Dir. 1998:90
Beslut vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998.
Aktiebolagskommittén skall
- lämna förslag till åtgärder mot aktiebolag som saknar styrelse,
- överväga om beslut att utse eller entlediga styrelseledamöter i aktiebolag skall ges rättsverkan först från registreringen av beslutet,
- utarbeta förslag till författningsbestämmelser om ett aktieägarregister för andra aktiebolag än avstämningsbolag,
- överväga om det bör införas ett system med s.k. kvotaktier samt
- överväga frågan om aktiebokens offentlighet i avstämningsbolag.
Aktiebolagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har till uppgift att se över aktiebolagslagen (1975:1385). Kommittén har hittills avgett fem delbetänkanden: Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) och Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168). Kommitténs slutbetänkande skall enligt nuvarande direktiv avges under år 1998.
I rapporten Bolagsplundring, Översiktlig kartläggning och förslag till åtgärder, som har utarbetats av Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, har skilda aktiebolagsrättsliga frågor behandlats, främst sådana som har anknytning till ekonomisk brottslighet. Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta har i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) diskuterat om man i svensk rätt bör överge systemet med aktier med nominellt belopp till förmån för ett system med s.k. kvotaktier. Vidare har Bulvanutredningen i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47)
behandlat frågan om införandet av ett aktieägarregister. Slutligen har frågan uppkommit om de nuvarande reglerna om aktieboks offentlighet i avstämningsbolag är ändamålsenliga. De nu nämnda frågorna fordrar ytterligare utredning.
Enligt regeringens mening bör detta arbete anförtros Aktiebolagskommittén.
Styrelselösa bolag o.d.
Det förekommer varje år att ett antal bolag under en kortare eller längre tid saknar registrerad styrelse. Både för den seriösa affärsverksamheten och för en myndighet som i efterhand skall utreda om brott har förekommit, och vem som i så fall bär ansvaret för det, utgör de styrelselösa bolagen ett svårbemästrat problem. Problemet ligger framför allt i att det inte finns någon person genom vilken företaget kan nås och som kan göras personligen ansvarig för bolagets åtgärder.
Liknande problem kan uppstå i en del fall där aktiebolagsregistret i och för sig innehåller en uppgift om bolagets styrelse. Det händer ibland, t.ex. sedan delgivning har skett med en registrerad styrelseledamot eller när ansvar skall utkrävas av styrelsen, att de registrerade personerna påstår att de vid tiden för den aktuella åtgärden hade avgått ur styrelsen.
Nuvarande lagstiftning innehåller vissa metoder att komma till rätta med bolag som saknar registrerad styrelse. Den främsta av dessa är möjligheten att enligt 13 kap. 4 a § första stycket 2 aktiebolagslagen besluta att bolaget skall träda i likvidation. Det inte obetydliga antalet styrelselösa bolag visar dock att nuvarande medel är otillräckliga. Det har också visat sig att en del bolag försöker kringgå likvidationsreglerna. Det har sålunda förekommit att ett styrelselöst bolag anmält en ny styrelse så snart Patent- och registreringsverket har inlett ett likvidationsförfarande men att styrelsen genast avgått efter det att verket har avbrutit likvidationsärendet.
De nuvarande reglerna har inte heller någon effekt när de styrelseledamöter som vid en viss tidpunkt var registrerade i aktiebolagsregistret i efterhand felaktigt påstår att de vid den tidpunkten hade avgått och därför inte kan göras ansvariga för den verksamhet som då bedrevs i bolaget.
Kommittén skall överväga vilka åtgärder som behövs för att komma åt problemen med de styrelselösa bolagen.
En möjlighet som bör övervägas för att komma tillrätta med bolag som helt saknar registrerad styrelse är att skärpa de nuvarande likvidationsreglerna. Ett sätt att åstadkomma en sådan skärpning är att förkorta de tidsfrister som gäller för likvidationsförfarandet. Ett annat sätt kan vara att införa bestämmelser om att aktiebolag som under viss längre tid har saknat registrerad styrelse kan försättas i likvidation trots att de under likvidationsförfarandet anmäler ny styrelse. Det står kommittén fritt att pröva även andra lösningar.
Kommittén skall vidare överväga problemet med de styrelseledamöter som påstår att de har avgått. I den ovannämnda rapporten Bolagsplundring har det föreslagits att utseende och entledigande av styrelseledamöter skall ges rättsverkan först i och med registreringen. En sådan regel torde lösa det aktuella problemet. Samtidigt torde emellertid en sådan regel innebära problem för den seriösa näringsverksamheten. Det beror bl.a. på att det kan ta tid innan en registreringsanmälan föranleder registrering
(jfr även prop. 1994/95:67 s. 35). Kommittén skall analysera dessa problem närmare och därefter ta ställning till om en regel som den föreslagna bör införas.
Kommittén skall också överväga mera begränsade åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att införa regler om att ett beslut att utse en styrelseledamot eller ett beslut om en styrelseledamots avgång eller entledigande förfaller om det inte anmäls för registrering inom en viss kortare tid.
För att sådana regler skall få full verkan torde det vara nödvändigt att samtidigt precisera de krav som bör ställas på en anmälan om registrering och införa bestämmelser om omedelbar avvisning av bristfälliga anmälningar.
Kommittén skall utforma förslag till författningsändringar.
Behovet av utredningFör närvarande finns det inte någon central registrering av ägarförhållandena i aktiebolag. Patent- och registreringsverket, som svarar för de obligatoriska registreringsuppgifterna enligt aktiebolagslagen, registrerar inte uppgifter om aktieägare vare sig för privata eller för publika aktiebolag.
För alla aktiebolag gäller emellertid att en aktiebok skall föras över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Aktieboken skall i princip hållas tillgänglig för var och en (se 3 kap. 7 - 13 §§
aktiebolagslagen). I aktiebolag med avstämningsförbehåll
(avstämningsbolag), dvs. bolag där aktierna inte kommer till uttryck i pappersbaserade aktiebrev utan är kontobaserade, är det Värdepapperscentralen VPC AB som för aktieboken. Den aktiebok som förs av bolag utan avstämningsförbehåll kan vara otillförlitlig. Det beror bl.a. på att det i princip är frivilligt för en aktieägare att göra anmälan till bolaget om sitt innehav. För avstämningsbolag sker ägarregistreringarna i flertalet fall genom kontoförande institut som har fått tillstånd av Värdepapperscentralen att göra registreringar i det kontobaserade systemet. Publika aktiebolag har i regel ett avstämningsförbehåll och ett sådant förbehåll är ett krav för notering vid Stockholms Fondbörs. Bland de privata aktiebolagen är det endast en mindre andel som har avstämningsförbehåll.
Bulvanutredningen har i betänkandet Bulvaner och annat (SOU 1998:47)
behandlat bl.a. frågan om det finns skäl att införa ett register för information om ägare i fåmansbolag (se betänkandet s. 137 f.).
Utredningen har kommit till slutsatsen att det för dessa bolag bör införas ett system med obligatorisk aktieägarregistrering. Enligt utredningen skulle ett sådant register vara av värde vid åtskilliga utredningar om ekonomisk brottslighet. Det skulle också underlätta skattekontrollen och ha betydelse för kronofogdemyndigheternas arbete.
Även för näringslivet skulle registret vara av värde. Olika slag av näringsidkare skulle få bättre möjligheter att före en kredit eller ett avtalsslut kontrollera den tilltänkte affärspartnern och skulle därmed också få bättre möjligheter att skydda sig mot ekonomiska förluster.
Bolagen skulle själva slippa att föra aktiebok och utfärda aktiebrev.
Enligt utredningen skulle en nyordning av detta slag sannolikt ganska snart komma att uppfattas som en förenkling. Utredningen har uttalat att registret måste konstrueras så att anteckning i registret blir en förutsättning för ett giltigt aktieförvärv.
Utredningen, som har gjort vissa principiella överväganden om utformningen av ett aktieägarregister, har förordat att statsmakterna först fattar ett principbeslut om att införa ett sådant register och att Patent- och registreringsverket därefter ges i uppdrag att utarbeta ett system.
Regeringen anser liksom Bulvanutredningen att starka skäl talar för ett system med obligatorisk aktieägarregistrering. Något slutligt beslut om att införa ett sådant system bör dock inte tas förrän ett utförligt förslag, inklusive författningsbestämmelser, har presenterats.
Utredningsarbetet bör därför omedelbart drivas vidare. Uppdraget att utarbeta förslaget bör anförtros Aktiebolagskommittén.UppdragetKommittén skall ta ställning i alla de frågor som inrättandet av ett obligatoriskt aktieägarregister aktualiserar. Arbetet skall ha som utgångspunkt att registret skall omfatta samtliga aktiebolag utom sådana med avstämningsförbehåll.
Vid utformningen av regelverket kring registret skall kommittén förutsättningslöst pröva vilken betydelse registreringen bör ges i fråga om giltigheten av förvärv eller pantsättning av aktie, i fråga om rätten att förfoga över aktien och i fråga om rätten att i andra avseenden utöva de rättigheter som i dag utövas av aktieägaren. En möjlighet som kommittén särskilt skall studera är att - såsom Bulvanutredningen föreslagit - registreringen skall vara en förutsättning för att ett giltigt förvärv skall föreligga och därmed också en förutsättning för att förvärvaren skall kunna utöva de befogenheter som följer med aktieägandet. Kommer kommittén fram till att denna lösning skall väljas, skall kommittén också uppmärksamma frågor om förvärvares ställning mellan överlåtelseavtalet och registreringen.
Kommittén skall vidare pröva vilka sakrättsliga verkningar registreringen skall ha. Härvid bör de bestämmelser som finns i aktiekontolagen (1989:827) eller den lag som skall ersätta denna lag enligt prop. 1997/98:160 tjäna som förebild. Kommittén skall också studera de övriga problem med sakrättslig anknytning som ett system av det aktuella slaget kan vara förenat med, såsom de av Bulvanutredningen uppmärksammade frågorna om likvidutväxling vid överlåtelse av aktie och skydd mot dubbelöverlåtelse av aktie (se SOU 1998:47 s. 149).
Kommittén skall ta ställning till vilket eller vilka organ som skall ha hand om registreringen. De alternativa lösningar som Bulvanutredningen har diskuterat innebär att ansvaret för registreringsverksamheten läggs på Patent- och registreringsverket eller på Värdepapperscentralen. I prop. 1997/98:160 har det föreslagits att även andra än Värdepapperscentralen skall kunna få auktorisation att föra register över finansiella instrument i kontobaserade system. Detta innebär att även andra kan komma i fråga för den nu aktuella registreringsuppgiften.
Kommittén skall i denna del förutsättningslöst överväga vad som utgör den lämpligaste lösningen.
Kommittén skall vidare ta ställning till vad registret skall omfatta. En utgångspunkt är att registret skall innehålla ägaruppgifter för samtliga aktier i de aktuella bolagen. Kommittén skall utreda om motsvarande uppgifter även bör lämnas i fråga om konvertibla skuldebrev och optionsrätter. Kommittén skall också ta ställning till vilka uppgifter om aktieägaren som registret skall innehålla, såsom uppgifter om adress, personnummer m.m., samt i vilken utsträckning uppgifter av annat slag, t.ex. uppgifter om pantsättning, utmätning och liknande rättsliga åtgärder och om köpeskilling m.m. för aktier, skall registreras. I det sammanhanget skall kommittén särskilt ta upp frågan om det skall vara möjligt att registrera olika slag av förbud för aktieägaren att förfoga över aktien.
Kommittén skall ta ställning till om det finns skäl för att registrets uppgifter om aktieägare till någon del skall vara hemliga. En utgångspunkt skall dock vara att det i det nya systemet inte skall finnas någon möjlighet, motsvarande den som finns enligt aktiekontolagen, att låta en förvaltare vara antecknad i registret i stället för aktieägaren. Kommittén skall också ta ställning till i vilken utsträckning andra uppgifter som har förts in i registret skall vara allmänt tillgängliga.
Kommittén skall vidare ta upp frågor kring förfarandet i samband med registrering, däribland frågan om verkställandet av registreringsåtgärder i någon omfattning kan överlåtas till någon annan än det eller de registrerande organen. Även frågor kring rättelseåtgärder och hävande av registreringsåtgärder skall uppmärksammas.
Vidare skall kommittén behandla de integritetsfrågor som inrättandet av ett aktieägarregister ger upphov till. Därvid skall kommittén ta ställning till om registret i datarättsligt avseende skall omfattas av personuppgiftslagens regler eller om det skall införas särskilda regler om personuppgiftsansvar.
Kommittén skall särskilt ta upp frågan om skadestånd vid felaktig registrering.
Kommittén skall vidare utröna behovet av en övergångsreglering. Därvid aktualiseras bl.a. frågan om vid vilken tidpunkt ett system av detta slag kan träda i kraft och frågan om behovet av en särskild övergångstid. En annan fråga som kommittén måste behandla gäller förutsättningarna för registrering av de aktier som förekommer vid ikraftträdandet eller vid övergångstidens slut. Starka skäl talar för att man i fråga om dessa aktier, i vart fall som huvudregel, gör uppvisandet av aktiebrevet till en förutsättning för registrering.
Kommittén skall dock överväga om det i mera begränsade situationer finns anledning att avstå från kravet på att visa upp aktiebrevet. Den skall vidare ta ställning till vilka rättsföljder som bör inträda om aktiebrevet inte visas upp och - som en följd därav - registrering av aktien inte kommer till stånd.
Kommittén skall överväga om särskilda regler behövs för de fall då ett aktiebolag inför avstämningsförbehåll eller avskaffar det.
Frågan om kostnaderna för att införa av registret och deras finansiering skall ägnas särskild uppmärksamhet. En utgångspunkt skall vara att övergången till ett nytt system skall innebära minsta möjliga besvär och kostnader för bolagen.
Åtskilliga av de frågor som kommittén skall ta ställning till tangerar förhållanden av utpräglat teknisk art. I kommitténs uppdrag ingår inte att presentera lösningar på olika tekniska problem som är förenade med exempelvis ADB-användningar. Kommittén måste emellertid genom samråd med Patent- och registreringsverket, Värdepapperscentralen och annan expertis förvissa sig om att tekniska problem som kommitténs förslag kan ge upphov till går att lösa.
Kommittén skall utarbeta förslag till nödvändiga författningsändringar.
Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Detta skall i privata aktiebolag uppgå till minst 100 000 kronor och i publika aktiebolag till minst 500 000 kronor. Om det finns flera aktier i bolaget, skall aktiekapitalet vara fördelat på aktierna med lika belopp på varje aktie. Det belopp som belöper på varje aktie brukar benämnas aktiens nominella belopp. Aktiernas nominella belopp skall anges i bolagsordningen. En rad regler i aktiebolagslagen anknyter till det nominella beloppet.
Det synes emellertid tveksamt om det är nödvändigt att ställa krav på att varje aktie skall ha ett nominellt belopp. Det nominella beloppet är i grunden ett uttryck för den andel i bolaget som varje aktie representerar. En akties andel i bolaget kan beräknas utan att något nominellt belopp fastställs, nämligen genom att aktiekapitalet divideras med antalet aktier. Det kan rentav hävdas att kravet på att varje aktie skall ha nominellt belopp utgör enbart en onödig komplikation i det aktiebolagsrättsliga systemet. Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga om det nu är dags att tillåta aktier utan nominellt belopp
(kvotaktier eller, med ett engelskt uttryck, no- par value shares) i svensk rätt.
Behovet av sådana överväganden understryks av det förhållandet att vissa europeiska rättsordningar redan idag tillåter att aktiebolag ger ut kvotaktier. Av betydelse är också att den europeiska börsfederationen
(Fédération des Bourses Européennes) år 1997 rekommenderade de europeiska lagstiftarna att överväga lagstiftning som tillåter kvotaktier. Några länder, däribland Finland och Tyskland, förbereder sådan lagstiftning.
Ett avskaffande av det nominella beloppet skulle också kunna vara av betydelse vid ett eventuellt genomförande av ett av de förslag som Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta har lagt fram i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Enligt det förslaget skall svenska aktiebolag ges rätt att ha sitt aktiekapital i euro. Vid den omräkning av aktiernas nominella belopp som måste göras i samband med övergången till aktiekapital i euro skulle det uppkomma mycket ojämna belopp, något som sannolikt skulle driva fram kostnadskrävande öknings- eller nedsättningsbeslut. Dessa problem skulle undvikas om kravet på nominella belopp togs bort. Om det förslaget skulle genomföras, är det viktigt att det så snart som möjligt finns tillgång till en analys av för- och nackdelar med ett system med kvotaktier.
Kommittén skall göra en fördjupad analys av fördelar och nackdelar med en övergång till kvotaktier. På grundval av denna analys skall kommittén ta ställning till om det bör införas ett system med kvotaktier i Sverige. Kommer kommittén fram till detta, skall den också ta ställning till om systemet skall vara obligatoriskt för samtliga aktiebolag eller om bolagen själva skall få avgöra om de skall gå över till systemet. Vidare skall kommittén pröva om systemet skall gälla för alla aktiebolag eller öppnas enbart för vissa.
Vid sin prövning skall kommittén analysera de olika effekter som ett avskaffande av det nominella beloppet kan få på andra regler i aktiebolagslagen och andra lagar. Därvid skall behovet av kompletterande regler utrönas. Analysen skall göras under beaktande av såväl de överväganden som har gjorts av Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta (se SOU 1997:181 s. 132 f.) som det lagstiftningsarbete som pågår i andra europeiska länder med likartad aktiebolagsrätt. Kommittén skall i det sammanhanget överväga bl.a. vilka effekter ett avskaffande av det nominella beloppet får på det s.k.
underkursförbudet, dvs. förbudet att sätta teckningskursen för en aktie lägre än det nominella beloppet.
Kommittén skall vidare överväga de övergångsproblem som ett avskaffande av det nominella beloppet kan föra med sig och utröna hur dessa problem kan lösas. Den skall därvid särskilt uppmärksamma vad som bör gälla i fråga om bolagsordningsbestämmelser som anknyter till aktiernas nominella belopp.
Om kommittén kommer fram till att ett system med kvotaktier bör införas, skall den utforma förslag till författningsändringar.
Behovet av förändringarInom svensk aktiebolagsrätt tillämpas "principen om aktiebokens offentlighet". Denna princip kommer till uttryck i 3 kap.
13 § aktiebolagslagen. Där sägs att aktieboken eller en utskrift av denna skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och, när det gäller avstämningsbolag, hos Värdepapperscentralen. I fråga om avstämningsbolag får utskriften dock inte innehålla uppgifter om aktieägare med högst 500 aktier.
Numera anses aktiebokens offentlighet fylla huvudsakligen två funktioner. För det första skall varje aktieägare kunna få reda på vilka andra som är aktieägare, något som kan ha betydelse t.ex. för den som vill förbereda en aktion på en bolagsstämma eller utöva någon rättighet som en viss grupp av aktieägare har. Detta intresse motiverar normalt inte offentlighet för andra än aktieägare men kan vara av visst intresse för den som avser att bli aktieägare i ett bolag. För det andra åstadkommer man genom aktiebokens offentlighet en insyn från allmänheten, vilket leder till att maktförhållandena i näringslivet kan kartläggas och minskar risken för att aktiebolag används som bulvaner
(jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 17 uppl. s. 151 f.).
Att aktieböckerna är offentliga ger en möjlighet för vem som helst att få insyn i andra personers ekonomiska förhållanden. Detta saknar motsvarighet på andra områden och principen om aktiebokens offentlighet lär vara unik för Sverige. Tillgången till detaljerade uppgifter om enskilda aktieägare kan utnyttjas i brottsligt syfte. Dessvärre har detta förekommit vid några tillfällen beträffande avstämningsbolag. Mot det nu sagda står dock de ovan redovisade skälen för offentlighet liksom de strävanden till ökad genomlysning som gör sig gällande för näringslivet i stort.
Frågan om aktiebokens offentlighet har indirekt betydelse även i ett internationellt perspektiv, nämligen när det gäller innehav av aktier som är förvaltarregistrerade. Sådana innehav framgår inte av aktieboken.
För avstämningsbolag har emellertid en motsvarande ordning åstadkommits genom att förvaltaren är skyldig att lämna uppgifter till Värdepapperscentralen om de aktieägare som har sina aktier i ett bolag förvaltarregistrerade. Värdepapperscentralen är i sin tur skyldig att hålla tillgänglig en sammanställning - högst sex månader gammal - över de aktieägare som har mer än 500 aktier i ett avstämningsbolag förvaltarregistrerade. Det har hävdats att detta försvårar förvaltarregistrering hos utländska förvaltare, eftersom andra länders lagstiftning kan hindra att sådana uppgifter lämnas ut.
Bestämmelsen om att en utskrift av aktieboken för avstämningsbolag inte får avse aktieägare som har färre än 500 aktier har motiverats med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat intresse av att få reda på namnen på de personer som har småposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning (se prop. 1970:99 s. 60). Eftersom bestämmelsen gäller oavsett vilken andel av bolagsförmögenheten eller röstetalet som aktien representerar, har Bulvanutredningen föreslagit att den formuleras om. Utredningen har därvid förordat att begränsningen i stället relateras till en viss andel - en tiotusendel - av bolagets registrerade aktiekapital.
Det finns mot denna bakgrund anledning att se över vissa frågor som rör aktiebokens offentlighet.
Kommittén skall analysera de skäl som finns för respektive mot att behålla de nuvarande reglerna om aktiebokens offentlighet för avstämningsbolag. Kommittén skall därvid överväga om de skäl som talar för att aktieboken skall vara offentlig kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom de flaggningsregler som finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Vidare skall kommittén uppmärksamma i vilken utsträckning principen behövs för att tillgodose myndigheters behov av information, t.ex. när det gäller skatter eller brottsförebyggande verksamhet.
Kommittén skall under arbetet inhämta uppgifter om hur man i andra länder ser på frågan om aktiebokens offentlighet.
Kommittén skall vidare bedöma om bestämmelsen om att en utskrift av aktieboken för avstämningsbolag inte får avse aktieägare som har färre än 500 aktier är lämplig och har en ändamålsenlig utformning. Därvid skall de överväganden som Bulvanutredningen har gjort beaktas.
Om kommittén finner att reglerna om aktiebokens offentlig-het bör avskaffas eller förändras i fråga om avstämningsbolag, skall kommittén lämna förslag till de författningsändringar som behöver göras.
Med hänsyn till de ytterligare uppgifter som kommittén ges genom dessa direktiv förlängs tiden för slutförandet av kommitténs uppdrag till den 31 december 1999. Kommittén skall dock redovisa sina förslag om åtgärder mot styrelselösa bolag i ett delbetänkande senast den 26 februari 1999.