I detta betänkande behandlar utskottet regeringens budgetproposition för år
2000 med förslag till anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Ramen för utgiftsområde
13 uppgår till 30,6 miljarder kronor och ramen för utgiftsområde 14 uppgår
till 46,1 miljarder kronor.
Anslagen på utgiftsområde 13 härför sig främst till kontantstödet vid ar-
betslöshet, medan anslagen på utgiftsområde 14 hänför sig till arbetsmark-
nadspolitiken, arbetslivet, jämställdhetsområdet och statliga arbetsgivarfrå-
gor.
I betänkandet behandlas också ett stort antal motionsförslag, ca 200, som
väckts under den allmänna motionstiden.
I betänkandets inledande avsnitt om den allmänna inriktningen av politi-
ken uttrycker utskottet optimism när det gäller arbetsmarknadsläget. Utskot-
tet anser dock att regeringen måste ha beredskap för att vidta ytterligare
åtgärder i syfte att motverka förvärrad arbetskraftsbrist respektive strukturell
arbetslöshet. Tecknen på ökade regionala skillnader i sysselsättning är starkt
oroande. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen och vid
behov återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare insatser för att
bekämpa arbetslösheten.
Utskottet stöder regeringens uppfattning att det långsiktiga och övergri-
pande målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning. För att målet
skall uppnås måste arbetsmarknaden fungera väl. Också arbetslivspolitikens
betydelse i sammanhanget betonas av utskottet.
I ett särskilt avsnitt behandlas motioner som rör personaluthyrnings- och
bemanningsföretagen. Utskottet föreslår att det görs en förutsättningslös
översyn av verksamheten.
På utgiftsområde 14 föreslås att arbetsförmedlingarna får resurser för till-
fällig personalförstärkning och att 14,65 miljoner kronor av inflytande ar-
betsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkring-
en.
I fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillstyrker utskottet ett anslag
på 19,6 miljarder kronor. 130 miljoner kronor skall få användas under bud-
getåret för en försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda.
Utskottet tillstyrker också ett förslag om flexiblare regler för datorteken. -
Den grupp som kan komma i fråga för det förstärkta anställningsstödet
utvidgas. Kravet på att ha varit inskriven vid arbetsförmedlingen viss tid
sänks från 3 till 2 år. Utskottets föreslår dessutom vissa andra uppmjukningar
i reglerna. Bl.a. skall förstärkt anställningsstöd kunna komma i fråga för
personer som lämnar Samhall för ett arbete på den reguljära arbetsmarkna-
den. - Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, OTA, är under av-
veckling. Utskottet föreslår en längre avvecklingstid i avvaktan på regerings-
förslag om insatser för personer som stått utanför den ordinarie arbetsmark-
naden under lång tid.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande om lönebidrag där regeringen bör
överväga om det finns situationer när det kan vara befogat med lönebidrag
även i ett bestående anställningsförhållande. Utskottet föreslår också ett
tillkännagivande om försäkringskostnader för arbetshjälpmedel.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner att regeringen får
ge tillstånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens
medgivande. Utskottet anser att förslag om ändring av Samhalls bolagsord-
ning när det gäller mer grundläggande frågor även fortsättningsvis bör un-
derställas riksdagen. Det innebär att utskottet avstyrker regeringens förslag
på denna punkt.
Reservationer och särskilda yttranden
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet kritiserar i
en gemensam reservation inriktningen på arbetsmarknadspolitiken. De po-
ängterar att strukturproblemen på arbetsmarknaden och på andra håll i eko-
nomin måste åtgärdas. Det behövs en ny ekonomisk politik för att långsiktigt
skapa bättre förutsättningar för företagande, arbete och förkovran. En viktig
åtgärd i sammanhanget är reformering av arbetsmarknaden. I reservationen
pekar de fyra partierna bl.a. på vikten av att lönebildningen reformeras. En
ny arbetsrätt bör utformas som erbjuder skydd åt alla anställda men inte
hämmar företagens tillväxt och nyanställningar. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör införas. Egenfinansieringen bör höjas. Utbildning
och kompetens betonas i fyrpartireservationen. System med personliga ut-
bildningskonton bör införas och lärlingsutbildningen expandera. Sveriges
nationella handlingsplan för sysselsättning bör utformas i enlighet med EU:s
sysselsättningsriktlinjer. Renodlingen av arbetsmarknadspolitiken måste
fortsätta bl.a. när det gäller att motverka problem med flaskhalsar och inrikt-
ningen på att arbetsmarknadsutbildningen skall styras mot klart definierade
behov. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör minska i omfattning jäm-
fört med regeringens förslag.
Totalt har 33 reservationer och ett flertal särskilda yttranden avgetts i ären-
det. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har ut-
över den gemensamma reservationen om inriktningen av arbetsmarknadspo-
litiken också gemensamma reservationer om olika grupper på arbetsmarkna-
den.
Yrkandena
Regeringens respektive motionärernas förslag, se bilaga 3
Om inte annat anges har de i betänkandet behandlade motionerna väckts
under 1999/2000 års riksmöte.
Utskottet
1 ALLMÄNNA FRÅGOR
1.1 Allmän inriktning av politiken
Propositionen
Svensk ekonomi utvecklas väl. Arbetslösheten väntas minska till 5,4 % un-
der år 1999. Målet om 4 % öppen arbetslöshet under år 2000 ligger inom
räckhåll. Detta gäller även målet om 80 % sysselsättning år 2004. Sysselsätt-
ningen stiger och jämfört med förra året har 100 000 arbetstillfällen tillkom-
mit, varav de flesta finns inom den privata sektorn. Tillväxten i ekonomin är
god, inflationen låg, statsskulden minskar, sysselsättningen stiger och ar-
betslösheten sjunker.
Att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten är regeringens främsta
uppgift. Det långsiktiga målet för den ekonomiska politiken är full syssel-
sättning. I regeringsförklaringen 1996 deklarerade statsministern att Sverige
år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 %. Riksdagen ställde
sig bakom detta mål (prop. 1995/96:207 och 222, yttr. AU6y, bet. FiU15,
rskr. 307). I budgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål för sysselsättning-
en. Målet innebär att andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 % 1997 till 80 % år 2004. Som framgått anser
regeringen i budgetpropositionen att båda dessa mål ligger inom räckhåll.
Politiken för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet bygger på fem
grundstenar
1. De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna stabila.
2.
3. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall
kunna halveras.
4.
5. Huvuddelen av sysselsättningsökningen under de kommande åren bör
ske i den privata sektorn.
6.
7. I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfere-
ringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
8.
9. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor
får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.
10.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken skall bidra till tillväxt, sysselsätt-
ning och ett konkurrenskraftigt näringsliv samt skapa förutsättningar för
flexibilitet, trygghet och delaktighet i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att öka anpassningsförmågan
på arbetsmarknaden. Det skall ske genom ett effektivt platsförmedlingsarbete
som tillsammans med kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder leder
till en hög rörlighet på arbetsmarknaden. Arbetslivspolitiken skall verka för
att individer inte förslits, skadas och slås ut från arbetslivet och i övrigt v
för en god och utvecklande arbetsmiljö. Arbetslivspolitiken har vidare till
uppgift att öka kunskap och kompetens i arbetslivet.
Sammantaget skall arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken således bidra
till ökad sysselsättning och bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på
kompetens samtidigt som inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden
undviks. Kompetensfrågorna är därmed mycket viktiga inom arbetsmark-
nads- och arbetslivspolitiken. Andra frågor av stor betydelse som betonas i
budgetpropositionen gäller jämställdhet mellan kvinnor och män samt inte-
grering av invandrare i arbetslivet. Likaså poängteras insatser för att motver-
ka diskriminering och utestängning på grund av funktionshinder, etnisk
bakgrund eller sexuell läggning.
Arbetsmarknadspolitikens betydelse för tillväxten i ekonomin måste beto-
nas alltmer i en situation med allt starkare konjunkturläge. De lediga platser-
na måste tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på arbetsmarknaden
stimuleras. På så vis kan arbetsmarknadspolitiken underlätta hög tillväxt utan
att inflationsdrivande flaskhalsar och bristsituationer uppstår. Genom att det
s.k. volymmålet avskaffades vid årsskiftet har förmedlingarna fått ökade
möjligheter att prioritera den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.
Samtidigt har kraven skärpts på att sådan utbildning skall leda till arbete.
Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den social-
demokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom
bl.a. riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,
anslagen för 2000 och de förslag till skatteförändringar som läggs fram i
propositionen.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden.
Avstämning av halveringsmålet
I anslutning till att målet för öppen arbetslöshet, det s.k. halveringsmålet,
infördes har regeringen varje halvår redovisat en avstämning av måluppfyl-
lelsen. Den sjätte avstämningen återfinns i budgetpropositionen för 2000.
Arbetsmarknadsutskottet redovisar nedan den bedömning av arbetsmark-
nadsutvecklingen fram till år 2002 som görs i avstämningen.
Det senaste halvåret har kännetecknats av starkt stigande sysselsättning
och minskande arbetslöshet. Den ekonomiska tillväxten drivs huvudsakligen
av stark inhemsk efterfrågan, och sysselsättningsutvecklingen förväntas bli
mycket god framöver. Sysselsättningen ökar framför allt inom privat och
offentlig tjänstesektor men också inom byggnadsverksamhet. Inom industri-
sysselsättningen väntas en viss återhämtning under år 2000.
Under år 1999 väntas antalet sysselsatta öka med 2,7 %. Sysselsättning-
sökningen väntas dock avta successivt i takt med att ekonomin i sin helhet
mattas av något. Sysselsättningen mätt som andelen reguljärt sysselsatta i
åldrarna 20-64 år väntas öka från 74,6 % år 1998 till 77,3 % år 2002.
Den starka sysselsättningsutvecklingen medför att arbetslösheten fortsätter
att sjunka. Den öppna arbetslösheten kan minska till 4,5 % under år 2000 för
att därefter ligga runt 4,2 %.
Bedömningarna av utvecklingen på arbetsmarknaden är behäftade med
osäkerhet. Fortsatt sysselsättningsökning förutsätter - utöver fortsatt god
tillväxt - att såväl lönebildningen som matchningen mellan arbetssökande
och lediga platser fungerar väl.
Oppositionspartiernas alternativ m.m.
Oppositionspartierna har i parti- och kommittémotioner redovisat sina mer
övergripande synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Nedan redovisas i
sammandrag partiernas politik i denna del. I sammanhanget behandlas också
ett antal enskilda motioner.
Moderata samlingspartiet
Moderaterna anser i motion Sk692 (yrk. 20) att arbetslagarna behöver anpas-
sas för att stimulera till byte av arbete respektive vidareutbildning, detta so
ett led i åtgärder för att skapa ett konkurrenskraftigt klimat för individer oc
företag i Sverige. Det behövs en ny och mer flexibel arbetsrättslagstiftning
och en reformerad arbetsmarknadspolitik.
Lagen om anställningsskydd (LAS) bör omarbetas från grunden. Den bör
ge den enskilde arbetstagaren ett grundläggande skydd mot att skiljas från
anställning på osakliga grunder. Turordningsreglerna bör slopas helt. Lag-
stiftningen på morgondagens arbetsmarknad bör vara mer "individualiserad",
dvs. den bör tydligt göra den enskilde till bärare av arbetets rättigheter. Sym
patiåtgärder bör förbjudas och möjligheterna att försätta enmansföretagare i
blockad slopas. Även formerna för att utlösa konfliktåtgärder bör förändras.
Lönebildningen bör decentraliseras och göras mer flexibel. Arbetstiden bör
inte regleras i lagstiftning. Reguljär arbetsförmedling kan i ökad utsträckning
ske i konkurrens på en privat marknad. Bemanningsföretagen får inte motar-
betas av liknande offentliga inrättningar.
Arbetsmarknadsutbildningen fyller en viktig funktion för att få ut fler på
arbetsmarknaden. Den bör inriktas dels mot att möta klart definierade behov
på arbetsmarknaden, dels på att komplettera arbetslösas kompetens så att de
lättare kan hävda sig på arbetsmarknaden. Här ingår också stöd till arbets-
handikappade. En större del av den yrkesinriktade utbildningen bör ske i
företagen. Utformningen av arbetsmarknadsutbildningen behandlas också i
motionerna A282 (yrk. 1) och kommittémotion A277 (yrk. 1 delvis och 2).
Där sägs vidare att lärlingsutbildning i företag bör utgöra den huvudsakliga
arbetsmarknadspolitiska insatsen för unga arbetslösa. Alla arbetsmarknads-
politiska åtgärder måste utformas så att de förbättrar den enskildes möjlig-
heter att få arbete. Därför måste arbetsmarknadspolitiken renodlas och kon-
centreras.
I motion A282 poängterar partiet att en rad strukturella åtgärder är nöd-
vändiga för att komma till rätta med den höga arbetslösheten. Det gäller bl.a.
sänkta skatter på arbete och företagande, regelförenklingar och andra åtgär-
der för att förbättra företagsklimatet, kompetensutveckling, konkurrensbe-
främjande åtgärder, slopande av offentliga monopol samt satsningar på
forskning och teknikutveckling. Arbetsmarknadspolitiken måste understödja
dessa strukturella åtgärder som syftar till ökat företagande och tillväxt.
Enligt Moderaterna i motion A277 behöver den arbetsrättsliga lagstift-
ningen moderniseras och förenklas samt en ny allmän och obligatorisk ar-
betslöshetsförsäkring införas från år 2001. Försäkringen skall vara en om-
ställningsförsäkring och den enskilde skall stimuleras att aktivt söka arbete.
En bortre parentes bör införas i försäkringen efter 300 ersättningsdagar.
Därefter bör efterskydd kunna utgå under en viss period. För deltidsarbetslö-
sa bör en bortre parentes införas. Ersättningsnivån i såväl arbetslöshetsför-
säkringen som övriga socialförsäkringssystem bör uppgå till 75 %.
Arbetslöshetsförsäkringen skall utformas så att den underlättar en sund lö-
nebildning. Därför bör det finnas ett tydligare samband mellan å ena sidan
inbetalade avgifter och å den andra arbetslöshetens omfattning och utbetal-
ningarna från försäkringen.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet förespråkar i motion A272 (yrk. 1) en arbetsmarknad för alla.
Det går att skapa ett arbetsliv som är anpassat till att kvinnor och män skall
kunna kombinera arbete, familjeliv och aktivt deltagande i samhällslivet.
Genom en kombination av arbetstidsförkortning, utbildning och kompe-
tensutveckling kan man nå fram till en arbetsmarknad för alla. Kombinatio-
nen gör det möjligt att minska både arbetslöshet och arbetskraftsbrist genom
att åtgärderna skapar rörlighet och positiv flexibilitet på arbetsmarknaden
samt genom att de breddar och öppnar arbetsmarknaden för grupper som i
dag står utanför den.
I motion A219 (yrk. 6) poängterar Vänsterpartiet vikten av att Arbets-
marknadsverket (AMV) ytterligare intensifierar sitt arbete med att bryta
könssegregeringen. Ett fjärde mål för arbetsmarknadspolitiken och AMV bör
införas. Detta mål bör ge uttryck för kravet på att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden såväl horisontellt som vertikalt.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna betonar i motion A254 (yrk. 1, 17 och 34) arbetets värde.
Skapandet av nya arbeten är den i särklass viktigaste fördelningspolitiska
uppgiften. Den ekonomiska politiken och näringspolitiken måste utformas så
att den leder till fler och växande företag. Det krävs bl.a. sänkningar av
skatten på arbete, ändringar av skattelagstiftningen så att nyföretagande och
investeringar underlättas samt tillgång till riskkapital och ett bättre innova-
tionsklimat.
I motionen poängterar Kristdemokraterna att tillväxtpolitiken påverkas av
åtgärder på många områden, däribland inom arbetsmarknadspolitiken. Också
i kommittémotion N384 (yrk. 20) understryks vikten av reformer inom ar-
betsmarknadspolitiken för att stimulera tillväxten.
Vissa förenklingar av åtgärder har genomförts men floran av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder är fortfarande för stor. Detaljregleringen måste ersät-
tas med mer generella och enkla system. Vidare måste ansvar och resurser
flyttas från högre till lägre nivåer. Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från
subsidiaritetsprincipen.
Arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare till det reguljära utbild-
ningsväsendet. Dess roll bör vara att underlätta strukturomvandling, inte att
ersätta det ordinarie utbildningssystemet. En större del av de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna bör utgöras av yrkesinriktade arbetsmarknadsut-
bildningar.
Arbetslöshetsförsäkringen bör i större utsträckning än i dag finansieras ge-
nom avgifter från de försäkrade. I en allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring bör egenfinansieringen uppgå till 33 %. Avgiftshöjningen bör
kompenseras fullt ut med sänkt inkomstskatt. Reformeringen av arbetslös-
hetsförsäkringen ger incitament till en bättre fungerande lönebildning. Även
om arbetsmarknadens parter har det direkta ansvaret för lönebildningen så
påverkas den av beslut som fattas av riksdagen om lagstiftning och institu-
tionella ramar. Kristdemokraterna föreslår en rad förändringar av bl.a. ar-
betsrätten för att stimulera en väl fungerande lönebildning.
"Det finns bruk för alla" är en väl fungerande modell för samverkan mel-
lan arbetsmarknads- och socialpolitik. Utgångspunkten är att alla människor
har rätt till och behov av att uppleva personlig identitet, gemenskap och
delaktighet i samhället. Kristdemokraterna anser att denna modell kan för-
ankras över hela landet för att hjälpa den stora grupp som i dag står utanför
den reguljära arbetsmarknaden.
EU:s medlemsländer har enats om en rad gemensamma ståndpunkter när
det gäller att bekämpa arbetslösheten. Regeringen bör utarbeta ett handlings-
program för att omsätta dessa i praktisk handling. Ett liknande krav förs fram
i kommittémotion U504 (yrk. 11) där partiet betonar att regeringen bör följa
ministerrådets rekommendationer och riktlinjer när Sveriges handlingsplan
för sysselsättning utarbetas.
I kommittémotion A804 (yrk. 17) förordar Kristdemokraterna särskilda
satsningar för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Ett sätt är att
arbeta med ett kvalitetskriterium för jämställdhet. Kriteriet skall vara möjlig
att utvärdera och använda i marknadsföring. Staten bör vara en förebild för
ett jämställt arbetsliv.
I dagsläget finns det enligt Kristdemokraterna i kommittémotion Ub223
(yrk. 2) behov av lärlingsutbildning som en effektiv arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. En sådan åtgärd kan leda till gedigna yrkeskunskaper som i sin tur
leder vidare till arbete genom anställning eller start av eget företag.
Centerpartiet
Enligt Centerpartiet i motion A220 (yrk.1, 2, 12 delvis och 15-18) måste
politiken skapa förutsättningar för fler och växande företag som anställer fler
människor. Politiken måste också erbjuda människor redskap att möta för-
ändringarna i ett modernt arbetsliv. Tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken
måste nu mer utgå från sysselsättningsmålet och mindre från ett mål om
öppen arbetslöshet.
En politik måste föras för att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Den bör
utgå från en friare användning av arbetsmarknadsmedel för att stödja an-
ställningar och kontakt med den reguljära arbetsmarknaden. Genom part-
nerskap mellan regionala institutioner som ansvarar för arbetsmarknadspoli-
tik och regionala arbetsgivare kan s.k. övergångsarbetsmarknader skapas. På
sådana övergångsarbetsmarknader kan arbetslösa komma i kontakt med
arbetsgivare och få arbete på den reguljära arbetsmarknaden genom en
"kardborreeffekt".
De förändringar som skett på arbetsmarknaden under det senaste decenniet
med snabbt stigande krav på utbildning och kompetens måste påverka ar-
betsmarknadspolitiken. Det blir svårare att upprätthålla arbetslinjen, alltså a
hålla människor sysselsatta, som huvudnorm för politiken. I stället bör kun-
skapslinjen, dvs. att staten skall ansvara för att ge människor förutsättningar
betonas starkare. Centerpartiet anser att en utredning bör tillsättas för en
sådan ny inriktning på arbetsmarknadspolitiken där övergångsarbetsmarkna-
der och kunskapslinjen betonas.
Försörjningsstöden från flera olika områden, däribland arbetslöshetsförsäk-
ringen, måste sammanföras till ett sammanhållet försörjningsstöd. Detta
utgör första steget mot ett samlat och förenklat regelverk som underlättar
övergången mellan arbete, öppen arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder och studier. Genom ett sammanhållet regelverk som skall införas från
år 2001 skapas förutsättningar för rättvisa och flexibilitet samt bättre möjlig
heter för arbetslösa att återinträda på arbetsmarknaden.
Ett sammanhållet försörjningssystem gör det lättare att skapa meningsfulla
individuella handlingsplaner eftersom det blir enklare att kombinera olika
former av insatser. Det leder vidare till ett förenklat regelverk och till mins
kad administration. Arbetsförmedlingarna bör tidigt identifiera de personer
som har förhöjd risk att bli långtidsinskrivna. Dessa personer bör prioriteras
förmedlingens verksamhet och erbjudas såväl grundläggande utbildning som
åtgärder utöver detta.
Beslutsmakten över arbetsmarknadspolitiska medel bör decentraliseras.
Den huvudsakliga makten bör ligga hos länsarbetsnämnderna som bör till-
sättas genom val av regionala folkvalda organ. Inom ramen för denna de-
centralisering bör fler befogenheter flyttas över till de lokala arbetsförmed-
lingsnämnderna. Detta medför att AMS uppgifter minskar och myndigheten
får till uppgift att svara för statistik och uppföljning samt samordning och
strategisk ledning för de självständiga enheterna. De organ som svarar för
arbetsmarknadspolitik i länen bör få större frihet att använda arbetsmark-
nadsmedel för kvalificerade åtgärdsprogram.
Också i motion N214 (yrk. 21) poängterar Centerpartiet att den lokala fri-
heten att hantera arbetsmarknadspolitiska medel bör öka. Denna ökade frihet
bör ges inom ramen för de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. Ett
minimikrav är enligt partiet att de regionalpolitiskt prioriterade områdena
omedelbart bör få rätt till en friare användning av arbetsmarknadspolitiska
medel.
I motion Sf637 (yrk. 15) tar partiet upp frågan om samordning och sam-
verkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken. För personer som har en
svag förankring på arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mel-
lan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsstäl-
lande. Arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning präglas av individu-
alisering och flexibilitet.
Folkpartiet
Arbetsmarknadspolitiken måste enligt Folkpartiet i kommittémotion A231
(yrk. 1-6) vila på tre ben: aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt nä-
ringsklimat och sunda statsfinanser. Dessa tre ben är beroende av varandra
och måste alla genomföras för att arbetslösheten skall kunna bekämpas på ett
bra sätt.
Det är enligt Folkpartiet möjligt att nedbringa arbetslösheten och öka sys-
selsättningen genom tillväxtinriktad politik kombinerad med en offensiv
arbetsmarknadspolitik. Tillväxten kan främjas bl.a. genom en skatte- och
näringspolitik som främjar företagande samt genom en utbildningspolitik
som leder till höjd kompetens. För att kunna kräva en offensiv arbetsmark-
nadspolitik måste man inse att arbetslösheten inte bara har konjunkturella
utan också strukturella orsaker. För att komma till rätta med de strukturella
problemen är det nödvändigt med reformer inom arbetsrätten och lönebild-
ningen.
Kvalitet måste prägla arbetsmarknadspolitiken framför kvantitet. Medel
bör styras över från traditionell arbetsmarknadspolitik till offensiva satsning
ar för att förbättra villkoren för företagande. Verksamheten inom AMV
måste rationaliseras. En kraftfull decentralisering och avbyråkratisering bör
genomföras. Det är också möjligt att göra besparingar genom att fler delar än
i dag upphandlas på en marknad där det råder konkurrens. Vidare bör sam-
verkan ske med andra aktörer som kommuner och näringslivsorganisationer.
När det är möjligt och lämpligt bör billigare åtgärder väljas framför dyrare.
Detta får dock inte innebära att man prioriterar bort något dyrare arbetsmark-
nadsutbildningar som nästan säkert leder till arbete.
Enligt Folkpartiet måste arbetsmarknadspolitiken förbli en statlig angelä-
genhet. Partiet motsätter sig att kommunerna bygger upp omfattande verk-
samhet på arbetsmarknadsområdet som konkurrerar med den statliga arbets-
förmedlingen. Kommunerna bör endast engagera sig i projekt som syftar till
att sysselsätta arbetshandikappade. Partiet är däremot positivt till att arbets
förmedlingen får mer makt samt till decentralisering och förenkling.
Sysselsättningsökningen måste framför allt komma inom tjänste- och ser-
vicesektorn. Detta ställer höga och delvis nya krav på arbetsmarknadspoliti-
ken. Såväl små som större och nya företag måste snabbt kunna rekrytera
arbetskraft. Arbetssökande måste få hjälp att hitta nya arbeten eller att höja
sin kompetens. Förändringarna på arbetsmarknaden ställer krav på förnyelse
av arbetsförmedlingens verksamhet och på utformningen av arbetsmarknads-
politiska åtgärder men också på en flexiblare arbetsrätt.
En av arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgifter är att öka
den yrkesmässiga och geografiska rörligheten på arbetsmarknaden. Rörlig-
heten underlättar framväxten av nya företag och branscher.
I motion Fi212 (yrk. 15) som behandlas nedan bl.a. i avsnitten 2.1 respek-
tive 3.2.2 förespråkar Folkpartiet vad som beskrivs som allmän trygghetsför-
säkring och som bl.a. skall innefatta arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslös-
hetsförsäkringen bör vara allmän och obligatorisk och de försäkrade bör
själva svara för ungefär en fjärdedel av premien. Premiehöjningen bör kom-
penseras med sänkt skatt. Försäkringen bör vara tidsbegränsad och komplet-
teras med ett nytt skydd för utförsäkrade.
Folkpartiet betonar i motion A231 att arbete både har ekonomisk och soci-
al betydelse för den enskilda individen. För arbetshandikappade personer har
arbetets sociala värde extra stor vikt. Också i kommittémotion A230 (yrk. 1
och 23) betonar partiet arbetets betydelse. Att kunna försörja sig själv och
sina nära genom arbete ger självrespekt och kontroll över den egna livssitua-
tionen. Möjligheterna måste öka för invandrare att tidigt få anknytning till
arbetsmarknaden. Metoden med lokala utvecklingsavtal i storstädernas ut-
satta bostadsområden bör utgå och ersättas med möjligheter för alla kommu-
ner och stadsdelar att få dispenser från regelverk efter ansökan.
Övriga motioner
Torgny Danielsson och Hans Karlsson (s) tar i motion 1998/99:Sk730 (yrk.
1) upp frågan om ansvaret för arbetsanpassning för en funktionshindrad
person som startar eget företag. Under de första tolv månadernas verksamhet
är det enligt motionärerna länsarbetsnämnden som är ansvarig, därefter tar
försäkringskassan vid. Motionärerna anser att länsarbetsnämnden bör ha
anpassningsansvar för gruppen företagare med funktionshinder.
Enligt Per Erik Granström m.fl. (s) i motion A213 måste åtgärder vidtas för
att förhindra flaskhalsar på arbetsmarknaden. För att stimulera ökad ar-
betspendling bör moderna och snabba kommunikationer utvecklas liksom
nya former av veckoboende. Vidare bör ekonomisk stimulans utgå vid ar-
betspendling.
Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) förespråkar i motion A263 att en
större andel otraditionella medel bör få användas i arbetsmarknadspolitiken
bl.a. för att stimulera nytänkande och förhindra rundgång.
Agneta Brendt och Hans Karlsson (s) betonar i motion A279 behovet av
lokal samverkan mellan myndigheter som ansvarar för arbetsmarknadspolitik
och socialpolitik. Motionärerna menar att erfarenheterna från försöksverk-
samheten med lokal samverkan och friare användning av medel för arbets-
marknadspolitiska åtgärder i kommundelen Rinkeby i Stockholms kommun
visar att ansvaret måste samlas på ett ställe om dubbelarbete och rundgång
skall kunna undvikas.
Raimo Pärssinen m.fl. (s) förordar i motion A280 en social arbetsmarknad.
Motionärerna presenterar en modell för vad man kallar gemensamhetsföretag
där arbetslösa får bl.a. vägledning i en första fas och därefter aktiviteter i
form av arbete eller utbildning.
Förutsättningar måste enligt Kent Olsson och Inger René (m) i motion A205
skapas för en nordisk arbetsmarknad. Trots ett långvarigt nordiskt samarbete
finns det en rad problem kvar för personer som bor i ett nordiskt land men
arbetar i ett annat.
Per Westerberg (m) i motion N239 (yrk. 3) anser att en ny och mer flexibel
arbetsrättslagstiftning behövs för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
Enligt Dan Ericsson och Yvonne Andersson (kd) i motion T244 (yrk. 2)
skulle Östergötland kunna bli företagsvänligare genom att bli ett s.k. frilän
och genom att kommunerna fick möjlighet att använda medel för arbets-
marknadsåtgärder för att få fram reguljära arbetstillfällen.
Kenneth Johansson m.fl. (c) i motion 1998/99:So455 (yrk. 5) vill att möjlig-
heterna ökar att använda arbetsmarknadsmedel mer flexibelt än i dag. Detta
skulle förbättra förutsättningarna att utforma insatser efter funktionshindrade
personers individuella behov.
Sofia Jonsson (c) vill enligt motion A207 decentralisera arbetsmarknadspoli-
tiken. Detta bör ske bl.a. genom att statliga medel till arbetsmarknadspolitik
huvudsak fördelas till landsting respektive regioner som tillsätter länsarbets-
nämnderna och fördelar medel till dessa. De lokala arbetsförmedlingsnämn-
derna beslutar om medelsfördelning.
Runar Patriksson m.fl. (fp) i N213 (yrk. 13) anser att alla län bör få bli fril
och därigenom få möjlighet till en friare användning av arbetsmarknadspoli-
tiska medel.
Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadsläget
I budgetpropositionen uttrycker regeringen optimism när det gäller den eko-
nomiska utvecklingen och läget på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas
stiga och arbetslösheten sjunka.
Också riksdagen har en positiv syn på utvecklingen i svensk ekonomi. I sitt
ställningstagande den 18 november 1999 till regeringens förslag till utgifts-
ramar m.m. för 2000 års statsbudget (rskr. 28) ställde sig riksdagen bakom
finansutskottets bedömning att utsikterna för en hög svensk tillväxt under de
närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger snabbt samtidigt som
arbetslösheten sjunker. Efter en konjunkturavmattning under inledningen av
1999 stiger nu också industriföretagens optimism om utvecklingen framöver.
Så gott som samtliga branscher rapporterar stigande orderingång och ökad
produktion. Konjunkturläget är fortsatt gott i tjänstesektorn.
Finansutskottet konstaterar att Sverige lämnar 1900-talet från en ekono-
misk styrkeposition och framhåller att utmaningen nu är att på nytt uppnå
full sysselsättning. För att det skall vara möjligt måste den nu kraftiga upp-
gången och höga tillväxten i den svenska ekonomin göras långvarigt syssel-
sättningsintensiv och uthållig. Den ekonomiska politiken skall inriktas på
tillväxt och rättvisa.
Framtidstron är stark i nästan hela näringslivet när det gäller utvecklingen
det kommande året enligt AMS prognos för utvecklingen på arbetsmarkna-
den år 2000 som presenterades den 18 november 1999. Där bedöms syssel-
sättningen öka med 52 000 personer under nästa år. Även om sysselsättning-
en under år 2000 således väntas bli god är det ändå fråga om en viss dämp-
ning i förhållande till den utveckling som ägt rum mellan 1998 och 1999 då
ökningen beräknas uppgå till 89 000 personer. AMS bedömer att möjlighe-
terna har ökat påtagligt att uppnå regeringens sysselsättningsmål (80 % av
befolkningen i åldersgruppen 20-64 år skall vara sysselsatt år 2004).
I prognosen konstaterar AMS vidare att utbudet av arbetskraft ökar, vilket
också har effekt på arbetslösheten. Arbetslösheten bedöms i slutet av år 2000
uppgå till ca 4,4 %, vilket innebär att arbetslösheten överskrider regeringens
mål om halverad öppen arbetslöshet med ca 17 000 personer. Förbättringen
på arbetsmarknaden är dock kraftigare än vad statistiken över arbetslöshet
anger. Obalanstalet, dvs. andelen öppet arbetslösa samt personer i arbets-
marknadspolitiska program, beräknas minska från 10,6 % 1998 till 8,2 % år
2000. AMS drar slutsatsen att arbetslösheten kommer att vara halverad, dvs.
nå 4 % våren 2001, om nuvarande utveckling på arbetsmarknaden fortsätter.
Den goda utvecklingen på arbetsmarknaden förstärker i sin tur ytterligare
BNP-utvecklingen.
Utskottet konstaterar att även denna AMS-prognos i likhet med flera tidi-
gare pekar på ökade regionala skillnader när det gäller sysselsättningen.
Utskottet finner detta starkt oroande. Enligt prognosen är det främst i stor-
stadsregionerna och högskoleorterna som sysselsättningen expanderar.
Stockholm beräknas få flest nya arbetstillfällen men även Malmö och Göte-
borg gynnas. I prognosen beräknas 65 % eller motsvarande 34 000 syssel-
sättningstillfällen skapas i storlänen. Sysselsättningsutvecklingen väntas bli
stark också i bl.a. Östergötland, Jönköping och Halland. Endast 4 000 nya
sysselsättningstillfällen väntas tillkomma i skogslänen. Svagast blir utveck-
lingen enligt AMS-prognosen i Jämtland, Värmland, Dalarna och Norrbot-
ten. Allra kärvast är arbetsmarknadsutsikterna i glesbygden. Det gäller gles-
bygd i stora delar av landet.
Rekryteringsproblemen har ökat något och utgör kanske det största hotet
mot en långsiktigt god tillväxt, bedömer AMS. Ett stort problem är vidare att
vissa arbetssökande marginaliseras på arbetsmarknaden. Den aktuella grup-
pen, som har mycket svårt att få arbete oavsett konjunkturläge, domineras av
äldre (s.k. 50 plus), arbetshandikappade, utomnordiska medborgare med kort
skolutbildning, korttidsutbildade inom yrken där arbetskraftsefterfrågan
minskar samt ungdomar som inte fullföljt gymnasieutbildning med godkända
betyg. Utskottet återkommer till frågan om särskilt utsatta grupper på ar-
betsmarknaden bl.a. i avsnitten 1.2.6 och 3.2.2.
Under de första tio månaderna i år har de varaktiga platserna blivit alltfler.
I en uppåtgående och stabil konjunktur kan arbetsgivarna bättre överblicka
det framtida arbetskraftsbehovet och därmed i större omfattning erbjuda fasta
anställningar.
Som redovisas nedan har arbetsmarknadsutskottet i ett yttrande till fi-
nansutskottet den 19 oktober 1999 (bilaga 4 till protokoll 1999/2000:5) ut-
tryckt grundläggande optimism när det gäller arbetsmarknadsläget men ock-
så pekat på att regeringen måste ha beredskap för att vidta ytterligare åtgär-
der i syfte att motverka förvärrad arbetskraftsbrist respektive strukturell
arbetslöshet. Utskottet har i dag samma inställning som när det nyss nämnda
yttrandet beslutades för en dryg månad sedan.
En rad konjunkturbedömningar som presenterats under hösten pekar sam-
stämmigt på en god sysselsättningsutveckling och minskad arbetslöshet
under år 2000. Glädjande nog finns det tecken på att utvecklingen kan kom-
ma att bli gynnsammare än vad regeringen beräknade i budgetpropositionen
även om det under de senaste månaderna skett en viss utplaning av syssel-
sättningsökningen. Utskottet anser dock inte att det i dagsläget finns anled-
ning att revidera regeringens bedömning.
Det finns enligt arbetsmarknadsutskottet all anledning att instämma i fi-
nansutskottets uppfattning att Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk
styrkeposition och att utmaningen nu är att återigen uppnå full sysselsättning.
Mål och andra övergripande frågor
Som framgått anger regeringen i budgetpropositionen att dess främsta upp-
gift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Det långsiktiga
och övergripande målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning.
För att målet skall kunna uppnås måste arbetsmarknaden fungera väl.
Två mål har ställts upp på vägen mot full sysselsättning. Det ena är att hal-
vera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 och det andra att öka den
reguljära sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år till 80 % år 2004. Ar-
betsmarknadsutskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse med regeringens
starka betoning av sysselsättningsmålet och den ambition att uppnå full sys-
selsättning som genomsyrar budgetpropositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att regeringen i budgetproposi-
tionen redovisar vissa förändringar av målen för utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv. Utöver de tidigare fem delmålen har ett nytt sjätte
mål tillkommit och därutöver har vissa andra omformuleringar gjorts. Målen
för arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken bör enligt regeringen vara föl-
jande:
? hålla vakanstiderna nere för lediga platser
?
? minska långtidsarbetslösheten
?
? motverka långa tider utan reguljärt arbete
?
? en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas
eller slås ut från arbetslivet
?
? jämställdhet mellan kvinnor och män
?
? ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald
?
Utskottet återkommer till målen för utgiftsområde 14 i betänkandets avsnitt
3.1.
I budgetpropositionen betonas att det i takt med att konjunkturen växer sig
allt starkare är viktigt att arbetsmarknadspolitikens tillväxtinriktning betona
alltmer. De lediga platserna måste tillsättas snabbt och effektivt och rörlig-
heten på arbetsmarknaden stimuleras.
Näringsministern har i samband med utskottets behandling av budgetpro-
positionen för utskottet redovisat vilka åtgärder som regeringen vidtagit eller
planerar att vidta i syfte att säkra en framgångsrik omställning av arbets-
marknadspolitiken. Utskottet ställer sig bakom omläggningen, vilken också
presenteras i budgetpropositionen. I korthet innebär den att
? en förskjutning sker från hög volym på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna mot hög kvalitet och tillväxtorientering
?
? en översyn görs av åtgärderna för de personer som har svårast att få
fäste på arbetsmarknaden
?
? arbetslöshetsförsäkringen ses över
?
? regelverket förenklas och antalet åtgärder minskar
?
? styrningen av AMV ses över
?
Utskottet, som i likhet med regeringen förordar förändringar av arbetsmark-
nadspolitiken i en mer tillväxtfrämjande inriktning, vill samtidigt poängtera
att detta inte får leda till ökad utförsäkring. Stora ansträngningar måste göra
för att nå det långsiktiga målet om full sysselsättning. För individen har
arbetet, vilket också påpekas i flera motioner, såväl social som ekonomisk
betydelse.
Arbetsmarknadsutskottet har som nämnts genom beslut den 19 oktober
1999 avlämnat ett yttrande i form av ett protokollsutdrag till finansutskottet
över budgetpropositionen för år 2000 vad avser den ekonomiska politiken,
ramar för utgiftsområdena 13 och 14, m.m. Utskottet uttrycker där optimism
när det gäller arbetsmarknadsläget men betonar också att det kan finnas
anledning att känna oro för att situationen på arbetsmarknaden i allt större
utsträckning skall kännetecknas av såväl arbetskraftsbrist som strukturell
arbetslöshet. Utskottet poängterar vidare vikten av att olika former av insat-
ser utformas på ett sådant sätt att de kan förhindra eller komma till rätta med
problem av sådan art.
Som också framhålls i det nyss nämnda yttrandet till finansutskottet förut-
sätter arbetsmarknadsutskottet att regeringen uppmärksamt följer arbets-
marknadsutvecklingen såväl för riket som på regional nivå och vid behov
återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare insatser för att bekäm-
pa arbetslösheten. Utskottet återkommer bl.a. i avsnitt 3.2.2 till åtgärder för
att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden och att i övrigt underlätta ar-
betsmarknadens funktionssätt.
Arbetsmarknadspolitiken måste också i fortsättningen prioritera insatser
till stöd för personer som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.
Exempelvis måste arbetsförmedlingen även framdeles prioritera långtidsar-
betslösa, långtidsinskrivna och personer som riskerar utförsäkring. Arbets-
marknadspolitiken måste också verka för integrering och mångfald i arbetsli-
vet. Det är mot denna bakgrund som utskottet i avsnitt 3.2.2 lägger fram
förslag om ett tillkännagivande till regeringen i fråga om insatser för perso-
ner som stått utanför den reguljära arbetsmarknaden under längre tid. Som
framhålls där är det angeläget att insatserna får en utformning som medger
flexibilitet och hänsynstagande till individuella behov.
När det gäller åtgärder för de personer som har det svårast på arbetsmark-
naden ser utskottet positivt på att regeringen efter att budgetpropositionen
avlämnades uppdragit åt AMS att senast den 6 december 1999 redovisa ett
förslag om hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan användas för
särskilda insatser för arbetslösa som under en längre tid stått utanför den
reguljära arbetsmarknaden, exempelvis äldre arbetslösa som bor på orter med
svag lokal arbetsmarknad. Förslaget skall även omfatta arbetsförmedlingar-
nas metodik avseende dessa grupper. Uppdraget redovisas något närmare i
avsnitt 3.2.2.
Med anknytning till utskottets tidigare resonemang om åtgärder för att
långsiktigt uppnå målet om full sysselsättning finns det anledning att betona
arbetslivspolitikens betydelse. Åtgärderna för att få till stånd full sysselsät
ning och en väl fungerande arbetsmarknad med plats för alla måste gå hand i
hand med insatser på arbetslivets område, vilket också regeringen framhåller
i budgetpropositionen. Arbetsmiljön måste utformas så att individer inte
förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet. Detta kommer från år 2000 tydl
gare än hittills till uttryck i målen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv, vilka redovisats ovan. Insatser inom arbetslivspolitikens område
har stor betydelse för att åstadkomma ett arbetsliv som präglas av integrering
och mångfald.
Utskottet tillstyrker som framgått den allmänna inriktning på arbetsmark-
nads- och arbetslivspolitiken som förordas av regeringen. Tillsättningen av
lediga platser skall prioriteras. Arbetskraften skall utbildas så att flaskhals
motverkas. Det är angeläget att utbudet av kompetent arbetskraft är tillräck-
ligt stort så att inte tillväxten bromsas upp till följd av arbetskraftsbrist i
målet om full sysselsättning har uppnåtts. Politiken skall inriktas på utveck-
ling, jämlikhet och allas delaktighet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att de övergripande målen för
AMV även under budgetåret 2000 skall vara att
? hålla nere vakanstiderna för lediga platser
?
? minska långtidsarbetslösheten och
?
? motverka långa tider utan reguljärt arbete.
?
När det gäller Vänsterpartiets förslag om ett fjärde mål för arbetsmarknads-
politiken och AMV vill utskottet erinra om sitt ställningstagande i samma
fråga i betänkande 1998/99:AU1. Utskottet konstaterade där att arbetsmark-
nadsmyndigheterna har till uppdrag att verka för kvinnors och mäns rätt till
arbete på lika villkor och att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad,
vilket också slås fast i förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verk-
samheten (1987:405).
Utskottet vill också framhålla att jämställdhet mellan kvinnor och män in-
går i målformuleringen för utgiftsområde 14 som ju avser såväl arbetsmark-
nadspolitiken inklusive bl.a. AMV som arbetslivspolitiken.
Att arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta utifrån ett jämställdhets-
perspektiv framgår vidare av gällande regleringsbrev för AMV. Där framgår
också att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas så att de
tillsammans med anvisningen av lämpliga sökande till de lediga platserna
medverkar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Vissa jämställdhetsfrågor
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att AMV ytterligare bör intensifi-
era sitt arbete med att bryta könssegregeringen. Det är enligt utskottets upp-
fattning viktigt att ett fortlöpande metodutvecklingsarbete sker och att erfa-
renheterna sprids av olika former av aktiviteter som pågår inom verket i syfte
att bryta könssegregeringen. Här kan exempelvis nämnas projekt som rör
mainstreaming, könsperspektiv vid vägledning, Teknikan (ett väglednings-
program i teknik för kvinnor) samt fler män till grundskollärarutbildningen.
När det gäller Kristdemokraternas förslag om införande av kvalitetskriteri-
um för jämställdhet vill utskottet erinra om att en särskild utredare har till
uppgift att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för och möjligheterna
att införa frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (dir.
1999:13). Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 31 december 2000.
Friare medelsanvändning, decentralisering m.m.
En rad motioner som behandlas i detta avsnitt i betänkandet innefattar förslag
om friare medelsanvändning, decentralisering samt större lokalt och regionalt
inflytande över arbetsmarknadspolitiken samt bättre samverkan mellan olika
aktörer, främst på det lokala planet.
Utskottet har i ett antal betänkanden och yttranden (exempelvis yttr.
1995/96:6y, bet. 1997/98:AU1, och bet. 1998/99:AU1) på senare år tagit
ställning till propositioner och motionsförslag med en likartad inriktning.
Utskottet har därvid genomgående haft en positiv grundinställning till mer
flexibla regler för medelsanvändningen, ökad decentralisering av arbets-
marknadspolitiken, stärkt lokalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken
liksom till ökad samverkan mellan olika aktörer. Detta är en grundinställning
som utskottet fortfarande står fast vid. Utskottet vill dock betona att det fin
anledning att beakta resultatet av de uppföljningar och utvärderingar som
avser frågor av aktuellt slag och som har publicerats på senare tid.
Flera uppföljningar och utvärderingar som publicerats under 1999 pekar
nämligen på att det utöver positiva aspekter också finns ett antal problem och
svårigheter som måste beaktas i sammanhanget. RRV tog i Årlig rapport
1998 upp frågan om lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken bl.a. med
anledning av rapporter i ämnet från verket. RRV poängterade att pågående
utveckling mot lokal samverkan mellan olika aktörer aktualiserar nya behov
av uppföljning, utvärdering och revision ur ett samhällsperspektiv.
Utskottet redovisar här vissa huvudslutsatser i några av de under 1999
publicerade studierna.
Samtliga län har tillgång till otraditionella medel. När det gäller medels-
användning i form av otraditionella medel skriver Riksdagens revisorer i
förstudien (1998/99:10 s. 9) Otraditionella medel inom arbetsmarknadspoli-
tiken att: "... de otraditionella åtgärdsinsatserna varken planerats, genomfört
redovisats eller följts upp på ett sådant sätt att man kan förvänta sig särskil
bra avkastning i form av förnyelse eller effektivisering av arbetsmarknads-
politiken." De otraditionella insatserna skall motiveras av arbetsmark-
nadsskäl och skall inte rymmas inom ordinarie åtgärder.
Försöksverksamhet med friare användning av arbetsmarknadspolitiska
medel bedrivs under 1998 och 1999 i Skåne, Värmlands, Dalarnas, Gävle-
borgs och Jämtlands län. Det innebär att dessa län inte har haft ett mål för
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (volymmål) samt att
de får använda en förhållandevis större andel av åtgärdsmedlen till otraditio-
nella insatser. I stället för volymkrav skall länen uppvisa resultat beträffand
sysselsättning, minskad arbetslöshet och färre personer i åtgärder samtidigt
som utbetalningarna av arbetslöshetsersättning inte får överstiga vad som
skulle förväntats utan försöksverksamhet. RRV och Statskontoret pekar i
rapporter på ett antal problem kring den aktuella försöksverksamheten.
RRV anger i augusti 1999 i delrapporten Att följa upp otraditionella inslag
i arbetsmarknadspolitiken (RRV 1999:36) att det för närvarande inte går att
följa upp eller utvärdera försöksverksamheten i de fem försökslänen. Oklara
ansvarsförhållanden och bristande rutiner för informationsinsamling är några
förklaringar. Försökslänen har enligt RRV inte följt de regler som regeringen
har fastställt för medelsanvändningen. Åtgärderna har inte endast riktats till
arbetslösa, vilket skall vara fallet i försökslänen, och avsteg har gjorts från
regler som gäller i fråga om tider och nivåer på olika bidrag och anställnings-
stöd. En förväntad effekt av försöksverksamheten var att andelen personer i
arbetsmarknadsutbildning skulle bli högre i försökslänen än på andra håll
men så har inte blivit fallet.
Också Statskontoret, som haft i uppdrag att studera försöksverksamheten i
Skåne län, redovisar en del kritiska synpunkter. Statskontoret drar trots luck-
or i underlaget slutsatsen att länet inte behöver så mycket otraditionella me-
del som man har tillgång till under försöksperioden. En del av de projekt som
bedrivs med otraditionella medel i Skåne skulle kunna bedrivas inom ramen
för ordinarie åtgärdsmedel. Vidare pekar Statskontoret på att många före-
tagsorienterade projekt riskerar att få konkurrenssnedvridande effekter.
Arbetsförmedlingsnämndernas roll och sammansättning har ändrats på se-
nare år (prop. 1995/96:222, yttr. AU6y, bet. FiU15, rskr. 307) som ett led i
decentralisering och genomförande av en aktiv arbetsmarknadspolitik. För-
ändringen har inneburit att ordförande och en majoritet av ledamöterna i
nämnderna utses efter förslag av kommunen.
Enligt en studie som genomförts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU), Arbetsförmedlingsnämnderna - en implementeringsstu-
die (stencil 1999:6), anser en majoritet i arbetsförmedlingsnämnderna att
arbetet där fungerar förhållandevis bra och att nämnden ges möjlighet att
påverka inriktningen av arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten på lokal
nivå. Flertalet aktörer vill dock inte beteckna inflytandet som stort. IFAU-
studien pekar samtidigt på tendenser till en målkonflikt i arbetsförmedlingar-
nas verksamhet mellan nationella och lokala mål för arbetsmarknadspoliti-
ken. Vidare framgår av rapporten att det finns grundläggande problem med
genomförandet av nämndernas verksamhet, bl.a. beroende på bristande för-
ståelse bland nämndledamöterna om vad uppdraget går ut på.
Sammantaget pekar de iakttagelser och slutsatser som utskottet här kort-
fattat har redovisat på att det i dag finns en rad problem och brister när det
gäller rådande förhållanden. Detta måste rättas till. Utskottet anser att ett
stort ansvar faller på de olika nivåerna inom AMV att tydliggöra och hålla
fast vid effekt- och verksamhetsmålen för arbetsmarknadspolitiken och
AMV. Vidare är det enligt utskottet allvarligt att gällande regler inte efter-
levs, att ansvarsförhållanden inte är klarlagda och att administrativa rutiner
inte finns eller fungerar.
I anslutning till detta resonemang vill utskottet också peka på att konstitu-
tionsutskottet i betänkande 1998/99:KU10 (s. 51) tagit upp frågan om för-
fattningsreglering när det gäller medel till otraditionella åtgärder inom ut-
giftsområde 14 samt stödformer inom andra utgiftsområden. Konstitutionsut-
skottet anser att det kan finnas anledning att i Regeringskansliets fortsatta
arbete med utformningen av regleringsbreven närmare överväga och klarläg-
ga de gränsdragningsproblem som finns när det gäller frågan huruvida före-
skrifter skall meddelas i regleringsbrev eller författning.
Enligt utskottet är det av största vikt att en fortlöpande uppföljning och ut-
värdering sker av arbetsmarknadspolitiska insatser och av AMV:s verksam-
het. I likhet med regeringen i budgetpropositionen anser utskottet att erfaren-
heterna av försöksverksamheter skall tas till vara vid utformningen av nya
förenklade regler. Utskottet är i nuläget inte berett att biträda motionsförsla
gen i aktuella delar utan anser att förenklingsförslag från regeringen skall
inväntas. I avsnitt 3.2.2 återkommer utskottet till frågan om en förenklad
regelstruktur för de arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet utgår
från att regeringen mot bakgrund av vad som ovan anförts snarast vidtar
erforderliga åtgärder och därefter redovisar dessa för riksdagen.
Riksdagen har i ett antal beslut under senare år betonat att en fastare sam-
verkan mellan kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling skulle
kunna leda till effektivare arbetslöshetsbekämpning. Vikten av samverkan
mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och försäkringskassan illustrerades
bl.a. när arbetsmarknadsutskottet den 2 november 1999 tillsammans med
socialförsäkringsutskottet arrangerade en offentlig utfrågning under rubriken
Arbetsför och anställbar?.
En rad frågor behandlades vid utfrågningen, bl.a. hur samverkan fungerar
på central, regional och lokal nivå respektive hur den nya lagen om särskilda
insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag funge-
rar. Ett annat spörsmål som låg till grund för det gemensamma arrangemang-
et var om en person kan anses arbetsför av försäkringskassan men inte an-
ställbar av arbetsmarknadsmyndigheten. Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning illustrerade utfrågningen på ett tydligt sätt värdet av samarbete
och samordning. Utskottet kommer med intresse att ta del av resultatet av
pågående utvärderingsarbete bl.a. när det gäller samverkan inom rehabilite-
ringsområdet under rubriken FRISAM (prop. 1996/97:63, bet. SfU12, rskr.
273). Upplysningsvis kan nämnas att en utskrift av den nyss nämnda utfråg-
ningen återfinns i socialförsäkringsutskottets betänkande 1999/2000:SfU1.
Undanträngning och inlåsning
Arbetsmarknadsutskottet övergår nu till att något beröra frågan om undan-
trängning. Enligt en nyligen publicerad rapport från Institutet för arbets-
marknadspolitisk utvärdering (IFAU), Direkta undanträngningseffekter av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (1999:6), har åtgärder som innebär sub-
ventionerad sysselsättning medfört betydande undanträngningseffekter, dvs.
vanliga arbetstillfällen trängdes bort från arbetsmarknaden till följd av ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutbildning förefaller enligt
studien inte ha medfört någon undanträngningseffekt medan sådana effekter
varit betydligt större vid exempelvis åtgärderna arbetsplatsintroduktion
(API), arbetslivsutveckling (ALU) och beredskapsarbete.
Utskottet har tidigare, bl.a. vid behandlingen av Riksdagens revisorers för-
slag 1996/97:RR10 angående undanträngningseffekter (bet. 1997/98:AU1,
rskr. 125-127), poängterat vikten av kontroll och uppföljning av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder och att undanträngningseffekter därvid bör uppmärk-
sammas. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att vara observant på
risken för undanträngning, särskilt i ett gynnsamt konjunkturläge. Också
problematiken med undanträngning såväl regionalt som lokalt måste beaktas.
Enligt 1999 års regleringsbrev för AMV skall de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna hålla hög kvalitet. Vidare anges där att undanträngnings- och
inlåsningseffekter skall motverkas.
Nu ökar tonvikten på arbetsmarknadsutbildningen i arbetsmarknadspoliti-
ken medan åtgärder som API, ALU och beredskapsarbete har utmönstrats.
Även om detta torde minska riskerna för undanträngning vill utskottet ändå
betona betydelsen av att fortsatt uppmärksamhet ägnas åt undanträngnings-
riskerna. Detta är viktigt inte minst med tanke på att arbetsmarknadspolitiken
skall vara tillväxtinriktad.
Arbetslöshetsförsäkring, lönebildning och arbetsrätt
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet tar i motioner
upp frågor som rör reformering av arbetslöshetsförsäkring och arbetsrätt. I
flera motioner behandlas också åtgärder för att få till stånd en bättre löne-
bildning.
När det gäller kraven på reformering av arbetslöshetsförsäkringen som
framförts i de fyra ovannämnda partiernas ekonomisk-politiska motioner kan
utskottet konstatera att en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet i dagarna
lagt fram rapporten Kontrakt för arbete - rättvisa och tydliga regler i arbets-
löshetsförsäkringen (Ds 1999:58). I avsnitt 2.1 redovisas huvuddragen i
förslaget. Utskottet framhåller där bl.a. att det är svårt att få någon samman-
hängande bild av hur de olika partierna tänkt sig finansieringen av sina alter-
nativ. De besparingsförslag som partierna redovisar är knappast realistiskt
underbyggda. Förslagen innebär dessutom kraftigt ökade ekonomiska insat-
ser från enskilda.
Som framgår av avsnitt 2.1 anser utskottet att regeringens slutsatser i den
aviserade propositionen bör avvaktas och är i dagsläget inte berett att förorda
några förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Näringsministern har in-
formerat utskottet om att förslag om förändringar av arbetslöshetsförsäkring-
en m.m. skall redovisas i en proposition våren 2000.
När det gäller lönebildning kan utskottet konstatera att en långsiktigt god
sysselsättningsutveckling är möjlig endast under förutsättning att den nomi-
nella löneökningstakten förblir måttlig också i en situation när arbetslösheten
är lägre än i dag och sysselsättningsnivån betydligt högre.
Lagrådet har i dagarna avlämnat sitt yttrande över lagrådsremissen
"Lönebildning för full sysselsättning". Enligt förslaget inrätts en ny myndig-
het, Medlingsinstitutet, med uppgift att medla i arbetstvister och verka för en
väl fungerande lönebildning. I uppgiften att verka för en väl fungerande
lönebildning ingår att agera tidigt. Detta skall bl.a. ske genom att Med-
lingsinstitutet kan kalla parter till överläggningar för att diskutera tidsplan
och yrkanden. På så vis bidrar Medlingsinstitutet till informationsutbyte och
ökad öppenhet.
Vidare kommer Medlingsinstitutet enligt lagrådsremissen att svara för att
det årligen publiceras en rapport om löneutvecklingen. Konjunkturinstitutet
skall ansvara för att en årlig rapport om de samhällsekonomiska förutsätt-
ningarna för löneförhandlingar tas fram. Medlingsinstitutet föreslås bli sta-
tistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken från den 1 januari
2001. Statistiken kommer att förfinas och tydliggöra skillnader mellan kvin-
nors och mäns löner.
Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal skall Med-
lingsinstitutet kunna utse en förhandlingsledare eller medlare. Om det före-
ligger risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbörjats före
slås institutet med vissa undantag få rätt att utse medlare även utan parternas
samtycke.
I remissen till Lagrådet ingick också förslag om att förlänga varseltiden
från sju dagar till sju arbetsdagar liksom sanktioner mot part som underlåter
att varsla Medlingsinstitutet. Om det främjar en god lösning av tvisten skall
Medlingsinstitutet på medlares begäran kunna skjuta upp en varslad stridsåt-
gärd i högst fjorton dagar. Beslut om uppskjutande får enligt förslaget med-
delas en gång för varje medlingsuppdrag. Den som vidtar en stridsåtgärd i
strid mot institutets beslut kan bli skyldig att betala en varselavgift till st
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.
Lagrådet har i sitt remissyttrande rest vissa invändningar mot förslaget
bl.a. när det gäller möjligheterna att skjuta upp stridsåtgärder. Lagrådets
yttrande bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har senast i
budgetpropositionen för 2000 aviserat en proposition om lönebildningen
under hösten 1999. Som framgått kommer en del arbetsrättsliga frågor att
tas upp i propositionen om lönebildning. Medel för det nya medlingsinstitutet
beräknas under anslaget B 14 Medlingsinstitutet i avsnitt 3.3 nedan.
I ett flertal motioner presenteras långtgående arbetsrättsliga förslag. För-
slagen kommer att tas upp i ett arbetsrättsligt betänkande i samband med
behandlingen av lönebildningen. De skulle om de genomfördes kraftigt rucka
på balansen på arbetsmarknaden till löntagarnas nackdel. Utskottet anser att
den aviserade propositionen bör inväntas.
Rörlighet på arbetsmarknaden
I budgetpropositionen betonas i en rad sammanhang vikten av att de lediga
platserna tillsätts snabbt och effektivt och att rörligheten på arbetsmarknaden
stimuleras. Såväl den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten måste
underlättas. Detta är en förutsättning för tillväxt. AMS prognos om utveck-
lingen på arbetsmarknaden år 2000 pekar på att de arbetsrelaterade flyttning-
arna nu ligger på en lägre nivå än de gjorde i början av 1970-talet samtidigt
som den totala rörligheten ligger på samma nivå som då.
Också på det nordiska planet behöver förutsättningarna för rörlighet för-
bättras. En rad nordiska gränshinder finns kvar såväl när det gäller arbets-
marknaden som på andra samhällsområden. Exempelvis kvarstår, vilket
också påpekas i en motion, flera problem för personer som bor i ett nordiskt
land men arbetar i ett annat. Gränshindren inom Norden har varit ett huvud-
tema när Nordiska rådet haft session i Stockholm i november 1999. Enligt
vad utskottet har erfarit kommer de nordiska samarbetsministrarna att lägga
fram en handlingsplan för avveckling av gränshinder vid Nordiska rådets
session i Reykjavik i november 2000.
Utskottet betonade för sin del senast i betänkande 1998/99:AU1 att arbetet
med att underlätta situationen för gränspendlare snarast borde slutföras. Mot
den bakgrunden vill utskottet här uttrycka förhoppningen att den handlings-
plan som nu tas fram blir verkningsfull när det gäller att snabbt och effektivt
undanröja kvarvarande gränshinder på arbetsmarknadsområdet.
EU-samarbete för sysselsättning
EU-medlemsstaternas nationella handlingsplaner för sysselsättning bedöms
av EG-kommissionen i en gemensam sysselsättningsrapport och rekommen-
dation till medlemsländerna. Bedömningen av medlemsstaternas sysselsätt-
ningspolitik görs mot bakgrund av EU:s gemensamma sysselsättningsrikt-
linjer. Utskottet kan konstatera att EG-kommissionen i det utkast till gemen-
sam sysselsättningsrapport som den presenterade i september 1999 gav högt
betyg till Sveriges handlingsplan för sysselsättning. Kommissionen poängte-
rade därvid de ambitiösa mål regeringen lagt fast för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet. Den konstaterade att Sveriges arbetsmarknadspolitik,
med fokus på ökad utbildning och prioritering av yrkesutbildning, ligger väl i
linje med EU:s sysselsättningsriktlinjer. Vidare konstaterade kommissionen i
utkastet till gemensam sysselsättningsrapport att skillnaden mellan kvinnors
och mäns sysselsättningsgrad är bland de minsta i EU, men betonade att
Sverige bör undersöka hur tudelningen på arbetsmarknaden mellan män och
kvinnor vad gäller yrken och verksamhetssektorer kan åtgärdas. Sverige
uppmanades också att sänka skatten på arbetsinkomster.
Utskottet kan konstatera att regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i
linje med EG-kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer för 2000.
Endast ett fåtal förändringar har för år 2000 föreslagits av kommissionen
jämfört med 1999 års riktlinjer.
Företagandet och arbetsmarknaden
En rad motionsförslag går ut på att förbättrade villkor för företagande utgör
en förutsättning för ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet och tillväxt i
ekonomin. Utskottet kan konstatera att efterfrågan på hemmamarknaden
utvecklas starkt. Till detta kommer att regeringen i budgetpropositionen
redovisar en rad åtgärder som genomförts eller föreslagits i tillväxtfrämjande
syfte. Många av åtgärderna inriktas särskilt mot små och medelstora företag.
Innan utskottet något berör genomförda eller föreslagna åtgärder finns det
anledning att påpeka att den omläggning till en mer tillväxtinriktad arbets-
marknadspolitik som pågår gagnar företagen i och med att den syftar till att
lediga platser skall tillsättas på ett effektivt sätt och till att inflationsdr
flaskhalsar skall undvikas.
När det gäller insatser för företagande vill utskottet också framhålla att en
kraftfull satsning på utbildning och kompetensutveckling enligt budgetpro-
positionen föreslås blir genomförd de närmaste åren. Denna kommer att
gynna företagen i och med att utbudet av välutbildad arbetskraft ökar, vilket i
sin tur reducerar risken för flaskhalsar och rekryteringsproblem.
Bland företagsfrämjande åtgärder som redan genomförts återfinns bl.a.
nedsättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i ägarbeskattningen, rätt till
tjänstledighet för att starta eget företag och införande av ett treårigt progra
för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.
I budgetpropositionen för 2000 föreslås en rad nya åtgärder på skatteområ-
det för att förbättra villkoren för företagande.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på att fem olika myndigheter -
AMS, försäkringskassan, NUTEK, Patent- och registreringsverket samt
Riksskatteverket - nu erbjuder information om start av eget företag på en och
samma hemsida på Internet. Hemsidans adress är direktsvar.nutek.se.
Sammantaget bedömer utskottet mot denna bakgrund att företagandet un-
derlättas till följd av en rad vidtagna eller föreslagna åtgärder.
Slutsatser
Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet inte anledning till något
uttalande från riksdagen med anledning av de behandlade motionerna. Ut-
skottet avstyrker motionerna A205, A207, Fi212 (yrk. 15 delvis), N213 (yrk.
13), A213, N214 (yrk. 21), A219 (yrk. 6), A220 (yrk. 1, 2, 12 delvis samt
15-18), Ub223 (yrk. 2), A230 (yrk. 1 och 23), A231 (yrk. 1-6), N239 (yrk.
3), T244 (yrk. 2), A254 (yrk. 1, 17 och 34), A263, A272 (yrk. 1), A277 (yrk.
1 delvis och 2), A279, A280, A282 (yrk. 1), N384 (yrk. 20), 1998/99:So455
(yrk. 5), U504 (yrk. 11), Sf637 (yrk. 15), Sk692 (yrk. 20), 1998/99:Sk730
(yrk. 1) och A804 (yrk. 17).
1.2 Arbetsmarknaden för olika grupper
1.2.1 Arbetsmarknaden för arbetshandikappade
I avsnittet 3.2.3 Övriga A-anslag, anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade och i avsnittet 3.3 B Arbetsliv, anslaget B 6 Bidrag till Sam-
hall, behandlas förslag om särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
arbetshandikappade. I detta avsnitt behandlas övriga motioner som rör ar-
betsmarknaden för arbetshandikappade.
Motioner
Centerpartiet anser i motion 1998/99:So455 att arbetslivets tillgänglighet för
funktionshindrade bör ökas genom att Handikapputredningens förslag full-
följs. Handikapputredningen föreslog att varje sektor, inklusive arbetslivet,
skall ha ett lagstadgat ansvar för att den egna sektorn blir tillgänglig för
funktionshindrade. Förslaget bör, enligt partiet, fullföljas inte minst mot
bakgrund av den höga arbetslösheten (yrk. 6).
Folkpartiet anser i motion A231 att lönebidragsanställningar i största möjliga
utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade och inte för andra
grupper. De statliga insatserna för att stärka handikappades ställning är enlig
partiet oerhört viktiga och bör alltid vara prioriterade. Både lönebidrag och
anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många
arbetshandikappade (yrk. 15).
Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) framhåller i motion 1998/99:A282 behovet
av en handlingsplan för ytterligare insatser på arbetsmarknaden för personer
med funktionsnedsättningar. Krafttag behövs enligt motionärerna för att
öppna arbetsmarknaden för personer med funktionshinder. En handlingsplan
skulle kunna anvisa både målsättning och vägar dit.
Christina Nenes (s) menar i motion A210 att FN:s standardregler för att
tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet inte
fått det genomslag i den praktiska politiken som många hoppats på. Informa-
tions- och påverkansprojektet "Agenda 22, Ett samhälle för alla" drivs i syfte
att försöka påverka kommunerna att vidta de åtgärder som presenteras i
standardreglerna. För att reglerna ska få en verklig betydelse på alla nivåer
anser motionären att ett riktat statsbidrag bör ges till samtliga kommuner för
att anställa "Agenda 22-projektledare". Initiativet bör också ses som en ar-
betsmarknadspolitisk satsning för personer med funktionshinder.
Anita Jönsson och Mariann Ytterberg (s) anser i motion A211 att åtgärder
bör vidtas för att öka deltagandet på arbetsmarknaden av ungdomar med
funktionshinder. De resurser som tilldelas arbetsmarknadspolitiken måste
enligt motionärerna fördelas på ett sådant sätt att fler ungdomar med funk-
tionshinder får ett arbete och så att deras arbetsmiljö utformas efter deras
behov.
Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) betonar i motion A226 behovet
av åtgärder för att unga med funktionshinder skall bli delaktiga i arbetslivet.
Kraftfulla insatser behövs för att inte ännu en generation av funktionshindra-
de ungdomar skall hänvisas till förtidspensionering i unga år.
Paavo Vallius (s) tar i motion A241 upp rehabilitering av arbetshandikappa-
de. Motionären anser att förslaget om en utvidgad utvecklingsgaranti som
komplement till de ordinarie arbetsmarknadsåtgärderna bör omfatta även
arbetshandikappade.
Hans Karlsson (s) anser i motion A244 att de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör få de resurser som
behövs för att fler personer med arbetshandikapp skall kunna få arbete.
Eva Arvidsson m.fl. (s) pekar i motion A257 på behovet av samordnade
insatser för att de funktionshindrade skall få lika villkor på arbetsmarknaden
och för att samhället skall få tillgång till den arbetskraftsresurs som många
av dem utgör.
Sofia Jonsson (c) anser i motion A276 att det finns behov av ett regelverk för
decentraliserade åtgärder för arbetshandikappade. Motionären menar att det
är angeläget att skapa lokala arbetsmarknader för arbetshandikappade och att
stöd till arbetshandikappade kopplas direkt till individen.
Utskottets ställningstagande
I juni i år presenterades en undersökning, Funktionshindrades situation på
arbetsmarknaden, som genomförts av Statistiska centralbyrån i samarbete
med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Rådet för arbetslivsforskning.
Undersökningen, som avser fjärde kvartalet 1998, visar att funktionshindrade
med nedsatt arbetsförmåga utgjorde 10,5 % av befolkningen i åldersgruppen
16-64 år. En större del av kvinnorna än av männen har nedsatt arbetsförmå-
ga. Andelen med nedsatt arbetsförmåga varierar även betydligt mellan per-
soner med olika utbildningsnivå, från 15 % för dem med enbart grundskola
till 6 % för dem med eftergymnasial utbildning. Undersökningen visar också,
vid jämförelse mellan fjärde kvartalen 1996 och 1998, att arbetskraftsdelta-
gandet har ökat för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga medan det
minskat för personer utan funktionshinder. Arbetslösheten har under perio-
den minskat för personer med funktionshinder men ligger på en betydligt
högre nivå än för personer utan funktionshinder.
Enligt AMS veckostatistik var 106 000 arbetshandikappade antingen ar-
betslösa eller åtgärdsplacerade under vecka 45, en minskning med 2 000
personer jämfört med föregående år. Av dessa fanns 52 % i arbete med löne-
bidrag eller i offentligt skyddat arbete (OSA).
Utskottet kan dock konstatera att de arbetshandikappade, trots vissa för-
bättringar, har en besvärlig situation på arbetsmarknaden. I AMS rapport
Arbetsmarknadsutsikterna för 1999 och 2000 (Ura 1999:6) anges att nästan
hälften av de arbetshandikappade som antingen är arbetslösa eller deltar i
arbetsmarknadspolitiskt program saknar gymnasiekompetens. Arbetsmark-
naden har under det senaste året uppvisat en gynnsam utveckling men samti-
digt skärps kraven på kompetens hos arbetskraften. Det finns därför risk att
de arbetshandikappade, där en förhållandevis stor andel saknar utbildning
över grundskolenivå, inte får del av den gynnsamma utvecklingen. Arbets-
marknadssituationen för arbetshandikappade kännetecknas också av att an-
talet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen är oförändrat högt under tredje
kvartalet 1999 (AMS kvartalsrapport 1999:3). Av de 77 200 personer som
var långtidsinskrivna vid slutet av kvartalet var 25 % arbetshandikappade.
Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna
att de särskilda insatserna för att stärka de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden är mycket viktiga. Behovet av subventionerade arbetsplat-
ser för arbetshandikappade liksom av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
är stort. Utskottet ser också positivt på att de arbetshandikappade har varit e
prioriterad grupp till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och att de kom-
mer att vara det även nästa år.
I Sveriges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund
av EU:s sysselsättningsriktlinjer, anges att regeringen på olika sätt främjar
funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden, stöder deras utveckling i
arbetslivet samt förhindrar utslagning. Vidare anges att data om funktions-
hindrades arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsförhållanden analyseras
regelbundet för att få till stånd effektiva åtgärder. Utskottet lägger också i
avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett tillkännagivande från riksdagen om vikten
av lösningar för personer med en särskilt svår situation på arbetsmarknaden.
Utskottet anser det angeläget att de lösningar som väljs får en utformning
som medger flexibilitet och hänsynstagande till individuella behov.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna A231 (yrk. 15),
1998/99:A282, A241, A244, A257 samt A276.
När det gäller Centerpartiets förslag om lagstiftning för att arbetslivet skall
bli tillgängligt för funktionshindrade vill utskottet hänvisa till den lag som
antogs av riksdagen den 3 mars 1999, lagen (1999:132) om förbud mot dis-
kriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Lagen omfattar
förbud mot direkt och indirekt diskriminering. Förbudet mot diskriminering
av arbetssökande omfattar hela rekryteringsförfarandet och gäller oavsett om
det fattas ett anställningsbeslut. Någon ytterligare lagstiftning anser utskott
inte vara påkallad och avstyrker motion 1998/99:So455 (yrk. 6).
I fråga om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funk-
tionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet delar utskottet motionärens
uppfattning att dessa bör få genomslag i den praktiska politiken. Utskottet
har inhämtat att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att utarbeta
en nationell handlingsplan för handikappområdet. En grund för det arbetet är
FN:s standardregler. Planen kommer att redovisas för riksdagen i form av en
proposition kring årsskiftet. I avvaktan på detta avstyrker utskottet motion
A210.
I två motioner betonas behovet av åtgärder för att unga med funktionshin-
der skall bli delaktiga i arbetslivet. Utskottet delar uppfattningen att de ins
ser som vidtas bör anpassas till de särskilda behov som kan finnas inom olika
grupper av funktionshindrade. Inom AMV pågår en särskild verksamhet,
Unga handikappade, som riktar sig till funktionshindrade ungdomar upp till
30 år. I AMV:s årsredovisning för 1998 anges att 1 850 skolungdomar fick
del av insatser från arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut under
1998. Vidare anges att av alla arbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 år hade
3,4 % ett arbetshandikapp, samtidigt uppgick de arbetshandikappade ungdo-
marnas andel i de konjunkturberoende programmen till 7,4 procent.
Utskottet anser mot den redovisade bakgrunden att något tillkännagivande
med anledning av motionerna inte är påkallat och avstyrker motionerna
A211 och A226.
1.2.2 Arbetsmarknaden för invandrare
Propositionen
Integrering av invandrare är enligt regeringen en central del av arbetsmark-
nads- och arbetslivspolitiken.
För utländska medborgare - i synnerhet de utomnordiska medborgarna -
är arbetsmarknadsläget fortfarande besvärligt. Samtidigt som många invand-
rare som varit längre tid i Sverige har förlorat sina arbeten under 1990-talet,
har många personer som anlänt på senare år inte kunnat etablera sig på ar-
betsmarknaden. Den ökade arbetskraftsefterfrågan på senare tid har medfört
att arbetslösheten minskat också bland de utländska medborgarna.
I budgetpropositionen framhålls att det är av största vikt att de arbetsmark-
nadspolitiska insatserna används på ett bra och effektivt sätt för att underlät
integreringen i arbetslivet. Regeringen har tagit initiativ till ett projekt so
ett tillväxtperspektiv skall studera bl.a. hur mångfald i arbetslivet kan leda
ökad tillväxt. Enligt budgetpropositionen avser regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag och ett samlat program för att bättre utnyttja mångfal-
den i arbetslivet.
Motioner
Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A804 (yrk. 14) på den låga
sysselsättningsgraden bland kvinnor med utländskt medborgarskap. Särskilda
insatser behövs för att inventera invandrarkvinnors kunnande, exempelvis
sådan kompetens som kan vara till nytta för exportindustrin. De berörda
kvinnorna bör utbildas om svenskt arbetsliv.
I motion Sf637 (yrk. 18) förespråkar Kristdemokraterna fler internationella
arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl. grupper. Fler orter i
landet bör få sådana förmedlingar.
Folkpartiet anser i kommittémotion A230 (yrk. 5 och 6) att specialiserade
arbetsförmedlingar liknande förmedlingen Internationella ingenjörer i Stock-
holm kan bidra till att effektivisera förmedlingens verksamhet. Sådana speci-
aliserade förmedlingar liksom privata förmedlingar kan hjälpa sökande med
särskilda behov. Konkurrens mellan arbetsförmedlingar ökar valmöjligheter-
na för arbetssökande och arbetsgivare. Vidare behövs särskilda åtgärder för
invandrarkvinnor som har svårt att tillgodogöra sig dagens utbud av utbild-
ning och arbetsmarknadsinsatser. För dessa behövs bl.a. aktiviteter där prak-
tiskt arbete kombineras med undervisning.
Också i kommittémotion A231 (yrk. 13) betonar Folkpartiet vikten av åt-
gärder för att förbättra invandrares situation på arbetsmarknaden i syfte att
förhindra arbetslöshet och rundgång. Vad som krävs för att förbättra invand-
rares situation på arbetsmarknaden är att det svenska samhället slutar att
betrakta invandrarna som ett problem och i stället ser dem som en tillgång.
Ulla-Britt Hagström (kd) och Birgitta Carlsson (c) vill enligt motion A228
(yrk. 1 och 2) tillvarata invandrarkvinnors språkkunskaper inom IT-sektorn.
För långtidsarbetslösa invandrare med yrkesutbildning som bedöms vara
gångbar på den svenska arbetsmarknaden bör referensakademier tillskapas.
Där bör IT-utbildning ges samtidigt som de berörda personerna får referen-
ser.
Utskottets ställningstagande
De utomnordiska medborgarnas situation på arbetsmarknaden har förbättrats
successivt sedan 1997. Under 1999 har utvecklingen fortlöpande blivit bättre.
Den gynnsamma utveckling som ägt rum på senare tid är enligt utskottets
uppfattning glädjande, inte minst efter att en kontinuerlig och mycket allvar-
lig försämring ägt rum när det gäller arbetsmarknadssituationen för dessa
grupper under hela 1990-talet fram till 1997.
Jämfört med förra året har fler utomnordiska medborgare fått arbete i år.
Samtidigt har antalet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska
program i gruppen minskat med nästan 7 000 personer jämfört med förra
året. Av de personer som varit långtidsinskrivna över två år på arbetsför-
medlingen har andelen utomnordiska medborgare minskat.
Enligt AMS är knappt 12 000 utomnordiska medborgare anmälda vid ar-
betsförmedlingen utan att räknas som arbetslösa. Bland dessa personer som
saknar fotfäste på arbetsmarknaden deltar många i svenskundervisning.
Även om en förbättring skett av de utomnordiska medborgarnas ställning
på arbetsmarknaden på senare år är situationen fortfarande allvarlig. Arbets-
lösheten i gruppen är fyra gånger så hög som för svenska medborgare.
Utskottet delar till fullo den uppfattning som förs fram i motioner om att
invandrares kunnande skall tas till vara och att invandrarna inte skall betrak-
tas som ett problem utan i stället ses som en tillgång. Som regeringen också
betonar i budgetpropositionen är det av avgörande betydelse att människors
resurser tas till vara om det skall vara möjligt att nå ökad och hållbar tillvä
och sysselsättning. Ökad mångfald på arbetsmarknaden skulle innebära att
man i betydligt större utsträckning än i dag tog till vara människors resurser.
I förlängningen bidrar detta till ekonomisk tillväxt och utveckling. Utskottet
välkomnar mot denna bakgrund det av regeringen aviserade programmet för
mångfald i arbetslivet.
I anslutning till detta vill utskottet påpeka att regeringen i oktober 1999 har
uppdragit åt samtliga statliga myndigheter som lyder omedelbart under rege-
ringen att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland de
anställda. Planerna skall även avse myndigheternas regionala organisation.
Planerade och redovisade åtgärder skall redovisas senast den 1 mars varje år.
I rapporten Arbetsmarknaden för invandrare (Ura 1999:5) från AMS förs
en sammanfattande diskussion om vilka åtgärder som behöver vidtas för att
radikalt förbättra läget på arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare.
Utskottet instämmer i rapportens slutsats att det krävs ett brett samarbete
inom näringslivs-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken m.m. för att få
till stånd avgörande förbättringar.
AMS-rapporten pekar bl.a. på vikten av att åstadkomma en kvalitativt god
svenskundervisning och snabb kontakt med arbetslivet genom olika former
av arbetsplatsförlagd praktik. Vidare bör ytterligare åtgärder vidtas för att g
svensk behörighet till invandrare med utländsk utbildning inom vårdområdet.
I rapporten konstateras också att de arbetsmarknadspolitiska program som
innebär arbetslivskontakt på en arbetsplats oftare leder till arbete för en in-
vandrare än vad som är fallet med övriga program.
Inte minst mot bakgrund av det sistnämnda konstaterandet finns det enligt
utskottets uppfattning anledning att hysa förhoppningar om att det förstärkta
anställningsstöd som behandlas närmare i avsnitt 3.2.2 skall underlätta för
utomnordiska medborgare och andra invandrare att komma in på arbets-
marknaden.
När det gäller motionsförslag om kombinationer av praktiskt arbete och
undervisning kan utskottet konstatera att det av 9 § förordningen (1994:895)
om svenskundervisning för invandrare framgår att utbildningsanordnaren i
samarbete med arbetsförmedlingen skall verka för att undervisningen så snart
som möjligt kan kombineras med praktik som ger deltagaren möjlighet att
träna sig i att tala svenska. Likaså betonar den nyss nämnda AMS-rapporten
att grundläggande svenskundervisning bör kombineras med praktik. När
invandraren sedan påbörjar en yrkesutbildning måste yrkesinriktad svensk-
undervisning ingå i utbildningen, anser AMS.
I budgetpropositionen betonas att arbetsförmedlingen har en mycket vik-
tigt roll att fylla utifrån ett integrationsperspektiv. Arbetsförmedlingarnas
kontaktnät med arbetsgivare måste användas fullt ut för att personer som
saknar erfarenhet av svenskt arbetsliv skall få möjlighet att etablera sig på
arbetsmarknaden. Det kan, som påpekas i motioner från Kristdemokraterna
och Folkpartiet, exempelvis ske genom specialiserade förmedlingar som
förmedlingen Internationella ingenjörer i Stockholm. Arbetsförmedlingen
bör också utifrån sina arbetsgivarkontakter i samarbete med kommunerna
och arbetsmarknadens parter ta initiativ till att starta mentorprogram. Ut-
skottet ser positivt på att regeringen i budgetpropositionen aviserar en för-
söksverksamhet där nya metoder och aktörer skall prövas i syfte att få till
stånd effektiv förmedling av arbete till arbetslösa invandrare.
Utskottet ställer sig i avsnitt 3.2.1 bakom regeringens förslag om medel till
extra personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen under år 2000. Som
framhålls i budgetpropositionen möjliggör dessa medel att AMS i samarbete
med kommunerna förbättrar tillgången på praktikplatser i samband med
svenskundervisning. Detta bör kunna ske både i storstadsområden och i
andra delar av landet.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på betydelsen av individuella
handlingsplaner som också tas upp i betänkandets avsnitt 3.2.1. Som rege-
ringen framhåller kan det exempelvis i slutskedet av sfi-undervisningen vara
önskvärt att upprätta handlingsplaner för personer som riskerar att bli lång-
tidsarbetslösa. Här bör arbetsförmedling och kommun samarbeta.
Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att motionerna A228
(yrk. 1 och 2), A230 (yrk. 5 och 6), A231 (yrk. 13), Sf637 (yrk. 18) och
A804 (yrk. 14) bör avslås.
1.2.3 Arbetsmarknaden för kvinnor
Motioner
Kristdemokraterna anser i motion A804 att rimliga priser på hushållsnära
tjänster skulle betyda fler riktiga arbeten och större trygghet för kvinnor sam
skapa betydligt fler arbetstillfällen (yrk. 12).
Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (kd) menar i motion A820 att
eftersom svensk arbetsmarknad är starkt könssegregerad drabbar neddrag-
ningar inom sjukvård, omvårdnad, skola etc. kvinnor hårdast. Motionärerna
anser att en utvärdering bör göras av konsekvenserna för kvinnor av ned-
dragningarna i den offentliga sektorn (yrk. 1). Motionärerna anser vidare att
en utvärdering bör göras av konsekvenserna av att kvinnors arbetsmarknad är
präglad av politisk styrning och politiska mål (yrk. 2). Viss konkurrensut-
sättning av traditionellt kvinnliga yrkesområden skulle möjliggöra för kvin-
nor att bättre kunna utveckla såväl omsorgen som vården. Konkurrensutsätt-
ning av dessa yrkesområden bör därför enligt motionärerna påskyndas (yrk.
3). Dessutom anser motionärerna att stimulansåtgärder bör sättas in för att
göra IT-sektorn till en jämställd arbetsmarknad (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Mellan de första kvartalen 1998 och 1999 har sysselsättningen ökat något
mer för män än för kvinnor enligt AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna
för 1999 och 2000 (Ura 1999:6). Detta kan enligt rapporten delvis förklaras
genom den mycket starka utvecklingen inom IT-sektorn, en bransch där
männen är överrepresenterade. Även kvinnodominerade sektorer som utbild-
ning och vård har expanderat påtagligt det senaste året, och den utvecklingen
väntas fortsätta. Vidare kan man för den närmaste framtiden, enligt rappor-
ten, förutse en något bättre arbetsmarknadsutveckling för kvinnor än för män
eftersom betydande sysselsättningstillskott väntas inom andra kvinnodomi-
nerade branscher såsom handel och restaurang.
Fler män än kvinnor är arbetslösa. Det är också ett mindre antal kvinnor än
män som är långtidsarbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har dock ökat mer
bland kvinnor än bland män vid jämförelse mellan tredje kvartalen 1998 och
1999 enligt AMS kvartalsrapport 1999:3. Av samma rapport framgår att den
könsuppdelade arbetsmarknaden avspeglar sig tydligt i vilka yrken kvinnor
och män som är inskrivna vid arbetsförmedlingen i första hand söker. Ande-
len män är mycket hög bland dem som anvisas till arbete som tekniker, in-
genjörer och inom datavetenskap, medan kvinnornas andel är mycket hög
bland anvisade till arbete inom vård och omsorg.
I Sveriges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund
av EU:s sysselsättningsriktlinjer, anser regeringen att AMV:s ansträngningar
för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är betydande och att insat-
serna i större utsträckning bör inriktas på vägledningsinsatserna, eftersom
förmedlingen därigenom kommer i kontakt med flest arbetssökande. Det är
då de arbetslösa har störst anledning att fundera över sitt yrkesval.
Med denna bakgrund övergår utskottet till att behandla Kristdemokraternas
förslag om rimliga priser på hushållsnära tjänster. Utskottet kan hänvisa till
skatteutskottets yttrande (SkU1y) till finansutskottet över likartade motions-
yrkanden. Skatteutskottet var inte berett att tillstyrka förslagen med motive-
ringen att det är kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en tjänstepro-
duktion som kan konkurrera med hushållens egen tjänsteproduktion. Risken
är menar skatteutskottet att effekterna på sysselsättningen blir mycket små
eller inga alls samtidigt som kostnaderna blir stora.
Arbetsmarknadsutskottet delar skatteutskottets mening och avstyrker mo-
tion A804 (yrk. 12).
Med anledning av förslagen i motion A820 kan utskottet hänvisa till den
redovisning som lämnades över framväxten av alternativa driftsformer i
utskottets betänkande 1998/99:AU6 Vissa frågor om jämställdhet. Där kon-
stateras att de alternativa driftsformerna väntas öka inom flertalet kommu-
nala vård- och omsorgsområden. Till detta kommer att kommunaltekniska
verksamheter i ökande utsträckning blir konkurrensutsatta. Inom kommuner-
na sker således betydande strukturförändringar.
Utskottet har också inhämtat att ett tjugotal nya forskningsrapporter om
konsekvenserna av 1990-talets personalnedskärningar i privat och offentlig
sektor har presenterats vid en konferens arrangerad av Rådet för arbetslivs-
forskning. Där framkom bl.a. att kvinnor inom den offentliga sektorn drab-
bats hårdast av nedskärningarna under 1990-talet.
Utskottet kan här med tillfredsställelse notera att antalet arbetstillfällen
inom de kommunala verksamheterna ökat kraftigt under senare tid till följd
av de resurser som tillförts denna sektor.
Vad avser frågan om att göra IT-sektorn till en mera jämställd arbetsmark-
nad behandlas denna fråga under avsnittet 3.2.2 nedan.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion A820 (yrk. 1-4).
1.2.4 Arbetsmarknaden för ungdomar
Motioner
Ungdomsarbetslösheten bör enligt Kristdemokraterna i kommittémotion
A254 (yrk. 7 delvis) bekämpas genom en rad insatser. Partiets målsättning är
att alla ungdomar mellan 18 och 24 år skall erbjudas arbete eller menings-
fulla studier före år 2002.
Först och främst bör utbildning uppmuntras och premieras. Utbildnings-
systemet skall vara anpassat också till utpräglade praktiker. Kommunerna
bör ges förutsättningar att erbjuda så många ungdomar som möjligt utbild-
ning. Vidare bör det fåtal ungdomar som inte går i gymnasiet få möjlighet till
kommunal praktiktjänst. Denna praktiktjänst bör ge reell arbetslivserfarenhet
och ersättning utgå med praktiklön, inte socialbidrag.
Den kommunala utvecklingsgarantin för ungdomar i åldersgruppen 20-24
år bör enligt Kristdemokraterna finnas kvar tills vidare men successivt ersät-
tas av en bättre fungerande arbetsmarknad för ungdomar. Detta kan ske
genom satsningar på lärlingsutbildning, skattelättnader inom tjänstesektorn,
flexiblare lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning.
Också Folkpartiet betonar i kommittémotion A231 (yrk. 12) vikten av gene-
rella åtgärder för att öka ungdomars möjligheter att få arbete. Det gäller t.ex
företagsfrämjande insatser, reformerad arbetsrätt och bättre lönebildning.
Vidare anser partiet att arbetsmarknadspolitiska åtgärder snabbt bör sättas in
för att de unga skall ha kontakt med arbetslivet. Den kommunala utveck-
lingsgarantin bör utvärderas.
Agne Hansson (c) pläderar i motion Ub813 (yrk. 11) för försöksverksamhet i
Kalmar län för att skapa fasta och meningsfulla arbeten åt ungdomar. Verk-
samheten bör ses som ett pilotprojekt i syfte att reformera arbetsmarknads-
politiken.
Utskottets ställningstagande
Under året har den kraftiga minskningen av antalet långtidsarbetslösa ung-
domar fortsatt. I genomsnitt fanns drygt 6 000 långtidsarbetslösa ungdomar
under tredje kvartalet 1998. Antalet har minskats till 4 400 under tredje
kvartalet i år. Samtidigt har andelen långtidsarbetslösa bland de arbetslösa
ungdomarna i åldersgruppen 20-24 år sjunkit från 10 till 9 %.
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen i yttrande 1999/2000:AU1y På ung-
domars villkor tagit ställning till ett antal motionsförslag om ungdomars
situation på arbetsmarknaden. Utskottet poängterade därvid vikten av att
underlätta ungdomars förankring i arbetslivet. Unga människor måste ha
rimliga förutsättningar att självständigt försörja sig. Likaså, ansåg utskottet
är det väsentligt att väl fungerande insatser riktas mot de ungdomar som
behöver särskilt stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Utskottet beto-
nade att en situation som innebär passiv väntan på en åtgärd i största möjliga
utsträckning måste undvikas.
Det är enligt utskottet mycket positivt att ungdomsarbetslösheten gått ner
kraftigt. Samtidigt finns det anledning att vara observant i fråga om de ung-
domsgrupper som har stora problem på arbetsmarknaden. Generellt sett är
ungdomar i dag en eftertraktad grupp på arbetsmarknaden. Det gäller dock
inte de som haft svårigheter under skoltiden och som inte fullföljt sin gymna-
sieutbildning liksom de ungdomar som inte nått godkända betyg i grundsko-
lan eller gymnasieskolan. Här måste kommunen och arbetsförmedlingen
samarbeta för att ordna praktikarbeten liksom kombinationer av praktik och
utbildning.
När det gäller motionsförslag om mer generella insatser för att förbättra
förutsättningarna på arbetsmarknaden för ungdomar eller för andra grupper
föreslår utskottet med hänvisning till sina ställningstaganden i avsnitt 1.1
rörande lönebildning, arbetsrätt, förutsättningar för företagande m.fl. områ-
den att motionerna A231 (yrk. 12), A254 (yrk. 7 delvis) och Ub813 (yrk. 11)
avslås av riksdagen.
1.2.5 Arbetsmarknaden för äldre
Utskottet behandlar i avsnitt 3.2.2 förslag som berör äldre arbetslösa. I detta
avsnitt behandlas övriga motioner som rör äldre på arbetsmarknaden.
Motioner
Folkpartiet pekar i motion A231 på de äldres situation på arbetsmarknaden.
Partiet är motståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft skal
pensioneras eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid (yrk. 11).
I motion So323 pläderar Folkpartiet för en flexibel pensionsålder och anser
att först med en lagändring blir det möjligt, för de löntagare som så vill, att
stanna kvar i arbete till 67 års ålder (yrk. 2).
Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion A281 på behovet av arbetsmarknads-
politiska åtgärder för den äldre arbetskraften. Motionärerna menar att det är
nödvändigt att den framtida arbetsmarknadspolitiken väger in behovet av
särskilda åtgärder av typen OTA.
Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (s) anser i motion A717 att den ge-
nomsnittliga åldern för utträde från arbetsmarknaden måste höjas och en
strategi tas fram för att stärka de äldres rätt till arbete. Motionärerna anser
en lag mot åldersdiskriminering bör utredas.
Barbro Westerholm (fp) anser i motion So262 att regeringen bör initiera en
konkret plan för hur äldres kompetens och livserfarenhet bättre bör tas till
vara i arbetslivet (yrk. 1).
Barbro Feltzing (mp) anser i motion A238 att en snabb utredning behöver
göras för att få fram förslag som specifikt hjälper äldre arbetssökande (yrk.
2).
Utskottets ställningstagande
Enligt AMS återrapport med anledning av uppdrag i regeringens reglerings-
brev var ca 109 500 äldre personer i genomsnitt inskrivna vid arbetsförmed-
lingen under det första halvåret 1999, en ökning med ca 9 500 personer jäm-
fört med samma period 1998. Även andelen äldre av samtliga inskrivna har
ökat från 11 till 13 %. I AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna för år 2000
(Ura 1999:15) pekas på att antalet äldre i arbetslivet kommer att öka drama-
tiskt under kommande år. Befolkningen i åldersgruppen 55-64 år kommer
under de första åren på 2000-talet att ha ökat med 90 000 personer. Största
ökningen sker i åldersgruppen 55-59 år. Vidare framhålls att medelåldern i
många branscher redan är hög bl.a. beroende på tidigare uppsägningar av
främst yngre personal. Arbetskraftsdeltagandet bland 60-64-åringar är lågt,
cirka 50 %, beroende på förtidspensioneringar. Även utbildningsnivån är
förhållandevis låg bland de äldre arbetssökande. I oktober 1999 saknade 57
% av de inskrivna vid arbetsförmedlingarna i åldern 55-64 år någon form av
gymnasieutbildning.
Antalet långtidsarbetslösa i åldrarna över 55 år har ökat väsentligt under
tredje kvartalet 1999 enligt AMS kvartalsrapport (1999:3). En registerföränd-
ring vid årsskiftet innebar att ca 20 000 personer räknades in som arbetslösa
och som tidigare ej räknats i denna grupp. Det gällde främst personer som
var på väg ut från arbetsmarknaden men som uppbar arbetslöshetsersättning.
Detta är huvudförklaringen till ökningen av antalet långtidsarbetslösa under
hösten. Nästan hela ökningen faller på personer som är äldre än 55 år.
Utskottet kan konstatera att arbetsmarknadssituationen för de äldre ar-
betslösa är bekymmersam och delar motionärernas inställning att det finns
behov av ytterligare insatser för denna grupp. Utskottet förutsätter att det
nyligen införda förstärkta anställningsstödet skall kunna ha en positiv inver-
kan även för de äldre. Utskottet ser också positivt på att regeringen den 28
oktober 1999 uppdragit åt AMS att senast den 6 december redovisa ett för-
slag om hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan användas för särskil-
da insatser för arbetslösa som under längre perioder stått utanför den reguljä-
ra arbetsmarknaden, exempelvis äldre arbetslösa som bor på orter med svag
arbetsmarknad. Syftet skall vara att insatserna för de mest utsatta grupperna
skall effektiviseras så att de arbetssökande genom egna insatser, kompe-
tensutveckling och praktik kan öka sina möjligheter att komma tillbaka på
den reguljära arbetsmarknaden eller utveckla egen verksamhet. Särskilt på-
pekas att förtidspensionering eller utförsäkring måste förhindras.
Utskottet lägger också i avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett tillkännagivande
från riksdagen om vikten av lösningar för personer med en särskilt svår situ-
ation på arbetsmarknaden. Utskottet anser det angeläget att de lösningar som
väljs får en utformning som medger flexibilitet och hänsynstagande till indi-
viduella behov.
Mot bakgrund av dessa åtgärder avstyrks motionerna A231, A281, So262
(yrk. 1) samt A238 (yrk. 2).
I två motioner tas frågan om höjd pensionsålder upp. Utskottet vill här pe-
ka på att en promemoria, Höjd ålder för avgångsskyldighet till 67 år (Ds
1999:39), har utarbetats inom Näringsdepartementet. I promemorian förordas
att det i anställningsskyddslagen införs en bestämmelse om att avtal som
föreskriver en avgångsskyldighet mellan 65 och 67 år skall sakna verkan i
den delen. I stället skall avgångsskyldighet gälla när arbetstagaren fyller 67
år. I avvaktan på beredningen av denna promemoria avstyrker utskottet mo-
tionerna So323 (yrk. 2) och A717.
1.2.6 Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa/långtidsinskrivna
Motioner
Kristdemokraterna anser i motion A254 att åtgärder och utbildning för att
förhindra långtidsarbetslöshet måste inriktas mot kompetenshöjning som kan
underlätta att få arbete i framtidsbranscher. Partiet anser vidare att en särsk
delegation bör tillsättas för att stärka den enskilde arbetslöse i dennes socia
situation (yrk. 5).
Ana Maria Narti (fp) anser i motion Sf615 att aktivitetscentrum som drivs av
långtidsarbetslösa t.ex. på basis av entreprenadkontrakt skall få tillstånd att
bildas. Motionären anser att utrymme måste skapas för initiativ och an-
svarstagande för att direkt mobilisera dessa personers energi (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
I avsnitten ovan har utskottet behandlat frågor kring arbetshandikappade och
äldre, två grupper som är särskilt utsatta vad gäller långtidsarbetslöshet och
långtidsinskrivning vid arbetsförmedlingarna. Antalet långtidsinskrivna totalt
uppgick vid slutet av september till 77 200 enligt AMS kvartalsrapport
1999:3. En kontinuerlig minskning av antalet har skett under året. Andelen
långtidsinskrivna av samtliga sökande som var arbetslösa eller i arbetsmark-
nadsprogram var 20 %. Antalet långtidsarbetslösa har däremot ökat under
tredje kvartalet 1999 då i genomsnitt 57 000 personer var långtidsarbetslösa.
Som redovisats i avsnittet ovan stod äldre långtidsarbetslösa för ökningen
medan antalet långtidsarbetslösa ungdomar och medelålders personer mins-
kade vid jämförelse med motsvarande kvartal året innan.
Riksdagen godkände under våren 1999 ett förslag i vårpropositionen att
åtgärden anställningsstöd fr.o.m. den 1 oktober 1999 skulle förlängas och
förstärkas för svaga grupper. Stödet innebär att den arbetsgivare som anstäl-
ler en person som före anställningen var öppet arbetslös eller i arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd och varit anmäld vid arbetsförmedlingen under minst 36
månader kan få anställningsstöd under sammanlagt 24 månader. En ytterliga-
re förstärkning av detta stöd föreslås i årets budgetproposition och behandlas
nedan i avsnitt 3.2.2. Under vecka 46 fick 2 500 personer del av det för-
stärkta anställningsstödet, nära nog en fördubbling jämfört med vecka 43.
I regeringens förslag till samlat programdokument för mål 3 åren 2000-
2006, som redovisas utförligare i avsnitt 3.2.3 nedan, föreslås insatser för
bl.a. personer som riskerar att förlora sina arbeten på grund av att de har
otillräcklig kompetens eller personer som på grund av låg kompetens eller
andra orsaker står långt från arbetsmarknaden. Här föreslås bl.a. åtgärden
jobbrotation som innebär att långtidsarbetslösa, särskilt personer med
utländsk bakgrund och funktionshindrade, som behöver bättra på sin
kompetens för att komma in på arbetsmarknaden skall delta i jobbrotation på
arbetsplatser.
Utskottet vill här också nämna att regeringen i årets budgetproposition fö-
reslår att 1,35 miljarder kronor år 2000 avsätts i form av reducerad skatt för
att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. Syftet är att stimulera till
kontinuerlig individuell kompetensutveckling i arbetslivet, vilket kan öka
individens möjligheter att välja och byta arbete. Regeringen gör bedömning-
en att ett system för individuell kompetensutveckling i arbetslivet skulle
kunna öka anställbarheten och tryggheten i arbetslivet.
Båda motionärerna pekar på vikten av stimulans och aktivitet för att mot-
verka den passivisering som kan bli följden av långtidsarbetslöshet. Utskottet
vill även här peka på det uppdrag regeringen givit AMS och som återges
ovan i avsnittet 1.2.5. Uppdraget innebär att AMS skall redovisa hur insat-
serna för de mest utsatta grupperna kan effektiviseras så att berörda arbetssö-
kande genom egna insatser, kompetensutveckling och praktik kan öka sina
möjligheter att komma tillbaka på den reguljära arbetsmarknaden eller ut-
veckla egen verksamhet.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna A254 (yrk. 5) och
Sf615 (yrk. 6).
1.3 Deltidsarbetslöshet
Bakgrund
Enligt en redovisning i budgetpropositionen fanns det drygt 123 000 deltids-
arbetslösa registrerade vid arbetsförmedlingarna under första halvåret 1999.
Av dessa hade 89 % rätt till inkomstrelaterad ersättning, vilket är en betydlig
större andel än av de öppet arbetslösa i allmänhet där motsvarande tal är
72 %.
Under tre perioder har det funnits regler i arbetslöshetsförsäkringen som
innebär begränsningar i rätten att få deltidsersättning. Enligt den nuvarande
regleringen i 40 § lagen om arbetslöshetsförsäkring får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersätt-
ningsrätten för personer som regelbundet utför deltidsarbete. Sedan den 1
januari 1996 gäller en sådan begränsning, som numera återfinns i 8 § förord-
ningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Begränsningsregeln avser
personer som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är
arbetslösa. En sådan person har inte rätt till ersättning om han eller hon efte
en första ersättningsperiod fortsätter en tillsvidareanställning på deltid så
länge som denna anställning pågår. Begränsningen gäller också i en ny tills-
vidareanställning som påbörjas inom tre månader från det att den tidigare
tillsvidareanställningen på deltid upphörde.
Förordningen innehåller även andra regler som gäller deltidsarbetslösa.
Under den tid som ersättning lämnas skall länsarbetsnämnden tillsammans
med sökande, arbetsgivare och fackliga organisationer aktivt verka för att
den sökande får en sammanlagd veckoarbetstid som motsvarar hans eller
hennes önskemål om arbetstid. Om detta inte kan åstadkommas skall en
lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd erbjudas i stället. Särskild prövning av
ersättningsrätten skall göras var sjätte månad.
I avsnitt 2 utgiftsområde 13 beskriver utskottet i korthet den s.k. DELTA-
utredningen som regeringen tillsatte i april 1998. Uppdraget (dir. 1998:27)
var att beskriva och analysera hur förekomsten av deltidsarbeten och tillfälli-
ga arbeten har utvecklats sedan början av 1980-talet och bedöma hur före-
komsten av dessa anställningsformer skulle kunna tänkas utvecklas i framti-
den. Mot bakgrund av den analysen skulle utredaren överväga om några
förändringar behövde göras vad gäller rätten till arbetslöshetsersättning för
den berörda kategorin arbetstagare. Utredningen lade fram sitt slutbetänkan-
de (SOU 1999:27) i februari i år. I korthet föreslog utredningen att den som
vill ha fyllnadsersättning inför arbetslöshetskassan skall uppvisa ett intyg
från arbetsgivaren att denne inte kan erbjuda mer tid. Intyget skall uppvisas
första gången ersättningen söks och efter sex månader. Även länsarbets-
nämnden skall få del av intyget som underlag i diskussionen om den enskil-
des handlingsplan. Efter 52 veckor skall arbetsgivaren och den anställda
ställas inför en valsituation, "den bortre parentesen" för arbetsgivaren. Om
arbetsgivaren inte erbjuder önskad tid återstår för den enskilde att antingen
delta i ett anpassat arbetsmarknadsprogram på heltid eller att stanna kvar i
deltidsanställningen utan fyllnadsersättning. Särregler föreslås för personer
över 60 år. Deltidsarbete skall inte längre anses som lämpligt arbete för den
som söker heltidsarbete, vilket innebär att arbetsförmedlingen inte kan av-
stänga den som i denna situation vägrar att acceptera deltid.
Sedan 1997 gäller enligt 25 a § lagen om anställningsskydd en särskild re-
gel för deltidsanställda. Om en sådan arbetstagare anmält för arbetsgivaren
att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad har
personen under vissa förutsättningar företrädesrätt till en ledig sådan anställ
ning.
Motioner
De deltidsarbetslösas situation tas upp i fyra enskilda socialdemokratiska
motioner.
En lång rad insatser krävs enligt Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (s) i
motion A267. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och organisera arbetet så att
den som vill ha högre sysselsättningsgrad också kan få det. Det är inte ac-
ceptabelt att kostnaderna annars övervältras på a-kassan. Motionärerna ser
som en möjlighet att i lagen kräva särskilda skäl för att få inrätta hel-
tidstjänster.
Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) anser i motion A703 att den nuva-
rande lagregleringen behöver skärpas. Deltid skall vara tillåtet bara om det
finns särskilda skäl som att arbetet bara utförs under kortare tid under dygnet
Avsteg skall kunna göras genom central överenskommelse mellan arbets-
marknadens parter. - I motion A707 efterlyser samma motionärer arbets-
marknadspolitiska insatser. Nu när konjunkturen vänt bör det förebyggande
arbetet prioriteras. Ett annat arbetssätt med tidiga insatser krävs från arbets
förmedlingens sida, sägs det i motionen. Samarbetet bör utökas med arbets-
givare och fackliga organisationer. Möjligheter till utbildning och studiefi-
nansiering bör kunna komma i fråga.
Marie Granlund (s) i motion A725 anser att DELTA-utredningen lagt fram
många vällovliga förslag, men hon framhåller att pressen på arbetsgivarna
måste öka. En utvärdering bör göras av hur de arbetsrättsliga reglerna funge-
rat i praktiken. Om situationen inte förbättras bör regeringen överlägga med
berörda parter på arbetsmarknaden. Ambitionen bör vara att heltidsanställ-
ning är en rättighet och deltidsanställning en möjlighet.
Utskottets ställningstagande
Under en följd av år har utskottet behandlat motioner som avser de deltidsar-
betslösas situation bl.a. när det gäller möjligheten att få ersättning från ar-
betslöshetsförsäkringen. Utskottet har uttalat att det inte går att bortse från
många deltidsarbetslösa ställs inför svåra val och att många lämnar sin tills-
vidareanställning på deltid för att inte förlora ersättningsrätten. Utskottet h
betonat att det inte är tillfredsställande att människor förlorar anknytningen
till arbetslivet på det sättet (se bl.a. 1997/98:AU5). Utskottet har därför väl
komnat DELTA-utredningen.
Det framgår av budgetpropositionen att DELTA-utredningens förslag har
remissbehandlats och att avsikten är att regeringen skall ta ställning till för
slagen i samband med förslagen från den arbetsgrupp som har till uppdrag att
se över vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen. Som redovisats ovan har
arbetsgruppen i dagarna lagt fram sina förslag (Ds 1999:58).
I den arbetsrättsliga frågan om en principiell rätt till heltidsanställning har
utskottets uppfattning varit att anställningar på heltid skall eftersträvas. Ut
skottet har sett det som angeläget att det skapas förutsättningar för heltidsan
ställningar för den som så vill och hänvisat till de ändringar i LAS som ge-
nomfördes från 1997 (1998/99:AU8).
I sammanhanget vill utskottet även hänvisa till slutrapporten från den s.k.
vård- och omsorgskommissionen, Den ljusnande framtid är vård (Ds
1999:44). Kommissionen har bestått av företrädare för regeringen, kommun-
och landstingsförbunden samt de fackliga huvudorganisationerna och har
tillsatts mot bakgrund av rekryteringssvårigheterna inom sektorn. I rapporten
konstaterar kommissionen att vård- och omsorgssektorn har den största an-
delen deltidsanställda. Samtidigt är deltidsarbetslösheten oacceptabelt stor
och omfattar ca 18 % av de sysselsatta inom yrkesgruppen, detta alltså trots
rekryteringsproblemen. Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att
kommissionen enats om att bl.a. verka för att minska deltidsarbetslösheten.
Målet skall vara att minska deltidsarbetslösheten med 50 % under en ettårs-
period fram till slutet av 2000. Enligt propositionen avser regeringen att
senare kalla de berörda parterna till möte i syfte att analysera om detta mål
har nåtts.
För utskottet är det mycket angeläget att det ofrivilliga deltidsarbetet kan
begränsas så långt som möjligt. Deltidsarbetslösheten är ett stort problem
som ställer krav både på arbetsgivarna och på arbetsförmedlingen. De insat-
ser som nu görs på området är därför mycket välkomna. Utskottet vill dock
inte nu låsa sig för olika tekniska lösningar som rör deltidsproblematiken
utan anser att det beredningsarbete som skall ske i Regeringskansliet bör
avvaktas.
Med hänvisning till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A267,
A703, A707 och A725.
1.4 Privat arbetsförmedling, uthyrnings- och
bemanningsföretag
Bakgrund
Fram t.o.m. 1993 gällde ett principiellt arbetsförmedlingsmonopol i Sverige.
Monopolet innebar i princip att arbetsförmedlingen är en offentlig angelä-
genhet. Den tidigare lagstiftningen hämtade sitt innehåll från ILO-
konventioner om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Privat arbetsför-
medling kunde förekomma i viss begränsad omfattning och i noga reglerade
former. En ny lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
antogs 1991 och trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen innebar vissa upp-
mjukningar i förhållande till 1935 års lag i ämnet. Den verksamhet som
består i uthyrning av arbetskraft fick en legaldefinition, "ett rättsförhålland
mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot
ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arb
som hör till beställarens verksamhet", och legaliserades. Den som hyrde ut
arbetskraft måste enligt 1991 års lag iaktta vissa regler som syftade till att
arbetstagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skulle hamna i svårig-
heter av olika slag, bl.a. vad gällde möjligheten att träffa tidsbegränsade
anställningsavtal.
Den nuvarande lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyr-
ning av arbetskraft innebar att arbetsförmedlingsmonopolet upphävdes. La-
gen trädde i kraft den 1 juli 1993. Sverige hade dessförinnan under våren
1992 sagt upp ILO-konventionen 1949 nr 96 om avgiftskrävande arbetsför-
medlingsbyråer. Genom den nya lagen avskaffades kravet på tillstånd av
AMS för att få bedriva privat arbetsförmedling. Även AMS tillsynsfunktion
slopades, och som en följd av det möjligheterna att ingripa med vitesföreläg-
gande eller vitesförbud mot verksamhet som strider mot lagen. Ett straff-
sanktionerat förbud infördes mot att ta betalt av arbetssökande eller arbetsta-
gare. Den som förmedlar eller hyr ut arbetskraft får därmed ta betalt av ar-
betsgivaren eller beställaren.
1993 års lag innebar också vissa lättnader i uthyrningsföretagens verksam-
het. Begränsningen i fråga om den sammanlagda tid som en enskild arbetsta-
gare kan hyras ut eller hyras in avskaffades liksom begränsningen av möjlig-
heten att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. Även det generella kravet
att uthyrningen skulle vara föranledd av ett tillfälligt behov hos beställaren
av extra arbetskraft upphävdes. Den s.k. karenstiden för en arbetstagare hos
ett uthyrningsföretag behölls. Regeln i 4 § punkt 3 innebär att en arbetstagare
som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgi-
vare som hyr ut arbetskraft inte får hyras ut till sin förra arbetsgivare tidig
än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde. Bestämmel-
sen är straffsanktionerad.
I den proposition som låg till grund för 1993 års lagändringar (prop.
1992/93:218) förutsattes att en utvärdering och analys av effekter och kon-
sekvenser av avregleringen skulle göras efter en treårsperiod. Frågor som
borde beaktas särskilt angavs vara avregleringens effekter på den offentliga
arbetsförmedlingen och information om lediga platser (platsanmälningsla-
gen), effekterna för särskilt utsatta grupper samt uthyrning av arbetskraft.
Platsanmälningslagen (1976:157) innebär en principiell skyldighet för ar-
betsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen.
Undantag gäller bl.a. för anställningar med mycket kort varaktighet. Skyl-
digheten är straffsanktionerad.
Riksdagsbeslutet om 1993 års arbetsförmedlingslag förutsatte i enlighet
med vad som sagts i propositionen att effekterna av de nya reglerna skulle
utvärderas efter tre år. Som särskilt utredare utsågs dåvarande landshövding-
en Björn Rosengren. I slutbetänkandet Personaluthyrning (SOU 1997:58)
pekade utredaren på vissa problem inom branschen. Samtidigt konstaterades
att det finns behov av en systematisk förmedling av korttidsjobb. Utredning-
en avvisade lagstiftning om t.ex. begränsningar av längsta tillåtna uthyr-
ningstid men föreslog att en statlig nämnd skulle svara för registrering av
personaluthyrningsföretagen. Registrering skulle bara kunna ske om företa-
get uppfyllde vissa villkor vad gäller t.ex. ekonomi, anställningsförhållanden
och affärsetik. Utredaren föreslog också en ändring i LAS. En arbetstagare
som varit inhyrd hos en arbetsgivare mer än tre år skulle ha företrädesrätt til
tillsvidareanställning hos inhyraren.
Utredarens förslag har inte föranlett några lagändringar.
Den s.k. DELTA-utredningen (SOU 1999:27) föreslog ett tvåårigt AMS-
projekt för att utveckla och stödja etablering av branschanknutna beman-
ningsföretag. Projektet, "DELTA-modeller", skulle bedrivas i samarbete med
parterna på arbetsmarknaden. AMS skulle tilldelas 250 miljoner kronor för
projektet, som skulle vara en modell att åstadkomma fasta heltidsanställning-
ar.
ILO antog 1997 en ny konvention (nr 181) om privat arbetsförmedling in-
klusive personaluthyrning som ersätter 1949 års konvention om området.
Här kan även nämnas att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) nyligen har
genomfört en granskning av jämställdhetsplaner hos de nio största företagen
inom branschen.
I avsnittet ovan om deltidsarbetslöshet har en beskrivning lämnats av ar-
betslöshetsförsäkringens regler om ersättningsrätt för deltidsarbetslösa.
Förutom dessa lag- och förordningsregler finns anledning att nämna ett
meddelande av AMS försäkringsenhet, nr 5/1996. Med anledning av att
arbetslöshetskassorna tillämpat olika bedömningar i ärenden som rör anställ-
da i personaluthyrningsföretag klargör AMS sin uppfattning, och enligt med-
delandet kommer den uppfattningen att vara vägledande vid tillsynsverk-
samheten. Där anges att en medlem som arbetar i ett uthyrningsföretag för att
hyras ut skall anses vara tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot
arbetsutbudet, och detta oavsett vad anställningsförhållandet kallas i anställ-
ningsavtalet. Enligt meddelandet kan en anställning inte anses tillfällig om
engagemangen är återkommande. Medlemmen måste enligt AMS också
anses vara anställd i den omfattning han står till företagets förfogande, obe-
roende av garantitid eller lön, och detta skall anses utgöra medlemmens
arbetsutbud. Meddelandet hänvisar till praxis i ett antal domar från Försäk-
ringsöverdomstolen.
Motioner
Frågor med anknytning till privat arbetsförmedling, uthyrnings- och beman-
ningsföretagen och platsanmälningslagen tas upp i ett antal motioner.
I en kommittémotion av Socialdemokraterna, A261, föreslås en utredning av
personaluthyrningsbranschen. Motionärerna hänvisar till den nyssnämnda
utredningen som gav vid handen att det finns vissa problem inom branschen.
Vissa av dem rör svårigheter som mer allmänt uppstår när nya former upp-
kommer på arbetsmarknaden, andra gäller de anställda och deras villkor. En
del av dem är av det slaget att de bör lösas avtalsvägen, andra kanske inte
kräver nya regler men väl en annan tillämpning som innebär att regelverket
fyller sin funktion. Oklarheter i lagtillämpningen bör därför ses över enligt
motionen. Den ökade tillväxttakten inom branschen gör att det nu finns skäl
att följa upp 1996 års utredning.
I en enskild motion, A227 av Hans Stenberg m.fl. (s), föreslås en översyn av
hur anställda i bemanningsföretag behandlas jämfört med andra anställda när
det gäller arbetslöshetsersättning.
Moderaterna tar upp frågor som gäller bemanningsföretagen och anknytande
frågor i kommittémotion, A247. Bemanningsföretagen symboliserar en ny
syn på arbete och företagande, sägs det i motionen. Företagen ger flexibla
lösningar och medför frihet för både arbetstagare och företag. De innebär
också en samhällsekonomisk nytta, eftersom de bidrar till att ta bort flaskhal-
sar i produktionen. Moderaterna vänder sig mot den uthyrningsverksamhet
som s.k. lokala arbetscentrum bedriver eftersom villkoren inte är desamma.
Mellan uppdragen hos dessa offentliga bemanningsföretag deltar nämligen
personalen i arbetsmarknadsåtgärder och lyfter arbetslöshetsersättning, me-
dan de privata uthyrarna har fasta anställningsavtal och betalar ersättning för
s.k. garantitid (yrk. 1). Ett annat exempel på sådan konkurrens utan lika
villkor är den poolverksamhet som AMS bedriver. En arbetslös knyts till
poolen, får sedan ett tidsbegränsat arbete och blir därefter åter arbetslös,
knyts till poolen igen och lyfter ersättning (yrk. 2). Motionärerna kritiserar
det förutnämnda förslaget från DELTA-utredningen att AMS skulle få i
uppdrag att i samarbete med parterna påskynda etableringen av fler bran-
schanknutna, helt intäktsfinansierade bemanningsföretag. Moderaterna me-
nar att detta inte är en uppgift för AMS. Det är enligt motionen principiellt
felaktigt att bedriva en renodlad personalutbildningsverksamhet i statlig eller
kommunal regi (yrk. 4). I motionen påtalas också tillämpningen av arbets-
löshetsförsäkringens regler i förhållande till uthyrningsföretagen. I andra
branscher där deltidsarbete är särskilt vanligt fungerar försäkringen som en
indirekt subvention. I bemanningsföretagen däremot utestängs deltidsanställ-
da från ersättning till följd av AMS regeltillämpning. Det är enligt Modera-
terna inte självklart att lösningen ligger i att utvidga subventionen till be-
manningsföretagen utan det viktiga är att reglerna är konkurrensneutrala och
icke-diskriminerande samtidigt som det är nödvändigt att införa en skärpt
bortre parentes (yrk. 5). Slutligen föreslås att den s.k. karensregeln i arbets
förmedlingslagen upphävs (yrk. 6).
Moderaternas kommittémotion om vissa arbetsmarknadspolitiska frågor,
A282, berör frågor med anknytning till privat arbetsförmedling. Motionärer-
na anser att starka skäl talar för att förmedlingsverksamheten bör konkur-
rensutsättas i ökad utsträckning och hänvisar till systemet i Australien. För-
medlingarna skulle då få betalt efter i vilken utsträckning de lyckas skaffa
fram ett arbete åt arbetslösa (yrk. 7). Moderaterna ser det också som positivt
om antalet specialistförmedlingar kunde öka. Förmedlarna kan då på ett
bättre sätt följa vad som sker inom branschen och ha bättre kunskap om vilka
krav som olika företag ställer (yrk. 8).
Kristdemokraterna påtalar i motion A255 att anställda i privata bemannings-
företag till skillnad från deltidsanställda i andra företag, däribland även an-
ställda i de offentligt organiserade bemanningsföretagen, s.k. arbetscentrum,
anses som heltidsanställda oavsett vad avtalet innebär. De kan enligt motio-
nen därmed inte få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen. Samma regler
bör gälla oavsett om det är ett offentligt organiserat eller ett privat företag
(yrk. 6).
I motion A201 av Inger Strömbom och Maria Larsson (kd) efterlyser motio-
närerna en ändring i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen av motsvarande
innebörd (yrk. 2). I motionen begärs också ett tillkännagivande om den illo-
jala konkurrens som motionärerna anser att arbetscentrumen utgör i förhål-
lande till privat uthyrningsverksamhet (yrk. 1). Liksom Moderaterna anser
motionärerna också att den s.k. karens- eller karantänregeln i arbetsförmed-
lingslagen bör upphävas (yrk. 3).
Vänsterpartiet tar upp frågan om bemanningsföretagen i sin motion A723
om arbetsrätten (yrk. 8). Personalen kan ha små möjligheter att planera sin
framtid. Partiet pekar på ojämna inkomster, bristande utvecklingsmöjlighe-
ter, avsaknad av inflytande och skydd mot sexuella trakasserier m.m. Bris-
tande löne- och anställningsvillkor skall enligt motionen inte lösas genom
offentliga subventioner t.ex. genom arbetslöshetsförsäkringen utan genom att
branschen förbättrar anställningsvillkoren. Partiet anser dels att någon form
av auktorisation bör införas med krav på tillräcklig kapitalbas, skatte- och
avgiftsredovisning enligt god sed m.m., dels att en översyn bör göras av
arbetsrätten för de anställda, t.ex. vad gäller medbestämmande och fackligt
inflytande. Krav på auktorisation framställs också i Vänsterpartiets motion
A219 om kvinnors arbetsmarknad (yrk. 3). I denna motion påtalas att majo-
riteten av de anställda är kvinnor, många av dem är yngre och utan socialt
nätverk på arbetsplatsen.
Folkpartiet anser enligt motion A231 att det är viktigt att de privata arbets-
förmedlingarna får finnas kvar och utvecklas (yrk. 22). Utvecklingen visar
med all tydlighet att lagen fungerar. Dagens mångfald på arbetsförmedlings-
området gynnar både arbetsgivare och arbetstagare, sägs det i motionen.
I motion A218 föreslår Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) att platsan-
mälningslagen upphävs. Motionärerna motiverar sitt förslag med att den
offentliga förmedlingen inte längre har monopol, att två av tre platser i dag
tillsätts utan den offentliga förmedlingens medverkan och att lagen inte har
medfört några sanktioner på senare år - en lag vars efterlevnad inte kontrol-
leras är överflödig enligt motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Bemanningsbranschen består av företag och organisationer som arbetar med
personaluthyrning, rekrytering och entreprenad. Enligt branschens egna
uppgifter sysselsattes ca 22 000 personer i branschen i juni 1999. Det mot-
svarar omkring 0,52 % av arbetskraften. Branschen domineras av några stora
företag. Totalt finns ca 400 företag med personal anställd. Till det kommer
ett mycket stort antal egenföretagare. Branschen växter kraftigt, årstillväxten
ligger på runt 50 %. Enligt branschens prognoser kommer mer än 30 000
personer att sysselsättas där under nästa år.
Verksamheten förekommer främst i Stockholmsområdet med omkring
70 % av de anställda. De viktigaste personalgrupperna inom bemanning är
sekreterare, telefonister och receptionister, som tillsammans står för 75 % av
uthyrningen.
Enligt branschens uppgifter är majoriteten av de anställda organiserade i
HTF, Handels- och tjänstemannaförbundet. Enligt kollektivavtal erhåller de
anställda 75 % av den genomsnittliga timlönen som garantilön under den tid
de inte är uthyrda. Nära 90 % av de anställda har garantilön. Ca 85 % av de
anställda har en genomsnittlig veckoarbetstid som motsvarar heltid, 35 tim-
mar eller mer.
Den nyssnämnda utvärderingen (SOU 1997:58) granskade uthyrningsfö-
retagen från skilda utgångspunkter och kom fram till att det största fråge-
tecknet gäller de anställdas situation. Som utredaren pekade på, vilket också
framhålls i motion A261 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), är en del av proble-
men, exempelvis löneform och arbetstid, av sådant slag att de enligt svensk
praxis skall lösas avtalsvägen. Andra frågor kräver kanske inte nya regler
men en tillämpning som gör att regelverket fyller sin funktion. Utskottet
instämmer i att oklarheter i tillämpningen av reglerna motiverar att verksam-
heten åter ses över. Ett ytterligare skäl är den starka expansionen av bran-
schen - mer än en fördubbling mätt i antalet sysselsatta personer bara sedan
utvärderingen gjordes.
Som framgått av de ovan refererade motionerna väcker verksamheten i
bemanningsföretagen, reglerna för själva verksamheten, verksamhetens
förhållande till andra regelsystem, konkurrensförhållanden m.m. en rad frå-
gor. Arbetsmarknadsutskottet anser att översynen av verksamheten bör be-
drivas förutsättningslöst, men de anställdas situation och de problem som kan
vara förknippade med en anställning i bemanningsföretag måste stå i fokus.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A261 bör ges regeringen till
känna. Övriga i sammanhanget berörda motioner avstyrks, i den mån de inte
tillgodosetts med vad utskottet anfört. Det gäller motionerna A201 (yrk. 1-
3), A219 (yrk. 3), A227, A247 (yrk. 1, 2, 5 och 6), A255 (yrk. 6) samt A723
(yrk. 8).
Med anledning av Moderaternas synpunkter på förslaget från den s.k.
DELTA-utredningen om utveckling av branschanknutna bemanningsföretag
kan utskottet konstatera att utredningens förslag är under beredning i Rege-
ringskansliet. Utskottet ser inga skäl att föregripa resultatet av den bered-
ningen och avstyrker därför motionsyrkandet i fråga, A247 (yrk. 4).
Moderaterna talar i sin motion A282 om vikten av privata arbetsförmed-
lingar och av att den offentliga förmedlingen konkurrensutsätts i större ut-
sträckning. Med anledning av de synpunkterna vill utskottet understryka att
den offentliga förmedlingens roll inte helt lätt går att jämföra med de privata
förmedlingarna och att det därför är svårt att över huvud taget tala i termer a
konkurrens. Uppgiften för den offentliga förmedlingen är betydligt vidare
eftersom den har ansvar för att målen för arbetsmarknadspolitiken uppfylls.
Utskottet har inte skäl att motsäga Moderaterna och Folkpartiet i deras upp-
fattning om betydelsen av specialistförmedlingar och ökad mångfald på
arbetsförmedlingsområdet men ser ingen anledning till ett tillkännagivande
till regeringen om den saken. Med det anförda avstyrks motionerna A282
(yrk. 7 och 8) och A231 (yrk. 22).
Vad till sist angår den s.k. platsanmälningslagen kan utskottet inte in-
stämma med motion A218 om att lagen borde kunna avskaffas. Lagen fyller
en vidare funktion än vad motionärerna tycks utgå från. Lagen är ett betydel-
sefullt hjälpmedel för arbetsmarknadsmyndigheterna att få en överblick av
efterfrågan på arbetskraft. Betydelsen av lagen har kanske blivit än större
med den nya tekniken som förbättrar möjligheterna att "matcha" arbetsssö-
kande med de lediga platserna. Med en total överblick kan vakanstiderna
minska. Det bör även ligga i de arbetssökandes intresse att få en så god över-
blick som möjligt över de lediga platserna. Att lagen måhända inte leder till
sanktioner behöver inte betyda att den är överflödig. Motion A218 avstyrks.
2 Utgiftsområde 13 - Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
2.1 Ersättning vid arbetslöshet m.m.
Mål för utgiftsområdet m.m.
Propositionen
Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
och A 2 Bidrag till lönegarantiersättning.
Målet för utgiftsområdet är att det skall medverka till att underlätta och
stimulera omställning och därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Under rubriken Prioriteringar anges att aktivitet och omställning under
arbetslöshet skall prioriteras. Detta innebär bl.a. att försäkringens grundläg-
gande krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande skall preciseras lik-
som vad som kan anses vara ett lämpligt arbete. I den mån det behövs kom-
mer regeringen att föreslå lagändringar under år 2000.
I propositionen redovisas uppdraget för den arbetsgrupp som regeringen
tillsatt för att se över vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen och som
enligt propositionen skulle redovisas den 28 september 1999. Förutom att
den skall se över reglerna om skyldigheten att stå till arbetsmarknadens
förfogande och att ta ett anvisat lämpligt arbete skall gruppen lämna förslag
som säkerställer att arbetslösa behandlas lika i likartade situationer, den ska
analysera hur arbetsförmedlingens kontrollfunktion fungerar och den skall se
över tillsynen av försäkringen.
I propositionen redovisas också slutbetänkandet från den s.k. DELTA-
utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning
(SOU 1999:27), som avlämnades i februari år 1999, och en rapport om In-
dexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i arbetslöshetsförsäkringen
(Ds 1999:10). Dessa har remissbehandlats och regeringen avser att ta ställ-
ning till dem i anslutning till behandlingen av förslagen från den ovannämn-
da arbetsgruppen.
Medelsåtgången beräknas för de närmaste tre åren bli mindre än vad som
antogs i 1999 års budgetproposition. Detta beror på att arbetslösheten nu
antas bli lägre för vart och ett av åren 2000-2002. Minskningen beräknas
dock inte bli proportionell mot minskningen av arbetslösheten. Detta beror
på dels att den statliga ålderspensionsavgift som belastar anslaget för arbets-
löshetsersättning har höjts, dels att de som i störst utsträckning antas lämna
arbetslöshet är personer som enbart erhållit grundbelopp eller saknat arbets-
löshetsersättning, t.ex. många ungdomar. Ytterligare en faktor som påverkar
utgifterna i förhållande till arbetslösheten är att vissa personer som räknas
som sysselsatta i SCB:s arbetskraftsundersökningar samtidigt kan uppbära
arbetslöshetsersättning, t.ex. deltidsanställda och tillfälligt anställda.
Under utgiftsområde 14, anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
konstaterar regeringen att effekterna av en minskande medelstilldelning i
kombination med en hög medelsförbrukning under det första halvåret 1999
har inneburit att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
minskar under hösten. Enligt propositionen ställer detta stora krav på AMV
att genom prioriteringar och omfördelning av resurser - inom ramen för
arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring - motverka utför-
säkringar. Regeringen säger sig följa utvecklingen noggrant och finner det
oacceptabelt att antalet utförsäkringar ökar på grund av brist på arbetsmark-
nadspolitiska medel.
1Av detta har 120 695 tusen kronor förts bort från anslaget.
Tusental kronor
Regeringens
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
29 696 000
+9 883 413
-6 750 000
+18 965 750
-600 000
Propositionen
Anslaget disponeras i huvudsak av AMS. Utvecklingen av arbetslösheten är
avgörande för anslagets storlek. Utgifterna påverkas av konjunkturen och av
hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är utformade.
Under 1998 utbetalades från anslaget arbetslöshetsersättning och utjäm-
ningsbidrag, tillfällig avgångsersättning, ersättning under tid i genera-
tionsväxling samt ersättning till deltagare i OTA (Offentliga tillfälliga arbe-
ten för äldre arbetslösa). Från och med 1999 belastar utgifterna för OTA
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under utgiftsområde 14.
Under 1998 utbetalades 35,3 miljarder kronor under anslaget, vilket är 5,4
miljarder kronor mindre än vad som beräknades inför budgetåret 1998. Orsa-
ken är framför allt en lägre arbetslöshet. Under hösten 1998 sjönk arbetslös-
heten ännu snabbare än beräknat, vilket medförde ett anslagssparande på
1 154 miljoner kronor. Av detta har 1 212 miljoner kronor förts bort. Därut-
över har regeringen minskat anslaget med 610 miljoner kronor som en tek-
nisk justering med anledning av ändrade redovisningsprinciper hos AMV.
Bakgrunden till den ändrade redovisningsprincipen är Ekonomistyrningsver-
kets (ESV) bedömning att medlen under detta anslag i enlighet med national-
räkenskaperna bör definieras som transfereringar och att anslagsavräkningen
därför skall ske kassamässigt, en bedömning som regeringen delar.
Regeringen beräknar att i genomsnitt 235 000 personer kommer att vara
öppet arbetslösa under budgetåret 1999, vilket motsvarar 5,4 % av arbets-
kraften. Kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsförsäkringen under inneva-
rande år beräknas till 32, 4 miljarder kronor.
Vid medelsberäkningen för år 2000 har regeringen tagit hänsyn till beslut
med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition samt antaganden om
den ekonomiska utvecklingen enligt den reviderade finansplanen. Enligt
denna (budgetpropositionen för 2000, prop. 1999/2000:1, s. 21) väntas ut-
vecklingen av sysselsättningen och arbetskraftsutbudet sammantaget leda till
att den öppna arbetslösheten som årsgenomsnitt uppgår till 4,5 % år 2000.
För budgetåret 2000 föreslås ett ramanslag om 29,7 miljarder kronor.
Motioner
I motion A277 som avser anslag inom arbetsmarknadspolitiken föreslår
Moderaterna att det införs en allmän arbetslöshetsförsäkring från den 1
januari 2000. Försäkringen skall omfatta alla och ha en sådan utformning att
den stimulerar den enskilde att aktivt söka arbete och underlättar en sundare
lönebildning. Det skall vara en omställningsförsäkring som understöder
arbetslinjen. Av det skälet förordar Moderaterna en s.k. bortre parentes efter
300 ersättningsdagar. För deltidsarbetslösa bör det införas en begränsning i
huvudsaklig överensstämmelse med DELTA-utredningens förslag. Ett efter-
skydd motsvarande grundnivå föreslås för samtliga under 200 dagar och
därutöver särskilda efterskyddsregler för äldre arbetskraft. Det s.k. arbets-
villkoret bör ökas till tolv månader och ersättningsnivån bör vara 75 %. En
avindexering bör ske på det sättet att inkomsten vid försäkringstidpunkten
räknas upp efter basbeloppsförändringen, inte efter löneökningstakten inom
avtalsområdet. Moderaterna framhåller att förslaget skall ses tillsammans
med de inkomstskattesänkningar som partiet föreslår. Försäkringen bör in-
kludera det stöd som utges vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(yrk. 1 delvis). I konsekvens med detta föreslås att de medel under utgiftsom-
råde 14 som huvudsakligen är att hänföra till direkta transfereringar överförs
till utgiftsområde 13. Moderaterna föreslår ett anslag för år 2000 på 39,6
miljarder kronor (yrk. 5). För nästa år förordar partiet att den s.k. finansie-
ringsavgiften höjs engångsvis med motsvarande 2,4 miljarder kronor. För de
därpå följande två budgetåren räknar partiet med att ca 10 miljarder kronor
årligen skall inflyta i premier från försäkringstagarna i den allmänna försäk-
ringen.
Kristdemokraternas förslag i motion A255 utgår från partiets kritik mot den
nuvarande arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna pekar på att försäkringen
trots den korta tid som den varit i kraft nu ses över i flera viktiga hänseende
Försäkringen bör enligt partiet omfatta alla förvärvsarbetande som har an-
knytning till arbetsmarknaden, den bör ha en högre grad av avgiftsfinansie-
ring och en ökad arbetslöshet till följd av dåligt fungerande lönebildning bör
omedelbart öka kostnaden för den enskildes a-kassa. Egenfinansieringen bör
enligt Kristdemokraterna uppgå till en tredjedel, vilket kompenseras med
sänkt skatt via en generell höjning av grundavdraget. Den totala inkomstför-
stärkningen för år 2000 blir med partiets förslag 5 750 miljoner kronor (yrk.
1 och 2). Enligt motionen leder partiets övriga förslag på näringslivs- och
arbetsmarknadsområdet till att arbetslösheten sjunker, vilket även det mins-
kar kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraternas föreslår
ett 6 750 miljoner kronor lägre anslag för nästa år (yrk. 11). Kristdemokra-
ternas vill även ha en utredning om en ny allmän och obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring som enligt partiet bör införas från år 2001. - Denna del av
motionen kommer att behandlas av utskottet i senare sammanhang.
Centerpartiet förordar ett samordnat försörjningsstöd i sin arbetsmarknads-
politiska kommittémotion A220 (yrk. 12 delvis). Partiet anser att den nuva-
rande utformningen med försörjningsstöd för arbetslösa och för personer i
vuxenutbildning på olika utgiftsområden gör det svårt att överblicka både
kostnader och möjliga samordningsvinster. Med den nuvarande ordningen
blir det också svårt att kombinera åtgärder inom de olika områdena. Ett
sammanhållet regelverk ökar förutsättningarna för rättvisa mellan enskilda.
Även förutsättningarna för flexibilitet blir större, eftersom försörjningsstöde
kan följa den enskilde genom de olika systemen. Genom att olika insatser
kan kombineras blir möjligheterna bättre att skapa meningsfulla handlings-
planer. Ett samordnat försörjningsstöd gör det nödvändigt att förenkla regel-
verket, vilket leder till en minskad administration. Centerpartiet yrkar att
regeringen i nästa års budgetproposition lägger fram ett förslag till ett sådan
samordnat regelverk. För nästa budgetår anser Centerpartiet att det bör an-
komma på regeringen att anvisa medel under anslag A 1 på utgiftsområdet
till fördelning mellan olika myndigheter i enlighet med hur anslagen fördelas
i budgetpropositionen. - I Centerpartiets anslagsmotion A274 tillförs ansla-
get A 1 ca 20,5 miljarder kronor i enlighet med förslaget om samordnat
försörjningsstöd. Partiet beräknar att kostnaderna kan minska med 2 %, eller
1 miljard kronor, genom en mer effektiv förvaltning till följd av samordning-
en. Ytterligare 500 miljoner kronor bör enligt partiet kunna sparas genom
ändrade sanktioner vid brott mot reglerna och genom ökad kontroll av att
reglerna efterlevs. Regeringen bör enligt motionen återkomma skyndsamt
med förslag om hur kontrollen skall kunna skärpas och fusk beivras (yrk. 1).
Anslaget A 1 beräknas till ett 18 965 miljoner kronor högre belopp än enligt
regeringens förslag (yrk. 2).
Folkpartiet anser enligt sin partimotion Fi212 (yrk. 15 delvis) att systemet
med arbetslöshetskassor bör ses över med sikte på att göra om arbetslöshets-
försäkringen till en omställningsförsäkring. Åtgärder i syfte att reformera
försäkringen gör det möjligt att redan nästa år räkna med ett 600 miljoner
kronor lägre anslag än vad regeringens föreslagit. I partiets motion Sf246
som avser socialförsäkringarna föreslår partiet en allmän obligatorisk ar-
betslöshetsförsäkring, som skall vara fristående från statens budget. Alla
inkomsttagare skall omfattas. Försäkringen bör kompletteras med ett nytt
icke behovsprövat skydd för utförsäkrade. I motionen finns ett motsvarande
anslagsyrkande som i Fi212, dock uppenbarligen felskrivet (Sf246 yrk. 5).
Anita Johansson m.fl. (s) anser i motion A269 att regeringen efter olika eu-
ropeiska förebilder borde utreda ett svenskt system för omvandling av ersätt-
ning från arbetslöshetskassan till insats i ett nystartat kooperativt företag.
Den enskilde skulle kunna finansiera den egna insatsen i det nybildade före-
taget med hjälp av arbetslöshetsersättningen och i övrigt med någon form av
finansieringsfond.
I motion A222 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser motionärerna att
brist på resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skall få leda till
utförsäkring från arbetslöshetskassan.
Agneta Brendt och Birgitta Ahlqvist (s) föreslår i sin motion A278 att perso-
ner som passerat åldersgränsen för att kunna få studielån i stället borde ha
möjlighet att utbilda sig med bibehållen a-kassa.
Motion A229 av Ana Maria Narti (fp) avser kulturens budget. Motionären
beskriver arbetsmarknadsåtgärderna och arbetslöshetskassan som ett slags
konstgjord andning för den fattiga fria kulturen. En omflyttning till kulturens
budget av en bråkdel av de enligt motionären enorma summor som går till
AMS och till olika arbetslöshetskassor skulle ge upphov till betydligt bättre
villkor (yrk. 1 delvis).
I avsnittet 3.2.2 nedan kommer utskottet att behandla vissa andra motionsför-
slag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansierade genom arbetslöshets-
försäkringsmedel. Utskottet tar där också upp vissa frågor som anknyter till
utförsäkringen.
Vissa bakgrundsuppgifter
Utskottet vill inledningsvis redovisa huvuddragen i de förslag som den förut-
nämnda arbetsgruppen lagt fram i dagarna, "Kontrakt för arbete - rättvisare
och tydligare regler i arbetslöshetsförsäkringen", Ds 1999:58.
Arbetsgruppen har som utgångspunkt att villkoren i försäkringen och till-
lämpningen av reglerna kan ha betydelse för möjligheterna att varaktigt få
ned arbetslösheten. Tydliga regler och konsekvent tillämpning är väsentligt.
Förslagen är enligt arbetsgruppen ägnade att skärpa kraven på aktivitet och
precisera kraven på omställningen. De arbetsmarknadspolitiska programmen
och försäkringen skall integreras. Den arbetssökande skall ges rätt att till-
sammans med arbetsförmedlingen formulera ett sökkontrakt där rättigheter
och skyldigheter anges. Sökområde skall beskrivas liksom vilka aktiviteter
som den enskilde förväntas delta i. En ersättningsperiod delas in i intervall
om 100 dagar. Sökområdet vidgas mellan och inom intervallen. Kravet på
aktivitet formuleras som ett tillägg till grundvillkoren i försäkringen. Dag-
penningen skall enligt förordningsföreskrifter kunna bestämmas till olika
belopp under skilda delar av ersättningsperioden. Arbetsgruppen föreslår
även att rättigheterna under uppsägningstiden, t.ex. betald ledighet för att
genomgå utbildning, preciseras för arbetstagare som sagts upp på grund av
arbetsbrist, vilket sker genom en ändring i lagen om anställningsskydd
(LAS). Den högsta dagpenningen föreslås bli höjd från nuvarande 580 kr till
640 kr. Efter 100 dagar sänks den högsta ersättningen till 580 kr. Sanktions-
reglerna för den som inte antar ett anvisat arbete ändras så att det blir en
successiv minskning av dagpenningen. En sökande vars ersättningsrätt ifrå-
gasätts en tredje gång utförsäkras. Arbetsprövningen av en arbetssökande,
kvalitetsgranskningen av arbetsförmedlingarna och tillsynen av kassorna bör
hållas samman. Det skall inte längre krävas deltagande i arbetsmarknadspo-
litiska program för kvalificering till en ny ersättningsperiod. I stället skall
möjlighet ges till förlängd ersättningsrätt enligt föreskrifter som utfärdas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. De arbetsmark-
nadspolitiska programmen inriktas på att förbättra möjligheterna till nytt
arbete. Slutligen föreslår arbetsgruppen att det skapas en övergångsarbets-
marknad, där den arbetssökande anvisas plats inom 600 ersättningsdagar.
Arbetsgruppen anser att den närmare utformningen bör utredas vidare. 1
miljard kronor bör avsättas till övergångsarbetsmarknaden. I promemorian
läggs det fram förslag om ändringar i flertalet av bestämmelserna i lagen om
arbetslöshetsförsäkring och även i lagen om arbetslöshetskassor. Regeländ-
ringarna bör enligt utredningen träda i kraft den 1 oktober 2000. Höjningen
av den högsta dagpenningen föreslås bli genomförd den 1 januari 2001.
I sammanhanget vill utskottet även något kort redogöra för två rapporter
från Statskontoret respektive från Riksrevisionsverket som båda i viss mån
anknyter till frågeställningar som berörs i förslaget från arbetsgruppen.
Riksrevisionsverket har fått medel av regeringen för att sammanfatta några
generella erfarenheter av kontroll inom välfärdssystem och inkomstbeskatt-
ning. Enligt rapporten, Kontrollen inom välfärdssystemen och inkomstbe-
skattningen, RRV 1999:39A, är kontrollen fortfarande svag inom arbetslös-
hetsförsäkringen. Verket konstaterar att satsningen sedan 1990-talets mitt
visserligen har resulterat i en klart ökad aktivitet från AMS sida i form av
inspektioner, föreskriftsarbete m.m., men att det är svårt att avläsa något
trendbrott när det gäller förekomsten av fel och fusk inom området eller i
fråga om allmän probleminsikt. De institutionella förhållandena som hänger
samman med kassornas privaträttsliga ställning sätter snäva gränser för kon-
trollmöjligheterna. A-kassorna saknar själva reell möjlighet att hålla uppsikt
över i vilken utsträckning deras arbetslösa medlemmar uppfyller det grund-
läggande försäkringsvillkoret att stå till arbetsmarknadens förfogande efter-
som arbetsförmedlingarna svarar för den kontrollen. A-kassorna är beroende
av förmedlingens vilja att i enskilda fall ifrågasätta ersättningsrätten, och d
viljan är i allmänhet låg, enligt vad som sägs i rapporten.
Statskontoret konstaterar i sin rapport "Vem ser efter arbetslöshetskassor-
na", 1999:32, att AMS har relativt små resurser för granskning - 9 kontakt-
personer skall granska 40 arbetslöshetskassor med 300 arbetsställen. Av de
5 500 ärenden som granskades år 1998 hittade AMS fel i vart sjunde. Detta
behöver emellertid inte svara mot den totala felprocenten, eftersom gransk-
ningen koncentreras till kassor där det kan befaras att fel begås.
Statskontoret anser att statens representanter i kassornas styrelser oftast
inte uppfyller de formella krav som bör ställas. Alltför många har andra band
till kassan, och få har juridisk utbildning. Hälften av statens representanter
har suttit mer än sex år i styrelsen och kan därmed ha förlorat distansen. I
rapporten föreslås att representanterna utses av regeringen. Något större
resurser än de drygt 14 miljoner kronor som i dag avsätts för granskningen
skulle i praktiken kunna spara utgifter för staten. I rapporten framförs också
att någon form av vitesföreläggande skulle kunna användas i de fall kassorna
inte rättar sig efter AMS påpekanden. Behovet av att granska kassorna skulle
enligt rapporten bli mindre om kassorna hade egna ekonomiska motiv att
vara strikta när de prövar ersättningen. Ett system liknande det som fanns
fram till 1989, då medlemmarna betalade en del av ersättningen i den egna
kassan, skulle betyda att skillnader i arbetslöshet mellan olika kassor märktes
i medlemsavgiften.
I anslutning till detta vill utskottet även något kort redogöra för en nyligen
färdigställd rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU). Studien undersöker effekterna på arbetslöshetstiderna av den sänk-
ning av ersättningen från 80 till 75 % som genomfördes från den 1 januari
1996. Resultaten i studien visar att övergångarna till arbete ökade för perso-
ner som fick sänkt ersättning jämfört med personer som hade oförändrad
ersättning till följd av att deras ersättning låg över taket i försäkringen. Sa
nolikheten att få arbete ökade med ca 10 % för dem som drabbades av sänk-
ningen. Effekten var särskilt stark för personer under 25 år.
Utskottets ställningstagande
Som framgått av inledningsavsnittet föreslår såväl Moderaterna, Kristdemo-
kraterna som Folkpartiet att det införs en allmän arbetslöshetsförsäkring,
medan Centerpartiet förespråkar en ny och sammanhållen trygghetsförsäk-
ring. Förslagen skiljer sig åt på flera punkter. Ett gemensamt drag i Modera-
ternas och Kristdemokraternas förslag är en ökad grad av självfinansiering,
och dessa partier tillgodoräknar sig också kraftiga budgeteffekter av detta.
Moderaterna tänker sig att en ny försäkring skall kunna vara i kraft redan vid
årsskiftet. För nästa år skall en engångsvis höjning av den s.k. finansierings-
avgiften ske med motsvarande 2,4 miljarder kronor, och för åren därefter
utgår partiet från att ca 10 miljarder skall flyta in årligen i premier från de
allmänna försäkringen. Kristdemokraterna tillgodoräknar sig redan för nästa
år effekter av sitt förslag om en kraftigt höjd egenfinansiering som tillsam-
mans med effekterna av partiets övriga förslag på näringslivs- och arbets-
marknadsområdet skulle kunna minska anslaget med i storleksordningen 6,7
miljarder kronor.
Utskottet har under en följd av år behandlat likartade yrkanden från oppo-
sitionspartierna om en allmän obligatorisk försäkring med en kraftigt ökad
självfinansiering. Senast togs saken upp i utskottets yttrande till finansut-
skottet rörande utgiftsramarna. Till en början vill utskottet framhålla att den
nya arbetslöshetsförsäkring som riksdagen beslutade om våren 1997 är en
frivillig försäkring som bygger på medlemskap i arbetslöshetskassor. Med
den nya lagen infördes en möjlighet även för sådana personer som valt att stå
utanför de organisationsanknutna kassorna att via den s.k. ALFA-kassan få
en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Alla som har en förankring
på arbetsmarknaden kan därmed få en sådan ersättning, och i den meningen
är det redan en allmän försäkring.
De finansieringsmodeller som föreslagits av oppositionspartierna har skif-
tat över tiden. Utskottet kan konstatera att inget av partierna uttryckligen
förordat en återgång till den finansieringsmodell som var knuten till den
försäkring som infördes av fyrpartiregeringen och gällde under det andra
halvåret 1994. Även denna gång är det svårt att få någon klarare bild av hur
partierna tänkt sig finansieringen. Bl.a. inställer sig frågan vad den enskilde
insats exakt skall relateras till och vilka som skall stå för finansieringen, h
löntagarkollektivet eller bara de som är medlemmar i en kassa eller möjligen
de som kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden och i så fall hur detta
kriterium skall bestämmas. Som framhållits av finansutskottet i dess budget-
betänkande 1999/2000:FiU1 är flertalet av förslagen så vaga till sin karaktär
att de redovisade besparingseffekterna för år 2000 framstår mer som för-
hoppningar än realistiskt underbyggda förslag. Så mycket står dock klart att
såväl Moderaternas som Kristdemokraternas förslag skulle innebära kraftigt
ökade ekonomiska insatser från enskilda. Detta kan utskottet inte godta. Till
det kommer de praktiska och ekonomiska problem som en snabbt ändrad
finansiering skulle innebära, vilket utskottet pekade på i det nyssnämnda
yttrandet till finansutskottet. Inte heller kan utskottet se hur 600 miljoner
kronor skulle kunna sparas i försäkringen till följd av Folkpartiets olika
förslag.
När det särskilt gäller Centerpartiets motion kan utskottet konstatera att
partiet inte närmare utvecklar hur det föreslagna samordnade försörjnings-
stödet skulle vara utformat. Partiet tillgodoräknar sig ändå kraftiga ekono-
miska effekter av samordningen. Utskottet delar partiets uppfattning att
sanktionsreglerna i försäkringen kan behöva ändras och att kontrollen kan
behöva förbättras. Att kraftiga besparingseffekter skulle kunna uppnås redan
nästa år är dock knappast realistiskt.
Utskottet har i det föregående beskrivit de förslag och rapporter som lagts
fram när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och angränsande frågor. De rör
ett spektrum av frågeställningar. Det vore fel av utskottet att nu rycka ur
olika delar och ge uttryck för hur skilda problem borde lösas. I stället bör
regeringens beredningsarbete avvaktas.
När det gäller anslaget för arbetslöshetsersättning kan utskottet konstatera
att särskilt Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet räknar med
utgiftsminskningar för arbetslöshetsförsäkringen som framstår som mer eller
mindre orealistiska. Av skäl som framgått ovan avvisar utskottet förslagen
om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet godtar de beräkningar som ligger till grund för regeringens an-
slagsförslag, vilket alltså biträds. Det innebär också att utskottet avstyrker
oppositionspartiernas förslag i motsvarande delar. Det gäller motionerna
A220 (yrk. 12 delvis), A255 (yrk. 1, 2 och 11), A274 (yrk. 1 och 2), A277
(yrk. 1 delvis och 5), Fi212 (yrk. 15 delvis) och Sf246 (yrk. 5).
Sist i detta avsnitt finns en sammanställning av utskottets ställningstagande
i fråga om anslagen på utgiftsområde 13.
Med anledning av de enskilda motionerna vill utskottet anföra följande.
Utskottet har tidigare tagit ställning till ett förslag om omvandling av ar-
betslöshetsersättning till insats i ett nybildat företag. Utskottet hänvisade d
(1997/98:AU1) till att den kooperativa företagsformen redan uppmärksam-
mas och stöds, om än på annat sätt än vad motionens förslag innebar. Sedan
dess har ändringar genomförts beträffande anslaget för arbetslöshetsersätt-
ning på det sättet att åtgärder som tidigare finansierades via anslaget nu i
stället omfattas av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på utgifts-
område 14. Utskottet anser att detta är en riktig princip. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motion A269.
Det sistnämnda synsättet har utskottet även när det gäller förslaget att vissa
arbetslösa skulle få möjlighet studera med bibehållen a-kassa. Även motion
A278 avstyrks därför.
När det gäller synpunkten i motion A222 att brist på arbetsmarknadspoli-
tiska resurser inte skall kunna leda till utförsäkring kan utskottet i och för
hålla med om att utförsäkring måste förhindras så långt som möjligt. Ut-
skottet kan dock inte se hur det skulle kunna ske genom en garanti av det
slag som motionärerna efterlyser. Motionen avstyrks därför.
Även på andra ställen i detta betänkande behandlas förslag som går ut på
att arbetsmarknadspolitiska resurser skall överföras till kultursektorn. Ut-
skottets principiella inställning, som kom till uttryck bl.a. i förra årets bud
getbetänkande 1998/99:AU1, är att de arbetsmarknadspolitiska resurserna
skall fördelas efter de mål som styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet står
fast vid detta och kan därmed inte biträda förslaget i motion A229 (yrk. 1
delvis).
1Varav 150 milj. kr på tilläggsbudget till statsbudgeten för 1999
(prop. 1998/99:100, avsnitt 5, UO 13).
2Motsvarar 902 655 tkr i 2000 års prisnivå.
3Motsvarar 884 956 tkr i 2000 års prisnivå.
Propositionen
Från anslaget finansieras utbetalning av ersättningar till arbetstagare för
lönefordringar vid konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497). Från
anslaget betalas också ersättningar till länsstyrelserna för deras arbete med
utbetalning av lönegarantimedel samt till Kammarkollegiet för administrativa
kostnader. Utgifterna styrs av antalet konkurser och av hur många som om-
fattas av konkurserna samt av de bestämmelser som styr rätten till ersättning.
Jämfört med tidigare, då även räntor och amorteringar på skulden från lö-
negarantifonden betalades av anslaget, behöver kostnaderna för lönegaranti-
ersättningar beräknas med större exakthet. Behovet av säkrare prognoser är
väsentligt större när amorteringarna inte längre kan fungera som en buffert.
Regeringen bedömer att det behövs ett tydligare myndighetsansvar för lö-
negarantin. Den fördelning på olika myndigheter som nu finns är ett ytterli-
gare skäl att pröva frågan om ett tydligare och mer sammanhållet myndig-
hetsansvar. Statskontoret har på regeringens uppdrag lämnat ett förslag till
samlad administration enligt vilket Riksskatteverket skall vara huvudman.
Betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) har remissbehandlats
och bereds nu inom Justitiedepartementet.
Regeringen bedömer att de förslag om förändringar som kommer att före-
läggas riksdagen leder till lägre kostnader för lönegarantiersättningar senast
den 1 juli 2000. Även det sjunkande antalet konkurser bör bidra till lägre
kostnader. Regeringen meddelar sin avsikt att återkomma i frågan i samband
med vårpropositionen år 2000, då utvecklingen kan bedömas närmare.
För nästa budgetår föreslår regeringen 877 miljoner kronor för anslaget till
lönegarantiersättningar.
Ingen motion har väckts i denna del av propositionen.
Utskottet biträder regeringens anslagsförslag.
2.2 Sammanställning av utskottets ställningstagande
i fråga om anslagen m.m. på utgiftsområde 13
Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas för-
slag och fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområde 13.
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
m
kd
c
fp
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
29 696 000
+9 883 413
-6 750 000
+18 965 750
-600 000
A 2
Bidrag till lönegarantiersättning
877 000
Summa
30 573 000
+9 883 413
-6 750 000
+18 965 750
-600 000
Som framgått ovan har utskottet anslutit sig till regeringens förslag om an-
slag på utgiftsområdet. Det innebär att propositionen tillstyrks i motsvarande
del (prop yrk. 1), samtidigt som motionerna A255 (yrk. 11), A274 (yrk. 2),
A277 (yrk. 5), Fi212 (yrk. 15 delvis) och Sf246 (yrk. 5) avstyrks.
3 UTGIFTSOMRÅDE 14 - Arbetsmarknad och
arbetsliv
3.1 Mål för utgiftsområdet, allmänna frågor m.m.
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar utgifter för AMV:s, Arbetarskyddsverkets, Arbets-
livsinstitutets, Rådet för arbetslivsforsknings, Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärderings m.fl. myndigheters förvaltning. Vidare omfattar utgifts-
området utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Europeiska social-
fonden, Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor och statliga
arbetsgivarfrågor. Inom området finns också avgiftsfinansierad verksamhet,
bl.a. inom AMV rörande yrkesinriktad rehabilitering.
Regeringens övergripande mål på kort sikt är att den öppna arbetslösheten
skall minskas till 4 % under år 2000 och att andelen reguljärt sysselsatta i
befolkningen i åldern 20-64 år skall öka till 80 % år 2004. Därefter är målet
full sysselsättning.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken skall bidra till tillväxt, sysselsätt-
ning och ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv samt skapa förutsättningar
för flexibilitet, trygghet och delaktighet i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att öka anpassningsförmågan
på arbetsmarknaden. Det skall ske genom ett effektivt platsförmedlingsarbete
som tillsammans med kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder leder
till en hög rörlighet på arbetsmarknaden.
Arbetslivspolitiken skall verka för att individer inte förslits, skadas eller
slås ut från arbetslivet och i övrigt verka för en god och utvecklande arbets-
miljö. Arbetslivspolitiken har även till uppgift att öka kunskap och kompe-
tens i arbetslivet. Tillsammans med arbetsmarknadspolitiken bidrar arbetslivs
politiken till ökad sysselsättning och bättre matchning mellan utbud och
efterfrågan på kompetens samtidigt som inflationsdrivande flaskhalsar på
arbetsmarknaden undviks.
En central del för arbetslivet och dess utveckling - och därmed för sam-
hällets utveckling - är jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gäller även
integrering av invandrare i arbetslivet och insatser för att motverka diskrimi-
nering och utestängning på grund av funktionshinder, etnisk bakgrund eller
sexuell läggning.
För att bidra till detta föreslår regeringen följande mål för arbetsmarknads-
och arbetslivspolitiken:
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
-
- minska långtidsarbetslösheten,
-
- motverka långa tider utan reguljärt arbete,
-
- en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas
eller slås ut från arbetslivet,
-
- jämställdhet mellan kvinnor och män samt
-
- ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald.
-
I takt med att konjunkturen växer sig allt starkare anser regeringen att det
är viktigt att arbetsmarknadspolitikens tillväxtinriktade sida betonas än mer.
De lediga platserna måste tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på
arbetsmarknaden stimuleras. Avskaffandet av det s.k. volymmålet har gjort
det möjligt för arbetsförmedlingarna att i ökad utsträckning prioritera den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadspolitiken har
tillsammans med utbildningspolitiken en mycket viktig uppgift i att arbeta
med att stärka kompetensen hos dem med svag ställning på arbetsmarknaden,
däribland många personer med utländsk bakgrund och funktionshindrade.
Ett arbetsliv i stark förändring och utveckling kräver fortsatta och intensi-
fierade insatser för att få till stånd säkra och goda arbetsmiljöer med bra
arbetsförhållanden. Regeringen menar att förändring, utveckling och flexibi-
litet skall kunna förenas med trygghet och delaktighet för den enskilda män-
niskan.
Inom området Arbetsmarknad anger regeringen i huvudsak följande vad
avser prioriteringar och slutsatser.
Omläggning till en mer tillväxtinriktad arbetsmarknadspolitik skall fort-
sätta för att öka sysselsättningen genom en effektiv platstillsättning och
genom att förhindra uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar. Samtidigt
skall insatserna för de mest utsatta grupperna intensifieras för att motverka
långa arbetslöshetstider som kan leda till att personer permanent slås ut från
den reguljära arbetsmarknaden. Ökad uppmärksamhet måste också ägnas de
regioner som har den svagaste sysselsättningstillväxten. Platsförmedlingsin-
satser och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen skall prioriteras
för att lediga platser snabbt skall kunna tillsättas.
Inom området arbetsliv anges i huvudsak följande prioriteringar.
En viktig förutsättning för ökad sysselsättning och tillväxt är en fortsatt
hög prioritering av insatser för en god arbetsmiljö, integrering av arbetsmil-
jöarbetet med verksamheten i övrigt, liksom av insatser mot faktorer i ar-
betsmiljön som ger upphov till skador och funktionsnedsättningar.
En central uppgift för arbetslivspolitiken är att bidra till ökad kunskap och
kompetens i arbetslivet för att därigenom stimulera sysselsättning, tillväxt,
förnyelse och ett utvecklande arbetsliv. Det är också av största vikt att FoU-
arbetet inom arbetslivsområdet bidrar till ökad kunskap om och utveckling
av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla.
Forskning och utveckling liksom tillsyn bör även fortsättningsvis bedrivas
i aktiv samverkan med lokala aktörer. Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets
aktörer samt kunskapsöverföring mellan forskning och arbetsliv är av vä-
sentlig betydelse både för arbetslivets utveckling och för att säkerställa rele
vansen i den forskning som utförs.
Forskning inom jämställdhetsområdet bör vidareutvecklas och ha fortsatt
hög prioritet. Med tanke på de krav som internationaliseringen medför är det
av största vikt att arbetslivet bättre förmår utnyttja den kompetens som finns
hos personer med utländsk bakgrund. Insatser för att motverka utslagningen
från arbetslivet med systematiskt förebyggande insatser skall ha fortsatt hög
prioritet.
Motioner
Centerpartiet föreslår i motion A220 att det skapas en gemensam ingång till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder via tre olika spår. De tre spåren utgör kom-
plettering av grundläggande utbildning, direkt arbetsmarknadspolitisk utbild-
ning samt inträde på en övergångsmarknad för att skapa kontakt med den
reguljära arbetsmarknaden (yrk. 13). Vidare bör enligt partiets mening kvar-
varande volymåtgärder fasas ut för att minska inlåsnings- och undanträng-
ningseffekter (yrk. 14).
Centerpartiet vill dessutom i motion A806 ge AMS i uppdrag att utreda
bakgrunden till kvinnors överrepresentation bland anvisningarna till arbete
eller åtgärder (yrk. 12).
Folkpartiet anser i motion Kr314 att kulturarbetsförmedlingens verksamhet
bör minska och de medel som frigörs styras över från arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder till den kulturella verksamheten. Partiet pekar på att en fjärdedel
av de medel staten anslår till kulturen förmedlas via arbetsmarknadspolitiken
(yrk. 23). Även Ana Maria Narti (fp) anser i motion A229 att en andel av
AMS och a-kassornas resurser bör flyttas till Kulturdepartementets budget
som en direkt förstärkning av den s.k. fria kulturens ekonomi (yrk. 1 delvis).
Ewa Larsson (mp) anser i motion Kr316 (yrk. 2) att arbetsmarknadsmedel till
kulturutövare bör föras över till kulturområdet för att utbetalas i form av mer
generellt inriktade stöd.
Utskottets ställningstagande
Regeringen föreslår när det gäller de övergripande målen för utgiftsområde
14 vissa förändringar utan att detta formellt underställs riksdagen. De tidiga-
re fem målen har kompletterats med ett sjätte mål med innebörden att arbets-
livet skall präglas av integrering och mångfald. Dessutom har vissa omfor-
muleringar gjorts. Målen för utgiftsområdet bör som framgått enligt rege-
ringen vara:
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser
-
- minska långtidsarbetslösheten
-
- motverka långa tider utan reguljärt arbete
-
- en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas
eller slås ut från arbetslivet
-
- jämställdhet mellan kvinnor och män samt
-
- ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald.
-
Utskottet är positivt till de mål som formulerats och ser med tillfredsställels
att det sker en särskild betoning av att arbetslivet skall präglas av integreri
och mångfald. Utskottet är överens med regeringen om målformuleringen
men anser samtidigt att utformningen av övergripande mål för utgiftsområdet
är en fråga som bör underställas riksdagen för ställningstagande.
Som nämns i inledningen av betänkandet har näringsministern i samband
med utskottets behandling av budgetpropositionen redovisat vilka åtgärder
som regeringen vidtagit eller planerar att vidta för att utveckla arbetsmark-
nadspolitiken. Omläggningen, vilken också redovisas i budgetpropositionen,
innebär i korthet följande:
- en förskjutning sker från hög volym på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna till åtgärder med hög kvalitet
-
- en översyn görs av åtgärderna för de personer som har svårast att få
fäste på arbetsmarknaden
-
- arbetslöshetsförsäkringen ses över
-
- regelverket förenklas och antalet åtgärder minskar
-
- styrningen av AMV ses över.
-
Utskottet ställer sig bakom den inriktning som omläggningen av arbetsmark-
nadspolitiken innebär. Utskottet lägger i avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett
tillkännagivande från riksdagen om vikten av lösningar för personer med
särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Utskottet anser det angeläget att
de lösningar som väljs får en utformning som medger flexibilitet och hän-
synstagande till individuella behov. Centerpartiet föreslår som nämnts att en
gemensam ingång skapas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder via tre spår
och att kvarvarande volymåtgärder fasas ut. I den mån motionen inte tillgo-
doses genom den ovan redovisade omläggningen avstyrks motion A220 (yrk.
13 och 14).
När det gäller frågan om kvinnors överrepresentation bland anvisningar till
arbete anges i AMS kvartalsrapport 1999:3 att 57 % av samtliga anvisningar
avsåg kvinnor. I rapporten påpekas att den könsuppdelade arbetsmarknaden
mycket tydligt avspeglar sig i anvisningarnas fördelning på män och kvinnor
inom olika yrkesområden. En hög andel män anvisas till arbete som tekniker,
ingenjörer etc. medan andelen kvinnor är särskilt hög bland anvisade till
arbete inom vård och förskola. Utskottet utgår från att AMS även fortsätt-
ningsvis följer utvecklingen och anser därför att något särskilt uppdrag inte
behövs. Motion A806 (yrk. 12) avstyrks därför.
I tre av motionerna pläderas för att medel bör överföras från arbetsmark-
nadsområdet till kultursektorn.
Arbetsmarknadsutskottet har i yttrande 1997/98:AU8y över proposition
1997/98:87 Konstnärernas villkor anfört bl.a. att en rätt tillämpad arbets-
marknadspolitik motverkar en överetablering av konstnärer och därmed
också ett kulturutbud som inte svarar mot det kulturpolitiskt motiverade. De
kulturpolitiska och arbetsmarknadspolitiska målen skall därför inte behöva
ställas mot varandra. I regleringsbrev för år 1999 avseende AMV begär
regeringen att AMS i februari år 2000 skall redovisa på vilket sätt förmed-
lingen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med riktning mot kulturarbets-
marknaden ytterligare kan utvecklas samt hur de förmedlande insatserna
bättre kan anpassas till de etablerade konstnärernas behov. AMS skall också
analysera behov av förändringar och omprioriteringar. Vid behandling av ett
likartat motionsyrkande i samband med budgetpropositionen 1999 ansåg
utskottet att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas efter de mål
som styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vidhåller sina tidigare ställ-
ningstaganden och avstyrker mot denna bakgrund motionerna Kr314 (yrk.
23), A229 (yrk. 1 delvis) och Kr316 (yrk. 2).
3.2 A Arbetsmarknad
3.2.1 Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
4 527 565
-100 000
-50 000
-913 601
-800 000
Från anslaget finansieras kostnaderna för personal och lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid AMS, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna
samt arbetsmarknadsinstituten (Ami). Under anslaget redovisas också IAS-
TE-praktik, ett utbytesprogram som skall medverka till att tekniker får en
bättre internationell kompetens, samt de avgiftsfinansierade verksamheterna
vid Arbetslivstjänster och Aske kursgård.
Under ett flertal år har AMV kunnat använda medel för tillfälliga personal-
förstärkningar - detta på grund av den högra arbetslösheten. De tillfälliga
medlen har inneburit att fler handläggare har kunnat avsätta mer tid för den
individuella servicen men också för kollektiva insatser som t.ex. jobbsökar-
aktiviteter. I takt med att arbetsmarknadsläget förbättras bör dessa medel
kunna reduceras, anser regeringen. Även under år 2000 bedöms det dock
finnas ett fortsatt stort behov av tillfälliga personalförstärkningar för att
kvaliteten i förmedlingsarbetet skall kunna öka. Detta kan t.ex. ske genom
individuell vägledning, ökade företagskontakter, effektivare matchning av
lediga platser och arbetssökande. Regeringen beräknar 700 miljoner kronor
under anslaget för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut för budgetåret 2000. Det är 150 miljoner kronor
mindre än innevarande år. 100 miljoner kronor skall användas till att särskilt
stärka ställningen på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.
Enligt regeringen bör AMS intensifiera insatserna för att skärpa tillsynen
av arbetslöshetskassorna. Regeringen föreslår att 14,65 miljoner kronor av
inflytande arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslös-
hetsförsäkringen (prop. yrk. 1).
Regeringen avser att återkomma till AMS vid ett senare tillfälle när det
gäller den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen planerar att inrätta ett separat sekretariat inom AMV för admi-
nistration av det nya mål 3 och gemenskapsinitiativet Equal. AMS skall vara
utbetalande myndighet för dessa program. Regeringen beräknar kostnaderna
för AMS arbete med socialfondsprogrammen till totalt ca 130 miljoner kro-
nor. Detta innebär utökade kostnader under anslaget med 87 miljoner kronor.
Utgifterna bör finansieras genom en minskning av dels anslaget Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder med 75 miljoner kronor, dels anslaget Europeiska
socialfonden m.m. för perioden 1995-1999 med 12 miljoner kronor.
Anslaget A 1 minskas med 150 000 kronor från år 2000. Motsvarande be-
lopp förs över till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten, utgiftsområde 4. För
administrationen av IASTE beräknas 1,1 miljoner kronor.
Motioner
Moderaterna föreslår i motion A277 att anslaget A 1 AMV:s förvaltnings-
kostnader fastställs till ca 4,43 miljarder kronor. Detta innebär en minskning
av anslaget i förhållande till regeringens förslag med 100 miljoner kronor,
detta som en följd av sjunkande arbetslöshet och genomförandet av de re-
former Moderaterna förordar beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna (yrk. 6).
Kristdemokraterna framför synpunkter på arbetsförmedlingens roll i motion
A254. Kristdemokraterna stöder regeringens förslag om att medel avsätts för
tillfälliga personalförstärkningar. Därutöver anser partiet att AMV måste
prioritera resurser så att alla arbetslösa inom rimlig tid får en individuell
handlingsplan med erforderlig uppföljning. Det är också viktigt menar mo-
tionärerna att förstärka arbetsförmedlingens roll så att de arbetsmarknadspo-
litiska aktörerna närmare knyts till näringslivet - detta i syfte att uppnå en
bättre matchning på arbetsmarknaden (yrk. 16). I samma motion föreslås att
AMV ges karaktären av stab med möjlighet till ytterligare rationaliseringar.
Länsarbetsnämnderna bör regionaliseras eller samordnas med länsstyrelser-
nas verksamhet. Ett mindre antal program skulle minska kostnaderna för
administrationen centralt inom AMS. Ett genomförande av dessa reformer
innebär att besparingar kan göras på anslaget A 1 AMV:s förvaltningskost-
nader med 50 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit
(yrk. 19 och 35 delvis).
I motion So488 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för Ami-s ändras så
att vägledningsstöd kan ges även till hörselskadade som är anställda (yrk. 4).
Centerpartiet avvisar i motion A275 (delvis) regeringens förslag att medel
avsätts för tillfälliga personalförstärkningar under anslaget A 1. Centerpartie
förordar en minskning av anslaget för budgetåret 2000 med 913,6 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.
Folkpartiet anser i motion Fi212 att en renodling av AMV:s verksamhet i
riktning mot ökad tyngdpunkt på platsförmedling gör det möjligt att minska
utgifterna under anslaget. Folkpartiet anser också att det inte bör betalas ut
något för tillfälliga personalförstärkningar, såsom regeringen föreslagit, dett
med undantag för de 100 miljoner kronor som är avsedda för åtgärder riktade
mot personer som har invandrarbakgrund. Sammanlagt förordar motionärer-
na en minskning av anslaget i förhållande till regeringens förslag med 800
miljoner kronor för budgetåret 2000 (yrk. 15 delvis). Liknande resonemang
förs också i motion A231 (yrk. 20 och 23 delvis). Folkpartiet anser även att
regeringen bör se över arbetsförmedlingens organisation så att den anpassas
till ett modernt flexibelt informationssamhälle (A231 yrk. 21).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det finns ett fortsatt stort
behov även under år 2000 av tillfälliga personalförstärkningar för att kvali-
teten i förmedlingsarbetet skall kunna öka. I arbetet med att förbättra kvali-
teten har de individuella handlingsplanerna en central plats, och utskottet
delar Kristdemokraternas uppfattning om vikten av dessa handlingsplaner.
AMS har i regleringsbrevet för 1999 ett uppdrag att fortsätta att utveckla de
individuella handlingsplanerna till att bli ett centralt hjälpmedel för att för
bättra resultatet i platsförmedlingsarbetet. I rapport från AMS, daterad 1999-
08-17, redovisas att i maj 1998 hade drygt 96 % av samtliga långtidsarbetslö-
sa fått en individuell handlingsplan. Av rapporten framgår också att kvalite-
ten i handlingsplanerna behöver förbättras och att AMS avser att kontinuer-
ligt granska kvaliteten i dem från den utgångspunkten.
I den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som redogjorts för i inled-
ningsavsnittet ingår att styrningen av AMV skall ses över. AMS har den 19
november meddelat att man håller på att utreda verksamheten och hur den
skall vara organiserad för att bättre svara mot de framtida kraven. Närings-
ministern har i en kommentar till meddelandet delat AMS uppfattning att
verksamheten och organisationen behöver anpassas till den snabba föränd-
ringen på arbetsmarknaden och den tekniska utvecklingen. Utskottet delar
denna bedömning och vill i avvaktan på översynen inte förorda något av de
förslag till förändringar av organisation och arbetssätt som förordas i motio-
nerna.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
och avstyrker motionerna A277 (yrk. 6), A254 (yrk. 16, 19 och 35 delvis),
A275 (delvis), Fi212 (yrk. 15 delvis) samt A231 (yrk. 20, 21 och 23 delvis).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 14,65 miljoner kronor av infly-
tande arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsför-
säkringen (prop. yrk. 1). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Med anledning av motionskravet att reglerna för arbetsmarknadsinstituten
bör ändras kan utskottet hänvisa till det uppdrag som AMS fått i 1999 års
regleringsbrev. Uppdraget bestod i att analysera och beskriva hur den yrkes-
inriktade rehabiliteringen vid Ami bör bedrivas i fortsättningen med syftet att
uppnå ökad effektivisering och säkerställa att resurserna används på ett för
den enskilde effektivt sätt. I AMS återrapport med anledning av uppdraget
anges att för arbetssökande med synskada, hörselskada och dövhet samt
rörelsehinder skall fortsättningsvis finnas interregionala och/eller regionala
specialister med kompetens och resurser att utreda/bedöma och kompensera
funktionshindret samt föreslå lämpliga åtgärder. Regeringen anger i budget-
propositionen att den avser att återkomma till AMS vid ett senare tillfälle när
det gäller den yrkesinriktade rehabiliteringen. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund motion So488 (yrk. 4).
3.2.2 Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
1I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2 Arbetsmarkn
politiska åtgärder där utfallet var 497 mkr avseende medel som i huvudsak dispo
av Boverket för bostadsinvesteringar m.m. Ingående reservation för innevarande
budgetår uppgick till 312 mkr och utgifterna beräknas till 37 mkr. Ej intecknad
medel skall föras bort från anslaget.
2Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårproposition
1999. Anslagssparandet beräknas att förbrukas under år 1999 inom ramen för den
pågående IT-utbildningen i SwIT:s regi.
Tusental kronor
Regeringens
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
19 590 591
-15 672 473
-2 360 000
-14 077 280
-2 500 000
Omfattning och inriktning, anslag m.m.
Propositionen
Utbetalningarna under anslaget avser utgifter för konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder, yrkesinriktad rehabilitering och utbildning i
företag. Från anslaget utbetalas även viss nationell medfinansiering som
svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 1995-1999 samt Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-
2006 avseende mål 3.
Närmare 60 % av utgifterna på anslaget beräknas avse försörjning i form
av utbildningsbidrag (aktivitetsstöd) till deltagare i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Resterande del avser i huvudsak
köp av arbetsmarknadsutbildning. Utgifterna under anslaget påverkas därför
till största delen av omfattningen av åtgärderna och den yrkesinriktade reha-
biliteringen och av bidragsnivåerna samt av hur stor del av deltagarna som
har rätt till arbetslöshetsersättning. Utbildningsbidraget motsvarar den ar-
betslöshetsersättning som deltagaren skulle ha varit berättigad till som öppet
arbetslös medan det för andra arbetslösa uppgår till 103 kr per dag.
För innevarande budgetår anvisade riksdagen 21 961 miljoner kronor. Re-
geringen har fört bort 981 miljoner kronor från anslaget mot bakgrund av
bedömningen att behovet av åtgärder på området minskat. Ytterligare 200
miljoner kronor har förts bort till följd av ändrade redovisningsprinciper hos
AMV, som redovisats i avsnitt 2 Utgiftsområde 13. Verket tillämpar numera
s.k. kassamässig anslagsavräkning. Innevarande års anslag har minskats med
ytterligare 397 miljoner kronor i enlighet med regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten våren 1999.
Effekterna av den minskade medelstilldelningen i kombination med en hög
medelsförbrukning under det första halvåret har inneburit att omfattningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar under hösten. Enligt proposi-
tionen ställer detta stora krav på AMV att genom prioriteringar och omför-
delning av resurser - inom ramen för arbetslöshetsförsäkringens roll som
omställningsförsäkring - motverka utförsäkringar. Regeringen säger sig följa
utvecklingen noggrant och finner det oacceptabelt att antalet utförsäkringar
ökar på grund av brist på arbetsmarknadspolitiska medel.
Regeringen gör också bedömningen att AMS under innevarande budgetår
kommer att behöva utnyttja i stort sett hela sin anslagskredit trots den krafti
minskade omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Bakgrun-
den är främst att AMV upphandlat arbetsmarknadsutbildning i mycket större
omfattning än tidigare. Till detta kommer dels att de genomsnittliga utbild-
ningsbidragen stigit till följd av färre deltagande ungdomar, vilka i allmänhet
har lägre ersättning, dels att åtgärden OTA, där deltagarna får en stimulan-
sersättning utöver utbildningsbidraget, fått en större omfattning än vad som
beräknats.
Anslaget A 2 belastas fr.o.m. innevarande år med statlig ålderspensionsav-
gift. Den beräknade avgiften för år 2000, som utgår från ett antagande om
kostnader för utbildningsbidrag om 12,2 miljarder kronor, uppgår enligt
tabell 3.12 till 1,2 miljarder kronor.
I propositionen punkt 2 begärs ett bemyndigande beträffande ekonomiska
förpliktelser under nästa budgetår.
Motioner
Enligt Moderaternas motion A277 utgör många av de nuvarande arbets-
marknadspolitiska åtgärderna i realiteten inte arbetsmarknadspolitik utan
transfereringar till hushållen. Som redan framgått av avsnitt 2 Utgiftsområde
13 anser partiet att dessa medel bör överföras till ramanslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning under det utgiftsområdet. För de enligt partiets synsät
egentliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna föreslås ett anslag på 3,9 mil-
jarder kronor (yrk. 7).
Kristdemokraterna föreslår ett 2,4 miljarder kronor lägre belopp (yrk. 35
delvis). Det var välkommet att volymmålet avskaffades, sägs det i motionen.
Det har möjliggjort åtgärder som är bättre anpassade till arbetsmarknadens
behov och den arbetslöses förutsättningar. Vad som nu krävs är en tydlig
prioritering av utbildning och av sådana praktikplatser som ökar utbudet av
arbetskraft på de områden där bristyrken finns. Det bör vara färre program-
typer, och dessa bör kunna utformas efter varje persons individuella förut-
sättningar (yrk. 10).
Centerpartiet vill som framgått av avsnitt 2 att allt försörjningsstöd förs til
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. I konsekvens med
detta minskar partiet anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med
13,4 miljarder kronor. Genom avvecklingen av volymåtgärderna frigörs
medel för insatser av högre kvalitet samtidigt som anslaget kan minskas med
ytterligare 500 miljoner kronor (A275 delvis).
Folkpartiet föreslår ett 2,5 miljarder kronor lägre anslag för arbetsmarknads-
politiska åtgärder Fi212 (yrk. 15 delvis), A231 (yrk. 23 delvis). Det vore
rimligt att nu minska åtgärdernas omfattning, anser Folkpartiet, som utgår
från att 10 000 personer färre kan vara i åtgärder nästa år. Man välkomnar
regeringens förenklingsarbete och minskningen av antalet åtgärder.
Utskottet återkommer till anslagsfrågorna sist i detta avsnitt.
Regelförenklingar m.m.
Bakgrund
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar delas in i konjunkturberoende
och icke konjunkturberoende. Merparten av de konjunkturberoende åtgär-
derna finansieras över anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Några
av dem finansierades före 1998 på utgiftsområde 13 anslag A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning. De icke konjunkturberoende åtgärderna, främst löne-
bidrag och offentligt skyddat arbete (OSA), finansieras på anslaget A 3 Sär-
skilda åtgärder för arbetshandikappade.
Under 1998 fanns 16 konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder:
- Anställningsstöd
- Arbetslivsutveckling (ALU)
- Arbetsmarknadsutbildning
- Arbetsplatsintroduktion (API)
- Beredskapsarbete
- Datortek
- IT-utbildning
- Kommunala uppföljningsplatser
- Offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa (OTA)
- Rekryteringsstöd
- Resursarbete
- Starta-eget-bidrag
- Utbildningsvikariat
- Utvecklingsgaranti 20 - 24 år
- Yrkesinriktad rehabilitering (AMI)
- Jobbsökaraktiviteter
Några av dessa åtgärder har redan från början varit tidsbegränsade, beträf-
fande andra har beslut fattats om att de skall upphöra, åter andra har sam-
manförts till en åtgärd.
Sedan några år tillbaka pågår ett förenklingsarbete inom Regeringskansliet.
Ambitionen är att förenkla regelverket och minska antalet arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Ett led i detta arbete var införandet av ett nytt och enhet
ligt anställningsstöd fr.o.m. 1998. Detta anställningsstöd ersatte de ovan-
nämnda åtgärderna rekryteringsstöd, beredskapsarbete och utbildningsvikari-
at/vikariatsstöd. Ett annan del i förenklingen var att API och ALU fr.o.m.
1999 ersattes av en ny praktikåtgärd, arbetspraktik. Från den 1 januari 1999
gäller lagen respektive förordningen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.
Sedan den 1 oktober 1999 finns även det förstärkta anställningsstödet för
svaga grupper på arbetsmarknaden.
Propositionen
Trots de regelförenklingar som genomförts under senare år återstår ett stort
antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I vissa fall präglas regleringen av en
hög detaljeringsgrad som lämnar ett begränsat utrymme för flexibla lösning-
ar.
Regeringen anser att arbetsmarknadspolitiken i högre grad skall styras ge-
nom att riksdag och regering utformar ett tydligt och överblickbart regelverk,
anger prioriteringar, ställer upp tydliga och uppföljningsbara mål och anvisar
medel. Reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, som föreslås bli
benämnda arbetsmarknadspolitiska program, bör utformas så att de bidrar till
att uppfylla de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken.
I propositionen anges ett antal principer som förenklingen av regelsystem-
en bör bygga på:
- Regelverket skall säkerställa konkurrensneutralitet och rättssäkerhet samt
minimera undanträngning och inlåsningseffekter
- Regelverket utformas så att träffsäkerheten av de statliga insatserna ökar;
insatserna skall öka den arbetslöses möjlighet till reguljär sysselsättning
- Antalet program (åtgärder) reduceras; program med i princip samma syfte
förs samman; inom varje program bör det finnas enhetliga och transparenta
regler med ett större utrymme för flexibla lösningar än i dag; undantag och
särregler bör undvikas så långt som möjligt
- Regelsystemet utformas så att nya satsningar eller förändrad inriktning av
insatserna kan ske inom ramen för systemet utan nya särregler
- Vikten av en väl utformad redovisning av hur medlen använts och vad de
lett till betonas
- Regler om särskilda insatser för arbetshandikappade samlas i ett program
De arbetsmarknadspolitiska programmen, vid sidan av platsförmedling,
vägledning och yrkesinriktad rehabilitering, bör enligt propositionen omfatta
sju programområden.
De nya programområdena framgår av nedanstående tabell. I vänsterspalten
anges de åtgärder som fanns under budgetåret 1998. Kursivering anger att
åtgärden har upphört, är tidsbegränsad eller är under utfasning. I uppställ-
ningen utelämnas de insatser som består i platsförmedling, vägledning och
yrkesinriktad rehabilitering.
Åtgärder under 1998
Åtgärder efter 1999
2. Programområde arbetspraktik
API
Arbetspraktik
OTA
OTA
Datortek/aktivitetscenter
Datortek/aktivitetscenter
Jobbsökaraktiviteter
Jobbsökaraktiviteter
ALU
4. Programområde start av nä-
ringsverksamhet
Starta-eget-bidrag
Starta-eget-bidrag
5. Programområde Geografisk
rörlighet
Flyttningsbidrag, rese- och över-
nattningskostnader m.m.
Flyttningsbidrag, rese- och över-
nattningskostnader m.m.
6. Programområde Projekt
Kommunala uppföljningsplatser
Kommunal utvecklingsgaranti
Otraditionella insatser
Kommunala uppföljningsplatser
Kommunal utvecklingsgaranti
Otraditionella insatser
7. Programområde Särskilda
insatser för arbetshandikappade
Lönebidrag
OSA
Arbetshjälpmedel m.m.
Lönebidrag
OSA
Arbetshjälpmedel m.m.
Insatserna inom de olika programmen skall kunna kombineras, t.ex. arbets-
marknadsutbildning och arbetspraktik. Insatser inom EU:s mål 3 kommer
även fortsättningsvis att kunna användas inom det arbetsmarknadspolitiska
regelverket.
Den enskilde som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program skall ha rätt
till ersättning i form av aktivitetsstöd/utbildningsbidrag.
Regeringen anmäler slutligen sin avsikt att under våren 2000 återkomma
med ett förslag till förändringar i regelverket i anslutning till översynen av
tillämpningen av regelverket för arbetslöshetsförsäkringen.
I det följande behandlas förslag med anknytning till de olika programom-
rådena enligt den struktur som beskrivits ovan.
Programområde Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
Bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det främst arbetsmarknads-
utbildningen som spelar en roll för att öka anställbarheten hos de anställda.
Detta har i sin tur stor betydelse för att de lediga platserna skall kunna till
sättas snabbt och för att arbets- och kompetenslinjen skall kunna upprätthål-
las. Regeringen anser att det behövs ett fortsatt stort utrymme för en yrkesin-
riktad arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet som komplement till den
reguljära utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen måste ges en tydligare
yrkesinriktning genom att andelen förberedande utbildning minskar.
Regeringen betonar vikten av samarbete mellan olika parter på central, re-
gional och lokal nivå. De regionala kompetensråden som har bildats under
året har en viktig uppgift att fylla för att motverka uppkomsten av regionala
flaskhalsar. De kommer att vara en av de viktigaste informationskällorna vid
planeringen av efterfrågad yrkesutbildning. Regeringen aviserar att den
kommer att ge AMS och andra berörda myndigheter uppdraget att inhämta
och sammanställa de regionala kompetensrådens synpunkter och råd på
strategiska utbildningsinsatser för regionen, arbetsförmedlingens insatser och
kompetensinsatser för redan anställda. Råden skall främst utgå från eventu-
ella bristyrken och flashalsar både på kort och lång sikt. Myndigheterna skall
föreslå rutiner för hur de regionala kompetensrådens råd och synpunkter bäst
kan tas till vara i den ordinarie verksamheten och komma med förslag till hur
en kontinuerlig återkoppling kan ske mellan regionala kompetensråd, myn-
digheter och regering.
Av propositionen framgår att Näringsdepartementet har tillsatt en arbets-
grupp med syfte att se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och
effektivitet. I detta uppdrag ingår också att tydliggöra gränsdragningen mel-
lan den reguljära utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Gruppen
skall lämna en slutrapport den 28 februari nästa år.
Motioner
Moderaterna framhåller i sin motion Sk692 (yrk. 27) att arbetsmarknadsut-
bildningen har en viktig funktion för att få ut fler på arbetsmarknaden. Insat-
serna måste koncentreras mot specifika yrkesområden och ge ökad kompe-
tens till grupper som har särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Allmän utbildning bör inte ske inom arbetsmarknadspolitikens ram. Även i
kommittémotionen A282 (yrk. 2) betonas att arbetsmarknadsutbildningen
bör styras mot klart definierade arbetsmarknadsbehov som svarar mot högt
ställda krav från både deltagare och framtida arbetsgivare. För unga arbetslö-
sa bör ett system med lärlingsutbildning i företagen vara den huvudsakliga
arbetsmarknadspolitiska insatsen.
Kristdemokraterna förordar ett individinriktat lärlingsprogram inom arbets-
marknadspolitiken i motion A254 (yrk. 12). Arbetsförmedlingen skall leda
utbildningen, men de lokala arbetsgivarna bestämmer utbildningens innehåll
och mål. Arbetsgivarna, som ersätts med en fast lägre summa för varje
elevplats, tar emot det antal elever som man kan se ett rekryteringsbehov av,
dock utan krav på anställning. Den lokala fackliga organisationen medverkar.
Eleven får ett slutintyg som också fungerar som ett intyg om arbetslivserfa-
renhet.
Folkpartiet vill enligt sina båda kommittémotioner A230 (yrk. 4) och A231
(yrk. 7) att arbetsmarknadsutbildningen mindre inriktas på volym och mer på
kvalitet. Utbildningarna har varit alltför styrda mot gårdagens arbetsmark-
nad, men en förändring har skett till det bättre. Det behövs en allmän upp-
stramning av åtgärderna, sägs det i motionen. Arbetsmarknadsutbildningen
bör prioriteras, eftersom den ger störst möjlighet att leda till arbete.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutbildningen expanderade kraftigt mellan åren 1997 och
1998, från knappt 37 000 deltagare i genomsnitt per månad till nästan 42 000
år 1998. Under hösten 1998 var över 50 000 personer i arbetsmarknadsut-
bildning. Samtidigt skedde en relativt kraftig ökning av andelen som var i
arbete 90 dagar efter avslutad åtgärd, från 21 till 29 %. Därefter har en
minskning skett av volymen. Enligt AMS veckostatistik för andra veckan i
november 1999 var drygt 40 300 personer i arbetsmarknadsutbildning. Detta
innebär en avsevärt mindre volym än vid motsvarande tid förra året, då drygt
12 000 fler personer var i arbetsmarknadsutbildning.
För verksamhetsåret 1999 gäller ett ambitiöst formulerat mål. Andelen
personer som fått arbete 90 dagar efter avslutad yrkesinriktad arbetsmark-
nadsutbildning skall öka kontinuerligt under året, och under fjärde kvartalet
skall andelen uppgå till minst 70 %. Av AMS kvartalsrapport 1999:3, som i
denna del avser personer som lämnade sådan utbildning under andra kvarta-
let, framgår att 44 % var i arbete 90 dagar efter avslutad utbildning. Detta va
en ökning med nära 6 procentenheter jämfört med motsvarande period året
före. Trots förbättringen bedömer AMS att resultatet hittills ligger på för låg
nivå för att det skall vara möjligt att uppnå målet 70 % under fjärde kvartalet
Eftersom uppföljningen görs på nittionde dagen efter utbildningens avslutan-
de kommer redovisningen avseende fjärde kvartalet att omfatta de personer
som slutade utbildningen under det tredje kvartalet. I kvartalsrapporten pekas
på att den nuvarande redovisningen innebär att vissa saker redovisas som ett
"misslyckande", t.ex. att en person genomgår två eller flera arbetsmarknads-
utbildningar på varandra eller att någon erhåller starta-eget-bidrag efter en
genomgången utbildning. Om man undantar dessa situationer är resultatet i
stället att 48,8 % erhållit arbete av dem som avslutat en yrkesinriktad ar-
betsmarknadsutbildning.
Av kvartalsrapporten framgår också att resultatet, beräknat på det ovan an-
givna sättet, efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning visar mycket stor
variation beroende på kursens inriktning. Kurser som riktar sig mot vård och
omsorg, transport- och maskinförararbete, processoperatörsarbete samt för-
säljningsarbete inom detaljhandelen visar resultat i närheten av det angivna
målet på 70 %, medan kurser inriktade mot yrken där det normalt föreligger
krav på specialistkompetens från högskola visar väsentligt lägre resultat. Det
genomsnittliga resultatet av kurser inriktade mot teknik och data är ca 39 %.
Resultatet efter den särskilda SwIT-utbildningen ligger på 46 %. Andelen i
arbete efter förberedande arbetsmarknadsutbildning är 28 %.
Utskottet kan konstatera att det tycks föreligga en ganska bred politisk
enighet om att det behövs ett ordentligt utrymme för en yrkesinriktad ar-
betsmarknadsutbildning med hög kvalitet. Brist på arbetskraft med rätt kom-
petens kan bli en hämmande faktor för tillväxt och ökning av sysselsättning-
en. De regionala kompetensråden har en mycket viktig uppgift i att identifie-
ra områden där det råder eller kan uppstå sådan brist. Arbetsmarknadsutbild-
ningen har sin roll att spela i detta sammanhang, men det måste understrykas
att det krävs en bred samverkan för att motverka framtida rekryterings-
problem. AMS pekar i sin nyligen avlämnade rapport Arbetsmarknadsutsik-
terna för år 2000 (Ura 1999:15) att det är en stor brist i överensstämmelse
mellan utbildningsinriktningen inom hög- och gymnasieskolan och behoven
på arbetsmarknaden. Enligt AMS bedömning hänger rekryteringsproblemen
samman med att det utbildas för få personer inom flera högskoleinriktningar
men även inom flera gymnasieprogram. Utskottet delar AMS uppfattning att
behoven på arbetsmarknaden måste bli en central komponent i den framtida
utbildningsplaneringen. Arbetsmarknadsutbildningen kan korrigera en brist
på arbetskraft inom yrken som kräver gymnasieutbildning, men knappast när
det gäller högre utbildning. I sammanhanget måste enligt utskottets mening
även arbetsgivarnas ansvar för en kontinuerlig kompetensutveckling fram-
hållas.
Utskottet delar uppfattningen att arbetsmarknadsutbildningen måste riktas
mot personer som har det största behovet av insatser. Samtidigt måste den
hålla så hög kvalitet att den verkligen ökar deltagarens förutsättningar till
arbete. Det kan finnas flera förklaringar till det relativt svaga resultatet i
fråga om vissa slag av utbildningar. Som nämnts ser en arbetsgrupp inom
Näringsdepartementet över arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet förutsätter
att regeringen överväger vad som kan göras för att förbättra effekten av
utbildningarna.
Utskottet kan inte se hur insatserna för unga arbetslösa i huvudsak skulle
kunna begränsas till lärlingsutbildning, vilket Moderaterna tycks utgå ifrån.
Varje anvisning av en arbetslös måste föregås av en individuell prövning av
vilka insatser som behövs. Erfarenheten visar att behoven hos ungdomar
skiftar likaväl som hos andra kategorier arbetslösa. En åtgärd som den kom-
munala ungdomsgarantin (KUG) ger möjligheter att anpassa insatserna efter
den enskildes situation. Till detta kommer att det är viktigt att gränsen mella
den reguljära utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen upprätthålls.
Utskottet värdesätter därför att den nyssnämnda arbetsgruppen även har i
uppdrag att tydliggöra denna gräns.
Med det anförda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna A230
(yrk. 4), A231 (yrk. 7), A254 (yrk. 12), A282 (yrk. 2) och Sk692 (yrk. 27) i
den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
IT-satsningen
Utskottet vill i detta sammanhang även ta upp en fråga med anknytning till
den s.k. SwIT-utbildningen, dvs. det särskilda nationella programmet för IT-
utbildning som riksdagen beslutade om hösten 1997. Regeringen gav SwIT-
yrkesutbildning, en organisation som bildats av Industriförbundet och IT-
branschens centralorganisation, i uppdrag att utbilda 10 000 personer för
bristyrken inom branschen. Riksdagsbeslutet förutsatte att man vid urvalet
till utbildningen skulle ta särskild hänsyn till kvinnor, invandrare och arbets
handikappade, vilket framgår av 10 § förordningen (1997:1159) om IT-
utbildning. Satsningen skulle därmed kunna bidra till att bryta mansdomi-
nansen inom denna sektorn. Enligt SCB:s statistik för utgör kvinnorna inom
datakonsult/dataservicebranschen enbart 28 %. Enligt senast tillgängliga
veckostatistik från AMS är för närvarande 37 % av de knappt 3 500 delta-
garna i IT-utbildningen kvinnor. Det är en förbättring jämfört med läget
under 1998 då enbart 31 % var kvinnor.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har fått regering-
ens uppdrag att utvärdera IT-satsningen med slutredovisning våren 2000.
Enligt en delrapport från IFAU har det varit svårt att komma upp i tänkta
volymer bl.a. beroende på att arbetet med att identifiera rekryteringsbehoven
hos främst små och medelstora företag tagit tid. När det gäller andelen kvin-
nor och utländska medborgare i utbildningarna har IFAU gjort en jämförelse
med likartade kurser inom AMV och kommit fram till att andelen där är
ungefär lika stor. AMV har däremot en högre andel arbetshandikappade i IT-
utbildning. IFAU:s mätningar av andelen kursdeltagare som efter avslutad
utbildning fått ett arbete visar att kvinnorna hade något högre tal, 70,5 %,
jämfört med 66,6 % för männen. Mätningen utfördes i ett relativt tidigt ske-
de.
För utskottet är det av stor vikt att IT-utbildningen genomförs enligt de ur-
sprungliga intentionerna. Enligt utskottets mening är andelen kvinnor som
deltar i utbildningen alltjämt för låg om man ser till satsningen i dess helhet
Utskottet anser att största möjliga ansträngningar måste göras för att öka
denna andel under den tid som återstår. Vad utskottet nu anfört bör ges rege-
ringen till känna.
Utbildningsbidrag
Enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd får en deltagare som
deltar i arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning, datortek eller ar-
betspraktik eller i den särskilda IT-satsningen ersättning i form av utbild-
ningsbidrag. Bidraget motsvarar i princip dagpenningen i arbetslöshetsför-
säkringen för den som är eller skulle ha varit berättigad till sådan ersättning
För andra deltagare lämnas dagpenning med 103 kronor.
Kristdemokraterna anser enligt sin kommittémotion A254 (yrk. 11) att delta-
gare utan rätt till arbetslöshetsersättning bör ha möjlighet att utnyttja en
lånedel för att komma upp i samma ersättningsnivå som tidigare och få lik-
värdig ersättning som andra studerandegrupper. Detta bör enligt motionen
kunna ske inom befintlig anslagsram.
Utskottet avstyrkte ett likadant yrkande av Kristdemokraterna i förra årets
arbetsmarknadspolitiska betänkande 1998/99:AU1. Liksom då är utskottet
inte berett att göra de omprioriteringar under anslaget som skulle krävas för
att finansiera ändringarna. Motion A254 (yrk. 11) avstyrks. Förslaget är
budgetrelaterat.
Bristyrkesutbildning för redan anställda
Propositionen
I propositionen konstateras att skillnaden i utbildningsnivå mellan de arbets-
lösa och den arbetskraft som efterfrågas har ökat under senare år. En stor del
av de arbetssökande är lågutbildade, medan bara en liten del av de lediga
platserna utgörs av mindre kvalificerade arbeten. Detta leder till både brist p
arbetskraft och hög arbetslöshet. Genom att stimulera till ökad kompetens
hos anställda blir det möjligt att snabbare svara mot arbetslivets kompetens-
behov än vad som är möjligt med arbetsmarknadsutbildningen i dess nuva-
rande utformning. Om redan anställda får ökade möjlighet att förbättra sin
kompetens får också arbetslösa möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden föreslår rege-
ringen därför en försöksverksamhet inom en ram på 130 miljoner kronor med
bristutbildning för redan anställda. Länsarbetsnämnden skall tillsammans
med de regionala kompetensråden definiera de bristyrkesutbildningar som
behöver upphandlas för att regionerna skall fortsätta att utvecklas. Anställda
som genomgår en sådan utbildning skall under utbildningstiden kunna få
aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag. Förslaget, som bör gälla under år
2000, påverkar inte ramen för utgiftsområdet (propositionen punkt 7).
Motioner
Motion A237 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) utgår från situationen i
Värmland. Motionärerna anser att de mest utsatta delarna av landet måste få
en större andel av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Enligt motionärer-
na är det av största vikt att Värmland får möjlighet att delta i försöksverk-
samheten med bristyrkesutbildning.
I detta sammanhang tar utskottet även upp två motioner av enskilda social-
demokratiska ledamöter som har beröring med frågan om utbildning av
anställda.
Motion A256 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) avser ett företagsanpassat
arbetsmarknadsstöd. Förslaget tar sikte på företag där arbetstillfällena varie-
rar till följd av säsongsväxlingar. I stället för att tvinga ut de anställda i
betslöshet kunde arbetsmarknadsmedel omdisponeras till en företagsförlagd
utbildning i de fall arbetsmarknadens parter är överens om saken. Företagen
skulle kunna behålla de anställda i tillsvidareanställningar och den enskildes
utbildningsnivå skulle kunna höjas.
Motion A268 av Monica Green m.fl. (s) gäller satsningen på IT-utbildning
för kvinnor anställda inom den offentliga sektorn. Motionärerna finner det
olyckligt att regeringen inte föreslår ett fortsatt uppdrag för AMS att satsa
resurser på denna typ av utbildning. De hänvisar till att den förvaltningspoli-
tiska propositionen från 1996 angav som mål att svensk förvaltning skall
vara ett föredöme som IT-användare och att IT skall användas för att effekti-
visera verksamheten och öka servicen. Samtidigt saknar många kvinnor
grundläggande datautbildning.
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller förslaget om bristyrkesutbildning är det som framgått rege-
ringens avsikt att länsarbetsnämnden tillsammans med de regionala kompe-
tensråden skall definiera vilka utbildningar det kan vara fråga om. Försöks-
verksamheten har ingen geografisk begränsning och gäller således även
Värmland.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Motion A227
avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Med anledning av förslaget i motion A256 om ett företagsanpassat arbets-
marknadsstöd vill utskottet anknyta till vad som sagts tidigare i detta betän-
kande. Av hänsyn till konkurrensneutraliteten bör stor restriktivitet gälla när
det handlar om att med arbetslöshetsförsäkringens eller de arbetsmarknads-
politiska insatsernas hjälp jämna ut säsongsvariationer i företagens verksam-
het. Utskottet kan hänvisa till den särskilda regeln om tillfälligt uppehåll i
rörelsen enligt 35 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring. Ersätt-
ning kan inte komma i fråga om uppehållet till någon del är av säsongska-
raktär. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom motionärernas förslag.
Motion A256 avstyrks därför.
I fråga om den IT-utbildning som avses i motion A268 har utskottet in-
hämtat att AMS under våren 1999 lämnat ett förslag till regeringen i enlighet
med uppdrag i regleringsbrevet. Detta förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Enligt vad utskottet erfarit under hand därifrån kommer
AMS även fortsättningsvis att ha möjlighet att stödja satsningar på utbildning
av detta slag. Motion A268 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
Programområde Arbetspraktik
Arbetspraktik
Bakgrund
Arbetspraktik är ett av programområdena i den ovan beskrivna strukturen.
Regelverket skall tydliggöra att arbetspraktiken skall användas för utsatta
grupper och i vägledningssyfte.
Åtgärden infördes från årsskiftet 1998/99 och ersatte arbetsplatsintroduk-
tion (API) och arbetslivsutveckling (ALU). Arbetspraktiken regleras i för-
ordningen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter (1998:1784). Av lagen
(1998:1781) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter framgår att den som
anvisats arbetspraktik inte skall anses som arbetstagare när han eller hon
deltar i verksamheten utom i fråga om vissa regler i arbetsmiljölagen. I en-
lighet med vad som förordades vid riksdagsbehandlingen (1998/99:AU1,
rskr. 105) skall den som anordnar arbetspraktik betala ett finansieringsbidrag
till staten på 3 000 kr per månad. Om praktikanordnaren är staten, en kom-
mun eller ett landsting skall finansieringsbidraget i stället uppgå till 1 000
per månad om den person som anvisas är långtidsinskriven vid den offentliga
arbetsförmedlingen. I vissa fall får arbetspraktik anvisas helt utan krav på
finansieringsbidrag. Det gäller vid anvisning av bl.a. unga handikappade,
arbetshandikappade och invandrare och om anordnaren är en ideell organisa-
tion. Enligt den nyssnämnda förordningen får statsbidrag lämnas till ideella
organisationer som anordnar verksamhet för arbetspraktik i samverkan med
länsarbetsnämnden.
Motioner
Kristdemokraterna tar upp arbetspraktiken i sin motion A254 (yrk. 18).
Enligt partiet är det bra att ideella organisationer kan undantas från skyldig-
heten att betala finansieringsbidrag och att anordnare kan befrias från denna
skyldighet när det gäller grupper som är utrikes födda och arbetshandikappa-
de. Kristdemokraterna anser att även statliga myndigheter bör undantas.
Eftersom det är samma huvudman går pengarna runt i systemet. Viktiga
uppgifter som t.ex. naturvård inom Skogsstyrelsens ram blir inte utförda om
finansieringsbidraget skall belasta myndigheternas knappa anslag.
Folkpartiet anser i motion A231 (yrk. 9) att arbetspraktiken bör utvärderas
eftersom den nu funnits ett år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att Kristdemokraterna även förra året i samband
med att åtgärden infördes framställde förslaget att statliga myndigheter borde
undantas. Utskottet står fast vid de avvägningar som då gjordes och som
innebär att finansieringsbidragets storlek i första hand bör vara beroende av
den anvisades förhållanden.
Utskottet förutsätter att arbetspraktiken följs upp successivt inom ramen
för AMS reguljära verksamhet. En mer djupgående utvärdering av det slag
som Folkpartiet efterfrågar bör enligt utskottets mening kunna anstå tills
åtgärden varit i kraft under något längre tid.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A231 (yrk. 9).
OTA, åtgärder för personer med långvarig inskrivning m.m.
Bakgrund
En annan åtgärd av praktikkaraktär är offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) som inrättades som en tillfällig åtgärd år 1996. Syftet är att
stärka kompetensen hos de arbetslösa och höja kvaliteten i anordnarens verk-
samhet. Åtgärden vände sig ursprungligen till personer över 55 år som varit
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen. Liksom vid arbetspraktik gäller att
deltagaren inte skall anses som arbetstagare hos den som tillhandahåller
platsen. En allmän förutsättning är att arbetsuppgifterna inte får undantränga
ordinarie verksamhet. Den som deltar i OTA har enligt förordningen
(1996:1100) om aktivitetsstöd rätt till arbetslöshetsersättning och därutöver
ett tilläggsbelopp (stimulansbidrag) om 45 kronor per ersättningsberättigad
dag för verksamhet på heltid.
OTA är under successiv avveckling sedan årsskiftet 1998/99. Personer
som anvisats dessförinnan får fortsätta i åtgärden fram till och med utgången
av 1999. För personer som fyllt 62 år före den 1 januari 1999 gäller att an-
visningen får fortsätta till dess att de fyller 65 år.
Motioner
Jan Björkman och Karin Olsson (s) pekar i motion A260 på de äldres svårig-
heter att finna ett arbete vilket bl.a. bottnar i att erfarenheter och kompeten
inte svarar mot de krav som ställs. Flyttning är sällan något alternativ efter-
som de äldre ofta är förankrade på hemorten av sociala, ekonomiska och
emotionella skäl. Motionärerna anser att OTA bör finnas kvar som åtgärd för
personer som är 57 år eller äldre i de fall andra åtgärder prövats eller inte
befunnits lämpliga. OTA bör även finnas kvar för den som i dag är i åtgärden
men är under 62 år.
Barbro Feltzing (mp) efterlyser i sin motion A238 någon form av utförsäk-
ringsgaranti. När rätten till försäkringsersättning upphör är den enskilde
hänvisad till socialbidrag, vilket innebär att hus, bil och lägenhet måste säl-
jas. I motionen framhålls att många personer som är över femtio år har svårt
att alls få någon hjälp från arbetsförmedlingen. En snabb utredningen bör ta
fram förslag som särskilt hjälper den äldre arbetskraften (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar bedömningen i motion A260 att det kan bli svårt för äldre
arbetslösa att delta i olika arbetsmarknadspolitiska program när utsikterna til
ett arbete ter sig mycket små. Det finns många uppgifter hos stat, kommun,
landsting eller försäkringskassor som behöver bli utförda men som inte ryms
inom den ordinarie verksamheten. I många fall känns uppgifterna säkerligen
mer meningsfulla för den enskilde än vad som kan erbjudas i någon annan
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Arbetsmarknadsutskottet anser att frågeställningen bör vidgas till att även
avse andra personer som varit långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen.
Enligt AMS prognos om arbetsmarknadsutsikterna (Ura 1999:15) som publi-
cerades häromdagen har närmare 140 000 personer en inskrivningstid som
överstiger två år, för 90 000 av dem är inskrivningstiden längre än tre år.
Gruppen domineras av personer över 50 år, arbetshandikappade, utomnor-
diska medborgare med kort skolutbildning, korttidsutbildade inom tillbaka-
gående yrken, och ungdomar som inte fullföljt en gymnasieutbildning med
godkända betyg.
Utskottet vill i detta sammanhang först uppmärksamma att regeringen i
enlighet med vad som anges i propositionen givit AMS i uppdrag att se över
vad som kan göras för olika grupper som under en längre period stått utanför
den reguljära arbetsmarknaden. Detta framgår av ett regeringsbeslut den 28
oktober om ändring av regleringsbrevet för AMV för innevarande år, vilket
utskottet redogjort för i inledningsavsnittet. Uppdraget, som skall redovisas
den 6 december, rör frågan hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
kunna användas för särskilda insatser för arbetslösa som under en längre
period stått utanför den reguljära arbetsmarknaden. Uppdraget skall även
omfatta arbetsförmedlingarnas metodik avseende dessa grupper, och ut-
gångspunkten skall vara de principer för förenklingar av regelsystemet som
regeringen angivit i budgetpropositionen. Det kan enligt regleringsbrevet
även avse äldre arbetslösa som bor på orter med svag lokal arbetsmarknad.
Förtidspensionering eller utförsäkring måste förhindras. Syftet skall vara att
insatserna för de mest utsatta grupperna skall effektiviseras så att de berörda
arbetssökandena genom egna insatser, kompetensutveckling och praktik kan
öka sina möjligheter att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden
eller utveckla egen verksamhet. Det sägs i beslutet att de individuella hand-
lingsplanernas roll särskilt bör beaktas i arbetet, och att det således handlar
om att stödja den arbetssökande på ett sådant sätt att han eller hon på nytt
kan få och klara ett reguljärt arbete.
Utskottet ser, som framgått tidigare, positivt på detta uppdrag. Det finns
anledning att framhålla att de personer som det här är fråga om kan behöva
individuellt utformade arbetsmarknadspolitiska insatser, eventuellt i kombi-
nation. Utskottet utgår från att uppslag finns att hämta ur departementspro-
memorian Samverkan för färre bidrag och fler jobb, Ds 1999:54. Detta ut-
redningsuppdrag tog särskilt sikte på arbetslösa som är hänvisade till social-
bidrag, trots att de inte har sociala problem. Det handlar om personer som har
svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
I sammanhanget finns även anledning att återknyta till det utredningsför-
slag (Ds 1999:58) som redovisats i avsnitt 2 som rör utgiftsområde 13. Som
framgått där har den arbetsgrupp som haft i uppdrag att utreda delar av ar-
betslöshetsförsäkringen i dagarna presenterat sina förslag. Arbetsgruppen
föreslår, som framgått ovan, att det skapas en övergångsarbetsmarknad, där
den arbetssökande anvisas plats inom 600 ersättningsdagar. Denna över-
gångsarbetsmarknad skall kunna variera i sin utformning. Arbete och praktik
skall kunna varvas med utbildning och sammanhängande perioder av intensi-
fierad arbetsförmedling. Utredarna tänker sig att det skall vara ett långsiktig
arbete utan någon bortre gräns. Den närmare utformningen bör enligt pro-
memorian utredas vidare vad avser finansiering, verksamhet och organisa-
tion.
Med detta kan konstateras att det nu finns flera förslag om insatser för per-
soner som stått utanför den reguljära arbetsmarknaden under längre tid och
ett uppdrag till AMS i samma riktning. Utskottet ser mycket positivt på att
frågan på detta sätt förts framåt. Utskottet förutsätter att kommande förslag
får en flexibel utfomning. Det gäller både den krets av personer som skall
kunna komma fråga och de uppgifter det kan röra sig om. Det gäller också
den tidsmässiga omfattningen. En generell tidsgräns av det slag som gäller
för en stor del av de övriga arbetsmarknadspolitiska insatserna måste enligt
utskottets mening undvikas om förslaget skall bli meningsfullt.
Vad som anförts om insatser för personer som varit långvarigt arbetslösa
bör ges regeringen till känna.
Motion A238 (yrk. 2) avstyrks i den mån den inte blivit tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
När det särskilt gäller äldre arbetslösa ter sig insatser som har till syfte at
den enskilde skall återvända till den reguljära arbetsmarknaden inte alltid
realistiska. I avvaktan på ett förslag som även omfattar denna kategori är det
angeläget att någon lösning erbjuds. Ett sätt är att avvecklingen av OTA sker
i en långsammare takt än vad som varit tänkt.
Utskottet förordar därför att personer som redan anvisats åtgärden - enligt
den senaste veckostatistiken från AMS befinner sig för närvarande drygt 6
900 personer i åtgärden - tills vidare bör kunna fortsätta i OTA i avvaktan på
en mer långsiktig lösning för denna kategori av personer. Utskottet utgår från
att finansiering bör kunna ske inom ramen för det föreslagna anslaget.
Vad som anförts med anledning av motion A260 bör ges regeringen till
känna.
Generationsväxling
Generationsväxling var en tillfällig åtgärd under 1998 som innebar att an-
ställda som fyllt 63 år efter överenskommelse med arbetsgivaren hade möj-
lighet att lämna arbetsmarknaden i förtid under förutsättning att en vakans
som uppstod fylldes med en långtidsarbetslös person under 35 år. Den ar-
betstagare som på detta sätt lämnade arbetsmarknaden skulle få en statlig
ersättning som motsvarade 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten
upp till ett belopp om 14 400 kr. Ersättningen betalas till dess att den äldre
personen får ålderspension eller fyller 65 år. Arbetsgivaren bidrar till finans
eringen genom att betala 25 % av den statliga ersättningen. Åtgärden fick
begränsad omfattning.
Krister Örnfjäder m.fl. (s) utgår i motion A248 från situationen på orter där
arbetslösheten fortfarande är stor trots det förbättrade läget på arbetsmarkna-
den. Ofta sammanfaller hög arbetslöshet med sned åldersfördelning. Motio-
närerna anser att åtgärden generationsväxling bör återinföras med ett regel-
system som får åtgärden att fungera.
Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att behovet av speciella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder av typen generationsväxling minskar med
den nya åtgärdsstruktur som beskrivits ovan. Till det kommer att utskottet
nyss föreslagit insatser som bl.a. tar sikte just på de äldre arbetslösa. Den n
behandlade motionen avstyrks därför.
Datortek, Jobbsökaraktiviteter
Bakgrund
Datortek/aktivitetscenter infördes den 1 juli 1995. Syftet var att ungdomar
skulle få lära sig informationshantering och datorer samtidigt som de deltog i
olika arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Ett år senare blev det möjligt att
delta även för personer över 25 år. Verksamheten bedrivs i dag i samverkan
mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna enligt lokalt utformade avtal.
Kommunerna svarar i princip för lokaler och annan utrustning än datorer,
medan länsarbetsnämnderna i allmänhet svarar för investeringar i utrustning
och utbildningsmaterial och vanligen även för lönekostnaderna för de pro-
gramansvariga.
I en skrivelse den 18 juni 1998 har AMS föreslagit en utveckling av da-
tortekverksamheten. Förslaget bygger på en rapport som AMS utarbetat
tillsammans med Svenska Kommunförbundet.
I förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1998/99:AU1 (s. 69) an-
förde arbetsmarknadsutskottet att det förslag som AMS lämnat borde kunna
utgöra en utgångspunkt för förnyelsearbetet med datorteken. Utskottet ville
dock inte föregripa regeringens ställningstagande till AMS förslag.
Propositionen
Regeringen hänvisar i propositionen till den ovannämnda skrivelsen från
AMS. Enligt regeringen framgår det av skrivelsen att rollfördelningen behö-
ver bli tydligare mellan länsarbetsnämnd och kommun i vad som kan beskri-
vas som ett delat huvudmannaskap.
Regeringen avser att göra åtgärden mer flexibel och förtydliga rollfördel-
ningen enligt följande.
- Verksamheten skall liksom i dag bedrivas i samverkan mellan LAN och
kommunen
- Samarbetsavtalen utformas med förutsättningen att datorer och annan
datateknisk utrustning upphandlas och underhålls av kommunen i stället för
av LAN
- Äldre, befintlig datateknisk utrustning övergår i kommunens ägo
- Arbetsförmedlingens roll i verksamhetens projektdel bör framgå tydligt
liksom förmedlingens ersättning till kommunen
- Verksamheten bör ges mer flexibel utformning; hur stor del av utbild-
ningstiden som skall ägnas åt datateknik respektive arbetsmarknadsinriktade
projekt bör avgöras efter vad som framstår som lämpligt i det enskilda fallet;
detsamma bör även gälla den totala tiden i åtgärden - den nuvarande hälften-
delningen och tidsgränsen om tre månader framstår som naturliga utgångs-
punkter även i fortsättningen men bör kunna frångås vid behov
- Personer i arbetspraktik skall kunna anlitas som handledare även i fortsätt-
ningen
Med hänvisning till det ovanstående föreslår regeringen att länsarbetsnämn-
derna från och med den 1 januari 2000 efter en prövning av vad som är
lämpligt i det enskilda fallet får avgöra dels hur lång tid varje placering i
datortek/aktivitetscenter skall vara, dock högst 6 månader, dels hur stor del
av tiden som skall ägnas åt datateknik respektive arbetsmarknadsinriktade
projekt (propositionens punkt 8). Förslaget innebär inga utgiftsökningar och
påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Motioner
Kristdemokraterna framhåller i motion A254 (yrk. 14) att kvaliteten och
effektiviteten i datorteken har ifrågasatts på många håll. Enligt motionen bör
Statskontoret genomföra en studie av verksamheten så att man kan få ett
säkrare underlag för bedömningen om den fortsatta verksamheten. Alla ar-
betslösa utan dataerfarenhet borde enligt Kristdemokraterna erbjudas utbild-
ning i grundläggande datakunskap och ta ett s.k. datakörkort.
I samma motion A254 (yrk. 15) föreslår Kristdemokraterna att Statskontoret
ser över jobbsökaraktiviteterna för att utröna om de har kvalitet och bedrivs
effektivt.
Utskottets ställningstagande
En bakgrund till de förslag som nu läggs fram i propositionen är iakttagelser
som AMS gjort tillsammans med Svenska Kommunförbundet. En utveckling
av verksamheten pågår. Med en enklare administration och ett tydligare
huvudmannaskap ökar möjligheterna att förbättra kvaliteten i verksamheten,
vilket också påpekas i propositionen. Det finns därför inte anledning att i
nuläget granska verksamheten på det sätt som Kristdemokraterna föreslår.
Inte heller har det förekommit något som ger utskottet anledning att i nulä-
get förorda en särskild granskning av de s.k. jobbsökaraktiviteterna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om datortek/aktivitetscenter. Mo-
tion A254 (yrk. 14 och 15) avstyrks.
Programområde Anställningsstöd
Bakgrund
I programområde Anställningsstöd ingår det allmänna anställningsstödet och
det förstärkta anställningsstödet. Det är ett stöd riktat till arbetsgivaren. A
ställningsstödet infördes från årsskiftet 1997/98 (då benämnt Individuellt
anställningsstöd). Det ersatte rekryteringsstöd, beredskapsarbete (resursar-
bete eller annat beredskapsarbete) och vikariatsstöd (tidigare utbildningsvi-
kariat). Syftet är att stimulera anställningar av personer som har svårigheter
att få ett reguljärt arbete. Det allmänna anställningsstödet lämnas med 50 %
av lönekostnaden, dock högst 350 kr per dag, och utges normalt under högst
sex månader. Sedan den 1 oktober i år tillgodoförs arbetsgivaren stödet ge-
nom kreditering på skattekonto.
Våren 1999 godkände riksdagen ett förslag i den ekonomiska vårproposi-
tionen om förstärkt anställningsstöd för långtidsinskrivna. Det förstärkta
stödet omfattar personer som före anställningen varit öppet arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varit anmälda vid förmedlingen under
minst 36 månader. Det förstärkta stödet utges under sammanlagt 24 månader.
Under de första 6 månaderna skall stödet utgöra 75 % av lönekostnaden,
dock maximalt 11 550 kr/månad. Resterande 18 månader uppgår stödet till
25 % av lönekostnaden, dock maximalt 3 850 kr/månad. Stödet utges som
nämnts i form av en kreditering på skattekontot för den arbetsgivare som
anställer en person med anställningsstöd. Reglerna gäller från den 1 oktober
1999.
Förslaget om förstärkt anställningsstöd lades fram på tilläggsbudget för
1999. I sitt yttrande till finansutskottet (1998/99:AU3y) framhöll arbets-
marknadsutskottet vikten av att definitionen av vilka som skall anses som
långtidsinskrivna inte får vara för snäv. Avbrott i arbetslösheten på grund av
kortare tillfälliga arbeten borde enligt utskottet inte få leda till att den ar
betslöse utestängs från stödet. Utskottet ansåg att åtgärden borde kunna
komma i fråga även i förhållande till grupper som normalt definieras som "ej
förmedlingsbara". Även vikten av mer enhetliga definitioner i olika förord-
ningar inom det arbetsmarknadspolitiska området betonades.
Finansutskottet anslöt sig till dessa synpunkter, och i enlighet med vad ar-
betsmarknadsutskottet förordat i sitt yttrande gjorde riksdagen ett tillkänna-
givande till regeringen om det förstärkta anställningsstödet (1998/99:Fi27,
rskr. 249).
Enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd uttrycks kraven så att
den som kan komma i fråga skall 1) sedan 36 månader ha varit antingen
arbetslös eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och 2) omedelbart
före anvisningen i minst 36 månader ha varit anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförmedlingen. Att kortare avbrott i arbetslösheten inte
skall utesluta stödet uttrycks så att även den som under en kortare tid haft
anställning och därför inte uppfyller kraven på 6 månaders arbetslöshet får
anvisas åtgärden under förutsättning att anställningen inte inneburit att hans
eller hennes ställning på arbetsmarknaden stärkts.
Propositionen
Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare förstärka anställningsstöde
genom att utvidga den krets av arbetslösa som kan komma i fråga. Den nuva-
rande regeln om 36 månaders inskrivning vid arbetsförmedlingen föreslås bli
sänkt till 24 månader från och med den 1 januari 2000 (propositionen punkt
9). Stödet skall därmed kunna ges till arbetsgivare som anställer en person
som före anställningen varit öppet arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk
åtgärd och varit inskriven vid arbetsförmedlingen i minst 24 månader.
Motioner
Moderaterna, som från början motsatte sig det förstärkta anställningsstödet,
avvisar i konsekvens med detta i sin kommittémotion A277 (yrk. 3) rege-
ringens förslag om att utvidga tillämpningen.
Kristdemokraterna vill enligt kommittémotionen A254 (yrk. 6) hålla fast vid
de nuvarande reglerna med motiveringen att kraften bör läggas på de svåraste
fallen. Om stödet skall ge effekt måste arbetsförmedlarna aktivt kunna sam-
manföra arbetsgivare och arbetssökande, vilket underlättas av att inte för
många omfattas av reglerna.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A231 (yrk. 10) att det förstärkta an-
ställningsstödet bör avvecklas helt och hållet med hänvisning till att det
behövs generella och inte selektiva åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Det förstärkta anställningsstödet har fått snabbt genomslag. I tredje veckan i
november, dvs. sex veckor efter det att åtgärden infördes, hade 2 500 perso-
ner anvisats en anställning med förstärkt anställningsstöd enligt AMS
veckostatistik.
Ett av de viktigaste målen för arbetsmarknadspolitiken är att minska lång-
tidsarbetslösheten. En person som varit utan arbete en längre tid riskerar att
förlora anknytningen till arbetsmarknaden och ytterst att slås ut från den.
Trots det förbättrade arbetsmarknadsläget är fortfarande drygt 74 000 perso-
ner långtidsinskrivna utan arbete enligt AMS veckostatistik. Anställningsstö-
det har den fördelen i förhållande till många andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att det innebär ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbets-
lösheten behöver inte bero på bristande kompetens utan kan ha andra förkla-
ringar, som fördomar hos arbetsgivare. En anställning med anställningsstöd
ger den enskilde möjlighet att visa sina förtjänster. Stödet är klart individin
riktat och gynnar snarare starkt utsatta grupper än sysselsättningstillväxt i
sig. Utskottet kan därför inte ansluta sig till Moderaternas allmänt negativa
inställning till denna åtgärd. Inte heller kan utskottet dela Folkpartiets upp-
fattning att stödet borde ersättas av mer generella åtgärder.
Även om villkoret för att komma i fråga för stödet sänks från tre till två års
inskrivning vid arbetsförmedlingen kommer åtgärden att riktas mot personer
som har en särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Utskottet kan inte som
Kristdemokraterna se detta som en försämring av möjligheterna att lägga
kraften på de svåraste fallen.
I fråga om kravet på att den arbetslöse skall ha varit anmäld vid arbetsför-
medlingen viss tid finns anledning att uppmärksamma att reglerna i deras
nuvarande lydelse skulle kunna innebära att personer som varit arbetslösa
under långa tider men inte varit kontinuerligt inskrivna vid arbetsförmedling-
en därför att de t.ex. deltagit i Kunskapslyftet, varit sjukskrivna eller föräl
ralediga inte uppfyller kriterierna. Enligt arbetsförmedlingens rutiner
"avaktualiseras" en sökande som avbryter arbetslöshetsperioden av sådana
skäl. Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande att personer un-
dantas från möjligheten till stödet när den s.k. avaktualiseringen närmast är
av formell natur. Om avbrottet i inskrivningstiden inte kan ses som ett ut-
tryck för att personens ställning på arbetsmarknaden stärkts, bör det för-
stärkta anställningsstödet kunna komma i fråga. Utskottet vill understryka att
det förstärkta anställningsstödet alltid skall föregås av en individuell pröv-
ning. Stödet är endast avsett för personer vars ställning är särskilt svag.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag (punkt 9) med
den ändringen att kravet på att den sökande skall ha varit anmäld vid för-
medlingen i 24 månader skall anses uppfyllt även om det förekommit avbrott
av det nyss angivna slaget. Liksom regeringen anser utskottet att ändringen
bör träda i kraft den 1 januari 2000. Utskottet avstyrker motionerna A231
(yrk. 10), A254 (yrk. 6) och A277 (yrk. 3).
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga om det förstärkta
anställningsstödet.
Som framgått ovan riktar sig det förstärkta anställningsstödet till personer
som varit långvarigt och mer eller mindre kontinuerligt arbetslösa eller i
åtgärder. Det innebär att vissa andra grupper med en besvärlig situation på
arbetsmarknaden inte kan komma i fråga. Utskottet tänker särskilt på arbets-
handikappade personer som är anställda på Samhall eller personer med of-
fentlig skyddat arbete (OSA).
I avsnittet nedan om Samhall kommer utskottet in på frågor om mål för
antalet s.k. övergångar m.m.
För närvarande lämnar ungefär 4 % av de arbetshandikappade anställda
Samhall för att gå ut på den öppna arbetsmarknaden. Det stora flertalet,
omkring 80 %, av de omkring 1 000 personer som årligen går över till annan
anställning gör det med hjälp av lönebidrag. Det relativt låga utflödet ur
Samhall innebär en begränsning av möjligheterna att ge fler personer anställ-
ning där. Utskottet anser det angeläget att på olika sätt öka effektiviteten i
insatserna för arbetshandikappade.
En anställning vid Samhall är inriktad på rehabilitering. Efter en tids an-
ställning borde man i många fall kunna anta att den anställde har förbättrat
sin arbetsförmåga och därigenom kvalificerat sig för en övergång till arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet kan dessutom notera att utbild-
ningsnivån för arbetshandikappade inom Samhall, som visserligen är betyd-
ligt lägre än hos arbetssökande i allmänhet, ökat något under senare år. Det
framgår därutöver av propositionen att Samhall kommer att satsa på kompe-
tensutveckling och personalutveckling för anställda arbetshandikappade.
Detta borde leda till bättre förutsättningar för övergångar från Samhall till
annan verksamhet.
Utskottet anser med hänsyn till detta att möjligheten borde öppnas att anvi-
sa en arbetshandikappad person som går över från Samhall en anställning
med förstärkt anställningsstöd. Enligt utskottets mening borde även personer
som lämnar ett offentligt skyddat arbete kunna komma i fråga. Vid sidan av
det nuvarande tidsmässiga kravet på viss tids arbetslöshet/inskrivning vid
arbetsförmedling skulle alltså förstärkt anställningsstöd kunna komma i fråga
för personer som går från en anställning vid Samhall eller i OSA. Det bör
ankomma på regeringen att utfärda föreskrifter i enlighet med detta. Även
dessa regler bör enligt utskottets mening träda i kraft vid årsskiftet.
Utskottet utgår från att övergångar av detta slag åtminstone inledningsvis
kommer att ha begränsad omfattning. Eftersom anställningsstödet tillgodo-
förs arbetsgivaren i form av kreditering på skattekonto påverkas inte utgifts-
ramen för området.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Programområde Start av näringsverksamhet
Starta-eget-bidrag
Folkpartiet framhåller i sin motion A230 (yrk. 20) att starta-eget-bidraget bör
vara möjligt att ge till invandrare som aldrig haft någon fast förankring på
arbetsmarknaden på samma villkor som för a-kasseberättigade. Eventuellt
bör socialbidrag utges under tiden.
Utskottet vill i denna del hänvisa till den jämförelse mellan starta-eget-
bidraget och rekryteringsstödet som gjorts av Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering (IFAU). I denna rapport konstateras att starta-eget-
bidraget brukar anses som en åtgärd som kan vara till stor hjälp för arbetslösa
invandrare. Detta har varit ett skäl för IFAU att särskilt studera effekterna f
denna grupp. Institutet kommer fram till att starta-eget-bidrag allmänt sett är
betydligt effektivare än rekryteringsstödet. Det har däremot inte visat sig
effektivt för utländska medborgare.
Givetvis skall personer med utländsk bakgrund kunna få del av bidraget
under de vanliga förutsättningarna, dvs. att de bedöms ha goda förutsättning-
ar att bedriva verksamheten och att verksamheten kan ge varaktig sysselsätt-
ning. Normalt beviljas bidrag för sex månader. Om det finns särskilda skäl,
vilket kan vara fallet beträffande denna kategori, kan bidraget beviljas för
upp till tolv månader. Något tillkännagivande kan inte anses påkallat med
anledning av motion A230 (yrk. 20), som alltså avstyrks.
Programområde Geografisk rörlighet
Flyttningsbidrag
I motion A254 (yrk. 20) framför Kristdemokraterna att flyttningsbidraget bör
avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Efter förslag i vårpropositionen genomfördes ett antal ändringar av reglerna
för flyttningsbidrag med verkan från den 1 juli 1999. Innebörden var att
flyttningsbidragen i större utsträckning bör riktas till den enskilde som är
eller riskerar att bli arbetslös och mindre till den enskildes hushåll eller de
som redan har en anställning. Som huvudregel ges stödet bara till den som
fyllt 25 år. Utskottet, som noterar att Kristdemokraterna inte närmare ut-
vecklat skälen till att flyttningsbidragen bör avskaffas, anser för egen del at
bidragen är ett viktigt instrument för att stimulera geografisk rörlighet. Dett
gäller särskilt när det finns risk för arbetskraftsbrist. Utskottet avstyrker
motion A254 (yrk. 20).
Programområde Projekt
Kommunal utvecklingsgaranti
Bakgrund
Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för kommunerna att genom avtal
med länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år
som står till arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och utvecklande
insats. En tanke bakom utvecklingsgarantin är att arbetslösa ungdomar så
snart som möjligt skall beredas reguljärt arbete, någon utbildning eller en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om den unge inte har fått en meningsfull
sysselsättning inom 100 dagar skall kommunen överta ansvaret för aktive-
ringen och inom samma tid sätta in någon utvecklingsinsats. Denna skall i
normalfallet inte pågå mer än tolv månader. För deltagande ungdomar finns
tre skilda ersättningsmöjligheter.
1. Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa, antingen i form av
grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får utbildningsbidrag av staten
som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
2. Den som har rätt till socialbidrag får en ersättning av kommunen, kallad
utvecklingsersättning, som motsvarar socialbidraget.
3. Den som varken har rätt till socialbidrag eller arbetslöshetsersättning får
ett skattefritt bidrag av kommunen, även det kallat utvecklingsersättning,
vilket motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag. Staten ersätter kommunen
för denna kostnad.
Staten ersätter kommunerna för ungdomar som deltagit i åtgärden med 150
kronor per anvisningsdag och ungdom.
Motioner
Kristdemokraterna hänvisar i sin motion A254 till att 100-dagarsgarantin
inte har förverkligats fullt ut. Partiet, som riktar viss kritik mot åtgärden,
hade hellre sett en satsning på lärlingsutbildning. Åtgärden bör trots det
finnas kvar tills vidare, dock med vissa ändringar. Den nuvarande ersättning-
en på 1 967 kr för dem som står utanför arbetslöshetsförsäkringen bör höjas i
nivå med vad partiet anser rimligt i fråga om utbildningsbidraget. I motionen
föreslås en ändring av ersättningsregeln i 9 § lagen om kommunernas ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år (yrk. 7 delvis, 8 och 9). Ytterligare 90
miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Även Peter Pedersen och Camilla Sköld Jansson (v) väcker i motion A253
vissa frågor om ersättningen i den kommunala utvecklingsgarantin. Med
hänvisning till ett cirkulär från Kommunförbundet uppger motionärerna att
kommunen får stå för hela kostnaden i det fall att den väljer att generellt,
utan biståndsprövning, erbjuda ungdomar ersättning som motsvarar ett unge-
färligt försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen, ca 5 000 kr, i stället för d
1 967 kronor som anges i den lag som reglerar utvecklingsgarantin. Motionä-
rerna ser stora fördelar med ett system som kombinerar det statliga utveck-
lingsbidraget med ett nytt kommunalt utvecklingsbidrag. Det skulle innebära
ökad aktivitet och rimligare ersättning till den enskilde. Förutsättningarna fö
ett vuxenliv skulle stärkas. Motivationen skulle öka att delta i utvecklingsga-
rantin som enligt utvärderingar visat sig framgångsrik. I motionen föreslås att
kommunerna ges rätt att införa en generell ersättning utan biståndsprövning
och utan att det statliga bidraget går förlorat (yrk. 1), att ett ökat statligt
vecklingsbidrag övervägs (yrk. 2) och att en utredning tillsätts med uppdrag
att se över förutsättningarna för att deltagarna får en enhetlig, högre ersätt-
ning oavsett bakgrund (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande
Den kommunala utvecklingsgarantin har utvärderats av Statskontoret, Ung-
domsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet från delvis olika infallsvink-
lar. När det gäller ersättningen till deltagarna framgår av Statskontorets ut-
värdering att 34 % av deltagarna hade utvecklingsersättning baserad på för-
sörjningsstöd, 39 % utbildningsbidrag baserat på arbetslöshetsersättning och
resterande 27 % statlig utvecklingsersättning. I utvärderingarna framkom att
vissa kommuner anser att det differentierade ersättningssystemet skadar
motivationen bland deltagarna när de får olika ersättning för att göra samma
sak. Flertalet kommuner som deltog i utvärderingen önskade en enhetlig
ersättning till alla ungdomar. Det framkom också att ersättningssystemet
upplevs som krångligt och orättvist. Den uppfattningen framfördes att det är
ett problem att ungdomarna får ha kvar socialbidraget när de är i sysselsätt-
ning. Samtidigt ansåg hälften av de tillfrågade kommunerna att kostnaderna
för socialbidrag för unga på sikt skulle minska till följd av utvecklingsgaran-
tin.
Den förutnämnda promemorian Samverkan för färre bidrag och fler i jobb,
Ds 1999:54, tar upp frågor om ersättning i anslutning till ett förslag om en
s.k. utvidgad utvecklingsgaranti för personer med långvarigt socialbidragsbe-
roende och för vissa andra långtidsarbetslösa. I promemorian diskuteras
också ersättningsfrågor. Förslag läggs fram om en s.k. utvecklingsersättning.
Enligt promemorian vore det en fördel om deltagarna i projekten i så stor
utsträckning som möjligt kunde delta utan eller med låga kompletterande
socialbidrag.
Utskottet kan först konstatera att utvärderingar visat på en rad konkreta
och positiva effekter av den kommunala ungdomsgarantin. Det gör det extra
angeläget att regelverket och de övriga förutsättningarna kring garantin får
en så ändamålsenlig utformning som möjligt. De utvärderingar som gjorts
visar att det nuvarande ersättningssystemet inom ungdomsgarantin upplevs
som krångligt och t.o.m. orättvist. Utskottet vill med anledning av det påpeka
att det i och för sig inte är unikt att deltagare i en och samma åtgärd får oli
ersättning. Som framhålls i motion A253 kan kommunen bara betala ut bi-
drag till enskilda om det finns författningsstöd för det. Med de nuvarande
lagreglerna kan kommunen inte betala ut mer än 1 967 kronor utan prövning
mot socialtjänstlagen.
Utskottet är inte i nuläget berett att förorda några ändringar vad gäller vill-
koren vid deltagande i utvecklingsinsatserna eller om de ekonomiska förut-
sättningarna för kommunernas medverkan. Å andra sidan visar utvärdering-
arna att de nuvarande ersättningssystemen väcker en del frågor. Utskottet
förutsätter att regeringen ser över ersättningsfrågorna, t.ex. i anslutning til
övervägandena om lösningar för de långvarigt arbetslösa. Utskottet hänvisar
i denna del till vad som anförts ovan.
Med det anförda får den nu behandlade motionen A253 (yrk. 1-3) i det vä-
sentliga anses tillgodosedd. Motion A254 (yrk. 7 delvis 8 och 9) avstyrks.
Andra förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Insatser på kulturområdet
I avsnitt 2 utgiftsområde 13 och i inledningen till detta avsnitt har utskottet
behandlat några motioner som i mera allmänna ordalag förespråkar att resur-
ser förs över från arbetslöshetskassan och AMS till kulturens budget. Några
andra motioner behandlar specifika insatser på kulturområdet.
I den nyssnämnda motionen Kr313 av Kristdemokraterna berörs försöks-
verksamheterna med en s.k. tredje anställningsform inom teatern och med
arbetsförmedling vid centrumbildningar. Partiet ser positivt på verksamhe-
terna men anser försöksperioden på ett och ett halvt år vara för kort. En peri-
od på tre år behövs för att det skall vara möjligt att dra några säkra slutsats
om värdet av verksamheterna (yrk. 27).
Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande av Kristdemokraterna se-
nast i förra årets budgetbetänkande 1998/99:AU1. Utskottet kunde i och för
sig hålla med om att ett och ett halvt år kunde synas vara en kort period, men
ansåg att det inte var rimligt med ekonomiska utfästelser för längre tid än så.
Utskottet står fast vid detta och avstyrker därmed motion Kr313 (yrk. 27).
"Gröna jobb" m.m.
Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (s) pekar i motion A252 på
samhällsnyttan av de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom natur- och
kulturmiljöområdet. Eftersom uppgifterna ligger vid sidan av den ordinarie
arbetsmarknaden uppstår ingen undanträngningseffekt. Deltagarna hör ofta
till de svagare grupperna på arbetsmarknaden med låg utbildning och lokal
bundenhet. Nya regler och minskade resurser har försämrat möjligheterna för
AMV att satsa på insatser av detta slag, vilket medför negativa konsekvenser
för glesbygden. Detta motverkar strävan att integrera miljöfrågorna i arbets-
marknadspolitiken. I stora delar likartade argument förs fram i motion A271
av Alf Eriksson m.fl. (s).
Även Barbro Feltzing (mp) argumenterar på ett likartat sätt när hon i sin
motion A266 föreslår en snar utredning för att klarlägga hur staten på bästa
sätt kan stödja och medverka till att de gröna jobben kan få fortsätta.
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) hänvisar i motion A234 till att Skogsvårds-
styrelsen och LAN sedan flera år driver olika arbetsmarknadsprojekt till-
sammans. I en treårig anställning kombineras arbete och utbildning i syfte att
starta lokala småföretag inom skogsbruk och turism eller att erbjuda kvalifi-
cerad arbetskraft. Motionärerna efterlyser stöd så att en försöksverksamhet
med Gröna Jobb kan komma i gång i Värmland.
Gunnel Wallin och Margareta Andersson (c) förespråkar i motion A202
övergångsarbetsmarknader i form av arbetsprojekt med naturvård för männi-
skor som i dag står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Utbildning bör
erbjudas deltagarna före eller parallellt med arbetet.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner först framhålla att det nuva-
rande regelverket i viss utsträckning fortfarande medger "jobb" av det slag
som avses i motionerna. I ett förbättrat arbetsmarknadsläge minskar dock
utrymmet för insatser av detta slag. Vilka satsningar som skall komma till
stånd måste i första hand styras av de arbetsmarknadspolitiska målen och
efter den enskildes situation och behov. Utskottet är därför inte berett att gö
några uttalanden av det slag som begärs i motionerna, som alltså avstyrks.
Det gäller motionerna A202, A234, A252, A266 och A271.
Utskottet vill dock tillägga att med de tankegångar som redovisats ovan
om insatser för personer som under längre tid stått utanför den reguljära
arbetsmarknaden kan möjligheter öppnas för arbeten bl.a. av det slag som
avses med motionerna.
Sabbatsår, friår, "orlovslag" m.m.
I sin kommittémotion A254 (yrk. 13) föreslår Kristdemokraterna att arbets-
marknadsmedel får bekosta ett s.k. sabbatsår för personer mellan 45 och 55,
förutsatt att den som anställs som vikarie är arbetslös. Det skulle ge möjlig-
het för många att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som möj-
ligheten till vikariat skulle minska arbetslösheten. Det är också tänkbart att
sabbatsåret bekostas av den enskilde genom förtida pensionsuttag. Motionä-
rerna anser att regeringen bör återkomma med förslag i frågan.
Även i en enskild kd-motion, A249, av Tuve Skånberg och Holger Gustafs-
son (kd) föreslås en skyndsam utredning av möjligheten till ett sabbatsår för
personer över 45 år.
I motion A223 föreslår Bertil Persson (m) att regeringen skall utreda möjlig-
heterna till en s.k. orlovslag efter dansk förebild. Den danska lagen innebär
att en arbetstagare under vissa förhållanden har rätt till ledighet från anstäl
ningen om en arbetslös kan gå in i hans eller hennes ställe under tiden. En
sådan ordning skulle kunna innebära en kontakt med arbetslivet för många av
dem som i dag är utestängda.
Barbro Feltzing (mp) hänvisar i motion A722 (yrk. 1) till att Miljöpartiet
under flera år föreslagit en möjlighet till friår mitt i livet med tjänstledigh
och ersättning från arbetslöshetsersättningen medan en arbetslös kommer in
på den lediga platsen. En sådan möjlighet skulle inte minst vara ett sätt att
motverka stress och utbrändhet i arbetslivet, sägs det i motionen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om friår och liknan
de som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottets inställning har varit att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna i första hand bör gå till de grupper som
inte har något arbete eller som riskerar att bli arbetslösa. Alla de ovan be-
skrivna förslagen förutsätter visserligen inte uttryckligen en sådan finansie-
ring. Det är ändå ofrånkomligt att finansieringen blir en central fråga. Ut-
skottet ställer sig inte helt främmande till att det på sikt, när ekonomiskt
utrymme finns, kan övervägas någon form av ledighet med statlig finansie-
ring. Den bör i så fall riktas till arbetstagare som har arbetat en längre peri
och som utnyttjar ledigheten för kompetensutveckling. I övrigt vill utskottet
hänvisa till att anställda enligt studieledighetslagen under vissa förutsättnin
ar har rätt till ledighet för att bedriva studier.
Med det anförda avstyrks de nu behandlade motionerna A223, A254 (yrk.
13), A249 och A722 (yrk. 1).
"50 000-kronan"
Marina Pettersson och Jarl Lander (s) beskriver i motion A235 en ny ar-
betsmarknadsåtgärd som de vill benämna "50 000-kronan". Förslaget går ut
på att den arbetssökande får en viss bestämd tid på sig att hitta ett arbete el
finna en annan lösning och att ett visst belopp ställs till förfogande under
tiden. Den enskilde kan få tillbaka sitt självförtroende, och idéer som kom-
mer fram kan komma andra till godo.
Utskottet vill med anledning av detta yrkande hänvisa till vad som sagts i
det föregående. Strävan är att minska antalet åtgärder och särregleringar. Ett
allmänt krav är att de olika insatserna har en sådan utformning att de kan
följas upp och utvärderas. De ersättningar som utges till den enskilde måste
svara mot allmänna krav på likformighet och rättvisa. Utskottet ser därför
vissa problem med förslaget om en "50 000-krona". Motion A235 avstyrks.
Utskottets ställningstagande i fråga om anslaget A 2
Oppositionspartiernas förslag till medelsanvisning på anslaget A 2 är delvis
en följd av varje partis huvudförslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken.
Det är svårt att jämföra alternativen eftersom både Moderaterna och Center-
partiet i sina förslag för stora delar av de utgifter som belastar anslaget A 2
till utgiftsområde 13. Det är dock klart att alla fyra oppositionspartierna i
varierande grad utgår från betydligt lägre utgifter för arbetsmarknadspoliti-
ken. Samtidigt förespråkar man mer av kvalitet och mindre av volym. Mer
konkreta förslag till besparingar lyser i stort sett med sin frånvaro. Arbets-
lösheten är fortfarande hög. Mindre resurser för aktiv arbetsmarknadspolitik
innebär större utgifter för arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har svårt att
spåra en insikt om detta i oppositionens förslag.
Arbetsmarknadsläget är betydligt ljusare än tidigare, men det krävs fortfa-
rande stora insatser både för att stärka situationen för de grupper som ändå
har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden och för att undanröja risken för
s.k. flaskhalsproblem och andra obalanser. Sett i ljuset av det framstår oppo-
sitionens budgetalternativ inte som fullt realistiska.
Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till medelsan-
visning (prop. yrk. 11 delvis) och avstyrker motionerna A231 (yrk. 23 del-
vis), A254 (yrk. 10 och 35 delvis), A275 (delvis), A277 (yrk. 7) och Fi212
(yrk. 15 delvis).
Även regeringens förslag om bemyndigande i fråga om åtaganden för år
2000 tillstyrks (prop. yrk. 2)
I avsnitt 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-
de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
3.2.3 Övriga A-anslag
Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårproposition
1999, då 90 miljoner kronor tillfördes anslaget. Regeringen har den 31 mars 199
beslutat att hela anslagssparandet samt därutöver 290 miljoner kronor skall för
med anledning av förändrade redovisningsprinciper.
Tusental kronor
Regeringens
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
Kd
c
fp
6 828 941
+30 000
+370 000
+80 000
Anslaget avser lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga ar-
betsgivare (OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser för arbetshandi-
kappade, bidrag till arbetshjälpmedel m.m. till personer med funktionshinder,
utgifter för utveckling av ny teknik och datorbaserade arbetshjälpmedel för
personer med funktionshinder samt för särskild expertmedverkan i sådana
ärenden, särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) samt viss natio-
nell medfinansiering som svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska
socialfonden för perioden 1995-1999 och anslaget Europeiska socialfonden
för perioden 2000-2006.
Beslut om särskilda insatser för arbetshandikappade kan som längst om-
fatta en tidsperiod om tre år. Det innebär att åtaganden under anslaget medför
kostnader för kommande budgetår. Regeringen begär därför att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser
under anslaget på högst 6,7 miljarder kronor under åren 2001-2003 (yrk. 3).
Regeringen anser att uppföljningen av otraditionella medel för personer
med arbetshandikapp bör förbättras. Regeringen föreslår också att anslaget
tilldelas ytterligare 30 miljoner kr för budgetåret 2000 i förhållande till vad
som tilldelades anslaget under innevarande år. De ökade utgifterna finansie-
ras genom att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med
motsvarande belopp.
Regeringen anser att minst 56 000 personer i genomsnitt per månad bör ha
anställning med lönebidrag eller OSA. Den genomsnittliga bidragsnivån bör
vara högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden för samtliga arbets-
givare utom för allmännyttiga organisationer.
Motioner
I flera motioner tas frågor upp som rör regler om lönebidrag.
Kristdemokraterna anser i motion A254 att det i förordningen (1991:333) om
lönebidrag bör återinföras en paragraf som innebär att en sänkning av löne-
bidraget inte skall genomföras om risk för uppsägning föreligger (yrk. 21).
Motionärerna menar också att rätten till ersättning med 90 % av lönekostna-
den skall gälla såväl vid nyanställningar som för dem som hade anställning
efter den 1 juli 1995 (yrk. 22).
Barbro Hietala Nordlund m.fl (s) anför i motion A214 att regeringen snarast
bör se över möjligheten att höja taket för lönebidragen. Liknande tankegång-
ar framförs av Hans Karlsson (s) i motion A245. Motionären anser att det är
rimligt att räkna upp den bidragsgrundande lönenivån till samma nivå som
löner i övrigt utvecklats sedan taket senast bestämdes. En sådan uppräkning
bör kunna finansieras inom ramen för det utrymme som skapas på grund av
att arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Även Ann-Marie Fager-
ström m.fl. (s) anser i motion A246 att taket för lönebidragen bör höjas.
I motion A236 framför Rune Berglund (s) att lönebidrag bör kunna ges till
redan anställda som av något skäl fått nedsatt arbetsförmåga.
Bengt Niska och Lennart Klockare (båda s) förespråkar i motion A262 ett
ökat antal lönebidragsanställningar och en indexering av taket för den löne-
bidragsgrundande lönen. Detta skulle kunna ske genom att de höga löne-
bidragen inom den privata sektorn omförhandlades.
Dan Ericsson (kd) pläderar i motion So487 för att regeringen bör tillsätta en
utredning om lönebidraganställningar i syfte att stärka de lönebidragsanställ-
das ställning på arbetsmarknaden avseende nivån på lönebidragen, höjt tak
för ersättning samt decentraliserad administration av utbetalningarna (yrk. 3).
I följande motioner behandlas ytterligare aspekter på lönebidragen.
Folkpartiet anser i motion So321 (yrk.17) att en modell med handledare för
funktionshindrade på arbetsmarknaden bör lanseras på bred front. Ett system
med detta stöd på arbetsplatsen bör enligt partiet lämpligen kunna utvecklas
genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidragen. I partiets motion
1998/99:So465 (yrk. 20) framförs samma yrkande.
I två motioner väcks frågor om satsningen på s.k. Kulturarvs-IT bör utvidgas
eller på annat sätt ges annat innehåll.
Kristdemokraterna anser i kommittémotion Kr313 att satsningen på Kultur-
arvs-IT bör omfatta också kommunerna Sollefteå och Ånge. Det skulle inne-
bära, menar motionärerna, att utrustning, lokaler och kunnande som finns hos
SVAR, som är en byrå i Riksarkivet, skulle kunna utnyttjas i Kulturarvspro-
jektet (yrk. 5).
Agneta Lundberg m.fl. (s) anser i motion A233 att tjänster eller medel som
avsatts för satsningen på Kulturarvs-IT också skall tilldelas SVAR i Väster-
norrland.
Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) begär i motion A239 att rege-
ringen bör tillsätta en utredning om hur tilldelningen av arbetshjälpmedel
skall kunna förändras så att den bättre svarar mot det behov av arbetshjälp-
medel som finns i dag.
Elisebeht Markström m.fl. (s) anser i motion A258 att den myndighet, försäk-
ringskassan eller AMV, som tillhandahåller arbetshjälpmedel till en arbets-
handikappad också skall åläggas att hålla arbetshjälpmedlet försäkrat.
I det följande refereras motioner som direkt tar upp anslagets storlek.
Kristdemokraterna begär i motion A254 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade ökas med 30 miljoner kronor i förhållande till rege-
ringens förslag för budgetåret 2000 (yrk. 35 delvis).
Centerpartiet förordar i motion A275 (delvis) att anslaget A 3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade ökas med 370 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
Folkpartiet anser i motion Fi212 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för ar-
betshandikappade bör ökas i förhållande till regeringens förslag med 80
miljoner kronor för budgetåret 2000 (yrk. 15 delvis). Motsvarande förslag
lämnas också i motion A231 (yrk. 23 delvis).
Utskottets ställningstagande
Enligt AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna för år 2000 (Ura 1999:15)
kan en viss nedgång på arbetsförmedlingen noteras av antalet arbetssökande
med arbetshandikapp under 1999. Antalet uppgår i nuläget till cirka 125 000
personer. Både antalet och andelen långtidsinskrivna bland de arbetshandi-
kappade har minskat något. Däremot har andelen arbetshandikappade av
samtliga långtidsinskrivna ökat något. I dagens gynnsamma arbetsmark-
nadsläge anser utskottet att det är viktigt att ta vara på arbetsmarknadens
efterfrågan på arbetskraft också för dem som har ett arbetshandikapp. I Sve-
riges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund av EU:s
sysselsättningsriktlinjer, anges att regeringen på olika sätt främjar funktions
hindrades inträde på arbetsmarknaden, stödjer deras utveckling i arbetslivet
samt förhindrar utslagning. Vidare anges att data om funktionshindrades
arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsförhållanden analyseras regelbun-
det för att få till stånd effektiva åtgärder. Vid dessa analyser bör regeringen
även beakta hur den fortsatt gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden
kan tas till vara för de arbetshandikappade under år 2000.
Utskottet övergår till att behandla de yrkanden som avser nivån på och
andra regler kring lönebidragen.
Den 1 juli 1991 gjordes lönebidraget flexibelt från att tidigare ha haft fasta
bidragsnivåer och dessutom olika nivåer för skilda kategorier av arbetsgiva-
re. Enligt nu gällande regler skall bidraget fastställas efter den arbetssökan-
des behov och förutsättningar med hänsyn till graden av funktionsnedsätt-
ning. Som mål för bidraget gäller bl.a. att det skall utgöra ett stöd för rehab
litering. Lönebidraget skall därmed enligt intentionerna planeras så att bidra-
get successivt kan reduceras. Den förutvarande regel som åsyftas i motion
A254 innebar att vid omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före
den 1 juli 1991 skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle kunna
medföra påtaglig risk för att den anställde inte fick behålla anställningen.
Regeln gällde således endast omprövning av beslut som fattats när löne-
bidragsnivåerna var fasta. En återgång till denna ordning kan anses strida
mot de mål som sattes upp då bidraget gjordes flexibelt. Med hänsyn till
detta avstyrker utskottet motion A254 (yrk. 21).
Den 1 juli 1995 infördes en ny regel som innebar att lönebidrag kan läm-
nas med ett belopp som motsvarar högst 80 % av lönekostnaden för den
anställde, oavsett vem som är arbetsgivare. Senare infördes ett undantag från
denna huvudregel för den som efter den 1 juli 1997 anställs i allmännyttiga
organisationer. För dessa personer kan lönebidrag lämnas med 90 % av löne-
kostnaden. För dem som anställts under tiden den 1 juli 1995 till den 1 juli
1997 hade bidraget redan från början bestämts till högst 80 %. Det är bak-
grunden till att lönebidragsförordningen inte heller nu medger en 90-
procentig bidragsnivå för denna grupp. Motion A254 (yrk. 22) avstyrks.
Flera av motionärerna anser att taket för den inkomst som får läggas till
grund för lönebidrag bör höjas. Detta tak är enligt lönebidragsförordningen
13 700 kr per månad. Nivån har legat fast sedan länge. Utskottet har inte, vid
tidigare tillfällen då denna fråga väckts, varit berett att förorda en höjning
taket på den bidragsgrundande inkomsten eller en anpassning av det till
löneutvecklingen. Mot bakgrund av den positiva utvecklingen för svensk
ekonomi utgår dock utskottet ifrån att regeringen, när utrymme ges, prövar
möjligheterna att justera nivån på den maximala inkomst som får läggas till
grund för bidraget. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
A214, A245, A246, A262 samt So487 (yrk. 3).
När det gäller frågan om lönebidrag bör kunna ges till redan anställda kan
utskottet konstatera att lönebidrag är en lönesubvention som tillskapats för
att stödja nyanställning av arbetshandikappade. Utskottet anser att man bör
överväga om det finns situationer när det kan vara befogat med lönebidrag
även i ett bestående anställningsförhållande. Utskottet vill understryka att en
sådan möjlighet inte får innebära att arbetsgivarens allmänna ansvar för
arbetstagarens rehabilitering minskar. Utskottet föreslår att vad som ovan
anförts, med anledning av motion A236, ges regeringen till känna.
Folkpartiet framför i två motioner att en modell med handledare för funk-
tionshindrade bör lanseras på bred front. Utskottet kan konstatera att det
särskilda introduktions- och uppföljningsstödet (SIUS) är ett individuellt stöd
till en arbetssökande med funktionshinder. Det särskilda stödet ges till såväl
den arbetssökande som till arbetsplatsen. SIUS har bedrivits som försöks-
verksamhet men är sedan den 1 juli 1998 en reguljär arbetsmarknadspolitisk
åtgärd som samtliga län har möjlighet att erbjuda som stöd till funktionshind-
rade. Enligt AMS årsredovisning för år 1998 har 780 funktionshindrade
omfattats av verksamheten under 1998, varav 500 nytillkomna under året. En
kraftig ökning har alltså skett. Mot den bakgrunden avstyrks motionerna
So321 (yrk. 17) och 1998/99:So465 (yrk. 20).
Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för år 1999 om en
särskild satsning för att öka tillgängligheten till kulturarvet och bereda arbe
till personer med arbetshandikapp, Kulturarvs-IT. Satsningen är en försöks-
verksamhet som skall pågå under tre år med en första utvärdering efter två
år. Målgruppen utgörs av personer med mycket nedsatt arbetsförmåga, dvs.
personer som arbetsgivaren kan få upp till 100 % lönebidrag för. Försöks-
verksamheten innebär också en särskild regionalpolitisk satsning förlagd till i
första hand Kiruna, men även Ulriksfors och Grängesberg. Satsningen avser i
första hand de centrala museernas behov av registrering och digital bearbet-
ning av sina samlingar. I samband med behandlingen föreslog utskottet ett
tillkännagivande att i den mån platserna i Kiruna, Grängesberg och Ulriks-
fors inte kan besättas med personer som har sådant gravt funktionshinder
som avses med satsningen bör resurserna överföras till den del av satsningen
som avser länsmuseerna.
Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ställa sig bakom förslagen
om en ytterligare utvidgning av försöksverksamheten Kulturarvs-IT. Motio-
nerna Kr313 (yrk. 5) och A233 avstyrks därför.
I två motioner tas frågor om arbetshjälpmedel upp. När det gäller försäk-
ring av arbetshjälpmedel inser utskottet att kostnaderna, med tanke på de
avancerade och dyrbara arbetshjälpmedel det kan vara fråga om, i vissa fall
kan utgöra ett hinder i synnerhet för allmännyttiga organisationer och små
företag. Utskottet anser därför att det bör övervägas vilka möjliga åtgärder
som kan vidtas för att undanröja detta problem. Utskottet föreslår att vad som
ovan anförts med anledning av motion A258 ges regeringen till känna. Mo-
tion A239 avstyrks.
När det gäller anslagsnivån anser Kristdemokraterna, Centern och Folk-
partiet att denna bör höjas. Utskottet, som ovan påtalat vikten av att i nuva-
rande gynnsamma arbetsmarknadsläge ta vara på arbetsmarknadens efterfrå-
gan på arbetskraft också för dem som har ett arbetshandikapp, anser inte att
det i nuläget finns skäl att avsätta medel för anslaget med högre belopp än
regeringen föreslagit. Utskottet avstyrker därför motionerna A254 (yrk. 35
delvis), A275 (delvis), Fi212 (yrk. 15 delvis) och A231 (yrk. 23 delvis). I
avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Utskottet biträder regeringens förslag till bemyndigande under anslaget
(prop. yrk. 3).
Anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 1995-
19991
1Anslaget har tidigare benämnts Europeiska socialfonden m.m.
Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden
för programperioden 1995-1999. Utbetalningarna avser delfinansiering av
insatser inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt gemen-
skapsinitiativen. Från anslaget bekostas vidare den statliga medfinansiering-
en av mål 4 och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6.
Verksamheten för den innevarande programperioden avslutas under år
2001 varför inga utbetalningar beräknas ske från anslaget därefter.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I
avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget A 5 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-
2006
Under detta anslag skall utbetalningarna från Europeiska socialfonden för
programperioden 2000-2006 redovisas. Utbetalningarna skall avse delfinan-
siering av insatser inom de nya strukturfondsmålen 1, 2 och 3 samt gemen-
skapsinitiativet Equal. Från anslaget skall även statlig medfinansiering av en
satsning på kompetensutveckling inom mål 1 och mål 3 bekostas.
De nuvarande strukturfondsmålen 3 och 4 skall under programperioden
2000-2006 ersättas av ett nytt mål 3 inom Europeiska socialfonden. Mål 3,
som skall omfatta insatser för såväl arbetslösa som anställda, skall stödja
genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin och de årliga
riktlinjerna för sysselsättningen. En särskild utredare har fått i uppdrag att
bl.a. ta fram förslag till ett samlat programdokument för mål 3. Regeringen
avser att lämna ett programförslag för mål 3 till EG-kommissionen senast i
slutet av oktober 1999.
Regeringen anser att en satsning bör göras på kompetensutveckling för re-
dan anställda. Satsningen som bör finansieras av socialfondsmedel och stat-
lig medfinansiering, till hälften vardera, bör uppgå till totalt 400 miljoner
kronor under år 2000 och 1 000 miljoner kronor per år under 2001 och 2002.
Regeringen förutsätter att medfinansiering sker från arbetsgivare inom ramen
för trepartssamverkan. De angivna beloppen inkluderar kompetensutveckling
av anställda inom ramen för mål 1.
Verksamheten inom strukturfondsprogrammen är av långsiktig karaktär
och omfattar bl.a. fleråriga projekt. Det innebär att åtaganden under anslaget
kan medföra kostnader för kommande budgetår. Regeringen begär därför att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska för-
pliktelser under anslaget som innebär utgifter om högst 2 400 miljoner kro-
nor under åren 2001-2008 (yrk. 4).
Motioner
I motion N278 anför Centerpartiet att det är av stor betydelse att åtgärderna
inom det nya mål 3 fokuseras på de allra minsta företagen. Det är enligt
partiet felaktigt att som föreslagits i utredningen Nya mål 3 (SOU 1999:107)
bruttolönesumman används som utgångspunkt för tilldelning av medel för
stimulans till kompetensutveckling. Det är särskilt negativt för enmansföre-
tag där lönesumman ofta är mycket blygsam. Den lägsta stödnivån bör sättas
tillräckligt högt för att utgöra en stimulans också för det lilla företaget. Re
ringen bör återkomma med förslag om det (yrk. 3). Även Sofia Jonsson (c)
anser i motion A203 att framtida mål 3 inom EU:s strukturfond bör stimulera
de mindre företagen att utveckla sin kompetens (yrk. 1), att medel bör öron-
märkas för enmansföretag (yrk. 2) samt att utbetalningen bör ske enligt ett
system som anpassas till dessa företags förutsättningar (yrk. 3). Åke Sand-
ström (c) framför även han i motion N374 att åtgärderna inom nya mål 3 bör
fokusera på de allra minsta företagen.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har den 12 november till EU kommissionen avlämnat förslag till
samlat programdokument för mål 3 åren 2000-2006. I programdokumentet
anges att den övergripande inriktningen för Europeiska socialfondens insat-
ser skall vara att utifrån målet om en utveckling av de mänskliga resurserna i
arbetslivet prioritera insatser som ligger mellan utbildning och arbete och
som riktar sig till både sysselsatta och arbetslösa. Det gäller insatser för so
vill gå vidare inom eller utanför den egna arbetsplatsen, som riskerar att
förlora sina arbeten på grund av att de har otillräcklig kompetens eller indi-
vider som på grund av låg kompetens eller andra orsaker står långt från ar-
betsmarknaden.
Fem insatsområden föreslås för att förverkliga de politikområden där soci-
alfonden kan agera. Insatsområde 1 är kompetensutveckling för sysselsatta
och den första åtgärden inom detta område avser generell stimulans till kom-
petensutveckling för sysselsatta. I programdokumentet anförs att små och
medelstora företag skall prioriteras inom denna åtgärd. Ett lägsta stimulans-
bidrag föreslås. Detta kan för mindre företag innebära ett högre belopp än det
generella tak på 1 % av bruttolönesumman som föreslås.
Utskottet ser positivt på att små och medelstora företag skall prioriteras till
dessa åtgärder för kompetensutveckling. I den mån motionerna inte tillgodo-
setts genom det ovan anförda avstyrks motionerna N278 (yrk. 3), A203 (yrk.
1-3) samt N374. I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Utskottet tillstyrker regeringens begäran om bemyndigande rörande ansla-
get A 5 (prop. yrk. 4).
Anslaget A 6 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) inrättades den 1 juli
1997.
IFAU:s uppgift är att främja, stödja och genomföra utvärderingsstudier av
arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och studier av arbetsmarkna-
dens funktionssätt.
Från anslaget betalas kostnader för personal, projekt, lokaler och andra
förvaltningskostnader vid institutet.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I
avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget A 7 Bidrag till administration av grundbelopp till icke
anslutna
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
62 445
-62 445
Från anslaget betalas vissa förvaltningskostnader i den kompletterande ar-
betslöshetskassan ALFA. Utgifterna avser dels administrationen av grund-
beloppet för de icke anslutna och dels - under uppbyggnadsskedet budget-
åren 1998-1999 om dessa kostnader inte täcks av anslutningsavgifterna -
administrationen av ersättningen för dem som är anslutna till arbetslöshets-
kassan.
Enligt regeringens bedömning kommer anslaget fr.o.m. budgetåret 2000
inte längre att belastas av kostnaderna för administrationen av ersättningen
för de som är anslutna till arbetslöshetskassan.
Motion
Moderaterna förordar i motion A277 införandet av en allmän arbetslöshets-
försäkring fr.o.m. budgetåret 2000. Partiet räknar med att en sådan försäkring
kommer att belasta statsbudgeten med ca 350 miljoner kronor för år 2000
utöver regeringens förslag. I detta belopp ingår också de medel som rege-
ringen anslagit för den s.k. ALFA-kassan under anslaget A 7 Bidrag till
administration av grundbelopp för icke anslutna. Anslaget bör enligt motio-
närerna utgå (yrk. 8).
Utskottets ställningstagande
I avsnitt 2.1 ovan behandlas Moderaternas förslag om en allmän arbetslös-
hetsförsäkring. Utskottet delar som framgått där inte Moderaternas uppfatt-
ning om en ny försäkring och avstyrker därför motion A277 (yrk. 8). Ut-
skottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I
avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
3.3 B Arbetsliv
Inledning
Propositionen
Arbetslivspolitiken skall verka för en god och utvecklande arbetsmiljö där
individer inte förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet.
En viktig förutsättning för ökad sysselsättning och tillväxt är en fortsatt
prioritering av insatser för en god arbetsmiljö, integrering av arbetsmiljöar-
betet med verksamheten i övrigt, liksom av insatser mot faktorer i arbets-
miljön som ger upphov till skador och funktionsnedsättningar.
Arbetslivspolitiken har enligt regeringen som en central uppgift att bidra
till ökad kunskap och kompetens i arbetslivet. Därigenom kan sysselsättning,
tillväxt, förnyelse och ett utvecklande arbete stimuleras. Det är vidare av
största vikt att forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivsområdet
bidrar till ökad kunskap om och utveckling av en god arbetsmiljö, en effektiv
arbetsorganisation och en arbetsmarknad tillgänglig för alla.
Det är angeläget att arbetslivsforskningen i större utsträckning sker i sam-
arbete med näringslivet, betonar regeringen i budgetpropositionen. Forskning
och utveckling samt tillsyn bör även fortsättningsvis bedrivas i aktiv samver-
kan med regionala och lokala aktörer.
När det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män anger regeringen att
forskningen inom jämställdhetsområdet bör vidareutvecklas och även i fort-
sättningen ha hög prioritet. I fråga om integration och mångfald skall inom
arbetslivsområdet insatser för att motverka utslagningen från arbetslivet med
systematiskt förebyggande insatser ha fortsatt hög prioritet. Möjligheterna
för personer med funktionshinder att få och behålla ett arbete skall underlät-
tas.
Motioner
Nedan redovisas motioner under vart och ett av anslagen B 1-B 14. Här ges
en överblick över vissa förslag som avser flera olika anslag i B-avsnittet.
Moderaterna anser enligt vad som framgår närmare nedan i kommittémotion
A277 (yrk. 9-13) att anslagen B 1-B 5 successivt bör trappas ned. Med
hänsyn till gjorda åtaganden begränsas neddragningen av dessa anslag till ca
5 % för budgetåret 2000.
Kristdemokraterna förordar i kommittémotion A254 (yrk. 33 delvis) en
genomgripande analys av anslagen B 2-B 5 under år 2000. Genom en tydli-
gare prioritering, samordning och fokusering av forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet bör anslagen kunna reduceras med sammantaget 200
miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 2001.
Centerpartiet förespråkar i motion A275 (delvis) ett moratorium för reala
anslagsökningar till statliga myndigheter m.m., vilket medför minskningar av
anslagen B 1, B 3, B 5 och B 8. Partiets budgetalternativ innefattar också
finansieringen av förvaltningskostnaden för Rådet för arbetslivsforskning
(nuvarande anslag B 4) inom det av regeringen föreslagna anslaget B 2 som i
dag avser förvaltningskostnaden för Arbetslivsinstitutet.
I avsnittet B Arbetsliv behandlas också motioner från Folkpartiet samt en-
skilda motioner.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
392 685
-19 000
-9 997
Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och
Yrkesinspektionen (YI).
AV har till uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen
efterlevs. Verket skall utarbeta och sprida information i syfte att förbättra
arbetsmiljön. AV skall även övervaka att tobakslagstiftningen efterlevs inom
arbetsmiljöområdet. Verket har också ansvar för viss tillsyn enligt miljöbal-
ken i fråga om bekämpningsmedel och genetiskt modifierade mikroorganis-
mer.
Regeringen föreslår att AV:s anslag förstärks med 600 000 kr med hänsyn
till de nya uppgifter som kommer att åläggas AV genom lagen (1999:678)
om utstationering av arbetstagare. Förstärkningen bör finansieras genom en
varaktig överföring från anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning
m.m.
I budgetpropositionen redovisas att Riksrevisionsverket (RRV) har anmält
invändningar rörande de leasingavtal som AV tecknat under budgetåret 1998
och menar att de borde ha redovisats som finansiell leasing. Regeringen
avser att efter överläggningar med de båda myndigheterna klarlägga frågan
och därefter föreslå AV lämpliga åtgärder.
Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts. Den har ge-
nomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premi-
erna för avtalsförsäkringar.
Motioner
Moderaterna föreslår enligt vad som framgått ovan i kommittémotion A277
(yrk. 9) en successiv nedtrappning av anslaget B 1. Anslaget föreslås fast-
ställt till 373,7 miljoner kronor, dvs. med ett 19 miljoner kronor lägre belopp
än vad regeringen föreslagit.
Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget bestäms
till ett ca 10 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.
Utskottets ställningstagande
Utskottet som biträder regeringens förslag till medelsanvisning avvisar där-
med besparingsförslagen från Moderaterna i motion A277 (yrk. 9) och Cen-
terpartiet i motion A275 (delvis). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställ-
ning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Utskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV) i Årlig rapport 1999 gjort
kommentarer som berör AV. Utöver de invändningar som RRV redovisat
beträffande AV:s leasingavtal och som regeringen redovisar i budgetpropo-
sitionen har utskottet noterat att RRV i den aktuella rapporten också upp-
märksammat regeringen på att avgiftsfinansierad statlig verksamhet i flera
fall "konkurrerar" med verksamhet som delvis finansieras genom statliga
anslag.
Utskottet, som konstaterar att det i regleringsbrevet för anslaget B 3
Forskning, utveckling och utbildning m.m. för budgetåret 1999 anslås högst
8,5 miljoner kronor till prenumerationskostnader för tidningen Arbetsmiljö,
förutsätter att regeringen om så erfordras vidtar åtgärder med anledning av
RRV:s påpekande.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
155 396
-7 000
-7 000
Arbetslivsinstitutet (ALI) är en forsknings- och utvecklingsmyndighet med
uppgift att bedriva och främja forskning, utveckling och utbildning inom
områdena arbetsmarknad, arbetsorganisation och arbetsmiljö/hälsa.
Anslaget B 2 skall fr.o.m. budgetåret 1999 täcka Arbetslivsinstitutets för-
valtningskostnader.
Den utveckling som sker inom arbetslivets område nödvändiggör en viss
förskjutning av inriktning och angreppssätt inom den arbetslivsinriktade
forskningen. Arbetet med att skapa förutsättningar för mångvetenskaplig och
långsiktig samverkan mellan olika discipliner bör fortsätta. Utveckling av
former och kontaktvägar för kunskapsspridning bör även i fortsättningen ges
hög prioritet.
Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som
redovisats under anslaget B 1.
Motioner
Som framgått anser Moderaterna i kommittémotion A277 (yrk. 10) att an-
slaget B 2 stegvis bör trappas ned. För budgetåret 2000 bör anslaget faststäl-
las till 148,4 miljoner kronor, dvs. med ett 7 miljoner kronor lägre belopp än
det regeringen föreslagit.
Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A254 (yrk. 33 och 35, båda
delvis) på att regeringen beslutat om ett anslagssparande på anslaget B 2,
som motionärerna betecknar som relativt högt, liksom att regeringen beslutat
att föra bort medel från anslaget enligt 8 § budgetlagen (1996:1059). En
besparing bör enligt vad som sägs i motionen kunna ske med 7 miljoner
kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit.
Som framgått anser Kristdemokraterna att det under år 2000 bör göras en
genomgripande analys av anslagen B 2 - B 5. Analysen bör utmynna i ef-
fektiviseringar och besparingar fr.o.m. budgetåret 2001.
Som framgått anser Centerpartiet att anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforsk-
ning bör rymmas inom det av regeringen föreslagna anslaget B 2 Arbets-
livsinstitutet.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av Kristdemokraternas förslag om att en genomgripande
analys bör göras av bl.a. anslaget B 2 vill utskottet peka på att Utredningen
om vissa myndigheter (direktiv enligt beslut från Näringsdepartementet
1999-04-23) i dagarna överlämnat sina förslag som bl.a. innefattar Arbets-
livsinstitutets verksamhet.
I utredningen, som överlämnades till Näringsdepartementet den 22 no-
vember 1999, konstateras att Arbetslivsinstitutet (ALI) är ett huvudsakligen
forskningsutförande institut, men att institutet i dag även finansierar viss
forskning hos andra utförare. Utredningen föreslår att ALI:s verksamhet
fortsättningsvis renodlas till enbart utförande uppgifter. Av anslagen till
institutet (anslagen B 2 och B 3, utskottets anm.) bör framgå att dessa syftar
till institutets egen forskning.
De medel som i dag används för att finansiera forskning bör överföras till
en av utredningen föreslagen ny myndighet för forskningsfinansiering och
utvecklingsarbete, benämnd FoU-myndigheten, dit bl.a. Rådet för arbetslivs-
forskning (RALF) förs (se vidare under anslaget B 4). Utredningen föreslår
även att regeringen överväger om det finns förutsättningar för ALI att finan-
siera en större del av verksamheten genom ansökningar, exempelvis till FoU-
myndigheten.
Utredningens förslag övervägs nu inom Regeringskansliet. Enligt vad ut-
skottet erfarit från Näringsdepartementet skall utredningen ligga till grund
för nästa forskningspolitiska proposition. Utskottet avstyrker mot bakgrund
av det anförda Kristdemokraternas förslag om översyn av anslaget.
Arbetslivsinstitutet har i samarbete med regionala och lokala aktörer inom
arbetslivsområdet påbörjat uppbyggnaden av långsiktigt inriktat forsknings-
och utvecklingsarbete. Detta framgår av budgetpropositionen. Verksamhet
bedrivs eller är under uppbyggnad i bl.a. Umeå, Östersund, Norrköping,
Göteborg och Trollhättan samt i Malmö. Utskottet ställer sig bakom detta
samarbete som syftar till att förstärka forsknings- och utvecklingsinsatserna
för arbetslivet i dessa regioner.
Det är enligt utskottet positivt att institutet visar lyhördhet när det gäller
anpassa verksamheten till den utveckling som sker på arbetslivets område.
Förskjutningar av inriktning och angreppssätt inom den arbetslivsinriktade
forskningen måste fortlöpande övervägas. Utskottet anser att det är angeläget
att sådant samarbete kommer till stånd som kan ge bättre förutsättningar för
mångvetenskaplighet och för att fånga in komplexa samband i ett snabbt
föränderligt arbetsliv. I sammanhanget vill utskottet också betona vikten av
analys och utvärdering samt av kunskaps- och erfarenhetsspridning.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget B 2
och avstyrker motionerna A277 (yrk. 10), A254 (yrk. 33 och 35, båda del-
vis). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställnings-
tagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
308 585
-17 000
-90 000
-4 629
-100 000
Anslaget disponeras av ALI och avser medel för bidrag och uppdrag inom
arbetslivsområdet samt viss forskning, utveckling och utbildning.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet har blivit alltmer kom-
plex. Arbetsmiljö- och arbetsorganisationsarbetet har fått en allt vidare inne-
börd. Detta ställer ökade krav på helhetssyn och därmed på ett ökat samar-
bete mellan olika forskningsdiscipliner och verksamhetsfält inom arbetslivs-
forskningen. Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets aktörer samt kun-
skapsöverföring mellan forskning och arbetsliv, och då särskilt på lokal och
regional nivå, är av väsentlig betydelse för både arbetslivets utveckling och
för relevansen i den forskning som utförs. Arbetet med samarbetsprogram
och samarbetsprojekt samt de regionala verksamheterna bör ges en fortsatt
hög prioritet.
Med anledning av tidigare engångsvisa indragningar av 1999 års anslag
görs en justering av anslaget B 3 för år 2000. Justeringen innebär en ökning
av anslaget. Samtidigt minskas anslaget på grund av dels omprioriteringar
inom utgiftsområde 14, dels överföringar till anslag inom utgiftsområdena 2
och 24. Inom utgiftsområde 14 förs 9,4 miljoner kronor från anslaget B 3 till
anslaget B 14 Medlingsinstitutet.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att un-
der år 2000, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning
m.m., besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter på
högst 250 miljoner kronor under åren 2001-2003 (prop. yrk. 5).
Motioner
Moderaterna anser, vilket framgått ovan, i kommittémotion A277 (yrk. 11)
att anslaget B 3 successivt bör reduceras. Anslaget bör för budgetåret 2000
bestämmas till 291,6 miljoner kronor, eller med ett 17 miljoner kronor lägre
belopp än det regeringen föreslagit.
I kommittémotion A254 (yrk. 33 och 35, båda delvis) föreslår Kristdemo-
kraterna att anslaget fastställs till ett 90 miljoner kronor lägre belopp än de
regeringen föreslagit. Motionärerna betonar vikten av att forskningen inom
arbetslivsområdet verkligen kommer de som berörs till del. Genomförande
av forskningsresultat måste därför prioriteras.
Som redovisats ovan anser partiet att det under år 2000 bör genomföras en
analys av anslagen B 2-B 5 i syfte att effektivisera verksamheten och åstad-
komma besparingar från år 2001.
Centerpartiet förordar i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget B 3
fastställs till ett ca 4,6 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen före-
slagit.
Folkpartiet anser i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att anslaget bör fastställas
till ett 100 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit. Motsva-
rande yrkande framställs också i kommittémotion A231 (yrk. 23 delvis).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under anslaget B 2 berört inriktningen på den forskning som
bedrivs vid Arbetslivsinstitutet liksom den regionala utbyggnad av verksam-
heten som pågår.
Under anslaget B 2 framgår också att det för närvarande i Regeringskansli-
et bereds ett utredningsförslag som innebär förändringar av Arbetslivsinsti-
tutet och dess medelstilldelning, alltså anslagen B 2 och B 3. Utskottet anser
att beredningen av förslaget bör avvaktas och avstyrker därmed förslag från
Kristdemokraterna om översyn av bl.a. anslaget B 3.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna A277 (yrk. 11), A254 (yrk. 33 och 35, båda delvis), A275 (del-
vis), Fi212 (yrk. 15 delvis) samt A231 (yrk. 23 delvis). Vidare föreslår ut-
skottet att riksdagen bifaller regeringens hemställan om bemyndigande avse-
ende anslaget B 3 (prop. yrk. 5). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställ-
ning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
28 322
-2 000
-28 322
Rådet för arbetslivsforskning (RALF) har till uppgift att initiera och finansie
ra forskning och utveckling samt anslutande kunskapsförmedling och däri-
genom bidra till utvecklingen av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorga-
nisation samt till en arbetsmarknad tillgänglig för alla.
Anslaget avser RALF:s förvaltningskostnader.
RALF är en av de aktörer med forsknings- och utvecklingsverksamhet som
granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndighe-
ter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovations-
systemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt.
Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som
redovisats under anslaget B 1.
Motioner
I kommittémotion A277 (yrk. 12) anser Moderaterna att anslaget B 4 bör
bestämmas till 26,3 miljoner kronor, eller till ett 2 miljoner kronor lägre
belopp än det regeringen föreslår, detta som ett led i en successiv nedtrapp-
ning av anslaget.
Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion A254 (yrk. 33 delvis),
vilket framgått, att en genomgripande analys bör göras av anslagen B 2-B 5.
Översynen bör kunna leda till effektiviseringar och besparingar.
Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget B 4 fast-
ställs till ett 28,3 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit.
Förvaltningskostnaden för RALF bör framgent beräknas under anslaget B 2
Arbetslivsinstitutet, anser motionärerna vidare. Kostnaden bör rymmas inom
den ökning av det senare anslaget som regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Som framgår under anslaget B 2 bereds för närvarande inom Regeringskans-
liet ett i dagarna framlagt utredningsförslag om att en ny myndighet för
forskningsfinansiering och utvecklingsarbete, benämnd FoU-myndigheten,
bör inrättas. Stommen till den nya myndigheten föreslås bestå av de nuva-
rande myndigheterna Rådet för arbetslivsforskning (RALF) och Kommuni-
kationsforskningsberedningen (KFB) samt verksamhetsområdet Teknik inom
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). FoU-myndigheten föreslås
även ansvara för vissa projekt och program som i dag bedrivs som samar-
betsprojekt mellan flera myndigheter samt för vissa övergripande energifrå-
gor.
Ovan har redovisats att den nämnda utredningen utgör underlag för nästa
forskningspolitiska proposition. Också ett annat utredningsförslag som berör
verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning har lagts fram i dagarna. Det
är Arbetsgruppen för myndighetsorganisation och forskningsfinansiering
som överlämnat sin rapport till Utbildningsdepartementet. Arbetsgruppen
föreslår bl.a. att tre myndigheter skapas för att ansvara för stöd till forskni
som är inriktad på samhällets och näringslivets behov. En av dessa tre myn-
digheter, Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv, föreslås överta
uppgifter från RALF och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Det
nya forskningsrådet skall enligt förslaget svara för forskningsstöd när det
gäller bl.a. arbetsliv och arbetsmiljö, etniska frågor, rehabilitering, social
utveckling och omsorg, hälsa, vård, handikapp, åldrande samt missbruk.
De båda redovisade utredningsförslagen övervägs nu inom Regerings-
kansliet. Regeringens ställningstagande bör avvaktas och utskottet avstyrker
således Kristdemokraternas förslag om översyn av anslaget.
Utskottet, som anser att regeringens anslagsberäkning är väl avvägd, avvi-
sar förslagen om neddragningar respektive översyn av anslaget som lagts
fram av Moderaterna i motion A277 (yrk. 12), Kristdemokraterna i A254
(yrk. 33 delvis) och Centerpartiet i motion A275 (delvis). I avsnittet 3.6
nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
218 854
-13 000
-3 283
-75 000
Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
Anslaget disponeras av den medelsbeviljande myndigheten RALF.
I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2000, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet, besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 420 miljoner kronor under åren 2001-
2003 (prop. yrk. 6).
Motioner
Moderaterna yrkar i kommittémotion A277 (yrk. 13) att anslaget B 5 be-
stäms till 205,9 miljoner kronor, eller med ett belopp som understiger rege-
ringens förslag med 13 miljoner kronor. Som framgått anser motionärerna att
anslaget successivt bör trappas ned.
Som redovisats förordar Kristdemokraterna i motion A254 (yrk. 33 delvis)
att en genomgripande analys görs av anslagen B 2-B 5 för att effektivise-
ringar och besparingar skall vara möjliga från år 2001.
Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget beräknas
till ett ca 3,3 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit.
Folkpartiet föreslår i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att anslaget bestäms till
ett 75 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit. Motsvarande
yrkande framställs i kommittémotion A231 (yrk. 23 delvis).
Utskottets ställningstagande
Som framgått under anslagen B 2-B 4 har utredningsförslag nyligen lagts
fram som berör bl.a. de medel under anslaget B 5 som disponeras av RALF
och avser finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet av utredningsförsla-
gen bör avvaktas och avstyrker Kristdemokraternas förslag om översyn av
anslaget B 5 m.fl. anslag.
Utskottet ser positivt på att en ökad andel av medlen under anslaget an-
vänds inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad vilket utskottet
uttalade redan i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1999
(bet. 1998/99:AU1). Utskottet biträder såväl regeringens förslag i fråga om
bemyndigande på anslaget (prop. yrk. 6) som förslaget till medelsanvisning.
Motionerna A277 (yrk. 13), A254 (yrk. 33 delvis), A275 (delvis), Fi212 (yrk.
15 delvis) och A231 (yrk. 23 delvis) avstyrks. I avsnitt 3.6 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
4 262 419
+50 000
Uppgiften för Samhall AB är att anordna, leda och samordna koncernens
verksamhet för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt personer med
arbetshandikapp där behoven finns. Staten ersätter Samhall för de merkost-
nader som bolaget har i förhållande till andra affärsdrivande bolag i samma
branscher t.ex. för den anpassade arbetstakten, arbetet med övergångar, ex-
tra/särskilda stödinsatser samt för att arbetshandikappade anställda inte sägs
upp liksom för den geografiska spridningen.
Utgifterna på anslaget styrs främst av antalet anställda med arbetshandi-
kapp.
Samhall har varit föremål för översyn av Öhrlings Coopers & Lybrand AB
samt av RRV. RRV presenterade i mars 1999 rapporten Samhall - en effek-
tiv åtgärd? (1999:18). En slutrapport från RRV om Samhall AB samt anställ-
ning med lönebidrag har aviserats till hösten 1999.
Enligt regeringen vidtar AMS och Samhall åtgärder på de punkter där de
har kritiserats i den nämnda RRV-rapporten. Samhall har vidare påbörjat en
större organisationsöversyn. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen
och vid behov vidta ytterligare åtgärder efter det att RRV presenterat slutrap-
port om Samhall och lönebidrag.
För år 2000 anser regeringen att Samhalls sysselsättningsmål bör vara
oförändrat. Det innebär att Samhallkoncernen skall erbjuda en minsta syssel-
sättningsvolym för arbetshandikappade om minst 31,9 miljoner arbetstim-
mar. Övriga mål för Samhalls verksamhet bör fastställas i det avtal som
skrivs mellan regeringen och Samhall AB i december 1999 och som avser
budgetåret 2000.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att regeringen får ge till-
stånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens medgi-
vande (ramanslaget B 6 Bidrag till Samhall AB) (prop. yrk. 10).
Bakgrunden till gällande ordning redovisas i budgetpropositionen. Av
denna framgår att riksdagen i samband med Samhalls ombildning till aktie-
bolag (prop. 1991/92:91, bet. AU16, rskr. 249) beslutade att regeringen inte
bör ge tillstånd att ändra i 3 och 4 §§ i Samhall AB:s bolagsordning utan
riksdagens medgivande.
Av 3 § i Samhalls bolagsordning framgår att aktierna i Samhall inte ger
rätt till utdelning. Denna reglering bör enligt budgetpropositionen ändras
med motiveringen dels att Samhall ökat sin konkurrensutsatta verksamhet
sedan ombildningen till aktiebolag 1992, dels att en sådan reglering inte
finns i övriga statliga bolags bolagsordningar. Fortsättningsvis bör det enligt
regeringens förslag finnas möjlighet till utdelning på Samhall AB:s aktier,
varför 3 § i bolagsordningen bör ändras.
Av 4 § i samma bolagsordning framgår enligt vad regeringen redovisar i
budgetpropositionen att Samhall AB direkt eller genom dotterbolag skall
bedriva produktion och försäljning av varor och tjänster inom ett flertal
branscher som räknas upp. Med hänvisning till bolagets utveckling sedan
början av 1990-talet bör denna paragraf revideras för att bli mer ändamåls-
enlig. Verksamhetsinriktningen enligt 4 § i bolagsordningen föreslås i fort-
sättningen få ändras av bolagsstämman. Därigenom kommer den aktuella
paragrafen enligt regeringen att få en mer ändamålsenlig och tidsenlig ut-
formning.
Motioner
Folkpartiet poängterar i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att det är viktigt att
åtgärder för de särskilt utsatta värnas och föreslår att ytterligare 50 miljone
kronor avsätts till anslaget B 6. Motsvarande yrkande framförs i motion
A231 (yrk. 23 delvis).
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anser i motion A212 att Samhalls utveck-
ling inger oro vad gäller möjligheten att uppfylla de sociala mål för verk-
samheten som riksdagen beslutat om.
Agneta Ringman m.fl. (s) föreslår i motion A264 att Samhalls roll som ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd skall utredas.
Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson (m) pläderar i motion A259 för att
försök genomförs när det gäller verksamhet som bedrivs av Samhall. I för-
sökskommuner bör nära samarbete etableras med lokala företag som är be-
redda att ta emot fler arbetshandikappade. Staten bör finansiera verksamhe-
ten medan kommunen svarar för huvudmannaskapet.
Ragnwi Marcelind (kd) förespråkar i motion A206 (yrk. 1 och 2) en utred-
ning av vinstsyftet med Samhall AB, vilket inte får leda till minskad rekryte-
ring från Samhalls egentliga målgrupp. Vidare minskar enligt motionärens
uppfattning anslagen till Samhall år 2000 samtidigt som satsningar skall
göras på bl.a. kompetens- och personalutveckling.
Vissa kompletterande upplysningar
Innan utskottet övergår till att redovisa sitt ställningstagande till regeringe
förslag kan det finnas anledning att lämna vissa översiktliga kompletterande
upplysningar när det gäller ägarstyrningen i statliga bolag och då särskilt
sådana bolag vilkas verksamhet kan sägas innefatta vissa slag av samhälls-
åtaganden. I anslutning till detta lämnas också viss kompletterande informa-
tion i fråga om ägarstyrningen i Samhall AB och förslag till förändringar av
denna.
Staten äger 100 % av aktierna i Samhall AB. Enligt vad utskottet har erfa-
rit utgörs de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB i
dag dels av bolagsordningen, dels av ett avtal mellan staten och Samhall AB
som anger villkoren för statens medelsanvisning till bolaget. Nu gällande
avtal mellan staten och Samhall AB tecknades i december 1998 och avser
tiden den 1 januari-31 december 1999. En ny avtalsperiod avses löpa från
den 1 januari 2000.
Av 1999 års redogörelse för företag med statligt ägande (regeringens skri-
velse 1999/2000:20) framgår att i centrum för statens ägarpolicy står kravet
på värdetillväxt, dvs. acceptabel avkastning på statens kapital, och effektivt
skötta företag. För de företag som ålagts att sköta vissa speciella uppgifter
kan dock kraven vara annorlunda utformade. Enligt den nämnda skrivelsen
kommer avkastningen i dessa företag dessutom att mätas på andra sätt, t.ex.
för Bilprovningen genom bättre trafiksäkerhet och miljö, eller genom social-
politiska effekter.
Samhall AB och vissa andra statliga företag kan sägas vara ålagda att utfö-
ra samhällsåtaganden av sådant slag som inte skulle ha utförts på en vanlig
marknad med enbart privata företag. Riksdagens revisorer har i rapporten
Statens roll som ägare av bolag (1997/98:2) redovisat uppgifter om i vilket
eller vilka styrdokument som sådana samhällsåtaganden har formulerats.
Uppgifterna bygger på enkätsvar från berörda företag. Av revisorernas sam-
manställning framgår att en rad styrdokument används: bolagsordning, ägar-
direktiv, avtal mellan staten och företaget, propositioner/riksdagsbeslut,
lagar, förordningar samt styrelsebeslut etc. Enkätsvaren har lämnats av 17
företag med samhällsåtaganden. Dessa har haft möjlighet att ange fler än ett
svarsalternativ.
Som framgått utgör bolagsordningen och avtalet mellan staten och Samhall
AB i dag de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB.
Avtalet träffas sedan regeringen beslutat bemyndiga det statsråd som i re-
geringen är föredragande när det gäller bolaget att själv eller genom ombud
på statens vägnar träffa avtal med Samhall AB om särskilda åtaganden och
om villkor för statens bidrag till bolaget och för dess verksamhet.
I nu gällande avtal anges som nämnts de villkor som skall gälla för statens
medelsanvisning till Samhall AB under år 1999. I avtalet finns verksam-
hetsmål fastslagna för bolaget. Till målen finns knutna krav på återrapporte-
ring. Av avtalet framgår vidare att Kammarkollegiet disponerar ramanslaget
B 6 för utbetalning med en tolftedel varje månad, till vilka ändamål som
anslagsmedlen får användas samt vissa andra villkor.
Avtalet för år 1999 anger fyra verksamhetsmål enligt följande.
1. Samhallkoncernen erbjuder en minsta sysselsättningsvolym för arbets-
handikappade anställda om 31,9 miljoner arbetstimmar.
2.
3. Rekryteringen av arbetshandikappade till Samhallkoncernen skall till
minst 40 % ske från de prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda,
psykiskt sjuka och flerhandikappade enligt de definitioner som AMS
och Samhall har enats om.
4.
5. Andelen övergångar för arbetshandikappade anställda från Samhallkon-
cernen till den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 %
(brutto) av det totala antalet anställda med arbetshandikapp. Samhall
verkar för att andelen kvinnor bland dem som övergår från Samhall till
annat arbete ökar under budgetåret 1999 jämfört med budgetåret 1998.
6.
7. Verksamheten skall bedrivas med affärsmässig effektivitet och ett högt
resursutnyttjande inom koncernen, bl.a. genom fortsatta strukturella för-
ändringar i syfte att minska kostnaderna för produktion samt genom in-
satser för en god beläggning.
8.
Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år 1998
bedömde att staten som ägare av Samhall på ett tydligare sätt borde ange
ekonomiska mål och verksamhetsmål. Bedömningen gjordes mot bakgrund
av nämnda översynsrapport från Öhrlings Coopers & Lybrand AB (avlämnad
till Arbetsmarknadsdepartementet den 22 september 1998) samt från LO-
SAM-utredningen (dir. 1996:56) i dess slutbetänkande Samhall - en arbets-
marknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:5).
Utskottets ställningstagande
Som framgått föreslås i propositionen att riksdagen godkänner att regeringen
får ge tillstånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens
medgivande (ramanslaget B 6 Bidrag till Samhall AB) (prop. yrk. 10).
I den proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet om ombildning av
Samhall till aktiebolag (prop. 1991/92:91) redovisade det föredragande stats-
rådet sina överväganden rörande frågan om huruvida det fanns anledning att i
lag slå fast inriktningen av verksamheten i de nybildade aktiebolagen. Några
remissinstanser hade förespråkat en sådan lagreglering. Föredragande stats-
rådet delade inte denna uppfattning utan anförde följande:
I likhet med utredningsmannen anser jag det fullt tillräckligt att det i bolags
ordningarna tas in bestämmelser om Samhallkoncernens verksamhet. Som
jag återkommer till i det följande skall Samhallkoncernens verksamhetsidé
och uppgift också fortsättningsvis vara att genom produktion av varor och
tjänster skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt arbetshandikappade
där behoven finns. Detta syfte skall framgå av bolagsordningen, eftersom
verksamheten inte bedrivs i vinstsyfte. Bestämmelsen i bolagsordningarna
om Samhallgruppens verksamhetsidé och uppgift avses - i enlighet med
föreskrifter i 9 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen - inte kunna ändras
utan regeringens tillstånd. Ett sådant tillstånd bör enligt min mening rege-
ringen inte ge utan att frågan först underställs riksdagen. Samhallkoncernen
kommer också framgent att vara beroende av statliga medel för sin verksam-
het. Ändamålet med verksamheten kommer därför kontinuerligt att granskas
av riksdagen också i samband med anslagsprövningen.
(Utskottets anm. Den i citatet omnämnda bestämmelsen i 9 kap. 14 § andra
stycket aktiebolagslagen har efter en lagändring som trätt i kraft den 1 janu-
ari 1999 (SFS 1998:760), med endast redaktionella ändringar, tagits in i 9
kap. 34 § aktiebolagslagen.)
Arbetsmarknadsutskottet anser att förslag om ändring av Samhalls bolags-
ordning när det gäller mer grundläggande frågor även fortsättningsvis bör
underställas riksdagen. Det gäller t.ex. sådana frågor som att ange syftet med
bolagets verksamhet inklusive frågan om, och i så fall i vilken utsträckning,
verksamheten skall få drivas i vinstsyfte och aktierna i bolaget skall kunna
medföra rätt till utdelning. Också ändringar av föremålet för verksamheten
bör även framdeles underställs riksdagen. Det föreligger ett nära samband
mellan å ena sidan verksamhetsidén och å andra sidan statens medelstilldel-
ning för verksamheten och villkoren för denna. Detta motiverar enligt ut-
skottets uppfattning att riksdagen behåller sitt inflytande över den aktuella
regleringen i bolagsordningen parallellt med den möjlighet som riksdagen
har att knyta anslagsvillkor till medelstilldelningen.
Bolagets grundläggande syfte, nämligen att anordna, leda och samordna
verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utveck-
lande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns, anges i bolagsord-
ningen. Således kan denna sägas utgöra ett dokument som slår fast bolagets
grundläggande sociala syfte.
Bolagsordningen och det avtal som träffas mellan staten och Samhall AB
med villkor för statens medelsanvisning till bolaget utgör också, som fram-
gått, de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB. Det
är enligt utskottet angeläget att riksdagen i egenskap av den yttersta företrä-
daren för staten har möjlighet till inflytande över ett dokument som uttrycker
något så fundamentalt rörande Samhall AB som bolagets grundläggande
syfte. Utskottet avstyrker på de nu angivna grunderna regeringens förslag
(prop. yrk. 10). Utskottet är dock inte, som föreslås i motion A206 (yrk. 1),
berett att förorda någon utredning av vinstsyftet med Samhall AB.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att det är viktigt att åtgärder finns
att tillgå för de personer som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden. Det är
mot den bakgrunden som utskottet i avsnitt 3.2.2 föreslår ett tillkännagivande
till regeringen rörande det förstärkta anställningsstödet. Med den utformning
som utskottet föreslår bör övergångar till den reguljära arbetsmarknaden
underlättas för personer i offentligt skyddat arbete (OSA) och för arbetshan-
dikappade Samhallanställda.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
därmed Folkpartiets förslag i motionerna Fi212 (yrk. 15 delvis) och A231
(yrk. 23 delvis) om ytterligare medelstilldelning. I avsnittet 3.6 nedan finns
en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
När det gäller motionerna A212, A264, A259 och A206 (yrk. 2) vill ut-
skottet peka på att RRV inom ramen för sin effektivitetsrevision för närva-
rande genomför en omfattande temagranskning avseende stöd till arbetshan-
dikappade. Som ett led i granskningen har verket publicerat rapporten Sam-
hall - en effektiv åtgärd? (RRV 1999:18). Enligt vad utskottet erfarit från
RRV väntas en slutrapport från temagranskningen publiceras kring årsskiftet
1999/2000. Som framgått kommer regeringen att noga följa utvecklingen och
vid behov vidta ytterligare åtgärder sedan rapporten har presenterats. Med
hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna A212, A264, A259 och
A206 (yrk. 2).
De utgifter som belastar anslaget avser avveckling av outhyrda lokaler avse-
ende de kontrakt som övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten
AMU-gruppen. När det gäller avvecklingskostnader skall, enligt det ramavtal
som träffades mellan staten och AmuGruppen AB då bolaget bildades den 1
juli 1993, staten svara för 2/3 av hyreskostnaderna.
Motioner
Moderaterna anser i kommittémotion A247 (yrk. 3) att riksdagen skall be-
myndiga regeringen att privatisera AmuGruppen AB. Detta skulle bidra till
konkurrensneutralitet och därtill stärka koncernens utvecklingsmöjligheter.
Också i motion A277 (yrk. 4) framställer partiet krav på privatisering av
AmuGruppen AB, vilken bör ske år 2000. Från år 2001 kan anslaget därmed
upphöra.
Folkpartiet vill i motion A231 (yrk. 8) att regeringen skall få i uppdrag att
undersöka möjligheterna till en utförsäljning av hela eller delar av
AmuGruppen AB.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast i betänkandet 1998/99:AU1 behandlat motionsförslag
om privatisering av AmuGruppen AB. Utskottet anser liksom tidigare att det
för närvarande inte är aktuellt med en privatisering av bolaget. Motionerna
A247 (yrk. 3), A277 (yrk. 4) och A231 (yrk. 8) avstyrks därmed. Utskottet
biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I avsnittet
3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga
om anslagen på utgiftsområde 14.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
17 920
-17 920
-1 565
Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektivavtal och andra arbetstvister
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller
förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen.
Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som
redovisats under anslaget B 1.
Motioner
Moderaterna förordar i kommittémotion A277 (yrk. 14) att Arbetsdomstolen
läggs ned och att dess ärenden övertas av det allmänna domstolsväsendet. I
konsekvens därmed bör anslaget B 8 utgå.
Centerpartiet anser i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget kan minskas
med ca 1,6 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare behandlat motionsförslag från Mode-
raterna om nedläggning av Arbetsdomstolen. På förslag från utskottet avslog
riksdagen förslaget (bet. 1996/97:AU4, rskr. 107). Inte heller nu kan utskot-
tet ansluta sig till Moderaternas förslag om nedläggning. Regeringens förslag
till medelsanvisning är enligt utskottet väl avvägt varför detta tillstyrks me-
dan motionsförslagen i A277 (yrk. 14) och A275 (delvis) avstyrks. I avsnittet
3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga
om anslagen på utgiftsområde 14.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
603
+1 397
Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga
förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i
arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Förfarandet regleras i förordningen
(1976:826) om medling i arbetstvister. Expeditionen ansvarar vidare för
statistiken över arbetsinställelser i riket.
Regeringen avser att föreslå riksdagen att ett nytt medlingsinstitut inrättas
den 1 april 2000. Institutet skall ersätta Statens förlikningsmannaexpedition,
som därför bör avvecklas vid samma tidpunkt.
Medel för expeditionens verksamhet bör anvisas för första kvartalet bud-
getåret 2000.
Motion
Moderaterna anser i motion A277 (yrk. 15) att anslaget B 9 bör fastställas
till 2 miljoner kronor, vilket är ca 1,4 miljoner kronor mer än regeringens
förslag. Partiet motsätter sig inrättandet av ett medlingsinstitutet (anslaget
14).
Utskottets ställningstagande
Som framgått har regeringen aviserat en proposition om lönebildningen där
förslag skall läggas fram om inrättande av ett nytt medlingsinstitut. I budget-
propositionen har regeringen reserverat medel för institutets verksamhet
under anslaget B 14 Medlingsinstitutet samt föreslagit att Statens förlik-
ningsmannaexpedition skall avvecklas när institutet inrättas. Utskottet kon-
staterar att en viss förskjutning skett när det gäller den tidpunkt då det nya
medlingsinstitutet planeras bli inrättat. Detta framgår av den lagrådsremiss
om lönebildningen som nyligen avlämnats av regeringen. Utskottet finner
dock att tidsförskjutningen från den 1 april till den 1 juni 2000 är så begrän-
sad att anslagsberäkningen inte behöver revideras.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning för anslaget
B 9. Utskottet avstyrker därmed Moderaternas förslag i motion A277 (yrk.
15). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningsta-
gande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Utskottet hänvisar vidare till vad som anförs nedan under anslaget B 14.
Anslaget B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som
avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin-
ningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna
inhämta utlåtande från nämnden.
RRV har haft invändningar mot årsredovisningen för 1998 för nämnden.
Redovisade kostnader i resultaträkningen och utgifterna i anslagsredovis-
ningen avser år 1997. Verksamhetens kostnader för 1998 har inte bokförts.
Om kostnaderna för 1998 hade redovisats riktigt skulle anslaget ha överskri-
dits. Regeringen förutsätter att nämnden beaktar de invändningar som fram-
kommit i RRV:s granskning och avser att bevaka att lämpliga åtgärder vid-
tas.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvändning under anslaget.
I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-
de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14. Utskottet noterar att regeringen
avser att bevaka att lämpliga åtgärder vidtas med anledning av RRV:s in-
vändningar mot årsredovisningen för 1998 för nämnden.
Anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1Varav x tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 19
2Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.
3Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.
Tusental kronor
Regeringens
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
7 229
-3 615
-3 125
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten drivs av Sverige, Finland och Norge
enligt ett avtal från 1990. Stiftelsen har till uppdrag att anordna arbetsmark-
nadsutbildning som är anpassad till de nordligaste delarna av länderna samt
att utveckla och stärka det regionala samarbetet.
Nuvarande avtal går ut i och med utgången av år 1999. Avtalet och de
stadgar som också reglerar verksamheten reviderades senast 1998.
En utvärdering av stiftelsens verksamhet har genomförts inför nästa avtals-
period åren 2000-2002. I anslutning till utvärderingen har ett antal rekom-
mendationer utfärdats. Rekommendationerna gäller bl.a. att den yrkeskom-
petens som förvärvas vid utbildning i stiftelsens regi skall vara anpassad till
arbetsmarknaden i hela Norden, vikten av att tydliggöra leverantörs- och
köparrollerna i anslutning till stiftelsens verksamhet, att förbättra uppfölj-
ningen av verksamheten, att utveckla ökad flexibilitet för att kunna svara mot
skiftande behov hos eleverna samt att utveckla utbildning om entreprenör-
skap och företagande.
Regeringen ansluter sig till rekommendationerna och anser att stiftelsens
verksamhet skall anpassas efter dessa. Regeringen avser att initiera förhand-
lingar om en ny överenskommelse för åren 2000-2002 mellan Sverige, Nor-
ge och Finland med ovanstående inriktning.
Motioner
Enligt Moderaterna i kommittémotion A277 (yrk. 16) bör stiftelsen avveck-
las under budgetåret 2000. Detta innebär att anslaget B 11 bör minskas till
3,6 miljoner kronor, vilket utgör ett ca 3,6 miljoner kronor lägre belopp än
vad regeringen föreslagit.
Centerpartiet anser i kommittémotion A275 (delvis) att den ökning av ansla-
get B 11 som föreslås i propositionen förefaller omotiverat stor och förordar
att anslaget minskas med ca 3,1 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet erfarit från Näringsdepartementet har förhandlingar
nyligen startat mellan Sverige, Norge och Finland om en ny överenskommel-
se för verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för åren 2000-
2002. I likhet med regeringen finner utskottet det angeläget att verksamheten
vid stiftelsen anpassas till förändrade krav på arbetsmarknaden.
Utskottet delar inte Moderaternas uppfattning att stiftelsen bör avvecklas.
Inte heller instämmer utskottet i motionsförslagen från Moderaterna respek-
tive Centerpartiet om att anslaget bör reduceras i förhållande till regeringens
förslag. Utskottet finner regeringens förslag till medelsanvisning väl avvägt.
Motionerna A277 (yrk. 16) och A275 (delvis) avstyrks därmed. I avsnittet
3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga
om anslagen på utgiftsområde 14.
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för verksamheten inom
Internationella arbetsorganisationen (ILO).
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I
avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
3 018
-3 018
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO)
inrättades sedan riksdagen antagit lagen (1999:133) om förbud mot diskrimi-
nering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
HomO:s verksamhet startade den 1 maj 1999. Ombudsmannens huvud-
uppgift är att se till att den nyssnämnda lagen efterlevs.
Med hänsyn till att ombudsmannens uppgifter, utöver frågor rörande dis-
kriminering i arbetslivet, också innefattar insatser mot diskriminering i sam-
hällslivet i övrigt, bör en förstärkning av anslaget göras med 2 miljoner kro-
nor. Anslagsökningen skall enligt propositionen finansieras inom utgiftsom-
råde 14.
Motion
Moderaterna förordar i kommittémotion A277 (yrk. 17) att de fyra ombuds-
männen som har att utöva tillsyn med anledning av olika former av diskrimi-
nering i arbetslivet läggs samman till en myndighet. Därmed bör anslaget
B 13 utgå.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av Moderaternas förslag om sammanläggning av de fyra
ombudsmannainstituten Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning vill utskottet peka på det ställ-
ningstagande som gjorts av riksdagen hösten 1999 i fråga om organisation
och samordning av de ombudsmannaorgan som i dag lyder under regeringen
(bet. 1999/2000:KU3).
I det betänkande som ligger till grund för riksdagsbeslutet har konstitu-
tionsutskottet uttalat att frågor om huruvida de offentliga ombudsmännen
organisatoriskt bör samlas under riksdagen eller samordnas på annat sätt är
principiellt viktiga. Efter remissbehandling av betänkanden från Utredningen
om översyn av handikappombudsmannen (SOU/Ds 1999:73) respektive BO-
utredningen (SOU/Ds 1999:65) kommer förslagen att beredas i Regerings-
kansliet. Mot denna bakgrund ansåg konstitutionsutskottet i det nämnda
betänkandet att resultatet av detta arbete inte bör föregripas. Utskottet av-
styrkte därför flera motionsförslag om organisatoriska förändringar av om-
budsmännen eller samordning av dessa, däribland förslag från Moderaterna
om samordning av de fyra tidigare nämnda ombudsmannainstituten.
Med hänvisning till vad som anförts av konstitutionsutskottet i betänkandet
1999/2000:KU3 och riksdagens ställningstagande till detta avstyrker utskot-
tet Moderaternas motion A277 (yrk. 17). Utskottet biträder regeringens för-
slag till medelsanvisning på anslaget B 13. I avsnittet 3.6 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
1Verksamheten beräknas inrättas från den 1 april 2000.
2Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.
3Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.
Tusental kronor
Regeringens
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
11 250
-11 250
Regeringen har aviserat att den under hösten 1999 kommer att avlämna en
proposition till riksdagen om lönebildningen. Enligt budgetpropositionen har
regeringen bl.a. för avsikt att föreslå att ett nytt medlingsinstitut inrättas
uppgift att dels medla, dels verka för en väl fungerande lönebildning. I bud-
getpropositionen reserveras medel för institutets verksamhet under anslaget
B 14 Medlingsinstitutet.
Anslaget för den nya myndigheten är beräknat utifrån att myndigheten in-
rättas den 1 april 2000. Finansieringen sker inom utgiftsområde 14 dels ge-
nom att anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition minskas med ca 1,8
miljoner kronor, dels genom överföring av medel från anslaget B 3 Forsk-
ning, utveckling och utbildning m.m.
Motion
Moderaterna anger i kommittémotion A277 (yrk. 18) att partiet motsätter sig
inrättandet av ett medlingsinstitut. Därmed bör anslaget B 14 utgå.
Utskottets ställningstagande
Som framgått har regeringen för avsikt att lägga fram förslag till riksdagen
om att ett medlingsinstitut skall inrättas med uppgift att dels medla, dels
verka för en väl fungerande lönebildning.
Som framgått under anslaget B 9 konstaterar utskottet att en viss förskjut-
ning skett när det gäller den planerade tidpunkten för inrättandet av det nya
medlingsinstitutet. Tidsförskjutningen är dock enligt utskottets uppfattning
inte av den omfattningen att anslagsberäkningen behöver revideras.
Utskottet, som ovan ställt sig bakom regeringens förslag till medelsanvis-
ning på anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition, biträder i detta
sammanhang också regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget
B 14. Därmed bör Moderaternas motion A277 (yrk. 18) avslås. I avsnittet 3.6
nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 14.
3.4 C Jämställdhet mellan kvinnor och män
Inledning
Propositionen
Verksamhetsområdet omfattar samordningsansvar för jämställdhetspolitiken
i stort och anslagen för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och särskilda
jämställdhetsåtgärder.
Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens poli-
tik. Det innebär bl.a. att det åvilar varje departement att inom sina respektiv
ansvarsområden vidta åtgärder för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetsliv och samhälle. Arbetet med att utveckla arbetssätt som leder
till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det löpande planerings- och
utvecklingsarbetet på alla sakområden prioriteras av regeringen.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
16 708
-16 708
Från anslaget betalas kostnader för JämO med kansli och för Jämställdhets-
nämnden.
De övergripande målen för JämO är att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet och att verka för att jämställdhetslagens föreskrifter
följs. De ytterligare medel som JämO har tillförts, 5 miljoner kronor år 1997
respektive 2 miljoner kronor år 1999, har enligt regeringen möjliggjort en
effektivisering och rationalisering av verksamheten, som därmed kunnat
intensifieras.
Motion
Moderaterna förordar i motion A277 (yrk. 19) att de fyra ombudsmän som
har att utöva tillsyn med anledning av olika former av diskriminering i ar-
betslivet sammanläggs till en myndighet. Anslaget C 1 Jämställdhetsom-
budsmannen bör därmed utgå. I samma motion föreslår partiet att det under
utgiftsområdet skall uppföras ett nytt anslag för det nya ombudsmannainsti-
tutet med 32,2 miljoner kronor (yrk. 21).
Utskottets ställningstagande
I avsnitt 3.3 Anslaget B 13 ovan behandlar utskottet Moderaternas förslag
om sammanläggning av fyra ombudsmän, nämligen Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning, Jämställdhetsombudsmannen,
Handikappombudsmannen samt Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Med hänvisning till det som anförts under ovannämnda anslag avstyrker
utskottet motion A277 (yrk. 19). Eftersom utskottet inte biträder förslaget om
en sammanläggning av de fyra ombudsmannaorganen avstyrks även yrkande
21 i samma motion. Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvis-
ning under anslaget. I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av ut-
skottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
förslag
Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag
m
kd
c
fp
13 706
-6 853
Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som syftar
till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för anslaget
genomförs projektverksamhet och samlade satsningar m.m. för att främja
utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna områden. Inriktningen
bör enligt regeringen fortsatt vara satsning på utvecklings- och förändrings-
arbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Motion
Moderaterna anser i motion A277 (yrk. 20) att anslaget C 2 Särskilda jäm-
ställdhetsåtgärder bör reduceras till 6,9 miljoner kronor eftersom utnyttjan-
degraden varit låg.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
och avstyrker därmed motion A277 (yrk. 20). I avsnittet 3.6 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
3.5 D Staten som arbetsgivare
Inledning
Propositionen
Området omfattar myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens
Pensionsverk (SPV). AgV är den statliga arbetsgivarorganisationen till vil-
ken alla statliga myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga myndig-
heter kan ansluta sig till organisationen. SPV är central förvaltningsmyndig-
het för frågor som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens tjänste-
grupplivförsäkring, allt i den utsträckning dessa frågor inte hör till någon
annan myndighet. Både AgV och SPV är avgiftsfinansierade.
Följande två mål är angivna för området.
- De statliga myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet.
- En utvecklad och samordnad statlig arbetsgivarpolitik.
Regeringen anger dessutom följande prioriteringar för området.
- Vidareutveckla systemet för uppföljningen av myndigheternas arbetsgi-
varpolitik.
- Följa upp och utvärdera systemet med premier för vissa avtalsstyrda an-
ställningsförmåner som infördes den 1 januari 1998.
De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de samnordis-
ka institutionerna, utgivning av författningssamling (AgVFS), överklagande-
ärenden och Arbetsgivarverkets funktion enligt beredskapsförordningen.
Under anslaget beräknas också medel för sådana stabsuppgifter som rege-
ringen kan komma att efterfråga hos AgV och som inte ingår i verkets ordi-
narie arbete.
Som ett led i regeringens vidareutveckling av myndigheternas arbetsgivar-
politik har AgV:s insamling och bearbetning av statistikuppgifter ökat.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.
I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-
de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal.
Inkomsterna utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade premier som
statliga arbetsgivare skall betala och som redovisas under inkomsttitel Statli-
ga pensionsavgifter.
Statens pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor
som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens tjänstegrupplivförsäk-
ring. SPV svarar vidare för att myndigheter och andra arbetsgivare som är
anslutna till de statliga avtalsförsäkringarna påförs premieavgifter samt att
värdet av statens åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV
får utföra uppdrag åt myndigheter och andra uppdragsgivare under förutsätt-
ning att det är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.
I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-
de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
3.6 Sammanställning av utskottets ställningstagande
i fråga om anslagen m.m. på utgiftsområde 14
Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas för-
slag om fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområdena 14.
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
m
kd
c
fp
A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-
kostnader
4 527 565
-100 000
-50 000
-913 601
-800 000
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19 590 591
-15 672 473
-2 360 000
-14 077 280
-2 500 000
A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandikap-
pade
6 828 941
+30 000
+370 000
+80 000
A 4
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 1995-1999
1 242 563
A 5
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006
641 000
A 6
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering
13 768
A 7
Bidrag till administration av grund-
belopp till icke anslutna
62 445
-62 445
B 1
Arbetarskyddsverket
392 685
-19 000
-9 997
B 2
Arbetslivsinstitutet
155 396
-7 000
-7 000
B 3
Forskning, utveckling och utbildning
m.m.
308 585
-17 000
-90 000
-4 629
-100 000
B 4
Rådet för arbetslivsforskning
28 322
-2 000
-28 322
B 5
Finansiering av forskning och utveck-
ling inom arbetslivsområdet
218 854
-13 000
-3 283
-75 000
B 6
Bidrag till Samhall AB
4 262 419
+50 000
B 7
AmuGruppen AB
4 368
B 8
Arbetsdomstolen
17 920
-17 920
-1 565
B 9
Statens förlikningsmannaexpedition
603
+1 397
B 10
Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
57
B 11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
7 229
-3 615
-3 125
B 12
Internationella avgifter
24 195
B 13
Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning
3 018
-3 018
B 14
Medlingsinstitutet
11 250
-11 250
C 1
Jämställdhetsombudsmannen
16 708
-16 708
C 2
Särskilda jämställdhetsåtgärder
13 706
-6 853
C 3
Det nya ombudsmannainstitutet (nytt
anslag som (m) vill uppföra)
+32 193
D 1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
2 000
D 2
Statliga tjänstepensioner m.m.
7 755 800
Summa
46 129 988
-15 918 692
-2 477 000
-14 671 802
-3 345 000
Av avsnitten 3.2.1, 3.2.2, 3.2.3, 3.3, 3.4 och 3.5 framgår att utskottet har
anslutit sig till regeringens förslag om fördelning på anslag av utgifterna på
utgiftsområde 14. Detta innebär att propositionen tillstyrks i motsvarande del
(prop. yrk. 11) samtidigt som motionerna A254 (yrk. 35), A275, A277 (yrk.
6-21), A231 (yrk. 23) och Fi212 (yrk. 15 delvis) avstyrks.
Utskottets samt Folkpartiets förslag framgår av bilaga 1.
Hemställan
Utskottet hemställer
Avsnitt 1 Allmänna frågor
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A205, 1999/2000:A207,
1999/2000:A213, 1999/2000:A219 yrkande 6, 1999/2000:A220 yr-
kandena 1, 2, 12 i motsvarande del och 15-18, 1999/2000:A230 yr-
kandena 1 och 23, 1999/2000:A231 yrkandena 1-6, 1999/2000:A254
yrkandena 1, 17 och 34, 1999/2000:A263, 1999/2000:A272 yrkande
1, 1999/2000:A277 yrkandena 1 i motsvarande del och 2,
1999/2000:A279, 1999/2000:A280, 1999/2000:A282 yrkande 1,
1999/2000:A804 yrkande 17, 1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsva-
rande del, 1998/99:Sk730 yrkande 1, 1999/2000:Sk692 yrkande 20,
1999/2000:U504 yrkande 11, 1999/2000:Sf637 yrkande 15,
1998/99:So455 yrkande 5, 1999/2000:Ub223 yrkande 2,
1999/2000:T244 yrkande 2, 1999/2000:N213 yrkande 13,
1999/2000:N214 yrkande 21, 1999/2000:N239 yrkande 3 samt
1999/2000:N384 yrkande 20,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande arbetsmarknaden för arbetshandikappade
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A282, 1999/2000:A210,
1999/2000:A211, 1999/2000:A226, 1999/2000:A231 yrkande 15,
1999/2000:A241, 1999/2000:A244, 1999/2000:A257,
1999/2000:A276 och 1998/99:So455 yrkande 6,
res. 2 (kd, c, fp)
3. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A228 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:A230 yrkandena 5 och 6, 1999/2000:A231 yrkande 13,
1999/2000:A804 yrkande 14 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 18,
res. 3 (m, kd, c, fp)
4. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A804 yrkande 12 och
1999/2000:A820 yrkandena 1-4,
res. 4 (m, kd, c, fp)
5. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 12,
1999/2000:A254 yrkande 7 i motsvarande del och 1999/2000:Ub813
yrkande 11,
res. 5 (m, kd, c, fp)
6. beträffande arbetsmarknaden för äldre
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,
1999/2000:A238 yrkande 2, 1999/2000:A281, 1999/2000:A717,
1999/2000:So262 yrkande 1 och 1999/2000:So323 yrkande 2,
res. 6 (m, kd, fp)
res. 7 (mp)
7. beträffande arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A254 yrkande 5 och
1999/2000:Sf615 yrkande 6,
res. 8 (m) - motiv.
res. 9 (kd)
8. beträffande deltidsarbetslöshet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A267, 1999/2000:A703,
1999/2000:A707 och 1999/2000:A725,
res. 10 (m) - motiv
res. 11 (kd) - motiv..
9. beträffande översyn av bemanningsföretagen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A261 och med
avslag på motionerna 1999/2000:A201 yrkandena 1-3,
1999/2000:A219 yrkande 3, 1999/2000:A227, 1999/2000:A247 yr-
kandena 1, 2, 5 och 6, 1999/2000:A255 yrkande 6 samt
1999/2000:A723 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om behovet av en översyn av bemanningsföretagen,
res. 12 (m)
res. 13 (kd) - motiv.
10. beträffande utveckling av bemanningsföretag enligt utred-
ningsförslag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A247 yrkande 4,
res. 14 (m)
11. beträffande konkurrensutsättning av den offentliga förmed-
lingen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 22 samt
1999/2000:A282 yrkandena 7 och 8,
res. 15 (m)
12. beträffande platsanmälningslagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A218,
res. 16 (m)
Avsnitt 2 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
13. beträffande arbetslöshetsersättning för olika ändamål
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A222, 1999/2000:A269
och 1999/2000:A278,
14. beträffande arbetslöshetsersättning för kulturändamål
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A229 yrkande 1 i motsva-
rande del,
15. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 2000
att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 1 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som
framgår av bilaga 1,
b) avslår de i bilaga 2 upptagna motionsyrkandena som avser utgifts-
område 13,
res. 17 (fp)
Avsnitt 3 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
16. beträffande ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkandena 13 och
14 samt 1999/2000:A806 yrkande 12,
res. 18 (c)
17. beträffande arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A229 yrkande 1 i mot-
svarande del, 1999/2000:Kr314 yrkande 23 och 1999/2000:Kr316 yr-
kande 2,
res. 19 (fp)
18. beträffande arbetsförmedlingens roll och organisation
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 21 och
1999/2000:A254 yrkande 16,
19. beträffande ändrade regler för AMI
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So488 yrkande 4,
22. beträffande IT-utbildning inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A268,
23. beträffande utvärdering av arbetspraktiken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A231 yrkande 9,
res. 23 (m, fp)
24. beträffande utredning om datortek och jobbsökaraktivite-
ter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A254 yrkandena 14 och 15,
res. 24 (m, kd)
25. beträffande starta-eget-bidrag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A230 yrkande 20,
res. 25 (fp)
26. beträffande försöksverksamhet inom kultursektorn
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr313 yrkande 27,
res. 26 (kd)
27. beträffande garanti för långvarigt arbetslösa
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A238 yrkande 1,
res. 27 (mp)
28. beträffande Gröna jobb m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A202, 1999/2000:A234,
1999/2000:A252, 1999/2000:A266 och 1999/2000:A271,
res. 28 (mp)
29. beträffande friår m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A223, 1999/2000:A249,
1999/2000:A254 yrkande 13 och 1999/2000:A722 yrkande 1,
res. 29 (kd)
res. 30 (mp)
30. beträffande 50 000-kronan
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A235,
31. beträffande handledare till funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So465 yrkande 20 och
1999/2000:So321 yrkande 17,
32. beträffande försäkring av arbetshjälpmedel
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A258 och med
avslag på motion 1999/2000:A239 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om kostnader för försäkring av arbets-
hjälpmedel,
33. beträffande det nya mål 3
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A203 yrkandena 1-3,
1999/2000:N278 yrkande 3 och 1999/2000:N374,
res. 31 (c)
34. beträffande vinstsyftet med Samhall
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A206 yrkande 1,
35. beträffande Samhalls roll m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A206 yrkande 2,
1999/2000:A212, 1999/2000:A259 och 1999/2000:A264,
36. beträffande utförsäljning eller privatisering av AmuGruppen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 8,
1999/2000:A247 yrkande 3 och 1999/2000:A277 yrkande 4,
res. 32 (m, kd, fp)
37. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 2000
att riksdagen
a) med bifall till propositionens yrkande 1 godkänner att 14 650 000
kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen
(ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),
b) med bifall till propositionen yrkande 2 bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtagan-
den innebär utgifter på högst 14 000 000 000 kronor under åren 2001-
2003,
c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
andelen kvinnor i IT-satsningen,
d) med bifall till propositionens yrkande 7 godkänner att högst
130 000 000 kr av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas under budgetåret för en försöksverksamhet med bristyrkes-
utbildning för anställda,
e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
insatser för personer som varit långvarigt arbetslösa,
f) med anledning av motion 1999/2000:A260 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av OTA,
g) med bifall till propositionens yrkande 8 godkänner regeringens för-
slag om datortek/aktivitetscenter (ramanslaget A 2 Arbetsmarknads-
politiska åtgärder),
h) med anledning av propositionens yrkande 9 godkänner vad rege-
ringen anfört om det förstärkta anställningsstödet med den ändringen
att kravet på 24 månaders inskrivning skall anses uppfyllt även om
vissa avbrott förekommit (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder),
i) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
möjlighet till förstärkt anställningsstöd vid övergång från Samhall,
j) med anledning av motion 1999/2000:A236 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört om lönebidrag i bestående an-
ställningsförhållanden,
k) med bifall till propositionens yrkande 3 bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslaget A 3 Särskilda åtgärder för ar-
betshandikappade, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidiga-
re åtaganden innebär utgifter på högst 6 700 000 000 kr under åren
2001-2003,
l) med bifall till propositionens yrkande 4 bemyndigar regeringen att
under budgetåret 2000, i fråga om ramanslaget A 5 Europeiska social-
fonden m.m. för perioden 2000-2006, ingå ekonomiska förpliktelser
som innebär utgifter på högst 2 400 000 000 kr under åren 2001-2008,
m) med bifall till propositionens yrkande 5 bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter på högst 250 000 000 kr under åren 2001-2003,
n) med bifall till propositionens yrkande 6 bemyndigar regeringen att
under år 2000, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning
och utveckling inom arbetslivsområdet, besluta om bidrag som inklu-
sive tidigare åtaganden medför utgifter på högst 420 000 000 kr under
åren 2001-2003,
o) att riksdagen avslår propositionens yrkande 10,
p) med bifall till propositionens yrkande 11 anvisar anslagen under ut-
giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår
av bilaga 1,
q) avslår de i bilaga 2 upptagna motionsyrkandena som avser utgifts-
område 14.
res. 33 (fp)
Stockholm den 25 november 1999
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg* (m), Björn Kaaling (s), Martin Nilsson (s),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson* (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder*
(m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson (v),
Maria Larsson (kd), Christel Anderberg* (m), Barbro Feltzing (mp) och
Elver Jonsson (fp).
*Har ej deltagit i beslutet såvitt avser mom.: 13-16, 19, 22, 25, 33-35 och
37.
Reservationer
1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)
och Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av poli-
tiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av ar-
betsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Inledning
Det förbättrade internationella konjunkturläget har ökat optimismen när det
gäller den svenska ekonomin. Den uppgång som nu sker har dels konjunk-
turinslag, dels strukturella inslag.
De inslag av en mer strukturell och långsiktigt stabil uppgång som kan
noteras torde bero på ett antal förändringar som ägt rum under 1990-talet och
som initierats respektive stötts av borgerliga partier. Det gäller exempelvis
budgetsaneringen, inflationsbekämpningen och Riksbankens självständiga
ställning, skattereformen vid 1990-talets början, pensionsreformen liksom
åtgärder i andra socialförsäkringar, EU-medlemskapet samt avregleringar
och andra strukturförändringar när det gäller näringslivet.
Enligt utskottets mening har dessa strukturella reformer tillsammans givit
Sverige väsentligt bättre förutsättningar för tillväxt, ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet. Denna politiska inriktning har haft sitt stöd och sin
förankring såväl bland borgerliga partier som bland socialdemokrater även
om Socialdemokraterna aldrig varit pådrivande utan oftast först i efterhand
och med misstro accepterat nödvändiga reformer.
Utskottet anser att reformarbetet måste fullföljas genom en aktiv politik för
tillväxt och företagande innebärande bl.a. sänkta skatter på arbete och företa-
gande, särskilda skattelättnader för hemnära tjänster, minskat krångel för
företagen, modernisering av arbetsmarknadsreglerna och åtgärder för att göra
Sverige till ett spjutspetsland inom IT, en fast linje för Sverige vad gäller
EU-samarbetet samt genom bl.a. fortsatta avregleringar och modernisering
av arbetsrätten.
Endast en politik som frigör kapital samt ökar investeringar och företagan-
de samtidigt som räntorna hålls nere kan förena en fortsatt stabil ekonomisk
tillväxt med fler arbetstillfällen. Det är mot den bakgrunden allvarligt att
regeringen inte fullföljer arbetet med strukturreformer utan att den förankrar
regeringspolitiken med partier som både motarbetat de gjorda reformerna
och hindrar nya. Det är uppenbart att regeringen saknar en långsiktigt stabil
och god ekonomisk politik.
Arbetsmarknadsläget
Regeringen tecknar i budgetpropositionen en genomgående ljus bild av till-
växt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002. Även om antalet ar-
betslösa minskat under det senaste året, inte minst tack vare den internatio-
nella högkonjunkturen, kvarstår svåra obalansproblem på den svenska ar-
betsmarknaden. Ett stort antal personer står fortfarande utanför den reguljära
arbetsmarknaden.
Sammantaget fanns det i oktober 1999 ungefär 730 000 personer som
skulle vilja arbeta men som inte hade denna möjlighet eller som arbetade i
mindre utsträckning än de själva ville. Av de cirka 730 000 personerna för-
delar sig 636 000 på följande grupper:
Tabell. Arbetslösheten i oktober 1999
Antal personer
Procent av
arbetskraften
Öppet arbetslösa
223 000
5,2
Undersysselsatta1
282 000
6,6
Latent arbetssökande2
131 000
3,1
Summa
636 000
14,9
1) Personer som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle önska.
2) Personer som velat och kunnat arbeta men inte sökt arbete samt heltidsstuder
som sökt arbete.
Statistiken medger inte klara avgränsningar, men till de grupper som redovi-
sas i tabellen kan läggas huvuddelen av dem som ingår i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de som deltar i Kunskapslyftet och
inte redovisas bland de latent arbetssökande, vilket är ytterligare minst
100 000 personer. Totalt står alltså drygt 14,9 % av den arbetsföra befolk-
ningen helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. Vi kan också konstatera att
nära hälften av de latent arbetssökande, eller 53 000 personer, var heltidsstu-
derande som sökt arbete. Denna grupp redovisas i internationell statistik som
arbetslösa. Många förtidspensioneras av vad som i praktiken är arbetsmark-
nadsmässiga skäl.
Det är högst anmärkningsvärt att så många står utanför arbetsmarknaden
när det samtidigt finns överhettningsproblem. Trots att 223 000 personer är
öppet arbetslösa har många företag problem med att få tag på personal.
AMS tar i sin prognos över arbetsmarknadsutsikterna för år 2000 (Ura
1999:15) upp rekryteringsproblemen. Enligt AMS har dessa ökat. Rekryte-
ringsproblem i största allmänhet upplevde hälften av arbetsställena. Drygt 30
% hade svårt att få tag på yrkeserfaren arbetskraft och 26 % upplevde svårig-
heter att få tag på utbildad arbetskraft. Av de företag som uppgav brist på
arbetskraft räknade 40 % med flaskhalsproblem, vilket motsvarar var tionde
arbetsplats i landet.
Utskottet anser att regeringen i budgetpropositionen ger en orimligt positiv
bild av dagens arbetsmarknadsläge. Vidare saknas där nödvändiga förslag för
att komma till rätta med strukturproblemen på arbetsmarknaden. Det är be-
kymmersamt att regeringen, trots de förutsättningar som erbjuds i rådande
konjunkturläge, inte förmår lägga fram förslag som leder till väsentliga för-
bättringar av läget på arbetsmarknaden.
Förutsättningar för sysselsättning
Strukturproblemen på arbetsmarknaden och på andra håll i svensk ekonomi
måste åtgärdas. Det behövs en ny ekonomisk politik som syftar till att lång-
siktigt stärka incitamenten till företagande, arbete och förkovran.
Utskottet anser att en rad åtgärder bör vidtas. I det följande redovisas några
exempel på angelägna åtgärder.
På skatteområdet måste skattesänkningar genomföras på arbete och företa-
gande inklusive hushållstjänster. Att vidta åtgärder för att öppna arbetsmark-
naden för hushållstjänster kan ge förutsättningar för 10 000-tals nya arbets-
tillfällen. Likaså måste den särskilda löneskatten på vinstandelar avskaffas
för att underlätta en bättre fungerande lönebildning. Företagandets villkor
måste förbättras, en allmän avreglering måste genomföras, offentliga mono-
pol slopas och socialförsäkringarna reformeras.
I fråga om socialförsäkringarna vill utskottet peka på att dessa har brister i
flera olika avseenden, vilket medför misstro mot systemets långsiktiga håll-
barhet. De avgifter som tas ut saknar i stor utsträckning direkt koppling till
de förmåner som utgår, vilket gör att de i realiteten har samma verkan som
en skatt. En starkare koppling mellan avgifter och förmåner minskar skatte-
kilarna och medför att systemen blir mer stabila.
En ytterligt angelägen åtgärd för att förbättra förutsättningarna för företa-
gande, arbete och förkovran är att arbetsmarknaden reformeras.
Reformering av arbetsmarknaden
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att den om
fattande arbetslösheten permanentas. Politiken måste inriktas på att forma en
grund för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige behöver en offen-
siv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Några av de insatser som är nöd-
vändiga har redovisats ovan.
När det gäller reformering av arbetsmarknaden vill utskottet understryka
vikten av att nödvändiga reformer av lönebildningen nu kommer till stånd.
Löneutvecklingen måste vara förenlig med en god samhällsekonomisk ut-
veckling.
En reformering av lagar och regler på arbetsmarknaden som leder till
bättre möjligheter att få och ta arbete och som ökar rörligheten på arbets-
marknaden bör genomföras utan dröjsmål. En ny arbetsrätt bör utformas.
Den bör erbjuda ett gott skydd åt alla anställda men utformas så att den inte
hämmar företagens tillväxt och nyanställningar. En ny arbetsrättslagstiftning
måste ge utrymme för flexibilitet och göra det möjligt att träffa överens-
kommelser på alla arbetsplatser. Turordningsreglerna bör ändras, den fackli-
ga vetorätten vid entreprenader slopas och förbud bör införas mot blockad av
enmansföretag. Reformerna är särskilt viktiga för de mindre företagens ut-
veckling, men framför allt för att fler arbetslösa skall få möjlighet att komma
in på arbetsmarknaden.
Som framgått förordar utskottet en reformering av socialförsäkringarna. I
detta ingår att arbetslöshetsförsäkringen måste moderniseras. Arbetslöshets-
försäkringen skall vara en allmän och obligatorisk omställningsförsäkring.
Parterna på arbetsmarknaden bör i större utsträckning ha ansvaret för löne-
bildningen och konsekvenserna av träffade avtal. Det är rimligt att de som
har arbete bär en större del av ansvaret för resultatet av sina handlingar. De
fackliga organisationernas makt över lönebildningen bör motsvaras av ett
ökat eget ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
Det måste råda balans mellan arbetsmarknadens parter för att lönebild-
ningen skall kunna fungera på ett sådant sätt att den både ger skälig ersätt-
ning för arbete och medför fler arbetstillfällen. Staten skall stå neutral mell
parterna, men genom bl.a. sänkta inkomstskatter skall en sysselsättnings-
främjande lönebildning underlättas.
Utbildning och kompetens
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla nivåer från grundskola
till högskola präglas av hög kvalitet för att vidmakthålla och utveckla den
kompetens som är ett viktigt fundament för hög framtida tillväxt.
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomis-
ka förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbild-
ning. Det kan ske genom att den enskilde medges skatteavdrag för de medel
som avsätts på samma sätt som nu sker för avsättning till pensionsförsäk-
ringar. Beskattningen sker i stället när den enskilde använder pengarna för
utbildningen. Även arbetsgivaren kan ges rätt att avsätta lika mycket som
den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för låginkomst-
tagare. Regeringen är för långsam och oklar i sitt agerande på detta område.
Lärlingssystem bör enligt utskottets uppfattning ingå som en naturlig del i
såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning
integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsut-
bildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en nivå som gör
lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
EU-samarbete för sysselsättning
Den nationella handlingsplan för sysselsättningspolitiken i Sverige som lagts
fram av regeringen har enligt utskottets mening fel inriktning. Det krävs
exempelvis ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet inklusive arbets-
rätten, lägre skatter på arbete samt satsningar på tjänstesektorn för att den
svenska politiken skall komma i överensstämmelse med EU:s sysselsätt-
ningsriktlinjer. Utskottet är kritiskt mot att regeringen inte har fört en poli
som står i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Utskottet anser att riksda-
gen bör begära att regeringen lägger fram ett handlingsprogram för hur de
gemensamma ståndpunkter som EU:s medlemsländer enats om vad gäller
arbetslöshetsbekämpning skall omsättas i praktiken.
Renodling av arbetsmarknadspolitiken
Utskottet har ovan förordat en förändring av arbetslöshetsförsäkringens
utformning liksom förbättrade förutsättningar för lönebildningen.
Regeringen har åtminstone i någon mån tagit intryck av de krav som förts
fram från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om
att förenkla regelsystemen kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det
är enligt utskottet viktigt att renodlingen av arbetsmarknadspolitiken fortsät-
ter. Särskilt intresse bör inriktas mot den flaskhalsproblematik som har be-
rörts ovan. Arbetsmarknadsutbildningen bör styras mot klart definierade
arbetsmarknadsbehov samt erbjuda en kvalitet som tillmötesgår högt ställda
krav både från deltagarna och från de framtida arbetsgivarna.
Utskottet anser att större ansträngningar än i dag bör riktas mot arbets-
marknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall underlätta för företag att växa
och skapa nya arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för en förbättra
ekonomisk politik samt en skatte- och näringspolitik, men arbetsmarknads-
politiken kan bidra.
När utvecklingen på arbetsmarknaden vänder uppåt måste fokus ligga på
att skapa nya arbetstillfällen och att ge fler personer tillträde till den regu
arbetsmarknaden. De volymåtgärder som användes under den djupaste låg-
konjunkturen behöver inte längre spela samma roll. Arbetsmarknadspolitiken
bör inriktas på att öka kontakten mellan arbetssökande och den reguljära
arbetsmarknaden. Åtgärder skall sättas in medvetet i enlighet med en indivi-
duell handlingsplan för att öka möjligheterna för den sökande att få ett arbe-
te.
Framför allt måste stor vikt läggas vid att nå de långtidsinskrivna som har
svårt att komma i kontakt med arbetsmarknaden. För att bryta rundgången
mellan åtgärder och öppen arbetslöshet måste åtgärder kunna sättas in under
längre tid. För merparten av de arbetssökande handlar det således om att öka
kontakten med den reguljära arbetsmarknaden, medan det för långtidsin-
skrivna handlar om att finna lämpliga åtgärder för att över huvud taget möj-
liggöra återinträde på arbetsmarknaden.
Enligt budgetpropositionen förefaller regeringen räkna med en oförändrad
eller t.o.m. något ökad andel personer i konjunkturberoende åtgärder för år
2000, samtidigt som anslagen till åtgärderna minskar. Detta förefaller vara
mer i linje med en ambition att minska den öppna arbetslösheten för att där-
igenom uppnå fyraprocentsmålet än att verkligen öka sysselsättningen. Det
är enligt utskottet orimligt att räkna med en så hög andel i arbetsmarknads-
politiska åtgärder, särskilt om sysselsättningen väntas stiga. De arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna bör enligt utskottet minskas.
När sysselsättningen nu stiger är det angeläget att de konjunkturberoende
åtgärderna inte i sig kommer att utgöra en flaskhals. Det övergripande målet
måste vara att fler får arbete, inte att uppfylla kvantitativa mål. Målformule-
ringar får nu inte bli till hinder för att fler nya arbetstillfällen skapas.
Vad utskottet anfört om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken med an-
ledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-
na. De inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad ut-
skottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande-
na 1, 2, 12 i motsvarande del och 15-18, 1999/2000:A230 yrkandena
1 och 23, 1999/2000:A231 yrkandena 1-6, 1999/2000:A254 yrkande-
na 1, 17 och 34, 1999/2000:A277 yrkandena 1 i motsvarande del och
2, 1999/2000:A282 yrkande 1, 1999/2000:A804 yrkande 17,
1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsvarande del, 1999/2000:Sk692 yr-
kande 20, 1999/2000:U504 yrkande 11, 1999/2000:Sf637 yrkande 15,
1999/2000:Ub223 yrkande 2, 1999/2000:N214 yrkande 21 och
1999/2000:N384 yrkande 20 samt med avslag på motionerna
1999/2000:A205, 1999/2000:A207, 1999/2000:A213,
1999/2000:A219 yrkande 6, 1999/2000:A263, 1999/2000:A272 yr-
kande 1, 1999/2000:A279, 1999/2000:A280, 1998/99:Sk730 yrkande
1, 1998/99:So455 yrkande 5, 1999/2000:T244 yrkande 2,
1999/2000:N213 yrkande 13 och 1999/2000:N239 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Arbetsmarknaden för arbetshandikappade (mom. 2)
Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.1 Arbetsmark-
naden för arbetshandikappade som börjar med "I juni" och slutar med
"samt A276" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de statliga insatserna för att stärka de handikappades
ställning är viktiga, och de bör alltid vara prioriterade. Att få möjlighet att
utföra ett efterfrågat arbete ökar livskvaliteten. Utskottet kan konstatera att
svårigheterna med att anställa en person med funktionshinder ofta överdrivs.
Information och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan ofta räcka för att
överbrygga de hinder som finns för att kunna passa in på en arbetsplats.
Utskottet anser att arbetslinjen måste gälla även för handikappade och för-
tidspensioneringar undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag
och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för
många handikappade. Utskottet anser att lönebidragsanställningar i största
möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade. I ett bättre
konjunkturläge måste denna anställningsform renodlas till att avse arbets-
handikappade. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion A231 (yrk.
15). Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker motioner-
na 1998/99:A282, A241, A244, A257 samt A276.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknaden för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A231 yrkande 15
samt med avslag på motionerna 1998/99:A282, 1998/99:So455 yrkan-
de 6, 1999/2000:A210, 1999/2000:A211, 1999/2000:A226,
1999/2000:A241, 1999/2000:A244, 1999/2000:A257 och
1999/2000:A276 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
3. Arbetsmarknaden för invandrare (mom. 3)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)
och Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2 Arbetsmarknaden för
olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för invandrare bort ha
följande lydelse:
Invandrarnas situation på arbetsmarknaden har försämrats kraftigt under
1990-talet. En viss förbättring har dock skett på senare tid men många in-
vandrare har fortfarande stora problem med att etablera sig på arbetsmarkna-
den.
Generella insatser för fler företag och arbetstillfällen behövs för att lösa
dessa problem.
Utöver de generella insatserna anser utskottet att situationens allvar moti-
verar en öppenhet för att pröva användningen av nya former av insatser för
att bana väg in i arbetslivet för dem som är arbetslösa. Bemanningsföretag,
specialiserade arbetsförmedlingar och fler privata förmedlingar kan hjälpa
olika grupper av arbetssökande med speciella behov. Konkurrerande arbets-
förmedlingar ökar valmöjligheterna för såväl de arbetssökande som arbetsgi-
varna.
Internationella arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl.
kategorier kan genom sitt sätt att arbeta underlätta kontakter mellan å ena
sidan arbetssökande som förutom yrkeskunskaper också har flerkulturell
kompetens och å den andra sidan arbetsgivare som har behov av arbetskraft
med denna bredd. Sådana förmedlingar kan också genom goda kontaktnät
medverka till att företag övervinner sitt motstånd mot att anställa en person
med utländsk bakgrund. Utskottet anser att internationella arbetsförmedling-
ar bör inrättas på fler orter i landet.
Utskottet vill också peka på behovet av att ta till vara invandrarkvinnors
specifika kompetens. Det kan exempelvis ske genom att personer som har
svårt att tillgodogöra sig gängse arbetsmarknadsinsatser får möjlighet att
pröva kombinationer av praktiskt arbete och undervisning.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna A230 (fp) yrkandena
5 och 6, A231 (fp) yrkande 13, A804 (kd) yrkande 14 samt Sf637 (kd) yr-
kande 18. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A230 yrkande-
na 5 och 6, 1999/2000:A231 yrkande 13, 1999/2000:A804 yrkande 14
och 1999/2000:Sf637 yrkande 18 samt med avslag på motion
1999/2000:A228 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknaden för kvinnor (mom. 4)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)
och Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.3 Arbetsmark-
naden för kvinnor som börjar med "Med denna bakgrund" och slutar med
"A804 (yrk. 12)" bort ha följande lydelse:
Med denna bakgrund övergår utskottet till att behandla Kristdemokraternas
förslag om rimliga priser på hushållsnära tjänster. Utskottet anser att om man
vill skapa goda karriärmöjligheter för kvinnor är det viktigt att utforma be-
skattningen så att det går att köpa hushållstjänster som utförs i arbetsgivaren
hem till rimliga priser. Detta skulle enligt utskottets uppfattning få en rad
direkta effekter och framför allt innebära att de kvinnor som i dag utför hus-
hållstjänster på en svart marknad skulle få riktiga arbeten. Vidare skulle det
innebära betydligt fler arbetstillfällen, ge ungdomar en öppning på arbets-
marknaden, underlätta för äldre kvinnor att stanna längre på arbetsmarkna-
den samt underlätta för många invandrarkvinnor att få tillträde till arbets-
marknaden. Utskottet tillstyrker motion A804 (yrk. 12). Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A804 yrkande 12
och med avslag på motion 1999/2000:A820 yrkandena 1-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 5)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)
och Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.4 Arbetsmark-
naden för ungdomar som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och
slutar med "yrkande 11 (c)" bort ha följande lydelse:
Redan år 1994 lovade regeringen att ingen ungdom under 25 år skulle gå
arbetslös mer än 100 dagar. Först år 1999, mitt under en lång och stabil hög-
konjunktur, har regeringen börjat att närma sig den angivna målsättningen.
Trots detta är arbetslösheten bland ungdomar alltjämt hög.
Risken med den politik som regeringen bedriver är att ungdomar aldrig ges
en chans att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Detta leder i sin
tur till att de som enda möjlighet till försörjning har att lita till ersättnin
och bidrag av olika slag. För att bryta den pågående utvecklingen är det
därför angeläget att arbetsmarknadspolitiken ges en ny inriktning. Föränd-
ringar bl.a. avseende skatter, arbetsrätt och lönebildning krävs för att göra d
lättare för företag att expandera. Om företagen ges möjlighet att utveckla sin
verksamhet tillskapas också nya arbetstillfällen som kommer ungdomar till
del. Även övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till ungdomar
måste ha som huvudsakligt ändamål att skapa reguljära arbeten ute i företa-
gen. Åtgärderna får inte innebära att ungdomar hålls kvar i utbildningsinsat-
ser eller andra åtgärder. Ett sätt att undvika att så sker är att införa ett lä
lingssystem genom vilket ungdomarna tidigt får kontakt med företag.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A231 yrkande
12 (fp) och A254 yrkande 7 delvis (kd). Motion Ub813 (c) avstyrks i berörda
delar i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande
12 och 1999/2000:A254 yrkande 7 i motsvarande del samt med avslag
på motion 1999/2000:Ub813 yrkande 11 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsmarknaden för äldre (mom. 6)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder
(m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m) och Elver Jonsson (fp)
anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.5 Arbetsmark-
naden för äldre som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "och A717"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att många arbetstagare som har fyllt 50 år har be-
tydligt svårare än yngre arbetstagare att komma in på arbetsmarknaden efter
en period av arbetslöshet. Att anställa en 55-åring kan dock enligt utskottets
uppfattning vara mycket lönsamt för arbetsgivaren. Många i den äldre ar-
betskraften har stor erfarenhet och kompetens och är dessutom ofta mer
trogna mot sin arbetsgivare och stannar kvar på arbetsplatsen i större ut-
sträckning än yngre som har en tendens till rörlighet. Utskottet kan därför
inte ställa sig bakom förslag som innebär att äldre arbetskraft pensioneras
eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid. Utskottet delar Folk-
partiets uppfattning i motion A231 att dessa åtgärder är alldeles för defensiva
och markerar att regeringen anser att de äldre på arbetsmarknaden inte be-
hövs. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund motion A231 (yrk. 11). Det
anförda bör ges regeringen till känna.
Vad avser frågan om höjd pensionsålder kan utskottet konstatera att möj-
ligheten att stanna kvar på arbetsmarknaden efter 65 års ålder är begränsad. I
promemorian Höjd ålder för avgångsskyldighet till 67 år (Ds 1999:39), som
är under beredning, förordas att det i anställningsskyddslagen införs en be-
stämmelse om att avtal som föreskriver en avgångsskyldighet mellan 65 och
67 år skall sakna verkan och att det i stället skall gälla en avgångsskyldighet
vid fyllda 67 år. Utskottet instämmer i Folkpartiets uppfattning i motion
So323 att det endast är med en lagändring som det blir möjligt att fortsätta på
arbetsmarknaden efter 65 års ålder och anser därför att det är angeläget att
förslaget genomförs. Utskottet tillstyrker motion So323 (yrk. 2). Det anförda
bör ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motion-
syrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknaden för äldre
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,
1999/2000:A238 yrkande 2, 1999/2000:A281, 1999/2000:A717 och
1999/2000:So262 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Arbetsmarknaden för äldre (mom. 6)
Barbro Feltzing (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.5 Arbetsmark-
nad för äldre som börjar med "Utskottet kan konstatera" och slutar med
"samt A238 (yrk. 2)" bort ha följande lydelse:
Under senare tid har det skett en ökning av antalet arbetstillfällen. Många
arbetssökande har trots det haft svårt att få arbete. Orsaken har främst varit
att de har svårt att passa in på den jobbprofil som många arbetsgivare har.
Detta gäller inte minst för de arbetssökande som är över femtio år. Dessa
personer har också svårt att få hjälp genom arbetsförmedlingen. Många av
dessa ligger i riskzonen för att bli utförsäkrade. Det är inte skäligt att pers
ner som arbetat hårt under 30-40 år av sitt liv skall tvingas att leva på socia
bidrag. För att förhindra en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden är det
därför angeläget att det snabbt utreds vilka åtgärder som kan vidtas för att
hjälpa gruppen äldre arbetssökande. Utskottet tillstyrker motionen A238
yrkande 2 (mp). Motionerna A231 yrkande 11 (fp), A281 (s) och So262
yrkande 1 (fp) avstyrks. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknaden för äldre
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A238 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,
1999/2000:A281, 1999/2000:A717, 1999/2000:So262 yrkande 1 och
1999/2000:So323 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna (mom. 7, motiveringen)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.6 Arbets-
marknaden för långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna som börjar med
"Riksdagen godkände" och slutar med "stödet infördes." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att de särskilda åtgärderna riktade mot långtidsarbetslösa i
form av förstärkt anställningsstöd bör avvecklas med tanke på erfarenheterna
av tidigare motsvarande system. I stället bör en politik föras som skapar
förutsättningar för betydligt fler arbetstillfällen och inriktas på insatser so
förbättrar de långtidsarbetslösas möjligheter att ta arbete. Det gäller inte
minst kvalitetsinriktade åtgärder vad gäller vuxenutbildning.
9. Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna (mom. 7)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.6 Arbetsmark-
naden för långtidsarbetslösa/långtidsinskrivna som börjar med "I rege-
ringens" och slutar med "Sf615 (yrk. 6)" bort ha följande lydelse:
Den utformning som arbetsmarknadspolitiken i kombination med kontant-
stödet har i dag innebär att det kan uppstå "rundgång" i systemen. Det är
därför angeläget att reglerna ändras. Ändringarna får dock inte utformas på
ett sådant sätt att tryggheten minskar för de långtidsarbetslösa som redan är
en hårt drabbad grupp. Reglerna bör också utformas så att de stimulerar både
arbetsförmedlare och arbetssökande till att ta till vara de olika alternativ ti
ordinarie arbete som finns.
Kompetenshöjande åtgärder och utbildningsinsatser måste också riktas mot
de långtidsarbetslösa i syfte att möjliggöra för dem att få arbete i de bran-
scher där det är störst chans att framtidens jobb kan finnas.
Långa tider av arbetslöshet leder lätt till passivisering och modlöshet. Det
är därför angeläget att folkrörelserna tillsammans med arbetsförmedlingarna
och kommunerna försöker stötta de långtidsarbetslösa. Alla ansvariga myn-
digheter måste uppmärksamma de sociala konsekvenserna som långa tider av
arbetslöshet medför för den enskilde. Aktiva åtgärder bör vidtas i syfte att
bryta den isolering och ta bort de skamkänslor som tyvärr många arbetslösa
drabbas av. Ett förslag för att uppnå detta är riktad information till alla som
uppbär någon form av arbetslöshetsersättning. Ett annat förslag är annonse-
ring via t.ex. SVT:s Anslagstavlan. Enligt utskottets uppfattning bör rege-
ringen tillsätta en särskild delegation för att utarbeta lämpliga förslag på hu
arbetslösas sociala situation kan stärkas.
Utskottet tillstyrker därmed motion A254 yrkande 5 (kd). Det anförda bör
ges regeringen till känna. Motion Sf615 yrkande 6 (fp) avslås.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och lång-
tidsinskrivna
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 5
och med avslag på motion 1999/2000:Sf615 yrkande 6 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anförts,
10. Deltidsarbetslöshet (mom. 8, motiveringen)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser att ställningstagandet i avsnitt 1.3 Deltidsarbetslöshet bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att flera av motionerna ser ökad lagreglering som
ett möjligt sätt att komma till rätta med deltidsarbetslösheten.
Med anledning därav vill utskottet för sin del uttala följande. De regelverk
som styr relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare på den svenska
arbetsmarknaden är anpassat efter en annan tid, då stordrift, enhetlighet och
kollektivism var förhärskande. Det framtida arbetet där varor och tjänster i
ökande utsträckning baseras på den nya informationstekniken, ett växande
egenföretagande och en decentralisering av ansvar till medarbetarna kräver
andra lösningar. Strategin att skärpa den lagstiftning som omgärdar arbete
och anställning kan ge den gamla ordningen en konkurrensfördel. Det är
emellertid uppenbart att denna strategi inte håller i längden. Enligt utskottet
mening bör de grundläggande regler som behövs till skydd för människors
liv och hälsa vara indispositiva, i övrigt bör anställningsförhållandena i ökad
utsträckning regleras genom individuella avtal mellan arbetsgivare och ar-
betstagare. De problem som motionerna tar upp kräver andra lösningar än
nya lagregler.
Av dessa skäl avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna A267,
A703, A707 och A725.
11. Deltidsarbetslöshet (mom. 8, motiveringen)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser att utskottets ställningsta-
gande i avsnitt 1.3. Deltidsarbetslöshet, såvitt avser första stycket sista
meningen och andra stycket, bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att DELTA-utredningen lade fram sitt betänkande tidiga-
re i år. Regeringen har i propositionen meddelat att den har för avsikt att ta
ställning till detta utredningsförslag i samband med förslagen från den ar-
betsgrupp som sett över vissa frågor om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet
vill inte i detta sammanhang bedöma de olika förslag som kommit fram
genom dessa utredningar.
12. Översyn av bemanningsföretagen m.m. (mom. 9)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-
förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Den
nyssnämnda" och slutar med "A723 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Moderaternas kommittémotion A247 är växlingarna av
personalbehov inte möjliga att förutse. Även strävan efter koncentration på
kärnområden kan leda till en ökad efterfrågan på tillfälliga personalresurser.
Både större och mindre företag kan behöva skaffa sig tillfällig hjälp. Det
ökar flexibiliteten och det ger en trygghet t.ex. i samband med sjukfrånvaro,
föräldraledighet och liknande. För många människor är arbete i ett beman-
ningsföretag också en väg mot en vanlig fast anställning, vilket leder till en
ganska stor personalomsättning i branschen. Ett arbete i ett bemanningsföre-
tag medger frihet och flexibilitet. Branschen fyller alltså av flera skäl ett
otvetydigt behov på arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen symboliserar en
ny syn på arbete och företagande.
Som påpekas i Moderaternas kommittémotion A247 har många kommuner
och arbetsförmedlingar börjat konkurrera med bemanningsföretagen. Genom
s.k. arbetscentra hyrs arbetslösa ut till företag. Detta är inte konkurrens på
lika villkor. Mellan uppdragen deltar nämligen personalen i arbetsmarknads-
åtgärder och kan då lyfta ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. De of-
fentliga bemanningsföretagen slipper därmed att betala för den tid som de
inte kan hyra ut personalen. De privata företagen däremot har tillsvidare-
anställd personal och betalar s.k. garantitid. Ett annat exempel är AMS för-
medling av korttidsanställningar genom pooler, t.ex. Butikspoolen. Den
arbetslöse som knyts till en sådan pool lyfter arbetslöshetsersättning mellan
uppdragen. Vid ny arbetslöshet återgår personen till poolen och uppbär a-
kassa eller deltar i arbetsmarknadsutbildning. Ytterligare ett exempel på
sådan konkurrens är den verksamhet som det statsägda AmuGruppen AB
startat genom Nu Personaluthyrning. Företaget har givits en tvåårsperiod för
att visa lönsamhet och kan därmed med utnyttjande av statliga resurser både
hålla låga priser gentemot kunder och erbjuda de anställda mer förmånliga
villkor än vad som är möjligt i branschen i övrigt.
I sammanhanget finns anledning att beakta de diskriminerande a-
kassereglerna. Enligt AMS meddelande 5/1996 skall en person som är an-
ställd i ett personaluthyrningsföretag "anses tillsvidareanställd i den omfatt-
ning som svarar mot medlemmens arbetsutbud oavsett vad anställningsför-
hållandet kallas i anställningsavtalet". En deltidsanställd i ett sådant företa
kan därför till skillnad från andra deltidsanställda inte få fyllnadsersättning
Ytterligare exempel är att arbetslöshetsersättning inte får betalas ut "mellan
jobben". Den som arbetar i ett bemanningsföretag utestängs alltså från för-
måner som personen skulle ha haft rätt till hos en annan arbetsgivare än ett
bemanningsföretag.
Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetslöshetsförsäkringen får en
utformning som uppmuntrar anställda att ta även kortare arbeten. Deltid är
bättre än inget arbete alls. Det är inte självklart att den indirekta subventio
som arbetslöshetsförsäkringen kan sägas innebära i förhållande till andra
branscher där deltidsarbete är vanligt förekommande skall utvidgas till att
gälla bemanningsbranschen. Här är regler om en s.k. bortre parentes för
deltidsstämpling en lösning. Men det viktiga i förhållande till bemannings-
branschen är att dagens diskriminerande regler undanröjs. Samma regelsy-
stem måste gälla oavsett vilken arbetsgivare den enskilde har.
Det finns skäl att uppmärksamma ytterligare en sak som påtalats i Mode-
raternas motion. Det gäller den s.k. karens- eller karantänregeln i 4 § lagen
om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Regeln, som riktar
sig både mot uthyrare och beställare, kom till för att förhindra olämplig
rekryteringsverksamhet. Som framhålls i motionen drabbar regeln i praktiken
anställda i bemanningsföretag som kommer från en tidigare anställning i den
offentliga sektorn. Därigenom blir framför allt kvinnor lidande. Regeln är
obefogad och bör upphävas.
Det anförda visar att flera åtgärder är nödvändiga för att åstadkomma kon-
kurrensneutrala och rimliga regler för bemanningsföretagen. Regeringen bör
skyndsamt återkomma med sådana förslag. Vad som anförts med anledning
av motion A247 (yrk. 1, 2, 5 och 6) bör ges regeringen till känna. Övriga
motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande översyn av bemanningsföretagen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A247 yrkandena 1,
2, 5 och 6 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A201 yrkandena
1-3, 1999/2000:A219 yrkande 3, 1999/2000:A227, 1999/2000:A255
yrkande 6, 1999/2000:A261 och 1999/2000:A723 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Översyn av bemanningsföretagen m.m. (mom. 9,
motiveringen)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser att den del av utskottets
ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbetsförmedling, uthyrnings- och
bemanningsföretag som börjar med "Den nyssnämnda" och slutar med
"A723 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de snabbt växande bemanningsföretagen är en ny
aktiv part när det gäller rekrytering och matchning av arbetskraft. Vidare kan
utskottet konstatera möjligheterna till ersättning från arbetslöshetsförsäkring
en är olika beroende på om uthyrningsverksamheten bedrivs i offentlig regi
eller privat. En anställd i ett privat bemanningsföretag betraktas som heltids-
anställd oavsett vad den enskilde och företaget har avtalat och personen kan
därför inte få utfyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det kan
däremot en person få som är deltidsanställd i vad som kan betecknas som ett
offentligt organiserat bemanningsföretag, nämligen arbetscentra med kom-
mun eller arbetsförmedling som huvudman.
Utskottet anser att det är angeläget att en översyn görs av den aktuella frå-
gan. Översynsarbetet bör inriktas på att regeltillämpningen bör vara den-
samma oavsett om en person arbetar i ett offentligt organiserat eller privat
bemanningsföretag. Även andra frågor som uppkommit i samband med den
kraftiga expansionen av bemanningsföretagen bör ingå i sådan översyn. Det
kan gälla reglerna för själva verksamheten, verksamhetens förhållande för
andra regelsystem och så vidare. Arbetet bör bedrivas förutsättningslöst.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A255 (kd) yrkande 6 bör
ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks, i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
14. Utveckling av bemanningsföretag enligt utredningsförslag
(mom. 10)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-
förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Med
anledning" och slutar med "A247 (yrk. 4)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderaternas uppfattning i motion A247 om den s.k.
DELTA-utredningens förslag om etablering av bemanningsföretag. Utred-
ningsförslaget går ut på att myndigheterna med hjälp av skattemedel skall
utöka sin konkurrens med de privata bemanningsföretagen. Det skulle ske
genom att AMS fick 250 miljoner kronor för att i samarbete med arbets-
marknadens parter driva ett projekt i syfte att påskynda etableringen av fler
branschanknutna, helt intäktsfinansierade bemanningsföretag. Dessa s.k.
DELTA-modeller måste avvisas. Renodlad personaluthyrningsverksamhet
bör inte bedrivas i kommunal eller statlig regi. Som sägs i motionen kan
detta alltså inte vara en uppgift för AMS.
Det anförda innebär att motion A247 (yrk. 4) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utveckling av bemanningsföretag enligt utrednings-
förslag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A247 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Konkurrensutsättning av den offentliga förmedlingen
(mom. 11)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-
förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med
"Moderaterna talar" och slutar med "A231 (yrk. 22)" bort ha följande lydel-
se:
I framtiden måste förmedlingsverksamheten fungera bättre. Utskottet hål-
ler med Moderaterna om vad som sägs i motion A282. Starka skäl talar för
att konkurrensutsätta förmedlingen i högre grad. Det bör kunna leda till
större effektivitet och lägre kostnader. En sätt som skulle kunna prövas -
efter australisk modell - är att förmedlingarna får ersättning efter resultate
dvs. i vilken utsträckning de lyckas förmedla arbete åt arbetslösa. Det vore
också positivt om antalet specialistförmedlingar kunde öka eftersom de fram-
står som särskilt effektiva när det gäller att erbjuda arbetslösa personer arbe
te. Dessa förmedlare kan följa med i det som sker inom branschen - praktis-
ka exempel är förmedlingar för vård, undervisning, kultur, handel m.m. Som
Moderaterna framhåller skulle fler specialistförmedlingar kunna ge fler ar-
beten till mindre kostnad. Det anförda innebär att motion A282 (yrk. 7 och
8) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande konkurrensutsättning av den offentliga förmedlingen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A282 yrkandena 7
och 8 samt med avslag på motion 1999/2000:A231 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Platsanmälningslagen (mom. 12)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-
förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Till
sist" och slutar med "A218 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A218 finns det ett stort antal bestämmelser och
statliga regler som företagare är skyldiga att följa. Ett exempel är den s.k.
platsanmälningslagen från 1976. Värdet av lagen kan ifrågasättas av de skäl
som anges i motionen: 1) Den offentliga förmedlingen har inte längre mono-
pol på att förmedla arbete. 2) Den offentliga förmedlingens marknadsandel är
bara 30-40 %, vilket innebär att ett stort antal platser tillsätts utan förmed-
lingens medverkan. 3) Lagen har inte åberopats eller medfört några sanktio-
ner under senare år. En lag vars efterlevnad inte kontrolleras är överflödig.
Utskottet instämmer i detta. Regeringen bör överväga det anförda och
återkomma till riksdagen med förslag. Motion A218 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande platsanmälningslagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A218 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Anslag på utgiftsområde 13 för 2000 (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid arbetslöshet
under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen och 2.2
Sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslaget
m.m. på utgiftsområde 13 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning om behovet av en bred uppgörelse
om trygghetsförsäkringarna som skall bygga på försäkringsprincipen. Ut-
gångspunkten skall vara att försäkringarna skall vara obligatoriska, men
fristående från statens budget. Det skall finnas ett tydligt samband mellan
avgifter och förmåner. Försäkringarnas oberoende skall tryggas genom fon-
der. Finansinspektionen skall kontrollera försäkringsmässigheten. Ändringar
av avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det är försäkringsmässigt
motiverat, inte för att staten behöver pengar. Reglerna måste utformas så att
det alltid finns incitament att återgå i arbete.
Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen skall på samma sätt som
pensionsförsäkringen och sjukförsäkringen överlåtas till självständiga styrel-
ser, som skall ha ansvaret för att de buffertfonder som byggs upp håller sig
inom fastlagda ramar. För att möjliggöra en finansiering som till övervägan-
de del utgörs av egenavgifter kommer det sannolikt att krävas någon form av
löneväxling som innebär att de nuvarande arbetsgivaravgifterna sänks och
lönerna höjs.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och obligatorisk. Alla in-
komsttagare som uppfyller kravet på en fast anknytning till arbetsmarknaden
skall omfattas av den inkomstrelaterade försäkringen. Det är viktigt att beto-
na att det skall vara en omställningsförsäkring. Försäkringen skall vara tids-
begränsad, men den bör kompletteras med ett nytt skydd för utförsäkrade
som står till arbetsmarknadens förfogande. Detta skydd skall inte vara be-
hovsprövat som socialbidragen.
Som framhålls i Folkpartiets motion Fi212 (yrk. 15 delvis) visar olika ut-
redningar, bl.a. från Statskontoret och Riksrevisionsverket, att arbetslöshets-
kassorna inte fungerar väl. Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att sys-
temet bör ses över med ambitionen att försäkringen verkligen blir en om-
ställningsförsäkring.
De föreslagna åtgärderna för att reformera försäkringen gör det möjligt att
redan år 2000 räkna med ett anslag som är 600 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslagit.
Det anförda innebär att utskottet biträder Folkpartiets förslag till medels-
anvisning på anslag A 1 i enlighet med partiets motion Fi212 (yrk. 15 delvis)
och Sf246 (yrk. 5).
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet Folkpartiets förslag om anslag på
utgiftsområde 13. Det innebär att utskottet avstyrker dels propositionen, dels
motionerna A220 (yrk. 12 delvis), A255 (yrk. 1, 2 11), A274 (yrk. 1, 2) och
A277 (yrk. 1 delvis, 5).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 2000
att riksdagen
a) med bifall till motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsva-
rande del och 1999/2000:Sf246 yrkande 5 och med anledning av pro-
positionen yrkande 3 anvisar anslag under utgiftsområde 13 Ekono-
misk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår av bilaga 1,
b) avslår övriga i bilaga 2 upptagna motionsyrkanden som avser ut-
giftsområde 13,
18. Ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
m.m. (mom. 16)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.1 Mål för utgifts-
området, allmänna frågor m.m. som börjar med "Regeringen föreslår" och
slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Centerpartiet i motion A220 att arbetsmark-
nadspolitiken bör renodlas. I kontakt med arbetsmarknads- och utbildnings-
systemet bör arbetsförmedlingen vara den enda myndighet som den arbets-
sökande behöver ha kontakt med. Denna enda ingång bör leda till ett eller
flera åtgärdsspår, grundläggande utbildning, arbetsmarknadsutbildning samt
åtgärder för långtidsarbetslösa. Inom det första spåret bör komplettering av
grundläggande utbildning upp till motsvarande treårigt gymnasium ske. Det
andra spåret bör omfatta direkt arbetsmarknadspolitisk utbildning för att
möjliggöra övergång till den reguljära arbetsmarknaden eller till en över-
gångsarbetsmarknad. Det tredje spåret bör utgöras av inträde på en över-
gångsarbetsmarknad som skapar kontakt med den reguljära arbetsmarknaden
i syfte att underlätta anställning. Inom ramen för de tre spåren måste särskil-
da insatser göras för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Utskottet anser vidare att Arbetsmarknadsverkets resurser för utbildning
bör koncentreras till program som erfarenhetsmässigt ökar möjligheten att
övergå till den reguljära arbetsmarknaden. Kvarvarande volymåtgärder bör
därför enligt utskottets uppfattning fasas ut för att minska inlåsnings- och
undanträngningseffekter så snart nuvarande åtgärder så tillåter.
Utskottet kan också konstatera att enligt AMS senaste kvartalsrapport är
kvinnor starkt överrepresenterade bland alla anvisningarna från arbetsför-
medlingen. 57 procent av anvisningarna gäller kvinnor, samtidigt som fler
män än kvinnor är registrerade som arbetslösa. Utskottet anser att det är
angeläget att uppgiften följs upp och studeras och menar att AMS bör ges ett
sådant uppdrag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A220 (yrk.
13 och 14) samt A806 (yrk. 12).
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande-
na 13 och 14 samt 1999/2000:A806 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen (mom. 17)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.1 Mål för utgifts-
området, allmänna frågor m.m. som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
har" och slutar med "Kr316 (yrk. 2)" bort ha följande lydelse:
Möjligheterna för kulturutövarna att bli ekonomiskt oberoende av stat och
kommun måste uppmuntras. En stor grupp människor finns inskrivna hos
kulturarbetsförmedlingen. En fjärdedel av de medel som staten anslår till
kulturen förmedlas via arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar Folkpartiets
uppfattning i kommittémotion Kr314 att detta får negativa konsekvenser för
konstnärerna. Det är den konstnär som står i tur för en åtgärd som prioriteras,
inte den som utför uppgiften bäst. Det vore bättre om även konstnärerna
kunde erbjudas riktiga arbeten. Kulturarbetsförmedlingens verksamhet måste
minskas, och de medel som frigörs bör styras över från arbetsmarknadspoli-
tiken till den kulturella verksamheten. Resurserna bör i stället användas till
att låta det som produceras nå publiken. På det sättet kan utbud och efterfrå-
gan närma sig varandra.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Kr314 (yrk. 23) bör ges re-
geringen till känna. Motion A229 (yrk. 1 delvis) får anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A229 yrkande
1 i motsvarande del och 1999/2000:Kr314 yrkande 23 samt med av-
slag på motion 1999/2000:Kr316 yrkande 2 som sin mening ger rege-
ringen till känna vad utskottet anfört,
20. Ändrade regler för AMI (mom. 19)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.1 Anslaget A 1
Arbetsmarknadsverket som börjar med "Med anledning" och slutar med
"So488 (yrk. 4)" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att hörselskadade har, trots sin utsatta situation på
arbetsmarknaden, begränsade möjligheter att få vägledningsstöd. Om inte
arbetsgivaren eller försäkringskassan står för vägledningskostnaderna kan
inte anställda hörselskadade få vägledning, råd eller stöd vid arbetsmark-
nadsinstitut med särskilda resurser för hörselskadade. Utskottet anser i likhet
med Kristdemokraterna i motion So488 att reglerna för Ami-S bör ändras så
att vägledningsstöd även kan ges till hörselskadade som är anställda. Med
hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion So488 (yrk. 4).
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande ändrade regler för AMI
att riksdagen med anledning av 1999/2000:So488 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetsmark-
nadsutbildning bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutbildningen har en viktig funktion för att få ut fler perso-
ner på arbetsmarknaden. En radikal förändring måste ske. Länge styrdes
arbetsmarknadsutbildningen mot gårdagens arbetsmarknad. Insatserna måste
nu i stället koncentreras till specifika yrkesområden. Arbetsmarknadsutbild-
ningen måste svara mot både deltagarnas och företagens krav för framtiden.
Enligt utskottets mening bör den framför allt vända sig till dem som har det
särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. En noggrann prövning måste
ske av förutsättningarna i varje enskilt fall så att utbildningen verkligen öka
möjligheterna till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det anförda
innebär att motionerna A230 (yrk. 4), A231 (yrk. 7), A254 (yrk. 12), A282
(yrk. 2) och Sk692 (yrk. 27) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A230 yrkande
4, 1999/2000:A231 yrkande 7, 1999/2000:A282 yrkande 2 och
1999/2000:Sk692 yrkande 27 samt med avslag på motion
1999/2000:A254 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Programområde Arbetsmarknads-
utbildning som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "vad utskottet
anfört" bort ha följande lydelse:
Framförallt för ungdomar måste åtgärder vidtas för att sänka de trösklar
som i dag finns för inträde på arbetsmarknaden. Gymnasieskolan har blivit
alltmer anpassad för elever med teoretiska färdigheter. Detta har i sin tur let
till att många elever inte trivs i den nuvarande gymnasieskolan. För att öka
möjligheterna för den sistnämnda gruppen att få möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden behövs ett modernt och väl fungerande lärlingssystem såväl
inom gymnasieskolan som inom arbetsmarknadspolitiken.
Ett fungerande lärlingssystem kan också förhindra att en rad, för vårt kul-
turarv viktiga hantverkaryrken, dör ut. Inom ett flertal av dessa yrken håller
de i dag verksamma utövarna på att närma sig pensionsåldern. Genom lär-
lingssystemet kan därför en ny generation utövare utbildas.
Förutom att säkra återväxten inom olika hantverkaryrken är emellertid det
viktigaste syftet med lärlingsutbildningen att ungdomar tidigt skall få kontakt
med och fäste på den lokala arbetsmarknaden. Utbildningen skall ske inom
ramen för gymnasieskolan, men i nära anslutning till det lokala näringslivet.
Ett motsvarande lärlingsprogram skall även finnas inom arbetsmarknadspo-
litiken. Merparten av verksamheten skall vara förlagd till ett företag. För att
på bästa sätt kunna matcha respektive individs önskemål med vad som efter-
frågas på marknaden bör individuella handlings- och utvecklingsplaner utar-
betas för den enskilde. Detta är ett viktigt instrument för att kunna möta den
moderna arbetsmarknaden. Eftersom varje insats skall utgå från individen
bör det utformas ett flexibelt regelsystem med få centrala regler. Beroende på
yrkets karaktär och lärotid samt andra önskemål om studier kan lärlingstiden
variera mellan 2 och 4 år.
Ersättningsfrågor m. m. mellan de berörda får regleras mellan arbetsför-
medling, arbetsgivare och berört fackförbund. För både lärlingsutbildningen
inom gymnasieskolan och arbetsmarknadspolitiken bör en kvalitetssäkring
göras. Ett lämpligt sätt är att avsluta utbildningen med ett gesäll-
prov/yrkesprov som utformas efter respektive bransch önskemål.
Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motionen A254
(yrk.12) (kd). Motionerna A230 (yrk.4) (fp), A231 (yrk.7) (fp)och Sk692
(yrk.27) (m) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 12
och med avslag på motionerna 1999/2000:A230 yrkande 4,
1999/2000:A231 yrkande 7, 1999/2000:A282 yrkande 2 och
1999/2000:Sk692 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till kän-
na vad utskottet anfört,
23. Utvärdering av arbetspraktiken (mom. 23)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel An-
derberg (m) och Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2 Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetspraktik bort
ha följande lydelse:
Utskottet håller med Folkpartiet i motion A231 om att det var rätt att föra
samman de tidigare praktikåtgärderna ALU och API till en enda åtgärd. Den
nya åtgärden har funnits i ett år. Därför bör, som sägs i motionen, ar-
betspraktiken nu utvärderas. Med tanke på dagens konjunkturläge skulle det
vara av värde om åtgärden kunde begränsas i volym. Vad utskottet anfört
med anledning av motion A231 (yrk. 9) bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utvärdering av arbetspraktiken
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A231 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Utredning om datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 24)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder
(m), Maria Larsson (kd) och Christel Anderberg (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetspraktik,
Datortek, Jobbsökaraktiviteter bort ha följande lydelse:
Kvaliteten och effektiviteten i datorteksverksamheten har ifrågasatts på
många håll. Utskottet instämmer med Kristdemokraterna att Statskontoret
bör genomföra en studie av verksamheten så att man kan få ett säkrare un-
derlag för bedömning av den fortsatta verksamheten för datorteken.
Statskontoret bör även granska om de s.k. jobbsökaraktiviteterna håller till-
räcklig kvalitet och bedrivs effektivt.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A254 (yrk. 14 och 15).
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande utredning om datortek och jobbsökaraktiviteter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkandena
14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
25. Starta-eget-bidrag (mom. 25)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Start av nä-
ringsverksamhet bort ha följande lydelse:
Grundinställningen måste vara att människor är kapabla att klara sina egna
liv. Olika bidrags- och stödsystem måste vara utformade så att de hjälper
människor som på olika sätt tar initiativ till att förändra sin tillvaro. Vid
sidan av möjligheten till riskkapital, rådgivning och annat stöd kan starta-
eget-bidraget vara av stor betydelse framför allt för invandrare som trots hög
utbildning varit arbetslösa under lång tid. Eftersom många av dem aldrig haft
en förankring på arbetsmarknaden klarar de inte av att försörja sig på ar-
betslöshetsersättningen utan är beroende av socialbidrag. Starta-eget-bidraget
bör kunna ges till dessa personer under motsvarande omständigheter som för
andra. Under den tid som bidraget utges bör socialbidraget vara oförändrat.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker Folkpartiets kommittémotion
A230 (yrk. 20).
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande starta-eget-bidrag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A230 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Försöksverksamhet inom kultursektorn (mom. 26)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Insatser inom kulturom-
rådet, som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "Kr313 (yrk.
27)" bort ha följande lydelse:
Till skillnad från arbetsmarknaden i övrigt, där huvudregeln är fast anställ-
ning, är merparten av de arbeten som finns inom kultursektorn tillfälliga.
Fasta arbeten är ett undantag. Möjligheterna för den enskilde konstnären till
konstnärligt arbete har alltmer blivit beroende av olika bidrag och ersättning-
ar från staten. Detta problem har accentuerats genom att konstnärerna som
yrkesgrupp har drabbats extra hårt av bland annat konjunkturnedgången. Den
ökade undersysselsättningen har lett till att kostnaderna för olika kontantstöd
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken varit väsentliga för konstnärerna
som grupp. Inom arbetsmarknadspolitikens område finns det åtgärder riktade
mot konstnärer som vi ser positivt på. Till dessa åtgärder hör försöket med en
tredje anställningsform inom teatern och försöket med arbetsförmedling vid
centrumbildningar. Försöksperioden för dessa båda projekt, ett och ett halvt
år, är emellertid för kort och bör därför förlängas till tre år för att möjligg
säkra slutsatser av försöken. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därför motion Kr313 yrkande 27 (kd).
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande försöksverksamhet inom kultursektorn
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr313 yrkande 27
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Garanti för långvarigt arbetslösa (mom. 27)
Barbro Feltzing (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetspraktik,
OTA, åtgärder för personer med långvarig inskrivning m.m. bort ha följande
lydelse:
Mellan åren 1996 och 1998 har antalet utförsäkringar ökat från knappt
8 000 till nästan 10 000 personer per år. Man kan befara att utförsäkringarna
fördubblas under 1999. Bakgrunden är det slopade volymkravet i arbets-
marknadspolitiken och satsningen på åtgärder av hög kvalitet i stället. Utför-
säkringen slår hårt mot individen, som hänvisas till socialhjälp med krav på
att göra sig av med hus, bil m.m.
Trots att arbetsmarknaden nu erbjuder flera nya jobb så stämmer inte de
krav som ställs med profilen hos många sökande. Dessa personer uppbär ofta
sin sista ersättningsperiod. Om de inte får en praktikplats återstår utförsäk-
ring. Socialbidragen drabbar redan hårt ansträngda kommuner. Många av
dessa personer är äldre.
Som framförs av Barbro Feltzing i motion A238 (yrk. 1) behövs någon
form av utförsäkringsgaranti för dessa personer. Regeringen bör överväga
frågan och återkomma till riksdagen med förslag. Utskottet tillstyrker med
detta motion A238 (yrk. 1).
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande garanti för långvarigt arbetslösa
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A238 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Gröna jobb m.m. (mom. 28)
Barbro Feltzing (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken "Gröna jobb m.m." som
börjar med "utskottet vill" och slutar med "med motionerna" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att "gröna jobb" är i linje med strävan att förena miljö- och
sysselsättningsmål och påskyndar omställningen till en ekologiskt hållbar
utveckling. Behov och efterfrågan på arbeten av detta slag inom miljöområ-
det har funnits stadigvarande under lång tid, oavsett konjunktur- och syssel-
sättningsläge. Även i dag, när antalet arbetslösa minskar, så efterfrågar ar-
betsmarknadsmyndigheterna arbeten inom skogs- och miljöområdet för ett
inte obetydligt antal arbetslösa. Utskottet anser i likhet med motionären i
motion A266 att det behövs en samlande kraft, som ger starttrygghet och
som bygger upp kunskap, kontaktnät och framtidstro för att få till stånd nya
arbetstillfällen på lokal nivå. En utredning behövs för att klarlägga hur state
på bästa sätt kan stödja och medverka till att "gröna jobb" kan fortsätta att
bedrivas och att nya, behövliga projekt med "gröna jobb" kan komma i gång.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A266. Motionerna
A202, A234, A252 och A271 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande Gröna jobb m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A266 samt med av-
slag på motionerna 1999/2000:A202, 1999/2000:A234,
1999/2000:A252 och 1999/2000:A271 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
29. Friår m.m. (mom. 29)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 A 2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder under rubriken Sabbatsår, friår, "orlovslag" m.m. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsmarknadsmedel bör kunna bekosta ett s.k. sab-
batsår för personer mellan 45 och 55 år. Ett sabbatsår skulle också kunna
bekostas av den enskilde individen genom förtida pensionsuttag. Införande
av ett sabbatsår skulle göra det möjligt för många att komma in på en ny
yrkesmässig bana samtidigt som möjligheten till vikariat skulle minska ar-
betslösheten. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att återkomma
till riksdagen med förslag i frågan. Förslaget bör innebära att det företag som
beviljar en anställd sabbatsår skall tillsätta en vikarie som är arbetslös.
Vad utskottet anfört bör med tillstyrkan av motionerna A249 (kd) och
A254 (kd) yrkande 13 ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget
behandlade motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande friår m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A249 och
1999/2000:A254 yrkande 13 samt med avslag på motionerna
1999/2000:A223 och 1999/2000:A722 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Friår m.m. (mom. 29)
Barbro Feltzing (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Sabbatsår, friår,
"orlovslag" m.m." som börjar med "Utskottet har" och slutar med "A722
(yrk. 1)" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det finns ett alltmer växande problem med ut-
brändhet och stress. Det är dessutom en stor övervikt av kvinnor som drabbas
av detta. I de flesta yrkesgrupper är det kvinnorna som mår sämre än sina
manliga kolleger. Utskottet anser, i likhet med motionären i motion A722, att
ett sätt att komma till rätta med stress och utbrändhet på arbetsplatsen är att
införa ett friår mitt i livet. Ett friår bör innebära att den som väljer att ta
tjänstledigt erbjuds ersättning från arbetslöshetskassan förutsatt att en ar-
betslös får arbete. Ett friår kan innebära att en utarbetad person kan komma
tillbaka efter tjänstledigheten med förnyade krafter. Vad utskottet anfört bör
med tillstyrkan av motion A722 (yrk. 1) ges regeringen till känna. Övriga i
sammanhanget behandlade motionsyrkanden avslås.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande friår m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A722 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1999/2000:A223, 1999/2000:A249
och 1999/2000:A254 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
31. Det nya mål 3 (mom. 33)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.3 Övriga A-
anslag under rubriken Anslaget A 5 Europeiska socialfonden m.m. för perio-
den 2000-2006 som börjar med "Regeringen" och slutar med "utgiftsområde
14" bort ha följande lydelse:
Under nästa programperiod kommer strukturfondsmedel inom mål 3 att
kunna användas för kompetensutveckling inom privat och offentlig sektor.
Utskottet anser i likhet med Centerpartiet i motion N278 att det är av största
betydelse att åtgärderna inom nya mål 3 fokuseras på de allra minsta företa-
gen. De senaste årens glädjande tendens med ett ökat antal enmansföretagare
borde på ett tydligare sätt återspeglas i åtgärderna inom mål 3. Att som i
förslaget använda bruttolönesumman som utgångspunkt för tilldelningen av
medel för stimulans till kompetensutveckling ger ett särskilt dåligt utfall för
enmansföretag där löneuttaget kan vara mycket blygsamt. Utskottet förordar
i stället ett system där den lägsta stödnivån är tillräckligt hög för att utgör
stimulans även för det lilla företaget. Med hänsyn till det anförda tillstyrker
utskottet de nu behandlade motionerna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande det nya mål 3
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A203 yrkande-
na 1-3, 1999/2000:N278 yrkande 3 och 1999/2000:N374 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Utförsäljning eller privatisering av AmuGruppen (mom. 36)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder
(m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m) och Elver Jonsson (fp)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 B Arbetsliv under rubriken
Anslaget B 7 AmuGruppen AB bort ha följande lydelse:
All statlig affärsverksamhet riskerar att andra aktörer på marknaden inte
ges möjlighet att konkurrera på samma villkor. AmuGruppen:s verksamhet
är av den arten att de inte motiverar statligt ägande. En privatisering av
AmuGruppen AB skulle därmed verka för en ökad konkurrensneutralitet och
dessutom innebära större möjligheter för koncernen att utvecklas. Den snab-
ba utveckling av personaluthyrningsverksamhet som AmuGruppen ägnar sig
åt understryker vikten av en privatisering av koncernen. Med hänsyn till det
anförda tillstyrker utskottet motionerna A231 yrkande 8 (fp), A247 yrkande
3 (m) och A277 yrkande 4 (m). Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande utförsäljning eller privatisering av AmuGruppen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande
8, 1999/2000:A247 yrkande 3 och 1999/2000:A277 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Anslag på utgiftsområde 14 för 2000 (mom. 37)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.1 Anslaget A 1, Arbets-
marknadsverkets förvaltningskostnader bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening behövs en renodling av Arbetsmarknadsverkets
verksamhet. Tyngdpunkten måste förskjutas mot platsförmedling, för det är
på det sättet som utgifterna kan minska. Det bör också ske en förskjutning så
att den lokala arbetsförmedlingen får mer makt i förhållande till AMS.
Under en rad år har arbetsförmedlingarna på förslag av regeringen fått re-
surser för tillfälliga personalförstärkningar. Det finns anledning att peka på
att inga ordentliga analyser har gjorts av hur dessa medel används. Liksom
Folkpartiet anser utskottet att byråkratin inom Arbetsmarknadsverket måste
minskas, vilket är ett skäl att säga nej till dessa tillfälliga förstärkningar.
Däremot bör 100 miljoner kronor avsättas speciellt för arbetet med integre-
ring av personer med utländsk bakgrund.
Utskottet håller också med Folkpartiet om att den statliga arbetsförmed-
lingens roll i det nya informationssamhället måste ses över eftersom en majo-
ritet av de arbetssökande i dag finner sina arbeten genom Internet eller tele-
fonservice. Arbetsförmedlingens organisation måste svara mot det moderna
informationssamhällets.
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2, Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Anställnings-
stöd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att det behövs generella åtgärder
för att få fram nya arbeten, inte nya selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der av typen förstärkt anställningsstöd. Folkpartiet var kritiskt när åtgärden
infördes. I konsekvens med detta bör den föreslagna utvidgningen av stödet
avvisas. Utskottet anser att propositionen bör avslås i denna del. Inte heller
bör några andra förändringar ske när det gäller sättet att bestämma vad som
skall avses med begreppet långtidsinskriven.
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet 3.2.2 Anslaget A 2, Arbets-
marknadspolitiska åtgärder under rubriken Utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen bort ha följande lydelse:
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör kunna minskas och ersättas
av generellt sett bättre villkor för företagandet. Med en sådan politik skulle
efterfrågan på de traditionella åtgärderna bli mindre. Resurserna bör satsas på
kvalitet och inte på kvantitet. Besparingar kan också genomföras med en
kraftfull decentralisering och avbyråkratisering, med färre åtgärder och
mindre detaljstyrning, med en nära samverkan med kommuner och närings-
livsorganisationer, genom en effektivare och mer konkurrensutsatt upphand-
ling och genom att man mer konsekvent försöker välja en billigare åtgärd
framför en dyrare. Inte minst försvårar detaljstyrningen från AMS en effektiv
resursanvändning.
Utskottet ansluter sig till Folkpartiets uppfattning att anslaget för arbets-
marknadspolitiska åtgärder på detta sätt kan minska med 2,5 miljarder kronor
i förhållande till regeringens förslag. Därmed tillstyrks motionerna A213
(yrk. 23 delvis) och Fi212 (yrk. 15 delvis). Propositionen i motsvarande del
och motionerna A254 (yrk. 35 delvis), A275 (delvis) och A277 (yrk. 7)
avstyrks.
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.3 Anslaget A 3 Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Folkpartiet att anslaget A 3 bör öka med 80 miljo-
ner kronor i förhållande till regeringens förslag. Oavsett konjunkturläge har
de arbetshandikappade en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga
insatserna bör alltid prioriteras, några nedskärningar kan inte accepteras. En
lönebidragsanställning är en bra lösning för många arbetshandikappade. Det
är dessutom ett billigare alternativ än både a-kassa och förtidspensionering.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna A231 (yrk. 23 delvis) och motion
Fi212 (yrk. 15 delvis). Ställningstagandet innebär att propositionen avstyrks i
motsvarande del liksom motionerna A254 (yrk. 35 delvis) och A275 (delvis).
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Anslaget B 3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Folkpartiet att anslaget bör bestämmas till ett be-
lopp som är 100 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Detta
innebär att motionerna A231 (yrk. 23 delvis) och motion Fi212 (yrk. 15
delvis) tillstyrks. Det innebär också att propositionen i motsvarande del och
motionerna A254 (yrk. 35 delvis), A275 (delvis) och A277 (yrk. 11) avstyrks
av utskottet.
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Anslaget B 5 Finansiering
av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser liksom Folkpartiet att anslaget bör bestämmas till ett be-
lopp som är 75 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Detta
innebär att motionerna A231 (yrk. 23 delvis) och motion Fi212 (yrk. 15
delvis) tillstyrks. Det innebär också att propositionen i motsvarande del och
motionerna A275 (delvis) och A277 (yrk. 13) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Anslaget B 6 Bidrag till
Samhall bort ha följande lydelse:
Som framförts ovan i anknytning till anslaget A 3 har de arbetshandikap-
pade alltid en svår situation på arbetsmarknaden oavsett konjunkturen. Ut-
skottet instämmer med Folkpartiet att insatserna för att stärka deras ställning
alltid bör vara prioriterade. Därför bör anslaget till Samhall förstärkas i en-
lighet med Folkpartiets förslag, dvs. med 50 miljoner kronor jämfört med
propositionen.
Detta innebär att motionerna A231 (yrk. 23 delvis) och motion Fi212 (yrk.
15 delvis) tillstyrks. Det innebär också att propositionen i motsvarande del
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 2000
att riksdagen
a)-g) = utskottet
h) med bifall till motion 1999/2000:231 yrkande 10 avslår propositio-
nen i motsvarande del (yrkande 9, ramanslaget A 2 Arbetsmarknads-
politiska åtgärder),
i)-o) = utskottet
p) med bifall till motionerna 1999/2000:231 yrkandena 20 och 23
samt 1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsvarande del och med anled-
ning av propositionens yrkande 11 anvisar anslagen under utgiftsom-
råde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår av bilaga
1,
q) avslår övriga i bilaga 2 upptagna motionsyrkanden som avser utgiftsom-
råde 14.
Särskilda yttranden
1. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m. (Moderaterna)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla
m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet bestående av socialde-
mokrater, vänsterpartister och miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar
för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av
statens inkomster avseende år 2000. Samtidigt beslutades om preliminära
utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Moderaterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inrikt-
ning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växan
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan
både företag och människor växa. Fler och fler kan komma in på den ordina-
rie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten ökar också i andra bemärkelser
genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Friheten att
välja bidrar till mångfald, en bättre kvalitet och en större trygghet. De enski
da människorna får ett större inflytande över sina liv.
Moderaterna har föreslagit en långtgående växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelin-
komsttagare. Samtidigt värnar vi om de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin
egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser fö
att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
Eftersom riksdagens majoritet genom riksdagsbeslutet den 18 november
har valt en annan inriktning än den av oss föreslagna avstår vi ifrån att delta
utskottets beslut om anslagsfördelningen. I stället redovisas i detta yttrande
de delar av den moderata budgetpolitiken som rör arbetsmarknadsområdet
och utgiftsområdena 13 och 14 för budgetåret 2000.
Den allmänna inriktningen av politiken
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
har avgivit en gemensam reservation om inriktningen av politiken, se reser-
vation 1. Allmän inriktning av politiken. Därutöver vill vi anföra följande:
Sverige har världens högsta skattetryck och avståndet till övriga länder
tycks öka. Genom den höga nivån på skatterna minskar utrymmet för männi-
skor att träffa egna val och att ta ansvar för sina egna liv. För företagen utg
det höga skattetrycket en av de omständigheter som hämmar deras möjlig-
heter att växa och utveckla.
De höga skatterna motverkar tillväxt och sysselsättning. De medför att fö-
retag, jobb och kunskap flyttar till länder där skatteklimatet ter sig mer gynn
samt. Omfördelning av det höga svenska skattetrycket och olika former av
s.k. skatteväxling löser inte problemen. För att råda bot på dem måste det
totala skattetrycket sänkas.
En av de effekter som de höga skatterna har bidragit till är den utflyttning
från Sverige som flera företag har gjort av sina huvudkontor och delar av sin
verksamhet. Många fler företag står dessutom i begrepp att följa efter. Det är
därför angeläget att ändringar i gällande regelverk görs så att trenden kan
vändas. Om utflyttningen fortsätter innebär den att tillgångar, arbetstillfälle
och idéer lämnar landet för gott.
Det handlar naturligtvis inte bara om skatter. Allmänt krävs att det måste
blir lättare för företag att etablera sig, växa och utvecklas i Sverige. Särski
viktigt ter det sig att undanröja de hinder som finns för småföretagen att
växa. Därför måste krångel undanröjas, mängden regler minskas och utbild-
ningen förbättras.
Ett sätt att förbättra förutsättningarna för privat företagande är att utsätta
offentliga verksamheterna för konkurrens. Genom att ge möjligheter till
konkurrens på lika villkor uppnås en förbättrad kvalitet på de varor och
tjänster som produceras och dessutom ges de anställda, inte minst kvinnor
inom offentliga monopolverksamheter, en möjlighet att välja arbetsgivare.
En betydande del av krånglet sammanhänger med den komplicerade ar-
betsrättsliga lagstiftningen. Många företag kan vittna om den tveksamhet
som de känner inför att nyanställa och expandera. Lagen om anställnings-
skydd måste mot den bakgrunden omarbetas. Varje enskild arbetstagare skall
ha ett grundläggande legalt skydd mot att bli avskedad på grunder som inte
är sakliga. Däremot bör exempelvis turordningsreglerna slopas helt. Ett
första steg kan då bli att tillåta undantag i småföretag i enlighet med det
tillkännagivande som riksdagen gjorde under föregående riksmöte.
För arbetsmarknadens del har den utformning som arbetsrättslagstiftningen
fått - en allomfattande reglering med utgångspunkt i de gamla kollektivav-
talens anda - sammantaget inneburit att arbetsmarknaden blivit för stel för att
ge utrymme för den improvisation som företagande innebär. På morgonda-
gens arbetsmarknad behövs det en mer "individualiserad" lagstiftning, det
vill säga en lagstiftning som tydligt gör den enskilde till bärare av arbetets
rättigheter.
Även lönebildningen fungerar dåligt i Sverige. Det nuvarande förhand-
lingssystemet tenderar att driva fram alltför höga, generella löneökningar.
Bristen på flexibilitet i lönebildningen utgör också ett problem. En nödvän-
dig åtgärd för att förbättra lönebildningen är att skapa en rimligare balans
mellan parterna på arbetsmarknaden. Sålunda bör sympatiåtgärder förbjudas,
liksom möjligheterna att försätta enmansföretagare i blockad. Det ter sig
också nödvändigt att se över hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar.
Enligt vår mening är det angeläget med en individualisering av lönesätt-
ningen. Lönerna får inte utgöra ett hinder för ungdomar att komma in på
arbetsmarknaden. Mest avgörande för lönebildningen är emellertid proble-
met med skatterna. Ett förhandlingssystem kan inte fungera när det utrymme
produktivitetsökningen skapar tas i anspråk av högre skatter. För den enskil-
de innebär det att löneökningar som skulle varit möjliga om skatterna hade
varit lägre, nu uteblir.
Den höga arbetslösheten bland invandrare, i kombination med att det bland
personer med utländsk bakgrund finns en god grund och ett stort intresse för
att starta företag, innebär en betydande potential för ett ökat nyföretagande.
dagens Sverige stannar det tyvärr ofta vid att invandrare förblir en outnyttjad
resurs.
Utgiftsområde 13
Vi föreslår att det införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
fr.o.m. den 1 januari 2000. Den skall ge arbetstagarna ett grundläggande
skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet och den skall bidra till en sund
lönebildning och ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Den skall också öka
incitamenten för arbetslösa att ta jobb. Försäkringen skall vara en omställ-
ningsförsäkring som träder in för att klara övergången från ett arbete till ett
annat.
Om rörligheten skall öka måste tiden i arbetslöshet minimeras. Detta krä-
ver någon form av bortre parentes i försäkringen Också för deltidsarbetslösa
bör det införas en bortre parentes i huvudsaklig överensstämmelse med
DELTA-utredningens förslag. Våra förslag i denna del innebär ingen avlast-
ning på statsbudgeten för år 2000, men för åren 2001och 2002 när förslagen
fått fullt genomslag beräknas utgifterna minska med 1,4 miljarder resp. 2,7
miljarder kronor.
Kvalifikationskraven för ersättning, det s.k. arbetsvillkoret, bör vara 12
månader.
Ersättningsnivån bör vara 75 % i arbetslöshetsförsäkringen liksom i övriga
socialförsäkringssystem. Det ger den enskilde ett godtagbart skydd mot
inkomstbortfall, utan att leda till så höga s.k. reservationslöner att människo
fastnar i bidragsberoende eller utestängs från arbetsmarknaden. Den sänkta
ersättningsnivån kombineras i det moderata budgetförslaget med kraftigt
sänkta inkomstskatter för alla löntagare. Det grundläggande försäkrings-
skyddet bör också kunna kompletteras med tilläggsskydd genom avtal. Slut-
ligen bör ersättningen beräknas med utgångspunkt i inkomsten vid försäk-
ringstidpunkten uppräknad efter basbeloppsförändringen, inte efter löneök-
ningstakten inom det berörda avtalsområdet.
I fråga om finansieringen konstaterar vi att nästan hela kostnaden för för-
säkringen i dag betalas med skattemedel inklusive obligatoriska arbetsgivar-
avgifter. Sambandet mellan inbetalda avgifter och utbetalningar är därmed i
det närmaste obefintligt. Detta inverkar negativt på lönebildningen. För att
tydliggöra kopplingen bör finansieringen till större del ske genom premier
från den enskilde. För år 2000 förordar vi att den så kallade finansieringsav-
giften höjs engångsvis med motsvarande 2,4 miljarder kronor. För åren 2001
och 2002 räknar vi med att ca 10 miljarder kronor kan flyta in i premier från
försäkringstagarna i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.
Den arbetslöshetsförsäkring som vi förordar ovan bör inkludera det mot-
svarande stöd som utges vid deltagande i vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I konsekvens med detta föreslår vi att de medel under utgiftsområde
14, anslaget A 2, som huvudsakligen är att hänföra till sådana direkta transfe-
reringar till hushållen förs över till utgiftsområde 13. Sammantaget innebär
detta att vi föreslagit att anslaget A1 bort bestämmas till 39,6 miljarder kro-
nor för år 2000.
Utgiftsområde 14
Vi moderater förordar en omfattande reformering av arbetsmarknadspoliti-
ken. All arbetsmarknadspolitik måste utformas på ett sådant sätt att förvärvs-
arbete blir både möjligt och attraktivt för den enskilde. Arbetsmarknadspoli-
tiken bör ha fyra huvudmål, nämligen ersättning vid arbetslöshet, stöd till
unga arbetslösa, utbildningsinsatser samt speciella insatser för äldre. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall ha en omställningsinriktad uppgift
och syfta till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärderna får inte
innebära ett permanent stöd.
Huvudmålet för arbetsmarknadsutbildningen bör vara att möta klart defini-
erade behov på arbetsmarknaden samt att komplettera arbetslösas kompetens
så att de ges möjlighet att konkurrera om arbeten. Inom arbetsmarknadsut-
bildningen bör också finnas särskilt stöd till arbetshandikappade. Härutöver
bör särskilda insatser göras för att göra det möjligt för unga arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden. Utbildningsinsatser som inte svarar mot ett
direkt behov på arbetsmarknaden bör inte anordnas inom ramen för arbets-
marknadspolitiken, utan ankomma på de ordinarie utbildningsinstanserna för
vuxna. Genom våra förslag om skattesänkningar och avregleringar underlät-
tas tillkomsten av arbetstillfällen i företag.
Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
De reformer som vi förordar beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna medför att utgiftsbehovet minskas för budgetåret 2000 med 100 miljo-
ner kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Syftet med arbetsmarknadspolitiken är att skapa arbeten. Varje arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd bör därför till sitt innehåll vara sådan att den svarar mot
de klart definierade behov som arbetsmarknaden ställer. Varje enskild insats
måste utformas så att den svarar både mot framtida arbetsgivares och delta-
gares krav. Detta ställer enligt vår mening större krav på renodling och kon-
centration av de olika arbetsmarknadspolitiska insatserna än vad som idag är
fallet. Bland annat bör offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(OTA) avskaffas.
Moderaterna har tidigare också motsatt sig införandet av det s.k. förstärkta
anställningsstödet. Alla erfarenheter visar att subventionerade anställningar
ger betydande undanträngningseffekter d.v.s. riktiga jobb uteblir när subven-
tionerade tillkommer. Situationen för de långtidsarbetslösa bör i stället
främst underlättas genom olika utbildningsinsatser. Följaktligen avvisas
förslaget i budgetpropositionen om att vidga tillämpningen av anställnings-
stödet från årsskiftet.
Vi avvisar det tilläggsförslag som lagts fram av utskottsmajoriteten och
som avser sättet att bestämma kriteriet långtidsinskriven, liksom utskotts-
majoritetens förslag om ett tillkännagivande till regeringen om insatser för
personer som varit långvarigt arbetslösa. Utskottets begäran är alltför otydlig
för att läggas till grund för ett riksdagsbeslut.
Slutligen bör särskilda insatser göras för de grupper som har svårt att häv-
da sig på arbetsmarknaden. Utvecklingen inom näringslivet går allt snabbare
och det är därför rimligt att huvuddelen av den yrkesinriktade utbildningen
sker i företagen. Det är därför rimligt att införa ett lärlingssystem som hu-
vudsaklig åtgärd för gruppen unga arbetssökande.
Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi anser att anslaget bör anvisas till ca. 3,9 miljarder kronor vilket innebär
besparing med ca. 15,6 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag.
De av oss föreslagna besparingarna består huvudsakligen i att aktivitetsstöd
och andra åtgärder som endast innebär direkta transfereringar till enskilda
bör föras över till utgiftsområde 13.
Anslaget A 7 Bidrag till administration av grundbelopp för icke
anslutna
Vi moderater anser att det bör införas en allmän arbetslöshetsförsäkring från
och med budgetåret 2000. Enligt våra beräkningar kommer en sådan försäk-
ring att för år 2000 belasta budgeten med ca. 350 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Eftersom vår beräkning innefattar även de medel som
regeringen har anslagit till den s.k. ALFA-kassan bör anslaget utgå.
Anslagen B 1 - B 5 Arbetarskyddsverket, m.m.
Vi föreslår en sammanlagd besparing på 58 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag från och med år 2 000 på anslagen B 1 - B 5. Anslagen
bör enligt vår mening bestämmas enligt nedanstående tabell.
Av tabellen framgår de nivåer som vi på lång sikt anser att anslagen för
berörda myndigheter bör ligga på. Vi anser att besparingarna är möjliga med
hänsyn till de alternativa möjligheter till forskning som finns inom den gene-
rella forskningspolitiken.
Anslaget B 8 Arbetsdomstolen
Tvister om förhållanden som berör arbetsmarknaden hanteras i dag huvud-
sakligen av Arbetsdomstolen. Vi är för vår del principiella motståndare till
specialdomstolar och partssammansatta domstolar. Vi förordar därför att
Arbetsdomstolen läggs ner och att ärendena tas över av de allmänna dom-
stolarna. Anslaget B 8 överförs till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Anslagen B 9 Statens förlikningsmannaexpedition och B 14
Medlingsinstitutet
Regeringen aviserar ett beslut om lägga ner Statens förlikningsmannaexpe-
dition och i stället inrätta ett förstärkt medlingsinstitut från och med den 1
april 2000. Vi Moderater uppfattar detta som ett steg i riktning mot mer av en
statlig lönepolitik och avvisar därför förslagen.
Anslaget B 11 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Vi föreslår att stiftelsen avvecklas under budgetåret 2000.
Anslagen B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning och C 1 Jämställdhet mellan män och kvinnor
Moderaterna förordar att de fyra olika ombudsmännen som idag har att utöva
tillsyn med anledning av olika former av diskriminering i arbetslivet sam-
manläggs till en myndighet. Det medför att anslaget B 13 Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt anslaget C 1 Jäm-
ställdhetsombudsmannen kan slopas. Under andra utgiftsområden upphör
anslagen för Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering. Vidare innebär förslaget att Jämställdhetsnämnden och
Nämnden mot diskriminering sammanläggs. Under utgiftsområdet inför i
stället ett nytt anslag för den nyinrättade myndigheten, Ombudsmannen mot
diskriminering. I anslaget ingår också särskilda medel för en kartläggning av
hur kommunerna följer upp FN:s standardregler för funktionshindrade.
Anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Anslaget står till regeringens förfogande men utnyttjandegraden har varit låg
varför anslaget föreslås reduceras.
Anslagen A 1, A 2, A 7, B 1 - B 5, B 8, B 9, B 11, B 13, B 14, C 1-C 3
Tusental kronor
Anslag
Utskottet
Moderaterna
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-
kostnader
4 527 565
- 100 000
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19 590 591
- 15 672 473
A 7 Bidrag till administration av grund-
belopp till icke anslutna
62 445
- 62 445
B 1 Arbetarskyddsverket
392 685
- 19 000
B 2 Arbetslivsinstitutet
155 396
-7 000
B 3 Forskning, utveckling och utbildning
m.m.
308 585
-17 000
B 4 Rådet för arbetslivsforskning
28 322
- 2 000
B 5 Finansiering av forskning och ut-
veckling inom arbetslivsområdet
218 854
- 13 000
B 8 Arbetsdomstolen
17 920
-17 920
B 9 Statens förlikningsmannaexpedition
603
+ 1 397
B 11 Bidrag till stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
7 229
- 3 615
B 13 Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning
3 018
- 3 018
B 14 Medlingsinstitutet
11 250
- 11 250
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
16 708
- 16 708
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
13 706
- 6 853
C 3 Det nya ombudsmannainstitutet
-
+ 32 193
2. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m.
(Kristdemokraterna)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:
Vi kristdemokrater konstaterar att det i riksdagen finns en majoritet beståen-
de av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister för förslagen i
budgetpropositionen för år 2000 beträffande ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens inkomster avseende år 2000 i
den statliga budgeten. Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt förslagen om preliminära
utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Från kristdemokratisk sida har vi i parti- och kommittémotioner förordat
en annan inriktning av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken. Vi
menar att den ekonomiska politiken måste föras på ett sådant sätt att den ger
stabila och goda villkor för fler och växande företag. Skapandet av arbeten är
den i särklass viktigaste fördelningspolitiska uppgiften. Den tillväxtpolitik
som vi förespråkar påverkas av åtgärder på många områden, däribland inom
arbetsmarknadspolitiken. Där vill vi särskilt betona arbetsmarknadens spel-
regler samt frågor som rör utbildning och kompetens.
Eftersom riksdagens majoritet förordar en annan inriktning av politiken
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsom-
rådena 13 och 14.
I detta yttrande redovisar vi huvuddragen i vår politik som rör arbetsmark-
nads- och arbetslivspolitiken och utgiftsområdena 13 och 14 för budgetåret
2000.
Den allmänna inriktningen av politiken
Tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet har vi avgett en
gemensam reservation om inriktningen av politiken, se reservation 1. Allmän
inriktning av politiken. Tillsammans med företrädare för andra partier eller
på egen hand har vi också avgivit reservationer på ett antal andra punkter.
Därutöver vill vi anföra följande.
Vi kristdemokrater anser att detaljregleringen kring de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna måste ersättas med mer generella och enkla system. Ansvar
och resurser måste flyttas till lägre nivåer. Arbetsmarknadsutbildningen
måste knytas närmare det reguljära utbildningsväsendet och en större del av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utgöras av yrkesinriktade arbetsmark-
nadsutbildningar, däribland lärlingsutbildning. Särskilda satsningar bör göras
för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
För att förbättra lönebildningen krävs en rad reformer när det gäller arbets-
rätten och arbetslöshetsförsäkringen. Vi förespråkar vidare bättre samverkan
mellan arbetsmarknadspolitik och socialpolitik under måttot "det finns bruk
för alla".
När det gäller EU-samarbetet betonar vi att regeringen bör utforma den
nationella handlingsplanen för sysselsättning i enlighet med EU:s sysselsätt-
ningsriktlinjer.
Utgiftsområde 13
Inledning
Vi har utvecklat våra tankegångar om en ny arbetslöshetsförsäkring i kom-
mittémotion A255. Den del av motionen som avser försäkringens detaljregler
kommer att behandlas i ett separat betänkande. I detta yttrande tar vi upp de
mer övergripande synpunkterna på försäkringen.
Vi kristdemokrater anser att tillväxtbefrämjande åtgärder är det centrala för
att få fler i arbete och därmed minska kostnaderna för arbetslöshetsförsäk-
ringen. Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som utformades av den
tidigare fyrpartiregeringen hade goda förutsättningar att fungera på ett till-
fredsställande sätt. Dessvärre avskaffades den av Socialdemokraterna. Sedan
dess har a-kassan ständigt förändrats både i fråga om ersättningsnivåer och
villkor. Den har blivit ett lapptäcke av krångliga regler. Många har ställts
utanför försäkringssystemet, vilket varit till skada för enskilda och för ar-
betsmarknadens funktionssätt i stort. 1997 års försäkring fyller inte de krav
som vi anser att man bör ställa på en försäkring värd namnet.
Vår principiella syn är att den arbetslöse skall ha ett ekonomiskt stöd så
länge som han eller hon söker arbete och står till arbetsmarknadens förfo-
gande. Någon bortre parentes bör därför inte införas. Samtidigt måste det
dock vara mer lönsamt att ta ett kort tillfälligt arbete än att låta bli. Vi an
att marginaleffekterna måste minskas. Därför förordar vi i motsats till Soci-
aldemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sänkt inkomstskatt även för
arbetslösa, genom höjt grundavdrag, framför en höjning av dagpenningen. Vi
anser också att man måste förhindra de trösklar som gör att människor inte
kan ta de arbeten som erbjuds därför att de i vissa fall förlorar ekonomiskt på
det.
En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall ersätta inkomstbortfall
för alla förvärvsarbetande som har en anknytning till arbetsmarknaden. Även
fortsättningsvis måste det finnas en kassa som är fristående i förhållande till
parterna på arbetsmarknaden.
Genom en högre grad av avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband
mellan lönebildning och arbetslöshet, vilket leder till en bättre fungerande
arbetsmarknad. Vår tanke är att en ökad arbetslöshet som följer av en illa
fungerande lönebildning omedelbart skall öka kostnaderna för den enskildes
a-kassa. På motsvarande sätt skall den enskildes kostnader minska när ar-
betslösheten sjunker. Egenfinansieringen bör uppgå till en tredjedel i denna
allmänna nya försäkring. Den enskilde kompenseras genom sänkt skatt.
I korthet innebär vårt förslag i övrigt bl.a. att dagens kvalificeringsvillkor
ses över, att ersättningsnivån skall vara 80 % under det första året för att
sedan successivt omräknas varje kvartal efter inkomsten under de senaste 24
månaderna, att allt utfört förvärvsarbete skall ligga till grund för ersättning
rätt, att deltagande i studier skall räknas som s.k. överhoppningsbar tid och
att den lägsta respektive den högsta dagpenningen består.
Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen
Med våra förslag räknar vi med en total inkomstförstärkning för nästa år med
5 750 miljoner kronor. Kristdemokraternas övriga förslag på näringslivs- och
arbetsmarknadsområdet leder till att arbetslösheten sjunker, vilket innebär
minskade utgifter för försäkringen. Förslagen innebär även fler anställda
inom den kommunala sektorn på grund av högre statsbidrag till kommuner
och landsting för satsningar på vård, omsorg och skola, sänkt skatt inom
tjänstesektorn och en rad företagsfrämjande och tillväxtorienterade åtgärder
vilket bidrar till att ytterligare sänka arbetslösheten och därmed kostnaderna
för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt en försiktig bedömning av effekten av
dessa åtgärder minskar utgifterna med ytterligare 1 000 miljoner kronor för
nästa år, vilket innebär att vi bara tillgodoräknat oss den ekonomiska effek-
ten av att arbetslösheten sjunker med 0,2 procentenheter.
Vi föreslår därmed att anslaget A 1 bestäms till ett belopp som är 6 750
miljoner kronor lägre än regeringens förslag.
Utgiftsområde 14
Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Från Kristdemokraternas sida förordar vi att AMS i egenskap av central
myndighet får mer av stabskaraktär. Detta möjliggör rationaliseringar och
besparingar under år 2000. Länsarbetsnämnderna bör antingen regionaliseras
eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet vilket också medför bespa-
ringar. Vi anser vidare att ett reducerat antal arbetsmarknadspolitiska pro-
gram och förenklingar av regelverken leder till minskat behov av administ-
ration i AMS. Fältarbetet på arbetsförmedlingarna skall prioriteras. Sam-
mantaget kan anslaget A 1 skäras ned med 50 miljoner kronor år 2000.
Nivån på utbildningsbidraget
Om utbildningsväsende och omskolning skall fungera på ett bra sätt måste de
ersättningar som utgår vid utbildning synkroniseras. I dag är ersättningarna
olika beroende på om man tidigare arbetat, deltagit i en arbetsmarknadspoli-
tisk åtgärd eller om man studerar på egen hand. Från Kristdemokraternas
sida anser vi att deltagare utan rätt till arbetslöshetsersättning bör ha möjli
het att utnyttja en lånedel för att komma upp i samma ersättningsnivå som
tidigare och få likvärdig ersättning som andra studerandegrupper. Detta bör
kunna ske inom befintlig anslagsram.
Finansieringsbidrag vid arbetspraktik
Vi kristdemokrater är kritiska mot utformningen av finansieringsbidraget för
arbetspraktik. Det är bra att grupper som är utrikes födda och arbetshandi-
kappade kan undantas från kravet på finansieringsbidrag liksom att ideella
organisationer undantas från kravet. Vi anser också att ett undantag bör göras
för statliga myndigheter. Eftersom huvudmannen är densamma går pengarna
bara runt i systemet. Dessutom leder dagens regler till att viktiga arbetsupp-
gifter som exempelvis naturvård i Skogsstyrelsens regi troligen inte blir
utförda om myndigheten tvingas stå för finansieringsbidraget.
Förstärkt anställningsstöd
Förstärkt anställningsstöd kan i dag utgå till person som före anställningen
varit öppet arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varit anmäld
vid förmedlingen under minst 36 månader. Vi kristdemokrater avvisar rege-
ringens förslag om att utvidga den krets som kan komma i fråga för stödet till
att omfatta personer med en inskrivningstid på 24 månader eller mer. Vi
anser att stödet bör riktas till de personer som har de största problemen att
komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Stödet bör förbehållas denna
grupp.
Vi stöder däremot utskottsmajoritetens förslag om att utvidga målgruppen
för stödet till att kunna omfatta även arbetshandikappade som är anställda vid
Samhall eller anställda i offentligt skyddat arbete (OSA) vid övergång till
anställning på den reguljära arbetsmarknaden.
Flyttningsbidrag
Från Kristdemokraternas sida vill vi verka för livskraftiga regioner i hela
landet. Det kräver samverkande insatser inom bl.a. arbetsmarknads- och
regionalpolitiken. Vi anser att politiken måste utformas så att den stoppar
flyttlassen och förhindrar de negativa följder för olika landsdelar som av-
folkning medför och därmed lägger grund till en positiv utveckling i hela
landet. För att inte bidra till att förstärka den negativa befolkningsutvecklin
en har Kristdemokraterna sedan länge krävt att flyttningsbidraget avskaffas.
Det är också tveksamt om flyttningsbidragen bidrar till att lösa bristyr-
kesproblem på arbetsmarknaden, i stället är det redan sådana som fattat be-
slut om att flytta som nyttiggör sig av bidraget. Vi avvisar också regeringens
förslag om ett flyttningsbidrag som gäller i hela Norden. Vi beräknar därmed
en besparing på 200 miljoner kronor. Reseersättning för anställningsintervju
och/eller studiebesök för en arbetssökande bör dock finnas kvar.
Kommunal utvecklingsgaranti
För något år sedan infördes en kommunal utvecklingsgaranti för ungdomar i
åldern 20-24 år. Utvärderingar har visat att ungdomar som deltar i denna
åtgärd lättare får fotfäste på arbetsmarknaden än övriga ungdomar. Samtidigt
finns det enligt vår uppfattning en risk för att ungdomar som deltar i åtgär-
den stämplas som tillhörande ett B-lag. Från kristdemokratiskt håll hade vi
hellre sett en rad andra insatser som skulle ha gett ungdomar arbete på den
reguljära arbetsmarknaden: satsning på lärlingsutbildning, skattelättnader
inom tjänstesektorn, flexiblare lönesättning och en ny arbetsrättslagstiftning.
Utvecklingsgarantin bör dock finnas kvar tills vidare men den bör successivt
ersättas av en bättre fungerande arbetsmarknad för ungdomar.
Vi Kristdemokrater förordar att ett antal ändringar görs i nuvarande regler
för utvecklingsgarantin. I dag uppstår en märklig situation när vissa ungdo-
mar som deltar i utvecklingsgarantin får en ersättning på 1 967 kronor per
månad - vilket är den statliga nivån - medan andra deltagare får ett kommu-
nalt bidrag som motsvarar socialbidragsnivån. Enligt vår uppfattning är det
enda rimliga att det skattefria bidraget för deltagare som står utanför arbets-
löshetsförsäkringen höjs i nivå med vad vi ansett vara rimligt för utbild-
ningsbidraget. Gällande ersättningsregel i 9 § lagen om kommunernas ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år bör ändras. Vi beräknar ytterligare 90
miljoner kronor till detta ändamål inom anslagsramen för A 2, utgiftsområde
14.
Omfattning och inriktning på de arbetsmarknadspolitiska programmen
Vi Kristdemokrater välkomnar att regeringen avskaffat volymmålet för de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Därigenom kan åtgärderna bättre
anpassas till arbetsmarknadens behov och den arbetslöses förutsättningar.
Nu krävs en tydlig prioritering av sådan utbildning och praktikplatser som
ökar utbudet av arbetskraft på bristyrkesområden. Det måste finnas en bättre
balans mellan tillgången på utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens efter-
frågan. De individuella handlingsplanerna har stor betydelse när det gäller att
anpassa en arbetsmarknadspolitisk åtgärd till efterfrågan på marknaden och
den enskildes förutsättningar. De arbetsmarknadspolitiska programmen bör
förenklas vilket frigör resurser för både arbetsgivare, arbetssökande och
arbetsförmedlingarna. Programmen bör kunna anpassas till individens förut-
sättningar.
Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Kristdemokraternas sida anser vi att anslaget A 2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder för budgetåret 2000 bör beräknas till 17,2 miljarder kronor
vilket innebär en besparing med 2,4 miljarder kronor jämfört med regering-
ens förslag.
Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vi anser att arbetshandikappade bör tillförsäkras möjlighet till fortsatt aktiv
arbetsliv. Därför bär det på nytt införas en paragraf i förordningen om löne-
bidrag som innebär att om risk för uppsägning föreligger skall lönebidraget
inte sänkas. Rätten till en ersättningsnivå på 90 % vid anställning i ideella
organisationer skall gälla såväl vid nyanställning som för den som innehade
anställning efter den 1 juli 1995.
För att kunna höja ambitionerna har vi beräknat ett 30 miljoner kronor
högre anslag än regeringen. Vi anser därmed att anslaget A 3 Särskilda åt-
gärder för arbetshandikappade för budgetåret 2000 bör beräknas till 6 859
miljoner kronor.
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet m.m.
En genomgripande analys bör göras av anslagen B 2-B 5 under år 2000.
Genom prioritering och samordning bör besparingar på totalt 200 miljoner
kronor kunna göras från och med budgetåret 2001.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
Vi anser att anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet bör kunna reduceras med
7 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit vilket innebär a
anslaget bör beräknas till 148 miljoner kronor.
Anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
Från Kristdemokraternas sida beräknar vi anslaget B 3 Forskning, utveckling
och utbildning m.m. till 219 miljoner kronor. Anslaget bör således minskas
med 90 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag. Vi anser att det
är angeläget att forskningen kommer de som berörs till del. Genomförande
av forskningsresultat måste därför prioriteras.
Översyn av ombudsmannainstituten
Vi Kristdemokrater anser att en översyn bör göras av de fyra ombudsman-
nainstituten Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk dis-
kriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskrimi-
nering på grund av sexuell läggning. Översynsarbetet bör inriktas på sam-
manläggning av de fyra ombudsmannainstituten till en myndighet.
3. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m. (Centerpartiet)
Margareta Andersson (c) anför:
Utgiftsområde 13
I dag återfinns försörjningsstöd för dem som är arbetslösa, i arbetsmarknads-
politiska åtgärder eller i vuxenutbildning på flera olika utgiftsområden. Detta
gör det svårt att överblicka både kostnader och möjliga samordningsvinster.
Uppdelningen i olika stöd försämrar möjligheterna att kombinera åtgärder
inom t.ex. arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Uppdelningen är
i huvudsak av budgetteknisk karaktär eftersom samhällets kostnader för
försörjningen kvarstår, oavsett vad systemet kallas. Därför anser vi i Center-
partiet att samtliga försörjningsstöd av detta slag framgent skall höra till
utgiftsområde 13. Det innebär att stora resurser förs över från utgiftsområde-
na 14 och 15.
Systemet bör bli enhetligt och sammanhållet för dem som behöver denna
typ av stöd. Med ett sammanhållet regelverk blir förutsättningarna större för
rättvisa. I dag kan människor i samma verksamhet ha helt olika ekonomiska
villkor. Ett enhetligt försörjningsstöd kan också följa den enskilde genom de
olika systemen. Syftet är att öka flexibiliteten då olika åtgärdsprogram sätts
samman. Centerpartiets förslag innebär större möjligheter att skapa individu-
ella handlingsplaner eftersom det blir enklare att kombinera olika insatser.
Regelverket kommer att bli enklare och administrationen kan minska.
Om det nya systemet för försörjningsstöd införs redan år 2000 år kan stör-
re förändringar genomföras år 2001. För nästa år bör det ankomma på rege-
ringen att anvisa medel på de olika myndigheterna i enlighet med hur försla-
gen fördelas i budgetpropositionen. Därefter kan ett samordnat regelverk
införas för samtliga ersättningar.
Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Totalt tillför vi anslaget 20,5 miljarder kronor till följd av den samordning v
förordar.
Samtidigt räknar vi i Centerpartiet med att det totala anslaget bör kunna
minska med 2 %, eller med 1 miljard kronor, genom en mer effektiv förvalt-
ning då försörjningsstödet samordnas. Vi räknar med att ytterligare 500
miljoner kronor kan sparas genom förändringar i reglerna om sanktioner för
brott mot a-kasseregler och genom ökad kontroll av att reglerna efterlevs.
Riksrevisionsverket har nyligen kritiserat regeringen för bristande intresse av
en effektiv kontroll.
Vi i Centerpartiet utgår från att de förslag vi lägger fram om förändringar i
arbetsmarknadspolitiken kommer att leda till att fler övergår till den reguljär
arbetsmarknaden, men effekten är svår att beräkna mer noggrant. Vi föreslår
därför inga ytterligare förändringar av anslaget.
Utgiftsområde 14
Politikens inriktning
Centerpartiet anser att större ansträngningar än i dag bör riktas mot att sti-
mulera arbetsmarknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall underlätta för
företag att växa och skapa nya arbetstillfällen. En politik för att stärka efte
frågan bör utgå från en friare regional användning av arbetsmarknadsmedel.
För att stödja anställningar och kontakt med den reguljära arbetsmarknaden,
bör ett partnerskap etableras mellan arbetsmarknadspolitikens regionala
institutioner och arbetsgivare på lokal och regional nivå, såväl offentliga som
privata.
Anslag på utgiftsområde 14
Centerpartiet har tidigare avvisat den tillfälliga ökningen av Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader för att anställa fler handläggare. I enlighet
därmed anser vi att anslaget A 1 Arbetsmarknadsverket bör minskas med den
ökning regeringen föreslår i förhållande till vad som beräknades för ett år
sedan.
Centerpartiets förslag innebär en annorlunda uppbyggnad av arbetsmark-
nadspolitiken, bl.a. innebärande att allt försörjningsstöd skall koncentreras
till Utgiftsområde 13. Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder mins-
kas därför med 13 423 miljoner kronor. Genom den avveckling av volymåt-
gärder som vi anser bör komma till stånd frigörs medel för insatser av högre
kvalitet samtidigt som anslaget kan minskas med ytterligare 500 miljoner
kronor.
Centerpartiet anser vidare att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade bör ökas med 370 miljoner kronor för förstärkning av löne-
bidraget i enlighet med Arbetsmarknadsverkets anslagsframställan för år
2000.
I enlighet med det moratorium för reala anslagsökningar till statliga myn-
digheter m.m. som Centerpartiet presenterat i budgetmotionen bör anslagen
B 1, B 3, B 5 och B 8 minskas. Vidare bör förvaltningskostnaden för Rådet
för arbetslivsforskning framgent beräknas under anslaget B 2. Vi anser att
detta bör rymmas inom den ökning av anslaget B 2 som regeringen föresla-
git, varför ytterligare förändring ej är nödvändig. Den ökning av anslaget
B 11 som görs för att finansiera moms för stiftelsen Nordkalotten förefaller
omotiverat stor med hänsyn till Sveriges bidrag, varför även detta anslag bör
minskas.
4. Arbetsprojekt med naturvård
Margareta Andersson (c) anför:
Sverige har skrivit under internationella överenskommelser om att bevara
vissa delar av naturen till framtida generationer. Utöver dessa finns ett antal
områden med litet eller inget skydd men där det finns ett allmänintresse för
ett bevarande. Att engagera arbetslösa för skötsel av dessa områden bör
kunna ingå i en övergångsarbetsmarknad. Aktuella för en sådan anställning
kan förslagsvis vara de som varit arbetslösa en viss tid, de som är över en
viss ålder eller de som sökt ett visst antal arbeten men av olika skäl inte fåt
arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. På detta sätt kan behovet av social-
bidrag minskas och de negativa effekterna som följer av arbetslöshet för-
svinna.
5. Privata arbetsförmedlingar
Elver Jonsson (fp) anför:
De privata arbetsförmedlingarna får allt större betydelse. Denna positiva
utveckling har möjliggjorts genom de lagändringar som fyrpartiregeringen
genomförde trots starkt motstånd från Socialdemokraterna. De privata för-
medlingar som tillkommit är till stor del sådana som specialiserat sig på
bestämda yrkesområden. Utvecklingen visar med all tydlighet att lagen fun-
gerar som det var tänkt. Det har blivit en mångfald på arbetsförmedlingsom-
rådet som gynnar både arbetsgivarna och de arbetssökande. Enligt min me-
ning är det viktigt att förmedlingarna får finnas kvar och utvecklas.
6. Mål för utgiftsområde 14, allmänna frågor m.m.
Barbro Feltzing (mp) anför:
Jag anser att arbetsmarknadsmedel till kulturutövare som i dag disponeras av
olika arbetsförmedlingar bör föras över till kulturområdet för att utbetalas i
form av mer generellt inriktade stöd. Därigenom underlättas möjligheterna
för fler konstnärer att etablera sig på marknaden.
7. Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd
Barbro Feltzing (mp) anför:
Vissa branscher har stora säsongsvariationer när det gäller beläggning och
därmed behov av arbetskraft. Detta beror på klimat eller andra faktorer och
leder i dag i många fall till att arbetstagaren tvingas ut i arbetslöshet under
lågsäsong. Enligt min mening borde det i sådana situationer i stället vara
möjligt att använda arbetsmarknadsmedel till företagsförlagd utbildning
under förutsättning att arbetsmarknadens parter är överens om detta. Förde-
larna med ett sådant system blir att företag bereds möjlighet att i större ut-
sträckning behålla anställda i tillsvidareanställningar och att enskilda perso-
ners utbildningsnivå höjs.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena
13 och 14
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (mom. 15)
Tusental kronor
Reservantens förslag
i förhållande till
utskottets förslag
Anslag
Anslagstyp
Utskottets
förslag
fp res
A 1
Bidrag till arbetslöshets-
ersättning
ramanslag
29 696 000
-600 000
A 2
Bidrag till lönegaranti-
ersättning
ramanslag
877 000
Summa
30 573 000
-600 000
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (mom. 37)
Tusental kronor
Reservantens förslag
i förhållande till
utskottets förslag
Anslag
Anslagstyp
Utskottets
förslag
fp res
A 1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
ramanslag
4 527 565
-800 000
A 2
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
ramanslag
19 590 591
-2 500 000
A 3
Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
ramanslag
6 828 941
+80 000
A 4
Europeiska socialfonden
m.m. för perioden 1995-
1999
ramanslag
1 242 563
A 5
Europeiska socialfonden
m.m. för perioden 2000-
2006
ramanslag
641 000
A 6
Institutet för arbetsmark-
nadspolitisk utvärdering
ramanslag
13 768
A 7
Bidrag till administration
av grundbelopp till icke
anslutna
ramanslag
62 445
B 1
Arbetarskyddsverket
ramanslag
392 685
B 2
Arbetslivs-
institutet
ramanslag
155 396
B 3
Forskning, utveckling
och utbildning m.m.
ramanslag
308 585
-100 000
B 4
Rådet för arbetslivs-
forskning
ramanslag
28 322
B 5
Finansiering av forsk-
ning och utveckling inom
arbetslivsområdet
ramanslag
218 854
-75 000
B 6
Bidrag till Samhall AB
ramanslag
4 262 419
+50 000
B 7
AmuGruppen AB
ramanslag
4 368
B 8
Arbetsdomstolen
ramanslag
17 920
B 9
Statens förlikningsmanna
expedition
ramanslag
603
B 10
Statens nämnd för ar-
betstagares uppfinningar
ramanslag
57
B 11
Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten
obet.anslag
7 229
B 12
Internationella avgifter
ramanslag
24 195
B 13
Ombudsmannen mot
diskriminering på grund
av sexuell läggning
ramanslag
3 018
B 14
Medlings-
institutet
ramanslag
11 250
C 1
Jämställdhetsombuds-
mannen
ramanslag
16 708
C 2
Särskilda jämställd-
hetsåtgärder
ramanslag
13 706
Tusental kronor
Reservantens förslag
i förhållande till
utskottets förslag
Anslag
Anslagstyp
Utskottets
förslag
fp res
D 1
Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket
ramanslag
2 000
D 2
Statliga tjänstepensioner
m.m.
ramanslag
7 755 800
Summa
46 129 988
-3 345 000
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom.
15 och 37) i hemställan
Motion
Motionärer
Yrkande
Utgiftsområde 13
Allmän arbetslöshetsförsäkring
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
1 i motsvarande del
1999/2000:A255
Maria Larsson m.fl. (kd)
1 och 2
Samordnat försörjningsstöd
1999/2000:A220
Lennart Daléus m.fl. (c)
12 i motsvarande del
Effektivare kontroll av a-kassan
1999/2000:A274
Margareta Andersson (c)
1
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
1999/2000:A255
Maria Larsson m.fl. (kd)
11
1999/2000:A274
Margareta Andersson (c)
2
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
5
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
1999/2000:Sf246
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
5
Utgiftsområde 14
Tillfälliga personalförstärkningar
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
20
Besparingar inom arbetsmarknadsverket
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
19
Motion
Motionärer
Yrkande
Medelsanvisning på anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
35 i motsvarande del
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
6
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Nivån på utbildningsbidrag
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
11
Bristyrkesutbildning i Värmland
1999/2000:A237
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
Finansieringsbidrag vid arbetspraktik
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
18
Återinförande av generationsväxling
1999/2000:A248
Krister Örnfjäder m.fl. (s)
Förstärkt anställningsstöd
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
10
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
6
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
3
Flyttningsbidrag
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
20
Kommunal utvecklingsgaranti
1999/2000:A253
Peter Pedersen och Camilla
Sköld Jansson (v)
1-3
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
7 i motsvarande del, 8
och 9
Motion
Motionärer
Yrkande
Program och administration av åtgärder
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
10
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
35 i motsvarande del
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
7
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Nivån på lönebidragen m.m.
1999/2000:A214
Barbro Hietala Nordlund m.fl.
(s)
1999/2000:A245
Hans Karlsson (s)
1999/2000:A246
Anne-Marie Fagerström m.fl.
(s)
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
21 och 22
1999/2000:A262
Bengt Niska och Lennart
Klockare (s)
1999/2000:So487
Dan Ericsson (kd)
3
Kulturarvs-IT
1999/2000:A233
Agneta Lundberg m.fl. (s)
1999/2000:Kr313
Inger Davidson m.fl. (kd)
5
Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
35 i motsvarande del
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Motion
Motionärer
Yrkande
Medelsanvisning på anslaget A 7 Bidrag till administration av grundbelopp
till icke anslutna
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
8
Medelsanvisning på anslaget B 1 Arbetarskyddsverket
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
9
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet m. m.
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
33
Medelsanvisning på anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
35 i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
10
Medelsanvisning på anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:A254
Stefan Attefall m.fl. (kd)
35 i motsvarande del
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
11
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Medelsanvisning på anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
12
Medelsanvisning på anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
13
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Motion
Motionärer
Yrkande
Medelsanvisning på anslaget B 6 Samhall
1999/2000:A231
Elver Jonsson m.fl. (fp)
23 i motsvarande del
1999/2000:Fi212
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
15 i motsvarande del
Medelsanvisning på anslaget B 8 Arbetsdomstolen
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
14
Medelsanvisning på anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
15
Medelsanvisning på anslaget B 10 Bidrag till stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
1999/2000:A275
Margareta Andersson m.fl. (c)
i motsvarande del
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
16
Medelsanvisning på anslaget B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
17
Medelsanvisning på anslaget B 14 Medlingsinstitutet
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
18
Medelsanvisning på anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen, m.m.
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
19 och 21
Medelsanvisning på anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
1999/2000:A277
Mikael Odenberg m.fl. (m)
20
Proposition 1999/2000:1
I proposition 1999/2000:1 föreslår regeringen
dels för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet att riksdagen
anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
ramanslag
29 696 000
A 2
Bidrag till lönegarantiersättning
ramanslag
877 000
Summa för utgiftsområdet
30 573 000
dels för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv att riksdagen
1. att riksdagen godkänner att 14 650 000 kr av inflytande arbetsmark-
nadsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter får användas för
tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsver-
kets förvaltningskostnader),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ram-
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ingå ekonomiska förpliktel-
ser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
14 000 000 000 kr under åren 2001-2003,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ram-
anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ingå i ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst
6 700 000 000 kr under åren 2001-2003,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000, i fråga
om ramanslaget A 5 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-2006,
ingå ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på högst 2 400 000 000 kr
under åren 2001-2008,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ram-
anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m., besluta om bidrag
som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter på högst 250 000 000 kr
under åren 2001-2003,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ra-
manslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsom-
rådet, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter på
högst 420 000 000 kronor under åren 2001-2003,
7. att riksdagen godkänner att högst 130 000 000 kr av anslaget A 2 Ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder får användas under budgetåret för en för-
söksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda,
8. att riksdagen godkänner regeringens förslag om datortek/aktivitetscenter
(ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
9. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om det förstärkta anställ-
ningsstödet (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
10. att riksdagen godkänner att regeringen får ge tillstånd till ändring av
Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens medgivande (ramanslaget B 6
Bidrag till Samhall AB),
11. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
A 1
Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader
ramanslag
4 527 565
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ramanslag
19 590 591
A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade
ramanslag
6 828 941
A 4
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 1995-1999
ramanslag
1 242 563
A 5
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006
ramanslag
641 000
A 6
Institutet för arbetsmarknadspoli-
tisk utvärdering
ramanslag
13 768
A 7
Bidrag till administration av
grundbelopp till icke anslutna
ramanslag
62 445
B 1
Arbetarskyddsverket
ramanslag
392 685
B 2
Arbetslivsinstitutet
ramanslag
155 396
B 3
Forskning, utveckling och utbild-
ning m.m.
ramanslag
308 585
B 4
Rådet för arbetslivsforskning
ramanslag
28 322
B 5
Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet
ramanslag
218 854
B 6
Bidrag till Samhall AB
ramanslag
4 262 419
B 7
AmuGruppen AB
ramanslag
4 368
B 8
Arbetsdomstolen
ramanslag
17 920
B 9
Statens förlikningsmannaexpedi-
tion
ramanslag
603
B 10
Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar
ramanslag
57
B 11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
obetecknat
anslag
7 229
B 12
Internationella avgifter
ramanslag
24 195
B 13
Ombudsmannen mot diskrimine-
ring på grund av sexuell läggning
ramanslag
3 018
B 14
Medlingsinstitutet
ramanslag
11 250
C 1
Jämställdhetsombudsmannen
ramanslag
16 708
C 2
Särskilda jämställdhetsåtgärder
ramanslag
13 706
D 1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarver-
ket
ramanslag
2 000
D 2
Statliga tjänstepensioner m.m.
ramanslag
7 755 800
Summa för utgiftsområdet
46 129 988
Motioner
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:A282 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en handlingsplan för ytterligare insatser på arbetsmarknaden för personer
med funktionsnedsättningar.
1998/99:Sk730 av Torgny Danielsson och Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att se över hur ansvaret skall fördelas till stöd för
företagare med funktionshinder,
1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att använda arbetsmarknadsmedlen flexibelt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade.
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lansera en modell med handledare för funktionshindrade på
arbetsmarknaden.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:A201 av Inger Strömbom och Maria Larsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snedvriden konkurrens som uppstår när kommuner och myndig-
heter ägnar sig åt uthyrningsverksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av a-
kassereglerna för anställda i bemanningsföretag att samma regler gäller som i
andra företag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om pri-
vat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft i enlighet med vad i mo-
tionen anförts om sex månaders "karantän".
1999/2000:A202 av Gunnel Wallin och Margareta Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om arbetsprojekt med naturvård.
1999/2000:A203 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att framtida mål 3 inom EU:s strukturfond bör stimulera de mind-
re företagen att utveckla sin kompetens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pengar öronmärks för enmansföretagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbetalningen sker enligt ett system som anpassas till dessa
företags förutsättningar.
1999/2000:A205 av Kent Olsson och Inger René (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa
förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1999/2000:A206 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om att utvärdera vinstsyftet med Samhall, så att detta inte leder till
rekrytering från Samhalls egentliga målgrupp minskar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med utbildningsinsatser intensifieras så att fler över-
gångar kan ske.
1999/2000:A207 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentraliserad
arbetsmarknadspolitik.
1999/2000:A210 av Christina Nenes (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Agenda 22-
projektledare i kommunerna.
1999/2000:A211 av Anita Jönsson och Mariann Ytterberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden av ungdomar med
funktionshinder.
1999/2000:A212 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Samhall AB:s sociala mål.
1999/2000:A213 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad rörlig-
het på arbetsmarknaden.
1999/2000:A214 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lönebidragen.
1999/2000:A218 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till arbetsför-
medlingen.
1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktorisation av bemanningsföretag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett fjärde mål för AMV och arbetsmarknadspolitiken.
1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av en reformering av arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tyngdpunktsförskjutning i arbetsmarknadspolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samordnat regelverk för försörjningsstöd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en gemensam ingång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utfasning av kvarvarande volymåtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsvisa arbetsmarknadspolitiska organ bör få ökad frihet i
användningen av arbetsmarknadsmedel,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett regelverk för att skapa
övergångsarbetsmarknader-"kardborremarknader",
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att tidigt identifiera dem som riskerar att bli långtidsar
betslösa och att dessa även fortsättningsvis skall prioriteras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av beslutsmakten över arbetsmarknadsmedel och
AMS centrala uppgifter.
1999/2000:A222 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trygghet vid
uppbärande av a-kassa.
1999/2000:A223 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regering-
en begär en utredning av en orlovslag i Sverige.
1999/2000:A226 av Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om behovet av åtgärder för att unga med funktionshinder skall bli del-
aktiga i arbetslivet.
1999/2000:A227 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetser-
sättning för de anställda i s.k. bemanningsföretag.
1999/2000:A228 av Ulla-Britt Hagström och Birgitta Carlsson (kd, c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillvaratagande av invandrarkvinnors språkkunskaper inom IT-
sektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillskapande av referensakademier.
1999/2000:A229 av Ana Maria Narti (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att flytta en andel av AMS och a-kassornas resurser till
Kulturdepartementets budget som en direkt förstärkning av den s.k. fria
kulturens ekonomi,
1999/2000:A230 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jobb bryter utanförskap,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad kvalitet i arbetsmarknadsutbildningarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om specialiserade arbetsförmedlingar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda åtgärder för vissa grupper av invandrarkvinnor,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidrag,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att metoden med lokala utvecklingsavtal bör utgå och ersättas
med möjligheter för alla kommuner och stadsdelar att få dispenser från re-
gelverk efter ansökan.
1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens tre ben,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetets sociala värde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvalitet skall prägla den aktiva arbetsmarknadspolitiken fram-
för kvantitet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas arbetsmarknadspolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på arbeten i tjänstesektorn,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad rörlighet på arbetsmarknaden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen,
8. att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna för en utför-
säljning av hela eller delar av AmuGruppen AB,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av åtgärden arbetspraktik,
10. att riksdagen beslutar avveckla åtgärden förstärkt anställningsstöd,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres situation på arbetsmarknaden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars situation på arbetsmarknaden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarnas situation på arbetsmarknaden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade insatser för de arbetshandikappade,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om medel till tillfälliga perso-
nalförstärkningar på arbetsförmedlingarna, med undantag av de medel som
skall gå till integration,
21. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att
komma med förslag till hur den framtida arbetsförmedlingen skall organise-
ras,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de privata arbetsförmedlingarnas roll,
23. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-
slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv enligt uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1
Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader
4 527 565
-800 000
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19 590 591
-2 500 000
A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade
6 828 941
80 000
B 3
Forskning, utveckling och
utbildning m.m.
308 585
-100 000
B 5
Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet
218 854
-75 000
B 6
Bidrag till Samhall
4 262 419
50 000
Summa för utgiftsområdet
46 129 988
-3 345 000
1999/2000:A233 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kultur-
arvs-IT:s tjänster kan få disponeras av SVAR i Västernorrland.
1999/2000:A234 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
försöksverksamheten Gröna Jobb i Värmland.
1999/2000:A235 av Marina Pettersson och Jarl Lander (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en arbetsmarknadsåtgärd.
1999/2000:A236 av Rune Berglund (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag för
redan anställda.
1999/2000:A237 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbets-
marknadspolitiken och en försöksverksamhet i Värmland.
1999/2000:A238 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utförsäkringsgaranti för de arbetslösa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snabb utredning om förslag till hjälp för äldre arbetssökande.
1999/2000:A239 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en utredning om organiseringen av tilldelandet av arbets-
hjälpmedel.
1999/2000:A241 av Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering av
arbetshandikappade.
1999/2000:A244 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fler personer
med arbetshandikapp skall kunna få arbete.
1999/2000:A245 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidragen.
1999/2000:A246 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löne-
bidragen.
1999/2000:A247 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verksamheten vid lokala arbetscenter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga pooler för arbetslösa,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera AmuGruppen AB i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etablering av branschanknutna bemanningsföretag enligt DEL-
TA-modellen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutrala regler i arbetslöshetsförsäkringen,
6. att riksdagen upphäver 4 § 2 punkten lagen (1993:440) om privat arbets-
förmedling och uthyrning av arbetskraft.
1999/2000:A248 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bland
arbetsmarknadsåtgärderna inrätta en möjlighet till generationsväxling.
1999/2000:A249 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regerinen till känna vad i motionen anförts
om att utreda möjligheten att införa sabbatsår.
1999/2000:A252 av Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (s)
vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av gröna jobb inom den skogliga sektorn.
1999/2000:A253 av Peter Pedersen och Camilla Sköld Jansson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge kommunerna möjlighet att införa en generell ersättning
utan biståndsprövning, utan att kommunen samtidigt förlorar det statliga
utvecklingsbidraget, för att möjliggöra rimligare ersättningsnivåer för de
ungdomar som deltar i den kommunala utvecklingsgarantins åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga ett ökat statligt utvecklingsbidrag avseende den
kommunala utvecklingsgarantin och därmed möjliggöra rimligare ersätt-
ningsnivåer för de ungdomar som deltar i den kommunala utvecklingsgaran-
tins åtgärder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över förutsättningarna
för en lösning som innebär att de som deltar i verksamheter med kommunal
utvecklingsgaranti erhåller en enhetlig, högre ersättning oavsett bakgrund.
1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långtidsarbetslösa och insatser för att stärka den enskilde arbets-
löse i dennes sociala situation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anställningsstödets regelverk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslöshet och utvecklingsgarantin,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts som nivån på det s.k. skattefria bidraget till ungdomar utan arbetslös-
hetsförsäkring,
9. att riksdagen beslutar om ändring i 9 § lagen om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år vad gäller det skattefria bidraget till ungdo-
mar utan arbetslöshetsförsäkring,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen och förenklingen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på utbildningsbidraget för dem som saknar arbetslöshets-
försäkring,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildning som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår/friår,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om datortek,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av jobbsökaraktiviteter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens roll,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan arbetsmarknads- och socialpolitik enligt mo-
dellen Det finns bruk för alla,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga myndigheter och finansieringsbidraget för arbetspraktik,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar inom AMV,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffandet av flyttningsbidraget,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag förelig-
ger risk för uppsägning skall en sänkning av lönebidraget inte genomföras,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på lönebidrag i ideella organisationer,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utveckling inom arbetslivsområdet,
34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett handlingsprogram för
att genomföra de åtgärder mot arbetslöshet som EU-länderna gemensamt
kommit fram till,
35. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-
slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbets-
marknad och arbetsliv enligt uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1
Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader
4 527 565
-50 000
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19 590 591
- 2 360 000
A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade
6 828 941
+30 000
B 2
Arbetslivsinstitutet
155 396
-7 000
B 3
Forskning, utveckling och
utbildning m.m.
308 585
-90 000
Summa för utgiftsområdet
46 129 988
-2 477 000
1999/2000:A255 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän obligatorisk ar-
betslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslöshetsförsäkringens finansiering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika regelsystem i privata och offentliga bemanningsföretag vad
gäller a-kasseregler,
11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-
slag anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid ar-
betslöshet enligt uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
29 696 000
-6 750 000
Summa för utgiftsområdet
30 573 000
-6 750 000
1999/2000:A256 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ut-
redning av företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.
1999/2000:A257 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av sam-
ordnade insatser när det gäller funktionshindrade.
1999/2000:A258 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbets-
hjälpmedel och försäkringar.
1999/2000:A259 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om försöksverksamhet för ett bättre Samhall.
1999/2000:A260 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
offentlig tillfällig anställning, OTA.
1999/2000:A261 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen
av personaluthyrningsföretagen.
1999/2000:A262 av Bengt Niska och Lennart Klockare (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lönebidrag.
1999/2000:A263 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om användande av otraditionella medel i arbetsmarknadspolitiken.
1999/2000:A264 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda
Samhalls roll som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1999/2000:A266 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas att riksdagen hos rege-
ringen begär en utredning om att gröna jobb skall kunna bedrivas enligt
intentionerna i motionen.
1999/2000:A267 av Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en arbetsmarknadspolitik för deltidsarbetslösa.
1999/2000:A268 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
fortsatt uppdrag till AMS om IT-utbildning för kvinnor i offentlig sektor.
1999/2000:A269 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt
använda kooperativa företag som ett medel att minska arbetslösheten.
1999/2000:A271 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gröna jobb inom
den skogliga sektorn.
1999/2000:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetsmarknad för alla,
1999/2000:A274 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt kontroll av hur
a-kassans regler efterlevs och hur fusk beivras,
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens för-
slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning
29 696 000
18 965 750
Summa för utgiftsområdet
30 573 000
18 965 750
1999/2000:A275 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret
2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-
förändring
A 1
Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader
4 527 565
-913 601
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
19 590 591
-14 077 280
A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade
6 828 941
370 000
B 1
Arbetarskyddsverket
392 685
-9 997
B 3
Forskning, utveckling och
utbildning m.m.
308 585
-4 629
B 4
Rådet för arbetslivsforskning
28 322
-28 322
B 5
Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet
218 854
-3 283
B 8
Arbetsdomstolen
17 920
-1 565
B 11
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
7 229
-3 125
Summa för utgiftsområdet
46 129 988
-14 671802
1999/2000:A276 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till regel-
verk för decentraliserande åtgärder för arbetshandikappade.
1999/2000:A277 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän arbetslöshets-
försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av det förstärkta anställningsstödet,
4. att riksdagen beslutar om privatisering av AmuGruppen AB i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 13
fastställa anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning till 39 579 413 000
kr,
6. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till
4 427 565 000 kr,
7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 3 918 118 000
kr,
8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
låta anslaget A 7 Vissa kostnader för införandet av en enhetlig och samman-
hållen arbetslöshetsförsäkring utgå,
9. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 1 Arbetarskyddsverket till 373 685 000 kr,
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet till 148 396 000 kr,
11. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning till 291 585 000
kr,
12. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning till 26 322 000 kr,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbets-
livsområdet till 205 854 000 kr,
14. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
låta anslaget B 8 Arbetsdomstolen utgå,
15. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition till 2 000 000 kr,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten till 3
614 000 kr,
17. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
låta anslaget B 13 Ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell
läggning utgå,
18. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
låta anslaget B 14 Medlingsinstitutet 2000 utgå,
19. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
låta anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen utgå,
20. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder till 6 853 000 kr,
21. att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 under utgiftsområde 14
uppföra anslag för det nya ombudsmannainstitutet med 32 193 000 kr.
1999/2000:A278 av Agneta Brendt och Birgitta Ahlqvist (s) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av att långtidsar-
betslösa över 45 år finge möjlighet att utbilda sig med bibehållen a-
kasseersättning.
1999/2000:A279 av Agneta Brendt och Hans Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av lokal samverkan mellan myndigheter som ansvarar för ar-
betsmarknadspolitik och socialpolitik.
1999/2000:A280 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en social
arbetsmarknad.
1999/2000:A281 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder för den äldre arbetskraften.
1999/2000:A282 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt renodling av arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningens inriktning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om specialistförmedlingar.
1999/2000:A703 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rätten till heltidsarbete.
1999/2000:A707 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en arbetsmarknadspolitik mot deltidsarbetslösheten.
1999/2000:A717 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att utreda behovet av en lag mot åldersdiskriminering.
1999/2000:A722 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett friår som ett sätt att komma till rätta med stress och utbrändhe
på arbetsplatsen,
1999/2000:A723 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om vad i motio-
nen anförts om bemanningsföretag,
1999/2000:A725 av Marie Granlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsanställ-
ning.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållsnära tjänster,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarkvinnors specifika kompetens,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda satsningar för att bryta den könssegregerade arbets-
marknaden,
1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppdra åt AMS att utreda bakgrunden till kvinnors överrepre-
sentation bland anvisningarna till arbete eller åtgärder,
1999/2000:A820 av Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av konsekvenserna för kvinnor av neddragningar i
den offentliga sektorn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att en utvärdering görs av
konsekvenserna av kvinnors arbetsmarknad präglad av politisk styrning och
politiska mål,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konkurrensutsättning av traditionellt kvinnliga yrkesområden
påskyndas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansåtgärder för att göra IT-sektorn till en jämställd arbets-
marknad,
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
15. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv enligt uppställning i bilaga.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen.
1999/2000:U504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa EU:s ministerråds rekommendationer angående den
nationella sysselsättningsplanen.
1999/2000:Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen till A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen under Utgifts-
område 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet för budgetåret 2000 anvisar
600 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 29 096 000 kr.
1999/2000:Sf615 av Ana Maria Narti (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om självständiga aktivitetscentrum drivna av arbetslösa svenskar och
invandrare.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknads-
politiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella arbetsförmedlingar.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om diskriminering av äldre i arbetslivet,
1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lansera en modell med handledare för funktionshindrade på
arbetsmarknaden.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att arbeta till 67 år.
1999/2000:So487 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om lönebidrag för funktionshindrade.
1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ändra reglerna i Ami-s så att vägledningsstöd även kan ges till
hörselskadade som är anställda.
1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utökning av antalet kommuner i projektet Kulturarvs-IT,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöket med en tredje anställningsform och centrumbildning.
1999/2000:Kr314 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kultur och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1999/2000:Kr316 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida behov av en överföring av arbetsmarknadsmedel till
kulturområdet.
1999/2000:Ub223 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1999/2000:Ub813 av Agne Hansson (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett arbetsmarknadsprojekt för ungdomar för fasta, meningsfulla
jobb i Kalmar län som pilotprojekt som ett led i en reformering av arbets-
marknadspolitiken.
1999/2000:T244 av Dan Ericsson och Yvonne Andersson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna i Östergötland på ett friare sätt skall få använda
arbetsmarknadspolitiska medel i syfte att få fram fler reguljära arbetstillfäl-
len.
1999/2000:N213 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen beslutar att alla län som önskar skall kunna bli frilän vad
avser användandet av arbetsmarknadspolitiska medel.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade lokala möjligheter att hantera de medel som står till ar-
betsmarknadspolitikens förfogande,
1999/2000:N239 av Per Westerberg (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad rörlighet på arbets-
marknaden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:N278 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system för åtgärder
inom insatsområde 2 inom nya mål 3 med en lägsta stödnivå, som är till-
räckligt hög för att utgöra en stimulans även för de minsta företagen,
1999/2000:N374 av Åke Sandström (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av me-
del för kompetensutveckling för de minsta företagen.
1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidens arbetsmarknad.