
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1998/99:79</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 14 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 17.15</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>Protokoll
1998/99:79
--------------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Bordläggningsdebatt med anledning av
vårpropositionen</pre><pre>Anmäldes proposition 1998/99:100
1999 års ekonomiska vårproposition</pre><pre>Finansministern överlämnade 1999 års ekonomis-
ka vårproposition 1998/99:100.</pre><pre>Anf.  1  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag har
överlämnat vårpropositionen till Sveriges riksdag och
fru talman. Låt mig först säga att det är en stor ära för
mig att vara i denna kammare. Det är med stor tillför-
sikt som jag presenterar den politik som kommer att
leda Sverige in i 2000-talet, även om jag inte kan ta åt
mig äran av att ha varit den främsta arkitekten bakom
de förslag som regeringen i dag förelägger riksdagen.
Den främsta arkitekten har varit det svenska folket.
Medborgarna gav regering och riksdag ett tydligt
mandat i valet 1998. Sverige skall ta steget in i nästa
sekel med fler jobb, större rättvisa och ett vidgat
samarbete. Vårpropositionen vilar på detta uppdrag.
Efter ett decennium i djup ekonomisk kris kan
Sverige möta framtiden i en ekonomisk styrkeposi-
tion. Detta har gjorts möjligt av många människors
uppoffringar under budgetsaneringen. Inför 2000-
talet är överskotten stora och statsskulden sjunkande.
Utgiftstaken skall hållas. Överskotten skall vara 2 %
av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Rege-
ringen räknar med att den offentliga sektorn vid man-
datperiodens slut kommer att ha lika stora tillgångar
som skulder. Nettoskulden amorteras bort.
Inför 2000-talet är tillväxten hög och inflationen
låg. Regeringen gör bedömningen att tillväxten under
2000-talets första år kommer att ligga mellan 2 och
3 %, och inflationen kommer att vara låg. Därmed
säkras välfärden, samtidigt som utrymme skapas för
ökade reallöner och bättre hushållsekonomi.
Inför 2000-talet ökar sysselsättningen och arbets-
lösheten faller. Ökade investeringar i ett livskraftigt
näringsliv lägger grunden för nya jobb. Nya resurser
kan tillföras vår gemensamma välfärd.
På denna stabila grund kan jag i dag presentera
åtgärder på en rad områden. Jag vill gärna ta tillfället
i akt att tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett
gott samarbete under arbetet med att ta fram vårpro-
positionen och hoppas för egen del också på ett gott
samarbete för framtiden.
Förslagen tar sin utgångspunkt i att sunda offent-
liga finanser och stabila priser är en förutsättning för
hög tillväxt och stigande sysselsättning. På fem avgö-
rande områden vill jag att Sverige skall utvecklas.
För det första: Arbetslösheten skall betvingas.
Målet är att den öppna arbetslösheten skall nå 4 %
under år 2000. År 2004 skall 80 % av den arbetsföra
befolkningen vara i sysselsättning. Full sysselsättning
är den svenska arbetarrörelsens viktigaste mål. Politi-
ken inriktas nu på att skapa möjligheter för att den
kraftiga ökningen av antalet jobb skall fortsätta och
arbetslösheten minska utan att inflationen tar fart.
Arbetmarknadspolitiken blir än mer inriktad på att
stärka de arbetslösas kompetens och effektivt para
ihop lediga platser med arbetssökande. En kraftfullt
sänkt skatt riktas till de arbetsgivare som anställer
långtidsarbetslösa.
För det andra: Sverige skall vara en ledande kun-
skaps- och forskningsnation. För att långsiktigt klara
en hög tillväxt krävs att alla ges ökade förutsättningar
att delta på en arbetsmarknad med mycket högt ställ-
da kunskapskrav. Det kräver fortsatta satsningar på
det livslånga lärandet. Vi vill steg för steg införa en
allmän förskola. Skolans kvaliteter skall förbättras.
Lärarna får bättre möjligheter till vidareutbildning,
och satsningarna på IT i skolan fortsätter. Kunskaps-
lyftet förlängs. Utbyggnaden av högskolan fortsätter,
och grundforskningen stärks. Vi avsätter resurser för
kompetensutveckling i arbetslivet.
För det tredje: Skolan, vården och omsorgen skall
förbättras. I takt med att statsfinanserna förbättrats
har vi socialdemokrater steg för steg höjt nivån på
statsbidragen till kommuner och landsting, men det
behövs mer för att säkerställa en god kvalitet i välfär-
dens kärna. Kommuner och landsting tillförs ytterli-
gare 1,3 miljarder kronor år 2000, 2 miljarder 2001
och 3 miljarder 2002. Ökade resurser avsätts för att
förbättra situationen för psykiskt funktionshindrade
och handikappade.
För det fjärde: Rättvisan skall stärkas i Sverige.
Barnbidraget och studiebidraget höjs till 950 kr.
Maxtaxa inom barnomsorgen skall införas stegvis.
Arbetet med att motverka löneskillnader på grund av
kön stärks. Biståndet höjs till 0,74 % av bruttonatio-
nalinkomsten 2002.
För det femte: Sverige skall byggas ekologiskt
hållbart. Vår generation får inte vältra över vare sig
en stor ekonomisk skuld eller en växande miljöskuld
på våra barn och barnbarn. Anslagen för marksane-
ring, kalkning och biotopskydd förstärks. Markinkö-
pen skall öka kraftigt. Ekologiska nyckeltal kan nu
för första gången presenteras i en vårproposition.
Det är med stor glädje och stolthet som jag som
socialdemokratisk finansminister nu kan konstatera
att vi med denna vårproposition kan uppfylla de val-
löften vi gav i valet 1998.
1.      Sysselsättningen kan öka och utbildningen kan
byggas ut.
2.      Fler människor kan anställas i vården, skolan och
omsorgen.
3.      Vi kan betala av på statsskulden.
4.      Vi kan införa en maxtaxa i barnomsorgen.
5.      Vi kan höja barnbidraget.
6.      Vi har redan därtill höjt pensionerna och ökat
bostadstillägget.</pre><pre>Fru talman! Låt mig lyfta blicken från vårbudge-
ten och säga några ord om min vision av hur Sverige
skall bli ett ekonomiskt föregångsland. När jag be-
traktat det politiska skeendet i Sverige har det ofta
slagit mig att många målar upp en bild av att det finns
en motsättning mellan tillväxt och rättvisa. Min erfa-
renhet säger mig något annat. Tillväxt och rättvisa går
hand i hand. Då resurserna ökar kan fler dela dem.
Det är på den grunden som regeringen vill, i samar-
bete med andra partier, utforma en skattereform under
mandatperioden. Genom skattesänkningar vill vi öka
rättvisan i samhället och förbättra förutsättningarna
för tillväxt.
Vi vill minska skatten för löntagarna genom att
bl.a. minska den belastning på ekonomin som ege-
navgifterna innebär. Skattesänkningar skall samtidigt
stärka tillväxten och bidra till målet att nå full syssel-
sättning och ekologisk hållbarhet. Vi är beredda att
vidta strategiska åtgärder för att underlätta investe-
ringar och stärka svensk företagsamhet.
Men skattesänkningar får aldrig genomföras så att
vi riskerar överskotten i de offentliga finanserna eller
den långsiktiga finansieringen av vården, skolan och
omsorgen.
I dag ser vi inget större utrymme för skattesänk-
ningar förrän år 2001, men om den ekonomiska ut-
vecklingen skulle bli sådan att det blir ekonomiskt
möjligt att genomföra skattesänkningar redan nästa år
är vi beredda att återkomma till riksdagen med för-
slag i höstens budget.
Sverige behöver ökat samförstånd. Vårt land är
för litet för stora konflikter. Årtiondena som följde
efter andra världskriget saknar motstycke i svensk
historia. Full sysselsättning kunde förenas med hög
tillväxt och stabila statsfinanser. Dessa årtionden
präglades av ett mycket gott samarbetsklimat. Ar-
betsgivare och arbetstagare, industri och lantbruk, de
anställda inom den gemensamma sektorn, inom ut-
bildningsväsendet och inom företagen samt de poli-
tiska beslutsfattarna samverkade för Sveriges bästa.
Detta gav resultat, och resultaten var goda.
Sverige står nu inför ett nytt årtusende. En av de
främsta lärdomarna från 1900-talet är att samverkan
medverkar till att skapa ett gott samhälle. Vi har nu
en historisk chans att återupprätta det goda samar-
betsklimatet. En politik för ökad tillväxt måste for-
muleras i aktivt samarbete med näringslivet. Det stora
nyföretagandet skall understödjas. De små företagens
utveckling avgör möjligheten att nå målen om syssel-
sättning och arbetslöshet. De stora och många gånger
världsledande företag som finns i Sverige skall ha bra
förutsättningar att växa i Sverige. Vi har ett ömsesi-
digt ansvar för Sveriges utveckling.
Jag vill därför ha ett öppet samtal och ett brett
samarbete mellan politik, svenskt näringsliv och
arbetsmarknadens parter. Gemensamt kan vi skapa
nationella strategier som stärker både företagen och
svensk framtid. Det är mitt mål att Sverige skall ta
steget in i ett 2000-tal där vi i samverkan kan uträtta
mer för varandra än om vi motverkar varandra. Tack!
(Applåder)</pre><pre>Anf.  2  BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Låt mig först hälsa Bosse Ringholm
välkommen till riksdagen. Jag ser fram emot många
hårda, sakliga debatter - i olika oppositions- och
regeringsställningar, förhoppningsvis.
Det var intressant att höra Bosse Ringholm tala
om 50- och 60-talen som lyckliga decennier. Det är
lite grann av en avbön från den SSU-ordförande som
i slutet av 60-talet och början av 70-talet bidrog till att
skapa det klimat som under 70- och 80-talen försäm-
rade förutsättningarna för Sverige. Är det en avbön
också i politiskt avseende är det desto bättre. Risken
är möjligen stor att det inte är på det viset.
I februari 1990 avgick Kjell-Olof Feldt som soci-
aldemokratisk finansminister. Han insåg att 80-
talspolitiken ledde mot den avgrund som så många
bittert fick erfara i början av 90-talet. I förrgår avgick
Erik Åsbrink som socialdemokratisk finansminister
efter konflikter med statsministern och den övriga
regeringen om den ekonomiska politiken. Det visar i
blixtbelysning att Göran Perssons parlamentariska
strategi, att bygga politiken på en vänsterallians, står i
strid med den ekonomiska politik Sverige behöver.
Vårpropositionen är ett besvikelsens dokument för
den som hade några förväntningar. De optimistiska
tillväxtantagandena från förra året måste nu revideras
ned väsentligt, och inga åtgärder för att vända ut-
vecklingen finns. En halv miljon människor är fortfa-
rande arbetslösa, och inga åtgärder för att riva hind-
ren för nya jobb föreslås. Det finns inte ett ord om
företagsflytt och kunskapsflykt och inga åtgärder för
att vända den utvecklingen. Den personliga trygghe-
ten urholkas genom att bidragsberoendet växer, och
det finns inga förslag om skattesänkningar för att öka
människornas frihet och oberoende. Trots att Sverige
har världens högsta skatter står regeringen och dess
stödpartier fast vid försämringarna för de handikap-
pade och för änkorna. Kort sagt: Regeringen förmår
inte genomföra den nödvändiga förnyelsen och mo-
derniseringen av Sverige.
Fru talman! Den utlösande faktorn bakom fi-
nansministerns avgång i förrgår var oenighet om
vilket utrymme det kunde finnas för ofinansierade
skattesänkningar. I dag kan vi se varför Erik Åsbrink
var så upprörd. När man rensat statsbudgetens saldo
för tillfälliga åtgärder räknar regeringen med att det
innevarande år blir ett underskott i statens budget på
drygt 19 miljarder kronor. Även om det blir en för-
bättring nästa år är det fortfarande underskott efter
avräkning av tillfälliga åtgärder åren 2001 och 2002.
Lössläpptheten med utgiftsökningar före valet vi-
sar sig nu. Man har också knaprat så mycket på bud-
geteringsmarginalerna att utgiftstaken i år och nästa
år kan komma att överskridas. Trots att regeringen
föreslår besparingar på 7-8 miljarder är marginalerna
så små som 1 miljard i år och 3 miljarder nästa år,
och det finns ingen beräkning av vad den förtida
avvecklingen av Barsebäck kostar - för att bara ta en
ytterligare utgiftsökning.
Det behövs visserligen skattesänkningar nästa år,
men de måste vara fullt finansierade. Och man kan
inte ta i anspråk överskott förrän de faktiskt finns.
Fru talman! Målet om 4 % öppen arbetslöshet
nästa år har nu devalverats till ett riktmärke. Man
säger dock i vårpropositionen att om det behövs är
man beredd att föreslå åtgärder för att öka sysselsätt-
ningen och minska arbetslösheten så att man kan nå
detta mål som blivit ett riktmärke. Samtidigt gör man,
vilket var och en kan läsa, bedömningen att den öpp-
na arbetslösheten nästa år blir 5,4 % - väsentligt över
målet/riktmärket. Men man föreslår inga åtgärder!
Man har sagt att om man riskerar att överskrida målet
skall man föreslå åtgärder, men ändå finns det inga
åtgärder.
Om man nu vet att man kan vidta åtgärder för att
öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, ock-
så av det skälet att människor mår dåligt och att ar-
betslöshetens kostnader är höga för alla, varför gör
man då ingenting? Man sätter upp ett mål, man säger
att för att uppnå målet skall man vidta åtgärder, man
konstaterar att man inte når målet - men man föreslår
inga åtgärder! Var finns åtgärderna, finansministern?
Vad är ni beredda att göra för att klara målet? Det
finns ingenting i vårpropositionen.
Man kan dessutom titta på vad regeringen skriver
om följderna av högskattepolitiken:
"Marginaleffekterna drabbar särskilt hårt utsatta
grupper i samhället. De gör att människor inte nämn-
värt kan påverka sina ekonomiska förhållanden ge-
nom att arbeta mer och öka sina inkomster."
Det är bra att socialdemokraterna nu erkänner vad
vi moderater hävdat i decennier. Men varför dröjer
man då med de nödvändiga skattesänkningarna? Det
vore bra om man lade fram förslag om skattesänk-
ningar för vanliga löntagare nästa år, fullt finansiera-
de skattesänkningar. Ni beskriver ju själva vilka ef-
fekter högskattepolitiken får - särskilt för utsatta
grupper, särskilt för dem som har låga och normala
inkomster. Ändå gör ni ingenting! Varför, finansmi-
nistern, lägger ni inte fram några förslag?
Det finns, det skall sägas, en del förslag i vårpro-
positionen. Men de går i fel riktning. För år 2002, det
tredje och sista året i den period vi nu skall diskutera
ur budgetsynpunkt, föreslås det 19 miljarder kronor i
nya offentliga utgifter och ungefär 1 miljard i skatte-
sänkningar. Men det är egentligen ingen skattesänk-
ning; det är en utebliven beräknad skattehöjning ge-
nom höjda taxeringsvärden. I realiteten är det bara
offentliga utgiftsökningar netto.
Det är inte bara fel i sak att öka de offentliga ut-
gifterna ytterligare; det handlar också om vilka ef-
fekter själva förslagen får. Maxtaxa - vad innebär det
egentligen? Att ha en enhetstaxa som minskar margi-
naleffekterna är nödvändigt och viktigt; så långt kan
vi vara överens. Men att tvinga på kommunerna reg-
ler som ytterligare ökar subventioneringen av en form
av barnomsorg till priset av högre skatter än vad det
annars skulle behöva vara innebär att kommunernas
kostnader ökar. Det innebär också att människornas
valfrihet urholkas. De flesta människor kommer med
de stora subventionerna och fortsatt höga skatterna
inte att ha möjlighet att välja någonting annat än just
det staten vill erbjuda dem, det staten vill prioritera.
Det ligger säkert i Gudrun Schymans intresse att få
den fortsatta socialiseringen av familjer och individer
i Sverige.
Det är också intressant att notera, när man ser på
de gröna nyckeltal som nu redovisas, att 80-talet var
ett mycket framgångsrikt decennium när det gällde att
minska framför allt luftföroreningar. Under 80-talet,
det decennium då kärnkraften introducerades, kunde
vi minska förbrukningen av fossila bränslen. Vi kun-
de införa rening. Vi fick dramatiska förbättringar av
miljösituationen. Men vilken slutsats drar man av
detta när vi nu står inför energipolitiska beslut? Jo, att
vi skall förtidsavveckla kärnkraftsreaktorer som har
bidragit till att förbättra miljön. Det är intressant att
studera de nyckeltal som finns. De visar att man inte,
vare sig av statsfinansiella skäl eller av miljöskäl,
skall genomföra den förtida avveckling som riksda-
gen har beslutat.
Fru talman! Det går att skapa förutsättningar för
väsentligt fler jobb, för att vända företags- och kun-
skapsflytten, för att minska bidragsberoendet, för att
ge medborgarna valuta för sina skattepengar, för att ta
ansvar för dem som verkligen behöver vårt gemen-
samma stöd. Det kräver inte mer än politisk vilja och
förmåga, men den finns inte. Det blockeras också av
regeringens tillväxtfientliga stödpartier. För Göran
Persson är uppbenbarligen makten viktigare än job-
ben, tillväxten och välståndet.
Om två veckor kommer vi moderater att lägga
fram konkreta förslag om en annan politik, som syftar
till en förnyelse och modernisering av Sverige, ett
Sverige som är berett att gå in med framtidstro i det
nya millenniet. Det är en politik som river hindren för
tillväxt och nya jobb och som vänder företagsflytten,
en politik som prioriterar kunskapen i skola och hög-
skola och som gör det lönt att skaffa sig och vidmakt-
hålla kunskaper och kompetens, en politik som gör
det möjligt för människor att kunna försörja sig på
sina egna arbetsinkomster, en politik som innebär att
det som måste lösas gemensamt också skall fungera
väl.
Låt mig avslutningsvis ställa två viktiga frågor till
den nye finansministern: När ni nu säger att ni missar
målet för arbetslösheten nästa år och säger att ni är
beredda att vidta åtgärder undrar jag varför ni inte
föreslår några åtgärder. Vilka åtgärder skulle ni vara
beredda att vidta?
Den andra frågan är: När ni nu så vältaligt beskri-
ver effekterna av högskattepolitiken för de vanliga
människor vars oberoende minskar, varför är ni inte
beredda att lägga fram förslag om skattesänkningar
för vanliga löntagare nästa år i kombination med de
skattesänkningar som också kan ge oss de nya job-
ben?
(Applåder)</pre><pre>Anf.  3  JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag skall också börja med att hälsa
den nye finansministern välkommen.
Jag skulle också vilja sända en liten hälsning till
Erik Åsbrink. Jag vet inte om han tittar på eller lyss-
nar till den här debatten. När man avgår får man alltid
höra de vänliga orden, var det någon som sade. Jag
skall väl inte vara översvallande vänlig, men jag vill
ändå säga att det lite grann är en känsla av nostalgi
när de ganska tuffa förhandlingar som vi hade med
Erik Åsbrink nu är över. Det var ibland ganska hårda
motsättningar. Men det fanns också tillfällen då Erik
Åsbrink och Vänsterpartiet stod tillsammans, exem-
pelvis när det handlade om kostnaderna för försvaret.
Det var inte alltid så att vi var oense med Erik Ås-
brink. Med all respekt för Erik Åsbrink måste man
säga att hade han intagit en ståndpunkt höll han ben-
hårt och rakt fast vid den.
Jag har fått ganska många brev och telefonsamtal
och jag vet att Gudrun Schyman har fått ännu fler. De
flesta handlar om högkostnadsskyddet. Det som tog
skruv allra mest kom från en äldre dam, över 80 år,
från min egen hemstad Göteborg. Hon skrev så här,
jag hoppas att hon ursäktar att jag läser ur brevet:
Sover du gott om nätterna? Omsorgen om de äldre
och svaga spräckte du genom att höja kostnaden för
medicinen. Hur kunde du gå med på något liknande?
Du såg ganska nöjd ut också. Men det är väl behag-
ligt att sitta så nära makten.
Det kändes ganska jobbigt att läsa det här. Men
jag tror att det är representativt för en hel del reaktio-
ner. Stora delar av den svenska allmänheten upplever
inte bara mig utan oss på detta sätt.
Jag skall försöka från denna talarstol att lite grann
besvara varför vi är med på den här överenskommel-
sen, inräknat högkostnadsskyddet, och att vi tar det
fulla ansvaret för denna helhet, även om vi naturligt-
vis är kritiska mot delar av denna totala kompromiss.
Jag skall börja med att säga att det är ganska av-
görande att Vänstern finns med i majoriteten och i
överenskommelsen. Det är viktigt, framför allt på
grund av de stora framtidsfrågorna. Vi behöver dra-
matiska, strukturella förändringar av den svenska
ekonomin och det svenska samhället. Det handlar om
sådana saker som arbetstiderna. Vi behöver en ar-
betstidsreform i Sverige som fördelar arbetstiderna
jämnare. Vi behöver en näringspolitik som bidrar till
att ställa om ekonomin i miljövänlig riktning.
Det är ganska stora, dramatiska och bitvis smärt-
samma förändringar, som t.ex. den skatteväxling som
vi i de tre partierna är överens om att vi skall ha. Det
är inga enkla lösningar, men det är någonting som är
nödvändigt för framtiden. Det är nödvändigt att
Vänstern är med för att klara återvändandet till den
fulla sysselsättningen. Det är nödvändigt att Vänstern
är med för att upprätthålla den internationella solida-
riteten och för att klara biståndsmålet.
Om vi överlämnar regeringsmakten till modera-
terna och de borgerliga får vi ett återvändande i rikt-
ning mot det gamla klassamhället. Bo Lundgren för-
söker framställa sig som framtidens man, men det är
helt enkelt tvärtom. Det ni vill ha är en återgång till
det gamla klassamhället.
Det kanske viktigaste i denna vårproposition är
naturligtvis sysselsättningen, sysselsättningsmålet och
arbetslöshetsmålet. Det är jättetufft att klara dem,
men vi måste klara dem. Det har pågått en långvarig
debatt, framför allt mellan arbetarrörelsen och de
borgerliga, men också inom arbetarrörelsen om sys-
selsättningspolitiken, avvägningen mellan sysselsätt-
ningspolitik och andra mål för den ekonomiska poli-
tiken.
Vi konstaterar i betänkandet att det är av central
betydelse för sysselsättningspolitiken att vi har en
sund ekonomi, låga räntor och låg inflation. Vi är
alltså helt överens om att det är av central betydelse.
Men det måste också vara så att vi har råd att arbeta,
som Ernst Wigforss en gång uttryckte det. Vi väns-
terpartister anser i likhet med den socialdemokratiska
partikongressen på hösten 1997 att de nödvändiga
målen för budget och räntor ändå måste underordnas
den fulla sysselsättningen. Det är helt avgörande.
Det har utvecklats något slags dogmatism i frågan
om att amortera på statsskulden. Visst är det bra att
amortera på statsskulden och få ned de offentliga
skulderna och räntekostnaderna. Men det måste alltid
ske en avvägning. Man skall amortera enbart så länge
räntan på statsskulden är högre än den samhällseko-
nomiska avkastningen på det man använder pengarna
till.
Jag skall ge ett exempel, nämligen det som kallas
för kompetensutveckling. Vi är glada för att det nu
blir ett genomslag för ett genomtänkt program för
kompetensutveckling. Jag är övertygad om att rätt
utformade kommer de investeringarna i utbildning att
samhällsekonomiskt sett ge mycket större avkastning
än vad räntan är på statsskulden. Då skall man inte
amortera för mycket.
Det får inte hända att en generation till stor del
håller på att permanentas utanför arbetsmarknaden.
Då är det ännu viktigare att se till att de människorna
kommer i arbete och att deras kunskaper utvecklas
och används.
Vi har, med viss experthjälp, försökt att räkna lite
grann på hur många jobb som kan skapas genom att
t.ex. lyfta 10 miljarder kronor från amorteringar till
offensiva åtgärder för fler jobb. Om 10 miljarder
flyttas kan det handla om 15 000 jobb. Om vi t.ex.
använder 60 miljarder på det sätt som vi diskuterar i
betänkandet, kan det handla om ungefär 100 000
jobb.
Vi har med glädje noterat statsministerns uttalan-
de i söndags om att det kan komma ett utrymme år
2000. Vi kanske tror att det är lite mycket med 15-20
miljarder i skattesänkningar. Det kommer inte att
finnas riktigt så mycket utrymme. Men det går ändå
att med siffran 10 miljarder säga att det finns en be-
tydligt större sannolikhet att vi går mot ett uppfyllan-
de av sysselsättningsmålet.
Bo Lundgren drar sin gamla vals om tillväxtfient-
ligheten. Jag vill med stor kraft instämma med fi-
nansministern i det han har sagt upprepade gånger
från denna talarstol, nämligen att det inte finns någon
motsättning mellan tillväxt och rättvisa. Det är tvärt-
om så - och det brukar vi nämna i våra motioner - att
det finns en produktiv rättvisa. Vi har försökt att
räkna på vad förslagen i propositionen betyder för en
barnfamilj. En kan tjäna 20 000 i månaden och en kan
tjäna 11 000 i månaden, och de har två barn under 16
år. Det handlar om, inräknat högkostnadsskyddet och
vissa ökade kostnader för mediciner, i storleksord-
ningen plus 250 kr i köpkraft för familjen. Det kom-
mer att leda till ökad efterfrågan och därmed en sti-
mulans för sysselsättningen.
Om pengarna däremot används på det sätt Bo
Lundgren vill, dvs. ta bort värnskatten och ta bort
förmögenhetsskatten, ges stora skattesänkningar till
de grupper som inte använder sina pengar till efter-
frågan och köpkraft. De lägger pengarna på hög. Det
är därför det är i grunden sant som finansministern
säger, nämligen att det finns ett samband, ett beroen-
deförhållande, mellan tillväxt och rättvisa.
I propositionen finns fördelningsanalyser. Det po-
sitiva är att det har visat sig att det är de 10 % som
ligger i botten bland inkomstgrupperna som relativt
sett gynnas mest av förslagen. I sammanhanget är
frågan om studiemedel viktigt. En grupp som har
hamnat illa är just den studerande ungdomen. Kvin-
nor kommer något bättre ut jämfört med män tack
vare dessa förslag - det är inte så stor skillnad, och
borde nog ha varit större - räknat på real disponibel
inkomst och procentuell förändring. Det finns natur-
ligtvis mer att göra.
Jag skulle försöka förklara för brevskriverskan
varför vi har ställt upp på uppgörelsen. Det är klart att
beslutet om högkostnadsskyddet var det allra tuffaste.
Jag har samtidigt läst kristdemokraternas motion
från i höstas om årets ekonomi. Den handlade om
utgiftstaket för 1999. Jag kunde konstatera att krist-
demokraterna föreslog för i år 8 miljarder kronor
lägre utgiftstak på ekonomiskt stöd till sjuka och
handikappade. 8 miljarder kronor! Det är mångdub-
belt mer än den besparing som högkostnadsskyddet
gäller.
Hur skall de klara hem detta? Det blir den andra
karensdagen, och de skall försämra sjukersättningen.
Sedan har de något allmänt lustigt resonemang om att
kristdemokraterna har pengar som vi andra inte har
som skall satsas på rehabilitering.
Jag kom faktiskt att tänka på en bibelberättelse.
Jag såg framför mig Mats Odell gå in på ett sjukhus
och säga: "Tag din säng och gå!" Det handlar om det
kristdemokratiska miraklet. De skall med pengar som
de inte har åstadkomma något slags underverk som
gör att kostnaderna för ekonomiskt stöd till de handi-
kappade och sjuka mer eller mindre försvinner.
Om Vänsterpartiet inte hade ställt upp på denna
överenskommelse fanns det en risk att andra majori-
teter hade uppstått, där kristdemokraterna uppenbarli-
gen i kraft av sina nya opinionssiffror skulle spela en
alldeles för stor roll. Det var ett viktigt skäl för oss att
vara angelägna om att vara med i uppgörelsen.
Vänsterpartiet har den egenheten i denna treparti-
konstellation - den rödgröna rörelsen - att dels vara
en del av arbetarrörelsen, dels försöka vara en del av
miljörörelsen. Kanske skulle Gudrun Schyman kunna
fungera som prästinnan som viger samman dessa
båda krafter. Vi är beredda att ta så mycket ansvar vi
någonsin kan för att detta samarbete skall hålla, för
att alliansen mellan de röda och de gröna krafterna
skall hålla ihop. Vi tror att vi har en viss möjlighet, i
kraft av vår relativt hyggliga kompetens på båda
områdena, att hålla ihop denna trepartiallians. Den
måste hålla hela mandatperioden.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  4  MATS ODELL (kd):
Fru talman! Först vill jag naturligtvis hälsa Bosse
Ringholm välkommen till sitt nya, viktiga, tuffa upp-
drag i en tuff arbetsmiljö. Hjärtligt välkommen! Jag
ser fram emot spännande och tuffa debatter.
Jag blir nästan gripen när jag hör Johan Lönnroth.
Han har ägnat sin tid åt att studera kristdemokraternas
motioner. Det hade varit bättre om han hade försökt
att i budgetarbetet försvara de gamla och långvarigt
sjukas situation. Huvudparten av de pengar som Jo-
han Lönnroth talar om är en skatteväxling inom tra-
fikförsäkringen. Den andra karensdagen, Johan Lönn-
roth, innebär att vi som har arbete och en normal
sjukdomsomfattning, någon gång får vara med och
betala lite mer för att de som är långvarigt sjuka på
våra sjukhem skall få en bättre och drägligare situa-
tion. Jag tar gärna den debatten när vi skall titta på de
olika budgetalternativen.
Fru talman! I går kväll när jag läste finansplanen -
den börjar tjusigt med orden Sveriges ekonomi står
stark - gick samtidigt programmet Striptease i TV 2.
Programmet handlade om den skakande situationen
inom den svenska äldrevården. Det blev en mycket
bjärt kontrast. Hur stark är den ekonomi som inte kan
ta hand om sina gamla och långvarigt sjuka?
Läget för Sverige är allvarligt. Det är allvarligt när
en regering lägger fram en budget med förslag som
konsekvent drabbar de svaga och gynnar de redan
gynnade. Maxtaxan, som nu skall delfinansieras av de
kroniskt sjuka, är en fördelningspolitik som vi krist-
demokrater helt tar avstånd från, Johan Lönnroth.
Det är också allvarligt, fru talman, när nu företag,
kunskap och kapital flyttar ut. Volvo ägs av ameri-
kanska Ford. Saab är till hälften ägt av amerikanska
GM. Stora Enso är skrivet i Finland. Astra är eng-
elskt. Men det är inte bara storkapitalet som flyttar ut,
utan även småspararna. Jag läste häromdagen att
aktiefonderna mer och mer blir utlandsfonder. Allt
kapital går nu till utlandsfonderna, sade vd:n för Sve-
riges största fondförvaltare häromdagen till en av
våra stora affärstidningar. Det svenska näringslivet
övertas nu successivt av utländska ägare samtidigt
som det svenska direktägandet minskar kraftigt. Dub-
belbeskattningen driver företagen och jobben ur Sve-
rige, Johan Lönnroth. Men det tycks varken bekymra
regeringen eller stödpartierna. Sveriges ekonomi står
stark.
Väl så allvarligt är också att kunskap flyr Sverige.
Nyutexaminerade civilingenjörer reser ut för att
etablera sig i något annat land med bättre villkor. Den
straffskatt på högre utbildning som Johan Lönnroth
kallar värnskatt driver kunskapen och den välutbilda-
de ungdomen ur landet. Sveriges ekonomi står stark.
I landet med världens högsta beskattning av arbe-
te, företagande, sparande och konsumtion har vi inte
råd att ge vare sig våra gamla en värdig vård eller alla
våra barn och ungdomar en bra skola. Elever och
föräldrar strejkar mot lärarlösa lektioner, kalla och
flagnande skolsalar, för gamla skolböcker, oordning
och hopplöshet. Lärare och vårdpersonal bränns ut.
Hur kan detta komma sig i landet med världens hög-
sta skatter och en ekonomi som står stark, Bosse
Ringholm? Våra gamla och långvarigt sjuka orkar
inte ens strejka eller demonstrera. Hur stark är en
ekonomi som ligger etta i skatteligan men på 17:e
plats i välfärdsligan?
I dag lägger alltså en sargad minoritetsregering
fram sina ekonomiska visioner för hur Sveriges väl-
färd skall utvecklas under de kommande tre åren. Ett
mer dött och av verkligheten överspelat dokument har
nog sällan, om ens någonsin, underställts Sveriges
riksdag för beslut. Detta bekräftas med eftertryck av
den nu avgångne finansministern. Det hade utfästs
ganska stora löften och fanns stora förväntningar om
att konkreta åtgärder för att vända utvecklingen skulle
finnas i denna proposition. Sysselsättningsmålen är
en chimär, och tillväxten revideras ned ännu en gång.
Arbetslösheten beräknas i år kosta långt över 100
miljarder kronor för de offentliga budgetarna. Det
borde f.d. AMS-generalen Bosse Ringholm vara väl
medveten om. Det är mycket pengar, men det är ock-
så mycket förlorad självkänsla för de 727 000 männi-
skor som i dag är antingen arbetslösa, undersyssel-
satta eller latent arbetssökande. Det är helt oaccepta-
belt att vårpropositionen 1999 blev precis lika fattig
på konkreta tillväxt- och sysselsättningsförslag som
de tidigare. Det vi har sett de senaste dagarna av
interiörer från regeringsarbetet är att Socialdemokra-
terna saknar en heltäckande och gemensam närings-
och tillväxtpolitik.
Hur kan regeringen vara så nöjd med utvecklingen
som den nu verkar vara i finansplanen? Man får in-
trycket när man läser  propositionen att Sveriges
huvudproblem är taxesättningen på våra kommunala
daghem. Man har ägnat all kraft åt att försöka infria
detta vallöfte, och man är nöjd när man har lyckats
med detta. Samtidigt verkar valfrihet i barnomsorgen
vara något fullständigt främmande. Och när tänker
regeringen lägga förslag om en maxtaxa i äldreom-
sorgen? Där kan ju taxorna skilja upp till 20 000 kr
per månad på sina håll.
Ribban för budgetförhandlingarna sattes från
början väldigt lågt. Målet för Göran Persson var, och
är, uppenbarligen inte att rätta till Sveriges djupgåen-
de strukturella tillväxtproblem, utan just att regera
vidare. Alla motgångar har hittills mötts med ett glatt
"vi regerar vidare - business as usual".
Men i måndags rämnade den tunna fasaden av
enighet inom regeringen. Hade näringsministern varit
något mer känslig för motgångar och sin bristande
förmåga att uppfylla utlovade åtgärder, hade han haft
väl så stor anledning som finansministern att avgå.
"Ett företagsklimat i världsklass" - vart tog det vä-
gen? Målet om 4 % arbetslöshet år 2000 kommer inte
att uppnås. Sysselsättningsmålet om 80 % kommer
inte heller att uppnås. Enligt Konjunkturinstitutets
prognos, som verkligen har auktoriserats på ett kraft-
fullt sätt av landets statsminister, kommer det att
fattas 100 000 jobb till målet 80 %. Sanningen är, fru
talman, att regeringen efter valet i praktiken har upp-
hört att regera och i stället har suttit i olika samtals-
grupper. Resultatet av detta är beklämmande. I dag
landar en politiskt död proposition på riksdagens
bord.
Det här är tyvärr ingen engångshändelse, utan vi
har hört det förr. Samtliga budget-, vår-, tillväxt- och
sysselsättningspropositioner sedan 1995 har gett
beskedet att de konkreta åtgärderna kommer i nästa
proposition. Det står redan på andra sidan i den nu
gällande finansplanen att regeringen "avser att i sam-
band med 1999 års ekonomiska vårproposition åter-
komma med förslag som förbättrar möjligheten att
uppnå målet" om ökad tillväxt och sysselsättning. Så
blev det uppenbarligen inte - denna gång heller. Ex-
akt så lät det inför 1995, inför 1996, inför 1997, inför
1998 och inför 1999, och exakt så låter det inför år
2000. Hur länge skall vi vänta på de konkreta förslag
som tar itu med Sveriges djupgående strukturella
problem, som undergräver förutsättningarna för väl-
färd i vårt land? Inte ens våra mest konkurrensutsatta
näringar, som lantbruket och åkerinäringen, får annat
än välvilliga skrivningar i denna proposition medan
de förblöder. Business as usual.
Fru talman! Man får tragiskt nog kora det till-
växtskeptiska Miljöpartiet som vinnare i budgetpro-
cessen. Det blev varken ett tillväxtmål eller några
tillväxtfrämjande åtgärder. Business as usual.
Arbetslösa utlovas nu dagisplats i stället för jobb.
Men notan skickas som vanligt till de svagaste. Det är
änkorna och de multihandikappades personliga assi-
stenter. Det är de kroniskt sjuka som nu får betala
genom höjt högkostnadsskydd för läkemedel. Busi-
ness as usual.
Det pratas och diskuteras. Visst är det bra med en
dialog, och jag välkomnar Bosse Ringholm som ny
dialogledare. Han är tydligen inriktad på att fortsätta
med det här. Det är bra, men någon gång måste man
också fatta beslut. Vi skall återkomma till vad han
menar med sina vackra ord i ett replikskifte senare.
Det är bra med diskussion, men vad Sverige nu skulle
behöva är en regering som själv har en ideologiskt
och politiskt förankrad tillväxtpolitik som den tror på
och vill genomföra.
Vi har i veckan hört talas om att det har stått 1-18
i regeringen för de svåra besluten. Man frågar sig hur
det skall bli nu. Skall det bli 0-19 för de svåra beslu-
ten?
Vart är Sveriges ekonomiska politik då på väg?
Hur stark står Sveriges ekonomi i ett sådant läge?
Våra problem är för allvarliga för en sådan politik.
Arbetslösheten är inte främst konjunkturell, utan den
är strukturell. Därför går det inte längre att undfly
strukturella reformer när det gäller arbetsmarknadens
funktionssätt och lönebildningen.
Fru talman! Vad som nu krävs är snabba beslut
och tydliga signaler om att överbeskattningen av
arbete, företagande och sparande avvecklas. Det
krävs också åtgärder för en bättre lönebildning och en
mer flexibel arbetsmarknad. Det skulle inte bara ge
företagarna nytt hopp, utan också de arbetslösa. Det
skulle ge resurser för våra skolbarn, våra gamla och
sjuka som lider av att massarbetslösheten fortsätter att
kosta över 100 miljarder kronor om året. Men det
kräver politiskt mod och politisk handling.
Erik Åsbrink drog sina slutsatser. Sverige har fått
en ny finansminister. Det lär inte räcka. Sverige be-
höver en ny politik och Sverige behöver en ny rege-
ring.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  5  LENA EK (c):
Fru talman! Ärade ledamöter! Herr finansminis-
ter! En hälsning till Erik Åsbrink. En god vän till mig
som slutade i riksdagen inför den här perioden sade
att vänliga ord får man bara höra när man har avlidit
eller när man har avgått. Själv tyckte han att den
senare alternativet var det mest angenäma.
Regeringens sedan två dygn nya finansminister
säger i dagens morgontidning: Nu är vi på grön kvist.
Under den senaste veckan har jag pratat med Ma-
ria som bor i en Stockholmsförort. Hon har delad
vårdnad om tre barn, varav ett är handikappat. Maria
har förgäves sökt en lägenhet sedan januari 1997.
Tycker hon detsamma?
Tycker företagen eller industrins diskussions-
grupp, som har efterlyst ett helt åtgärdspaket, det-
samma?
Tycker den arbetslöse, som inte kan planera för
sitt längre än arbetsmarknadsåtgärden räcker och har
sexmånadersperioder som bäst att leva med, det?
Tycker de kommuner, där det inte föds fler barn
än att det blir en halv förstaklass, det? Man får inte
ens ihop till en hel förstaklass. Tycker de som bor i
den kommunen att Sveriges ekonomi är på grön kvist
och att allting är i sin ordning?
Fru talman! Centerpartiet har tagit ett stort ansvar
för att sanera ekonomin och ge oss en stabil botten-
platta för framtidssatsningar. Detta måste vi hålla fast
vid och använda.
Johan Lönnroth pratade om amorteringar på
statsskulden. Nästa år kommer vi svenskar att betala
77 miljarder 405 miljoner kronor på utgiftsområde
26, Statsskuldsräntor m.m. Man kan jämföra 77½
miljarder med kostaden för utbildning och universi-
tetsforskning som uppgår till 30 miljarder eller med
ekonomisk trygghet för familjer och barn på 43½
miljarder.
Det är hopplöst att leva med så stora skulder. Vi
måste ha ned skuldnivån. Det tror jag att var och en
förstår som känner till dessa siffror.
Aktiva åtgärder mot arbetslösheten handlar om
helt andra saker. Det handlar om att gå från en regle-
rad 60-talsmässig arbetsmarknadspolitik till moderna
åtgärder som passar enskilda och deras egna initiativ
som beslutas på lokal och kommunal nivå tillsam-
mans med företagarna. Det är någonting helt annat.
Den bottenplatta för förändringar och framtids-
satsningar som trots allt finns i den svenska ekono-
min, som vi har varit med att lägga grunden för, ut-
nyttjas inte alls i detta budgetförslag. Denna budget är
ett patetiskt lappande på gamla 60-talssystem som
inte fungerar i dag, snart 40 år senare.
Finansministern pratar om att små och medelstora
företag är de som skall lösa delar av den kris som vi
befinner oss i. Varför finns det inga konkreta förslag
som gör det sannolikt att det som finansministern
säger blir verklighet? Det saknas. Trovärdigheten
sjunker.
Jag skall ta upp några punkter för decentralisering
och tillväxt i hela landet, som vi tror hade hjälpt till
att ge ett framtidshopp för de arbetslösa, för dem som
inte hittar en bostad eller för dem som måste flytta
därför att hela kommunen håller på att packa ihop.
När det gäller den digitala allemansrätten vill vi
genomföra en rejäl satsning på IT för hela landet, 50
miljarder för ett finmaskigt fibernät som byggs ut för
modern information och kommunikation. Regeringen
säger att den skall följa utvecklingen.
210 av landets drygt 280 kommuner minskar sin
befolkning. Arbetsmarknaden försämras, företag
läggs ned och människor tvingas flytta. Regeringens
svar på denna situation är att man har tillsatt en regi-
onalpolitisk utredning.
Vi behöver en utvecklad närings- och sysselsätt-
ningspolitik, inte en avvecklad sådan. Ett före-
tagsklimat med ett väl utvecklat och differentierat
näringsliv hade sannolikt gjort situationen lättare i
Bengtsfors och kanske i Ödeshög i Östergötland, som
också har upplevt nedläggningar.
Sårbarheten för stora företagsnedläggningar
minskar om det finns ett lokalt väl utvecklat och
småskaligt näringsliv. Därför är näringspolitiken en
viktig del av regionalpolitiken.
Fru talman! Sveriges framtida konkurrenskraft är
kunskap och kompetens. Här behövs det nya grepp.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken klarar inte
av detta. Vi har fortfarande en mycket hög arbetslös-
het. Sysselsättningsmålet och arbetslöshetsmålet
kommer inte att nås. Ungdomsarbetslösheten är hög.
De människor som har råkat ut för arbetslöshet har ett
elände i sina liv. Regeringen försöker att lappa och
laga i de gamla systemen.
Den satsning som finns under de fem stolta ut-
vecklingsrubrikerna i det dokument som vi fick i går
kväll under rubriken Arbetslösheten skall betvingas
handlar om ett antal nya arbetsförmedlare som kanske
fortsätter att skriva ut invandrare, som man gjorde på
västkusten häromdagen.
Ett anställningsstöd föreslås. Vi har allihop varit
med och sett ett generellt anställningsstöd, GAS. Vi
har sett RAS, det riktade anställningsstödet. Den här
gången är vi kanske inne på moras. Sedan finns det
ett lönebidrag på 90 miljoner - inget nytänkande och
inget hopp för dem som befinner sig i den här situa-
tionen. Det är ett rätt eländigt dokument.
Fru talman! Detta om de långtidsarbetslösa och
förslagen där.
Jag tvingas också att konstatera att beträffande det
som vi behöver, nämligen en ren och hälsosam mat
som gynnar oss allihop och särskilt de allergiker som
finns, sviks också löftena. Statsministern har stått här
i talarstolen och i regeringsförklaringar talat om jord-
bruket som en framtidsnäring. I detta dokument finns
0 kr. Nästa år blir det 0 kr, sedan minus 429 miljoner
och därefter 0 kr igen. Byt regering!
En annan avgörande del av tillväxtpolitiken som
vi i Centerpartiet tycker är väldigt viktig är utbild-
ning, högskolor och forskning. Vi har varit med och
drivit fram den framgångsrika uppbyggnaden av de
små och medelstora högskolorna, och regeringen
fortsätter med 20 000 nya platser under de kommande
åren. Det är väldigt bra.
Högskolorna är motorer för regional utveckling
och jobb. Det viktigaste just nu är ändå att matcha
denna utbyggnad med kvalitet. Det saknas ju lärare
på högskolorna. Det finns inga som disputerar, inga
som kan leda och hjälpa studenterna, de studenter
som i ett gammalmodigt studiemedelssystem lånar
pengar under studietiden. Det kostar dem över 500 kr
om dagen i lånade pengar att studera, och dessa peng-
ar skall ju betalas tillbaka.
Hur har regeringen tänkt sig att 70 miljoner skall
räcka till för att bygga upp forskningen vid tre nya
universitet - Karlstad, Växjö och Örebro - till två
högskolor med forskningsområden - Mitthögskolan
och Karlskrona-Ronneby - och dessutom räcka till att
förstärka forskarutbildningen vid andra universitet
och högskolor? Dessutom lämnar man Campus i
Norrköping utan egna forskningsmedel.
Hur har man tänkt sig att den nödvändiga kun-
skapsutvecklingen skall ske om man sätter stopp för
kunskapslyftets utveckling, som man gör här? Dess-
utom är studiemedelssystemet utformat på det viset
att de som har ansträngt sig för att börja läsa och
uppnår åldern 45 år spärras ut av reglerna i studieme-
delssystemet, fast de har 20 år kvar i arbetslivet.
Vi föreslår hälften bidrag-hälften lön och att vi
höjer åldersgränsen för fribeloppet rejält. Det hade
varit tillväxtfrämjande, och det hade varit bra för den
enskilde som studerar.
Vi vet också att alla skolor har problem. Var finns
kraven på uppföljning av hur kommunernas resurser
används? Kvalitetsinspektörerna, som är en bra ny
uppfinning, inspekterar 30 skolor i Sverige om året?
Vad är det - 30 skolor om året? Var finns satsningar
på program för elever med läs- och skrivsvårigheter?
Och var finns ambitionen att slå vakt om elevernas
rätt att få godkända kunskaper? Tomt!
Trygghetssidan är ett annat stort område som är
väldigt viktigt för oss som lever och bor i det här
landet. Regeringen och stödpartierna väljer att höja
gränsen för högkostnadsskyddet för läkemedel. Även
om nu socialministern tycker om stärkande promena-
der och tycker att det är sant att lite mindre kaffe är
ganska nyttigt för folkhälsan, finns det ändå många
människor som tar medicin i förebyggande syfte. De
blir bättre av sin medicinering och får bättre möjlig-
heter att leva ett gott liv. Livskvaliteten för funk-
tionshindrade hänger många gånger på de här pillren,
t.ex. för min mamma som är folkpensionär och som
kämpar med sin reumatism.
Medicinkostnaderna ökar i och för sig, men det
finns ju många, många andra åtgärder att vidta för att
göra något åt problemet. Det finns hela listor och
färdiga utredningar. Det är bara att ge sig på åtgärd
för åtgärd i stället för att lasta över bekymret på dem
som är sjuka och gamla och på de barnfamiljer som
t.ex. har några barn som är allergiska. Det är inte
anständigt.
Regeringen höjer pensionstillskottet för att kom-
pensera de äldre för höjningen av medicinkostnader-
na, säger ni då. Men det gäller ju inte alla pensionä-
rer. Det är en kompensation, men den hjälper inte
dem som bara har folkpension och som har så svårt
att klara sig och som hade behövt mer pengar för
bättre livskvalitet.
Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet läm-
nar pensionärerna utan att bry sig om deras situation.
Särskilt hårt slår detta mot kvinnor, eftersom de är
överrepresenterade i den här gruppen.
Det stora numret i valrörelsen, maxtaxa, kommer
det att innebära att föräldrar som har sina barn inom
kooperativ eller privat barnomsorg inte får något
stöd? Skall detta bli ett sätt att strypa den alternativa
barnomsorgen? Ingen vet. Dimman ligger tät över
slagfältet.
En annan trygghetsfråga som är viktig är att ge de
funktionshindrade rätt till personlig assistent för att
ge dem livskvalitet. Den rätten upphör vid 65 års
ålder. Också den gruppen lämnar regeringen, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet åt sitt öde.
Miljöfrågan, likadant där, tomt. Nästa år innebär
den omtalade miljösatsningen 145 miljoner kronor.
Satsningen på insatser för främjande av miljöexport
ligger på samma låga nivå som i höstas. Kalkningsan-
slaget är otillräckligt, och miljömärkning av produk-
ter, som är så viktigt, får kraftigt minskat anslag.
När det gäller skatteväxlingen har vi hört vad de
lösa skrivningarna i regeringsförklaringar och budget
ger. Löftena skola ej svika, sade min mormor när jag
var liten. Hur var det med löftena om att Sverige
skulle bli ett ekologiskt framtidsbygge? Sker detta för
145 miljoner nästa år? Hur var det med löftena till
jordbruket som en framtidsnäring? Noll kronor, noll
kronor, minus 400 miljoner kronor drygt och sedan
noll kronor igen. Hur var det med arbetslöshetsmålet,
och hur var det med jämställdheten, som var så viktig
i höstas men som är borta i detta dokument?
Fru talman! Den här vårbudgeten präglas av upp-
givenhet - vi väntar, utredningar, vi följer noga ut-
vecklingen - när det gäller decentralisering, regional
tillväxt, trygghet och miljö. Den ger inga nya lös-
ningar på Sveriges framtidsproblem. Jag kan bara
säga som den gamle indianen: Endast döda fiskar
flyter med strömmen. Byt regering! Tack.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  6  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Så gick han då, Erik Åsbrink, och sa-
de att vårbudgeten var överspelad. Men statsministern
ringde genast på en ny finansminister och sade busi-
ness as usual. Vi får väl förutsätta att regeringens nya
representant kan tala för den gamla vårbudgeten. Ett
nytt talesätt på Finansdepartementet kanske är: Man
får ta finansplanen dit man kommer, sade Bosse
Ringholm och gick till riksdagen. Vi skall i alla fall
hälsa dig varmt välkommen hit.
Business as usual, sade Göran Persson. En del
kanske uppfattade det som ett löfte men andra mer
som ett hot, därför att business as usual betyder ju
alltför ofta att det inte är någon business över huvud
taget.
Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi i
Folkpartiet tycker att det är mycket bra att statsfinan-
serna är i balans. Det har varit liberal politik och
ambition även när Socialdemokraterna med Göran
Persson som ekonomisk talesman i opposition ville
driva upp underskotten och röstade nej till i stort sett
alla besparingar och strukturförbättringar. I regerings-
ställning tog man sedan sitt förnuft till fånga och har
nu i princip genomfört Anne Wibbles Nathalieplan.
Därutöver har man höjt en massa skatter. Det är bra
att statsfinanserna är i balans. Jag vill börja med att
verkligen få detta sagt.
Det är också bra att man har ett budgetmål på 2 %
överskott under en konjunkturcykel. Det är mycket
viktigt. Men uppenbarligen räknar inte regeringen
med att konjunkturen kan bli sämre, för man kommer
ju aldrig upp över 2 %, vilket behövs för att ibland
kunna ha mindre överskott än 2 %.
Det sägs också att man nu är överens med sina
stödpartier om överskottet på 2 % och om prisstabili-
tet. Betyder det att Vänsterpartiet har lämnat sin tidi-
gare politik av förord för mer inflation och mer ut-
gifter? I så fall är det bra i sak. Men kommer det att
märkas i Gudrun Schymans retorik? Det gjorde det ju
inte i Johan Lönnroths, för han försökte ju att köra
båda linjerna här alldeles nyss.
Det räcker heller inte att ha budgeten i balans när
människor inte har jobb. Alldeles för många männi-
skor har inte jobb, och de som inte har jobb är heller
inte fria. Samtidigt måste vi använda skattepengar till
försörjningsstöd - skattepengar som gör att skattesat-
serna blir höga och att pengarna ändå inte räcker till
det viktigaste. Vi har hört det till leda: Först skall vi
sanera statsfinanserna, sedan skall vi satsa på jobb
och tillväxt. Som alla vet och märker satsas det väl-
digt lite på mer tillväxt. Man väntar bara på bättre
konjunkturer.
När hälften av de unga människorna lever på so-
cialbidrag, som situationen är i många förorter, t.ex.
hemma hos mig i Botkyrka, är det också självklart att
socialnämndens pengar inte räcker till förskolan för
de barn som kanske allra mest behöver den.
Alla prognoser visar nu entydigt att med denna
utveckling kommer man inte att nå vare sig det gamla
fyraprocentsmålet år 2000 eller det nya sysselsätt-
ningsmålet år 2004. Enligt regeringens egna beräk-
ningar behövs det uppemot 3 % varje år. I regering-
ens egna prognoser fattas det ca 200 000 jobb, som
skulle komma mellan åren 2002 och 2004 för att nå
detta mål. Det kräver en mycket, mycket kraftigare
ökning per år än vad det blir fråga om under de när-
maste åren. Kanske är det så att regeringen räknar
med regeringsskifte år 2002, men jag tror inte att de
arbetslösa vill vänta ända till dess.
I stället för jobb och möjligheter ser vi nu att
människor t.o.m. kastas ut ur a-kassan därför att de
inte anses kvalificera sig på arbetsmarknaden. Vad får
invandrarna i Trollhättan, som i stället för att de får
utbildning och praktik kastas ut ur a-kassan, för möj-
ligheter att komma tillbaka? Vilka är det som åker ut
nästa gång? Är det de medelsålders kontoristerna som
inte anses duga och som kastas ut från a-kassan på
någon sophög där de skall sitta och vänta på pension?
Enligt budgeten kommer vi inte att komma under
5 ½ % i öppen arbetslöshet under den här mandatpe-
rioden. Men regeringen säger ändå att målet ligger
fast. Man skall noga följa detta och återkomma med
förslag om det visar sig nödvändigt. Jag kan säga att
det redan nu tydligt syns att det behövs en helt annan
politik för att nå detta mål.
På s. 16 talar man om en fruktbar dialog med nä-
ringslivet, och det är ju där jobben måste komma.
Men det finns inga frukter av den dialogen, och det
finns inga resultat. Näringsministern sade att det
skulle sätta djupa avtryck i vårbudgeten. Jag vet inte
vilka sidor de sitter på. Det är i alla fall inget som
syns för oss som inte har några optiska läsmaskiner.
I vårpropositionen talas det på s. 15 också om att
det är nödvändigt att förbättra lönebildningen. Men
det sägs inte ett ljud om hur det skall gå till. På s. 37
skriver man att skattepolitiken skall spela en aktiv roll
i regeringens arbete för att öka sysselsättningen. Det
kunde ju låta uppmuntrande. Men vad är det som
kommer? Jo, ett nytt RAS. RAS i nya kläder är ändå
alltid RAS. Vad är det för fel med idén att sänka
skatten på arbete som ett led i att fler skall få jobb?
Fru talman! Några av oss i finansutskottet var i
Storbritannien på studiebesök i förra veckan. På deras
finansdepartement talade man rätt raljant om politiker
som sätter upp som mål att man skall betala ut peng-
ar. Man påpekade hur lätt det här att se verksamheten
ur producenternas synvinkel i stället för ur männi-
skornas, och man talade om vikten av value for mo-
ney.
Målen skall sättas ur människornas perspektiv.
Men den svenska regeringen gör precis tvärtom. Man
sätter upp som mål att man skall betala ut si och så
många miljarder till olika verksamheter, men man
säger ingenting om hur man skall få något för dessa
pengar eller om vad det är man vill uppnå. Man sätter
upp mål för arbetslösheten, men i takt med att man
närmar sig målen i tid - alltså inte i resultat - sätter
man upp nya mål och flyttar fram dem i tiden.
Fru talman! Europas socialdemokrater älskar ju
att frottera sig på bild med Europas gullgosse Tony
Blair. Därför säger jag till dig, Bosse Ringholm, som
Leijonborg brukar säga till Göran Persson: Lär av
Blair!
Fru talman! Vi liberaler har en helt annan vision.
Vi har en vision om Sverige som ett land där männi-
skor man försörja sig själva på sitt eget arbete och
därför också bestämma mycket mer i sina egna liv
och i sin egen vardag. Sverige skall bli ett land där
det som är riktigt viktigt i de offentliga åtaganden vi
har gentemot varandra både kan betalas och skötas
bra.
För oss är det här naturligtvis i grunden en ideolo-
gisk fråga. Det är en politik skapad av djupt kända
värderingar. Människor måste kunna bestämma
mycket mer i sina egna liv och i sin vardag. Att ha
egna pengar, egen försörjning i familjen, är naturligt-
vis av avgörande betydelse. Det gäller att man skall
ha möjligheter att förverkliga sina drömmar; en dröm
om utbildning, en dröm om jobb.
För alltför många människor är de här dörrarna
stängda. Möjligheterna är fortfarande utom räckhåll.
Därför är den största utmaningen inom den ekono-
miska politiken att skapa förutsättningar för fler jobb.
Riv hinder - skapa möjligheter! När vi om 14 dagar
lägger fram vårt alternativ till den här vårbudgeten
kommer vi att lägga fram sådana förslag som betyder
att fler människor kan få jobb så att fler människor
kan få vård.
Fru talman! Regeringen anger att den har en lång-
siktig inkomsts- och utgiftsstrategi. Erik Åsbrink
kallade den för "linus". Jag kan säga att min strategi i
stället heter "minus" - mindre inkomster och utgifter.
Varför det? Jo, för att vi behöver mindre konjunktur-
känsliga statsfinanser. Varför det? Jo, för att vi behö-
ver mer makt i Sverige och mindre kvar åt barnen att
betala.
Sverige har västvärldens mest konjunkturkänsliga
statsfinanser. Regeringens egna tillväxtprognoser har
bara sedan i höstas förändrats för 1999 från 3,0 % till
2,2 % och för nästa år, år 2000, från 3,2 % till 2,6 %.
Det kan låta som sifferexercis för kalenderbitare;
någon halv procent hit eller dit är väl inte så viktigt.
Men varje halv procent ned betyder 10 000 miljoner
kronor i bruttonationalprodukt och kanske minus
7 ½ miljarder i statskassan enligt Konjunkturinstitu-
tets beräkningar - om man nu får åberopa dem.
Vad vi behöver är därför en rad strukturreformer i
statsbudgeten. Vi behöver  inrikta oss på sänkt skat-
tekvot och sänkt utgiftskvot, men också på mindre
konjunkturkänsliga utgiftsregler.
Fru talman! Vårpropositionen har ett avsnitt om
skattepolitiken, men det är nästan pinsamt tomt på
sakinnehåll. Egentligen hänvisar man helt och hållet
till skattesamtalen. Samtliga partier deltar ju för när-
varande i dem. Vi har gått dit. Vi har berättat vad vi
vill. Vi har sagt hur vi prioriterar på en rad områden.
Socialdemokraternas företrädare har suttit påtag-
ligt tysta. Vad de vill och i så fall när har inte fram-
gått. Det har ju också spekulerats en hel del i vem
eller vilka som skulle lämna de här samtalen först. Nu
vet vi. Det blev Åsbrink som lämnade. Det är mycket
märkligt.
Vad Sverige behöver är en skattereform för nästa
århundrade. Det skall löna sig att arbeta. Vi behöver
strukturreformer för jobb och tillväxt. Vi behöver
sänkt skatt på arbete, minskade marginaleffekter och
fattigdomsfällor, mer möjligheter för människor,
uppmuntran av risksparande och risktagande och
uppmuntran av dem som förkovrar sig och satsar. Inte
bara de som har vunnit på lotto skall kunna säga vad
de tycker till chefen. Andra människor skall också
kunna ha den friheten och styrkan i ryggen. Det måste
ske förenklingar och förbättringar av systemen så att
småföretagare får tid att ägna sig åt sina affärsidéer i
stället för åt blanketter.
Det kan låta som om skatter är lösningen på allt,
men så är det naturligtvis inte. Varken enskilda skat-
tesänkningar eller regelförbättringar löser alla pro-
blem. Vad som behövs är ett brett batteri av föränd-
ringar, gärna på samma gång. Det gäller lönebildning,
arbetsmarknadsregler, stärkt konkurrens och EMU-
medlemskap. Det tråkiga med den socialdemokratiska
regeringen är att för varje sådant delförslag hävdar
man att det inte kan visas att precis den här föränd-
ringen är vad som skapar de nya jobben. Därför gör
man ingenting alls. Man har t.o.m. ett avsnitt med
rubriken Effektivare arbetsmarknad. Men den texten
handlar bara om AMS effektivitet. Jag förstår att det
kan kännas hemtamt för den nye finansministern,
men en regering som inte kan skilja på en arbets-
marknad och ett utgiftsområde kommer inte att klara
jobben.
Fru talman! Regeringen kallar sig som vi vet för
världens mest jämställda regering. Herrarna på Fi-
nansdepartementet gjorde i höstbudgeten ett stort
nummer av att man skulle satsa på att ha fler kvinnor
på museum. Nu är i stället det stora jämställdhets-
numret att man skall ordna konferenser för att sprida
innehållet i Kvinnomaktutredningen, och det kan
säkert behövas. Man kan ju börja med en konferens i
Regeringskansliet.
Men jag tycker ändå att mycket i Kvinnomaktut-
redningen sammanfattas i Anita Nybergs kommentar
i inledningen där om ekonomiskt oberoende. En man
är ekonomiskt oberoende när han har egna pengar så
att han inte behöver arbeta för att försörja sig medan
en kvinna är ekonomiskt oberoende om hon med sitt
eget arbete kan försörja sig och inte behöver lita till
en man. Kvinnorna är de stora förlorarna i socialde-
mokraternas Arbetslöshetssverige. Vi har knappt tagit
oss tillbaka till den situation som rådde när regering-
en tillträdde för fyra fem år sedan.
Kunskapen från Kvinnomaktutredningen om eko-
nomiskt oberoende har redan Sveriges kvinnor. De
vill ha egna jobb och rättvis lön. De vill själva kunna
köpa vad de vill för sina pengar.
Fru talman! Vi i Folkpartiet säger därför ja till
minskade marginaleffekter för barnfamiljer. Vi vet att
det är kvinnor som är mest drabbade av familjens
marginaleffekter och fattigdomsfällor. I själva verket
har vi drivit det här i decennier mot hårt socialdemo-
kratiskt motstånd.
Vad vi tycker att staten bäst kan göra är att ta tag i
de marginaleffekter som drabbar dem med de låga
inkomsterna under många år. Det gäller det som fak-
tiskt staten har hand om, nämligen bostadsbidragen.
Vi vill att skattesamtalens arbete med minskade mar-
ginaleffekter för låginkomsttagare framför allt skall
inriktas på en reformering av familjestödet med ökat
generellt barnstöd, sänkta inkomstskatter och succes-
sivt utfasande av bostadsbidragen. Vi säger självklart
också ja till allmän förskola. I själva verket är det ju
vår idé som vi har drivit fram.
Fru talman! Nu skall jag tala om några negativa
saker. Jag skall börja med änkepensionerna. Återigen
sviks änkorna, och Vänsterpartiet har naturligtvis en
stor skuld i detta. Det är ett svek mot dessa männi-
skor, som redan har drabbats så hårt i sina liv, att de
dessutom inte skall kunna klara sin ekonomi eller lita
på givna villkor.
Ett annat svek är detta med högkostnadsskyddet
för mediciner. Det är fel att lasta skenande läkeme-
delskostnader på långtidssjuka, handikappade och
åldringar. Dessutom tror vi inte att den här ändringen
kommer att fungera som den budgetrestriktion -
tillfälligt - som man tycker att man behöver. Det
kommer att bli hamstring i alla fall. Folkpartiet säger
nej till försämrat högkostnadsskydd. Vad som behövs
är rejäla strukturreformer inom läkemedelssystemet,
och det kommer vi att föreslå.
Så har vi det största sveket av alla. Det gäller bi-
ståndet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet delar nu an-
svaret för socialdemokraternas biståndsbudget på
skammens gräns. Det talas om höjt bistånd, men först
skall det sänkas. För att klara utgiftstaken skjuter man
upp åtaganden tidigare och nu kommer mer. Det här
innebär förstås att man inte kommer att klara viktiga
behov som finns. Samtidigt vet vi - inte minst i svi-
terna efter den katastrof som pågår i och kring Ko-
sovo - att behoven av katastrofhjälp är stora och
omedelbara.
Fru talman! Sverige är, särskilt om man jämför
med vad som finns runt omkring oss, ett mycket bra
land. Vi har stora möjligheter. Men det som är bra
kan bli bättre. De flesta människor har det bra. De har
stor frihet. De har ekonomisk trygghet. Men männi-
skor som är arbetslösa, sjuka eller handikappade
måste också få mer frihet. De måste få den frihet som
också en trygghet i vardagen betyder.
Göran Persson sade tidigare att det är business as
usual. Vårbudgeten är business as usual. Men vad
Sverige behöver är en ny kurs och mera business.
Folkpartiet har ett sådant alternativ med mera jobb
och flera möjligheter för människor.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  7  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Den vårbudget som presenteras i dag
innebär att Sverige tar ytterligare några steg i riktning
mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Budgeten har
förhandlats fram i samarbete mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet och är en fortsättning
på det samarbete som inleddes direkt efter valet med
budgetpropositionen för 1999 och som sedan har
fördjupats på olika sätt.
Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen har
försämrats något jämfört med statsbudgeten hösten
1998. Det är framför allt exporten som nu inte be-
döms växa lika snabbt, bl.a. beroende på låg ekono-
misk aktivitet i flera för Sverige viktiga exportländer.
Men något ras i världsekonomin som befarades i
höstas tycks det inte bli. Tack vare en god hemma-
marknad beräknas det bli en ganska normal ekono-
misk tillväxt på 2,2 % 1999 och ungefär 2 ½ % årli-
gen 2000-2002. De ekonomiska utsikterna för de
närmaste åren är goda. Statsfinanserna är sanerade,
budgeten visar överskott, och inflation och räntor är
låga.
Trots att ekonomin ser bra ut på lite sikt krävs det
ändå vissa besparingar och utgiftsbegränsningar i
budgeten i år och nästa år för att man skall kunna
hålla statens utgiftstak och nå det fastlagda över-
skottsmålet för de offentliga finanserna. Redan i
höstbudgeten var marginalen liten, och läget har för-
sämrats genom stora överskridanden på vissa områ-
den, bl.a. ökad medlemsavgift till EU och ökade
sjukförsäkrings- och läkemedelskostnader.
Miljöpartiet står bakom budgetmålen av flera skäl.
Det är etiskt nödvändigt att varje generation betalar
sina egna skulder, både ekonomiska och miljömässi-
ga, och inte vältrar över dem på kommande genera-
tioner. Det är också viktigt för den allmänna tilltron
till samhällsekonomin att uppsatta mål hålls. Därige-
nom kan valutakursen stabiliseras, inflationen hållas
nere och räntan hållas låg, och det är något som gyn-
nar bl.a. miljöinvesteringar.
Om ekonomin utvecklas enligt prognoserna ska-
pas under åren efter år 2000 ett växande överskott i
statsfinanserna utöver budgetmålet på 2 % av BNP.
Det beror på att de offentliga inkomsterna utvecklas
ungefär i takt med BNP, medan utgifterna ökar lång-
sammare. Bl.a. beroende på att de lägre räntorna på
statsskulden successivt slår igenom minskar det kost-
naderna för räntebidragen, för försvaret och för annat.
Därmed kommer det att finnas utrymme framöver,
både för ökade utgifter och för lägre skatter. Miljö-
partiet anser att vissa utgiftsökningar, framför allt
inom vård, omsorg, skola och miljö och vissa skatte-
sänkningar främst för låg- och medelinkomsttagare,
är angelägna.
Arbetstidsförkortning är ett tredje angeläget om-
råde. Arbetstidsfrågorna bereds för närvarande i en
gemensam arbetsgrupp mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som kommer att läm-
na ett underlag för politiskt ställningstagande nästa
vår. Ordförande i arbetsgruppen är Inger Segelström,
ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet
och ivrig anhängare av förkortad arbetstid. Vi väntar
oss därför mycket av detta arbete.
Arbetet med att omvandla Sverige till ett ekolo-
giskt hållbart samhälle måste bedrivas på många
fronter där statsbudgeten bara är en. Jag skulle vilja
lyfta fram tre viktiga områden i det ekologiska om-
ställningsarbetet. Det första är lagar och ekonomiska
styrmedel. Det andra är miljöanslag i budgeten. Occh
det tredje är arbete för en ekologiskt anpassad in-
frastruktur. På de två första av dessa områden har det
inledda samarbetet mellan Miljöpartiet, regeringen
och Vänsterpartiet redan gett betydande resultat som
accentueras ytterligare i vårbudgeten. På det tredje
området förs diskussioner om ett fördjupat samarbete.
Redan under den föregående mandatperioden kom
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
överens om en ny miljöbalk som trädde i kraft den
1 januari 1999. I och med denna har Sverige fått en
modern lagstiftning på miljöområdet. Under våren
tillsätts en uppföljningsutredning för att se över om
miljöbalken tillämpas som det var tänkt. Den skall
också se över om den gamla naturresurslagen, som
har lagts in i balken oförändrad, behöver förbättras.
Allt detta är krav från Miljöpartiet som vi nu förverk-
ligat.
På vårt initiativ införs också s.k. gröna nyckeltal i
vårbudgeten. Syftet är att viktiga indikatorer på mil-
jötillståndet skall synas, inte bara i traditionella mil-
jöpublikationer utan också i centrala ekonomiska
dokument. Som exempel kan nämnas belastningen på
haven av fosfor och kväve där de redovisade nyckel-
talen visar på en ökning under senare år. Och det är
en viktig varningsklocka. Att kunna se konsekvenser-
na av den ekonomiska politiken för miljön skall vara
lika viktigt som att kunna se konsekvenserna för
arbetslöshet och inflation. Den här gången är det ett
första försök som bara omfattar historiska nyckeltal.
Men avsikten är att vidareutveckla dessa nyckeltal till
att även visa prognoser för framtiden. I vårens budget
finns nyckeltalen dels i finansplanen, dels ännu mer
utvecklade i en bilaga. Sverige är det första land i
världen som inför gröna nyckeltal i statsbudgeten.
Miljöpartiet har också krävt en utredning som
skall klarlägga sambandet mellan tillväxt och miljö
och möjligheterna till naturresurseffektivisering. Den
utredningen har nu kommit i gång, och Miljöpartiet är
representerat med en sakkunnig.
Grön skatteväxling har varit den mest centrala
delen av Miljöpartiets ekonomiska politik. Vi har nu i
vårbudgeten fått med en skrivning som innebär att
arbetet med skatteväxling skall inledas i de pågående
skattesamtalen. Och vi förväntar oss att den nye fi-
nansministern tar tag i den frågan redan vid nästa
möte. Skatteväxling innebär ökade skatter på miljö-
förstöring och energi och lägre skatter på arbete, både
i betydelsen lägre skatter på arbetsinkomster och
sänkta arbetsgivaravgifter. Växlingen bör ske i minst
den takt som Skatteväxlingskommittén förordade,
dvs. drygt 3 miljarder kronor per år.
Redan i höstbudgeten för 1999 fick Miljöpartiet
igenom betydande förbättringar för bl.a. inköp av
naturskogar och miljöövervakning. Nu fullföljs sats-
ningarna även år 2002 och kompletteras med kraftigt
utökade anslag för biotopskydd, marksanering, kalk-
ning, miljöforskning och miljöbrottsbekämpning.
Flera av dessa satsningar har efterfrågats i många år
av en samlad miljörörelse och är ytterst angelägna. Vi
är mycket glada över att vi i så stor utsträckning lyck-
ats få igenom det som vi lovat arbeta för före valet
inom detta område. Miljöforskningspengarna skall
komplettera den satsning som finns inom stiftelsen
MISTRA. De skall användas av Naturvårdsverket för
snabba projekt och projekt som faller utanför MIST-
RAS:s direktiv men som kan vara mycket viktiga för
miljön.
Biotopskyddspengarna kompletterar naturskogs-
satsningarna på ett nödvändigt sätt. Och tack vare
medlen till miljöbrottsbekämpning kommer det nu att
finnas resurser och kompetens att omsätta miljöbal-
ken i praktiken och åtala miljöbrottslingar.
Strategiskt har vi arbetat med att kräva stegvisa
ökningar av miljöanslagen. På det sättet låser vi i
praktiken anslagen på en hög nivå, vilket innebär att
vi ser möjligheter att inom en överskådlig framtid
betala av en stor del av miljöskulden.
Samtidigt som arbetet fortsätter när det gäller la-
gar, styrmedel och budgetanslag, blir det enligt Mil-
jöpartiets mening allt viktigare att också inleda och
fortsätta arbetet med att utveckla ny teknik och in-
frastruktur för ökad ekologisk hållbarhet. Det kan
handla om sådant som havsbaserad vindkraft, solcel-
ler, bioförgasning och spårbilar. I budgetförhandling-
arna har vi varit överens om att utveckling och
inplementering av ny miljöteknik bör vara ett viktigt
samarbetsområde framöver.
Fru talman! Vi har fortfarande lång väg att gå,
men sammanfattningsvis har vi en stark vårbudget
som leder Sverige ytterligare några steg i riktning mot
ett långsiktigt hållbart samhälle.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  8  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Fru talman! När regeringen presenterar vårpropo-
sitionen gör vi det framför allt mot bakgrund av att vi
står inför en oerhört spännande utveckling under
2000-talet. Jag försökte i mitt huvudanförande föra in
perspektivet 2000-talet och hur viktigt det är att vi
kan få till stånd ett samförstånd i Sverige om hur vi
kan ordna de nya jobben, vår tillväxt och en rättvisare
fördelning och, naturligtvis klara hela den ekologiska
omställningen under 2000-talet.
När jag lyssnar till många av talarna här, inte
minst de två högerpartiernas företrädare Mats Odell
och Bo Lundgren, känner jag mig ibland förflyttad till
för drygt 15 år sedan när jag senast hade tillfälle att
under en kort period arbeta i riksdagen. Jag tycker jag
hör en repetition av argumenten från gång till gång;
inte mycket nytt har tillförts.
Bakgrunden till vårpropositionen är ju att vi i dag
har en annan ekonomisk situation som ger oss nya
möjligheter för framtiden. Vi har ett utgiftstak som
ligger fast. Vi har en stark ambition att överskotts-
målen skall klaras. Vi har en låg inflation som är bra
för tillväxten och sysselsättningen och som det är
oerhört angeläget att vidmakthålla.
Bo Lundgren sade redan från början i sitt anfö-
rande att det fanns inga förslag till åtgärder för nya
jobb. Jag ser det mera som ett uttryck för ett slags
politisk retorik där man inte försöker lyssna till var-
andras förslag. Det kan säkerligen vara så att Bo
Lundgren i långa stycken inte gillar de förslag som
den socialdemokratiska regeringen har fört fram. Men
det är mycket bättre att i så fall diskutera varför vi har
olika uppfattningar om de förslag som finns än att
använda sådana generella angrepp och påhopp som
att säga att det inte finns några förslag över huvud
taget.
Hela vårpropositionens inriktning handlar ju om
tillväxt, om den ekologiska omställningen och om
rättvisefrågorna. Låt mig bara ge några exempel.
När det gäller de nya jobben - detta naturligtvis
kopplat till en skattediskussion - finns det en mycket
kraftig rabatt för företagen som ger möjligheter att
anställa långtidsarbetslösa, personer som har varit
utan jobb i mer än tre år på arbetsmarknaden. Det är
en kombination av ett stöd till näringslivet - inte
minst till de små företag som vill ta chansen och ge
långtidsarbetslösa en möjlighet att komma in på ar-
betsmarknaden. Det är ett sätt att stärka både nä-
ringslivet och de arbetslösa och att just höja den
kompetens som vi kommer att behöva för att klara
framtiden. Detta är ett exempel.
Ett annat viktigt exempel i vårpropositionen är
den idé som diskuterades för något år sedan mellan
parterna på arbetsmarknaden där parterna på arbets-
marknaden var oerhört eniga och angelägna om att
tillsammans med staten försöka bygga upp ett system
för kompetensutveckling av anställda i företagen. Nu
tar vi det första steget på vägen mot att bygga ut ett
reellt system för en bra kompetensutveckling i företa-
gen. Det förutsätter att staten skjuter till pengar och
att vi kan använda våra EU-resurser. Men det förut-
sätter naturligtvis att företagen också medverkar i det
arbetet.
Jag ser det som mycket glädjande att det finns en
så stor samstämmighet mellan arbetsmarknadens
parter och staten om hur viktig kompetensutveckling-
en är i framtiden.
Det här är två exempel - det ena är alltså den
sänkta skatten och de förbättrade möjligheterna för
företagen att anställa långtidsarbetslösa och det andra
är kompetensutvecklingen i företagen. Detta är såle-
des två konkreta, mycket handgripliga exempel på
hur vi kan öka möjligheterna att få fler människor i
jobb för framtiden.
Det som mycket karakteriserar de borgerliga ta-
larnas diskussion om våra arbetslöshets- och syssel-
sättningsmål är att man har en mycket pessimistisk
hållning till målen. Att vi inte klarar av det här går
som ett slags väckelsesång genom kammaren när
Odell, Lundgren eller Pilsäter går upp i talarstolen -
vi klarar inte av målen. Nej, det är klart om man inte
har några ambitioner att klara av målen kan man ha
den här pessimistiska ambitionen.
Regeringens mycket bestämda hållning är att ar-
betslöshetsmålen och sysselsättningsmålen ligger
fast. De prognoser som nu finns visar att det behöver
göras ytterligare insatser. Det har också mycket tyd-
ligt markerats i vårpropositionen att det inte är de
sista åtgärderna som behöver sättas in för att nå de
här målen.
Det är viktigt att i det sammanhanget väga in vad
det finns för ekonomiska förutsättningar för oss att
göra någonting när det gäller de fortsatta insatserna
för att nå arbetslöshets- och sysselsättningsmålen.
Där måste vi naturligtvis ständigt bedöma våra möj-
ligheter utifrån den ekonomiska utvecklingen.
Som jag tidigare sade är det oerhört centralt för
oss att vi kan klara utgiftstak, överskottsmål, infla-
tionsmål och alla andra viktiga mål för vår stabila
ekonomi som vi har satt upp. Men det är klart att när
vi inför budgetpropositionen i höst kan väga av de
förutsättningar som finns för den framtida ekonomis-
ka utvecklingen i landet ger det oss också en möjlig-
het att ta ställning till vilket utrymme som kan finnas
för ytterligare insatser.
Jag tycker att det skorrar lite falskt när Bo Lund-
gren talar om sänkta skatter på det vanliga moderata
sättet, dvs. utan några som helst krav och villkor på
att hålla en fast stabil ekonomisk kurs, utan det är
ofinansierade skattesänkningar och det är skattesänk-
ningar som egentligen är till för att riktas mot vår
välfärd - dvs. för att ta bort resurser från vård, om-
sorg och skola, själva kärnan i vår välfärd, för att nå
helt andra syften med skattesänkningar än när det
gäller de skattesänkningar som en socialdemokratisk
regering vill göra för att åstadkomma tillväxt, en
rättvis fördelning och ett annat samhälle.
Bo Lundgren tog upp frågan om maxtaxan i barn-
omsorgen. Det tycker jag är ett utomordentligt exem-
pel på hur fördelningspolitiken i det här läget kan
spela en stor roll för att förbättra för barn och ungdo-
mar. Jag tror att den aversion som Bo Lundgren riktar
mot själva idén om maxtaxan mera får ses som ett
uttryck för Moderaternas avoghet mot den offentliga
sektorn över huvud taget och mot en gemensam väl-
färd.
Bo Lundgren ställde två frågor till mig som jag
gärna skall besvara ännu mera konkret än jag alldeles
nyss gjorde.
Den första frågan var varför vi inte har några kon-
kreta åtgärder för att nå arbetslöshets- och sysselsätt-
ningsmålen. Jag nämnde två exempel tidigare och
skulle kunna fortsätta med hela raden av exempel
som finns strängt taget sida upp och sida ned i vår-
propositionen. Det gäller på olika områden, allt - från
miljöområdet, skatteområdet, arbetsmarknadsområdet
och utbildningsområdet till det sociala området. Hela
vårpropositionen är fylld av olika uppslag, idéer och
konkreta förslag för att stärka sysselsättningen och
minska arbetslösheten.
Den andra frågan som Bo Lundgren ställde hand-
lade om förutsättningar för en skattereform. Jag hop-
pas naturligtvis att på det sammanträde som inom
kort är utsatt - om drygt en vecka - kunna fortsätta
samtalen med partierna om den framtida skattepoliti-
ken. Men villkoren är desamma som de som funnits
tidigare: Det gäller naturligtvis att hålla fast vid de
förutsättningar vi har om utgiftstak, överskottsmål
och andra villkor som måste uppfyllas för att det över
huvud taget skall vara meningsfullt att diskutera
skattereformer för framtiden.
Sedan kan det mycket väl handla om att Modera-
terna vill ändra skatterna av helt andra skäl än de
tillväxt- och rättviseskäl och de fördelningspolitiska
skäl som vi socialdemokrater vill ha. Då har vi delade
meningar och då kan vi konstatera det i stället för att
beskylla varandra för att inte ha några förslag.
Jag vill gärna säga till Johan Lönnroth att det även
för Socialdemokraterna har varit en svår fråga och ett
mycket tufft avgörande att föreslå de förändringar
som gjorts när det gäller högkostnadsskyddet. Till en
del kunde vi möta det genom de förbättringar som
sker för de allra sämst ställda pensionärerna genom
ytterligare ett pensionstillskott på 509 kr. Jag har
väldigt stor förståelse för att det är en svår avväg-
ningsfråga där man måste hitta en balans hela tiden
för att å ena sidan försöka få ned de kostnader som
har vuxit kraftigt på läkemedelsområdet och å andra
sidan ha ett rimligt socialt skydd.
Mats Odell beskrev diskussionen om att skapa ett
företagsklimat i världsklass som att det i vårproposi-
tionen inte tillkommer särskilt mycket på företagsom-
rådet. Jag skulle kunna nöja mig med att säga att
mycket av det som jag alldeles nyss sade till Bo
Lundgren naturligtvis också gäller som ett svar till
Mats Odell.
Mats Odell hade svepande formuleringar om de
handikappade. Låt mig gärna redovisa att det i vår-
propositionen finns ytterligare resurser om 240 miljo-
ner kronor nästa år på handikappområdet, 190 miljo-
ner år 2001 och 60 miljoner 2002. Det finns förslag
om personligt ombud för psykiskt funktionshindrade
år 2000 som kostar ytterligare ett antal miljoner kro-
nor.
Jag tror att förutsättningarna för att kunna bygga
ut den sociala välfärden är starkt kopplade till våra
möjligheter att klara vår ekonomi och den ekonomis-
ka politiken och tillväxten i framtiden. Jag tycker att
det finns anledning att påminna både Mats Odell och
Bo Lundgren om att ofinansierade reformer och
skattesänkningar inte är något som den socialdemo-
kratiska regeringen är intresserad av att diskutera.
Lena Ek efterlyste konkreta förslag för småföreta-
gen. Det finns många sådana konkreta förslag i vår-
propositionen. Småföretagsdelegationens förslag är
på väg att genomföras successivt. Det finns konkreta
förslag om nya pengar för att stödja en kooperativ
företagsutveckling. Det finns förslag om förbättrad
information om småföretagsamheten. Det görs nu i
Näringsdepartementet en översyn av möjligheterna
till statliga insatser på riskkapitalområdet. Självfallet
kan småföretagen som andra företag utnyttja möjlig-
heten att anställa långtidsarbetslösa med ett kraftigt
samhällsstöd och kraftiga skatterabatter. De kan ut-
nyttja möjligheterna till en kompetensutveckling.
Lena Ek tog också upp våra miljösatsningar. På
samma sätt som Matz Hammarström påminde om kan
man säga att det inte bara varit ett genombrott genom
att vi har redovisat de gröna nyckeltalen i vårproposi-
tionen, utan det är ett genombrott också på så vis att
vi har avsatt betydande resurser för ett stort antal
insatser som kommer att skydda vår miljö och bidra
till att vi kan gå in i ett 2000-tal med en ekologisk
omställning som ställer oerhört stora anspråk på oss.
Vi har sedan tidigare, som regeringen i ett tidigare
sammanhang presenterat och som riksdagen beslutat
om, ett oerhört stort program för omställningen av
Sverige inom ramen för det hållbara Sverige. Det
handlar om miljardbelopp som nu sätts ut i den prak-
tiska verkligheten. I vårpropositionen finns pengar i
storleksordningen 370 miljoner kronor för markin-
köp, i storleksordningen 390 miljoner kronor för
marksanering. Där finns 250 miljoner för miljöforsk-
ning, 180 miljoner för biotopskydd och ytterligare
några hundra miljoner kronor för andra insatser, bl.a.
kalkning.
Jag tror att vi kan se ett 2000-tal framför oss där
miljön kommer att kunna förbättras om vi kan fort-
sätta på den inslagna vägen och kombinera de utom-
ordentligt goda insatser som kommuner och många
andra aktörer gör inom programmet för det hållbara
Sverige.
Till sist vill jag säga jag nu lämnat mitt uppdrag
som chef för Arbetsmarknadsstyrelsen. Under knapp
två år har jag varit chef gör AMS och har haft glädjen
att under den tiden se en fantastisk utveckling på
arbetsmarknaden. Arbetslösheten har sjunkit från 8 %
till 6 ½ %, som den var i genomsnitt 1998. Arbetslös-
heten är i dag runt 6 %. Den fortsätter att minska.
Tillskottet av nya jobb totalt sett var 58 000 förra
året. Det var ett av våra allra bästa år sedan mycket
lång tid tillbaka. Vi kan bara hitta något enstaka år på
80-talet som var ett så fantastiskt bra sysselsätt-
ningsår som 1998. Vi har goda utsikter även för
kommande år för en bra arbetsmarknadsutveckling.
Det gläder mig särskilt att det just är inom det privata
området som de många nya jobben kommer och
framför hos de små och mindre företagen.
Långtidsarbetslösheten har halverats. Långtidsar-
betslösheten bland framför allt ungdomar har i det
närmaste raderats ut. 1994 fanns det över 40 000
långtidsarbetslösa ungdomar. I dag handlar det om
några hundra som inte har kunnat erbjudas arbete,
utbildning eller praktik. Det en fantastisk utveckling
som skett under en mycket kort tid.
Jag hoppas att vi i de fortsatta samtalen - jag vill
gärna mer samtala än debattera på det gammaldags
sättet - skall kunna prata om vår vision om hur 2000-
talet skall se ut, vår vision om hur jobben skall se ut
på 2000-talet och hur det skall se ut i arbetslivet, vår
skola, vård, omsorg och hur vi skall klara den ekolo-
giska omställningen på 2000-talet. Jag tycker att det
är ett spännande perspektiv. Jag vill gärna hålla un-
dan det pessimistiska perspektiv som Lundgren,
Odell och andra står för och där man hela tiden säger
att det inte går att genomföra programmen och att
målen inte går att uppfylla. Jag tycker att vi har stor
anledning att i stället på ett spännande sätt försöka ta
upp en diskussion om hur vi gemensamt kan nå må-
len. Jag tror att politiken för svenska folket skulle
kännas mycket mer spänstig och framåtriktad om vi
lade lite grann åt sidan den rätt konventionella politi-
kerjargongen och i stället försökte resonera om hur vi
skall kunna åstadkomma och skapa nya resurser, hur
vi skall fördela resurserna och hur vi skall kunna göra
det under hänsynstagande till den ekologiska omställ-
ningen. Jag tror att det finns ett utrymme för ett
mycket stort samförstånd, kanske inte alltid mellan
alla partier eftersom vi har olika ideologiska utgångs-
punkter. När jag träffar företagare och löntagare ute
på fältet känner jag en oerhörd entusiasm och ett
engagemang. Man tycker att vi som politiker måste ta
oss samman och föra ett gemensamt samtal som kan
ge oss ett bättre 2000-tal än det 1990-tal som vi snart
lägger bakom oss.</pre><pre>Anf.  9  BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Jag deltar gärna i samtal om Sveriges
framtid. Det som är viktigt är dock att de samtalen
syftar någonstans och att de leder fram till någonting
som kan göra förutsättningarna för Sverige bättre i
flera avseenden. Det är så att regeringen, innan Bosse
Ringholm trädde in i den, under ett stort antal måna-
der ägnat sig åt att föra det ena samtalet efter det
andra. Jag tror att de flesta opartiska bedömare menar
att det har kommit väldigt lite ut av de samtalen, för
att uttrycka det milt. Men, gärna konkreta bra samtal.
Jag skall börja med att säga att det självklart inte
är fråga om några ofinansierade skattesänkningar. De
enda sådana som har genomförts under de senaste
åren och som inte har finansierats är fastighetsskatte-
sänkningarna och den tillfälliga reduktion som skall
förlängas. Den socialdemokratiska regeringen har
ägnat sig åt ofinansierade skattesänkningar. Det var
också det som gjorde att Erik Åsbrink avgick som
finansminister, dvs. de utfästelser som han upplevde
att statsministern gav om ofinansierade skattesänk-
ningar.
Det är roligt att höra Bosse Ringholm säga att han
känner igen lite grann debatten från 15 år sedan i
riksdagen. Om den debatten då hade fått fullt uttryck,
om man hade lyssnat på oss, hade vi kanske sluppit
väldigt mycket av dagens problem. I mitten av 80-
talet kunde vi fortfarande hindra spekulationsbubblan
från att blåsas upp. Då kunde vi ha sänkt marginal-
skatterna och dämpat inflationen. Då kunde vi ha
gjort fastighetsspekulationerna omöjliga. Hade man
då vidtagit åtgärder hade Sverige i dag varit i ett
mycket bättre läge än vad det kom att bli till följd av
80-talets spekulationer.
Det socialdemokratiska problemet är att man har
väldigt svårt att frigöra sig från det gamla. Man har
låsningar i industrisamhället, i det som byggdes upp
inte under 50- och 60-talen så mycket som under 70-
talet, det starka offentliga samhället som satte med-
borgaren på undantag och politikern på piedestalen.
Det är där problemet ligger. Globaliseringen, den
ökade rörligheten och det oberoende som framför allt
kanske den unga generationen kräver står i bjärt kon-
trast mot detta, och det skapar de problem vi ser i
många avseenden, inte minst kunskapsflykt och an-
nat. Det kräver en förnyelse av Sverige och en förny-
else politiken som innebär mindre politik men starka-
re politik när det verkligen behövs gemensamma
åtaganden. Den stora frågan är: Är socialdemokratin
beredd att delta i sådana samtal, och kan det komma
någonting ur sådana samtal när man nu har valt
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som partner parla-
mentariskt? Det påverkar den ekonomiska politiken
och förutsättningarna.
Jag är inte pessimistisk om Sveriges möjligheter.
Jag är pessimistisk om möjligheterna med den politik
som bedrivs i dag. Det är faktiskt två och ett halvt år
sedan regeringen började lägga fram prognoser som
innebar att man inte skulle klara sitt eget mål om en
halverad öppen arbetslöshet. Det har funnits gott om
tid att vidta åtgärder. Det finns några marginella åt-
gärder. Man kan ifrågasätta om åtgärderna för lång-
tidsarbetslösa verkligen ger bra effekter eller om det
bara innebär att en får ett jobb som någon annan
skulle ha fått. Det är möjligt att det blir så. GAS och
RAS var inte så bra, som en del har sagt tidigare i
debatten.
Det som behövs är stora generella åtgärder som
river hindren. De åtgärderna lyser ju med sin frånva-
ro. Det är desto märkligare som både Johan Lönnroth
och Bosse Ringholm själva i sina anföranden säger att
vi moderater har haft rätt. Sänk skatten på arbete så
blir det fler arbeten. Då har ju den höjda skatt på
arbete som ni har genomfört under flera år slagit ut
jobb. Var finns då de finansierade skattesänkningar
som vi föreslår och gärna samtalar om? Jag kan ju
ställa frågan konkret till Bosse Ringholm när vi ses
nästa vecka. Vi har lagt fram förslag, och vi kan lägga
fram dem igen, om finansierade skattesänkningar för
nästa år på arbete för låg- och mellaninkomsttagare
och för företagande för att skapa förutsättningar för
nya jobb. Är finansministern beredd att resonera om
våra förslag på skattesänkningar för 2000?</pre><pre>Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis lätt att ställa frågan
till Bo Lundgren, som har varit skatteminister, om de
skatter som man eventuellt sänkte verkligen var fi-
nansierade. Han lämnade ju efter sig ett moras när det
gäller den statliga ekonomin och den statliga bud-
getverksamheten. Jag vill inte ägna tid åt historien.
Jag konstaterar bara att leva och lära bör hänga ihop
på något sätt.
Jag är naturligtvis oerhört intresserad av att veta
om Moderaterna har en finansiering av skattepoliti-
ken och skatteförändringarna som inte tär på välfär-
den. Det jag hittills har sett har ju ofta handlat om
sådana inskränkningar i den gemensamma välfärden
på olika områden som inneburit att utsatta grupper
har fått betala för bättre ställda gruppers skattesänk-
ningar.
Jag skulle också vilja påminna Bo Lundgren om
att det i dag finns ett stort antal pågående aktiviteter
ute i det svenska samhället som medverkar till att
skapa många nya jobb. De har diskuterats och beslu-
tats här i kammaren tidigare.
Låt mig bara ta ett exempel där strängt taget hela
Sverige är engagerat. I varje län diskuterar arbets-
marknadens parter, företag, fackliga organisationer,
kommuner, landsting, länsstyrelser och politiker just
nu de s.k. regionala tillväxtavtalen. I många län har
de satt i gång en oerhörd offensiv för att skapa nya
jobb och möta framtiden. Jag tycker att det är spän-
nande om vi kan mötas i en diskussion om hur just
tillväxten skall kunna se ut i hela Sverige på 2000-
talet.</pre><pre>Anf.  11  BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Låt mig klara ut det förgångna. Under
den tid som jag hade ansvaret för skattefrågorna i
regeringen sänktes skatterna netto med ungefär 5
miljarder. Det är Thomas Östros bedömning. Vi kan
kanske hålla oss till den. Samtidigt genomförde rege-
ringen ett stort antal besparingar på utgiftssidan för
att inleda den budgetsanering som sedan har fullföljts
på skattesidan - knappt visserligen, men ändå - av
Socialdemokraterna.
Den största enskilda besparingen under den bor-
gerliga regeringens tid var de förändringar av ränte-
bidragssystemet till boende som jag själv som stats-
råd hade ansvar för att lägga fram för den här kamma-
ren. Den frågan kan vi därmed lämna därhän. Jag
tänker inte heller ta upp diskussionen om 80-
talsspekulationer och annat. Låt oss lämna den bakom
oss och se framåt i stället.
Den stora frågan är ju just om det behövs skatte-
sänkningar eller inte. Behövs det andra åtgärder eller
inte för att få fram jobben. Vi har kommit så långt nu
efter valet att vi är överens om att vi borde sänka
skatten på arbete. Dessutom borde vi sänka skatten
för de människor som har det svårt. Skatterna är så
höga att deras oberoende hotas. Så långt har vi kom-
mit.
Men då säger Bosse Ringholm - och då är vi till-
baka i traditionalismen - att om man sänker skatten
hotas ju välfärden. Vad är välfärd? Vad är det som
hotas? Sverige har världens högsta skatter. Det är
oomtvistat. Vi har världens högsta skatter, och ändå
har vi inte världens bästa välfärd. Vi har problem i
sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Vi har pro-
blem med att hantera vårt yttre och inre försvar och
rättstryggheten. Det är någonting som inte stämmer.
Människorna är lurade. Politiken har tagit för sig så
många uppgifter att den inte klarar dem. Det har hu-
vudsakligen skett på socialdemokratiskt initiativ. Det
är detta vi måste bort ifrån.
Vi skall självfallet se till att ta hand om de männi-
skor som behöver vårt gemensamma stöd. Det var
därför vi moderater avvisade Socialdemokraternas
neddragning av stödet till handikappade och försäm-
ringen för änkorna. De kan inte kompenseras med
skattesänkningar. Men för den som arbetar kan man
kompensera besparingar genom att sänka skatten i
motsvarande eller större mån, vilket vi föreslår, ge-
nom att spara på sådant som inte påverkar hushållens
förutsättningar och ekonomi.
Framför allt gäller det för oss att koncentrera po-
litiken på det som verkligen måste lösas politiskt så
att det fungerar. Men misslyckandet gäller ju både
skatterna och välfärden i den traditionella meningen.
Vi har världens högsta skatter och ändå stora pro-
blem. Det visar ju att det är grundläggande systemfel
som måste rättas till i första hand.
Det är därför vi kritiserar den här förslaget om
maxtaxa. Bosse Ringholm säger att detta skall vara
fördelningspolitiskt riktigt. Inte ens en socialdemo-
krat i valrörelsen har väl varit med om annat än att
det är rätt besvärligt att försvara någonting som inne-
bär att höginkomsttagare tjänar allra mest på att man
går ned till en enhetlig taxa. Jag kan se det problemet.
Det finns ekonomiska skäl, minskade marginaleffek-
ter, som talar för en enhetstaxa.
Men det viktiga för låg- och medelinkomsttagarna
är att den generella skatten sänks så att de inte behö-
ver vara beroende av subventionerna. Då kan de välja
andra alternativ i barnomsorgen och få ett inflytande.
Maxtaxa är ytterligare ett utslag för det gamla och
förgångna inom socialdemokratin som Vänstern sä-
kert stöttar med all kraft. Men Miljöpartiet är lite
ambivalenta och känner tveksamhet, liksom de bor-
gerliga partierna. Det är där problemet ligger, och det
är därför frågorna kvarstår.
Vi har två avgörande stora problem i ekonomin,
och det finns mycket annat att diskutera i framtiden.
Det ena är jobben. Det gäller arbetsmarknadsregle-
ringar, och det gäller skatter. Det andra är människor-
nas oberoende. Det handlar om att skapa förutsätt-
ningar för att de skall kunna försörja sig på sina egna
arbetsinkomster. Då kvarstår frågorna till Bosse
Ringholm.
Givet att vi kan få fram de finansieringar som jag
har efterlyst i varje skattesamtal hittills, är finansmi-
nistern då beredd att redan nästa år sänka skatten på
företagande och arbete för de nya jobben och för att
man skall kunna leva på sin lön?</pre><pre>Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Fru talman! Den här debatten och det här samtalet
skall ju inte bara klargöra våra ståndpunkter utan
också de skillnader som finns mellan partierna. Jag
tycker att Bo Lundgren är utomordentligt tydlig när
det gäller vilka skillnader som finns mellan den mo-
derata och den socialdemokratiska politiken.
För Socialdemokraterna, som vill bygga ut välfär-
den på olika områden, är det orimligt att tänka sig att
genomföra skattesänkningar som för det första inte är
finansierade, som det för det andra inte finns ekono-
miska förutsättningar för, vilket Bo Lundgren egent-
ligen inte diskuterar, och som för det tredje, i den
mån de skall finansieras, skall finansieras genom
ytterligare revor i välfärden.
Bo Lundgrens och Moderaternas förslag är ju att
låta de sjuka betala skattesänkningar genom fler ka-
rensdagar. Man vill låta dem som nu kan få ta del av
en bättre skola, en bättre utbyggd sjukvård, en bättre
utbyggd hemtjänst och en bättre utbyggd äldreomsorg
betala. Att hela det arbetet skall stanna av eller stop-
pas upp därför att kommuner och landsting skall få
mindre pengar till sitt förfogande är moderaternas
förslag till finansiering av en skattereform. Där har vi
helt enkelt olika uppfattningar, Bo Lundgren. Vi
socialdemokrater vill inte låta de sjuka, barnen, de
äldre, skolan och alla andra väsentliga välfärdsområ-
den betala en sådan skattesänkning.
Bo Lundgren säger att han under sin tid som
skatteminister sänkte ett antal skatter. Alla sänkningar
var ofinansierade. Allt var ofinansierat. Det tillhör nu
historien. Det behöver vi inte träta om. Det är belagt
så många gånger att vi kan lämna det därhän.
Jag ser framför mig ett 2000-tal där vi kan lägga
fast en ekonomisk kurs som kan hålla lång tid fram-
över med låg inflation, låg ränta, goda villkor för
byggandet, som nu börjar komma i gång, och goda
villkor för en expansion på arbetsmarknaden med
många nya jobb. Då kan vi naturligtvis diskutera både
grundfrågan, hur denna tillväxt skall åstadkommas,
och nästa fråga, nämligen hur vi sedan skall fördela
resultatet av den tillväxt som vi alla hoppas få se
under åren framöver.
Det skall finnas ett stort utrymme för samförstånd
och samtal partierna och olika parter emellan. Men
det finns skillnader i de grundläggande synsätten
mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om
vilken gemensam välfärd som vi skall svara för i
samhället. Det handlar om hur den gemensamma
sektorn skall utformas när det gäller barnomsorg,
maxtaxa och mycket annat.
Då kan vi konstatera att det finns en viss grund för
gemensamt hanterande, och därefter skiljer sig våra
uppfattningar åt. Det tycker jag kanske inte är något
konstigt i en politisk demokrati.
Men jag tror att vi skall anstränga oss så långt det
går att tillsammans med företag, fackliga organisatio-
ner och allt annat försöka avgöra hur stor den gemen-
samma spelplanen kan vara för den framtida tillväx-
ten.</pre><pre>Anf.  13  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Om det är högerpolitik att gå emot
att gamla, sjuka och handikappade skall slippa att
drabbas av nedskärningar så uthärdar vi det epitetet.
Om det är högerpolitik att inte låta sig imponeras av
en biståndsnivå på 0,74 %, skammens gräns, så ut-
härdar vi också det.
Sedan vill jag gärna säga att jag uppskattade Bos-
se Ringholms lågmälda fina samtalston. Jag hoppas
också att vi kan fortsätta en dialog. Men den dialogen
måste ju också leda fram till svåra beslut. Bosse
Ringholm sade nyligen, som AMS-general, att rege-
ringen har satt mycket tuffa mål och att om man skall
klara dem krävs det exceptionella åtgärder. Vilka
exceptionella åtgärder är detta? Kommer de att kunna
nås i samförstånd med alla partier?
Skattesamtalen skall fortsätta. Det är bra. Tror
Bosse Ringholm verkligen att skattepolitiken kan nås
i konsensus mellan samtliga i riksdagen representera-
de partier och ideologier? Är det inte så att skattepo-
litiken bara är det fysiska utflödet av just olika ideo-
logiers sätt att vilja forma samhället - hur stort det
personliga ansvarstagandet skall vara, hur stort sta-
tens ansvar skall vara? Finns det inte här en motsätt-
ning? Måste man inte någonstans våga fatta beslut?
Det skall bli intressant att höra vilka åtgärder det här
är.
Bosse Ringholm sade något som förvånade mig
mycket. Han sade: Som AMS-general har jag sett en
mycket bra utveckling. Även framöver ser det bra ut.
Jag visar här inför kammarens ledamöter upp ett
dokument. Jag vill gärna att Bosse Ringholm senare
till protokollet vidimerar sin egen namnteckning i det
dokumentet: Bosse Ringholm, den 26 februari 1999.
Jag läser några rubriker: Arbetsmarknaden under
1999 - försvagad industrikonjunktur, dämpad tillväxt.
Sysselsättningsökningen avtar. Fortsatt hög arbets-
löshet. Ökad polarisering.
Herr talman! Vem är det som är dysterkvist? Är
det jag eller är det Bosse Ringholm? Det skulle vara
intressant att få en kommentar till den stora diskre-
pansen mellan den nya rollen och den gamla. Karin
Pilsäter sade att man får ta finansplanen dit man
kommer. Ja, men kan man springa från ett dokument
där bläcket knappt har hunnit torka? Vilken bild är
det, Bosse Ringholm, som gäller? Vilka åtgärder är
det?
Tror inte Bosse Ringholm att det kommer att be-
hövas strukturella åtgärder? Kan vi vara överens om
att den svenska massarbetslösheten inte är konjunktu-
rell? Vi kan inte vänta på att konjunkturen ytterligare,
som förr i världen, skall lösa problemen åt oss. Är det
inte så att man måste ta tag i lönebildningen, arbets-
marknadens funktionssätt, med ganska svåra instru-
ment? Vi måste lägga patienten på operationsbordet,
annars hamnar den ju till slut på obduktionsbordet.
Vi måste alltså göra någonting, det går inte att
prata sig fram. Det krävs beslut. Vilka strukturella
reformer tror Bosse Ringholm leder till både tillväxt
och rättvisa? Det tycker jag skulle vara ett bra sätt att
komma in, från det allmänna välvilliga talet om sam-
tal och samförstånd, till den business som vi faktiskt
gemensamt måste ta oss an för att få Sverige i arbete
igen.</pre><pre>Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Herr talman! 1998 var ett exceptionellt gott år på
arbetsmarknaden - 58 000 nya jobb, en sänkt arbets-
löshet från 8 % till 6,5 %. Det året kan bara överträf-
fas av något enstaka år i tidigare ekonomisk historia
under efterkrigstiden. Det är mot den bakgrunden
som Mats Odell korrekt citerar Arbetsmarknadssty-
relsens anslagsunderlag till regeringen. Bedömningen
där är densamma som regeringen gör i vårpropositio-
nen, nämligen att 1999 också kommer att bli ett
mycket gott år, om än inte lika starkt på arbetsmark-
naden som 1998. Därför sätts det in ett antal olika
förslag till åtgärder i vårpropositionen.
Vi har naturligtvis all anledning att se hur kon-
junkturutvecklingen kommer att se ut tiden framöver.
Det handlar om att på arbetsmarknaden måste man
bedriva både konjunkturpolitik och strukturpolitik.
Det handlar om att både kunna parera det som händer
internationellt konjunkturmässigt och det vi kan
komma överens om när det gäller strukturförändring-
ar på vår egen arbetsmarknad.
Det är i det sammanhanget man skall se närings-
politiken och hela den ekonomiska politikens stöd för
sysselsättningsutvecklingen. Skattepolitiken är också
en bit av det här. Jag ger gärna Mats Odell rätt i att
man säkerligen kommer till en punkt i skattesamtalen
där det handlar om ideologiska skillnader mellan
partier och synsätt som också måste få slå igenom.
Det går naturligtvis inte att hitta en utsuddad komp-
romissartad lösning om man inte längre kan se vart
skattepolitiken skall leda någonstans.
För socialdemokraterna som parti är värnandet om
de grupper som har farit illa under de senaste åren
oerhört viktigt. Därför måste naturligtvis skattepoliti-
ken ha en mycket tydlig fördelningspolitisk profil för
framtiden. Men det är lika viktigt att skattepolitiken
också har en tillväxtpolitisk profil eftersom det är
oerhört viktigt - som jag har sagt i många samman-
hang de här två dagarna - att tillväxt och rättvisa inte
ses som varandras fiender utan som ett samverkande
par.
Jag vill i sammanhanget också gärna säga att när
vi talar om 2000-talets näringsliv och arbetsmarknad
handlar det ju om att vi när det gäller industrin och
näringslivet står inför en oerhört stor kunskapsutma-
ning. Alla länder i Europa jobbar med det tema som
vi jobbar med, nämligen att man måste kompetens-
höja arbetskraften ordentligt. Om man inte kan få en
högre kompetens på arbetskraften kommer man inte
att klara den internationella konkurrensen.
Det är mot den bakgrunden som regeringen har
lagt förslaget att få till stånd just ett samarbete mellan
arbetsmarknadens parter och staten om ett system för
kompetenshöjning i företagen i framtiden. Det ser jag
som en oerhört viktig nyckel för att lyckas i vårt nä-
ringsliv på 2000-talet. Omställningen av industrin,
omställningen av näringslivet, IT-utvecklingen, da-
tautvecklingen och mycket annat måste vi möta med
en högre kompetens.
Då är det oerhört intressant att diskutera vad det är
för nya branscher, nya näringsgrenar som vi kan
stärka och som vi kan utveckla under åren framöver.
Många av oss tror ju att det framför allt är de mindre
företagen som är nycklar till de framtida jobben på
arbetsmarknaden. Frågan är vad det är för branscher
de mindre företagen sysslar med, vad det är för områ-
den som är utvecklingsbara. Där ser jag att det finns
ett oerhört gott utrymme bl.a. i de regionala tillväx-
tavtalen för att få till stånd ett bra samarbete mellan
samhälle, arbetsmarknadens parter och alla andra
aktörer.</pre><pre>Anf.  15  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Det är mycket av den gamle AMS-
chefen som lever kvar. Det är förstås ganska naturligt.
Det skall avtalas fram tillväxtförutsättningar. Politi-
kerna skall stärka vissa branscher, som vi skall välja
ut. Måste vi inte, Bosse Ringholm, skapa generellt
goda villkor?
Jag blir lite oroad när jag hör Bosse Ringholm tala
om 1998 som ett gott år. Det var ett gott år i den me-
ningen att sysselsättningen ökade, men från en histo-
riskt låg nivå. 1997 var det sämsta året. Man får gå
tillbaka ända till 1973 för att hitta något motsvarande.
1998, Bosse Ringholm, var sysselsättningen, efter
den här remarkabla ökningen, fortfarande lika låg
som den var det morasår som nämndes tidigare, näm-
ligen det absolut djupaste i lågkonjunkturen, 1993. Vi
hade samma sysselsättning i Sverige 1998 som 1993.
Man kan då inte tala om ett gott år och invänta någon
sorts fortsatt konjunkturanpassning. Det finns massvis
med åtgärder som är helt oberoende av hur konjunk-
turen ser ut. Jag skulle snarare vilja säga att många
strukturella åtgärder är lättare att genomföra när
konjunkturen är svag.
Vi behöver nu t.ex. på lönebildningens område
förbereda oss för att klara en förstärkning av syssel-
sättningen. Det är nu som vi måste göra det. Jag är på
den punkten fortfarande oklar över var Bosse Ring-
holm står. Ett antal utredningar har försökt att gemen-
samt lyfta sig i håret på det här området. Den ene
ordföranden efter den andre har förbrukats. För inte
så länge sedan var det Tony Hagström som gick i
väggen; nu är det Svante Öberg.
Kommer regeringen att lämna samtalsgrupperna
och börja att fatta beslut, även om det börjar mullra
nere vid Norra Bantorget? Alltså: Var går gränserna
för samtal och för att våga fatta beslut?
Bosse Ringholm talar om åtgärderna i vårpropo-
sitionen. Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag var i mitt
anförande inne på att värnskatten faktiskt är en straff-
skatt på högre utbildning. Hur är det med den? Bidrar
den till ökad rättvisa och ökad tillväxt? Hur ser Bosse
Ringholm på värnskatten? Är det ett mål att kunna ta
bort den, eller är det ett mål att ha denna straffskatt på
högre utbildning kvar och så att säga förstärka den?
Hur är det med dubbelbeskattningen av riskspa-
rande, som nu driver mycket av sparandet ur landet?
Bidrar den till rättvisa, som Johan Lönnroth menar,
eller hämmar den tillväxten? Jag tror att socialdemo-
kratin här måste börja reda ut begreppen och kanske
också börja tala till sina egna om att dubbelbeskatt-
ningen är ett hot mot fortsatt välfärd i vårt land. Där-
vidlag behöver Bosse Ringholm och hans parti fak-
tiskt precisera sig.</pre><pre>Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Herr talman! Mats Odell sade i sin förra replik att
man i skattedebatten säkert kommer till en punkt där
de ideologiska skiljelinjerna  kommer fram, och jag
gav honom rätt i det. Det är klart att några av de frå-
gor som Mats Odell nu ställer kommer att framöver
ställas på sin spets i skattesamtalen. Svaren på de
frågorna kommer väl också att visa hur mycket av
samförstånd som finns och var de ideologiska skilje-
linjerna går.
Skattepolitiken har många uppgifter både i till-
växtperspektivet och när det gäller fördelningspoliti-
ken. I sista hand måste alltid skattepolitiken och
framför allt möjligheterna att bedriva skattepolitik ses
mot bakgrund av vårt ekonomiska tillstånd. Jag är
oerhört angelägen att än en gång markera att den
ekonomiska utveckling som vi haft under senare tid
är oerhört lovande, om vi kan hålla fast vid de bud-
getmål och den låga inflation och räntenivå som vi
haft under senare tid. Vi kan ha en fortsatt stabil eko-
nomisk utveckling om vi upprätthåller den ekonomis-
ka politik som vi haft under senare tid.</pre><pre>Anf.  17  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja beröra några av de
punkter som finansministern tog upp i sitt andra anfö-
rande. Den första punkten gäller småföretagen. Små-
företagen hade hoppats på en sänkt arbetsgivaravgift
och på justeringar av arbetsrätten. Detta finns inte
med. Man har lämnat de viktigaste åtgärderna för
småföretagarna åt sidan och svikit dem i vårproposi-
tionen.
Kompetensutveckling i företagen är naturligtvis
jättebra, men för de vuxenstuderande som det handlar
om finns det inga studiemedel som fungerar, eller
hur? Vuxna människor kan inte studera om de åt-
minstone inte kan låna pengar för att försörja sig.
Strypningen av kunskapslyftet förstärker den bilden.
Dessutom förändras studiemedelssystemen inte förrän
alldeles för sent.
Inför i stället hälften lån, hälften bidrag! Det gyn-
nar kompetensutvecklingen i landet och därmed fö-
retagen.
Den andra punkt som jag skulle vilja ta upp är
personliga assistenter för de handikappade. Handi-
kappet upphör ju inte när man fyller 65 år. Två gång-
er har riksdagen gett regeringen till känna att denna
fråga måste lösas, men båda gångerna har regeringen
svikit. Detta är tredje gången som man sviker de äldre
handikappade, och jag tycker att det är beklämmande.
Om de miljösatsningar som nu skall göras är sen-
sationella, vet jag inte hur man räknar. Totalt sett
spenderas under nästa år i statsbudgeten 761 miljar-
der. Nästa år avsätts för nya miljösatsningar 150
miljoner. Jag måste säga att det inte är särskilt sensa-
tionellt.
Finansministern nämner upprepade gånger de re-
gionala tillväxtavtalen. Centerkvinnorna, som är
landets största politiska kvinnoorganisation, har un-
dersökt dessa. I vissa län finns t.ex. 13 beslutsgrup-
per, där en av ordförandena är kvinna och där 5 % av
deltagarna är kvinnor. De regionala tillväxtavtalen
riskerar att bli det största bakslaget för jämställdheten
på åratal. Vad anser finansministern om det?</pre><pre>Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Herr talman! Jag tar fasta på det som Lena Ek sa-
de i ett tidigare anförande, att det är oerhört viktigt att
vi kan bringa ned statsskulden och att vi kan hålla en
fast ekonomisk kurs. Om många partier kan hjälpas åt
med det, tror jag att vi får större förutsättningar att
bygga ut välfärden på ett stort antal områden. Det
handlar då naturligtvis om vilka prioriteringar som
man gör och vilka resurser som man har råd att sätta
in på olika områden. Om vi exempelvis kan åstad-
komma de stora miljösatsningar som nu annonseras i
vårpropositionen - det handlar faktiskt om långt över
en miljard som de närmaste åren tillförs ytterligare
genom den ekologiska omställningen - är det utom-
ordentligt bra.
Jag kan till sist bara hålla med Lena Ek vad gäller
de regionala beslutsgrupper som finns i varje län. Om
de innehåller så få kvinnor, instämmer jag gärna i en
stark uppfordran till de parter som finns lokalt - läns-
styrelser, kommuner, fackliga organisationer, företag
m.fl. - att bättra sig på jämställdhetsområdet. En
sådan fördelning som Lena Ek beskriver är inte ac-
ceptabel.</pre><pre>Anf.  19  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Det sistnämnda var trevligt. Om de
regionala tillväxtavtalen skall gälla hela befolkning-
en, inte bara hälften av den, måste länsstyrelserna få
reda på att de jämställdhetsdirektiv som finns skall
följas även när det gäller tillväxtavtalen.
Det är självklart att miljösatsningar ger jobb, men
då krävs det nog mer än 145 miljoner till nästa år,
varav 100 miljoner är forskningspengar. Problemet är
att de få förslag som förs fram förläggs långt bort i
framtiden, när det är nu som de här lösningarna be-
hövs. Sverige halkar ned på de ekonomiska topplis-
torna konstant hela tiden. Vi ligger nu i nivå med
Grekland. Vi kan fortsätta att halka ned fram till
2002, men jag tycker att det är synd. Det borde vara
mer av konkreta åtgärder nu. Tyvärr innehåller den
här propositionen för lite av sådana förslag.</pre><pre>Anf.  20  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Vårpropositionen är helt inriktad på
tillväxt, och hela budgeten är full med förslag, sade
Bosse Ringholm. Jag vet inte om vi har fått samma
version av den här budgeten. Alla här har haft kort tid
på sig att läsa på, men vi känner inte riktigt igen oss i
den här beskrivningen.
Jag tror absolut att stödet till långtidsarbetslösa vi-
sar på en god vilja, men det är fel metod. Jag tycker
att det visar att regeringen inte särskilt väl förstår hur
det fungerar ute i de små företagen och vilka villkor
de behöver för att kunna satsa, expandera och ta in
folk på en anställning som kan ge lön på längre sikt.
De övriga förslagen är antingen helt svävande el-
ler också skall de bara eventuellt genomföras eller
utredas eller också är de ytterst begränsade, som
stoppreglerna. Det sistnämnda förslaget är bra, men
det är ungefär som att spotta en törstig kamel i halsen.
Möjligen borde Björn Rosengren vara den minister
som skulle avgått, eftersom han sade att det skulle bli
djupa avtryck av tillväxtåtgärder i vårbudgeten.
Jag skulle vilja ställa några frågor till finansmi-
nistern. Johan Lönnroth sade förut att vi måste ha råd
att arbeta när han talade om statsfinanserna i ett
makroekonomiskt sammanhang. Som jag ser det
kostar jobb naturligtvis inte. Tvärtom är det arbets-
lösheten som kostar. Men den höga skatten på arbete
gör att jobb kostar mycket för den som skall betala
lönen. Vi har här i landet gjort oss själva för dyra för
varandra. Skillnaden mellan nettolönen och den
bruttolön arbetsgivaren måste betala är stor, dvs. vi
har höga skattekilar. Jag skulle därför vilja veta vil-
ken syn finansministern har på skattevillkoren i
tjänstesektorn i allmänhet och den hushållsnära
tjänstesektorn i synnerhet. Vi liberaler säger att vi kan
genomföra kraftiga skattereduktioner på de hushåll-
snära tjänsterna. Då kan vi - utan att det blir något
skattebortfall för staten, eftersom det inte finns några
skatteinkomster på området - få i gång tiotusentals
nya jobb som vi så väl behöver. Vad tycker finansmi-
nistern om det?
En annan intressant fråga gäller arbetsdelning. Det
blir alltfler äldre. Vi går allt längre tid i skolan. Det
blir allt färre människor som skall försörja alla andra.
Vi som liberaler tycker att det är viktigt att alla som
kan och vill skall kunna ha ett jobb. Man skall inte
lösa arbetslösheten med jobbransonering. Min fråga
till finansministern är hur han ser på arbetsdelning.
Skall jobben delas eller skall de skapas?
Den tredje frågan gäller Europapengarna. Vi vet
att regeringen inte har någon åsikt om EMU för när-
varande. Finansministern har sagt att han gärna vill
stimulera debatten. Hur skulle finansministern vilja
stimulera debatten om den monetära unionen, EMU?
Kommer Bosse Ringholm själv som finansminister
att ha någon åsikt i den debatten?
Detta är några frågor som jag skulle vilja ha svar
på.</pre><pre>Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) replik:
Herr talman! Jag skall svara på de tre frågor som
Karin Pilsäter har ställt. När det gäller skattepolitiken
skall alla olika uppslag kunna prövas. De skall prövas
både mot bakgrund av ett tillväxtperspektiv och ett
fördelningspolitiskt perspektiv. Som jag har sagt vid
flera tillfällen tidigare är det alltid en fråga om vilka
förutsättningar det finns över huvud taget för skatte-
förändringar i konjunktursituationen framöver. I det
sammanhanget får man väga in positiva och negativa
effekter av olika enskilda förslag, antingen det gäller
hushållsnära tjänster eller någonting annat.
När det gäller arbetsdelning bedrivs ett utred-
ningsarbete. Det finns mycket spännande material.
Men det finns också delade meningar om vilka ef-
fekter arbetsdelning kan ge när det gäller arbetstider.
Därför är det viktigt att få till stånd en gemensam
beredning av arbetstidsdiskussionen, för att se den
mot bakgrund av tillväxt och jobb inför framtiden.
När det gäller frågan om EMU vill jag säga att det
är oerhört väsentligt att vi politiker inte driver på det
man på fackspråk kallar för det demokratiska under-
skottet. Det innebär att människor känner att de är
utanför dialogen i samhället. De får inte vara med och
diskutera EU, EMU och andra svåra frågor. Därför är
det viktigt att det folkbildningsarbete som nu har
inletts får ordentligt stöd, så att så många människor
som möjligt kan vara med i en diskussion om EMU:s
för- och nackdelar. När man kommer till en tidpunkt
då man känner att alla har fått vara med tillräckligt
mycket, finns det utrymme för att säga att det varit en
sådan demokratisk process att alla fått ge sin syn till
känna. Då kan vi i lugn och ro fatta ett beslut om
Sveriges förhållande till EMU i framtiden.
Det arbete som nu har inletts skall understödjas.
Jag ser gärna att folkrörelsediskussionen kring EMU
växer snabbt och omfattar många. Jag kan se många
fördelar med EMU. Jag kan också se de invändningar
som riktas mot EMU. Det gäller framför allt diskus-
sionen om att det skall finnas en demokratisk förank-
ring i frågan.</pre><pre>Anf.  22  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag ställde tre frågor och finansmi-
nistern svarade på dem. Han svarade att han inte hade
någon åsikt om skattesituationen i tjänstesektorn. Han
har ingen åsikt om EMU. Han har ingen åsikt om
arbetstidsförkortning. Det är också ett svar, men det
är inte speciellt klargörande. Detta är inte alldeles nya
frågor. Det finns mycket material. En samhällsdebatt
pågår. Med tanke på det vore det bra för den allmän-
na debatten om finansministern inte bara tyckte att
det var bra om alla andra diskuterar och bildar sig en
uppfattning utan också kunde vara med själv. Som
politiker gäller det inte bara att segla efter som en
jolle. Man måste också kunna driva på och visa ledar-
skap, att man själv har förmåga att ta ställning som
den som har hand om frågorna.
Vi folkpartister blir ibland anklagade av er social-
demokrater för att vara dysterkvistar. Men det är
faktiskt precis tvärtom. År ut och år in säger ni att det
inte kan bli sämre. Då brukar vi optimistiskt säga att
det visst kan det. Just därför att det inte skall bli säm-
re vill vi ha mer konkreta satsningar på strukturför-
ändringar för jobb och tillväxt. Man kan inte bara lita
till konjunkturen. Vi måste få ett samhällsklimat och
förutsättningar i Sverige så att tillväxt och jobb kom-
mer även när konjunkturerna inte riktigt går i vår
riktning.
Man skall alltid se det positiva i saker och ting,
om man kan. Det gör jag. Därför tycker jag att det är
positivt att regeringen, i alla fall i min version av
vårbudgeten, skriver att en central utgångspunkt för
skattereformen är principerna bakom 1990 års skatte-
reform och att huvuddragen skall vara inkomstskatte-
sänkningar med tyngdpunkt på låg- och medelin-
komsttagare, att marginaleffekterna minskar och att
arbetskraftsdeltagande utbildning uppmuntras. Det
tolkar jag som att det finns utrymme för en skattere-
form som betyder: Bort med värnskatten, hälften
kvar, höjd brytpunkt så att de allra flesta bara betalar
kommunalskatt - som vi sade 1990 - och att den
vanliga skatten sänks för alla. Det kan också bli för-
ändringar när det gäller skatten för företagande och
tjänstesektor så att fler kan få jobb. En sådan reform
kräver mer än lösa inriktningar. Jag hoppas verkligen
att Bosse Ringholm kan ta tag i det tillsammans med
oss andra, så att det händer någonting och inte bara
blir prat.</pre><pre>Anf.  23  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Öppna samtal mår allra bäst av att
man strävar efter att undvika felaktiga påståenden,
även om man har olika utgångspunkter och värde-
ringar. Man kan alltid diskutera om besparingar på 90
miljarder räcker till att finansiera skattesänkningar på
5 miljarder. Den diskussionen kan vi lämna därhän.
Allvarligare än så är påståendet att jag och mitt parti
skulle se det som en politisk uppgift att göra det svå-
rare för vanliga människor. Det är tvärtom. Vi har,
liksom människor i gemen, noterat att vi har världens
högsta skatter i Sverige. Trots att vi skulle kunna
begära valuta för skattepengarna har vi problem med
äldreomsorgen, skolan, rättstryggheten och lite var-
stans. Det är där den stora svårigheten för socialde-
mokraterna ligger. Vi måste både skapa utrymme för
att sänka skatten och koncentrera politiken till de
viktiga områdena. Det var därför vi avvisade tanken
på besparingar för handikappade och änkor, för att ta
ett exempel.
Det farliga med det finansministern säger är bris-
ten på förmåga till nytänkande. Den gör att han tar
upp regionala tillväxtavtal, som om det var det bästa
sättet att skapa förutsättningar för nya jobb. I stället
måste vi se till att de företagare som finns i Sverige -
och kommer att kunna finnas - får bra arbetsförut-
sättningar. De måste få lägre skatt på sitt företagande.</pre><pre>Anf.  24  JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Nu har varken Mats Odell eller Bo
Lundgren någon talartid kvar, och då får jag ändra lite
grann i mitt slutanförande.
Jag tänkte berätta om ett seminarium jag var med
på. Också partikamrater till Bo Lundgren och Mats
Odell var där. Jag tror att det var Per Bill och Per
Landgren som var med. Det handlade om den mång-
omtalade civilingenjörsflykten från Sverige, som
under seminariets gång till mycket stor del visade sig
vara en myt. Det var också ett antal företagsledare
från Västsverige med. Det samlade resultatet av se-
minariet, i varje fall som jag tolkade det, var att vi har
ett ganska gott företagsklimat i Sverige.
Det mest intressanta inlägget gjordes av en frans-
man som arbetade i Sverige på en av de större svens-
ka industrierna. Han sade: Det som är orsaken till att
det är så mycket roligare att arbeta i Sverige jämfört
med hemma i Frankrike är att det är en helt annan
anda här i Sverige av jämlikhet och demokrati. Det är
inte den hierarki som finns i Frankrike där högste
chefen bor på ett radikalt annat ställe och där det är
mycket stora nivåskillnader mellan vanliga löntagare
och chefer. Det är därför som den borgerliga argu-
mentationen är så märklig. Man skall ytterligare stär-
ka arbetsgivarnas och kapitalägarnas ställning på
arbetsmarknaden för att skapa ett bättre företagskli-
mat. Det är precis tvärtom.
Jag vill också säga något om förslaget att ta bort
värnskatten och ge pengar till vården. Det finns
egentligen bara en skillnad mellan kd:s och Modera-
ternas politik när det gäller vården, och det är att kd
talar om vården medan Moderaterna inte talar om
vården. Annars är substansen likadan. Det är inte så
att Mats Odell kan göra under. Jag har varit inne på
det tidigare. Han kan inte dela fiskarna och brödet på
det sättet som Jesus kunde göra. Han kan inte växla
en hundralapp i tre femtiolappar. Därför går det helt
enkelt inte ihop för Kristdemokraterna.
Om man läser den kristdemokratiska motionen
och utskottsbetänkandet från i höstas ser man att de
totalt sett har mindre pengar till vården än vad vi har i
det i dag liggande förslaget. Jag är återigen medveten
om att Mats Odell inte har replikrätt. Vi får återkom-
ma till den här diskussionen. Mats Odell kommer att
få möjlighet att diskutera det här i denna talarstol, i
finansutskottet, och jag skall gärna ta debatter med
honom i andra offentliga sammanhang.
Jag ställer inga frågor till Mats Odell, och inte
heller till Bo Lundgren. Jag bara konstaterar detta
enkla faktum. Skall ni ha pengar till att ta bort värns-
katten, ta bort dubbelbeskattningen, ta bort förmö-
genhetsskatten - det betyder faktiskt kronor och ören,
flera tiotals tusen kronor i skattesänkning för de allra
högst avlönade här i Sverige - och skall ni samtidigt
se till att den totala ekonomin går ihop så att ni t.o.m.
skall åstadkomma större överskott i de offentliga
finanserna jämfört med regeringen - Bo Lundgren
antydde ju det - får ni acceptera faktum att ni får se
till att utgifterna blir lägre. Då klarar ni inte att dels
anslå mer pengar till försvaret, som både Bo Lund-
gren och Mats Odell vill, dels ge mer pengar till vår-
den, vilket i och för sig inte Mats Odell gör. Men man
ger ett intryck av att man ger mer pengar till de äldre
och till vården och omsorgen.
Jag skall gärna instämma med finansministern att
vi skall försöka få till stånd ett samtalsklimat där vi
också kan tala med de borgerliga. Visst skall vi det.
Men tills vidare är den enkla sanningen att det bara
finns ett alternativ om vi skall få sunda statsfinanser,
en god utveckling av sysselsättningen och rimlig grad
av jämlikhet. Det är att de tre partierna som har tagit
ansvar för denna vårproposition håller ihop. Vi har
naturligtvis, och skall också ha, åsiktsskillnader. Det
blir säkerligen tuffa diskussioner också mellan oss.
Men jag är övertygad om att vi skall klara av det och
få det att hålla över hela mandatperioden.
Jag tror också att vi skall diskutera möjligheterna
att få ett ännu tätare samarbete där vi inte hamnar i de
situationer som vi har gjort några gånger nu under
förhandlingarna där vi har tvingats sitta uppe på nät-
terna för att slutföra det hela, utan att det blir långsik-
tigt och stabilt. Alternativet är faktiskt förfärande. Det
finns bara en konstellation som kan skapa stabilitet
och ökad sysselsättning, och det är den goda rödgröna
rörelsen.</pre><pre>Anf.  25  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Mats Odell äger icke rätt till replik eftersom han
har förbrukat sin talartid. Johan Lönnroth har också
förbrukat sin talartid.</pre><pre>Anf.  26  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth avslutade sitt sista
anförande med att säga att det bara finns en kombi-
nation som kan stå för stabilitet och sysselsättning.
Då konstaterar jag att Vänsterpartiet vill minska
amorteringarna på statsskulderna när statsskuldsrän-
torna under det utgiftsområdet kostar 77 405 miljo-
ner. Så mycket för stabilitet!
Jag konstaterar också att Johan Lönnroth säger att
Vänsterpartiet gick till val på demokrati, och han talar
så vackert om att dela resurserna. Då kan man fråga
sig varför inte personer som har fyllt 45 år får möjlig-
het att låna till studier och vidareutveckling för att ta
sig ur arbetslöshet, varför beloppsgränsen för hög-
kostnadsskyddet höjs, varför man lämnar stora grup-
per av pensionärer med så dålig livskvalitet på grund
av att de har låga pensioner och varför man framför
allt lämnar handikappade pensionärer åt sitt öde.
Trots majoritetsbeslut i kammaren vid två tillfällen
har de inte rätt till personlig assistent efter 65 års
ålder. Det kan vi också fortsätta att diskutera vidare
vid något tillfälle.</pre><pre>Anf.  27  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Ett antal förslag för ökad sysselsätt-
ning presenterades i vårbudgeten, även om represen-
tanterna för gnällbältet i svensk politik inte vill se
dem. Förutom sänkta arbetsgivaravgifter för långtids-
arbetslösa tillskjuts medel för kompetensutveckling i
arbetslivet, och arbetet med regelförenklingar framför
allt för småföretag går vidare. Dessutom kommer
statliga anordnare av arbetspraktik inom natur-,
skogs- och kulturmiljövårdsområdet att få ersättning
för kringkostnader, vilket innebär ungefär 3 000 ar-
betstillfällen. Särskilt glädjande från Miljöpartiets
synpunkt är att vårt krav på en ytterligare satsning på
den kooperativa företagsformen har gått igenom med
ett ökat stöd på 3,5 miljoner årligen till lokala koope-
rativa utvecklingscentrum.
När det gäller situationen inom vården och skolan,
som bl.a. Mats Odell tog upp, finns det stora problem.
Det är just därför kommuner och landsting tillförs 4
miljarder extra under år 2000. Utöver det kommer
också 200 kr i statlig skatt att tillfalla kommunsek-
torn, dvs. 1,3 miljarder till. För år 2001 och år 2002
tillförs ytterligare 2 respektive 3 miljarder utöver de 2
miljarderna extra som utlovades i höstas. De utökade
resurserna ger naturligtvis kommuner och landsting
goda möjligheter till en värdig vård och en bra skola.
Får vi sedan fart på skatteväxlingen kommer de
sänkta arbetsgivaravgifterna också att gynna kommu-
ner och landsting.
Lena Ek påstod tidigare att det inte finns några
miljösatsningar att tala om. Det är bara 150 miljoner
nästa år, sade hon. Men vårpropositionen anger, som
Lena Ek vet, riktlinjer för politiken fram till nästa val
- t.o.m. år 2002. Som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande har Miljöpartiets strategi varit en stegvis ök-
ning av miljöanslagen. Det är riktigt att det inte finns
några stora extrapengar till miljön nästa år, men 2001
och 2002 trappas miljöanslagen upp avsevärt - med
560 miljoner 2001 och 2,4 miljarder 2002.
I sitt inledningsanförande avfärdade Lena Ek ock-
så kalkningsanslagen som otillräckliga. Faktum är att
Miljöpartiet har sett till att anslagsnivån ökar med 30
miljoner kronor per år och därmed hamnar på en
godtagbar nivå.
Tyvärr har både Mats Odell och Bo Lundgren slö-
sat bort sin tid, och de kan därför inte delta vidare.
Men det är en sak jag måste säga till Odell. Jag måste
bemöta ett av hans falska favoritpåståenden - den
påstådda massflykten av välutbildade från Sverige.
Jag tror inte att det har kommit några senare siff-
ror än de vi hade när vi diskuterade tillväxt här för
någon månad sedan. Då visade siffrorna att 15 % av
de nyutexaminerade akademikerna och ungefär 6 %
av de forskarutbildade söker jobb utomlands. Ungefär
hälften kommer tillbaka. Det är knappast någon mass-
flykt, Mats Odell.</pre><pre>Anf.  28  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Ja, Matz. Långt fram i tiden finns det
miljöpengar. Men nästa år finns bara 150 miljoner,
och det är mycket lite i relation till statsbudgetens
omfattning.
Dessutom är det så att Miljöpartiet som regerings-
underlag lutar sig mot de stillastående skatteöver-
läggningarna och hoppas paradoxalt nog på vad som
kan uppnås genom EU-samarbete när det gäller att
förbättra miljön. Ursäkta mig, men jag trodde att
Miljöpartiet var emot den europeiska unionen. Det
finns t.o.m. de i partiet som arbetar för ett utträde.
När det sedan gäller utflyttningen kan jag säga att
vi i dagens läge har en situation där storindustrin
flyttar ut och de små och mellanstora företagen för-
lägger produktionen till andra länder. 3 000 underle-
verantörsjobb har försvunnit sedan Volvoaffären.
Det svenska folkets privatsparande sker nu nästan
uteslutande i utländska fonder. Vanliga människor
som sitter hemma och handlar på Internet handlar ofta
från företag som inte är svenska.
Vi har faktiskt en utflyttning. Civilingenjörerna
har berörts, men det som sker nu är att andra yrkes-
grupper flyttar i ökande utsträckning. Internationell
rörlighet är väl bra, men när vi undersöker hur många
människor med examina som försvinner ur Sverige
räknat över alla yrkeskategorier ser vi att det är både
dyra och förskräckande framtidsutsikter för våra
svenska företag.</pre><pre>Anf.  29  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Miljöpengarna för 2000 har sin för-
klaring i att vi måste ta ansvar för att klara de bud-
getmål som finns för 1999 och 2000, Lena Ek. Det är
först 2001 och 2002 det finns utrymme för kraftiga
ökningar av miljöanslagen, och det är också då ök-
ningarna kommer.</pre><pre>Anf.  30  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Jag skulle avslutningsvis bara vilja
sammanfatta vad jag betraktar som konkreta gröna
framgångar i vårpropositionen.
Vi lyckades få in gröna nyckeltal i finansplanen
och lyckades avvärja socialdemokraternas idé om ett
tillväxtmål i budgeten. Vi har lyckats få mer pengar
till kommuner och landsting och minskat anslagen till
motorvägsbyggen. Biståndet kommer att öka, och
militärutgifterna kommer att minska. Skattereduktio-
nen för låginkomsttagare ligger kvar. Arbetsgivarav-
gifterna för långtidsarbetslösa sänks, och vi får en
inriktning mot grön skatteväxling.
En allmän förskola kommer att införas, där alla
barn har rätt till en plats oavsett om föräldrarna arbe-
tar, studerar, är arbetslösa eller hemma med yngre
syskon. Barnbidraget kommer att höjas, och de sämst
ställda pensionärerna får högre pension.
En stor satsning görs på miljöforskning, miljö-
brottsbekämpning och stora inköp av ur- och natur-
skogar. Dessutom görs en satsning på biotopskydd
och marksanering.
Slutligen sker avbetalningen av statsskulden på
det sätt som vi vill, med inriktningen att varje gene-
ration skall betala sina egna skulder och inte vältra
över miljöskuld eller statsskuld på kommande gene-
rationer och därmed inskränka våra barns och barn-
barns frihetsutrymme.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>Propositionen bordlades.</pre><pre>2 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1998/99:84 till skatteutskottet
1998/99:101 till bostadsutskottet
1998/99:106 till socialutskottet</pre><pre>Motioner
1998/99:Sk24 och Sk25 till skatteutskottet
Meddelande om samlad votering</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att konstitu-
tionsutskottets betänkande KU22 samt skatteutskot-
tets betänkanden SkU14 och SkU15 skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.</pre><pre>3 §  Tryck- och yttrandefrihetsfrågor</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU22
Tryck- och yttrandefrihetsfrågor</pre><pre>Anf.  31  PER-SAMUEL NISSER (m):
Herr talman! Detta ärende gäller konstitutionsut-
skottets betänkande angående tryck- och yttrandefri-
hetsfrågor, som omfattar ca 20 motioner. Det är mo-
tioner som tar upp olika frågor kring det för vår de-
mokrati så viktiga området tryck- och yttrandefrihet.
Jag tänker inte ta upp alla de områden som finns i
detta betänkande. Det gäller yttrandefrihet, hets mot
folkgrupp, åtgärder mot våldsskildringar i medier,
tobaksreklam och pornografi. I de ärendena står Mo-
derata samlingspartiet bakom majoriteten i utskottet. I
flera av dessa fall finns det pågående utredningar eller
parlamentariska kommittéer.
Jag skall endast ta upp den del som Moderata
samlingspartiet har lämnat en reservation om. Det
gäller frågan om jurysystem. Bakgrunden är vår mo-
derata motion, som handlar om behovet av en föränd-
ring av jurysystemet.
Ett utslag i Europadomstolen har visat att det
svenska jurysystemet i tryckfrihetsmål måste ändras.
Svenska jurymedlemmar utses av en politiskt
sammansatt församling. Som regel är det landstings-
fullmäktige som utser medlemmarna. Jurymännen
utses i varje län för en tid av fyra år. De är utsedda av
politiska partier.
Oftast är det medlemmar i de politiska partierna
som blir jurymän. När denna jury skall behandla bl.a.
tryckfrihetsmål är juryn i vissa fall inte opartisk.
Om ett tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål
handlar om en skrift eller en ansvarig utgivare som är
knuten till eller har kopplingar till ett politiskt parti
uppstår det problem. Man kan då inte hävda att juryn
är opartisk.
Jag kan ta ett fall som har varit uppe som exempel
i denna fråga. Det är det s.k. Holmmålet. Där ansåg
käranden sig vara förtalad i en bok utgiven av ett
bokförlag som hade nära koppling till ett politiskt
parti. Juryn var sammansatt av jurymedlemmar som
hade anknytning till samma politiska parti. Europa-
domstolen fann att det hade skett en kränkning av
artikel 6:1 i Europakonventionen i fråga om rätten till
prövning av en oavhängig och opartisk domstol.
Domstolen konstaterade att det fanns kopplingar
mellan svarandena och de fem jurymännen som kun-
de ge upphov till farhågor beträffande dessa jurymäns
oavhängighet och opartiskhet.
Regeringen har hittills valt att inte komma med
förslag till ändring av lagen i detta sammanhang.
Det finns, kan man konstatera, brister även när det
gäller möjligheterna att överklaga i sådana här ären-
den. Här borde möjlighet ges att överklaga jävsfrågan
till Högsta domstolen.
Nuvarande sätt att utse jurymedlemmar måste där-
för ändras så att det partipolitiska inslaget försvinner.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med
förslag till lagstiftning i denna riktning.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall
till den moderata och kristdemokratiska reservationen
4 under mom. 5 angående jurysystemet.</pre><pre>Anf.  32  MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 1, en reservation som stöds av Vänster-
partiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Jag står självfallet även bakom reservation 7 men
avstår från att yrka bifall.
Reservation 1 innebär förslag om att i tryckfri-
hetsförordningen och brottsbalken kriminalisera hets
mot folkgrupp med anspelning på sexuell läggning.
Detta är inget nytt krav. Redan 1984 föreslog utred-
ningen om de homosexuellas situation i samhället en
sådan lagändring, men den dåvarande regeringen
vågade inte fullfölja. Det är beklämmande att det
fortfarande, 15 år senare, inte har fattats beslut om
denna självklara lagändring.
Detta är en tryckfrihetsfråga i författningsteknisk
mening, men det innebär inte att hets mot folkgrupp
är en åsikt. Hets mot folkgrupp är en handling - en
handling som innebär hot och kränkning, som syftar
till förföljelse, misshandel och mord, en handling var
yttersta konsekvens är den industriella utrotningen av
människor.
Vi accepterar inte hets mot grupper av människor
med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller et-
niskt ursprung eller trosbekännelse. Vilka skäl finns
det att tolerera hets mot människor med anspelning på
deras sexuella läggning?
I betänkandet refereras några av de skäl som tidi-
gare har anförts. De är inte speciellt imponerande.
Man har sagt att det inte finns underlag för någon
bedömning av i vad mån kränkning av homosexuella
förekommer. I dag torde ingen kunna använda det
argumentet. Nazisternas hets mot homosexuella är
omfattande och väl dokumenterad.
Sedan förekommer det kuriösa argumentet att en
sådan här lagstiftning skulle kunna drabba framställ-
ningar med religiös bakgrund. Det finns oerhört
många religiöst grundade uppfattningar. En del av
dessa uppfattningar kan vi finna underliga eller t.o.m.
bisarra, men var och en får ju bli salig på sin fason.
Men tryckfriheten och religionsfriheten innebär inte
att vi accepterar rasistisk hets bara den motiveras i
religiösa termer. Vi bör heller inte acceptera hets mot
människor på grund av deras sexuella läggning bara
därför att någon udda sekt har fått för sig att "Gud
hatar bögar".
Sedan har man försökt sig på en annan variant för
att undvika lagstiftning. Lagstiftning kan "leda till att
de homosexuella på ett sätt som många av dem inte
önskar pekas ut som en speciell grupp i samhället".
Det är ju en rörande omtanke. Borde vi då inte av
omtanke om t.ex. judarna, de mörkhyade eller sveri-
gefinnarna helt avskaffa lagstiftningen om hets mot
folkgrupp för att undvika att dessa pekas ut som en
särskild grupp i samhället?
Det skall noteras som ett framsteg att utskottets
majoritet denna gång inte upprepar och instämmer i
dessa något pinsamma argument. I stället hänvisar
man till att frågan utreds och att man inte vill föregri-
pa utredningen. Detta kan i många fall vara ett helt
legitimt skäl för att inte ta ställning till konkreta för-
slag. Men i det här fallet kan det knappast tolkas som
annat än den obotfärdiges förhinder. Frågan är utredd.
Det finns icke några lagtekniska svårigheter. Det som
saknas är en proposition från regeringen och ett beslut
i denna kammare.
Varför kan vi reservanter då inte ge oss till tåls?
Jo, därför att vi vill att Sveriges riksdag skall ge ett
klart, entydigt besked till dem som ännu hoppas att
det går att stoppa utvecklingen mot ett samhälle där
sexuell läggning har lika liten betydelse för männi-
skors trygghet, rättigheter och skyldigheter som ifall
de är höger- eller vänsterhänta. Det beskedet lyder:
Ni kommer inte att lyckas!</pre><pre>Anf.  33  INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Den första punkt som diskuteras i
betänkandet gäller yttrandefrihetslagstiftningen och
synen på denna framöver. Vi kristdemokrater har
skrivit en kommittémotion i ärendet där vi menar att
det vore dags för regeringen att tillsätta en utredning
för att åstadkomma en enhetlig yttrandefrihetslag-
stiftning. I dag har vi två grundlagar. Utvecklingen på
medieområdet gör att områdena text, bild och ljud
flyter samman. Vi står inför en stor förändring på den
här sidan, och det borde vara riktigt med en tekniko-
beroende yttrandefrihetslagstiftning.
När vi skrev motionen hade vi inte ordentligt tagit
reda på att det redan getts ett tillkännagivande med
denna inriktning från riksdagens sida. I dagarna har
regeringen också gett direktiv till en sådan utredning.
Vi har inte funnit anledning att reservera oss, efter-
som denna utredning nu är under tillsättande. Vi vill
påpeka att det hade varit bra om de skrivna direktiven
till utredningen hade varit mer allmänna än de nu är,
att man kunde ha haft en mer förutsättningslös utred-
ning, men vi har inte velat reservera oss på den
punkten eftersom utredningen nu är tillsatt.
Per-Samuel Nisser argumenterade för reservation
4, och jag skall be att få instämma i yrkandet om
bifall till den reservationen. Det är viktigt att få jävs-
frågorna ordentligt utredda och att förslag föreläggs
riksdagen som gör att vi slipper den här typen av
jävsproblematik i framtiden.
Till sist vill jag säga något litet ord till Mats Ei-
narsson. Han talade när det gällde reservation 1 om
den obotfärdiges förhinder och sade att frågan var
utredd. Men i den reservation ni har skrivit under står
det att den utredning som är tillsatt och som jobbar
med den här frågan snarast skall återkomma med
förslag. Här kan man säga att det finns en nyansskill-
nad mellan utskottsmajoriteten och oppositionen, och
det gäller ordet "snarast". Det är egentligen inte så
mycket att orda om. Utredningar bör ju bedrivas
skyndsamt - och med stor noggrannhet, givetvis.</pre><pre>Anf.  34  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Skillnaderna mellan utskottsmajori-
teten och reservanterna kan tyckas subtila, men inte
desto mindre är de ganska viktiga. Den ena skillnaden
är naturligtvis detta med "snarast". Vi vill att riksda-
gen sätter ned foten och säger: Här går det bra, och
här vill vi ha ett förslag snarast. Den andra är att vi tar
ställning i sakfrågan. Vi säger att vi vill ha ett lagför-
slag av den här innebörden. Detta gör icke majorite-
ten.</pre><pre>Anf.  35  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Det kan väl i och för sig diskuteras.
Utredningen jobbar ju med vissa direktiv för att
granska den här frågan, och det är väl rimligt att man
låter den arbeta i lugn och ro. Det är egentligen ku-
tym i alla andra sammanhang: Man låter utredningar-
na fullgöra sin uppgift innan man ger dem bannor.
I en annan motion som vi har skrivit om översyn
av regeringsformen har vi pekat på att det där behövs
ett diskrimineringsskydd. Det bör också kunna ge
anledning till följdförändringar, t.ex. i yttrandefri-
hetslagstiftningen. Det är ganska rimligt.
Däremot kan man diskutera, och det har gjorts av
och till, om homosexuella skall betraktas som folk-
grupp eller inte. Det finns en bra fråga att ställa sig:
Är heterosexuella en folkgrupp? Då förstår alla att
homosexuella inte är en folkgrupp i sig.</pre><pre>Anf.  36  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag instämmer i att begreppet folk-
grupp är något malplacerat. Men nu är lagtexten skri-
ven på detta sätt, så man får ändå acceptera att sexuell
läggning förs in i detta sammanhang.
Jag skulle vilja få ett förtydligande av Ingvar
Svensson. Innebär det som Ingvar Svensson nyss sade
att kd kommer att stödja en förändring av tryckfri-
hetsförordningen som innebär kriminalisering av hets
mot människor på grundval av sexuell läggning?</pre><pre>Anf.  37  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Innebörden av vår motion när det
gäller översyn av regeringsformen är just att det skall
finnas ett diskrimineringsskydd, och det bör givetvis
också gälla yttrande.
Nu har inte Einarsson någon replikmöjlighet, men
han kan återkomma senare. Jag anser att en bra fråga
att ställa sig är vad ordet snarast har för innebörd. Här
handlar det om en grundlagsförändring och en sådan
kan inte genomföras förrän år 2002. Av allt att döma
bör den utredning som sitter i god tid hinna få fram
ett förslag på det här området. Genomförandet kan
inte bli snarast i den meningen, utan det kommer
tidigast 2002.</pre><pre>Anf.  38  ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 1, som har gjorts även tidigare.
Respekten för människors lika värde och rättig-
heter är grunden för ett samhälle byggt på demokra-
tins och humanismens grund. Varje människa bär på
sina unika, individuella egenskaper. De ger tillsam-
mans människans okränkbara värde. Det finns ingen
människa som uppfyller en förutbestämd och utstakad
norm. Alla människor är olika. Intolerans mot olik-
heter bland enskilda människor och grupper av män-
niskor riskerar till sist att bli en intolerans som kan
vändas mot vem som helst. Det undergräver demo-
kratins jordmån och förråar hela samhällsklimatet.
Därför är tolerans ett livsavgörande värde för alla
människor i samhället och ett gemensamt värde att
försvara.
Många starka krafter bidrar till att öka förståelsen
och toleransen i vårt samhälle. Ett exempel är att
inställningen till homosexualitet i många avseenden
blivit alltmer självklar, öppen och positiv. Samtidigt
finns det dock tendenser till att angreppen mot homo-
sexuella blivit allt råare i vårt land, precis som i
många andra länder. Det är extrema grupper - främst
nazistiska - som allt oftare riktar sina attacker mot
homosexuella. Det finns ett flertal exempel, både i
Sverige och i andra länder, på att nazister mördar
eller förföljer människor på grund av homosexualitet.
Säpos kartläggning av den politiskt motiverade
brottsligheten i Sverige 1997 visar att homosexuella
är utsatta för en stor mängd riktade brott, vars motiv
är att kränka den enskilda människan för hennes sex-
uella läggning. Brotten varierar i allvar från för-
olämpning och olaga hot till misshandel och mord.
Dessa uppgifter stämmer väl överens med den krimi-
nologiska studie som publicerades på initiativ av
Folkhälsoinstitutet 1996. Resultatet pekade på att var
fjärde homosexuell man eller kvinna hade blivit utsatt
för brott på grund av sin sexuella läggning.
Inom den nazistiska rörelsen publiceras mängder
av material som på olika sätt hetsar mot homosexu-
ella och förnekar homosexuella deras existensberätti-
gande. Personer som dömts till fängelse för mord på
homosexuella betraktas som hjältar och martyrer i
kampen för den nazistiska ideologin. Det är denna
koppling mellan hat och brott, mellan ord och hand-
ling som är det verkligt allvarliga med den nazistiska
hetsen mot homosexuella. Genom att homosexuella,
som de enda av nazisternas ideologiska hatobjekt,
inte är nämnda i bestämmelsen om hets mot folk-
grupp kan denna bestämmelse sägas fungera som en
signal åt nazisterna om vart de bör rikta sina aggres-
sioner för att undgå straff.
Den statliga utredning som nu tillsats för att ar-
beta med frågan bör, vilket Centerpartiet återigen vill
upprepa, snarast återkomma med ett förslag till lag-
stiftning som gör att även homosexuella skyddas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Centerpartiet
har tagit ställning och anser att utredningen skall
återkomma med ett förslag till lagstiftning.
Tack!</pre><pre>Anf.  39  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill i mitt inlägg ta upp tre frågor
som enligt min och Folkpartiets mening är av särskild
betydelse i samband med detta KU-betänkande. Det
handlar om hets mot homosexuella, avskaffande av
vuxencensuren och jurysystemet.
Förtrycket mot homosexuella tar sig många ut-
tryck, alltifrån nedsättande omdömen till våld, ja,
t.o.m. mord. En undersökning gjord av kriminologis-
ka institutionen vid Stockholms universitet visar att
var fjärde homosexuell någon gång blivit utsatt för
våld eller hot om våld. Detta är enligt Folkpartiet
mycket allvarligt och måste motverkas på olika sätt.
Att vara invandrare och homosexuell i Sverige  är
att vara utsatt för dubbelt förtryck. Den intolerans,
rasism och främlingsfientlighet som människor i
Sverige visar alla invandrare drabbar också de homo-
sexuella. De homosexuella möter också den rådande
inställningen till homosexualitet i det f.d. hemlandet
bland sina landsmän i Sverige. Det gör situationen
dubbelt svår. Till detta kommer att det ofta är samma
personer som har fördomar mot invandrare som också
visar intolerans mot homosexuella.
Homosexuella är en av de huvudsakliga målgrup-
perna för flera nynazistiska grupper. Sedan 1994 är
det en försvårande omständighet om syftet med brot-
tet är att kränka en person grundat på dennes tillhö-
righet till folkgrupp. Det är ytterst angeläget att både
tryckfrihetsförordningens och brottsbalkens bestäm-
melser om hets mot folkgrupp utvidgas till att omfatta
hets mot homo- och bisexuella.
Nazistiska och andra extremistiska grupper spri-
der i dag fullt lagligt hatpropaganda som går ut på att
homosexuella inte har rätt att leva och att den som
mördar en homosexuell är hjälte. Homosexuella har
varit en av nazismens främsta måltavlor ända sedan
den nazistiska ideologin uppstod. Därför bör den
statliga utredning som arbetar med frågan få i upp-
drag att skyndsamt återkomma med ett förslag till
lagstiftning. Det brådskar. Ordet snarast borde alltså
bytas ut mot skyndsamt. Det är en mycket stark mar-
kering för att visa hur brådskande den här frågan är.
Den här valörförändringen borde hela utskottet ha
kunnat ställa upp på.
Folkpartiet anser att censuren av vuxenfilmer
skall avskaffas och att det enda skälet till granskning
skall vara att sätta en åldersgräns för den granskade
filmens publik. Det skulle innebära att en biofilm som
inte har granskats inte heller får visas för barn och
ungdom. En ny åldersgräns på 18 år bör införas. Ut-
skottet skriver i sitt betänkande att man anser att
medievåldet skall angripas främst genom information
och frivilliga åtgärder, inte i första hand genom för-
budslagstiftning och censuråtgärder. Det är mycket
förnuftigt skrivet. Utskottets majoritet förklarar sig i
princip ha förståelse för Folkpartiets uppfattning, men
man vågar ändå inte föreslå någon ändring när det
gäller vuxencensuren. Det är mycket beklagligt.
Ibland måste man ju våga för att åstadkomma föränd-
ringar.
Herr talman! Slutligen några ord om jurysystemet
i tryck- och yttrandefrihetsmål. Europadomstolen har
i fallet Holm - som Per-Samuel Nisser tog upp i sitt
inlägg - inte dömt ut det svenska jurysystemet som
sådant. Men för att svensk rätt skall överensstämma
med Europakonventionen, borde - enligt Folkpartiets
mening - jävsreglerna i rättegångsbalken ändras så att
det klart framgår att jäv av politisk natur faller in
under lagen. Även klagoförbudet borde ändras, dvs.
man skall kunna överklaga hovrätts beslut om jäv mot
domare i tingsrätt. Vi i Folkpartiet menar att antalet
jurymän som utses i varje län bör öka. Det skulle
minska jävsproblemet.
Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga
Folkpartiets reservationer, men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  40  PER LAGER (mp):
Herr talman! I detta betänkande där motioner från
allmänna motionstiden behandlas, representeras Mil-
jöpartiet av sex motioner varav en är gemensam med
fem andra partier. Motionerna har resulterat i för vår
del fyra reservationer.
Den första reservationen handlar om hets mot
homosexuella, och den har vi gemensamt med v, c
och fp. Yvonne Ruwaida kommer att ta upp den re-
servationen i sitt anförande. Jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservation 1 under mom. 2.
Herr talman! Barnen är i dag utsatta för ett ofant-
ligt våldsutbud via TV, video och dataspel. Det sker i
hemmen, på nätterna, ofta när föräldrarna eller andra
vuxna inte är med. Givetvis sker det också i vuxnas
sällskap, men kanske många gånger okritiskt och utan
förklarande kommentarer - något som barn behöver
när de inte kan värja sig mot det de själva inte har
möjlighet att förstå. Det behövs en inventering, en
utvärdering och förslag på sanering av det explo-
sionsartade våldsutbudet för barn och ungdomar.
Detta är utskottet i stort överens om. I betänkandet
hänvisas också till Nordiska Dokumentationscentra-
len för Masskommunikationsforskning, Nordicom,
och dess arbete med att informera och samla in upp-
gifter om forskning kring medievåld och dess inver-
kan på barn och ungdomar.
En sexpartimotion har inte lett till någon särskild
reservation. Men Miljöpartiet vill gå ett steg längre
och vill skärpa den granskning som sköts av Statens
Biografbyrå när det gäller film och videogram. Vad
beträffar videogrammen är kontrollen i dag frivillig.
För att minska våldsutbudet för barn och ungdomar
anser vi i Miljöpartiet att granskningen skall vara
obligatorisk både för all film och samtliga videogram.
Utskottets majoritet anser att det räcker att angripa
medievåldet genom information och frivilliga åtgär-
der, inte obligatorisk förhandsgranskning. Ändå för-
svarar samma majoritet att den s.k. vuxencensuren
skall vara fortsatt obligatorisk för biograffilmer.
Det är svårt att få detta att gå ihop. Här gäller det
att i första hand skydda våra barn och ungdomar från
ett våld de inte har möjlighet att förstå och hantera,
ett våld som skapar trauman, ett våld så lätt att efter-
apa och leva ut. Man gör vad vuxna gör, inte vad
vuxna säger. Det är givetvis extra svårt när det är
fråga om skildringar av råa övergrepp mot andra
barn.
Om vi skulle göra barnkonsekvensbeskrivningar
av effekterna av videoutbudet skulle en obligatorisk
granskning framstå som alldeles självklar. Jag yrkar
härmed bifall till reservation 2 under mom. 3.
Herr talman! En annan av våra reservationer
handlar om tobaksreklam. Vi anser att all tobaks-
reklam skall förbjudas. Det gäller såväl direkt som
indirekt reklam oavsett till vilka reklamen i första
hand riktar sig.
Det finns ingen anledning att göra skillnad på så-
dan reklam som riktar sig till konsumenter och sådan
som riktar sig till näringsidkare. Reglerna är så svaga
att Konsumentverket i dag inte kan stoppa helsi-
desannonser med tobaksreklam i facktidningarna ICA
Nyheter, 30 000 exemplar, eller Fri Köpenskap,
16 000 exemplar. Det är tidningar som når ut till
uppskattningsvis 100 000 personer, vuxna såväl som
barn.
Man kan undra varför regeringen tvekar och ma-
joriteten inte ställer upp på ett totalförbud mot tobaks-
reklam. Vi vet alla vad tobaken orsakar för skador
både för rökarna och för medmänniskorna i närheten
- inte minst barnen. Vi vet också vilka enorma lidan-
den den skapar bland dem som utvecklat tobaksrela-
terade sjukdomar - inte minst alla olika cancerformer.
Vi vet vilka enorma samhällskostnader rökningen
medför. Det måste väl ändå ur hälsosynpunkt och
samhällsekonomisk synpunkt vara självklart att göra
allt för att minimera användningen av tobak i alla
former. Det handlar om livskvalitet och ett gemen-
samt samhällsansvar, framför allt för det växande
släktet, våra ungdomar.
I dag röker 25 % av alla 16-åriga flickor och 20 %
av jämnåriga pojkar. För första gången i Sveriges
historia röker fler kvinnor än män - 22 % respektive
19 %.
Tobaksindustrin satsar sina kampanjer på ungdo-
mar, eftersom det är få som börjar röka efter 20 års
ålder. Man satsar också på light-cigaretter för flickor
och kvinnor. I Sverige röker 75 % av kvinnorna just
sådana light-cigaretter, trots att de enligt flera studier
inte är hälsosammare eller mindre sjukdomsframkal-
lande än andra cigaretter.
Utskottsmajoriteten hänvisar i den frågan till Eu-
ropaparlamentets och rådets direktiv om reklam för
och sponsring till förmån för tobaksvaror. Införandet
av direktivet innebär att indirekt tobaksreklam för-
bjuds, men förbudet gäller inte reklam och varuin-
formation som uteslutande riktar sig till fackfolk
inom tobaksbranschen, presentation av tobaksvaror
som försäljs och anslag om deras pris vid tobaksför-
säljningsställen. Man hänvisar till att socialutskottets
uppfattning är att det inte finns skäl att utvidga re-
klamförbudet till att omfatta även sådana marknads-
föringsåtgärder.
Men som jag nämnde nyss handlar det om att
stävja tobaksutnyttjandet ur hälsosynpunkt, ur liv-
skvalitetssynpunkt och ur samhällsekonomisk syn-
punkt. Tänk bara, herr talman, att applicera ett slags
nollvision på tobaken eller att tobaksbolagen fick
betala för allt mänskligt lidande de åstadkommer och
alla samhällskostnaderna. De cigaretterna skulle inte
gå att köpa för pengar. Därför bör alla former av
tobaksreklam, direkt, s.k. smygreklam och indirekt
reklam, i affärer, i facktidningar, överallt, förbjudas.
Tobak är ett gift vi måste hjälpas åt att fasa ut ur vårt
samhälle - så fort vi mäktar med!
Folkhälsoinstitutet har en målsättning att alla un-
der 18 år skall vara rök- och snusfria år 2015. Jag tror
att vi kan gå snabbare fram med insatser på alla fron-
ter, i skolan, med hjälp av upplysningskampanjer,
genom att göra det självklart med rökfria restauranger
och andra gemensamma utrymmen, t.ex. rökfri riks-
dag, och med hjälp av skärpt reklamförbud m.m.
Om tobaken inte hade varit så utvärderad och ut-
redd vad gäller skador för de aktiva och de passiva
rökarna, för barnen, hade kravet för barnkon-
sekvensanalyser varit på sin plats. Vad tror ni att
slutsatsen i sådana analyser skulle bli? Jag yrkar bifall
till reservation 6 under mom. 6.
Herr talman! Nakenhet är något vackert. Nakna
människor är naturligt. Vi är alla nakna under kläder-
na.
Pornografin kan också vara vacker. Den kan ge-
staltas av självständiga, likvärdiga och medvetna
människor. Den kan vara ett uttryck för något fint i
livet, räknas som en livskvalitet och gestaltas i god
konst, litteratur och kvalitetsfilm.
Men det vi i dagligt tal kallar porr är något helt
annat. Det budskapet förmedlar ofta en snedvriden,
förråande och förnedrande bild av både mäns och
kvinnors sexualitet, ett objektifierande av oss både
kännande och själfulla människor.
Vi i Miljöpartiet vill att utbudet av denna typ av
pornografi i samhället skall minska genom att expo-
neringen av pornografi förbjuds på samma sätt som
reklam för tobak och alkohol. Inte heller här vill ma-
joriteten i utskottet ha någon form av förbud, utan
nöjer sig med förhoppningen om opinionsbildningens
betydelse med insatser av TV, radio, tidningar, poli-
tiska partier, offentliga personer och privatpersoner.
Det låter alltid bättre med frivilliginsatser, och själv-
klart är sådana att föredra. Men ofta fungerar de ty-
värr inte, i varje fall inte hittills vad gäller pornogra-
fins utbredning.
Jag tror att det i botten handlar om att vårda rela-
tioner, att kommunicera med varandra på ett jämställt
vis, om allas våra behov av att vara uppskattade sub-
jekt, inte utnyttjade sex- och våldsobjekt. Det är en
mänsklig rättighet att bli betraktad med respekt och
mänsklig värdighet. Om vi gjorde barnkon-
sekvensanalyser på effekterna av porrutbudet skulle
jag bli förvånad om resultatet blev att porrexpone-
ringen var bra för våra barn och könsmognande ton-
årsungdomar, att den fostrade till förståelse, varsam
kärlek, jämställdhet och respekt för det andra könet.
Alla påverkas vi av bilderna, men till skillnad från
vuxna är barnen totalt försvarslösa.
Herr talman! Jag står givetvis bakom Miljöpartiets
reservation nr 8, men för tids vinnande yrkar jag inte
särskilt bifall till den.</pre><pre>Anf.  41  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Av Per Lagers anförande kan man
tro att det är bara Miljöpartiet som är intresserat av
våldsskildringarnas negativa verkningar och folkhäl-
soproblematiken när det gäller tobaken, men så är det
inte i verkligheten. Vi har redan i dag en lagstiftning
mot utdraget och närgånget våld i skildringar av det
här slaget. Det finns alltså en lagstiftning på det här
området. Man kan säga att det möjligen är så att till-
lämpningen av lagstiftningen inte är riktigt effektiv.
Jag bara undrar hur Per Lager har tänkt sig lösa
den obligatoriska granskningen, som i och för sig
kanske är ett intressant instrument men som praktiskt
skulle betyda enorma problem. Det produceras ju
oerhört många videogram bara i det här landet, och så
småningom också dvd-skivor med film. Det är många
filmer, t.ex. instruktionsvideor, som det egentligen är
helt onödigt att granska, och det skulle bli väldigt
svårt med gränsdragningen i fråga om att hantera
detta.
Får jag bara säga när det gäller tobaksreklamen att
det har kommit ett EG-direktiv och att det kommer en
proposition, och därför har vi nöjt oss med att invänta
den. Även vi kristdemokrater vill skärpa reglerna när
det gäller indirekt reklam.</pre><pre>Anf.  42  PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad jag skall svara på
Ingvar Svenssons frågor, som ju var retoriska. Vad
gäller våldet och granskningen av videogram och de
praktiska problemen med det anser jag att de inte är
de stora problemen, utan de går att lösa. Problemet är
hur våra barn utsätts för det här.
När det gäller tobaken är det en skärpning vi vill
ha. Nu säger Ingvar Svensson att ni i kd också vill ha
en skärpning. Ni är då välkomna att stödja vår reser-
vation. Vi menar att den här skärpningen måste till.
Det är väldigt bra med direktivet och det som nu är på
gång, men det går för långsamt och det gäller inte
överallt och alla. Vi måste alltså ha ett heltäckande
förbud när det gäller reklam för tobak om det skall
vara effektivt.</pre><pre>Anf.  43  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Om nu Per Lager tycker att det går
för långsamt kan han ju försöka skynda på sin samar-
betspartner, nämligen regeringen.</pre><pre>Anf.  44  PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Det är precis vad vi tänker göra.</pre><pre>Anf.  45  BARBRO HIETALA NORDLUND (s):
Herr talman! I betänkandet KU22 behandlas 19
motioner inom tryck- och yttrandefrihetsområdet.
Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets hemställan
och därmed avslag på samtliga motioner och reserva-
tioner.
Flera av motionerna har avstyrkts med hänvisning
till pågående utrednings- och översynsarbete. Av
tidsskäl begränsar jag mitt anförande i dag till ett par
av de större frågeställningarna i betänkandet.
Utskottsmajoriteten har t.ex. avstyrkt sex motio-
ner som alla tar upp frågan om hets mot folkgrupp
och kräver att homosexuella skall skyddas genom
ändringar i tryckfrihetsförordningen. I utskottets
bedömning välkomnar vi att frågan om kriminalise-
ring av hets mot homosexuella nu är föremål för en
utredning. Utskottet utgår från att frågan blir grund-
ligt utredd, och som brukligt är vill vi inte föregripa
kommitténs arbete.
Begreppen "snarast", som det står i reservationen,
och "skyndsamt" eller "brådskande", som har nämnts
i debatten, är lite oprecisa, men jag förstår givetvis
vad som avses. Mer precist är att den 31 oktober år
2000 förväntas utredningens förslag föreligga. Enligt
den information jag har arbetar kommittén just nu
med frågan om att straffbelägga hets mot homosexu-
ella. Den frågan ligger alltså på bordet just nu, och
det görs en ordentlig genomlysning och analys av
frågan i hela dess vidd, inkluderat en tänkbar lagstift-
ningsmodell. Jag tycker att det är väldigt bra att så nu
sker.
Som har sagts från talarstolen tidigare har konsti-
tutionsutskottet i flera betänkanden år efter år argu-
menterat emot en utvidgning av tryckfrihetsförord-
ningens respektive brottsbalkens bestämmelser om
hets mot folkgrupp. Var och en av utskottets leda-
möter är väl införstådd med det grannlaga i att finna
avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset och en-
skildas och gruppers behov av skydd. Jag vill bara
erinra om förra vårens debatt om barnpornografin och
utdefinieringen ur grundlagarna, hur vi från alla parti-
er talade om den s.k. smittoeffekten och allvaret i att
ge sig på en grundlagsändring.
Av reservanternas skrivning blir slutsatsen att de
avser att utredningen snarast skall återkomma med
förslag på beställd lagstiftning. Personligen kan jag
förstå den otålighet som uttrycks i reservationen. Det
har tagit lång tid och varit en lång process - 15 år
nämndes - men samtidigt skall väl konstitutionsut-
skottets ledamöter om några beakta att grundlagsfrå-
gorna och intressekonflikterna förtjänar en ibland
tidsödande eftertanke. Utskottsmajoriteten förordar
därför att utredningens hela arbete får slutföras utan
medskick eller påskyndande från riksdagens sida i
dag.
Herr talman! I en rättsstat får naturligtvis aldrig
hot, hets, våld eller förföljelse accepteras, inte mot
någon av något som helst skäl. Nazistiska och andra
extremistiska gruppers hat och trakasserier mot ho-
mo- och bisexuella är verklighet i Sverige. Den lag-
stiftning till skydd mot våld och hets som gäller i dag
behöver förbättras för människor med homo- och
bisexuell läggning. Jag tycker att vi trots allt är gans-
ka samstämda där i dag. Processen fortgår nu, och vi
lär få återkomma till frågan.
Jag vill uppehålla mig lite vid pornografifrågan.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har talat för sina mo-
tioner och respektive reservationer. I KU22, liksom i
tidigare betänkanden då motioner med liknande inne-
håll har behandlats, har utskottet hänvisat till gällande
lagstiftning, och då särskilt till straffbestämmelsen
om olaga våldsskildring.
Begreppet pornografi förekommer på flera ställen
i lagstiftningen, t.ex. i brottsbalken, i ordningslagen, i
tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrund-
lagen. Kvinnoförnedrande pornografi skall bekämpas.
Skildringar som återger våld, hot och förnedring på
bild eller i film är i lag förbjudet. Mot sådana uttryck
måste samhället - vi alla - agera och reagera.
Jag håller med om att kvinnoföraktet är förhärs-
kande i den profiterande porrindustrin och i det sexu-
aliserade våldet. Lagstiftningsinstrumentet skall själv-
fallet användas här, men annat måste också till. KU
skriver i sitt betänkande om opinionsbildningens
betydelse.
Och, herr talman, det handlar ytterst om männi-
skors, om mäns och kvinnors, sexualsyn, människo-
syn, förhållningssätt och värderingar. Det handlar
också om kunskap och forskning om pornografins
betydelse och påverkan på vår sexualitet och våra
könsroller.
I tidningen RFSU-Bullentinen läste jag nyligen ett
par uttalanden av forskaren Kjell Svensson. Han sade:
Jag är kritisk till porrfilmer just för att de befäster
fördomar. Men att förbjuda dem tror jag inte löser
något. I stället måste vi uppfostra våra unga männi-
skor så att de har självkänsla nog att utforska sin
sexualitet på egna villkor. Ingen skall ha sex för nå-
gon annans skull.
Samme forskare säger vidare: Inte förrän samhäl-
let är helt jämställt tror jag att sexualiteten också kan
vara det. För att nå dit krävs politiska reformer, inte
porrförbud.
Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar
innehåller som vi har hört en rad ställningstaganden i
olika viktiga och intressanta frågor inom ämnesområ-
det. Det gäller åtgärder mot våldsskildringar, tobaks-
reklam, jurysystemet och filmcensuren.
I utskottsmajoritetens bedömning finns det i mitt
tycke bra motivskrivningar och argument som jag av
tidsskäl vill hänvisa till.</pre><pre>Anf.  46  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Herr talman! Jag vill fråga Barbro Hietala Nord-
lund om hur hon ser på frågan om vuxencensur. I mitt
anförande tog jag upp den öppning som jag tyckte att
utskottets majoritet hade. Man insåg att det är något
skevt med att ha vuxencensur. Vore det inte läge nu
att ta avstamp, gå ett steg längre och införa en modell
med censur som bara baseras på ålder?</pre><pre>Anf.  47  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Frågan om avskaffande av vux-
encensur har återkommit i debatten med jämna mel-
lanrum genom Folkpartiets motioner. Jag skall erkän-
na att jag har känt viss sympati för den diskussionen.
Om det just nu är lämpligt att ta avstamp kan jag
inte uttala mig om. Jag tror att det är tvärtom, att det
just nu är mindre lämpligt att göra det. I debatten från
förra året uttryckte Kenneth Kvist - som inte deltar i
den här debatten - en ganska bra sak. Han sade att
han personligen kände en viss sympati, men han
pekade också på den miljö som vi lever i med det
spekulationsartade våldet i filmer som snarare ökar
och blir allt grövre.
Det är det ställningstagandet som ligger i botten
för utskottsmajoritetens diskussion. Vi tror nämligen
- och det finns också fog för det - att filmcensuren
kan ha en viss återhållande effekt.</pre><pre>Anf.  48  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Herr talman! Men utskottet säger också - och det
ställer jag upp på - att medievåld skall angripas
främst genom information och frivilliga åtgärder, inte
i första hand genom förbudslagstiftning och censuråt-
gärder.
Dessa två resonemang hänger inte riktigt ihop. Å
ena sidan vill man inte ha censuråtgärder för att mot-
verka avarterna. Å andra sidan anser man att censuren
har en viss avhållande effekt. Det är motsägelsefullt.
Jag har lite svårt att förstå detta.</pre><pre>Anf.  49  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Jag ser det inte som motsägelsefullt
utan snarare som en nödvändig komplettering. Cen-
sursystemet är ett snart hundraårigt system. Enligt
utskottets ställningstagande lär det fortleva ytterligare
en tid, och diskussionen lär också återkomma.
Det finns i dag tre åldersgränser. Folkpartiet före-
slår i sin motion ytterligare en åldersgräns, en 18-
årsgräns. Det låter snarare krångligt och bökigt.</pre><pre>Anf.  50  PER-SAMUEL NISSER (m) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Barbro Hi-
etala Nordlund angående jurysystemet.
Det har visat sig att det blir jävsproblem och risk
för partiskhet i tryckfrihetsmål på grund av att juryn
är politiskt sammansatt. Jag vill då fråga: Vilka är då
argumenten för att ni inte vill ändra på den här lag-
stiftningen?</pre><pre>Anf.  51  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Efter 1993 års domarutredning och
därpå följande remissbehandling gjorde Justitiede-
partementet ett ordentligt arbete som senare presente-
rades i en promemoria. Det var en översyn och en
analys med anledning just av Europadomstolens ut-
slag i fallet Holm. Detta ställningstagande resulterade
i att man ansåg att det inte behövdes något ingripande
i svensk lagstiftning.
Den 1 januari i år blev Europakonventionen imp-
lementerad i svensk lag. Rättegångsbalkens generella
jävsregel täcker den brist som ni pekar på. Därför
anser vi att det svenska jurysystemet överensstämmer
med Europakonventionen.</pre><pre>Anf.  52  STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag har väckt en motion under den
allmänna motionstiden som behandlas i detta betän-
kande. Jag kommer inte att yrka bifall till motionen,
även om jag står för den fullt ut, och jag skall förklara
varför.
Vi har av och till sett i denna kammare hur leda-
möter begär att få avstå i voteringar. Ibland lyser det
gult i länsbänkarna därför att det rör sig om en fråga
som kan vara lokalt besvärlig. När det gäller enskilda
ledamöter kan de ha motionerat i en helt annan rikt-
ning än vad partiets majoritet har kommit fram till. I
den lokala pressen kan man då bli betraktad som en
stor politiker medan man i pressen utanför det egna
reviret kan bli kallad för bypolitiker.
Jag tycker att man måste hålla sig till en linje. Om
man inte har fått gehör för sin motion i sitt parti får
man arbeta vidare för sina synpunkter, men man skall
inte begära votering om sin motion i kammaren.
När man, som nu, har en riksdag med två nästan
lika stora block är det känsligt med avhopp. Men det
var på gränsen till att jag skulle begära bifall till min
motion, men jag har inte gjort det, eftersom jag åt-
minstone i den frågan vill leva upp till mina principer.
I min motion tar jag upp att jag anser att yttrande-
friheten i Sverige i vissa delar är begränsad.
Under valrörelsen kunde man på nyhetsplats i
medierna läsa - men det fanns ingen kommentar på
ledarsidan - att ett parti som på olika ställen runtom i
Sverige arrangerade torgmöten blev tydligt och klart
trakasserat. Polisen fanns där men gjorde på många
ställen ingenting. Det var ändå ett parti som hade sökt
och fått torgmötestillstånd, och då är det polisens
skyldighet att efter förmåga försöka värna om rätten
att yttra sig.
En annan händelse skedde för något år sedan. En
doktorand i Umeå gjorde ju det mindre smarta att
invitera en påstådd nazist att hålla en  föreläsning vid
Umeå universitet. Detta har hon senare blivit dömd
för. Jag har inga barn med vare sig nazister eller
kommunister, men jag undrar vem som skall tala om
för andra vad de får lov att yttra.
Det bör påpekas, herr talman, att vid samma uni-
versitet har företrädare för Nordkoreas ambassad
tillåtits att hålla föreläsningar. Enligt min uppfattning
handlar skillnaden mellan praktisk kommunism och
nazism om grader i helvetet och ingenting annat. Att
man förbjuder den ena extremvarianten men tillåter
den andra förvånar mig mycket.
Vi ser i dag runtom i samhället extrema kommu-
nistgrupper som tillåts att ha torgmöten och demon-
strera. När de får lov att göra det,  förstår jag inte
varför inte också andra får lov att göra det.
Men, herr talman, denna tingens ordning är tydli-
gen accepterad i Sveriges riksdag, från vänster till
höger. Jag tycker att de har fel, men jag kan ju inte
ändra på så mångas uppfattning. Jag tycker faktiskt
att det är en skam för Sverige att vi skall sitta här och
tala om vem som får lov att yttra sig och vem som
inte får göra det.
Herr talman! Förutom att detta självfallet är en
skam för Sverige som demokrati, är det ett underkän-
nande från oss i riksdagen och lagstiftarna av männi-
skors förmåga att ta till sig och avgöra bärigheten i
olika budskap. Jag tycker att kriteriet för en demo-
krati skall vara att det är medborgarna själva som
avgör om de vill attraheras av ett budskap eller ej.
Det skall inte bestämmas uppifrån.
Jag vill än en gång beklaga att utskottet inte kunde
tillstyrka min motion.</pre><pre>Anf.  53  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Vad är det som Sten Andersson så
vill värna? Det är möjligt att det är så, som Sten An-
dersson själv uppfattar sin situation just nu, att han är
i splendid isolation. Jag hoppas och tror att det är på
det sättet. När motionen behandlades i utskottet sade
inte de moderata ledamöterna i konstitutionsutskottet
ett knäpp.
Sten Andersson säger att yttrandefriheten i delar
är begränsad. Sverige har en stark yttrandefrihet, som
har en oerhört stark och fundamental ställning i det
svenska samhällssystemet. De begränsningar som
finns,  och det vet Sten Andersson, handlar om rikets
säkerhet, om folkförsörjning, om enskildas anseende
och privatlivets helgd. Det handlar också om det som
vi har talat så mycket om tidigare i dag, nämligen
förebyggande och beivrande av brott. Denna be-
gränsning måste väl anses godtagbar i ett demokra-
tiskt samhälle.
Jag vill bara få detta sagt i denna kammare och
vill avvisa argumentationen om att det är ett antide-
mokratiskt samhälle. Den kraft som Sten Andersson
vill värna är ju nazismen, och han nämner själv det
som hände i Umeå. Den är ju ingen demokratisk kraft
utan en antidemokratisk kraft i det svenska samhället.</pre><pre>Anf.  54  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! För att ta det sista först tycker jag att
det var ett otäckt påstående: "De krafter som Sten
Andersson vill värna". Jag vill värna allas rätt att yttra
sig. Jag skall inte fresta på protokollet, men det är en
mycket stor skillnad.
Barbro Heitala Nordlund accepterar att extrem-
kommunister skall ha rätt att yttra sig, men att en
nazistisk doktorand talar inför sju åtta studenter i
Umeå är förbjudet enligt svensk lagstiftning.
Det är faktiskt så, herr talman, och det vet också
den som ställde frågan till mig, att det i dag pågår en
intensiv debatt i Sverige om vilken ideologi som var
värst eller hemskast. Ser man till antalet offer är ju
kommunismen med råge den absolut värsta ideologi
som vi har upplevt under 1900-talet. Men den ideolo-
gin anses vara okej. Kommunisterna skall ha rätt att
fritt framföra sina synpunkter och skapa opinion.
Om mitt parti eller riksdagen inte delar min upp-
fattning i den här frågan, skadar det inte min
nattsömn ett smack.</pre><pre>Anf.  55  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Den svenska yttrandefriheten ger
alla rätt att yttra sig och framföra åsikter. De in-
skränkningar som finns handlar om uttryckssätt som
innehåller våld, förnedring och kränkning av männi-
skovärdet. Det är en begränsning som hör hemma i ett
utvecklat demokratiskt samhällssystem.</pre><pre>Anf.  56  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag höll på att säga Herre Gud. Att
propagera för en ideologi som nazismen som är ve-
dervärdig, vilket är visat i praktiken, vill man stoppa.
Men man är helt inkonsekvent när det gäller en annan
ideologi, som under samma tid har skapat t.o.m. värre
elände för mänskligheten. Den tillåter man människor
att propagera för deras budskap. Ursäkta, men jag
fattar inte logiken i detta resonemang.</pre><pre>Anf.  57  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag är lite oklar över konsekvenserna
och logiken i Sten Anderssons argumentering. Efter-
strävar Sten Andersson en total yttrandefrihet i alla
frågor, eller skall det finnas några begränsningar? I
dag finns ju begränsningar i yttrandefriheten reglera-
de i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihets-
grundlagen, t.ex. när det gäller rikets säkerhet eller
hets mot folkgrupp.
Anser Sten Andersson att begränsningarna är be-
fogade? Om inte, var skall man i så fall dra gränsen?</pre><pre>Anf.  58  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det var bra att den frågan dök upp.
Givetvis kan man inte tillåta att ting som gäller rikets
säkerhet eller personliga uppgifter om människor
avslöjas. Men det som jag tog upp i min motion
handlar om rätten att tala för en politisk ideologi. Det
är här jag vill ha klartecken.
Kommunister som tillåts att propagera kan ju inte
vara en mindre säkerhetsrisk för Sverige, med tanke
på vad de har uträttat, än några förskrämda nazister
uppe i Umeå.</pre><pre>Anf.  59  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag delar självfallet synpunkten att
det skall vara riktig proportionalitet i rättstillämp-
ningen. Men om t.ex. en ideologi i sig innebär hets
mot folkgrupp, anser Sten Andersson då att den skall
bekämpas med rättsmedel?</pre><pre>Anf.  60  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror faktiskt att vi i denna kam-
mare har kompetensen att offentligt bemöta dem som
eventuellt står för en sådan ideologi. Jag tilltror ännu
mer medborgarna utanför detta hus att avgöra bärig-
heten i en sådan ideologis attraktivitet. Jag tror att det
räcker.
Min motion handlar alltså om rätten att torgföra
en politisk ideologi, och där tycker jag inte att det
skall vara några inskränkningar.</pre><pre>Anf.  61  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Sten Andersson förnekar sig inte. En
nazist och en doktorand blir dömda för hets mot folk-
grupp, och då rycker Sten Andersson ut till försvar.
Jag tror att det är viktigt att vi klargör en sak. Vi
har i Sverige inte något förbud mot speciella ideolo-
gier. Vi har inte några förbud mot speciella åsikter.
Däremot finns det ett förbud mot hets mot folkgrupp.
Denna hets mot folkgrupp är förbjuden oavsett vilka
ideologiska förtecken den förs fram med. Där finns
strikt proportionalitet.
Min fråga till Sten Andersson blir då mycket kon-
kret: Anser Sten Andersson att de nuvarande regler
om förbud mot hets mot folkgrupp som finns i tryck-
frihetsförordningen och i brottsbalken skall avskaf-
fas?</pre><pre>Anf.  62  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Antagligen beror det på min skånska
dialekt, men jag har inte försvarat. Det går bra att läsa
i protokollet i morgon eller sent i kväll. Jag har inte
för ett ögonblick försvarat det som man eventuellt
framförde uppe i Umeå. Att bara stå och påstå något
sådant från riksdagens talarstol! Det är en uppenbar
lögn. Jag har försvarat rätten att tala. Det gjorde redan
en känd fransk författare på 1600-talet. Jag tycker att
det kanske vore lite övermaga om jag skulle agera i
samma stil 350 år senare, men jag tycker att man
skall hålla sig till saken i sina frågor.
Om det är så att man på något politiskt möte, oav-
sett vilket parti det handlar om, uttrycker åsikter som
innebär hets mot folkgrupp, då kan lagen träda i kraft.
Men om man inte gör det skall man inte innan förbju-
da något parti att yttra sig. Man kan ju säga att nazis-
men har inneburit hets mot folkgrupp. Men kom-
munismen har inneburit hets mot åsikter.</pre><pre>Anf.  63  MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Klarheten ökar inte för varje inlägg,
om man säger så. Jag har inte påstått att Sten Anders-
son har försvarat några nazister i sak. Däremot har jag
sagt precis det som han själv säger; att han försvarar
deras rätt att tala.
Nu är det så att de dömdes inte för sina åsikter el-
ler för att de hade talat. De dömdes för att de hade
gjort sig skyldiga till brottet hets mot folkgrupp. Jag
kan inte förstå annat än att Sten Andersson anser att
de borde ha fått utöva den hets mot folkgrupp som
domstolen anser att de gjorde sig skyldiga till. Han
anser alltså att de borde ha fått göra detta utan straff.
Är det rätt uppfattat?</pre><pre>Anf.  64  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Om inte den som begärde svar av
mig nu går ned och ändrar i protokollet står det klart
och tydligt vilken ställning jag tog när det gäller de
uppfattningar som framfördes uppe Umeå. Nu kan
man så klart gå ned och ändra i protokollet och ta bort
det. Men i ursprunget kommer det att stå exakt vad
jag påstod.</pre><pre>Anf.  65  YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Det jag säger nu anknyter till den
diskussion som har förts här innan. Jag tänkte nämli-
gen prata om hets mot folkgrupp. Det är så att det i
Sverige i dag är förbjudet att hetsa mot folkgrupp.
Det är inte förbjudet att hetsa mot folkgrupp baserat
på sexuell läggning, som vi brukar kalla det. Det
tycker jag är en skandal. Det är en skandal att vi i
Sverige inte har ändrat på lagstiftningen så att hets
mot folkgrupp även omfattar homosexuella. Det bor-
de det göra.
Grupper sätts ibland mot grupper. Rädsla och hat
används ibland som maktmedel, som politiska makt-
medel. Vi har sett många exempel på hur politisk
propaganda ibland inte baseras på sakskäl utan inrik-
tar sig på ett destruktivt positionsspel mot dem som är
annorlunda än den egna gruppen. I Sverige använder
pronazistiska och prorasistiska grupper hatpropagan-
da och hatvåld mot homosexuella som medel för att
föra ut sin politik och även satsa på nyrekrytering.
I morgon skall jag åka till Fagersta, en av många
städer i Sverige. Det är en stad som har stora problem
med rasism och nazism. Problemen kommer sig av att
vissa organiserade rasister och nazister åker runt i
landet för att rekrytera ungdomar från skolor. I Fa-
gersta har man använt just hatpropaganda där man
riktar sitt hat mot homosexuella. Det här förekommer
i dag i Sverige. Och det är, tycker jag, fel att hets mot
folkgrupp inte omfattar homosexuella. Det borde det
göra.
Socialdemokraterna sade här innan att man håller
med i sak, att det är ett problem och att man vill att
något skall hända. Men man vill avvakta till oktober
år 2000, till kommittén lägger fram sitt förslag. Sedan
vill man naturligtvis avvakta att regeringen lägger
fram förslaget. Det tycker jag är oacceptabelt. Det här
är en fråga som har varit uppe under väldigt lång tid.
Under alla år som jag har suttit i riksdagen har frågan
varit uppe. Man har sagt att det här är viktigt och att
vi skall göra någonting. Men man har aldrig kommit
någonvart.
Då vill jag ställa frågan varför. Jag tycker att ar-
gumentationen som man får höra ibland - att det här
är en grundlagsfråga, den är så känslig och därför kan
vi inte ta upp den - egentligen inte håller. Vi har i dag
en lagstiftning om hets mot folkgrupp som omfattar
vissa grupper. Det borde vara enkelt att införa ännu
en grupp. Det borde inte vara något man väntar med.
Att jobba mot nazism och rasism är något, tror
jag, som man måste göra på många olika plan. Lag-
stiftningen är bara en del av detta. Men i mitt arbete
mot rasism och nazism har jag haft mycket kontakt
med polis och åklagare. Det finns de inom rättsvä-
sendet som säger att det är en brist att homosexuella i
dag inte ingår i hets mot folkgrupp. Det är en brist i
deras arbete för att komma åt den organiserade na-
zismen i Sverige. Det är en brist t.ex. när det gäller att
komma åt dem som anordnar vit makt-konserter och
dem som har en hel butik med material som de distri-
buerar och säljer till ungdomar, T-shirtar och annat.
När man finansierar nazismen kan man faktiskt delvis
använda hatpropaganda mot homosexuella utan att
polisen kan komma åt det på rätt sätt.
Det finns signaler från t.ex. Brottsförebyggande
rådet, som jag har jobbat med i den här frågan. Man
har faktiskt begärt att homosexuella skall omfattas av
hets mot folkgrupp. Jag var själv delaktig i en arbets-
grupp som jobbade med att ta fram förslag på hur
man skall förebygga rasistisk och nazistisk nyrekryte-
ring i Sverige. Vi i denna arbetsgrupp, där det ingick
åklagare, forskare och polis, sade till regeringen att vi
vill att regeringen lägger fram ett förslag om att ho-
mosexuella skall omfattas av hets mot folkgrupp.
Ändå händer ingenting. Det här förslaget lades fram
för ett tag sedan.
Vi vet om att det är ett problem. Det borde hända
något. Lagstiftning finns för likartade brott, de om-
fattas av hets mot folkgrupp. Men det gäller inte just
den här gruppen. Vi tycker inte att det finns något att
utreda. Det finns inga tveksamheter. Det finns ingen-
ting som vi inte känner till. Egentligen är det skam-
ligt, det är sorgligt, att man fortfarande förhalar den
här frågan. Jag skulle ändå vilja ställa frågan igen:
Varför vill man inte agera?</pre><pre>Anf.  66  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Jag känner mig lite utmanad av den
direkta fråga som Yvonne Ruwaida ställer: Varför
vill man inte agera? Jag tycker att det är en fråga som
är lite malplacerad. Det är förståeligt att otåligheten
är stor nu, för det här är en fråga som har varit under
debatt under så lång tid. Jag vet också att irritationen
har varit stor när KU har formulerat sig genom åren i
den här saken.
Jag tycker dock att just nu är processen långt
framskriden. Yvonne Ruwaidas egen motion föran-
staltar ju en utredning och ett snabbt förslag. Då är vi
tillbaka till den här frågan om tempot igen. Men just
nu borde Yvonne Ruwaida kunna stå i talarstolen och
säga att det är bra att det äntligen ser ut att vara något
konkret på gång.</pre><pre>Anf.  67  YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! I den motion som vi lade fram hade vi
inget konkret lagförslag. Det innebär inte att det är
väldigt svårt att ta fram. Vi tyckte att den utredning
som sitter snarast, dvs. nu så snart som möjligt, skall
komma fram med ett förslag - inte om ett och ett
halvt år.
Det är en viss skillnad mellan att säga att det skall
ske nu denna termin och att säga att det skall ske om
ett och ett halvt år. Det handlar inte om irritation, utan
det handlar faktiskt om att vi har väntat väldigt länge.
Under sex år har man, såvitt jag vet, tagit upp detta i
konstitutionsutskottet, och varenda gång har Social-
demokraterna sagt nej i denna fråga. Nu finns det från
väldigt många håll i samhället mycket hårda krav på
att man faktiskt kommer någonstans i denna fråga.
Ändå tvekar man och avvaktar. Såvitt jag vet finns
det ingenting speciellt att utreda. Vad är det som
denna kommitté skall titta på och som är så känsligt
och så svårt att ta fram? Enligt mig finns ingenting att
utreda, utan utredningen kan faktiskt presentera ett
förslag som vi kan ta ställning till i riksdagen så snart
som möjligt.</pre><pre>Anf.  68  BARBRO HIETALA NORDLUND (s) replik:
Fru talman! Hur svårt själva lagstiftningsarbetet är
och diskussionen omkring detta kan Yvonne Ruwaida
och jag ha olika uppfattningar om. Men jag tycker att
det är rimligt att kommittén också i denna fråga får
arbeta under den tid som den behöver och har fått till
sitt förfogande och med all den integritet som en
kommitté måste få ha.
Som ledamot i konstitutionsutskottet har jag under
de senaste fem åren verkligen fått lära mig att grund-
lagsfrågor tar tid. Och i det perspektivet tycker jag
trots allt att denna fråga just nu hanteras på ett väldigt
bra sätt.</pre><pre>Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är bra att grundlags-
frågor tar tid. Vi skall ha respekt för vår grundlag.
Men detta är egentligen inte en grundlagsfråga. Den-
na lagstiftning finns nämligen, och olika grupper
omfattas. Folkgrupper på grund av ras, hudfärg, et-
nisk tillhörighet eller religiös tillhörighet omfattas i
dag av en lagstiftning. Det handlar om att införa en
annan folkgrupp. Man kan diskutera om man skall
kalla det för folkgrupp eller inte. Men skall man kalla
muslimer för folkgrupp? Skall man kalla dem som
har gul hud för en folkgrupp? Då kan vi diskutera
varför vi över huvud taget har ordet folkgrupp i den
lagstiftningen. Men denna lagstiftning fungerar. Poli-
sen och åklagarväsendet har nytta av lagstiftningen.
Men de kan inte använda den mot en grupp i samhäl-
let, nämligen homo- och bisexuella, därför att denna
grupp inte finns med. Detta är ingen större grundlags-
förändring. Då skulle jag ha respekt för ert förhåll-
ningssätt i denna fråga. Här känner jag tyvärr en viss
rädsla för att det kanske är just för att det berör denna
grupp som man är rädd.</pre><pre>Anf.  70  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag vill ägna några minuter till att ut-
veckla vår text kring en motion som heter Åtgärder
mot våldsskildringar. Det handlar främst om medie-
våld.
Jag skulle önska att riksdagens ledamöter, Sveri-
ges lagstiftande församling, såg på samma videogram
som våra 15- och 16-åringar ser på, dvs. de video-
gram som är mest uthyrda. Efter det kunde vi ha en
debatt här i kammaren om det som vi har sett. Då
skulle vi ha samma kunskapsbas. Då kunde vi debat-
tera gruppvåldtäkt, analsex och närbilder på våld-
samma samlag. Om riksdagens ledamöter tycker att
det är pinsamt att gå in och låna videogram med porr
som våra 15- och 16-åringar lånar kan jag göra det
och visa dem i ett rum här i riksdagen för dem som
vill skaffa sig mer kunskap. Jag tror att det vore syn-
nerligen bra främst för konstitutionsutskottets leda-
möter. Så säg bara till så skall jag ordna det, annars
går det bra för ledamöterna att själva göra det. Det är
alltså genom dessa filmer som de unga männen - det
är främst unga män som lånar dem - skaffar sig sina
första sexuella erfarenheter, sina bilder på vad sexua-
litet är. Det är där de lär sig.
Sedan vill jag tala lite grann om den motion som
flera partier har gemensamt om medievåldets konsek-
venser. Jag vill påstå att det finns tillräckligt med
forskning i dag för att vi skall kunna säga att vi blir
påverkade. Alla blir självklart inte påverkade på
samma sätt. Så är det med allting i samhället. Många
blir påverkade. Jag säger många. Och vi blir olika
påverkade beroende på hur gamla vi är. Verkligheten
är ibland mycket värre än dikten, och det våld som vi
får se som finns i verkligheten och som vi får se på
nyheterna kan vara svårt för femåringar att ta till sig.
Verkligheten är värre än en del filmer. Och här är det
extra viktigt att de olika nyhetskanalerna tänker på
vilka tider som de visar vad i TV. Och när de anser
att de behöver visa våldsamma nyheter är det viktigt
att de verkligen går ut och varnar för dem.
Jag skall också säga något om den lagstiftning
som finns i dag och som någon här har läst upp. Det
finns en lagstiftning i vilken det sägs att man kan
dömas om man visar olaga våldsskildringar och om
man skildrar närgångna bilder av sexuellt våld eller
tvång. Men, och nu hoppas jag att det finns någon
journalist på alerten som hör detta förutom riksdagens
ledamöter, ingen kan i dag säga vad som visas på TV.
Ingen kan i dag säga om lagstiftningen följs, därför
att ingen sitter och granskar vad som körs nattetid i
våra kanaler. Det finns i dag ingen samlad bedöm-
ning.
Vad vi kan göra när vi själva som riksdagsleda-
möter granskar utbudet - det skall vi ju göra - är att
själva ringa till Granskningsnämnden, eftersom det är
den som har ansvar för att följa upp detta.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)</pre><pre>4 §  Riksdagens revisorers förslag angående
resursförstärkning
till skattemyndigheternas kontrollverksamhet</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU14
Riksdagens revisorers förslag angående resursför-
stärkning till skattemyndigheternas kontrollverk-
samhet (förs. 1998/99:RR3)</pre><pre>Anf.  71  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande 14 hand-
lar om Riksdagens revisorers förslag angående resurs-
förstärkning till skattemyndigheternas kontrollverk-
samhet.
Betänkandet har faktiskt en hemställanspunkt i
detta sammanhang där man går revisorerna delvis till
mötes och där man ger revisorerna delvis rätt i deras
iakttagelser. De iakttagelser som de har gjort handlar
väldigt mycket om resurstilldelningen till skattemyn-
digheterna, de extra 200 miljonerna som gavs för
riktade verksamheter och som också var anledningen
till att utskottet begärde att revisorerna skulle titta på
detta, huruvida detta extra resurstillskottet på 200
miljoner kronor förra året innebar att granskningen
blev bättre och att man fick de effekter som man ville
få.
När revisorerna går igenom detta visar det sig -
det visste vi också om från skatteutskottets sida - att
samtidigt som de fick dessa extra pengar lades bespa-
ringar på den ordinarie kontrollverksamheten under
en fyra-femårsperiod på 11 %.
Man har i rapporten kommit fram till att ordinarie
kontrollverksamhet har blivit lidande i sammanhang-
et.
När man gav de 200 miljoner kronorna innebar
det också att man ställde krav på att de pengarna
skulle förränta sig i princip tio gånger - varje revi-
sionsobjekt skulle ge tio gånger pengarna. Även det
statistikbeteende som då förekom för att motivera de
här pengarna, insatserna, har lett till att statistikbete-
endet, som sagt, gjort att man inte har kontrollerat hur
mycket pengar som kommit in. Snarare har man tittat
på vilka taxeringshöjningar man fått. Man har varit
mindre intresserad av vilka uppbördsintäkter som det
blivit.
Även detta påpekar revisorerna, precis som Riks-
revisionsverket gör i en rapport, dvs. att man kanske
inte i första hand skall vara så fixerad vid avkastning-
en, utan att man i större utsträckning skall titta på hur
mycket pengar man får in. Det är ett svårare betrak-
telsesätt och det är svårare att analysera, för det tar en
viss tid från det att man har en taxering och det sedan
blir överklagat och går till domstol fram till slutef-
fekten. Det kan ta fem, sex eller sju år. Ändå är det
nödvändigt. Också Riksrevisionsverket anser att det
gäller att ta till sig det sättet att analysera det hela.
I samband med statistikbeteendet tar man upp s.k.
periodiseringsfel. När det blir positivt i en utredning
räknas det nämligen som plus. Men när det i nästa
skede går in som en minuspost tas det inte upp som
en minuspost. Därför är det egentligen inte ens taxe-
ringspengar som har tillkommit, utan det är fråga om
ett rent statistikbeteende.
Den stora nyttan med de granskningar som gjorts
- dels Riksrevisionsverkets, dels Riksdagens reviso-
rers - är att man konstaterar att med de resurser som i
dag finns för skattemyndigheten klarar man faktiskt
inte kontrollen på det sätt som man säger sig vilja
göra.
I betänkandet står det: "Utskottet har tagit intryck
av dessa varningar och även av andra oroande signa-
ler från flera håll på att besparingarna och perso-
nalminskningarna inte har kunnat mötas upp i till-
räcklig omfattning av rationaliseringar och effektivi-
seringar. Det är därför välkommet att RSV gjort en
analys både av hur stora resurser som behövs för att
upprätthålla skattemyndigheternas verksamhet på den
nivå som uppnåddes 1997 och vilken verksamhetsni-
vå som kan uppnås med den anslagsnivå som angavs
i den senaste budgetpropositionen. Analysen inne-
håller även den av revisorerna efterlysta redovisning-
en av anslagssparandets utveckling och program för
dess avveckling under olika förutsättningar."
Fr.o.m. år 2001 kommer skattemyndigheten i
princip att behöva uppemot 250 miljoner kronor per
år för att man skall befinna sig på samma nivå som
man gjorde 1997 och för att klara de behov som
finns.
I dag kan vi se att man i Malmö varslar 75 perso-
ner. Trots att man har varslat ganska mycket i Västra
Götalands län är ytterligare neddragningar på gång.
Det leder till att man faktiskt inte ens i dag klarar de
granskningar som man vill göra.
Just inriktningen på granskningen har också varit
ett problem och kritiseras, liksom det här med statis-
tikbeteendet. Men när det gäller de bitarna kan man
konstatera att Riksskatteverket genom en ny gransk-
ningspolicy faktiskt redan nu har ändrat sitt beteende
och mindre tittar på statistiken och i större utsträck-
ning går mot en årlig granskning - dvs. man kommer
att lägga mer resurser på den årliga taxeringen och
granskningen i samband med det.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU14.
Jag hoppas att detta leder till att regeringen inser
att om vi skall ha en skattemyndighet som i fortsätt-
ningen skall kunna granska och generera pengar till
statskassan - det är nämligen fortfarande på det sättet
att skattemyndigheten genererar betydligt mer pengar
per insatt krona; jag tror att det handlar om minst tre
eller fyra gånger de insatta pengarna - är de bespa-
ringar som görs på skattemyndigheten, vilket också
konstateras i rapporterna, troligen ganska kontrapro-
duktiva.</pre><pre>Anf.  72  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Också jag yrkar bifall till hemställan i
detta betänkande. Jag kan glädja mig åt att det, med
anledning av Riksdagens revisorers förslag och den
kristdemokratiska motionen, är ett enigt utskott i det
här sammanhanget. Det gläder oss kristdemokrater
mycket att det är på det sättet.
Det är inte första gången som vi lyfter fram den
här typen av frågor från vårt håll. Vi vill gärna se en
väl fungerande kontroll, av flera skäl. En självklarhet
för oss är att rätt skatt skall betalas i alla avseenden.
Vi vill gärna sänka skatter där så är möjligt men där
vi har beslutat om en skatt skall den gälla alla som
skall drabbas av den. Kontrollen skall fungera effek-
tivt.
Inte mindre viktigt är att driva de här frågorna för
att bekämpa den svarta sektorn i samhället. Den
svarta sektorn är naturligtvis bekymmersam av flera
skäl dels därför att vi inte får in de pengar som vi
rimligen borde ha till statskassan, dels, och inte
minst, därför att det sätter seriösa företagare i en
ohållbar situation när det finns aktörer på marknaden
som inte betalar det som skall betalas.
Den kvalificerade kontroll som de här pengarna
kan användas till - vi kristdemokrater har länge i vår
budget haft pengar för sådan här verksamhet - är
också viktig för stora företag och för företag som
ligger i framkanten när det gäller att testa det skatte-
system som vi har. Det händer ju alltid nyheter. Kan-
ske ligger då företagen före myndigheterna och gör
sina tolkningar. Det är inte något fel i det men det är
viktigt att skattemyndigheterna har resurser på olika
sätt för att också å sin sida kontrollera att det stämmer
med lagens intentioner. I den mån det inte gör det
skall det finnas möjligheter och resurser för att korri-
gera detta.
Om så inte vore fallet skulle dessa företag, som så
att säga får gå före, väldigt länge kunna göra sina
tolkningar och kanske också dra konkurrensmässiga
fördelar av det. Det är alltså viktigt att myndigheterna
har resurser att kontrollera effektivt. Detta är viktigt
för marknaden.
Därför gläder vi oss i dag åt att utskottet är enigt i
det här sammanhanget. Tack så mycket!</pre><pre>Anf.  73  PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 14,
som vi nu debatterar, föreligger ingen reservation,
utan det är ett enigt betänkande från utskottet. Därför
hade jag inte anmält mig till talarlistan. Men när nu
Per Rosengren och Holger Gustafsson har använt
talartid känner jag mig manad att markera mitt in-
stämmande i utskottets ställningstagande. Jag vill
också markera att vi, genom ett tillkännagivande här,
säger att regeringen i det pågående arbetet med att se
över skattemyndigheternas kommande behov och
skattekontrollens inriktning bör beakta utskottets
överväganden utifrån såväl riksdagsrevisorernas för-
slag som rapporterna från Riksrevisionsverket och
Riksskatteverket.
Jag håller helt med Per Rosengren och Holger
Gustafsson om att det, som de sade i sina anföranden
här, är angeläget att vi har en väl fungerande skatte-
kontroll. Det är angeläget för att upprätthålla respek-
ten för skyldigheten att betala skatt. Det är lika nöd-
vändigt att vi har en fungerande skattekontroll så att
vi också kan hålla nere det s.k. skattefelet på en
mycket låg nivå.
I det sammanhanget vill jag erinra om att rege-
ringen i den senaste budgetpropositionen aviserat att
den avser att återkomma till riksdagen med en redo-
visning av skatteförvaltningens långsiktiga resursbe-
hov och avvägningen mellan kontrollverksamhet och
serviceverksamhet. Det jag sade när vi i höstas de-
batterade skatteförvaltningen var att vi inte då kunde
göra några ställningstaganden om mera resurser, utan
vi ville invänta de nu framlagda rapporterna för att
utifrån dem skapa en bild av vilka åtgärder som skall
sättas in.
Skatteutskottet säger att man, utöver vad rege-
ringen säger i sin budgetproposition, skall väga in
kontrollverksamhetens inriktning. I det underlag som
regeringen har att bedöma bör de nu framlagda rap-
porterna från Riksdagens revisorer och RRV och
analysen från RSV ingå.
Från dessa tre parter finns en samstämmighet om
behovet av att man skall kunna ställa tillförlitliga
prognoser beträffande värdet av kontrollverksamhe-
ten. Det är också viktigt att man skall kunna göra bra
uppföljningar och utvärderingar för att se att besluten
verkligen följs. Samtidigt varnas det för en alltför
stark fokusering på de beloppsmässiga effekterna av
enskilda kontrollinsatser. Det är viktigare att se till att
kontrollen på lång sikt bidrar till ett så litet skattebort-
fall som möjligt. Utskottet anser att dessa aspekter
bör tänkas igenom noga i samband med de övervä-
ganden som nu skall genomföras.
När det gäller skatteförvaltningens resursbehov
förutsätter utskottet att ett ställningstagande skall
kunna stå sig över en flerårsperiod så att skattemyn-
digheterna ges rimliga möjligheter till en långsiktig
planering.
Med de analyser som nu gjorts av kontrollverk-
samheten och den uppmärksamhet som riktats på
besparingskraven bör det, som utskottet ser det, fin-
nas en grund för regeringen att i nästa budgetproposi-
tion återkomma med överväganden om resursbehov
och skattekontrollens inriktning.
Fru talman! Med vad jag har framfört yrkar jag bi-
fall till skatteutskottets hemställan i betänkande nr 14.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)</pre><pre>5 §  Skattefrågor och investerarskydd</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU15
Skattefrågor och investeringsskydd (prop.
1998/98:48)</pre><pre>Anf.  74  CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Rubriken på betänkandet är Skatte-
frågor och investerarskydd, men det skulle också ha
kunnat ha en underrubrik, som var brukligt förr i
världen: En studie i komplexitet och skillnader i atti-
tyder gentemot myndigheter och medborgare.
Det är två frågor som behandlas i det här betän-
kandet. Den första handlar om vad som händer om
investerarskyddet utlöses så att en person som haft
aktier hos en kommissionär som sedan har försnillat
dem får ersättning. Vad händer då? Förslaget är att
det utlöses en realisationsvinst, den eventuella vinst
som skulle ha funnits om personen i fråga hade sålt
aktierna. Så långt kan det verka rimligt och riktigt.
Ovedersägligen har det gjorts en form av vinst, men
det är en ofrivillig realisation som har ägt rum. Vi
tycker därför att en person som har utsatts för det
missbruket från kommissionären/förvaltaren borde få
respit att återanskaffa värdepapperen - Volvoaktier
eller vad det nu kan vara. När en villa brinner upp
krävs det inte att den omedelbart skall byggas upp,
utan det finns en respit. Detsamma borde gälla här.
Men så tycker inte regeringen och inte heller utskot-
tets majoritet. Det står i betänkandet: "Detta skulle
dock kräva en omfattande och relativt komplicerad
reglering för bl.a. beräkning av anskaffningskostnad.-
- - det knappast är rimligt att belasta skattesystemet
med en sådan reglering för det relativt få fall" där
detta kommer hända. Tja, det nuvarande regelverket
för att deklarera realisationsvinst är för oss skattebe-
talare redan ganska komplicerat. Om man har haft
aktier ett tag och det har skett emissioner och fusioner
får man gå ganska långt tillbaka i tiden och slå i
gamla luntor för att få fram ett rimligt värde. Med
andra ord är det rätt stor komplexitet redan för med-
borgare.
Investerarskyddet hoppas vi inte skall utlösas allt-
för ofta och att det, precis som det står i propositionen
och betänkandet, kommer att bli relativt få fall. Då
tycker vi för vår del att så väldigt komplicerat för
myndigheterna är det dock inte. Vi anser därför att
regeringen bör återkomma med ett förslag i den här
riktningen så att det, när lagen skall börja tillämpas,
finns en bestämmelse som innebär att medborgaren
får möjlighet att inom en rimlig tid, möjligen ett år,
kompensera de värdepapper som har försnillats och
som man har fått ersättning för från investerarskyd-
det.
Den andra frågan är av en helt annan karaktär. Det
gäller en förändring av en av de mest komplicerade
regelverken i skattelagstiftningen. Det gäller lättnader
i ägarbeskattningen i onoterade företag i kombination
med tillämpning av fåmansbolagsreglerna. När lätt-
nadsreglerna ursprungligen infördes frågade jag,
eftersom jag hade den debatten, Finansdepartementet
och Riksskatteverket via Riksdagens utredningstjänst
om man kunde göra utföra beräkningar på ett tänkt
fall. Men varken Finansdepartementet eller Riks-
skatteverket ansåg sig ha kompetens att utföra detta.
Det säger, fru talman, lite om den underliggande
komplexiteten. Sedan har jag själv i det praktiska
livet erfarit hur svårt det är i många mindre företag
som får lägga ut ganska så stora revisionsarvoden för
att kunna räkna fram lättnadsbeloppet.
Även om det här i dag är mycket komplicerat ska-
par det naturligtvis sysselsättning för just skattejuris-
ter, men det kan väl inte riktigt vara avsikten. Om
riksdagen i stället hade följt våra förslag om ett gene-
rellt avskaffande av dubbelbeskattning av vinster i
aktiebolag och om riksdagen dessutom hade följt vår
motion om avskaffande av fåmansbolagslagstiftning-
en hade vi inte behövt det här mycket komplicerade
regelverket.
Fru talman! Det är från regeringens och därmed
också från riksdagsmajoritetens sida en avsevärd
attitydskillnad när det gäller komplexiteten för myn-
digheten - då vill man inte göra rimliga lagändringar
- respektive för oss medborgare. Detta om detta.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 1 under mom. 1</pre><pre>Anf.  75  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det aktuella betänkandet heter som
sagt Skattefrågor och investerarskydd. Det som be-
tänkandet egentligen handlar om är investerarskyddet.
Frågan är alltså huruvida det som en investerare fått i
ersättning i pengar för ett förlorat finansiellt instru-
ment skall vara skattepliktigt eller ej. Denna ersätt-
ning kan naturligtvis likställas med en försäljning och
skall då också beskattas.
Det finns argument både för och emot i proposi-
tionen och även i betänkandet, och framför allt i pro-
positionen. Men för oss står det helt klart att detta
skall beskattas.
För investerare finns det också ett visst intresse av
att beskattas. Det innebär ju också att man har rätt att
yrka avdrag om man gör en förlust. Det kan naturligt-
vis vara positivt i sammanhanget.
I det här betänkandet finns det också lite föränd-
ringar när det gäller lättnader i beskattning av utdel-
ning i fåmansföretag. Utskottet säger att förändring-
arna innebär en viss förenkling. Det är en viss för-
enkling, men det är inte särskilt mycket. Redan när
det här lättnadsunderlaget debatterades första gången
då det infördes var vi väldigt kritiska till det sätt som
det kom fram på.
Jag tror att det var totalt 2 miljarder som skulle
användas. Man skapade ett kapitalbaserat underlag i
lättnadsbeskattningen. Men då gick inte de här peng-
arna åt, utan man var tvingad att sätta sig ned och
diskutera hur man skulle göra av med dessa pengar på
bästa sätt. Man skapade ett löneunderlagsbaserat
enkelbeskattat utrymme ovanpå det hela. Detta
handlar alltså om att de som har satsat pengar i ett
företag skall få ett enkelbeskattat utrymme. Vi tycker
att det är oerhört långsökt att då blanda in lönesum-
man i det sammanhanget för att konstruera fram ett
enkelbeskattat utrymme. Vi kritiserade det redan då.
Nu går man ett steg längre. Reglerna begränsades
av de s.k. 3:12-reglerna om man hade ett stort infly-
tande över företaget osv., dvs. fåmansreglerna. Nu
säger man att 3:12-reglerna inte skall gälla om en
aktiv ägare kan visa att aktier i betydande omfattning
ägs av en utomstående som har rätt till utdelning. Nu
börjar man alltså dela upp de olika småföretagarna.
De som har en icke obetydlig andel aktier utanför
skall inte omfattas av 3:12-reglerna, men de som inte
har det på detta sätt skall omfattas av 3:12-reglerna.
Detta är fullkomligt groteskt. Skall man skapa dessa
skillnader mellan olika typer av företagare beroende
på om det finns utomstående ägare eller ej? Att det
finns ägare utanför av en icke obetydlig omfattning
som har rätt till utdelning förhindrar ju inte automa-
tiskt att ägaren tar ut mer pengar än vad som är mark-
nadsmässigt.
Detta är naturligtvis ett totalt tankefel av regering-
en. Jag förstår inte hur man kan motivera detta. Det
står nämligen i betänkande, som jag sade förut, att det
är en viss förenkling. Den är oerhört liten. Man lägger
fram detta förslag i nuvarande läge, när man dess-
utom håller på att se över hela fåmansregleringen.
Vore det inte bättre att ta fram en helhetslösning i den
här frågan direkt och definiera vad som är aktivt
riskkapital? Vore det inte bättre att säga att den utdel-
ning som hör till ett definierat riskkapital skall vara
enkelbeskattad?
Den här typen av konstruktioner innebär att man
nu får göra ytterligare en konstruktion som gör att det
blir ännu mer orättvist. Jag tycker att det är väldigt
märkligt. Det skall bli intressant att höra hur Social-
demokraterna förklarar detta, inte minst ur ideologisk
synpunkt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.</pre><pre>Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det här betänkandet handlar om
skatteregler, investerarskydd, finansiella instrument
och annat. Jag vill börja med att yrka bifall till reser-
vation nr 1. Vi står naturligtvis också bakom reserva-
tion nr 2, men yrkar endast bifall till reservation 1.
Det har kanske argumenterats alldeles tillräckligt.
Situationen för de som kan förlora s.k. finansiella
instrument har beskrivits. Jag tycker att det är märk-
ligt att regeringen och majoriteten i utskottet vill
lägga fram ett förslag nu. Jag tycker att ett sådant
förslag är ett uttryck för att man betraktar skattebeta-
larna som en skattebas. Man glömmer att det finns
enskilda medborgare bakom som naturligtvis själva
skall avgöra när de har sålt eller vill sälja och därmed
också skatta.
Det borde vara en självklarhet att man får en
chans att återanskaffa sina förlorade aktier eller andra
papper och fortsätta sitt innehav utan att man skall bli
beskattad. Men här betraktar regeringen detta som en
chans, ett tillfälle, att hugga till så snabbt som möj-
ligt. Det ges ingen respit. Pengarna skall in till stats-
kassan med en gång. Detta är ju väldigt lite pengar.
Jag vill inte använda uttrycket förakt mot medborgar-
na, men det är bra nära att man vill göra det.
Rosengren säger att det finns ett värde i att få göra
avdrag för eventuella förluster. Då kan man ju också
bestämma sig för att sälja. Den valfriheten borde man
ha. Det behöver inte regeringen skriva någon på nä-
san och i praktiken sälja detta för medborgarens räk-
ning. Jag tycker att det är en attitydfråga. Jag bekla-
gar detta djupt, och därför reservation nr 1.
Lättnad i beskattningen av utdelning har gåtts ige-
nom ordentligt här. Jag vill bara säga att vi för vår del
i reservation nr 2 tycker att detta bör föras tillbaka till
regeringen för att man skall kunna komma med ett
bättre förslag. Detta är ett typiskt exempel på besvär-
liga skatteregler som man inte skall ha. Det är be-
svärligt för medborgarna att klara ut detta och ha en
överblick i sådana här regelsystem.
I dag på förmiddagen under debatten om vårpro-
positionen har det i flera varv och omgångar talats om
överläggningar och samtal. Jag skulle vilja rekom-
mendera majoriteten att ta ett samtal. Jag tror att
Socialdemokraterna kan ta ett samtal med Rosengren.
Det skulle säkert förbättra situationen något. Sedan
kan man komma igen med ett bättre förslag så små-
ningom.
Fru talman! Med det vill jag återigen yrka bifall
till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  77  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag hoppas att det var mig Holger
Gustafsson menade att regeringen skulle ta kontakt
med för att få lite information i ärendet och inte nå-
gon annan Rosengren.
Jag har en fråga till Holger Gustafsson. Anser
Holger Gustafsson att den ersättning som investeraren
får ut är att jämställa med att egendomen sålts? I så
fall är det ju faktiskt helt naturligt att den skall rea-
vinstbeskattas. Eller har Holger Gustafsson någon
annan uppfattning? Är det inte att likställa med en
försäljning?</pre><pre>Anf.  78  HOLGER GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag menar att Per Rosengren i Väns-
terpartiet är en lämplig partner för Socialdemokrater-
na att överlägga med i det här fallet. Jag hoppas att
jag är tydlig på den punkten.
Min uppfattning är att detta naturligtvis är en vinst
som har uppstått, men jag menar att statskassan inte
går miste om möjligheten att beskatta den vinsten om
den får stå inne hos den privata medborgaren till dess
att han eller hon vill sälja. Då förfaller ju också den
vinsten till beskattning, och det är rätt tillfälle enligt
min uppfattning. Man skall inte kräva ut det i förväg
utan ge människor en chans att fortsätta att behålla
finansiella instrument så länge de önskar. När de
sedan säljs beskattas hela den vinst eller förlust som
kan ha uppkommit.</pre><pre>Anf.  79  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Alla typer av uppskov innebär ju att
man försvårar det hela. Det behövs mer kontrollverk-
samhet osv. Jag trodde att Kristdemokraterna var för
ett enkelt system. Ett enkel system är ju faktiskt att
man beskattar vid varje köp eller försäljning. Det är
väl det naturliga förfarandet om man skall spara re-
surser i statsförvaltningen.</pre><pre>Anf.  80  HOLGER GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! För oss är det naturliga beteendet att
man i första hand tänker på medborgaren och i andra
hand på statskassan och den lilla administration som
kan uppstå i det här fallet. Medborgarna är viktigare
för oss.</pre><pre>Anf.  81  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet har i sin motion i detta
ärende i skatteutskottet valt en annan linje än ut-
skottsmajoriteten när det gäller investerarskydd och
eventuellt oplanerade avyttringar av finansiella in-
strument.
Syftet med detta investerarskydd är trots allt att
det skall vara ett skydd för investeraren mot fel och
oegentligheter. Det är inte rimligt att beskattning skall
utlösas av en icke avsiktlig försäljning. Det rimliga är
att man tar ställning när en person lämnar in en säl-
jorder eller på något annat sätt tar initiativ till en
försäljning efter en bedömning av huruvida det blir
förlust eller vinst. Det måste ligga helt på den enskil-
da ägaren och den enskilda medborgaren att fatta
beslut om det.
Sedan ser vi också att det finns en liten ologiskhet
i det här systemet om man tittar på andra oförutsedda
och oplanerade överlåtelser eller avyttringar. T.ex.
vid arvsskifte sker i dag ingen beskattning av de akti-
er som kanske är inköpta för 25 år sedan bara för att
en person avlidit, utan det ingångsvärdet tas ju över
av en annan person. Då borde det i logikens namn
krävas en förändring från majoriteten även här. För
Folkpartiets del yrkar vi i detta ärende bifall till re-
servation nr 1.</pre><pre>Anf.  82  PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Det betänkande vi nu skall besluta om
behandlar förslag som regeringen har lagt fram i
propositionen Skattefrågor och investerarskydd.
Beskattningsreglerna föreslås bli intagna i en ny
lag om skatteregler för ersättning från insättningsga-
ranti och investerarskydd. När det gäller skatteregler
för ersättning från insättningsgarantin föreslås inga
ändringar i sak.
Fru talman! Utskottsmajoriteten ställer sig bakom
regeringens förslag. Tre reservationer har fogats till
betänkandet. Vi kan konstatera att under de senaste
åren har den ena partiföreträdaren efter den andra
framträtt och framfört budskapet om att regelverket
när det gäller skatter och investeringar och företagan-
de måste förändras så att det blir enklare och rättvisa-
re och eventuellt kan bidra till fler jobb.
När utskottsmajoriteten nu lägger fram ett betän-
kande som i viss mån uppfyller dessa kriterier visar
minoriteten genom tre reservationer att man inte
ställer upp på kriterierna om enkelhet, rättvisa och
jobbskapande.
Reservation 1 har lagts fram av Moderaterna,
Kristdemokraterna och Folkpartiet och handlar om
beskattning av ersättning för finansiella instrument.
Reservanterna hävdar att lagens utformning i denna
del strider mot själva syftet med lagens utformning,
dvs. att fungera som ett konsumentskydd. De anser att
regeringen skall återkomma med ett förslag som
innebär att ersättningen blir skattefri om den som
erhåller ersättningen återanskaffar de finansiella in-
strumenten inom ett år.
I propositionen redovisas argument såväl för som
emot en skatteplikt för en sådan ersättning. En be-
skattning kan eventuellt motverka investerarens in-
tresse att återställa den situation som rådde innan
skadan inträffade. Men att investeraren får ut en er-
sättning i pengar för ett förlorat finansiellt instrument
är dock i skattehänseende närmast jämförbart med att
egendomen sålts och därför bör en reavinstbeskatt-
ning ske. Investeraren kan också ha ett intresse av att
vid taxeringen kunna utnyttja en reaförlust på ett
finansiellt instrument som gått ned i värde.
Den lösning som reservanterna förespråkar skulle
enligt oss i utskottsmajoriteten kräva en alltför
komplicerad reglering för exempelvis beräkning av
anskaffningskostnad. Vi anser att skälen för att en
ersättning för finansiella instrument skall vara skatte-
pliktig är övervägande.
Fru talman! Reservation 2, av moderaterna och
kristdemokraterna, handlar om lättnadsregler vid
utdelningsbeskattning och om enklare regler för få-
mansföretag.
Även reservation 3, av Vänsterpartiet, behandlar
lättnadsreglerna. Vänsterpartiet anser att den utvidg-
ning av lättnadsreglerna som föreslås innebär en
"olikbehandling av huvuddelägare som inte är bra."
Syftet med lättnadsreglerna är att främja investeringar
hos mindre företag genom att kompensera dessa för
den högre kapitalkostnad som de kan antas ha i för-
hållande till stora företag. Av detta följer att det ka-
pital som satsas i företagen är en viktig utgångspunkt
för beräkning av skattefri utdelning. Att det finns
möjlighet att också beakta ett löneunderlag har be-
dömts viktigt med hänsyn bl.a. till de gynnsamma
sysselsättningseffekter som kan bli följden.
Beträffande komplexiteten i 3:12-reglerna och
lättnadsreglerna undanröjer det förslag som regering-
en nu har lagt fram en olikhet mellan systemen och
medför därigenom en viss förenkling. Det är natur-
ligtvis önskvärt att de möjligheter till ytterligare för-
enklingar som kan uppkomma allteftersom vi får mer
erfarenhet av dessa regler tas till vara.
För närvarande bedrivs på bred front ett förenk-
lingsarbete där småföretagarna står i fokus. Det finns
förslag om stoppregler för fåmansföretag. Förenk-
lingsutredningen, som arbetar med skatteförhållande-
na för enskilda näringsidkare och delägare i handels-
bolag, ser över bl.a. redovisnings- och skatteregler
med särskild inriktning på företag i tjänstesektorn.
Vi i utskottsmajoriteten anser därför att det för
tillfället inte är motiverat att föreslå ytterligare för-
ändringar vare sig i lättnadsreglerna eller i 3:12-
reglerna.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  83  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag vänder mig mot Per-Olof Svens-
sons sätt att uttrycka sig, om att reservanterna skulle
vara för skattefri utdelning i det fall det sker en icke
frivillig, mycket olycklig avyttring helt emot inneha-
varens önskan. Detta är ju en olycka som har inträf-
fat. Att detta då skall utlösa beskattning är för oss
orimligt. Det handlar inte om skattefrihet. Det handlar
om att man återinvesterar i aktierna, och den dagen
man sedan säljer blir det sannolikt beskattning enligt
gällande regler.
Jag undrar hur logiken hänger ihop. Hur ser Per-
Olof Svensson på det faktum att man vid arvsskiften
kan överta aktier som är 25 år gamla där det kan vara
extremt krångligt att räkna ut anskaffningsvärde?
Man borde i logikens namn återkomma med en lag-
stiftning från regeringens företrädare om att vi skall
ändra detta, så att varje gång det är ett arvsskifte skall
detta utlösa en beskattning av aktierna.</pre><pre>Anf.  84  PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Nu behandlar vi i dag just den här
frågan, inte det som handlar om arvsbeskattning eller
andra saker.
Jag är övertygad om att oavsett var krångliga
regler dyker upp någonstans skall man försöka för-
ändra dem. Det är mycket tänkbart att man även tittar
på det som Johan Pehrson alldeles nyss nämnde i
kommande diskussioner och kommande utredningar.
Jag tycker att man över huvud taget skall förenkla allt
man kan. Säkert dyker det upp någonting sådant,
eventuellt även en sådan fråga som Johan Pehrson tog
upp.</pre><pre>Anf.  85  CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! I likhet med Johan Pehrson vill jag
understryka att reservation 1 inte innebär att vi föror-
dar någon form av skattefrihet. Det är i stället ett
uppskjutande av skatten om man återinvesterar.
Återinvesterar man inte är det en realisationsvinst
som skall beskattas.
Det andra jag för klarhetens skull skulle vilja på-
peka, vilket jag också gjorde i mitt anförande, är att vi
naturligtvis är mycket för enkelhet. Det enklaste när
det gäller lättnadsreglerna är att avskaffa dubbelbe-
skattningen på bolagsvinster, för då har vi ingenting
som vi behöver reglera.
Den andra förenklingen är att de egentligen i
många stycken obsoleta och felaktiga fåmansbolags-
reglerna också skall avskaffas på sätt som vi tidigare
har föreslagit vid ett flertal tillfällen i denna riksdag
och som avslagits. Då skulle vi i dag inte behöva
diskutera detta, så för enkelhet är moderaterna.</pre><pre>Anf.  86  PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Det är intressant att höra vad Carl
Erik Hedlund säger. Vid ärendets behandling i ut-
skottet sade Moderaternas företrädare att man skulle
försöka förena sig med övriga reservanter, trots att
det nog egentligen inte var riktigt att förespråka en
skattefrihet. Detta visar, fru talman, att man inte är
intresserad av ämnet i sak utan att det viktiga är att
hålla ihop treenigheten.</pre><pre>Anf.  87  CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Förhandlingarna i skatteutskottet är ju
hemliga, men vi kan väl öppna lite på förlåten.
På sätt och vis kan jag ge Per-Olof Svensson rätt:
Vi har inte känt att det här har varit en stor och ange-
lägen fråga. Men principiellt står vi på samma linje
som Kristdemokraterna och Folkpartiet, som har
motionerat i frågan. Jag kan avslöja att vi i förväg har
haft en intern diskussion om ifall vi skulle motionera
eller inte men att vi inte tyckte att frågan var av den
digniteten att vi skulle göra det. Men när det väl fanns
förslag framme biträdde vi dem.
Varför tyckte vi då att frågan inte var så stor? Jo,
därför att investerarskyddet, med den kontroll som vi
har över de finansiella företagen, näppeligen kommer
att utlösas. Det är ett påbud som vi har fått för att vi
skall ha en lagstiftning som överensstämmer med
lagstiftningen i EU i övrigt. Jag tror att frågan annars
aldrig hade kunnat komma upp i riksdagen.</pre><pre>Anf.  88  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Regelverket skall förändras och för-
enklas, och Per-Olof Svensson nämnde tre villkor:
enkelhet, jobbskapande och rättvisa. Han klumpade
ihop alla reservationer och dömde ut dem därför att
de inte stämde överens. Vad är det för rättvisa för de
enskilda företagarna att man skiljer ut ett företag vars
aktier till icke obetydlig del ägs av utomstående?
Varför skall detta företag behandlas på ett sätt och det
andra företaget på ett annat sätt?
Redan konstruktionen av lättnadsreglerna är helt
grotesk. Varför undantar ni de tio första basbeloppen
i de här reglerna? Är det rättvist att inte tillåta denna
lättnad i de allra minsta företagen?
Vidare hoppas jag att det var en freudiansk fel-
sägning när Per-Olof Svensson anförde att det finns
förslag till stoppregler. Jag hoppas att det gäller slo-
pande av förslag till stoppregler. Annars blir jag lite
orolig.
Skulle den här förändringen dessutom vara jobb-
skapande? Det står att det skall kunna bli en viss
förenkling, men hur många jobb kommer att skapas
här?
Vad gäller enkelheten tror jag att förslaget faller
totalt på alla de tre punkter som Per-Olof Svensson
nämnde. Förklara för mig varför det är rättvist att
skilja de två olika företagarna åt med avseende på
utomståendes aktieinnehav! Förklara dessutom varför
ni inte tillåter alla att undanta de första tio basbelop-
pen!</pre><pre>Anf.  89  PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Jag vet inte om jag gjorde en felsäg-
ning när det gäller stoppreglerna. Jag sade att det
pågår diskussioner angående stoppreglerna. Diskus-
sionerna handlar om slopande av stoppregler eller om
behandling av dem på något annat sätt.
Företrädare för Vänsterpartiet har i ett antal anfö-
randen sagt att de kräver enkelhet och rättvisa, som
eventuellt kan skapa jobb. Man har sagt att enkelhe-
ten består i att reglerna förändras så att de blir för-
ståeliga för den berörde. De skall exempelvis ge fö-
retagare tillgång ett kapital som gör att de kan inves-
tera i sitt företag.
Vi i utskottsmajoriteten anser att förslaget ger den
möjligheten. Vänsterpartiet har en annan tolkning av
konsekvenserna, och det är en uppfattning som
Vänsterpartiet naturligtvis må få ha. De slutsatser
som vi kommer fram till och de som Vänsterpartiet
kommer fram till går dock inte att förena.</pre><pre>Anf.  90  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! När jag är ute och talar med revisorer
som skall hjälpa de här småföretagen får jag höra att
det första som vi bör sopa undan är reglerna för det
lönebaserade utrymmet. Dessa regler är helt groteska
för småföretagarna. Medan revisorerna säger detta
pratar ni om enkelhet i systement. Det är allmänt
omvittnat att dessa regler är oerhört svåra och leder
till oerhört stora problem.
Vi har dessutom också tagit upp rättviseaspekten.
Vad är det för rättvisa i att behandla företagare på så
olika sätt? Varför skall den ene behöva iaktta 3:12-
reglerna, medan den andre inte skall behöva göra det?
Är det rättvisa, och är det jobbskapande? Varför tar
man inte ett helhetsgrepp på 3:12-reglerna?
På s. 167 i vårpropositionen, som avlämnats här i
dag, står det: "Enligt regeringens mening bör därför
3:12-reglerna och de regler som gäller för genera-
tionsskiften ses över." Varför ser man inte över all-
ting som gäller 3:12-reglerna på en gång utan duttar
ut behandlingen på det här sättet och skapar problem?
Varför kan man inte definiera vad som är ett arbetan-
de riskkapital och med detta som utgångspunkt skapa
ett enkelbeskattat utrymme? Varför skall man använ-
da ett löneunderlag för beräkningen härav?
Detta löneunderlag har, som jag sade i mitt anfö-
rande, tillkommit bara därför att man hade en miljard
extra att spendera. För att lösa detta skapade man ett
lönebaserat utrymme som inte har det minsta med
riskkapital eller arbetande kapital att göra. Man skulle
bara få fram ett belopp. Jag tycker att man då har
missat poängen med skattepolitiken.</pre><pre>Anf.  91  PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! När Per Rosengren är ute för att tala
om företagarnas problem träffar han revisorerna. När
jag är ute för att få uppgifter om företagarnas problem
träffar jag företagarna, och de pratar om helt andra
saker. De säger: Se till att reglerna förändras så att vi
på något sätt får tillgång till kapital för att kunna
utöka vår verksamhet!
Naturligtvis kan man vänta på en långt större ut-
redning, som tar upp allting, en utredning som tar
hänsyn till allting och som lägger fram förslag om
allting, exempelvis om 3:12-reglerna. Men om man
bara avvaktar, blir ingenting gjort. Utskottsmajorite-
ten anser att att förslaget i det här fallet är bra för
företagarna och har därför enats om sin skrivning i
betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>KU22 Tryck- och yttrandefrihetsfrågor
Mom. 2 (hets mot homosexuella)
1. utskottet
2. res. 1 (v, c, fp, mp)
Votering:
210 för utskottet
78 för res. 1
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 35 kd
För res. 1:     37 v, 13 c, 15 fp, 13 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 3 (åtgärder mot våldsskildringar m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
271 för utskottet
14 för res. 2
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 36 v, 34 kd, 13 c, 14 fp
För res. 2:     1 kd, 13 mp
Avstod: 1 v, 1 fp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 5 (jurysystemet)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd)
Votering:
171 för utskottet
101 för res. 4
15 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 1 kd, 13 c, 13 mp
För res. 4:     67 m, 34 kd
Avstod: 15 fp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 6 (tobaksreklam)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
274 för utskottet
14 för res. 6
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 36 v, 35 kd, 13 c, 15 fp
För res. 6:     1 v, 13 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU14 Riksdagens revisorers förslag angående
resursförstärkning till skattemyndigheternas kon-
trollverksamhet
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU15 Skattefrågor och investerarskydd
Mom. 1 (skatteregler för ersättning från investe-
rarskydd, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
169 för utskottet
117 för res. 1
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 37 v, 13 c, 13 mp
För res. 1:     67 m, 35 kd, 15 fp
Frånvarande:    25 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 2 (lättnad i beskattningen av utdelning)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del  (v)
Votering:
145 för utskottet
37 för res. 3
106 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 1 m, 12 c, 11 fp, 13 mp
För res. 3:     37 v
Avstod: 66 m, 35 kd, 1 c, 4 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>6 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 26 mars</pre><pre>SoU7 Äldrepolitik
Mom. 1 (attityder till äldre)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
67 för res. 1
35 för res. 2
186 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
186 för utskottet
67 för res. 1
35 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 37 v, 13 c, 15 fp, 13 mp
För res. 1:     67 m
Avstod: 35 kd
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 2 (valfrihet m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
3. res. 5 (c)
Förberedande votering:
40 för res. 4
13 för res. 5
235 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
156 för utskottet
37 för res. 4
95 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 35 kd, 13 mp
För res. 4:     37 v
Avstod: 67 m, 13 c, 15 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 7 (samverkan mellan kommun och landsting)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp)
Votering:
224 för utskottet
50 för res. 13
14 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 35 kd, 14 fp
För res. 13:    37 v, 13 mp
Avstod: 13 c, 1 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 11 (anhörigvård)
1. utskottet
2. res. 20 (kd, c, fp)
Votering:
225 för utskottet
63 för res. 20
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 37 v, 13 mp
För res. 20:    35 kd, 13 c, 15 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 14 (könsperspektiv i äldreforskningen)
1. utskottet
2. res. 23 (m, c)
Votering:
206 för utskottet
80 för res. 23
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 34 kd, 15 fp, 13 mp
För res. 23:    66 m, 1 kd, 13 c
Frånvarande:    24 s, 16 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 18 (äldreminister och äldreombudsman)
1. utskottet
2. res. 30 (kd)
Votering:
253 för utskottet
34 för res. 30
1 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 37 v, 13 c, 15 fp, 13 mp
För res. 30:    34 kd
Avstod: 1 kd
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU8 Folkhälsofrågor m.m.
Mom. 1 (folkhälsoarbetets inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
38 för res. 1
35 för res. 2
214 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
201 för utskottet
37 för res. 1
49 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 13 c, 14 fp
För res. 1:     37 v
Avstod: 1 s, 35 kd, 13 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 2 (folkhälsoforskning)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
223 för utskottet
13 för res. 5
51 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 37 v, 2 kd, 2 fp, 7 mp
För res. 5:     13 c
Avstod: 33 kd, 12 fp, 6 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 3 mp
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 4 (självmordsprevention)
1. utskottet
2. res. 8 (v, kd, mp)
Votering:
179 för utskottet
85 för res. 8
22 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 58 m, 13 c
För res. 8:     37 v, 35 kd, 13 mp
Avstod: 8 m, 14 fp
Frånvarande:    23 s, 16 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 11 (rökfria miljöer)
1. utskottet
2. res. 19 (mp)
Votering:
225 för utskottet
13 för res. 19
48 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 37 v, 13 c
För res. 19:    13 mp
Avstod: 34 kd, 14 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 5 c, 3 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 12 (rökavvänjning)
1. utskottet
2. res. 20 (v, c, fp, mp)
Votering:
200 för utskottet
78 för res. 20
4 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 60 m, 33 kd
För res. 20:    1 m, 37 v, 1 kd, 13 c, 14 fp, 12 mp
Avstod: 1 s, 3 m
Frånvarande:    23 s, 18 m, 6 v, 8 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU9 Socialtjänstfrågor
Mom. 1 (allmänna utgångspunkter för socialtjänsten,
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
219 för utskottet
66 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 37 v, 35 kd, 13 c, 14 fp, 12 mp
För res. 1:     66 m
Frånvarande:    23 s, 16 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 5 (omfattningen av försörjningsstödet)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
237 för utskottet
49 för res. 4
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 67 m, 35 kd, 13 c, 14 fp
För res. 4:     37 v, 12 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 8 (villkor för försörjningsstöd)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp)
3. res. 9 (c)
Förberedande votering:
49 för res. 8
13 för res. 9
223 avstod
64 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
156 för utskottet
49 för res. 8
81 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 35 kd, 13 fp
För res. 8:     37 v, 12 mp
Avstod: 67 m, 13 c, 1 fp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 9 (barnfamiljernas ekonomiska situation)
1. utskottet
2. res. 11 (kd)
Votering:
224 för utskottet
34 för res. 11
28 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 66 m, 20 v, 1 kd, 13 c, 14 fp, 2
mp
För res. 11:    34 kd
Avstod: 1 m, 17 v, 10 mp
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp
Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 12 (annat bistånd)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, fp)
3. res. 14 (v, mp)
Förberedande votering:
112 för res. 13
50 för res. 14
124 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 13.
Huvudvotering:
129 för utskottet
128 för res. 13
29 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 8 v, 13 c
För res. 13:    67 m, 35 kd, 14 fp, 12 mp
Avstod: 29 v
Frånvarande:    23 s, 15 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 4 mp
Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut  om samlad votering</pre><pre>På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang efter avslu-
tad debatt.</pre><pre>7 §  Ändringar i brottsskadelagen</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU20
Ändringar i brottsskadelagen (prop. 1998/99:41)</pre><pre>Anf.  92  ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Rätten att få uppleva trygghet till bå-
de person och egendom utgör ett grundläggande psy-
kologiskt behov hos alla människor. Ett tryggare
samhälle uppnås bl.a. genom ett effektivt brottsföre-
byggande och brottsbeivrande arbete. Det är viktigt
att vi tillförsäkrar våra medborgare rättstrygghet och
rättssäkerhet. Varje människa som är i stånd att an-
svara för sina handlingar och beslut har både skyldig-
heter och rättigheter. Detta innebär bl.a. att vi alla
själva har ett ansvar för aktsamhet om vår egen och
andras egendom. Aktsamhet är dessutom en viktig
skadeskyddande faktor. Alla kan dock drabbas av
brott, och inget brottsoffer går opåverkad ur sin situ-
ation.
Vi moderater är i huvudsak positiva till Brottsof-
ferutredningens betänkande och förslag för att stärka
brottsoffrens ställning. Vi moderater har dessutom i
ett flertal motioner lämnat förslag och pekat på åtgär-
der som ytterligare kan främja brottsoffrens rättighe-
ter, som kan främja deras behov och kan ta ställning
för deras intressen.
Enligt brottsskadelagen har den som utsatts för
brott under vissa förutsättningar rätt till ersättning av
staten för skador som uppkommit till följd av brott.
Offer för ekonomisk brottslighet har mycket svårt att
få ersättning för den skada som de åsamkats. Ersätt-
ningsanspråken skall här riktas mot brottslingen i
första hand. Brottslingen har i många fall gömt undan
sina tillgångar, vilket gör det oerhört svårt att erhålla
ersättning från honom eller henne även om domstolen
utdömt skadestånd.
Brottskadeersättning utgör ju ett kompletterande
skydd och skall ge skydd endast då andra möjligheter
ej står till buds. Det åligger brottsoffret att göra an-
mälan till åklagare eller polis eller förklara varför så
ej gjorts. Ansökan skall prövas. Stränga krav skall
naturligtvis ställas på aktsamhet. Utgångspunkten är
ju dessutom gällande rätt.
Fru talman! I dag utgår ersättning endast i undan-
tagsfall till offer för ekonomisk brottslighet. Det är
alltså svårt att få ersättning för den skada som
brottsoffret utsatts för. Det är oerhört viktigt att
brottsoffret får ersättning när möjligheterna att för-
sörja sig och familjen allvarligt har äventyrats eller
när ersättning annars framstår som särskilt angelägen.
Men var finns rättssäkerheten för de övriga drabbade?
Svårigheterna för brottsoffret när det gäller eko-
nomisk brottslighet kan ytterligare kompliceras om
gärningsmannen sitter i fängelse. Under den tiden kan
inte utmätning göras. Om gärningsmannen dessutom
utvisats ur vårt land saknar kronofogden möjligheter
att verkställa utmätningar. Var finns nu rättssäkerhe-
ten för brottsoffret?
Har brottsoffret tur i oturen, kan visserligen den
stat till vilken brottslingen utvisats erkänna verkstäl-
lighet av domen, men annars är samtliga möjligheter
att få ersättning för skadan uttömda.
Upprättelseprocessen, dvs. då vi visar på hur det
goda i samhället hanterar de kriminella krafterna,
stärker brottsoffret. Ett kriminellt övergrepp är ett
nederlag för rättssamhället. Brottsoffer måste hållas
skadeslösa så långt som möjligt. Som politiker har vi
det yttersta ansvaret för att garantera den enskilda
medborgaren rätt till trygghet till person och egen-
dom.
Fru talman! Hela utskottet anser, liksom vi reser-
vanter från Moderaterna och Folkpartiet, att det är
angeläget att brottsoffer kan få ersättning för sina
skador. Vi moderater låter ord gå till handling genom
att på nytt lyfta fram brottsoffren - även när det gäller
dem som utsatts för ekonomisk brottslighet. Vår upp-
fattning är att offer för ekonomisk brottslighet bör få
förbättrad möjlighet till ersättning, och därför yrkar vi
bifall till m- och fp-reservationen 4 under mom. 6 i
betänkandet Ändringar i brottsskadelagen.</pre><pre>Anf.  93  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 1 under mom. 2.
Det statliga stödet till brottsoffer är främst kon-
centrerat till Brottsoffermyndigheten, vars övergri-
pande mål och uppgift är att främja brottsoffrens
rättigheter samt bevaka deras behov och intressen.
Myndigheten prövar ärenden om brottsskadeersätt-
ning och bidrag från Brottsofferfonden. Enligt bud-
getpropositionen för 1999 har myndigheten "en cen-
tral funktion när det gäller stöd till dem som drabbas
av brott. Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet vid
handläggningen av brottsskadeärendena är nödvän-
digt för att garantera det enskilda brottsoffrets rätt till
ersättning och behov av trygghet och stöd."
Regeringen föreslår i den här propositionen en rad
ändringar i brottsskadelagen, och jag skall kortfattat
redogöra för hur några av dessa förslag enligt krist-
demokraterna leder till försämringar för brottsoffren.
I propositionen föreslås nya jämkningsregler. Det
innebär att kravet tas bort att det skall finnas särskilda
skäl för att brottsskadeersättningen skall kunna jäm-
kas när den skadelidande uppsåtligen eller av oakt-
samhet ökat skaderisken. I stället införs en regel om
allmän skälighetsbedömning. Konsekvenserna av
ändringen blir att jämkning av personskada kommer
att ske i något större utsträckning än enligt nuvarande
praxis, dvs. färre brottsoffer än i dag får i framtiden
rätt till brottsskadeersättning.
Samhällets syn på kvinnor är i dag i förändring.
Det finns en utbredd uppfattning att kvinnor provoce-
rar män till att utsätta dem för vålds- och sexualbrott.
Kvinnan anses snarare vara anstiftare än ett offer. Att
uppfattningen har gett konsekvenser har vi alla via
medierna blivit väl bekanta med.
Därför anser vi att förslaget till utökade jämk-
ningsregler för med sig en stor risk och kan drabba
just utsatta kvinnor särskilt hårt. Denna farhåga tas
också upp av Riksorganisationen för kvinnojourer i
Sverige, ROKS. Regeringen bemöter ROKS syn-
punkter och menar att "det aldrig lär kunna anses
skäligt att jämkning sker vid sexualbrott" och att "i
sådana fall när män utsätter kvinnor för allvarliga
våldsbrott lär det knappast heller kunna anses skäligt
att jämka ersättningen".
Med hänvisning till att det är denna text som
Brottsoffermyndigheten skall använda som stöd i en
allmän skälighetsbedömning, anser vi kristdemokra-
ter inte att den föreslagna förändringen av jämknings-
reglerna känns betryggande - framför allt för kvinnli-
ga offer.
Vi menar att det är viktigt att kvinnor som utsätts
för sexual- och våldsbrott får nödvändigt stöd av
samhället. De regler som gäller i dag, dvs. att det
skall finnas särskilda skäl för att brottsskadeersättning
skall kunna jämkas när den skadelidande uppsåtligen
eller av oaktsamhet ökat skaderisken, utgör en garanti
för att jämkning sker restriktivt i dessa fall. Kristde-
mokraterna anser att rättssäkerheten riskerar att bli
lidande om reglerna för jämkning utgår från en all-
män skälighetsbedömning. Den av regeringen valda
jämkningsregeln är därför olämplig.
Enligt förslaget i propositionen skall Brottsoffer-
myndigheten vara skyldig att ändra ett beslut även om
det inte är uppenbart oriktigt och även om det inte
kan göras snabbt och enkelt. Ett beslut som fattats av
en tjänsteman skall omprövas av Brottsoffermyndig-
hetens nämnd om sökanden begär det.
Kristdemokraterna tillstyrker förslaget, men vill
samtidigt påpeka att det är angeläget att Brottsoffer-
myndigheten får tillräckliga resurser för att klara sin
uppgift. Vi kristdemokrater menar också att en snabb
uppföljning måste ske av arbetssituationen och ären-
debalansens utveckling på myndigheten efter det att
den föreslagna lagändringen trätt i kraft.</pre><pre>Ytterligare behandlar propositionen ansökningsti-
den, dvs. ventilregeln. Huvudregeln är att ansökan
skall göras inom två år från det att förfarandet hos
polis, åklagare och domstol har avslutats. När förun-
dersökning inte har inletts skall ansökan göras två år
från det att brottet begicks. Vi kristdemokrater är,
med anledning av förslaget, angelägna om att påpeka
vikten av att barn som har utsatts för övergrepp skall
ha möjlighet att få stöd även om det har gått flera år
från det att övergreppet skett fram till anmälan. Rege-
ringen gör den bedömningen att de barn som utsätts
för sexuella övergrepp även i fortsättningen bör kun-
na få brottsskadeersättning. Här vill vi kristdemokra-
ter med kraft understryka att det aldrig får finnas
någon som helst tvekan om att så också blir fallet.
När det gäller brottsskadelagen och brottsskador
som uppkommit i arbetet vill regeringen avvakta
utvecklingen beträffande kollektiva och privata för-
säkringar. Därmed undantar man inte dessa från
brottsskadelagens tillämpningsområde, "tills vidare",
som sägs i propositionstexten. Men om någon frivillig
lösning inte kommer till stånd ämnar regeringen åter
ta upp frågan om lagstiftning för att undanta arbets-
skador.
Kristdemokraterna är mycket tveksamma till detta
resonemang. Brottsskador som uppkommit i arbetet
bör, med hänsyn till den svåra situation arbetstagare
kan försättas i, även i framtiden ligga inom brottsska-
delagens tillämpningsområde. Alla arbetstagare skall,
oavsett företagets eller organisationens storlek och
ekonomiska förutsättningar, ha rätt till ersättning för
brottsskador som uppkommit i arbetet.
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom sina
reservationer och sitt särskilda yttrande men yrkar
bifall till reservation 1.</pre><pre>Anf.  94  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Första gången vi i Sverige avsatte
medel i statsbudgeten i ett särskilt anslag för brottsof-
fer var 1948. Sedan dess har vid olika tillfällen för-
ändringar och förbättringar skett, och i dag tar vi
ytterligare ett steg framåt. Det är föranlett av en de-
partementspromemoria från Justitiedepartementet
som har remissbehandlats. De förslag som vi i dag
skall ta ställning till grundar sig på promemorian och
på remissbehandlingen.
Enligt brottsskadelagen har den som utsatts för
brott möjlighet att under vissa förutsättningar få er-
sättning från staten. Brottsskadeersättningen utgör ett
kompletterande skydd och ges först när det bedöms
omöjligt att erhålla ersättning från försäkringar eller
skadestånd från den skadevållande. Det är Brottsof-
fermyndigheten som fattar besluten. Myndighetens
beslut kan inte överklagas, men den sökande kan väl
begära omprövning av ärendet. Den möjligheten
utnyttjades under 1998 i 163 ärenden av de 5 083
ärenden som avgjordes. Endast 14 av dessa resultera-
de i att myndigheten ändrade sitt beslut.
I propositionen föreslås en utvidgning av möjlig-
heterna till jämkning av brottsskadeersättning där den
skadelidande genom sitt uppträdande i samband med
brottet eller på annat, liknande sätt uppsåtligen eller
av oaktsamhet ökat skaderisken. Brottsoffermyndig-
heten och dess företrädare Brottsskadenämnden har
tillämpat jämkning i mycket begränsad omfattning.
Regeringen anser, vilket utskottets majoritet in-
stämmer i, att de kriminalpolitiska aspekterna har
kommit alltför mycket i bakgrunden och föreslår att
kravet tas bort på att det skall finnas särskilda skäl till
att brottsskadeersättning skall kunna jämkas och att
det ersätts med en skälighetsbedömning. Det är själv-
klart, Ragnwi Marcelind, att dessa jämkningsmöjlig-
heter inte får användas på ett sådant sätt att resultatet
från social eller humanitär synpunkt blir oacceptabelt.
Men jag vågar så gott som till hundra procent garan-
tera att Brottsoffermyndigheten klarar den bedöm-
ningen.
Kd yrkar avslag på jämkningsförslaget med hän-
visning till att bl.a. ROKS är kritisk i sitt remissytt-
rande därför att detta skulle kunna drabba kvinnor
hårt. I propositionen och utskottsbetänkandet anförs
att det aldrig skall vara möjligt enligt allmän skälig-
hetsbedömning att jämka ersättningen vid sexualbrott.
Inte heller när män utsätter kvinnor för allvarliga
våldsbrott skall det kunna anses skäligt att jämka
ersättningen. Utskottet föreslår alltså avslag på reser-
vation 1.
I brottsskadelagen införs också en regel om att
sökande som vill ha sitt ärende omprövat skall kunna
få det vid muntlig förhandling med Brottsoffermyn-
dighetens nämnd, om det inte är uppenbart obehövligt
att en sådan förhandling hålls. Det är också en nyhet i
det här förslaget.
Enligt regeringens regleringsbrev för år 1999
gäller verksamhetsmålet att minst 70 % av inkomna
ärenden skall kunna handläggas inom tre månader.
Ärendeökningen år 1998 för Brottsoffermyndigheten
var enligt årsberättelsen 8 %, och ärendebalansen
ökade något. Det förklaras också med att man bytt tio
handläggare, eftersom dessa är mycket attraktiva på
arbetsmarknaden. Det är försäkringsbolag som till
största delen tar hand om dem, då de betalar bättre
löner.
Jag talade för en stund sedan med Brottsoffer-
myndigheten för att höra hur dagsläget är, och jag
fick veta att de under första kvartalet haft en ökning
av ärenden med 25 %. Detta förklarades av chefen för
Brottsoffermyndigheten med att tingsrätterna nu
lämnar ut ett informationsblad om hur man ansöker
om brottsskadeersättning. Det innebär också att
många människor i vårt land har haft rätt till ersätt-
ning men inte har vetat hur de skall ansöka. Man är
från myndighetens sida glad över ökningen, därför att
det innebär att man kan se till att de människor som
är berättigade till ersättning får det. Det är också bra
att man kommer till rätta med problemet. Men myn-
dighetens kapacitet ställs självklart på prov. Man sade
att man dock hade ökat genomströmningen av ären-
den och att man inte var så bekymrad för det.
Utskottets majoritet utgår från att regeringen noga
följer hur de föreslagna ändringarna påverkar myn-
dighetens arbetssituation, och med de återrapporte-
ringskrav som regeringen har bör det ge en god möj-
lighet till utvärdering.
Enligt brottsskadelagen skall en ansökan om
brottsskadeersättning göras inom två år från det att
brottet begicks. Vid särskilda skäl har dock myndig-
heten kunnat pröva en ansökan även om den har
kommit in för sent. Tioårspreskriptionen har utgjort
en yttersta gräns. Förslaget som vi i dag antar innebär
att den tid inom vilken brottsskadeersättning skall
sökas förlängs. Denna konstruktion innebär också att
barn som utsatts för sexuella övergrepp ges möjlighet
att ansöka om ersättning även om så sker först när
barnen har blivit äldre. Barnens situation, som
Ragnwi Marcelind här givit uttryck för, förstärks
alltså väsentligt i detta avseende.
När det gäller brottsskador som uppkommit i ar-
betet för regeringen i propositionen ett resonemang
om att den ersättningen nog borde ligga inom de olika
försäkringssystemen och inte i brottsskadelagen. Men
man landar i att brottsskador som har uppkommit i
arbetet tills vidare inte bör undantas från brottsska-
delagens tillämpningsområde. Man bör i stället följa
utvecklingen med privata och kollektiva försäkringar.
Utskottet instämmer i detta.
I reservation nr 4, som Anita Sidén har talat om,
begär moderater och folkpartister att regeringen
skyndsamt skall återkomma med förslag till förbätt-
rade möjligheter att få ersättning för ren förmögen-
hetsskada på grund av brott. Ersättning enligt brott-
skadelagen kan utgå i två fall, dels om det är fråga om
s.k. rymlingsskada, dels om det är fråga om särskilt
ömmande fall.
Jag håller med Anita Sidén om att det är en otro-
ligt traumatisk upplevelse för den person som utsätts
för t.ex. inbrott och kommer hem och finner sin lä-
genhet eller villa tömd. Men utskottet har behandlat
den här frågan vid olika tillfällen och inte ansett att
man kan gå så långt i åtagande. Det skulle kunna bli
mycket dyrt. Frågan är om det är det mest angeläg-
na att satsa resurser på.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag till sist bi-
fall till hemställan i utskottets betänkande och avslag
på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  95  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Märta Johansson talar om de förbätt-
ringar som har gjorts sedan brottsskadelagen kom till
1948. I vår motion hävdar vi att jämkningsregeln kan
bli ett riskmoment för utsatta kvinnor.
Jag vill fråga Märta Johansson om hon delar min
uppfattning. Vid mål om sexuella övergrepp har
kvinnor fördömts på grund av att de har varit speciellt
klädda osv. För något tag sedan var det s.k. jeansmå-
let aktuellt - det hände inte här i Sverige - och fick
väldigt stor plats i medierna.
I betänkandet står det: Det aldrig lär kunna anses
skäligt att jämkning sker vid sexualbrott. Där tycker
vi att utskottet hade kunnat vara mycket mer konkret
och tydligt i sin skrivning. Detsamma gäller när det
står: Det lär knappast heller kunna anses skäligt att
jämka ersättningen i ett sådant fall.
När det gäller ärendebalansen nämnde Märta Jo-
hansson regleringsbrevet till Brottsoffermyndigheten.
Vi vet ju att målet har angetts till minst 70 % av
brottsskadeärendena med bibehållen kvalitet. Detta
skall handläggas inom tre månader. 1997 hade ären-
debalansen visserligen minskat, men man klarade
ändå inte den ekonomiska delen. Myndigheten be-
dömde det som att det skulle bli en ökning med 5 %.
Märta Johansson berättade här att antalet ärenden har
ökat med minst 25 % under det första kvartalet. Re-
dan med en ökning med 5 % sade myndigheten att
man inte skulle klara av den ekonomiska delen.
Jag vill då fråga: Anser Märta Johansson att det
behövs mer resurser för att man skall klara denna
ökning av antalet ärenden?</pre><pre>Anf.  96  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag har fullt förtroende, Ragnwi Mar-
celind, för Brottsoffermyndighetens handläggare när
det gäller att bedöma om det kan vara skäligt med
jämkning, och jag har fullt förtroende för deras för-
måga att inte jämka vid sexualbrott och våld mot
kvinnor.
Det är klart att ärendebalansen är bekymmersam.
En verksamhetsökning med 25 % blir bekymmersam.
Men chefen för Brottsoffermyndigheten var ändå
försiktigt positiv. Han sade att man har ökat ärende-
genomströmningen och att man klarade det bra. Men
det är klart att detta måste hållas under mycket nog-
grann uppsikt. Med de återrapporteringskrav som
finns till regeringen förutsätter vi i utskottets majori-
tet att regeringen kommer att se till att Brottsoffer-
myndigheten får den resursförstärkning som kan
komma att behövas.</pre><pre>Anf.  97  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Tack, Märta Johansson, för det för-
tydligandet. Jag vet sedan tidigare att Märta Johans-
son har ett mycket starkt förtroende för Brottsoffer-
myndighetens arbete. Här delar jag Märta Johanssons
uppfattning.
Det är oerhört viktigt att vi som politiker och lag-
stiftare är väldigt tydliga i de skrivningar som
Brottsoffermyndigheten skall fatta beslut utifrån. Vi
anser att regeringen inte har varit tillräckligt tydlig i
sin skrivning. Med tanke på de erfarenheter som vi
har kan detta på sikt drabba kvinnor och barn som
utsatts för sexuella övergrepp.
Gång på gång skriver vi i våra betänkanden att vi
utgår ifrån att regeringen skall det ena eller det andra.
Nu utgår vi ifrån i det här betänkandet att regeringen
skall följa upp ärendebalansen och situationen för
Brottsoffermyndigheten med alltfler ärenden.
Utifrån de samtal som vi har haft med bl.a. åkla-
garmyndigheter kan vi konstatera att ärendena
ökar. Det kommer in fler anmälningar. Det behövs
mer resurser. Vi kan inte säga att vi har ett fullt för-
troende för Brottsoffermyndighetens arbete, som
Märta Johansson sade, om myndigheten inte får re-
surser för att kunna leva upp till den kompetens och
skicklighet som man där besitter. Det saknas alltså
resurser, och därför säger vi i motionen att vi önskar
att arbetet efter omorganisationen skall följas upp. Vi
utgår ifrån att regeringen skall göra detta. Det är ett
krav.
Anf.  98  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det kommer att följas upp. I och med
de återrapporteringskrav som myndigheten har blir
det en uppföljning, Ragnwi Marcelind.</pre><pre>Anf.  99  ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Vi moderater vill förbättra möjlighe-
terna för den som har utsatts för ekonomiskt brott och
inte kan få ersättning någon annanstans ifrån. Vi vill
garantera det enskilda brottsoffrets rätt till och behov
av trygghet och stöd, men också rätt till ersättning.
I betänkandet under rubriken Ersättning för ren
förmögenhetsskada står det: Utskottet anser i likhet
med motionärerna att det är angeläget att brottsoffer
kan få ersättning för sina skador, men att det skulle
vara statens finanser som avgjorde att vi inte nu har
möjlighet att satsa på det. Lovar socialdemokraterna
att ställa upp på vår reservation när ekonomin har
vänt och då förbättra möjligheterna för den som drab-
bas av ekonomisk brottslighet så att han eller hon kan
få hjälp?</pre><pre>Anf.  100  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Ja, Anita Sidén, om jag vågade lova
det, men det vågar jag inte. Det är alltid en fråga om
prioriteringsresonemang. Jag vet att det finns fall där
människor har råkat väldigt illa ut.</pre><pre>Anf.  101  ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! I första hand är det viktigt att man
stöder brottsoffret. Det är inte fråga om någon obe-
gränsad ersättning. I propositionen står det vad som
gäller för ersättning i dag. Men det är en grupp av
människor som är brottsoffer, oavsett vad de har
drabbats av.</pre><pre>Anf.  102  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Ja, det kan vara fråga om besvärliga
situationer, men jag vågar inte stå här i dag och utlo-
va att vi klarar detta.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>8 §  Vissa aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1998/99:LU16
Vissa aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.</pre><pre>Anf.  103  VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Jag vill med anledning av utskottets
behandling av en centermotion, L204,  börja med att
yrka bifall till reservation nr 1 i betänkandet.
Motionerna rör en ökad demokratisering inom
aktiebolagslagen. Vi har bl.a. föreslagit att insynen
bör öka för de små enskilda aktieägarna inom de
börsnoterade företagen. Tyvärr har vi inte fått gehör
för detta.
Jag skall inte orda mer om detta, utan jag vill yrka
bifall till reservation 1. Under övriga moment där det
inte finns någon reservation instämmer jag i utskot-
tets hemställan.</pre><pre>Anf.  104  RAIMO PÄRSSINEN (s):
Fru talman! Låt mig först yrka bifall till lagut-
skottets hemställan i betänkande nr 16 i dess helhet
och avslag på samtliga reservationer. I betänkandet
tar vi ställning till fem motioner som har väckts under
den allmänna motionstiden.
Först kan vi konstatera att den associationsrättsli-
ga lagstiftningen har förnyats och förändrats under
den senaste tioårsperioden. 1990 tillsattes en aktie-
bolagskommitté med uppdrag att göra en översyn av
lagen. Uppdraget omfattade två delar.
Den första delen var att lägga fram förslag till
ändringar med anledning av den europeiska integra-
tionen och Sveriges närmande till EU.
Den andra delen av kommitténs arbete avsåg att
överväga frågor kring aktiebolagets kapital, finansi-
ella instrument, organisation och aktieägarnas mino-
ritetsskydd.
Aktiebolagskommitténs slutbetänkande skall av-
ges under detta år. Slutmålet är alltså en helt ny ak-
tiebolagslag.
Även på det redovisningsrättsliga området har det
skett omfattande lagändringar under de senare åren.
Den nya lagstiftningen, som i huvudsak baseras på
EU-direktiv, tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari
1997.
I Regeringskansliet bereds för närvarande frågor
om normbildning på redovisningsområdet, sanktio-
ner, löpande bokföring och personalekonomisk redo-
visning. Detta arbete berör grundläggande principfrå-
gor om ansvaret för utvecklande av normer för före-
tagens redovisning men även en anpassning av bokfö-
ringsreglerna till utvecklingen på IT-området.
Vad gäller frågan om redovisning och bokföring
av det s.k. humankapitalet har Redovisningskommit-
téns slutbetänkande Översyn av redovisningslagstift-
ning remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Frågan kommer att övervägas i
den proposition till ny bokföringslag som kommer nu
i maj 1999.
Fru talman! Man kan med andra ord konstatera att
det är mycket arbete som är nedlagt på dessa områ-
den, och likaledes sker i dag kring dessa väsentliga
frågor. Mycket har förändrats och förbättrats, och mer
är på gång.
Sedan vill jag säga några ord om Vivianne Ger-
dins motion och reservationen om beredning av sty-
relseval. Näringslivets börskommitté har utfärdat en
rekommendation redan 1994. Sedan 1995 ingår den
som en bilaga till inregistreringskontraktet vid Stock-
holms fondbörs. Det innebär att den är tvingande för
de aktiebolag som är registrerade på börsen.
Jag kan också anföra att den största skillnaden
mellan en förening, om vi skall tala om demokrati,
och ett aktiebolag är att ett aktiebolag är en kapitalas-
sociation där rösträtten är knuten till kapitalinsatsen.
Har man en valberedning som inte tar hänsyn till
ägar- och inflytandeförhållanden, kan man faktiskt
ifrågasätta dess värde.
Vi bör även tänka på att aktier byter ägare, som
bekant. Om en bolagsstämma tvingas att utse en val-
beredning är det inte alls säkert att den representerar
de aktuella ägarförhållandena vid nästkommande
bolagsstämma. Om efterlevnaden av näringslivets
börskommittés rekommendation är god, finns det
ingen anledning att tillgripa lagstiftning på detta om-
råde.
Återigen: Bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>9 §  Skadeståndsrättsliga frågor</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1998/99:LU17
Skadeståndsrättsliga frågor</pre><pre>Anf.  105  BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Riksdagsledamöter! Detta betänkande
berör skadeståndsrättsliga frågor. Spektrat är brett. De
sex motionerna berör olika, stora ämnen. Motionerna
handlar ju om riksdagsledamöternas ambitioner att
rätta felaktig lagstiftning. I detta betänkande tas bl.a.
upp frågan om hundägares strikta ansvar inför t.ex. en
inbrottstjuv som tar sig in i ett hus där en hund vaktar
sin husses och mattes liv och egendom. Det finns
också förslag om att ge staten rätt att driva regressta-
lan mot kraftföretagen enligt atomansvarighetslagen.
Fru talman! Vi har ställt oss bakom sju av reser-
vationerna i detta betänkande, bl.a. de moderata mo-
tionerna. Två motioner handlar om regresstalan i
företagsamhet och i energiproduktion. I den tredje
motionen begär motionärerna att regeringen skall
lämna förslag till ändrade regler för skadeståndser-
sättning vid kränkning. För tids vinnande yrkar jag
bifall endast till motion nr 7, alltså reservation nr 5.
Jag skall kort beröra två av de moderata motio-
nerna. Den ena, av Ulf Kristersson m.fl., gäller re-
gressrätt vid utgiven lön. Vi tycker att det är rimligt
att en arbetsgivare skall ha möjlighet att få tillbaka
utbetalad sjuklön om den anställde på ett eller annat
sätt har skadats av tredje man och därmed förorsakats
denna sjukskrivning. Vi förutsätter att den kommande
utredningens arbete bedrivs med inriktningen att
regeringen snarast skall kunna förelägga riksdagen
erforderliga förslag till ändringar i skadeståndslagen.
Därför har vi nöjt oss med ett särskilt yttrande.
Den andra motionen, underskriven av Carl Bildt
m.fl., tar upp en fråga om förändring i atomansvarig-
hetslagen. Frågan om ett utökat ansvar för anlägg-
ningshavare vid atomskador har varit ett återkom-
mande spörsmål för riksdagen under flera år. Enligt
vår uppfattning är det angeläget att förslag från rege-
ringen rörande ansvaret för atomskador snarast kan
läggas fram för riksdagen och att ärendet inte fördröjs
ytterligare. Vi förutsätter att förslagen i motionens
yrkande 18 behandlas i detta sammanhang och har
därför inte funnit skäl att reservera oss till förmån för
motionsyrkandet.
Fru talman! Jag kommer nu att fördjupa mig lite i
frågan om kränkningsersättning för brottsoffer - en
motion av Gun Hellsvik m.fl. Det är helt orimligt att
frågan om ersättning för kränkning av ett brottsoffer
skall hänga på om gärningsmannen slår ihjäl sitt offer
eller om offret överlever.
Enligt skadeståndslagen har brottsoffer rätt till
kränkningsersättning för det lidande som brottsoffret
åsamkats under den tid som den brottsliga gärningen
pågått. Kränkningsersättningen utgör brottslingens
sonande av sitt brott gentemot brottsoffret och utgör i
många fall en stor del av det totala skadestånd som
brottsoffret erhåller.
Kränkningsersättningen är emellertid, liksom er-
sättningen för sveda och värk, ett ideellt skadestånd.
Ideella skadestånd utgår inte när en person har dött,
eftersom det är tänkt som en personlig ekonomisk
kompensation till brottsoffret för det lidande som han
eller hon har åsamkats. Detta leder till det märkliga
förhållandet att gärningsmannen är skadeståndsskyl-
dig för kränkning om brottsoffret överlever, men
slipper skadeståndsanspråk om han tar livet av sitt
offer.
Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning är
det inte rimligt att en gärningsman skall undkomma
sitt skadeståndsansvar genom att förgrova brottet från
misshandel till mord t.ex. Därför tycker vi att rege-
ringen borde få i uppdrag att se över nuvarande regler
med inriktning på att dödsboet i förekommande fall
skall kunna överta kravet gentemot gärningsmannen.
En särskild form av ideell skada ersätts enligt
1 kap. 3 § skadeståndslagen. Det gäller kränkning av
den personliga integriteten genom brott mot någons
personliga frihet, frid eller ära. Syftet med denna
regel är att gottgöra den integritetskränkning som
följer av det brott som avses med regeln. Bestämmel-
serna ger inte rätt till ersättning för lidande som till-
fogats någon annan än den som utsatts för brottet.
Den kommitté som arbetade med ideell skada an-
såg inte att skadestånd för kränkning bör överföras till
efterlevande till den som dödats genom en brottslig
handling. Vad härefter gäller successionen i den av-
lidnes skadeståndsrätt anser kommittén att rätten till
skadestånd för ideell skada vid personskada och för
kränkning genom brott vid den skadelidandes död bör
gå över till arvingarna om krav på sådan ersättning
framställs dessförinnan.
Detta är svårt för mig att förstå. Skulle jag t.ex. -
o, hemska tanke! - bli tillfångatagen, förnedrad, utsatt
för våld eller ärekränkt kan jag endast utverka ett
kännbart ekonomiskt krav på min plågoande om
vederbörande låter mig leva så länge att jag hinner,
orkar och är kapabel att ställa ett sådant krav.
Det är hårresande. En klok och beräknande
gangster slår naturligtvis ihjäl mig. Kanske skulle jag
kunna köpa mig livet genom att lova att inte ställa
skadeståndsanspråk - absurda tanke! Men om jag,
mitt namn eller min familj tar skada till frihet, frid
eller ära kan inte hänga på att jag, kanske innan jag
ger upp andan, hinner ställa ett skadeståndsanspråk.
Man kan också fråga sig vem kravet skall ställas
till. Det är ju bra att veta om något händer mig eller
någon annan här i Sverige. Är det till min baneman?
Är det till polisen? Är det till domstolen med en väl-
formulerad och juridiskt riktig skadeståndstalan?
Jag förstår inte att majoriteten är så kallsinnig till
detta rimliga krav. Hur tänker Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Det skulle vara in-
tressant att höra. De säger sig värna om svaga männi-
skor. Jag kan inte tänka mig en svagare människa än
den som genom grova brott blir kränkt till frihet, frid
eller ära och dessutom dör.
Det är inte fråga om en förmögenhetsmassa i
arvssuccession. Det är fråga om ett avhållande och ett
preventivt förhållningssätt som gör att man genom att
bli ekonomiskt ansvarig för sina handlingar avstår
från dessa.
Om inte riksdagen stöder den moderata reserva-
tionen, och chansen är måste jag tillstå inte så stor,
har jag och mina partikamrater kvar förhoppningen
att Lagrådet i sin lagrådsremiss upptäcker detta ab-
surda ställningstagande av Kommittén om ideell
skada och föreslår en ändring i den riktning som jag
nu har argumenterat för. Med det, fru talman, vill jag
än en gång yrka bifall till reservation 5.</pre><pre>Anf.  106  TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Det handlar om grundläggande
mänskliga värderingar, om rättssäkerheten i en de-
mokrati. Det handlar om att den enskilda människans
intresse måste gå före ett strikt ekonomiskt tänkande.
Det jag talar om är 24-timmarsregeln och de negativa
konsekvenser den för med sig för den enskilde som
blivit felaktigt frihetsberövad. I betänkandet instäm-
mer utskottsmajoriteten i vår kritik av 24-
timmarsregeln. Jag citerar: "Ett frihetsberövande,
även om det är kortvarigt, kan givetvis för den en-
skilde upplevas som mycket ingripande och orsaka
både lidande och ekonomisk skada."
Fru talman! För mig känns det mycket märkligt
att utskottets majoritet å ena sidan kan instämma i
fråga om konsekvenserna för den enskilde men i
samma andetag komma till motsatt slutsats. För mig
och Vänsterpartiet har frågan om 24-timmarsregeln
ett stort principiellt värde. För oss handlar det om att
människan som individ är okränkbar och äger rätten
till sin egen frihet. Den rätten slås fast i artikel 3 i
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättighe-
terna och i artikel 5 i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter.
I betänkandet får vi också ta del av motiveringen
för riksdagens beslut förra våren, något som får mig
att än en gång fundera över vad utskottsmajoriteten
egentligen vill. Sämre exempel på icke önskvärda
konsekvenser får man söka efter med ljus och lykta.
De områden där polisens ingripanden alltför ofta lyst
med sin frånvaro får här stå som de stötande resulta-
ten om slopandet av 24-timmarsregeln skulle bli av.
De exempel som tas upp är bl.a. polisingripanden
i samband med mäns våld mot kvinnor i nära relatio-
ner och polisens insatser vid rasistiska demonstratio-
ner. Vi minns ju, fru talman, demonstrationer där bl.a.
högerextrema och nazistiska yttringar har framförts
och där polisen inte har ingripit. Är det dessa exempel
utskottsmajoriteten drar fram? Det verkar ju, fru tal-
man, vara så att polisen redan under många år har
tillämpat återhållsamhet vid ingripande i de nämnda
fallen trots att 24-timmarsregeln inte slopats.
Vidare skulle detta innebära en betydande belast-
ning för de ersättningsprövande myndigheterna. In-
nebär egentligen den formuleringen att det finns ett
stort antal personer som felaktigt frihetsberövats och
att s, kd, och Centern tycker att det är helt okej att
dessa människor inte får någon som helst upprättelse?
Det är bl.a. här texten enligt min mening går stick
i stäv med utskottets ställningstagande. Min tolkning
kan inte bli någon annan än att utskottsmajoriteten
tycker att det är helt i sin ordning att det begås rätt-
sövergrepp mot vissa människor utan att de får rätten
till ersättning för den kränkning de utsatts för.
En annan fråga som har tagits upp är kostnaderna
för slopandet av 24-timmarsregeln. Här kan jag inte
göra annat än att upprepa vad jag sade i min inled-
ning; att den enskilda människans intressen och vär-
nandet av människans fri- och rättigheter alltid måste
gå före den strikta och låsta penningpolitiken.
Fru talman! Jag vill erinra kammaren om att det
ärende som vi nu behandlar har tagits upp förra våren.
Det bygger delvis på det som redan har framgått i
betänkandet från 1993 av Kommittén för översyn av
det allmännas skadeståndsansvar. Denna kommitté,
som bl.a. bestod av representanter för samtliga riks-
dagspartier, lämnade flera förslag som stärker den
enskildes rätt till skadestånd gentemot samhället. I
skadeståndskommittén var samtliga partier överens
om att slopa den s.k. 24-timmarsregeln.
För ett år sedan var det Socialdemokraterna och
Kristdemokraterna som hade enats i den här frågan.
Nu har också Centern anslutit sig till Socialdemokra-
terna och Kristdemokraterna och bildat majoritet i
utskottet.
Jag vill fråga Centerpartiet varför man nu har änd-
rat sig och svängt i den här frågan. Birgitta Carlsson,
Centerpartiet, sade i sitt anförande på våren i fjol så
här, jag citerar: "Centerpartiet står bakom utskottets
majoritetsförslag under mom. 1 vad gäller ändring i
den föreslagna lagen om ersättning vid frihetsberö-
vande och andra tvångsåtgärder. Den föreslagna änd-
ringen innebär ökade möjligheter till ersättning från
staten för den som varit anhållen på felaktiga grunder
kortare tid än 24 timmar." Vidare säger hon: "Vi
delar uppfattningen att ersättning skall kunna utgå till
den eller dem som felaktigt anhållits under kortare tid
än 24 timmar."
Vad är det som har fått Centerpartiet att ändra sig?
Det är ju inte bara i utskottet som Centerpartiet har
ändrat sig. Det var ju en enig kommitté med repre-
sentanter från alla våra partier som faktiskt hade sla-
git fast att man inte ville ha kvar 24-timmarsregeln.
I den socialdemokratiska reservationen lade man i
stort sett också tyngdpunkten på de ökade kostnader-
na. Jag vill ställa en fråga till Socialdemokraterna.
Vad är det som har gjort att ni har svängt från den
överenskommelse som man hade i kommittén?
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till reservation 2, och i övrigt yrkar jag bifall till hem-
ställan i utskottets betänkande.</pre><pre>Anf.  107  VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 6.
För att människor skall känna trygghet i samhället
är det viktigt att vi har en lagstiftning som kompense-
rar dem när de drabbas av person- eller sakskada men
också när de drabbas av ren förmögenhetsskada.
Från januari 1999 har skadeståndslagen utökats.
Det innebär att stat och kommun kan bli ersättnings-
skyldiga till den enskilde om fel eller försummelse
uppdagas som medför förmögenhetsskada för indivi-
den. I en rättsstat är det viktigt att individens ställning
gentemot myndigheterna inte undermineras. Utskottet
har med anledning av en motion ställts inför frågan
att ytterligare stärka individens ställning. Vi anser att
kravet på särskilda skäl inte skall behöva åberopas.
Majoriteten har en annan åsikt. Jag yrkar därför bifall
till reservationen beträffande felaktig myndighetsin-
formation.
Jag vill säga något angående ersättning vid fri-
hetsberövanden. Angående skadeståndsansvar vid
frihetsberövande - även detta har förändrats vid års-
skiftet - anser vi i Centerpartiet att det är befogat att
bibehålla  24-timmarsregeln. Det innebär i praktiken
rätt till ersättning för den som på grund av misstanke
om brott varit häktad under minst 24 timmar i sträck,
under förutsättning att personen sedan frikänns eller
att förundersökningen avslutas utan åtal.
Vi anser att det inte finns skäl att utvidga ersätt-
ningsansvaret vid ett ingripande som innebär ett kort-
varigt frihetsberövande, dvs. som varar mindre än 24
timmar. Det är mitt svar bl.a. till Tasso Stafilidis. Vi
är övertygade om att det skulle kunna innebära nega-
tiva konsekvenser för de brottsutredande myndighe-
terna. Det skulle kunna bidra till en återhållsamhet
inför befogade ingripanden, minska effektiviteten
samt minska de ekonomiska resurserna för just
brottsbekämpningen.
Vi har också sett att det föreligger en risk för icke
önskvärda konsekvenser om ersättning skall ges vid
ingripanden som innebär ett kortvarigt friihetsberö-
vande, exempelvis vid polisingripande i samband
med mäns våld mot kvinnor i nära relationer och där
kvinnorna inte står fast vid sina uppgifter på grund av
påtryckningar från mannen. På denna punkt yrkar jag
alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Jag skulle också vilja tillägga att detta är en av-
vägningsfråga. För oss är det mycket viktigt att man
inte naggar möjligheterna att minska brottsbekämp-
ningen i kanten. Det är väldigt viktigt att det ges
möjligheter att utreda brott.
Därutöver finns det en motion från oss i Centern i
vilken vi begär ett strikt ansvar i kombination med en
obligatorisk ansvarsförsäkring. Den bör införas för
den som introducerar gentekniskt modifierade orga-
nismer. Därmed skulle riskkostnaderna blir tydligare
för bioteknikföretagen och deras kunder.
Vi i Centerpartiet är i huvudsak positiva till en ut-
veckling av biotekniken som kombineras med en
ständig vaksamhet och tydliga gränser för vad som är
tillåtet. Vi är medvetna om att det inom området
genteknik finns möjligheter, men där finns också nya
hot och risker som vi måste minimera.
Från årsskiftet har regeringen möjligheter att före-
skriva att produkter som släpps ut på marknaden skall
märkas om de består av genetiskt modifierade orga-
nismer. Vi i Centerpartiet anser att det är viktigt att
konsumenterna får vetskap om vad produkterna inne-
håller och hur de har producerats. Därför bör obliga-
torisk märkning införas för alla produkter som består
av eller har tillverkats av genetiskt förändrade orga-
nismer. Vi hoppas därmed att regeringen tar vara på
denna möjlighet och verkställer denna märkning av
dessa produkter.
Utskottet har avstyrkt vår motion med krav på en
obligatorisk försäkring. Argumentet är att någon
skada orsakad av gentekniskt modifierade organismer
inte har rapporterats och att risken för skador skulle
vara mycket liten. Men å andra sidan gör utskottet
också den bedömningen att om någon allvarlig skada
uppstår täcks det av de bestämmelser som finns inom
dagens lagstiftning.
I betänkandet framgår det ändå att det finns en
tveksamhet hos regeringen om nuvarande lagstiftning
är tillräcklig men att man inte nu är villig att förändra
den.
Introduktionen av främmande organismer är svår
att överblicka, och området behöver därför särskilt
uppmärksammas. Dagens regler ger en obalans i det
att teknikens möjliga vinster tillfaller företagen, me-
dan riskerna till största delen får bäras av samhället
och skattebetalarna. Vi anser därför att det är befogat
med en obligatorisk försäkring och att den bör införas
för den som introducerar gentekniskt modifierade
organismer.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 6.</pre><pre>Anf.  108  TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag tyckte inte att Viviann Gerdin
riktigt svarade på den fråga som jag ställde om vad
det är som har föranlett att Centerpartiet har ändrat
ståndpunkt sedan förra året. Men jag vill ändå åter-
igen fråga om Viviann Gerdin tycker att det är helt i
sin ordning om en person som har varit frihetsberö-
vad på felaktiga grunder under 23 timmar inte får
någon ersättning.
Samtidigt vill jag också påpeka att ett frihetsberö-
vande - man kanske t.o.m. blir anhållen framför sina
arbetskamrater eller sina grannar - kan innebära att
man får på sig en stämpel som brottsling. Tycker inte
Viviann Gerdin att det är integritetskränkande och att
man då känner sig sårad och omtumlad? Om man inte
får en upprättelse kan just detta faktiskt skapa en
förtroendebrist för polisen. Håller Viviann Gerdin
med om det, eller anser hon att det är helt i sin ord-
ning att så att säga göra sådana felaktiga frihetsberö-
vanden?</pre><pre>Anf.  109  VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Visst kan jag känna med den individ
som berövas sin frihet. Men detta är också en avväg-
ningsfråga. För att komma till skott och kunna utreda
ett brott måste man ju kanske göra ett frihetsberövan-
de av en människa under en kort tid. Jag tycker att
detta hela tiden är en avvägningsfråga. Skall man
klara brottsutredningen, eller skall man tillåta att den
hämmas? Den kommer nämligen att påverkas. Det är
egentligen två sidor av samma sak. Jag värnar också
om individen. Men jag tycker att det starkt hämmar
en brottsutredning om vi skall ha en byråkrati som
byggs upp för att ersätta även människor som har
varit frihetsberövade under ett litet antal timmar.</pre><pre>Anf.  110  TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag kan inte se hur det skulle göra det
lättare för själva utredningen. Men det kanske Vivi-
ann Gerdin kan förklara lite bättre. Jag undrar om
Viviann Gerdin inte håller med om att det faktiskt
också skulle kunna vara en trygghet för polisen att
faktiskt veta om att om den gör ett felaktigt frihetsbe-
rövande har den person som utsatts för detta faktiskt
rätt att få ersättning och rätt att få ett kvitto på och en
ursäkt för den behandling som han eller hon har fått
och som har varit orättfärdig.
Håller Viviann Gerdin med om det? Eller tycker
Viviann Gerdin fortfarande att inte ens polisen på
något sätt kan ha nytta av att 24-timmarsregeln slopas
och att felaktigt frihetsberövade faktiskt får en ur-
säkt?</pre><pre>Anf.  111  VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är helt i sin ordning
att be den om ursäkt som berövats friheten; det är helt
klart. Man skall vara mycket ödmjuk inför den rollen
också. Jag vill dock även poängtera att vi måste ha ett
förtroende för myndigheten. Det är väl så att vi i
stället får vända oss till den, så att man inte missbru-
kar det här. Helt klart måste detta hanteras på ett
väldigt ödmjukt sätt men det får inte gå så långt att
det hämmar den brottsbekämpning som jag anser vara
väldigt viktig för att få ett brott utrett. Det gynnar då
brottsoffret.</pre><pre>Anf.  112  ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Debatten om oskyldiga myndig-
hetsoffer måste föras så länge vi har anledning att
misstänka att det finns människor som blir utsatta för
oskyldigt frihetsberövande och så länge vi har anled-
ning att misstänka att människor kan drabbas av orik-
tig myndighetsutövning.
Folkpartiet har skrivit en motion som har be-
handlats i lagutskottet och där de här frågorna tas
upp. Motionen har inte tillstyrkts av majoriteten i
lagutskottet.
När det gäller 24-timmarsregeln och detta med
gripande och anhållande är det ju så att den som sitter
gripen kan sitta där i 23 timmar 59 minuter utan att
vara berättigad till någon form av skadestånd från det
allmänna. Den parlamentariska utredning som före-
gick lagändringen förra året föreslog i bred enighet att
ett strikt skadeståndsansvar skall införas från sam-
hällets sida när det gäller frihetsberövande, även
under 24 timmar. Men när lagändringen kom förra
året hade regeringen inte följt den parlamentariska
utredningen. Dessutom hade Kristdemokraterna och
Socialdemokraterna ändrat sig jämfört med vad man
hade tyckt i utredningen.
Under utskottsbehandlingen i år har Kristdemo-
kraterna och Socialdemokraterna gått emot nämnda
förändring. Även Centerpartiet har, som redan fram-
kommit, ändrat sig. Jag är än en gång intresserad av
att fråga Centerpartiet vilka resonemang som har förts
som fått partiet att ändra sig sedan förra året och vilka
eventuella nya fakta som har kommit fram.
För mig och för Folkpartiet är det ganska själv-
klart att även en kort tid av frihetsberövande är såväl
omtumlande och förnedrande som plågsamt för en
individ. Naturligtvis kan det också vara förenat med
vissa kostnader i form av förlorad arbetsinkomst osv.
Det kanske t.o.m. är så att det är de första timmarna
som för en person som aldrig varit gripen är mest
omtumlande och påfrestande.
Det har förts fram ett antal argument mot en
skärpning av skadeståndsansvaret. Man har talat om
att polisens möjligheter till effektiva metoder skulle
undanröjas. Då glömmer man bort att polisen har
ganska många möjligheter att ta människor till förhör,
att vidta olika ordningsåtgärder osv. utan att göra ett
formellt gripande eller en anhållan. Man glömmer
också bort att det kanske vore en trygghet för poliser-
na själva att veta att om det blir ett misstag, vilket
naturligtvis kan begås, utgår ersättning och en tydlig
ursäkt från samhällets sida. Jag tror att det t.o.m.
skulle innebära att samhällets och allmänhetens för-
troende för polisen ökade.
Samhällets viktiga uppgift att skydda människor
mot brott får inte utföras till priset av att människor är
rättslösa gentemot staten. Här finns det två principer.
I motsats till dem som väljer den ena principen väljer
jag den som garanterar rättssäkerheten för individen.
Det avgörande för en person som blivit inlåst är
naturligtvis inte beloppets storlek men det skall väl i
alla fall motsvara t.ex. förlorad arbetsinkomst och
innebära ett erkännande av att samhället har begått ett
misstag.
Vidare föreslås i Folkpartiets motion att skade-
ståndet skall kunna jämkas om den enskilde med sitt
beteende gett polisen anledning att misstänka brott.
Det kan ju förekomma missbruk av ersättningskrav.
En person kan försvåra utredning, undandra sig för-
undersökning eller på annat sätt bidra till ett gripande.
I vissa fall skall ersättningen naturligtvis kunna jäm-
kas till noll. Det behövs alltså en hårdare jämknings-
regel än den som gäller i dag för att undvika missbruk
av ersättningskrav.
I folkpartimotionen föreslås också att preskrip-
tionstiden skall kortas. Att, som det är i dag, kunna
vänta med en anmälan i upp till tio år är alldeles för
lång tid. Enligt min uppfattning skapar ett myndig-
hetsansvar som gäller ansvar vid gripanden under 24
timmar, kombinerat med större möjligheter till jämk-
ning, en bättre balans mellan den enskildes rättssä-
kerhet och samhällets behov av att skydda sig mot
kriminalitet.
Fru talman! När det gäller felaktig myndighetsin-
formation har den enskilde i dag rätt till ersättning
endast om det finns "särskilda skäl". Det måste finnas
ett starkare skydd för människor som t.ex. planerar att
köpa hus, investeringar i husköp eller byggprojekt
utifrån myndighetsinformation som är felaktig. For-
muleringen särskilda skäl begränsar den enskildes
möjligheter att föra talan mot myndigheten. Även här
skulle en jämkningsregel kunna vara en framkomlig
väg för att ta hänsyn till den enskildes medansvar i
enskilda fall.
De som nu säger att det blir oerhörda kostnader
för att säkra den enskildes rättssäkerhet måste utgå
från att det i dag finns en mängd oskyldigt anhållna i
Sverige och att det finns en mängd människor som
utsätts för felaktig myndighetsinformation. Om det
verkligen vore så, skulle man då slå sig till ro med
det?
Folkpartiet väljer att stå på den enskilda männi-
skans sida i dessa frågor när det gäller att garantera
hennes rättssäkerhet gentemot myndigheterna.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 3. I övrigt står jag bakom Folkpartiets
övriga reservationer i utskottet.</pre><pre>Anf.  113  VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ge ett svar till Ulf
Nilsson och Folkpartiet när det gäller frihetsberövan-
de under 24 timmar och vår förändring i det samman-
hanget. Framför allt är det så att detta med att utge
ersättning när det är under 24 timmar skulle kunna
drabba väldigt många kvinnor som utsätts för miss-
handel. Kvinnor som senare tar tillbaka sin anmälan
skulle ju då bistå sina misshandlande män. Det skulle
i sin tur kunna medföra att dessa har rätt att kräva
ersättning. Jag tycker att det här är mycket allvarligt
och är därför - det är en av orsakerna - inte beredd att
göra så som det här är fråga om.
Jag ser detta framför allt på ett övergripande sätt.
Frihetsberövande under 24 timmar skulle starkt på-
verka utredningen och brottsbekämpningen. Det är
den stora biten. Det är alltså inte pengarna allena som
är avgörande, utan det handlar framför allt om brotts-
bekämpningen - att den inte får samma möjligheter
som i dag.</pre><pre>Anf.  114  ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att Viviann Gerdin här drar
en alltför skarp gräns mellan om man har en männi-
ska gripen i 23 timmar eller om man har en människa
gripen i 24 timmar. I det ena fallet är man inte alls
berättigad till ersättning, vilket man är i det andra
fallet.
När det gäller behandling och bekämpning av t.ex.
hustru- och kvinnomisshandel måste jag säga att det i
de allra flesta fallen är ganska uppenbart att det är
fråga om någon form av medvållande.
Det kan räknas som ordningsingripande där poli-
sen har goda skäl att ingripa om det är ett uppenbart
lägenhetsbråk. Jag tror inte att den inblandade i så
särskilt många fall skulle kunna kräva ersättning,
även om kvinnan i fråga tar tillbaka sin anmälan.
Även om så vore får polisen ta den risken, men jag
tror att man överdriver brottsbekämpningsproblema-
tiken. Skulle det så vara har vi rader av oskyldiga
som i dag anhålls och grips.</pre><pre>Anf.  115  VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag håller med om att det finns rader
av skyldiga som blir drabbade, och det gör hela frå-
gan väldigt svår. Men jag protesterar mot Ulf Nilsson
när han säger att kvinnorna skulle vara medvållande.
Det finns faktiskt kvinnor som misshandlas utan att
de varit medvållande till det. Det tar jag bestämt av-
stånd ifrån.
Det finns många grupper. Det handlar om offret,
den slagna, eller om den misstänkta. Det är en svår
avvägningsfråga när man vill göra det bästa i slutän-
dan. Det håller jag med om. Men vi har tagit den
ståndpunkten att det är viktigt att det inte hämmar
brottsbekämpningen.</pre><pre>Anf.  116  ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag förstår inte hur Viviann Gerdin
kunde uppfatta det som att jag på något sätt antytt att
kvinnan skulle vara medvållande. Det var en mycket
märklig slutsats. I så fall uttryckte jag mig väldigt
otydligt. Den som är medvållande är naturligtvis
mannen i ett lägenhetsbråk som föranleder ett ord-
ningsingripande och eventuellt ytterligare ingripan-
den.</pre><pre>Anf.  117  CHRISTINA NENES (s):
Fru talman! I dag har vi att ta ställning till sex
motioner om vissa skadeståndsrättsliga frågor. Jag
vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan
och samtidigt yrka avslag på samtliga reservationer.
I ett rättssamhälle är det viktigt att medborgarna
är skyddade mot godtyckliga ingripanden, frihetsbe-
rövanden och andra begränsningar av de grundläg-
gande fri- och rättigheterna. Samtidigt är det viktigt
att vi har en effektiv brottsbekämpning. För att ytter-
ligare stärka medborgarnas ställning beslutade riks-
dagen förra året att det i skadeståndslagen skulle
införas en bestämmelse om det allmännas ansvar för
felaktig myndighetsinformation. Riksdagen beslutade
också om en ny lag, lagen om ersättning vid frihets-
berövanden och andra tvångsåtgärder. Den nya lag-
stiftningen har nu gällt sedan den 1 januari 1999.
När det gäller skadestånd för felaktig myndig-
hetsinformation finns det alltså en ny bestämmelse
som säger att stat och kommun är skyldiga att ersätta
ren förmögenhetsskada, som har orsakats en enskild
medborgare om en myndighet genom fel eller för-
summelse har lämnat felaktiga råd eller upplysningar
och om det med hänsyn till omständigheterna finns
särskilda skäl.
När man bedömer om det finns sådana särskilda
skäl skall man ta hänsyn till vilken typ av upplys-
ningar eller råd som har lämnats. Man skall också se
till myndighetens verksamhetsområde och vilka om-
ständigheter som rådde när upplysningarna lämnades.
Den här nya regeln gäller all information. Den är
alltså inte begränsad till myndighetsinformation.
I reservation 1 tar reservanterna upp att den nya
bestämmelsen har utformats på ett sätt som medför att
lagändringen riskerar att bli en skenreform och kravet
på särskilda skäl hotar att göra regeln verkningslös.
Majoriteten i utskottet anser att om man nu skulle
ta bort kravet på särskilda skäl, skulle det inte under-
lätta för allmänheten att få korrekt information. Nej,
det skulle i stället kunna få till följd att företrädarna
för myndigheter, vid hot om skadestånd, helt avböjer
att ge råd och upplysningar. Ett samhälle med ett
alltmer ohämmat skadeståndsprocesserande, liknande
det som redan finns i t.ex. USA, skulle kunna öppna
sig. Ett sådant samhälle vill vi inte medverka till.
En annan sedan länge omdiskuterad fråga är ska-
deståndsansvar vid frihetsberövanden. Enligt ersätt-
ningslagen har oavsett någons fel eller försummelse
bl.a. den som på grund av misstanke om brott varit
häktad eller under minst 24 timmar i sträck varit
anhållen, belagd med reseförbud eller anmälnings-
skyldighet rätt till ersättning av staten om t.ex. fri-
kännande dom meddelas eller förundersökningen
avslutas utan att något åtal väcks.
Även den som har avtjänat ett fängelsestraff har
rätt till ersättning om frikännande dom meddelas.
I de fall jag nu nämnt krävs det inte att beslutet
var oriktigt för att ersättning skall kunna utgå. Det
kan även utgå ersättning om brottsmisstankar kvar-
står. Här har alltså staten ett strikt ansvar.
Den nya ersättningslagen ger utökade möjligheter
för den som fått sin frihet inskränkt att kunna få er-
sättning från staten på det sättet att den som genom
beslut vid myndighetsutövning fått sin frihet berövad
har rätt till ersättning, under förutsättning att beslutet
vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt.
Den här nya bestämmelsen gör ingen skillnad på om
det är ett gripande eller ett anhållande i mindre än 24
timmar.
I reservation 2 tar man upp att det skall ankomma
på regeringen att lämna förslag till riksdagen som
innebär ett strikt ansvar för staten för frihetsberövan-
den som varat mindre än 24 timmar.
Utskottet är inte berett att nu tre och en halv må-
nader efter det att den nya ersättningslagen trätt i
kraft förorda att ersättningsrätten ytterligare utvidgas.
Naturligtvis är det så som flera sagt här i dag, att ett
frihetsberövande, om än kort, kan orsaka både lidan-
de och ekonomisk skada. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer tillämpningen av de nya reg-
lerna i ersättningslagen.
Fru talman! Jag går nu över till reservation 3, där
man anser att den nya jämkningsregeln visserligen
förbättrat situationen något, men inte tillräckligt. Här
har en utvidgad jämkningsmöjlighet införts, som
innebär att skadestånd på grund av frihetsinskränk-
ning skall kunna vägras eller jämkas om den drabba-
des eget beteende har orsakat beslutet om frihetsin-
skränkningen eller om det med hänsyn till övriga
omständigheter är oskäligt att ersättningen betalas ut.
Den som har försökt att undanröja bevis eller på an-
nat sätt försökt försvåra utredningen kan bara få er-
sättning om det finns synnerliga skäl. Men man kan
inte jämka ersättningen enbart på grund av att miss-
tanke om brott kvarstår. Majoriteten i utskottet kan
inte finna annat än att nu gällande jämkningsregel har
en ändamålsenlig utformning, som väl täcker in de
fall då det är befogat med jämkning på grund av den
skadelidandes eget beteende.
När det gäller skadeståndsanspråk i allmänhet
gäller tio års preskriptionstid enligt preskriptionsla-
gen. Det finns inga särskilda regler vad gäller detta i
ersättningslagen. I reservation 4 anser man att rege-
ringen bör utreda frågan om en lämplig avgränsning
av preskriptionstiden och återkomma med ett lagför-
slag.
Också här är majoriteten i utskottet övertygad om
att det finns anledning att i detta hänseende vara åter-
hållsam med att göra avsteg från vad som gäller an-
gående skadeståndsanspråk i allmänhet. Utskottet
anser att den enskilde inte skall behöva gå miste om
ersättning på grund av en särskild förkortad preskrip-
tionstid.
Vad gäller reservation 5, som handlar om skade-
stånd till efterlevande, har kommittén om ideell skada
lagt fram vissa förslag till förändringar i skade-
ståndslagen. Utskottet har inte för avsikt att föregripa
den lagrådsremiss som väntas komma i år.
När det slutligen gäller ansvar för GMO, dvs.
genmodifierade organismer, finns i dag ett flertal
olika lagar som reglerar användningen. Genom infö-
randet av gentekniklagen införlivades två EG-direktiv
om GMO i svensk lag. Gentekniklagen hade som
uttryckligt syfte att skydda människors och djurs
hälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn
tas.
Lagen med dess grundläggande och övergripande
bestämmelser om bl.a. tillståndskrav och tillsyn har
nu inarbetats i miljöbalken. I samband med att den
trädde i kraft den 1 januari i år infördes också regler
om märkning.
Bestämmelserna om genteknik i miljöbalken reg-
lerar inte skadeståndsansvaret vid användning av
GMO. Däremot omfattas användningen av GMO av
reglerna om strikt ansvar för miljöskador i miljöbal-
ken.
Även en rad olika speciallagar, och då inte minst
inom transportsektorn, kan bli tillämpliga i samman-
hanget. Dessutom ålägger produktansvarslagen till-
verkare och importörer ett strikt ansvar för skador
som produkter har orsakat på person- eller konsu-
mentegendom.
För eventuella skador orsakade av GMO förelig-
ger också det allmänna ansvaret för den som uppsåt-
ligen eller av vårdslöshet orsakar skada. Genteknik-
beredningen har i sitt betänkande Genteknik - en
utmaning ingående diskuterat olika skadestånds- och
försäkringsfrågor.
I reservation 6 anser reservanten att skadesstånds-
ansvaret skall vara strikt för den som introducerar en
gentekniskt förändrad organism och att skadestånds-
ansvaret skall kombineras med en obligatorisk an-
svarsförsäkring.
Majoriteten i utskottet kan inte finna annat än att
eventuella skador orsakade av GMO i betydande
utsträckning täcks av bestämmelserna om ett strikt
ansvar i miljöbalken samt ett strikt ansvar enligt olika
specialförfattningar och det allmänna culpaansvaret
enligt skadeståndslagen. Utskottet anser också att det
är viktigt att noga följa utvecklingen på området för
att se om det skulle finnas behov av ytterligare lag-
stiftning.
Regeringen har också tillsatt en kommitté som
bl.a. skall analysera den moderna bioteknikens möj-
ligheter och risker och lämna förslag till en övergri-
pande politik för området i ett internationellt per-
spektiv. Det är angeläget att den här kommittén ska-
par debatt och diskussioner om frågor som rör den
moderna biotekniken och eventuella konsekvenser för
befolkningen. I direktiven ingår också att lyfta fram
de frågor som kräver en vidareutvecklad konsekvens-
bedömning och en fördjupad etisk diskussion.
Fru talman! Med detta vill jag åter yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga motio-
ner.</pre><pre>Anf.  118  BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Utskotten kan ju skicka med sin upp-
fattning i olika frågor. Det är mycket av det som vårt
arbete går ut på. Jag vill fråga Christina Nenes varför
inte förslaget i den här motionen fick majoritet. Jag
vill förtydliga med ett exempel.
Det finns en händelse som visar hur orimligt detta
ställningstagande är. En äldre man blev nyligen utsatt
för en mycket grov kränkning till frihet, frid och ära.
Det var en sjuk man som på grund av sin sjukdom
råkade ut för en trafikolycka. Den behandling som
polisen gav denna sjuka man kunde ha ändat hans liv.
På grund av i sammanhanget lyckliga omständigheter
avled han inte.
En sådan omständighet var att hans hustru kunde
komma honom till hjälp på olycksplatsen. Mannen
var nämligen inte alkoholpåverkad som polisen förut-
satte utan svårt sjuk och behövde omedelbar vård i
stället för hård fysisk behandling som utvecklades till
misshandel. Att mannen inte fick vård kan ha gett
honom men för livet.
Om mannen hade dött hade hustrun inte kunnat
ställa skadeståndskrav på polisen för kränkning till
frihet, frid, hälsa och ära. Det kan ha stått i massme-
dier och hörts i TV att mannen var alkoholpåverkad
och eventuellt själv åsamkade sig skada genom mot-
stånd mot polisen.
Tycker Christina Nenes att detta är en human ut-
veckling av skadeståndslagstiftningen? Tycker hon
att detta förfarande håller okränkbarhetens fana rö-
rande frihet, frid och ära högt och att preventionen
mot sådana brott är tillräcklig genom en sådan lag-
stiftning?</pre><pre>Anf.  119  CHRISTINA NENES (s) replik:
Fru talman! Precis som jag tidigare sade har
Kommittén om ideell skada lagt fram vissa förslag till
förändringar i skadeståndslagen. En lagrådsremiss
kommer att presenteras under året. I samband med
regeringens ställningstagande till kommitténs förslag
kommer också reservantens förslag att beaktas. Ut-
skottet har ställt sig bakom detta.</pre><pre>Anf.  120  BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Det låter ju vackert. Men jag vill ändå
lämna med ett exempel till i den här frågan.
En annan situation som rör dessa okränkbara om-
råden kan man utan alltför stor förmåga till fantasi
och inlevelse tänka sig är våldtäktsbrott avslutat med
ett ännu svårare brott, nämligen mord. En efterlevan-
de familj, barn, man och andra ingående i kvinnans
familj, kan också bli kränkt till frid och ära. Vilken
ärofylld tillvaro kommer kvinnans barn att genomle-
va? Vilken frid kommer nära och kära att känna inför
denna enorma ideella skada?
Jag börjar tvivla på majoritetens inlevelseförmåga
och fantasi i detta ärende och skulle gärna vilja bli
övertygad om motsatsen.</pre><pre>Anf.  121  CHRISTINA NENES (s) replik:
Fru talman! I sitt förslag har Kommittén om ideell
skada sagt att man tycker att det skulle utgöra ett
alltför stort avsteg från de principer som tillämpas i
vårt land för närvarande att låta rätten till ersättning
gå över på arvingar även om den skadelidande inte
ens har framställt något krav på ersättning.
Men som jag tidigare sade kommer även reser-
vantens förslag att beaktas i den lagrådsremiss som
väntas. Vi får vänta och se. Då kommer ju detta upp
till behandling igen.</pre><pre>Anf.  122  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom ut-
skottets betänkande. Vi hade de här skadeståndsrätts-
liga frågorna uppe till diskussion i fjol. Jag tänkte
egentligen inte upprepa mig alltför mycket.
Jag vill emellertid säga något om 24-
timmarsregeln. Jag tycker att det har gått lite troll i
den. I betänkandet har det ganska tydligt argumente-
rats för varför vi skall behålla den reglering som vi
redan nu har. Vi har talat om att det hämmar brotts-
bekämpningen, det är stötande när det gäller kvinno-
misshandel, det är kostnader och en massa besvär.
Det jag främst vill trycka på är den principiella
delen av detta, nämligen att man inför strikt ansvar
för staten. Det är en skadeståndsrättsligt principiellt
tveksam linje med strikt ansvar. Strikt ansvar har ju
uppkommit i samband med att man bedriver utomor-
dentligt farlig verksamhet. Då har man alltså inte
velat knyta ansvaret till en culpabedömning eller en
vårdslöshetsbedömning.
Men när det gäller myndighetsutövning i största
allmänhet finns det ju ingen anledning att säga att det
är någon farlig verksamhet - en samhällsfarlig verk-
samhet. Det är helt groteskt att tänka sig att statens
företrädare skulle vara farliga. Där skall man natur-
ligtvis, som de grundläggande tankarna är, knyta
ansvaret till om man har varit försumlig och gjort
något felaktigt som man skall ansvara för. Jag tycker
att det är ganska uppenbart att det kommer att hämma
myndighetsutövningen om man inför detta strikta
ansvar.
Nu har Folkpartiet, Bengt Harding Olson och hans
efterträdare drivit något slags rättssäkerhetsdebatt om
detta. Det låter ju behjärtansvärt att säga att här far
människor illa och det klart att de skall ha ersättning.
Men vi har ju alla del i samhället och staten. Ibland är
det plus, och ibland är det minus.
Man får ställa upp och vittna med löjligt låg er-
sättning, och det finns andra saker som man får göra
utan att få betalt. Det är klart att det kan hända att
man blir gripen i något läge. Utgångspunkten är ju att
polisen har grund för sitt ingripande. Om de inte har
det och har förfarit felaktig får man ersättning. I annat
fall kan det bli det intrång som detta innebär. Jag
tycker egentligen att det är en rimlig avvägning av
våra olika roller här i samhället.
Jag tänkte själv på detta med USA. Christina Ne-
nes nämnde det. Jag tycker faktiskt att det ligger
någonting i det. Man skall inte ta till alltför djärva
jämförelser, men argumenteringen från Folkpartiet
skulle förmodligen i sak leda till samma resultat som
majoritetens förslag. Men man går via jämknings-
regler, och då är man illa ute.
Man för in möjligheter eller rättigheter, och sedan
säger man samtidigt att de skall jämkas. Då har man
byggt en fin jordmån, tvister, processer och otydlig-
heter.
Den här lagstiftningen har vi haft sedan 1944, och
jag kan inte se att det i det allmänna rättslivet har
uppkommit några betänkligheter beträffande tillämp-
ningen av de regler som nu gäller.
Sedan vet jag inte om jag har missförstått det eller
inte, men det är ju så att Centern har svängt. Det
tycker jag att ni skall ha ett plus för. När det gäller
argumentet om kvinnor tycker jag att det är ett elän-
de. Det är en bra reglering som vi har, och därför
tillstyrker vi det å det varmaste.</pre><pre>Anf.  123  ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Rolf Åbjörnsson sade att när det gäl-
ler den enskilde mot staten får vi finna oss i att det
ibland blir plus och ibland minus. Man kan nog kon-
statera att alla människor får med det här systemet
något slags självrisk på 24 timmar som man aldrig
kan få ersättning för om man drabbas.
Jag tänkte ställa en principiell fråga till Rolf
Åbjörnsson. Jag är ju lekmannen och Rolf Åbjörns-
son juristen. Rolf Åbjörnsson argumenterade mot
begreppet strikt ansvar och sade att det slår fel. Men
såvitt jag förstår har man strikt ansvar när det gäller
ersättningsskyldighet på mer än 24 timmar. Då blir
min fråga till Rolf Åbjörnsson: Vill han avskaffa
begreppet strikt ansvar även för längre anhållningar?
Det var nämligen en sådan vältalig argumentation
mot själva begreppet strikt ansvar, om att det inte var
förenligt med myndighetsbruk.</pre><pre>Anf.  124  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Vi har inte diskuterat det, men per-
sonligen är jag inte främmande för det. Jag tycker att
strikt ansvar är en egendomlig figur. Jag förstår att
det är behjärtansvärt och att det är en skälighetsbe-
dömning som ligger bakom. Det är klart att det inte är
särskilt praktiskt att nu säga att man skall riva upp
besluten. Men principiellt tycker jag faktiskt att det är
fel.</pre><pre>Anf.  125  ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag fastnar nog mera för den inställ-
ningen att det är viktigt att den enskilde får en form
av ersättning och erkännande av lidande av skada om
det har konstaterats att det har begåtts ett fel, obero-
ende av vad det här felet beror på. Det kan bero på
försumlighet, misstag osv. Jag väljer då att sätta den
enskilde i första rummet.</pre><pre>Anf.  126  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Nu lät det som om Ulf Nilsson har
missförstått det här. I alla lägen där myndigheterna
har gjort fel av vad slag det vara må, fel eller försum-
lighet, utgår ersättning. Poängen med er motion är ju
att man skall ha ersättning av staten helt oberoende av
vad de enskilda befattningshavarna har gjort. Det är
det som är stötande i ett samhällsbygge.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>10 §  Luftfart</pre><pre>Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU7
Luftfart</pre><pre>Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m):
Fru talman! Nu skall vi behandla trafikutskottets
betänkande nr 7, som handlar om luftfart. Jag vill
börja med att yrka bifall till vår reservation nr 1, om
åtgärder mot vissa konkurrensbegränsande företeel-
ser.
Det här betänkandet behandlar motioner från all-
männa motionstiden och berör i huvudsak tre områ-
den: konkurrens, flygsäkerhet och miljöfrågor.
Den moderata motionen och reservationen handlar
om att vårda och utveckla konkurrensen. Detta reso-
nemang omfattar frågor som rör allt ifrån att bolagise-
ra SAS, privatisera Arlanda och skapa en marknads-
prissättning för de s.k. slottiderna för start och land-
ning.
Lika viktigt är det för företagandet i Sverige att
skapa allmänna förutsättningar för ett fungerande flyg
och framför allt för en ökad tillgänglighet till och från
Stockholm och Stockholmsområdet. Näringslivets
behov av snabba och tillförlitliga kommunikationer är
inget självändamål utan just en förutsättning för ett
fungerande näringsliv. En god infrastruktur ger en
tydlig och positiv effekt för tillväxten. Tillväxten
leder i sin tur till en ökad efterfrågan på flygförbin-
delser.
Fru talman! Flygets betydelse ökar. Mellan åren
1960 och 1990 ökade t.ex. flygresandet med 1 100 %.
Utvecklingen visar att resorna blir allt längre och allt
snabbare. Nedgången för några år sedan har nu ersatts
av en allt snabbare och ökande uppgång. Det gäller
särskilt utlandstrafiken och våra flygplatser Arlanda
och Bromma. Därför är det viktigt att kapaciteten
säkras.
Jag börjar med trafiken på Bromma. Jag vill här i
kammaren framhålla att det faktiskt är tack var insat-
ser från oss moderater i olika konstellationer i riks-
dag, kommun och landsting som nu Bromma kan
andas ut och drivas åtminstone fram till 2011. Den
borgerliga majoriteten efter valet har nu avvärjt det
ständiga hotet från socialdemokraterna om att lägga
ned Bromma, som man ville göra redan 1994. Nu
handlar i stället diskussionen om att ändra 12-
tonsgränsen och hitta en mer miljövänlig gräns än den
här. Saab 340 på 13 ton är t.ex. mer miljövänlig än
många andra och lättare plan.
Fru talman! De två senaste åren har behovet av
flygkapacitet genom Stockholmsregionen på lång sikt
varit föremål för utredningar, såväl av en grupp ut-
ländska konsulter som av Luftfartsverket. I mars i år
presenterade Luftfartsverket sina förslag. Som jag
sade tidigare är ökningen stabil. I dag har Arlanda 1,1
miljon passagerare under januari, vilket alltså är 7 %
fler än 1998. I fortsättningen är det också utlandsre-
sandet som ökar. Det betyder alltså att Arlanda nu är
ungefär lika stort som flygplatsen utanför Köpen-
hamn med sina 16 miljoner passagerare.
De här frågorna som handlar om luftfart är natur-
ligtvis väldigt internationella. Inom Europa har det
utvecklats en ny strategi för trafikflygledning, som
kallas för Europe ATM Strategi for 2000 plus. Den
tar upp både hur den förväntade fördubblingen av
flygtrafiken skall klaras av de kommande åren och
hur trafikledningen skall lösas på kort sikt. Genom
Eurocontrol och dess nya central i Maastricht har man
nu kunnat minska förseningarna med ungefär hälften.
Under det här året planerar man en ny kontrollcentral
i Wien för att på det sättet ytterligare kunna minska
de stora förseningarna. På samma sätt har också vi i
Sverige gjort en förändring av vårt luftrum så att vi
har kunnat öka kapaciteten med 40 %.
Fru talman! Men vad hjälper det om man har plats
i luften om man inte har plats och utrymme att landa
på marken. Det kan gälla om det är ett plan från Gäl-
livare eller ett plan från Tokyo. Därför måste vi säkra
kapaciteten på marken. Vi får inte heller glömma att
Stockholm i ett geografiskt perspektiv ligger väldigt
perifert. Därför är tillgängligheten till flyg viktig för
regionens möjligheter att konkurrera med europeiska
storstadsregioner.
En europeisk studie t.ex. om den framtida utbygg-
naden av snabbtåg och Öresundsförbindelsen och om
hur detta kommer att påverka kontaktmöjligheterna
visar att varken snabbtåg eller Öresundsbro påverkar
Stockholmsregionens tillgänglighet i det europeiska
kontaktlandskapet.
Nu har äntligen den tredje banan kommit i gång.
Man har börjat bygga den. Man har även börjat bygga
om terminalerna. Och det är bra. Men det är ju som
sagt en kortsiktig lösning, någonting som bara kan
lösa våra problem fram till 2006-2007, även om detta
betyder över 100 000 flygrörelser per år och 88-90
rörelser per timme i högtrafik. Därför måste vi alltså
tänka på vad som skall hända med flygkapaciteten
efter 2006-2007. Här finns det flera förslag. Man
talar om ytterligare en rullbana på Arlanda och om en
ytterligare flygplats. Bromma finns hela tiden med i
bilden, men i det aktuella tidsperspektivet handlar det
bara om 5 % av trafiken, så det är inte längre någon
stor fråga.
Luftfartsverket stöder ett förslag om en ny flyg-
plats söder om Stockholm, Hall eller Tullinge. Detta
förslag är ute på remiss, och jag skall inte föregripa
det. Däremot skulle jag vilja diskutera Luftfartsver-
kets förslag och propå om att bygga en ytterligare
flygplats, likvärdig med Arlanda, söder om Stock-
holm. Vad menar man med detta förslag? Vill man
konkurrera med eller konkurrera ut Arlanda? Vilken
trafik avser man skall finnas på den här flygplatsen?
Det framhålls på flera ställen i utredningen att den
inte får ligga längre bort än Arlanda. Det betyder att
vi skulle ha två konkurrerande flygplatser.
I Europa finns det i dag bara en stad som har två
konkurrerande flygplatser, nämligen London: Heat-
hrow med sina 55 miljoner passagerare och Gatwick
med sina 24 miljoner passagerare. Dessutom finns det
ytterligare två flygplatser på sex mils avstånd med
7 ½ miljon passagerare.
Medan passagerarna i Stockholmsområdet bor
norr och väster om staden bor passagerarna i Londo-
nområdet söder och öster om staden, där Gatwick och
Heathrow ligger.
London klarar med sina 90 miljoner passagerare
att ha två konkurrerande flygplatser med likvärdigt
flyg. Jag anser inte att vi klarar det i Stockholm.
Fru talman! Sett i ett större perspektiv kan fram-
hållas att land efter land nu bygger s.k. nav eller
"hubbar", som skall dra till sig den internationella
trafiken. Man bygger också nya flygplatser, som skall
ta hand om annan typ av trafik, som t.ex. frakt, char-
ter och billighetsflyg. I Paris har t.ex. Charles de
Gaulle hand om den internationella trafiken, medan
inrikes och annan trafik finns på Orly.
Jag skulle kunna föra liknande resonemang om
land efter land i Europa. Jag förstår dock inte hur vi
med vår begränsade befolkning skall kunna ha två
flygplatser med likvärdig trafik.
Fru talman! Jag vill värna om Arlanda som ett nav
och anser inte att Sverige har råd att bygga ytterligare
en flygplats med allt vad det innebär. Dessutom finns
det faktiskt åtminstone en flygplats som på sikt vore
värd att satsa på, nämligen Skavsta. Med ett snabb-
spår från Stockholm till Linköping skulle vi få en bra
förbindelse också för den befolkningsstarka delen
söder om Nyköping.
För oss moderater, som värnar om konkurrensen,
är det viktigt att få en privat flygplats som kan kon-
kurrera. Skavsta köptes i juli 1998 av det engelska
företaget TBI. Här finns i första hand fraktflyg, men
man avser att satsa på en utökning av passagerartrafi-
ken från i dag 200 000 till 1 miljon passagerare. Man
har därför ansökt om att få förlänga landningsbanan.
Dessutom vill TBI, fru talman, satsa nära 700 miljo-
ner kronor på att bygga upp en fungerande in-
frastruktur runt Skavsta.
Mina slutsatser blir följande. I första hand vill jag
satsa på Arlanda, vilket kan betyda en fjärde rullbana.
Jag vill bevara Bromma och en till den flygplatsen
anpassad trafik. Dessutom vill jag se ett komplement
till Arlanda, gärna Skavsta.
För detta talar inte bara ekonomiska skäl och kon-
kurrensskäl utan också att det görs stora satsningar på
snabba tågförbindelser i Mälardalen, som gör att
flygplatsen blir tillgänglig på ett helt annat sätt. Dess-
utom kommer vi under sommaren och hösten att sätta
i gång Atrain, en stor investering som likaså ökar
Arlandas tillgänglighet.
På det här sättet ökar vi inte bara konkurrensen i
Sverige utan också möjligheterna för Arlanda att
konkurrera internationellt.</pre><pre>Anf.  128  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Min roll här i talarstolen är att fram-
träda som vänsterpartistisk ledamot i trafikutskottet,
men jag är också ledamot i Miljömålsberedningen.
Det är en ny statlig utredning, som ännu inte fått
någon särskild uppmärksamhet. Enligt utredningsdi-
rektiven har vi till uppgift att föreslå etappmål och
åtgärdsstrategier för att miljömålen skall nås inom en
generations tidsrymd. Som om inte detta vore till-
räckligt skall vi också lägga fram förslag till åtgärder
för att samtidigt de miljörelaterade folkhälsomålen
skall uppnås.
Vad har då miljömålen med trafikutskottets be-
tänkande att göra? Jo, en mängd utredningar från
Naturvårdsverket och andra instanser som befattat sig
med ämnet visar att trafiken är den i särklass största
orsaken till att miljömålen inte uppfylls. Uttryckt med
andra ord är trafiken huvudanledningen till att framti-
den sedd i ett ekologiskt perspektiv inte är hållbar.
Miljöomställningen har börjat inom flera samhälls-
sektorer. Vad gäller trafiken har emellertid de teknis-
ka förbättringarna hittills ätits upp av en ökande tra-
fikvolym. Detta är sant vad gäller värstingen bland
trafikslagen, som är vägtrafiken, men det gäller också
för luftfarten.
Jämfört med vägfordonen har energieffektivise-
ringen av flygplanen gått längre. Bränsleförbrukning-
en per passagerare har halverats de senaste 20 åren.
Det ligger i branschens eget intresse att inte frakta
runt mer flygbränsle än nödvändigt. Hållbar utveck-
ling förutsätter dock även att bränslet härstammar
från förnybara naturresurser. Ingen har emellertid
ännu kunnat visa på något biobränsle som kan använ-
das i luftfarten. Fossilbränsleberoendet är hundrapro-
centigt och därmed oförenligt med den ekologiska
omställning som regeringsförklaringen utlovar.
Även i det transportpolitiska beslutet 1997 slogs
fast att transporterna skall vara långsiktigt hållbara.
Det övergripande målet för luftfarten ändrades för att
stå i samklang med de nya transportpolitiska princi-
perna. Tidigare skulle Luftfartsverket bl.a. främja ett
säkert, konkurrenskraftigt och miljöanpassat flyg.
Uppdraget förändrades till att skapa förutsättningar
för ett sådant flyg. Detta måste tolkas som att Luft-
fartsverket skall tillhandahålla infrastruktur och ser-
vice men inte verka för en utökad flygtrafik.
Intressant i sammanhanget är fördelningen av
slottider, som sker enligt Grandfathers Rights-
principer och inte på marknadsekonomiska grunder.
Resultatet blir att det uppstår en väldig trängsel i
högtrafiktid och att man inte tar in de avgifter som
man skulle kunna få ut från flygbolagen. Trängseln
vid högtrafiktid tas till intäkt för att kräva utvidgning
av flygplatskapaciteten.
Fru talman! Flyget bidrar med 12 % av koldioxid-
utsläppen i Västeuropa och förväntas alarmerande
nog bli tredubblat till 2015. Flyget är den sektor vars
bidrag till klimathoten ökar mest av alla. Förutom
växthuseffekt är flyget medskyldigt till försurning,
övergödning, förstörelse av ozonskikt och hälsovådli-
ga partikelutsläpp. Den mest påtagliga störning som
flyget ger upphov till är buller, som i åratal sänkt
livskvaliteten för dem som bor vid Bromma och and-
ra flygplatser. Är avsikterna med miljö- och folk-
hälsomål seriösa, måste kraftfulla åtgärder vidtas
snarast.
Vad gör då Luftfartsverket? Nyligen har verket
skrivit till regeringen och bett den att ompröva villko-
ren för avgasutsläpp vid Arlanda, inte för att sänka
dem utan för att höja dem. Anledningen är planerna
för mer flygtrafik. I dagarna har verket dessutom -
som framgår av aprilnumret av dess tidning Insikt -
gått ut med ett erbjudande om att barn och ungdomar
skall få resa gratis under resten av 1999. På vilket sätt
bidrar detta till att miljö- och hälsomålen uppfylls?
Flygtrafiken i Sverige ökade med 7 % år 1998,
och koldioxidutsläppen är direkt proportionella till
bränsleanvändningen. De går inte att rena bort, och
detta innebär ovillkorligen en försämring av miljön.
Vänsterpartiet anser att Luftfartsverket skall hålla
sig till sin verksinstruktion och inte propagera för
ytterligare flygtrafik, t.ex. genom kampanjorganisa-
tionen Svenskt Flyg AB. Vägverket, som Vänsterpar-
tiet inte brukar avhålla sig från att kritisera, kan här
vara ett föredöme. Det håller sig för gott för att vara
med i Svenska Vägföreningens kampanjer. Vägverket
har anställt två personer på huvudkontoret i Borlänge
med uppgift att motarbeta onödigt användande av
vägarna, detta för att verka i enlighet med miljömå-
len.
Flygets prissättning borde avspegla de miljökost-
nader som det ger upphov till. Skulle detta bli fallet
behövdes inga kostsamma investeringar i nya flyg-
platser och landningsbanor. Då skulle resenärerna i
större utsträckning benytta sig av spårburna trans-
porter, där priserna i dag mer än väl täcker de sam-
hällsekonomiska kostnader som det transportslaget
ger upphov till. Dessutom skulle det kunna bli ut-
rymme för att på de attraktiva tiderna transportera de
invånare i glesbygden som inte bor i närheten av
järnvägsspår, något som är regionalpolitiskt motive-
rat.
Med angiven motivering yrkar jag bifall till reser-
vation nr 2 från Vänsterpartiet.</pre><pre>Anf.  129  BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Fru talman! Karin Svensson Smith säger att flyget
nästan är en trafikfara för sig självt. Flyget är ett hot
mot klimatet, ett hot över huvud taget. Hon kräver
kraftfulla åtgärder. Vilka kraftfulla åtgärder är det
Karin Svensson Smith åsyftar? Vill hon förhindra
flyg eller hindra Luftfartsverket?</pre><pre>Anf.  130  KARIN SVENSSON SMITH (v) replik:
Fru talman! Till att börja med måste man inse att
vi inte kan fortsätta öka flygtrafiken. Det finns ingen
som helst lösning på de miljöproblem flyget ger upp-
hov till. Därför skall man inte planera för någon ut-
vidgning av landningsbanor eller nya flygplatser.
Det handlar om att verka för att prissättningen
sker i enlighet med polluter pays principle. Det måste
vi göra internationellt. Där pågår ett visst arbete, det
vet jag. Men det måste också ske i Sverige. Vi skall
inte ha några smygsubventioner i form av taxfree och
annat.
På sikt måste man också se till att använda sig av
de investeringar som staten har gjort i andra trans-
portslag, som ger upphov till mindre miljöproblem än
flyget. Staten borde, som ägare till Luftfartsverket,
närmare se över att man följer den verksinstruktion
som riksdagen har beslutat om.</pre><pre>Anf.  131  BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Fru talman! Det Karin Svensson Smith säger be-
tyder att hon vill hindra människor från att resa. Hur
skall det gå till, med den ökning på 7 % per år som
Karin Svensson Smith talar om? Skall bara vissa få
flyga? Skall man inte få flyga utomlands? Hur skall
detta gå till?
För mig känns det oerhört konstigt att stävja en
normal utveckling av handel och välstånd för landet.</pre><pre>Anf.  132  KARIN SVENSSON SMITH (v) replik:
Fru talman! Men den utveckling som sker nu in-
nebär att vi steg för steg går mot en undergång. Växt-
husgaserna ökar. Vi måste göra någonting åt det. Det
är för oss överordnat.
Om man i detta sammanhang skulle låta priserna
motsvaras av de kostnader transportslaget ger upphov
skulle vi inte ha denna stora ökning. Ökningen beror
bl.a. på att man låter andra betala för att kalka sjöar,
att man inte gör någonting åt växthusgaserna och att
man låter folk stå ut med buller utan någon ersättning.
Skulle alla dessa kostnader inkluderas i priset för att
flyga, skulle vi inte ha denna ökning. Det innebär
alltså att vi subventionerar dagens flygresande och att
vi också låter framtida generationer göra det.</pre><pre>Anf.  133  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Fru talman! Vi skall här i dag behandla ett antal
motioner från den allmänna motionstiden som hand-
lar om luftfartsfrågor. Jag skall försöka ge en bak-
grundsbild till våra förslag till beslut tillsammans
med kommentarer gällande reservationerna.
Flyget befinner sig i en situation där verksamhe-
ten utvecklas på alla nivåer. Från att tidigare ha be-
traktats som ett färdmedel för ett fåtal har det blivit
ett integrerat och nödvändigt transportsätt för hela
Sveriges befolkning. I början av 1990-talet hade vi en
kraftig tillbakagång på inrikesflyget, men under de
sista åren har en stark återhämtning skett. Den inter-
nationella trafiken har hela tiden ökat, med en stigan-
de takt under de senaste åren. Denna utveckling ser ut
att fortsätta. I Luftfartsverkets redovisning från den
13 april kan vi se att inrikestrafiken ökar med 7 %
och utrikestrafiken med 8 % under mars månad. Är
då denna utveckling något som vi vill ha?
För vår del anser vi att flyget i Sverige måste ha
utrymme att utvecklas. I det transportpolitiska beslut
som riksdagen tog för ett år sedan beslutade vi att det
övergripande målet skulle vara att säkerställa en sam-
hällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och näringsli-
vet. Vi fastslog också fem delmål. Dessa är ett till-
gängligt transportsystem, en hög transportkvalitet, en
säker trafik, en god miljö och en positiv regional
utveckling. Flyget har en stor roll att spela när det
gäller att förverkliga dessa planer.
När jag har besökt olika orter i Sveriges avlånga
land som har tillgång till flyg betonar alla kommunala
och regionala företrädare vikten och nödvändigheten
av goda flygförbindelser. Deras tankar och uttalanden
pekar på ett utmärkt sätt ut flygets betydelse för en
positiv regional utveckling. I samband med detta vill
jag också för riksdagens ledamöter redovisa de posi-
tiva kommentarer som har kommit mig till del när det
gäller det statliga stöd till kommunala flygplatser som
vi tog i det transportpolitiska beslutet.
Vidare beslutade vi om ett antal principer och
riktlinjer som skulle läggas till grund för trafikpoliti-
ken, bl.a. följande:
- Transportkonsumenterna bör ges största möjliga
valfrihet att själva avgöra hur de skall ordna sina
transporter inom ramen för en ansvarsfull politik i
fråga om bl.a. säkerhet och miljö. Det bör åstad-
kommas genom en samhällsekonomiskt riktig
prissättning av trafiken.
- En ökad samverkan mellan olika transportmedel
och trafikslag skall förenas med en effektiv kon-
kurrens mellan olika trafikutövare och transport-
lösningar.
- Beslut i transportfrågor bör ske i så decentralise-
rade former som möjligt med en tydlig rollfördel-
ning mellan olika planeringsnivåer och aktörer.</pre><pre>Dessa skrivningar stöder enligt vår mening att
luftfarten skall få utvecklas som en del i det trans-
portsystem som Sverige behöver för att ha bra kom-
munikationer, få en bra service inom transportsektorn
och en positiv utveckling i alla regioner.
Fru talman! I betänkandet finns det två reservatio-
ner. Den första, som moderaterna har skrivit under,
handlar om en marknadsprissättning för start- och
landningstider. Detta är vi emot. Det skulle innebära
att orter och regioner med litet befolkningsunderlag
och därmed behov av mindre flygplan skulle bli un-
danträngda från de attraktivaste landningstiderna
även om de kanske har det största behovet.
Reservation nr 2 har Vänsterpartiet skrivit under,
och den handlar om luftfartens miljöpåverkan. Detta
är en fråga som vi ser mycket allvarligt på. Som re-
servanterna själva har påpekat i sin reservation måste
dessa frågor till stor del lösas med internationella
överenskommelser.
Sverige ligger långt framme när det gäller lag-
stiftning inom miljöområdet för flyg. Vi har även
förslag och idéer som vi driver aktivt inom EU och de
internationella organ som tar beslut angående flygets
miljöpåverkan. Det innebär att Sverige och Luftfarts-
verket redan gör det som reservanterna önskar.
Fru talman! Jag vill med detta anförande yrka bi-
fall till utskottets hemställan.</pre><pre>Anf.  134  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Jag undrar hur Krister Örnfjäder kan
förena miljömålen för flyget med en ökning av flyget.
Hur skall man lösa koldioxidproblemet samtidigt som
flyget förväntas öka och vi skulle underlätta det ge-
nom att ge Luftfartsverket möjlighet till ytterligare
landningskapacitet?
Vidare undrar jag hur Krister Örnfjäder tycker att
den positiva regionala utvecklingen går ihop med den
avreglering som vi har erfarit inom flyget. Den inne-
bär att människor i glesbygd har tillgång till färre och
dyrare avgångar medan vi som bor i tätorter har fler
och billigare avgångar.</pre><pre>Anf.  135  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Fru talman! Jag börjar med det sista först. Jag har
inte sagt att avregleringen i varje stycke innebär att
det gynnar varje region. Vad jag har sagt är att man
genom att säkerställa tillgången till flygkapacitet från
alla regioner ger en möjlighet för regionerna att kun-
na utvecklas. Jag kommenterade över huvud taget
inte avregleringen.
När det gäller miljödelen är jag fullt införstådd
med att en ökad trafik också innebär en ökad miljö-
belastning. Det måste i så fall kombineras med ökade
krav på bättre motorer så att man kan lösa den delen
av problemet. Jag håller inte med om att vi till varje
pris skall förhindra trafiken.</pre><pre>Anf.  136  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Det finns ingen teknisk metod för att
rena koldioxidutsläpp. Ju mer man flyger, desto mer
utsläpp blir det. Här får man välja om man vill ha en
ökning av flyget eller om man vill uppnå miljömålet.
Vilket väljer Krister Örnfjäder?</pre><pre>Anf.  137  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Fru talman! Om metoden inte finns i dag skall vi
kräva att den skall finnas.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>JuU20 Ändringar i brottsskadelagen
Mom. 2 (jämkning av brottsskadeersättning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
251 för utskottet
34 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 37 v, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 1:     34 kd
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 6 (ersättning för ren förmögenhetsskada)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp)
Votering:
204 för utskottet
80 för res. 4
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 33 kd, 14 c, 13 mp
För res. 4:     67 m, 13 fp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU16 Vissa aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.
Mom. 1 (beredning av styrelseval)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
270 för utskottet
14 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 37 v, 33 kd, 13 fp, 13 mp
För res. 1:     14 c
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU17 Skadeståndsrättsliga frågor
Mom. 1 (felaktig myndighetsinformation)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp)
Votering:
180 för utskottet
104 för res. 1
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 34 kd, 2 mp
För res. 1:     67 m, 14 c, 13 fp, 10 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 2 (ansvaret vid frihetsberövanden)
1. utskottet
2. res. 2 (m, v, fp)
Votering:
155 för utskottet
130 för res. 2
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 34 kd, 14 c
För res. 2:     67 m, 37 v, 13 fp, 13 mp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 3 (jämkningsmöjligheten)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp)
Votering:
205 för utskottet
80 för res. 3
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 34 kd, 14 c, 13 mp
För res. 3:     67 m, 13 fp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 7 (skadestånd till efterlevande)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
218 för utskottet
67 för res. 5
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 34 kd, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 5:     67 m
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 8 (ansvar för genmodifierade organismer)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
258 för utskottet
27 för res. 6
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 37 v, 34 kd, 13 fp
För res. 6:     14 c, 13 mp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>TU7 Luftfart
Mom. 2 (åtgärder mot vissa konkurrensbegränsande
företeelser)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
218 för utskottet
67 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 37 v, 34 kd, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 1:     67 m
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 7 (luftfartens miljöpåverkan)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
245 för utskottet
38 för res. 2
1 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 67 m, 34 kd, 14 c, 13 fp, 10 mp
För res. 2:     37 v, 1 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    24 s, 15 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>11 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
1998/99:98 Vissa premiepensionsfrågor</pre><pre>Skrivelse
1998/99:97 Utvecklingen inom den kommunala sek-
torn</pre><pre>12 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 14 april</pre><pre>1998/99:255 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
Skatten på råtallolja
1998/99:256 av Lars Tobisson (m) till finansminis-
tern
Vasakronan
1998/99:257 av Lars Tobisson (m) till finansminis-
tern
Valutastabilitet
1998/99:258 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nistern
Förmögenhetsskatten
1998/99:259 av Margit Gennser (m) till socialminis-
tern
Reformerat högkostnadsskydd</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 april.</pre><pre>13 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 14 april</pre><pre>1998/99:500 av Eva Flyborg (fp) till näringsministern
Läkemedelsindustrin
1998/99:505 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Demensförbundets ekonomiska situation
1998/99:510 av Rolf Olsson (v) till socialministern
Barnpsykiatri
1998/99:512 av Tuve Skånberg (kd) till socialminis-
tern
Förebyggande av aborter
1998/99:513 av Per Lager (mp) till miljöministern
Provborrningar efter olja i Skagerrack
1998/99:516 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nistern
Tillväxtavtal
1998/99:517 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Britta
Lejon
FUNKIS-utredningen
1998/99:518 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nistern
Tillväxtavtalen
1998/99:520 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Diskriminering av homosexuella i TGL
1998/99:521 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Pierre
Schori
Flyktingsituationen i Kosovo
1998/99:522 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruks-
ministern
Exporten av kalvar
1998/99:524 av Yvonne Ruwaida (mp) till miljömi-
nistern
Det genmanipulerade mjölkhormonet BST
1998/99:525 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Utlänningslagen
1998/99:526 av Lars Ångström (mp) till försvarsmi-
nistern
Försvarets minröjningsförmåga</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 april.</pre><pre>14 §  Kammaren åtskildes kl. 17.15.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 §
anf. 12 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 3 § anf. 67
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 93
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>