den 4 december
De svenska socialförsäkringarna är inte generellt könsdiskriminerande. Men de förändringar i arbetsskadeförsäkringen som trädde i kraft 1993 med skärpta bevisregler innebar att det främst var lågavlönade kvinnor i arbetarklassen som förlorade. De kunde inte längre få sina belastningsskador godkända som arbetsskador. Männens belastningsskador har däremot godkänts i högre utsträckning. Förändringarna 1993 strider mot EG-rättens likabehandlingsprincip som stipulerar ett generellt förbud mot indirekt könsdiskriminering i socialförsäkringarna. Denna indirekta könsdiskriminering i arbetsskadeförsäkringen måste upphöra. De kvinnor som genom långvarigt repetitivt arbete fått belastningsskador skall naturligtvis få sina belastningsskador godkända.
Den 1 juli 1993 avskaffades dessutom arbetsskadesjukpenningen, vilket inneburit att folk inte bryr sig om att anmäla sin skada vilket i sin tur gör det svårt för samhället att bekämpa arbetsskador.
Samhället skulle vinna på att i tid kunna upptäcka, förebygga och rehabilitera arbetsskador. Genom att arbetsskador inte anmäls till följd av utebliven ersättning kan de samhällsekonomiska kostnaderna i framtiden komma att bli betydligt större och svårare att komma till rätta med.
Avser statsrådet att ta några initiativ för att nå ökad jämställdhet och samhällsekonomisk effektivitet i arbetsskadeförsäkringen?