Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1998/99:88
Torsdagen den 29 april
Kl. 12.00 - 17.30
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 23 april.
2 § Anmälan om kompletteringsval till utbild-
ningsutskottet
Andre vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp under Tomas Eneroths ledig-
het anmält hans ersättare RosMarie Jönsson Näckö
som suppleant i utbildningsutskottet.
Andre vice talmannen förklarade vald till
suppleant i utbildningsutskottet
RosMarie Jönsson Näckö (s)
3 § Anmälan om uteblivna svar på interpella-
tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1998/99:256
Till riksdagen
Interpellation 1998/99:256 av Lars Tobisson (m)
om Vasakronan.
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är deltagande i polsk konferens
samt överläggningar med Polens finansminister, del-
tagande i EU-nämnden, deltagande i Ekofinrådets
möte i Bryssel, och att ingen tidpunkt har hittats som
passar både interpellanten och mig.
Stockholm den 26 april 1999
Bosse Ringholm
Interpellation 1998/99:257
Till riksdagen
Interpellation 1998/99:257 av Lars Tobisson (m) om
valutastabilitet.
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är deltagande i polsk konferens
samt överläggningar med Polens finansminister, del-
tagande i EU-nämnden, deltagande i Ekofinrådets
möte i Bryssel, och att ingen tidpunkt har hittats som
passar både interpellanten och mig.
Stockholm den 26 april 1999
Bosse Ringholm
4 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1998/99:264
Till riksdagen
Interpellation 1998/99:264 av Ola Karlsson om
den kommunala kompetensen.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 7 maj 1999.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 19 april 1999
Britta Lejon
Interpellation 1998/99:279
Till riksdagen
Interpellation 1998/99:279 av Inga Berggren (m)
om godstrafiken genom Skåne.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 31 maj 1999.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 26 april 1999
Näringsdepartementet
Enligt uppdrag
C H Fallenius
Expeditionschef
5 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1998/99:109 till skatteutskottet
Skrivelse
1998/99:75 till konstitutionsutskottet
6 § Eftergift vid återbetalning av bostadsbidrag
m.m.
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1998/99:BoU9
Eftergift vid återbetalning av bostadsbidrag m.m.
(prop. 1998/99:77)
Anf. 1 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Det är dyrt att bo i Sverige. För
många familjer går en tredjedel av inkomsten efter
skatt enbart till att betala hyran. Låginkomsttagare
betalar ofta mer än hälften för att bo. Bara fastighets-
skatten motsvarar en månadshyra per år. Därför är det
för många människor omöjligt att klara sig utan bo-
stadsbidrag. Just mot den bakgrunden är det allvarligt
att det system som byggts upp inte fungerar.
Den proposition som vi nu skall diskutera,
Eftergift vid återbetalning av bostadsbidragen, visar
med all önskvärd tydlighet att bostadsbidragssystemet
lider av mycket stora brister. Enkelt uttryckt: Det har
kapsejsat. Endast 10 % av de hushåll som fick bo-
stadsbidrag någon gång under 1997 har fått bidraget
utbetalat med korrekt belopp. Så får det inte förbli.
Detta har nu äntligen också majoriteten i bostadsut-
skottet insett. Vi är samstämmiga, eniga om ett till-
kännagivande till regeringen om att det är absolut
nödvändigt att träffsäkerheten blir mycket bättre.
Orsakerna till den situation som uppkommit och
som moderaterna påtalat många gånger, senast i de-
cember, står att finna dels i systemets utformning,
dels i den praktiska hanteringen av bidragen. Det
behövs både snabba åtgärder för många människor i
en akut situation och åtgärder som gör att människor
inte på grund av höga skatter på inkomster och boen-
de tvingas bli bidragsberoende. Bidragssamhället
måste bort.
Tryggheten för var och en måste i första hand
grunda sig på vetskap om att man kan påverka sin
situation utan att vara beroende av ständiga föränd-
ringar och politisk klåfingrighet. Samtidigt måste
varje individ som behöver hjälp och stöd vara förvis-
sad om att få det då det verkligen behövs. Därmed
kan statens insatser riktas mot dem som behöver stöd
och hjälp.
En snabb åtgärd kan vara att se till att någon av-
gift inte skall erläggas då återbetalning av bostadsbi-
dragen sker. Det är enligt moderaternas mening inte
rimligt, rent av stötande, att lägga ytterligare sten på
bördan för de hushåll som redan har det svårt att gå
ihop ekonomiskt. Dessutom avviker systemet med
avgifter på återbetalningspliktiga belopp från vad som
allmänt gäller för övriga bidragsformer som försäk-
ringskassan administrerar.
Det har också visat sig i Riksförsäkringsverkets
utvärdering att det varit bristfällig information om
vilka avgifter som utgår på återbetalningspliktiga
belopp och om möjligheterna för den enskilde att
genom frivillig förtida återbetalning undgå att behöva
betala avgift.
För att underlätta återbetalningen för de hushåll
som fått för mycket bidrag utbetalt har vi moderater
tillsammans med övriga borgerliga partier, trots soci-
aldemokratiskt motstånd, lyckats genomdriva att
någon avgift inte skall utgå på återbetalning av bo-
stadsbidrag från 1997. Vi hade gärna sett att avgifts-
befrielsen skulle gälla även framgent i avvaktan på ett
nytt vettigt system, men dit ville inte utskottsmajori-
teten sträcka sig.
I särskilda yttranden beskriver Moderaterna till-
sammans med Kristdemokraterna, Centern och Folk-
partiet nödvändigheten av att ett framtida system
måste vara lättbegripligt, administrativt lätthanterligt
och upplevas som rättvist.
Informationen till den som ansöker om bostadsbi-
drag måste mycket tydligt och klart ange att bidraget
är preliminärt och att krav på återbetalning kan kom-
ma att ställas om t.ex. inkomsten ökar. På samma sätt
måste den som under bidragsåret anmäler förhöjd
inkomst få en omedelbar och tydlig information om
att detta kan ge upphov till krav på återbetalning och
- inte minst viktigt - upplysas om möjligheten till
förtida återbetalning.
Stora grupper har drabbats av betydande återbe-
talningskrav. De mest frekventa fallen berör personer
som under bidragsåret alternerar mellan studier, ar-
betslöshet, socialbidrag och/eller arbete. Men även
många som efter långdragna löneförhandlingar först
under årets sista månader erhåller retroaktiv löneför-
höjning drabbas av systemet. Snårigheten i bidrags-
reglerna leder till onödiga missförstånd. Politiska
beslut om bidragsnivåer och andra villkor för bidraget
skapar otrygghet, eftersom man inte kan planera sin
ekonomi längre än till nästa gång riksdagen samman-
träder.
Detta sammantaget visar nödvändigheten av att en
samordning med övrig socialpolitik bör komma till
stånd. Det visar också, vilket är det viktigaste, att det
måste till skattesänkningar både på arbetsinkomster
och på boende, så att fler får möjligheter att leva på
sin lön.
Jag yrkar med detta bifall till reservation nr 2 och
ställer mig också bakom reservation nr 8 och skriv-
ningarna i övrigt i betänkandet, med observerande av
de synpunkter som finns i de särskilda yttrandena
med moderat signatur.
Anf. 2 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag tänkte börja med att citera några
rader ur två av de många brev som kommit till mig i
egenskap av ledamot i bostadsutskottet och även med
anledning av att jag öppet reagerat mot de konsek-
venser som de nya reglerna för bostadsbidrag delvis
fått. Jag skall också öppet och ärligt erkänna att det
var svårt att genomskåda alla effekter av de regelför-
ändringar av bostadsbidragen som trädde i kraft
fr.o.m. 1997, och där det som lett till mest problem,
avstämningen mot deklarerad inkomst vad det som
diskuterades minst.
Nu till breven. Först en ensamstående mamma.
Hon skriver: "Jag är så glad över att ni åtminstone
försöker mildra de absurda konsekvenser som de nya
reglerna om återbetalning av bostadsbidrag har fått! -
- - När man, som jag, lever osäkert ekonomiskt utan
några marginaler är detta ett totalt dråpslag mot hela
min och mina barns existens. Jag ska betala tillbaka
nästan 10 000 kronor - och hur kan det komma sig?
Jo, jag fick ett oväntat jobb i november som gjorde att
min inkomst inte längre berättigade till bostadsbidrag.
Att jag och mina två barn hankat oss fram på gränsen
till existensminimum i tio månader innan det tas ing-
en som helst hänsyn till. Jag anser mig nu också stå
utanför möjligheten till bostadsbidrag - hur ska jag
våga riskera att ta emot något som jag senare helt
plötsligt ska betala tillbaka om jag får ett jobb? - - -
Konsekvensen blir i värsta fall att jag måste söka
socialbidrag vilket känns som ett fruktansvärt neder-
lag efter att ha klarat mig så länge själv och också
känt stolthet över det. Mitt exempel är bara ett i raden
- det finns många som har drabbats mycket värre än
jag. Men för mig är det ändå en total katastrof - sta-
ten ska ha tillbaka 10 000 kronor - en mycket stor
summa pengar i min tillvaro - pengar som jag fick för
att klara mig och barnens tillvaro i tio månader då vi
enligt alla definitioner hade rätt till dem."
Det andra brevet är från en mor med en studeran-
de son: "Jag har en son som studerar vid Högskolan i
Gävle. För att kunna studera har han bidrag från
CSN, en fast del och en lånedel och bostadsbidrag
från Försäkringskassan. Han blir färdig med sina
studier i juni i år, då börjar problemet. Får han arbete
och säger ifrån sig bostadsbidraget omedelbart blir
han ändå återbetalningsskyldig om två år som regler-
na är nu. Man måste skilja på ärliga människor som
avsäger sig bostadsbidraget när man får högre in-
komst och de som 'fuskar'. Nu drar man alla över en
kam. Varför har man bestämt så här? De som stude-
rar, hur ska de veta sin inkomst januari-december när
man inte har något arbete efter skolans slut i juni?
Regeringen vill att alla ska ha en bra utbildning, för
att kunna få det måste många söka bostadsbidrag. På
det här viset ger man med ena handen och tar tillbaka
med den andra och framför allt sätter folk i skuld
ännu mer. Det finns många skuldfällor i dag, då tän-
ker alla på finansbolag, men staten är inte så långt
efter i det här fallet."
Båda breven visar på ett stort problem när det
gäller avstämningen av bidragen mot taxerad in-
komst. Problemet är att kunna bedöma vilka inkoms-
ter man skall få under ett år och därmed möjligheten
att fastställa ett korrekt bostadsbidrag under den tid
man är i behov av bidraget.
För den ensamstående mamman upplevs situatio-
nen som hotfull. Det blir ett riskfyllt projekt att söka
bostadsbidrag som kanske senare skall betalas tillba-
ka med stora belopp. Det gör att hon hamnar i en ond
cirkel och kanske väljer att gå till socialen i stället.
Då tror inte jag att bostadsbidraget har haft den funk-
tion det är avsett för.
För studenten är känslan att han har gjort rätt för
sig, fått bostadsbidrag under studietiden, för att sedan
inte veta om han får ett jobb eller inte. Får han ett
jobb blir han troligen återbetalningsskyldig för hela
bostadsbidraget.
Jag tror att utskottet måste bestämma sig för om
det anser att bostadsbidraget är ett bidrag som man
får vid behov eller om det är ett tillfälligt lån för bo-
stadskonsumtion. Vidare måste utskottet bestämma
sig för om det skall vara möjligt att ha en varierad
inkomst under året som när man är berättigad till
bidrag också ger rätt till bidrag utan att man senare
riskerar stora återbetalningskrav. Den kommande
utvärderingen får utvisa om det blir några sådana
förändringar i villkoren för kommande års bostadsbi-
dragsregler.
Förändringar av gällande regler har flera partier
synpunkter på. Men när det gäller reglerna för dem
som drabbas av stora återbetalningskrav för 1997 är
det bara Vänsterpartiet som lagt fram förslag om att
man skulle kunna få slippa hela eller delar av kravet.
Den massiva proteststormen har fått regeringen att
reagera, men alldeles för svagt och i det närmaste
minimalt. Regeringens ändringsförslag berör ett fåtal
bidragstagare. De som har återbetalningskrav men i
princip lever på socialbidrag och förväntas göra det
under en längre tid, och därför inte kan betala tillbaka
skulden över huvud taget, kan få betalningseftergift.
Övriga göre sig icke besvär, utan får efter bästa för-
måga betala sina skulder i form av avbetalningsplaner
och tillägg för räntor.
Jag är mycket besviken på att socialförsäkrings-
minister Klingvall och ansvariga på departementet
inte haft någon vilja att samarbeta i den här frågan
utan valt att lägga fram ett eget förslag och räknat
med att få igenom det i riksdagen. Vi anser att rege-
ringen sviker dem som har stora återbetalningskrav,
visat sig okänslig för kritiken och haft låg vilja att
underlätta att lösa problemen för dem som känner sig
orättvist och felaktigt behandlade.
Vänsterpartiets förslag går ut på att man i efter-
giftsparagrafen i bostadsbidragslagen inför en god-
trosbestämmelse. Den skulle innebära, att om man
lämnat korrekta uppgifter och inte själv förorsakat det
som senare visat sig bli felaktiga utbetalningar av
bostadsbidrag skall man slippa betala tillbaka hela
eller delar av det belopp man är återbetalningsskyldig
för.
Man skall kunna ta hänsyn till när en inkomstför-
ändring inträffat och stämma av bostadsbidraget mot
den förändringen. Det ger rimligare villkor för de
människor som får stora förändringar av inkomster
under året, t.ex. går från arbetslöshet till jobb, till
studier eller tillbaka till arbetslöshet. Dessa föränd-
ringar ger sällan utrymme för att planera sin ekonomi
och därför inte några större möjligheter att lägga
undan pengar för eventuella återkrav på de bostadsbi-
drag som då var en rättighet.
Vi skall också komma ihåg att det handlar om
personer med små ekonomiska möjligheter. Bostads-
bidragen minskas med 20 % av inkomster som över-
stiger 117 000 kr per år. Det är en månadslön under
10 000 kr före skatt. Den lever man inte särskilt gott
på.
Det som också gör mig besviken, mest på de åter-
betalningsskyldigas vägnar, är utskottsmajoritetens
svar på vårt motionskrav i frågan. Utskottet anser sig
inte ha fått tillräckligt belyst vilka återbetalningsfall
som existerar. Det blir därför svårt att göra en be-
dömning av hur motionsförslaget skulle slå. Man är
också orolig för att någon som i dag har god ekonomi
skulle kunna få en relativt stor summa pengar efter-
skänkt.
Att inte få en fråga tillräckligt belyst är naturligt-
vis inte ett godtagbart skäl för att avstyrka en motion.
Den otillräckliga belysningen av motionen kan inte
belasta vare sig utskottets kansli eller utskottets le-
damöter. Det beror på tidsbrist, som i sin tur beror på
att regeringen inte ville göra några andra förändringar
i systemet än de den själv föreslagit. I varje fall inte i
nuläget.
Vi får väl se vad den kommande utvärderingen av
hela systemet kommer att ge. Det innebär att de som
har fått bostadsbidrag 1997, 1998 och troligen även
1999 får leva med de brister som systemet har och att
eventuella förändringar gäller först från år 2000.
Årgångarna 1997-1999 blir lite av försökskaniner
och får finna sig i bristerna med dagens system. Nya
regler blir för kommande bostadsbidragstagare.
Att det blir förändringar i systemet är jag ganska
övertygad om, inte minst med anledning av utskottets
tillkännagivande där man säger att bostadsbidrags-
systemet måste få en större träffsäkerhet än dagens
system.
När bara 10 % fick det bidrag som de skulle haft
enligt förutsättningarna, ofta med beräkningshjälp av
handläggare på försäkringskassan, måste reglerna
naturligtvis ses över och förändras, inte minst med
anledning av den ökade arbetsbelastningen på försäk-
ringskassorna.
Den socialdemokratiska utskottsgruppen har dock
lyssnat lite grann på den framförda kritiken och där-
för gått med på en lättnad för dem som har stora åter-
betalningskrav. De som fått krav på återbetalning för
1997 slipper nu extraavgiften på 7,39 % på återbetal-
ningsbelopp över 1 000 kr.
Regeringen får alltså backa något från sin tidigare
inställning och den socialdemokratiska gruppen gör
en kompromiss med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
utskottet. Jag tycker naturligtvis att det är bra, men
det är långt ifrån det förslag som vi framfört i vår
motion.
Vi har dessutom varit noga med att finansiera vårt
förslag eftersom vi har en budgetuppgörelse med
regeringen och Miljöpartiet. Det är naturligtvis väl-
digt svårt att kostnadsberäkna ett förslag som innebär
individuell prövning och som förutsätter att personen
i fråga lämnat korrekta uppgifter, men det är ju lika
svårt att kostnadsberäkna andra typer av kostnader
som t.ex. kostnaderna för sjukförsäkringen, a-kassan
och andra typer av system.
Vill man åtgärda något som man upplever som ett
problem är det naturligtvis möjligt att i efterhand
korrigera eventuella avvikelser när det gäller kostna-
derna. Men då måste viljan finnas, och den har rege-
ringen saknat i det här fallet. De socialdemokratiska
riksdagsledamöterna i utskottet har gjort ett litet av-
steg ifrån detta. Tyvärr blir det inte till särskilt stor
hjälp för dem som har krav på 10 000 kr och mer för
1997 års bostadsbidrag.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.
Anf. 3 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 3 och reservation 8, men jag står natur-
ligtvis även bakom de övriga reservationer vi har
under hemställanspunkterna.
För att sanera statens budget fattades många svåra
beslut under den förra mandatperioden. Ett berörde
bostadsbidragen. Alla var införstådda med den före-
slagna neddragningen från en bidragsnivå på 9 mil-
jarder kronor till ca 6 miljarder kronor i det nya bi-
dragssystem som beslutades i riksdagen hösten 1996.
Det var också angeläget att skapa ett bidragssys-
tem som i möjligaste mån förhindrade möjligheter till
fusk. Principen om en avstämning i efterhand mot
den taxerade inkomsten för bidragsåret var därför ett
steg i rätt riktning. Det menade också vi kristdemo-
krater den gången.
Vi var dock kritiska till vissa delar i regelverket
som t.ex. den bidragsgrundande bostadsytan. Vi häv-
dade då att ytmåttet var för snävt tilltaget, och det har
ju också sedermera ändrats.
När vi nu fick se hur systemet slår i sin helhet ef-
ter avstämning av inkomståret 1997 blev många över-
raskade. Knappast någon hade väntat sig att träffsä-
kerheten för rätt nivå på bidraget skulle vara så låg
som 10 %.
Det var väl ingen som hade tänkt sig att de som i
sin ansökan om bidrag gjort sitt bästa när de beräkna-
de de förväntade inkomsterna för 1997 som grund för
bidraget skulle få ett krav om återbetalning 1999. De
fick ett krav på återbetalning av för högt bidrag, och
det var också försett med såväl avgift som ränta på
det belopp man skulle återbetala till staten. I stället
för det bidrag man fått och i god tro använt till bo-
stadskonsumtion hade man nu ofrivilligt begåvats
med ett statligt tvångslån. Snacka om överraskning!
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, och så kan
det bara inte få fortsätta. Owe Hellberg har ju i sitt
anförande relaterat till ett par brev som visar hur
absurt systemet har slagit.
I utskottet krävde därför Ulla-Britt Hagström och
Ulf Björklund ett utskottsinitiativ med krav på att
regeringen skulle föreslå lättnader vad avser skälen
för eftergift och att avgifter och räntor skulle bort.
Det avslogs omedelbart av majoriteten, även om
många ledamöter också där insåg att situationen var
ohållbar.
Trycket på regeringen att göra något tvingade
emellertid fram proposition 1998/99:77 om eftergif-
ter. Men döm om vår förvåning då förslagen till ef-
tergift var mycket marginella. De var så små att, och
jag citerar nu ur propositionen: "Regeringen gör be-
dömningen att förslagen inte leder till ökade kostna-
der eftersom eftergift endast skall ges till dem som
ändå inte bedöms kunna fullgöra sin återbetalnings-
skyldighet."
I vår motion Bo14 krävde vi bl.a. att de helt oac-
ceptabla kraven om avgifter och ränta på dessa
tvångslån skulle frångås, att avstämning skall göras
en gång i halvåret, att återbetalningsskyldighet skall
inträda först när en överklagan behandlats och nytt
beslut fattats samt att regeringen återkommer med ett
förslag om ett enhetligt inkomstbegrepp.
I en debattartikel i Aftonbladet den 20 april ställde
sig ordföranden för Hyresgästernas Riksförbund Jan
Danneman och Kristdemokraternas partiledare Alf
Svensson bakom dessa krav. De trycker särskilt på
förhållandet att 44 % av dem som fått bostadsbidrag
fått återbetalningskrav med avgifter och räntor pålag-
da. Principiellt uttrycker de att det är en rimlig ord-
ning att bidragen är preliminära och justeras i efter-
hand mot de faktiska inkomsterna. De påpekar dock
att låsningen till kalenderår är den egentliga orsaken
till att så många hushåll är skyldiga att betala tillbaka
trots att de försökt anmäla riktiga inkomstförhållan-
den. Gör avstämningsperioderna halvårsvisa i stället,
det kommer att avsevärt öka träffsäkerheten, skriver
de.
Våra motionskrav avvisades av utskottsmajorite-
ten. Jag hade knappast förväntat mig något annat,
även om vi kristdemokrater tycker att våra förslag var
värda ett bättre öde.
Vid utskottets första justeringssammanträde hade
dock utskottets majoritet ändrat sig och föreslog att
räntor och avgifter skulle tas bort på återbetalningar
gällande bidragsåret 1997. Men varför bara för det
året? Bidragsåret 1998 är ju precis lika kört som
1997. Jag skulle gärna vilja att Lilian Virgin förklarar
varför det finns anledning att ta bort avgifter och
räntor för just 1997 och inte för bostadsbidragen
gällande 1998.
Vi vet att en utvärdering av bidragssystemet är på
gång och skall presenteras under hösten. Men vad
hjälper det den som har fått för högt bostadsbidrag
1998? Han kan möjligen betala tillbaka om han går
till försäkringskassan och får en preliminär avstäm-
ning med hjälp inkomstuppgifterna från självdeklara-
tionen som han lämnat, men inkomsterna är ju som de
är. Och förmodligen är bidraget konsumerat. Han
satte det säkert inte på banken.
I vår motion tar vi också upp vad som skall ingå i
inkomstbegreppet när man fastställer bostadsbidra-
gets storlek. Är det inte underligt att staten förutsätter
att den som driver näringsverksamhet har osynliga
inkomster av sin verksamhet? Hur skall man annars
förstå att om man väljer att spara någon del av vinsten
i sitt företag och gör en avsättning till t.ex. en periodi-
seringsfond för att ha till framtida behov, beskattas
inte pengarna? De räknas inte in i skatteunderlaget.
De reserveras för framtida användning, t.ex. en in-
vestering av något slag. Om nu näringsidkaren sena-
re, t.ex. nästa år, ändar sig och tar ut pengarna som
inkomst beskattas de naturligtvis.
Säg nu att det är någon näringsidkare som har fö-
reslagit just en sådan disposition och söker bostadsbi-
drag. Då skall de summor som på detta sätt finns
reserverade i företagets bokslut läggas ovanpå nä-
ringsidkarens intäkt. På det sättet ökas inkomsten på
ett fiktivt sätt. Han har inte kunnat använda en enda
krona av dessa reserverade medel för att betala nå-
gonting. Men det är också lika självklart att bostads-
bidraget i motsvarande mån minskas, och det kanske
just när företagaren och hans familj som bäst behöver
ett tillskott. Det är ju inte precis av illvilja som han
gör en disposition på detta sätt. Vi tycker att detta sätt
att beräkna inkomstunderlaget för bostadsbidraget är
helt felaktigt. Det är tillväxthämmande och klart fö-
retagsfientligt. Det måste bli ett enhetligt inkomstbe-
grepp över hela fältet.
I reservation 8 begär de fyra ickesocialistiska par-
tierna därför ett tillkännagivande om att regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag om en en-
hetlig definition av begreppet inkomst.
Anf. 4 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är bra att kristdemokraterna är
intresserade av att göra något åt problematiken runt
bostadsbidragen. Jag tycker också att ni ibland förvär-
rar problematiken genom att vilja ha en lite snabbare
avveckling av räntebidrag och annat, som gör att
hyror ökar. Det tycker jag är synd.
Ni har gått ut väldigt hårt i den här frågan. Men
hur är det med kristdemokraternas förslag och hjälp
till dem som är drabbade nu, 1997 års bostadsbi-
dragstagare? Jag har inte kunnat läsa mig till i era
motioner att just de skulle få något stöd i era krav.
Anf. 5 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det kan tyckas så. Men om Owe
Hellberg noggrant hade studerat våra budgetförslag,
t.ex. höstpropositionen i höstas och den som kommer
till veckan, skulle han ha sett att där ligger t.ex. en
höjning av grundavdraget som avsevärt hjälper dem
som har låga intäkter. Det är ett stöd för att få behålla
mer av inkomsten som man kan använda till konsum-
tion.
Anf. 6 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det blir lite svårt att hänvisa till krist-
demokraternas budgetproposition för 1999. Den gäl-
ler ju bevisligen inte. Det är annat som gäller. Därför
ställer jag frågan än en gång: På vilket sätt hjälper
kristdemokraterna till när det gäller 1997 års bostads-
bidragstagare och deras möjlighet att få stöd, mer än
att man tar bort avgiften på återbetalningsskyldigt
belopp?
Anf. 7 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag upprepar det jag har sagt. Jag är
medveten om att det förslag vi hade i budgeten i hös-
tas är nedröstat. Men jag är lika medveten om att om
väljare vill återkomma och rösta på oss skall vi hjälpa
dem. Det är det svar jag kan ge. Jag har tyvärr inte
några pengar i handen att dela ut, jag heller.
Anf. 8 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! En bit på väg. Förändring i bostadsbi-
dragssystemet. En bit på väg. Ett erkännande till dem
som hört av sig och som påtalat att systemet och
behandlingen inte fungerar som det skall. Ett när-
mande mellan oss beslutsfattare.
Det har varit många turer i bostadsbidragshänse-
ende. Det har varit många telefonsamtal, många brev,
många sammanträden. Jag vill påstå att vi verkligen
har brottats tillsammans med människor i Sverige
kring bostadsbidragssystemet. Tyvärr blev det bara
ett närmande mellan oss beslutsfattare och inte ett
helhjärtat enat ställningstagande. Det lagförslag som
vi nu behandlar rättar bara till en liten bit i systemet.
Det möjliggör för försäkringskassorna att efterge krav
på återbetalningsskyldighet för personer som uppen-
barligen inte kan betala tillbaka pengar som man har
fått ut.
Fru talman! Det är märkligt, ja oacceptabelt, att
det just på det här bidragssystemet tas ut både en
ränta och en avgift. Det lägger, som någon tidigare
sade, ytterligare sten på börda för de hushåll som har
det kämpigt. Utskottet är enigt om att ta bort avgiften
för år 1997, men där stannar enigheten. Efter det att
Miljöpartiet så att säga sovit på saken backade man
för följande år. Ett märkligt agerande! Varför bara för
ett år? Vi hade kunnat ta ställning här i riskdagen i
dag till att ta bort hela avgiften en gång för alla, om
Miljöpartiet hade stått fast vid det man sade. Jag har
ingen förståelse för att majoriteten nu gör en halvme-
syr.
En bit på väg - men än återstår det problem som
måste lösas. När vi tog bort problem vid den föränd-
ring av bostadsbidraget som gjordes under den förra
mandatperioden kom det uppenbarligen i stället nya.
Då tog vi till stor del bort de problem som hade att
göra med oriktiga uppgifter och som hängde samman
med tidigare systems konstruktion.
För Centerpartiet var det då som nu angeläget att
de mest utsatta grupperna i samhället, som genom
bostadsbidraget ges möjlighet att få ett bra boende,
skulle få det stödet. Vi har också under förra mandat-
perioden fått redovisat - jag förstår att nya ledamöter
inte hänger med - att den grunden håller än i dag.
Fru talman! Den låga träffsäkerheten i det här
systemet visar dock med all tydlighet att det finns
brister som rättas till. 1997 erhöll 46 % för låga bi-
drag. Men det var också 44 % som fick för mycket.
Det var bara 10 % som fick rätt.
Centerpartiet har påtalat det förr och jag gör det
igen: En total utvärdering av bostadsbidragssystemet
måste fram med det snaraste.
En bit på väg - men vi är inte framme. Jag förstår
att många känner sig minst sagt frustrerade över att
det i dag inte presenteras något mer. Jag hoppas in-
nerligt att regeringen känner trycket.
Enklare regler, tydligare ansökningsblanketter och
ett värdigt bemötande från myndigheternas sida mot
bidragsberättigade påminner vi från Centerpartiet
också om. Ett sådant påpekande känns nästan genant
att göra men är dessvärre nödvändigt.
Samtidigt bör det också påpekas för regeringen att
för att försäkringskassan, som i det här ärendet kom-
mer i direkt kontakt med människorna, skall ha möj-
lighet att föra en verklig dialog måste det finnas per-
sonella resurser för att klara det. Så sent som i går
fick jag höra att i min hemkommun planerar nu för-
säkringskassan att centralisera sina kontor. Man drar
in kontor från små områden, från svåra bostadsområ-
den där man verkligen behöver vara i de här dagarna.
Går det till på det sättet i allt större delar av vårt land
blir det kämpigt. Det behövs i stället fler små kontor
med personal som har en rimlig chans att informera
människor. Det har brustit i informationen, det är
alldeles uppenbart. Jag vill skicka med det här påpe-
kandet till den pågående utredningen: Se upp!
Fru talman! De ekonomiska trygghetssystemen i
vårt land är mycket olika i karaktär. Några beskattas,
andra inte. Orimliga marginaleffekter uppstår när
minskade bidrag kombineras med ökade skatter. Om
en företagare avsätter pengar i en periodiseringsfond
för att bygga upp företagssystemet skiljer sig reglerna
mellan olika bidrags- och försäkringssystem när det
gäller vad som räknas som inkomst.
Vi föreslår från Centerpartiet enklare och mer
långsiktiga regler samt enhetliga regler för vad som är
inkomst i bidragsbedömning.
Vi har ännu inte lyckats med att öppna ögonen på
majoriteten i utskottet i denna fråga. Det tar sin tid
ibland, men vi är på väg.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reser-
vationer i det här betänkandet där jag finns med, men
jag avstår från att yrka bifall eftersom det redan är
gjort.
Till sist, fru talman, anser vi att människor som
behöver stöd och hjälp för sitt boende skall ha det.
Det verkliga stödet som gagnar oss alla är att se till
att boendekostnaderna blir skäliga i vårt land. I dag
har vi orimligt höga kostnader för att bo. Det finns
dessutom stora orättvisor mellan olika boendeformer
och mellan olika orter i vårt avlånga härliga land.
Bort med fastighetsskatterna, skallar många. Bort
med kapitalskatten på husen, skallar andra.
Det är bra att debatten har kommit i gång rejält.
Ännu bättre är det om regeringen hör den och ser till
att boendekostnaderna blir lägre. Det finns mycket att
göra. Boendet får inte vara en mjölkkossa för staten.
Bort med bidragsberoendet, vill jag också säga. Se
till att människornas pengar räcker till att betala det
boende som man själv skall ha möjlighet att välja.
Det måste i skatteförhandlingarna komma fram ett
förslag som ger valfrihet och rättvisa. Sverige måste
komma ur ekorrhjulet.
En bit på väg.
Jag yrkar bifall till det tillkännagivande som gäller
utvärdering och träffsäkerhet angående bostadsbidra-
gen samt att ta bort avgiften för år 1997. Det är inte
tillräckligt, som jag tidigare sagt, men jag ser dessa
åtgärder som en bit på väg till något bättre.
Anf. 9 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Rigmor Ahlstedt gör ett stort nummer
av frågan om avgiften på återbetalningskravet, som
om det skulle vara det stora problemet. Det är ju inte
riktigt så.
Om man har ett återbetalningskrav på 20 000 kr,
handlar det om en tusenlapp ungefär. Det är då
19 000 kr kvar.
Min fråga till Rigmor Ahlstedt är: Om nu 1997 års
bidragstagare har lämnat korrekta uppgifter och skött
sig under året och har det här kravet på sig, vad vill
Rigmor Ahlstedt göra som hjälper dem i den situatio-
nen?
Anf. 10 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag förstod, när jag satt i min bänk,
att Owe Hellberg skulle komma med den frågan. Jag
har så att säga varit lite förberedd på den.
Det vi nu behandlar är faktiskt bara den lilla de-
len, nämligen eftergift vid återbetalning av bostadsbi-
dragen.
Jag gjorde inte något stort nummer av det, men
det är det betänkandet vi behandlar. Det är ju det vi i
första hand måste ta ställning till.
Vad vi i Centerpartiet senare har sagt om bostads-
bidragen känner Owe Hellberg mycket väl till. Vi har
inte ändrat vår uppfattning.
Vi har också åtskilliga gånger sagt att vi måste få
en ordentlig utvärdering. Det är vi eniga om nu. Det
är det jag menar är en bit på väg.
Anf. 11 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet har lagt en motion där
man faktiskt redan nu kan gå in och göra förändringar
i den eftergiftsparagraf som finns i bostadsbidrags-
reglerna. Den skall gälla från 1997. Den skall ta hän-
syn till det som jag nyss sade, och den skall ta hänsyn
till när en inkomstförändring sker.
Detta är möjligt att göra redan nu. Det har funnits
i det tidigare systemet, när det var kommunalt. Jag
undrar varför det inte är attraktivt och en idé som man
skulle ha kunnat använda sig av i dag. Frågan om
avgiften hjälper faktiskt inte särskilt långt för dem
som har stora krav på sig.
Anf. 12 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Återigen vill jag säga att det är just
eftergift vid återbetalning av bostadsbidragen som vi
behandlar just nu. Som jag också har sagt kräver vi
nu en utvärdering. Vi måste ta ett helhetsgrepp på
detta, Owe Hellberg.
Jag brukar faktiskt ibland dela de åsikter som
Owe Hellberg framför i bostadsutskottet så jag skall
titta även på detta. Precis som Owe Hellberg är jag
övertygad om att vi kommer att få tillbaka detta för
att kunna ta ett helhetsgrepp. Däremot är jag inte
övertygad om att Vänsterpartiet och Centerpartiet
finner varandra i frågan.
Anf. 13 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Så är det då äntligen dags för riksda-
gen att fatta beslut om möjlighet till eftergift vid
återbetalning av för höga bostadsbidrag och en del
frågor som hör samman med detta.
Redan i mitten av februari stod bostadsbidragen i
fokus för medierna, och företrädare för olika partier
lovade att hjälpa dem som råkat ut för stora återbetal-
ningskrav och kände sig misshandlade av samhället.
Men eftersom vi inte vill stifta lagar med retroak-
tiv verkan är det inte rimligt att göra ändringar i sys-
temet för den tid som redan gått, utan vi måste i stäl-
let, som många har nämnt i debatten, försöka hitta
vettiga lösningar när det gäller möjligheter till efter-
gift, förlängd avbetalningstid och borttagen straffav-
gift.
När det gäller eftergift har vi i Folkpartiets motion
Bo12 skrivit att granskning bör ske av om det kan
anses rimligt att vissa bidragstagare inte blir återbe-
talningsskyldiga.
Jag har dock avstått från att reservera mig på den
punkten. Ett av skälen är det som någon här nämnde,
nämligen att vi har haft dåligt med tid på oss i ut-
skottet att få en ordentlig redovisning av hur det ser ut
på den här punkten.
Därför ser jag fram emot den översyn som görs
och som skall vara klar i september, så får vi se om
det finns skäl att återkomma.
Vi har begärt att straffavgiften som utgår på åter-
betalningspliktigt belopp skall tas bort helt och hållet.
Som redan nämnts här sade utskottsmajoriteten först
nej, men nu har man åstadkommit det som också
Rigmor Ahlstedt kallade en halvmesyr, och föreslagit
att straffavgiften skall tas bort för 1997 års bidrag.
Ett tag lutade det åt att vi skulle hitta en lösning
med majoritet för helt borttagande även för tid efter
1997, men i elfte timmen gjorde Socialdemokraterna
halv reträtt från sitt nej till total avgiftsbefrielse och
slutet blev, som man kan se av betänkandet, en majo-
ritet av s, v och mp som föreslår befrielse för 1997.
Vi i Folkpartiet vidhåller vårt yrkande att straf-
favgiften skall slopas helt. I övriga liknande system
som försäkringskassorna administrerar förekommer
inte straffavgifter, och då bör det inte göra det här
heller. Jag yrkar bifall till den gemensamma borgerli-
ga reservationen nr 2.
Det har visat sig att det system vi nu har för bo-
stadsbidrag med avstämning av inkomsten en gång
om året slår väldigt snett för vissa människor. Ofta
varierar ett hushålls inkomst under året så att det är
svårt att i förväg beräkna årsinkomstens storlek. För
den som t.ex. studerar på våren och får ett jobb på
hösten kan det bli ett orimligt utfall i slutet.
Marginaleffekter kan, precis som det står i ut-
skottets betänkande, göra det mer lönsamt att vänta
till årsskiftet med att ta ett jobb, bl.a. med tanke på
bostadsbidragen.
Vi i Folkpartiet tycker att det är en viktig uppgift
för oss politiker att på alla sätt minska människors
bidragsberoende, och det kan vi göra bl.a. genom att
stämma av bostadsbidragen oftare än en gång om
året. Vi har anfört ytterligare skäl i reservation 3 av
Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Owe Hellberg har läst upp ett par brev från drab-
bade människor. Han tog just upp frågan om den
långa avstämningsperioden. Det hade varit bra om
Vänsterpartiet hade ställt upp på vår reservation. Vi
hade visserligen inte fått igenom kravet ändå, men ju
starkare stöd desto bättre.
När det gäller avbetalningsplaner kan jag fatta
mig kort. För den som har ett återbetalningskrav kan
det ibland vara omöjligt att klara av återbetalning på
ett år. Och enligt de regler som finns krävs synnerliga
skäl för att förlänga avbetalningsperioden - eller att
det är till nytta för staten. Folkpartiet anser att vi bör
mjuka upp kraven på det här området och stimulera
människor att försöka betala genom att ge dem or-
dentligt med tid, som vi anför i reservation 5. Jag
yrkar dock inte bifall till den, för att vi skall vinna lite
tid.
För den som är egenföretagare kan, precis som
nämnts, bostadsbidragssystemet slå mycket märkligt.
Inkomsten beräknas på skilda sätt i olika system. Den
inkomst som ligger till grund för sjukpenning är t.ex.
inte densamma som den som ligger till grund för
bostadsbidrag. Många egenföretagare gör avsättning-
ar till ekonomiska reserver, som skall stärka företaget
på sikt, och det är alltså pengar som inte kan använ-
das för det dagliga uppehället. Ändå räknas de in i
den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag.
Det är absurt och det tjänar definitivt inte till att göra
det lockande att vara företagare - och det säger ju alla
partier att vi vill åstadkomma.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 8.
Anf. 14 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Ja, vi kanske kan hitta varandra,
Yvonne Ångström och jag, när det gäller kommande
regelsystem. Vi har liknande tankar. Men, precis som
Yvonne Ångström sade, hjälper det inte dem som har
krav för 1997, troligtvis inte för 1998 och kanske inte
ens de som har krav för 1999, eftersom du inte på
något sätt vill ha någon retroaktivitet i det vi gör i
dag.
Nu behandlar vi just eftergifter. Då har vi föresla-
git att man i den paragraf som reglerar eftergifter
skall ta in god tro-möjligheten för att kunna hjälpa
dem som har stora krav på sig. I det avseendet är du
tydligen inte beredd att göra någonting för 1997,
1998 och 1999 års bostadsbidragstagare.
Anf. 15 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag är inte beredd att genomföra ret-
roaktiv lagstiftning. Däremot vill vi, precis som jag
har sagt, ha en generösare tillämpning av det som står
i lagen, t.ex. synnerliga skäl och att staten skall tjäna
på en sak. Vi anser att man kan tillämpa det lite mil-
dare än det som man direkt kan läsa ut. Det är möjligt
att jag säger detta i god tro. Men jag vill alltså inte ha
någon retroaktiv lagstiftning.
Anf. 16 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Andemeningen är säkert god, men jag
tror inte att den är hållbar när man skall tillämpa
regelsystemet. Då måste man nog faktiskt göra i prin-
cip det som vi har föreslagit. Annars händer ingenting
för de tre årgångar som vi pratar om.
Anf. 17 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag har inte mycket att säga mot det.
Jag vill bara tala om, som jag har sagt tre gånger nu,
tror jag, att retroaktiv lagstiftning inte är bra. Därför
hoppas vi i stället på att det skall bli en generösare
tillämpning i alla fall.
Anf. 18 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! Debatten i dag handlar än en gång om
bostadsbidragen. Stora ändringar gjordes från den
1 januari 1997. Bostadsbidragen är preliminära och
stäms i efterhand av mot den taxerade inkomsten.
Den första avstämningen gjordes i början av året och
den avsåg bostadsbidragen för år 1997, som stämdes
av mot den taxerade inkomsten för 1997. Vid av-
stämningen visade det sig att av de 445 000 hushåll
som fick bostadsbidrag 1997 var det 46 % som fått ett
för lågt bostadsbidrag och 44 % som hade fått för
högt bidrag. Det var således bara 10 % som hade haft
ett preliminärt bostadsbidrag som stämde med den
taxerade inkomsten.
De som har fått för lite bidrag har fått utbetalning-
ar, och de som fått för höga bidrag har fått besked om
att de är skyldiga att betala tillbaka det som var för
mycket. När beskeden om återbetalning kom till bi-
dragstagarna var det många som hörde av sig, främst
till försäkringskassorna, men också till Riksförsäk-
ringsverket, Socialdepartementet och även till oss
riksdagsledamöter. Jag har i mina kontakter kunnat
konstatera att många har bekymmer med att kunna
betala tillbaka. Andra är missnöjda med den informa-
tion de har fått och är framför allt irriterade över den
avgift som de påförts när de inte klarat av sin skuld
före den sista april 1998. Min bild är att det på vissa
håll har varit en bra information, men att det på andra
håll finns mycket som kan göras för att förbättra
informationen om bostadsbidragsreglerna.
Fru talman! När de nya reglerna för bostadsbidrag
utformades var samtliga partier överens om att sys-
temet med avstämning mot taxerad inkomst var ett
bra sätt att få ett rättvist bostadsbidrag. Ingen skulle
ha mer än han hade rätt till. Vi måste också komma
ihåg att innan ändringen hade kostnaderna för bo-
stadsbidragen stigit på ett sätt som inte var önskvärt,
och tilltron till reglerna för bostadsbidrag sviktade
hos allmänheten.
Den avstämning som nu gjorts, för första gången
efter förändringarna, har förutom oron hos många
bidragsmottagare också medfört ett merarbete hos
försäkringskassorna. Eftersom avstämningen är för-
utbestämd har försäkringskassorna små möjligheter
att efterge skulden, eftersom reglerna om eftergift
förutsatte en restriktiv tillämpning. Det innebär att
försäkringskassorna vid den restriktiva tillämpningen
måste lämna en stor del av kraven till kronofogde-
myndigheten för indrivning.
Fru talman! Regeringen vill nu lätta upp den re-
geln och föreslår i proposition 1998/99:77 att försäk-
ringskassorna skall få möjlighet att efterge krav på
återbetalningsskyldighet av bostadsbidrag för perso-
ner som under överskådlig tid inte kommer att kunna
fullgöra sin återbetalningsskyldighet. Möjligheterna
till eftergift utökas alltså för bidragstagare som saknar
betalningsförmåga. En jämförelse görs med socialbi-
dragen. Den som uppbär socialbidrag och som för-
väntas fortsätta med det eller som inte har högre in-
komster än som motsvarar socialbidragsnivån skall
normalt kunna komma i fråga för eftergift. Bidragsta-
garens möjlighet att betala skall bedömas på relativt
lång sikt, dvs. minst ett år.
Med regeringens förslag till ändring öppnas nu
möjligheten att efterge kraven för de bidragstagare
som saknar betalningsförmåga. Det innebär att för-
säkringskassorna kan fatta beslut i dessa fall och inte
behöver sända över ärendet till kronofogden för be-
slut. Det besparar också de bidragstagare som saknar
betalningsförmåga att bli registrerade hos kronofog-
demyndigheten. En förutsättning är dock att man
fullgjort sina skyldigheter och inte medvetet eller av
oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till försäk-
ringskassan och därför själv rår för att bidraget har
blivit för högt.
Fru talman! Bostadsutskottet tillstyrker förslaget
till ändrade regler för eftergift, men ändrar tidpunkten
för ikraftträdande till den 15 maj i år. Den senare-
läggningen har ingen betydelse för de föreslagna
möjligheterna till eftergift, eftersom de nya bestäm-
melserna skall tillämpas på bidrag som lämnats
fr.o.m. den 1 januari 1997. I propositionen föreslår
regeringen också att tiden för att begära omprövning
av återkravsbeslut för år 1997 skall förlängas från två
till fyra månader. Utskottet tillstyrker också detta
förslag.
Fru talman! Eftersom det var stora förändringar
som gjordes från 1997 i bostadsbidragen har rege-
ringen uppdragit åt Riksförsäkringsverket att utvärde-
ra effekterna och resultaten av de nya bestämmelser-
na. Riksförsäkringsverket har hittills lagt fram två
delrapporter och en redovisning av avstämningen av
de slutliga bostadsbidragen för det första bidragsåret
1997. Dessutom har Riksförsäkringsverket redovisat
resultat av en telefonintervjuundersökning om åsikter
och kunskaper om de nya bostadsbidragen. Den slut-
liga utvärderingen skall vara klar senast den 1 sep-
tember i år. Regeringen har uppmanat Riksförsäk-
ringsverket att påskynda den slutliga utvärderingen.
Eftersom avstämningen av bostadsbidragen för
1997 visar en låg träffsäkerhet - bara 10 % av de
preliminära bostadsbidragen har stämt med den slut-
liga summan - gör utskottet ett tillkännagivande till
regeringen om att den pågående utvärderingen sär-
skilt bör belysa hur träffsäkerheten hos de preliminära
bostadsbidragen kan förbättras. För år 1997 beräknas
för höga bidrag ha utbetalats med 675 miljoner kro-
nor och för låga bidrag ha utbetalats med 260 miljo-
ner kronor.
I reservationer till dagens betänkande finns olika
förslag om sätt att få en större träffsäkerhet vid av-
stämningen, t.ex. förslag om ändrade regler för efter-
gift och andra avstämningsintervaller. Utskottet gör
ett tillkännagivande till regeringen om en större träff-
säkerhet, men vill inte gå händelserna i förväg. Ut-
skottet förutsätter att den pågående utvärderingen tar
upp och överväger olika förslag för att få en större
träffsäkerhet. En sak som bör uppmärksammas är att
den undersökning med telefonintervjuer som Riksför-
säkringsverket har genomfört visar att en stor andel
av bidragsmottagarna hade god kännedom om att
bostadsbidragen stämdes av mot den taxerade in-
komsten. Det visade sig också både bland bidrags-
mottagare och andra tillfrågade att en kraftig majori-
tet anser att det är riktigt med en avstämning av bo-
stadsbidragen mot taxerad inkomst. Det är också
synpunkter som måste vägas in.
Fru talman! Med anledning av yrkanden i väckta
motioner föreslår utskottet en lagändring som innebär
att avgift för felaktigt utbetalt bostadsbidrag för år
1997 inte skall tas ut, och om någon har betalat en
avgift skall den betalas tillbaka. Den som har fått för
mycket bostadsbidrag under år 1997 hade tid på sig
t.o.m. den 30 april 1998 att betala tillbaka utan att bli
påförd avgiften, vilken är 7,39 % på återbetalnings-
beloppet om det överstiger 1 000 kr. Brister i infor-
mationen om avgifterna gör att utskottet tar initiativet
till att föreslå att ingen avgift skall tas ut på felaktigt
belopp för år 1997.
Fru talman! Utskottet gör ytterligare ett tillkänna-
givande till regeringen. Det gäller det framtida av-
giftsuttaget. Avgift för år 1998 tas ut om inte återbe-
talning har skett senast den 30 september 1999, och
avgiften är då 5,18 %. Men utskottet anser att ytterli-
gare överväganden avseende det framtida avgiftsutta-
get måste göras i samband med den pågående utvär-
deringen av bostadsbidragen.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
reservationerna.
Anf. 19 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Detta bidragssystem har visat sig vara
det enda där både ränta och avgift tas ut. Jag och
många andra är nyfikna på att höra hur socialdemo-
kraterna har sett på denna sak. Är detta en överrask-
ning för Lilian Virgin?
Anf. 20 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det är enkelt att säga att detta är den
enda förmånen där det tas ut både avgift och ränta.
Det finns inget annat system som administreras av
försäkringskassan där det görs en sådan avstämning.
Avgiften kom till beroende på att det görs jämförelser
med skattesystemet, och även där tas en avgift ut om
en återbetalning inte sker. Det är inte någon över-
raskning att det har blivit så, men det är för enkelt att
säga att detta inte sker med någon annan förmån.
Anf. 21 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Det här är inte enkelt, Lilian Virgin.
Det handlar om ett socialbidragssystem bland många
andra. Tycker Lilian Virgin att det är rättvist att ta ut
både ränta och avgift?
Varför tar ni bort avgiften? Uppenbarligen tycker
Lilian Virgin inte att avgiften är bra, men varför tas
den bort bara för år 1997 och inte för en längre tid?
Anf. 22 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! När man fattade beslut om avgiften
sade man att det skulle finnas en tidsperiod att kunna
göra en återbetalning utan att en avgift togs ut. Det
var tänkt som en morot för att betala tillbaka pengar-
na.
Räntan och avgiften tas inte ut samtidigt. Räntan
tas ut först två år och fyra månader efter det att bidra-
get har utgått. Det är fel att prata om både ränta och
avgift. Om man betalar tillbaka inom given tid tas
inte någon avgift ut. Låter man tiden gå tas en avgift
ut. I april månad två år senare får man betala ränta.
Anf. 23 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Lilian Virgin sade att det var nödvän-
digt att dra ned kostnaderna för bostadsbidragen. Det
kan möjligtvis vara nödvändigt av budgetskäl, men
hyrorna har faktiskt fördubblats sedan 1990.
Anser Lilian Virgin att bostadsbidragen är en del
av det sociala trygghetssystemet eller en del av dis-
ponibel inkomst? Vilket råd har Lilian Virgin till den
mamma som bevisligen är återbetalningsskyldig ca
10 000 kr? På vilket sätt skall hon söka bostadsbidrag
framöver? Skall det vara på den inkomst man tror att
man har eller någon annan inkomst där det går att
spara pengar för att klara eventuella återbetalningar?
Det blir lite ryckighet i systemet.
Anf. 24 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag ser bostadsbidragen som en del i
bostadspolitiken. Det skall snart komma en utvärde-
ring om hur bostadsbidrag skall sökas och vilka råd
som skall ges. Vi måste verkligen gå igenom de olika
förslagen. Vi har sett att det finns en mängd olika
förslag till lösningar, men vi har inte riktigt grepp om
dem. Vi behöver diskutera vidare.
Det är angeläget att göra någonting, men jag kan i
dag inte säga på vilket sätt.
Anf. 25 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Tycker Lilian Virgin att det är rimligt
att få krav på tiotusentals kronor när t.o.m. försäk-
ringskassans handläggare har hjälpt till att räkna ut
vilket bidrag som skall ges med utgångspunkt i kända
inkomstuppgifter? Det är inte ett särskilt bra system.
Det skapar en väldig osäkerhet för de människor som
är i behov av bidragen.
Bevisligen anser Lilian Virgin att bidragstagarna
från år 1997, 1998 eller 1999 inte skall hjälpas på
annat sätt än det som föreslås i dag.
Anf. 26 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det är inte rimligt att ett krav på
10 000 kr skall komma som en överraskning. Vi har
sett olika former av information. En del har fått kän-
nedom om kraven tidigt, men på vissa håll har det
varit brister i informationen. Vi vill ha ett system som
är mera träffsäkert. Det är det vi skall arbeta fram.
Vi fattar nu beslut om eftergift för år 1997, så att
de som inte har möjlighet att betala tillbaka inte skall
behöva hamna hos kronofogden.
Jag ser inte att det går att vidta ytterligare åtgärder
för 1997, men för 1998 kommer vi att kunna ta ställ-
ning till bl.a. avgiften.
Anf. 27 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ställde en fråga i mitt anförande
till Lilian Virgin om samma sak som har tagits upp i
flera av replikskiftena, nämligen vad det är för skill-
nad på 1997 och 1998. Den enda skillnad jag kan se i
fråga om avstämningen av bostadsbidragen är att
avstämningen inte har kunnat göras än för 1998 efter-
som självdeklarationerna inte är fastställda, taxerade
och färdiga.
Det finns inte kvar någon möjlighet för bidragsta-
garen att göra särskilt mycket. Principen är konstig.
Jag vill ha ett bättre svar från Lilian Virgin på varför
inte åtminstone 1998 tas med i undantagen.
Anf. 28 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag ser en skillnad mellan avgiften för
1997 och avgiften för 1998. När det gäller avgiften
för 1997 har man kunnat konstatera att informationen
inte har varit bra på alla håll, och det är därför som vi
tar bort avgiften för 1997. När det gäller avgiften för
1998 har informationen varit mycket bättre, och man
har längre tid på sig att betala tillbaka. Man har tid på
sig att betala fram till den 30 september 1999 utan att
det blir någon avgift. Därför ser jag en skillnad.
Jag kan också tänka mig att avgiften behöver tas
ut på ett annat sätt. Den kanske skall vara lägre, och
tiden kanske skall vara längre. Det är saker som vi får
titta på i utvärderingen.
Anf. 29 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag kan också se den skillnaden. Men
det finns en annan sak i detta som är minst lika viktig,
och det är att det tycks som om regeringen behöver
ett tryck på sig för att få någonting att hända. Det
trycket åstadkommes genom att man tar bort avgif-
terna och räntorna för både 1998 och 1999. Då gäller
det ju att raska på, så att man får fram ett nytt system.
Nu förefaller det mig som om majoriteten har lite
för mycket av inställningen att man vill vänta och se
och att det väl blir någon ordning på det. Här gäller
det att komma i gång och att få någonting gjort i
samband med utvärderingen.
Anf. 30 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag litar på regeringen i fråga om den
här utvärderingen. Regeringen känner säkert det tryck
nu som Harald Bergström talar om. Regeringen har
också sagt till Riksförsäkringsverket, som skall
komma med uppgifterna till utvärderingen, att det i
stället för att vänta till den 1 september skall skynda
på och komma tidigare. Sedan får vi hjälpas åt och se
till att få ett bra resultat.
Anf. 31 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Det är bra med avgiftsbefrielse för
1997, för att ge en lättnad för dem som har det svårast
ekonomiskt sett. Men jag hade naturligtvis helst sett
att befrielsen skulle gälla framgent. Lilian Virgin
öppnar lite grann och säger att vi får se på det vid
utvärderingen.
Harald Bergström säger att vi måste komma i
gång med diskussionen om vad som kommer sedan.
Det hakar jag gärna på. Målet bör ju vara att så få
hushåll som möjligt skall vara beroende av bostads-
bidrag.
Min synpunkt i det här fallet, för att börja på en
diskussion, är att hotet mot välfärden är socialdemo-
kraternas envisa framhärdande i att låta människorna
digna under höga skatter på såväl arbete och boende
som företagande. Många låg- och medelinkomsttaga-
re är fångade i en fälla, som de har svårt att ta sig ur.
Konsekvenserna har blivit svåra för väldigt många
familjer, och bidragsberoendet har därmed ökat. Det
handlar inte bara om att människor med höga in-
komster betalar höga skatter, utan också om att män-
niskor med låga och normala inkomster gör det och
får så lite kvar. Det är betydligt värre ur social syn-
punkt att ha en otrygghet i vardagen. Det är naturligt-
vis ingenting som någon av oss önskar.
Jag tror att människor vill och måste få bestämma
mera, och de måste få behålla mer av sina inkomster.
Då kan åtskilligt fler leva på sin inkomst utan att vara
beroende av bidrag. Helt klart är det så människor vill
ha det. Även Lilian Virgin borde hålla med om det.
Jag ser fram emot en fortsatt debatt kring de här frå-
gorna.
Anf. 32 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! När det gäller skatter och sådant på-
går det samtal, och därför vill jag inte gå in på den
saken nu.
Ett av de förslag som moderaterna har när det
gäller bostadsbidragen är att de skall minska med 600
miljoner i år. Jag förstår då att det är med tanke på att
det skall vara lägre skatter. Vi har ju inte kommit dit
än, men ändå vill moderaterna dra ned på bostadsbi-
dragen. De vill också dra ned på räntebidragen, och
det är sådant som direkt drabbar den kategori männi-
skor som vi pratar om nu, dvs. de som har låga in-
komster och som är beroende av bostadsbidrag därför
att bostadskostnaderna är höga.
Anf. 33 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Målet bör ändå vara att så få hushåll
som möjligt skall vara beroende av bidrag över huvud
taget. Det hade varit mycket bättre om människor
själva kunde disponera sina inkomster, så att man
kunde betala själv. Jag tror att det är så människor vill
ha det. Det är en verklig trygghet.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi när vi tar
den fortsatta diskussionen också ser på den sociala
politiken totalt sett, där ett bostadsstöd till dem som
verkligen har behov av det också får plats. Låt oss
fortsätta den diskussionen när utvärderingen kommer.
Jag hoppas och tror ändå att socialdemokraterna änt-
ligen inser att låg- och medelinkomsttagare är de som
i första hand måste få lättnader. Dessutom är diskus-
sionerna kring skatterna på boendet någonting som vi
inte heller får tappa bort. Men låt det komma förslag!
Dröj inte!
Anf. 34 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Vi ser samtliga fram mot utvärdering-
en, och då får vi ta tag i de frågorna. Men min upp-
fattning är att det är helt nödvändigt att bostadsbidra-
gen är kvar.
Anf. 35 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! De flesta frågorna är redan avbetade,
så jag skall koncentrera mig på en fråga. Lilian Virgin
påpekar att utskottet förutsätter att frågan om avstäm-
ningsperioder skall tas upp i det fortsatta utrednings-
arbetet, och det är gott och väl. Men som jag sade
tidigare är det många som har en väldigt stor varia-
tion i inkomster under året. Det är framför allt de som
studerar första halvan av året och sedan får ett arbete.
Därför är det bråttom med en ändring. Jag tycker att
det är dumt att vi skall behöva vänta på en utredning.
Anf. 36 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag sade att det har kommit fram flera
förslag när det gäller att komma till rätta med den
dåliga träffsäkerheten på bostadsbidragen. Ett av
förslagen är att det skall vara andra avstämningsperi-
oder, men jag är inte så säker på att det löser proble-
men. Om man har halvårsvisa avstämningsperioder
finns det ju de som har varierad inkomst även inom
ett halvår. Jag är därför inte säker på att det är det
bästa.
Däremot tycker jag att man måste göra någonting
för att komma till rätta med de här sakerna. Jag kän-
ner starkt för dem som studerar och som har haft
ojämna inkomster. Jag känner starkt för dem som har
socialbidrag och samtidigt har varit tvingade att söka
bostadsbidrag och sedan blivit återbetalningsskyldiga.
Jag känner att det är nödvändigt att göra någonting.
Anf. 37 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att vi så småningom kan bli
helt överens om att någonting måste göras. Vad vi har
skrivit i vår motion är bl.a. att man skall kunna sätta
stopp om man har fått bidrag under en del av året och
märker att man får en förbättrad situation, dvs. att det
skall vara en avbruten period.
Anf. 38 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det är också ett förslag som vi får ta
ställning till vid utvärderingen.
Anf. 39 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Det mesta är redan sagt i den här dis-
kussionen om eftergift vid återbetalning av bostads-
bidrag, som behandlas i bostadsutskottets betänkande.
Vi var alla överens om att det var fullkomligt nöd-
vändigt att göra någonting, eftersom varningsklockor
började ringa och man upptäckte att det slog fel.
Jag var inte med på den tiden då det här besluta-
des, och jag har förstått på er som var med att det var
väldigt svåröverblickbart. Det är väl ingenting mot
vad folk tycker som uppbär bostadsbidrag och som
har ojämna inkomster, som vi har pratat om.
Vi i bostadsutskottet är inte sämre att vi kan ändra
oss, och vi har enats om att förändringar behöver
göras.
Den utvärdering som kommer ser jag, liksom alla
andra, fram emot. Jag ser ännu mera fram emot att
man gör förändringar inom bostadsbidragssystemtet.
Det är ett fullkomligt mischmasch av bestämmelser,
som delvis skall hänföras till skattesystemet. Det
gäller det faktum att den taxerade inkomsten ligger
till grund för vilket belopp den som ansöker skall få.
Det allra allvarligaste med systemet, som jag ser
det, är att människor som faktiskt är berättigade till
och i verkligt behov av en inkomstförstärkning inte
ens vågar söka på grund av allt det byråkratiska
krångel som detta system är behäftat med. Det är hot
om krav och inkasso, som förespeglar folk, som gör
att de kanske drar sig för att söka bostadsbidrag.
Att detta system skulle ha någon likhet med skat-
tesystemet har jag väldigt svårt att förstå. Jag vet att
det finns krav på rättvisa, osv., men man behöver
varken ansöka om att få betala skatt eller att få tillba-
ka skatt. Liknelsen haltar betänkligt i mina ögon. Inte
heller är bostadsbidraget att jämföra med socialbi-
drag. På socialbyrån har tjänstemännen mycket större
möjlighet att se till det direkta akuta behovet. Det
kommer heller inga krav på återbetalning av ett för
högt utbetalat socialbidrag två år efteråt. Den liknel-
sen stämmer inte heller. Det är en väldigt egendomlig
blandning av dessa system.
Jag inbillar mig att vår idé om att ta ett större hel-
hetsgrepp är bra för alla dem vars inkomstförhållan-
den över året är väldigt svåröverskådliga. Vårt förslag
om medborgarlön skulle eventuellt kunna vara nå-
gonting. Grundtrygghet och brutet tak i socialförsäk-
ringssystemet skulle också få bort en del av detta
krångel. Det är möjligt att det medför annat krångel.
Jag vill också ta upp det som sades om en träffsä-
kerhet på 10 %. Det är krångel för den som söker och
krångel för de försäkringstjänstemän som skall hand-
lägga ärendet. Krånglet måste vara enormt, eftersom
man måste ta itu med 90 % av ansökningarna på ett
eller annat sätt.
Det vi nu ser framför oss är tre steg mot en för-
ändring. Det akuta är den eftergift som vi äntligen har
fått till stånd och som kan leda till någonting positivt
för många bidragstagare. Det är överklagandemöjlig-
heten, som är utsträckt till fyra månader, och det är
avgiften för 1997, som skall bort.
Nästa steg kan vara att se över det system som
finns. Det finns ett förslag från Vänsterpartiet om att
man skulle kunna strunta i återkrav som gäller mindre
än 1 000 kr. Det gäller 50 000 bidragsansökningar.
Man behöver också se över räntorna och avgifter-
na.
Men sedan behöver man se över alltihop. Det är
konsekvensen av bidragssystemet. Det gäller natur-
ligtvis inkomstbegreppet. Vi hörde just talas om en
kvinna som hade fått skadestånd från staten för en
tvångssterilisering. Det skadeståndet skall räknas som
en inkomst, och hon blir då tvungen att betala tillbaka
bostadsbidraget.
Jag vill alltså bifalla utskottets hemställan.
Till slut vill jag svara Rigmor Ahlstedt på hennes
fråga. Hon skall veta att jag inte alls sov utan arbeta-
de aktivt och vaket för att få bort åtminstone avgiften
för 1997. Det var en sak som vi kunde enas om i
utskottet. Det hade vi inte kunnat göra annars, märk
väl.
Det är för sent att betala tillbaka bidrag från 1997,
och det var viktigt av den anledningen. Man kan inte
göra någonting åt det om man har fått för mycket
bostadsbidrag för 1997. Tiden för att betala tillbaks
bidrag från 1998 har utsträckts, som Lilian Virgin
påpekade. Informationen har förbättrats. I och med
den uppmärksamhet som frågan har fått torde ingen
vara ovetande om detta.
Anf. 40 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ställa en fråga om inkomstbe-
greppet för egenföretagare. Helena Hillar berörde inte
alls detta i sitt anförande. I den reservation som flera
partier har lagt fram skriver vi att det kan vara så att
somliga anser att detta är ett sätt för en företagare att
försöka manipulera lite med sin inkomst och utnyttja
bidrags- och skattesystem. Jag har en helt annan erfa-
renhet och en helt annan syn på detta. Det är i stället
ett långsiktigt agerande, som vi också skriver, för att
undersöka vad som är bäst och på lång sikt tillförsäk-
ra både sig själv och sitt företag inkomster och stabi-
litet och därmed också skattebetalningsförmåga.
Jag har inte riktigt uppfattat Miljöpartiets syn på
detta. Det skulle vara intressant att höra om Helena
Hillar Rosenqvist kunde använda någon minut till att
utveckla er syn. Är ni, eller är ni inte, tillväxtvänliga?
Anf. 41 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det var flera frågor som jag inte kan
svara på. Jag vet inte vem som säger att någon mani-
pulerar. Har vi ett system där det gäller att krångla sig
fram på olika sätt är det klart att det är detta man
försöker göra. Alla har inte den möjligheten.
Jag kan faktiskt inte riktigt säga vad det är Harald
Bergström syftar på. Jag måste hänvisa till att jag är
ny på området, men jag vill väldigt gärna vara med
om att utforma det blivande bidragssystemet.
Det är så långt jag kan komma.
Anf. 42 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! I så fall är det lämpligt att Helena
Hillar Rosenqvist nu rekommenderar sin partigrupp
att rösta med oss för denna reservation. Detta behövs
faktiskt. Levebrödsföretagen är inte så starka ekono-
miskt, och de ser det i ett längre perspektiv. De behö-
ver denna hjälp för att komma vidare. De behöver
också kunna utnyttja - jag säger faktiskt så - bo-
stadsbidraget inom lagens ram för att komma vidare.
Så välkommen på vagnen, och rösta för reserva-
tion nr 8!
Anf. 43 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Nej Harald Bergström, det tror jag
inte alls. Jag tycker att detta föregriper det vi skall
återkomma till. Jag inser att förändringar behövs. Jag
håller med Yvonne Ångström om att vi inte skall
tillgripa någon retroaktiv lagstiftning.
Vi har fått ett förslag. Jag anser att det mest akuta
är att vidta åtgärder för att minska effekterna för dem
som har det allra svårast. Där har vi socialbidragsta-
garna, bl.a.
Jag hoppas att betänkandet nu skall möjliggöra en
generös tillämpning.
Anf. 44 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist hade kunnat
sova den natt hon hänvisade till. Det fanns faktiskt
redan majoritet i utskottet för att ta bort avgiften för
1997 och även för kommande år. Hon hade inte alls
behövt arbeta den natten. Jag förstår över huvud taget
inte varför man skall behöva ha natten till att jobba.
Hon hade kunnat ta igen sig.
Jag skulle också vilja veta om hon delar social-
demokraternas åsikt att det är alldeles nödvändigt att
bostadsbidragen finns kvar, som Lilian Virgin ut-
tryckte det.
Anf. 45 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Att svara på den frågan är också att
föregripa det som komma skall. Jag ifrågasätter bi-
dragssystemet. Jag kan inte säga om jag ifrågasätter
bostadsbidragen över huvud taget. Att ta bort dem
kommer att kräva många förändringar. Det som jag
kanske ifrågasätter är var dessa bidrag skall administ-
reras. Skall det t.ex. ske inom den studiesociala verk-
samheten för studenterna, så att vi får ordning på den
frågan? CSN har ett annat sätt att handskas med av-
stämningsperioder och annat.
Eftersom jag själv är socialarbetare var jag med
på den tiden när man började prata om socialförsäk-
ringstillägg. Socialbyråerna har en lite annan infalls-
vinkel, som jag utvecklade förut i mitt anförande.
Jag måste få fundera på den frågan, Rigmor
Ahlstedt.
Anf. 46 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Det är bra att Helena Hillar Rosen-
qvist funderar lite på den saken, och kanske också
sover lite på den, så att detta så småningom mognar.
Som politiker här i riksdagen har vi att fatta besluten.
Jag skulle nog vilja uppmana Helena Hillar Rosen-
qvist att i fortsättningen också ha lite närmare kontakt
med oss på den andra sidan så att säga.
Anf. 47 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag tackar för inbjudan. Vi i Miljö-
partiet har ju en vågmästarställning. Därför kan det
vara många som sliter i oss. Det har också visat sig att
vi inte är vare sig ett högerparti eller ett vänsterparti,
utan vi har vår gröna mittfåra och skall alltså ses som
ett alternativ i svensk politik. Tack, Rigmor, för att
jag fick möjlighet att säga det!
Anf. 48 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har två saker som jag helt kort vill
ta upp med Helena Hillar Rosenqvist. Helena sade att
regeringens förslag om möjlighet till eftergift kom-
mer att beröra många. Men min uppfattning är att det
kommer att beröra väldigt få. Vid en egen liten un-
dersökning hos min egen försäkringskassa fick jag
beskedet att man i högst 2 av 50 fall skulle, med rege-
ringens förslag, få möjlighet till eftergift. Jag hävdar
alltså att det är väldigt få som kommer att få eftergift.
Det står också mycket tydligt här i fråga om kostna-
derna. Det blir ju i princip inga kostnader för detta.
Den andra saken gäller 1997 års bidragstagare.
Vad vill Helena göra åt dessa bidragstagare som har
fått stora krav - 10 000 kr och mer? Är borttagandet
av avgiften, de 7,39 procenten, den enda möjligheten
för dessa bidragstagare att slippa delar av kraven om
de nu har gjort allt korrekt och skött det hela på det
sätt som det förväntas att man gör?
Anf. 49 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag håller med Owe Hellberg. Det är
rentav bedrövligt. Om det bara är 2 av 50 personer i
Gävle som har möjlighet att få eftergift hoppas jag att
andra försäkringskassor bedömer detta lite annorlun-
da. Möjligen kan vi få en över landet enhetlig be-
dömning av hur de här eftergifterna skall ske och av
vilken tillämpning det skall vara.
Beträffande den senare frågan inser jag att detta är
svårsägbart för er som var med när det här en gång
gjordes. Jag förstår detta. En ändring måste ske. Pre-
cis som Owe Hellberg inser jag att de här 97:orna
definitivt var försökskaniner i sammanhanget. Jag
anser fortfarande att det här är ett stort försök att
komma till rätta med bostadspolitiken och den svåra
ekonomiska situation som många hushåll befinner sig
i. Speciellt gäller det dem som har hyresrätt.
Anf. 50 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att försäkringskassan, va-
re sig i Ockelbo eller i Ödeshög, kommer att ha en
annan tillämpning av detta. Lagstiftningen är ganska
klar och tydlig. Därför har vi med vår motion försökt
att göra det lättare i de individuella bedömningarna -
alltså underlätta för dem som har stora återbetal-
ningskrav. Det går inte med regeringens förslag, utan
det kan bara göras med Vänsterpartiets förslag. Det är
synd att inte ens Miljöpartiet har nappat på den möj-
ligheten. Man säger sig ju stå på de svagas och de
fattigas sida.
Anf. 51 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Ja, vi står på de fattigas och de svagas
sida. Det är alldeles sant, Owe Hellberg! Jag skall ta
till mig detta och ta reda på hur det är i Ödeshög -
vad det är för siffror där. Jag har hittills inte hunnit
med det. Men det är bra att Owe Hellberg har gjort
det. Om Owe har möjlighet att påverka försäkrings-
kassan i den egna trakten och hur man där skall se på
detta skall jag för min del göra vad jag kan.
Anf. 52 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! När beslutet om krav på återbetalning
av bostadsbidrag kom reagerade många människor.
En kraftig ström av brev, telefonsamtal och e-post
blev följden.
Det system som riksdagen i enighet beslutat om
visade sig innehålla oerhört många brister. För många
har återbetalningskravet kommit som en fullständig
överraskning. Man anser att man har gjort allting rätt
- anmält ändrad inkomst osv. enligt de regler som
finns. Ändå har man fått krav. Dessa krav är för
många en ekonomisk katastrof.
När de här reaktionerna kom till oss i riksdagen
var det många av oss politiker, och då inte bara i
bostadsutskottet, som ville se en förändring och
komma till rätta med de orättvisor som uppdagades
när resultatet av bostadsbidragssystemet blev så tyd-
ligt.
Representanter från alla partier talade om behovet
av förändringar när det gällde eftergiftsreglerna. Re-
aktionerna var t.o.m. så starka att det hotades med ett
utskottsinitiativ. Efter det hotet reagerade departe-
mentet. Utskottsmajoriteten nöjde sig i det läget med
ett löfte om en proposition med förbättrade eftergifts-
regler.
När sedan propositionen kommer tycks man full-
ständigt ha glömt bort att regeringen och riksdags-
majoriteten är två helt olika saker. Ingen ansats fanns
till samarbete från departementet eller från statsrådet
Klingvall för att säkra en majoritet i riksdagen för
förslagen.
Den lilla förändring som föreslås i propositionen
kommer inte att hjälpa de grupper som nu riskerar att
få sin, ofta mycket begränsade, ekonomi raserad. Lite
större ödmjukhet från statsrådets sida skulle nog inte
skada, både vad gäller synen på dem som har stora
återbetalningskrav och vad gäller samarbetet mellan
riksdagsmajoriteten och regeringen.
Fru talman! När propositionen sedan väl är lagd är
reaktionerna fortfarande starka. Flera partier säger sig
vilja förändra för att skapa rättvisa åt dem som har
fått stora återbetalningskrav. I debatter och i tidnings-
artiklar i pressen utlovar flera partier att man skall
verka för att de som drabbats av det system som gäll-
de 1997 skall få upprättelse. Det var därför med
mycket stor förväntan som vi i Vänsterpartiet såg
fram emot motionerna med anledning av propositio-
nen.
Därför blev min besvikelse och förundran ännu
större när det visade sig att inget parti förutom Väns-
terpartiet orkat lägga ett konkret förslag som skulle ha
inneburit förbättringar för dem som drabbas. Av all
den indignation och alla löften som getts bidde det
bara en tummetott.
Kristdemokraterna försökte på utskottsmötet för-
klara att man naturligtvis egentligen hade menat, eller
i alla fall hade tänkt, att de förslag till förändringar
som man hade tänkt skriva också skulle ha skrivits.
Trots att man senare förstått skillnaden mellan tanken
och att skriva ett konkret förslag har man valt att inte
ställa sig bakom Vänsterpartiets motion.
Även när det gäller andra partier är förundran stor.
Rigmor Ahlstedt säger: Vi kan inte göra något för
1997 års bostadsbidragstagare, för nu är det eftergifts-
reglerna vi ser över. Men vad Vänsterpartiets förslag
handlar om är att förbättra eftergiftsreglerna - på
samma sätt som i propositionen, fastän där i mycket
liten utsträckning.
Yvonne Ångström undrar: Är det inte rimligt att
skapa retroaktiva lagar? Men hela propositionen är ju
en retroaktiv lag. Det är en retroaktivitet i den lag
som en gång stiftades. Kravet att ta bort avgifterna
ställer vi oss bakom, i alla fall för 1997 års bidragsta-
gare - det är en retroaktiv lag.
Vad Yvonne Ångström sedan har talat om i de-
batten handlar framför allt om generösa förhållnings-
sätt vad avser avbetalningsplanerna. Men en avbetal-
ningsplan innebär, såvitt jag förstår, att man skall
betala tillbaka mer eller mindre hastigt.
Lilian Virgin säger att vi måste få en ökad träffsä-
kerhet. Ja, det tror jag också, Lilian Virgin! Men på
vilket sätt hjälper det de människor som på grund av
det system som vi haft nu har blivit fullständigt över-
körda och som nu kommer att se sin ekonomi rase-
ras?
I stället har man nu valt att försöka formulera idé-
er för hur det framtida bostadsbidragssystemet skall
fungera. Det är i och för sig vällovligt men det hjälper
inte dem som har drabbats.
Vänsterpartiet har, som Owe Hellberg tidigare re-
dovisade, ett förslag som är både finansierat och
rättvist. Det borde inte ha varit svårt utifrån de löften
och förhoppningar som bl.a. kristdemokraterna har
ställt ut att ställa sig bakom vår motion. Men tyvärr
verkar det för mig som om viljan fullständigt saknas.
Nu slår sig många för bröstet och tycker att man
har gjort en heroisk insats när man har lyckats få bort
avgiften för återbetalning. Och visst är det bra att
avgiften försvinner. Men det var inte det som vi och
ni andra gav utfästelser om när vi debatterade i bl.a.
Göteborg. Då gav vi nämligen utfästelser om att nu är
dags för rättvisa, i alla fall vad avser bostadsbidragen.
Fru talman! Avslutningsvis måste man ändå ställa
sig frågan: Hur kunde det bli på det här viset? Varför
har systemet, antaget av en enig riksdag, kunnat slå så
fel? En tanke som vi kanske borde fundera över är om
utgångspunkten för förslaget mer lutade sig mot de
grupper som på olika sätt har försökt "fuska" med
bidragen och mindre mot de grupper som på grund av
sin ekonomi är beroende av ett stöd. I den utvärdering
som kommer till hösten får vi förhoppningsvis en del
svar och kan utifrån dem göra om bostadsbidragen på
ett sådant sätt att de både blir lättbegripliga och rätt-
visa.
Anf. 53 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Varför ställde sig inte Kristdemokra-
terna bakom Vänsterns förslag och motion? På sam-
ma sätt kan jag ställa frågan varför inte Vänstern
ställde sig bakom vårt förslag om avstämningsperio-
der. Eller för den delen, som ett halvt svar på Owe
Hellbergs fråga tidigare om vad vi egentligen ville ha
gjort för att hjälpa de svagaste, så har vi t.ex. år efter
år föreslagit att öka volymen på pengarna till bo-
stadsbidragen med 1 miljard kronor. Men det avvisa-
de ni i höstas i samband med behandlingen av den
motionen. Det förslaget avvisade ni från Vänsterns
sida.
Så jag tycker nog inte att vi har varit särskilt brys-
ka mot just er. Det här förslaget om att hålla undan en
tusenlapp övervägde vi verkligen. Men vi fann inte
att det var riktigt så enkelt som ni gör gällande.
En annan fråga som jag vill återkomma till, som
jag hade uppe tidigare med Helena Hillar Rosenqvist,
är det här med egenföretagarna och deras situation.
Varför avvisade ni vårt förslag om att få fram en
definition på inkomstbegreppet, Sten Lundström?
Anf. 54 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! För att ta den sista delen först vill jag
säga att vi har tagit hit Per Rosengren så att Harald
Bergström skall få ett mycket tydligt svar på det här.
Jag tror att jag avvaktar Per Rosengrens svar när det
gäller egenföretagare.
När det gäller den andra delen, Harald Bergström,
konstaterar jag bara att ni från kd trots debatterna och
de utfästelser som bl.a. skedde i Göteborg inte har ett
enda konkret förslag på hur man skall hjälpa dem
som har drabbats 1997. I era förslag finns ingenting
som skapar eftergift och rättvisa åt de här människor-
na. Att sedan hänvisa till tidigare motioner och
eventuella framtida motioner är som jag upplever det
närmast en föraktfull inställning mot de människor
som har fått sin ekonomi saboterad av det regelsys-
tem som gäller för 1997 och som mig veterligt både
kd och Vänsterpartiet en gång ställde sig bakom.
Anf. 55 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att vi ställde oss bakom
det ursprungliga förslaget när det debatterades i
kammaren 1996. Såvitt jag förstår, för jag var inte
heller med då, var det just hösten 1996. Vi var väldigt
kritiska den gången t.ex. till det här med ytnormen.
Vi är kritiska i dag till detta att man skall ha en indi-
viduell inkomstprövning. Det finns flera lager i det
här, flera olika förslag som vi har varit kritiska till.
Sedan gäller det anklagelsen om att vi inte ställde
upp för att göra någon lättnad just för 97:orna. Det
hade ju inneburit att vi också hade fått gå in på
98:orna. Och det är faktiskt regeringens sak att sköta
den delen tycker jag och tycker vi kristdemokrater.
Anf. 56 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vad Harald Bergström uppenbarligen
inte har förstått i den här debatten är att vi debatterar
eftergiftsregler, och de eftergiftsreglerna skall natur-
ligtvis gälla för 1997, 1998 och 1999. Det har Harald
Bergström uppenbarligen inte uppfattat. Vad Harald
Bergström säger är att dem som har fått bostadsbidrag
1997, 1998 och 1999 kan vi inte göra något åt. Man
kommer att drabbas av de orättvisor som Harald
Bergström så målande har beskrivit i sitt eget anfö-
rande.
Harald Bergström är alltså inte beredd att göra
någonting för dem som har drabbats av ett dåligt
beslut i den här kammaren. Jag kan bara beklaga
detta. Men jag tycker inte om det hyckleri som man
använder sig av när man i debatter och artiklar utlo-
var och säger till folk att det här skall vi göra något åt
och sedan kommer helt tomhänt, eller närmast naken,
till kammaren. Det tycker jag är ett hyckleri.
Anf. 57 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det Sten Lundström nu presenterar i
Vänsterns motion är ett av förslagen till förändringar.
Som jag sade förut behöver vi se på konsekvenserna.
Som jag förstår det skulle man undanta 1 000 kr.
Sedan skulle man tillämpa den här god tro-paragrafen
som ni föreslår. Man skulle bara betala tillbaka det
som är över 1 000 kr. Men ni skriver också att alla
skall betala upp till 1 000 kr.
Det kan ju vara svårt för en del. Det skulle, om vi
tittar på 1997 års resultat, innebära att nära 60 000
hushåll som har de här bostadsbidragen har fått för
mycket. Ni motiverar det med att administrationen
skulle kunna bli enklare, men det är inte troligt. Det
är ju många som har svårt att betala tillbaka också
1 000 kr. Därför behöver vi se på konsekvenserna.
Jag vill gärna höra om Sten har någon kommentar till
det här.
Anf. 58 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jo, jag har en kommentar till det här,
Lilian Virgin. Skälet till att vi gjorde det här är att vi
ingår i en budgetöverenskommelse i den här kamma-
ren. Vi ville försöka rädda framför allt dem som har
mycket stora återbetalningskrav. För att det här skulle
bli, som vi upplevde det, kostnadsneutralt valde vi att
finansiera det på det här sättet. Det var det minst
smärtsamma sättet att finansiera det på. Dessutom
innebar det också att man faktiskt lyfte bort ganska
mycket av försäkringskassornas arbete.
Men det här handlar inte, Lilian Virgin, om det
framtida systemet. Det är mycket möjligt att det här
kan vara en del av det framtida systemet, men vi vill
precis som ni avvakta den utvärdering som är gjord.
Det här handlar för vår del om ett konkret förslag till
eftergiftsregler och om hur de eftergiftsreglerna
skulle kunna finansieras.
Anf. 59 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag uppfattade ändå att det finns en
viss tveksamhet i de här reglerna när det gäller hur de
skulle slå. Därför tycker jag att det verkar som att vi
är överens om det här med utvärderingen - även om
ni skulle ha velat fatta beslutet redan nu men inte
riktigt har sett på konsekvenserna.
Anf. 60 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Naturligtvis är vi beredda att se på
konsekvenserna av våra förslag. Vi har försökt göra
det så långt det går. Men det som var viktigt för oss
var i första hand att se till att klara eftergiftsreglerna
på ett sådant sätt att man kunde föra in en god tro-
paragraf och att man dessutom hade en förutsättning
att finansiera den.
Det som kommer sedan är vi nog överens om att
vi får se över. Här handlar det antagligen om tätare
avstämningar, om avstämningar mot tidigare taxerade
inkomster och den inkomst som man har haft under
inkomståret. Det finns nog en hel rad teknikaliteter
som skall diskuteras. Men i socialdemokratins förslag
finns det som jag upplever det ingenting av sådant
som kan ge någon egentlig eftergift åt de människor
som är drabbade av ett dåligt system beslutat i den
här kammaren.
Anf. 61 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Sten Lundström, du delar ut rallar-
svingar, tycker jag, till både höger och vänster. Du
frågar väldigt beskäftigt: Hur kan det bli så fel? Jag
skulle vilja säga att när jag var ungefär i din ålder,
och också var tämligen ny som politiker, hade jag nog
också en tendens att göra så. Men när man får vara
med ett tag upptäcker man faktiskt att samhället för-
ändras. T.o.m. gamla lagar måste förändras. Man får
också, tycker jag, vara lite ödmjuk. Jag får inse att
alla inte tycker precis som Centerpartiet även om jag
tycker att alla naturligtvis borde göra det.
Men, Sten Lundström, alla har inte samma åsikt
som Vänsterpartiet. Den insikten får du också leva
med. Däremot tycker jag att det är väldigt bra om vi
kan mötas, att vi t.o.m. kan mötas på ett sådant sätt att
vi faktiskt, tycker jag, är inne och trampar lite grann
på retroaktiv lagstiftning. Vi fattar ju nu beslut som
skall gälla för 1997. Det är faktiskt bakom oss.
Jag tror att vi får vara lite ödmjuka i vår framto-
ning just för att samhället förändras. Det blir fel
ibland för oss politiker även om vi tycker att vi har
aldrig så rätt. Så vi måste ibland förändra.
Anf. 62 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill först tacka för komplimangen
om min ålder, men den har väl inte riktigt med saken
att göra. Jag har själv arbetat kommunalpolitiskt och
politiskt i andra former i närmare 20 vid det här laget.
Jag är därför väl medveten om att en hel rad av de
beslut som vi fattar i olika former blir felaktiga. Men
jag har också sett det som lite grann av en heder att
när jag har fattat beslut som är felaktiga så får jag
också se till att försöka göra något åt dem. Det är
därför som jag ifrågasätter när Rigmor Ahlstedt i sitt
svar till Owe Hellberg säger att det nu är eftergifts-
reglerna som vi ser över. Ja, det är alldeles rätt, och
det är därför som vi har försökt skapa eftergiftsregler
som är rimliga i förhållande till de beslut som har
fattats i den här kammaren.
Anf. 63 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Glöm inte bort att det är detta som
betänkandet handlar om. Det heter Eftergift vid åter-
betalning av bostadsbidrag m.m. Sten Lundström
måste också förstå att alla inte delar Vänsterpartiets
åsikt. Det finns ingen majoritet för Vänsterpartiets
förslag i utskottet. Däremot finns det en majoritet för
att vi nu ändrar på det som gäller 1997, och det är vi
eniga om, vilket jag tycker är bra.
Anf. 64 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag förstår i och för sig att Rigmor
Ahlstedt och jag är med i olika partier därför att vi
har olika uppfattningar om saker. Det är ju ett av
skälen till att vi har demokrati och att vi bildar olika
partier som kan representera olika åsikter. Det torde
vara ganska självklart i detta fall.
Det som jag ifrågasätter är varför Rigmor
Ahlsltedt inte kan se eftergiftsregler som är mer om-
fattande än dem som är föreslagna i den här proposi-
tionen och varför hon inte är beredd att skapa efter-
giftsregler som faktiskt hjälper dem som nu drabbas
av det system som infördes 1997, 1998 och 1999. Det
är inte bara på det sättet att Rigmor Ahlstedt inte
delar Vänsterpartiets uppfattning. Det är faktiskt
också på det sättet att Rigmor Ahlstedt inte har några
egna förslag.
Anf. 65 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Ett av
skälen till att jag inte har ställt mig bakom Vänster-
partiets reservation när det gäller skälen till eftergift
är att jag, som jag sade i mitt huvudanförande, är
någorlunda nöjd med den skrivning som är gjord på
s. 6 och 7. Jag är medveten om att detta inte går till-
räckligt långt. Sedan hoppas jag att om översynen ger
vid handen att det är väldigt många som är drabbade
på ett orimligt sätt, skall vi kunna ta upp denna fråga
till debatt igen.
Anf. 66 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill först och främst tacka Yvonne
Ångström för att hon nu är beredd att stifta retroakti-
va lagar om nästa översyn visar att det finns problem.
(forts. 8 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.53 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.
7 § Frågestund
Anf. 67 TALMANNEN:
I dag deltar från regeringen utrikesminister Anna
Lindh, statsrådet Maj-Inger Klingvall, statsrådet Ulri-
ca Messing, näringsminister Björn Rosengren, mil-
jöminister Kjell Larsson, statsrådet Ingegerd Wär-
nersson, statsrådet Britta Lejon och statsrådet Lars-
Erik Lövdén.
Utrikesministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde i
regeringen. Frågor till övriga statsråd bör beröra deras
ansvarsområden i regeringen. Jag hälsar regeringens
företrädare välkomna och lämnar omedelbart ordet
fritt.
Bombningarna i Jugoslavien
Anf. 68 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Jag har två frågor till Anna Lindh
med anknytning till EU och EU-valet. Om sex veckor
är det val till EU-parlamentet. Intresset för EU kom-
mer att öka, och medlemmarna kommer att ha stort
intresse av att ställa frågor kring bl.a. inflytandet för
de vanliga medlemmarna och väljarna när det gäller
parlamentet. Att Sveriges regering vid EU:s utrikes-
ministermöte i Luxemburg den 9 april ställde sig
bakom Natos fortsatta bombningar i Jugoslavien
förvånar de flesta. De vill gärna veta vilken förank-
ring detta ställningstagande har i Sveriges riksdag.
Anf. 69 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! EU:s utrikesministrar har ställt sig
bakom samma punkter som FN:s generalsekreterare.
EU:s utrikesministrar har sagt att den jugoslaviska
regimen måste avbryta den militära aktionen, måste
dra tillbaka sina trupper, måste garantera att flykting-
arna kan återvända till Kosovo och att man måste ha
en internationell militär styrka för att kunna garantera
att en fredsöverenskommelse hålls. Man har också
krävt att den jugoslaviska regimen måste förhandla på
basis av Rambouillet för att vi skall få en varaktig och
långsiktig fred. Detta har EU:s utrikesministrar sagt.
Det är i princip detsamma som FN:s generalsekretera-
re har sagt.
När det gäller själva bombningarna har EU:s utri-
kesministrar inte haft anledning att säga att man stö-
der Natos bombningar eftersom alla EU-länder inte är
Natomedlemmar. Det har samtidigt från alla länder
uttalats en viss förståelse för att en militär aktion blev
nödvändig.
Anf. 70 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Jag fick inget svar på frågan på vilket
sätt detta ställningstagande är förankrat här i Sveriges
riksdag. Jag skulle vilja ställa en fråga till. Jag hörde
på Ekot i morse att Koffi Annan vid sitt besök i Mos-
kva hade sagt att de pågående Natobombningara är en
humanitär katastrof inte bara i Kosovo utan i hela
Jugoslavien. Carl Bildt sade i samma program att det
nu blir EU som kommer att stå för återuppbyggnaden
på Balkan och för integrationen så att folken där inte
fortsätter att föra de gamla krigen.
Därför vill jag fråga: Kommer regeringen att ta
något initiativ för att så snabbt som möjligt få slut på
bombningarna och deras humanitära konsekvenser
och få i gång återuppbyggnaden och integrationen på
Balkan?
Anf. 71 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Den svenska regeringen har haft un-
gefär samma inställning som FN:s generalsekreterare.
Det är samma linje som omfattas av de andra länder-
na i EU, nämligen att vi måste ha en långsiktig poli-
tisk lösning på det som sker på Balkan. Då blir det
också nödvändigt att hitta ekonomiska återuppbygg-
nadsprogram dels för att reparera det som förstörts
genom kriget, dels för att hela regionen, som sedan
länge är en fattig region, skall få möjlighet att åter-
hämta sig ekonomiskt. Här kommer naturligtvis EU
att spela en viktig roll dels för det ekonomiska åter-
uppbyggnadsprogrammet, dels för att se till att alla de
delar av Jugoslavien som hittills legat i krig med
varandra i fortsättningen kan försonas och samarbeta.
Då är det viktigt att vi får dels ett ekonomiskt åter-
uppbyggnadsprogram, dels ett politiskt för att garan-
tera politiskt samarbete inom regionen och med andra
EU-länder.
Spärr mot kommunala skattehöjningar
Anf. 72 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Regeringen föreslår att spärren mot
kommunala skattehöjningar skall avskaffas. Det kan
tyckas vara bra utifrån kommunal självstyrelsesyn-
punkt om det inte samtidigt föreligger stora risker för
att vi får en ny våg av kommunalskattehöjningar
framför oss. Så har vi sett att statsrådet Lövdén inte
tror att det blir så många kommunalskattehöjningar.
Jag själv befarar att det kan bli ett ganska stort antal.
Vi kommer att kunna stämma av detta om cirka sju
månader. Jag skulle ändå redan nu, för att vi skall
kunna stämma av vem som får rätt, vilja fråga stats-
rådet Lövdén: Hur många kommuner och landsting,
mot bakgrund av att så många kommuner är social-
demokratiskt styrda, tror statsrådet kommer att höja
kommunalskatten? Hur stor tror statsrådet Lövdén att
den kommunala utdebiteringshöjningen genomsnitt-
ligt kommer att vara?
Anf. 73 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Lennart Hedquist understryker bety-
delsen av att vi har kommunal självstyrelse i det här
landet. Nu sitter kommunerna med sin budgetbe-
handling inför nästa år. Det är för tidigt att göra nå-
gon bestämd bedömning av vilka skattehöjningar som
vi eventuellt kan få i kommun- och landstingssektorn
år 2000. Den bedömning som vi gör, utifrån en utvär-
dering av kommunernas förutsättningar att klara ba-
lanskravet är att 80 % kommer att klara sina balan-
skrav år 2000 utan skattehöjningar.
Nu tillför vi kommun- och landstingssektorn yt-
terligare statsbidrag i den budget som ligger, och
därmed ökar också förutsättningarna för att kommu-
nerna skall kunna ha en balanserad situation utan att
behöva vidta skattehöjningar. Jag tror inte att det
finns något generellt tryck uppåt på kommunalskat-
terna. Det kommer naturligtvis att finnas någon en-
staka kommun eller något enstaka landsting som
kommer att justera skattenivån. Men något generellt
tryck uppåt finns inte.
Anf. 74 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag tror inte att det rör sig om några
enstaka kommuner och landsting om man får tror
många socialdemokratiska kommunpolitiker som
redan luftar skattehöjning. Det är enkelt, tror man, att
tillgripa en skattehöjning i stället för att vidta andra
åtgärder.
Min fråga till statsrådet skulle närmast vara - jag
känner inte så stor oro för de borgerligt styrda kom-
munerna och landstingen: Vilka åtgärder eller rikt-
linjer avser regeringen att rikta mot de socialdemo-
kratiskt styrda kommunerna för att de inte skall gå
den s.k. enkla breda vägen och tillgripa skattehöj-
ningar som drabbar medborgarna så hårt?
Anf. 75 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vi har i den budget som presentera-
des i förra veckan lagt fast ramarna och utrymmet för
den kommunala sektorn framöver. Den får ökade
statsbidrag. Jag noterar att moderaterna går emot
statsbidragsökningen, och därmed försämras natur-
ligtvis förutsättningarna för kommunerna. Ökade
statsbidrag, ett skatteutjämningssystem som är rättvi-
sare, en skatteunderlagstillväxt inte att förglömma
som är kraftigare än vad vi förutsatt tidigare, skapar
sammantaget en ganska hygglig ekonomisk situation
för kommunsektorn under de kommande åren. Det är
något bekymmersammare på landstingssektorn, det
skall villigt medges. När det gäller kommunsektorn
ser vi klara resultatförbättringar. Men vår bedömning
är att det inte finns något generellt tryck uppåt när det
gäller kommunal- och landstingsskatterna. Någon
enstaka kommun, något landsting kommer säkert att
höja. Det finns de som kommer att sänka också. Jag
såg i tidningen häromdagen att Haninge kommun
aviserar en sänkning av kommunalskatten under någ-
ra år framåt.
Svensk reservkraftsförsörjning
Anf. 76 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Min fråga riktar sig till näringsminis-
ter Björn Rosengren. Det gäller den svenska reserv-
kraften.
Den 2 mars detta år debatterade ministern och jag
frågan om Sveriges framtida reservkraftsförsörjning.
Diskussionen handlade om ifall regeringen skall följa
Energimyndighetens förslag, att enbart förlita sig på
utländsk el vid extrem kyla i Sverige eller att behålla
några av de kondenskraftverk som nu läggs i malpå-
se. Ministern hänvisade då till en hearing som nu är
genomförd.
Min fråga är: När avser regeringen att lägga fram
en plan för landets reservkraftsförsörjning?
Anf. 77 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är riktigt som det sägs här. Vi har
haft en hearing där vi fick in synpunkter och vi kom-
mer nu att bereda dessa på departementet. Jag bedö-
mer att vi skulle kunna återkomma under våren.
När det gäller elförsörjningen och balansen har vi
en mycket god tillgång till el i detta land.
Anf. 78 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Det låter bra att en plan kan komma
att tas fram redan under våren.
Det mest akuta nu är Karlshamnsverken. Man
håller alltså på att montera ned det sista kondens-
kraftverket, och man vill då ha besked om vem som
långsiktigt skall ansvara för reservkraften i Sverige.
Skall det vara Svenska kraftnät eller de enskilda elle-
verantörerna?
Sedan är jag litet mera orolig än ministern för el-
försörjningen. Visst har vi en god tillgång, men det
kan ju uppstå extrema situationer av den typ som
uppstod t.ex. i början av detta år då vi var beroende
av att köpa el från t.ex. Norge.
En avslutande fråga: Har regeringen bestämt sig
för vem som skall ha det långsiktiga ansvaret för
reservkraften, Svenska kraftnät eller elleverantörer-
na?
Anf. 79 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Den frågan återkommer vi till. Efter
det att vi har avreglerat elmarknaden och efter det att
vi har en nordisk elmarknad kommer det att bli låga
priser och god tillgång på el.
Mellanöstern
Anf. 80 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till Anna Lindh som
rör problemen i Mellanöstern.
Vid mitt senaste besök i östra Jerusalem stängde
fyra palestinska organisationer av den israeliska
myndigheten. Premiärminister Netanyahu har även
för avsikt att stänga palestiniernas representation i
östra Jerusalem, Orient House, så snabbt som möjligt.
Detta är ett led för Netanyahu i att vinna valet den
17 maj.
Då vill jag fråga ministern vad den svenska rege-
ringen avser att göra för att se till att Orient House
inte stängs och för att alla de institutioner och organi-
sationer som har stängts i östra Jerusalem kan öppnas
igen. Denna politik är ett led i att tömma Jerusalem
på palestinier.
Anf. 81 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det som den israeliska regeringen nu
gör är väldigt oroande och väldigt allvarligt. Det är
viktigt att det blir en regering efter det israeliska valet
som tar fredsprocessen på allvar. Den nuvarande
israeliska regeringen har inte gjort det, utan man har
gjort en hel del saker i strid med fredsprocessen.
Det som Yvonne Ruwaida tog upp är ett ytterliga-
re exempel. Detta med Orient House fick jag känne-
dom om först i morse, men den svenska regeringen
kommer naturligtvis att påtala att vi inte tycker att
detta är acceptabelt. Den israeliska regeringen måste
hålla sig till fredsöverenskommelsen och måste också
underlätta för denna överenskommelse, och det gör
man inte genom att stänga t.ex. Orient House.
Anf. 82 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag delar regeringens uppfattning.
Men jag vill ändå ställa ytterligare en fråga till Anna
Lindh som just rör fredsprocessen i Mellanöstern. Ett
av de stora problemen är att det inte finns något tids-
schema för den framtida fredsprocessen. Detta gör att
palestinierna hamnar i ett underläge och att fredspro-
cessen inte kommer någon vart.
På vilket sätt tänker Sveriges regering bidra till att
det upprättas ett tydligt tidsschema för den palestins-
ka sidan så att palestinierna vet när de kan gå vidare?
Anf. 83 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är viktigt att man får ett nytt tids-
schema så snart som möjligt. Men det är nog inte
realistiskt att tro att man kan få ett sådant före det
israeliska valet som äger rum den 17 maj. Den 1 juni
blir det eventuellt en andra omgång. Därefter måste
man så snart som möjligt få i gång reella förhandling-
ar med den israeliska regeringen och ett nytt tids-
schema.
Det är självklart att det inte finns någon anledning
för palestinierna att tvingas vänta för länge, eftersom
det under en lång period har varit ett dödläge i för-
handlingarna på grund av det israeliska valet.
Idrottsbojkott
Anf. 84 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ulrica
Messing.
Svensk idrott tvekar än en gång om en idrottsboj-
kott. Man kan ställa sig frågan om idrotten orkar leva
upp till sina ideal när den prövas som i det här fallet.
Jag vet att detta är en fråga som även utrikesmi-
nistern har varit inblandad i, men jag tycker att den
har väldigt stor bäring på vilka värderingar man har
och hur man jobbar tillsammans med idrottsrörelsen
här i Sverige.
Jag blev lite förvånad över att Arne Ljungqvist
hänvisade till bojkotten mot Sydafrika och de admi-
nistrativa frågorna. Administrationen får ju inte vara
ett hinder för att man skall fatta beslut och ta ställning
i en så viktig fråga. Det är ganska ledsamt när före-
trädare gömmer sig bakom sådana argument.
Jag skulle väldigt gärna vilja höra vad Ulrica
Messing har för synpunkter.
Anf. 85 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Utrikesministrarna i EU gjorde för en
kort tid sedan ett gemensamt uttalande där de vädjade
till den internationella idrottsrörelsen att bojkotta den
typen av arrangemang som nu är planerat i det forna
Jugoslavien. I detta uttalande markerades vikten av
att alla länder stöder och vill utveckla det demokra-
tiska arbetet.
Utrikesminister Anna Lindh och jag har i dag
skrivit ett brev till Riksidrottsförbundets ordförande
Arne Ljungqvist för att markera detta ställningsta-
gande och för att understryka att vi å regeringens
vägnar hoppas att svensk idrottsrörelse stöder detta
ställningstagande och verkar för att idrotten, som är
demokratiskt uppbyggd i vårt land, också stöttar de-
mokratiska former i andra länder.
Anf. 86 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka båda mi-
nistrarna som har haft med frågan att göra för att de
har tagit en tydlig ställning och för att de har tagit
kontakt genom att skriva det där brevet.
Här måste man bedriva ett långsiktigt arbete. En
annan gång - om vi mot förmodan skulle hamna i en
situation där dessa frågor blir aktuella - bör denna
diskussion ha förts inom idrottsrörelsen och tillsam-
mans med politiker så att det blir lättare att hantera
den här typen av frågor. Vi sätter stor tilltro till id-
rotten och stöttar den på många sätt just för att den
står för vissa fostrande värderingar. Då blir man desto
mer besviken när detta arbete raseras i en sådan här
svår situation.
Anf. 87 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Idrottsrörelsen i Sverige är förvisso
en självständig rörelse och skall så förbli, men jag
delar Carina Häggs uppfattning. Det är oerhört viktigt
att den demokratiska idrottsrörelsen i vårt land gen-
temot andra länder föregår med gott exempel och slår
vakt om de värden som vi i andra sammanhang i vårt
land slår vakt om. Därför utgår jag ifrån att vi kan
fortsätta att föra den diskussion som nu är viktig
också när det gäller framtidens ställningstaganden så
att vi kan agera gemensamt från svensk sida.
Taxirörelsen
Anf. 88 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag har en fråga till näringsministern.
Det gäller taxirörelsens situation. Vi har tidigare
skriftväxlat i denna fråga, och vi står i begrepp att
behandla konkurrenslagen i riksdagen nästa vecka.
I avsaknad av det gruppundantag som man talar
om i rapporten Små företag och konkurrenslagen
fällde Marknadsdomstolen förra veckan fem företaga-
re i mitt hemlän, och i fem andra län är det fara för att
man går samma väg. Det är besvärande att så skall
ske, och det stämmer inte heller med den politiska
viljan.
Kan näringsministern vidta någon åtgärd så att vi
hinner behandla ändringarna i konkurrenslagen om ett
s.k. gruppundantag så att inte massor av företag måste
upphöra med sin rörelse för att rätta sig efter tidsord-
ningen i beslutsgången?
Anf. 89 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag skall ta till mig den upplysning
och den fråga som jag fick och ber att få återkomma.
Det är omöjligt att svara på frågan om man kan göra
ett undantag här, men jag skall ta till mig den.
Nedskärningar inom statlig verksamhet
Anf. 90 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Min fråga sträcker sig över många
departementsområden, men jag kanske ändå skall
ställa den till vår särskilda demokratiminister för den
har den dimensionen.
Det går en flyttvåg över alla landsortslän. Det har
många orsaker. Men det finns också statlig verksam-
het, och staten har ett ansvar för att kärnverksamheter
kan upprätthållas.
I dag stängs tingsrätten i Åmål. Dalsland är ju ett
hårt drabbat landskap. Kommunen Åmål har blivit av
med kronofogdemyndighet, åklagarväsendet tunnas
ut vid polisen och häktningsverksamheten är ifråga-
satt. Det blir allt färre befattningar i statlig regi, ar-
betsplatser försvinner, centraliseringen och avstånden
ökar.
Min fråga blir då till regeringen: Kommer man att
ta initiativ för att statens ansvar för sin egen kärn-
verksamhet skall kunna värnas och säkras?
Anf. 91 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Det här är en fråga som berör, precis
som Elver Jonsson säger, många av regeringens ar-
betsområden, både regionalpolitik och statlig förvalt-
ningspolitik, bara för att nämna ett par exempel.
Visst, staten har ett oerhört stort ansvar för att
hela Sverige skall leva och för att vi skall kunna upp-
rätthålla en service och närhet till medborgarna och
företagen i Sverige, oavsett var i Sverige man befin-
ner sig. Samtidigt måste vi utföra detta ansvar för
våra kärnverksamheter på ett sätt som innebär att vi
också kan utföra de åligganden vi har med tillräckligt
hög grad av kvalitet.
Det har varit en period då vi har haft anledning att
skära ned i statens utgifter. Det har naturligtvis på-
verkat närhetsgraden.
Vad som är viktigast från fall till fall är väl omöj-
ligt att ge något generellt svar på. Men i valet mellan
att upprätthålla tillräcklig kvalitet i de statliga verk-
samheterna kontra en närhet är det nog ibland så att vi
måste låta kvalitetskravet gå före andra hänsyn.
Anf. 92 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Statsrådet hemfaller till att tala om
kvalitet, men det kan ju knappast vara kvalitet när vi,
statsmakten, låter det ske i administrativ ordning, för
att inte säga oordning, utan politiska beslut.
När det gäller t.ex. tingsrätternas verksamhet har
ju parlamentarikerna sagt att det finns anledning att
hålla igen. Jag fick justitieministerns löfte här i denna
kammare att man noga skulle överväga det, och jag
förutsätter att regeringen har gjort det. Men när man
inte förnyar hyreskontrakt eller återbesätter vakanta
tjänster upphör plötsligen verksamheten. Den dör
tvinsoten.
Det är ju detta som är så allvarligt för Dalsland
och många andra landskap. Statsmakten har ett ansvar
här, och jag har pekat på flera myndigheter som har
försvunnit. Den närhet och omsorg om medborgarna
som jag delar statsrådet Lejons uppfattning om kan vi
ju inte upprätthålla om det i stället för kilometer blir
10, 15 eller 20 mil till elementär statlig kärnverksam-
het och service.
Eftersom det berör så många områden skulle jag
vilja vädja till regeringen om att ta ett samtal om
samordning, så att den vänstra handen vet vad den
högra gör.
Anf. 93 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Vi för sådana samtal, det kan jag för-
säkra frågeställaren om. Verkligheten är nu sådan att
det inte alltid går att förena alla ambitioner och mål-
sättningar. Men vägledande för regeringens arbete,
under hela den tid som vi har haft att hantera dessa
nedskärningar men också nu när vi ser att vi har mer
resurser för de statliga verksamheterna, är ju omsor-
gen om kvalitet och också ansvaret för att hela Sveri-
ge skall leva.
Visst kan man diskutera enskilda händelser, och
jag är den första att bejaka bilden av att vi har pro-
blem i dag på grund av att vi inte har haft tillräckligt
med pengar i de statliga verksamheterna. Men de är
inte oöverstigliga, och vi ser nu ljuset i tunneln. Jag är
övertygad om att vi har en mycket ljusare tid framför
oss än vad vi har haft bakom oss.
Men din uppmaning är någonting som vi tar all-
varligt på. Visst, vi har självklart ett ansvar för dessa
frågor.
Funktionshindrade barn i skolan
Anf. 94 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Oskar är tio år. Han är blind, svårt
hörselskadad, autistisk och gravt rörelsehindrad. Han
är svårligen kontaktbar för dem som inte kan tyda just
hans signaler. Han är också omtyckt och helt accepte-
rad precis som han är i den skola han går i.
Den skola han går i har kanske världsledande
kunnande och kompetens när det gäller att förstå,
hjälpa och utveckla barn i just hans situation. Denna
skola har skolministern velat lägga ned. Skolminis-
tern har mot barnens och föräldrarnas vilja velat
tvångsintegrera dessa barn i kommunala skolor, som
oftast saknar det kunnande som krävs. Det rör sig om
så få barn med så speciella behov att också skolmi-
nistern borde kunna acceptera deras statliga special-
skola för att ge dessa barn bästa tänkbara start i livet.
Jag vill fråga skolministern om hon funderar på
hur Oskars dag i en kommunal skola skulle se ut.
Anf. 95 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag kan tala om för Sten Tolgfors att
mitt dagliga arbete just består i att fundera över hur
alla skolbarn har det i Sverige, barn som Oskar och
alla andra barn också. Det är min uppgift som skol-
minister att se till att vi kan möta alla dessa barns
olika behov. Det får vi göra på olika nivåer. Ibland
räcker det med ett möte med en lärare som har kom-
petens att undervisa i vanlig grundskola, ibland behö-
ver vi specialpedagoger och ibland behöver vi speci-
alpedagoger med ytterligare spetskompetenser. Vi
behöver ytterligare forskning om de elever som har
de största behoven. Därför är det viktigt att vi i vårt
land kan möta barnen på de olika nivåerna i våra
olika organisationsmodeller.
Vi kommer därför den 11 maj att här i riksdagen
presentera en proposition som just kommer att gälla
alla funktionshindrade elever i grundskolan. Proposi-
tionen rör tiotusentals elever.
Anf. 96 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Enligt min uppfattning har alla rätt att
gå integrerade i den kommunala skolan, men det är
inte en skyldighet för barn att integreras i den kom-
munala skolan. Ett barn med Oskars särskilda förut-
sättningar är inte integrerat för att han vistas i samma
lokal, under samma tak som andra barn, om han inte
kan accepteras, delta i det sociala livet, i lekar, i den
vanliga undervisningen, i fritidsaktiviteter och i skol-
resor.
För barnen på Ekeskolan har den tidigare integra-
tionen inneburit att de har suttit i en skrubb med en
assistent, helt vid sidan av alla de andra barnens liv.
Barnen på Ekeskolan, kan jag hälsa skolministern,
är rädda för att deras skola skall läggas ned. Så länge
hotet om detta finns, blir deras liv skakigt. De känner
att deras tillvaro riskerar att slås i spillror av politiker
som hellre hävdar principer, t.ex. om kommunalise-
ring av skolan och enhetliga system, än kvaliteten i
deras undervisning.
Jag tycker att skolministern skall ge de här barnen
besked i dag. Hon har undvikit att ta någon som helst
publik debatt i snart ett års tid, och det är ur demo-
kratisk synpunkt fullständigt oacceptabelt.
Anf. 97 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Det här kan nog bli en roman efter det
sätt på vilket Sten Tolgfors har hanterat en utredning.
Jag var ordförande i en utredning. Så länge denna
utredning pågick deltog jag i debatten. När jag läm-
nade utredningen ifrån mig deltog jag i debatten.
Därefter har jag blivit skolminister. Nu är min uppgift
att se kritiskt på de remissyttranden som kommit in
efter utredningen. Efter det kommer jag att avlämna
en proposition.
Sten Tolgfors har på alla sätt försökt att få mig att
föregå vad jag kommer att lägga fram i propositionen.
Jag kommer inte att svara på det i dag. Sten Tolgfors
har ställt en interpellation med samma frågeställning-
ar som jag skall besvara den 4 maj. Jag kommer inte
att svara då heller. Svaret får Sten Tolgfors tillsam-
mans med riksdagens ledamöter den 11 maj.
Kosovo
Anf. 98 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har två frågor till utrikesminister
Anna Lindh.
Det är oerhört viktigt att försöka få stopp på den
serbiska nationalistiska regimens etniska rensning i
Kosovo, men det finns ju olika tillvägagångssätt.
Oavsett synen på behovet av militärt våld finns det en
ganska bred samsyn när det gäller inställningen till
flygbombningar, en samsyn som spänner från Carl
Bildt till Peter Wallensteen, professor i freds- och
konfliktforskning. Mig veterligt har flygbombningar
inte i ett enda fall i historien lett till de mål som man
velat uppnå - med ett enda undantag, nämligen atom-
bomberna över Hiroshima och Nagasaki.
Min fråga till utrikesministern är: Varför har rege-
ringen inte tagit avstånd från flygbombningarna som
ett väldigt dåligt instrument för att nå ett mål?
Anf. 99 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det gäller här väldigt komplicerade
frågor. Vår principiella syn är den att alla beslut om
aktioner skall beslutas i FN:s säkerhetsråd. Att så inte
har skett i det här fallet kan ställas mot att vi har kun-
nat se väldigt allvarliga övergrepp på de mänskliga
rättigheterna och en påbörjad etnisk rensning i Ko-
sovo.
När det sedan gäller den militära aktionen har
Sverige i likhet med många andra länder valt att inte
kommentera enskilda delar av denna. Frågan har rests
i FN:s säkerhetsråd, och den fick då stöd bara av Kina
och Ryssland, som fördömde bombningarna. Skälet
är att alla andra länder vill visa Milosevic att det är
den jugoslaviska regimen som nu har nyckeln till att
få ett slut på kriget och att uppmärksamheten därför
bör riktas mot den jugoslaviska regimen. Det är den
som måste se till att få ett slut på kriget.
Anf. 100 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag håller med om att man måste rikta
kritiken mot den serbiska regimen och den politik
som den bedriver. Jag kan också förstå att regeringen
kan se ett behov av militär styrka och även att den
inte utvecklas i FN:s regi. Men min konkreta och mer
precisa fråga gällde just luftbombningar. Mot bak-
grund av att det inte finns några fall i historien där
luftbombningar har lett till konkreta resultat, med
undantag av atombomberna över Japan 1945, ter det
sig naturligt att kritisera och ta avstånd från den me-
toden. Man har sett att den inte leder någonstans.
Jag skulle också vilja ställa en kort fråga om ifall
regeringen accepterar Natos användning av s.k. ura-
nammunition i kriget mot infrastrukturella mål i Ko-
sovo och Serbien.
Anf. 101 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Regeringen har valt att inte gå in i
diskussionen om exakt vilka militära medel som
används. Det beror helt enkelt på att jag är övertygad
om att om vi ägnar tiden åt att här i kammaren och i
andra sammanhang diskutera de olika militära aktio-
nerna var för sig, riktas inte uppmärksamheten åt det
håll där man faktiskt har nyckeln till freden i det här
sammanhanget, och det är den jugoslaviska regimen.
Vi har därför valt att under den tid som kriget på-
går inte kommentera enskildheterna i kriget. Nu är
det den jugoslaviska regimen som har nyckeln och
som måste upphöra med aggressionen mot kosovoal-
banerna. Den måste acceptera att flyktingarna får
återvända till sina hem och att vi får en internationell
militär närvaro som kan garantera att flyktingarna kan
återvända i säkerhet.
Vi hoppas nu att denna fråga kommer tillbaka och
diskuteras och behandlas i FN och att vi därmed ock-
så kan få en fredlig utgång.
Ämnesprov i årskurs 9
Anf. 102 ANITA JÖNSSON (s):
Fru talman! Jag har en fråga till skolminister
Ingegerd Wärnersson.
Jag har i tidningarna sett att när man samlar in re-
sultaten från de ämnesprov som genomförs samtidigt
runtom i vårt land i årskurs 9 visar det sig att det är
ett stort bortfall av elever. Dessa elever har alltså inte
gjort de här proven. Jag tycker att det är illavarslande,
och skolministern kan knappast vara nöjd med det
resultatet.
Jag undrar om man har undersökt vad som är or-
saken till det inträffade. När man förhoppningsvis får
reda på det, vad ämnar skolministern då göra för att
det inte skall upprepas?
Anf. 103 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s):
Fru talman! Den redovisning av ämnesproven
som Anita Jönsson hänvisar till gäller resultatet år
1998. Tyvärr var det ett stort bortfall. Ca 30 % av
eleverna hade fallit bort i dessa ämnesprov.
Jag har nu fått en första analys och skall i slutet av
maj få en andra, fullständig, analys. Det visar sig att
orsaken i mycket hänför sig till läraransvaret. 10 % av
bortfallet är ett gruppbortfall. Dessa prov, som görs i
svenska, matematik och engelska, består av flera
delprov i varje ämne. I matematiken är det upp till
fem delprov.
Det är helt enkelt så att lärarna inte har genomfört
det sista muntliga delprovet och därmed inte heller
har skickat in resultaten.
I 9 % av fallen har lärarna inte skickat in resulta-
ten av den anledningen att man har tyckt att eleverna
inte hade tillräckliga läs- och skrivkunskaper eller var
invandrare.
Detta är fullständigt oacceptabelt. Lärarna är
skyldiga att redovisa även om en elev inte deltar i de
här proven. Skolverket har nu tagit kontakt med de
aktuella skolorna, frågat om anledningen till det in-
träffade och uppmärksammat lärarna på deras brister.
Anf. 104 ANITA JÖNSSON (s):
Fru talman! Jag tolkar svaret så att Skolverket nu
har i uppgift att se till att lärarna får den information
och de möjligheter som krävs för att vi 1999 skall få
ett bättre resultat.
Anf. 105 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s):
Fru talman! Staten har givetvis ansvaret via Skol-
verket. Vi har dessa prov för att få en likvärdig skola
och för att eleverna skall ha en möjlighet att jämföra
sina resultat mot varandra och för att få ett bra un-
derlag vid betygssättningen.
Vi följer nu också upp vad som sker vårterminen
1999 och kommer sedan att ytterligare gå ut till
kommunerna med bättre information. Eventuellt
kommer vi också att förändra proven, så att det inte
blir fem utan kanske fyra delprov. Med fem delprov
blir det lätt ett bortfall om 9-10 % helt enkelt på
grund av tidaspekten.
Men när detta nu är uppmärksammat är det en
skyldighet för alla kommunpolitiker, alla skolledare
och lärare att ta sitt eget ansvar. Jag ser det som an-
geläget att man ute i kommunerna diskuterar de här
resultaten, så att de inte bara blir en nationell angelä-
genhet.
Skatt på biobränsle
Anf. 106 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson. I gårdagens riksdagsdebatt om miljö-
politiken fokuserades rätt mycket av diskussionen på
ministerns tidigare utspel att biobränslen skall be-
skattas från år 2004. Vi fick inget riktigt besked i den
frågan. Det är inte bara här i riksdagen som vi undrar
över detta. Också de kommuner som just nu planerar
stora investeringar på miljöområdet och som byggt
sina beräkningar på avkastningen från en icke be-
skattad biogas undrar förstås över detta.
Kommer det en beskattning? Hur stor kommer
den att bli? Kommer den att gälla alla biobränslen,
även biogas för fordonsdrift? Det finns många fråge-
tecken.
Anf. 107 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Frågan är väldigt tydligt besvarad i
vårpropositionen. Vi garanterar nu skattefrihet för
etanol och liknande biobränslen - det här är inte en
fråga om biogas som fordonsbränsle - fram t.o.m. år
2003. I dag kan vi dock inte ta ansvar för att garantera
en längre utdragen skattebefrielse.
Därmed är inte sagt att det kommer att bli full
energiskatt eller koldioxidskatt fullt ut fr.o.m. 2004.
Det kan mycket väl tänkas bli skattebefrielse även
efter det datumet. Det kan också tänkas bli en reduce-
rad skatt efter det datumet.
Anf. 108 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt när man
aviserar eventuella skattehöjningar som får så stora
och genomgripande konsekvenser. Sådana avisering-
ar kommer att lägga en död hand över väldigt mycket
av de investeringar som skulle skapa ett uthålligt
samhälle. Vi har varit ganska överens om att vi skall
gå från fossila bränslen mot biobränslen.
I Jönköpings kommun planeras t.ex. en investe-
ring om 76 miljoner kronor för en sopsorteringsan-
läggning för hushållsavfall, en rötningsprocess och ett
raffinaderi för omvandling av rötgas till fordonsgas.
Kalkylen förutsätter dock att skatt inte införs på bio-
gasen. Man marknadsför just nu detta till presumtiva
kunder.
Det är svårt att genomföra de här investeringarna
med den osäkerhet som råder i dagsläget. Sådana här
investeringar, som görs inte bara i Jönköpings kom-
mun utan också på många andra ställen, riskerar att
läggas på is med tanke på den osäkerhet som i dag
råder.
Anf. 109 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Som jag tidigare sade gäller det inte
biogas som bränsle. Jag tror att de viktiga, intressanta
investeringar som Maria Larsson talar om är finansie-
rade av de lokala investeringsprogrammen. De är ett
led i vårt försök att på detta sätt engagera kommuner-
na och alla de eldsjälar som finns ute i kommunerna
för att hitta bra insvesteringar som för oss ytterligare i
riktning mot det uthålliga samhället.
Bostadsbidraget
Anf. 110 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till Maj-Inger Kling-
vall. Innan frågestunden har bostadsutskottet debette-
rat betänkandet Eftergift vid återbetalning av bo-
stadsbidrag, m.m. Ca 200 000 hushåll som fick bo-
stadsbidrag år 1997 har stora återbetalningskrav,
många familjer med tiotusentals kronor.
Den här debatten verkar inte intressera ministern,
eftersom ministern inte har deltagit i den. Jag ställer
frågan: Varför deltar inte ministern i en sådan viktig
debatt som berör så många människor? Jag vill också
ställa frågan: När det gäller den eftergift som rege-
ringen har föreslagit, hur många av de 200 000 hus-
hållen kommer att beröras av den möjligheten?
Anf. 111 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Precis som Owe Hellberg säger är
detta en fråga som har betydelse för väldigt många
människor. Det gäller inte bara dem som har blivit
återbetalningsskyldiga utan också dem som faktiskt
fick för litet bostadsbidrag år 1997.
Vi har haft anledning att diskutera frågan i kam-
maren. Framför allt har jag fått många frågor under
frågestunder. Men det har naturligtvis också diskute-
rats i samband med den proposition som ni nu har
behandlat här i kammaren i dag. Det visar på frågan
vikt och det intresse som regeringen har lagt vid att
lägga fram ett förslag som skall öka möjligheterna till
eftergift för dem som saknar betalningsförmåga.
Det är omöjligt att uppskatta hur många personer
det är, som jag har sagt i tidigare sammanhang. Det
kommer nu att bli en fråga för försäkringskassorna att
handlägga utifrån de beslut som riksdagen fattar med
anledning av propositionen.
Anf. 112 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag tror att ministern slirar lite på sva-
ret. Jag har gjort egna undersökningar. Enligt de för-
säkringskassor jag talat med handlar det om ett väl-
digt litet fåtal människor.
Vänsterpartier har lagt fram ett eget förslag i en
motion där vi vill införa en godtrosparagraf i efter-
giftsregeln som säger att de som har lämnat korrekta
uppgifter och de som inte själva har förorsakat felak-
tiga utbetalningar skulle kunna få möjlighet till efter-
gift. Det har avvisats i debatten. Det kommer inte
heller att ge något resultat i omröstningen så små-
ningom, och det beklagar jag.
Det beror väldigt mycket på att förslaget i motio-
nen inte har kunnat undersökas och utredas på rätt
sätt på grund av tidsbrist. Det är faktiskt någonting
som regeringen bör ta till sig. Det finns förslag att
utreda innan man kommer med en proposition.
Anf. 113 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Det har varit viktigt att försöka att ta
fram den här propositionen så snabbt som möjligt.
Det handlar om att öka möjligheterna till eftergift för
de hushåll som saknar betalningsförmåga. Detta är
ärenden som nu skall hanteras under första halvåret i
år av försäkringskassorna. Det fanns inte möjlighet att
vänta. Det var i varje fall regeringens bestämda upp-
fattning att vi här var tvungna att agera snabbt.
Däremot kommer den här frågan att ha fortsatt
aktualitet, inte minst mot bakgrund av att Riksförsäk-
ringsverket nu gör en stor utvärdering och analys av
reformen. Resultatet av helheten skall presenteras för
regeringen före den 1 september. Först då kommer vi
att få svar på väldigt många frågor som jag tycker att
man har anledning att ställa sig om effekterna av
reformen. I det sammanhanget skall man naturligtivs
också ta ställning till om det behöver göras ytterligare
justeringar.
EU-myndigheter
Anf. 114 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till utrikesminister
Anna Lindh. Inom EU finns vissa gemenskaphetsin-
stitut utlokaliserade till flera av EU:s medlemsländer.
Av vad som framgått av uttalanden i medierna verkar
det som att frågan om någon av de tilltänkta nya EU-
myndigheterna skall lokaliseras till Sverige åtminsto-
ne diskuteras i regeringskretsen.
Jämställdhets- och jordbruksministern verkar en-
ligt ett TT-meddelande ha sin uppfattning klar, näm-
ligen att ett europeiskt jämställdhetsinstitut skall
förläggas till Sverige. Andra områden såsom folkhäl-
sa, IT och telereglering har också nämnts.
Jag skulle vilja ställa följande frågor till utrikes-
ministern. Är regeringen av samma uppfattning som
Centerpartiet, nämligen att vi med kraft skall arbeta
för att Sverige skall komma i fråga som värdland för
något eller några av tilltänkta EU-myndigheter? Om
svaret är ja: Har regeringen någon gemensam upp-
fattning om vilka områden som kan vara aktuella?
Anf. 115 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Vi vill självfallet ha ett EU-institut till
Sverige. Därom är vi helt överens. Naturligtvis är det
också viktigt för Sverige att få ett institut som hand-
har för Sverige viktiga frågor, som kan vara bra för
Sverige när det gäller lokalisering och liknande.
IT-frågorna är därmed något som Sverige har pri-
oriterat mycket högt. Vi har också sagt att jämställd-
hetsfrågor och telemyndigheten är viktiga. Vilket
institut det i sista hand kommer att bli fråga om måste
avgöras av när EU fattar beslut om att inrätta institut
och vilket institut vi därmed tror oss ha den största
möjligheten att kunna få till Sverige.
Anf. 116 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är bra att vi är överens om bety-
delsen av att lokalisera EU-verksamheter i alla EU-
länder så att inte allt hamnar i Bryssel. Jag delar ock-
så uppfattningen som utrikesministern framför att det
är väldigt viktigt att ta till vara de specifika förutsätt-
ningar som länder ger.
Det som jag tycker känns angeläget är att det finns
en gemensam bild så att det inte blir spridda skurar
med olika uppfattningar i olika uttalanden. Jag tror att
det motverkar sitt syfte. Det är bra att vi är eniga i
den delen. Min följdfråga är: Kan utrikesministern ge
någon bild av tidsplan och den process som leder
fram till ett ställningstagande i sakfrågan?
Anf. 117 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Det är svårt att ge en exakt tidsplan i
dag eftersom den beror på EU:s tidsplan och när man
får beslut om olika institutioner i EU. Den svenska
regeringen har en samlad syn. Vi diskuterar naturligt-
vis hela tiden gemensamt vilka möjligheter vi har att
få olika institut.
Som jag sade är IT, jämställdhet, telefrågor tre av
de viktigaste exemplen som också nämnts av den
svenska regeringen. Tidsplanen vågar jag inte ge
innan vi har fått en tydligare tidsplan från EU. Men
jag kan försäkra att vi kommer att göra allt för att få
ett av dessa viktiga institut till Sverige.
Utflyttning av högutbildade från Sverige
Anf. 118 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister
Björn Rosengren. Varje dag får vi nya bevis på att
inte bara ägandet av svenska företag flyttar ut från
Sverige utan också att avancerad arbetskraft och
kreativa entreprenörer flyttar ut i en takt som måste
oroa även näringsministern. Frågan är: Varför dröjer
det med konkreta förslag från regeringen som skall
hindra denna ensidiga utflyttning?
Näringsministern sade i går i en TV-intervju att
det finns många tillfällen under den här mandatperio-
den att återkomma med förslag i den riktningen. Men
för varje dag som går skördar utländskt kapital fruk-
terna av svensk teknologi och kompetens. Min fråga
till näringsministern är därför: Vad väntar regeringen
på?
Anf. 119 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Låt mig först göra ett konstaterande
som börjar bli tjatigt, nämligen att det går bra för
Sverige. Det är väldigt svårt att övertyga många här i
kammaren om det, trots att det finns så mycket statis-
tik om det.
Låt mig redovisa några fakta. För första gången på
25 år har vi sedan 8 år tillbaka lika stora inkomna
direktinvesteringar till Sverige som från Sverige. Det
innebär att många företag i utlandet investerar i Sve-
rige, eftersom man tycker att Sverige har ett bra fö-
retagsklimat. Här kan man driva företag. Senast var
det verkställande direktören för Upjohn som framför-
de detta. Här kommer man att investera när det gäller
forskning och utveckling.
Det är också så att 25 av världens 100 största fö-
retag har etablerat regionala huvudkontor i Sverige.
Om vi sedan tittar på sysselsättningen och till-
växten kan vi se att Sverige är ett av de länder i Euro-
pa som i dag har den högsta tillväxten. Sverige är det
land där arbetslösheten minskar snabbast. Sverige är
det land där tillväxten ökar snabbast. Varför talar inte
oppositionen om detta? Varför talar ni inte om att det
går så bra i Sverige som det gör?
Anf. 120 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Det jag speciellt tänker på är utflytt-
ningen av de mycket högkompetenta personerna. Det
är ju inte synd om dem som flyttar, utan det är synd
om dem som blir kvar. Jag tror att tillväxtmöjlighe-
terna i Sverige blir sämre på sikt om det är de mest
kompetenta och mest driftiga personerna som flyttar.
Det är de som skall göra att vi får tillväxt även på
lång sikt.
För närvarande har vi en tillväxtprocent i Sverige
som är relativt bra. Men jag är orolig för den möjliga
tillväxten på lång sikt när alla våra duktiga civilin-
genjörer, ekonomer och snart också läkare och sjuk-
sköterskor kommer att flytta i mycket högre utsträck-
ning än vad vi någonsin tidigare har sett.
Man har ju hört otroligt många uttala sig om det
dåliga näringslivsklimatet i Sverige. Även om nä-
ringsministern anser att det är bra, finns det väl
mycket som kan göras bättre? Det har ju näringsmi-
nistern själv sagt. Jag undrar därför vad näringsmi-
nistern väntar på när det gäller förslag i den här rikt-
ningen. Eller kommer det inga förslag?
Anf. 121 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! I vårpropositionen redovisar vi att vi
ytterligare skall öka anslagen till forskningen med en
miljard. Vi redovisar att vi skall öka antalet utbild-
ningsplatser på högskolor och universitet med ytterli-
gare 20 000. Vi redovisar också en mängd andra
förslag. En del av dessa förslag kommer att redovisas
i budgetpropositionen till hösten.
Vi talar om att de högutbildade flyttar, men det är
faktiskt inte riktigt sant. Det finns många som flyttar.
De börjar t.ex. att jobba på Ericsson. Ericsson är en
internationell koncern. De får jobb på Ericsson någon
annanstans i världen, och det är ganska rimligt att de
får det. Sedan kommer de tillbaka till Sverige. Inte
minst Moderaterna talar om att den kvalificerade
arbetskraften flyttar utomlands, men det är inte sant.
Men det är självfallet så att Sverige kan bli ännu
bättre. Vi kommer att redovisa en mängd olika för-
slag som kommer att leda till detta.
Utnämningspolitiken
Anf. 122 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Fru talman! Jag har en fråga om regeringens ut-
nämningspolitik. Av de tolv senaste utnämningarna
av generaldirektörer och landshövdingar är nio män
och ynka tre kvinnor. Hur ser regeringen på den
ojämna tillsättningen? Är det en nyordning på gång,
eller är det ett misstag?
Anf. 123 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! När vi gör en samlad redovisning vid
den här mandatperiodens utgång skall vi kunna redo-
visa bättre siffror.
Statsbidragen till kommunerna
Anf. 124 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet
Lars-Erik Lövdén. Jag läste nyligen i Kommun-
Aktuellt en mycket uppseendeväckande artikel om en
avhandling. Den handlade om att de statliga bidragen
till kommunerna är högre i kommuner där det finns
många osäkra väljare. Det framgår alltså av en av-
handling i nationalekonomi som lagts fram vid Upp-
sala universitet.
Hon som skrivit avhandlingen säger också att re-
sultaten tyder på att statsbidragen är taktiska och
tenderar att gå till de kommuner där man kan överty-
ga väljarna att rösta på den sittande regeringen. Ge-
nom att mäta storleken på de kommunala statsbidra-
gen under perioden 1991-1995 har författaren under-
sökt två olika mandatperioder med två olika regering-
ar. Oavsett vilket regeringen som suttit har hon funnit
att de mest mutade kommunerna finns i Kalmar,
Västerbotten, Gävleborg och Dalarna.
Det finns väldigt lite forskning om vilka effekter
som de statliga bidragen till kommunerna har. Jag
skulle gärna vilja höra statsrådets kommentar till de
här uppgifterna.
Anf. 125 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Statsbidragen till kommunerna är no-
ga reglerade. Vi betalar ut generella statsbidrag i en
påse till kommunsektorn baserade på antalet invånare
i kommunerna. De bidragen uppgår till 78 miljarder
kronor innevarande år. Inom ramen för ett inom-
kommunalt skatteutjämningssystem betalar kommu-
nerna sedan dels utjämningsavgifter, dels utjäm-
ningsbidrag för att skapa en rättvisa kommunerna
emellan. Vi har ju väldigt ojämlika förhållanden när
det gäller skattekraft och kostnadsbild i kommunerna.
De stora ekonomiska transaktioner som sker från
staten till kommunsektorn sker efter ett väldigt noga
fastställt regelverk som riksdagen har ställt sig bak-
om. Där har inte regeringen något utrymme för att på
något sätt premiera vissa kommuner framför andra
kommuner.
Jag ställer mig lite undrande inför den undersök-
ning som tydligen är redovisad i Kommun-Aktuellt.
Jag har själv inte tagit del av det mer detaljerade
innehållet i den undersökningen.
Anf. 126 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Det är inte vilken undersökning som
helst. Det är en vetenskaplig avhandling som Eva
Johansson vid Uppsala universitet har lagt fram och
uppenbarligen fått godkänd. Jag tycker att det vore
läge att gå vidare och titta om det verkligen förhåller
sig på det här sättet.
Hon visar också att de kommuner som fått s.k.
Perssonpengar och som har bestämt sig för att nyan-
ställa personal är för långsamma med att genomföra
förändringarna. Det framgår av avhandlingen att bara
60 % av den önskade förändringen har genomförts
under det första året.
Jag tycker att detta är mycket sensationella upp-
gifter som man gärna skulle vilja få närmare belysta.
Anf. 127 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! I början av 90-talet delade vi ut speci-
aldestinerade statsbidrag. Det var 70 olika statsbidrag.
I och med att vi gick över till det nya statsbidrags-
systemet fördelas statsbidragen nu nästan helt och
hållet efter invånarantal. Det finns en liten del som är
åldersrelaterad. Det är ett regelverk som riksdagen
har varit överens om att tillämpa. Det ger inget ut-
rymme för att särbehandla vissa kommuner i förhål-
lande till andra.
Sedan finns det naturligtvis ett antal specialdesti-
nerade statsbidrag, t.ex. storstadssatsningen. Där har
vi gått in med resurser till storstadsområdena och
invandrartäta kommuner. Men det har skett utifrån de
behov och den situation som finns i kommunerna.
Jag kan inte riktigt förstå frågeställningen, efter-
som regelverket är så väldigt bestämt när det gäller de
statsbidrag som vi nu ger till kommun- och lands-
tingssektorn.
Register för fritidsbåtar
Anf. 128 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag har en kort fråga till näringsmi-
nistern. När kommer regeringen att presentera det
utlovade förslaget om ett obligatoriskt register för
större fritidsbåtar? Vi har tidigare haft ett obligatori-
um, och det fungerade. Det behövs inga utredningar,
och vad jag förstår finns det en majoritet för det för-
slaget här riksdagen. När kommer regeringen med en
proposition?
Anf. 129 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag har faktiskt inte tänkt att komma
med en sådan proposition.
Ungdomars möjlighet att ta körkort
Anf. 130 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till ungdoms-
minister Ulrica Messing. Det uppstår alltfler olika
typer av problem i ungdomsvärlden. Det ser man när
man följer Ungdomsbarometern.
Nu tänker jag på ungdomars möjlighet att ta kör-
kort. Det skjuts upp, och antalet minskar. Jag tror inte
att det enbart handlar om bekvämlighet eller miljöen-
gagemang och inte heller om ett nytt resemönster.
Det finns säkert en ekonomisk orsak till detta som
kan utvecklas till en klassfråga. Man kan jämföra
med andra nordiska länder. Det 31 december 1998
hade 27 % av 18-åringar i Sverige körkort. I Finland
hade 67 % och i Danmark 75 % körkort.
Därför undrar jag på vilket sätt ungdomsminis-
tern, eventuellt i samarbete med utbildningsministern,
kommer att ta tag i detta. Det är ju också en jäm-
ställdhetsfråga, eftersom flickorna väntar längre.
Anf. 131 Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Fru talman! Som ungdomsminister kan jag kon-
statera att skillnaderna i ungdomsgenerationerna och
bland ungdomar har blivit större på 90-talet, precis
som de har blivit bland oss vuxna. Det främsta skälet
till det är den höga arbetslösheten.
Under 90-talet har arbetslösheten varit som högst
bland ungdomar och bland människor med annan
etnisk bakgrund. De har haft svårast att komma ut på
arbetsmarknaden och få ett jobb. Det har inneburit att
man t.ex. har studerat under en längre tid och att man
har bott hemma under en längre tid. Det har också
inneburit att man har haft mindre ekonomiskt utrym-
me för att skaffa egen bostad, att ta körkort, att möb-
lera ett hem och en rad andra saker.
Nu ser vi att den trenden vänder, i och med att ar-
betslösheten vänder. Många unga får jobb, man kan
flytta hemifrån och man kan planera för sin framtid
på ett helt annat sätt. Det innebär också större möjlig-
heter för unga att ta körkort om man så vill. Men det
är viktigt att komma ihåg att ungdomspolitiken själv-
klart också måste vara en rättvisepolitik eftersom
skillnaderna också finns bland ungdomsgenerationer-
na.
Anf. 132 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag skulle ändå
önska att ungdomsminister Ulrica Messing tog ett
samtal med utbildningsministrarna just om den här
frågan. Nu kommer gruppen 18-åringar också att öka.
Det finns ett uppdämt behov bland dem som tidigare
inte har tagit körkort.
Det handlar också om beredskap och säkerhet.
Det blir så att vissa som har råd att köra med sina
föräldrar gör det. Andra kanske får möjligheter som
inte blir tillräckligt säkra. Man får inte tillräckligt
med tid. Det skulle behövas en minimitid för öv-
ningskörning. Det skulle behövas en tätare samverkan
med trafikskolorna, för det har också visat sig att det
är ganska mycket olyckor.
Åren 1994-1997 omkom 100 personer per år i
olyckor med 18-24-åriga förare inblandade. Det har
också visat sig att för många som övningskör privat
är olyckorna större inom alla områden. Därför önskar
jag denna samverkan.
Anf. 133 Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Fru talman! Ja, självklart kan vi samverka. Vi ser
ju, bara vi passerar det nya årtusendet, att den baby-
boom som kom för tio till tolv år sedan blir en ton-
årsboom. Det ställer krav på allt från utbildningspoli-
tiken till arbetsmarknadspolitiken och självklart också
på ungdomspolitiken. Det finns redan i dag skolor där
man som fritt val erbjuder eleverna möjlighet att läsa
teorin för att kunna ta körkort. Det är upp till fler
skolor att ha den möjligheten för sina elever. Jag
tycker att det är ett mycket bra exempel.
Vi ser ju också att i och med att våra ungdomar
fick chans att börja övningsköra vid 16 år i stället för
som tidigare 17 ½ år har antalet olyckor bland unga
minskat. Det visar också att övningen och vanan är
viktig. Det är viktigt att man har flera timmar av
träning bakom ratten innan man sätter sig ned och får
möjlighet att köra själv.
Anf. 134 TALMANNEN:
Detta var det sista inlägget i dagens frågestund,
som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens och
kammarens ledamöter för er medverkan. Jag ber dem
som inte hann med - för det var många fler som be-
gärde ordet än som vi kunde hinna med - att inte
förtröttas.
8 § (forts. från 6 §) Eftergift vid återbetalning
av bostadsbidrag m.m. (forts. BoU9)
Anf. 135 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Tillåt mig att börja med att hänvisa
till Lilian Virgin som här i talarstolen har redovisat
socialdemokratins syn på de frågeställningar som vi
nu har att behandla.
Det är ju så att den här frågan har vi diskuterat. Vi
fastställde bostadsbidragen och den utformning de har
i dag den 8 maj 1996. Vid det beslutet, fru talman, var
hela kammaren överens om utformningen vad beträf-
far att man skulle införa ett system som byggde på ett
preliminärt beslut och en årsinkomst. Det fanns alltså
ingen som var emot det. Det fanns reservationer, men
det var utifrån andra utgångspunkter än just det som
handlade om inkomsten.
Då kan man få intrycket här i dag att det enbart
var regeringen och socialdemokratin som stod för det
här. Det har talats om att systemet har kapsejsat, osv.
Men i grunden var Sveriges riksdag överens, alltifrån
Moderaterna till Vänsterpartiet. Man kan alltså få ett
annat intryck.
Men det är klart att det finns problem som Lilian
Virgin har redovisat här i kammaren. Vi har sagt: Låt
oss titta på det här. Statsrådet sade alldeles nyss i
frågestunden: Vi får titta på utvärderingen och kom-
ma tillbaka och försöka lösa de problem som eventu-
ellt finns när vi får ett bredare underlag.
Bostadsbidragen är en viktig del av en bostadspo-
litik. Låt mig bara konstatera i förhållande till den
debatt som nu pågår i samband med diskussionen om
våra höga hyror i Sverige att bostadsbidragen är en
viktig del i en bostadspolitik. En ensamstående lågin-
komsttagare med ett barn som har en hyreskostnad på
4 000 kr och som har det högsta bostadsbidraget får
ungefär hälften av sin hyra betald via bostadsbidrags-
systemet. Om man t.ex. skulle diskutera, som en del
gör ibland, att avskaffa bostadsbidraget och generellt
dela ut det i form av ett barnbidrag, skulle det innebä-
ra att samtliga barn i Sverige fick en barnbidragshöj-
ning på 250 kr i månaden. Det skulle alltså betyda att
den ensamstående mamman med en låg inkomst
skulle förlora ungefär 1 500 kr i månaden om man
använde det till barnbidrag i stället.
Det finns ett syfte med bostadsbidragen i Sverige.
Det har handlat om att vi inte vill ha den typen av
sociala bostäder som man har i många andra länder,
där man hänvisar låginkomsttagare till vissa bostads-
områden. I dag är det så i Sverige att man inte kan
peka ut en människa som låginkomsttagare beroende
på var människan bor någonstans. Det har varit ett
viktigt syfte med bostadsbidraget att man t.o.m. skall
kunna bo i en villa om man har en låg inkomst och
därmed få hjälp att klara av sina boendekostnader.
Det är alltså en viktig del i en bostadspolitik som inte
pekar ut människor som låginkomsttagare. Jag tror att
det är viktigt att slå fast det när man diskuterar gene-
rella metoder och en del hävdar att det här är ett led i
något slags socialbidragssystem som det inte är. Bo-
stadsbidragen är en del av en bostadspolitik som
handlar om att människor skall få möjlighet att hyra
en bostad till en någorlunda rimlig kostnad.
Vi är alltså beredda på att försöka lösa de problem
som finns. Då blir det lite konstigt för mig när man
utifrån den diskussion som tidigare har förts här säger
att man har förslag som målar ut att man löser alla
problem nu.
Det är ungefär 675 miljoner kronor som skall be-
talas tillbaka därför att man har fått för mycket i bi-
drag, utifrån de beslut som vi alla har varit överens
om.
Vår uppfattning är naturligtvis att om man har fått
för mycket pengar skall man i princip betala tillbaka
dem. Och om man har fått för lite skall man få peng-
ar. Det är det hela systemet bygger på.
Vänsterpartiet har, i varje fall på papperet, med-
verkat till en budget för det här året - en vårbudget
som tar sikte på att man skall lägga fram riktlinjer och
komma tillbaka i höst. Det blir för mig lite konstigt
när man, som Vänsterpartiet, försöker ge sken av att
man har pengar som man inte har. En sanningens
minut kommer väl även Owe Hellberg och andra i
Vänsterpartiet att få uppleva.
Dessutom undrar jag - det kanske Per Rosengren
kan svara på - om man har diskuterat de kostnader
som Owe Hellbergs motion kommer att innebära. Det
är ju inte bara att trolla.
Om det handlar om att man skall vara generösare
betyder det naturligtvis att det kostar.
Det är ju inte så att Vänsterpartiet har något kost-
nadsneutralt förslag. Det kommer naturligtvis att
kosta ett antal miljoner om man skall låta människor
slippa betala det man har fått för mycket. Det blir lite
knepigt.
Vänsterpartiet får naturligtvis vara med och ta an-
svar för detta senare. Ibland kan man fundera över att
man ju inte i debatten kan diskutera utifrån att vi
ställer upp, men ändå ha något slags förslag om att vi
skall lösa allt för alla. Jag tror att det är viktigt att
man talar om att de pengar vi har till vårt förfogande
är de vi har. Vi kan inte trolla.
Det gör det lite besvärligt för Vänsterpartiet
framöver om man inte kan stå fast vid de överens-
kommelser som gäller.
Anf. 136 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Vi har faktiskt funderat över finansie-
ringen. Vi har lagt ett förslag där vi säger att man
skall betala tillbaka den första tusenlappen, och att de
som skall få tillbaka pengar inte skall få den första
tusenlappen.
Det innebär att vi vet att den ena delen av försla-
get helt går att genomföra när det gäller 97:orna. Den
andra delen får möjligtvis vänta till 98:orna.
Vi skall anta en budget för 2000 och en ny
tilläggsbudget för 1999 i höst. Om vi har ett saldo på
93 miljarder, Lennart Nilsson, tror jag att vi gemen-
samt skulle kunna lösa en del av problemen och
eventuella avvikelser utifrån vårt ekonomiska förslag.
Men regeringen har inte bjudit in till den här dis-
kussionen. Man har inte velat diskutera detta med
Vänsterpartiet. I utskottet har det naturligtvis varit
sent att göra det. Jag tror att möjligheten finns om
man bara vill. Finansieringen har vi naturligtvis löst.
Det finns många andra system där man har pro-
gnoser, sjukförsäkringen, a-kassan osv. som man
också får ta hänsyn till längre fram när man ser utfal-
let.
Anf. 137 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det skall bli intressant. Jag utgår ifrån
att Owe Hellberg och jag tillsammans med Miljöpar-
tiet får diskutera den budget och de förslag som
kommer i höst.
Owe Hellberg kan naturligtvis bolla med pengar.
Nu nämnde han 93 miljarder. Men i den uppgörelse
som Owe Hellbergs parti står bakom handlar det om
ramar i vårbudgeten där man lägger fast utgiftstak för
olika områden. Det är inom de ramarna som vi har att
diskutera.
Om man säger det ena borde man naturligtvis
också säga det andra, Owe Hellberg. Om Owe Hell-
berg kan lova pengar till en grupp måste han också
kunna säga att det kan innebära försämringar för
andra inom ramen för den ekonomi vi har. Men det
gör inte Owe Hellberg.
Jag retar mig på Vänsterpartiets ibland lite över-
drivna populism där man ger sken av att ha något som
man inte har. Först skall man stå för de löften och
uppgörelser som finns, sedan är man ändå inte nöjd
utan har lite mer att erbjuda. Det kommer att avslöjas
om inte Owe Hellberg och Vänsterpartiet står fast vid
de löften man har givit i förhandlingarna.
Anf. 138 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Vad kostnaderna blir för vårt förslag
är naturligtvis svårt att förutspå eftersom det handlar
om en individuell prövning. Det handlar om att män-
niskor skall ha lämnat korrekta uppgifter och inte
själva förorsakat felaktiga utbetalningar. Det är en
svår summa att bedöma. För att klara finansieringen
har vi lagt ett förslag som inte är särskilt roligt och
trevligt för vår del. Vi säger att den första tusenlappen
skall alla betala, och den första tusenlappen får man
inte tillbaka, om det är så att man har krav på staten.
Vi tror att detta mycket väl kommer att finansiera
och lösa problemen för 97:orna. Om det inte gör det
fullt ut får vi naturligtvis korrigera detta i tilläggs-
budgeten i höst.
Det kommer ju inte att bli aktuellt eftersom Len-
nart Nilsson och regeringen inte är intresserade av
den här lösningen.
Anf. 139 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! För dem som fick bostadsbidrag 1997
handlar det om 675 miljoner kronor som skall betalas
tillbaka.
Owe Hellberg påstår att man skall kunna finansie-
ra det med den här tusenlappen. Det finns naturligtvis
en massa människor som har fått 950 kr tillbaka. Man
ger sken av att man skall kunna finansiera systemet
genom att säga till människor att de får betala tillbaka
de 950 kronorna. De pengarna finns ju inte, Owe
Hellberg. Det är bara i Owe Hellbergs fantasi som
pengarna finns.
Det är luft. Det handlar bara om att man förr eller
senare måste ta ansvar för sina handlingar. Owe Hell-
berg och Vänsterpartiet har varit med om det här
beslutet. Då måste man också ta konsekvenserna av
sina handlingar.
Anf. 140 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag hade inte för avsikt att gå upp i
detta ärende, men när jag bläddrade igenom det och
kom till reservation 8 blev jag lite förvånad.
Jag brukar inte vara särskilt imponerad av borger-
liga reservationer, men reservation 8 som gäller in-
komstbegreppet för egenföretagare är väl ytterligare
ett lågvattenmärke.
Man vill att periodiseringsfonder och avsättning
till expansionsmedel inte skall återläggas när man
skall beräkna inkomsten i samband med bostadsbi-
drag.
I bostadspolitiken pratar vi ganska mycket om
neutralitet mellan olika boende, men det är lika vik-
tigt att man har ett neutralt begrepp när det gäller
inkomsten. Det är alltså väldigt viktigt att vi har ett
gemensamt inkomstbegrepp mellan olika former av
inkomster oavsett om det är näringsverksamhet eller
inkomst av tjänst.
Företag har möjlighet att göra avsättningar till pe-
riodiseringsfonder, som väl är det viktigaste, men
även till expansionsmedel.
De borgerliga skriver i sin reservation: Det är en-
ligt utskottets mening ett betraktelsesätt som utgår
från föreställningen att en egenföretagare gör avsätt-
ningar främst för att på olika sätt anpassa sin inkomst
till vad som är mest förmånligt ur bidrags- eller skat-
tesynpunkt.
Syftet med avsättning till periodiseringsfond är
just att man tillfälligt skall minska sin skatt, att man
skall skjuta fram sin skatt. Jag vet inte om reservanten
över huvud taget är insatt i de här frågorna. Det är
just att minska sin skatt vid just detta tillfälle som
periodiseringsfonden är avsedd för. Det är samma sak
med expansionsmedlen.
Rigmor Ahlstedt har sagt att det är likviditetsin-
dragningar. Det finns inte en krona som är likvidi-
tetsindragning från den enskilde företagaren vad
gäller avsättning i periodiseringsfond.
Det som sker är att man slipper betala skatt för det
året. Man skjuter det framför sig och betalar skatt
sedan när man återför periodiseringsfonderna.
Rigmor Ahlstedt säger att det blir lite fel ibland
för politiker. Jag kan påpeka att det redan nu är fel, så
Rigmor Ahlstedt kan rätta till det fel hon begår när
hon ställer sig bakom den här reservationen.
Det mest fantastiska i denna reservation är att de
borgerliga reservanterna menar att en avsättning till
periodiseringsfond inte skall återföras. Det kunde jag
ha köpt. Men ni nämner inte vad som skall ske när
man skall återföra periodiseringsfonden. Det ni gör är
att i detta fall ge företagarna en extra förmån. När
denna tas upp till beskattning skall de gamla reglerna
gälla, nämligen en reducering enligt gällande regler.
Då skall det gälla. Ni är ju så inkonsekventa i reser-
vationen att det är skrämmande.
Jag förstår faktiskt inte hur ni resonerar. Ni tycker
att man skall gynna företagaren dubbelt i det här
läget. Den föreliggande modellen innebär ju att man
skjuter det här framför sig. Man neutraliserar allt
detta. En periodiseringsfondsavsättning är till bara för
att minska skatten vid detta tillfälle. Vi måste väl
ändå ha ett gemensamt inkomstbegrepp.
Det finns förslag från borgerliga partier som står
bakom den här reservationen att man skall höja av-
sättningsmöjligheten när det gäller periodiseringsfond
till 50 % av inkomsten. Hälften av inkomsten skall tas
bort utan att behöva återläggas, och på den reduce-
ringen skall man söka bostadsbidrag.
Det är klart att om man har den uppfattningen och
tron att det här innebär likvidavsättningar också hade
jag kunnat följa det. Det är det Rigmor Ahlstedt tror
att det är. Tyvärr är hon så oinformerad i den här
frågan och reserverar sig på det här sättet, av ren
okunskap. Jag tycker faktiskt, eftersom Rigmor
Ahlstedt har sagt att det blir lite fel i politiken ibland
och att det därför är viktigt att man kan ändra sig, att
Rigmor Ahlstedt skall ha modet att ställa sig upp här i
dag och säga: Vi hade nog lite fel här.
Nu hoppas jag att jag kan få svar av de borgerliga
reservanterna på varför ni inte vill att man skall ta
hänsyn till återföringen också. Det ni gör med den här
reservationen blir fullkomligt groteskt. Jag menar att
man inte kan vara så maximalistisk gentemot en
grupp i samhället att man ger den dubbla förmåner.
Det är precis det ni är ute efter i detta läge, medan de
gällande reglerna faktiskt är neutrala mellan löntagare
och näringsidkare. Den enkla frågan vill jag ha ett
svar på från de borgerliga.
Naturligtvis står jag bakom samtliga våra reserva-
tioner, men jag yrkar inte bifall till några ytterligare
utöver dem som det redan har yrkats bifall till.
Anf. 141 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag skall bara kort hänvisa till det jag
sade i mitt anförande. Det får du läsa i snabbproto-
kollet om du inte lyssnade på det.
Anf. 142 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag ställde faktiskt en konkret fråga:
Varför vill ni bara att det skall vara andra regler i den
ena riktningen, men i den andra riktningen skall de
inte gälla? Ni vill alltså ge dem en extra förmån, som
är helt oberättigad i detta sammanhang.
De andra frågorna vore jag också tacksam om jag
fick svar på. Är det inte viktigt när man söker bidrag
att man söker utifrån ett gemensamt inkomstbegrepp?
Det är precis det som finns i gällande lagstiftning.
Förstår ni inte vad bokslutsdisposition är för nå-
gonting?
Jag frågar återigen Rigmor Ahlstedt: Hur kan man
stå här och säga att det innebär likvidavsättningar?
Det är ju en missuppfattning.
Hederlighet i politik innebär att man också förkla-
rar sig.
Anf. 143 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag sade ordagrant i mitt anförande:
Om näringsidkaren senare, nästa år t.ex., ändrar sig
och tar ut pengarna som inkomst beskattas de natur-
ligtvis.
Tack!
Anf. 144 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Ja, det är klart att de beskattas. De tas
ju upp. Men ni skriver inte ett dugg om det i er reser-
vation. Där är det bara ena vägen som ni tar hänsyn
till det. I det andra läget tar ni inte hänsyn till det över
huvud taget. Det är det som är ert hyckleri.
Anf. 145 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Med hänvisning till det senaste re-
plikskiftet vill jag bara erinra om den fråga jag ställde
till socialförsäkringsministern om information till
företagare för ett par veckor sedan. I sitt svar lovade
hon att det uppdraget ingår i det allmänna informa-
tionsuppdraget.
Fru talman! Den generella välfärden spelar en
oerhört stor roll för att Sverige, om än vi har stora
klyftor, är ett rättvisare samhälle än många andra.
Men det är viktigt att det också i detta generella sys-
tem finns komplement som riktas till de inkomsttaga-
re som har de lägsta inkomsterna.
Då och då ifrågasätts bostadsbidraget för att det
leder till höga marginaleffekter etc. Men jag vill
vädja till kammaren att inte låta det goda få bli det
bästas fiende. System som bostadsbidrag är väldigt
viktiga för låginkomsttagare.
När vi i dag diskuterar effekterna av det system
för bostadsbidrag som alla partier i den här kammaren
var helt ense om, kan vi konstatera att det inte på alla
punkter har slagit väl ut. Det är djupt olyckligt att
44 % av de hushåll som per definition har låga in-
komster står i skuld till staten.
Vi är alla medskyldiga till det. När vi fattade det
här beslutet i kammaren tyckte jag som tidigare le-
damot i en länsbostadsnämnd att det var ett ganska
förnuftigt beslut, eftersom de tidigare reglerna hade
varit oerhört svåra när det gällde återkrav.
Men i dag finns det anledning att ifrågasätta om vi
verkligen tänkte rätt på alla punkter. Därför är jag
mycket glad för att utskottet med anledning av ett par
socialdemokratiska motioner, varav en har rötter i
Örebro län, och en centermotion gör ett tillkännagi-
vande, där man markerar behovet av en ordentlig
genomgång av träffsäkerheten i det nya systemet. Det
vill jag tacka utskottet för.
Jag vill ge två praktiska exempel på att det är be-
kymmersamt.
Det första är två makar som är helt utan inkomst,
helt beroende av socialbidrag. De har ett bostadsbi-
drag på 2 900 kr. Den 1 maj får mannen jobb. De
anmäler. Bostadsbidraget går ned till 1 000 kr i må-
naden. Den 1 augusti får också hustrun jobb. De an-
mäler till kassan, och bostadsbidraget går ned till noll.
Den familjen är nu skyldig svenska staten 15 000 kr.
De vände sig till socialförvaltningen i Örebro län och
sade: Ni är skyldiga oss 15 000 kr som vi skall betala
till staten, för vi hade fått högre socialbidrag om vi
inte haft det här bostadsbidraget. Självfallet kan de
inte få det av socialtjänsten. Men jag tycker att ex-
emplet visar att det kan finnas ett allvarligt systemfel
i våra nya regler för bostadsbidrag.
Det andra exemplet gäller en ung jänta som nu
tjänar ganska bra. Hon gick på studiemedel 1997.
Hon ropade: Tjosan, vad bra! Jag får 640 kr tillbaka
av staten.
Bostadsbidrag är inte primärt en utjämning av
förmögenheter mellan olika hushåll, utan det är ett
konsumtionsstöd till svaga hushåll. Det har funnits
allvarliga kontrollproblem, och det är ett skäl till de
förändringar vi har gjort. Vi har också tyckt att vi har
gjort systemet rättvisare när vi avräknat mot en årsin-
komst som inneburit en förändring.
Innan vi fattar ett snabbt beslut om att ändra, att
som något parti säger göra halvårsavstämningar, som
något annat parti säger omedelbart gå in och förändra,
skall vi först veta att det kostar väldigt mycket peng-
ar. Det handlar kanske om 500 miljoner-1 miljard att
återgå till tidigare system. Det är inget av partierna i
den här kammaren som har deklarerat att man har
avsatt de pengarna.
Det finns också risk för att man gör nya fel om
man går väldigt slarvigt fram. Därför tycker jag att
det är oerhört värdefullt att en översyn kommer till
stånd, som riksdagen nu beställer av regeringen. Och
regeringen har startat ett utredningsarbete. Det är
angeläget att man är mycket seriös och går djupt in på
vad bostadsbidragets syfte är. Hur möter man männi-
skor med ett behov här och nu?
Om vi då kommer fram till att det under det tuffa
besparingsarbetet har skett misstag, att vi har tänkt
för snabbt i kammaren, då får vi dela ansvaret. Låt
oss först göra analysen, och låt oss hoppas att det går
fort. Det handlar om människor som har en svag och
skör ekonomisk situation. Det handlar om en del av
välfärdssystemet som är viktig för människor med
små inkomster.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i bo-
stadsutskottets betänkande.
Anf. 146 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Nu kommer vi på slutet in på väsent-
liga saker med tanke på vad som har hänt med bo-
stadsbidragen under de senaste fem sex åren. Dagens
betänkande handlar om en liten detalj i det som be-
slutades 1996.
Åren 1990-1991 när den stora skatteomläggning-
en ägde rum var verkligheten sådan att i stort sett allt
som gällde boendet momsbelades. Detta skulle kom-
penseras för de svaga grupperna, framför allt barnfa-
miljer och ensamstående, genom att bostadsbidragen
skulle höjas. Under åren 1991-1993 med den borger-
liga regeringen ökade bostadsbidragen avsevärt just
som kompensation för skatteomläggningen.
I en besparingsiver sker en neddragning av bidra-
gen utan att ta hänsyn till den kompensation som det
hela handlade om. Familjeinkomsten som bidrags-
grund tas bort, och i stället tas individuella inkomst-
gränser fram. Dessutom har ytnormsbegränsningar
införts, som gör att barnfamiljer och många som bor
på landsbygden har drabbats av sämre bostadsbidrag
än tidigare med ett par tusen kronor i månaden. Man
har glömt utfästelsen om det dyra boendet. Boendet
är fortfarande den dyraste biten för en barnfamilj.
Mer än 30 % av inkomsterna går till hyran.
Kristdemokraterna har protesterat mot nedskär-
ningen i de viktiga punkterna, dvs. bort med indivi-
duella inkomstgränser, bort med ytnormssystemet.
Det är där som de stora pengarna ligger.
Jag försvarar inte den tredje biten som vi kristde-
mokrater var med om, dvs. att ha ett rättvist system
mot fusk. Nu har vi sett hur tokigt och fel det hela
kan slå. Vi har ändå pekat på några punkter, nämligen
att åtminstone plocka bort avgifter och räntor för
1997 och framåt medan vi väntar på den välkomna
översynen. Översynen måste hantera frågan om de
individuella inkomstgränserna och ytnormsbegräns-
ningarna och återställa bostadsbidragsnivån till en
rimlig nivå. Av det skälet har kristdemokraterna un-
der alla år anvisat ytterligare 1 miljard för att kom-
pensera de grupper som har drabbats - inte bara av
begränsningarna i samband med skatteomläggningen
utan också av nedrustningen av bostadsbidragen som
individuella inkomstgränser och ytnormssystemet har
inneburit.
Anf. 147 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag tog upp frågan om träffsäkerheten
med kammaren. Också den frågan handlar om stora
pengar.
Ulf Björklund talar om kristdemokraternas insat-
ser under perioden 1991-1994 för förstärkning av
bostadsbidragen. Det var mycket som kristdemokra-
terna gjorde med hjälp av lånade pengar. Det är inte
så märkligt att kammaren under fyra år har fått ägna
sig åt mycket omfattande saneringsarbete. Det hade
kanske varit bättre att genomföra reformer med peng-
ar som verkligen fanns. Det är de svaga hushållen
som har fått betala priset. Det är viktigt att komma
ihåg även i den här debatten.
Anf. 148 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Det går inte att hur som helst springa
ifrån utfästelser som gjordes på grund av de avsevärt
ökade boendekostnaderna som skatteomläggningen
1990-1991 innebar. Det drabbar svaga grupper. Det
har drabbat ensamstående och barnfamiljer. Det är då
kammarens uppgift att rätta till det som blev fel.
Det är inte de svagaste grupperna som i första
hand skall stå för alla besparingar och ta det stora
ansvaret för en dålig ekonomi? Det är de grupperna vi
skall rädda. Det är de grupperna vi skall undanta nu
när systemet med avgränsningsperioden har blivit fel.
Det är därför vi kristdemokrater föreslår att avgräns-
ningssystemet skall ändras till två gånger per år -
kanske fler. Då skulle även de som drabbas orättvist i
fråga om eftergifterna få en lättnad. Det är det som
politik och bostadsbidrag handlar om.
Anf. 149 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Låt oss återkomma till denna debatt
när kammaren inte är i brådska. Än en gång, Ulf
Björklund: Kanske vore det bättre om kristdemokra-
terna ägnade mer tid åt att i verkligheten föra en eko-
nomisk politik som gynnar de svaga än att göra det i
stor retorik.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
BoU9 Eftergift vid återbetalning av bostadsbidrag
m.m.
Mom. 1 (skälen för eftergift)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
241 för utskottet
37 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 63 m, 33 kd, 14 c, 11 fp, 13 mp
För res. 1: 36 v, 1 fp
Frånvarande: 24 s, 19 m, 7 v, 9 kd, 4 c, 5 fp, 3 mp
Harald Nordlund (fp) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.
Mom. 5 (avgift och ränta)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
128 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 37 v, 13 mp
För res. 2: 68 m, 33 kd, 15 c, 12 fp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 8 (avstämning)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, fp)
Votering:
241 för utskottet
45 för res. 3
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 15 c, 13 mp
För res. 3: 33 kd, 12 fp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 15 (inkomstbegreppet för egenföretagare)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
126 för res. 8
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 37 v, 13 mp
För res. 8: 67 m, 33 kd, 14 c, 12 fp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 23 s, 15 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
9 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 28 april
LU19 Ändringar i trafikskadelagen
Mom. 1 (jämkning vid skada på motorfordon m.m.)
1. utskottet
2. res. (m, v, kd)
Votering:
146 för utskottet
136 för res.
1 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 1 m, 15 c, 11 fp, 12 mp
För res.: 65 m, 37 v, 33 kd, 1 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 24 s, 16 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anmälde att hon avsett
att rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 2-3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU20 God man och förvaltare
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU6 Museifrågor m.m.
Mom. 1 (myndighetsstrukturen på museiområdet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
218 för utskottet
68 för res. 1
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 37 v, 33 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 1: 68 m
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 5 (Bildens och ungdomens hus i Sundsvall)
1. utskottet
2. res. 2 (mp, c)
Votering:
257 för utskottet
29 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 33 kd, 11 fp
För res. 2: 15 c, 1 fp, 13 mp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 10 (gratis inträde på museer för barn och stude-
rande)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
249 för utskottet
37 för res. 5
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 33 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 5: 37 v
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 18 (statens helhetsansvar för att säkerställa
estetiska och andra kvaliteter vid upphandling)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
273 för utskottet
13 för res. 7
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 33 kd, 15 c, 12 fp
För res. 7: 13 mp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 19 (estetisk utsmyckning vid infrastruktursats-
ningar)
1. utskottet
2. res. 8 (mp, c)
Votering:
258 för utskottet
28 för res. 8
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 33 kd, 12 fp
För res. 8: 15 c, 13 mp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU8 Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter
Återförvisningsyrkande (kd)
För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt
sig till detta.
Talmannen konstaterade att minst en tredjedel av de
röstande hade bifallit återförvisningsyrkandet.
Kammaren hade således med acklamation bifallit
återförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare
beredning.
KrU9 Ersättningar och bidrag till konstnärer
Mom. 1 (kulturskaparnas villkor och bidragsreglernas
utformning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
218 för utskottet
68 för res. 1
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 37 v, 33 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 1: 68 m
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 4 (singelföretag)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
273 för utskottet
13 för res. 4
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 33 kd, 15 c, 12 fp
För res. 4: 13 mp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 8 (rådgivningscentrum för dansare)
1. utskottet
2. res. 7 (1 m, fp)
Votering:
262 för utskottet
24 för res. 7
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 56 m, 37 v, 33 kd, 15 c, 13 mp
För res. 7: 12 m, 12 fp
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 9 (dansares vidareutbildning och omskolning)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
253 för utskottet
33 för res. 8
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 37 v, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res.: 33 kd
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 11 (amatörkultur)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
249 för utskottet
37 för res. 9
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 33 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 9: 37 v
Frånvarande: 23 s, 14 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU10 Folkbildning
Mom. 1 (folkbildningens betydelse för den lokala
demokratin)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
250 för utskottet
33 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 67 m, 37 v, 15 c, 10 fp, 13 mp
För res. 1: 32 kd, 1 fp
Frånvarande: 23 s, 15 m, 6 v, 10 kd, 3 c, 6 fp, 3 mp
Mom. 3 (folkbildningens integritet)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
232 för utskottet
50 för res. 3
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 66 m, 33 kd, 14 c, 11 fp
För res. 3: 37 v, 13 mp
Frånvarande: 23 s, 16 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 6 fp, 3 mp
Mom. 8 (viss musikutbildning vid folkhögskolor)
1. utskottet
2. res. 6 (m, kd, c, mp)
Votering:
156 för utskottet
127 för res. 6
1 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 37 v, 11 fp, 1 mp
För res. 6: 67 m, 33 kd, 14 c, 1 fp, 12 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 23 s, 15 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU8 Studiesociala frågor
Mom. 7 (studiesocial utredning m.m.)
1. utskottet
2. res 1 i motsvarande del (kd)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
39 för res. 1
15 för res. 2
228 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
233 för utskottet
33 för res. 1
15 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 67 m, 36 v, 11 fp, 12 mp
För res. 1: 33 kd
Avstod: 14 c, 1 fp
Frånvarande: 24 s, 15 m, 7 v, 9 kd, 4 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 8 (utbildningskonto)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
269 för utskottet
12 för res. 3
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 66 m, 37 v, 33 kd, 14 c, 12 mp
För res. 3: 12 fp
Frånvarande: 24 s, 16 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 5 fp, 4 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering
Kammaren beslutade på förslag av talmannen att
återstående ärenden på föredragningslistan fick avgö-
ras i ett sammanhang vid arbetsplenum onsdagen den
5 maj.
10 § (forts. från prot. 87) Transportpolitik (forts.
TU8)
Anf. 150 HANS STENBERG (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas inte
mindre än 82 motionsyrkanden om olika transportpo-
litiska frågor. Som vanligt när vi diskuterar transport-
politik föreslår de borgerliga partierna med Modera-
terna i spetsen en rad åtgärder för att avreglera och
privatisera så gott som all statlig verksamhet på om-
rådet. Jag upphör väl aldrig att förvånas över hur blint
man från den borgerliga sidan tror att man kan lösa
alla problem med så enkla medel.
I går kväll innan debatten avbröts lyssnade jag på
Lars Björkmans och Kenth Skårviks inlägg. Då blev
jag också lite förvånad måste jag säga - kanske inte
så mycket över vad de sade som över att de kunde
säga det utan att rodna. Framför allt Björkman, men
också Skårvik, drog långa drapor där de ondgjorde
sig över dålig vägstandard och alltför små investe-
ringar på väg- och järnvägsområdet. Båda ville göra
sken av att om deras partier haft mer att säga till om
hade vi haft betydligt större resurser på infrastruk-
turområdet.
Jag måste fråga både Lars Björkman och Kenth
Skårvik, fast jag ser inte Kenth här i salen i dag så jag
får väl nöja mig med att rikta mig till Björkman:
Menar ni på fullt allvar att det svenska väg- och järn-
vägsnätet på bara några månader har fallit samman
och förvandlats från ett väl fungerande system till
något som är i totalt sönderfall? Menar ni verkligen
att det skulle ha skett bara på några månader?
I alla fall är det väl uppenbart att både Björkman
och Skårvik har drabbats av total minneskollaps. För
att hjälpa dem att minnas lite bättre skall jag redogöra
för deras egna budgetförslag från i höstas. Då före-
slog nämligen Moderaterna 662 miljoner kronor
mindre till kommunikationsområdet, i och för sig lite
mer på vägarna men totalt sett för området
662 miljoner kronor mindre, jämfört med regeringens
förslag. Folkpartiet drog till med en besparing på hela
2,9 miljarder kronor.
Än värre blir det faktiskt om man går tillbaka än-
nu ett år i tiden, till när utskottet behandlade 1997 års
vårproposition. Då ville Moderaterna spara hela
3,9 miljarder på kommunikationsområdet medan
Folkpartiet då nöjde sig med 3,3 miljarder för 1999.
Om man tittar på de olika partiernas budgetförslag
under hela 90-talet är det faktiskt genomgående så,
möjligen med något enstaka undantag, att Folkpartiet
och Moderaterna har velat anslå mindre pengar till
kommunikationsområdet än vi socialdemokrater.
Visst kan man tycka att vi har för dålig standard
på vårt väg- och järnvägsnät. Vi kan nog vara överens
om att det finns stora investeringsbehov. Men det
skulle faktiskt ha sett betydligt sämre ut om Modera-
terna och Folkpartiet hade fått igenom sina budget-
förslag under senare år.
Naturligtvis skulle jag som trafikpolitiker vilja ha
mer pengar att satsa på både vägar och järnvägar. Det
är självklart. Men vi lever ju i en ekonomisk verklig-
het där satsningar på vägar och järnvägar ständigt
måste vägas mot andra angelägna områden. När nu
samhällsekonomin förbättras under kommande år
frigörs ju nya resurser också till infrastrukturområdet.
Dessutom vill jag slå fast att vi skall vara öppna
även för andra finansieringsformer och våga pröva
nya vägar. Hittills har vi i Sverige med några, ytterst
få, undantag valt att direktfinansiera investeringarna
över statsbudgeten. I en del andra länder har man
provat andra finansieringsformer med ibland ganska
goda resultat. Det kanske mest intressanta exemplet
är det engelska PPP-systemet, som Lars Björkman
också berörde i går kväll. Där uppdrar man åt privata
konsortier att bygga och sköta vägen under en viss
tid. Konsortierna ersätts sedan efter den trafikvolym
och den service som upprätthålls.
Det finns flera fördelar med PPP-systemet. Bl.a.
innebär det att belastningen på statsbudgeten jämnas
ut när utgifterna sprids över projektets hela kon-
traktstid. Det finns också ett direkt samband mellan
den avgift som erläggs och den service som tillhan-
dahålls. Ett sammanhållet ansvar för projektering,
byggande, underhåll och drift ger möjlighet för ett
effektivt utnyttjande av resurser och kan göra att man
får en över tiden optimal standard.
Men det finns naturligtvis också nackdelar med
systemet. Den största är kanske att man med det här
låser upp en stor del av de framtida väganslagen för
betalningar till konsortierna. Det kan också bli kost-
samt att bygga upp en driftsorganisation för ett så
begränsat projekt som det ändå blir när man genom-
för ett PPP-projekt. Normalt krävs det att man sam-
manför det här med ett större område när det gäller
drift och underhåll för att erhålla en effektiv verk-
samhet. Då kan det bli lite knepigt. Då kan man
komma i kollision med den ordinarie upphandlingen
av drift och underhåll på vägnätet.
I Finland har man ju provat det här systemet i
samband med utbyggnaden av Riksväg 4 mellan
Järvenpää och Lahti. Det innebar att den kompletta
motorvägen Helsingfors-Lahti kunde öppnas minst
fem år tidigare än beräknat. Produktionen av väghåll-
ning på den utbyggda motorvägen beräknas under 15
år, om man räknar från byggstart till koncessionspe-
riodens slut, bli ca 13 % billigare än om man hade
använt en konventionell anslagslösning. Till det
kommer också den samhällsekonomiska vinsten av
tidigareläggning av projektet. Det gör naturligtvis att
det blir intressant att se på det hela.
Både Statskontoret och Vägverket har studerat
PPP-modellen. Om man läser deras rapporter tyder
mycket på att det här är ett upplägg som det också
skulle vara intressant att pröva här i Sverige. Vi me-
nar att det nu skulle vara oerhört intressant att pröva
PPP-finansiering på några projekt även här i Sverige
så fort det pågående beredningsarbetet i Regerings-
kansliet är avslutat.
Fru talman! Om vi är överens över partigränserna
när det gäller att pröva PPP-finansiering är vi inte alls
överens när det gäller Moderaternas förslag om att
omvandla Vägverket till ett affärsverk med sin finan-
siering direkt kopplad till vägtrafiken. Vi har starka
principiella invändningar mot en sådan lösning.
Sedan är det ju faktiskt när man läser Moderater-
nas motion lite svårt att få grepp om vad Moderaterna
egentligen menar. Å ena sidan skriver man i motio-
nen: "Investeringar i infrastruktur bör i princip endast
genomföras om de är lönsamma". Å andra sidan
skriver man att för det lågtrafikerade vägnätet krävs
dock särskild regionalpolitisk hänsyn. Då vill jag
passa på att fråga Lars Björkman vad man egentligen
menar. Skall man koncentrera insatserna dit där trafi-
ken är som intensivast eller skall man ta regionalpoli-
tisk hänsyn? Det vore bra att få ett svar på den frågan.
Fru talman! En annan fråga som diskuterats
mycket under senare år, både i Sverige och i många
andra länder, är olika former av vägavgifter i tätorter-
na. Utredningen Miljöstyrande vägavgifter i tätort är
nu ute på remiss.
En utgångspunkt för en lagstiftning om miljösty-
rande vägavgifter är att ett införande av ett sådant
avgiftssystem skall ske på initiativ av berörda kom-
muner. Det måste vara kommunen som beslutar om
införandet av miljöstyrande vägavgifter. Det måste
också vara kommunernas ansvar att utforma och
förändra avgiftssystemet inom de ramar som lagen
ställer upp. Vägavgifter kan då användas som en
miljöstyrande faktor för att påverka trafiken.
Ett krav som kan ställas på ett system för miljö-
styrande vägavgifter är att systemet måste vara lätt
för trafikanterna att förstå och använda och att det
naturligtvis skall innebära rimliga kostnader för trafi-
kanterna. Dessutom måste det självklart uppfylla
erforderliga krav på trafiksäkerhet, rättvisa och per-
sonlig integritet.
Om man läser utredningen kan man konstatera att
ett sådant system kan förväntas medföra påtagligt
positiva effekter på trängseln och därmed även på
luftföroreningarna i tätorterna.
Det finns flera motioner på det här området som
stämmer väl överens med utredningens förslag. Men
vi menar att man ändå bör avvakta remissarbetet och
regeringens beredning innan riksdagen fattar beslut
om införande av ett sådant system.
Fru talman! Jag vill också nämna några ord om
järnvägen som måste ges förutsättningar att spela en
central roll som ett effektivt, miljövänligt och energi-
snålt transportmedel. Förutsättningarna att i Sverige
bedriva lönsam interregional persontrafik på järnväg
är tyvärr faktiskt ganska begränsade beroende på att
befolkningstätheten är liten och att det är relativt
långa avstånd mellan våra tätorter. Det finns också en
risk för att en järnvägsmarknad med alltför många
operatörer kan försämra järnvägstrafikens ekonomi
och i och med det försämra järnvägens konkurrens-
kraft gentemot andra transportslag. Därför menar vi
socialdemokrater att SJ även i fortsättningen bör få
behålla sin särställning när det gäller trafikeringsrät-
ten för den interregionala persontrafiken.
När det gäller motionsförslaget om att införa ett
auktionssystem för att fördela bankapacitet mellan
olika tågföretag har vi en helt annan uppfattning än
motionärerna. Ett sådant system skulle innebära kraf-
tigt ökade administrativa kostnader. Det finns också
en risk för försämrad marknadssituation genom att
större trafikföretag lätt skulle få en dominerande
ställning.
Vi har ju nyligen sänkt banavgifterna för att
främja en ökad järnvägstrafik och skapa mer likvär-
diga konkurrensvillkor mellan olika transportslag.
Om man inför ett sådant system skulle det kunna
innebära att man försämrar järnvägens konkurrens-
kraft. Då är risken stor att ännu mer gods förs ut från
järnvägen och ut på vägarna.
Fru talman! Inom ramen för affärsverksformen
har SJ faktiskt fått en rad unika beslutsbefogenheter.
SJ har ett klart ekonomiskt ansvar och en betydande
grad av handlingsfrihet både beträffande ekonomiska
och organisatoriska frågor. Utan hinder av den gäl-
lande organisationsformen har betydande strukturför-
ändringar genomförts inom SJ i syfte att effektivisera
och kundanpassa trafikutbudet.
En förutsättning för att statlig verksamhet skall
kunna drivas i aktiebolagsform är att man har en
långsiktigt hållbar ekonomi. Alla som är insatta i
frågan vet att SJ:s ekonomi i dagsläget inte är särskilt
stark. Soliditeten ligger på omkring 10 % jämfört
med 30 % som vi har satt upp som mål.
Därför finns det som vi ser det inte något starkt
behov av att bolagisera SJ. Det finns inte heller de
rätta ekonomiska förutsättningarna inom företaget
just nu. Vi säger därför nej till förslagen om bolagise-
ring av SJ.
Inte heller när det gäller Vägverket ser vi några
fördelar med att bolagisera och privatisera verksam-
heten som de borgerliga partierna föreslår.
Verksamheten inom Vägverket är numera helt
konkurrensutsatt, och Vägverket Produktion fyller en
viktig uppgift genom att bidra till att skapa en större
konkurrens på anläggningsmarknaden.
Fru talman! Jag vill nämna några ord om den
långväga busstrafiken, som också var uppe i debatten
i går. Det enda kvarstående inslaget av reglering för
den långväga busstrafiken är en prövning av om den
långväga busstrafiken kan leda till problem för trafik-
huvudmännens lokala och regionala buss- och tågtra-
fik.
Det finns mycket goda motiv för att behålla den
regleringen. I annat fall finns det en uppenbar risk för
att konkurrens på de lönsamma sträckorna och av-
gångstiderna skulle öka trafikhuvudmännens under-
skott och därmed också öka behovet av skattesub-
ventioner till kollektivtrafiken från kommuner och
landsting. Jag vill nog påstå att både kommuner och
landsting har alldeles tillräckligt med utgifter utan att
vi härifrån behöver belasta dem med ytterligare ut-
gifter.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.
Anf. 151 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Fru talman! Hans Stenberg har använt sin talartid
till att angripa oss moderater, uppenbarligen i syfte att
slippa svara på de frågor som bl.a. jag ställde i går.
Hans Stenberg har ytterligare tid efter denna replik.
Jag utgår därför ifrån att han uppfattade frågorna, att
han är beredd att svara på dem och ange hur han
upplever att situationen är på det svenska vägnätet
samt ange vilka åtgärder ni tänker vidta.
När Hans Stenberg slår vakt om de monopolföre-
tag som finns och inte ens kan tänka tanken att bilda
bolag blir man inte särskilt överraskad, eftersom det
är en traditionell planekonomi som Socialdemokra-
terna i dag bedriver. Och med de tillväxtfientliga
vänner Socialdemokraterna har i sina stödpartier så
har vi kanske inte särskilt mycket att hoppas på innan
det blir ändring i det gemensamma arbete som be-
drivs.
Men vi har ändå sett bevis på att det finns spänst i
dessa företag och att de själva i stor utsträckning vill
gå ut på marknaden för att kunna öka sin flexibilitet
och kunna medverka till att hitta nya trafiklösningar i
nya bolagsformer i stället för att vara starkt knutna till
regeringen och statsmakten.
När Hans Stenberg försöker att slå undan benen
för vår argumentering genom att säga att vi saknar
pengar i våra budgetalternativ använder han sig av en
räknekonst som jag inte är säker på att jag förstod.
Men syftet var ju ganska tydligt, nämligen att miss-
tänkliggöra att vi saknar pengar. Låt mig bara kon-
statera, Hans Stenberg, att vi har 435 miljoner kronor
mer i vårt budgetförslag när det gäller väganslagen,
och de tänker vi använda för att förbättra de dåliga
vägar som vi får in så många klagomål på.
Anf. 152 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Lars Björkman begriper
dessa exempel om han vill, men viljan saknas nog.
Jag ställde en fråga till Lars Björkman tidigare om
han ansåg att vägnätet hade försämrats så kraftigt
under några månader. När vi behandlade vårproposi-
tionen för bara ett år sedan hade Moderaterna nästan
1,5 miljarder kronor mindre till infrastrukturen. Om
man går tillbaka ytterligare ett år tror jag att det var
3,9 miljarder kronor mindre.
Visst ser vägarna dåliga ut, och visst behövs det
resurser till dem, men detta är ingenting som har
uppstått i år utan det har uppstått under en lång följd
av år. Det är ett oerhört yrvaket uppträdande från
Moderaterna att först år efter år hävda att det behövs
mindre pengar till detta område och sedan helt plöts-
ligt vända på klacken och anslå några hundra miljoner
mer ett år och sedan hävda att de därmed skulle ha
löst alla problem.
Jag påstår nog att vi har tillräckligt med pengar
för att ha en hyfsad drift och ett hyfsat underhåll av
vårt vägnät i dag. Det har vi tillräckliga anslag för.
Däremot skulle jag också önska att vi hade mer peng-
ar till investeringar i och rekonstruktion av dåliga
vägar.
Jag tycker att Lars Björkman skall svara på den
fråga jag ställde: Vad menar moderaterna när de säger
- ni har några hundra miljoner mer i år - att investe-
ringar i infrastruktur i princip endast bör genomföras
om de är lönsamma. Innebär det att alla investeringar
skall göras i storstadsområdena? Svara på den frågan,
Lars Björkman!
Anf. 153 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Fru talman! Vår prioritering att i regionalpolitiskt
syfte satsa på det enskilda vägnätet har vi tyvärr inte
lyckats genomföra, men jag är övertygad om att det
mottas med positiva anslag till skillnad från den rela-
tivt snåla budget som har anvisats av framför allt
regeringspartierna. När vi sedan talar om lönsamma
trafikdelar i jämförelse med andra trafikslag tycker vi
självklart att om det visar sig att vägtrafik är ett bättre
alternativ än att satsa motsvarande summor i regionen
på tågtrafik är det lönsamt att satsa på vägtrafiken.
Konstigare än så är det inte, Hans Stenberg.
Nu sägs det i varje fall att anslagen uppenbarligen
är för små. Vägarna är för dåliga. Varför inte då,
Hans Stenberg, fullt ut säga att ni borde vara beredda
att satsa mer pengar från regeringspartiernas sida? Så
kunde ni åtminstone ge bilden av att det finns en vilja
att göra någonting åt de alldeles påtagliga brister som
inte ens Hans Stenberg i sin region kan skydda sig
från att upptäcka. Om inte annat så borde hans väljare
påminna honom om det. Jag blir i varje fall påmind
hemma i min region.
Hans Stenberg fortsätter att dribbla med våra bud-
getalternativ. Låt mig bara säga att vi vill behålla
banavgifterna, och det ger oss i runda tal drygt 700
miljoner kronor som vi kan använda till att finansiera
bl.a. vägprojekt på de platser i landet där de bäst
behövs. När vi talar om att vi vill ompröva och kon-
kurrensutsätta den olönsamma trafiken på det interre-
gionala järnvägsnätet avvisar socialdemokraterna den
besparingspotentialen. Det är så det tillgår, Hans
Stenberg. Lägger man fram konkreta förslag på be-
sparingar får man pengar till att förbättra vägarna.
Anf. 154 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Lars Björkman försöker smita från
frågan. Jag ställde frågan när jag läste er motion där
ni skriver: Investeringar i infrastruktur bör i princip
endast genomföras om de är lönsamma. Då handlar
det inte bara om avvägningen mellan väg- och järn-
vägsinvesteringar. När man läser moderaternas bud-
getalternativ och ser att ni anslår betydligt mindre
pengar till järnvägen och mindre pengar till köp av
olönsam trafik ser man lite grann vad det handlar om.
Men samtidigt säger ni att man skall göra investe-
ringarna där de är lönsamma. Det innebär att männi-
skor i glesbygd och på andra håll där det inte är så
mycket trafik inte skall få några väginvesteringar. Är
det så Lars Björkman menar?
Det skulle vara intressant att få ett ordentligt svar
på frågan. Det håller inte att prata om det enskilda
vägnätet. Alla människor i det här landet är beroende
av ett fungerande statligt vägnät, där det regionala
vägnätet är oerhört betydelsefullt.
Man kan konstatera när det gäller järnvägssidan
att moderaterna har en syn på järnvägen som är näst-
intill antik, som jag ser det. Man föreslår ständigt
neddragningar av järnvägsinvesteringarna. Det inne-
bär att vi får mer gods på landsväg med moderaternas
politik.
Anf. 155 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det är två frågor som jag vill ta upp
med Hans Stenberg. Vi har en reservation som be-
handlar frågan om miljöavgifter. Hans Stenberg talar
positivt om miljöavgifterna men vill ändå inte riktigt
komma till skott. Det är därför vi har reserverat oss i
betänkandet. Det som är ett av dilemman i politiken
är att det tar så lång tid, det är så segt. Allmänheten
tycker att det inte händer någonting även om politiker
faktiskt är rätt överens om saker. Vi förefaller att vara
ganska överens om att miljöavgifterna är bra. En
utredning har kommit. Det är egentligen bara att fatta
ett beslut här i riksdagen om vi är överens om att det
är bra. Varför vänta? Vi vet att det här ger oss möj-
ligheter att låta bilismen i storstäderna betala sina
samhällsekonomiska kostnader. Det minskar trycket i
storstäderna och ökar framkomligheten för nyttotrafi-
ken. Man har mycket goda erfarenheter i Singapore.
Varför vänta, Hans Stenberg?
Den andra saken som jag skulle vilja ta upp med
Hans Stenberg men som han inte berörde i sitt anfö-
rande är: Hur kan regeringen mena allvar med att vi
skall ha ett långsiktigt hållbart transportsystem när
den nu aviserar skatter på biodrivmedel i vårbudge-
ten? Det är alldeles fel signal till aktörerna på mark-
naden att säga att vi, utöver att det redan är höga
skatter på bensin och diesel, också skall beskatta
biodrivmedel. Vi borde vara överens om att detta
snarast möjligt skall introduceras på marknaden. Hur
kan man då avisera skatt på biodrivmedel?
Anf. 156 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! När det gäller miljöavgifterna har jag
en ganska enkel förklaring till varför vi inte vill ge-
nomföra det just nu. Vi har haft en utredning. Utred-
ningen är ute på remiss. Vi har ett system i Sverige
som bygger på att vi tänker igenom frågor ordentligt
innan vi fattar beslut. Visst kan man tycka att det går
för sakta. Men det är ändå rimligt att remissinstanser-
na får säga sitt och att regeringen får lägga fram sitt
förslag. Sedan är det en annan sak att även om vi
fattar ett sådant beslut i riksdagen tror jag inte att vi
har några fungerande miljöstyrande vägavgifter i
tätorterna för den skull. Det här är en process som
skall skötas ute i kommunerna. Tyvärr tror jag att det
kommer att dröja en tid innan man har kommit fram
så långt i den processen i kommunerna.
När det gäller skatten på biobränslen känns det
lite knepigt att ha en skattedebatt här om en proposi-
tion som nyss har framlagts och som skall behandlas
senare. Rent principiellt är det en fördel om man kan
hålla skatterna borta ifrån biobränslena därför att vi
vill ha en övergång till mer bränsleanvändning i väg-
trafiken. Sedan har jag förstått att det handlar om en
ganska öppen skrivning i vårbudgeten. Det handlar
inte om att det skall införas en skatt, men man lovar
inte skattebefrielse mer än fram till ett visst årtal.
Anf. 157 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag noterar formuleringarna, Hans
Stenberg. Det var välkommet att höra att det är en
fördel att hålla skatterna borta från biodrivmedel. Jag
hoppas att det får genomslag i det parti som Hans
Stenberg representerar. Det är ingen tvekan om att det
är en väldigt olycklig signal till aktörerna på markna-
den när regeringen med stödpartierna Miljöpartiet och
Vänsterpartiet nu aviserar och signalerar att det kan
komma skatt på biodrivmedel år 2004. Det borde i
stället ha talats om att vi skall hålla skatterna borta.
Det hade varit en bättre signal att skriva in ett sådant
besked.
När det gäller miljöavgifterna tror jag att det är
väldigt viktigt i politiken att vi är tydliga och ändå så
snabba som det någonsin går. Vi har alldeles tillräck-
ligt underlag här i riksdagen för att kunna säga till
alla kommuner, för de behöver också förberedelsetid,
att vi är inriktade på att öppna möjligheten för mil-
jöavgifter i kommunerna. Jag är övertygad om att
man här i Stockholm snabbt skulle komma i gång
med en diskussion om att faktiskt införa dessa, kan-
ske också i Göteborg och Malmö där det kan vara
aktuellt.
Jag beklagar att vi inte redan nu kunnat bli ense
om att säga okej till miljöavgifter. Jag är alldeles
övertygad om att det är en metod som kommer.
Anf. 158 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Jag är också övertygad, Sven Berg-
ström, om att miljöavgifter kommer, men tyvärr tror
jag att det kommer att ta lite tid. Jag tror inte att det är
något bekymmer i kommunerna att vi inte hastar fram
det beslutet. Jag tror att det klokaste vi kan göra är att
låta remissen ha sin gång. Diskussionen pågår för
fullt politiskt i alla fall i vissa kommuner. Det kom-
mer förhoppningsvis en proposition ganska snart när
remissarbetet är avslutat.
Anf. 159 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Till Hans Stenberg vill jag säga att
det är bra att det finns en stor uppslutning i de flesta
partier kring att det skulle behövas mera pengar till
vägarna, eftersom behovet är stort.
Hans Stenberg sade att det är en hygglig situation,
men jag tror att det är en stor överdrift. Vi skulle
behöva en hel del nya vägbyggen.
Sedan ondgör sig Hans Stenberg över att vi från
Folkpartiet har den synpunkten att det skulle kunna
ha anslagits mera pengar till infrastrukturen med en
annan politik. Visst skulle det kunna ha varit så. Detta
är kommunicerande kärl.
Den nuvarande regeringen har misskött arbets-
marknadspolitiken, och det gör att utgifterna för den-
na är oerhört stora. Om dessa kunde reduceras med
några procent skulle det frigöra miljarder. Detta är en
oerhört viktig fråga.
Hans Stenberg talade om minneskollaps. Det är
starka ord, men det är möjligt att han avser det som
socialdemokraterna sade före hösten 1994 då de före-
slog nästintill dubbelt så mycket pengar till in-
frastruktur som kvickt försvann när de kom i rege-
ringsställning. Därför tror jag att vi kan se lite olika
på hur mycket pengar som det är möjligt att satsa här,
men det grundläggande är att vi får fart på samhälls-
ekonomin. Då handlar det om näringspolitik och en
rad andra saker. Den har försummats under senare år,
och det gör att det är väldigt ont om pengar.
Anf. 160 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Det är ju märkligt att ett parti strax
före jul hävdade här i kammaren att vi hade så onö-
digt mycket pengar till infrastrukturområdet att man
ville skära ned med 2,9 miljarder, när man i april
hävdar att det är alldeles för lite pengar. Det får väl
vara någon ordning på hur man för debatten.
Det är lätt att vara populistisk när man befinner
sig i oppositionsställning, men det här slog nog alla
rekord.
Anf. 161 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det är möjligt att Hans Stenberg vill
karakterisera det som populism när anslagen åker upp
och ned, men vi har ju inte lyckats att överträffa den
socialdemokratiska budgivningen, om vi ser över
decenniet.
Sedan kan jag glädja Hans Stenberg med att vi
under förmiddagen har presenterat ett förslag när det
gäller väganslagen som ligger i nivå med regeringens
budgetförslag. Det innebär att vi kan föra bort strids-
frågan om anslagsnivåer.
Behoven på vägtrafikens område är så stora och
angelägna att vi skulle behöva en samhällsekonomi
som tillät mer av både underhåll och nybyggnad.
Men, som sagt, jag tror att vi kan se tiden an som
en ljusnande framtid. Det är vår, och det föder för-
hoppningar också på transportområdet.
Anf. 162 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Vi är helt överens om att det behövs
mer pengar till detta område.
Som jag tidigare sade finns det tillräckligt med
pengar för att man skall kunna underhålla vägnätet i
dag, om man koncentrerar resurserna dit. Men det
behövs ytterligare medel för att bygga nya, bygga om
och rekonstruera vägar.
Precis som Elver Jonsson säger måste man ha en
samhällsekonomi som tillåter detta, och det får man
inte om man inte ser till att ha ordning och reda på
finanserna. Är det någonting som vi socialdemokrater
är oerhört noga med så är det att se till att det är ord-
ning och reda i statens finanser.
Under fem år har vi nu sanerat statsbudgeten. Vi
har gått från enorma underskott till ett visst överskott
i budgeten. Vi tänker inte slarva bort det genom att
höja anslagen till höger och vänster för olika ange-
lägna områden. Visst, vi vill att anslagen skall öka,
men det måste ske i den takt som samhällsekonomin
tillåter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 maj.)
11 § Trafiksäkerhet m.m.
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU9
Trafiksäkerhet m.m.
Anf. 163 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! I dag skall riksdagen behandla trafi-
kutskottets betänkande TU9 om trafiksäkerhet.
Utskottet är oroligt över att den positiva utveck-
lingen med ett kontinuerligt sjunkande antal dödade
och skadade i vägtrafiken under åren 1993-1996 har
brutits.
Just därför är det extra viktigt och roligt att få stå
här i talarstolen och berätta att ett helt enigt utskott
återigen ställer upp för riksdagens beslut, att nollvi-
sionen gäller. Vi i riksdagen företräder en enig linje
om synen på trafiksäkerheten i landet.
Jag vill tacka alla i utskottet för ett mycket bra ar-
bete och också säga att det är detta som alla utanför
riksdagen förväntar sig av oss, att vi skall lösa kon-
kreta problem också om det krävs kompromisser.
Efter den här debatten kan ingen tveka när vi säger att
riksdagens beslut om noll dödade och allvarligt ska-
dade gäller, och att det är en prioriterad fråga för
Sveriges riksdag.
Vad är det då som vi har kommit överens om?
Utskottet förutsätter att regeringen snarast för
riksdagen redovisar sina ställningstaganden i fråga
om trafiksäkerhetsarbetets fortsatta inriktning.
Utskottet vill att riksdagen skall göra ett tillkän-
nagivande till regeringen om att det behövs en vägtra-
fikinspektion som kan utreda olyckor i ett helhet-
sperspektiv. Det finns sådana redan i dag inom flyget,
sjöfarten och järnvägen. I dag är det Vägverket som
utreder, och det är inte bra att utreda sig själv.
I betänkandet påpekar utskottet också att en ökad
andel kollektivtrafik kan bidra till att öka trafiksäker-
heten och förverkliga nollvisionen.
Utskottet har dessutom noterat att risken för tra-
fikolyckor skiljer sig mellan olika befolkningsgrupper
och generationer. Enligt studier av VTI går kvinnor
mer och åker buss mer än män, vilket gör att de har
en lägre risknivå - utom när det gäller kvinnor över
65 år. Många fler män än kvinnor dödas och skadas i
trafiken. Trafiksäkerhet är alltså en könsfråga.
Det har inte varit lätt att få fram statistik efter kön.
Därför har utskottet sagt att man förutsätter att statis-
tiken i fortsättningen, så långt det är möjligt, blir
könsuppdelad.
Under beredningen av ärendet har utskottet bl.a.
anordnat en hearing där det framkom att just beteen-
det i trafiken och synen på den egna friheten är avgö-
rande vid ett mycket stort antal olyckor.
Alltför många kör utan bilbälte, håller inte hastig-
hetsbegränsningarna eller kör onyktra eller under
påverkan av droger.
Vi måste fortsätta diskussionen i Sverige. Det är
inte en rättighet att utsätta andra människor för en
olycksrisk eller fara, bara för att man själv inte tycker
att riksdagens och samhällets normer skall gälla.
Det stora flertalet förare är skötsamma och följer
reglerna, men inte alla. Det handlar om etik och mo-
ral i trafiken.
Vi kan aldrig helt bygga bort problemen. Vi skall
göra det till en del, men den största andelen olyckor
orsakas av personer som bryter mot de regler som vi
redan har i dag.
Utskottet är mycket nöjt med att vi fr.o.m. den 1
december 1999 får en lag om obligatoriska vinter-
däck. Det är resultatet efter de otäcka olyckorna som
har skett främst under den senaste vintern.
I betänkandet behandlas 33 motionsyrkanden om
trafiksäkerhet m.m. från den allmänna motionstiden
hösten 1998. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Många förslag är bra, men de är oftast redan med i
det pågående beredningsarbetet.
Fru talman! Dagens debatt är en manifestation för
nollvisionen. Av respekt för kamraterna i ett enigt
utskott och för riksdagen kommer jag inte att ta några
repliker, utan jag kommer att sitta och lyssna till vad
andra har för förslag till lösningar som vi sedan i
utskottet gemensamt kan arbeta vidare med.
Krokodilen stänger gapet, lyssnar och öppnar öro-
nen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i trafi-
kutskottets betänkande TU9 och avslag på motioner-
na.
Jag vill önska en trevlig valborgsmässoafton och
första maj.
I detta anförande instämde Mikael Johansson
(mp).
Anf. 164 BIRGITTA WISTRAND (m):
Fru talman! Det kan kanske tyckas onödigt att be-
gära taletid då vi är eniga i utskottet. Men jag tycker,
precis som Inger Segelström, att trafiksäkerhetsfrå-
gorna är så oerhört betydelsefulla - ja, så väsentliga
att de faktiskt kan vara en av våra största och vikti-
gaste folkhälsofrågor - att vi skall ge dem plats här i
kammarens debatt. Vi alla vill ju behålla hälsan och
vara friska, och trafikolyckor är ett av de största ho-
ten.
Dessutom är trafiksäkerhet ett område som alla
har synpunkter på. Det kanske inte så ofta finns kom-
petens och kunskap om hur vi skall lösa frågorna,
men det lönar sig att diskutera trafiksäkerhet.
Nu skall ni inte tro att detta anförande kommer att
handla om att minska eller hindra trafik, tvärtom. Vi
anser att fler och mer kommunikationer är avgörande
för Sveriges konkurrenskraft. Det kan sedan gälla
bilar, cyklar, tåg eller flygplan.
Det var i oktober 1997 som riksdagen godkände
propositionen om nollvisionen och det trafiksäkra
samhället, där det långsiktiga målet var att ingen
skulle dödas eller allvarligt skadas till följd av trafik-
olyckor. Det var verkligen en vision.
I dag känns det verkligen att vi måste fundera
över hur vi skall arbeta för att nå denna vision, i dag
när trafikolyckorna och framför allt antalet allvarligt
skadade ökar.
Att bli dödad eller allvarligt skadad i en trafiko-
lycka är något som drabbar minst 25 000 personer
varje år, 540 dödas. Här är det stora mörkertal. För-
säkringsbolagen rapporterar genom Försäkringskasse-
förbundet ungefär 44 000 skadade. Sjukvården kan ge
siffror upp till 66 000. Det är oerhört höga tal som
stämmer till eftertanke. Dessutom är det oroande att
vi inte har ordentlig statistik. Statistiken behöver vi
för att kunna utveckla vårt trafiksäkerhetsarbete.
Om vi ser på olycksstatistiken ute i Europa kan vi
se att trafiksäkerheten också där är i fara. 42 000
människor dödas och 1 ½ miljon skadas varje år. För
mig, som anser att det förebyggande arbetet, dvs.
kvalitetsarbete, lönar sig i alla situationer, var det
intressant att ta del av debatten om trafiksäkerhet i
Europaparlamentet förra året. Alla framhöll att de var
skakade av uppgifterna om det höga dödstalet. Det
var lika många som amerikanarna hade förlorat under
hela Vietnamkriget. Det här måste stoppas, sade man.
Parlamentet stod enigt. Trafikdöden skulle försvinna
och krafttag sättas in. Men resultatet blev, fru talman,
att anslaget halverades.
Tillbaka till Sverige. Sverige har hunnit långt i sitt
trafiksäkerhetsarbete, men det som har hänt de se-
naste åren är inte mycket att slå sig för bröstet för.
Sverige är ett glesbefolkat land med förhållandevis
liten trafik om man jämför med länderna i södra Eu-
ropa och Mellaneuropa. Som sagt: Skälet till att
olyckorna minskade var helt enkelt att trafikarbetet
minskade. Särskilt stor effekt hade att de mest riskbe-
nägna förarna körde allt mindre.
Som många känner till har ju antalet ungdomar
som tar körkort minskat kraftigt. 1998 var det 28 %
färre i åldersgruppen 18-19 år och 25 % färre i ål-
dersgruppen 20-24 år än år 1990. Dessutom kör ung-
domarna mycket kortare sträckor.
Detta kan tyckas vara ett trendbrott. För dessa
ungdomar är bilen inte lika viktig som den var för
deras föräldrar. Men det är också ett bevis för att
Sverige har blivit ett fattigt land. De som har råd att
köra bil kör omkring med Europas äldsta och därmed
osäkraste bilar, medan välståndet ökar och därmed
trafiken ute i Europa.
Kanske var de fina siffrorna och kurvorna som låg
bakom visionen om nollvisionen inte riktigt förankra-
de i verkligheten. Det minskade antalet skadade be-
rodde ju på mindre trafik och inte på skickliga och
effektiva insatser, som många trodde. Effekterna av
insatserna hade inte haft någon verkan och antalet
dödade inte minskat i förhållande till trafikarbetet.
Fru talman! Jag tycker att det är uppseendeväck-
ande att vi har gett stora resurser, hundramiljontals
kronor, för trafiksäkerhet och inte ha fått ut någon-
ting av resurserna.
Vägverket är också självkritiskt i sin rapport och
säger att de fem åren av arbete med det s.k. nationella
trafiksäkerhetsprogrammet inte givit några resultat
utom på en enda punkt, nämligen nykterheten. Här är
antalet anmälda rattfylleribrott 40 % mindre än 1994.
Man säger vidare att de dåliga resultaten inte be-
ror på resursbrist utan på att de vidtagna åtgärderna
inte fått avsedd effekt. Trots detta säger regeringen att
de har förtroende för Vägverket. Varför? måste jag
undra. Fem års arbete utan resultat måste få allvarli-
gare konsekvenser än att man ber om ursäkt.
Jag anser att Vägverket snarast bör genomföra en
revision och förklara orsakerna till de uteblivna re-
sultaten. Skall man fortsätta att arbeta med trafiksä-
kerhet, måste det finnas klara indikationer på att riks-
dagen verkligen får se en effekt av de medel som sätts
in.
Ett av skälen till att vi är enhälliga i vårt betän-
kande är att regeringen kom med ett 11-
punktsprogram för ökad trafiksäkerhet under tiden för
vår behandling av detta betänkande. Som Inger Se-
gelström sade är vi eniga om att vi alla vill ha ett
trafiksäkrare samhälle, men vi är inte eniga om hur
det skall gå till. Detta återkommer vi till när vi skall
behandla regeringens förslag.
VTI, Väg- och transportforskningsinstitutet, säger
i sin rapport Trafiksäkerhetspotentialer och trafiksä-
kerhetsreformer 1994-2000 att vägtransportsystemet
är komplicerat och att det därför är svårt att ge en
samlad bild. Det är också min uppfattning efter att ha
tagit del av en rad rapporter och studier. Men jag ser
det som en naturlig uppgift för Vägverket att just göra
en klar sammanställning, så att vi vet vad det är som
skall prioriteras.
I Norge har Trafikekonomiskt institut utarbetat en
trafiksäkerhetshandbok där olika aktiviteter och
forskning granskas. En sådan bok borde också kunna
användas och bli en bibel i Sverige. Vi bör inte kunna
krypa undan med att säga att området är brett och
omfattande.
Det finns tre aktörer inom området trafiksäkerhet:
trafikanten, fordonet och trafikmiljön. För mig som är
moderat är det självklart att trafikanten tar sitt ansvar.
Men en förutsättning är då att vägens kvalitet och
trafikmiljön är sådana att det låter sig göras, dvs. att
systemutformaren måste ta sitt ansvar, i detta fall
Vägverket eller kommunen. Bilindustrin gör det allt
oftare. Det kommer varje år rapporter som talar om
hur säkra bilarna är. Det är trist också ur trafiksäker-
hetssynpunkt att vi kör omkring i gamla bilar, efter-
som utvecklingen av bilarna gör dem alltmer säkra.
Det som förvånar mest i alla rapporter från Väg-
verket och VTI är att de så sällan handlar om genom-
förda aktiviteter för att förbättra vägen, för alla studi-
er och undersökningar som man läser visar att just
förbättringar av vägarna - vägbanans kvalitet, körba-
nan och dess bredd - ger väldigt höga och mätbara
effekter. Man talar t.ex. om vajerräckena i Gävle och
kan då tala om en minskning av antalet döda med upp
till 30-50 %. Vägverket tittar på andra aktiviteter som
att sänka hastigheten i stället för att ta fram underlag
för att bygga och underhålla säkra vägar.
Borde det inte vara trafiksäkerhetsenhetens upp-
gift att granska vägarna ur säkerhetssynpunkt? Är
verkligen de nya vägar som byggts de senaste åren
riktigt säkra? Ibland får man rapporter som säger
motsatsen, även om trafiksäkerheten är prioriterad
enligt generaldirektör Brandborn.
För mig som är en ivrig cyklist var det slående att
man på Vägverket tidigare bara talade om oss cyklis-
ter som trafikfaror, och aldrig talade om att man kan-
ske skulle bygga cykelbanor så att vi kunde bli lite
mindre farliga.
Lars Björkman talade här i kammaren om deval-
vering av det svenska vägkapitalet. Det är oroande att
Socialdemokraterna nu minskar på väganslaget. Det
är särskilt oroande när nu Björn Rosengren i sina elva
punkter för ökad trafiksäkerhet säger att han inte
avser att fördela mer medel, utan att medel skall tas
från den befintliga budgeten. Jag håller med om att
administrationen inom Vägverket kan minskas, men
att hitta de 10 miljarder som Vägverket vill ha tror jag
inte att man kan. Så var skall man ta pengarna?
Däremot håller jag med ministern när han säger
att han vill ta sig an vägarna, och då i första hand de
farligaste vägarna. Jag vill då påminna om att vi nyli-
gen sade nej när det gällde den olycksdrabbade E4:an
vid Markaryd. Hur tänker regeringen egentligen lösa
de här frågorna?
Vi hörde nyss i debatten att Socialdemokraterna
anser att vi satsar för mycket på vägarna och för lite
på järnvägarna, men våra 420 000 km väg är ändå
vårt svenska blodomlopp.
Att sänka hastigheten tycks vara Vägverkets enda
och huvudsakliga åtgärd för att öka trafiksäkerheten.
När generaldirektör Brandborn vid en utfrågning i
utskottet sade att E 22 visserligen var byggd för
90 km, men nu blivit så sliten att man måste sänka
hastigheten till 70 km, trodde han att vi skulle tycka
att det var ett bra beslut. Så kan det inte vara. Hur
skall allmänheten känna förståelse för en sådan sänk-
ning av hastigheten?
Hastigheten har stor betydelse för hur svåra tra-
fikolyckorna blir. Därför måste vi få snabba och säkra
vägar.
I dag saknar många förtroende för trafiksäkerhet-
sarbetet. Därför är det viktigt, om vi skall sätta igång
med ett allvarligt och långsiktigt trafiksäkerhetsarbete
för att nå nollvisionen, att trovärdigheten i arbetet
ökar. Det är viktigt att det finns kompetens hos dem
som ansvarar för trafiksäkerhet och vägbyggande.
Arbetet måste ske i dialog med oss medborgare och
inte på ett gammaldags pekpinnevis med förbud och
uppifrånuttalanden.
Det måste finnas gehör för de synpunkter som
allmänheten för fram. Det får inte bara handla om nya
sänkningar av hastigheterna.
Fru talman! Jag saknar en öppen diskussion om
vägarna och vad som händer på dem. Vad tycker t.ex.
svenska folket om vägunderhållet och sänkta hastig-
heter? Vore det inte dags att få en ny C G Hammar-
lund som i radio eller andra medier diskuterade trafi-
ken med svenska folket?
Det talades tidigare om att vi inte använder säker-
hetsbälten. Många använder säkerhetsbälte i Sverige
- 88 % - men hälften av dem som dör i olyckor gör
det inte. Det skall vi naturligtvis titta på.
Men, fru talman, man kanske inte behöver studera
användningen av bilbälte varje år. Det kostar mycket
pengar, och de skulle kunna gå till annat. Undersök-
ningar vart tredje år skulle kanske räcka.
I stället vill jag att vi skall satsa på att titta på hur
vägarna är beskaffade och varför olyckor sker. De
dödsolyckor som sker undersöks av Vägverket varje
år. Även här säger man att vägens beskaffenhet är
huvudorsaken.
Även körkortsutbildningarna behöver ses över.
Här finns det också säkerhetsvinster att göra. Vad är
det som säger att det man lär sig när man är 18 år
håller ända tills man är 70, 75 eller 80 år? Så är det
faktiskt när det gäller utbildning i bilkörning. Jag tror
därför att vi på prov borde se om det inte vore möjligt
med en frivillig fortbildning av förare.
Debatten om åldersgränser för körkort är också
något som diskuteras. Här kommer en utredning. Jag
tror att det finns möjlighet för äldre förare att köra,
men kanske efter läkarundersökning.
I Göteborg har man gjort en rad intressanta akti-
viteter för att öka trafiksäkerheten. Det visar sig att
det inte behöver kosta så mycket pengar. Där kunde
man åstadkomma en minskning med 390 omkomna
genom att man satsade 90 miljoner kronor på att
ändra vägarna, att ändra trafiken, bygga passager och
skilja trafikanter från varandra. Man hade nämligen
kommit på att nära hälften av alla som dog i olyckor
gjorde det i närheten av busshållplatser.
Kanske att de här aktiviteterna gjordes därför att
Göteborg som kommun ju även har hand om sjukvår-
den och får ta hand om de kostnader som trafiken står
för.
I 11-punktsprogrammet sägs att ansvarsfrågorna
inom trafiksäkerheten skall ses över. Det håller jag
med om. Jag anser också att Vägverkets arbete med
trafiksäkerheten bör omprövas och granskas. Skälen
har jag redan anfört.
Förra veckan anordnade Moderaterna en konfe-
rens om trafiksäkerhet. Vår keynotespeaker var Pieter
van Vollenhoven, känd förespråkare för trafiksäker-
het i Europa och ordförande i International Traffic
Safety Association - en organisation som bl.a. arbetar
med Statens haverikommission.
Vollenhoven framförde bl.a. att det borde vara en
självklarhet att vägtrafiken hade sin egen inspektion
där olyckor granskas och kartläggs. Utskottet har ju
också i betänkandet föreslagit en sådan inspektion
med uppgift att granska väghållning och olyckor.
Vidare ansåg Vollenhoven att trafikofferjourer var
viktiga tillskott i trafiksäkerhetsarbetet. Sådana finns i
Holland. Människor som råkat ut för olyckor hamnar
ofta i mycket traumatiska och svåra situationer, både
personligt och ekonomiskt. Det kan vara svårt att
komma till rätta med, och det kan vara svårt att
komma tillbaka till ett normalt liv. Det förorsakar
stort mänskligt lidande och kostnader för samhället.
Det gäller också för Sverige.
I en studie med namnet Trafikskadades upplevel-
ser och liv - drama om bemästring bekräftas Vollen-
hovens synpunkter. Därför tror jag att en trafikoffer-
jour är en fråga som en sådan här utredning också
kunde titta på.
Fru talman! Nollvisionens kortsiktiga mål om 400
dödade och 3 700 skadade kommer inte att nås. Det
är allvarligt och beklagligt. Jag vill på nytt framhålla
att regeringen måste ta sitt ansvar och ge resurser till
Vägverket att bygga och förbättra våra vägar. Dess-
utom måste Vägverket få en ny instruktion om hur
man i fortsättningen skall bedriva sitt säkerhetsarbete,
så att vi inte om tre år står här igen och konstaterar att
ingenting hänt och att pengarna förbrukats.
Anf. 165 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Från Vänsterpartiet ser vi det också
som glädjande att vi i trafikutskottet enats i en så
viktig fråga som trafiksäkerheten. Det är precis som
Inger Segelström sade: Det här är bra.
Det är också en signal ut till samhället att vi inte
accepterar att ett så stort antal människor dödas och
skadas i trafiken. Visionen om noll döda i trafiken
ligger fast.
Förutom att utskottet vill skapa en fristående väg-
trafikinspektion, som Inger tog upp, ser vi också från
Vänsterpartiet positivt på att utskottet skrivit in hur en
ökad kollektivtrafik kan bidra till en ökad trafiksä-
kerhet.
Det är vår fasta övertygelse att om fler människor
ges möjlighet till en bra och billig kollektivtrafik
minskar antalet trafikolyckor.
Fru talman! Betänkandet är ett bra första steg för
att uppnå nollvisionen. Nu väntar ett fortsatt arbete.
Hur skall vi få folk att inte dricka alkohol i samband
med bilkörning? Hur skall vi få fler att använda bil-
bälte? Hur påverkar hastigheterna?
Förhoppningen är att utskottet även i fortsättning-
en kan enas i denna viktiga fråga, även om jag ser att
vi har olika åsikter i många delar. Men jag tror att det
är viktigt att vi kan och försöker enas i en sådan vik-
tig fråga som trafiksäkerheten.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till be-
tänkandet i sin helhet.
Anf. 166 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att ställa en fråga
till riksdagens ledamöter såväl som till medierna som
lyssnar: Vad är en nyhet?
Jo, en nyhet är en händelse som sker snabbt och
oväntat och som har betydelse för många människor.
Nyhetsvärdet ökar om händelsen dessutom handlar
om dramatik och livsfara.
Trafikutskottets betänkande om trafiksäkerhet är i
så fall en stor nyhet. Att utskottet i dag lägger fram ett
betänkande som är enigt är oväntat. Som vi har hört
finns det sju olika partier med olika politik för att
skapa trafiksäkerhet, men vi har medvetet lagt vår
oenighet åt sidan för att med kraft arbeta för en ge-
mensam linje för att minska antalet döda och svårt
skadade i trafiken. Det är också snabbt och oväntat att
utskottet av regeringen beställer ett besked om trafik-
säkerhetsarbetets fortsatta inriktning och inrättandet
av en fristående vägtrafikinspektion.
Och trafiksäkerheten berör sannerligen många
människor på ett dramatiskt sätt. Vi har satt som mål
att antalet dödade måste sjunka med minst 140 per år
jämfört med åren 1997-2000. Det är 140 fler pappor
som kommer hem till sina barn i kväll, mammor som
ber aftonbön och stoppar om sina barn, tonåringar
som blir förälskade ännu en vår. Det är morfar som
firar jul med barnbarnen ännu en gång, farmor som
bjuder på inlagd sill och nypotatis ännu en midsom-
marafton.
Det är ingen tvekan om att trafiksäkerhet kostar
pengar och måste få kosta pengar. Vi vet att Vägver-
ket har angett att de behöver ytterligare minst 10
miljarder kronor för att åtminstone rädda 70 ytterliga-
re människors liv per år i trafiken.
Förvisso finns det ett systemutformaransvar, men
det ersätter inte det personliga ansvaret. Utskottet vill
enigt betona att trafiksäkerheten inte minst är en fråga
om just trafikanternas personliga ansvar, och vi
trycker på att det är angeläget med ett kontinuerligt
och långsiktigt folkbildningsarbete för att förändra
attityder och beteenden och ge bättre kunskaper. Vi
vet att var femte person som dödas eller skadas svårt
råkar ut för det i en alkoholrelaterad olycka. Vi vet att
nära nog varannan person som dör eller skadas svårt
saknar bilbälte. Då är det självklart beteendet som
måste förändras för att rädda liv.
I det opinionsbildande arbetet har frivilligorgani-
sationerna en stor betydelse. De bör kunna utnyttjas
mer för trafiksäkerhetsprojekt och därför få en större
del av medelstilldelningen. Frivilligorganisationerna
bör kunna ge betydligt mer i utdelning för att för-
verkliga nollvisionen än att enbart arbeta via anställd
personal.
Vi kristdemokrater gläds också åt att utskottet i
betänkandet anger att hastighetsgränserna skall kunna
bli mer flexibla både vad gäller den högsta tillåtna
hastigheten och differensen mellan de olika hastig-
hetsgränserna. Skall hastigheten kunna sänkas på
vägarna, där så behövs, är det nödvändigt att trafi-
kanterna upplever att den angivna hastighetsbegräns-
ningen är väl avvägd och avpassad för vägen och
trafiksituationen och att den höjs när det är möjligt.
Vi menar att allmänhetens acceptans ökar väsentligt
om skyltningen blir mer flexibel och mindre stereo-
typ.
Vi är också nöjda med utskottets behandling av
Kenneth Lantz motion om körkortsfortbildning som
föreslår en frivillig ordning för att stimulera körkorts-
fortbildning när körkortet förnyas vart tionde år. Ut-
skottet har blivit informerat om att man inom Väg-
verket just överväger hur man på ett lämpligt sätt kan
ge information i olika vägtrafikfrågor till alla som
förnyar sitt körkort.
Fru talman! Det är därför en glädje att yrka bifall
till hemställan i betänkande TU9.
Anf. 167 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag kan instämma i det mesta som har
sagts av övriga partiföreträdare. Det är en styrka för
riksdagen och trafikutskottet att vi kan presentera ett
enigt betänkande i en sådan är stor och viktig fråga.
Därför kanske det inte är läge att nu ha någon stor
debatt. Vi väntar dessutom på ett förslag från rege-
ringen så småningom. Ni har ju sett det 11-
punktsprogram som är en antydan om vad man kom-
mer att föreslå. Vi får anledning att återkomma när
det kommer upp till beslut här i riksdagen.
Vi är naturligtvis alla mycket oroade över att den
nollvision vi lade fast här i riksdagen för några år
sedan tycks gå lite grann på sned. Man lyckas inte
klara de högt uppsatta målen. Vi har nu under tre års
tid kunnat konstatera att antalet döda på våra vägar
ligger kvar på en för hög nivå, och målsättningen att
komma ned till högst 400 dödade år 2000 ser ut att bli
mycket svår att klara.
Ändå har Sverige kommit långt i trafiksäkerhet-
sarbetet jämfört med de flesta andra länder. Vi har
hälften så många dödade på våra vägar i förhållande
till trafikarbetet om man jämför oss med t.ex. övriga
EU-länder. Det är bra, men det är inte tillräckligt bra.
Vi vet att det finns möjligheter att komma vidare. Det
är det som kommer till uttryck i nollvisionen när man
säger att vi måste sikta på den väldigt höga ambitio-
nen att faktiskt komma ned till noll dödade och noll
svårt skadade i trafiken.
Ändå är det utan tvivel så att vi har kommit långt.
Det var 1 300 dödade i trafiken i mitten på 60-talet.
Nu har trafiken ökat väldigt mycket, ändå har vi lyck-
ats pressa ned antalet dödade och skadade.
Det som satte trafiksäkerheten i centrum under
vårvintern var naturligtvis de dubbla olyckorna med
minibussar, i Villingsberg utanför Karlskoga och i
Smedjebacken, som krävde väldigt många dödsoffer
och där det var väldigt många barn bland dödsoffren.
Vi tyckte alla att det var oerhört tragiskt.
Nu skall vi ta vara på tillfället tycker jag att foku-
sera ytterligare på detta för att få en säkrare trafik.
Det är mycket positivt att Regeringskansliet nu har
tagit detta på allvar. Vi har också haft utfrågningar i
trafikutskottet där vi har försökt att penetrera frågan
och funderat på vad det är som är viktigt att göra.
11-punktsprogrammet kan vara en bra utgångs-
punkt för arbetet. I trafikutskottet har vi dessutom
tittat närmare på vad man kan göra konkret ute på
våra vägar. När vi var på besök i Gävleborg tittade vi
på vajerräcket, och vi såg även exempel på de auto-
matiska kameror som finns mellan Hudiksvall och
Iggesund. Det förefaller som om detta har god effekt.
Det är viktigt att vi gör våra vägar så trafiksäkra som
möjligt.
Samtidigt är det så, som flera talare har varit inne
på, att döden på våra vägar inte enbart handlar om hur
vägarna är byggda, utan det handlar i väldigt hög grad
också om oss som sitter bakom ratten. Det handlar
om hastigheten. Det handlar om att vi använder bil-
bältet. Det handlar om att vi ser till att våra fordon är
utrustade med rätt sorts däck vid rätt tidpunkt, och det
handlar om att vi ser till att vi är nyktra när vi sitter
bakom ratten. Alkoholen dödar. Det handlar kort sagt
om oss som har ansvaret att föra fram fordonet.
Jag tänker inte gå in ytterligare på några särskilt
konkreta förslag. Jag tycker liksom tidigare talare att
det är tillfredsställande att utskottet har kunnat enas.
Många motioner har blivit välvilligt behandlade i de
skrivningar som utskottet har gjort. Vi får anledning
att återkomma senare, när vi får en konkret proposi-
tion från regeringen, och ta en ytterligare debatt om
den viktiga trafiksäkerheten vid det tillfället.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 168 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Utskottets betänkande om trafiksä-
kerhet har enat utskottet i dess bedömningar. Ingen
regeringsproposition fanns att behandla, men ett stort
antal motioner om de mest skiftande förslag och krav
har lett fram till synpunkter som behöver tas på all-
var.
Utskottet inleder med att anmäla sin oro över att
den utveckling som under många år har dragit åt rätt
håll, dvs. färre döda och svårt skadade i trafiken, nu
har fått en kurva som har vänt uppåt. Den nollvision
som regering och riksdag har ställt sig bakom har fått
en allvarlig motgång.
En beställning görs emellertid till regeringen att vi
i likhet med olyckor inom järnvägstrafiken, sjö- och
lufttrafiken också för vägtrafiken skall få en särskild
inspektion. Jag skall återkomma till det, men först
några reflexioner.
Först är det angeläget att säga att kommunikation
och trafik är någonting positivt. För länge sedan upp-
fann Bell telefonen och strax därefter LM Eriksson
telefonluren. Människor kunde nå varandra mycket
enkelt.
Moderna trafik- och motorfordon har en ungefär
lika lång historia. Att på egen hand kunna resa för-
hållandevis snabbt är någonting viktigt och positivt.
Det innebär att man kan komma till jobbet, att barn-
familjer kan resa till affären, att släkt och vänner kan
träffas och att många kan komma ut i den svenska
naturen.
För ungefär 100 år sedan reste svensken i genom-
snitt mindre än en halv kilometer per dag. I dag är
genomsnittsresandet per svensk och dag över 40
kilometer. Vi har under en hundraårsperiod ökat vårt
resande med nästan 100 gånger. Länge motsvarade
den galopperande hästen högsta hastighet. Så kom i
slutet av 1800-talet förbränningsmotorn som sattes på
en vagn med styrstång. Vi fick både A-fordar och T-
fordar. Volvon rullade ut på 20-talet, och efter andra
världskriget fick vi 50-talets stora "explosion" av nya
bilar och andra motorfordon.
I dag har vi ett trafikmönster där nio av tio per-
sontransporter går på väg. 95 % av barnfamiljerna har
tillgång till bil. Det finns ungefär fyra miljoner fordon
i Sverige, dvs. i snitt har varannan svensk en bil. Det
innebär att det glesbebyggda Sverige är ett av värl-
dens fordonstätaste länder!
All trafik skall vara säker. Internationellt sett har
Sverige och Norden en förhållandevis hygglig situa-
tion. På 1960-talet hade vi med långt färre fordon
långt över 1 000 omkomna i trafiken varje år. I dag är
den siffran mer än halverad, trots att vi har en nästan
fördubblad fordonspark.
Den påbjudna nollvisionen, dvs. att ingen skall dö
eller skadas i trafiken, är inte realistisk. En vision
skall ju vara ett nytt sätt att tänka, men den ställer
också en rad krav som inte kan anses vara uppfyllda.
Det är krav på vägar, fordon och regelsystem. Nollvi-
sionen förutsätter också rätt hastighet och att det finns
körkunskap som gör att man behärskar trafiksituatio-
nerna. Den förutsätter också nykterhet i trafiken och
att alkohol och andra droger skall vara bannlysta.
Riksdagen har efter många års funderande drivit
regeringen framför sig så att det i praktiken har blivit
en s.k. nollgräns för narkotika i trafiken. Riksdagen
har också fattat beslut om promilleregler i sjötrafiken.
Bägge lagarna träder i kraft om några veckor.
Nollvisionen ställer också krav på vägarnas ut-
formning. Bra, rätt byggda vägar är nödvändiga och
en viktig del av den samlade trafiksäkerheten. Jag vill
påstå att upprustning av vägnätet och utbyggda mo-
torvägar är bättre för trafiksäkerheten än nya järnvä-
gar för mångmiljardbelopp i områden där det inte kan
förväntas särskilt många resande.
Säker trafik måste också ge utrymme för en frihet
att välja sitt eget fordon. Väldigt många väljer på
grund av en rad omständigheter bilen. Bl.a. beror det
på det enkla faktum att Sverige är ett så utpräglat
glesbebyggt land där det inte finns många områden
där kollektivtrafik är realistiskt. I dag sker åtta av tio
persontransporter med bil.
Hastigheten behöver anpassas. I många tätbe-
byggda områden med skolor och dagis är det nödvän-
digt att ytterligare sänka farten. Samtidigt kan man
säga att skilda körbanor på våra motorvägar gör att de
har en sådan standard att högre hastigheter inte för-
sämrar trafiksäkerheten. Rätt utbildning och fortbild-
ning är viktig, men det behöver ske en översyn - inte
minst i fråga om äldre fordonsförare.
Det är bra att utskottet markerar sin oro och be-
stämda uppfattning att den serie av riksdagsbeslut
som har lett fram till det vi i dag kallar för nollvisio-
nen skall hävdas och säkras. Mittenregeringen slog
fast vissa målnivåer på samma tema i propositionen
till riksdagen 1982. Utskottet har föredömligt redovi-
sat den serie av beslut som vi under 15 år i olika om-
gångar har fattat i riksdagen. Det är intressant att
iaktta den samstämmighet som råder mellan de olika
besluten från 1982 om att antalet dödade och skadade
i trafiken fortlöpande måste minskas. Detta skall gälla
alla trafikkategorier, och dessutom skall det göras
särskilda insatser för oskyddade trafikanter. Barns
problem ur trafiksäkerhetssynpunkt skall särskilt
beaktas.
Visioner är inte nya. De har ofta goda pedagogis-
ka effekter. Visionen från 1993, då den förra rege-
ringen bekräftade 1982 års beslut, är en vision om att
ett samhälle med säker trafik skall förverkligas inför
nästa årtusende. I varje vision står trafikanten i cent-
rum, - som har ansvar för sitt beteende i trafiken. I en
komplicerad och tidvis tät och blandad trafik krävs
mycket för att det skall bli en trafik i harmoni. Ut-
skottet talar om att det bland beslutsfattare och trafi-
kanter skall skapas värderingar som innebär att kra-
ven på trafiksäkerhetshöjande åtgärder ökar.
Utskottet säger att ett kontinuerligt och långsiktigt
folkbildningsarbete skall fortgå i syfte att ytterligare
utveckla attityder och kunskaper i viktiga trafiksäker-
hetsfrågor. Viktiga pelare för trafiksäkerhetsarbetet är
nykterhet i trafiken, bilbältes- och cykelhjälmsan-
vändning samt respekt för hastighetsgränser. Det är
enligt utskottet goda exempel på viktiga inslag för
trafiksäkerheten. Uppföljning och efterlevnad är ett
viktigt moment i allt trafiksäkerhetsarbete.
De sänkta och tydliga gränsvärdena på drogområ-
det förhöjer säkerheten väsentligt. Men de måste
följas upp. Nykterhetskontrollerna beräknas ha halve-
rats - från 1,8 miljoner till knappt 1 miljon test. Det
är olyckligt. Det ger en smalare och oklarare bild av
trafiknykterheten.
Vägverket har presenterat en särskild trafiksäker-
hetsplan för de närmaste tre fyra åren. I en promemo-
ria, som har nämnts tidigare, redovisar man förslag
till ökad trafiksäkerhet i ett antal punkter. Utskottet
förutsätter att regeringen snarast möjligt för riksdagen
redovisar sina ställningstaganden om trafiksäkerhet-
sarbetets fortsatta inriktning. Jag tror att det gäller för
departementet att sätta högsta fart om vi skall bryta
den kurva som på senare tid har dragit åt fel håll. Det
är viktigt att den särskilda handlingsplanen för trafik-
säkerheten utfaller i mer handling och inte enbart i en
plan.
Dragkampen och oenigheten i regeringen om
vinterdäcken har varit olycklig. Svåra olyckor den
senaste vintern har aktualiserat behovet. Det är bra att
regeringen synes ha samlat sig till en uppfattning om
behoven av vinterdäck.
Utskottet lägger stor vikt vid det positiva utfall
man hävdar som ett resultat av långsiktigt påver-
kansarbete som olika frivilligorganisationer för tra-
fiksäkerhet har medverkat till.
Fru talman! Det finns anledning för statsmakterna
att överväga om vi ger rätta och rimliga förutsättning-
ar för det ideella trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet slår
ju fast att det behövs ett långsiktigt folkbildningsar-
bete för att ge kunskaper och skapa rätt attityd i vikti-
ga trafiksäkerhetsfrågor. Trafiknykterheten, bältes-
och hjälmanvändning och respekt för hastigheten är
viktiga element i sådana attityder.
Av det statsbidrag som utgår till trafiksäkerhet-
sarbete går bara en dryg tiondel till frivilligorganisa-
tionerna. Skall det bli en bredd på det som kallas
folkbildning inom trafiksäkerhet behövs det mer s.k.
frontarbete. Det är inte rimligt att klara det inom en
enda myndighet. Ett folkligt engagemang behöver
uppmuntras, och det är bra att departementet har
observerat frågan i sitt punktprogram.
Den rekommendation utskottet ger regeringen att
utreda om en fristående inspektion, som kanske ren-
tav leder till en haverikommission, är ett viktigt
grepp. Det saknas kunskap om trafikolyckornas orsa-
ker, och statistiken är i en hel del fall ofullständig och
bristfällig. I nuläget finns inte heller krav på t.ex.
nykterhetskontroll i samband med trafikolyckor. De
många alkohol- och drogrelaterade trafikolyckorna
registreras inte alltid för trafikonykterhet, och därmed
blir det inte heller någon påföljd eller rehabilitering
som skulle motverka upprepningar.
Fru talman! Trafiksäkerhet är ett långsiktigt arbe-
te. Vi får inte glömma att ständigt upprepa arbetet
med säkerheten så att den kommer att genomsyra
trafikmönstret. Vi skall ha insikten att alla medborga-
re i praktiken är trafikanter - från koltåldern och långt
fram i livets slutskede. I ett välfärdssamhälle ges det
möjligheter till fysisk kommunikation som inte är
möjligt på alla håll i världen. Detta var inte möjligt
när våra förfäder byggde de första vägarna eller drog
de första spåren. Därför måste varje ny generation få
del av ett trafiksäkerhetstänkande som gör att en ökad
kommunikation med ett komplicerat trafiksystem kan
utmynna i ökad säkerhet. Säker trafik kräver en hel-
hetssyn, praktiska insatser med tydliga program och
ett folkligt stöd och engagemang för att säkra alla
människors vällevnad också i trafiken. Jag tror, fru
talman, att trafikutskottets betänkande är en viktig
pusselbit i ett sådant arbete som vi alla - men särskilt
ansvarigt departement - bör ta fasta på.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 maj.)
12 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på
avfall
1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s)
1998/99:Sk27 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1998/99:Sk28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)
1998/99:Sk29 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
1998/99:Sk30 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
1998/99:Sk31 av Gudrun Lindvall (mp)
med anledning av prop. 1998/99:101 Ombildning av
hyresrätt till bostadsrätt m.m.
1998/99:Bo15 av Yvonne Ångström och Kerstin
Heinemann (fp)
1998/99:Bo16 av Knut Billing m.fl. (m)
1998/99:Bo17 av Rigmor Ahlstedt m.fl. (c)
1998/99:Bo18 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)
1998/99:Bo19 av Ulf Björklund m.fl. (kd)
med anledning av prop. 1998/99:106 Vissa ändringar
i läkemedelsförmånen m.m.
1998/99:So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m)
1998/99:So22 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp)
1998/99:So23 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
1998/99:So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
1998/99:So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
13 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 29 april
1998/99:304 av Sture Arnesson (v) till socialminis-
tern
Äldrevården
1998/99:305 av Elisabeth Fleetwood (m) till social-
ministern
Osteoporos
1998/99:306 av Jeppe Johnsson (m) till näringsmi-
nistern
Projekt Viking
1998/99:307 av Sten Andersson (m) till statsrådet
Pierre Schori Asyllagstiftningen
1998/99:308 av Roy Hansson (m) till försvarsminis-
tern
Havsövervakning i Östersjön
1998/99:309 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Förskoleverksamheten
1998/99:310 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Barn med särskilda behov
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 maj.
14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 28 april
1998/99:583 av Mikael Odenberg (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Ändrade turordningsregler
1998/99:584 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Småföretagsdelegationens förslag
den 29 april
1998/99:585 av Lennart Gustavsson (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall Handläggningstider i arbetsska-
deförsäkringsärenden
den 28 april
1998/99:586 av Jeppe Johnsson (m) till försvarsmi-
nistern
Ubåtsprojektet Viking
1998/99:587 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Britta Lejon
Elektroniska uppgifter i offentliga databaser
1998/99:588 av Birger Schlaug (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Utgiftstakets effekter för biståndet
den 29 april
1998/99:589 av Carl Erik Hedlund (m) till finansmi-
nistern
Systembolagets leveransvägran
1998/99:590 av Sonja Fransson (s) till socialminis-
tern
Kroniskt sjukas och funktionshindrades situation
1998/99:591 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialministern
Rätten till personlig assistans efter 65-årsdagen
1998/99:592 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Pierre Schori
MR-situationen i Turkiet
1998/99:593 av Yvonne Ruwaida (mp) till miljömi-
nistern
Genmanipulerad potatis
1998/99:594 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Smittskyddslagstiftningen
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 maj.
15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
19 april
1998/99:535 av Murad Artin (v) till utrikesministern
Valet i Turkiet
1998/99:536 av Berit Jóhannesson (v) till utrikesmi-
nistern
Ammunition med DU (depleted uranium)
1998/99:543 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsmi-
nistern
VEU:s integration i EU
1998/99:564 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Krypteringspolitiken
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 maj.
16 § Kammaren åtskildes kl. 17.30.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.53,
av talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 16.08 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.