Nyhetsförmedlingen till vissa särskilt drabbade i samband med brandkatastrofen i Göteborg

Innehåll

Dir. 1998:103

Beslut vid regeringssammanträde den 9 november 1998

Sammanfattning av uppdraget

Den brand som inträffade natten till den 30 oktober 1998 under en fest i en föreningslokal i Göteborg och som hittills har krävt 63 ungdomars liv är den svåraste brandkatastrofen i Sverige i modern tid. De flesta dödade och skadade har invandrarbakgrund.

En särskild utredare får i uppdrag att undersöka hur nyhetsförmedlingen och informationen om branden har fungerat för de av de närmast berörda som har en icke svenskspråkig bakgrund.

Utredaren skall kartlägga hur information om branden och dess följder har förmedlats genom massmedier och andra informationskanaler. Utredaren skall också kartlägga vilka informationsmedier som utnyttjas av människor med en icke svenskspråkig bakgrund och belysa möjligheterna för olika sådana grupper att få information om händelserna. Därvid skall situationen för människor med olika språklig bakgrund belysas.

En fråga som skall undersökas är hur arbetsförhållandena har varit för de massmedier som särskilt vänder sig till invandrare, t.ex. vissa närradiosändningar och program i lokal kabel-TV, liksom för internationella medier, främst sådana som är verksamma i länder från vilka många av dem som särskilt drabbats av katastrofen ursprungligen kommer. I sammanhanget skall särskilt möjligheten att få information från myndigheterna uppmärksammas.

Utredaren bör lägga fram de förslag eller rekommendationer som kartläggningen ger anledning till.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 1999.Bakgrund

Natten till den 30 oktober 1998 inträffade en våldsam brand under en fest i Makedoniska föreningens lokaler i Backa på Hisingen i Göteborg. Hittills har 63 människor omkommit vid branden eller avlidit av skador som de ådrog sig då. Många fördes till sjukhus med svåra eller lättare skador. De döda och skadade är ungdomar, de flesta med invandrarbakgrund.

En så omfattande brandkatastrof har inte tidigare ägt rum i Sverige i modern tid. Branden har varit en skakande upplevelse för alla som på något sätt har varit nära berörda av det som hände, men också för alla som i massmedierna har följt rapporteringen om olyckan.

Branden har gett anledning till omfattande diskussioner. De gäller givetvis i hög grad sådant som hur räddningsarbetet och polisutredningen har skötts och hur säkerheten vid offentliga tillställningar kan förbättras. Händelserna har emellertid också aktualiserat samhällsfrågor i vidare mening, t.ex. hur ungdomars behov tillgodoses och hur förhållandet ser ut mellan stora grupper av människor invandrarbakgrund och det övriga svenska samhället. Debatten speglar till en del behovet hos människor i sorg och förtvivlan att rikta anklagelser mot någon som kan betraktas som ytterst ansvarig för att ett barn, ett syskon eller en kamrat har dött en onödig och oförskylld död. Men den är också uttryck för misstro mot myndigheterna.

Efter en svår olycka som denna är det nödvändigt att myndigheter, liksom andra som har ansvar, kritiskt granskas för sitt sätt att uppfylla detta ansvar. Polisens utredningsarbete syftar till att klarlägga hur branden har uppstått och om någon har begått fel eller försummelser i samband med branden. Ansvariga myndigheter kommer att analysera brandförloppet och räddningsarbetet för att dra slutsatser om hur säkerhetsbestämmelser och rutiner bör utvecklas.

Det finns farhågor för att debatten om händelserna i samband med branden öppnar eller fördjupar en klyfta mellan vissa grupper av människor med invandrarbakgrund och samhället i övrigt. Denna risk framstår som större om olika grupper i betydande omfattning använder sig av skilda informationskanaler.

Det finns därför anledning att undersöka hur nyhetsförmedlingen och informationen om branden har fungerat för de närmast berörda grupperna av människor med icke svenskspråkig bakgrund. Ett syfte med undersökningen är att den skall ge kunskaper som skall kunna användas för att förbättra myndigheternas informationsberedskap inför framtida allvarliga olyckor.

Uppdraget bör anförtros åt en särskild utredare.

Uppdraget

Den särskilde utredaren skall kartlägga hur information om branden och dess följder har förmedlats genom massmedier och andra informationskanaler. Utredaren skall också kartlägga vilka informationsmedier som utnyttjas av människor med en icke svenskspråkig bakgrund och belysa möjligheterna för olika sådana grupper att få information om händelserna. Därvid skall situationen för människor med olika språklig bakgrund belysas.

En fråga som skall undersökas är hur arbetsförhållandena har varit för de massmedier som särskilt vänder sig till invandrare, t.ex. vissa närradiosändningar och program i lokal kabel-TV, liksom för internationella medier, främst sådana som är verksamma i länder från vilka många av dem som särskilt drabbats av katastrofen ursprungligen kommer. I sammanhanget skall särskilt möjligheten att få information från myndigheterna uppmärksammas. Därvid skall givetvis det grundlagsfästa meddelarskyddet respekteras.

Utredaren bör lägga fram de förslag eller rekommendationer som kartläggningen ger anledning till. Om förslagen eller rekommendationerna leder till ökade kostnader skall utredaren föreslå och redovisa en finansiering av dessa. Om förslagen eller rekommendationerna berör statliga myndigheter skall utredaren i första hand föreslå en omprioritering inom nuvarande resurser.

Utredaren skall ta del av de studier och utredningar som har gjorts i samband med tidigare allvarliga händelser i Sverige. Utredaren skall samråda med de myndigheter, organisationer, företag och branschorgan som är berörda, däribland med Styrelsen för psykologiskt försvar, som genomför ett forskningsprojekt kring händelsen, och med Länsstyrelsen i Västra Götalands län, som har i uppdrag att bl.a. samordna informationen till anhöriga till omkomna och skadade samt andra drabbade i samband med branden och att skapa ett forum för diskussion mellan dessa och myndigheter. Ett fortlöpande samråd med företrädare för de särskilt drabbade som berörs av utredarens uppdrag är särskilt angeläget.

Det är i sammanhanget viktigt att framhålla att den särskilde utredarens uppdrag inte påverkar de uppgifter som olika myndigheter har inom sina respektive ansvarsområden.

Redovisning av uppdraget

Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 1999.