den 7 januari
Riksdagen har antagit en nollvision vad gäller dödsfall i trafiken och Vägverket har ambitionen att i sitt trafiksäkerhetsarbete leva upp till detta. Problemet är att ibland kan förslag som kan synas vara riktiga i grunden få ett sämre resultat. Det goda kan bli det bästas fiende.
Så kan fallet vara vad gäller Vägverkets planer att bygga en mittbarriär på E22:an mellan Söderköping och Valdemarsvik. Inte minst måste man också fråga sig hur Vägverket har arbetat med detta förslag gentemot de berörda i detta område.
Huvudproblemet i dag är att det saknas viltstängsel längs denna sträcka - något som borde åtgärdats för många år sedan. I stället kommer Vägverket med förslag som kan komma att innebära ökade olycksrisker samtidigt som man får vänta på att viltstängsel skall komma upp.
Jag kan konstatera att en omfattande lokal opinion motsatt sig dessa planer och att också landshövdingen i Östergötland - som ju är regeringens förlängda arm i länet - på det bestämdaste avvisat Vägverkets planer.
Min fråga till näringsministern som ju har ansvaret också för trafiksäkerhetsfrågorna är:
Avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av hur Vägverket har handlagt frågan om ökad trafiksäkerhet på E22:an mellan Söderköping och Valdemarsvik?