Dir. 1998:4
Den särskilde utredaren skall, utöver vad som omfattas av redan givna direktiv, utreda införandet av ett förenklat deklarations- och redovisningsförfarande för inkomsttaxering och redovisning enligt redovisningslagstiftningen för mindre tjänsteföretag som bedrivs som enskild näringsverksamhet.
Utredaren skall i sitt förslag till ett förenklat redovisningsförfarande även beakta de konsekvenser detta skulle få för redovisningen av mervärdesskatt.
I enlighet med regeringens bemyndigande den 31 oktober 1996 har en särskild utredare tillkallats med uppdrag att utvärdera och se över regelsystemet för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag
(dir. 1996:78). Utredningen har antagit namnet Förenklingsutredningen
(Fi 1996:14).
Inkomst av näringsverksamhet skall redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Det innebär att inkomster och utgifter skall hänföras till det år då de enligt god redovisningssed bör påverka resultatet, såvida ingen uttrycklig bestämmelse säger annat. Hänsyn skall tas till fordringar, skulder, lager, upplupna intäkter och kostnader samt förutbetalda intäkter och kostnader m.m. Utgifter för anskaffning av maskiner och inventarier m.fl. anläggningstillgångar dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.
I Förenklingsutredningens direktiv (dir. 1996:78) angavs att utredaren skall överväga huruvida principen om redovisning enligt bokföringsmässiga grunder innebär ett omotiverat och alltför betungande och kostsamt bokslutsarbete för de mindre företagen. Om så skulle vara fallet skall utredaren undersöka möjliga avsteg från denna princip.
Enligt direktiven skall utredaren överväga införandet av ett förenklat deklarations- och redovisningsförfarande för de allra minsta företagen i fråga om inkomsttaxering och redovisning av mervärdesskatt. Utredningens direktiv omfattade således inte frågan om införande av ett förenklat redovisningsförfarande även i redovisningslagstiftningen.
Utredningen har i delbetänkandet Enskilda Näringsidkare - Översyn av skattereglerna (SOU 1997:178) inte funnit skäl att föreslå att en kontantmetod införs.
Beskattnings- och redovisningsreglerna för enskilda näringsidkare har i skilda sammanhang diskuterats intensivt under senare tid. Det har framförts att regelsystemen är alltför komplicerade för de mindre företagen och att det vore önskvärt om skatte- och redovisningsreglerna för dessa företag kunde förenklas och anpassas efter företagens förhållanden. Det har vidare framförts att en modifierad kontantmetod skulle underlätta det administrativa arbetet för företagarna och att ett införande av en sådan metod även skulle öka förståelsen för skatte- och redovisningsreglerna. Det bör dock framhållas att det inte råder enighet om dessa synpunkter utan åsikterna skiljer sig påtagligt såväl bland näringslivsföreträdarna som inom skatteförvaltningen
För att en förenkling skall kunna uppnås för enskilda näringsidkare som endast bedriver verksamhet av mindre omfattning bör redovisningsreglerna samordnas i skattelagstiftningen och redovisningslagstiftningen.
Näringsidkaren måste annars tillämpa två olika system. Det ursprungliga utredningsuppdraget var begränsat till att enbart avse de skattemässiga bestämmelserna.
Mot bakgrund av den redovisade diskussionen bör utredningsuppdraget utvidgas.
Den särskilde utredaren skall redovisa hur en alternativ möjlighet till kontantredovisning skulle kunna utformas för tjänsteföretag med mindre omsättning och utan tillgångar av betydelse. Utredaren skall även lägga fram förslag till nödvändiga lagändringar för en sådan kontantmetod.
Utredaren skall även värdera och ta ställning till om det är lämpligt att vid sidan om de generella reglerna införa en sådan alternativ kontantredovisning. Prövningen skall omfatta inkomsttaxeringen och redovisningen enligt redovisningslagstiftningen. Utredaren skall även beakta om en kontantmetod innebär någon förändring för andra intressenters behov av ordnad bokföring. Utredaren skall i sitt förslag till ett förenklat redovisningsförfarande även beakta de konsekvenser detta får för redovisningen av mervärdesskatt. Som ett alternativ kan utredaren överväga att helt eller delvis slopa redovisningsskyldigheten enligt redovisningslagstiftningen för de näringsidkare som tillämpar redovisning enligt kontantalternativet. Vid en sådan prövning skall särskilt kontrollsynpunkter beaktas.
De grundläggande frågor som angavs i de ursprungliga direktiven är aktuella även för tilläggsuppdraget. En första fråga gäller det konstitutionella kravet på likabehandling. Införs alternativa regler för vissa näringsidkare är det oundvikligt att detta kan komma att innebära avsteg från principen om neutralitet i beskattningen av olika företagsformer. Utredaren skall vidare undersöka hur kravet på neutralitet generellt ställer sig till förenklingar. Systemet med räntefördelning och expansionsmedel låter sig knappast förenas med en kontantmetod. Att en eventuell alternativ möjlighet till kontantredovisning avses vara frivillig för de näringsidkare som har möjlighet att tillämpa metoden minskar givetvis risken för konflikt med kravet på likabehandling men eliminerar den inte.
En närbesläktad fråga gäller önskemålet att skattesystemet inte skall snedvrida konkurrensförhållandena inom näringslivet. En ytterligare fråga gäller skattekontroll och kravet på att inte öppna för oönskad skatteplanering. Detta leder i sin tur till frågan om införandet av alternativa system verkligen skulle innebära några förenklingsvinster eller andra fördelar.
Utredaren skall även analysera och ta ställning till hur en lämplig avgränsning av de näringsidkare som skall få använda kontantmetoden skall kunna åstadkommas.
I Förenklingsutredningens ursprungliga direktiv anges ett flertal detaljfrågor som aktualiseras av en kontantmetod. Dessa frågor är naturligtvis aktuella även för tilläggsuppdraget. Utredaren skall därför ta ställning till, t.ex. i vilken utsträckning en näringsidkare över åren skall få växla mellan kontantredovisning och redovisning enligt bokföringsmässiga grunder och vilka övergångsbestämmelser som därvid behövs.
För att uppfylla syftet att förenkla för näringsidkarna bör en kontantmetod för redovisning vara så enkel som möjligt att tillämpa. De näringsidkare som redovisar enligt kontantprincipen skall även av det skälet inte få tillämpa reglerna om expansionsmedel och räntefördelning.
I praktiken bör utrymmet för avdrag för räntekostnader i näringsverksamheten enligt gällande bestämmelser inte vara så stort för de näringsidkare som driver tjänsteföretag och som inte har tillgångar av någon betydelse. Utredaren skall likväl överväga om det finns skäl att införa en begränsning i avdragsrätten för de näringsidkare som tillämpar en kontantmetod.
I den mån utredarens förslag kan få betydelse för redovisningen av mervärdesskatt, skall denne beakta de krav som uppställs av gällande EG-
regler på området.
Uppdraget enligt tilläggsdirektivet skall behandlas med förtur och redovisas i ett delbetänkande.
I direktiven till utredningen anges att utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av år 1998. Med hänsyn till den utvidgning av uppdraget som tilläggsdirektivet innebär ändras tidpunkten för redovisning av uppdraget till utgången av år 1999.