Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1998/99:66

Onsdagen den 10 mars

Kl. 9.00 - 17.57

---

19.00 - 19.36

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 mars.

2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa
utskott

Talmannen meddelade att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an-
mält Nikos Papadopoulos som ledamot i lagutskottet
efter Roland Larsson samt under Lena Sandlins le-
dighet anmält hennes ersättare Lars Lilja som leda-
mot i skatteutskottet och som suppleant i kulturut-
skottet.

Talmannen förklarade valda till

ledamot i lagutskottet
Nikos Papadopoulos (s)

ledamot i skatteutskottet
Lars Lilja (s)

suppleant i kulturutskottet
Lars Lilja (s)

3 § Meddelande om särskilt anordnad debatt

Talmannen meddelade att särskilt anordnad debatt
om Agenda 2000 skulle hållas onsdagen den 17 mars
kl. 9.00.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1998/99:64 till försvarsutskottet
1998/99:72 till justitieutskottet
1998/99:74 till försvarsutskottet

Skrivelser
1998/99:61 till utrikesutskottet
1998/99:63 till miljö- och jordbruksutskottet

Motioner
1998/99:Sk19-Sk21 till skatteutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Utrikesutskottets betänkande 1998/99:UU3

6 § Beslut om utskottsärenden som slutdebatte-
rats den 3 mars

SkU13 Vissa punktskattefrågor
Mom. 1 (energibeskattningens allmänna inriktning)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. U507 yrk. 8 (fp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 1 med acklamation.
Huvudvotering:
174 för utskottet
71 för res. 1
68 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 34 v, 1 kd, 17 c, 1 mp
För res. 1: 71 m
Avstod: 1 m, 1 v, 38 kd, 13 fp, 15 mp
Frånvarande: 10 s, 10 m, 8 v, 3 kd, 1 c, 4 fp
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (jordbrukets energiskatt)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m)
3. res. 4 (c)
Förberedande votering:
112 för res. 3
19 för res. 4
181 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
170 för utskottet
113 för res. 3
29 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 35 v, 16 mp
För res. 3: 73 m, 39 kd, 1 fp
Avstod: 17 c, 12 fp
Frånvarande: 12 s, 9 m, 8 v, 3 kd, 1 c, 4 fp

Mom. 8 (regional differentiering)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Sk698 (kd)
3. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Sk724 (v)
Förberedande votering:
6 för mot. Sk698
27 för mot. Sk724
279 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde mot. Sk724.
Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (båda kd)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Huvudvotering:
281 för utskottet
19 för mot. Sk724
13 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 73 m, 10 v, 37 kd, 16 c, 9 fp, 16
mp
För mot.: 19 v
Avstod: 6 v, 2 kd, 1 c, 4 fp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 8 v, 3 kd, 1 c, 4 fp
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 9 (fordonsskatt på dieseldrivna personbilar)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
3. res. 14 (c)
Förberedande votering:
36 för res. 13
18 för res. 14
258 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 13.
Huvudvotering:
186 för utskottet
35 för res. 13
92 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 1 m, 38 kd, 1 c, 10 fp, 16 mp
För res. 13: 35 v
Avstod: 72 m, 1 kd, 16 c, 3 fp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 8 v, 3 kd, 1 c, 4 fp
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 11 (åkerinäringen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 15 (kd, m)
Votering:
197 för utskottet
113 för res. 15
2 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 34 v, 1 kd, 17 c, 9 fp, 16 mp
För res. 15: 73 m, 38 kd, 2 fp
Avstod: 2 fp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 9 v, 3 kd, 1 c, 4 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU3 Radio- och TV-frågor
Mom. 1 (det framtida public service-uppdragets inne-
håll)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
217 för utskottet
74 för res. 1
20 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 12 v, 39 kd, 17 c, 13 fp, 16 mp
För res. 1: 73 m, 1 v
Avstod: 20 v
Frånvarande: 11 s, 9 m, 10 v, 3 kd, 1 c, 4 fp
Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Tanja Lindeborg (v) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.
Lennart Wärmby (v) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 6 (behovet av forskning om underhållnings-
våld)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
Votering:
272 för utskottet
40 för res. 4
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 73 m, 36 v, 17 c, 12 fp, 15 mp
För res. 4: 38 kd, 1 fp, 1 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 11 s, 9 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 4 fp

Mom. 8 (konsumentens makt i mediesammanhang)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
295 för utskottet
16 för res. 6
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 73 m, 35 v, 39 kd, 16 c, 12 fp
För res. 6: 16 mp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 8 v, 3 kd, 2 c, 5 fp
Viviann Gerdin (c) och Runar Patriksson (fp) anmäl-
de att de avsett att rösta ja men markerats som frånva-
rande.

Mom. 9 (språkvård i radio och TV)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
203 för utskottet
39 för res. 7
70 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 2 m, 36 v, 16 c, 13 fp, 16 mp
För res. 7: 39 kd
Avstod: 70 m
Frånvarande: 11 s, 10 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 11 (kryptering av de program som SVT skall
sända i marknätet)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, m, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
142 för res. 9
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 36 v, 16 mp
För res. 9: 73 m, 39 kd, 17 c, 13 fp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 4 fp

Mom. 17 (en folkbildningskanal i UR:s regi)
1. utskottet
2. res. 11 (v)
Votering:
278 för utskottet
36 för res. 11
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 73 m, 39 kd, 17 c, 13 fp, 16 mp
För res. 11: 36 v
Frånvarande: 11 s, 9 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 4 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU4 Resursfrågor för högskola och forskning
Mom. 1 (resurser för forskning vid de nya universite-
ten)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
142 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 36 v, 16 mp
För res. 1: 73 m, 39 kd, 17 c, 13 fp
Frånvarande: 11 s, 9 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 4 fp

Mom. 2-19
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att arbetsmarknadsutskot-
tets betänkande AU6, konstitutionsutskottets betän-
kande KU15 och bostadsutskottets betänkande BoU4
skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

7 § Vissa frågor om jämställdhet

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU6
Vissa frågor om jämställdhet

Anf. 1 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Almanackan ville inte att denna de-
batt skulle äga rum på den internationella kvinnoda-
gen den 8 mars, men vi ligger så nära i tiden som det
var möjligt att behandla detta motionsbetänkande om
jämställdhetsfrågor.
För mig som moderat politiker är det en stor till-
fredsställelse att jag kan bygga mitt anförande på en
partimotion i detta ämne, motion A802 Modern jäm-
ställdhetspolitik. Att jämställdheten har givits den
status som en partimotion innebär är ett tydligt bevis
för att Moderata samlingspartiet - tvärtemot vad våra
politiska motståndare alltid hävdar - tycker att jäm-
ställdhetsfrågorna är mycket viktiga.
Vi har dock en annan utgångspunkt för våra reso-
nemang än vad utskottsmajoriteten har. Den sysslar
mycket med ren symbolpolitik och ytliga matematis-
ka beräkningar. Vi moderater anlägger i stället ett
underifrånperspektiv, där vi fokuserar hur kvinnors
vardag faktiskt ser ut i dagens Sverige och vilka pro-
blem människor brottas med i det vardagliga livet.
Familjepolitiken är en ideologiskt viktig och poli-
tiskt särskiljande fråga. Vi anser inte att dess uppgift
är att styra och dirigera människorna i en viss, av en
politisk elit önskvärd riktning. Politikens uppgift är i
stället att skapa mångfald och göra det möjligt för
kvinnor och män att räcka till, att få bättre förutsätt-
ningar att kunna kombinera familjelivet och skötseln
av hemmet med förvärvsarbetet.
Moderata samlingspartiet ser fyra huvudområden
där vi genom politiska beslut kan och bör förbättra
möjligheterna till reell - inte bara formell - jäm-
ställdhet.
För det första gäller det skattesystemet. Genom
dess orimliga effekter tvingas många in i ett bidrags-
beroende som är ovärdigt ett civiliserat samhälle.
Detta beroende skapar otrygghet och ett extremt be-
roende av politiska beslut, eftersom flertalet lågin-
komsttagare i Sverige inte har några marginaler alls
för oförutsedda utgifter. Det faktum att man i juni i
förra året var tvungen att tidigarelägga utbetalningen
av barnbidragen för att göra det möjligt för hundratu-
sentals familjer att fira en anständig midsommarhelg
talar sitt tydliga språk. Det är nödvändigt att sänka
skattetrycket och få bort de extrema marginaleffek-
terna. Verklig jämställdhet är en utopi med mindre
kvinnor kan leva på sin lön och slippa beroendet av
såväl en man som av det offentliga för sin försörj-
ning.
För det andra gäller det den offentliga sektorns
monopol, som skapar otrygghet och inlåsning. Bristen
på alternativa arbetsgivare, långa beslutsgångar, i det
närmaste avsaknad av karriärvägar och låga löner gör
tillvaron osäker. Vi anser att det är nödvändigt att
bryta monopolen och skapa mångfald för att komma
till rätta med de uppenbara brister som finns på kvin-
nodominerade verksamhetsområden som vård, un-
dervisning och omsorg om barn och gamla, men
också för att kunna skapa en friare arbetsmarknad -
en marknad värd namnet - även för kvinnor. Ett slo-
pande av de offentliga monopolen skulle medföra en
väsentlig ökning av kvinnligt företagande. Vad vore
naturligare än att kvinnor startar eget inom just såda-
na områden som vård, undervisning och barn- och
äldreomsorg, där de har sin utbildning och yrkeserfa-
renhet?
För det tredje gäller det skattereduktion för hem-
nära tjänster. Alltför många dignar under dubbla
arbetsbördor och dåliga samveten. Socialdemokrater-
nas hållning i denna fråga avspeglar ett förakt för
traditionellt kvinnoarbete. En rapport som presentera-
des av Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokra-
terna i mars förra året visar en potential på många
tiotusentals nya jobb inom denna sektor. Det förs nu
en livlig debatt om att andelen kvinnor är så liten i
börsbolagsstyrelserna i vårt land. När skall en majo-
ritet av Sveriges riksdag inse att det kommer att förbli
så så länge vi av ideologiska skäl inte tillåter svenska
kvinnor att köpa sig avlastning i hemmet? I det av
socialdemokraterna så förkättrade USA arbetar man
25 % fler betalda timmar än i Sverige, men den totala
arbetstiden är inte längre. Där har man nämligen ett
sådant skattesystem och ett sådant löneläge att det är
möjligt att köpa hushållsnära tjänster och därmed
frigöra tid för familjen och för vila och rekreation. Så
har också USA en kvinnlig styrelserepresentation i de
största bolagen som uppgår till 95 % - en siffra som
Sverige inte kommer att komma i närheten av med
nuvarande skatte- och avgiftssystem.
För det fjärde gäller det familjepolitiken. Dess
uppgift är inte att planera och bestämma över famil-
jers vardag, utan att göra det möjligt för familjen att
själv avgöra hur man vill fördela uppgifterna och
lägga upp sitt liv. Vi vill betona vikten av föräldrars
engagemang, men samtidigt understryka att det också
måste vara ekonomiskt möjligt att ge uttryck för detta
engagemang. Socialdemokraternas familjepolitik går
i alltför stor utsträckning ut på att ge pekpinnar och
utöva styrmakt. Vi vill återföra makten till familjerna.
Sammanfattningsvis krävs en politik som på vik-
tiga områden ökar friheten i samhället och ger kvin-
nor och män den frihet och det självbestämmande
som är en viktig förutsättning för jämställdhet. Det
krävs en politik där människor genom arbete, företa-
gande och ökad mångfald kan göra samhället rikare
och mer flexibelt.
Utöver dessa fyra områden, som kan styras genom
politiska beslut, finns det åtskilligt att göra på områ-
den där det inte handlar om lagstiftning. Jämställdhet
är främst en fråga om attityder och värderingar, vilket
gör att mycket av arbetet måste ske långsiktigt. Vi
tror att grunden måste läggas i hemmet och i familjen,
men också i skolan, där många värderingar läggs fast.
De brister i värderingar och normuppbyggnad som
unga människor får med sig från tidiga barnaår blir
svåra att reparera senare i livet.
Det blir då man måste ta till positiv särbehandling,
t.ex. - något som vi moderater bestämt tar avstånd
ifrån. Det gör vi därför att man inte kan positivt sär-
behandla en individ utan att man samtidigt diskrimi-
nerar någon annan. Dessutom finns en betydande risk
för att man genom kvotering skyler över symtomen i
stället för att lösa de underliggande problemen. Det
har numera också börjat visa sig att kvotering inte är
någon särskilt verksam metod på lite sikt.
I det senaste numret av tidningen Kommun Aktu-
ellt redovisas en undersökning av kvinnorepresenta-
tionen i kommunerna under rubriken "M bästa kvin-
noparti, var fjärde m-ordförande är kvinna". Vi har
25 % kvinnor på toppositionerna i kommunerna, mot
socialdemokraternas 21 %.
"Förskräckligt!" utbrister s-kvinnornas ordförande
Inger Segelström. Jag kan förstå hennes reaktion, för
Kommun Aktuellts undersökning måste rubba hela
hennes världsbild. Den visar nämligen att den metod
som vi moderater har valt ger ett bättre resultat. I
stället för på kvotering har vi satsat stort på kompe-
tensutveckling och mentorskap för våra kvinnor för
att de skall nå högre positioner i kommunerna och
landstingen. Vi moderatkvinnor kan ibland känna
otålighet över att utvecklingen inte går i den takt som
vi skulle önska, men oroliga är vi inte. Vi vet att vi
kommer starkt.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla de
moderata reservationerna, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation nr 2, som avser
inriktningen av jämställdhetspolitiken. Vi är ense
med utskottsmajoriteten om att övriga motioner bör
avslås, men eftersom vi inte i alla delar kan ställa oss
bakom utskottets motiveringar kommer vi att avstå
vid voteringarna i övriga moment.

Anf. 2 CAMILLA SKÖLD (v):
Fru talman! Det sägs ibland att Sverige är värdens
mest jämställda land. Förmodligen stämmer det. Det
mesta är ju relativt. Orsaken till att vi har hunnit jäm-
förelsevis långt hittar vi inte i någon ambitiös jäm-
ställdhetslagstiftning. Orsaken är den politik för full
sysselsättning som förts, och parallellt med den en väl
utbyggd offentlig sektor. Grundbulten för att nå verk-
lig jämställdhet är rätten till ett arbete - till en egen
försörjning. Därför är en offentlig sektor, med bl.a. en
fungerande barnomsorg och äldrevård, en förutsätt-
ning för kvinnors förvärvsarbete och samtidigt vår
viktigaste arbetsmarknad.
Att vi kommit en bit på väg betyder nu inte att vi
inte har mycket kvar innan målet full jämställdhet och
jämlikhet är uppnått.
Hela tiden handlar det om att försvara det vi har
uppnått och också om att gå vidare och utveckla me-
toder och arbetssätt för att jämställdheten skall om-
fatta fler och fler områden.
Fortfarande är det viktigt att synliggöra de olika
förutsättningar som män och kvinnor ställs inför och
att hela tiden påminna sig om vad begreppet jäm-
ställdhet innebär, dvs. själva definitionen av begrep-
pet. Än i dag kan man ibland höra frågor som "ja,
men hur lika skall vi bli egentligen" eller "det är väl
synd att sudda bort skillnaderna" - som om jäm-
ställdhet handlade om att vi skall bli lika eller olika,
som om jämställdhet handlade om ett försök att hitta
någon urmoder eller urfader, det genuint kvinnliga
eller det genuint manliga.
Jämställdhet handlar om något annat. Det handlar
om att ingen människa skall diskrimineras på grund
av kön. Det handlar om att dina förutsättningar att få
en bra utbildning, att bli ekonomiskt oberoende osv.
inte skall bestämmas av vilken färg du har på ditt
täcke i barnvagnen. Oavsett om det är blått eller rosa
skall dina chanser vara lika stora.
Bristen på jämställdhet är systematisk och kan
härledas till strukturer och könsmönster som vi alla,
både män och kvinnor, är bärare av och som vi alla,
både män och kvinnor, på olika sätt upprätthåller. På
sätt och vis kan man alltså säga att vi alla är offer för
strukturerna och att ingen har mer skuld än någon
annan. Men ansvaret för att förändra är allas. Själv-
klart krävs det också mer av männen, eftersom jäm-
ställdhet förutsätter att männen blir av med en del av
makten och en del av sina privilegier.
Fru talman! Tittar man på det arbete som bedrivs
här i huset, på motioner och annat, kan man se att det
finns en samstämmighet och att de flesta partier uti-
från sina olika politiska utgångspunkter lämnar kon-
struktiva förslag på hur vi skall gå vidare. Jag säger
"de flesta partier", för jag tycker inte att man kan
räkna Moderaterna till dem som deltar i jämställdhet-
sarbetet. Jag uppfattar att man ställer sig helt vid
sidan av. I stället upprepar man sina mantran: skatte-
sänkningar och avregleringar, som verkar vara lös-
ningen på alla jordens problem.
Orsaken till det tror jag ligger i att man från mo-
derat håll inte vill vidkännas att det finns ett struktu-
rellt problem. I stället vill man förlägga det hela till
individen. Det betyder att det inte finns några mönster
som upprepar sig, inte några strukturer som säger att
kvinnor konsekvent missgynnas när det gäller löner,
möjlighet till befordran och möjlighet till olika makt-
positioner, men att det däremot kan finnas sådana
individuella exempel. En stilla undran: Hur många
människor måste omfattas av ett problem innan det
kan sägas vara kollektivt?
Kvinnokamp har alltid funnits - i alla historiska
skeenden, i olika kulturer, i alla världsdelar. Och
kampen handlar om samma saker: rösträtt, rätt till
preventivmedel och abort, rätt till likvärdig utbildning
och arbete, rätt till halva lönen och halva makten.
Trots det framhärdar Moderaterna i att det i första
hand är ett problem mellan individer och inte mellan
kön.
Om man bortser från Moderaternas ökenvandring
finns i övrigt en samstämmighet bland partierna i
många frågor - vikten av mainstreaming, dvs. att
konsekvent anlägga ett könsperspektiv, vikten av att
arbeta med de osakliga och oskäliga löneskillnader
som fortfarande finns mellan män och kvinnor, vikten
av att männen får mer tid till hemarbete och barn,
vikten av att särskilt uppmärksamma invandrarkvin-
nornas situation osv.
Det pågår också en rad viktiga arbeten vid JämO,
t.ex. översyn av jämställdhetslagen, vilket det också
hänvisas till i betänkandet. Det är arbeten vars resul-
tat vi får avvakta och som säkerligen kommer att
innebära nya frågeställningar och nya utgångspunkter
för det fortsatta arbetet.
När det gäller jämställdhetslagen och den översyn
som pågår menar vi i Vänsterpartiet att det är viktigt
att även behandla frågan om en utvidgning av lagen
till att omfatta även utbildningsväsendet. Att lagstift-
ningen endast omfattar arbetslivet och att förbudet
mot sexuella trakasserier inte gäller inom skola och
högre utbildning är en stor svaghet som måste rättas
till. Det får inte råda någon tvekan om att kvinnliga
elever och studenter har ett effektivt lagstiftnings-
skydd mot sexuella trakasserier, inte minst med tanke
på det beroendeförhållande som råder mellan lärare
eller handledare och elever.
Till sist menar vi i Vänstern att det regionala ar-
bete som bedrivs på länsstyrelserna via jämställdhets-
experter bör få ett än starkare mandat. Liksom de
flesta andra expertområden på länsstyrelserna måste
det få status av myndighetsutövning. Det skulle inne-
bära en effektivisering och förstärkning av jämställd-
hetsarbetet på regional nivå som i sin tur skulle kunna
innebära ett rejält kliv framåt för de här frågorna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 12
och 13.

I detta anförande instämde Lena Olsson, Sven-
Erik Sjöstrand och Mats Einarsson (alla v).

Anf. 3 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jämställdhet är ingen kvinnofråga, ut-
ropade en gymnasist i DN på kvinnodagen i måndags.
Det är förvisso sant. I debatten riktas också alltmer
ljus mot att jämställdheten nu också är männens an-
svar - eller kanske framför allt männens.
I familjen grundläggs jämställdheten. Det menar
vi kristdemokrater. Män blir också fäder - inte
mammor men fäder. Om jag vore man skulle jag sälla
mig till den allt större skara av yngre män som i dag i
värderingsundersökningar klart uttrycker att de ser ett
liv framför sig som innehåller tid både för familj och
för yrkeskarriär. Kvinnor ser detsamma - både-och,
inte antingen-eller.
Män tillbringar mer tid med sina barn i dag än ti-
digare. En tredjedel av alla män utnyttjar sin föräld-
raledighet, men de tar fortfarande bara ut en tiondel
av den tid de har rätt till.
Den dag som män i samma utsträckning som
kvinnor begär tjänstledigt för vård av barn eller väljer
att arbeta deltid för att också räcka till på hem-
mafronten
· kommer karriärvägarna att bli mer jämställda
· kommer pensionerna för kvinnor och män att bli
mer lika
· kommer en del av lönediskrimineringen att för-
svinna
· kommer fler barn att få en tidig nära relation med
sin pappa
· kommer den kompetenshöjning som föräldrale-
dighet innebär att komma fler män till del - och
fler arbetsgivare.

Därför vill vi kristdemokrater starta en aktiv opi-
nionsbildningskampanj för att män skall satsa på sin
familj. Det innebär indirekt också en satsning på
kvinnorna.
Vi har en bit väg kvar att gå. Kvinnor tar i dag ut
över 90 % av föräldrapenningen. Kvinnor lägger i
genomsnitt ned 33 timmar i veckan på hushållsarbete,
medan män lägger ned 19 timmar - oavlönat arbete.
Ännu ingen lika lön för lika arbete - så skrev man
i ledaren i tidningen Hertha, Fredrika-Bremer-
förbundets tidning, år 1959. År 1905 beslutade denna
riksdag att sänka kvinnliga lärares löner med bl.a.
följande motiveringar: Riksdagsmännen ansåg att
kvinnorna åt mindre än männen och alltså hade mind-
re behov. Hänsyn skulle också tas till det statsfinansi-
ella läget.
Också i dag kan vi se och säga att lika lön för lika
arbete inte alltid gäller. Också i dag anges det statsfi-
nansiella läget som grund. Det är naturligtvis rimligt
att också väga in det, men det gäller också att spalta
upp detta och titta lite på vad som är frukten av ett
eget, medvetet val - det fria val som jag hoppas fort-
farande skall gälla för alla medborgare -, vad som är
arbetsmarknadens parters ansvar och vad som ryms
inom den politiska kompetensens ram.
27 % av de deltidsarbetande kvinnorna vill hellre
arbeta heltid. Det betyder att 73 % av de deltidsarbe-
tande kvinnorna inte vill ha en heltidstjänst - just för
tillfället. Det måste respekteras.
Vi har i det här landet en unikt snedvriden ar-
betsmarknad, trots att vi utger oss för att vara ett av
världens mest jämställda länder. Varför? Vad är det
som skiljer Sverige från andra länder som inte drivit
jämställdhetsfrågorna kanske lika militant? Vilka
utgör bromsklossarna?
Jag tror att den könssegregerade arbetsmarknaden
är den viktigaste orsaken till löneskillnaderna - inte
så många gånger den direkta lönediskrimineringen.
Alltså: Vad gör facken, de manligt dominerade fack-
en?
Lena Svenaeus, Jämställdhetsombudsmannen, sä-
ger i TCO-tidningen: Det är självklart inte möjligt att
domstolsvägen lösa ett strukturellt problem som berör
hundratusentals arbetstagare. Arbetsdomstolen sätter
inga löner. Det gör arbetsgivare och fackförbund i
kollektivavtal eller arbetsgivaren ensam.
Om jag vore man och vore med i Metall skulle jag
stå på barrikaderna och kräva högre löner åt Kommu-
nal. Här handlar det delvis om solidaritet mellan
förbunden när utrymmet är begränsat. Vissa fack är
inte så förtjusta i arbetsvärdering. Det kan väl inte
vara därför som jämställdhetsarbetet går långsamt?
Frågan är om man kommer något steg framåt ge-
nom att driva opinionsbildning à la TCO. Om man
blir alltför vulgär riskerar man att backa när det gäller
framgångar i jämställdhetsarbetet.
Jag tror att vi i dag behöver en nyanserad debatt
om hur det kan komma sig att arbete som innebär att
man sysslar med datorer eller byggnader belönas
mycket bättre än arbete som innebär att man tar hand
om människor. Alla människovårdande yrken tappar i
dag i lönenivå gentemot dem som hanterar döda ting.
Är detta ett uttryck för att människovärdet håller på
att devalveras i vårt samhälle?
En man vars kvinna är sjuksköterska sade till
henne när hon kom hem från jobbet utan att ha haft
rast: Ditt arbete handlar om liv och död, och du tjänar
15 000 kr i månaden. Jag jobbar med mobiltelefoner,
ett skapat behov, och tjänar dubbelt så mycket.
Det offentliga monopolet måste brytas, sade
Christel Anderberg. Jag är beredd att hålla med. Där
ligger en del av lösningen.
Samtliga traditionella kvinnoområden riskerar i
dag att bli bristyrken. Vem vill vårda fyrtiotalisterna
och femtiotalisterna på ålderns höst? Och varför vill
regeringen inte fortsätta att stödja de manliga lärar-
högskolestuderande som kan och vill bryta könsbarri-
ärerna i läraryrket? Och vilken kille vågar i dag jobba
inom barnomsorgen utan att dra till sig allas misstan-
kar om att vara pedofil?
Vi är många som har ett ansvar. Jag var inne på
fackföreningarna. Arbetsgivarna har också ett ansvar.
Det finns 3 % kvinnliga chefer i börsnoterade svenska
bolag. Tittar man på de 1 000 största bolagen är det
14 vd:ar som tillika är kvinnor. Vd handplockas man
till. Det är inget jobb man söker, och kvinnor kommer
inte i fråga när man väljer vd i Sverige, ett av värl-
dens mest jämställda länder. Och vi ligger miltals
från många europeiska länder och USA.
Det saknas också en genomlysande statistik på
området. Det har egentligen inte gjorts någon sedan
1995. Det är därför viktigt att JämO agerar med kraft
för att få fram den statistik som också fungerar opini-
onsbildande.
Arbetsgivare gör en vinst om de ser till att både
män och kvinnor kan vara föräldralediga och att de är
med och skapar arbetsförhållanden och arbetstider
som passar olika livssituationer och både män och
kvinnor.
Vi politiker har också mer att göra för framtiden
när det gäller att kvinnor inte skall vara förlorare på
framtidens arbetsmarknad och i pensionssystemet.
JämO har fått 2 nya miljoner som skall användas
till information, utbildning och rådgivning kring
arbetsvärdering. De pengarna har vi tillstyrkt under
förutsättning att de används konstruktivt för att ut-
jämna osakliga löneskillnader. Arbetsvärdering har
visat sig vara ett instrument som är fruktsamt. Ar-
betsvärdering skall inte användas för att genomregle-
ra en arbetsmarknad. Jag menar att den inte står i
motsatsställning till en individuell lönesättning.
Skyddslagstiftning mot lönediskriminering finns,
och nu skall den användas, och det skall inte sparas
på något krut. Det är oacceptabelt att ren lönediskri-
minering existerar i vårt land. Nu skall JämO driva
prejudikatmål och fortsätta arbetet och låta arbets-
marknadens parter ta lärdom av detta.
Det finns också glädjeglimtar när man tittar på
kvinnors arbetsmarknad. Kvinnor står för en raskt
ökande andel av nyföretagandet i Sverige. Det gäller
särskilt inom den växande tjänstesektorn, både hus-
hållstjänster och företagstjänster. Jag skulle gärna
vilja se ett utvidgat och förlängt ROT-avdrag som
också skulle gälla de hushållsnära tjänsterna. Då har
vi möjlighet att befria och frigöra kvinnor från en hel
del av det oavlönade hemarbetet och låta det bli ett
avlönat arbete som kommer många kvinnor och män
till del samt minskar arbetslösheten och gynnar stats-
kassan. Varför denna tvehågsenhet från majoriteten?
Lägg klasskampsretoriken åt sidan och öppna möjlig-
heterna för den hushållsnära tjänstesektorn och för
den fria företagsamheten.
Det har genom åren satsats många miljarder vid
nedläggning av manligt dominerade varv och vid
omstruktureringar inom stålindustrin. Men när tex-
tilindustrin gick förlorad lades det inga pengar på att
satsa på nya jobb till kvinnor. Visst kan politiska
beslut betyda en del. ROT-programmet utformades
för män. Den kvinnliga tjänstesektorn måste nu få sin
beskärda del.
De kvinnliga resurscentrum som växer på länsni-
vå i hela landet med NUTEK-stöd har skapat gro-
grund för många kvinnor att starta egna företag.
På frågan om Mona Sahlin är beredd att perma-
nenta verksamheten svarade hon att det beslutet
måste fattas på regionnivå.
Det nationella kvinnliga resurscentrumets pro-
jekttid löper ut 1999. NUTEK skall i slutet av mars
rapportera om vilka åtgärder som bör vidtas för att
stimulera jämställdhetsarbete och insatser på länsnivå
för kvinnors företagande. Vi vet ännu inte vad som
finns i den rapporten.
Vi vet inte heller om vårpropositionen kommer att
innehålla NUTEK-stöd för kvinnosatsningar. Ryktet
säger att den förmodligen inte gör det. Om man skall
tolka Sahlin är svaret också förmodligen inte. Men
socialdemokraterna som finns här i dag kanske kan
belysa och ge svar på den frågan.
Detta i kombination med att länsstyrelserna har
skrivit tillväxtavtal som saknar kvinnoperspektiv
känns alarmerande. Det finns all anledning för oss
alla att spana efter kvinnoperspektiven i tillväxtavta-
len. Mainstreaming var ordet.
Jag står givetvis bakom alla våra reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till re-
servationerna 17 och 19.

Anf. 4 CAMILLA SKÖLD (v) replik:
Fru talman! Jämställdhetsarbetet måste ju bedri-
vas på flera fronter, där det handlar både om att aktivt
försvara det som vi har uppnått men också att hela
tiden gå vidare.
En grundläggande rättighet som kvinnor världen
över har kämpat för är ju rätten till sin egen kropp
och rätt till preventivmedel och när det behövs rätten
till abort. Kristdemokraterna har ju en annan uppfatt-
ning i abortfrågan, och det ser jag som ett stort hot
mot hela kvinnofrågan. Därför är min fråga till Maria
Larsson: Hur ser Maria Larsson på rätten för kvinnan
att välja abort utan att känna skuld?

Anf. 5 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Vi har ett ganska stort antal aborter i
vårt land. Om Camilla Sköld läser vårt program kan
hon där tydligt se att vi säger att det är kvinnans val
som skall avgöra om abort skall göras eller inte. Men
samtidigt säger vi att vi bör göra allt för att underlätta
valet att föda genom att ge möjligheter till stödperson
osv. Många har i dag inte ett reellt val. Vi vill också
ha det stödjande valet, där man kan sätta in förebyg-
gande insatser för att stödja också ett föräldraskap. Vi
menar att antalet aborter är väldigt stort och att det
som kan göras för att nedbringa det antalet är positivt.
Men ytterst är det den enskilda kvinnan som bestäm-
mer.

Anf. 6 CAMILLA SKÖLD (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Självklart tycker
alla att man skall göra vad man kan för att hålla nere
antalet aborter. Där har vi i Sverige lyckats bra jäm-
fört med exempelvis USA som har en mycket större
andel tonårsaborter.
Av Kristdemokraternas riksdagsmotion framgår
det klart, precis som Maria Larsson säger, att "alla
tänkbara insatser skall erbjudas för att undvika abort"
och att samhället skall "söka skapa en medvetenhet
om fostrets värde". Men i detta ligger ju en värdering
av de kvinnor som redan i dag fattar beslut om att
göra abort.
Jag menar att Kristdemokraternas syn på abort
och politiken, kombinerad med de drastiska neddrag-
ningar som ni vill göra inom den offentliga sektorn,
gör att era andra förslag sammantaget kommer i en
helt annan dager. Jag tycker att det är viktigt att lyfta
fram den dubbelhet som jag tycker finns hos Krist-
demokraterna.

Anf. 7 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad Camilla
Sköld är ute efter. Vi har klart deklarerat att det är
kvinnans val som skall gälla. Vi har också sagt att det
är positivt om antalet aborter kan nedbringas och om
en kvinna kan känna att hon har det stöd som behövs
för att också välja att föda, även om graviditeten
kanske inte var planerad.
Världen är ju inte svart och vit, utan den är mång-
fasetterad. Varje enskilt val är individuellt, grundat på
de egna, individuella, omständigheterna. Vi är bered-
da att satsa väldigt mycket i förebyggande syfte,
precis som det står i vårt program, och tycker att varje
barn som föds skall vara välkommet. Det är därför
som vi pläderar för kvinnornas fria val.

Anf. 8 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Ordet jämställdhet är ett laddat ord i
det svenska språket. För många är det ett hopp om
bättre möjligheter i framtiden. För andra är det ett hot
att inte få behålla sina exklusiva förmåner. Därför går
diskussionens vågor höga. Men handlar det om sak-
frågorna i de här högljudda debatterna? Nej, mesta-
dels inte. Det är viktigare att diskutera ordval i an-
nonskampanjer osv. än att fundera över det budskap
som annonserna innehåller. Jag avser naturligtvis
TCO-kampanjen för ett par veckor sedan med alla
runda ord som fanns där. Inte för att jag gillar dem
eller använder dem, men diskussionen fick på det här
sättet en stark slagsida.
Jag kan lika gärna ta bilderna i Ecce Homo som
exempel. Det är viktigare vad de föreställer eller inte
föreställer ur religiös synpunkt än att diskutera utsatta
människors läge i samhället.
På 60-talet förekom en liknande debatt om en vi-
etnamesisk kvinna som under det stora kriget där fick
en avslagen flaska uppkörd i sitt kön. Diskussionen
var mycket livligare om vilka ord som användes för
det kvinnliga könsorganet än om det oerhörda lidande
som kvinnan hade utsatts för och den kränkning av
hennes person som förövaren hade gjort sig skyldig
till.
De sakfrågor som tas upp i de här olika kampan-
jerna och reportagen är fruktansvärt viktiga för dem
som blir kränkta och som får lägre lön än en annan
person enbart därför att de tillhör "fel" kön eller där-
för att de har annan färg på sitt skinn eller är funk-
tionshindrade. Kombinerar man ett par, eller flera, av
de här hindren kan man vara tämligen totalt utanför
samhället.
Samtidigt har jag lärt mig att de människor som
lever i ett utsatt läge ofta är de som har mest att ge i
en personlig relation. Deras vänskap håller även när
det blåser runtomkring en. De finns kvar även om
man inte lyckas i det man företar sig. De har ofta lärt
sig att se de små glädjeämnena i livet och värderar
andra saker än de människor gör som finns i karriä-
ren. Det är förmodligen också något att tänka på och
att ta efter när ekorrhjulet snurrar för fort.
Vad är det för ett samhälle vi skapar här i Sverige
när hustrun till landshövdingen i Stockholms län
känner sig så otrygg att hon går omkring med en burk
tårgas i handväskan och kan tänka sig att i stället för
tårgas använda hårspray eftersom det inte är förbju-
det? Själv har jag ibland funderat över hur det skulle
gå om ett gäng av något slag kom emot mig en kväll
när jag går till min riksdagslägenhet. Ännu är jag inte
särskilt rädd. Men om något händer, hur blir då livet
efter det?
Alla som har råkat ut för överfall, rån eller sex-
övergrepp vittnar om att de inte vågar lita på någon,
att de ständigt är rädda och att de fruktar för liknande
eller ännu värre händelser.
Det här läste jag i tisdagens DN men det fanns
mycket mer där som visar hur snett samhället är. Det
fanns nämligen också små notiser om övergrepp,
domar och bråk mellan olika gäng - sådant som vi
läser om varje dag och inte reagerar på. Vi funderar
inte över hur de människor känner sig som har blivit
utsatta. Ändå är detta egentligen brott mot våra
grundläggande mänskliga rättigheter.
På Insidan i samma DN-exemplar läste jag om en
annan grupp som kränks i alltför stor utsträckning, de
kvinnliga poliserna. Över 40 % av dem har känt sig
utsatta för sexuella trakasserier av sina chefer eller
arbetskamrater under de senaste tre åren. För kvinnor
som är anställda inom polisväsendet men som inte
poliser är siffran 20 %. Polisen är ju en myndighet
som skall försvara den svagares rätt mot den som tar
lagen i egna händer. Hur skall det då bli om man
redan inom de egna leden har så mycket som är fel
och i många fall olagligt att ta hand om?
De kvinnor som tar upp frågan med facket eller
sina chefer blir mobbade eller utfrysta, och de kvinn-
liga poliser som har ambitioner att avancera i jobbet
och att bli chefer är ännu mer utsatta; detta enligt
samma DN-artikel.
Jämställdhetsarbetet har tyvärr inte kommit sär-
skilt långt kan man tycka när man ser de uppgifter
som jag har refererat till. Det är ännu lång väg att
vandra innan vi har ett samhälle där alla värderas
efter sin egen förmåga och där man inte har olika
"glasögon" när man bedömer grupper av människor.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har de-
batterats här i kammaren, och vi har en tydlig svensk
och internationell lagstiftning på det här området.
Ändå blir skillnaderna snarare större än mindre, som
det ser ut i den statistik som finns just nu. I den dis-
kussionen har jag fått ett förslag till hur vi skulle
kunna få en bättre jämställdhet, lägre priser på det
som produceras och plats för fler anställde: Ta bort
snopptillägget!
Kvinnolönerna måste motsvara vad arbetet är värt,
och den högre lön som männen får måste vara ett
oskäligt lönepåslag utan förankring i verkligheten.
Förslaget har jag fått av en mig närstående kyrkoher-
de som i sitt jobb ser en hel del av könsdiskriminering
och löner som inte alltid är satta efter kompetens utan
efter helt andra och ovidkommande kriterier.
Kvinnorna har i genomsnitt 8-20 % lägre lön än
männen - lite grann beroende på hur man räknar.
Detta ackumuleras under ett yrkesliv. På ungefär 40
år innebär det väldigt mycket pengar. Det här påver-
kar i stor utsträckning kvinnornas pensioner när den
tiden kommer. Kvinnor straffas alltså hela livet därför
att de råkar födas till fel kön.
En grupp som är särskilt utsatt är invandrarkvin-
norna. De har ofta arbeten långt under vad deras
kompetens skulle kunna göra det möjligt för dem att
ha. De har obekväma arbetstider och får oftare än
svenska kvinnor förslitningsskador och andra besvär.
Deras kompetens tas inte till vara, och det svenska
samhället utnyttjar inte de möjligheter till utveckling
som finns bland de här människorna. Inom många
områden skulle deras kompetens behövas. De har
kunskaper om ett annat lands språk och kultur.
Många är utbildade lärare och skulle, med viss fort-
satt utbildning, kunna gå in i den svenska skolan.
Inom vården skulle de behövas - inte minst därför att
man, när man blir gammal, tappar sitt andraspråk och
behöver ha någon i närheten som talar ens eget mo-
dersmål.
Alla kvinnor som har utbildning på detta område
borde kunna göra något annat än att städa kontor.
Ofta är dessutom de här kvinnornas utbildning mer
inriktad på omvårdnad, ett område som i den svenska
vården är ett bristområde.
Arbetsorganisationen kan också vara skuld till en
del av de skador som kvinnor drabbas av. Att inte
kunna hantera verktyg och hjälpmedel, att verktygen
är för stora för att vara smidiga för kvinnor att använ-
da eller att informationen är dålig är sådant som det är
ganska enkelt att åtgärda men det blir ofta inte av.
Chefen själv tycker inte att det är så farligt och ser
inte att det för en annan person både kan vara jobbigt
och ge felaktiga arbetsställningar att inte få vissa
saker åtgärdade.
Kvinnor som drabbas av skador och sjukdomar får
inte samma rehabilitering och hjälp med att återgå till
arbetet som män i samma situation får. Även det är
kränkande för kvinnorna. När de begär stöd i andra
former från försäkringskassan, arbetsförmedlingen
eller andra samhällsorgan blir det samma sak. Män
får mer pengar eller fler timmar - eller vad som nu är
fallet i den enskilda situationen.
Detta med mainstreaming har inte slagit igenom
särskilt mycket ute i frontlinjen i våra myndigheter.
Det finns många eldsjälar och många, både män och
kvinnor, som mycket aktivt arbetar på att förändra
sakernas tillstånd men det går så långsamt och väldigt
många blir under tiden offer för förlegade arbetssätt.
Därför måste regeringen bli ännu tydligare i sitt ar-
bete på det här området. Det gäller också oss andra
som är opinionsbildare och pådrivare i de här sam-
manhangen.
Jämställdhet är för mig ett mycket viktigt begrepp
och något som jag som centerpartist vill arbeta myck-
et hårt för att uppnå i det svenska samhället. Grunden
för det arbetet är, som jag ser det, att värdera alla
efter deras egen förmåga, vilja och möjlighet, att i ett
decentraliserat samhälle få allas insatser att passa in
någonstans. Decentraliseringen är grunden för att det
här skall kunna ske på ett bra sätt. I de mindre ge-
menskaperna, små grupper och lokala samhällen,
oavsett om det är i de svenska småorterna eller i delar
av en storstad, är det lättare att se de enskilda indivi-
derna. Samtidigt måste vi ha en väl fungerande sta-
tistik och andra verktyg för att se skillnaden på vad
som är individuellt och vad som handlar om struktu-
rer och mönster i samhället.
Jämställdhetsarbetet får heller inte bli en kvinno-
fråga. Skall vi uppnå verklig jämställdhet måste män
och kvinnor arbeta tillsammans. Vi måste förstå våra
olika utgångspunkter och se vad som är bäst för sam-
hället som helhet. Som det ser ut nu är det mycket
kunskap som aldrig kommer fram utan som ligger
förborgad hos människor som inte får utnyttja hela
sin kapacitet.
Genom samarbete och att använda alla männi-
skors resurser når vi mycket längre i samhället än
genom att som nu vissa grupper blir motarbetade eller
icke sedda. Det är oerhörda möjligheter som aldrig
kommer till nytta i livet.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna i och 22.

Anf. 9 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Arbetet för en ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män har pågått länge. Liberala
krafter har många decenniers historia när det gäller
jämställdhetspolitiskt arbete. Visst har det hänt
mycket. Kvinnor är myndiga, har rösträtt, rätt att ha
ett eget förvärvsarbete också om man har familj och
barn och kan i princip välja vilket yrke som helst.
Noterbart är också att jämställdheten har gjort en del
landvinningar även på det manliga området. Föräld-
raledigheten för män är en sådan reform.
Med denna iakttagelse, fru talman, i den historiska
backspegeln, där mycket kan registreras, måste vi
ändå konstatera att även om lagstiftningen gått in med
aktiva åtgärder är det väldigt mycket som återstår att
göra. Fortfarande gäller att det är i realiteten stora
skillnader i kvinnors och mäns möjligheter. Det gäller
lön och inkomst. Det gäller ansvar för barn. Det gäl-
ler den såväl privata som offentliga makten. Fördo-
mar och orealistiska förväntningar grusar ofta de
drömmar som byggs upp, och det går att konstatera
att hindren är många - hinder på grund av vilket kön
man tillhör.
För Folkpartiets del handlar jämställdhet i hög
grad om makten över det egna livet. Generellt har
kvinnor mindre makt över sina liv än vad män har.
Därför bör jämställdhetspolitiken se till att kvinnor
får ett större realt utrymme och inflytande över sina
egna liv. Det finns partier och personer som hävdar
att jämställdhet främst är en fråga om attityder och
värderingar. Sådant kan man t.ex. finna i moderata
motioner - att alla skall ha samma möjligheter i livet.
Men inte sällan leder den konservativa politiken till
att man begränsar sig till passiva insatser. Man nöjer
sig med att politiken skall skapa möjligheter och
mångfald. Självfallet ligger det en hel del i ett sådant
resonemang.
Kvinnor är ofta i den positionen att de är den sva-
gare parten, och svaga parter i samhället behöver
samhällets särskilda stöd och insatser för att nå fram
till den jämställdhet som flertalet säger sig vara be-
själade av. Däremot har liberaler och konservativa
ofta en gemensam syn på t.ex. näringslivsfrågor ock-
så i ett jämställdhetsperspektiv. Vi har från båda håll
tagit upp hushållsnära tjänster i våra jämställhetsmo-
tioner. Jag tycker att det finns anledning att erinra om
vad som sades i en gemensam borgerlig reservation i
samband med det första betänkandet från arbetsmark-
nadsutskottet. Vi skrev följande:
"Genom att vidta särskilda åtgärder för att öppna
marknaden för hushållstjänster kan förutsättningar
skapas för ett stort antal nya arbeten. Även om det är
svårt att veta exakt hur många arbeten som kan bli
följden rör det sig tusentals nya arbetstillfällen i den
privata sektorn. Ett gemensamt förslag om 50 %
skattereduktion för hemnära tjänster har nyligen lagts
fram - - -." Så sent som i går krävde företrädare som
Folkpartiet och Centern detta igen.
Från Folkpartiets sida har vi ofta tagit upp att det
råder monopolsituationer inom stora delar av den
offentligt finansierade sektorn. Det för med sig ett
slags näringsförbud i de sektorer där traditionellt
kvinnor har erfarenhet och kompetens. Skall lönerna
bli mer rättvisande krävs att anställda i vård och skola
får ta del av den dynamik som ligger i att de får flera
arbetsgivare att välja mellan. Kanske kan vi se ett
embryo till en förändring på eftersatta löneområden
när bristen på sjuksköterskor i kombination med
sjuksköterskeflykt till Norge och framväxt av privata
sjuksköterskepooler justerar upp lönerna i en sektor
där det borde vara mera jämställt ur lönesynpunkt.
Folkpartiet vill bryta de facto-monopolen och gö-
ra det möjligt för fler arbetsgivare att utföra offentligt
finansierade tjänster inom såväl skola och vård. Vi
tror att kvinnors arbetsmarknad skulle bli betydligt
tryggare om de, inom de yrken de ofta är överrepre-
senterade, tilläts förverkliga sina idéer. Släpp kvinnlig
skaparkraft loss, så leder det till bättre kvalitet för
verksamheten. De som efterfrågar tjänster inom vård,
service och utbildning kan då välja det som bäst pas-
sar den egna situationen. Ingen tvekan om att det
skulle vara gynnsamt för såväl skattebetalare som att
det skulle utveckla offentligt finansierad service.
Kvinnors möjligheter att få välja bland flera arbetsgi-
vare skulle positivt påverka såväl anställningsvillkor
som lönesituationen.
Att kvinnors otrygghet har ökat på arbetsmarkna-
der där de har en dominerande ställning illustreras av
det löftessvek som skedde från socialdemokratiskt
håll mot anställda i vård och skola. Socialdemokra-
terna vann valet 1994 i hög grad på löftet att ingen
skulle sägas upp inom vård och omsorg. Det löftet
sveks, och förlorarna blev framför allt kvinnorna.
Under den socialdemokratiska regeringsperioden har
nära 70 000 kvinnor i offentlig sektor förlorat sina
jobb. Tredje kvartalet 1994 arbetade över en miljon
kvinnor i offentlig sektor. Första kvartalet 1998 var
antalet nere i ca 940 000.
Därför handlar en av de viktigaste jämställdhets-
reformerna om att reformera den offentliga sektorn.
Om kvinnor startade företag i samma utsträckning
som män tidigare har gjort och anställde t.ex. var sin
person, skulle det ge hundratusentals nya jobb. Så
länge kvinnor inom vård och omsorg, utbildning och
service till människor inte ges möjligheter att för-
verkliga sina idéer utanför det offentliga monopolet
hämmas mycket av kvinnlig skaparkraft. Det är inte
bara jämställdhetsfientligt, det är också ett stort slöse-
ri med både mänskliga och ekonomiska resurser.
Fru talman! Det jag sagt visar att en mycket viktig
jämställdhetsreform som bör göras gäller en reforme-
ring av den offentliga sektorn. Genom att man får
bort de offentliga monopolen kan den kvinnliga ska-
parkraften släppas fram. Jag påstår än en gång att det
skulle leda till bättre kvalitet inom flera sektorer och
dessutom till en lägre kostnad. Det skulle också ge
kvinnor möjlighet att välja mellan fler arbetsgivare.
Den andra sammanfattande synpunkt jag skulle
vilja ge är att det i kvinnodominerade yrken i offent-
lig sektor är lägre löner än i jämförbara yrken i privat
sektor. Det är ett strukturproblem som måste lösas.
Staten bör tillsammans med landstings- och kommun-
förbunden utarbeta en flerårsplan för att höja lönerna
för kvinnodominerade yrkesgrupper med längre ut-
bildning, t.ex. sjuksköterskor och lärare.
En tredje synpunkt är att fler män måste in i skola
och vård. Skälen är flera. Men ett är att det skulle
bidra till att höja löneläget för dominerade yrkes-
grupper. Dessutom behöver barn få umgås med vuxna
lärare av båda könen, något som måste vara positivt
när det gäller vuxna förebilder, inte minst för de barn
som kommer ur enföräldersfamiljer.
De hushållsnära tjänsternas skatteregler bör änd-
ras. Många jobb kan tillskapas inom tjänstesektorn.
De är efterfrågade, och dessutom är det angeläget att
den i dag stora svarta tjänstesektorn kommer över i
s.k. vit sektor. Dessutom skulle de som är verksamma
där nu med tvivelaktiga anställningsförhållanden på
en vit och redovisad arbetsmarknad kunna få del av
både ATP-poäng och sjukförsäkring, någonting som
de i dag ofta helt saknar. Till jämställdhetsaspekten
hör också att de som finns i sådan verksamhet väldigt
ofta är just kvinnor.
Föräldraledigheten bör matchas hårdare så att för-
äldrar tar till vara möjligheten att mer umgås med
sina barn, och det gäller inte minst de som har pappor
i den s.k. karriären.
Jämställdhetsombudsmannens möjligheter att dri-
va diskrimineringsmål bör förbättras. Också här bör
hinder undanröjas.
Det behövs en ny utredning som tar upp lönedis-
krimineringen. Denna översyn bör ha till uppgift att
följa utvecklingen och eventuellt komma med förslag
till ytterligare åtgärder. Den bör också analysera jäm-
ställdhetsplanernas betydelse i lönebildningen.
Fru talman! Jämställdhet är svårt. Det finns inget
bra internationellt facit. I det avseendet har den lik-
heter med regionalpolitiken. Det finns inga färdiga
förebilder. Dessutom finns det en slående likhet mel-
lan just jämställdhet och regionalpolitik: i båda fallen
handlar det om att undanröja hinder och se till att man
får lika och jämställda villkor. En tredje jämförelse
skulle kunna vara att på båda dessa politikerområden
är det de svagaste som behöver den starkaste insatsen.
Detta är ett samhälleligt och politiskt ansvar som vi
här i riksdagen inte får rygga tillbaka för.
Nu har regeringspartiet med stöd av sina suppor-
tergrupper nöjt sig med att det pågår en översyn av
vissa delar av jämställdhetslagen. Jag tror att det är
viktigt att vi från riksdagen sätter tryck på regeringen
när det gäller både tempo och innehåll. Vi måste inse
att den första och stora entusiasmen under 70- och
80-talets reformperiod på jämställdhetsområdet har
blåst över.
Jämställdhetsarbete går inte av sig själv. Det be-
hövs en ständig uppbackning och därför också en
aktiv politik på dessa områden. Men jag tror också,
fru talman, att denna politik bör drivas av både kvin-
nor och män. Därför skulle det vara önskvärt att fler
riksdagsmän - med betoningen på män - och fler
inom regeringen starkare gick i bräschen när jäm-
ställdhetsfrågor skall drivas. Jämställdheten är alltför
viktig för att kunna skötas med vänsterhanden eller
för att man avdelar ett fåtal - ofta kvinnliga - företrä-
dare att hävda jämställdhetens ideal.
Med det anförda ställer jag mig bakom Folkparti-
ets förslag i de motioner som har utmynnat i reserva-
tioner. Men jag nöjer mig med att yrka att enbart
reservationerna 3 och 9 kommer under kammarens
särskilda prövning genom omröstning.

Anf. 10 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Som kvinna kunde jag inte låta bli att
reagera starkt när Elver Jonsson talade om att kvinnor
är den svagare parten som måste hjälpas och stöttas.
Det är politiskt korrekt att man skall vara snäll mot
invandrare, handikappade och kvinnor. Det är precis
den typen av gamla fördomar som vi måste försöka
att utrota. De leder också till att jämställdheten inte
får allmän acceptans.
I övrigt är jag helt överens med Elver Jonsson om
att den offentliga sektorn måste reformeras. Kvinnor
är inte svaga i sig, men det är de strukturer som vi har
byggt upp i vårt land som binder och förslavar kvin-
norna. Genom skatte- och avgiftssystemet tvingas de
ut i förvärvslivet även när de har barn i småbarnsål-
dern, vare sig de vill det eller inte. Det tvingar majo-
riteten av Sveriges kvinnor till den enda arbetsgivaren
på området, nämligen den offentliga sektorn som
genom sin monopolställning effektivt kan förhindra
en anständig löneutveckling och som även i övrigt ger
kvinnorna usla arbetsförhållanden.
Om inte kvinnorna trivs med sina arbetsförhållan-
den kan de inte säga upp sig och söka ett annat jobb,
därför att det inte finns några andra arbetsgivare. Till
detta kommer att den offentliga sektorn effektivt
håller nere lönerna så att kvinnor känner den otrygg-
heten att de har låga löner och inte kan försörja sig på
sin lön.

Anf. 11 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Christel Anderberg kände sig illa be-
rörd av att jag antydde att kvinnor var den svagare
parten. Det sade jag inte för att kvinnor i sig är svaga-
re utan för att de ofta har en svagare position som de
är helt utan skuld till och som inte minst den manliga
delen av befolkningen får ta på sig ansvaret för ge-
nom den tradition och det kulturmönster som har varit
under mycket lång tid.
Christel Anderberg sade i sitt tidigare inlägg kan-
ske något lättsinnigt att många vill ha symboler och
politiska inhopp. Det räcker inte med det, men det är
nog inte utan värde. Ibland har de s.k. signalvärdena
en real betydelse.
När det gäller både Christel Anderbergs anförande
och inlägg i repliken anser jag att det är alltför be-
gränsat till det skattemantra som man från moderat
håll ofta upprepar. Vi från Folkpartiet har i och för
sig likartade synpunkter, men det finns bitar där mo-
deraterna borde engagera sig mera. Det gäller t.ex.
opinionsbildning för föräldraledighet, JämO:s möj-
lighet att driva diskrimineringsmål och kravet på en
utredning som ser över just lönediskriminering. Dessa
delar bör också finnas med om man skall anse att man
har ett fullödigt jämställdhetsbudskap.

Anf. 12 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte alls att en majoritet av
Sveriges kvinnor efterfrågar någon symbolpolitik från
oss här i Sveriges riksdag. Vad de efterlyser är kon-
kreta förslag som syftar till att människor får det
bättre i sin vardag.
Människor har nu mycket stora problem. Kvinnor
slits mellan dubbla eller tredubbla lojaliteter. Svenska
kvinnor håller på att jobba ihjäl sig. Svenska barn är
förmodligen fysiskt de friskaste i världen, men de
mår psykiskt mycket dåligt. Våldet bland ungdomar
tilltar och går ned i åldrarna. Varje vecka begår ett
barn under 15 år självmord. Många experter anser att
skälet till denna utveckling är att ungdomar känner
sig övergivna av vuxengenerationen. De är ensamma
och känner sig inte behövda. Denna ensamhet har
man uppenbarligen inte kommit till rätta med genom
att institutionalisera hela deras uppväxttid.
Vi måste ta ett helhetsgrepp om människors var-
dag och deras olika problem. Vi måste se till att skapa
förutsättningar så att människor orkar och kan räcka
till både i familjelivet och i förvärvsarbetet.

Anf. 13 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag delar Christel Anderbergs upp-
fattning om att vi behöver ta ett helhetsgrepp. I det
ingår t.ex. ett större vuxenansvar. De påpekanden
som görs här är också riktiga, att barn trots stor mate-
riell standard kan fara väldigt illa. Christel Anderberg
nämnde själv det ökande våldet. Men det är där som
jag tycker att konservativa politiker inte tar det andra
och det tredje steg som behövs. Våld kan också ha en
orsak i en svår socialsituation som kan förstärkas
genom droger och alkohol. På dessa områden har vi
inte kunnat ställa upp och kämpa gemensamt, libera-
ler och konservativa.
Jag tror alltså att moderaterna behöver bygga ut
sitt jämställdhetsprogram och göra det till den dygd
som man påstår sig vilja göra det till, nämligen att
bidra till att människor får en bättre vardag. Men då
behövs det också insatser för män, t.ex. att man be-
driver en opinionsbildning som gör att männen tar ett
större ansvar i jämställdhetsarbetet. Då behövs det
politiska signaler och kanske rentav symbolvärden.
Jämställdhetsfrågor är alltför viktiga för att avde-
las till kvinnoförbund eller andra särskilt intresserade.
Här behövs också männen engageras. Det kan väl
vara ett memento att det behövs bättre uppställning i
våra kammardebatter från det kön som jag själv till-
hör. Här återstår ett outröttligt arbete. Det gäller poli-
tisk opinionsbildning där vi driver frågor som innebär
ett delat ansvar mellan män och kvinnor för en ökad
jämställdhet.

Anf. 14 CAMILLA SKÖLD (v) replik:
Fru talman! Till att börja med vill jag tacka Elver
Jonsson för hans betoning att det är viktigt med mäns
ansvar. Sedan delar jag Christel Anderbergs reaktion
när Elver Jonsson talade om kvinnor som den svagare
gruppen. Men jag förstår nu att det inte var Elver
Jonssons avsikt att få det att låta så. Det finns ibland
en tendens att tala om kvinnor som någon sorts ex-
klusiv minoritet, när det faktiskt är halva befolkning-
en som vi talar om.
Jag delar inte heller Folkpartiets och Moderater-
nas syn på offentlig sektor. Jag förstår att det tar emot
ideologiskt att konstatera att offentlig sektor är en
förutsättning för att vi har kommit så långt som vi har
gjort i Sverige. Det är bara att se hur det ser ut i övri-
ga Europa.
Det jag egentligen tänkte ta upp är lösningar för
att jämställdheten skall komma vidare när det gäller
det oavlönade hemarbetet.
Folkpartiets och för all del också Moderaternas
lösning är att skattesubventionera hushållsnära tjäns-
ter. Man skall alltså med skattepengar uppmuntra
familjerna till en lösning där en tredje person kommer
in i familjen för att ta hand om tvätt, städning osv.
Det betyder att man helt lämnar grundkonflikten åt
sidan och att man tvärtom, menar jag, konserverar de
skillnader som finns, därför att löser man problemet
med att ta in en tredje person så ställer man inga som
helst krav på att mannen skall gå ned i arbetstid och
ta ett större ansvar för hemarbetet. Därför anser jag
att förslaget om hushållsnära tjänster är att direkt
motarbeta jämställdhetsarbetet.

Anf. 15 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är bra att det blev förtydligat att
min avsikt inte var att tala om kvinnan som en svaga-
re part i sig. Men hon har ofta en svagare position.
Det är bra om vi kan vara överens på den punkten.
Camilla Sköld säger att den offentliga sektorn har
varit en så oerhörd tillgång. Jag vill då påminna om
den väldiga nedrustning som har skett under den
socialdemokratiska regeringens period, trots att man
t.o.m. fick en valvinst genom att tala om att man inte
skulle rusta ned. Nedrustningen beror på att vi har en
för svag skattebas. Det är ju inte att det är ont om
jobb på sjukhusen som gör att sjuksköterskor och
undersköterskor avskedas. Vi har ont om pengar, och
därför behöver vi en större skattebas.
Sedan är Camilla Sköld bekymrad över att vi för-
fäktar att hushållsnära tjänster skulle få sin chans.
Den finns i dag. Det är bara det att den finns i en svart
sektor. Socialdemokrater och vänsterpartister talar om
att tjänsterna skall subventioneras. Men det är en
ingen subvention, för det kommer inga skattepengar i
dag. I en svart sektor ingår inte något skatteflöde.
Därför behöver denna sektor få bli vit. Jag tror att vi
skulle få ett mer avspänt förhållande till dessa tjäns-
ter, och det skulle hjälpa kvinnor loss för deras egen
karriäruppbyggnad.

Anf. 16 CAMILLA SKÖLD (v) replik:
Fru talman! Det stämmer att jag är bekymrad över
att man skall föra en aktiv statlig politik för att skapa
en ny sektor med människor som jobbar med hushåll-
snära tjänster. Det är inte bara det att de hushållsnära
tjänsterna helt och hållet bommar jämställdhetspers-
pektivet, utan de har dessutom en tydlig klassprofil.
Till skillnad från om man anlitar en målare eller
en bilreparatör, som man ju hyr in på grund av hans
eller hennes kompetens, har jag inte hört någon som
säger att man hyr in en städhjälp därför att hon - för
det blir ju en kvinna - är duktigare på att städa. Vad
det handlar om är värdering av tid, att min tid är för
viktig för att använda till tvätt och städning, medan en
annan persons tid går bra att använda.
Jag vill påminna om det som Lars Leijonborg sa-
de i partiledardebatten här för några veckor sedan, att
det handlar om att skapa en arbetsmarknad för in-
vandrarkvinnor med bristande språkkunskaper. Det
fångar ju i ett nötskal vad det handlar om. Det bom-
mar jämställdhetsperspektivet, och det har en tydlig
klassinriktning. Jag tycker att det är bra att Folkparti-
et är tydligt här.

Anf. 17 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag är förvånad över vänsterpartisters
oro för att den hushållsnära sektorn skulle bli vit, att
den också skulle bidra till folkhushållet med skatte-
medel och att de som arbetar i denna sektor skulle
kunna få både ATP-poäng och en anständig sjukför-
säkring. Jag har svårt att förstå detta bekymmer. Det
kanske trots allt har att göra med fördomar.
När jag lyssnar på både repliker och inlägg från
Camilla Sköld kan jag inte undgå att höra hur man
har tonat ned de ofta radikala och tydliga kraven i det
förgångna. Nu är man tyst som en kyrkråtta eller
diskret som en legationssekreterare när det gäller sina
krav. Det kanske är så att det är närheten till maktens
köttgrytor som söver eller rent av bedövar, vad vet
jag? Men mycket av den radikalitet i pådrivande
frågor som Vänsterpartiet tidigare har presenterat
saknas både i dagens betänkande och i dagens debatt.

Anf. 18 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! År 1622 publicerade fransyskan Ma-
rie de Gournay boken The Equality of Men and Wo-
men. I dag, 377 år senare, står vi här i Sveriges riks-
dag och debatterar jämställdhet och hur långt vi har
kommit.
Tanken svindlar, fru talman, när jag nu i mitt tal
kommer att återkomma till de olika steg som har
tagits i världen för att främja jämställdheten mellan
man och kvinna.
Nära 400 år är det sedan boken utkom. Och var
står vi i dag? På den internationella kvinnodagen i
måndags var tidningarna fulla med olika aspekter på
jämställdheten. Bl.a. fanns det uppgifter om antalet
kvinnliga chefer som finns inom näringslivet och på
våra myndigheter.
DN berättar att 95 % av börsbolagens direktörer
vägrar att svara på frågan om inställningen till kvin-
nor som chefer. Bara en procent av tusen bolag har
kvinnliga vd:ar. Trots detta, fru talman, fick svenska
kvinnor redan år 1810 rätt att idka handel, men kvin-
norna har inte kommit längre upp i hierarkin i nä-
ringslivet på de 189 åren.
TCO:s kampanj för lika lön för lika arbete, som
fokuserade på löneskillnader mellan kvinnor och
män, fick mycket kritik, mycket på grundval av att
det var mäns kön som hängdes ut, bildligt talat. Mil-
jöpartiet har stött kampanjen. För alla dem som inte
vill se att skillnaden mellan män och kvinnor och
bristen på jämställdhet beror på mäns överordning
och kvinnors underordning är varje kampanj som
fokuserar på kön ett hot, enligt Inger Olsson.
Redan år 1908, fru talman, stiftades en lag i vårt
grannland Norge om lika lön för lika arbete. Men
sanningen i dag är ju att manligt kön ger högre lön,
vilket också TCO-kampanjen ville visa.
Av de antagna till läkarutbildning vid landets hög-
skolor är kvinnor just nu i majoritet. Lönerna för
läkare har sjunkit, och yrkets status blir lägre i och
med att fler kvinnor än män utbildar sig till läkare.
Samma sak har skett med läraryrket.
Ett problem är att statusen på yrken sjunker när
kvinnorna tar över, speciellt om man betänker att en
ny konstitution i Italien år 1948 erkände att kvinnan
var jämlik mannen och därför gav henne rätt att ar-
beta.
Fru talman! År 1791 efterfrågades att flickorna i
Frankrike skulle ha rätt till samma utbildning som
pojkarna. I dag i Sverige tar fler kvinnor än män
högskoleexamen, men endast 10 % av professurerna
på universiteten innehas av kvinnor.
Att kvinnor traditionellt inte innehar lika höga
poster i samhället som män medför att kvinnors ge-
nomsnittslön är ca 80 % av mäns löner. Att löneskill-
naderna nu ökar, enligt en undersökning av SCB, är
en backlash för samhället, tycker jag.
Fler kvinnliga chefer skulle leda till rättvisare lö-
ner, fru talman. Lika lön för lika arbete ger ekono-
misk självständig. Det har länge varit ett mål för
jämställdheten och är ett steg att försöka uppnå.
I vår motion tar vi upp frågan om att belysa mans-
rollen. Det är dags att kvinnorollen och mansrollen
förändras. Mäns våld mot kvinnor är ett problem,
men också de fredliga männens tystad och passivitet.
Vi har inte nått någon jämställdhet så länge som våld
mot kvinnor "accepteras" med tystnad av den stora
majoriteten män.
År 1864, fru talman, förlorade den svenske man-
nen sin lagstadgade rätt att aga sin hustru. I dag, 135
år senare, visar det sig att 20 000 fall av kvinnomiss-
handel polisanmäldes under förra året. De flesta fal-
len inträffar i hemmen.
Sexualbrotten mot kvinnor har ökat med 80 % de
senaste tio åren. Gruppvåldtäkterna ökar i antal. Män
bör sluta sig samman och markera att andra mäns
våld mot kvinnor inte accepteras. Australien var år
1977 det första land i världen som gjorde våldtäkt
inom äktenskapet straffbar.
Arbetstidsförkortning och genomgripande attityd-
förändringar kan få män att engagera sig med mer tid
för sina barn och öka deras engagemang i vårdande
yrken. Detta kan också förändra synen på mansrollen.
Miljöpartiet vill att Sveriges regering tar initiativ
till en FN-konferens om män där världens män får ett
forum för att diskutera den moderna mansrollen och
manssamhället.
Fru talman! Miljöpartiet har motionerat om att
kunna jämställdhetsmärka arbetsplatser inom nä-
ringslivet och om att kunna jämställdhetsmärka pro-
dukter. Detta kommer att kunna vara ett konkurren-
smedel i framtidens företag. Det gläder oss nu att
regeringen ger tid till en utredning som tar tag i de
här frågorna.
Ett sätt att se över jämställdheten inom myndig-
heter är bl.a. den s.k. 3 R-metoden som Kommunför-
bundet har tagit fram. 3 R står för representation,
resurser och realia. Det blir ett utmärkt verktyg att
använda inom statliga myndigheter och utredningar.
Strategin bygger på mainstreaming, dvs. att jäm-
ställdhet inte är en särskild fråga. Det är en aspekt på
jämställdheten.
På fredagar när jag åker hem med tåget mot Göte-
borg brukar jag gå in i Centralstationens pressbyrå.
Jag tittar på tidningshyllan, och då ser jag på mer än
hundra tidningsframsidor bilder av leende kvinnor i
utmanande poser. En snabbräkning visar att bland
146 vecko- och månadsmagasin ler 65 kvinnor, 29
kvinnor intar en sexig pose, 22 kvinnor visar brösten
och 5 kvinnor ser rädda och hotade ut. Andra tid-
ningar visar bilar, möbler, bakverk eller datorer.
I reklamen visas mannen fram som stark, kompe-
tent, utåtriktad. Han är chef eller politiker, hjälte eller
brottsling. Kvinnan är smal, vacker, inåtvänd. Hon är
mor, maka, sexobjekt eller offer.
Mediernas bild av kvinnan är stereotyp och på-
verkar våra attityder och möjligheter att bli jämställ-
da. I Sverige konsumerar vi i medeltal nästan sex
timmar medier om dagen. Medierna påverkar också
hur unga flickor uppfattar sig själva. I går kunde vi
läsa i tidningarna att mer än 80 % av alla femtonåriga
flickor vill ändra på sina kroppar. Vi kunde läsa om
hur flickor redan i årskurs fem börjar banta och om
att drygt var tjugonde flicka befinner sig i riskzonen
för att utveckla en allvarlig ätstörning.
Utskottet tar upp att Sverige under 1996 i lagstift-
ning som rör TV och radio beaktat vikten av jäm-
ställdhet mellan könen, att pressen antagit etiska
riktlinjer om vad som trycks i tidningar och att rege-
ringen har beviljat medel för detta. Jag undrar nu, fru
talman, vad som har hänt. Det behövs ju bara att var
och en går och ser på tidningshyllor och kritiskt
granskar TV- och bioreklamen för att bilda sig en
uppfattning och se att läget blir värre och värre vad
gäller jämställdhetsaspekterna och synen på kvinnan.
För inte så länge sedan var det lagar och regler
som begränsade kvinnors möjligheter. Nu får vi rösta
i fria val, utbilda oss och arbeta med vad vi vill. Men
mycket återstår. 1990 protesterade 47 kvinnor i Sau-
diarabien mot förbudet mot kvinnliga bilförare där. I
Sverige ges 90 % av löneförmånen tjänstebilar till
män, och i dagsnyheterna i TV uppges att kvinnor
lever farligare i trafiken på grund av att kvinnor inne-
har mycket äldre bilar än männen.
År 1921 fick svenska kvinnor rösträtt, men det
skulle dröja 50 år, alltså ända till 1971, innan
Schweiz införde kvinnlig rösträtt.
Arbetsvärdering, jämställdhetsplaner som följs
upp och ett vidgat kompetensområde för JämO är
några mycket viktiga verktyg för att kvinnor och män
skall vara jämställda i arbets- och privatlivet.
Härmed vill jag, fru talman, yrka bifall till reser-
vationerna 15 och 20 och samtidigt peka på Miljö-
partiets särskilda yttrande i betänkandet.

Anf. 19 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Sverige utnämndes nyligen av UNDP
Human Development Report till det land i världen där
kvinnor har mest ekonomiskt och politiskt inflytande.
Sverige är bäst i världen på att ge kvinnor deras
självklara rätt till ett yrkesarbete. Egen inkomst är
grunden för självständighet och jämlikhet. Den egna
inkomsten ger handlingskraft och oberoende i det
dagliga livet. Den innebär självförtroende och förmå-
ga att påverka sitt eget liv. Den innebär dessutom att
makar möts på lika villkor.
Detta är resultatet av ett träget politiskt arbete lett
av socialdemokrater genom decennier. Gemensamma
satsningar på dagis, på äldreomsorg, på särbeskatt-
ning och på jämställdhetslagar har bidragit till att ge
kvinnor möjlighet till yrkesarbete och därmed ökad
jämställdhet. Trots den höga arbetslösheten har kvin-
norna klarat sig förhållandevis bra på arbetsmarkna-
den under de senaste åren. Kvinnor arbetar fler tim-
mar, kvinnor utbildar sig mer än tidigare, och också
mer än männen, och allt fler kvinnor arbetar heltid.
Fru talman! Under 1900-talet har det skett en vik-
tig historisk förändring. Mannen har blivit far i sam-
ma bemärkelse som kvinnan alltid tidigare varit mor.
På 1950- och 1960-talen blev det allt vanligare att se
män dra barnvagnar. De tog också mer del i vården
av sina barn. När kvinnorna fick ökad självständighet
i såväl samhälle som familj blev också obalansen
mellan kvinnors och mäns ansvarstagande iögonen-
fallande - kvinnornas dubbla ansvarstagande i yrkes-
livet och i hemmet och männens enkla.
I dag kan vi konstatera att svenska män aldrig nå-
gonsin tagit ett så stort ansvar för sina barn som de
gör i dag. Vi ligger bäst till i världen. Det är något
som vi kan vara stolta över, men naturligtvis inte
nöjda med, eftersom det fortfarande är stora skillna-
der mellan mäns och kvinnors uttag av föräldraför-
säkringen.
Fortfarande tar kvinnorna ut mer än 90 % av för-
äldraledigheten och männen knappt 10 %. Fortfaran-
de är oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män
regel snarare än undantag. Fortfarande jobbar långt
fler kvinnor än män deltid trots att de vill arbeta hel-
tid. Det är detta jämställdhetsarbetet är inriktat på i
dag; mäns och kvinnors lika ansvar och delaktighet i
samhället, på arbetsplatsen och i familjen.
Fru talman! Jämställdheten mellan kvinnor och
män berör alla delar av samhället. Vi i Sverige har
kommit långt då det gäller att skapa lika villkor och
förutsättningar för kvinnor och män, inte minst på det
formella planet. I den svenska grundlagen finns in-
skrivet att "lag eller annan skrift ej får innebära att
någon missgynnas på grund av kön."
Sedan 1980 regleras jämställdhetsfrågor i arbets-
livet i jämställdhetslagen, som innehåller dels regler
om diskrimineringsförbud, dels regler om arbetsgiva-
res skyldigheter att bedriva ett aktivt jämställdhetsar-
bete. Alla arbetsgivare med minst tio anställda skall
göra en årlig jämställdhetsplan. Jämställdhetsom-
budsmannen skall se till att jämställdhetslagen efter-
levs och kan vid tvist också föra talan i Arbetsdom-
stolen när det gäller könsdiskriminering.
Målen för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det
är en uppfattning som slogs fast av regeringen i bud-
getpropositionen för 1999 och som delas av utskotts-
majoriteten. Det innebär att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet.
Det innebär vidare en jämn fördelning av makt
och inflytande mellan kvinnor och män, samma möj-
ligheter till ekonomiskt oberoende och lika villkor
och förutsättningar i fråga om företagande, arbete och
arbetsvillkor.
Det innebär också att kvinnor och män skall ha
samma tillgång till utbildning och möjligheter till
utveckling av personliga ambitioner, intressen och
talanger. Det innebär delat ansvar för hem och barn
och också frihet från könsrelaterat våld.
Insatserna för att öka jämställdheten måste kän-
netecknas av en stor bredd. Jämställdhetsperspektivet
måste införlivas på alla politikområden. Det gäller
fortsatt metodutveckling och utbildning och satsning-
ar på information och kunskapsutveckling.
Fru talman! Arbetsmarknadens parter måste hitta
former för att komma åt oskäliga löneskillnader mel-
lan kvinnor och män. Regeringen har därför tillsatt en
särskild utredare som bl.a. skall analysera frågor om
arbetsvärdering och bedöma om det behövs ytterliga-
re åtgärder för hur arbetet med att bestämma lika lön
för lika och likvärdigt arbete skall underlättas i prak-
tiken. Det handlar bl.a. om att föreslå andra eventu-
ella åtgärder mot lönediskriminering, att göra en
analys och komma med förslag om förtydligande av
arbetsgivarens lönekartläggning och se över jäm-
ställdhetslagen utifrån nya krav från EG-rätten. Lagen
skall dessutom ses över för en eventuell skärpning då
det gäller diskriminering på grund av kön.
Arbetet skall bedriver i nära samarbete med ar-
betsmarknadens parter och uppdraget skall redovisas
den 1 september i år.
En korrekt och ändamålsenlig könsuppdelad sta-
tistik är nödvändig för att tydliggöra löneskillnaderna
mellan män och kvinnor i samhället. SCB har därför
fått 1 miljon kronor extra för en vidareutveckling av
lönestatistiken under budgetåret 1999.
JämO har fått ytterligare 2 miljoner kronor för att
utöva tillsyn över de delar av jämställdhetslagen som
just rör löneskillnader mellan män och kvinnor.
Fru talman! För att tydliggöra hur jämställdheten
ser ut i olika arbetsorganisationer behövs det inte
enbart statistik utan också bra metoder.
Kommunförbundet har därför fått ett ekonomiskt
stöd från regeringen för att ta fram en metodbok när
det gäller den s.k. 3 R-metoden. Den är ett redskap
för att systematiskt inventera, analysera och diskutera
olika aspekter av jämställdhet. De tre R:n står för
representation, resurser och realia. När man analyse-
rar de två första R:en kan man urskilja det tredje, dvs.
vilka normer som formar verksamheten. Därefter kan
nämnden börja utforma en jämställd politik. Det är en
mycket bra metod som på olika sätt bör spridas i
landet. De myndigheter som anser att den passar just
deras verksamhet skall kunna ta den till sig genom
den metodbok som nu kommer att tas fram.
Fru talman! Jämställdhet är ett av fyra områden
som Sverige särskilt prioriterar i det fortsatta EU-
arbetet. Enligt svensk uppfattning bör klara mål utar-
betas för jämställdhetsarbetet, på motsvarande sätt
som vad gäller för EU:s sysselsättningsarbete. Målen
för arbetet bör vara minskande löneskillnader, ett ökat
arbetskraftsdeltagande, höjda utbildningsnivåer och
förbättrad kvinnorepresentation i politiken.
I detta sammanhang kan också nämnas att rege-
ringen under 1999 planerar att arrangera en europeisk
jämställdhetskonferens. Konferensen kommer bl.a. att
behandla just frågor om benchmarking.
Fru talman! Förutom nya arbetsmetoder och sta-
tistik krävs det också ett aktivt utvecklingsarbete av
nya arbetsformer och nya verktyg som leder till att
målen för ett jämställt samhälle uppnås i praktiken.
Ett verktyg som hittills inte prövats vare sig i Sve-
rige eller i något annat europeiskt land är kvalitetsbe-
dömning av produkter och tjänster ur ett könspers-
pektiv.
En frivillig jämställdhetsmärkning som i första
hand bör gälla varor och tjänster i den privata sektorn
skulle kunna driva på utvecklingen mot ett mer jäm-
ställt samhälle genom att medvetna konsumenter
väljer jämställdhetsmärkta produkter. Jämställdhets-
märkning skulle på så sätt kunna bli en konkurrens-
faktor för företag på samma sätt som miljömärkning
är i dag.
Denna fråga skall nu utredas och redovisas i slutet
av år 2000.
Med detta som bakgrund, fru talman, vill jag yrka
bifall till betänkandet i dess helhet och avslag på
samtliga motioner.

Anf. 20 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Sonja Fransson talade alldeles i in-
ledningen av sitt anförande mycket om vikten av att
ge svenskor och svenskar ett eget arbete och av att
hitta alla lösningar som ökar möjligheten för fler att
få ett avlönat arbete. Därvidlag är vi tämligen över-
ens, Sonja Fransson och jag.
Det finns ju ett sådant förslag som har lagts fram
och som har funnits med ganska länge. Det handlar
om hushållsnära tjänster. Både Sonja Fransson och
jag vet att det skulle skapa nya jobb - jobb som i dag
inte finns mer än inom den svarta sektorn. Det skulle
skapa möjligheter till eget företagande för många
personer, både kvinnor och män. Det skulle också
underlätta för både kvinnor och män att kanske full-
göra en karriär någon annanstans när arbetstyngden i
hemmet minskar något.
Jag vill fråga Sonja Fransson huruvida det här är
ett förslag som skulle kunna tänkas framföras av den
socialdemokratiska regeringen som en del i att be-
kämpa arbetslösheten för män men också för kvinnor.

Anf. 21 SONJA FRANSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller de hushållsnära tjäns-
terna finns det redan i dag flera bolag som jobbar med
det, inte minst kvinnoföretag. Det har vi absolut ing-
enting emot.
Vad det handlar om är om vi skall ha skatteredu-
cering för dessa tjänster. På den punkten har vi olika
meningar. Det är ju samtidigt så att det är via skatten
som vi betalar omvårdnaden. Det är via skatten som
vi betalar vårt välfärdssystem där väldigt många
kvinnor är anställda. Om vi samtidigt tycker att vi
skall ha fler arbetsplatser inom de här områdena
handlar det också om vilka inkomster vi har. Det
handlar om ifall vi verkligen skall ha skattereduce-
ring, inte om det skall skapas arbetstillfällen. Själv-
fallet kan det göra det.

Anf. 22 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Vi har ju varit tämligen överens om
att skattereducera den manliga sektorn i form av
ROT-avdrag. Jag tycker att det är beklämmande att
den socialdemokratiska regeringen som i ord gärna
talar om jämställdhet inte är beredd att ge samma stöd
till den sektor som också skulle kunna ge kvinnor
jobb.
Nu tror jag inte att det bara handlar om kvinnor,
utan att det i stor utsträckning också handlar om män.
Jag tror att en skattesubvention behövs i ett initialt
skede för att få i gång verksamheten, liksom vi har
haft ett riktat stöd under några år till en genuint man-
lig sektor. Jag tycker att det är trist att höra att Sonja
Fransson inte är mer bekymrad över arbetslösheten än
att ge den här möjligheten.
Är det så farligt att under en försöksperiod pröva
det här? Måste det vara så låsta positioner i den här
frågan, som ändå skulle kunna ge utrymme för fler
jobb i Sverige?

Anf. 23 SONJA FRANSSON (s) replik:
Fru talman! Nu är det ju så att skattesamtal pågår,
och vi vet inte riktigt vad som kommer ut av det. Vi
har ju sagt att det finns en del områden där vi kan
sänka skatter.
Sedan beror det på vad man prioriterar. Det här
området har vi inte prioriterat. Vi har i första hand har
sagt att vi skall prioritera sänkning av skatt för dem
som har låga löner, inte att subventionera hemnära
tjänster. Vi vet i dag att många kan betala för det, och
då kan de också göra det.
Sedan är det en skillnad när det gäller det som
handlar om att man får skattesubvention när man
köper tjänster på grund av att man inte kan utföra den
tjänsten. Då gäller det ett jämlikt förhållande. När
någon köper en tjänst för att vinna tid blir det däremot
ett ojämlikt förhållande, och där ser vi vissa problem.

Anf. 24 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tog i mitt anförande bl.a. upp bil-
den av kvinnan i medierna och framför allt i rekla-
men. Vi ser att den blir värre och värre i tidningar, i
TV och i bioreklam.
Vi förde i vår motion fram att vi vill ha en jäm-
ställdhetsmärkning av bl.a. företag och inom offentlig
sektor. Vi är väldigt glada för att det blir en utredning
med direktiv om att jämställdhetsmärka produkter
och tjänster. Jag skulle i dag vilja föra fram ett för-
slag, nämligen att man skulle kunna jämställdhets-
märka även reklam. Det skulle kanske till utredningen
kunna ges ett tilläggsdirektiv om jämställdhetsmärk-
ning av reklamen. En sådan jämställdhetsmärkning
skulle vara en väldig konkurrensfördel för många
företag, precis som miljömärkningen i dag är. Jag
hoppas att få höra vad Sonja Fransson säger om det.
Vi tar vidare i vår motion upp frågan om positiv
särbehandling. Både JämO och andra myndigheter
som vi har kontaktat om detta, nämligen SJ, lands-
ting, Skolverket och Socialstyrelsen, tycker att positiv
särbehandling är en väg att komma framåt i jäm-
ställdhetsarbetet.
En tredje fråga som vi tar upp är att JämO:s roll
inte bara skall avse arbetslivet. Vi vill få en i lag
fastställd utvidning av JämO:s kompetensområde så
att det sträcker sig också utanför arbetslivet. Vi tittar i
det sammanhanget bl.a. på de s.k. Parisprinciperna.
Jag hoppas att Sonja Fransson och regeringen så
småningom kommer att gå oss till mötes i det sam-
manhanget.

Anf. 25 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Vi tycker att det är väldigt intressant
att pröva en jämställdhetsmärkning. Det är också
därför som en utredning har tillsatts. Tanken är den
att detta till att börja med skall prövas inom två
tjänsteområden och inom två tillverkningsområden.
Såvitt vi förstår är det inte så helt enkelt att ta fram
regler och riktlinjer för detta. Låt oss alltså först prö-
va detta, så att vi får se vart det kan leda till när det
gäller medier och annat.
Vi har en tryckfrihetslagstiftning som är väldigt
viktig. Inte minst pågår det inom medievärlden en
etisk diskussion, som onekligen behöver vara aktiv.
Det som Barbro Johansson tog upp i sitt tidigare
anförande är förskräckligt. Självklart måste vi ha en
stark opinion mot mediernas exploation av kvinnor
och mot deras syn på kvinnor.

Anf. 26 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att Sonja Fransson och jag i
mycket är överens när det gäller jämställdheten, men
jag vill fortfarande trycka på att man bör börja med
att titta på reklamen. Många flickor drabbas av
ätstörningar, och vi får just nu veta att många 15-
åringar vill ändra på sin kropp.
Detta är företeelser som påverkas av medierna. Vi
kan i tidningar se att det ges budskap om att 13-,14-
och 15-åringar inte skall vara nöjda med sin kropp.
Det är ganska horribelt. Vi har i vuxenvärlden ett
stort ansvar för att ändra på detta.
Min andra fråga gällde att JämO:s kompetensom-
råde skall utvidgas till att också gälla utanför arbetsli-
vet.

Anf. 27 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar Barbro Johanssons syn på
bl.a. mediernas roll. Den etiska diskussionen måste
lyftas fram. Om det skall till lagstiftning eller inte för
detta är en annan fråga. Däremot måste vi föra en
aktiv diskussion, och medierna måste själva sanera
sin verksamhet. Jag tror att det är oerhört väsentligt.
Vi är i övrigt väldigt tydliga i vår uppfattning att
lagstiftningen om JämO och om jämställdheten har
arbetsrättslig karaktär. Vi vill inte för närvarande
ändra på detta.

Anf. 28 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Den första delen av Sonja Franssons
inlägg bar idyllens prägel. Hon sade att man nu är
mera far än förr. Ja, jag tror att förhållandena säkerli-
gen har förbättrats, men det är inte detsamma som att
de är bra. Förbättringen har till stor del att göra med
det reala politiska beslut som togs på förslag av en
tidigare regering, med Bengt Westerberg som propo-
sitionsskrivare, om att vi skulle få en pappamånad.
Socialdemokraterna tvekade till en början, men vi
lyckades vinna över dem, och mer än 90 % av kam-
marens ledamöter ställde sig bakom reformen, som
jag tror var bra.
Sonja Fransson lät förstå att eventuella förbätt-
ringar har mycket att göra med träget socialdemokra-
tiskt arbete. Hon lade till "genom decennier", och då
reagerade jag. Man skulle också kunna säga att jäm-
ställdhetsarbetet har mötts av ett träget motstånd från
socialdemokraterna, framför allt mot den stora och
avgörande reform som har gällt sedan 1980. Det
krävdes mycket av insatser för att genomdriva den i
slutet på 70-talet.
Socialdemokraterna och de dåvarande kommu-
nisterna allierade sig då med Svenska Arbetsgivare-
föreningen och LO och drev ett hårt motstånd, men vi
lyckades få igenom reformen. I dag ställer sig social-
demokraterna bakom de aktiva insatser som jäm-
ställdhetslagen påbjuder.
Jag är bekymrad över att Sonja Fransson tar den
höga arbetslösheten så enkelt att hon säger att kvin-
norna har klarat sig bättre. Att kvinnor i rådande
massarbetslöshet skulle utbilda sig mera var den enda
åtgärd som återstod när socialdemokraterna i lands-
tingen med regeringens godkännande avskedade över
70 000 personer i sjukvården, inte därför att det sak-
nades arbete utan möjligen därför att finanserna var
svaga.

Anf. 29 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tar inte alls lätt på arbetslöshe-
ten. Vi skall bekämpa den på många olika sätt. Men
att kvinnor aktivt har gått in i utbildning är ett viktigt
faktum. Vi kan tydligt se att den som har en låg ut-
bildning har väldigt svårt att få ett arbete, medan den
som har en högre utbildning har lättare att få ett ar-
bete.
Jag tycker att det är en aktiv företeelse att ungefär
70 % av dem som deltar i kunskapslyftet är kvinnor.
Att kvinnor faktiskt väljer att utbilda sig för att få en
bättre situation på arbetsmarknaden tycker jag är
oerhört positivt.
Vidare är äldreomsorgen och barnomsorgen lik-
som tidigare oerhört väsentliga för kvinnors möjlig-
heter att komma ut på arbetsmarknaden. Nu tycker vi
att männen skall ta ett större ansvar. Vi tycker att det
är bra med pappamånaden. Jag håller med om att den
var ett sätt att gå vidare. Det gäller nu att påverka
männen att ta ett större ansvar i hemmet, så att för-
delningen av yrkesarbete och hemarbete kan förbätt-
ras.

Anf. 30 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att det be-
hövs en bra utbildning för att kunna få högre befatt-
ningar, som naturligtvis också kvinnor behöver få
chanser till. Men en hel del av dem som har gått in i
utbildning gjorde det inte därför att de ville satsa på
det just då utan därför att de blev avskedade från de
jobb som de kände för och hade ett oerhört stort be-
hov av. Jag ville påpeka att detta får ses som ett ne-
derlag.
Den andra delen av Sonja Franssons inlägg inne-
bar att hon övergick från idyll till verklighet. Jag skall
hålla henne räkning för att hon erkände att läget inte
är bra. Vi föreslår nu att man skall ta tag i oskäliga
löneskillnader, utreda lönediskrimineringen, se till att
fler män kommer in i kvinnoyrken, att JämO:s roll
bör stärkas och att opinionsbildningens betydelse för
föräldraledigheter skall hållas fram.
När dessa förslag från liberalt håll kommer här,
säger socialdemokraterna ganska oengagerat: Vi
håller på och utreder. Jag har inte känt någon garanti
för att det kommer att hända så mycket.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp EU-
konferensen om jämställdhet. Jag tror att det skulle
vara ett gott tips att Socialdemokraterna och rege-
ringen rent av på den punkten tog och kvoterade,
därför att vid jämställdhetskonferenser i internatio-
nellt perspektiv - också i svensk regi ibland - har det
varit så att alltför få män har engagerat sig i den de-
batten och tagit tag i dessa viktiga frågor.

Anf. 31 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Oskäliga löner är inte acceptabelt.
Det jobbar vi med. Jämställdhetsombudsmannen
arbetar aktivt med detta. Vad vi skall se över i utred-
ningen är om vi kan få ännu bättre verktyg för att se
till att vi får bort de oskäliga löneskillnaderna mellan
män och kvinnor. Det är inte så att vi inte gör någon-
ting. Det är viktigt med den attitydpåverkan som har
pågått, och det är viktigt med de frågor som Jäm-
ställdhetsombudsmannen har tagit fram om detta.
Men vi tror att vi behöver förändra och skärpa lag-
stiftningen, och det är därför vi har tillsatt en utred-
ning. Dessutom behöver vi se över lagstiftningen
utifrån de EG-domar som har fällts tidigare. Det är
alltså en väsentlig del.

Anf. 32 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Vi hörde att UNDP har utnämnt
Sverige till världsbäst på jämställdhet. Det kanske är
så att de som har gjort det har lyssnat på socialdemo-
kraternas högtidstal och mångordiga retorik, och det
kanske inte är så lätt för dem att se skillnad mellan
det å ena sidan och den bistra verkligheten för många
kvinnor i Sverige å andra sidan.
Den egna inkomsten ger kvinnorna kraft och obe-
roende, sade Sonja Fransson. Nu är det ju så att mer
än 50 % av kvinnorna i Sverige jobbar inom den
offentliga sektorn, och inom de stora kvinnodomine-
rade verksamhetsområdena är lönerna mycket låga.
Enligt Kvinnomaktsutredningens undersökningar är
det så att inte mindre än 70 % av de svenska kvinnor-
na är helt beroende för sin försörjning av det offentli-
ga med lön eller bidrag eller bådadera. Så vad som
faktiskt har hänt är att svenska kvinnor har tvingats
byta ett beroendeförhållande mot ett annat. De är mer
oberoende av en man för sin försörjning, men mer
beroende av det offentliga än kanske i något annat
land. Tycker Sonja Fransson verkligen att jämställd-
heten har tagit några jättekliv framåt genom den ut-
vecklingen?

Anf. 33 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att vi har tagit jät-
tekliv. Jag tror inte att man tar jättekliv. Jag tror att
det är ett enträget arbete som har pågått i decennier,
som jag sade. Vi har kommit långt inom väldigt
många områden i Sverige, och det är viktigt att hålla
fram och också vara stolta över. Det behöver inte
betyda att vi är nöjda med hur långt vi har kommit;
självklart inte. Jag påtalade väldigt tydligt att det
finns brister och att det finns mycket att göra.
När det gäller offentlig sektor: Ja, vi har väldigt
många kvinnor inom offentlig sektor, och där skulle
vi behöva ha fler män. Det är det första. Det andra är
att även om man går över till entreprenader, som
moderaterna gärna vill - det finns i dag - finns det
inget som säger att man har fått högre löner för att det
är en entreprenad. Och det är fortfarande skattemedel
som också betalar entreprenaderna.
Så länge vi har skatter som betalar så är det svårt,
om man inte är beredd att betala mer i skatt. Det är
det som det handlar om. Hur mycket är vi villiga att
betala i skatt? Ja, vi menar att vi är villiga att betala
väldigt mycket i skatt för att få en god omsorg och
bra vård och för att människor, t.ex. de som arbetar
inom vårdsektorn, framför allt kvinnor, skall få en bra
lön. Det är vi beredda på. Men det handlar då om hur
mycket skatt vi kan lägga. Vad är vi beredda att be-
tala?

Anf. 34 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Ja, hur mycket skatter är vi beredda
att betala? Sverige har redan världens högsta skatter,
men vi har långt ifrån världens bästa omsorg eller
välstånd. Så man kan verkligen fråga hur ni social-
demokrater använder skattebetalarnas pengar.
SKAF gjorde en undersökning i somras, någon
gång under inledningen av valrörelsen, då man gick
ut och frågade sina medlemmar som tidigare hade
arbetat i offentlig sektor och nu hade gått över i privat
verksamhet hur de upplevde sina arbetsförhållanden
på det ena eller andra stället. Och det var slående hur
nästan alla som hade gått över i privat verksamhet
vittnade om att de var mycket mer tillfreds med sin
arbetssituation. De tyckte att de hade fått större möj-
lighet till påverkan på det egna arbetet, planering av
arbetstider osv. Det visar sig också att i privata verk-
samheter kan man betala helt andra löner än i Sveri-
ge.
Vi betalar världens högsta skatter, och vi har värl-
dens största offentliga sektor, men ändå är det så att
kvinnor är underbetalade och inte kan leva på sin lön.
Tycker Sonja Fransson att det är att ge kvinnorna
kraft och oberoende? Tycker Sonja Fransson att detta
är värdigt ett civiliserat samhälle?

Anf. 35 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Kvinnor har för låga löner, det är
helt klart, och det är något vi måste göra någonting åt.
Därför säger jag att vi är beredda att via skatter vidta
åtgärder så att de sektorer där många kvinnor arbetar
också skall få höjda löner. Det är väsentligt. Det är
inte moderaterna beredda att ställa upp på.
Moderaterna talar om att det finns ett annat löne-
läge, bl.a. i USA. Det är ju intressant när man talar
om skatter och löner. I USA har man lägre skatter,
men man har också betydligt lägre löner. Och på de
områden Christel tog upp i sitt anförande om t.ex.
hemnära tjänster, service och annat handlar det om
väldigt låga löner, och det ställer vi inte upp på. Vi
tycker att man skall ha bra betalt för det man utför,
och kvinnorna skall ha lika bra betalt som männen för
det de utför. Det tycker vi är väsentligt.

Anf. 36 MAGNUS JACOBSSON (kd):
Herr talman! I går läste jag i en kvällstidning om
en far som under åtta år hade misshandlat och torterat
sin dotter. Under de senaste vekorna har de flesta
medier diskuterat den 22-årige yngling som utnyttjat
minst tio barn både i hemmet och på de dagis som
han jobbat på. Och med jämna mellanrum diskuteras
olika övergrepp som uppmärksammas av medier.
Gemensamt för alla dessa berättelser är att det är
män som begår över 90 % av alla vålds- och över-
greppsbrott. Trots detta är det nästan enbart kvinnor
som diskuterar jämställdhet.
Det här är oerhört negativt. Vi har nu diskuterat
jämställdhet i snart 20-30 år, men fortfarande är det
en diskussion som framför allt förs bland kvinnor om
män.
Det här har gjort att jämställdhetsdebatten ofta
bland män fått en negativ klang. Många yngre upple-
ver att det enbart är äldre och medelålders kvinnor
som gnäller. Och man ser inte att problemen är reella.
Det är därför glädjande att se att det finns flera mo-
tioner som uppmärksammar männens del och ansvar i
jämställdhetsdebatten.
Jämställdhet får inte enbart vara kvinnornas sam-
tal om männens beteende, utan skall jämställdheten
bli en varaktig och rejäl framgång måste vi män börja
diskutera varför "vi" begår de brott som vi gör, varför
"vi" använder våld och härskartekniker för att behålla
vår position i samhället.
Själv började jag fundera på dessa frågor när jag
som tonåring lärde känna en tjejkompis som blivit
sexuellt utnyttjad av sin pappa. I processen kring
polisanmälan och bristen på engagemang från myn-
digheter som borde stöttat, insåg jag att förhållandena
för man och kvinna långt ifrån var jämlika och rättvi-
sa.
Vi män måste våga se på oss själva, våra beteen-
den och positioner, hur vi agerar vad det gäller rela-
tioner mellan män och kvinnor, hur vi agerar i yrkes-
livet och hur vi agerar i familjelivet.
Det var bl.a. ur det här perspektivet som jag som
förbundsordförande i KDU tog initiativet till MAN,
ett opolitiskt nätverk som försöker jobba med jäm-
ställdhetsfrågor ur ett manligt perspektiv.
Det är också därför som jag anser att det är oer-
hört viktigt att självklarheter som lika lön för lika
arbete eller paroller som hela lönen och halva makten
måste bli en del av männens politiska krav.
Men det är också viktigt att vi män vågar kräva
vår rätt att få vara hemma med våra barn. En funge-
rande föräldraförsäkring är därför av yttersta vikt för
att jämställdhetsarbetet skall fortsätta att utvecklas.
Det är också utifrån det här perspektivet som
vårdnadsbidrag blir så självklart för mig. Även jag
som man vill ha större möjlighet att vara hemma med
mina barn. Och ett utbyggt vårdnadsbidrag skulle
underlätta för alla att själva välja arbetstid och barn-
omsorg.
Framför allt möjligheterna för män och kvinnor
att via vårdnadsbidraget gå ned i arbetstid, utan att
man för den skull gör så stor ekonomisk förlust, tror
jag kan vara bra för jämställdheten på sikt.
Men oavsett politiska idéer och förslag så måste
jämställdhetsdebatten i sig bli mer jämställd. Var
finns männen? När tänker männen börja att diskutera
männens ansvar för att vi tillsammans skall skapa ett
mer jämlikt och jämställt samhälle?
Det här är mina frågor, till mig, till min generation
och de individer som likt mig är män. Som jag ser det
är det dags att även vi män börjar diskutera vad vi har
för ansvar kring dessa stora och viktiga frågor.

Anf. 37 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Herr talman! Grunden för jämställdhet och frihet
är rätten till det egna arbetet och den egna lönen.
Naturligtvis skall lika lön för kvinnor och män gälla i
ett jämställt samhälle. Innebörden i "lika lön" är att
när en kvinna utför ett arbete som är lika krävande
som en mans skall hon ha samma lön och samma
förmåner, även om det rör sig om ett annat jobb. Alla
som tror att det tillståndet råder i Sverige har fel.
Kvinnomaktsutredningens gedigna rapport om lä-
get i landet ger oss ett entydigt besked. Kvinnor har
lägre löner än män. Sverige är inte jämställt. Utred-
ningen konstaterar t.o.m. att ett könsbyte lönar sig
bättre än utbildning för kvinnor. Trots detta känns det
som att frågan inte prioriteras som den borde.
Vi har en lag, jämställdhetslagen, som säger att
det skall vara lika lön för likvärdigt arbete. Den har
funnits i snart 20 år. Trots detta har kvinnor i Sverige
i genomsnitt 83 % av männens löner. EU har också
nämnts här i dag. I EU var målsättningen att man
skulle ha likalönsprincipen införd i alla medlemslän-
der senast den 1 januari 1962. I dag tjänar kvinnor i
snitt 75 % av männens löner inom EU. Även där
finns alltså jämställdhet på papperet men inte i prak-
tiken.
Arbetsgivare i Sverige väljer att bryta mot lagen i
stället för att följa den, kanske för att de gör det
ostraffat. Det finns endast en arbetsgivare som är
dömd i den s.k. Kumladomen. Utvecklingen för kvin-
nors löner jämfört med männens är att de har stått i
stort sett stilla under 90-talet trots att vi hört så många
vackra ord om lika lön, inte minst från oss politiker
oavsett parti och även från fackliga företrädare.
JämO ger sig dock inte. JämO har nu stämt
Stockholms läns landsting till Arbetsdomstolen för
lönediskriminering. Det gäller två barnmorskor som
jämförts med en röntgeningenjör på samma sjukhus.
Målet är inte avgjort, och diskussionerna återstår.
Tyvärr ser jag att min talartid nu börjar ta slut.
Men jag hoppas mycket på den utredning som nu
skall se över jämställdhetslagen och lämna förslag till
lagändringar. Jag ser fram emot att få ta del av det
resultatet. Likalönsfrågan måste lösas.

Anf. 38 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det var en kraftfull appell som Bir-
gitta Ahlqvist gav här. Det finns anledning att in-
stämma i mycket av det hon sade. Men det reser ock-
så ett par frågor. Hon säger att det är viktigt med
rätten till ett eget arbete också för kvinnor. Jag in-
stämmer i det. Men då blir man lite konfunderad
varför det är ett så starkt motstånd från socialdemo-
kratiskt håll mot en vidgad arbetsmarknad som fram-
för allt skulle kunna öppna upp för kvinnor och varför
man i realiteten fortfarande framhärdar i det som
närmast är ett yrkesförbud, eftersom det är just på de
områden där kvinnorna dominerar som man inte
tillåter att starta eget.

Anf. 39 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att man löser de frågor-
na genom, som Elver Jonsson säger, att tillåta kvinnor
att starta eget. Jag förstår att det rör sig om jobb inom
den offentliga sektorn, vården och omsorgen. Jag tror
att man måste gå andra vägar.
Jag tror inte, som Elver Jonsson sade tidigare i sitt
anförande, att man löser problemet med lika lön ge-
nom att se till att fler män kommer in på de områden
där kvinnor jobbar. Det är naturligtvis en stor fördel
att få in män ur andra synpunkter. Men det kan inte
vara så att man skall höja lönen genom att ta in män
på området. Det måste man kunna lösa på andra sätt.

Anf. 40 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Birgitta Ahlqvist sade att hon inte
trodde att man kan lösa problemet med en vidgad
arbetsmarknad. Sedan blev hon fortfarande svaret
skyldig. Hur löser man det då? Det har hittills lösts
genom att kvinnor har blivit avskedade och har en
sämre lön. Birgitta Ahlqvist säger diplomatiskt: Jag
tror att man skall gå andra vägar. Men vi fick ingen
väganvisning. Det är den som jag efterlyser här.
Birgitta Ahlqvist polemiserar och säger att lös-
ningen inte är att ta in män inom kvinnodominerade
yrken. Jag tror att vi har en del att lära när vi tittar i
backspegeln och ser vad som hände under varvskri-
sens och tekokrisens dagar. Det är ingen tvekan om
att det var en könsfråga som innebär att där män do-
minerar läggs miljarderna, och där kvinnor finns med
är man mindre omsorgsfull från statsmakternas sida.
Därför spelar detta en roll.
Dessutom, och det är viktigt att säga, har männens
inträde på kvinnodominerade områden andra värden
också för dem som är föremål för den insats som
görs. Det är viktigt att inte bortse från. Sedan kan det
vara intressant att höra vad Birgitta Ahlqvist säger om
mitt tips här. Skulle vi inte när vi har internationella
konferenser kunna påbjuda en frivillig kvotering så
att också männen till hälften deltog?

Anf. 41 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är fel väg att gå att
försöka få män in i kvinnodominerade yrken och höja
lönerna på det sättet, även om så skulle ske. Vi måste
ha en lagstiftning och vi måste ha redskap, som vi
tidigare har hört. JämO måste ha redskap som gör att
vi kan få lika lön för likvärdigt arbete på ett helt annat
sätt.
Däremot håller jag med Jonsson om att det har
många andra värden att få in män på kvinnodomine-
rade arbetsplatser. Det är helt klart. Men vi skall inte
använda männen som ett redskap för att höja lönen
för kvinnorna. Det känns verkligen fel.
Jag tycker också att det vore bra om man på något
sätt kunde få både män och kvinnor att åka på dessa
konferenser och att över huvud taget ställa upp i jäm-
ställdhetsdebatten. Jag har ett exempel från EU-
parlamentet där det fanns ett kvinnoutskott med 40
parlamentariker. Fem av dem var män och resten
kvinnor. Kvinnorna drev alltså jämställdhetsfrågorna.
Så är det på många områden, och man skulle kunna
trycka mycket hårdare på en jämnare fördelning
mellan män och kvinnor.

Anf. 42 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Som relativt ny riksdagsledamot och
ordförande för Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
känns det i dag som en högtid att delta i denna jäm-
ställdhetsdebatt. För mig är feminismen, dvs. rörelsen
för jämställdhet för kvinnor, en etisk feminism. Jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män handlar om etik och
moral och om att ge alla samma förutsättningar uti-
från sina personliga möjligheter. Alla människors lika
och unika människovärde gör att alla skall ha samma
möjligheter. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
framhåller därför en etisk feminism. En jämnare för-
delning av män och kvinnor gagnar demokratin och
tillför fler synsätt i politiken. Bredden och kvaliteten
blir bättre.
I en rapport som jag läste som hette Jämställdhet
men inte feminism - 600 unga kvinnor om kvinnosa-
ken, Timbro, säger Bodil Bryntesson så här: Att de-
batten ser ut som den gör i Sverige har naturligtvis
många förklaringar. Det handlar om svensk femin-
isms historia, Vänsterns patent på jämställdhetsåsik-
ter, borgerlighetens defensiva tystnad på området
samt massmediernas nyhetsvärdering som gynnar
kändisar som ställer konkreta krav riktade mot staten.
Det är hög tid att borgerligheten höjer rösten på
jämställdhetsområdet och erbjuder en alternativ fe-
minism. Underlag och efterfrågan finns redan - inte
minst i den yngre generationen. Det är dags att bredda
bilden av svensk feminism och ta vara på den opti-
mism den unga generationen känner i jämställdhets-
frågan!
Så långt Timbrorapporten som jag tycker att det
ligger mycket bakom.
Herr talman! Dagens debatt har visat att det är
kvinnorna som drar nitlotten på arbetsmarknaden.
T.o.m. yngre kvinnor har svårare att få heltidsarbeten.
Vi har inte uppnått lika lön för likvärdigt arbete. Vi
har den mest könssegregerade arbetsmarknad vi nå-
gonsin kan ha, med kvinnor i den offentliga sektorn
och män i den privata sektorn.
Sedan är det dessutom så att kvinnor inom den of-
fentliga sektorn flyttar, exempelvis till Norge, på
grund av arbetsmarknads- och löneläget. Det är inte
bara civilingenjörsflytten som är oroande. Många
civilingenjörer är i dag chefer och har höga löner,
men tyvärr finns det inte så många kvinnliga civilin-
genjörer. Fördelningen bland nyantagna till forskar-
utbildning har blivit jämn. Men fortfarande är endast
en tredjedel av de nyutexaminerade kvinnor.
TCO har påtalat att kvinnliga medlemmar får
sämre utdelning på utbildningen än befolkningen i
övrigt. Kvinnors genomsnittliga timlön är 80 % av
männens. Lokal och individuell lönesättning innebär
faktiskt en risk att kvinnornas löner urholkas ännu
mer, särskilt inom den offentliga sektorn.
Det känns positivt när t.ex. manliga chefer går in
och påtalar att arbetsmarknadsklimatet blir bättre när
kvinnor träder in, att arbetsmiljön blir trevligare osv.
Det behövs manliga budbärare. Jag är glad för de män
som deltar i debatten i dag. Jämställdheten är inte
enbart en kvinnofråga.
Det är positivt att jämställdhetsfrågan i förskola
och skola nu har hamnat i fokus. Jämställdhet och
självförtroende är starkt förknippade. Den som vet att
hon eller han kan stå på egna ben, har ett arbete med
tryggad ekonomi osv. blir starkare i sitt eget självför-
troende. Det är positivt att det finns kommuner som
på allvar tagit tag i den könsneutrala arbetsvärdering-
en.
Hur ser det då ut i skolans värld? Det är den verk-
lighet jag själv mest levt i. Skolan är ju en kulturbä-
rande institution. Jag gjorde en enkät med elever i
årskurs 7 på min skola. Där visade det sig att 72 % av
killarna och 89 % av tjejerna tror att tjejer kan bli lika
duktiga i teknik som killar. 89 % av killarna och 9 %
av tjejerna tror att killar kan bli lika duktiga i språk
som tjejer. 51 % av killarna tycker att jämställdheten
blivit bättre i skolan under den egna skoltiden, liksom
46 % av tjejerna. Men 15 % av tjejerna anser sig
någon gång ha blivit kränkt på grund av sitt kön.
72 % av tjejerna tycker att lärarna behöver lära sig
mer om jämställdhet. 75 % tycker att detsamma gäller
för eleverna. Att undervisningen anpassas mer till
pojkarnas intressen tycker bara 20 % av tjejerna, men
57 % av dem tycker att pojkarna upptar större delen
av elevtiden. Hälften av tjejerna tror att lärarna vet
mer om sina pojkelever. Också denna enkät visar att
jämställdhetsarbetet är en process som ständigt pågår
även om den är enkel och gjord av mig själv.
Som vi har hört här innan börjar skolorna i dag att
satsa på t.ex. 3R-metoden. R för representation, dvs.
hur könsrepresentationen i vid bemärkelse ser ut, R
för resurser, dvs. hur pengar, tid och plats fördelas
samt R för reala, kvalitativa värden, dvs. vilka normer
som formar verksamheten. Jag tycker att Svenska
Kommunförbundet har tagit tag i detta på ett bra sätt.
Herr talman! Det är beklämmande att inte IT-
sektorn har blivit den sektor där kvinnor och män
arbetar sida vid sida. Att vårdsektorn skall bli jäm-
ställd inom de närmaste tio åren tror nog inte så
många. Inte heller att byggsektorn skall bli det. Men
IT-sektorn skulle ha kunnat bli det med mera stimu-
lans åt flickorna. Kvinnorna har funnits på kontoren.
Kvinnorna har stansat in miljontals tecken. Kvinnor
måste erövra mera mark i världens största nätverk.
IT-sektorn borde vara lösningen på diskrimine-
ringen av unga kvinnor på arbetsmarknaden. En dub-
belt så stor andel män som kvinnor i åldern 19-25 år
har ett heltidsarbete, även om många i den åldern
givetvis läser. Man ser redan där hur skillnaderna blir.
Ändå är kvinnor mer välutbildade och avbryter sina
studier i mindre omfattning än männen. Det har redan
skett en backlash vad gäller jämställdheten. Unga
kvinnor väljer, ibland ofrivilligt, att fortsätta att stu-
dera för att leva på studielån, trots en önskan om och
kompetens för ett förvärvsarbete.
Kvinnor kan inte längre nöja sig med att surfa i
männens världar. IT-sektorn har enorma möjligheter.
Kvinnor måste ha samma chans att forma utbudet och
använda redskapet som männen. Här måste kraftfulla
stimulansåtgärder sättas in.
Jag satt t.ex. och pratade med några kvinnor i äld-
reomsorgen. De berättade om sitt nya datorprogram.
Vi kom överens om att det inte stämde med deras
rutiner och att det inte gav den nytta de trodde och
önskade. Jag frågade mig då: Varför utformar inte
kvinnor själva sina datorprogram? De vet exakt syftet
med det och vad de behöver använda det till. Här är
det viktigt att vi stimulerar kvinnor att ta tag i verkty-
gen.
Herr talman! Maria Larsson har berört våra reser-
vationer om föräldraledighet och meritvärdering för
att ta till vara jämställdhetsfrågorna för ett familje-
vänligt samhälle. Jag instämmer helt i det hon har
sagt.
Hon har även lyft in de hushållsnära tjänsterna.
Det är viktigt att höja statusen även på det oavlönade
arbetet. Begreppet ekonomiskt oberoende skall inte
behöva betyda olika saker för män och kvinnor. Jag
instämmer helt i det Maria Larsson har sagt om detta.

Anf. 43 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! För oss liberaler har frågan om jäm-
ställdhet alltid varit en djupt ideologisk fråga. Man
kan säga att det går en röd tråd från Adolf Hedin, som
1867 krävde kvinnlig rösträtt, till Elver Jonsson, som
i dag kräver större engagemang av papporna.
Jämställdhet handlar otroligt mycket om makt och
det handlar om frihet. Därför är liberal feminism en
självklar del av den liberala ideologin. Mycket av
makten vet vi i dag handlar om pengar. Det handlar
om egna pengar och det handlar om oberoende.
Regeringens misslyckande med jobben drabbar
kvinnor värst. Det drabbar kvinnor direkt genom
arbetslöshet, och det drabbar kvinnor indirekt genom
den situation som i dag innebär att det är kvinnor som
är mest beroende av att barnomsorg och äldreomsorg
fungerar.
I dag har Sverige lägre sysselsättningsgrad än man
har för kvinnorna i Schweiz. Det är få som vet det.
Hela förra mandatperioden lyckades vi i princip bara
komma tillbaka till den situation på arbetsmarknaden
som rådde när jobbuppgången bröts i början av soci-
aldemokraternas regeringsperiod, en total nettoökning
på ungefär 57 000 personer. Hela den ökningen faller
på männen. Det har netto inte tillkommit ett enda nytt
jobb för kvinnor under hela denna regeringstid.
Statistiken visar också att kvinnligt företagande
sjunker. Bara var fjärde företagare i Sverige är kvin-
na. Folkpartiet har gjort en Skop-undersökning som
visar att potentialen bland kvinnor är precis lika stor
som bland män. Potentialen för kvinnor som arbetar i
offentlig sektor är mycket stor. Många kvinnor funde-
rar på att starta eget, men de avstår. Det är ingen
slump, tror vi, att kvinnor drabbas värst av den soci-
aldemokratiska politiken. Motståndet mot förändring-
ar är som störst på de områden som skulle betyda
mest för kvinnorna.
Vi hörde alla Göran Persson i valdebatten: Eko-
nomin går bra, fler får jobb, man får mer pengar. Då
kan lillgrabben få en cykel och mamma kan få en ny
vinterkappa.
Det här visar just den monumentalt patriarkala at-
tityden hos ledaren för den regering som kallar sig för
världens mest jämställda. Mamma vill inte ha en ny
vinterkappa. Mamma vill ha jobb, rättvis lön och
bestämma själv vad hon skall använda sina pengar
till.
Socialdemokraterna är mest negativa till de för-
bättringar och förändringar för företagande som
skulle betyda mest för kvinnorna. Man säger nej till
t.ex. sänkta skatter inom tjänstesektorn. Man säger
nej till privata entreprenörer inom den offentligt fi-
nansierade sektorn. Man säger nej till alla de regel-
förenklingar som skulle underlätta just för kvinnligt
tjänsteföretagande, t.ex. att man skall kunna få F-
skattsedel.
Sonja Franssons tidigare inlägg var mycket av-
slöjande. Det hon sade var att det är skillnad mellan
att köpa en tjänst för att man inte kan utföra saken
själv, då har man ett jämlikt förhållande, och att köpa
en tjänst för att vinna tid. Då har man ett ojämlikt
förhållande. Om jag just nu stod nere i bricklunchen
och lagade mat eller serverade skulle jag uppfatta det
som en ren provokation. Alla vi som går dit för att äta
gör det för att vinna tid. Vi kan alla laga vår mat
själva, men vi går dit för att vinna tid.
Det är också avslöjande vilket synsätt man har på
det som traditionellt är kvinnors uppgifter och det
som kvinnor traditionellt har att sköta. Det som kvin-
nor gör kan alla göra, men det som män gör, det är
svåra saker. Jag kan både måla fönsterbågar och putsa
fönster. Jag har gjort det. Men jag kan försäkra att
båda sakerna blir bättre om jag anlitar ett proffs.
Jag tror att det är det här synsättet, som är så av-
slöjande, som också är orsaken till att man från soci-
aldemokratisk sida inte vill vidta de förändringar och
skapa de möjligheter som skulle behövas för att
många kvinnor skulle kunna få anställning eller kun-
na starta företag och driva dem inom en tjänstesektor.
Vi i Folkpartiet har, utöver allt det som Elver
Jonsson har redogjort för, föreslagit: sänkt skatt på
arbete i hela tjänstesektorn, F-skattsedel åt alla, för-
enklat regelverk och förenklade deklarationer för
tjänsteföretagare. Bryt i praktiken de offentliga mo-
nopolen! Avveckla alla kommunala bolag! Värna inte
om dem, avveckla alla de bolag som konkurrerar med
kvinnors företagande. Avskaffa sambeskattningen
helt och hållet! Ta med dagislämningen när tiden för
reseavdrag beräknas! Varför inte ändra bostadsbidra-
gen? Det är en mycket aktuell fråga. Skifta de in-
komstprövade bidragen mot generella barnbidrag och
sänkta skatter! Det är någonting som verkligen ger
kvinnor möjlighet att ta sig ut ur fattigdomsfällan, en
fattigdomsfälla som visar just på bristen på jämställd-
het i den ekonomiska politiken.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att libe-
ral feminism inte behöver uppfinnas igen. Den har
månghundraårig historia. Den handlar precis om att
både kvinnor och män måste få makt över sina egna
liv och få makten att låta oss alla kunna vara männi-
skor.

Anf. 44 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Karin Pilsäter tar upp kvinnligt fö-
retagande och säger att kvinnors företagande har
minskat. Jag har statistik framför mig som säger att
andelen kvinnliga nyföretagare har ökat från 17 % till
28 % under 90-talet. Kvinnor startar årligen mellan
7 000 och 8 000 nya företag. Kvinnliga företagare
skapar årligen 12 000 nya jobb. Det tycker jag är bra.
Dessutom står det att kvinnliga företagare finns i
alla branscher. Det tycker jag också är bra. Jag tycker
att det är viktigt att kvinnor genomsyrar hela arbets-
marknaden, inte bara hemtjänstsektorn, som man talar
om här. Det är den man vill öppna. Vi måste öppna
andra sektorer. Varför är det så få kvinnor i IT-
branschen? Varför är det så få kvinnor inom forsk-
ningen? Det här är oerhört väsentligt. Vi socialdemo-
krater anser att vi ger verktyg och möjligheter att
öppna de här marknaderna.
Varför är det enbart de i dag kvinnodominerade
verksamheterna som man skall öppna skattevägen?
Vi anser att kvinnor gör ett utmärkt arbete inom
tjänstesektorn, inom vård- och omsorgssektorn. Men
vi behöver ha fler män där i stället för fler kvinnor.
Det är utmärkt att kvinnor startar företag, och
kvinnor kommer mer och mer att starta företag i
framtiden. Det är jag övertygad om. Men varför,
Karin Pilsäter, enbart hemtjänstsektorn för kvinnor?

Anf. 45 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Om Sonja Fransson hade lyssnat lika
noga på mig som jag lyssnade på henne hade hon hört
att jag knappt talade om hushållssektorn. Jag pratade
om tjänstesektorn och kvinnligt företagande över
huvud taget. Hushållssektorn är en liten del av det.
IT-branschen, som Sonja Fransson nämnde, och
vård och omsorg är också tjänsteföretag. Vi vet att
väldigt många kvinnor finns som arbetstagare eller
som arbetslösa med yrken inom de sektorerna. Man
skulle behöva underlätta för kvinnor som kanske
behöver ett litet riskkapital, som behöver förenklade
deklarationer för att slippa betala en förfärlig massa
pengar till olika konsulter som skall hjälpa dem. San-
ningen enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsun-
dersökning - det är alltså inte jag som har varit ute
och räknat själv, så det behöver inte sägas att statisti-
ken är fel - är att under perioden oktober 1994-augu-
sti 1998 har antalet kvinnor som är verksamma som
företagare minskat med 24 000.
Det finns mycket statistik som man egentligen kan
använda för att visa i stort sett vad man vill, men
sanningen är att antalet kvinnor som bedriver företag
har minskat. Det är bra att kvinnor startar företag.
Men det är ännu bättre om villkoren är sådana att alla
de kvinnor som vill starta företag kan göra det och att
alla de kvinnor som har företag kan få dem att över-
leva. Andelen kvinnliga företagare sjönk från 29,4 %
till 25 % under fyra år med socialdemokraterna. Man
får också se lite i relation till utgångsläget, inte bara
se siffrorna i absoluta tal.
Jag vidhåller att ni säger nej till nästan varje för-
slag som läggs fram som rör kvinnor som vill ut på
arbetsmarknaden för att slåss som småföretagare eller
storföretagare. Ni gömmer er bakom att ni inte vill ha
hushållstjänster, utan ni vill ha annat i stället. Men det
där andra ni vill ha i stället vill ni också försvåra för.
Det där snacket går inte.

Anf. 46 SONJA FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Vi säger inte nej till hushållstjänster.
Vi säger nej till skattereduktion. Vi tycker att skatter
skall användas till annat. Det är precis det det hela
handlar om.
Karin Pilsäter säger att kvinnorna inte finns kvar i
sina företag. Kvinnliga och manliga nyföretagare
överlever i lika hög grad. Ungefär 63 % finns kvar
efter tre år enligt den statistik jag har framför mig.
Det finns ingen skillnad. Kvinnor driver företag och
behåller företagen på lika villkor och på samma sätt
som männen.
Karin Pilsäter säger att vi inte gör något för att
kvinnor lättare skall kunna starta företag. Vi har gjort
en hel del bl.a. inom arbetsmarknadspolitiken. Kvin-
nor har möjlighet att starta eget under längre tid än
män - just för att vi vill stimulera kvinnor att starta
egna företag. Vi har gett möjlighet till bättre riskka-
pital, ett lån för just kvinnliga företagare. Kvinnor vill
ofta inte ha så stora lån med så stora risker. Därför
finns den möjligheten. Vi försöker stimulera kvinnor-
na på olika sätt. Men framför allt handlar det om
kvinnliga mentorer som är egna företagare. Det ska-
pas överallt i landet. Det är ett bra, självständigt initi-
ativ ute i landet.

Anf. 47 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Precis som vi har hävdat hela tiden,
har det visat sig i ett fullskaleförsök i Danmark att det
kostar inte skattepengar att ta bort skatten på en verk-
samhet som i dag inte bedrivs på ett sådant sätt att det
betalas in några skatter. Ett införande av en skattere-
duktion på 50 % av arbetskostnaden på hushåll-
stjänster innebär inte att göra det i stället för någon-
ting annat. Det handlar om att göra så i stället för att
låta bli. Där säger ni nej. Det är det den frågan hand-
lar om.
Ni säger inte att ni vill göra något annat i stället.
Ni vill inte göra någonting alls. Men när det handlar
om ROT-avdrag är det inte diskussion om vilket
skattebortfall det skulle handla om. Den frågan kan ni
inte springa ifrån hur mycket ni än försöker. Vill man
skapa möjligheten eller inte? Det handlar inte om att
väga mot andra alternativ.
Sonja Fransson tog upp kvinnolånen som ett ex-
empel. De infördes av den borgerliga regeringen på
förslag av ett centerpartistiskt statsråd. Det är bra att
ni inte har avskaffat dem helt och hållet, även om ni
under den förra mandatperioden skar ned de lånen.
Hur man än vrider och vänder på det hela försöker
ni alltid komma runt med att det vi föreslår vill ni inte
göra eftersom ni vill göra någonting annat i stället.
Det ni vill göra i stället vill ni inte heller göra. Allt
går ut på att kvinnor i dag inte har samma möjligheter
som män till jobb och egen försörjning och därmed
makt. De förändringar som skulle behövas vill ni för
det mesta inte vara med på. Ni säger nej av andra
dogmatiska, ideologiska skäl.

Anf. 48 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt att ge
mig in i denna debatt, men efter flera ivriga påpekan-
den att det behövs fler män tog jag mig mod till det.
Efter Elver Jonssons tidigare replikskifte tyckte jag
att det fanns anledning att delta.
Först vill jag kort säga något om det Karin Pilsäter
har varit inne på. Det är självklart att grunden för ett
jämställt samhälle är att både kvinnor och män har
möjlighet att få arbete. Diskussionen om hur fler
arbeten kan skapas är viktig. Vi får anledning att
återkomma till den.
Jag reagerade mot Elver Jonssons inlägg och lik-
nande inlägg i debatten. Det gäller påståendet att det
inte skulle vara tillåtet att starta eget. Någonstans
måste det påståendet verifieras. Inom vilka branscher
är det inte tillåtet, Elver Jonsson, att starta eget?
Uppenbarligen är detta sakligt fel. Elver Jonsson
avser antagligen offentliga sektorn och det som i dag
är offentlig tjänsteproduktion. Det är uppenbart att all
tillgänglig statistik över utvecklingen av privata alter-
nativ visar en ökning. Det är en felaktig argumenta-
tion.
Det viktigaste är att flera borgerliga debattörer i
debatten har försökt att hänföra löneskillnader i sam-
hället mellan män och kvinnor till att det finns en
motsättning om man jobbar i privat eller offentlig
sektor. Ni som har sagt detta i debatten skall slå en
signal till fackförbundsordförandena och arbetsgiva-
rordförandena på handelsområdet. Ni skall slå en
signal till Hotell- och restauranganställdas förbund
och förklara att detta inte har något med kvinnor och
män att göra eller med kvinnodominerade sektorer
och att de borde ha oerhört mycket högre löner efter-
som det är en privat sektor. Det är den förklarings-
modell som finns.
Man förminskar betydelsen av motsättningar, den
systematiska underordning av kvinnor som faktiskt
finns. Det har föreslagits i debatten att det skall finnas
en alternativ borgerlig feminism. Den alternativa
borgerliga feminismen går uppenbarligen ut på att i
första hand förneka att det finns systematisk under-
ordning av kvinnor i samhället och i stället hänföra
det till individer. I den mån det inte duger längre att
säga att de är individer hänför man till att kvinnor av
onda socialdemokrater har tvingats in i offentlig sek-
tor. Man skall glömma allting med systematisk un-
derordning, glömma allting med kvinnor och män -
det finns andra förklaringsmodeller. Det är att dölja
verkligheten. Den som inte tycker så skall definitivt
ringa till Handels och Hotell- och restauranganställ-
das förbund. De vet att det inte handlar om privat
eller offentligt. Det handlar om systematisk under-
ordning och stora löneskillnader. De skillnaderna
måste vi gemensamt angripa.
Tyvärr tycks det i denna debatt mest vara ett
vänsterprojekt att i praktiken vilja angripa osakliga
löneskillnader.

Anf. 49 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Martin Nilsson säger att av dagens
debatt att döma är detta ett vänsterprojekt. Då är det
en svag vänster. Det är inte en ordentlig smocka som
har givits här, möjligen en liten enkel jabb - inte
särskilt lång, enligt boxningsspråk.
Martin Nilsson visar ett förvånat ansikte och pe-
kar på att det inte finns förbud mot att starta eget, det
finns inte förbud för kvinnor att vara med i karriären.
Det har jag inte påstått, men jag har sagt att det finns
en rad hinder. Jag har pekat på den ovilja som social-
demokrater och den nuvarande regeringen har preste-
rat under åren. Jag tog mig friheten att påminna om
när socialdemokraterna drev ett mycket aktivt mot-
stånd mot den aktiva jämställdhetslag som grundlades
i 1979 års beslut. Det kan vara intressant att höra om
Martin Nilsson hänger kvar vid socialdemokraterna
från den tiden eller om han har låtit omvända sig och
nu är helhjärtat för en aktiv jämställdhetspolitik.
Sedan var det tipset om att lyfta på luren och
ringa. Jag ringer gärna till hotellägare och fackföre-
ningsföreträdare för restauranganställda, men då kan
väl Martin Nilsson passa på att ringa till regeringen? I
Regeringskansliet där det är politiskt fritt fram att
göra någonting av vänsterambitionerna är löneskill-
naderna högst påtagliga. Skall vi bli överens i denna
debatt, Martin Nilsson, att vi slår varsin signal?

Anf. 50 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi kan i och för sig ringa samtal,
men det har inte med saken att göra. Problemet med
Elver Jonssons inlägg är att han undviker det som jag
faktiskt tog upp i anförandet. Elver Jonsson sade i
replik med Birgitta Ahlqvist att det i vissa sektorer
inte är tillåtet. Det kan vi sedan granska i protokollet.
Nu backar Elver Jonsson. Det är bra och det är hälso-
samt - det finns inga branscher där det inte är tillåtet
för kvinnor att starta eget.
Elver Jonsson kommenterade inte med ett ord att
man genom att bara föra debatt om offentligt kontra
privat undangömmer det som debatten egentligen
borde handla om, nämligen den systematiska under-
ordningen av löner som finns i såväl privat som of-
fentlig sektor där kvinnor har lägre löner.
Elver Jonsson kan i sin återstående replik förklara
varför kvinnor inom offentlig sektor - på grund av
färre arbetsgivare - får lägre lön. Varför får kvinnor i
privat sektor, där det uppenbarligen finns mer än en
hotellkedja eller restaurang, fortfarande lägre lön?
Den förklaringsmodell som här har förts fram om
att det bara handlar om en monopolsituation på ar-
betsmarknaden faller ju i bitar. Jag vill gärna ha en
förklaring till det.
Diskussionen om jämställdhetslagen kan vi säkert
ta. Jag tycker att jämställdhetslagen är bra, och jag
vill förstärka den. Det kommer flera sådana förslag,
som Sonja Fransson har sagt. Jag hoppas att vi då får
se att Folkpartiet är lika radikalt nu som 1978. Det
finns vissa indikationer på att så inte är fallet.

Anf. 51 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är bra att Martin Nilsson nu än-
då är med på att det skall göras aktiva insatser för
jämställdheten. Det är bra att det uttalas av dagens
unga socialdemokrater att man bryter med det som
deras företrädare här sade för ett antal riksdagsår
sedan.
Sedan säger Martin Nilsson att mina argument
faller platt till marken därför att man inte får högre
lön på den privata marknaden. Men det är väl inget
tvivel om att den attityd som finns i samhället, på den
offentliga och på den privata sektorn och genom de
könsrollsmönster som vi har haft genom decennier
och sekler, spiller över på alla sektorer. Därför tror
jag inte att man kan göra det så enkelt som att säga att
den privata sektorn inte har löst detta. Den lever
självfallet med samma bekymmer.
Jag vill också ta upp detta med yrkesförbud. Jag
sade att det de facto är det, genom att kvinnor inte
tillåts öppna eget där det är socialdemokratiskt styre.
På t.ex. manligt dominerade områden stimuleras man
med en rad pengar, alltifrån ROT-avdrag till RAS-
exemplet - som i och för sig var misslyckat - osv.
Det är därför jag menar att vi de facto har ett yrkes-
förbud. Det intressanta är att socialdemokrater är
snabba att vara med där det finns "manliga" intressen
men inte där det skulle vara ett "kvinnligt" intresse att
öppna en vidgad arbetsmarknad. Karin Pilsäter har
tidigare här pekat tydligt på denna ovilja att undan-
röja de hinder som vi i dag har på arbetsmarknaden
och som gör att vi har en väldigt ojämställd arbets-
marknad.

Anf. 52 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Elver Jonsson säger att "de facto"
ökar andelen privata alternativ inom den offentligt
finansierade sektorn. De facto gäller inte det som
Elver Jonsson säger. De facto finns det inget yrkes-
förbud. Det är viktigt att få det fastslaget, och det är
bra att vi kan vara överens om det.
Det andra som det är bra att vi är överens om är
att löneskillnader mellan män och kvinnor inte hand-
lar om huruvida det är privat eller offentligt. Lö-
neskillnaderna finns både inom privat och offentligt.
Följaktligen finns det andra förklaringsmodeller, och
det är de förklaringsmodellerna som vi i en jämställd-
hetsdebatt i Sveriges riksdag 1999 borde sätta i fokus.
De faktorerna har vi debatterat i liten utsträckning,
och det är de faktorerna som somliga, medvetet eller
omedvetet, väljer att förklara just med motsättningen
mellan privat och offentligt. Det är synd och det är
sorgligt, men det är bra om vi är överens om att det
finns andra faktorer. Då kanske vi kan ta den diskus-
sionen i nästa debatt.

Anf. 53 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Utöver vad Elver Jonsson sade vill
jag bara poängtera för Martin Nilsson att det de facto
är på det viset att sjuksköterskor som arbetar inom
privat sektor har högre löner än sjuksköterskor som
arbetar inom offentlig sektor. Detta är mycket väl
statistiskt belagt. Samma sak gäller t.ex. förskollärare.
Att det finns skillnader som framför allt beror på om
man jobbar inom manligt dominerade sektorer eller
inom kvinnligt dominerade sektorer är vi alla överens
om, men det finns också skillnader som beror på om
man inom samma sektor arbetar för en privat eller en
offentlig arbetsgivare. Vi tycker också att det är en
intressant fråga att lyfta fram. Det finns många andra
exempel.
Martin Nilsson tog upp detta med att det inte
skulle vara tillåtet att starta eget, och då vet vi att vi
talar om framför allt tillåtet och möjligt i praktiken.
Trots vad Lars Engqvist och Lars Isaksson skrev på
Dagens Nyheters debattsida om att man skall öppna
för flera privata alternativ är Martin Nilssons parti-
kamrater ute i kommuner och landsting i praktiken
ofta snabba att på alla sätt försvåra och förhindra.
Trots detta ökar detta, men det ökar inte så fort och så
mycket som det skulle kunna börja göra.
Det finns tillfällen då det inte är tillåtet för kvin-
nor att starta företag. Om det handlar om att de har
affärsidéer som anses vara för allmänt hållna, har för
få uppdragsgivare eller använder lånad utrustning
anses de inte bedriva en verksamhet som kan definie-
ras som näringsverksamhet. Då får de ingen F-
skattsedel, och utan sådan kan man inte bedriva före-
tagande. Det finns alltså ett formellt hinder för många
kvinnor som vill bedriva företagande. En hel del
kvinnors företagsidéer faller just inom de här kriteri-
erna. Det är ett exempel på att regelverket inte är
moderniserat och inte är up-to-date. Martin Nilsson
och hans partikamrater har suttit i denna kammare
och röstat nej till sådana förändringar.

Anf. 54 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är bra att Karin Pilsäter backar
från det som Elver Jonsson sade tidigare om att det
inte skulle vara tillåtet. Det är uppenbart att det är
tillåtet. Om man tittar på statistiken är det också up-
penbart att det exempelvis finns fler fristående skolor
i Sverige i dag än vad det var 1994. Det är uppenbart;
det finns i statistiken. Man kan hitta liknande inom
vård och omsorg.
Karin Pilsäter kan säkert hitta enstaka exempel på
någon annan konkret utveckling i någon enstaka
kommun eller något enstaka landsting. Det är jag helt
övertygad om. Jag tror att man hade kunnat göra det
även vid andra tidpunkter och med andra regimer.
Men det intressanta är att det på det sättet finns en
vidgad arbetsmarknad.
Det intressanta är att förklara dessa löneskillnader.
Karin Pilsäter lyfter då upp ett par enstaka exempel
på yrkesgrupper. Jag har inte sett den statistiken, men
min grundläggande förklaring är att detta inte förkla-
rar löneskillnader mellan män och kvinnor i samhäl-
let.
Om man vill föra den diskussionen och vill åtgär-
da de skillnader som finns, måste man också se det
grundläggande problemet. Det är att det finns för få
kvinnliga chefer, exempelvis inom privata näringsli-
vet, och för få kvinnor som är med där lönerna sätts.
Det finns rakt igenom en systematisk grundordning,
och den måste brytas. Den måste brytas också med
politiska insatser. Det är vi beredda att göra. Vi gör
det bl.a. genom en skärpning av jämställdhetslagen.
Jag reagerade mot att man väljer att inte se de
brister som faktiskt finns. Man väljer att förklara
ojämlikhet i samhället och omotiverade löneskillna-
der med andra faktorer än vad som egentligen gäller
för att bortse från det verkliga problemet. Det skall bli
intressant att se hur Folkpartiet reagerar på de förslag
som kommer när det gäller jämställdhetslagen, med
förändringar och skärpningar av den. Jag tror att det
behövs, och det är viktiga insatser för att minska
dessa löneskillnader.

Anf. 55 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Nu försöker Martin Nilsson få det att
låta som om vi skulle vara motståndare till att skärpa
jämställdhetslagen. Som Elver Jonsson påpekar var
det vi som drev igenom att den kom till över huvud
taget och Martin Nilssons partiföreträdare som rösta-
de nej. Vi har fått baxa Socialdemokraterna framför
oss i varenda viktig jämställdhetsfråga under de se-
naste 130 åren. De som har anledning att bevisa sin
inställning är knappast vi utan snarare ni.
Det var också intressant att höra att Martin Nils-
son helt plötsligt intresserar sig för jämställdhet för
direktörer. Det är ett nyvaknat intresse från den soci-
aldemokratiska sidan. Men det är välkommet att ta
upp också den debatten.
Vad Martin Nilsson nu gör, precis som alla andra
socialdemokrater, är att alltid välja att bortse från den
stora debatten, att välja ut en liten detalj, att lyfta upp
den och hävda att den är felaktig och att ta det till
intäkt för att inte göra någonting över huvud taget.
Det är väl ingen folkpartist som har påstått något
annat än att de orättvisa löneskillnaderna beror på de
stora strukturella problemen i hela samhället. Men det
finns också ett strukturproblem som består i att kvin-
nor i kvinnodominerade sektorer får lägre lön om
arbetsgivarna är Martin Nilsson och hans partikam-
rater än om de är privata företag. Detta måste ni er-
känna och vilja ta tag i för att kunna förändra den
löneskillnaden.

Anf. 56 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag kan säga till Karin Pilsäter att
jag är ganska stolt och glad över att Folkpartiet inte
lyckades baxa Socialdemokraterna med sig i den
stora jämställdhetsreformen om vårdnadsbidraget när
den genomfördes av Bengt Westerberg. Sedan får
Folkpartiet diskutera vilka jämställdhetsreformer som
de har anledning att vara stolta över.
Jag tycker att maxtaxa inom barnomsorgen vore
välkommen som en viktig jämställdhetsreform, om
Folkpartiet hade ställt sig bakom den. Men det finns
anledning att återkomma till sådana diskussioner.
Diskussionen om att somliga har drivit igenom all
jämställdhetspolitik och att somliga inte har gjort det
är något förenklad och dessutom något felaktig. När
det gäller näringslivet vill jag bara ta ett exempel till.
Det är faktiskt under vår regering som det har satsats
en hel del pengar exempelvis på näringslivsprojekt
för att man skall få fram fler kvinnliga chefer. Jag
tycker att det är ett ganska bra projekt, och det visar
att det behövs. Det finns rätt många sådana områden.
Det är klart att man kan diskutera olika orsaks-
samband, och man skall göra det. Det finns säkert
flera olika faktorer bakom löneskillnader. Om man
ser att det finns tydliga löneskillnader mellan män
och kvinnor duger det inte som förklaringsmodell att
säga att det beror på skillnader mellan privat och
offentligt, så som många debattörer i denna debatt har
försökt göra. Då måste man försöka se djupare. Man
måste försöka se att det finns en systematisk under-
ordning av kvinnor när det gäller lönesättning i sam-
hället. Då måste man vara beredd att åtgärda det.
Jag tror att många kvinnor som jobbar inom den
privata sektorn - inom hotell och restaurang, inom
handel, inom frisöryrket osv. - som tycker att de är
lönediskriminerade känner att den förklaringsmodell
som Karin Pilsäter m.fl. har försökt lägga fram som
en av de avgörande i detta sammanhang, nämligen att
skillnaden beror på om arbetsgivaren är privat eller
offentlig, inte duger. Det handlar om systematisk
lönediskriminering, och då skall man faktiskt också
åtgärda det samhällsfenomenet.

Anf. 57 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Till Martin Nilsson vill jag säga att
jag inte förstår varför frågan om likalönsprincipen
och rätten att välja ett heltidsarbete för att kunna
försörja sig inte är en etisk fråga. Också valfrihet är
en etisk fråga. Jag förstår inte att socialdemokraterna
hela tiden kan tillåta undervärdering av den offentliga
sektorn.
Martin Nilsson tar fram Handelsanställdas för-
bund som normgivande för det privata. Vad gäller
SKTF:s statistik kan jag säga att den genomsnittliga
lönen i landstingen 1994 var 15 010 för kvinnor och
20 905 för män. Det innebär en löneskillnad på
70 740 kr. Man tar inte hänsyn till ålder eller befatt-
ning.
Tittar man på manliga och kvinnliga ekonomer,
kamrerer och ekonomisekreterare ser man att det
handlar om en skillnad på 1 500 kr i månaden. Man-
liga sjukgymnaster tjänade drygt 2 000 kr mer i må-
naden. Manliga föreståndare på fritids tjänade mer än
kvinnliga kolleger.
Tittar vi på Lärarförbundet ser vi att den individu-
ella lönesättningen innebär en risk för att traditionella
värderingar som gynnar män medvetet eller omedvet-
et nu slår igenom i lönesättningen.
Tittar vi på Vårdförbundet ser vi att statistik över
anställda i landsting och kommuner visar att de yngre
tjejerna har lite mer i lön - 42 kr. För kvinnor och
män mellan 25 och 29 år är medellönen lika stor.
Sedan ökar männens löner, och de ligger konsekvent
över kvinnornas ända till pensionen. Detta är de för-
bund som skall ta till vara de offentliganställdas in-
tressen.

Anf. 58 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Bara för att klargöra vad jag menar
vill jag säga att det inte är jag som har hävdat att
offentliga sektorn skulle vara ett föredöme framför
den privata. Det är viktigt att komma ihåg i denna
debatt. Det är andra debattörer som har hävdat att vi
klarar problematiken bara verksamheten blir privat
och utsätts för konkurrens.
Det var det jag angrep. Jag tyckte att det var att
bortse från själva kärnan, nämligen att det i alla delar
av samhället, inklusive den offentliga, som nämnts
här, finns former av lönediskriminering. Den måste
angripas med systematiskt arbete hos arbetsgivaren,
men också med en skarp lagstiftning.
När man bortser från detta blir det för mig en
ickefeminism. Jag tror att det var ledamoten som sade
att man ville ha en borgerlig alternativ feminism. För
mig blir den faktiskt obegriplig. Om man väljer att
hela tiden försöka bortse från den systematiska un-
derordningen är det icke en feminism. Man ser inte
att kvinnor systematiskt, på grund just av att de är
kvinnor, har lägre löner. Man försöker hitta andra
förklaringsmodeller.
Det var det jag pekade på. Man säger att privat
sektor är mycket bättre i alla lägen och att man klarar
lönediskrimineringen bara man omvandlar offentligt
till privat och låter det bli mer konkurrensutsatt. Då
hävdar jag att man har fel. Jag har aldrig hävdat att
den offentliga sektorn är idealisk på något sätt.

Anf. 59 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Martin Nilsson! När ni nu ser att den
offentliga sektorn inte kan klara detta och att orättvi-
sorna fortfarande kvarstår måste ni förstå att man inte
kan ändra attityder genom att enbart komma med
krav och lagstiftning. Det behövs en alternativ fe-
minism mot rödstrumpefeminismen. Vi måste visa att
kvinnor kan ta sig fram, att kvinnor kan få högre
löner och att kvinnliga chefer kan komma fram i
konkurrens, och vi måste bryta den systematiska
underordningen.
Då är det mycket effektivt att låta kvinnor inom
den offentliga sektorn bryta sig ur, skapa avknopp-
ning och bilda egna små företag. Vi skall satsa på de
företag som kvinnor startar inom den privata sektorn
och inte vara motståndare till verksamhet inom vissa
delar av tjänstesektorn.

Anf. 60 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror mig nästan kunna lova Ulla-
Britt Hagström att det inte är de feministiska röd-
strumporna som hindrar kvinnliga chefer i näringsli-
vet. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är Ag-
neta Stark eller Ebba Witt-Brattström, eller vem som
nu skulle kunna inlemmas i det begrepp som Ulla-
Britt Hagström tar upp, som tillsätter chefer i det
svenska näringslivet. Det är för det första viktigt att
komma ihåg.
För det andra vill jag säga att den borgerliga alter-
nativa feminism som Timbro och kristdemokraterna
tycks ha skapat i skön förening uppenbarligen inklu-
derar synsättet att man klarar lönediskrimineringen
bara man utsätter verksamhet för konkurrens och
tillåter mer privat verksamhet. Det Ulla-Britt
Hagström säger är att det offentliga inte klarar detta
och att vi därför skall ha privat verksamhet. Men det
privata klarar det uppenbarligen inte heller. Det har
Ulla-Britt Hagström och flera debattörer i denna
debatt inget direkt svar på.
Mitt svar på den frågan skulle vara att det finns
patriarkala strukturer i samhället som gör att kvinnor
systematiskt är underordnade när det gäller löner. Då
gäller det att komma till rätta med den systematiska
underordningen. Det handlar om en rad olika politi-
kområden. Jag tycker ändå att vi presenterar en hel
del av dem - däribland en stark lagstiftning, som är
till för att vi skall komma till rätta med konkreta lö-
nediskrimineringsärenden. Det tror jag att vi får an-
ledning att återkomma till senare i denna debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Personuppgiftslagen

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU15
Personuppgiftslagen

Anf. 61 PER LAGER (mp):
Herr talman! Utvecklingen inom informationstek-
niken går med en rasande fart. Den blir kraftfullare,
enklare att hantera, billigare och därmed också till-
gänglig för alltfler och ett naturligt sätt att kommuni-
cera. Lagstiftningen har därför också hamnat på ef-
terkälken.
Detta betänkande - KU15 - om personuppgiftsla-
gen har sin direkta anledning i EG-direktivet från
1995 om skydd för enskilda med avseende på be-
handling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter. Tyvärr kunde vi redan vid införan-
det av personuppgiftslagen den 24 oktober 1998 vara
överens om att direktivet inte höll måttet och att en
revidering måste ske.
Det skrevs motioner under allmänna motionsti-
den, en något nyvaknad debatt seglade upp i medier-
na, och det stormade ganska rejält i våra elektroniska
brevlådor under hösten. Det utskottsinitiativ som blev
något av en självklarhet och formellt initierades av
Centern innebar att utskottet gjorde vad som lät sig
göras för att ta itu med problemet, bl.a. en offentlig
utfrågning den 8 december, varifrån protokollet finns
bilagt till betänkandet.
Utskottet har också under ärendebehandlingen i
huvudsak blivit överens framför allt om att en föränd-
ring av personuppgiftslagen bör komma till stånd
med inriktning mot en lagstiftning i en mer uppdate-
rad och modern tappning, bort från den s.k. hante-
ringsmodellen, som på förhand uppfattades som för-
åldrad och dömd att misslyckas och heller inte re-
spekterades, i riktning mot en s.k. missbruksmodell.
Detta krävs med tanke på att informationstekniken
i dag mer bör ses som en kommunikationsteknik än
en databehandlingsteknik. I stället för att utgå ifrån
att allt är förbjudet som inte är tillåtet bör inriktning-
en alltså vara att allt är tillåtet som inte är förbjudet.
Det är också överensstämmande med svensk rättstra-
dition.
Datainspektionen har haft i uppdrag att se över la-
gen och behovet av undantag från förbudet i 33 § mot
överföring av personuppgifter till tredje land. Rap-
porten kom för några dagar sedan och skall remissbe-
handlas. Inspektionen föreslår bl.a. generella undan-
tag för s.k. harmlösa uppgifter i personuppgiftsför-
ordningen och särskilda undantag för kommunernas
information. Däremot innebär inte inspektionens
förslag några ändringar av bestämmelserna i perso-
nuppgiftslagen, bara att vissa undantag görs med stöd
av lagens bestämmelser. Hittills har, enligt rapporten,
bara några enstaka allvarliga kränkningar uppdagats
och anmälts till polis och åklagare.
Det IT-rättsliga observatoriets skrivelse och rap-
port till regeringen, med kommentarer av IT-
kommissionen, från februari i år pekar på behovet av
att aktivt följa upp direktivet och att skyndsamt få till
stånd ändringar och förtydliganden, detta oaktat den
treåriga övergångstiden för automatiserad behandling
av personuppgifter. Tiden rinner snabbt i väg, herr
talman, och regeringen har nu ansvaret.
Utskottet är alltså i huvudsak överens, och jag
skall inte gå tillbaka till ruta 1 och den debatt som
följde på regeringens förslag för snart ett år sedan.
Det är inte fruktbart. Ändå har Miljöpartiet fogat en
reservation till betänkandet för att peka på ett särskilt
problem som vi tycker bör hanteras på annorlunda
vis. Det handlar om begreppet manuellt register.
Enligt direktivet avses varje strukturerad samling
av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda
kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, de-
centraliserad eller spridd på grundval av funktionella
eller geografiska förhållanden. Det här känns inte bra.
Begreppet har inte getts någon entydig definition i
personuppgiftslagen.
Utskottsmajoriteten hänvisar till att det ankommer
på rättstillämpningen att uttolka vad som närmare
skall förstås med manuellt register och utgår från att
regeringen följer utvecklingen i rättspraxis. Det är en
bakvänd ordning, enligt mitt förmenande.
Datainspektionen anser också att det inte alls är
klart vad som menas med manuellt register, vilket är
ganska allvarligt. Som det nu ser ut lägger man tolk-
ningen på "kriterier" - ett manuellt register måste
vara sökbart på fler sätt än ett, dvs. man skall kunna
söka personer inte bara på namnet. Telefonkatalogen
t.ex. räknas därför inte som ett manuellt register. Men
om det funnes ytterligare ett sökkriterium vore frågan
plötsligt öppen. Här finns säkert en hop möjliga vari-
anter med manuella register som skulle kunna falla
under personuppgiftslagen och där tillstånd krävs. Ett
ingripande från Datainspektionen förutsätter dock att
det också rör sig om s.k. känsliga personuppgifter.
Här finns det en särskild kränkningskatalog som man
hänvisar till.
När det gäller de redan upprättade manuella re-
gistren, som har en övergångsperiod på sju år, är de
befriade under den här tiden. Men vad händer sedan?
De nya registren omfattas direkt av personuppgiftsla-
gen. Här kommer Datainspektionen, som alltså nu
också är tillsynsmyndighet, sannolikt att stöta på
problem med registerbegreppet med anledning av
dessa oklarheter.
I min reservation påpekar jag att detta skulle kun-
na undvikas genom att, inom EG-direktivets ram, i
lag precisera vad som skall avses med begreppet
manuellt register. Eftersom jag ändå tror att detta och
liknande problem måste och därför kommer att kunna
lösas, nöjer jag mig här och nu med att ha markerat
problemet i reservationen och yrkar därför inte sär-
skilt bifall till denna.
Herr talman! Det finns, som jag ser det, ett betyd-
ligt större problem med personuppgiftslagen. Det
gäller förhållandet mellan direktivet och den svenska
offentlighetsprincipen - något som Lagrådet och
andra remissinstanser särskilt påpekat och som Mil-
jöpartiet uttryckt i det särskilda yttrande som bilagts
betänkandet, vilket också fp har ställt sig bakom.
Den öppenhet som vi har haft med offentlighets-
principen genom de senaste århundradena är kanske
något av det bästa Sverige bidragit med i västvärldens
historia på det här området. Den, liksom yttrande- och
tryckfriheten, måste försvaras. Regeringen har, som
jag förstått, inte uppfattat problemet som allvarligt
och anser sig i förhandlingarna ha fått till stånd såda-
na lösningar att det inte föreligger någon oförenlighet
mellan direktivet och offentlighetsprincipen. Men det
är just precis vad det gör! Om detta råder knappast
juridisk oenighet. Någon egentlig lösning på proble-
met har dock ännu inte presenterats.
Vid en konflikt mellan direktivet och den svenska
offentlighetsprincipen får vi tyvärr räkna med att det
är den senare, och därmed den svenska grundlagen,
som förlorar i EG-domstolen. Enligt Lagrådet är det
sannolikt så. Men - återigen - här finns politiska
förhoppningar om att Sverige ändå med framgång
borde kunna hävda den centrala ställning som offent-
lighetsprincipen har i vårt konstitutionella system.
I betänkandet har utskottet uttalat att regeringen
därför med kraft skall verka inom EU för att en revi-
dering av EG-direktivet sker. Den skrivningen, herr
talman, är jag nöjd med. Jag utgår från att regeringen
i detta sammanhang försäkrar sig om att ett nytt di-
rektiv utformas så att det inte kommer att föreligga
någon som helst tveksamhet när det gäller dess för-
enlighet med den svenska offentlighetsprincipen.

Anf. 62 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Herr talman! Personuppgiftslagen, PUL förkortad,
gäller från den 24 oktober förra året. Det har Per
Lager också informerat om. Det torde också stora
delar av svenska folket vara medvetna om, inte minst
genom den mediedebatt som har förevarit. Lagen har
alltså inte varit verksam ens sex månader. Rättspraxis
har ännu inte hunnit utvecklas. Tillämpningsföre-
skrifter och regelverk är fortfarande under framtagan-
de.
Det är nog ganska ovanligt att riksdagen efter så
pass kort tid återkommer till regeringen i ett lagstift-
ningsärende.
Det är ett enigt utskott som lägger fram detta be-
tänkande. Vi gör det för att markera att takten och
tempot måste hållas högt. Det måste hållas högt för
att undanröja problem och svårigheter med perso-
nuppgiftslagen. Vi gör det därför att vi ser att den
nya, snabba teknikutvecklingen och de stora möjlig-
heter den erbjuder i människans och samhällets tjänst
måste ha riksdagens stöd.
Konstitutionsutskottet behandlar i KU15 ett gans-
ka stort antal motioner från den allmänna motionsti-
den i höstas. Det är motioner som rör personupp-
giftslagen och också andra integritetsfrågor. Utskottet
bifaller tre motioner och föreslår bl.a. två tillkännagi-
vanden till regeringen.
Det första tillkännagivandet som föreslås är att re-
geringen inom EU med kraft skall verka för en revi-
dering av direktivet. Tidigare har såväl regeringen
som utskottet framhållit - regeringen i propositionen
och utskottet i ett tidigare betänkande - att EG-
direktivet var omodernt och släpade efter i den snab-
ba teknikutvecklingen på området.
Även om regeringen och riksdagen har starka krav
och höga ambitioner vad gäller EG-direktivets behov
av en revidering är det nog realistiskt att föreställa sig
att det är en process på lite längre sikt. Vad vi vet är
att kommissionen avser att återkomma till medlems-
länderna hösten 2001 för en utvärdering av direktivet
och dess genomförande. Utskottet förutsätter att Sve-
rige, dvs. regeringen, använder alla möjligheter och
alla tillfällen för att driva och påskynda en moderni-
sering av direktivet. Syftet är enligt vår mening att
åstadkomma en mer teknikoberoende lagstiftning till
skydd för den personliga integriteten.
Det andra tillkännagivandet som utskottet föreslår
handlar om behovet av förändring i det kortare pers-
pektivet, dvs. skyndsamt.
Utskottet utgår från att regeringen håller ett högt
tempo för att inom EG-direktivets ram så långt det är
möjligt, som vi skriver, arbeta fram förändringar av
personuppgiftslagen och dess regelverk som tar sikte
på att beivra missbruk.
Herr talman! Just frågan om valet av lagstift-
ningsmodell har varit under diskussion hela tiden,
också förstås i den starka proteststormen från medier-
na och den växande skaran av Internetanvändare.
I kammarens debatt inför beslutet, alltså för ett år
sedan i april, om en ny personuppgiftslag var vi alla
överens om önskvärdheten av en framtida missbruk-
slagstiftning. Regeringen liksom utskottsmajoriteten
konstaterade att det av flera skäl vid det tillfället inte
var möjligt. Det fanns t.ex. inget sådant förslag fär-
digt, genomtänkt och utarbetat, som det hade gått att
få gehör för vare sig i EU eller här hemma.
I februari i år fick regeringen det IT-rättsliga ob-
servatoriets skrivelse om bl.a. utformningen av en
missbruksmodell för personuppgiftsskyddet. Den
tycker jag är ett bra underlag för det fortsatta arbetet.
Det är enligt observatoriet inte enkelt eller entydigt
att utforma en generell missbrukslagstiftning. Möj-
ligtvis löser en sådan modell en hel del av de problem
som vi har i dag. Men den kommer att skapa andra.
I den allmänna debatten och även här i kammaren
har det ibland framställts som om en missbruksmo-
dell är lösningen med stort L och som borde ha in-
förts för länge sedan. Jag är också en av de motionä-
rer som önskar och kräver en lagstiftning i den rikt-
ningen. Men jag tror alltså inte att det är så helt enkelt
och problemfritt.
Utskottet konstaterar att Datainspektionen den 1
mars överlämnat sitt förslag till regeringen. Det gäller
förslag till ändringar i personuppgiftsförordningen
som avser undantag för s.k. harmlösa uppgifter på
Internet. Datainspektionen föreslår generella före-
skrifter enligt gamla datalagen och den praxis som
har utvecklats och som bildat utgångspunkt för Da-
tainspektionens förslag om undantag i 33 § perso-
nuppgiftslagen. Jag tycker att de diskussioner och
avvägningar som framkommer i Datainspektionens
rapport är intressanta.
Justitiedepartementet har nu snabbt - efter en
vecka - sänt ut Datainspektionens rapport på remiss
till ett femtiotal berörda instanser, och remisstiden går
ut den 7 april. Regeringen har därefter för avsikt att
göra nödvändiga förändringar i förordningen.
Herr talman! Som utskottet skriver i betänkandet
är det också möjligt för regeringen att föreslå mer
omfattande förändringar i personuppgiftslagen.
Jag skall göra en kort kommentar till betänkandets
enda lilla reservation. Miljöpartiet efterlyser där en
entydig definition av begreppet manuellt register.
Utskottet konstaterar att det i personuppgiftslagen är
direktivets innebörd som gäller. Det skall alltså vara
en strukturerad samling, och den skall vara tillgänglig
enligt flera särskilda kriterier. Detta redogjorde också
Per Lager för. Utskottet säger också att rättstillämp-
ningen och utvecklingen i praxis blir betydelsefulla.
Då säger Per Lager att det är en omvänd ordning.
Men jag menar att den ordningen är den vanliga när
erfarenhet saknas. Då är det tolkningar som måste till.
Och personuppgiftslagens övergångsbestämmelser
medger att arbetet med registerförfattningarna ändå
tar lite tid. I fråga om personuppgiftslagen kan vi väl
vara överens om att det var bra att vi från Sveriges
sida valde att utnyttja den tillgängliga tiden för över-
gångsbestämmelserna. Men, och det är viktigt, och
där håller jag helt med Per Lager, detta arbete måste
bedrivas intensivt och skyndsamt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga något
om offentlighetsprincipen, och jag gör det därför att
det är en stor och viktig fråga, och jag gör det med
anledning av det särskilda yttrande som finns i betän-
kandet från Folkpartiet och Miljöpartiet.
Folkpartiet och Miljöpartiet vill att Sverige i ar-
betet för ett reviderat EG-direktiv skall försäkra sig
om att det inte föreligger någon tveksamhet när det
gäller dess förenlighet med offentlighetsprincipen.
I sak är det en uppfattning som även jag har, men
jag tycker också att det i nuläget är att slå in öppna
dörrar. När det gäller direktivet och offentlighetsprin-
cipen ligger nämligen Sveriges klart uttalade och
kända hållning fast. Den dåvarande regeringen, alltså
vid medlemskapsförhandlingarna, och alla led däref-
ter - den nuvarande regeringen som också lyckades få
med offentlighetsintresset i ingressen punkt 72 i det
direktiv som gäller från 1995 och KU i sitt uttalande i
samband med EU-inträdet - framhåller entydigt of-
fentlighetsprincipens grundläggande betydelse för det
svenska statsskicket.
Per Lager hänvisar till Lagrådets yttrande inför
det första beslutet om personuppgiftslagen. Jag kunde
inte heller hos Lagrådet entydigt utläsa att man be-
stämt sade att detta strider mot den svenska offentlig-
hetsprincipen. Tvärtom använder Lagrådet uttryck
som att regeringens ställningstagande ter sig pressat
och torde inte, osv. Det var alltså från Lagrådets sida
inte alls en alldeles tvärsäker och tydlig tolkning.
Sverige driver i alla sammanhang frågan om öp-
penhet inom EU. Då, nu och i det fortsatta arbetet
gäller det. Utecklingen inom EU går också i den rikt-
ningen, alltså mot större öppenhet. Någon annan
utvecklingslinje är helt omöjlig enligt min uppfatt-
ning.
I debatten i april hävdade jag att frågan om öp-
penhet också har en djup politisk innebörd som gör
att tiden talar för vår hållning i denna fråga. Det är
inte enbart en juridisk bedömning eller en domstols-
bedömning som, om en prövning skulle ske, kommer
att avgöra utslaget.
Herr talman! För övrigt är det ett enigt utskott
som står bakom konstitutionsutskottets betänkande
15, vilket jag tycker är trevligt, och jag yrkar bifall till
hemställan i dess helhet.

Anf. 63 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag skall bara kortfattat kommentera
Barbro Hietala Nordlunds kommentar till mitt anfö-
rande och till den reservation och det särskilda ytt-
rande som jag har i betänkandet.
När det gäller manuella register är det ett olyckligt
sätt att lösa ett problem genom att invänta praxis.
Under vägen kommer det så att säga att kunna ske
olyckor. Det är mycket bättre att man preciserar vilka
kriterier som skall gälla. Nu finns inte det. Det finns
med mycket vagt i utredningen från början tror jag.
Men sedan hänvisas det till direktivet. Jag menar
alltså att den ordningen är lite bakvänd. Jag kan ac-
ceptera den som den nu är, men jag menar att det inte
är den rätta modellen som man borde ha.
Beträffande Lagrådets inställning till hur offent-
lighetsprincipen står sig gentemot direktivet, kan jag
läsa vad Lagrådet har skrivit. Man skriver:
Enligt Lagrådets mening kan man emellertid inte
utgå från att EG-domstolen vid en konflikt mellan
förevarande direktiv och den svenska offentlighets-
principen skulle finna att direktivet får vika.
Det tycker jag är ganska klart, och detta vill jag
särskilt poängtera, eftersom jag menar att man måste
göra en insats när det gäller förändringarna, och här
måste Sverige oerhört starkt hävda vår viktiga offent-
lighetsprincip.

Anf. 64 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! Det är inte så, Per Lager, att det är
helt utan precisering när det gäller manuella register.
Det framgår tydligt att flera kriterier måste gälla och
att det måste vara en samling. Per Lager och Peter
Eriksson exemplifierar i sin motion i frågan med en
samling lösa papper som skulle kunna bli underställt
personuppgiftslagens tillämpningsområde. Men så
långt har både utvecklingen och diskussionen hittills
gått att det är alldeles uppenbart att det inte är fråga
om det. I stället måste det vara en strukturerad be-
ständig samling. Det handlar således inte om lösa
papper.
Jag utgår från att det arbete som nu pågår kommer
att ge besked om vad som gäller. I Sverige är vi lite
ovana vid det här. Jag har förstått att det därför är bra
med en övergångstid. Innan den löper ut skall man ha
löst detta.

Anf. 65 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande kan
man inte säga att t.ex. telefonkatalogen är ett manuellt
register. Man söker på namn, ingenting annat. Men
det finns en rad register där man kan söka på flera
olika kriterier. Då är man plötsligt så att säga ute på
hal is, för då kan det vara fråga om ett manuellt re-
gister.
Vad som sedan tillkommer är detta med om det är
känsliga uppgifter. Här finns det ingenting klart ut-
sagt. Jag nämnde också den kränkningskatalog som
finns. Här får man således invänta rättspraxis.
Vad jag vänt mig emot är att det kanske kommer
att kosta en del olycksfall på vägen, vilket inte någon
är betjänt av. Det hade därför kanske varit bra om
man redan från början hade försökt att precisera vad
som menas med begreppet manuellt register.

Anf. 66 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! Detta med att det hade varit bra om
man hade försökt att precisera låter sig inte så enkelt
göras. Det måste bli mitt budskap utifrån den tolkning
som har getts på det här området. Arbete pågår och
självklart kommer det att framgå hur det förhåller sig.
Per Lager har ställt frågor med anledning av be-
greppet manuellt register men svar på de frågorna kan
inte avkrävas oss som är förtroendevalda, utan det här
är ett arbete som fortlöper bland de sakkunniga på
området. Jag vet bestämt att man är inne i ett intensivt
arbete.

Anf. 67 INGER RENÉ (m):
Herr talman! En sådan här diskussion blir med
nödvändighet ganska teknisk. Låt mig därför få börja
från ett helt annat håll. Jag skulle nämligen vilja börja
med en hyllning till de möjligheter som IT i dag ger
oss: en kunskapsbank som är ofantlig och en möjlig-
het att knyta kontakter över hela världen som är obe-
gränsad. Det är ett äventyr i sig att följa arbetet i en
skolklass som genom IT har vänner i länder långt
borta. När det gäller den ökade förståelsen för andra
förhållanden är det inte osökt att i sammanhanget tala
om ett fredsprojekt.
Detta är ett område där ungdomar, också ganska
unga ungdomar, än så länge har möjlighet att briljera
över vuxenvärlden och inte minst slå sina lärare på
fingrarna, vilket emellanåt kanske kan vara bra för
självkänslan. Detta i sin tur beror på att utvecklingen
har gått, och går, så svindlande fort att vi är många
som har svårt att hänga med. Några jämförelser är
kanske på sin plats.
Den ursprungliga datalagen skrevs för ett sam-
hälle med omkring hundra stordatorer som inte stod i
förbindelse med varandra. Nästan så såg det faktiskt
ut när EG-direktivet började diskuteras. I dag "pratar"
hundratusentals datorer oavbrutet med varandra. En
PC-generation handlar om tre-sex månader.
År 1995, när direktivet antogs, använde 5 % av
svenskarna Internet. Några år senare, när Datalags-
kommittén i mars 1997 avlämnade sin rapport, hade
ungefär 25 % av oss Internet. När vi för drygt ett år
sedan beslutade om PUL var siffran hela 40 %. Så har
utvecklingen sett ut. Ingenting säger att den kommer
att bromsas upp det minsta. För de flesta av oss räck-
er nog inte fantasin till för att vi skall kunna föreställa
oss vad som kommer att komma på detta område.
Det är därför inte så egendomligt att det EG-
direktiv som antogs 1995 är hopplöst föråldrat 1999
och inte heller att Datalagskommittén fann det för
gott att använda ett ord som obsolet om den modell
för lagstiftningen som man valde. Nu sägs många
snälla ord om missbruksmodellen. Synd då, tycker
jag, att man inte ansåg att tiden räckte till för att, i
stället för den statiska hanteringsmodell som valdes,
pröva en missbruksmodell som reglerar missbruk,
inte bruk, som vi moderater föreslagit.
Det är dock inte nödvändigt att gå in i en diskus-
sion om det som har varit. I stället konstaterar jag
bara att den lag som vi i våras beslutade om och som
trädde i kraft den 24 oktober i höstas i olika stycken
är föråldrad och bör reformeras.
Det är mot den bakgrunden inte förvånande att det
under allmänna motionstiden från samtliga partier
kom in inte mindre än 15 motioner med önskemål om
förändringar av PUL. Under hösten föreslog Centern
och Moderaterna i KU att utskottet skulle ta ett initi-
ativ till en översyn av lagen.
Under tiden hade Datainspektionen - mot bak-
grund av att kommunerna har behov av att med hjälp
av IT kunna informera kommuninvånarna om den
kommunala verksamheten - i en skrivelse till rege-
ringen redan den 26 mars 1998 föreslagit bl.a. att en
särskild lagstiftning skulle skapas för att ge kommu-
nerna möjlighet att sprida vissa handlingar över In-
ternet. I skrivelsen påpekade också Datainspektionen
att direktivet innehåller en möjlighet att göra undan-
tag från överföringsförbudet för överföringar från
offentliga register.
Lite senare skrev Datainspektionen till regeringen
och pekade på att även enskilda har motsvarande
intresse av att kunna förse allmänheten med informa-
tion via Internet och att det närmast är stötande att
möjligheterna att t.ex. informera om vem som fått
nobelpriset är begränsade, särskilt när integritetsrisker
saknas.
Den 22 oktober, två dagar före lagens ikraftträ-
dande, gav så regeringen Datainspektionen ett upp-
drag som i stort sett överensstämmer med dess skri-
velse.
Herr talman! Datainspektionen var färdig med sitt
svar den 1 mars. Det är nu ute på en mycket kort och,
får vi hoppas, intensiv remissrunda. Man skall vara
klar den 7 april.
I dagens betänkande ställer sig hela utskottet i
stort sett bakom Datatinspektionens förslag när det
gäller det korta perspektivet. Vi förväntar oss att
regeringen snarast fattar nödvändiga beslut. Skulle
man beträffande förändringarna behöva gå längre än
vad Datainspektionen föreslagit och kräva en lagstift-
ning skall regeringen, menar vi, utan tidsutdräkt åter-
komma i denna del till riksdagen.
Herr talman! Första steget är alltså att regeringen
inom EG-direktivets ram genomför de förändringar
som krävs för att motverka de problem med perso-
nuppgiftslagens utformning som regeringsuppdraget
avsåg att komma till rätta med.
Som nästa steg begär utskottet en översyn av nu-
varande lagstiftning; detta för att åstadkomma ett
modernt regelverk som tar sikte på missbruk av per-
sonuppgifter - så långt detta är möjligt inom direkti-
vets ram.
Det tredje steget innebär att utskottet menar att en
revidering av EG-direktivet måste till. Riksdagen gav
regeringen i uppdrag att "med kraft" verka för en
sådan revidering inom EU. I det sammanhanget, när
ärendet kommer tillbaka till riksdagen, kommer vi
säkert att få anledning att fortsätta diskussionen om
exempelvis offentlighetsprincipen och annat som vi i
våras inte var riktigt överens om.
Till slut frågar den laglydige naturligtvis: När trä-
der dessa förändringar i kraft? Det är det naturligtvis
inte möjligt att svara på, men jag vill påpeka att ut-
skottet på åtskilliga ställen har framhållit att regering-
en, utan att sätta beredningstvång eller noggrannhet åt
sidan, bör arbeta skyndsamt.
EG-direktivet om persondataskydd är väl inte det
bästa direktiv man kan tänka sig. Det är ålderdomligt
och präglat av förhållandena inom datavärlden före
den nya informationsteknikens genomförande. Men
syftet är gott - syftet att skydda den personliga integ-
riteten från intrång genom databehandling av perso-
nuppgifter på samma sätt som den svenska datalagen
från 1973, som faktiskt - och där slutar min hyllning
- är världens äldsta.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 68 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
KU:s hemställan i betänkande 15. Där hade jag kun-
nat sluta med tanke på den breda enighet som finns i
utskottet i denna fråga, men jag tycker att det finns
anledning att ägna några minuter åt personuppgiftsla-
gen, PUL, med tanke på den intensiva diskussion som
utbröt i höstas i samband med att lagen trädde i kraft.
Det är den diskussionen som är upprinnelsen till be-
tänkandet.
Debatten har framför allt handlat om PUL:s 33 §
där i princip all hantering av personuppgifter på In-
ternet förbjuds. Jag kan alltså inte på en webbsida
skriva ett namn på en nu levande person utan dennes
tillstånd. Jag skall återkomma till denna uppenbart
orimliga konsekvens av PUL, men jag tänkte säga
något mer om problemkomplexet i stort.
I botten ligger en åtminstone potentiell konflikt
mellan å ena sidan skyddet av den personliga integri-
teten och å andra sidan skyddet av yttrandefrihet och
offentlighet. Om vi anlägger ett maktperspektiv på
detta kan vi säga att skyddet av den personliga integ-
riteten framför allt är ett skydd för medborgaren mot
olika makthavares, kanske framför allt men inte bara
statens, kontroll av den enskilde. Yttrandefrihet och
offentlighet å sin sida är en förutsättning för medbor-
garnas, folkets, granskning, kritik och kontroll av
makthavarna.
Alltså kan man säga att både integritetsskyddet
och offentlighet tjänar demokratin, att de båda så att
säga står i folkets och inte i överhetens intresse och
att någon motsättning därmed inte borde finnas mel-
lan dessa två. Jag hävdar dock att det inte är riktigt så
enkelt.
Vad händer när överhetens representanter vill ut-
nyttja skyddet för den personliga integriteten för att
förhindra folkets granskning, kontroll och kritik?
Överklassens entusiasm över att få sina affärer grans-
kade av underklassen har alltid varit begränsad. Hur
ser vi på saken när folket, åtminstone delvis, om-
vandlat staten från att vara ett överklassens verktyg
till att bli ett verktyg för folkviljan och därmed kan-
ske hamnar i konflikt med den ekonomiska maktens
företrädare? Konflikten mellan integritetsskydd och
offentlighet är i vissa fall reell. Lagstiftningen måste
utgå från detta och åstadkomma en rimlig avvägning.
Var exakt den balanspunkten bör ligga är inte givet.
Olika ideologiska positioner och också olika politiska
traditioner och kulturer spelar här in. I Sverige har vi
starkare än i många andra länder betonat vikten av
offentlighet och yttrandefrihet. Det EG-direktiv som
ligger till grund för PUL speglar delvis en annan
tradition där den personliga integriteten snarare än
offentlighet är utgångspunkten. Därav följer en del av
de problem som vi nu brottas med.
Herr talman! Vi har i KU, som både Barbro Hie-
tala Nordlund och Inger René påpekat, försökt att
sortera problemkomplexet i tre nivåer och tre tids-
perspektiv. För det första har vi själva EG-direktivet.
Det kännetecknas enligt min mening av principiella
brister. Det är föråldrat i förhållande till den tekniska
utvecklingen och var föråldrat redan innan det antogs.
För det andra reglerar det hantering av uppgifter och
inte missbruk. Det finns ytterligare en anmärkning.
Det är inte tillräckligt entydigt när det gäller förenlig-
heten med den svenska offentlighetsprincipen. På den
punkten är jag i sak ense med Miljöpartiet och Folk-
partiet i deras särskilda yttrande. Vänsterpartiet står
ändå inte bakom det särskilda yttrandet, och det
hänger samman med att vi här är ute på minerad
mark.
På s. 27 i utlåtandet skriver vi. "Utskottet anför-
de" och anför fortfarande - "att offentlighetsreglerna
är vår nationella angelägenhet och att gemenskapsin-
stitutionerna inte hade någon befogenhet att harmoni-
sera reglerna på detta lagstiftningsområde." Detta är
riktigt och korrekt. Sverige bör inte agera så att denna
ståndpunkt ifrågasätts och prövas juridiskt med fara
för att vi själva medverkar till en inskränkning av vår
offentlighetslagstiftning. Därför har vi ställt oss bak-
om utskottets skrivning på denna punkt.
Nåväl, det finns ändå brister i direktivet, och där-
för föreslår vi riksdagen att i tämligen bestämda or-
dalag uppdra åt regeringen att med kraft verka för en
revidering av direktivet. I väntan på detta menar vi att
regeringen på nytt måste se över vad som kan göras
inom EG-direktivets ram för att förändra PUL i rikt-
ning mot en s.k. missbruksmodell.
Slutligen har vi i det kortaste tidsperspektivet till-
lämpningen av nu gällande personuppgiftslag. Data-
inspektionen har på regeringens uppdrag lagt fram
förslag till undantag från PUL:s 33 §. Det gäller
kommuner och landsting och s.k. harmlösa perso-
nuppgifter. Vi utgår från att regeringen genomför
nödvändiga förändringar som, skriver utskottet, "kan
behöva gå längre än Datainspektionen föreslagit". Vi
pekar särskilt på det i och för sig självklara att rege-
ringen är oförhindrad att återkomma till riksdagen
med förslag till förändringar i själva personupp-
giftslagen.
Herr talman! Kammarens bifall till utskottets
hemställan löser inte problemen med personupp-
giftslagen, men vi anvisar de vägar som vi kan gå för
att lösa dessa problem. Vi lär med all säkerhet få
återkomma till dessa frågor i senare sammanhang.

Anf. 69 ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Det finns en viss risk för att det blir
upprepanden vid det här tillfället.
Såväl integritets- som yttrandefrihet är omistliga
delar i en fungerande demokrati. Det är endast genom
yttrandefrihet och trygghet i att man har rätt att yttra
sig utan risk för repressalier som människor i större
utsträckning kan förmås delta i ett offentligt samtal
och gemensamt beslutsfattande. Mot den bakgrunden
har Centerpartiet och flera andra partier krävt föränd-
ringar i personuppgiftslagen så att hänsyn tas till båda
dessa omistliga värden.
Personuppgiftslagen trädde i kraft samtidigt som
vi i princip alla i den här salen insåg att lagen redan
var omodern i sin utformning. Centerpartiet var, som
också mycket riktigt har sagts här, delaktigt i kom-
mittéarbetets förslag och ansvarigt för det beslut som
fattade under våren 1998 i konstitutionsutskottet och i
riksdagen. Icke desto mindre kunde vi i Centern
snabbt konstatera att effekterna av beslutet om perso-
nuppgiftslagen inte var de önskvärda. Centern ansåg
att det fanns så allvarliga brister att lagen borde ses
över med en gång.
Centerpartiet och undertecknad tog därför under
hösten 1998, strax efter PUL:s ikraftträdande, ett KU-
initiativ för att få till stånd en översyn om vad som
snabbt kunde åtgärdas för att de traditionella yttran-
defrihetsprinciperna inte skulle åsidosättas.
Samtidigt motionerade vi om behovet av en helt
ny lagstiftning, en lagstiftning som bör vara en gene-
rellt tillämplig integritetslagstiftning som reglerar
människors rätt till integritet, såväl i den offentliga
som i den privata sfären.
Centerpartiet anser att det bör komma till stånd en
integritetslagstiftning som bygger på en missbruks-
modell. Regeringen måste också driva frågan att det
EG-direktiv som ligger till grund för denna lagstift-
ning ersätts med ett reviderat och modernt direktiv.
Det betänkande som nu finns framför oss är ett
bra betänkande på de flesta områden. Centerpartiets
initiativ har blivit positivt hanterat. I betänkandet
tillstyrks den inriktning som anges i Centerpartiets
förslag i motionerna.
KU anger att det behövs en ny teknikoberoende
lagstiftning till skydd för den personliga integriteten
och att det bör genomföras en översyn av EG-
direktiven för att man skall kunna åstadkomma en
förändring som tar sikte på en missbruksmodell. Det
är ett bra förslag till beslut.
Det är dock en del i betänkandet som jag hade
förhoppningar om att vi hade kunnat diskutera med
ansvarig minister, men så blir det nu inte. Det är synd
eftersom vi i KU hade en diskussion som kanske mer
berörde regeringens uppdrag till Datainspektionen
och resultatet av den snabböversyn som nu är ute på
remiss.
Eftersom regeringen snabbt tog sig an problema-
tiken med personuppgiftslagen har även Datainspek-
tionens svar till regeringen faktiskt varit en viktig del
i KU:s slutliga ställningstagande i betänkandet. Nu
kom dock hanteringen av Datainspektionens svar att
förskjutas i förhållande till betänkandet. Därför vill
jag lämna min syn på den del som jag anser borde
utvecklas ytterligare.
Datainspektionen fick ett brett uppdrag om att gö-
ra en översyn av 33 §. Det som nu kommer att re-
misshanteras är en betydligt snävare del än vad som
ingick i det uppdrag som regeringen gav. Detta upp-
drag var heltäckande medan svaret var begränsat. Det
är denna del som jag finner anledning att uppmärk-
samma. Remissvaren styrs naturligtvis av Datain-
spektionens underlag. Här ser jag en fara i att åtgär-
derna kanske inte blir så bra som möjligheterna med-
ger.
Datainspektionen föreslår att regeringen i perso-
nuppgiftslagen inför ett generellt undantag för harm-
lösa uppgifter.
I betänkandet har KU enats om skrivningen där
KU utgår ifrån att regeringen efter remissbehandling-
en - inom de ramar som EG-direktiven uppställer -
genomför de förändringar som krävs för att motverka
de problem med personuppgiftslagens utformning
som regeringsuppdraget avsåg att komma till rätta
med. Det gäller förändringar som kan behöva gå
längre än vad Datainspektionen har föreslagit. Det är
bra att detta är angivet så tydligt i betänkandet.
Det som är viktigt att uppmärksamma är vad som
menas med harmlösa uppgifter. Enligt min mening
handlar inte yttrandefriheten i första hand om harmlö-
sa påståenden. Det är när påståenden blir kontroversi-
ella och potentiellt kränkande som yttrandefrihetens
principer prövas. Statsrådet har via pressmeddelande
meddelat att statsrådet är nöjd med vad Datainspek-
tionen har gjort. Men jag vill förtydliga att Center-
partiet inte kommer att nöja sig med undantag som
ger en uttunnad yttrandefrihet på nätet. När det gäller
denna fråga avser jag dock att återkomma direkt till
ministern.
Jag avslutar med att säga att Centerpartiet yrkar
bifall till hemställan i betänkandet KU15.

Anf. 70 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! EG-direktivet om personuppgifter och
den därav föranledda svenska personuppgiftslagen
(PUL) är synnerligen olyckliga. Redan i valet av
lagstiftningsmodell, den s.k. hanteringsmodellen, har
lagstiftarna hamnat fel. Direktivet och lagen var -
som många här har konstaterat - redan vid sin till-
komst föråldrade.
Det förefaller nu också klart att den mest kritise-
rade bestämmelsen i PUL, det s.k. överföringsförbu-
det, t.o.m. går längre än vad direktivet kräver.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1998 krävde
Folkpartiet att regeringen skulle få i uppdrag att ta
initiativ till att det inom EU inleddes ett arbete med
att ta fram en missbruksmodell. Utskottets majoritet
nöjde sig med en mycket mjukare skrivning.
Folkpartiet ville också ge regeringen i uppdrag att
ta initiativ till en ändring av direktivet så att inga
tveksamheter skulle kvarstå när det gäller direktivets
förenlighet med vår svenska offentlighetsprincip.
Riksdagsmajoriteten tyckte då att detta inte var nöd-
vändigt.
Till dagens utlåtande har Folkpartiet och Miljö-
partiet ett särskilt yttrande om detta i betänkandet,
vilket Per Lager redan har förklarat och försvarat.
Folkpartiet hade således förra våren allvarliga in-
vändningar mot PUL. Redan i höstas kunde vi kon-
statera att vi borde ha varit ännu mer kritiska. I vår
riksdagsmotion i höstas om informationstekniken
konstaterar vi att lagen i sin nuvarande utformning
kommer att utgöra ett hot mot den svenska yttrande-
friheten och mot offentlighetsprincipen. Vi föresprå-
kade att de bestämmelser i PUL som avser samtycke
vid namns nämnande borde avskaffas. De bestäm-
melser vi avsåg gällde alla de som i lagen inte kallas
för känsliga personuppgifter.
Vid den nyligen avslutade utskottsbehandlingen
gjordes vissa framsteg, och där har jag varit mycket
pådrivande. Jag skall peka på de punkter där jag tyck-
er framsteg har gjorts jämfört med riksdagsbehand-
lingen våren 1998.
Hela KU ger nu - till skillnad från våren 1998 -
regeringen i uppdrag att med kraft verka inom EU för
en revidering av direktivet om personuppgifter.
Vidare föreslår hela KU ett tillkännagivande till
regeringen om att en översyn av PUL bör komma till
stånd. Syftet skall vara att så långt som det går inom
ramen för nuvarande direktiv åstadkomma ändringar
som inriktar lagen mot missbruk av personuppgifter.
Därutöver har höstens debatt lett till att Datain-
spektionen på regeringens uppdrag har utrett tänkbara
undantag från det nästan undantagslösa överförings-
förbudet till tredje land. Ett förbud som ju orsakar en
stor del av problemen för Internetanvändningarna.
Datainspektionens olika förslag går åt rätt håll,
om än inte tillräckligt långt. Ett av inspektionens
förslag är att det införs ett generellt undantag för
harmlösa uppgifter. Detta undantag förses dock med
ett s.k. uppenbarhetsrekvisit, vilket gör att betydelsen
av undantaget starkt undergrävs. Ett snabbt genomfö-
rande av ett vidare undantag skulle tillmötesgå en stor
del av det som vi i Folkpartiet krävde i höstens mo-
tion. Det vore dock bättre om en sådant generellt
undantag infördes i själva lagen och inte - som in-
spektionen föreslår - i personuppgiftsförordningen.
Inspektionens förslag skall nu ut på snabbremiss.
Och självfallet skall även vi i Folkpartiet vara öppna
för eventuella invändningar från remissinstanser. Men
det är en intressant sak som bör lyftas fram, och det är
vad inspektionen skriver om det principiella överfö-
ringsförbudet i 33 §. Jag citerar: "Förbudet är mer
absolut utformat än direktivets bestämmelser." Man
menar alltså att överföringsförbudet i § 33 går för
långt. Därför finns det all anledning för regeringen att
förbereda en snabb lagändring om denna centrala del
av problemen som PUL orsakat.
Datainspektionens förslag förelåg inte förrän i
samband med utskottets justering av det betänkande
som vi debatterar i dag. Vi i konstitutionsutskottet
enades i slutskedet om att uttala att vi utgår från att
regeringen efter remissbehandlingen genomför nöd-
vändiga förändringar. Vi kom också överens om att
tillägga att - och jag har förstått att detta är mycket
långtgående - "dessa förändringar kan behöva gå
längre än vad Datainspektionen föreslagit". Vidare
utgick utskottet från att förändringarna skall genom-
föras skyndsamt.
Sammantaget blev det min bedömning att det nu
kan finnas förutsättningar för snabba förändringar av
PUL och de bestämmelser som anknyter till lagen. De
närmaste månaderna får visa om min bedömningen är
riktig. Det hänger helt och hållet på om regeringen
lever upp till de uppdrag som KU nu föreslår. Från
Folkpartiets sida kommer vi att mycket noga följa
regeringens hantering eller brist på hantering av de
nödvändiga förändringarna av personuppgiftslagen.
Folkpartiet vill, som jag har nämnt, att PUL i de
delar som avser samtycke vid namns nämnande av-
skaffas. Det finns i detta sammanhang en mycket
privilegierad grupp, nämligen de som ägnar sig åt
journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet. De
slipper nämligen att tillämpa PUL fullt ut. De drabbas
bara delvis av PUL. Det råder i dag stor osäkerhet om
vilka som ingår i denna gynnade personkrets, som
åker i sin alldeles egen "gräddfil". Bedömningen av
denna personkrets kan göras så vid att PUL:s räck-
vidd kraftigt inskränks, vilket vi liberaler tycker vore
bra och till förmån för yttrandefriheten. Låt alla som
vill komma till tals i alla olika medier färdas i
"gräddfilen".
Men, undrar då vän av ordning, hur går det med
skyddet av den personliga integriteten? Kan man
skydda den samtidigt som man avvecklar samtycket
enligt PUL? EU liksom Folkpartiet har ju kraftigt
betonat rätten för varje individ att slippa schavottera
med känsliga och privata uppgifter. Den personliga
integriteten är mycket viktig. I PUL finns förbud mot
behandling av känsliga personuppgifter, som ras,
politiska åsikter, hälsa etc. Men detta förbud gäller
alltså inte för den tidigare nämnda privilegierade
gruppen. För den gäller bara bestämmelserna i tryck-
frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
En annorlunda och mer långtgående lösning vore
att se till att skilja på dataregister och Internetkom-
munikation, och då inte se Internet som en behand-
ling av datauppgifter utan som ett massmedium, som
det ju också är för väldigt många. En sådan lösning
övervägs enligt uppgift i Förbundsrepubliken Tysk-
land i dess arbete med att anpassa den tyska datalag-
stiftningen till EG-direktivet.
För oss i Folkpartiet är det viktigt att den tekniko-
beroende integritetslagstiftning som kan komma att
ersätta PUL behandlar alla lika, oavsett vilken per-
sonkrets man tillhör. Yttrandefriheten är en rättighet
som skall tillkomma varje människa. Varje männi-
skas integritet skall värnas, oavsett vem som skriver.
Vi vill inte ha en särbehandling av vissa grupper - de
må kallas journalister, konstnärer eller litteratörer.
Allvarligare övergrepp, vem som än begår dem, skall
angripas enligt sedvanliga straffbestämmelser och
med skadestånd för förtal.
Avslutningsvis, fru talman, kan man ju så här i
backspegeln konstatera att EU tyvärr har antagit ett
mycket olyckligt direktiv på EU-området som ju satte
i gång detta arbete med PUL. Sverige är ju skyldigt
att genomföra EU-direktiv. Men det här direktivet
berör fundamentala frågor, där svensk grundlag står
emot Europarätten. Sverige hade för bråttom. I av-
vaktan på ytterligare överväganden borde man ha
dröjt med att försöka uppfylla direktivet.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan.

Anf. 71 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Så här i eftertankens kranka blekhet
uttalar Helena Bargholtz att de i Folkpartiet borde ha
varit ännu mer kritiska.
Det arbete som vi har bedrivit i KU inför detta
betänkande har känts oerhört konstruktivt. Det har
varit en stor samstämmighet och vilja att leda ut-
vecklingen framåt. Jag kan medge att jag hade för-
väntningar på att arbetet efter personuppgiftslagens
införande skulle gå ännu snabbare när det gäller
tillämpningsföreskrifter och annat. Men det är oerhört
komplicerat.
I fråga om samtyckets avskaffande vid namns
nämnande måste jag få ställa en fråga till Helena
Bargholtz. Personligen tycker jag nämligen att hela
den frågan är komplicerad. Jag skulle kunna proble-
matisera den ytterligare, men jag skall avstå från att
göra det. Jag vill däremot ställa en fråga med anled-
ning av vad Datainspektionen och IT-observatoriet
säger i sina senaste rapporter apropå samtycket.
Jag skall återge vad Datainspektionen skriver i sin
rapport: Samtyckesprincipen är en god princip som
alltjämt bör gälla i hög grad för att upprätthålla ett
gott integritetsskydd.
IT-observatoriet säger: Samtycket hör nära sam-
man med innebörden av integritetsbegreppet. Ett
samtycke, oavsett form, innebär att det orimligen kan
föreligga en missbrukssituation.
Hur vill Helena Bargholtz kommentera vad Da-
tainspektionen och IT-obervatoriet skriver i fråga om
samtycke? Det är min fråga till Helena Bargholtz.

Anf. 72 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Skälet till att jag lyfte fram problemet
med att ha den privilegierade gruppen, de som åker i
"gräddfil", är att den inte är underkastad de samtyck-
esregler som finns i PUL. Det framgår ju mycket
tydligt när man läser bestämmelserna i PUL.
Vad jag menar är att de skyddsbestämmelser i
§ 13 om känsliga personuppgifter skall gälla. I övrigt
är samtyckesförfarandet, så som det tillämpas nu, ett
väldigt komplicerat förfarande för alla som vill skriva
hemsidor på Internet. Jag har i mitt eget arbete på
Internet märkt att det gör det väldigt tungt. Varför
skall man, om man säger att man ägnar sig åt journa-
listisk verksamhet, kunna slippa detta? Vad jag är ute
efter är en likabehandling. Om man tar bort samtyck-
et när det gäller självklara uppgifter skall man ändå se
till att skydda de känsliga uppgifterna.

Anf. 73 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Jag skulle ändå vilja få ett förtydli-
gande från Helena Bargholtz när det gäller frågan om
namns nämnande, som inte direkt sorterar under be-
greppet känsliga uppgifter. Kan vi vara överens om
att också till synes harmlösa och oskyldiga uppgifter
kan te sig kränkande beroende på vem det handlar
om, sammanhanget och relevansen för att namn an-
vänds? Jag vill bara höra om Helena Bargholtz kan
ansluta sig till att det finns ett problem, därför att
frågan om vad som upplevs som integritetskränkande
är sannolikt subjektiv.

Anf. 74 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan nog inte hålla med om att det
är ett egentligt problem. Jag har inte riktigt fantasi att
föreställa mig vari problemet skulle ligga om det
handlade om harmlösa uppgifter. Om det står någon-
ting harmlöst om mig på Internet, är det inget pro-
blem. Däremot är känsliga personuppgifter och än
mer rent förtal något som jag naturligtvis inte vara
med om.
Vi får väl anledning att återkomma till de här dis-
kussionerna också i konstitutionsutskottet. Men jag
ville ändå redan nu lyfta fram problematiken i det
som jag uppfattar som en ojämlik behandling av van-
liga medborgare och de privilegierade grupperna.

Anf. 75 PER BILL (m):
Fru talman! Låt mig inledningsvis göra något så
ovanligt som att yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkandet. Det är ju en lite ovanlig känsla för mig i
oppositionen att få en enskild motion tillgodosedd,
som dessutom utmynnar i två tillkännagivanden till
regeringen.
Fru talman! Med risk att låta som en recensent
skulle jag vilja säga att "ovanligt" är ett bra ord för
hela den här sorgliga debatten - eller den sorgliga
lagen. Vi hade ett ovanligt dåligt och omodernt EG-
direktiv, en ovanligt klantig hantering av regeringen
och en ovanligt dålig proposition. Jag tror också att vi
måste säga till oss själva att vi inte skötte oss särskilt
bra när det gällde riksdagsbehandlingen.
Det som oroar mig är också att det länge var
ovanligt tyst bland journalister och kulturarbetare.
Kanske berodde detta på de här undantagen som
fanns, den här gräddfilen som vi har diskuterat här.
Kanske var det därför som det tog - ja, det var väl
ungefär en vecka till tio dagar innan den 23 oktober
som debatten tog riktig fart. Jag försökte länge driva
debatt om detta i valrörelsen, men det gav på sin höjd
små notiser i kanten på tidningarna.
Ovanligt är dessutom det som hände efteråt, näm-
ligen att det regnade in olika typer av e-post. Jag tror
att väldigt många av oss insåg att det var betydligt
effektivare än att stå med plakat vid Mynttorget
samma dag som beslutet fattades. Det var mycket
effektivare att protestera med e-post.
Så måste jag också säga, med risk att återigen låta
som en recensent, att jag tycker att det har varit en
ovanligt snabb och bra behandling av de här motio-
nerna och att konstitutionsutskottet har gjort ett väl-
digt snabbt och bra arbete.
Det tror jag faktiskt är väldigt viktigt, för jag har
varit på många konferenser runtomkring och pratat
om PUL. Det intressanta är att marknaden ju är
snabb. Det innebär också att det mycket fort finns en
PUL-konsultmarknad. Och det finns PUL-utvalda på
de stora företagen som köper in konsulttjänster från
de här PUL-konsulterna. Jag tror att den debatt vi har
i dag, och den enighet som vi visar i dag, är en myck-
et bra signal till de företag som finns i vårt land att de
inte behöver lägga så värst mycket pengar på att
handla upp PUL-konsulter.
Fru talman! Min utgångspunkt i fråga om PUL
har varit att PUL är lite grann som ett mörkt moln
framför solen. Solen är då så att säga yttrandefrihets-
grundlagen. Det är en grundlag som slår fast den
enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Det står
att varje medborgare gentemot det allmänna är tillför-
säkrad yttrandefrihet; frihet att i tal, skrift eller bild
eller på annat sätt meddela upplysningar samt ut-
trycka tankar, åsikter och känslor.
Jag tror att detta med "eller på annat sätt" har be-
tydelse i det här sammanhanget och att den kommu-
nikation som vi har med våra datorer som redskap
definitivt skall sorteras in under orden "eller på annat
sätt".
Det känns skönt att riksdagen nu ger regeringen
till känna att man bör göra en revidering och moder-
nisering av EG-direktivet som PUL grundar sig på
och att vi dessutom skyndsamt skall gå mot en s.k.
missbrukslag.
I och med detta, fru talman, hoppas jag att det här
lilla fula PUL-molnet skall sluta att skymma yttrande-
frihetsgrundlagen. Men som vi alla vet från badsträn-
der har ibland de här små fula molnen som råkar vara
precis vid solen en förmåga att vara kvar lite längre
än vi alla vill och tror.

Anf. 76 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Det har ju varit en lång debatt om-
kring de här frågeställningarna sedan e-
postmeddelandena började skölja in över riksdagen
under hösten. Det har också varit en ovanligt lång
debatt här i dag för att gälla ett betänkande där vi är i
stort eniga och som, förstår jag, inte heller kommer
att bli föremål för votering i kammaren. Men det är
klart att det är viktigt för partierna att markera sina
principiella ståndpunkter i den här frågan.
Jag vill bara säga att vi kristdemokrater står bak-
om det här betänkandet. Vi har också haft en motion
om översyn, och den har blivit tillgodosedd i det här
betänkandet. Jag vill därför yrka bifall till hemställan
i betänkandet.
Jag vill bara säga något om den lilla debatt som
har varit om gräddfil osv. I 7 § i personuppgiftslagen
hänvisas till undantag t.ex. för journalistisk verksam-
het. Men frågan är om det egentligen är en gräddfil.
För hur definierar man en journalist i dag i de yttran-
defrihetsgrundlagar vi har - i tryckfrihetsförordning-
en och i yttrandefrihetsgrundlagen?
Man säger ju i 1 § i tryckfrihetsförordningen att
envar som har en publiceringsavsikt är skyddad. I
YGL hänvisar man till varje svensk medborgare.
Frågan är om inte det här undantaget är väldigt vitt
egentligen. "Envar" är ju knappast någon gräddfil.

Anf. 77 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag ville i mitt inlägg peka på hur to-
kigt det är med den här gruppen som kan kalla sig för
journalister, litteratörer och konstnärer och som kan
åberopa att slippa tillämpa PUL eftersom de anser sig
tillhöra den här speciella gruppen. Det var det jag
menade med att de åker i en gräddfil.
Nu står det i lagstiftningen inte ens talat om att det
handlar om dessa yrkesgrupper. Det talas om dem
som ägnar sig åt journalistisk, konstnärlig och litterär
verksamhet. Det kan vi alla göra. Vad jag menade var
att om man tar bort den här definitionen kan alla åka i
denna gräddfil. Följaktligen försvinner gräddfilen.
Det är det som är mitt budskap; att alla skall ha förut-
sättningar att arbeta på samma sätt - men naturligtvis
med hänsynstagande till den personliga integriteten
och till att man inte ägnar sig åt förtal.
Jag har från olika håll fått synpunkter på hur
orimligt det här är. Det sades också i remissyttrande-
na över PUL att det var tokigt att man skulle ge vissa
personer som säger sig tillhöra dessa grupper de här
privilegierna. Kanske kan vi ena oss om att ta bort
detta.

Anf. 78 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är en mycket intressant fråge-
ställning. Det är klart att det är väldigt abstrakta frå-
gor det här gäller. Det är märkligt att det i lagen finns
en undantagsparagraf som hänvisar till en överordnad
lagstiftning som i sin tur säger att envar som har pub-
liceringsavsikter egentligen har rätt till detta undan-
tag. Så vi får väl se på rättstillämpningen framöver,
om man inte egentligen skulle åberopa TF och YGL i
det här sammanhanget och om inte personuppgiftsla-
gen i stor utsträckning är en tandlös lagstiftning.

Anf. 79 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi är egentligen helt överens. Det är
detta vi bygger resonemanget på när det gäller att ta
bort det här samtycket. Det visar hur snett det här kan
slå när vissa grupper kan åberopa att de inte behöver
använda samtycket.
Jag har försökt förstå varför EG-direktivet ser ut
som det gör på den här punkten, och jag har inte upp-
fattat att det är riktigt samstämmigt med det som vi
säger i vår svenska PUL. När man gör en översyn av
EG-direktivet tycker jag också att man måste titta just
på den här speciella frågan.

Anf. 80 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att man måste
göra den här översynen både när det gäller EG-
direktivet och den svenska lagstiftningen. Så på den
punkten är vi överens.

Anf. 81 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Som har framgått av debatten råder
det en mycket bred enighet om att den lagstiftnings-
modell vi på goda eller dåliga grunder har valt - jag
skall återkomma till det - är en dålig lagstiftningsmo-
dell och att vi skulle vilja ha en annan. I stället för en
hanteringsmodell skulle vi vilja ha en missbruksmo-
dell.
Det är självfallet sant som har sagts några gånger i
debatten att en sådan inte undanröjer alla problem.
Det är ju mycket sällsynt här i världen att man hittar
sådana lösningar.
Det är förstås lite synd att denna insikt inte kom
tidigare, framför allt i Datalagskommitténs arbete.
Datalagskommittén tillsattes av regeringen sommaren
1995 i akt och mening att förbereda en lagstiftning
som skulle träda i kraft drygt tre år senare. Vi från vår
sida påpekade i Datalagskommittén, tillsammans med
moderaterna och kristdemokraterna, att det var synd
att man inte hade lagt ned mera arbete på att försöka
se om man inte kunde finna en missbruksmodell som
harmonierade eller i alla fall kunde klara sig någor-
lunda i förhållande till direktiven.
Vi var från Folkpartiets sida, som Helena Barg-
holtz har nämnt, kritiska till lagen när den antogs. Vi
hade flera reservationer. Men det är också sant, som
Helena Bargholtz har sagt, att vi nog borde ha varit
ännu mer kritiska. Det är möjligt att det inte hade gått
att ändra någonting i detta sena skede om man nu
tänker sig att vi skulle ha haft ett ikraftträdande i
oktober i fjol.
Vi har under behandlingen i KU gjort den bedöm-
ning som Helena Bargholtz har nämnt att det är så
pass många saker som ändå går åt rätt håll att vi har
kunnat ställa oss bakom betänkandet i sitt nuvarande
skick. Helena Bargholtz har som sagt var gått igenom
de olika punkterna.
Jag skulle dock vilja ställa en fråga till socialde-
mokraterna, och i statsrådets frånvaro ställer jag den
gärna till Barbro Hietala Nordlund. Det gäller vad
man nämner i Datainspektionens rapport från början
av den här månaden. Förutom att lägga fram de för-
slag som flera gånger har nämnts, säger man i diskus-
sionen, vilket även Helena Bargholtz lyfte fram och
citerade: Förbudet i 33 § är mera absolut utformat än
direktivets bestämmelser.
Är det sant är det inte bara så att vi har fått ett EG-
direktiv från EU som har stora brister vad gäller ytt-
randefriheten i vårt land. Vi har också efter många års
utredande på grundval av propositionen fattat beslut,
om Datainspektionen har rätt, där vi har gått ännu
längre på den mest kritiserade punkten. Därför är jag
helt enkelt nyfiken på att höra hur socialdemokraterna
i dag ser på den frågan. Jag skulle gärna vilja ställa
den frågan till Barbro Hietala Nordlund. Delar hon
Datainspektionens bedömning att regering och riks-
dag gick för långt på den här punkten?

Anf. 82 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Fru talman! Jag skall kommentera Bo Könbergs
fråga. Men jag tycker också att jag inledningsvis vill
ha en kommentar till hur Folkpartiet så här i efter-
hand lite grann gör sig stora på andra partiers bekost-
nad.
Det är nämligen så att av protokollet från beslutet
i april kan man utläsa att det fanns fem reservationer
där Folkpartiet var med. Det handlade om några av de
frågor som har varit uppe till diskussion i dag. Men
Folkpartiet deltog alltså i beslutet och yrkade inte
avslag, utan man är minst lika ansvarig som alla and-
ra partier i denna mycket komplicerade och svåra
fråga, vill jag tillägga.
Så till Bo Könbergs direkta fråga huruvida Sveri-
ge har gått längre när det gäller direktivet än vad som
anses nödvändigt. Den frågan har ju varit föremål för
oerhört stora diskussioner i efterhand. I konstitutions-
utskottets utfrågning i december var det en direkt
fråga där den penetrerades. Den har också ställts och
ibland påståtts. Den faller utanför min direkta be-
dömning. Jag kan bara säga att med tanke på att Da-
tainspektionen var en av remissinstanserna när det
gällde Datalagskommitténs betänkande och sedan har
deltagit i arbetet är det lite förvånansvärt att den tolk-
ningen av direktivet inte har funnits någonstans. Det
var över 100 remissinstanser och ingenstans har det
framförts innan personuppgiftslagen trädde i kraft.
Det visar bara hur oerhört komplex den här frågan
är och att man så här i efterhand kan ta sig friheten att
göra en del tolkningar. Det är ungefär vad jag kan
säga.
Jag kan också se hur det ser ut när övriga med-
lemsländer nu implementerar direktivet. De gör unge-
fär den tolkning som Sverige har gjort.

Anf. 83 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Först till frågan om det förflutna. Jag
åberopar i första hand vad som hände i Datalags-
kommittén. Om det vet Barbro Hietala Nordlund mer
om än jag eftersom hon har beröring med den.
Det som sades den gången bl.a. från mina parti-
vänner var att man var medveten om att direktivet i
viss mening kunde anses föreskriva den valda hante-
ringsmodellen. Men man konstaterade att en annan
modell vore att föredra och man beklagade att kom-
mittén inte hade avsatt tid för en djupare analys av
förutsättningarna för att implementera missbruksmo-
dellen. Under resans gång har det alltså sänts var-
ningssignaler, så långt är det klart.
Jag har respekt, fru talman, för att Barbro Hietala
Nordlund inte omedelbart vill svara på frågan, för det
är en komplex juridisk fråga. Jag tyckte bara att det
fanns goda skäl att lyfta fram den som en del av det
misslyckande som ju en hel del av hanteringen av
PUL får anses utgöra. Den inspektionsmyndighet vi
har i landet för de här frågorna uttalar sig ett halvår
efter det att lagen har antagits av riksdagen ganska
kategoriskt, tycker jag. Låt mig läsa upp det en gång
till:
Förbudet i 33 § - den mest kritiserade delen av
PUL - är mera absolut utformat än direktivets be-
stämmelse.
Skulle vi ha enighet om att det är på det viset är
det ju alldeles självklart - det utgår jag från efter
dagens debatt - att vi alla trycker på regeringen så att
man ser till att vi får en ändring av den paragrafen i
PUL.

Anf. 84 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Fru talman! Det är också så att datadirektivet inte
lever i ett vakuum, utan tolkningar, bedömningar osv.
sker även i EU. Också kommissionen håller en dia-
log, vad jag vet även med Sveriges regering, om
problemen och om tolkningarna. Jag tror att tiden
kommer att leda fram till en hel del klarlägganden av
det som vi nu - även Folkpartiet och Socialdemokra-
terna förstås - kan ha varit tveksamma inför.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Plan- och byggfrågor

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1998/99:BoU4
Plan- och byggfrågor

Anf. 85 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Den praktiska tillämpningen av plan-
och bygglovsbestämmelserna provocerar ofta fram ett
stort engagemang hos medborgarna - ett engagemang
som inte sällan drivs av en ibland välmotiverad adre-
nalinproduktion.
Det ärende som vi nu skall behandla omfattar
mellan 20 och 30 motioner, varav flera har tiotalet
yrkanden. Därtill kommer att plan- och byggfrågor i
många avseenden är tekniskt komplicerade.
Jag skall trots detta, fru talman, bespara kamma-
ren en detaljerad recension av de olika motionerna
och utskottets uttalande över dem. Utskottets majori-
tet rekommenderar avslag på samtliga motioner.
Vad gäller yrkanden skall jag begränsa mig till att
yrka bifall till reservation nr 1, angående handelsän-
damål i detaljplan.
Det skall nu inte tolkas på annat sätt än att jag och
den moderata gruppen fortfarande står fullt och fast
bakom de uppfattningar som förts fram i övriga mo-
derata utskottsreservationer. Men vi vill på detta sätt
förenkla kammarens hantering av ärendet.
Så till sakfrågorna. Att genomföra en god stads-
planering och framgångsrikt fysiskt samhällsbyggan-
de kräver stor skicklighet. Stadsbyggnadskonsten är
en betydande och viktig konstart som inte alltid stöds
av de olika detaljbestämmelser som plan- och bygg-
lagen innehåller och dess tillämpningspraxis innebär.
Exempelvis är det vanligen inte bästa sättet att rätta
till en dåligt komponerad detaljplan att införa långt
preciserade bestämmelser om vilken typ av han-
delsverksamhet som skall få bedrivas i olika hus-
kroppar.
Jag skall inte invända mot påståenden om att
många kommuner under den senaste 25-årsperioden
har misslyckats med sin stadsplanering vad avser
centrumbebyggelse och uppförande av varuhus. Det
som måste till i de här kommunerna är dock inte
ytterligare tvingande styrmedel som begränsar kon-
kurrens och fördyrar varuutbudet för den breda all-
mänheten. Det krävs i stället mer av genomtänkt och
ansvarsfylld stadsutbyggnad av både kommunalpoli-
tiker och tjänstemän. Och det, fru talman, lär vi inte
kunna frammana genom ytterligare lagstiftning.
De verktyg som kommunerna har i planmonopol
och bygglovgivning är oerhört kraftfulla, och det
gäller för kommunerna att lära sig att använda de
hjälpmedlen på rätt sätt, med bibehållen affärskon-
kurrens som kan ge konsumenterna låga priser och
även i övrigt förutsättningar för goda samhällsfunk-
tioner. För kommunerna gäller det naturligtvis också
att vid sin planering ta hänsyn till de behov och öns-
kemål som olika medborgargrupper har i skilda avse-
enden - gamla, unga, yrkesverksamma, bostadssö-
kande osv.
Kommunen måste beakta alla intressen i sin pla-
nering. Det är ett viktigt uppdrag och ett viktigt an-
svar som kommunerna har fått genom lagstiftningen
och översiktsplaner, detaljplaner och bygglovgivning.
Kommunerna måste lägga sig vinn om att leva upp
till det samlade ansvaret för helheten i stadsplane-
ringen.
Lagstiftningen kan dock, fru talman, i vissa fall
begränsa möjligheterna att ta hänsyn till medborgar-
nas välgrundade önskemål om större frihet att tillgo-
dose behov av goda försörjningsmöjligheter. Jag
tänker exempelvis på de begränsningar i byggrätten
som finns i olika delar av skärgårdens glesbygder. I
många fall måste man i framtiden ta större hänsyn till
försörjningsförutsättningarna för den bofasta befolk-
ningen vid avvägningen mellan naturintressen och
försörjningsintressen.
Görs inte den avvägningen med omdöme, riskerar
vi att utplåna möjligheterna för den bofasta befolk-
ningen att bo kvar i skärgården. Här behövs alltså
större frihet för byggnadsnämnderna att tillgodose
befolkningens önskemål.
Ett annat berättigat önskemål avseende våra
kommunala myndigheter är att både stora och små
näringsidkare liksom befolkningen i övrigt är infor-
merade om de olika byggnadsprojekt som kommunen
initierat. Det kan gälla stora utbyggnader likaväl som
relativt begränsade åtgärder i gaturummet. Gemen-
samt är att oavsett storleken på projekt kan dessa
inverka ytterst kännbart på en tobakshandlares men
även på ett varuhus möjligheter att bedriva sin verk-
samhet och att erhålla nödvändiga inkomster.
Ingreppen kan sällan helt undvikas, men konsek-
venserna kan stundtals begränsas avsevärt, inte minst
beroende på att tidiga förvarningar om vad som skall
komma att hända kan hjälpa näringsidkarna. Därför
vill vi moderater ha kraftigare krav på samråd mellan
kommunala myndigheter och näringsidkare inför
åtgärder som kan påverka näringsidkarnas möjlighe-
ter att bedriva sin verksamhet. Alla kommuner, fru
talman, bör leva upp till lika goda ambitioner som de
bästa kommunerna har på det här området.
Fru talman! Jag skall inte föregripa Per Bills sena-
re anförande men vill klargöra att jag i övrigt anser att
Heby kommun bör överföras till Uppsala län.

Anf. 86 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Nuvarande plan- och bygglag trädde i
kraft i juli 1987 och har sedan dess ändrats vid ett
flertal tillfällen, dock i mindre omfattning. En viktig
förändring genomfördes 1996. Där slås det fast att
den fysiska planeringen skall ses som en integrerad
del i en samlad miljöpolitik. Det är bra, men fortfa-
rande saknas insikten om att också de sociala frågor-
na bör sättas in i detta sammanhang.
Även när det talas om det ekologiskt hållbara
samhället saknas den sociala dimensionen. Därför bör
vi tala om det ekologiskt och socialt hållbara sam-
hället. För att ge möjligheter för detta i verkligheten
menar vi i Vänsterpartiet att den fysiska planeringen
bättre skall kopplas ihop med miljöfrågorna och de
sociala frågorna.
De obligatoriska översiktsplanerna, som skall ses
över minst en gång per mandatperiod, skall komplet-
teras med obligatoriska boendeplaneringsprogram.
Boendeplaneringsprogrammen skall belysa tillståndet
i den byggda miljön och på vilket sätt denna kan
förbättras på en rad områden. Helheten skall vävas
fram genom ett samarbete inom bl.a. fysisk planering,
trafikfrågor, sociala frågor och kulturfrågor. Integra-
tionsfrågorna bör uppmärksammas speciellt.
För att stödja utvecklingen av dessa program bör
Boverket se över plan- och bygglagens regler, så att
boendeplaneringsprogrammen blir obligatoriska och
så att forskning och utveckling bidrar till att de får
den inriktning som eftersträvas.
Vissa av frågorna kräver forskningsinsatser, t.ex.
inom området samhällsplanering för transportmini-
mering. Bättre förutsättningar för en god trafikmiljö
ger mindre buller och lägre utsläpp, vilket är bra för
de boende.
Samhällsplaneringen skall ge förutsättningar för
att skapa närhet mellan arbetsplats, bostad och ser-
vice, ge större förutsättningar för olika typer av integ-
ration i den byggda miljön, där alla människors lika
värde är utgångspunkten. Dessa frågor bör ges en
större demokratisk förankring genom ett brett sam-
rådsförfarande och fastställas i kommunfullmäktige-
församlingen efter offentlig debatt.
Handikappombudsmannens rapport är ett tecken
på att kraven på kommunerna måste skärpas när det
gäller samhällsplaneringen. Rapporten säger att bara
hälften av kommunerna har ett handikappolitiskt
program och att hälften av landets skolor saknar mi-
nimal handikappanpassning. Bara 16 % av kommu-
nerna har fasat av trottoarkanten vid samtliga över-
gångsställen osv. Varför gör regeringen ingenting åt
detta, kan man undra, och varför vill inte heller bo-
stadsutskottet förändra förhållandena?
När det gäller barnens situation vill jag säga att
det behövs förändringar för att deras problem i sam-
hällsplaneringen tydligare skall uppmärksammas. Det
är ganska märkligt att det fortfarande inte är något
som helst krav på barnsäkerhet i lagstiftningen för det
som är nybyggt före 1973 och ombyggt före 1976. I
stora delar av miljonprogramsområdet är det inte krav
på säkerhetslås på fönster vare sig det gäller första
eller tolfte våningen. Fallolyckor med dödlig utgång
är möjliga fortfarande år 1999. Trots detta struntar
riksdagen i att reglera dessa frågor lagstiftningsvägen.
För att redan nu åtminstone få en bättre bevakning
av frågorna om barnen och deras roll i samhällsplane-
ringen vill vi att varje kommun skall utse en ansvarig
tjänsteman för att bevaka barnens rätt i dessa frågor
och att riktlinjer tas fram för hur barns och ungdo-
mars intressen och synpunkter bättre skall tillgodoses
i det kommunala planeringsarbetet. Såvitt jag kan se
betyder det inga nya statliga utgifter, hotar det inga
budgettak och påverkar inte heller den statliga bud-
geten. Ändå tycker inte regeringspartiet att detta är
värt att satsa på.
Bättre är det i vårt grannland Norge. Där har man
redan genomfört de här åtgärderna. Snart är norrmän-
nen bättre än oss i allt, inte bara i skidåkning och
andra sporter.
Fru talman! När det gäller byggfrågorna vill jag
säga att man i samband med att byggnadslov be-
handlas i byggnadsnämnden tar upp sådant som gäller
byggnadens läge och utvändiga funktioner. De invän-
diga funktionerna är en fråga för byggherren och en
av byggherren utsedd kvalitetsansvarig. Detta är en
relativt ny företeelse, som infördes så sent som 1994.
Redan vid införandet fanns kritik mot att den person
som kallades kvalitetsansvarig fick den benämningen,
eftersom det i dennes ansvar inte ingår något som
garanterar kvaliteten på byggnationen utan bara en
kontroll av att den kvalitet som satts upp som mål
uppnås.
I Boverkets utvärdering av de nya reglerna kvar-
står den kritiken från entreprenörer, byggherrar och
byggnadsnämndshandläggare. Boverket har förståelse
för kritiken men är ändå tveksamt till att ändra det här
begreppet.
Boverket vill dock stärka ansvaret för vad den
kvalitetsansvarige skall kontrollera, och det är ett steg
i rätt riktning mot ett större samhälleligt inflytande
över byggprocessen. Är det skärpta krav som skall
gälla för den kvalitetsansvarige, så att de bättre mot-
svarar detta jobb och denna titel, så är vi naturligtvis
beredda att diskutera en sådan lösning i stället för ett
namnbyte. Tyvärr är det ju inte regeringen som ställer
de här kraven, utan Boverket i sin utvärdering av de
nya reglerna för byggandet.
Byggkontrollen behöver förbättras på en rad
punkter, utan att man för den skull ändrar på grund-
principen. Vi i Vänsterpartiet har framfört en del
förslag i vår motion om hur kvaliteten i byggproces-
sen skall förstärkas. Boverket framförde en rad änd-
ringsförslag i sin utvärdering av det här 1997. Där
finns en del förslag om lättnader av kontrollen, men
också en rad tunga förslag för att stärka samhällskon-
trollen av och kvaliteten på byggnationerna, t.ex. att
samhällskrav på byggnationer dokumenteras på ett
tillfredsställande sätt, krav på dokumentation av den
kvalitetsansvariges närvaro, krav på slutanmälan och
intyg på att de utförda åtgärderna överensstämmer
med bygglovet, möjligheter för byggnadsnämnder att
införa bygglovsplikt för inre åtgärder i särskilt värde-
fulla byggnader m.m.
Boverket tycker också att det i dag är svårt med
uppföljningen av den nya byggprocessen. Ansvaret
för den ligger på länsstyrelserna, som i dag har små
resurser att utföra det här uppdraget. Rapporten kom
1997, men varken regeringen eller utskottet verkar
reagera på den, förutom Vänsterpartiet.
När det gäller bostäders utformning efter 1994
och 1995 har det tyvärr blivit sämre med tillgänglig-
heten. Det är fler små rum och genomgångsrum, och
det traditionella köket med stor matplats är borta.
Klyftorna mellan hög och låg kvalitet i bostäder och
miljö har vuxit. Detta borde fungera som en var-
ningsklocka. Det gör det i alla fall i mina öron.
Till slut, fru talman, vill jag säga några ord om IT
i byggprocessen och i den byggda miljön.
Det talas väldigt mycket om möjligheten att sänka
byggkostnaderna för att få ned boendekostnaderna.
Det handlar nog mer om att se till hela byggproces-
sen. Här kan informationstekniken spela en större roll
än vad den gör i dag. Ett fel tidigt i processen har ofta
en väldig multiplikatoreffekt i slutändan. Att då via
den nya tekniken simulera byggprocesser och pröva
tekniska system i den världen först kan förhindra fel i
den reella byggprocessen, och detta leder naturligtvis
till minskade byggkostnader.
Boverket bör därför på ett bättre sätt stimulera en
sådan utveckling. IT-dokumentering av all byggna-
tion underlättar också naturligtvis ett framtida om-
händertagande vid rivning eller ändring av byggna-
der.
IT-användningen i hemmen får en allt större bredd
och kräver en alltmer avancerad teknik. I dag försö-
ker vissa bostadsbolag konkurrera med IT-anpassning
och billiga IT-tjänster som ett sätt att skaffa hyres-
gäster. Det är ju bra, men ännu bättre vore det natur-
ligtvis om den anpassningen blev generell. I all ny-
byggnation borde det vara ett obligatoriskt krav att
IT-anpassa lägenheterna, och när det gäller ombygg-
nation ett krav som bör beaktas med stor tyngd.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 5 och 6, men står naturligtvis bakom alla
våra reservationer.

Anf. 87 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Aldrig annars känner jag mig så
mycket som en del av naturen och skapelsen som när
jag sträcker ut i en simtur i en av våra tusentals sjöar
eller släcker törsten med det friskaste vatten ur källan
uppe vid fäboden eller kanske det porlande vattnet ur
en fjällbäck under fjällvandringen.
Jorden är den blå planeten som till största delen
består av vatten, men bara 1 % är sötvatten. Mängden
är dessutom konstant, men ojämnt fördelad.
Under 1900-talet har vattenanvändningen ökat
katastrofalt, inte minst i västvärlden, medan stora
delar av världens befolkning lider brist på vatten.
Det här betänkandet, BoU4, berör bl.a. vattenför-
sörjningen ur ett svenskt kommunalt perspektiv. I
plan- och bygglagen har vi grundläggande bestäm-
melser för planering och byggande ute i kommuner-
na. I översiktsplanen för hur de långsiktiga och stra-
tegiska frågorna för bebyggelseutvecklingen skall
klaras av hanteras också användningen av mark och
vatten.
Vi kristdemokrater vill i en motion stärka skyddet
för vårt viktigaste livsmedel: vattnet.
Vattenproblem hotar var tredje kommun också i
Sverige enligt en sammanställning som Boverket har
gjort. Det är naturligtvis inte godtagbart att vi i det
vattenrika Sverige skall behöva uppleva akut dricks-
vattenbrist. Enligt Livsmedelsverket är alltfler ytvat-
tentäkter så dåliga att de ligger på gränsen till att vara
olämpliga att användas till dricksvatten. Man menar
att kommunerna inte planerat för det framtida vatten-
behovet. Man har helt enkelt dragit sig för kostnader-
na. Oftast handlar det om att övergå från yt- till
grundvattenförsörjning.
Ett problem med det ökade grundvattenbehovet är
att kommunerna under den snabba bebyggelseexplo-
sionen under 1970- och 1980-talen inte hängde med
vad gäller just vattentäktsfrågor. I den första genera-
tionen översiktsplaner efter det att PBL trädde i kraft
1987 var det ovanligt att kommunerna tillräckligt
lyfte fram den framtida och långsiktiga vattenförsörj-
ningen. Avsaknaden av alternativ vattenförsörjning
har blivit en obehaglig överraskning för de kommu-
ner som har hamnat i en situation med akut vatten-
brist.
Det är nödvändigt att vi har en heltäckande kart-
läggning som redovisar kommunernas nuvarande och
framtida behov av vattenförsörjning. Ett problem i
sammanhanget är konflikten mellan samhällets behov
av materialförsörjning från isälvsavlagringar och
betydelsen för en naturlig grundvattenbildning.
Isälvsavlagringarna är en ändlig resurs och har stor
betydelse, inte bara för vattenförsörjningen, utan
också för landskapsbilden och den biologiska mång-
falden. Det antas att hälften av Sveriges kommuner
kommer att ha förbrukat sina grusresurser inom 30 år.
Gräver man bort sand- och grusresurser spolierar man
också förutsättningarna för återbildning av grundvat-
ten. Bristsituationen och kostnaderna för att komma
till rätta med detta är så omfattande att det är nödvän-
digt att ett helhetsgrepp på problematiken tas.
Med detta som grund menar vi kristdemokrater att
vattenförsörjningsfrågorna måste ges en tydligare och
mer markerad roll i kommunernas översiktsplaner
och i plan- och bygglagen. Bättre kunskaper i de här
frågorna är dessutom något som är livsviktigt, inte
minst för kommunala planerare och hos länsstyrelser-
na som samråder och utövar viss tillsyn inom områ-
det. Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 7, som
berör just vattenfrågorna och planeringen i kommu-
nerna.
I en motion tar vi upp frågor som rör byggnaders
kulturella och arkitektoniska värden. Med vetskap om
att en god arkitektur och konstnärlig utsmyckning av
hög kvalitet ökar människors välbefinnande och ock-
så kan bidra till minskad förstörelse och vandalisering
är kulturmiljöfrågor och estetiska värden kanske
viktigare än vi tror. Det är i dag väl känt att för ögat
och sinnet tilltalande miljöer stimulerar och attraherar
människor på ett positivt sätt, och det i sig är nog för
att åtgärder för ett byggande med en sådan inriktning
måste vidtas. Dessutom ser vi det som ytterst viktigt
att åtgärder vidtas för att ytterligare stärka skyddet för
byggnader och miljöer som återspeglar olika tidsepo-
kers arkitektur, livsstil och levnadsförhållanden. Vårt
kulturarv är väl värt att bevara.
Utskottsmajoriteten är inte beredd att tillstyrka
yrkandet om utökat skydd på området. Motiveringen
är att det program för arkitektur, formgivning och
design som riksdagen antog för ett år sedan omfattar
den här typen av frågor. Däremot delar utskottet upp-
fattningen att skyddet av kulturbyggnader och kul-
turmiljöer måste vara mycket gott. Dessutom påpekar
man att det inte kan uteslutas att skyddet kan behöva
förstärkas ytterligare. Tack för det erkännandet!
Kristdemokraterna har också anslutit sig till en
moderatreservation som berör byggande och boende i
våra skärgårdsområden. En levande skärgård förut-
sätter att de fast boende ges sådana villkor som gör
det möjligt att leva och bo där hela året. Samtidigt
som de traditionella näringarna minskar i omfattning
måste etablerandet av annan verksamhet på alla sätt
underlättas. Exempel på en situation som försvårar en
utveckling är bl.a. generationsväxlingar, där tillstånd
att bygga ytterligare en bostad på familjegården för-
svåras på grund av restriktioner som satts för byggan-
det. Det kan även gälla möjligheter till turistsatsning-
ar som försvåras genom att restriktioner till att uppfö-
ra några stugor för uthyrning finns osv. Onödiga
regler måste bort, samtidigt som prövningsförfarandet
måste göras enklare och ske i snabbare takt.
Vi stöder också fullt ut en vänsterpartimotion om
barns och ungdomars intressen vid planeringen. Till
skillnad från Norge tycks det vara så att Sverige inte
är särskilt framstående när det gäller att ta vara på
barns och ungdomars intressen i den kommunala
planeringen.
I ljuset av barnkonventionen, som alltmer aktuali-
seras på det kommunala planet, bör det vara naturligt
att kommunerna lägger upp planeringsarbetet så att
barns och ungdomars synpunkter kommer fram och
att de själva får chansen att delta. De behöver i god
tid få känna sig delaktiga i ett positivt engagemang
och få träning i demokrati och beslutsfattande.
Även några yrkanden i en centermotion är vi från
Kristdemokraterna beredda att stödja. Det gäller un-
der rubriken "Riktlinjer för framtidens stadsbyggan-
de". Yrkandena berör just den typ av frågor som vi
själva i olika sammanhang framfört.
Det handlar om
- stimulans av självbyggande och självbyggeri
- stimulans av kommunala kvalitetsprogram för god
arkitektur
- förbättrat skydd för vatten m.m.
- planeringsstrategi med ett nedifrån-och-upp-
perspektiv
- skydd av biologisk mångfald i städerna
- kvinnors delaktighet och behov av en god boen-
demiljö.

Inte bara landsbygden utan även städer och tätor-
ter är en tillgång för Sverige. Stad och landsbygd är
beroende av varandra. De kompletterar varandra, och
även stadsmiljöerna skall ha förutsättningar till en
god livsmiljö.
Till sist, fru talman, vill jag också understryka
vikten av att regeringen lyssnar på folkviljan när det
gäller länstillhörigheten för Heby kommun. Alla
sakskäl är lika entydiga. Det kan väl ändå inte råda
någon som helst tvekan om vilket beslut regeringen
bör fatta.
Den folkomröstning i frågan som genomfördes
hösten 1998 talar sitt tydliga språk. Hebyborna har
sagt sitt, och Heby kommun bör därför få sin tillhö-
righet till Uppsala län så snart som möjligt.
Kammarkollegiet, som för närvarande enligt
praxis hanterar den här typen av ärenden innan de går
vidare till regeringen, känner naturligtvis till den
debatt om länstillhörighet som egentligen pågått ända
sedan kommunsammanslagningarna på 70-talet.
Med detta, fru talman, nöjer jag mig här ändå med
att yrka bifall till reservation nr 7, som jag tidigare
anmält.

Anf. 88 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Det blir lite grann återupprepningar
av vad föregående talare har sagt. Men jag tänker
ändå göra det, eftersom jag tycker att det är viktigt.
Vi har ett grannland i väster som är intressant sett
ur många aspekter inte minst inom samhällsplane-
ringsområdet. I Norge har man insett betydelsen av
att hela landet skall ges förutsättningar att överleva.
Man inser också betydelsen av det lilla.
Man ser även till de små människorna, till barnen.
Där har staten ålagt kommunerna att utse en särskild
tjänsteman som skall ta till vara barnens intressen i
samhällsplaneringen.
Jag anser att vi även i Sverige borde se över plan-
och bygglagen i avsikt att stärka barns och ungdo-
mars inflytande i den fysiska planeringen.
I FN:s barnkonvention, som Sverige har ratifice-
rat, sägs att barn har rätt till inflytande. Barn är
mycket goda observatörer. De ger akt på det som de
tycker är fint och det som de tycker är dåligt och
farligt.
Hade barnen t.ex. fått vara med när det handlade
om att göra en glasinbyggd affärsgalleria i min hem-
kommun Uppsala hade den inte blivit glasinbyggd.
Det har framkommit efteråt.
I samhällsplaneringen är det endast ett fåtal kom-
muner som insett betydelsen av att ha barnen och
ungdomarna med.
Jag är övertygad om att om ungdomarna får ta ett
verkligt ansvar för sin omgivning så kommer de att
göra det. De är mycket bra på att prata med andra
barn och andra ungdomar. De är en resurs som vi
borde ta till vara t.ex. för att få bukt med det förfu-
lande klotter som vi i dag ser. Förstörelsen är utbredd.
Om vi ger ungdomar ett verkligt ansvar kanske
det är en möjligt att få bukt med förstörelsen och få
ungdomar och även oss vuxna att vara mer aktsam-
ma.
Barn är också som regel mycket miljömedvetna.
De vågar säga saker på ett rakt sätt. Kommer ni ihåg
sagan om kejsarens nya kläder? Det var ett barn som
sade sanningen.
Fru talman! Jag stöder reservation 4.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten, och ändå all-
deles ovärderligt och oersättligt. Det är en källa till
liv, för allt levande på jorden. Det är en källa som vi i
Sverige behandlat som en källa som aldrig kunde
sina.
Tyvärr kommer nu varningarna. Vattnet kan för-
störas. Det kan bli odrickbart. Det måste tas på allvar.
Centerpartiet anser att det måste i alla kommuners
översiktsplaner beskrivas hur man säkrar vattentill-
gången i kommunen samt att man måste följa upp hur
det efterlevs.
Det finns alltid en rad konflikter i samhällsplane-
ringen. Olika intressen söker sitt och värnar om det.
Inte minst vid vägbyggen har vi sett att vattenådror
och vattenkällor så att säga är i vägen. Vi anser att
vattenkällorna alltid måste skyddas. Vägen får ta en
annan väg.
Jag yrkar bifall till reservation 7 under mom. 9.
Bostadsutskottet har varit på studiebesök i en
ganska liten stad, Karlskrona, och bl.a. tagit del av
hur man på Boverket arbetade med att lyfta fram
stadsplaneringen. Jag tyckte det var en mycket intres-
sant redovisning, inte minst utifrån att jag visste att vi
här i kammaren i dag skulle behandla vår centermo-
tion Städer på människors villkor, där vi lyfter fram
riktlinjer för stadsbyggnationen.
Staden är inte bara huvudstaden Stockholm, som
alldeles för många tar för given som utgångspunkt för
planeringen. Staden är även alla mellanstora och små
städer. Det finns inte heller något antingen eller när
det gäller stad eller landsbygd. Det finns all anledning
att på nytt påminna om att staden och landsbygden är
beroende av varandra.
I detta betänkande talar vi från Centerpartiets sida
om staden. Vi anser att:
· Planeringen skall utgå från både mäns och kvin-
nors behov av bra boendemiljö.
· Byggandet skall vara anpassat och tillgängligt för
funktionshindrade.
· Allt framtida byggande skall inriktas på krets-
loppsanpassning. Strävan skall vara att det befint-
liga byggandet successivt skall kretsloppsanpas-
sas.
· En blandning av bostäder, arbetsplatser och ser-
vice bör eftersträvas och underlättas i alla stads-
delar.
· Byggandet skall i första hand ske på redan explo-
aterad mark. Parker och grönområden skall inte
bebyggas.
· Bebyggelsen skall utvecklas så att hänsyn tas till
befintlig arkitektur.
· Goda förbindelser skall finnas, och bra kollektiv-
trafik skall eftersträvas.
· Nya boendeformer, t.ex. socialt självbyggeri, bör
uppmuntras.
· Boendeplaneringen skall ta vara på medborgarnas
engagemang.
· Det skall alltid finnas ett nedifrån-och-upp-
perspektiv.

Bostadsutskottet säger i detta betänkande att man
kan dela mycket av vad Centerpartiet påtalar, men
samtidigt avstyrker man motionen. Det tycker jag är
ett mycket märkligt agerande. Därför yrkar jag bifall
till reservation 9 under mom. 12.
Heby kommun känner en stor delaktighet med
Uppsala och med Uppland. Man har nu begärt att få
ändra länstillhörighet från Västmanland till Uppsala
län.
Ett av de ämnen som vi här i kammaren debatte-
rade i den allmänna debattomgången vid denna ter-
mins början var just demokrati. Jag tyckte då och jag
tycker än i dag att det var mycket bra att man valde
det ämnet. Vi var tio kvinnor och tio män som deltog
i den debatten, och även Britta Lejon var med. Enig-
heten var stor om att demokratiaspekten måste stärkas
i Sverige och att det var nödvändigt att få fler männi-
skor engagerade i samhällsarbetet.
Det har även införts en regel i kommunallagen
som skall stärka den lokala demokratin genom möj-
ligheten att hålla folkomröstningar i en kommun. Det
är ett mycket bra sätt att ta till vara människors enga-
gemang.
Under senare år har vi klart sett en utbredd vilja
att engagera sig i olika lokala frågor. Viljan att påver-
ka den egna bygdens utveckling finns. Det bildas
dock tyvärr enfrågepartier som tar säte i fullmäktige-
församlingar och driver en enskild fråga mycket
starkt och envetet. Jag tycker att det borde vara ett
observandum för oss i etablerade partier. Det är en
knäpp på näsan på oss. Vi har inte förmått att ta till
vara folkets frågor på ett rätt sätt.
I Heby kommun finns också detta engagemang.
Det blev till sist en folkomröstning, och det blev ett
enfrågeparti. I den folkomröstningen tog majoriteten
ställning för en länsändring. Man lade fram fakta-
upplysningar som visade på fördelarna. Kulturellt,
näringsgeografiskt och arbetsmarknadsmässigt tillhör
kommunen Uppland och Uppsalaregionen. Huvud-
kommunikationerna går mot Uppsala. Även kyrkligt
tillhör man ärkestiftet.
Det finns en gemensam motion från ledamöterna
från m, c och fp på Uppsalabänken där vi bl.a. påtalar
att för oss är lokala folkomröstningar en viktig del av
en vital demokrati. Att tillåta folkomröstningar och
sedan inte följa dem blir en logisk kullerbytta. Det
undergräver tilltron till det politiska systemet.
Jag hyser ändå tillförsikt att Heby kommuns vilja
att byta län kommer att behandlas välvilligt av rege-
ringen. Som jag ser det gäller det också så småning-
om en regiontillhörighet till Uppsala-Mälardalen. Jag
tar för givet att regeringen följer vår debatt här i
kammaren samt lyssnar till lokala företrädare. Jag
förmodar även att socialdemokraterna i utskottet
direkt till ansvarig minister framför de åsikter som vi
fick när hebyborna uppvaktade bostadsutskottet. Det
finns all anledning att se till att det kommer att leda
till ett positivt svar.
Det hade dock varit en styrka om vi i utskottet ha-
de kunnat enas om att framföra till riksdagen att rege-
ringen borde behandla den här frågan skyndsamt. Vi
vet alla att byråkrater brukar arbeta mycket långsamt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 16 un-
der mom. 19. Jag står naturligtvis bakom samtliga
reservationer som jag har anmält i utskottet. De
handlar om skärgårdsfrågor och byggsektorns IT-
utveckling. Det är brännande frågor som vi får all
anledning att återkomma till i framtiden.
Jag ber er även uppmärksamma mina särskilda
yttranden som berör stormarknadsetableringar. Jag är
mycket tveksam till dessa. Det bör noga följas vilken
inverkan dessa har på stadens liv samt inte minst hur
det slår på landsbygdens service. Det finns anledning
att påtala länsstyrelsernas roll när det gäller samver-
kan mellan kommunerna i de frågorna.
Jag har även i ett yttrande påtalat att det måste tas
ett helhetsgrepp när det gäller den fysiska planeringen
och trafiken. Den senaste tidens trafikolyckor gör att
trafikfrågorna har blivit än mer akuta. Även vägnäten
måste förbättras, och inte bara det kollektiva trafik-
systemet.

Anf. 89 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag känner sympati för Centerpartiets
reservation nr 9 om ett större behov av samhällspla-
nering när det gäller den fysiska miljön. Däremot
saknar jag den sociala dimensionen. Jag tycker att
vårt förslag om obligatoriska boendeplaneringspro-
gram bättre motsvarar helhetssynen. Det gör det ock-
så lättare att ta till vara varje stads och varje kom-
muns unika förutsättningar. Det här är ett lite mer
centralistiskt sätt att se på de här planeringsfrågorna.
Min fråga till Rigmor Ahlstedt är: Är inte vårt för-
slag om boendeplaneringsprogram en möjlig väg att
gå även för Centerpartiet?

Anf. 90 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag vet att vi har skilda åsikter när det
gäller hur man skall reglera boendeplanering. Vi i
Centerpartiet är angelägna om att de enskilda kom-
munerna får ta till vara de frågor som verkligen berör
den egna kommunen. Där tycker jag att vi skall
trycka på översiktsplaneringen. Och man skall inte
bara göra en översiktsplanering, utan man skall också
följa upp den med detaljplaner och områdesbestäm-
melser i de fall det behövs. Att staten skall reglera
och gå med pekpinnar direkt mot de enskilda kom-
munerna tycker inte vi i Centerpartiet är en fram-
komlig väg.

Anf. 91 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är just det som reservationen in-
nehåller, nämligen en otrolig mängd pekpinnar. Vårt
förslag är faktiskt tvärtom. Det enda vi kräver av
kommunerna är att de skall planera, att de skall se
sambandet mellan fysisk miljö och social miljö och se
helheten i de här frågorna. Man skall ta till vara varje
kommuns unika situation och knyta ihop detta med
detaljplaner och översiktsplaner i sin planering. Jag
menar nog att detta är mindre tvingande för kommu-
nerna förutom i det fallet att det skall vara ett obliga-
torium att göra det.
Vi kan se att bara hälften av kommunerna har
brytt sig om sin handikappanpassning. Bara 50 % av
landets skolor är minimalt handikappanpassade. Jag
tror faktiskt att man måste göra detta obligatoriskt
och få den här debatten i kommunfullmäktige så att
detta också blir ett massmedialt intresse och ett all-
mänt intresse för alla invånare i kommunerna. Där
vill vi ha ett obligatorium.

Anf. 92 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag kan dela många av Owe Hell-
bergs åsikter när han framför dem så här. Men jag är
inte så övertygad om att ni i Vänsterpartiet är så fria i
er inställning till kommunerna att ni verkligen tillåter
att man tar till vara de enskilda kommunerna. Jag är
lite tvivlande till det.
Däremot håller jag fullständigt med Owe Hellberg
om att vi här i riksdagen måste diskutera de här frå-
gorna och föra fram dem. När vi var på Boverket i
Karlskrona och tittade mer noggrant på PBL sade jag
också att det egentligen redan i dag finns stora möj-
ligheter för kommunerna att agera som vi vill.

Anf. 93 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag tänker främst ta upp två frågor i
mitt anförande, nämligen köpcentrum och Heby
kommun.
Flera västeuropeiska länder har infört kraftfulla
åtgärder för att stärka stadskärnorna miljömässigt och
funktionellt. Det har man gjort genom att begränsa
antalet stormarknader och köpcentrum utanför stä-
derna.
EU-kommissionen ställer sig bakom dessa idéer
för att främja en socialt, ekonomiskt och miljömässigt
hållbar stadsutveckling. Det är faktiskt något som vi
också bör eftersträva. Även om jag aldrig annars ser
några fördelar med EU, tycker jag verkligen att det är
att föredra framför den bilorienterade stadsutveckling
vi ser i vårt land. Förhoppningsvis har den nu nått sin
kulmen.
Först ville butiksjättarna bygga ut i stadskärnan.
Kulturmordet på staden inleddes när stora kvarter
med äldre bebyggelse fick rivas för parkeringsplatser
och tillfarter. Men varuhusen i staden övergavs på 80-
talet när handeln flyttade ut till stormarknader och
lågprisvaruhus på fälten utmed motorvägarna. Han-
deln i stadskärnan tynade och stadens urgamla roll
som central mötesplats och handelsplats försvann.
Det är inte bara städerna som förlorar på den här
utvecklingen, utan den har också drabbat landsbyg-
den som fått se sina glesbygdsbutiker försvinna den
ena efter den andra, och med dem all övrig service.
Värst är det för dem som saknar bil, och det gör
enligt statistik från Statistiska centralbyrån 36 % av
dem som bor i lägenhet, 54 % av kvinnorna över 65
år och 48 % av de ensamstående föräldrarna.
De resurssvaga utan bil hänvisas till dyrare och
sämre affärer. Samtidigt som vi investerat i hissar och
ramper för att personer med funktionshinder skall
komma in och ut i sina bostäder har det blivit svårare
för dem att själva ta sig till butiken.
Sverige har ett rykte om sig att vara mest fjättrat
av centralstyrning i västvärlden. Men detta är en ren
och skär myt. Jämfört med förhållandena i andra
länder är den svenska plan- och bygglagen kraftlös
när det gäller att styra butiker till platser dit folk kan
komma utan bil. Den svenskaste av alla heliga kor -
det kommunala självstyret - förhindrar effektivt allt
samarbete över kommungränserna och all regional
planering.
Mycket av det jag säger nu har jag tagit ur en arti-
kel i Svenska Dagbladet för drygt ett år sedan. Den är
skriven av arkitekten och sekreteraren på Stadsmil-
jörådet Louise Nyström.
Ett forskarteam på Institutionen för stadsbyggnad
på Chalmers har räknat ut att miljöeffekterna av ett
nytt köpcentrum är i storleksordningen 200-1 000 %
ökad bränsleförbrukning räknat enbart på inköpsre-
sorna för dem som bytt från närbutiken till det nya
köpcentrumet. Koldioxidutsläppen ökar lika mycket.
Varje nytt köpcentrum som byggs minskar alltså
utsikterna att uppnå de nationella miljömålen.
Det finns alltså all anledning att bifalla Miljöpar-
tiets motioner i den här frågan. Jag tillstyrker dem nu,
och det innebär bifall till reservation 3 under mom. 3.
Vänsterpartiets motion om trafiksystemens bety-
delse för närhet mellan arbetsplats, bostad och service
tillgodoser behovet av en ekologisk omställning. Jag
stöder den motionen men avstår från att yrka bifall
just nu.
Däremot yrkar jag bifall till Vänsterpartiets mo-
tion om att man skall tillvarata barns och ungdomars
intressen vid planeringen. Den är i FN:s barnkonven-
tions anda och stärker barns och ungdomars rätt. Det
kan behövas.
Bifall till reservation 5 under mom. 7!
Vi hade i utskottet ett besök av företrädare från
Heby kommun som redogjorde för folkomröstningen
angående länstillhörighet. Heby kommun, som ligger
i Uppland, hör till Västmanlands län sedan hundratals
år, men har ändå starkast anknytning till Uppsala.
Folkomröstningen i höstas visade också att en majo-
ritet ville byta län. Kommunfullmäktige i Heby har
följaktligen lämnat in en begäran till regeringen.
Att folkomröstningar skall följas tycker vi i Mil-
jöpartiet är alldeles självklart. Vi vill dessutom stärka
folkomröstningsinstitutet så att om 10 % av de röstbe-
rättigade i en kommun begär det skall det bli folkom-
röstning, utan att kommunfullmäktige kan sätta sig
emot det.
Nu var det inga sådana motsättningar i Heby.
Däremot är man orolig för att resultatet av folkom-
röstningen skall förhalas och plöjas ned i någon regi-
onalutredning eller liknande eller att kommunen skall
delas, vilket vore förkastligt.
Frågan bereds nu av Kammarkollegiet för att slut-
ligen avgöras av regeringen. Jag tar för givet att rege-
ringen då kommer att ta, som det står i betänkandet,
"tillbörlig hänsyn till resultatet av folkomröstningen."
Nu har det visst varit aktuellt med uppvaktningar från
Västmanland som vill ha kvar Heby kommun. Den
här frågan måste därför följas noga så att inte
folkviljan får ge vika för byråkratin.
Slutsatsen är att jag tillstyrker ändrad länstillhö-
righet för Heby kommun, men väljer att avstyrka
motionen. Bifall till utskottsförslaget således.

Anf. 94 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att man som Helena Hil-
lar Rosenqvist kan säga att den kommunala självsty-
relsen är en helig ko och på det viset försöka att vifta
bort den.
Jag tror att det är fel. Kommunernas makt och fri-
het är förenat med stort ansvar. Det vore fel att rycka
i tömmen, om jag i den här församlingen med starkt
regional förankring får ta en sådan liknelse. Jag tror
att Helena Hillar Rosenqvist skulle lära sig av hur det
är att köra häst. Rycker man för ofta i tömmen blir
hästen istadig och bara letar efter möjligheter att
undvika att rätta sig efter bestämmelserna.
Kommunerna måste lära sig att ta ansvar för
stadsplaneringen genom översiktsplan, detaljplane-
monopol, bygglov. Det är kraft nog. Det är inte ge-
nom att ge fler pekpinnar som man lär kommunerna
att ta det ansvaret. Gör man det kommer de i stället
bara att leta efter möjligheter att kringgå de bestäm-
melser man får från centralt håll.

Anf. 95 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Carl-Erik
säger att man inte kan rycka för hårt i tömmarna. Jag
har gått kurs i hästkörning så jag vet hur det går till.
I den här frågan är det två hästar som drar åt
mycket olika håll. När man tänker sig att förlägga en
stormarknad i utkanten av en kommun är det inte
enbart för att tillgodose den egna kommunens behov
av livsmedel och andra varor, utan även för att dra till
sig köpare från andra kommuner och regioner. Vi ser
det i Skåne. När två hästar, om vi nu skall kalla dem
för det, Landskrona och Löddeköpinge t.ex., inte kan
lösa en sådan fråga själva bör regionen naturligtvis ta
ett större ansvar för detta. Det är en regional fråga
mer än det är en kommunal fråga.

Anf. 96 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är trevligt att Helena Hillar Ro-
senqvist och jag har samma erfarenhet av hur det är
att rycka för ofta i tömmen. Men det är också så att
kommunerna har en möjlighet att ta sitt ansvar, inte
minst genom att med de bestämmelser som redan
finns genomföra regionplanering på ett sådant sätt att
man frivilligt tar på sig det ansvar man faktiskt har
genom de mycket starka bestämmelser som redan
lagts i kommunernas händer.

Anf. 97 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag hoppas att de här frågorna kom-
mer till någon form av lösning, men att man under
tiden avstår från att försöka att etablera externa köp-
centrum. Det är inte bara en fråga om kommunalt
självstyre. Det är också en fråga om det ekologiskt
hållbara samhället. Där kommer trafikbilden natur-
ligtvis i mycket hög utsträckning in.
Till detta kommer de sociala aspekter som jag har
tagit upp. Det är svårt att komma ifrån, Carl-Erik, att
det är så många människor som faktiskt blir utan en
mycket väsentlig service för sitt dagliga liv.

Anf. 98 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Helena Hillar Rosenqvist och be henne utveckla vad
Miljöpartiet i samband med folkomröstningar menar
med att man skall ta tillbörlig hänsyn. Vilken grund
har man för att säga att folkviljan kanske kan grävas
ned i utredningar? Av vilken anledning säger Helena
Hillar Rosenqvist så?

Anf. 99 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag har haft möjlighet att engagera
mig rätt mycket i den här frågan. Det är klart att man
kan ha synpunkter på ordet tillbörlig. Jag vet att man
har hakat upp sig på vad tillbörlig egentligen betyder.
Jag anser att det bör räcka som skrivning till rege-
ringen, att man förväntar sig att regeringen tar till-
börlig hänsyn.
Nästa fråga handlade om att gräva ned utredning-
ar. Vi är inte alldeles okunniga om att det försiggår en
rätt stor verksamhet i Sverige som går ut på att slå
ihop olika län till regioner. Det har skett i Skåne, det
har skett i Västra Götaland. Jag vet inte om den de-
batten har nått Uppland och Västmanland än, men var
det inte Rigmor Ahlstedt själv som förde saken på tal
genom att tycka att Heby så småningom skall tillhöra
den region som Uppsala och Mälardalen tillhör?
Det här är saker som oroar människor i Heby.
Skall man hänskjuta hela frågan till en fråga om regi-
onal tillhörighet och därför avstå från att lösa den
fråga om länstillhörighet för just Heby kommun som
togs upp i folkomröstningen? Det är enbart det jag
syftar på.

Anf. 100 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag delar den oron. Det är också av
den anledningen som vi vill att riksdagen noggrant
skall tala om för regeringen att man skyndsamt skall
bifalla Heby kommuns framställan om att få tillhöra
Uppsala län och med det också ge folkomröstningsi-
nitiativet en verklighet.
Jag tycker att det är mycket märkligt att Miljöpar-
tiet talar väl om folkomröstningar och talar väl om de
farhågor som finns, men man är inte beredd att gå
från ord till handling. Det beklagar jag.

Anf. 101 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Denna fråga gäller inte om Heby
kommun skall tillhöra Uppsala län eller ej. Frågan
gäller om man skall ta tillbörlig hänsyn och om det
skall ske skyndsamt. Utskottet i övrigt är inte oense i
frågan om hur saken skall hanteras.
Vissa partier har inte tolkningsföreträde före and-
ra i fråga om demokrati.

Anf. 102 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas motio-
ner från allmänna motionstiden i frågor som rör plan-
och bygglagen. Dessutom behandlas en motion som
avser länstillhörigheten för Heby kommun.
Många av motionerna känner vi igen från tidigare
behandling i kammaren. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
Plan- och bygglagen trädde i kraft den 1 juli 1987
samtidigt med den med plan- och bygglagen samord-
nade naturresurslagen. Bestämmelserna i naturre-
surslagen har inarbetats i miljöbalken, som trädde i
kraft den 1 januari i år. PBL har ändrats några gånger,
men ändringarna har varit av begränsad omfattning.
Ändringen som trädde i kraft i januari 1996 innebar
att den fysiska planeringen skall ses som en integre-
rad del i en samlad miljöpolitik.
Möjligheten att reglera handelsändamål i detalj-
plan har ändrats från den 1 januari 1997. Det innebär
att kommunerna i detaljplan numera kan reglera han-
delsändamålet genom att skilja på handel med
skrymmande varor och handel med livsmedel. Det
ger kommunerna i huvudsak samma möjlighet som
de hade före den 1 april 1992. Men för att kommunen
skall kunna precisera handelsändamålet i detaljplan
skall det finnas särskilda skäl av betydande vikt.
De grundläggande bestämmelserna för planering
och byggande finns i plan- och bygglagen. Kommu-
nerna har krav på sig att upprätta en aktuell över-
siktsplan för hela kommunen. Den planen skall ange
hur mark- och vattenområden är avsedda att användas
och hur bebyggelseutvecklingen skall ske. I detalj-
plan eller områdesbestämmelser skall kommunen
sedan reglera markanvändningen.
Fru talman! I en gemensam reservation från Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet föreslås
att möjligheten att i detaljplan reglera handelsända-
målet skall tas bort. Två motioner från Miljöpartiet
tar upp riskerna med externa köpcentrum, och så görs
även i en motion från Vänsterpartiet. De pekar på
situationen i framför allt Skåne och de problem som
uppkommer vid etablering av externa köpcentrum.
Motionerna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet följs
också upp av reservationer.
Vi socialdemokrater anser att det är nödvändigt
och bra att kommunerna nu åter fått möjlighet att
reglera handelsändamålet i detaljplan. Kommunerna
kan väga in miljöfrågorna och ta hänsyn till de kon-
sumenter som inte har bil när de upprättar detaljplan
för handelsändamål. Vi vet också att innan kommu-
nerna återfick möjligheten att reglera handelsändamål
i detaljplan, fanns det kommuner som valde att avstå
från att ta fram planer för handelsändamål. De ville
inte riskera att handel med livsmedel skulle etableras
på ställen där det inte var lämpligt.
Reservationerna visar att det finns partier som vill
slopa regleringen och andra som vill reglera mera. Vi
socialdemokrater anser att det skall vara möjligt att i
detaljplan reglera handelsändamål och skilja på parti-
handel och detaljhandel och skilja på handel med
skrymmande varor och handel med livsmedel. Det är
vad plan- och bygglagen nu ger möjlighet till. Vi
anser att kommunen, som bäst känner förhållandena
på orten, skall ha möjligheten att avgöra om man vill
styra handelsetableringar och köpcentrum.
En reservation tar upp barns och ungdomars in-
tressen vid planeringen. Jag vill också betona vikten
av att barns intressen beaktas vid planering och byg-
gande. Här är kommunens ansvar mycket stort. FN:s
barnkonvention skall genomsyra alla beslut, och
barns rätt skall tas till vara i alla beslut som kommu-
nerna fattar. Vi tror inte att det då är lämpligt att utse
en särskild tjänsteman som skall ta till vara barnens
rätt i byggnadsnämnderna. Barnens rätt skall i stället
naturligt ingå i alla beslut.
När det gäller barnsäkerheten i hus byggda före
1973, som inte har samma säkerhetskrav som hus
byggda senare, har Barnkommittén utifrån FN:s
barnkonvention ansett att regeringen bör överväga
ändringar. Den frågan bereds nu inom Regerings-
kansliet.
Byggnaders kulturella och arkitektoniska värden
tas upp i en reservation från Kristdemokraterna och
Folkpartiet. Utskottet har ingen annan uppfattning,
dvs. skyddet av kulturbyggnader och kulturmiljöer
måste vara stort. Men det är inte så att PBL i sin nu-
varande utformning har ett sämre skydd för speciellt
känsliga miljöer än vad som fanns tidigare. Det är
tvärtom så att PBL ger större möjligheter att skydda
kulturbyggnader och kulturmiljöer. Det ställs större
krav än tidigare på kommunens översiktsplaner vad
gäller inventering och redovisning av kulturmiljövär-
dena. Kommunen har också möjlighet att i detaljplan
eller områdesbestämmelser införa särskilda varsam-
hetsbestämmelser för att precisera krav vid ändring
av byggnad. Det har också förstärkts genom det
handlingsprogram som riksdagen antagit för arkitek-
tur, formgivning och design, som medförde en änd-
ring i plan- och bygglagen. Kommunerna har ett stort
ansvar också på det här området.
En gemensam reservation från Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet tar upp
byggande och boende i skärgården. De vill ha för-
enkling och samordning av regler och vill att onödiga
regler skall tas bort.
Utskottsmajoriteten vill också ha regler som är ut-
formade så att de inte i onödan hindrar byggande och
boende i skärgården, lika lite som i övriga delar av
landet. Men vi upplever inte att dagens regelsystem är
så utformat eller krångligt att det hindrar tillkomsten
av ny bebyggelse. Det är i stället så att lättnader
gjorts. Ytterligare ändringar anser vi inte behövs. I
många situationer kan det vara behov av att väga den
enskildes intresse mot allmänna intressen. Även
grannintressen kan det finnas behov av att väga in.
Vänsterpartiet reserverar sig och vill att benäm-
ningen kvalitetsansvarig skall bytas mot ett mer rele-
vant uttryck, t.ex. kontrollansvarig. Den kontrol-
lansvarige utses av byggherren och skall se till att
kontroller utförs och kontrollplaner följs och skall
dessutom närvara vid byggsamråd, besiktningar och
andra kontroller. Benämningen kvalitetsansvarig kan
vara något missvisande. Men då begreppet sedan flera
år är inarbetat och nästan 4 000 personer är certifiera-
de, skulle en ändring nu leda till ytterligare oklarhe-
ter. Inte heller när det gäller ordningen för kvalitets-
bestämningen vid byggande vill utskottsmajoriteten
göra någon förändring. Lagstiftningen ställer upp
övergripande krav som en byggnad skall svara mot,
och det är byggherren som har ansvaret för att en
byggnad också svarar mot kraven. Det fungerar också
bra hos de större byggföretagen, men för de små kan
det behövas en del hjälp. Byggnadsnämnderna har
också ett tillsynsansvar, men här kan det finnas en
anledning till oro. Vid de besparingar som gjorts i
kommunerna kan det ha uppstått brister i resurser just
för att fullfölja tillsynsansvaret. Det finns därför an-
ledning att följa hur kommunerna lever upp till sitt
tillsynsansvar. Boverket har haft i uppdrag att utvär-
dera de ändringar beträffande byggkontrollen som
trädde i kraft den 1 juli 1995. Bedömningen är att en
del förslag är möjliga att genomföra utan lagändring
och att det nya systemet för tillsyn och kontroll bör
ges ytterligare några år att sätta sig innan förändringar
genomförs.
Fru talman! Till sist när det gäller länstillhörighe-
ten för Heby kommun. Det finns en reservation där
man hävdar att folkviljan måste bli helt vägledande
för regeringens beslut i frågan. Beslutet skall fattas
skyndsamt. I Heby kommun genomfördes folkom-
röstningen i samband med valet 1998. 58 % röstade
för byte av länstillhörighet till Uppsala, och 40 %
röstade för att kommunen även i fortsättningen skulle
tillhöra Västmanland.
Utskottsmajoriteten har den uppfattningen att re-
geringen vid den förestående prövningen kommer att
ta tillbörlig hänsyn till resultatet av folkomröstningen,
men utskottsmajoriteten vill att frågan skall behandlas
på vanligt sätt. Det innebär att frågan nu finns hos
Kammarkollegiet för utredning, och därefter kommer
regeringen att fatta beslut. Den pågående utredningen
skall avvaktas. Det finns därför ingen anledning att
som reservanterna vill göra något tillkännagivande nu
under pågående beredning.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
reservationerna.

Anf. 103 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! I betänkandet står det att det inte finns
något behov av obligatoriska boendeplaneringspro-
gram utan att kommunerna själva skall se till att det
här fungerar. Då vill jag fråga om Lilian Virgin är
nöjd med att knappt hälften av landets kommuner har
program för hur de skall behandla frågor om handi-
kappade, att 50 % av landets skolor är minimalt han-
dikappanpassade osv. Hur länge skall det här få fort-
sätta innan staten sätter ett större tryck på kommuner-
na att se till att i den byggda miljön planera utifrån en
fysisk och social dimension?
När det gäller barnen är det väldigt bra att kom-
munerna skall ta det här ansvaret, men det måste
fungera i praktiken också. Jag skall referera till en
artikel om Karolinska Institutet, som har undersökt
daghemmen i en medelstor kommun.
Eluttagen på 26 % av förskolorna är inte jordade
och petskyddade. 23 % av förskolorna uppger att det
inte finns jordfelsbrytare i lokalerna. På en fjärdedel
av förskolorna vet inte personalen var brandsläckaren
är placerad. På 65 % av förskolorna förvaras inte
maskindiskmedel inlåst i skåp, och knivlådorna är
inte spärrade.
Vem skall ta ansvar för sådant här? Hur skall det
ske i praktiken om vi inte har något stöd i den prak-
tiska verkligheten i de här frågorna? Därför vore det
väl bra om vi fick en tjänsteman som hade tillsyn
över de här frågorna.

Anf. 104 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! När det först gäller obligatoriska bo-
endeplaneringsprogram ser jag inte sådana som en
nödvändighet. Det är däremot nödvändigt att kom-
munen upprättar översiktsplaner. Där har kommuner-
na möjlighet att också upprätta boendeplaneringspro-
gram.
Jag är inte alls nöjd med de rapporter som vi nu
har fått när det gäller handikappades tillgänglighet till
olika miljöer. Jag känner att det som har kommit till
uttryck i massmedier och även i debatten här i kam-
maren bidrar till det större trycket. Kommunerna har
ett ansvar också genom att de skall anta handikappro-
gram, och det skall de göra i samband med översikts-
planerna. Kommunerna har verktygen där, men de
måste också ha rätt inställning till det och åtgärda de
här sakerna.
Det som Owe Hellberg tar upp om förhållandena
på daghem låter inte alls bra, om det fungerar på det
sättet - vilket jag inte ifrågasätter. Men det är hela
kommunens ansvar. Man kan inte utse en enda tjäns-
teman som skall ta ansvar för de här frågorna. Där
anser jag och övriga socialdemokrater att man skall
tänka på barnens rätt i alla beslut som man fattar i
kommunen. Det visar också att det skall ske fortlö-
pande. När det gäller sådana saker som Owe Hellberg
räknade upp i fråga om daghem måste både personal
och arbetsmiljöskydd m.m. komma in.

Anf. 105 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Visst skall barnfrågorna uppmärk-
sammas av hela kommunen, och det gör kommunen
om man ser till att ordna obligatoriska boendeplane-
ringsprogram. I de sammanhangen kommer barnens
rätt och roll in helt naturligt. Men det måste också
göras en uppföljning av de sakerna. Det är ett alarme-
rande bevis på att det här inte fungerar. Det är inte
alla som har kunskaperna när det gäller att ta till vara
barnens intresse och barnens rätt. Det finns ingen
särskild instans i kommunerna som gör det.
När det gäller bygglovsprocessen, kontroll, till-
stånd osv. har Boverket riktat ganska häftig kritik mot
hur vissa delar av systemet fungerar. Jag undrar: När
tänker regeringen vakna och ta till sig de förslag om
förändringar som finns? Bevisligen är det så att det
som är byggt sedan 1994-1995 har stora skillnader
när det gäller kvalitet i byggandet, stora brister när
det gäller hur kök ser ut, hur handikappvänligt det är
osv. Det hänger naturligtvis samman med de här
frågorna, eftersom man har släppt kontrollen och
släppt ansvaret för den invändiga miljön. Då väntar
jag på ett svar: När kommer regeringen tillbaka i de
här frågorna?

Anf. 106 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! När det gäller barnens rätt ser jag det
som en större fråga, som måste ingå i hela den poli-
tiska processen. Barnens synpunkter skall tas till vara
på samtliga områden och skall alltså ingå naturligt.
Jag tror inte att det är rätt att lägga över ansvaret på
någon tjänsteman och därefter vara nöjd med det. Då
stillar man bara sitt samvete. Det här skall ingå i den
politiska processen.
När det gäller det som Owe Hellberg tar upp om
brister i byggandet vet vi att Boverket har gjort en
uppföljning, som har resulterat i att en del åtgärder
kan vidtas direkt utan lagändringar och att man skall
avvakta med andra saker, enligt Boverkets förslag.
Jag tycker att vi skall lyssna på Boverket. Men frå-
gorna är ständigt aktuella.

Anf. 107 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag undrar om Lilian Virgin kan re-
dogöra för på vilket sätt det är fördelaktigt för med-
borgarna att byråkrater i kommunens centrala bygg-
nadsnämnd avgör huruvida det i en viss byggkropp
skall bedrivas partihandel, detaljhandel eller måhända
handel med skrymmande varor. Handen på hjärtat:
det här är bestämmelser som brukar komma väldigt
sent i planprocessen, och de utgör ofta ett sätt att
försöka rädda en misslyckad detaljplan, som kanske
rent av har föregåtts av en misslyckad översiktsplan,
med den här typen av pekpinnebestämmelser i
slutändan. I stället borde byggnadsnämnden ta sitt
ansvar, med hjälp av alla sina maktbefogenheter,
tänka om och göra en ny plan, som infogar nytill-
kommande bebyggelse på ett harmoniskt sätt i sam-
hället i övrigt.
Lilian Virgin säger att skärgården inte behöver
lättnader, att skärgårdens glesbygdsområden minsann
inte behöver några lättnader i möjligheterna att tillgo-
dose sin försörjning. Fråga folk på Möja, Rödlöga,
Långskär, i Gryt och S:t Anna om detta stämmer! Har
inte de nog besvärligt som de har det, utan att vi från
byråkratisk sida skall lägga restriktioner på dem? De
behöver ha sin utkomst för att kunna bo kvar i skär-
gården.

Anf. 108 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Vi har olika synpunkter när det gäller
att reglera handelsändamålet i detaljplan. Som jag
uppfattade frågan handlade den om varför kommunen
skulle göra det. Jag tycker att det tidigare i debatten
har framförts många argument för att det finns behov
av att göra det. Det är t.ex. att man utarmar stadskär-
nan och bygger livsmedelsaffärer på ställen dit folk
normalt inte kan ta sig utan bil. Det är ett skäl.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Carl-Erik Skår-
man. Jag nämnde att kommunerna under den tid då de
inte hade möjlighet att reglera i detaljplan avstod från
att ta fram nya planer. Då användes de gamla planer-
na, men gamla planer kan vara dåliga. Är inte det
också konkurrenshämmande?
Jag skall ta upp frågan om skärgården också. Som
jag sade i mitt anförande vill vi underlätta och inte
krångla till bestämmelserna, men jag pekade också på
att det är väldigt viktigt att väga intressen mot var-
andra. Det är det man måste göra i många fall.

Anf. 109 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Min fråga gällde sammanfattningsvis
om det inte är bättre att byggnadsnämnderna lär sig
hur de skall hantera sina stora maktbefogenheter i
stället för att man ger dem ytterligare möjligheter att
detaljbesluta i efterhand på ett sätt som gör det både
dyrare och besvärligare för medborgarna.

Anf. 110 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Byggnadsnämnderna har stora möj-
ligheter, men de behöver också redskapet att kunna
reglera handelsändamålet i detaljplan.
Jag fick inget svar på frågan om det inte var kon-
kurrenshämmande att inte kunna släppa fram detalj-
planer med handelsändamål.

Anf. 111 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Li-
lian Virgin. Hon och socialdemokraterna anser att det
inte finns några skäl att förbättra för byggande och
boende i skärgården. Jag måste säga att jag blev lite
förvånad, särskilt eftersom jag vet att Lilian Virgin
kommer från Gotland.
Jag skulle vilja fråga om Lilian Virgin tycker att
t.ex. strandskyddet är rättvist. Ger det strandskydd vi
i dag har möjlighet för människor att bygga och bo i
Stockholms skärgård på samma sätt som i Norrlands
skärgård? Det är kanske en bit som Lilian Virgin inte
har tittat på.
Byggregler hindrar också ett fortsatt fastboende
när det gäller generationsväxlingar. Traditionella
kust- och skärgårdsnäringar som fiske och jordbruk
har det jättejobbigt i min egen skärgård - det som
kallas uppländska skärgården. Jag förstår inte Lilian
Virgins och socialdemokraternas inställning i den
frågan. Det behövs förbättringar.

Anf. 112 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag antar att Rigmor Ahlstedt slår
vakt om strandskyddsreglerna därför att vi vet att de
är viktiga. Däremot skall de inte helt förhindra allt
byggande i skärgården. För att man skall kunna byg-
ga i skärgården måste man ändå ta hänsyn till vissa
andra förhållanden. Jag nämnde i mitt anförande att
man också kan behöva ta hänsyn till grannar.
Vi vill inte onödigtvis krångla till reglerna, och
det anser vi inte heller att PBL gör. Det har blivit
lättnader i PBL. Det var det jag ville peka på.

Anf. 113 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Lilian Virgin svarar inte på frågan om
möjligheter för generationsväxlingar i skärgården,
som också är något väldigt besvärligt. Strandskyddet
är inte heller bra som det är i dag. Jag tycker faktiskt
att det hade varit bättre om socialdemokraterna, nu
när man ser vissa svårigheter, yrkade bifall också till
motioner som inte kommer från det egna partiet, så
att vi kan få det bra i landet.

Anf. 114 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det finns inga skiljaktigheter vad
gäller det sista som Rigmor Ahlstedt säger, dvs. att vi
skall få det bra i landet. Men även när det gäller gene-
rationsväxlingar, Rigmor Ahlstedt, behöver man göra
en prövning och väga intressen mot varandra. Den
prövningen kan man göra med den tanken att det
gäller generationsväxling. Man kan försöka hjälpa till
så att det går att få till stånd det man vill göra.

Anf. 115 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag skall koncentrera mitt anförande
på etablering av externa köpcentrum.
I Skåne har vi upplevt vad dessa etableringar leder
fram till och vilka effekter de har fått på flera områ-
den inom länet. Det är också med stor oro vi ser fram
emot följderna av Öresundsbron. Flera av de nu före-
slagna etableringarna bygger på ett kundunderlag
även från andra sidan sundet, och nästan uteslutande
på ett bilburet kundunderlag.
Vi kan än så länge konstatera att de negativa ef-
fekterna klart överväger. Jag vill här peka på några av
dem. De flesta problemen är välkända och borde fått
fler att fundera på behovet av förändringar.
Att man ökar reslängden för inköp, och då framför
allt den bilburna reslängden, innebär en ökad miljö-
belastning i form av utsläpp och buller och fjärmar
oss ifrån både Agenda 21-målet och klimatkonferen-
sernas resultat. Det tätbebyggda samhället borde ur
miljösynpunkt ha en fördel bl.a. när det gäller beho-
vet av transporter för inköp, eftersom kundunderlaget
oftast är tillräckligt stort i det direkta närområdet.
Dessutom kräver de externa handelscentrumen ofta
utbyggnad av vägar både från tätorten och på etable-
ringsorten. Samhället får oftast stora underhållskost-
nader när det gäller att upprätthålla tillgängligheten
för kunderna. Om vi menar allvar med våra stolta
deklarationer om det hållbara Sverige bör vi se till att
dessa etableringar kraftigt begränsas.
Fru talman! Utöver miljöpåverkan kan vi se en
rad andra olika negativa effekter av etableringarna.
Oftast påverkas även handeln i stadskärnorna vad det
gäller normalutbudet, och i vissa fall också med ut-
armning. Oftast ersätts det s.k. normalutbudet i stället
av dyra specialbutiker som har en inriktning på
mycket köpstarka kundgrupper. Dessutom kan vi se
hur servicen i städernas ytterområden också utarmas,
och här finns ofta den grupp konsumenter som saknar
tillgång till egen bil och som därför inte kan tillgodo-
räkna sig de eventuella fördelar som finns med exter-
na och halvexterna köpcentrum. Det som i bästa fall
skulle vara fördelen med dessa etableringar är just
lägre priser och generösare öppethållandetider för
köpstarka bilburna konsumenter. Effekterna för andra
konsumenter är motsatsen, nämligen försämrad ser-
vice, minskat utbud och högre priser.
Jag tror inte att det jag har sagt är vare sig särskilt
kontroversiellt eller någon nyhet. Tvärtom tror jag att
dessa kunskaper är ganska självklara för de flesta.
Varför uppstår då en sådan situation som den i
Skåne? Jag tror att det går att hänföra till sex huvud-
skäl.
För det första: Utvecklingen av handeln går
snabbt. Ofta har kommunpolitiker och planerare inte
möjlighet att förutse utvecklingen och behoven i
handeln, och därmed har man också svårt att över-
blicka effekterna av etableringarna. Handeln har stor
påverkan på det dagliga livet för oss alla. Vad som är
bra för den ena är inte nödvändigtvis bra för den
andra.
För det andra: Kommunerna styrs ofta av för-
hoppningar i stället för av ordentliga kon-
sekvensanalyser. Det är förhoppningar om nya ar-
betstillfällen och ökade skatteintäkter till kommunen i
kombination med en rad s.k. dynamiska effekter.
Risken är påtaglig att effekterna blir de rakt motsatta,
åtminstone vad det gäller skatteintäkter och arbetstill-
fällen. Idén med stormarknaden är att med bl.a. låga
priser hålla hög omsättning och genom låg personal-
täthet hålla kostnaderna nere. Den handel som slås ut
av etableringarna är ofta småföretag med hög perso-
naltäthet, och den totala summan arbetstillfällen ten-
derar snarare att minska. Dessutom är det länge sedan
kommunerna kunde beskatta företagen, så den delen
av intäkterna tar staten hand om.
För det tredje: Beslut om lokalisering av köpcent-
rum och stormarknader behandlas ofta som ett enfrå-
geprojekt och styrs av enskilda ekonomiska intressen
på bekostnad av det allmännas intresse.
För det fjärde: Politiker och planerare är ofta räd-
da för att hämma den fria konkurrensen och glömmer
bort att man slår undan förutsättningen för konkur-
rens för andra. Saknar man tillgång till ett starkt ka-
pital kan man inte konkurrera om den billiga marken
och de stora etableringarna och i förlängningen inte
heller om de bilburna köpstarka konsumenterna, dvs.
att man genom att ge vissa företag tillgång till billig
mark och goda parkeringsmöjligheter snedvrider
konkurrensen gentemot dem som saknar dessa möj-
ligheter.
För det femte: Det kommunala planmonopolet
används ofta som ett skäl för att anta dåliga otillräck-
ligt analyserade planer, naturligtvis bl.a. utifrån svå-
righeten att göra just dessa planer.
För det sjätte: Kritiken måste också riktas mot
länsstyrelsernas alltför passiva hållning när det gäller
deras roll som samordnare av mellankommunala,
regionala och nationella intressen.
Fru talman! Det hade varit lockande att föreslå ett
allmänt förbud mot etableringar av externa köpcent-
rum. Jag gör inte detta med hänsyn till det kommu-
nala planmonopolet, som jag anser vara värt att beva-
ra så långt det över huvud taget är möjligt. Det vi
föreslår är i stället en skärpning av plan- och byggla-
gen på det här området.
När plan- och bygglagen infördes 1987 var det
mycket för att stärka kommunernas makt över plan-
frågorna. Utgångspunkten var att det kommunala
självstyret var betydelsefullt. Dessutom hade kom-
munsammanslagningarna ökat kommunernas storlek
och därmed också förutsättningarna för en fungerande
förvaltningsorganisation kring planfrågorna.
Detta har tyvärr lett fram till missuppfattningen att
kommunerna kan göra precis som de vill. Plan- och
bygglagen ger ramen för beslut om markanvändning-
en och ställer stora krav på intresseavvägningar och
beslutsunderlag. Det uttrycks också mycket klart att
kommunen skall ta hänsyn till både det allmännas och
det enskildas intressen, och om en detaljplan skulle
medföra oacceptabla intrång i motstående intressen
får inte planen godtas.
Det är också klart uttryckt, vilket är viktigt att på-
peka, att det kommunala planmonopolet inte sträcker
sig utanför kommunens gränser och att planlägg-
ningsbeslut som får effekter på andra kommuner skall
samordnas. Om samordningen misslyckas skall i
normalfallet planen inte antas.
Det finns en rad andra regler som styr planbeslu-
ten och som borde kunna användas för att bevaka det
allmännas intressen. T.ex. har länsstyrelserna skyl-
dighet att självmant pröva planläggningsbeslut som
kan få skadlig påverkan på miljön. I proposition
1994/95:230 betonas och förtydligas bestämmelserna
kring miljöhänsyn vid planering. Vidare kan vi kon-
statera att det ställs hårda krav på kommunerna när
det gäller avvägning mellan olika intressen inom
kommunen och på samma sätt i relation till andra
kommuner.
Fru talman! Trots att det redan finns en hel del
regleringar kring etableringsfrågorna anser Vänster-
partiet att det behövs en förstärkning i plan- och
bygglagen. Om inte annat visar verkligheten i Skåne
att så är fallet. Länsstyrelserna måste få starkare in-
strument för att kunna bevaka samordningen i mel-
lankommunala beslut och i beslut som påverkar hela
regioner. Det är också viktigt att länsstyrelserna får
större förutsättningar att ta till vara det nationella
intresset. Det kan bl.a. handla om våra förutsättningar
att efterleva de miljömål som är uppsatta.
Vi föreslår därför två förtydliganden i PBL när det
gäller lokaliseringsbeslut som får mellankommunala
och regionala effekter, utan att för den skull göra
några större inskränkningar i det kommunala plan-
monopolet. Det är för oss mycket underligt att vi inte
fått majoritet för vårt förslag, med tanke på den debatt
som har förekommit och deklarationerna från i stort
sett alla partier om betydelsen av ett ekologiskt håll-
bart Sverige. Tydligen är det långt mellan högtidstal
och faktiska beslut.
Vårt första krav är att ställa formella krav på be-
slutsunderlaget inför varje beslut som får mellan-
kommunala och regionala konsekvenser. Detta skulle
skapa bättre förutsättningar för ordentliga kon-
sekvensutredningar och ge länsstyrelserna ett verk-
ningsfullt redskap i diskussionerna mellan kommu-
nerna. Det andra är att ställa krav på att planlägg-
ningsbeslut, oavsett vad som får ingripande regionala
effekter, skall belysas i översiktsplan före detaljplan-
läggning.
Fru talman! Jag yrkar utifrån det jag föredragit bi-
fall till reservation 4 under mom. 4 och instämmer i
övrigt i Owe Hellbergs yrkande.

Anf. 116 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är glädjande att Sten Lundström
inte anser den kommunala självbestämmanderätten
vara en ko eller något annat heligt kreatur. Å andra
sidan blir jag lite oroad över att han vill rycka av
kommunerna deras ansvar i det här sammanhanget.
De har ett planansvar. Skall vi ständigt höja ansvaret
uppåt i hierarkin riskerar vi att sitta i riksdagen med
de skånska stadsplanerna, och det var inte meningen.
Det finns möjligheter för kommunerna att säga nej
till bebyggelse. Man är inte tvungen att säga ja till en
stormarknadsetablering. Man har t.o.m. allt mindre
incitament att göra det, då kommunerna inte har nå-
gon möjlighet att beskatta juridiska personer. Vill
man värna om servicen i den lokala tätorten kan man
helt enkelt säga nej.
Det finns exempel på goda stadsplaneringar i lan-
det. I t.ex. Lidköping i Skaraborgs län finns exempel
på en mycket väl fungerande stadskärna med god
försörjning och låga priser, eftersom man har skött
sin stadsplanering på ett bra sätt. Jag kan också visa
på Ekerö kommun i Storstockholmsområdet, som på
ett bra sätt replierat på storstaden när man etablerat
sitt lokala centrum. På det viset åstadkommer man
goda lösningar för medborgarna med låga priser och
god försörjning i alla fall.
Det är mer bevänt med att försöka återföra ansva-
ret till kommunerna, som har maktmöjligheterna, än
med att rycka av dem ansvaret genom att införa nya
bestämmelser som lägger ansvaret på en högre admi-
nistrativ nivå.

Anf. 117 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Carl-Erik Skårman! Det är naturligt-
vis inte så att länsstyrelsen i dag inte intar en roll i det
här. Länsstyrelsen har redan i dag möjlighet att vara
delaktig i planbeslut som får mellankommunal, regi-
onal och nationell påverkan.
Det vi yrkar på är inte under någon som helst om-
ständighet att begränsa det kommunala självstyret
avseende de etableringar som är inomkommunala.
Detta handlar för vår del om de beslut som får effekt
på andra kommuner än den egna. Det är här vi anser
det nödvändigt att kommunerna i viss mån tappar en
del av sin beslutanderätt och att man fattar regionala
och interkommunala beslut på en sådan nivå att alla
kommuner som berörs av besluten faktiskt omfattas.
Det är också nödvändigt att se till att få ned
mängden inköp som görs per bil för att vi skall kunna
upprätthålla de beslut som bl.a. Carl-Erik Skårmans
eget parti har ställt sig bakom i klimatkonferensens
anda.

Anf. 118 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Viktigt i ledarskap är att inte rycka av
underställda det ansvar de har. Detsamma gäller för
statens och kommunernas organisation. Har vi nu lagt
ansvaret för stadsplaneringen på kommunerna skall vi
icke onödigtvis rycka av dem det ansvaret. Framför
allt mot bakgrund av att länsstyrelserna - vilket Sten
Lundström själv påpekar - redan har ett ansvar att
uppmärksamma kommunerna på när de är ute på fel
väg och initiera exempelvis regionplanering bör vi
inte nu införa nya bestämmelser som gör det möjligt
för kommunerna att springa ifrån sitt ansvar i det här
sammanhanget.

Anf. 119 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Carl-Erik
Skårman under inga som helst omständigheter är
beredd att begränsa bilismens utbredning när det
gäller inköpshandel och liknande - allt i den heliga
konkurrensens anda. Carl-Erik Skårman är inte be-
redd att göra de förändringar som enligt mig är full-
ständigt nödvändiga för att få rimligare proportioner
på denna handel.
Jag tycker att det är tragiskt att Carl-Erik Skårman
inte kan se skillnaden mellan det kommunala själv-
styret och det styre som handlar om hela regioner och
nationella intressen och att det faktiskt behövs olika
beslutsnivåer även när det gäller de här sakerna.

Anf. 120 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag anser liksom Sten Lundström att
det är viktigt att kunna reglera detta. Men jag anser
också att kommunerna har de lagliga verktygen. De
skall bara lära sig att använda dem.
När det gäller Skåne har ju Skåneregionen ytterli-
gare möjligheter genom att man ingår som försökslän
i verksamheten med regionalt utvecklingsansvar. Man
har också varit bra på väg när det gällt sådana här
etableringar som rör flera kommuner. Det är alltså
inställningen hos politikerna i regionfullmäktige som
har styrt det här en hel del.
Nu när planerna ändå antogs visade ju länsstyrel-
sen att man har möjlighet att gripa in. Det gjorde man
på så sätt att man upphävde de här planerna, just med
motiveringen att samordningen inte hade skett på
lämpligt sätt. Nu vet vi att detta är överklagat till
regeringen och kommer att avgöras där.

Anf. 121 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi kan konstatera att det som Carl-
Erik Skårman befarade är det som kan hända med
dagens lagstiftning, nämligen att regering och riksdag
till slut blir de som får avgöra dessa frågor. Det som
vi vill uppnå med vår motion i denna fråga är att
stärka regionens förutsättningar, och jag kan bara
beklaga att Skåne inte fullföljde det som man var på
väg att göra. Det innebar egentligen det som vi har
skrivit, nämligen det som region Skåne till stor del
var beredd att en gång fatta beslut om men som man
har backat från.
Det enda som vi vill med detta är att se till att
stärka regionens möjligheter att påverka de regionala
frågorna.

Anf. 122 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag ville tala om att verktygen för att
stärka regionens förutsättningar finns och att det
beror på den politiska viljan om man vill använda
dem.

Anf. 123 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Lilian
Virgin och jag inte är överens. Jag tycker inte att
regionen har tillräckligt starka instrument för detta.
Om så hade varit fallet hade jag naturligtvis inte
väckt en motion i vilken det krävs ytterligare två
instrument för regionens räkning. Jag beklagar bara
att socialdemokratin inte kan dra lärdom av det som
hänt, där de mellankommunala besluten i Skåne inte
har lett till någon särskilt positiv bild utan snarare en
explosion av externa handelscentrum, vilket vi riske-
rar att få se i betydligt fler regioner om vi inte nu ger
länsstyrelserna och kommunerna tillräckliga redskap
för att stoppa dessa etableringar.

Anf. 124 PER BILL (m):
Fru talman! En viktig del i detta betänkande är
Heby kommuns länstillhörighet. Jag vill därmed börja
med att instämma i Rigmor Ahlstedts bifall till reser-
vation 16 angående länstillhörigheten för Heby kom-
mun.
Redan 1997 motionerade jag för första gången i
denna fråga. Då hade kommunen ännu inte haft sin
folkomröstning, och jag skrev att jag tyckte att man
skulle ta mycket stor hänsyn till vad kommunens
invånare sade och att man skulle följa folkomröst-
ningsresultatet. Jag fick en s.k. välvillig skrivning av
bostadsutskottet då.
Sedan dess har det gått en tid, och folkomröst-
ningen har hållits. Och som vi har hört här tidigare i
dag sade 57,7 % ja till ett länsbyte, medan 39,9 %
ville stanna kvar som en del av Västmanland. Trots
detta solklara utslag har regeringen börjat dra saken i
långbänk. Utredningar tillsätts, och Kammarkollegiet
kopplas in. Vissa socialdemokratiska politiker börjar
leta efter olika sätt att kringgå folkomröstningsresul-
tatet. Vissa lokala politiker har t.o.m. börjat propage-
ra för en styckning av Heby kommun. Detta är oroan-
de.
Något annat som också är oroande är att Miljö-
partiet, som normalt sett brukar vara en stor vän av
folkomröstningsresultat, den här gången går med på
dessa segdragningar av ärendet. Men så är det väl
kanske när man sitter i värmen kring köttgrytorna i
Rosenbad. Eller är det enbart när folkomröstningsre-
sultaten går Miljöpartiets väg som man vill följa re-
sultatet?
Lite extra oroad blev jag när jag hörde ansvarigt
statsråd, Britta Lejon, i en interpellationsdebatt här i
riksdagen för några dagar sedan besvara frågor om
Heby kommun. I princip kan man säga att hon avstod
från att över huvud taget uttala sig och gömde sig
bakom Kammarkollegiets utredning som om rege-
ringen inte kunde ha någon typ av åsikt och någon typ
av plan innan den har fått denna utredning. Detta är
naturligtvis nonsens. Det går alldeles utmärkt för
både regering och riksdag att göra en viljeyttring. Det
är väl ändå inte så att man först låter folkomröstning-
en komma till stånd men aldrig hade för avsikt att bry
sig om resultatet?
Fru talman! I den motion som vi behandlar i dag
har jag tillsammans med Lennart Hedquist, Modera-
terna, Rigmor Ahlstedt, Centerpartiet och Harald
Nordlund, Folkpartiet föreslagit att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt bifalla Heby kommuns
framställan om att få tillhöra Uppsala län.
För oss är lokala folkomröstningar en viktig del
av en vitalisering av demokratin. Att genomföra folk-
omröstningar och sedan strunta i folkviljan under-
gräver tron till vår demokrati och skapar även politi-
kerförakt.
Med hänvisning till folkomröstningsresultatet
tycker jag att man skyndsamt skall bifalla Heby
kommuns framställan om att få tillhöra Uppsala län.

Anf. 125 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Per Bill undrade om det var på grund
av att vi sitter vid köttgrytorna i Rosenbad som vi inte
tillstyrker denna motion. Det kan väl ligga någonting
i det. Jag kanske inte är precis lika orolig som Per Bill
för att folkomröstningsresultatet inte skall följas. Jag
tycker att Per Bill föregriper beslutet och dessutom
ger sig själv tolkningsföreträde i fråga om vad demo-
krati egentligen är. Per Bill föregriper beslutet på så
sätt att han säger att detta folkomröstningsbeslut inte
kommer att följas. Jag är inte lika orolig för det. Vissa
tecken som tyder på att regeringen har utsatts för
påtryckningar av bl.a. Västmanland kanske är sådant
som vi behöver vara uppmärksamma på. På den
punkten delar jag absolut motionärens synpunkter på
att man måste följa frågan väldigt noga. Men att där-
emot föregripa beslutet och säga att man inte kommer
att följa folkomröstningsbeslut tycker jag är att ta i.

Anf. 126 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist är ju väldigt
ärlig när hon säger att det kan ligga någonting i detta
med Rosenbad och köttgrytorna. Jag skall då vara
ärlig och säga att nästan alla vi politiker har vår tolk-
ning av vad som är demokrati. Helena Hillar Rosen-
qvist har säkert sin, jag har min, och runt om i salen
finns det många tolkningar.
Jag måste säga att jag tycker att det är ett bra svar,
eftersom jag blir lite lugnare när jag ändå tycker mig
höra att Miljöpartiet är mycket intresserat av att folk-
omröstningsresultatet skall få effekt och att resultatet
skall bli att när vi har nästa riksdagsval kommer Heby
kommun att tillhöra Uppsala län.

Anf. 127 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Per Bill var här när
jag höll mitt anförande. Men slutsatsen av just det
som rörde länstillhörigheten för Heby kommun var
att jag ändå tillstyrkte länstillhörighet men valde att
avstyrka motionen. Jag anser därför inte att själva
motionen säger så mycket om själva länstillhörighe-
ten utan den är mer ett påpekande till regeringen att
man minsann kommer att hålla ögonen på att detta
skall behandlas. Men jag anser att den skrivning som
finns i betänkandet om att man skall ta tillbörlig hän-
syn till folkomröstningsresultatet är till fyllest.

Anf. 128 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Om min farhåga då skulle vara be-
sannad nästa år då det är allmän motionstid skall jag
inte bara höra av mig till Gunnar Goude utan även till
Helena Hillar Rosenqvist och se om även ni kan vara
med och skriva under och kanske t.o.m. förbättra den
gemensamma motion som ligger till grund för den här
debatten.

Anf. 129 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att Per Bill ger en felaktig
beskrivning när han påstår att regeringen drar detta i
långbänk. Kammarkollegiet har ju till uppgift att
utreda, och såvitt jag har hört är det nu föremål för
remissbehandling.
Jag lyssnade också på förra veckans interpella-
tionsdebatt. I den fanns det företrädare för Modera-
terna, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.
Och jag kunde inte finna att någon av dem som de-
batterade då hade någon annan uppfattning än att
Kammarkollegiet skulle utreda och att utredningen
skulle avvaktas.
När det gäller skyndsamhet är det ju så att alla
myndigheter har ett allmänt krav på sig att de skall
arbeta skyndsamt.

Anf. 130 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Lilian Virgin tycker inte att det här är
att dra i långbänk. Både regering och riksdag kan ju,
när man vill, avge en viljeyttring. Man behöver inte
avvakta en utredning för att göra det.
Vad som gjorde mig riktigt oroad är följande.
Lennart Hedquist har ställt en mycket rak fråga till
statsrådet. Om jag minns rätt var frågan: Om utred-
ningen kommer fram till att allting är okej och till att
det går att göra detta länsbyte, är ministern då villig
att säga ja till att det i så fall skall genomföras? Unge-
fär så tror jag att frågan var ställd. Trots många om
och men osv. fick vi inte något svar. Statsrådet sade
att hon ville avstå från att svara. Detta gjorde mig, fru
talman, lite orolig.

Anf. 131 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag tänker prata om endast en sak,
men en sak som inte är så liten. Det gäller den pågå-
ende samhällsförändrig som hela tiden sker, också
medan vi talar här, och som köpcentrum och stor-
marknader ställer till med.
Jag och Miljöpartiet vill, precis som Carl-Erik
Skårman sade i sitt inledningsanförande, att kommu-
nerna tar ett helhetsansvar i sin planering. Detta är
oerhört viktigt. Staden i sin helhet är ett kulturland-
skap. Om kommunen tillåter t.ex. livsmedelsförsälj-
ning på industrimark förändras hela kulturlandskapet,
t.ex. som i Katrineholm där Mattorget och Spar Inn
har slagit ut småbutiker och kvartersbutiker i centrala
delar av staden och i de yttre delarna. Hela kultur-
landskapet förändras därmed.
Det här sker i en rasande fart i Sverige och slår
sönder förutsättningarna för en utveckling av våra
egna europeiska städer. Det ena köpcentrumet efter
det andra och den ena stormarknaden efter den andra
beslutas enskilt i kommuner, utifrån en amerikansk
modell där själva förutsättningen för samhällsplane-
ringen baseras på en separering av boende och hand-
lande. Det är en samhällsplanering grundad på en av
bilsamhällets värsta avarter. Den diskussionen saknar
jag i dag ute i kommunerna.
Handlandet förutsätter nämligen bil. Konsekven-
serna för alla städer, såväl stora som små, och för
större städers förortscentrum - det gäller även Stock-
holms stad - är utarmning och i sista hand döda cent-
rum. De förortscentrum som byggdes på 60- och 70-
talen kommer förmodligen att drabbas allra hårdast.
Carl-Erik Skårman, vi har många sådana i Stock-
holms stad!
Konsumenterna vill ha köpcentrum och stormark-
nader, sägs det. I synnerhet barnfamiljer vill ha köp-
centrum, säger en del. Men än så länge har jag inte
hört någon definiera vem den här konsumenten med
behov av köpcentrum är. Än mindre har jag hört
någon säga sig vilja att det egna lokala centrumet
skall utarmas.
Däremot vet jag att det i en undersökning om res-
vanor i Gävle frågades om resvanor vid butiksinköp.
Undersökningen gav besked om att 50 % av kundbe-
söken sker med bil och att 40 % av inköpen görs av
personer som går eller cyklar. Det är alltså lokala
dagligvarubutiker i lokala centrum som svarar för en
stor del av dagligvaruinköpen. Om Gävle fullföljer
planerna på köpcentrum kommer, beräknas det, 25 %
av dagligvarubutikerna i centrala Gävle att slås ut.
Vidare finns det skräckexempel från Sörmland
som visar hur kommuner konkurrerar med varandra
om kunder och låter köpcentrum byggas precis invid
kommungränserna. Att länsstyrelsens samordnande
roll fungerar väldigt olika i olika län vet vi. I Skåne
har Regionförbundet gått ut och sagt att man inte
klarar av trycket från de 20 stormarknader som vill
etablera sig i regionen.
Fru talman! Developer kallas den amerikanska
modell som redan tillämpas - marknaden kommer till
kommunen, knackar på dörren och säger: Vi vill
bygga ett köpcentrum. Bra, säger kommunens före-
trädare, för det ger jobb.
I Tyskland ges befintliga butiksägare utrymme att
tala om vad de tycker innan en nyetablering av köp-
centrum eller stormarknader sker. Det tycker jag är
ett gott exempel för den europeiska modellen.
I Norge har man infört ett femårigt panikstopp för
nya stormarknader och köpcentrum, och i Danmark
finns det en lagstiftning där det i första hand sägs att
nya butiker skall förläggas till befintliga centrum i
städerna.
Utskottet hänvisar till PBL, till de av riksdagen
fastställda miljömålen, till de kommunala plan- och
byggmonopolen och till länsstyrelsens samordnande
roll. Visst, det är helt rätt men uppenbarligen fungerar
det inte. Då är det vårt samhällsansvar, ett ansvar för
oss här i riksdagen, att se till att det fungerar. Det är
alltså vårt ansvar att se till att de olika delarna till-
sammans skapar nämnda helhet så att det inte blir en
helhet som ingen har efterfrågat, utan så att det blir en
helhet som vi vill ha, nämligen ett levande Sverige
och levande städer.
Mot den bakgrunden föreslår jag att ett moratori-
um införs vad gäller nya köpcentrum och stormark-
nader. Kalla det gärna panikstopp, som man gör i
Norge!
Den nya miljöbalken säger att vi skall lägga ned
mera tyngd på hur miljökonsekvensbeskrivningar tas
fram, och det är bra. Men mest angeläget just nu är ett
moratorium så att vi kan få en bred samhällsdiskus-
sion om hur vi vill förädla det kulturarv som faktiskt
utgör grunden för alla svenska städer, för den euro-
peiska staden. Jag menar att det i dag finns tillräcklig
kunskap om hur vi påverkas av den rumsliga miljön.
Riksdagen har t.o.m. tagit beslut här och konstaterat
att vi påverkas av den miljö som vi befinner oss i.
Det finns en klar risk att man, innan vi hunnit
fundera ut hur vi vill ha miljökonsekvensbeskrivning-
ar och även andra konsekvensbeskrivningar och även
lärt oss hantera dessa i den demokratiska processen,
har hunnit bygga hundratals nya köpcentrum eller
stormarknader. Själva grundförutsättningen för da-
gens städer, det som vi alla här vill skydda, har då
slagits sönder.
Just nu planeras i Sverige 30 nya stormarknader
på totalt en miljon kvadratmeter. Då går det inte att
sätta frågetecken efter detta med om stadskärnor
kommer att överleva eller om de kommer att utarmas.
Vi måste veta detta, så att det blir ett demokratiskt
beslutsunderlag och inte, som nu, ett hysteriskt kom-
munalt beslut grundat på att arbetstillfällen ges under
en kortare byggperiod.
Lämpliga styrmedel är omfattande kon-
sekvensanalyser, socialt, ekonomiskt och miljömäs-
sigt. Detta skall vara obligatoriskt. Det borde nämli-
gen vara länsstyrelsens jobb att inte bara verka för
lämplig samordning. Medan den europeiska staden
tillåts slås sönder i Sverige stärks dess ställning i
övriga Europa. Därför säger jag: Inför ett moratorium
nu!

Anf. 132 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Stadsbyggnadskonst är inte lätt. Där-
emot är den mycket viktig. Det gäller att blanda bo-
städer, arbetsplatser, allmänna ytor och kommunika-
tionsvägar på ett bra sätt och så att alla invånares
önskemål tillgodoses. Jag menar att det faktiskt finns
de som har ett legitimt intresse av att ta bilen för att
inhandla vissa saker. Det är nämligen inte så lätt för
en fyrabarnsfamilj att på cykel köra hem blöjbalar
och alla mjölkpaket.
Om man till varje pris hindrar en stadsplanering
som gör det möjligt att ta bilen till city eller till cent-
ralortens centrum för att inhandla nämnda saker pop-
par omedelbart ett antal köpcentrum upp, just därför
att det finns vissa grupper som har ett legitimt intres-
se av att göra sina inköp på det här sättet.
Därför är det viktigt att se till att de europeiska
stadskärnorna, inklusive våra egna, kan tillgodose de
inköpsbehov som våra medborgare har, inklusive
barnfamiljer och äldre som har svårt att röra sig. Där-
för är det viktigt att vi ställer större krav på att kom-
munerna lever upp till sitt ansvar. I annat fall blir det
köpcentrum. Centralistiska administrativa och byrå-
kratiska bestämmelser gör inte livet bättre.

Anf. 133 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag förstod inte riktigt vad Carl-Erik
Skårman egentligen ville säga. Jag tror att vi är helt
överens om att vi vill ha helhet, blandad bebyggelse,
bostäder, arbete, närservice. Vi är helt överens om
det. Men vi måste veta, innan vi tillåter köpcentrum,
att vi inte slår ut den lokala dagligvaruhandeln. Vi
måste ha gott om tid att diskutera vad det är för sam-
hällsförändring vi vill ha. Vi måste se staden i dess
helhet. Då kan det inte vara så att vi blundar för det
som har hänt i de städer som har tillåtit livsmedels-
försäljning på industrimark att expandera. Tomterna
är billigare där, det blir lägre hyror och du kan hålla
nere priserna. Men samtidigt som du som konsument
vill ha ett billigt pris måste du få ta ställning till om
du accepterar att 25 % av affärerna i ditt centrum
stängs.

Anf. 134 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Vill vi att våra traditionella centrala
delar av våra samhällen skall överleva kan vi inte
förbjuda all parkering och jaga ut bilarna ur de cent-
rala delarna, om vi vill att centrum skall fungera som
varuförsörjare för hela kommunen. Det finns de som
har legitima intressen av att använda bilen till sina
inköp. Det är hela poängen.

Anf. 135 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag förstod inte heller nu vad Carl-
Erik Skårman egentligen är ute efter. Påstår Skårman
på något sätt att jag har sagt att all biltrafik skall för-
bjudas då vet jag inte hur han lyssnat på mitt anföran-
de. Men det föranleder mig att komma ihåg vad mil-
jöpartiet i Turin i Italien lyckades genomföra. Där
finns en fantastisk stadskärna som har mycket små
lokala butiker. För ett antal år hade man en vidrig
trafiksituation. Det lokala kommunala miljöpartiet
lyckades att införa att köpcentrumgatan blev bilfri.
Alla näringsidkare trodde efter att ha lyssnat till några
propagandister - jag vet inte vilka men man kan
misstänka några - att alla affärer skulle få stänga.
Tänk, efter det att man hade stängt av för genomfart-
strafiken började det lokala näringslivet blomstra.
Människor älskar att promenera där och köpa än mer
och tycker att det är mycket trevligt att socialt umgås
i stadskärnan i en trevlig bilfri miljö. Jag rekommen-
derar ett besök i Turin.

Anf. 136 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag har begärt ordet för att kommen-
tera motion 202 där det föreslås att riksdagen genom
tillkännagivande skall uppmana regeringen att skynd-
samt bifalla Heby kommuns framställan om att få
tillhöra Uppsala län. Utskottet säger att man inte
tycker det, utan man bör avvakta pågående utredning.
Varför tycker vi motionärer att det är så bråttom
med det här? Jo, tidigare talare från Uppsala län har
varit inne på det. Här han man hållit en folkomröst-
ning. Entusiasmen i Heby kommun är mycket stor.
Dessutom upplever vi alla att det här inte borde vara
någon komplicerad fråga. Det borde inte vara en
fråga som kräver lång tids utredande. Här har 60 % i
en folkomröstning sagt ja till att överföras till Upp-
sala län. Alla politiska partier i Heby kommun säger
ja. Alla politiska partier i Uppsala hälsar Heby kom-
mun välkommen till Uppsala län. Då är det här, me-
nar vi, en viktig demokratifråga. Ta nu vara på entu-
siasmen och ge inte hebyborna den uppfattningen att
det engagemang som de visat i en folkomröstning och
resultatet av folkomröstningen inte spelar någon roll,
så att entusiasmen avtar. Ta inte den risken! Det är i
första hand därför som vi motionärer tycker att det är
så viktigt att vi nu uttalar att det bör gå snabbare att
lägga fram ett förslag än det synes nu göra.
Jag sade alltså att alla partier i Heby står bakom
förslaget. Jag är nyfiken på vad socialdemokraterna i
vårt län egentligen säger. Är det så att ni tycker att det
är okej att man låter entusiasmen slockna? Vad säger
miljöpartisterna på Uppsalabänken: Är det okej? Är
det inte viktigt att ta vara på entusiasmen från folk-
omröstningen?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 16 un-
der mom. 19.

Anf. 137 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Gunnar Goude är inte här nu, men jag
har förvissat mig om att alla är överens om att folk-
omröstningsresultatet i Heby skall efterföljas. Det är
en självklarhet. Det finns få som är så starka folkom-
röstningsförespråkare som Miljöpartiet. Det borde
Harald Nordlund veta. Vi har dessutom en vilja att
stärka folkomröstningsinstitutet. Jag undrar om de
andra partierna är beredda att ställa upp på att det inte
är kommunfullmäktige som skall avgöra utan folket,
10 % av de röstberättigade, som skall få avgöra om
en folkomröstning skall hållas. Nu har en folkomröst-
ning hållits. Jag väntar också på svar från socialde-
mokraterna. Jag vet att det finns tongångar i Väst-
manland som är lite oroande.

Anf. 138 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! En självklar slutsats av detta borde
vara att Miljöpartiet sluter upp bakom motionen och
faktiskt yrkar bifall till den för att, som jag tidigare
sagt, ta vara på entusiasmen i Heby kommun. Låt oss
visa hebyborna att det är viktigt med en folkomröst-
ning och att det är viktigt att vi tar vara på deras en-
gagemang.

Anf. 139 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Dessvärre handlar inte motionen om
folkomröstningen utan om hur regeringen skall
handla när den handlägger det här ärendet, man skall
ta tillbörlig hänsyn, om det skall ske skyndsamt och
hur man skall se på det. Jag kan se att en helt vanlig
beredning av ärendet, såsom det är tänkt och med den
noggrannhet som krävs, t.o.m. stärker möjligheterna
för att det kommer att gå precis den väg som ni öns-
kar.
Att skyndsamt behandla detta kan leda till en viss
slarvighet, att man ger efter för påtryckningar från
socialdemokraterna i Västmanland, att man tycker att
det är så känsligt att man låter bli att behandla det
eller att man väntar på en regional utredning. Jag tror
att det kan vara precis tvärtom mot vad Harald
Nordlund säger.

Anf. 140 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Risken nu är att man sänder ut signa-
ler om att det föreligger stor tveksamhet i sakfrågan.
Det är det som är allvarligt.
Vi föreslår inte att man skulle slarva över frågan.
Skyndsamhet behöver inte medföra slarv.

Anf. 141 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt att förlänga de-
batten om Heby alltför mycket, men som riksdags-
man för kristdemokraterna i Västmanland och efter
ha talat med partiet på distriktssidan, folk i Heby
kommun och kommunpolitiker konstaterar jag att det
finns en stor oro över att folkomröstningsresultatet
inte kommer att beaktas.
Att socialdemokraterna sin vana trogen gräver ned
frågan i en utredning är lätt att förstå, det händer
också med mycket annat. Att kristdemokrater, mode-
rater, folkpartister och centerpartister säger att man
skall beakta folkviljan är inte heller så svårt att förstå,
det brukar vi göra. Men det som förvånar är Miljö-
partiet.
I Heby har Miljöpartiet talat för folkomröstning.
Man har upplevt Miljöpartiet som positivt. Men när
frågan kommer upp i form av en motion till utskottet
säger man nej. I Heby är oron rätt stor över den här
frågan.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 16. Jag hop-
pas och önskar också att Miljöpartiet gjorde samma-
lunda. I Heby vill man ha besked så fort som möjligt.
När det gäller en del praktiska problem som har
lyfts fram finns det redan i dag avtal mellan lands-
tingen i både Västmanland och Uppland. Det mesta
talar nog för att frågan bör kunna beredas rätt så
snabbt.
Jag hoppas att folkviljan i Heby skall beaktas.

Anf. 142 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag får tydligen svara för Miljöpartiet.
De andra partierna kan jag inte svara för.
Utskottsmajoriteten har sagt att vi har en viss till-
tro till att det här ärendet kommer att behandlas som
det bör, nämligen att man tar hänsyn till resultatet av
folkomröstningen.
Däremot undrar jag om Magnus Jacobsson menar
att det är riksdagen som skall avgöra denna fråga. Det
låter nästan så, eftersom den ena talaren efter den
andra tar upp frågan som om motionen gällde folk-
omröstningen, som om motionen inte gällde att man
är tveksam till om ärendet skall behandlas skyndsamt
eller ej.
Vi pratar om olika saker. Det är bara att läsa in-
nantill vad motionen handlar om. Man är ängslig för
att folkomröstningsresultatet inte skall följas. Det är
inte fråga om vad resultatet av folkomröstningen blev
eller om resultatet skall följas eller ej. Här är det fråga
om ord och tolkningar av begreppen tillbörligt och
skyndsamt.

Anf. 143 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är helt korrekt. Det är inte riksda-
gen utan det är regeringen som efter utredning av
Kammarkollegiet som skall avgöra frågan. Men det
finns fortfarande en stor oro i Heby över hur resulta-
tet skall följas. Om denna kammare fattar det beslut
som motionen innebär, vilket den kan göra om Miljö-
partiet ändrar sig, vore det en mycket kraftig signal
från kammaren till regeringen om vad vi tycker vore
ett vettigt beslut.
När det gäller rikets indelning är det regeringen
som fattar beslut. Det är jag och alla i Heby mycket
medvetna om. Men jag skulle ändå önska att heby-
bornas vilja beaktades. Jag tror att detta vore en bra
signal.

Anf. 144 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Magnus Jacobsson hänvisade till att
det är regeringen som avgör. Jag anser att frågan är
avgjord. Den har avgjorts i en folkomröstning. Jag
vill i så fall lägga avgörandet på kommunen.
Frågan är avgjord. Hur det sedan skall gå till är en
sak som skall beredas. Det anger kanske den riktning
som jag tycker att det hela skall ta. Det är inte fråga
om ifall folkomröstningens resultat skall beaktas. Det
gäller snarare hur det skall gå till. Jag förstår att det
kan ta sin tid.

Anf. 145 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Den formella gången är fortfarande så
att det är regeringen som beslutar, och det finns fort-
farande en oro. Det är ju glädjande att Miljöpartiet
anser att frågan redan är avgjord, men då får ni gärna
trycka på samma knapp som jag - tyvärr den röda
knappen i det här fallet. Det hade varit glädjande och
det hade gett den signal som hebyborna vill ha. Jag
tror även att Miljöpartiets trovärdighet då hade ökat.
Nu säger man att man är för, men det händer inte
mycket mera.

Anf. 146 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Det har efterlysts åsikter om och syn-
punkter från samtliga partirepresentanter från Upp-
sala län på hur vi ställer oss i den här frågan.
För vår del har vi aldrig motsatt oss den principen
att man skall rätta sig efter en folkomröstning. Där-
emot - vilket jag tycker är ganska viktigt och som
också den här debatten har visat - har historien om
Hebys länstillhörighet varit en infekterad fråga under
många års tid, mer eller mindre - det skall erkännas -
men frågan har hela tiden funnits med. Det är aldrig
bra för en kommun att ha sådana spänningar inom sig
när det gäller den här typen av frågor. Det har erfa-
renheten visat.
Nu har folkomröstningen hållits. 60 % av kom-
muninvånarna har sagt ja till att byta län till Uppsala
län och närmare 40 % har sagt nej. Då kvarstår frå-
gan: Hur får vi en så stor enighet som möjligt så att så
många som möjligt blir nöjda med slutresultatet?
Ett av de viktigaste argumenten när regeringen
skall avgöra frågan är att det förutom ett folkomröst-
ningsutslag finns en tydlig utredning av vad detta får
för konsekvenser. Frågan får inte leva vidare år efter
år, därför att det finns de som är missnöjda och säger:
Det där var en tillfällig opinion i en folkomröstning.
Konsekvenserna utreddes aldrig ordentligt.
Mer eller mindre hälften av kommuninvånarna får
inte vara missnöjda. Det vore det absolut sämsta, och
det borde vi allihop vara överens om som tycker att
hebyborna nu skall få ett slut på frågan i så bred
enighet som möjligt. När regeringen till sist har fattat
sitt beslut skall det också finnas ett underlag som gör
att alla känner tillit till det.
Detta är absolut en av de viktigaste delarna i detta.
Jag har stort förtroende för Kammarkollegiet som
skall göra utredningen när det gäller en allsidig be-
lysning av vilka konsekvenserna blir. Regeringens
ansvar är att se till helheten och inte bara till ett folk-
omröstningsresultat i Heby kommun.
Den motion som det har hänvisats till är just den
springande punkten, för att hebyborna snart vill ha ett
svar på sina frågor förstår vi alla. Många talar om
entusiasmen från hebyborna, och sedan vill man
glömma de 40 % som sade nej i folkomröstningen.
Låt entusiasmen komma fram när det finns ett under-
lag som bevisar att regeringen har väl på fötter när
man väl fattar sitt beslut. Vad som står i motionen är
att folkomröstningen skall vara helt vägledande. Om
den hade varit helt vägledande hade det inte behövts
någon utredning eller något underlag, utan då hade
det bara varit folkomröstningsresultatet som hade
gällt. Jag har nu så gott jag har kunnat försökt att
förklara varför jag inte tycker att det är rätt väg att gå.
Jag tycker att det är synd att det blir en politisk
debatt om hanteringen av denna fråga i det läge då
man har klarat av att få en politisk enighet i Heby om
att rätta sig efter folkomröstningsresultatet och att
göra en gemensam ansökan om att få byta län.

Anf. 147 PER BILL (m):
Fru talman! Under mina många besök i Heby har
jag träffat många äldre män och kvinnor som har
berättat för mig om folkomröstningsresultatet 1971. I
samband med kommunsammanslagningen i Heby
genomfördes en folkomröstning om Östervåla och
Harbo, alltså två delar av nuvarande Heby kommun.
De ville tillhöra Uppsala. Det var faktiskt över 90 %
som ville tillhöra Uppsala kommun, och ändå gick
politikerna samman och struntade i folkomröstning-
ens resultat. Då tycker jag att det är väldigt lätt att
förstå att man blir orolig, och än mer orolig när man
hör Mats Berglind här tala om att vi också måste ta
hänsyn till de 40 procenten, att detta med folkrom-
röstning inte skall vara det allena saligrådande osv.
Jag skulle vilja avsluta med att ställa samma fråga
som Lennart Hedquist ställde till Birgitta Lejon och
som hon inte vågade svara på. Om Kammarkollegiets
utredning visar att detta skulle vara en bra idé och att
det skulle fungera, är Mats Berglind då beredd att
snabbt fatta ett beslut och följa folkomröstningens
resultat?

Anf. 148 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Jag tänker definitivt inte göra mig till
tolk för statsrådet Britta Lejon. Jag har stor förståelse
för att hon har en väldigt låg profil i frågan under
utredningens gång av precis samma anledning som
jag har anfört. Hon vill nämligen inte på något sätt
göra antydningar om att regeringen redan har bestämt
si eller så, vilket återigen skulle röra upp stämningen,
utan hon vill avvakta utredningen och komma med
sitt förslag väl grundat.
Om Per Bill frågar hur jag personligen ser på val-
resultatet i folkomröstningen och om utredningarna
visar att det inte finns några som helst problem utan
är fullt genomförbart utan att det får några allvarliga-
re konsekvenser för några andra, så vill jag som riks-
dagsledamot och privatperson hälsa Heby kommun
välkommen till Uppsala län.

Anf. 149 PER BILL (m):
Fru talman! Det allra sista var ju väldigt positivt,
att Mats Berglind såsom riksdagsman inte ser några
problem med att hälsa Heby kommun välkommen till
Uppsala län och därmed följa folkviljan.
Däremot håller jag inte med om det som han säger
om minister Britta Lejon, därför att hon är ju också
demokratiminister. Det är väl ganska uppseendeväck-
ande av en demokratiminister att inte våga uttala sig
om huruvida man skall följa ett folkomröstningsre-
sultat eller inte. En av de viktigaste och mest vitala
delarna som vi har i vår demokrati för tillfället är ju
de lokala folkomröstningarna. Här tycker jag att hon
skulle ha kunnat ha mycket principiella ställningsta-
ganden.

Anf. 150 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Att Per Bill tycker att detta är så en-
kelt därför att Per Bill redan har bestämt sig, betyder
ju inte att ett statsråd som har något större ansvar, för
att uttrycka mig försiktigt, inte skall ligga ganska lågt
i sådana här frågor. Det kanske är just därför att hon
är demokratiminister som hon så noggrant har lyssnat
på företrädarna från Heby kommun om hur folkom-
röstningen har gått. Men hon kommer också att nog-
grant studera vad utredningen säger. Därefter kom-
mer hon med all sannolikhet att bilda sig en uppfatt-
ning och presentera regeringens förslag. I mina ögon
har hon som demokratiminister - jag kanske är något
mer partisk i frågan - skött det här alldeles utmärkt.

Anf. 151 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag tycker att det är lite märkligt att
Mats Berglind säger att det inte är en politisk fråga.
De frågor som vi behandlar här i riksdagen och de
frågor som man behandlar i kommunfullmäktigeför-
samlingar är politiska frågor, så jag tycker inte att
Matsf Berglind skall gömma dig bakom den åsikten.
När det gäller folkomröstningar är det anmärk-
ningsvärt att från en ledamot i konstitutionsutskottet
få höra att det är bra med folkomröstningar, men att
gå från ord till handling - nej, det vill man inte vara
med om.
Det här är en väldigt långdragen fråga i Heby
kommun. Man har inte på något sätt bortsett från
vilka konsekvenser det skulle innebära för Heby
kommun, utan man har lagt fram faktaupplysningar
som visar på fördelar men också på nackdelar. Man
har visat att man kulturellt, näringsgeografiskt och
arbetsmässigt tillhör Uppland.
Vi från Uppsalabänken har tillsammans i dag
återigen suttit ned och lyssnat på samtliga politiska
partier från Heby kommun, som har enats om att
framföra denna åsikt. Jag tycker att det vore märkligt
om vi från Uppsalabänken inte samstämt skulle kun-
na tillstyrka Heby kommuns begäran. Det skulle ge
en riktig kick för att visa att vi menar allvar när vi
genomför folkomröstningar också i andra frågor.

Anf. 152 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Det får vara märkligt eller inte i Rig-
mor Ahlstedts öron och ögon, men jag har så gott jag
har kunnat försökt att förklara varför jag och vi soci-
aldemokrater har tagit den ställning som vi har gjort.
Lilian Virgin tog också upp frågan utifrån bostadsut-
skottets perspektiv när utskottet behandlade frågan.
Det är nästan så att man börjar bli lite orolig för att
det finns någonting som kan komma fram i utred-
ningen som stör på något sätt. Man får nästan den
känslan. Jag hoppas verkligen att det inte är sant.
Det som jag tycker är lite märkligt är det tonläge
som Rigmor Ahlstedt använder i den här debatten.
Rigmor Ahlstedt sade i sitt inledningsanförande att
Kammarkollegiet skulle utreda frågan och att man vet
väl att byråkrater jobbar långsamt. Använder man den
tonen i en debatt i en sådan här fråga är det inte bara
ganska kränkande mot de tjänstemän som med all
sannolikhet gör sitt bästa för att komma fram med en
allsidig och bra utredning, utan man sår också ett frö
till misstro om att man kommer att rätta sig efter de
demokratiska ordningar som finns. Det tycker jag är
djupt olyckligt, eftersom alla har varit så eniga om att
man vill få en lösning för Hebybornas bästa och för
framtiden.

Anf. 153 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! För hebybornas bästa är naturligtvis
att yrka bifall till deras egen begäran.

Anf. 154 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Så enkelt kanske man kan hantera
frågor när man bara vill vara lite lagom opportunis-
tisk och stå på några av medborgarnas i Heby sida.
Men för att få ett så bra underlag som möjligt för att
komma fram till ett beslut som innebär en bra lös-
ning, tycker jag att det är värt varenda dags fördröj-
ning under månaderna framöver fram till beslutet.

Anf. 155 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag tycker att våra farhågor har be-
sannats här. Miljöpartiet sade för en stund sedan att
frågan är avgjord. Det här kunde man föra över till
Heby kommun att genomföra. Jag hoppas att jag
uppfattade det rätt. Mats Berglind säger nu att vi inte
bara skall se till folkomröstningsresultatet utan att vi
också måste väga in andra hänsyn här.
Här finns alltså helt olika syn på frågan. Det gör
att det nu finns särskilt stor anledning för Miljöpartiet
och Vänsterpartiet att ansluta sig till den här motio-
nen. Argumenten för att skynda på frågan är starka
mot bakgrund av vad vi har hört av Mats Berglind.

Anf. 156 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Ja, det är klart, vill man inte ha en all-
sidig belysning, en ordentlig utredning och en sakde-
batt utan mer försöka ha något slags politisk pajkast-
ning, då skall man rösta på Harald Nordlunds förslag.
Då kanske någon vinner en liten poäng. Men vill man
göra det här seriöst och få ett bra avslut på den här
frågan så skall de som är berörda, och det är väl ändå
framför allt Hebyborna, känna att det här har gåtts
igenom ordentligt och noggrant med full respekt både
för vad utredningar och folkomröstningar har givit för
resultat.

Anf. 157 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Då måste jag ställa en fråga till Mats
Berglind och be om en kommentar till Miljöpartiets
ställningstagande. Ni har tydligt markerat att ni haft
en samsyn när frågan behandlades i utskottet. Här i
kammaren redovisar ni nu helt olika syn på frågan.
Den är i princip avgjord men låt den ta tid, säger
Miljöpartiet. Mats Berglind säger: Vi vet inte hur det
här går. Vi har folkomröstningen å ena sidan men vi
måste å andra sidan också titta på andra faktorer. Det
här gör mig mycket orolig.

Anf. 158 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Jag får väl stå ut med att ha gjort Ha-
rald Nordlund orolig. Det viktigaste tror jag ändå är
att vi inte gör Hebyborna oroligare än de redan är
efter det uttalandet.
Jag tror alltså att det är oerhört viktigt att den här
frågan behandlas så seriöst som regeringen nu fak-
tiskt har föreslagit. Jag tror att vi är helt eniga när det
gäller själva vikten med folkomröstningen. Men har
vi redan sagt att den är helt avgörande som många vill
ha det till, att det är den som avgör frågan? Då skulle
vi ju inte ha gjort någon kompletterande utredning
över huvud taget, och Kammarkollegiet skulle inte
fått det här uppdraget. Det är det som är den stora
skillnaden.
Men, som sagt, för min del är jag ganska hoppfull
om att den här frågan får ett lyckligt slut även om det
tar någon månad.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU6 Vissa frågor om jämställdhet
Mom. 1 (mål för jämställdhetspolitiken)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 2 (inriktning av jämställdhetspolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 3 (fp)
Förberedande votering:
68 för res. 2
13 för res. 3
224 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
224 för utskottet
70 för res. 2
14 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 38 kd, 16 c, 16 mp
För res. 2: 70 m
Avstod: 1 kd, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 7 (ny utredning om lönediskriminering)
1. utskottet
2. res. 9 (fp)
Votering:
224 för utskottet
14 för res. 9
70 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 39 kd, 16 c, 16 mp
För res. 9: 1 m, 13 fp
Avstod: 69 m, 1 v
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 9 (jämställdhetslagens tillämpningsområde)
1. utskottet
2. res. 12 (v)
Votering:
185 för utskottet
51 för res. 12
72 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 39 kd, 16 c, 11 fp, 1 mp
För res. 12: 36 v, 15 mp
Avstod: 70 m, 2 fp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 10 (regionalt jämställdhetsarbete)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
186 för utskottet
52 för res. 13
70 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 39 kd, 16 c, 13 fp
För res. 13: 36 v, 16 mp
Avstod: 70 m
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 11 (JämO:s uppdrag i övrigt)
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
222 för utskottet
16 för res. 15
70 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 39 kd, 16 c, 13 fp
För res. 15: 16 mp
Avstod: 70 m
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 14 (opinionsbildning kring föräldraledighet)
1. utskottet
2. res. 17 (kd)
Votering:
185 för utskottet
39 för res. 17
83 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 15 c, 16 mp
För res. 17: 39 kd
Avstod: 70 m, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 3 c, 4 fp

Mom. 16 (meritvärdering m.m.)
1. utskottet
2. res. 19 (kd)
Votering:
200 för utskottet
38 för res. 19
70 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 1 kd, 16 c, 13 fp, 16 mp
För res. 19: 38 kd
Avstod: 70 m
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 17 (mansrollen)
1. utskottet
2. res. 20 (mp)
Votering:
217 för utskottet
16 för res. 20
74 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 38 kd, 16 c, 9 fp
För res. 20: 16 mp
Avstod: 70 m, 4 fp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 19 (åtgärder för invandrarkvinnor)
1. utskottet
2. res. 22 (c, kd)
Votering:
179 för utskottet
55 för res. 22
73 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 36 v, 9 fp, 15 mp
För res. 22: 39 kd, 16 c
Avstod: 68 m, 4 fp, 1 mp
Frånvarande: 13 s, 13 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU15 Personuppgiftslagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU4 Plan- och byggfrågor
Mom. 2 (handelsändamålet i detaljplan)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
185 för utskottet
121 för res. 1
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 16 c, 15 mp
För res. 1: 69 m, 39 kd, 13 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp, 1 mp
Margit Gennser (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (stormarknadsetableringar)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
209 för utskottet
20 för res. 3
79 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 33 v, 39 kd, 16 c, 2 fp
För res. 3: 1 m, 3 v, 16 mp
Avstod: 68 m, 11 fp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 4 (beslut med regionala konsekvenser)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
271 för utskottet
36 för res. 4
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 39 kd, 15 c, 13 fp, 16 mp
För res. 4: 36 v
Avstod: 1 c
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 7 (barns och ungdomars intressen vid plane-
ringen)
1. utskottet
2. res. 5 (v, kd, mp, c, fp)
Votering:
188 för utskottet
120 för res. 5
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m
För res. 5: 36 v, 39 kd, 16 c, 13 fp, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 8 (obligatoriska boendeplaneringsprogram)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
272 för utskottet
36 för res. 6
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 39 kd, 16 c, 13 fp, 16 mp
För res. 6: 36 v
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 9 (hushållningen med vatten)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, c)
Votering:
252 för utskottet
56 för res. 7
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 36 v, 13 fp, 15 mp
För res. 7: 39 kd, 16 c, 1 mp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 12 (riktlinjer för framtidens stadsbyggande)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c)
Votering:
252 för utskottet
55 för res. 9
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 36 v, 13 fp, 15 mp
För res. 9: 39 kd, 15 c, 1 mp
Frånvarande: 13 s, 12 m, 7 v, 3 kd, 3 c, 4 fp

Mom. 19 (länstillhörigheten för Heby kommun)
1. utskottet
2. res. 16 (kd, m, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
137 för res. 16
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 16 mp
För res. 16: 69 m, 39 kd, 16 c, 13 fp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 13 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 4 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

Kammaren beslutade på förslag av tredje vice
talmannen att återstående ärenden på dagens före-
dragningslista fick avgöras i ett sammanhang vid
arbetsplenum torsdagen den 11 mars.

10 § Kustbevakningen, m.m.

Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU2
Kustbevakningen, m.m.

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)

11 § Totalförsvarsplikten

Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU4
Totalförsvarsplikten

Anf. 159 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman, ärade ledamöter, protokollsläsare!
1990-talet har uppvisat en helt makalös utveckling på
det säkerhetspolitiska området, inte minst i vårt eget
närområde. Sovjetunionen har upphört att existera,
Warszawapakten har upplösts och som en följd av
detta har vi också sett hur militärutgifterna har mins-
kat dramatiskt. De har mer än halverats i Europa, de
har minskat med över 80 % i Ryssland, och i land
efter land har man avskaffat värnpliktsarméerna.
Mot bakgrund av det här har Miljöpartiet krävt att
också Sverige skall minska sina militärutgifter. Med
undantag för 1990 och 1991 har de aldrig varit högre
än de är i dag, över 100 miljoner kronor per dygn.
Miljöpartiet har krävt att vi skall vidga hotbilden
och identifiera och hantera också de icke-militära
hoten. Vi har krävt en avveckling av invasionsförsva-
ret. Vi har krävt en nedmontering av en överdimen-
sionerad militär apparat. Vi har krävt omförhandling
och avbeställningar av militär materiel. Vi har krävt
en avveckling av den allmänna värnplikten och en
utveckling av en modern försvarspolitik, anpassad till
2000-talets behov.
Fru talman! Det är inte utan tillfredsställelse som
jag kan notera att Miljöpartiet på flera punkter har fått
gehör för sina krav. Redan 1996 skrevs i försvarsbe-
slutet in formuleringar om en vidgad hotbild, och
under de senaste månaderna ser vi hur vi också har
fått gehör för att helt avskriva det militära invasions-
hotet. Vi har fått gehör för att kraftigt minska de
militära utgifterna. Vi har fått gehör för att montera
ned invasionsstrukturerna. Vi har fått gehör för att
avbeställa, omförhandla och skjuta upp de militära
materielbeställningarna.
Det här är bra, fru talman, men på en punkt råder
status quo. På en punkt förmår riksdagens övriga
partier inte att förhålla sig till en föränderlig omvärld,
och det gäller beträffande de allmänna värnplikten.
Trots att den allmänna värnplikten i praktiken inte
längre finns - för det första omfattar den bara män,
för det andra är det för närvarande knappt 40 % som
kallas in och för det tredje planeras under de närmaste
åren att bara 15 000 skall kallas in - klamrar man sig
fast vid att den allmänna värnplikten skall finnas
kvar.
Trots att den låser fast resurser i en otidsenlig
struktur, finns den kvar. Trots att den är djupt orättvis
- de som vill göra den kanske inte får och de som inte
vill kanske tvingas fullgöra den - finns den kvar.
Trots att den hindrar förnyelsen av en ny försvarspo-
litik och hindrar överföring av resurser från den mili-
tära delen till civila myndigheter för att hantera de
icke-militära hoten, finns den kvar.
Det är mot den här bakgrunden obegripligt att
riksdagens övriga partier föreslår en bibehållen all-
män värnplikt. Här förmår man inte ta konsekvenser-
na av en föränderlig omvärld. Här står man lika tom-
hänt som när det gäller att ge innehåll till en ny för-
svarspolitik.
Det här är inte bra, fru talman, och det är därför
som vi i Miljöpartiet reserverar oss under mom. 1 i
försvarsutskottets betänkande om totalförsvarsplikten.
Fru talman! För att kunna svara mot totalförsva-
rets behov av att kunna möta nya icke-militära hot
vill vi i stället se en värntjänst som bygger på frivil-
lighet. En frivillig värntjänst skall ge en relevant
utbildning för att möta hot inom ramen för den vid-
gade hotbilden - hot som sönderrostade atomubåtar i
Murmansk, IT-sabotage och miljöförstöring.
En värntjänst skall vara öppen för både män ock
kvinnor. En frivillig värntjänst skall också vara en
merit genom att jämställas med arbete i fråga om
tilläggspoäng för högskoleprov. De färdigheter och
kunskaper som den värntjänstgörande inhämtar och
som medför civil kompetens skall självklart ges civil
dokumentation.
Fru talman! De andra partierna hävdar att tvånget
till allmän värnplikt skulle bidra till att totalförsvarets
folkliga förankring skulle stärkas, men det är nog
många av oss som har uppfattningen att verkligheten
är annorlunda. Alla de som tvingas att göra allmän
värnplikt är naturligtvis inte motiverade och inga
goda ambassadörer för totalförsvaret. Alla de som
tvingas göra något som de finner helt meningslöst är
naturligtvis både omotiverade och på intet sätt goda
ambassadörer för totalförsvaret.
Detta är raka motsatsen till det som Miljöpartiet
föreslår, nämligen en frivillig värntjänst, där man tar
vara på ett totalförsvars kanske främsta tillgång,
nämligen motivationen. En tvångsinkallad civilpliktig
eller militär som är omotiverad kan ha aldrig så bra
och modern utrustning men ändå inte göra bästa möj-
liga resultat, men en starkt motiverad person i en
frivillig värntjänst kan naturligtvis ge allt just på
grund av motivationen.
Det är mot den här bakgrunden som jag yrkar bi-
fall till reservationen under mom. 1 i detta betänkan-
de.

Anf. 160 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld. På
många områden sker grundläggande omprövningar -
så också inom försvaret. Den nya hotbild som nu
formas bygger inte på invasionshotet utan på hoten
mot vårt samhälle i stort, risker för miljökatastrofer
och risker för att vårt alltmer el- och databeroende
samhälle skall skadas i grunden. Välfärden och de-
mokratin hotas dessutom av massarbetslöshet och
ökade orättvisor, som kan leda till samhällets förfall i
form av segregation, kriminella gängbildningar och
ökat våld.
Det nya försvaret måste utformas utifrån de nya
hoten, men vi kan också delta i de mycket viktiga
fredsbevarande åtgärder runtom i världen som är
grunden för vår och andras utveckling, som fredsbe-
varande internationell solidaritet genom minröjning,
stöd till fredsförhandlingar och bevakning av att
fredsavtal följs.
Men det militära försvaret måste också vara ett
stöd för samhället i fredstid. När den militära delen av
försvaret minskar, som vi i Vänsterpartiet har pläderat
för och krävt mycket länge, måste de som gör den
militära värnplikten också minska i antal.
Jag förstår mycket väl den oro och den osäkerhet
som präglat de senaste åren för de unga män och
kvinnor som mönstrat men som inte har fått göra sin
värnplikt.
Vi anser att den allmänna värnplikten inte skall
utmönstras. Även om den militära delen minskas
kommer den nya hotbilden på sikt att skapa behov av
en annan inriktning på värnplikten.
Den pliktutredning som arbetar för närvarande
kommer att föreslå förändringar. Vi vet ännu inte
vilka de blir. Därför är det svårt att i dagsläget ha
bestämda åsikter om detta. Vi får påverka inom ut-
redningen och sedan ta ställning till förslagen när de
kommer.
Vi i Vänsterpartiet ser i förlängningen en allmän
samhällsplikt. Det skall vara ett alternativ och ett
komplement till den militära delen och omfatta alla
unga män och kvinnor. Det skall vara en plikt som
gör vårt samhälle starkare och mer robust inför nutida
och framtida hot. Plikten skall i första hand utnyttjas
till att ge de unga pojkarna och flickorna möjlighet att
få större medvetenhet om vuxenlivets villkor, om
vikten av social gemenskap och samarbete vid de
samhälleliga påfrestningar som kan uppstå. Plikten
ger också möjlighet till fysisk och mental träning i
form av konkreta arbetsuppgifter t.ex. inom åldrings-
vård, miljövård och liknande. Starka individer ger ett
robust samhälle.
Det skall vara en utbildning som ökar samhällets
totala kunskap inom försvaret av hela vår demokrati.
Det skall vara en värnplikt som skall öka förståelsen
och kunskapen mellan grupper i vårt land. Den kan
också bli ett kitt. Detta är inte minst viktigt när det
gäller integrationen av våra invandrare.
Man kan uttrycka att den utredningen som nu på-
går ändå måste se över de ekonomiska och allmänna
förutsättningarna för de pojkar och flickor som nu gör
värnplikten och hur de skall förbättras.
När nu den militära och civila värnplikten inte är
allmän i vanlig bemärkelse måste den civila nyttan av
värnplikten lyftas fram. Vi vill inte ha en frivillig
värnplikt. Vitsen med plikten är att den omfattar alla
samhällsklasser och alla grupper i samhället. Det kan
vara lätt att motivera en frivillighet när situationen,
som nu, är osäker. Men om den är frivillig är det de
som är motiverade av intresse eller framför allt tradi-
tion som gör den militära värnplikten.
Motivationen måste i stället bygga på att utbild-
ningen är bra, att man får en sådan kunskap om det
civila samhället som det civila samhället behöver och
uppskattar och att den enskilde ser det som en viktig
del i sitt eget liv.
Om man går vidare med vår tanke på samhälls-
plikt är just den grundläggande idén att den skall
omfatta alla. Den skall ge kunskap och skapa möten
och gemensamt arbete mellan människor.
Men diskussionen i den här frågan får fortsätta.
Definitivt beslut fattas när Pliktutredningen ger sitt
förslag till den framtida pliktens innehåll och omfatt-
ning.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 161 AMANDA GRÖNLUND (kd):
Fru talman! Frågorna som rör totalförsvarsplikten
är mycket viktiga. De berör väldigt många unga män i
vårt land, och unga kvinnor också för all del.
Jag har sagt det förut här i talarstolen, och jag sä-
ger det igen, de män och kvinnor som genomför sin
plikttjänstgöring är de bästa ambassadörerna för vårt
totalförsvar. Det är dessa som gör att den folkliga
förankringen av försvaret kan bevaras och förstärkas.
Det är den bild de får av totalförsvaret som de tar
med sig och förmedlar ut i samhället och sprider
vidare.
Fru talman! Vi kristdemokrater är måna om att
värna den folkliga förankringen av totalförsvaret. I
detta är de totalförsvarspliktiga en viktig del.
Motionerna i det här betänkandet lyfter upp frågor
om förhållandena för de totalförsvarspliktiga. Det rör
sig om alltifrån utbildningstidens längd till det civila
meriterande värdet. Många av dessa åtgärder är
mycket viktiga.
Fru talman! Jag tycker att de här åtgärderna är så
pass viktiga att de förtjänar en bättre behandling än
vad utskottet förordar. Utskottet har gjort det väldigt
enkelt för sig genom att hänskjuta alla frågor till den
pågående Pliktutredningen. Det är sant att det sitter
en pliktutredning som ser över vissa frågor, men den
är inte så omfattande som många låter göra gällande.
Framför allt saknas det direktiv som ligger i fas med
de övriga totalförsvarsbeslut som vi skall ta ställning
till i kammaren redan nu i vår.
Fru talman! Jag tycker att det är mycket beklagligt
att inte någon representant från regeringen är här. Jag
skulle vilja ställa en fråga till försvarsministern. Jag
undrar när det kommer nya direktiv till Pliktutred-
ningen. Eller skall Pliktutredningen fortsätta att ar-
beta utifrån en verklighet som inte längre existerar?
Verkligheten just nu är ju att regeringen i den senaste
propositionen har föreslagit en ganska kraftig minsk-
ning av antalet totalförsvarspliktiga. Då hamnar detta
inte i fas. Men jag får väl återkomma med frågan till
regeringen vid ett annat tillfälle.
Det är väldigt beklagligt att det här inte ligger i
fas med de beslut som vi kommer att fatta här i riks-
dagen under våren. Förändringar i pliktsystemet skall
inte enbart styras av ekonomiska ramar. Det är viktigt
att få ett hållbart och flexibelt pliktsystem som inte är
avhängigt av hur stort antal det är som gör sin
plikttjänstgöring.
Miljöpartiet pläderade tidigare för en frivillig
värntjänstgöring. Visst är det viktigt att det finns ett
inslag av frivillighet, men vi kristdemokrater tycker
att det är viktigt att vi får de bästa unga männen och
de bästa unga kvinnorna som skall försvara vårt land.
Därför bör systemet med en allmän mönstringsplikt
ligga fast.
Lars Ångström hänvisar till en förändrad hotbild.
Men det viktiga är ju, herr talman, att vi får ett plikt-
system som håller oavsett hur hotbilden mot vårt land
ser ut. Det är klart att innehållet kan förändras, men
det är viktigt att vidmakthålla en grundläggande för-
svarsförmåga.
Jag vill inte föregripa Pliktutredningen. Jag tycker
att de skall få lite arbetsro, men jag vill poängtera det
som jag talade om. Jag har inget annat yrkande än
bifall till utskottets hemställan.

Anf. 162 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Det betänkande som vi nu skall be-
handla bygger på ett antal motioner. Det är tolv mo-
tioner som är inlämnade under den allmänna mo-
tionstiden. I dessa motioner finns det sammanlagt 18
olika yrkanden som finns i utskottets betänkande.
Flertalet av de här yrkandena är sådana som vi känner
igen sedan tidigare. Det är förslag som har funnits
tidigare och som riksdagen har behandlat för inte så
länge sedan och avfärdat.
Dock kan man säga att det kommit fram några
nya. Det har förekommit diskussioner här från riks-
dagens talarstol om frivillighet i plikten, om ekono-
misk kompensation och sådant som vi också känner
igen från debatten tidigare.
Som påpekats tidigare finns det en pliktutredning,
nämligen 1998 års pliktutredning. Den arbetar för
närvarande. Samtliga partier finns med i den, även de
partier som har varit upp i talarstolen här i kammaren.
Mig veterligen finns det all frihet för ledamöterna i
utredningen att ta fram de frågor som kan vara ange-
lägna för det partiet eller den inriktningen man själv
företräder.
Vi har en allmän värnplikt i Sverige, och det har
vi inte för skojs skull. Det har vi för att den har prö-
vats sedan lång tid och är fast förankrad i det svenska
folkdjupet. Det är en allmän värnplikt som omfattar
alla, men det har aldrig varit så att alla har tagits ut
till tjänstgöring. Det har funnits olika skäl till detta.
Det är bara behovet som har fått styra, det behov
som behövs för det svenska totalförsvaret. Det är inga
nyheter och inget konstigt i detta.
Vi måste också ha en säkerhet i planeringen. Det
har vi genom att vi har en plikt, en allmän värnplikt,
vilken vi måste kunna planera för att försvara hela
vårt långa land oavsett om det bor så många männi-
skor som det skulle behövas vid ett eventuellt behov
att sätta försvaret på fötter.
Behovet kan man diskutera. Men i den överens-
kommelse som finns i dag mellan de två ansvarsta-
gande partierna, nämligen Socialdemokraterna och
Centern, säger man att värnplikten kanske behöver
omfatta upp till 20 000 personer och under en sexmå-
nadersperiod. Men det skall vi fatta beslut om senare i
särskild ordning.
Det är klart att ersättningen är en mycket viktig
del för dem som gör sin värnplikt. Det behöver vara
någon form av ersättning, belöning, men kanske
framför allt kanske en merit som ger möjligheter till
en annan utveckling i det civila livet därefter. Det är
något som Pliktutredningen diskuterar.
Herr talman! Med detta lilla korta anförande vill
jag yrka bifall till hemställan i försvarsutskottets
betänkande i dess helhet och avslag på den av Miljö-
partiet till betänkandet fogade reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)

12 § Vissa regionalpolitiska frågor

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU7
Vissa regionalpolitiska frågor

Anf. 163 OLA SUNDELL (m):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till
hemställan i näringsutskottets betänkande under
mom. 1, som behandlar den allmänna inriktningen av
regionalpolitiken, och avslag på reservationerna 1 och
2 samt bifall till reservation 4 om statlig verksamhet.
Politiker kan inte skapa vare sig tillväxt eller nya
jobb. Det som vi politiker kan och skall åstadkomma
är goda förutsättningar för tillväxt, jobb, företagande
och entreprenörskap. Hur dessa förutsättningar ser ut
får konsekvenser. Är miljön för tillväxt den rätta
växer företag, jobb skapas och välståndet stiger. Fel
inriktning av politiken skapar miljöer som gör att
företagen stagnerar, nyföretagandet avstannar och
kreativiteten avtar. Och så småningom ökar arbets-
lösheten, och antalet jobb minskar. De förutsättningar
som den förda politiken ger näringsliv och enskilda
människor är helt avgörande för hur stort välstånd vi
kan förvänta oss. Enkelt uttryckt: Med en politik som
får människor att ta risker, sträva efter förkovran,
spara, jobba och vilja gå framåt ökar möjligheterna
till ett bra liv för varje individ varhelst han eller hon
befinner sig i vårt avlånga land.
Det är därför som varje politikers huvuduppgift är
just att skapa förutsättningar för tillväxt och jobb.
Men som alla noterar finns det olika recept på hur
detta skall gå till. I betänkandet om den allmänna
inriktningen av regionalpolitiken understryks hur
viktigt det är att regional tillväxtpolitik ges en ut-
formning och inriktning mot ett generellt bättre före-
tagarklimat på bekostnad av olika bidrag. Bidrag bör
växlas mot sänkta skatter och avgifter. Särskilt viktigt
är att små och medelstora företag ges möjlighet att
starta och växa. Att öppna för konkurrens inom den
offentliga verksamheten skulle i många fall gynna
kvinnors företagande och förbättra det regionala fö-
retagarklimatet.
Ett mer dynamiskt företagarklimat för fler riktiga
jobb kräver insatser på områden som i första hand
inte är den traditionellt regionalpolitiska arenan. När
det gäller skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges enga-
gemang i EU, regelförenkling och kunskapsutveck-
ling saknar regeringen verktyg för att få i gång och
öka drivkraften för den enskilde individen eller före-
taget. Det gäller på såväl det regionala som det natio-
nella planet. Goda allmänna konkurrensvillkor eller
konkurrensneutralitet blir alltmer de viktigaste be-
greppen vare sig man talar med företagare i Sorsele
eller i Gnosjö. Man vill bort från bidrag och stöd, och
därmed skulle regelsystemen minska i omfattning
liksom antalet handläggare som har att behandla
bidragsärenden och slutgiltigt avgöra vem som får
bidrag, stöd eller vad nu alla dessa riktade insatser är
inriktade mot.
Det här är en plågsam process för många företaga-
re. För att inte hamna i en ogynnsam konkurrenssitu-
ation måste man försöka få loss de bidrag och stöd
som står till regionalpolitikens förfogande. Det tar tid
att bläddra i bidragskatalogerna och författa ansök-
ningar på ett korrekt sätt. Samtidigt har man ansvar
för produktion och försäljning och känner förstås att
tiden inte riktigt räcker till. Större företag har bättre
möjligheter att kunna tillgodogöra sig bidragssystem-
et. Man kan avdela en anställd, eller också kanske
man har en hel avdelning som sysslar med dylika
uppgifter. Allt det här jag beskriver visar på proble-
matiken med att vissa får och andra inte får sin ansö-
kan bifallen. Konkurrensen sätts ur spel och kan leda
till att företag utan stöd slås ut.
Jordbruket är en grundförutsättning för en levande
landsbygd. Men också för jordbrukets del är det hur
tydligt som helst att i vart fall jämbördiga konkur-
rensförhållanden är en absolut nödvändighet för att
behålla det svenska jordbruket. Här har en utredning
slagit fast behovet av konkurrensneutralitet med i
första hand våra grannländer för att inte äventyra det
svenska jordbrukets framtid. Vi moderater anser att
de förändringar som föreslås i den s.k. Björkska ut-
redningen i allt väsentligt måste genomföras och det
skyndsamt. Sänkt skatt på diesel och elenergi förbätt-
rar möjligheten att behålla livsmedelsproduktion
inom landet, och det ger gles- och landsbygd välbe-
hövliga arbetstillfällen. De här kostnadssänkningarna
är en utmärkt regionalpolitik, men från regeringen
hörs inte ett ljud. Det var en enig riksdag som beställ-
de utredningen för att klarlägga jordbrukets konkur-
rensvillkor. Men när det gäller att gå från ord till
handling och lägga fram förslag till förbättringar för
jordbrukssektorn hörs ingenting från regeringen.
Herr talman! Vi behöver handling, vi behöver för-
slag och inte fler eller mer av samtalsgrupper.
Antalet regler och lagar som styr företagandet
måste minska. Förenkla för näringsidkaren! Småfö-
retagsdelegationen har lämnat ett omfattande material
till förändringar - enligt min mening i rätt riktning -
och de flesta av dessa förslag kan med omedelbar
verkan genomföras. Just att förenkla regelsystemen
måste ges högsta politiska prioritet. Exempel på re-
gelförenklingar är förbättringar i momsuppbörd och
skattekonton, F-skattsedel och enklare självdeklara-
tioner. Alla företagare runt om i Sveriges land väntar
på förslag från regeringen i den här riktningen. Gör
något i den här riktningen för att underlätta för före-
tagaren! Förslagen kostar i stort sett ingenting. Det är
i stort sett att trycka på knappen.
Jag undrar, och hela Företagarsverige undrar: Var-
för trycker inte regeringen på knappen och med be-
slutsamhet genomför dessa förslag till förenklingar?
Herr talman! Vi har i dag en situation där företag,
människor och kapital flyr Sverige. Den här vågen av
utflyttning tenderar att drabba de delar av Sverige
som har de sämsta förutsättningarna för jobb och
tillväxt värst. Det märks först ute i skogslänen att det
inte står rätt till i de ekonomiska förutsättningarna.
Följaktligen är det också dessa regioner som har mest
att vinna på en politik som har fokus på tillväxtbe-
främjande åtgärder. Sambandet mellan konkurrens-
kraft, tillväxt och människors möjligheter att i större
utsträckning än hittills bo kvar i sina bygder är för
mig alldeles uppenbara. Vi måste inse att den gamla
välfärdstanken byggde på att kompetens, kapital och
företag var rörliga inom landets gränser. Det vi nu ser
är ett gammalt system och tänkande som inte är an-
passat till de nya förutsättningarna. Det innebär ut-
flyttning av företag och människor som leder till
utarmning av både skogslän och hela vårt land. Så
länge vi inte får skattesystem, arbetsrättsregler, löne-
bildning och avbyråkratisering som håller måttet
jämfört med andra viktiga länder i vår närhet kommer
den här tendensen att fortgå.
Jag håller med näringsministern om att närings-
livsklimatet i Sverige kräver världsklass. Men det
räcker inte med retorik, utan det krävs också skarpa
förslag i absolut världsklass.
Jämför gärna med vad som gäller för våra id-
rottsmän och idrottskvinnor! Vem skulle över huvud
taget tänka sig en situation där skidåkaren eller hock-
eyspelaren från Sverige inte hade en minst lika bra
utrustning som alla konkurrenterna? Samma förhål-
lande gäller givetvis även för våra företag.
Det företag som har den bästa kvaliteten på en
produkt och bästa priset får ordern, eller tjänsten.
Endast ett företag kan vinna ordern. Det gäller följ-
aktligen att ha de bästa förutsättningarna för att det
hela skall kunna gå vägen.
I fråga om reservationen om statlig verksamhet
vill jag särskilt betona vikten av en helhetssyn när
verk och myndigheter står i begrepp att genomföra
omstruktureringar och liknande. Beslut om föränd-
ringar som görs mot bakgrund av besparingsskäl och
annat måste föregås av konsekvensanalyser. Här finns
ett tydligt regionalpolitiskt ansvar.
Nedläggningen och flytten av häktet i Östersund
är ett exempel på där den här helheten saknades. För
kriminalvården innebar nedläggningen och flytten till
Härnösand en besparing. Men för polis och åklagare
uppstod en motsvarande fördyring på grund av långa
och dyra resor till häktet i Härnösand. Facit blev
ingen besparing och försämrad samhällelig service.
Det var ett dåligt beslut som inte kan accepteras.
Herr talman! Jag har i mitt anförande uppehållit
mig vid frågor om och samband mellan tillväxt, fö-
retagande och konkurrenskraft, och jag har försökt att
klargöra de åtgärder som måste till för att företag
skall startas och för att få företag att växa.
Mot bakgrund av den utflyttning som sker från
skogslänen och av att befolkningen förra året mins-
kade i 210 av 285 kommuner är min enkla fråga till
regeringspartiet: Varför förbättrar ni inte företagar-
klimatet i det här landet? De arbetslösa runtom i lan-
det förtjänar ett besked från er sida.

Anf. 164 LENNART GUSTAVSSON (v):
Herr talman! Invånarantalet i skogslänen har un-
der de senaste åren kraftigt minskat. Antalet flyttlass
ökar och utflyttningen från inlandet till kuststäder och
storstadsregioner accelererar. Den viktigaste orsaken
är svårigheten att få ett arbete. Åtgärder måste natur-
ligtvis till när det gäller att skapa nya jobb för att få
stopp på befolkningsminskningen. Samtidigt är det
viktigt att betona att det inte finns några enkla eller
entydiga lösningar.
Urbanisering och centralisering är inga typiskt
svenska problem, snarare globala problem. För att
kunna uppnå de stolta svenska ambitionerna om att
hela Sverige skall leva måste en framgångsrik regio-
nalpolitik föras.
En framgångsrik regionalpolitik bygger på en hel-
hetssyn. Den politiken bygger på regionens egna
förutsättningar.
En framgångsrik regionalpolitik har en stark lokal
och regional förankring. Den förmår att mobilisera
regionens egna utvecklingskrafter.
En framgångsrik regionalpolitik innebär att regio-
nen själv mobiliserar resurser för angelägen samhälls-
service och utveckling.
En framgångsrik regionalpolitik innebär också,
och det är viktigt att poängtera detta, att staten har det
övergripande ansvaret för den regionala balansen.
Skogslän, jordbruksbygd och landsort har i grun-
den goda utvecklingsförutsättningar men har under
flera år tampats med svåra strukturproblem. Till de
starka sidorna hör naturresurserna, en framgångsrik
exportindustri och en - med tanke på den geografiskt
stora ytan - god infrastruktur och samhällsservice.
De främsta hoten mot den regionala utvecklingen
i glesbygd har under senare år varit en negativ be-
folkningsutveckling, neddragningar inom den offent-
liga sektorn, en ensidig näringsstruktur, vikande sys-
selsättning och en lägre utbildningsnivå. Särskilt
oroväckande är att nettoutflyttningen till en betydan-
de del består av kvinnor och unga välutbildade män-
niskor. Det är viktigt att finna metoder för att stoppa
och vända den pågående utflyttningen från de allt
glesare regionerna.
Alla är i grunden förlorare i den folkomflyttning
som just nu pågår. Den nuvarande utvecklingen drab-
bar inte bara de mindre kommunerna. Storstäder och
länscentrum brottas inte bara med trafikproblem och
sjukvårdskris utan även med bostadsbrist, samtidigt
som segregation, kriminalitet och social utslagning
breder ut sig. På sikt är det ekonomiskt, miljömässigt
och socialt - ja, rent mänskligt - ohållbart att inte
utnyttja hela landets resurser. Forskning visar att de
flesta som försöker fly från arbetslösheten i exempel-
vis skogslänen ofta flyttar till fortsatt arbetslöshet,
men utan det sociala kontaktnät som fanns på hem-
orten.
Det finns, trots den i viss mån mörka bild som jag
här målar upp, en mängd goda exempel på att männi-
skor med kraft och engagemang lyckas utveckla sin
egen hembygd vad beträffar både näringsliv och
livskvalitet. Själv är jag glesbygdsbo och aktiv i fråga
om landsbygdsutveckling, och jag är mycket väl
bekant med de positiva och kreativa idéer som frodas
där. Det s.k. underifrånperspektivet kan i det sam-
manhanget inte nog betonas.
Det är också viktigt att peka på den nödvändiga
breddning av näringslivet som måste ske, en bredd-
ning som med fördel kan bygga på varje regions
unika förutsättningar. Den tillväxt som sker inom
t.ex. tjänste- och utbildningsföretagande måste till en
större del kunna komma i landsbygd och glesbygd.
Produktion och sysselsättning som baseras på natur-
tillgångar måste, och kan, utvecklas. Genom att ut-
veckla vidareförädling, utvecklingsarbete, forskning,
administration och miljöteknik som är knutna till
regionens naturtillgångar kommer en förnyelse av
näringslivet i landsbygd och glesbygd att kunna ske.
I det sammanhanget är de aviserade 1 500 utbild-
ningsplatserna inom företrädesvis stödområde 1 vik-
tiga. Det är betydelsefullt att man på den lokala nivån
bygger upp en kompetens för att hantera den utbild-
ningssatsningen. Förhoppningsvis kan en del av den
lokala och den regionala problematiken med mer-
kostnaderna lösas.
Vid ett flertal tillfällen har riksdagen behandlat
förslag om att återföra en liten del av vattenkraftens
vinster till de kraftproducerande länen. Vänsterpartiet
har tidigare föreslagit att en del av vinsterna från
vattenkraftsproduktionen skall återföras till de norra
skogslänen. 1 öre per producerad kilowattimme
skulle motsvara drygt 500 miljoner kronor. De län
som genom att bidra med sina naturresurser, och som
kraftigt bidragit till Sveriges tillväxt, kunde på det
sättet få en stabil återbäring.
Det är viktigt att påpeka att de resurser som skulle
skapas genom en sådan överföring måste ligga under
stark demokratisk kontroll. En idé kan vara att kom-
munerna gemensamt hanterar de här resurserna för
satsningar på att skapa trygghet och framtidsmöjlig-
heter. Exempel på sådana satsningar kan vara in-
frastrukturella satsningar, utbildningssatsningar eller
satsningar på marknadsföring.
Det borde vara självklart att den nyligen beslutade
utredningen om den framtida regionalpolitiken gavs
ett tilläggsdirektiv att studera frågan om vattenkrafts-
vinsterna och att lägga fram förslag till metoder för
att återföra en del av vinsterna. Med anledning av
detta yrkar jag bifall till reservation 3.
Riksdagens beslut våren 1998 om regionala till-
växtavtal är ett steg i rätt riktning, samtidigt som de
visar på brister i den demokrati som finns på regional
nivå.
Vänsterpartiet har i ett flertal sammanhang fört
fram tanken på ett länsparlament som den naturliga
politiska nivån i länen. Med den ökade betydelsen
vad gäller den regionala nivån verkar en sådan demo-
kratisk utveckling alltmer nödvändig. När vikten av
ett underifrånperspektiv alltmer betonas både från
delar av statsapparaten och från en folkrörelse som
Hela Sverige skall leva verkar det alltmer otidsenligt
att länsstyrelserna, som är statens förlängda arm ute i
länen, skall handha utvecklandet av tillväxtavtal.
Skall de nå framgång behövs verkligen en demo-
kratisk förankring, där man tar till vara den lokala
initiativkraften. Det är och kommer att vara viktigt att
göra de regionala frågorna tydliga och därmed också
politiskt/demokratiskt intressanta. Det är i det här
sammanhanget viktigt att notera det uttalande som
Nationellt resurscentrum för kvinnor gjort med an-
ledning av tillväxtavtalen. Man konstaterar att om
tillväxtavtalen skall få en legitimitet i länen är det
nödvändigt att såväl det kvinnliga som det manliga
perspektivet kommer med i avtalstexterna. Det är
dessutom nödvändigt att styra olika sorters bidrag på
ett sätt som gör att kvinnor och män får del av dem
till 50 %. Min och Vänsterpartiets förhoppning är att
genusperspektivet är tydligt i de tillväxtavtal som
skall gälla från januari 2000. Uttalandet från Natio-
nellt resurscentrum är också viktigt ur den synpunk-
ten att det med ett konkret exempel visar på behovet
av nationella och regionala resurscentrum. Vänster-
partiet utgår från att permanent finansiering för dessa
kan hittas.
Vänsterpartiet har i reservation 2 tydliggjort sin
syn på betydelsen av jämställdhetsperspektiv i regio-
nalpolitiken. För bl.a. tids vinnande avstår jag från att
yrka bifall till denna reservation. Vänsterpartiet
kommer att stödja reservation 1. Detta gör vi bl.a.
med en viss förhoppning om att den regionalpolitiska
utredningen på allvar beaktar jämställdhetsproblema-
tiken.
Beträffande de förhoppningar som knyts till till-
växtavtalen tror jag att man skall ha en något försiktig
hållning. Utskottets skrivning, att om något i proces-
sen med framtagandet av tillväxtavtal inte skulle visa
sig fungera helt effektivt har man ändå vunnit viktiga
erfarenheter för framtiden, är naturligtvis klok. Det är
troligen inte sista gången som regionala tillväxtavtal
skall utformas. Nästa gång man har med sig nya erfa-
renheter.
En framgångsrik regionalpolitik förutsätter förut-
om resurser också ett brett regionalt, lokalt engage-
mang. En regionalpolitik värd namnet måste också
bygga på solidaritet och rättvisa. Tillväxtavtalen är ett
steg i rätt riktning. Vänsterpartiet är och kommer att
vara med i det fortsatta arbetet för en hållbar tillväxt i
hela Sverige!

Anf. 165 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 4 och 5 vad gäller mom. 3 och 6 samt
bifall till utskottets hemställan under mom. 1 i betän-
kande NU5 Vissa regionalpolitiska frågor.
I betänkandets inledning redovisar utskottet be-
folkningsutvecklingen i vårt land. Det är alldeles klart
att de vikande talen i nästan alla län inger bekymmer.
En djupare analys av orsakerna till och hur de vikan-
de talen fördelar sig inom länen skulle vi kristdemo-
krater välkomna. Vi tror att en av orsakerna till att
många yngre kvinnor och män väljer att bosätta sig i
tätorter eller större städer då man bildar familj är att
det är så mycket enklare att klara barnomsorgen där.
Många kommuner har svårigheter att ordna dagis på
landsbygden. Och oavsett om den omsorg som står
till buds är kommunal eller privat är det oftast trans-
porter som måste till, med längre eller kortare sträck-
or i den egna bilen för att det skall fungera, med ty
åtföljande kostnader.
Vi kristdemokrater menar att vår familjepolitik
med vårdnadsbidrag till stor del skulle avhjälpa denna
orsak till landsbygdens avfolkning. Frågan om fa-
miljepolitiken hör visserligen till ett annat politikom-
råde men hänger samman med regionalpolitiken så
till vida att finns det inget folk ute i bygderna då
behövs det heller ingen regionalpolitik.
I den allmänpolitiska debatten den 22 januari väl-
komnade jag utredningen om regionalpolitiken vars
direktiv presenterats någon dag tidigare. Då hade jag
inte sett direktiven. Nu kan jag konstatera att det klart
sägs ut i dessa att egentligen är det den stora regio-
nalpolitiken som är avgörande för den framtida regi-
onala utvecklingen. I den lilla regionalpolitiken sätter
tydligen socialdemokraterna hoppet till de s.k. regio-
nala tillväxtavtalen. Det är dessa avtal som skall bli
själva drivfjädern i den framtida regionalpolitiken. Ett
tecken på det är att kommittén inte skall lämna några
förslag till ny eller ändrad indelning i stödområden.
Geografisk indelning hör till de regionala satsningar
som sker med EU:s strukturfondsmedel, heter det i
direktiven. Förhandlingarna om dessa strukturfonds-
medel, om hur de skall fördelas, om regler och må-
lområden m.m. är just i dessa dagar inne i slutskedet.
För den inhemska lilla regionalpolitiken är det
skapande av tillväxtavtal som gäller, det är den för-
väntade lösningen med stort L. Den 15 april skall
förslagen från länsstyrelser och självstyrelseorgan
föreligga på departementet för att därefter manglas
till färdiga och undertecknade avtal i höst. Det är
socialdemokraternas linje.
I reservation 5, som handlar om regional närings-
politik, påpekar vi kristdemokrater tillsammans med
Moderaterna och Folkpartiet, att det är inte planer och
politisk styrning som är huvudspåret för att främja
den tillväxt vårt land är i så stort behov av. Det är
förenklade regler och mer frihet som behövs enligt
vår mening. Vi tror, tyvärr, att socialdemokraternas
och regeringens tilltro till tillväxtavtalens möjligheter
är överdrivet optimistisk.
Regeringen har utlovat förslag i vårpropositionen
om förenklingar av reglerna. Det är förändringar som
bygger på de förslag som ett antal län sänt in till Nä-
ringsdepartementet. Meningen är att dessa nya och
förhoppningsvis enklare regler skall tillämpas inom
ramen för tillväxtavtalen. Det skall faktiskt bli intres-
sant att se om det kommer några regeringsförslag av
detta slag i vårpropositionen. Vi har många gånger
tidigare hört talas om tillväxtfrämjande åtgärder som
skall presenteras "i nästa proposition". Nu är det "upp
till bevis" som gäller.
Herr talman! De flesta jordbruksföretag är att räk-
na som små landsbygdsföretag. För en levande lands-
bygd är just dessa mindre jordbruksföretag livsvikti-
ga. Det finns ingen med bättre förutsättningar att t.ex.
hålla landskapet öppet än en bonde som håller djur.
Men då måste de sammantagna villkoren ge honom
en chans att överleva med drägliga villkor. Just nu ser
det dystert ut för mjölkbönderna i skogs- och mellan-
bygden. En del av de förbättrade villkor som behövs
är att t.ex. el- och dieselbeskattningen ändras, dvs. att
skatteryggsäcken lyfts av. Jag förväntar mig att skat-
tesamtalen mellan partierna härvidlag kommer att ge
resultat. Jag är övertygad om att historieskrivarna i
framtiden i så fall kan visa att det var dessa beslut
som blev de viktigaste besluten med regionalpolitiska
konsekvenser som detta riksmöte fattade.
Ur avsnittet om den allmänna inriktningen av re-
gionalpolitiken vill jag kommentera avsnittet om
postservice. En viktig förutsättning för bosättning på
landsbygden är en väl fungerande postservice. En del
i denna funktion är den s.k. kassaservicen. Betalservi-
ceutredningen har för kort tid sedan i betänkandet
Kassaservice lagt fram förslag om att dra ned denna
service från fem dagar till en dag i veckan. Det inger
starka betänkligheter. Jag och min familj bor sedan
30 år på landsbygden och har i alla år betjänats av
lantbrevbärare - en service som fungerar alldeles
förträffligt. Posten betalas med 200 miljoner kronor
ur statskassan i år för upprätthållande av nuvarande
servicenivå. Vi noterar att Posten och tidningsutbär-
ningsföretagen på många håll i vårt land använder
samma brevlåda, i vilken man med några timmars
tidsskillnad lägger post respektive tidningar. Detta, att
två bilar kör samma vägsträckor med likartade ar-
betsuppgifter, kan knappast betecknas som rimligt
och är definitivt inte miljömässigt försvarbart. Vi
kristdemokrater menar att en samordning av dessa två
tjänster borde vara en möjlighet att sänka statens
kostnader utan annan försämring av servicenivån än
att tidningarna hamnar i prenumeranternas brevlådor
några timmar senare på förmiddagen.
Vidare vill jag nämna att den kristdemokratiska
kommittémotionen N274 pekar på lanthandelns bety-
delse liksom på vikten av stöd till annan kommersiell
service. Den pekar också på de samverkansmöjlighe-
ter det finns med verksamheter som apotek, post,
försäkringskassa och kommunal service. Jag vill
också lägga till bensinstationer i den mån de finns.
I ett annat avsnitt tas i motioner av Vänsterpartiet
och Centerpartiet upp frågan om återförande av en del
av vattenkraftens vinster till de elproducerande länen.
Denna fråga har tidigare varit och är fortfarande en
stor fråga för kristdemokraterna, särskilt i norra Sve-
rige. Vi har i en motion till skatteutskottet tagit upp
frågan ur ett något annat perspektiv.
I reservation nr 22 i betänkande 1998/99:SkU10
anför de kristdemokratiska reservanterna följande:
"Den fastighetsskatt som i dag tas ut på elproduk-
tionsenheter aktualiserar ett kristdemokratiskt förslag
som skulle gynna de vattenkraftsproducerande länen.
Vårt förslag är att fastighetsskatten i ett längre per-
spektiv växlas över till en kommunal fastighetsavgift.
Detta skulle bli en mycket kraftfull regionalpolitisk
insats, inte minst för de län som producerar el baserad
på vattenkraft."
Herr talman! I avsnittet om den allmänna inrikt-
ningen av regionalpolitiken sägs det: "I stället för den
hittillsvarande inriktningen på många olika och
komplicerade bidragsformer bör inriktningen vara att
näringslivet ges mera generella villkor för ett bättre
företagande och entreprenörskap." Det sägs också:
"Bidrag bör växlas mot sänkta skatter och avgifter."
Och vidare: "Näringspolitikens uppgift är att skapa
förutsättningar för ett väl fungerande näringsliv."
Javisst är det så. Detta är ett tillkännagivande som jag
hoppas att kammaren så småningom kan rikta till
regeringen.
Släpp fångarna loss det är vår, sjöng Hasse och
Tage på sin tid. Med deras bildspråk som hjälp vill
jag ropa ut: Låt människor få känna att det är vår, att
de släpps ut i frihet för att ta ansvar. Det viktigaste för
landsbygdens utveckling är ett friskt och livaktigt
näringsliv. Släpp loss med en ny inriktning av villko-
ren för företag och företagande! Låt oss få uppleva ett
perspektivskifte. Huvudspåret för tillväxt är att tro på
människors vilja och förmåga, att visa dem ett genu-
int förtroende, att ge förutsättningar och möjligheter.
Då kommer människor att visa att det fungerar. Det
blir tillväxt när man inte krånglar till det i onödan.

Anf. 166 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Jag har en fråga angående tillväx-
tavtalen.
Harald Bergström uttryckte en ganska stor tvek-
samhet till om tillväxtavtalen över huvud taget kunde
åstadkomma någonting. Jag uttryckte i mitt anförande
att man kanske inte skulle ha en alltför stor förhopp-
ning, men det finns i alla fall en stor skillnad mellan
våra sätt att uttrycka oss.
Jag tycker att det finns en viktig princip i tillväx-
tavtalen, nämligen den att man har en ambition att ge
större möjligheter för regionerna att besluta om resur-
serna. Man för ut beslut regionalt och lokalt till regi-
onerna. Det tycker jag som vänsterpartist är positivt.
Min fråga är: Delar kristdemokraterna den upp-
fattningen att det är väsentligt att föra ut beslutsfat-
tande lokalt och regionalt?

Anf. 167 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Ja, det gör jag. Jag noterade Lennart
Gustavssons tveksamhet - om jag får kalla det så -
inför tillväxtavtalen. Men jag noterade också Lennart
Gustavssons tal om underifrånperspektivet. Vi ser en
stor risk för att det inte blir något underifrånperspek-
tiv utan att det på många håll i landet - men det vet
jag inte så noga - blir ett ovanifrånperspektiv även
när det gäller tillväxtavtalen. Då tror jag att de slår
slint. Det är nog den stora risken för att tillväxtavtalen
inte lyckas så väl. Det vore bra om tillväxtavtalen
lyckades, men jag är tveksam. Jag tror att man är
överoptimistisk.
Vidare: Det s.k. regionala tillväxtkapitalet har de-
finierats. Jag ifrågasätter verkligen om de stora be-
lopp som det handlar om är tillgängliga för omdispo-
sition såsom man på många håll vill göra gällande i
fråga om tillväxtavtalen.

Anf. 168 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Jag kan bara kort redogöra för min
egen erfarenhet som jag har från arbete med tillväx-
tavtal i Västerbotten. Där har vi lyckats att hantera
frågan om ett ganska brett partnerskap.
Förra veckan var 200 personer samlade i Lycksele
för att diskutera just tillväxtavtal. Det är intressant att
notera att en stor andel företagare var närvarande. Det
har tillsatts en mängd olika arbetsgrupper runtom i
länet. Det viktiga i den tillväxtavtalsverksamhet som
har pågått i Västerbotten har varit den process som
denna verksamhet har utlöst. Det pågår diskussioner
och en mängd aktiviteter som är knutna till tillväx-
tavtalet. Detta kommer att ha positiv betydelse även
om det inte syns i tillväxtavtalet.

Anf. 169 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vet att det finns ett bra regionalt
partnerskap i flera län. Jag har också noga följt det
som sker i mitt eget hemlän, Kronobergs län. Men jag
har också registrerat den tveksamhet och den ovana
som företagarna känner vid samtalen med det som de
ibland uppfattar som myndighet.
Jag har också från andra län hört att man inte alls
har det angreppssättet på problemställningen som
man möjligen har haft i våra båda hemlän, och det
gör mig tveksam. Lyckas det, då är det bra. Men
misslyckas det, ja, vad händer då?

Anf. 170 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Herr talman! Syftet med regionalpolitiken känner
vi alla till. Det är att utjämna skillnader, att så långt
det är möjligt skapa rättvisa villkor, att ge gemen-
samma förutsättningar för företagande och entrepre-
nörskap. Detta skall gälla för både kvinnor och män,
för både inland och skärgård. Jag tror inte att det
räcker med glada tillrop om självständighet för att
skapa denna förutsättning för tillväxt. Det måste ock-
så skapas någotsånär lika förutsättningar.
Enligt vår mening är en fungerande regionalpoli-
tik beroende av en mängd olika faktorer.
Till att börja med måste man ha en politisk led-
ning som har en vilja att driva en kraftfull regional-
politik som gör skäl för namnet. Detta är det grund-
läggande.
Vi från Centerpartiet vill betona att det är dags att
se över fler än de ordinarie verksamheterna. Jag tän-
ker då i första hand på den nya tekniken inför framti-
den.
Vi måste på något sätt skapa en form av digital
allemansrätt eftersom bristen på tillgång till den nya
informationstekniken eljest kan skapa nya klyftor
mellan kunskapssamhällets överklass som har till-
gång till information och kunskap och de som inte har
samma möjligheter. Centerpartiet vill ge förutsätt-
ningar för att tekniken skall komma alla till del till
rimliga kostnader.
Vi från Centerpartiet anser att tillgängligheten till
den nya tekniken är en ödesfråga för morgondagens
förutsättningar att bedriva verksamhet runtom i vårt
land. Vi anser också att staten har ett grundläggande
ansvar, inte enbart för utbyggnad av elektroniska
motorvägar utan även för s.k. mindre vägar - om jag
får göra den jämförelsen. Att tro att enbart marknaden
skall klara av en regional utveckling av den nya tek-
niken är enligt vår mening orealistiskt.
Vi betonar också att man på allvar måste ta itu
med frågan om en likvärdig grundservice, t.ex. inom
post och tele i vårt land. Utvecklingen pekar på ett
sådant behov.
När det gäller kommunikationsområdet har själv-
fallet våra vägar - de mera vanliga vägarna - stor
betydelse. Det finns mycket övrigt att önska beträf-
fande drift, underhåll och bärighet i vårt vägsystem, i
praktiskt taget hela landet. Dessa brister kostar årli-
gen våra basnäringar mycket stora belopp. Jord- och
skogsbruket är också en utomordentligt viktig förut-
sättning för regional utveckling. Dessa näringsgrenar
måste ges konkurrensförutsättningar som är likvärdi-
ga med våra grannländers. Lantbrukarna är också
motorn i landsbygdsutvecklingen.
Herr talman! En utredning om den framtida regio-
nalpolitiken skall starta. Det är bra, men den politiska
diskussionen om dessa frågor får därmed inte stoppas
undan. Utredningen har enligt min mening många
angelägna uppgifter, bl.a. att se över bristerna i sam-
ordning mellan olika samhällssektorer. Bolagisering-
ar, regionaliseringar, avregleringar och privatiseringar
har skapat ett svåröverblickbart lapptäcke av organi-
sationer.
När det slutligen gäller regionalpolitikens allmän-
na inriktning är det Centerpartiets uppfattning att vi
självfallet fullt ut skall nyttja de möjligheter som
EU:s strukturfonder ger för regionala projekt.
Herr talman! Betänkandet innehåller även ett av-
snitt om återförande av en del av vattenkraftens vins-
ter till regionerna. Denna fråga är inte ny i riksdagen.
Den har också berörts här tidigare. Under 1998 har på
initiativ av kommunförbunden i de sju skogslänen
startats en samverkan för att finna former för hur en
sådan regional återföring av medel kan ske.
I vårt grannland Norge har man ett organiserat
system som tar hänsyn till olika faktorer förutom
vinsten. Det gäller bl.a. upplåtelse av ledningsmark,
uppdämda arealer m.m. Det är enligt min mening
mycket märkligt att ett så starkt och gemensamt regi-
onalt intresse från över 70 kommuner har fått ett så
röstmässigt svagt utslag i näringsutskottets behand-
ling.
Det är vårt förslag att ge regionalpolitiska utred-
ningen i uppdrag att utreda frågan och studera olika
möjligheter till lösningar. T.ex. skulle medel från
vattenkraften kunna komplettera andra former av
regionalpolitiska insatser. Det borde vara möjligt för
alla parter att ställa upp på ett sådant utredningsför-
slag.
Systemet fungerar väl i Norge, och visst borde
detta också vara möjligt i vårt eget land. Eller är
norrmännen duktigare även på detta område? Frågan
har tidigare ställts här i kammaren i dag.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3
och 4 i detta betänkande.

Anf. 171 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Herr talman! I dagens debatt om vissa regional-
politiska frågor, betänkande NU7, tas allt viktigare
och mer och mer angelägna frågor upp för diskussion
och beslut.
Jag vill först yrka bifall till reservationerna 4 och
5.
Regionalpolitik handlar ju i grunden om synen på
fördelningen av landets gemensamma resurser.
Vi skall leva för varandra och ta vara på de möj-
ligheter som våra gemensamma insatser ger - priva-
ta, kommunala eller statliga satsningar inräknade.
Fördelningspolitik och regionalpolitik är det svårt
att skilja på i mina liberala ögon och i vad jag hör i
mina liberala öron. Några exempel är: Varför skall
allt lokaliseras till eller nystartas i storstadsområdena?
Varför finns det inga oasfalterade vägar i Stockholm?
Varför är kulturutbudet så ojämnt fördelat? Varför är
kommunalskatten så ojämnt fördelad?
Som nybliven riksdagsledamot och boende i
Stockholm kan man ju inte förneka att det finns
mycket sanning i de frågor som jag räknat upp. En
som själv många gånger har ställt frågorna - då utan
erfarenhet - kan intyga för likatyckare att påstående-
na i stora stycken är riktiga.
Att utlokalisera mera är nog den bästa vägen mot
ett jämställt samhälle. I Folkpartiet är vi motståndare
till selektiva stöd som förstör konkurrensmöjligheten,
men vi är ett parti som är för en jämlik politik även i
fördelningshänseende. Vi vill att det skall finnas
arbete, skola, vård och omsorg i god miljö var man än
bor i landet.
För att köpa biljetter till flyg- eller tågresan eller
för att låna pengar hos SBAB kan man bara slå ett
telefonnummer och hamna i Arvidsjaur, Mora eller
Karlstad. Servicen är lika god för kunden, och den
servicekvinna eller -man som svarar bor i en bra ort,
kanske där hon eller han är uppväxt. Hon eller han
trivs på orten, skapar öppet landskap och uppfostrar
lyckliga barn i en sund miljö.
Med detta säger jag att Folkpartiet förordar en
fortsatt utlokalisering av både privata och statliga
företag till Lands- och Glesbygdssverige. I de privata
företagen måste det dock ske efter företagarens egen
bedömning. Men statens möjligheter till utlokalise-
ring bör styras även av politiska beslut. Annars sker
inga utlokaliseringar. Detta är fullt förståeligt om man
i sitt arbetsliv aldrig har sett längre än till Södertälje
och Uppsala.
En satsning bör ske på infrastruktur, i första hand
på vägar. I dag är det nästan lika viktigt med IT-
struktur. Att ge lika chans till lokalisering runt om i
Regionsverige är mycket viktigt.
Värmland, mitt hemlän, skall nu vara med i den
nya regionalpolitiken och skall räddas med tillväx-
tavtal. Jag kan inte förstå hur det skall bli möjligt att
tävla på lika villkor.
E 18 genom Värmlands pulsåder har åderbråck på
många ställen. Vägarna 45, 61, 62, 63 samt grusväg-
nätet i sin helhet är beviset för en ojämlik satsning på
en regionalpolitik som vi tidigare har haft i detta land.
Jag hoppas att alla har sett en tjällossning vid ett
besök i dag i rännarbanan, där Jämtlands vägar visa-
des på video. Så ser det ut i Regionsverige.
Låt oss satsa våra gemensamma medel på att ska-
pa ett företagsklimat som inger glädje i företagandet
och som ger företagare legitimitet som viktiga sam-
hällsbyggare. Ge småföretagare ett regelverk som är
hanterbart. Fördela våra gemensamma regionalpoli-
tiska resurser så att man kan nyetablera i Årjäng,
Lycksele, Hagfors och Munkfors på lika villkor som i
storstadsområdena, eller rättare sagt de positiva till-
växtområdena som Stockholm, Göteborg, Malmö och
Umeå och ytterligare några platser som räknas som
positiva tillväxtområden.
Tävla på lika villkor i hela landet, så skapas en
positiv tillväxt för hela Sverige. Det är min övertygel-
se.

Anf. 172 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Jag vill närmast ställa frågan till
Folkpartiets företrädare om jag hörde rätt eller fel. Är
det rätt uppfattat att man skulle satsa på ett fåtal orter,
så skulle vi få tillväxt i hela landet?

Anf. 173 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Det är inte rätt uppfattat. Jag räknade
upp några orter som var satsningsbara, bl.a. Årjäng,
Lycksele, Hagfors och Munkfors. Jag vet att Åke
Sandström bor i närheten av liknande orter som be-
höver såväl väg som järnväg och IT-satsningar för att
de skall överleva i framtiden. Det handlar om tillväxt
på lika villkor.

Anf. 174 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Befolkningen i skogslänen minskade
förra året med närmare 14 000 personer. Det är na-
turligtvis ytterst allvarligt, särskilt som det verkar
vara en accelererande utveckling.
Lennart Gustavsson har gjort en bra genomgång
av många av problemen för skogslänen, och även av
en del av möjligheterna. Jag skall inte upprepa det
han sade, men det är utan tvekan viktigt att göra en
genomgripande, ordentlig översyn av regionalpoliti-
ken. Den utredning som nu tillsätts har fått omfattan-
de direktiv, och det är bra.
Eftersom en stor del av betänkandet handlar om
utredningen vill jag uppehålla mig lite vid den. Den
skall behandla både den stora och den lilla regional-
politiken, och dessutom samordningen med EU-
politiken. Den skall handla om förutsättningarna för
utveckling i glesbygd såväl som i andra områden i
landet som har problem. Den skall behandla utbild-
ning, kultur och företagsamhet i vid bemärkelse. Allt
skall ses i ljuset av att jämställdheten mellan kvinnor
och män skall öka och att miljöutvecklingen måste
vara hållbar.
Bl.a. skall kommitténs arbete utgå från lokala ar-
betsmarknader som minsta enheter och utvidgas till
att avse förhållanden inom större regioner. Det låter
för mig som ett underifrånperspektiv.
Den skall ta upp glesbygdens och landsbygdens
framtida utvecklingsmöjligheter och näringslivsförut-
sättningar. Det gäller bl.a. småskalig livsmedelsför-
ädling och andra verksamheter som behöver vidare-
utvecklas med hänsyn till bl.a. sysselsättning, miljö
och turism. Den skall även lämna förslag vad gäller
glesbygdens och landsbygdens roller vid omställ-
ningen till ett ekologiskt och kulturellt hållbart sam-
hälle.
Den skall belysa de särskilda behoven hos mycket
små företag, s.k. mikroföretag, och kooperativa före-
tag. Den skall i alla väsentliga frågor beakta hur den
framtida regionalpolitiken kan bidra till en ekologiskt
hållbar utveckling och till ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män. Utredningen skall också ta fram
mål och effektmål så att den framtida regionalpoliti-
ken blir möjlig att utvärdera.
Herr talman! Något som jag skulle önska är att ut-
redningen tog upp hur viktigt det är med vildlaxens
fortlevnad, älvdalarnas laxfiske och den betydelse
som detta skulle kunna ha för turismen och försörj-
ningen i norr. Tyvärr får inte sådana motioner be-
handlas under ämnet regionalpolitik, men jag hoppas
att utredningen ändå tar tag i dessa frågor.
Herr talman! Något som bör glädja alla partier i
riksdagen är att den idoge Olle Olsson från Jämtland,
vars företag gick i konkurs på grund av myndigheter-
nas agerande, får vara med och vända utvecklingen
nu. Hans fall ger resultat i majoritetsförslaget och i
reservation 1. Lydelsen är i båda fallen densamma.
Jag citerar: "Enligt utskottets sätt att se är det viktigt
att i framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta
konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag utan
stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna fråga ana-
lyseras av utredningen med syfte att strama upp poli-
tiken på detta område." Det här är viktigt och ett steg
framåt. Det är mycket bra.
Riksdagen kommer snart i ett annat sammanhang
att ta upp kapitalförsörjningen till små företag, regel-
förenklingen och även den tredje sektorns, koopera-
tivens och den sociala ekonomins, möjligheter. Dess-
utom kommer i maj en redovisning av kartläggningen
av vilka särskilda svårigheter som kan möta invand-
rarna när de vill starta och utveckla egna företag.
De här uppdragen, och dessutom helheten av de
uppdrag som utredningen har fått eller som är i gång
på annat håll, gör att jag ändå känner ett visst hopp
om att den negativa utvecklingen i glesbygden skall
gå att vända. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Jag yrkar också bifall till reservation 3. Jag vill att
regionalpolitiken ändras så att vinsterna från vatten,
skog och malm får stanna i de regioner där de genere-
ras. Det känns som en kolonial situation när vinsterna
från våra naturresurser går till statskassan och vi
sedan måste stå med mössan i hand och be om bidrag
för att klara oss. Nej, låt oss behålla det som egentli-
gen tillkommer oss så kanske vi slipper käxa om
bidrag.
I denna reservation handlar det om vinsterna från
vattenkraften. Vi har naturligtvis en del olika tankar
om hur återföringen skulle kunna göras och om hur
mycket av resurserna som borde återföras, men jag
tycker att denna fråga med fördel borde kunna utredas
av den regionalpolitiska utredningen.
När det gäller reservation 4 har jag faktiskt sam-
ma åsikt som de borgerliga partierna och de övriga i
utskottet. Alla vill se utflyttningar och effektivise-
ringar av statliga verk och verksamheter, och jag
uppfattar att alla krav är tillgodosedda genom tidiga-
re, pågående och planerat arbete. Därför tycker jag
inte att reservation 4 behövs.
Det finns ett smolk i bägaren, men det tas inte upp
i någon av de aktuella motionerna. 1990 bestämde
riksdagen att omlokalisering av central statlig verk-
samhet i första hand borde ske till stödjepunkterna,
dvs. till länscentrum eller vissa andra orter i anslut-
ning till stödområdet. Jag tycker inte att omlokalise-
ringar i första hand skall ske till länscentrum. Det kan
finnas andra viktiga saker att ta med i beräkningen.
Det beslutet skulle jag alltså gärna stryka, men något
sådant förslag finns inte med.
I reservation 5 säger tre av de borgerliga partierna
att regeringen har en övertro på tillväxtavtalen. Det
visar sig väl. Jag tycker inte att det är mycket att rösta
om egentligen. Men med anledning av det här, och
med anledning av jämställdhetsdebatten tidigare, vill
vi att det tillförs ett jämställdhetsperspektiv på till-
växtavtalen. Vi vill att regeringen följer upp denna
fråga.
Kommer kvinnorna med i processen med att utar-
beta de regionala tillväxtavtalen? Nationellt resur-
scentrum för kvinnor gjorde i oktober förra året en
kartläggning av hur kvinnorna är representerade i de
regionala partnerskapens beslutsgrupper. Det finns
klara signaler om att det är alldeles för få kvinnor
med i detta arbete. Vill man nå bestående resultat
med de regionala tillväxtavtal som regeringen nu
satsar på gäller det att skapa en bra social infrastruk-
tur och jämlika könskontrakt.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade på förslag av förste vice
talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00
för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Anf. 175 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Det har varit en intressant och spän-
nande debatt fram till middagsuppehållet. Det återstår
att se hur det blir i fortsättningen. Jag har förstått, fru
talman, att vi kan hålla på till kl. 23. Men det skulle
innebära att vi får begära en väldig massa nya anfö-
randen för att detta skulle kunna genomföras.
Ola Sundell ställde ett antal frågor inledningsvis
om vad som görs för företag och de arbetslösa runt
om i vårt land. Han var kritisk mot den politik som vi
socialdemokrater för. Jag får ha respekt för Ola Sun-
dells uppfattningar.
Om jag skulle räkna upp alla de åtgärder som den
socialdemokratiska regeringen har vidtagit sedan
regeringsskiftet 1994 och i och med det senaste valet
kanske vi skulle kunna hålla på till kl. 23. Det är
mängder av åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska
området där vi skall betvinga arbetslösheten. Målet är
fortfarande att arbetslösheten skall vara halverad år
2000, ned till 4 %. Vi har lagt fram mängder med
konkreta förslag och åtgärder för att förbättra företa-
gens situation.
Vi kan konstatera att vi har ett rekordhögt nyfö-
retagande. Sedan 1997 har det startat 28 720 nya
företag. Det är den högsta siffra som har uppmätts av
SCB sedan man startade mätningar. Vi ser att antalet
företagskonkurser nu är de lägsta under hela 1990-
talet. I genomsnitt har konkurserna minskat med
4 000 per år sedan 1994.
Av de 47 största företagen på tidningen Fortunes
lista har 25 valt att lägga sina regionala huvudkontor i
Sverige. Sverige har det bästa innovationsklimatet i
EU. Det har OECD kommit fram till när man har
mätt antal registrerade patent, satsning på forskning
och utveckling, antal artiklar i ansedda vetenskapliga
tidskrifter samt andel av industrin som är högtekno-
logisk.
Den här listan, fru talman, skulle kunna göras väl-
digt lång i fråga om vad som faktiskt har gjorts och
görs när det gäller att Sverige skall vara ett bra land
att verka i som företagare, ett bra land att arbeta i som
löntagare och ett bra land att leva i som människa.
Regeringen beslutade den 1 januari i år att tillsätta
en parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag
om på vilket sätt den framtida regionalpolitiken skall
utformas och inriktas under 2000-talets början.
Skälet till att utse en utredning är bl.a. att de för-
utsättningar som ges för att bedriva regionalpolitik i
vårt land och i vår omvärld är annorlunda i dag. Vi
kan konstatera att faktorer som en snabbare utveck-
ling av informations- och produktionsteknik samt den
internationaliserade ekonomin och Sveriges medlem-
skap i den europeiska unionen gör att också regional-
politik påverkas av förändringsprocessen.
Vi ser nu också att den stabila befolkningsutveck-
ling som vi hade under delar av 1970- och 1980-talen
håller på att förändras med kraftiga befolkningsom-
flyttningar som följd. Folkmängden har på senare år
minskat kraftigt, inte bara i de områden som vi brukar
kalla glesbygd och småkommuner. Nu ser vi att också
större industriorter i flera av vårt lands olika regioner
drabbas.
Vi ser också att den regionala obalansen i stor-
stadsområdena märks på ett helt annat sätt än tidigare.
Skall vi fortsätta att klara och upprätthålla en tradition
av solidaritet och sammanhållning som präglat vårt
samhälle behövs en ordentlig översyn av regionalpo-
litiken.
Låt mig också, fru talman, i detta sammanhang
understryka vikten av att analysera hur den framtida
regionalpolitiken kan bidra till en ekologiskt hållbar
utveckling samt - och det vill jag understryka och det
har också sagts tidigare i kammaren - hur viktigt det
är att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i
det regionalpolitiska sammanhanget.
Det är alltså många och stora arbetsuppgifter som
den regionalpolitiska kommittén har på sin dagord-
ning, och vi ser med spänning fram emot kommitténs
slutbetänkande, en kommande proposition som vi
kommer att få behandla och en ny debatt om den
framtida regionalpolitiken.
Som jag sade inledningsvis finns det anledning att
känna stor oro för den mycket snabba strukturföränd-
ring som nu sker på många håll i vårt land och i andra
länder också för den delen. Ibland upplever jag att
den här förändringstakten är så snabb att man onekli-
gen frågar sig om de olika politiska beslutsmekanis-
merna hinner med och om de olika instrument som vi
har tillskapat också hinner med.
Vi kommer sannolikt inte att kunna lägga regio-
nalpolitiska åtgärder och insatser på is helt och fullt
fram till dess att utredningens förslag är färdigt. Vi
kommer med all säkerhet att få vidta ett antal åtgärder
som förbättrar den regionala obalansen under utred-
ningens gång.
Men, fru talman, många av de frågor som tas upp
i motioner som det här betänkandet handlar om och
som ingår i de uppgifter som kommittén skall be-
handla är naturligtvis något som vi skall ta till oss.
Det sägs bl.a. i direktiven att en viktig regionalpoli-
tisk uppgift är att bidra till att öka den ekonomiska
tillväxten i landet. På vilket sätt skall vi stötta olika
verksamheter i en situation där den internationella
konkurrensen ökar? Hur skall stödformerna se ut och
fungera utifrån effektivitets- och konkurrenssynpunkt
och med hänsyn tagen till de nya EU-regler som nu
håller på att förhandlas fram?
Enligt utskottets sätt att se det tycker vi att det är
viktigt att man också i framtiden förhindrar - och det
har sagts tidigare i debatten i dag - att företagsstöd
kan sätta konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att
företag slås ut på orter där det här förhållandet verkli-
gen är en realitet i dag.
Den här frågan har tagits upp i en av motionerna.
Utskottet utgår från att den problematiken analyseras
i utredningen i syfte att strama upp politiken på det
här området så att vi inte drabbas av en felaktigt an-
vänd regionalpolitik.
I flera motioner tas frågor upp om utbildningens
och kulturens betydelse inom regionalpolitiken. Vi
vill i likhet med vad arbetsmarknadsutskottet tidigare
har gjort betona vilken betydelse utbildnings- och
kulturinsatser har för en bra regional utveckling. Vi
vet t.ex. att framtidens arbetsmarknad kommer att
kräva alltmer kvalificerade och återkommande ut-
bildningsinsatser. Nya och kvalificerade arbetsupp-
gifter tillkommer där ofta högskolekompetens krävs,
samtidigt som enklare ofta okvalificerade arbetsupp-
gifter försvinner. Det är ingenting som är unikt för
oss i Sverige. Det sker också i vår omvärld.
Det finns alltså skäl att understryka kulturens roll
som en viktig pelare för en bra infrastruktur och som
en viktig lokaliseringsfaktor.
Vi kan också konstatera att inte minst för kvinnor
spelar tillgängligheten till kultur en mycket stor roll. I
ett tidigare avsnitt i betänkandet redovisas vissa upp-
gifter beträffande såväl distansutbildning som nya
lokala och regionala utvecklingsprojekt inom kul-
turområdet.
Vi konstaterar också att kultursatsningar kan ingå
i de regionala tillväxtavtalen som numera arbetas
fram runt om i vårt land. Jag kommer från en region i
Mälardalen där jag kan se att arbetet med tillväxtav-
talen sköts på ett utomordentlig bra sätt och med ett
stort intresse. Man tar sig an problem som i och för
sig kanske är gamla, men man gör det med nya friska
ögon. Jag tycker att det är viktigt att understryka, fru
talman, att även tillväxtavtalen måste ha en klar prä-
gel av jämställdhetsperspektivet.
Ett annat område som tas upp i betänkandet är re-
surscentrum för kvinnor. I näringsutskottets yttrande
till arbetsmarknadsutskottet för ett år sedan förutsatte
vi med hänsyn tagen till att det fortfarande var en
försöksverksamhet med nationellt resurscentrum
under 1989 och innevarande år att verksamheten skall
utvärderas, samt att regeringen när försöksverksam-
heten upphör ger i uppdrag åt NUTEK att redovisa
insatser och resultat av verksamheten i NUTEK:s
årsredovisning för innevarande år och därefter åter-
kommer med förslag.
Utan att gå in i detalj på alla de olika frågeställ-
ningar som tas upp i detta betänkande - vi var ju vid
utskottsbehandlingen tämligen överens, bortsett från
ett antal reservationer - vill jag säga att utredningen
kommer att få syssla med mycket av det som tas upp i
motionerna och som anförs i reservationerna.
Utredningen har en näst intill gigantisk uppgift,
att på kort tid klara mycket viktiga frågor inför 2000-
talet. Vi behöver ha en regionalpolitik av vikt för hela
landet. Vi måste se till att företag, människor och
verksamheter kan utvecklas på ett sätt som gynnar
hela vårt land. Och det gäller inte bara vårt land, utan
vi har också ett ansvar för andra länder som vi sam-
verkar med inom och utom Europeiska unionen.
Detta är styrkan i ett regionalt tänkande.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1, med avslag på
utskottsmajoritetens förslag, samt avslag på reserva-
tionerna nr 3, 4 och 5.

Anf. 176 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Reynoldh Furustrand ger här en be-
skrivning av en fantastisk situation som råder runtom
i landet. Hans siffror och resonemang stämmer dock
inte med den diskussion som har förts och med de
problem som finns i hela landet med sysselsättningen
och tillväxten i ekonomin.
Minister Rosengren på Näringsdepartementet har
just mot denna bakgrund tillsatt en tillväxtgrupp.
Vederbörande är inte nöjd med den situation som
råder och vill förstås ha en dialog om vad som behö-
ver göras för att få snurr på Sverige igen. Detsamma
gäller för statsrådet Sahlin, som har har tillsatt en
tillväxtgrupp av samma skäl. Deras uppfattning om
verkligheten i vårt land stämmer inte överens med
Furustrands beskrivning.
Min bedömning är den att det skattetryck som vi
har i vårt land utgör en begränsande faktor för tillväxt
och jobbskapande. Min fråga är: Vilken är Fu-
rustrands uppfattning när det gäller skatterna? Är
läget beträffande skatterna över huvud taget sådant att
det inte behöver förändras, eller påverkar dubbelbe-
skattningen kapitalbildningen och så småningom
investeringsbehovet? Innebär skatten på arbete och
därmed på utbildningsnivån i sig en konkurrensbe-
gränsning och ett hinder för tillväxt, eller är nuvaran-
de skattenivå bra som den är?

Anf. 177 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Det är klart att vi kan ägna lång tid åt
att diskutera skatternas betydelse för tillväxt och för
att upprätthålla ett välfärdssamhälle. Jag tillhör dem
som menar att en 50-procentig skattenivå eller något
högre under en begränsad tidsperiod är rimlig för
möjligheterna att ha det välfärdssamhälle som vi alla
vill ha och kan dra nytta av.
Det kan finnas enskildheter som kan behöva ses
över i skattehänseende, och just av den anledningen
förs det skattesamtal. Man sitter näst intill på partile-
darnivå och diskuterar skatterna för framtiden. Jag
kan inte se, Ola Sundell, något klart och entydigt
samband mellan sänkta skatter på något eller några
områden och omedelbara effekter i form av ökat antal
jobb. Det finns i varje fall inga belagda studier som
visar att det är på det sättet.
Men jag är inte främmande för att skatter kan bi-
dra till att i en framtid förändra vissa näringar, om de
skapar jobb. Det viktiga med skattesänkningar måste
vara att de skall ha en jobbskapande karaktär. Det
finns i de flesta partier olika uppfattningar om skat-
ternas betydelse, men det finns, som jag ser det, en
öppenhet i diskussionerna om detta.
Jag hörde att Ola Sundell i sitt tidigare inlägg ral-
jerade över dessa gruppers betydelse, men man för i
dem samtal om väsentliga aspekter på tillväxt. Vi kan
t.ex. se på Småföretagsdelegationen, som diskuterar
möjligheter att förenkla och förbättra för småföreta-
gare. Den har betytt och betyder oerhört mycket för
det fortsatta arbetet, och jag är fullständigt övertygad
om att detta får en regionalpolitisk betydelse.

Anf. 178 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Det är alldeles klart, och det känner vi
till, att dessa grupper diskuterar och förhoppningsvis
också fungerar, men det som en företagare eftersträ-
var när det gäller regelverk, skattesystem och annat är
förslag. Den här diskussionen har såvitt jag vet pågått
under väldigt många år. Det har ställts sådana här
diagnoser i all oändlighet så långt tillbaka som jag
kan erinra mig.
Visst är det bra med samtalen, att de förankras
osv., men vad vi framför allt behöver är konkreta och
skarpa förslag på detta område. Låt oss säga att Rey-
noldh Furustrand vill påverka skattesystemet i en viss
riktning. Vilken typ av skattesänkning anser Rey-
noldh Furustrand vara lämpligast för att befrämja
tillväxten och därmed jobbskapandet?
Jag vill vidare återkomma till bidragen, Olle Ols-
son-fallet och motionerna om detta. Med tanke på den
erfarenhet som man har av bidragssystem och s.k.
riktade bidrag är det anmärkningsvärt att det krävs
demonstrationer i veckor på Mynttorget för att rege-
ringspartiet plötsligt skall ta till sig resonemanget om
effekterna av riktade bidrag. Om vissa får bidrag
försämras konkurrenssituationen, och en del klarar
inte ett sådant konkurrensläge.
Det är för oss en huvudinriktning att dessa bidrag
bör sänkas och utväxlas mot sänkta skatter. Annars
får vi leva kvar med ett byråkratiskt regelsystem och
riktade bidrag, som leder till en negativ konkurrens-
situation.

Anf. 179 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Vi har infört förenklingar när det
gäller skattekonton. Villkoren för F-skattesedeln
mjukas upp. Det blir enklare att registrera företag -
endast myndighetskontakter behövs. Uppgiftsläm-
nandet förenklas. Arbetsgivaravgifterna för små och
medelstora företag har sänkts för att stimulera nyan-
ställningar. Reserveringsmöjligheter för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag förstärks.
Ca 3,5 miljarder kronor har avsatts för lättnader i
beskattningen av ägare av små och medelstora före-
tag. En kvittningsrätt för reaförluster har införts.
Jag kunde säkerligen fortsätta i 10-15 minuter
med att räkna upp vad som redan har gjorts på skatte-
området för att underlätta för företagande. Vi har
ännu inte sett de effekter som man hade trott att de
åtgärder som vi har vidtagit skulle få. Detta leder mig
fram till tanken att det är ett annat och mer struktu-
rellt problem som vi har att brottas med när det gäller
att skapa nya jobb.
Det är ungefär som när man säger: Bara vi får
riskkapital, kommer vi att skapa nya jobb. Problemet
är inte riskkapital, Ola Sundell. Problemet är oftare
att man inte har alla de nya idéer som behövs för att
skapa nya jobb. Problemet är att marknaden inte ser
ut på det sätt som vi skulle önska när det gäller att
skapa de nya jobben.
Detta är ett grundläggande strukturproblem, som
måste diskuteras och brytas ned i sina beståndsdelar.
Vi måste veta exakt vilka åtgärder vi skall sätta in,
om det är skattesänkningar som skall vidtas. Kanske
kommer man i den skattegrupp som resonerar fram
till det. Då måste man veta att de träffar på ett fördel-
ningspolitiskt riktigt sätt och skapar jobb.
Jag tycker för egen del att det är viktigt att
"vanligt folk", dvs. vanliga löntagare, får bättre be-
tingelser. Ett sätt är att sänka eller ta bort egenavgif-
terna. Det skulle bli en skattesänkning för den grup-
pen, som kanske skulle stimulera konsumtionen och
skapa nya jobb. Vi har inga klara och tydliga svar på
vad som exakt behöver göras.

Anf. 180 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Det är en glättad bild Reynoldh Fu-
rustrands ger i sitt inlägg. Att det skulle vara så ljust i
Regionalsverige som här har framförts tror jag många
är tveksamma till. Under den plenifria veckan har
man kunnat åka runt i glesbygdskommunerna och
höra siffror på 10 % arbetslöshet, och det finns natur-
ligtvis genom åtgärder också en förtäckt arbetslöshet
på en del ställen. Då får man en helt annan bild.
Det talades om 28 000 nya företag. Hur många
har på senaste tiden permitterat och har för avsikt att
gå den vägen? Var drabbar detta i Sverige? Vid en
diskussion här för några veckor sedan tog jag ex-
emplet om 143 permitterade vid TVAB i Töcksfors
som får gå på midsommardagen. Det skulle motsvara
14 000 arbetslösa här i Stockholm. Man kan ta många
sådana exempel runt om i Glesbygdssverige. Varför
detta exempel? Jo, det är regionalpolitik. Som jag
sade i mitt inlägg handlar det många gånger om in-
frastruktur och möjlighet att driva företag på samma
villkor runtom i landet.
Vi har nu hört att ytterligare 160 000 skall flytta
till storstadsområdena och tillväxtområdena. Får den
nya parlamentariska utredningen i uppdrag att göra
det möjligt för människor att flytta hit, eller får den
ett direktiv om att vi skall försöka att placera männi-
skorna tillbaka i landsbygden och i glesbygden i Sve-
rige?
Tror regeringen på tillväxtavtalens möjligheter
och att Regionalsverige kan leva vidare? Är det ett
bra att sätt att arbeta för Värmland, Västernorrland,
Dalarna och Jämtland? Det sades att man tar sig an
problemen på ett bra sätt. Jag jobbar också med till-
växtavtal i Värmland. Jag träffar företagare i Värm-
land som säger: Infrastrukturen är dock densamma
som den var innan vi började med tillväxtavtalen.

Anf. 181 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Om Runar Patriksson hade lyssnat på
vad jag sade hade han hört att jag i min inledning
sade att jag känner mycket stor oro för det som sker
runtom i vårt land och i våra regioner. Det är inte så
att jag är nöjd med att vi fortfarande har hög arbets-
löshet. Men vi måste vara på det klara med vilka
skälen, orsakerna och grunderna är till att vi har den-
na höga arbetslöshet.
Kan Runar Patriksson för mig tala om vad det är
för sänkt skatt som omedelbart ger effekten att de
10 % arbetslösa i mitt hemlän, ett industrilän, får jobb
bara därför att vi sänker skatten? Det vet jag att Runar
Patriksson inte kan. Jag tror inte ens att han vill göra
det. Han vet likaväl som jag att skatterna är en förut-
sättning för att det inom andra sektorer bibehålls och
utvecklas jobb.
Jag ser t.ex. vad nya högskolesatsningar och nya
universitetssatsningar innebär i form av att människor
får bättre kunskaper. Människor får möjligheter att
utveckla någonting som de har lärt sig. Det ger nya
jobb. Det ger bättre möjligheter. Det är den typen av
åtgärder som vi konsekvent satsar på. Det är beklag-
ligt att det inte går lika fort som jag önskar, Runar
Patriksson. Men jag kommer inte att backa en milli-
meter när det gäller inriktningen på detta.
Jag tror inte att utredningen skall tala om hur
många människor som skall bo i respektive region. Vi
har sett exempel på regimer runt om i världen som
har försökt sig på den typen av matematiska beräk-
ningar, och de har gruvligt misslyckats. Låt oss se till
att vi verkar för en regionalpolitik som ger möjlighet
för regionerna att bli ungefär likvärdiga och växa
ungefär likvärdigt.
Storstadsområden kommer fortsatt att vara mag-
neter. Men låt oss se till att de stora magneterna får
mindre kraftiga magneter omkring sig så att man
sprider effekterna mycket bättre. Det är vitsen med en
ny framtida regionalpolitik.

Anf. 182 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Jag sade ingenting om skattesänk-
ningar, Reynoldh Furustrand, vare sig i mitt inlägg
eller i min replik. Därför har jag i det här läget lite
svårt att ta en diskussion, även om jag hade kunnat ta
upp det exemplet.
Jag nämnde jämställdhet mellan kvinnor och män
och jämställdhet mellan regioner. Här kommer in-
frastruktursatsningarna in. Jag nämnde vägar och IT-
strukturer. Det gör det möjligt för Glesbygdssverige
och Landsbygdssverige att leva vidare.
Min fråga angående utredningen var: Får utred-
ningen direktiv som innebär att flyttningen mot stor-
städerna kan begränsas? Är meningen med den regio-
nalpolitiska utredningen att se till se till att större
delar av Sverige skall leva?

Anf. 183 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Även om det inte står explicit i direk-
tiven att vi skall titta på den frågan har jag svårt att se
att vi kommer förbi den. Det är uppenbart om man ser
på sammansättningen i kommittén, vilka som sitter
där och från vilka delar av landet ledamöterna kom-
mer.
Jag har oerhört svårt att tro att vi icke kommer att
få en diskussion om den koncentration som under ett
antal år har skett till de större orterna i vårt land. Men
jag tror att det vore fel av oss att tala om att vi mer
skall fokusera oss på det.
Vi har jordbruksbygdernas mycket speciella pro-
blematik och industriorternas mycket speciella pro-
blematik som betyder lika mycket för de människor
som bor och verkar där. Det måste naturligtvis också
belysas i utredningen.
Jag är övertygad om att vi kommer att diskutera
det som Runar Patriksson tar upp. Sedan är det upp
till dem som skriver propositionen att ta hänsyn till
vad utredningen kommer fram till.
Jag är en av de socialdemokrater som kommer att
ingå i utredningen. Jag kommer att föra fram de syn-
punkterna. Jag är övertygad om att de andra ledamö-
terna kommer att göra exakt likadant. Jag tror att
Runar Patriksson kan känna sig hyggligt tillfreds
därvidlag.
Vi kanske inte blir hundraprocentigt överens i alla
detaljerna. Men jag vill understryka det Runar Pat-
riksson sade i sitt inledningsanförande, att det är
avgörande och viktigt att just jämställdheten belyses
mer ur ett regionalpolitiskt perspektiv.
Där tycker jag att det kanske finns anledning för
oss att skämmas lite grann. Den frågan har vi beaktat
väldigt dåligt under tidigare utredningar och i tidigare
sammanhang när vi har diskuterat regionalpolitik i
den här kammaren och i utskott.

Anf. 184 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av
den uppräkning av företagsstatistik som gjordes och
den näringspolitiska debatt som tog vid. Det handlar
här i afton om regionalpolitiken, och ur regionalpoli-
tisk synpunkt är utvecklingen mycket oroande. Oba-
lanserna ökar. Hela Småortssverige påverkas och far
illa av det.
Jag tycker att det är bra att den utredning som
man här har talat om har kommit till. Men som sade i
mitt anförande är jag orolig för vad som händer under
den tidsutdräkt som det är fråga om. Om jag förstår
saken rätt kommer vi att behandla resultatet i kamma-
ren möjligen i slutet av år 2001 eller i början av år
2002.
Min fråga och min fundering är: Vilka insatsom-
råden är Reynoldh Furustrand beredd att resonera om
under de två kommande åren, om utvecklingen går så
fort som den har gått under de två senaste åren?
Låt mig peka på två möjligheter. Det gäller att ut-
veckla en likvärdig grundservice för alla människor -
det kan exempelvis handla om post och tele - så att
människor kan bo kvar. Det andra är att förbereda den
nya teknikens intåg och utbyggnad.
Jag utgår från att Reynoldh Furustrand delar upp-
fattningen att staten har en central roll för att bygga ut
de viktiga motorvägarna men gärna även vägarna
fram till hemmen så att vi kan få en digital allemans-
rätt.
Jag vill gärna ha synpunkter. Vad avser regering-
en att vidta för åtgärder om nu utvecklingen går i den
negativa riktning som den har gjort den senaste tiden?

Anf. 185 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Jag tror att vi får anledning att åter-
komma fler gånger till just den här typen av fråge-
ställningar som Åke Sandström tar upp.
Regeringen kommer att lägga fram en proposition
på kammarens bord den 14 april. Jag är övertygad om
att det i vårpropositionen kommer att finnas ett antal
politiskt möjliga framgångsvägar som också har regi-
onalpolitisk prägel, även om detta inte är huvudfrå-
gan.
Skälet till att jag räknade upp åtgärderna var att
jag försökte svara Ola Sundell utifrån vad han tog
upp i sitt inledningsanförande. Jag vet att det inte är
tillräckligt för Ola Sundell, och det har jag respekt
för.
Jag tror att tillväxtavtalen som man nu arbetar
med och som man kommer att arbeta med framöver
är ett sätt. De löser inte allt. Men det är ett nytt sätt att
angripa i och för sig gamla problem.
Jag nämnde Småföretagsdelegationens arbete. Det
öppnar ett antal nya möjligheter. Det finns flera
stycken sådana områden och möjligheter att förbättra
också ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Jag tror att
högskolesatsningar är ett sådant område.
Jag tror, precis som Åke Sandström, att ordentliga
IT-satsningar ger nya och bättre möjligheter för män-
niskor att verka, bo och leva i sin egen bygd och
samtidigt utveckla nya spännande arbetsuppgifter i
framtiden. Men det är ingenting som Åke Sandström
och jag kan genomföra i morgon bitti. Detta är en
process som har börjat. Vi skall se till att vi ger lite
bränsle till den processen så att den kan fortsätta i en
positiv riktning. Vi skall inte enbart titta explicit
utifrån de fiskala möjligheterna att sänka skatter eller
förändra skatter. Jag tror att man är fel ute om man
koncentrerar debatten dit.

Anf. 186 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill återkomma till frågan om ut-
veckling av hela IT och den nya tekniken. Med an-
ledning av en del andra partiers ställningstaganden
skulle jag gärna vilja ha en precisering om Reynoldh
Furustrand anser att staten har ett huvudansvar när det
gäller att bygga ut och skapa tillgänglighet för den
här tekniken över landet. Eller skall marknaden klara
det?

Anf. 187 REYNOLDH FU-
RUSTRAND (s):
Fru talman! Jag skall svara Åke Sandström myck-
et kort. Jag tror att staten har en mycket viktig roll.
Det behöver nödvändigtvis inte vara så att staten har
huvudansvaret, men staten har en avgörande och
viktig roll även i fortsättningen. Även om vi ser till
sammanslagningen Telia-Telenor kommer staten och
samhället att ha en viktig och ledande position i verk-
samheten. Det tar jag som en garanti för att samhället
får en ledande roll när det gäller IT-utvecklingen.
Men jag vill inte döma ut andra verksamheter och
andra möjligheter. Eftersom detta är en marknad som
är så ofantligt stor och innehåller så oerhört mycket,
kan man inte säga att enbart staten skall ha huvudan-
svaret och klara av det. Det måste finnas flera aktörer
på den här marknaden. Men att samhällets roll kom-
mer att förbli mycket stor kan både Åke Sandström
och jag känna oss förvissade om.

Anf. 188 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Jag vill bara ställa en fråga till Åke
Sandström. Jag tog ju också upp IT-satsningen som
jag tror är mycket viktig för oss som gemensamt har
glesbygden i våra hjärtan. Åke Sandström tog upp
ansvarsfördelningen. Då vill jag nämna ett exempel.
Jag var i Oslo och träffade den norska kommuni-
kationsministern som sade följande: Vi gjorde inga
affärer med Sverige i Teliaaffären förrän vi var klara
över att vårt eget Telenor hade byggt ut tele- och IT-
satsningen i dalar och på bergshöjder där människor
bor i Norge.
Jag tror att vi skall ha det framför oss när detta
skall ske. Statens delägarskap i Telia-Telenor är
viktigt för att vi verkligen skall få dessa satsningar ut
till Glesbygdssverige.
Sedan har jag en fråga till Åke Sandström. Han
nämner inte, och det gjorde inte heller Ola Sundell,
något om det jag nämnde i mitt anförande om att vi
skall utlokalisera mer. Är vi överens om att det finns
möjligheter att utlokalisera mer från centralorterna,
tillväxtorterna, till Regionalsverige?

Anf. 189 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag delar Runar Patrikssons uppfatt-
ning om utlokaliseringen. Vi har ju också en motion
från Centerpartiet på den punkten.
Men frågan om utbyggnaden av IT-nätet och till-
gängligheten i det här landet är ju absolut inte bara en
fråga om en stor affärstransaktion mellan två jättebo-
lag. Det är fråga om en medveten vilja att verkligen
ställa upp på tillgänglighet.
Jag är ett levande exempel på detta med tillgäng-
lighet. Jag beställde en ISDN-koppling den
10 oktober och har ännu inte fått någon hem till min
bostad. Det finns väldigt mycket i övrigt att önska när
det gäller frågan om utbyggnaden.

Anf. 190 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! För att inga missuppfattningar skall
förekomma mellan Åke Sandström och mig vill jag
säga, att när jag nämnde Telia-Telenoraffären mena-
de jag att det kanske är viktigt för oss i Glesbygdssve-
rige att staten har kvar ett ägande så att vinsten i fö-
retaget kan ses både som en vinst i kronor och en
vinst för landet genom att man använder vissa
vinstmedel att för att bygga ut så att ISDN kommer
även till Åke Sandström.

Anf. 191 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill bara understryka att vi har
samma viljeinriktning. Vi i Centerpartiet har föresla-
git att medel från försäljningen av Telia skall gå till
att utveckla visionen om en digital allemansrätt i det
här landet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1998/99:53 Lag om betalningsöverföringar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
1998/99:62 Vissa byggfrågor m.m.
1998/99:65 Videokonferens i rättegång
1998/99:66 En stärkt kommunal revision
1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvar-
smakten
1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet
på dubbel straffbarhet
1998/99:73 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
1998/99:76 Försäkringsmedicinska utredningar, m.m.
1998/99:77 Eftergift vid återbetalning av bostadsbi-
drag m.m.
1998/99:82 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Filippinerna m.m.
1998/99:83 Avdrag för ökade levnadskostnader vid
tillfälligt arbete
1998/99:85 Försäkring under krig och krigsfara
1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelseregler
1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdo-
mar
1998/99:90 Utstationering av arbetstagare
1998/99:91 Vissa trafikfrågor m.m.
1998/99:92 Ändringar i telelagen m.m.
1998/99:93 Kostnadsinformation till fondsparare i det
individuella pensionssparandet, m.m.

Skrivelser
1998/99:55 Redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1998
1998/99:56 Redogörelse för verksamheten inom
Organisationen för säkerhet och samarbete i Eu-
ropa (OSSE) under 1998
1998/99:59 Öppen handel - rättvisa spelregler
Svensk handelspolitik inför en ny WTO-runda
1998/99:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1998
1998/99:67 Nordiskt samarbete 1998

14 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 10 mars

1998/99:206 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nistern
Kvinnomisshandel

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 16 mars.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 9 mars

1998/99:401 av Yvonne Ruwaida (mp) till jord-
bruksministern
Felaktig märkning och marknadsföring av livsmedel
1998/99:413 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Mona
Sahlin
Taxibranschen

den 10 mars

1998/99:390 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Förbud mot användning av växtskyddsmedel
1998/99:393 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
Sänkt skatt på hushållstjänster
1998/99:394 av Sten Tolgfors (m) till finansministern
Åtgärder mot fortsatt flyttvåg
1998/99:403 av Carina Hägg (s) till kulturministern
Televisionssändningar med pornografisk film
1998/99:405 av Mats Odell (kd) till finansministern
Det statliga utgiftstakets definition
1998/99:408 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
ROT-avdragen
1998/99:410 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Familjerådgivningen
1998/99:411 av Lena Olsson (v) till miljöministern
Lokala investeringsprogram för ekologisk omställ-
ning
1998/99:412 av Willy Söderdahl (v) till statsministern
Information om EMU
1998/99:415 av Lennart Kollmats (fp) till utbild-
ningsministern
Högskolepoäng
1998/99:418 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nistern
Transportpolitiken i Dalarna
1998/99:419 av Harald Nordlund (fp) till finansmi-
nistern
Skattesänkningar för Sveriges lantbrukare
1998/99:422 av Viviann Gerdin (c) till finansminis-
tern
Moms på dans
1998/99:423 av Inger Strömbom (kd) till finansmi-
nistern
Avgångsvederlag till verkställande direktörer och
generaldirektörer
1998/99:426 av Dan Ericsson (kd) till kulturminis-
tern
Borghamn

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 16 mars.

16 § Kammaren åtskildes kl. 19.36.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 §
anf. 24 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 69
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 115
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 161
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.57 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.