Bevarandet av icke-fiktiv film

Innehåll

Dir. 1998:42

Beslut vid regeringssammanträde den 20 maj 1998.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över förutsättningarna för att bevara respektive göra icke-fiktiva filmer tillgängliga i framtiden. Utredaren skall föreslå en nationell handlingsplan för hur icke-fiktiv film skall bevaras och göras tillgänglig. Utredaren skall vidare
- genomföra en översiktlig inventering av beståndet av icke-fiktiv film och redovisa volym och status på samlingarna av sådana filmer,
- kartlägga de nuvarande förhållanden när det gäller att bevara respektive göra icke-fiktiva filmer tillgängliga och
- analysera förutsättningarna för att etablera en filmvårdscentral i Grängesberg.

Bakgrund

Under filmens drygt hundraåriga historia har det i Sverige producerats en mycket stor mängd film som på olika sätt speglar samhällsutvecklingen. Filmens historia är i stora delar parallell med vår moderna historia. Filmerna har framställts i olika syften, av olika intressenter och för olika målgrupper. Stora delar av filmbeståndet kan samlas under begreppet icke-fiktiv film. Därmed avses i huvudsak dokumentärfilm av olika art och karaktär, lokala hembygdsfilmer, industrifilmer, folkrörelsefilmer, kortfilmer och undervisningsfilmer. Dessa filmer utgör en värdefull historisk källa och är en viktig del av vårt kulturarv.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges Television AB och Arkivet för ljud och bild förvarar filmer av både fiktiv och icke-fiktiv karaktär. Stiftelsen Svenska Filminstitutet har bl.a. till uppgift att bevara filmer och tillgängliggöra dessa. Institutet bevarar och vårdar främst spel-, kort- och dokumentärfilmer samt reklamfilmer avsedda för visning på biograf. Sveriges Television AB har sedan år 1955 producerat dokumentär- och nyhetsfilmer. Bolaget har vidare genom årens lopp förvärvat flera stora filmsamlingar, bl.a. från Svensk Filmindustri och Kino SJ. Därutöver har Sveriges Television AB förvärvat ett antal mindre samlingar med filmer från olika institutioner och privatpersoner. Detta gör Sveriges Television AB till den i särklass största ägaren av icke-fiktiv film i Sverige. Arkivet för ljud och bild har till uppgift att ta emot och förvara pliktexemplar på video av bl.a. filmer och upptagningar av televisionsprogram som enligt lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument skall lämnas till arkivet. En viktig uppgift för arkivet är att hålla samlingarna tillgängliga, vilket framgår av 2 § i förordningen (1996:503) med instruktion för Arkivet för ljud och bild.

På central nivå är alltså tre institutioner berörda, en myndighet, en stiftelse och ett bolag. Denna uppdelning har delvis fått till följd att det är oklart vem som skall ansvara för vad. Det gäller t.ex. företags-, socken- och amatörfilmer och filmer av vissa format, t.ex. 8 mm.

Icke-fiktiva filmer har även tagits om hand av museer, andra arkiv än Arkivet för ljud och bild, företag, föreningar och privatpersoner som engagerat sig i bevarandet av dem. Det rör sig här främst om filmer med anknytning till respektive organisations eller privatpersons verksamhetsområde. Dessa filmer har ett stort pedagogiskt värde som i dag är svårt att ta till vara. Den samlade kunskapen om detta bestånd är mycket bristfällig. Det är också oklart hur dessa filmer kan göras mer tillgängliga så att de kan nå ut till viktiga användargrupper som skolor, forskare och allmänheten i övrigt.

Under senare år har behovet ökat av att få en samlad kunskap om och bild av den äldre icke-fiktiva filmens omfattning och tillstånd. Därför behövs en handlingsplan för hur dessa filmer, som utgör en viktig del av vårt kulturarv, skall bevaras och göras tillgängliga. Olika förslag har lämnats av dem som i dag arbetar med eller engagerar sig i bevarandet av icke-fiktiva filmer, bl.a. Arkivet för ljud och bild, Svenska Filminstitutet, Svenska museiföreningens film- och videokommitté, Sveriges Hembygdsförbund och Ludvika kommun. Ett av förslagen är att en filmvårdscentral skall etableras i Grängesberg. Förslagsställaren har därvid pekat på de särskilt goda förutsättningar som finns vad gäller vård och arkivering av film i Grängesberg, bl.a. mängden material, inventeringsläget och de långt framskridna planerna på att säkerställa en god framtida hantering av icke-fiktiv film. En allmän uppfattning som kommer till uttryck i förslagen är vikten av att arbetet med bevarandet av den icke-fiktiva filmen genomförs omgående för att filmerna inte skall bli förstörda.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda förutsättningarna för att bevara och tillgängliggöra icke-fiktiva filmer i framtiden. Utredaren skall översiktligt redovisa vilken kunskap som i dag finns om icke-fiktiva filmer. Därvid skall volymen av filmbeståndet och dess tillstånd redovisas samt översiktligt sammanställas vilka olika personer och organisationer som har producerat filmerna. Utredaren skall även lämna förslag på hur en fördjupad inventering av detta filmbestånd kan göras.

Utredaren skall vidare ta fram en riksomfattande handlingsplan för hur dessa filmer kan tas om hand och bevaras samt göras tillgängliga. Av handlingsplanen skall framgå hur allmänhetens, forskares och skolors behov och krav på tillgänglighet skall tillgodoses. Där så anses motiverat kan utredaren undersöka hur bevarandet av icke-fiktiva filmer organiseras i andra länder, t.ex. de nordiska.

En förutsättningslös prövning och analys skall redovisas av det statliga åtagandet och dess omfattning när det gäller att bevara och göra icke- fiktiva filmer tillgängliga i dag. Utredaren skall vidare redogöra för hur bevarandet av icke-fiktiv film är organiserat i dag, hur ansvarsfördelning och finansiering ser ut samt redovisa eventuella brister. Med beaktande av analysen av det statliga åtagandet skall utredaren föreslå hur dessa brister kan åtgärdas. Förslaget bör utformas i samråd med berörda aktörer och bl.a. innehålla förslag på möjliga samarbetsformer samt på hur ansvarsfördelningen (i de fall stat eller kommun svarar för bevarandet och tillgängliggörandet) kan göras tydlig. I uppdraget ingår vidare att överväga de upphovsrättsliga aspekter som kan finnas, t.ex. i fråga om framställning av nya exemplar och tillgängliggörande för allmänhet, forskare m.fl. samt att identifiera och redovisa eventuella problem av annan art.

Utredaren skall särskilt analysera förutsättningarna för att etablera en filmvårdscentral i Grängesberg. Vidare skall, bl.a. utifrån de resultat utredaren kommer fram till, redogöras för de ekonomiska, praktiska och övriga konsekvenser som förslaget till lokalisering av en filmvårdscentral kan medföra. Utredaren bör beakta att befintlig myndighetsstruktur i möjligaste utsträckning skall utnyttjas.

Utredaren skall slutligen undersöka vilka tekniska behov som det finns för att förslagen skall kunna genomföras. Detta gäller både beträffande bevarandet och tillgänggörandet.

Utredarens förslag skall kostnadsberäknas och innehålla förslag till finansiering om de inte är kostnadsneutrala. Finansieringen av ett eventuellt utökat statligt åtagande skall rymmas inom de ramar som Kulturdepartementet förfogar över. Projektets tidsplan skall även framgå.

Arbetets bedrivande

Arbetet skall bedrivas i nära samarbete med Svenska Filminstitutet, Sveriges Television AB, Arkivet för ljud och bild samt Ludvika kommun. Utredaren skall i övrigt samråda med berörda organisationer och institutioner.

Utredaren skall i sitt arbete beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), offentliga åtaganden (dir. 1994:23), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:121) och effekterna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall lämna en delrapport den 15 augusti 1998 som skall innehålla en redovisning av hur ansvarssituationen för berörda myndigheter, organisationer etc. ser ut i dag samt en analys av möjligheterna att etablera en filmvårdscentral i Grängesberg. Arbetet i sin helhet skall vara avslutat och rapporterat till regeringen senast den 15 januari 1999.