdemokraterna ställer sig i huvudsak bakom förslaget om att utveckla
dagens förlikningsmannaexpedition till ett medlingsinstitut. Denna tanke
har vi kristdemokrater tidigare fört fram som ett sätt att få till stånd en
bättre fungerande lönebildning. Vi anser dock att man borde överväga om
inte Medlingsinstitutet skulle kunna samverka med eller dela lokaler med
någon annan befintlig myndighet för att minska bl.a. de administrativa
kostnaderna.
Vi anser att det är viktigt att Medlingsinstitutets verksamhet följs upp
för att se om den svarar mot de intentioner som ligger bakom inrättandet av
myndigheten.
Jämställdhet och diskriminering
Vi kristdemokrater kan konstatera att propositionen redovisar vissa förbätt
-ringar när det gäller lönebildningen och jämställdhetsfrågorna, liksom
också beträffande övriga diskrimineringsfrågor - publicering skall ske av
löneut-vecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv, forskningsdatabasen LINDA
skall förbättras m.m.
Som vi framfört i vår motion A8 är det en anständighetsfråga att undanröja
osakliga löneskillnader. Dessvärre måste vi konstatera att det som proposi-
tionen redovisar inte är tillräckligt för att nå en mer jämställd
lönesättning. Om man finner bra former för könsneutral arbetsvärdering kan
detta vara ett viktigt instrument. Det är också viktigt att poängtera att
arbetsvärdering inte behöver stå i motsatsställning till principen om
individuell lönesättning.
Vi noterar att regeringen aviserat en proposition senare i vår med förslag
till ändringar i jämställdhetslagen. Eftersom vi utgår från att förslagen
bl.a. kommer att rikta in sig på just frågorna om lönediskriminering, och
då vi kan konstatera att utskottsmajoriteten delar vår uppfattning om
betydelsen av bra former för arbetsvärdering, avstår vi från att nu
reservera oss mot utskottets ställningstagande i denna del av betänkandet.
3. Lönebildningen
Margareta Andersson (c) anför:
Sveriges framtida välstånd och möjligheterna att upprätthålla de trygghets-
system som kännetecknar välfärdssamhället är avhängigt av våra företags
möjligheter att konkurrera i en global ekonomi. Inte minst löneutvecklingen
i Sverige måste vara i paritet med utvecklingen i viktiga konkurrentländer.
Centerpartiet har under hela 1990-talet medverkat till en kraftfull
sanering av den svenska ekonomin, både i regeringsställning och som
ansvarstagande oppositionsparti. Genom omfattande ingripanden har grunden
lagts för den positiva ekonomiska utveckling som vi nu ser.
Centerpartiet har under perioden medverkat till att minska de offentliga
utgifterna, att marknadsräntorna nu är låga och bostadsräntorna halverats
och att ett statligt upplåningsbehov på 230 miljarder kronor under 1994
ersatts av balans och överskott.
Den ändrade budgetprocessen, Riksbankens ökade självständighet och övergång
till låginflationsekonomi är viktiga delar i grunden för en uthållig
tillväxt. Avgörande är dock att den svenska ekonomin inte på nytt utsätts
för en löne- och inflationsspiral.
Vi i Centerpartiet anser att beslutet om att inrätta ett medlingsinstitut
är ett viktigt steg mot en mer ansvarsfull lönebildning, som bör kunna
bidra till större reala löneökningar. Vi ställer oss alltså bakom
propositionen i denna del med undantag för förslaget att institutet skall
vara statistikansvarig myn-dighet.
Vi kan dock konstatera att den s.k. Öbergska utredningen föreslog fler åt-
gärder för att förbättra maktbalansen på arbetsmarknaden och därmed förut-
sättningarna för en hållbar lönebildning. Regeringen avstår från att föra
dessa förslag vidare till riksdagen, ofta utan andra motiveringar än att
man avser att följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Med den beskrivning av
problemen med den svenska lönebildningen som regeringen förtjänstfullt gör
i proposi-tionen borde det vara rimligt att dra mer långtgående slutsatser.
Tillsammans med en utskottsmajoritet bestående av företrädarna för
Moderaterna, Krist-demokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet föreslås
därför att det införs ett förbud mot stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag. I en reservation tillsammans med Kristdemokraterna och
Folkpartiet föreslås också en pro-portionalitetsregel av motsvarande slag
som utredningen lade fram.
Del II
4. Ledighet för att bedriva näringsverksamhet (mom. 34)
Elver Jonsson (fp) anför:
I samband med att lagen behandlades i utskottet hösten 1997 pekade vi inom
Folkpartiet på att det fanns en risk för att lagen inte skulle få de
avsedda effekterna men att det var svårt att överblicka detta. Vidare
konstaterade vi att det var angeläget att regeringen noggrant följde hur
lagstiftningen skulle komma att fungera och att den i ett nära perspektiv
skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de erfarenheter som
gjorts. Inga entydiga tecken som tyder på att lagen inneburit några
negativa effekter för arbetsgi-varen har kunnat fastslås. Detta är positivt
. Det är dock angeläget att rege-ringen även i fortsättningen noga följer
utvecklingen inom detta område.
5. Avskaffande av Arbetsdomstolen (mom. 38)
Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför:
Vi anser att det är principiellt tveksamt att ha specialdomstolar. Enligt
vår uppfattning bör dessa i möjligaste mån avskaffas och deras uppgifter
övertas av de allmänna domstolarna. Samtidigt måste man konstatera att det
vid Arbetsdomstolen har utvecklats en hög kompetens inom det
arbetsrättsliga området. Man bör därför utreda hur den denna kompetens
skall tas till vara innan eventuella beslut om avveckling av
Arbetsdomstolen fattas.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
dels att 52 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 49 § skall betecknas 52 §,
dels att 45-48, 50, 51, nya 52 och 63 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 47 a, 47 b, 49, 53
och 62 a §§, och närmast före 45 och 62 a §§ nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Varsel
45 §
Arbetsgivarorganisation eller ar-betsgivare och arbetstagarorganisa-tion är
sinsemellan skyldiga att, om giltigt hinder ej möter, skriftligen varsla
motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att vidtaga stridsåtgärd
eller att utvidga pågå-ende stridsåtgärd. Omfattar stridsåt-gärd från
arbetsgivarsidan även arbetstagare som ej är medlemmar i berörd
arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt synliga anslag på
arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.
När en arbetsgivarorganisation, arbetsgivare eller
arbetstagarorgani-sation avser att vidta en stridsåtgärd eller att utvidga
en pågående stridsåtgärd, skall den skriftligen varsla motparten och
Medlingsinsti-tutet minst sju arbetsdagar i förväg. Som arbetsdag räknas
varje dag utom lördag, söndag, annan allmän helgdag, midsommarafton,
julafton och nyårsafton. Tidsfristen skall räknas från samma tidpunkt på
dagen som den då stridsåtgärden skall inledas.
Omfattar en stridsåtgärd från ar-betsgivarsidan även arbetstagare som inte
är medlemmar i berörd arbetsta-garorganisation, bör de varslas ge-nom
allmänt synliga anslag på ar-betsplatsen eller på annat lämpligt sätt.
Varselskyldigheten gäller inte om det finns giltigt hinder mot att varsla.
Skyldighet att varsla finns inte i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 §
tredje stycket.
Varsel enligt första stycket skall innehålla uppgift om anledningen till
stridsåtgärden och om stridsåtgär-dens omfattning.
Varsel enligt första och andra styckena skall innehålla uppgift om
anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skyldighet att varsla finns inte i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 §
tredje stycket.
46 §
För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbets-
givarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorgani-
sation finns en statens förliknings-mannaexpedition.
Expeditionen skall följa förhållan-dena på arbetsmarknaden. Har den fått
kännedom om arbetstvist som hotar att medföra eller redan har medfört
stridsåtgärd, skall den utse förlikningsman att medla i tvisten, när
medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att främja en lös-ning av denna
. Förlikningsmannen skall kalla parterna till förhandling eller vidtaga
annan lämplig åtgärd samt verka för att part uppskjuter eller inställer
stridsåtgärd.
Enligt expeditionens bestämmande skall förlikningsman på begäran gå parter
på arbetsmarknaden till han-da med råd och upplysningar röran-de
förhandlingar och kollektivavtal samt leda förhandlingar mellan parterna.
För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbets-
givarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorgani-
sation finns Medlingsinstitutet. In-stitutet skall verka för en väl funge-
rande lönebildning.
47 §
Är någon enligt 45 § skyldig att lämna varsel skall han inom tid och på
sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaex-peditionen. Den
som bryter här-emot döms till penningböter.
Medlingsinstitutet skall genom överläggningar med parter eller på
annat sätt informera sig om kom-mande eller pågående avtalsför-handlingar.
Institutet skall också ge råd och upplysningar till parterna på ar-
betsmarknaden om förhandlingar och kollektivavtal.
En part som träffat kollektivavtal om löner och allmänna anställ-
ningsvillkor skall på begäran ge in en kopia av avtalet till Medlingsin-
stitutet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
47 a §
Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan
Medlingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare.
47 b §
Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist finns risk för
stridsåtgärder eller om stridsåt-gärder redan har påbörjats, får institutet
även utan samtycke från parterna utse en eller flera medla-re för att medla
i tvisten.
Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.
Parter som är ense om att de är bundna av ett avtal om förhand-lingsordning
som innehåller tids-planer för förhandlingar, tidsra-mar och regler för
tillsättning av medlare, regler om medlarens befogenheter och regler om upp
-sägning av avtalet kan anmäla avtalet till Medlingsinstitutet för
registrering. När avtalet har re-gistrerats, får under dess giltig-hetstid
medlare inte utses utan samtycke från parterna.
48 §
Vid förhandling enligt 46 § skall förlikningsman söka få till stånd
överenskommelse mellan parterna på grundval av förslag som kom-mer från dem
själva. Förliknings-mannen är dock oförhindrad att föreslå jämkningar och
medgivan-den för att främja en god lösning av tvisten. En medlare som
utsetts av Med-lingsinstitutet skall försöka få till stånd en
överenskommelse mellan parterna. Medlaren skall för det ändamålet kalla
parterna till för-handling eller vidta annan lämplig åtgärd. För att främja
en god lösning av tvisten, kan medlaren lägga fram egna förslag till över-
enskommelse.
Medlaren skall också verka för att en part uppskjuter eller instäl-ler en
stridsåtgärd.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 §
Har en part som enligt 10 § är förhandlingsskyldig kallats till förhandling
inför förlikningsman och försummar parten att inställa sig eller underlåter
han annars att fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §, kan
förlikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet hos
arbetsdomstolen. Denna kan förelägga parten vid vite att fullgöra sin
förhandlings-skyldighet och kan på anmälan av förlikningsmannen utdöma
vitet Om det främjar en god lösning av tvisten, får Medlingsinstitutet på
medlarens begäran besluta att en part skall skjuta upp varslade
stridsåtgärder under en samman-hängande tid av högst 14 dagar för varje
stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåtgärd. Ett sådant beslut får
meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag. Tids-fristen skall
räknas från den dag då åtgärden enligt varselmedde-landet skall påbörjas
eller utvid-gas. Beslutet skall om möjligt föregås av samråd med parterna.
Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte
överklagas
50 §
Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig handling
tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till förlik-ningsman
som medverkar vid förhandlingen. En parts skyldighet enligt 18 § att
vid förhandling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten gäller
även i förhållande till en medlare som medverkar vid för-handlingen.
51 §
Uppnås icke enighet mellan parterna vid förhandling inför förlikningsman,
kan han föreslå dem att låta tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också
medver-ka vid utseende av skiljemän.
Förlikningsman får ej åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om icke
förlikningsmannaexpedi-tionen i särskilt fall medger det. En medlare
kan föreslå parterna att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande.
Medlingsinstitutet kan medverka vid utseende av skiljemän.
Om stridsåtgärder har påbör-jats, kan Medlingsinstitutet upp-mana parterna
att låta tvisten avgöras genom skiljeförfarande.
En medlare får inte åta sig skil-jemannauppdrag i arbetstvist, om inte
Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
52 §
I arbetstvist av större betydenhet kan regeringen utse förliknings-
kommission att medla i tvisten. Även enskild person kan av rege-ringen
utses att som särskild för-likningsman medla i sådan tvist.
Föreskrifterna i 49 och 50 §§ äger motsvarande tillämpning vid medling av
förlikningskommission eller särskild förlikningsman. Om en part har
kallats till en överläggning enligt 47 § första stycket och inte infinner
sig, kan Medlingsinstitutet förelägga parten vid vite att komma till en
överlägg-ning.
Om en part, som enligt 10 § är förhandlingsskyldig, har kallats till en
förhandling inför medlare men inte infinner sig eller om parten på annat
sätt underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 15 § första stycket,
kan Medlingsinstitutet på begäran av medlaren förelägga parten vid vite att
fullgöra sin förhandlingsskyldighet.
Medlingsinstitutets beslut enligt första och andra styckena får
inte överklagas.
Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbets-domstolen.
I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets
lämplighet.
53 §
Om en part underlåter att fullgö-ra sin skyldighet enligt 47 §
tredje stycket att ge in en kopia av ett kollektivavtal, kan Medlingsinsti-
tutet förelägga parten vid vite att ge in kopian.
Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.
Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbets-domstolen.
I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets
lämplighet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Varselavgift
62 a §
Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet enligt 45 § skall åläggas
att betala en varselavgift till staten. Varselavgiften skall bestämmas till
lägst 30 000 kronor och högst 100 000 kronor. Om det finns särskilda skäl
kan varselav-giften bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.
Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinstitutets beslut
enligt 49 § att en varslad stridsåt-gärd skall skjutas upp skall åläg-gas
att betala en förhöjd varselav-gift om minst 300 000 kronor och högst 1 000
000 kronor till staten. Om det finns särskilda skäl kan varselavgiften
bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.
Varselavgiften åläggs av tings-rätt på talan av Medlingsinstitutet. Talan
skall väckas inom ett år från
den dag varsel skulle ha lämnats eller, när det gäller förhöjd var-
selavgift enligt andra stycket, den dag då stridsåtgärden vidtogs.
Försummas det får talan inte väck-as.
63 §
I mål, vari denna lag skall till-lämpas, gäller lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse av 47 eller 53 §,
gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. I mål, vari
denna lag skall till-lämpas, gäller lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om mål enligt 62 a § till-lämpas för rättegången vad som är
föreskrivet om tvistemål där förlik-ning om saken inte är tillåten.
Överklagande av tingsrättens avgörande sker till Arbetsdomsto-len. I sådant
fall tillämpas lagen om rättegången i arbetstvister med beaktande av första
meningen i detta stycke.
I fråga om mål om utdömande av vite enligt 52 § tredje stycket och 53 §
andra stycket gäller vad som i 8 § lagen (1985:206) om viten föreskrivs om
allmän domstols handläggning av mål om vitets utdömande.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 8 kap. 15 §
och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
15 §
Sekretess gäller för uppgift som part i arbetstvist har lämnat till
förlikningsman, särskild förlik-ningsman eller förlikningskommis-sion, om
uppgiftslämnaren har gjort förbehåll därom. Sekretess gäller för
uppgift som en part i en arbetstvist har lämnat till en medlare eller till
Medlingsinsti-tutet, om uppgiftslämnaren har gjort förbehåll om detta.
Sekretess gäller hos Medlingsin-stitutet även för uppgift i ett kollek-
tivavtal om en parts affärs- eller driftförhållanden eller en annan
enskilds personliga eller ekonomis-ka förhållanden, om det kan antas att
parten eller den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Nuvarande lydelse
16 kap.
1 §
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytt-
randefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 §
första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 §
första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första
stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är
begränsad, är de där tystnads-plikten följer av
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytt-
randefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 §
första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 §
första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första
stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är
begränsad, är de där tystnads-plikten följer av
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 41 b §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet
en-ligt denna lag upphävs eller inskränks.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14, 19-
22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64
och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga reg-ler
skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av EG-rådets direktiv 75
/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92
/56/EEG av den 24 juni 1992.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående freds-plikt än
som anges i 41, 41 a och 44 §§ eller ett längre gående skade-ståndsansvar
än som följer av den-na lag.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående freds-
plikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående
skadeståndsansvar än som följer av denna lag.
41 b §
En arbetstagare får inte vidta eller delta i en stridsåtgärd som
har till ändamål att kollektivavtal skall träffas med ett företag som inte
har några arbetstagare eller där bara företagaren eller företa-garens
familjemedlemmar är ar-betstagare och ensamma ägare. Detsamma gäller när en
stridsåt-gärd har till ändamål att stödja någon som vill träffa
kollektivavtal med ett sådant företag. Vad som nu sagts hindrar inte en
arbetstagare från att delta i en anställnings-blockad som riktar sig mot
ett sådant företag och som har beslu-tats i behörig ordning av en ar-
betstagarorganisation.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket är att
anse som olovliga. Förändringar i an-ställnings- eller ägarförhållanden som
har inträffat sedan en stridsåt-gärd har varslats eller inletts skall inte
beaktas vid bedömningen av om en stridsåtgärd är att anse som olovlig
enligt första stycket.
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.
Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister att 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks
av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som
själv slutit kollektivavtal, om målet gäller
1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:
580) om medbestämmande i arbetslivet,
2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller
mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten
sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är
bunden av.
Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollek-
tivavtal tillfälligt inte gäller.
Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas
även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med
hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning
lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.
Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol uppta och avgöra
tvist om stridsåtgärd som avses i 41 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta
upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41 och 41 b §§ lagen (
1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
----------------
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.
Reservanternas lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 41 c §, av följande
lydelse:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag
enligt bilaga 2)
4 §
Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet
en-ligt denna lag upphävs eller inskränks.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14, 19-
22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64
och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga reg-ler
skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av EG-rådets direktiv 75
/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92
/56/EEG av den 24 juni 1992.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än
som anges i 41, 41 a och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än
som följer av denna lag.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående
fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b, 41 c och 44 §§ eller ett längre
gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag.
41 c §
För stridsåtgärder som vidtas i samband med avtalsförhandlingar
mellan parter som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal i
förhållande till varandra skall föl-jande gälla.
Om en part har varslat om en stridsåtgärd som är partiell eller på annat
sätt begränsad och åtgärden kan förväntas leda till skada eller annan
olägenhet som står i uppen-bart missförhållande till åtgärdens omfattning,
kan åtgärden förklaras olovlig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag
enligt bilaga 2)
En stridsåtgärd som har varslats som svar på en annan stridsåtgärd kan
också förklaras olovlig, om den är väsentligt mer omfattande än vad som är
rimligt med hänsyn till den åtgärd som orsakat svarsåtgärden.
Även en sympatiåtgärd som har varslats till stöd för en part i en tvist
mellan parter, som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal i för-
hållande till varandra, kan förklaras olovlig. Det kan ske om den varslade
sympatiåtgärden kan förväntas leda till skada eller annan olägenhet som
står i ett uppenbart missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens
om-fattning.
Talan om olovligförklaring enligt andra, tredje och fjärde styckena kan
endast föras av den arbetsgivare eller organisation mot vilken åtgärden
riktas. Med stöd av bestämmelserna i andra, tredje eller fjärde stycket kan
en stridsåtgärd interimistiskt förklaras olovlig för tiden fram till dess
ett slutligt avgörande föreligger.
Yrkande om olovligförklaring enligt andra, tredje eller fjärde stycket och
yrkande om interimistisk prövning enligt femte stycket skall framställas
inom sju dagar från den dag då varsel lämnades till motparten enligt 45 §
första stycket. Försummas det får sådana yrkanden inte framställas.
Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister att 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag
enligt bilaga 2)
2 kap.
1 §
Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks
av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som
själv slutit kollektivavtal, om målet gäller
1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:
580) om medbestämmande i arbetslivet,
2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller
mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten
sysselsätts i ar-bete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är
bunden av.
Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollek-
tivavtal tillfälligt inte gäller.
Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas
även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med
hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning
lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.
Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol uppta och avgöra
tvist om stridsåtgärd som avses i 41 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta
upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41, 41 b och 41 c §§
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
-------------