Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1998/99:62

Onsdagen den 3 mars

Kl. 09.00 - 18.03

---

19.00 - 22.34

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------

1 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1998/99:52 till konstitutionsutskottet
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att arbetsmarknadsutskot-
tets betänkande AU4, konstitutionsutskottets betän-
kande KU19, justitieutskottets betänkanden JuU12,
JuU13 och JuU14 samt skatteutskottets betänkande
SkU9 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

2 § Ny lagstiftning mot diskriminering i ar-
betslivet

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU4
Ny lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet (prop.
1997/98:177, 1997/98:179 och 1997/98:180)

Anf. 1 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Häromdagen såg jag ett Aktuellt-
reportage om en invandrare som var nyutexaminerad
civilingenjör från Tekniska högskolan här i Stock-
holm. Han hade fått jobb nu, men han hade ett tag
varit uppe i en jobbsökartakt på 50 jobb i månaden.
Han kallades dock sällan ens till intervju. Bland kur-
skamraterna hade det länge varit så att alla fått arbete
utom han och en student till, som också - händelsevis
- råkade ha invandrarbakgrund.
Ingenjör är ju ett bristyrke. Man kunde läsa här-
omdagen i Dagens Nyheter att det bara i den här
regionen finns 800 ingenjörsutbildade invandrare som
går arbetslösa. Det svenska samhället är kort sagt
väldigt dåligt på att hantera den etniska mångfald som
har växt fram under de gångna 10-15 åren. Den
mångfald som borde vara en tillgång för det svenska
samhället, den mångfald som borde ses som en möj-
lighet, blir i stället till ett problem.
Det förekommer utan tvekan i det svenska sam-
hället en omfattande diskriminering av människor
som i något hänseende uppfattas som annorlunda; det
må sedan gälla invandrare, funktionshindrade eller
homosexuella. På arbetsmarknaden syns det här väl-
digt tydligt.
Funktionshindrade har, oavsett arbetsmarknadslä-
ge, alltid haft utomordentligt svårt att komma ut på
den reguljära arbetsmarknaden. Bland invandrare är
arbetslösheten förskräckande hög. Bland utomeuro-
peiska invandrare är arbetslösheten i själva verket
normaltillståndet.
När det gäller den etniska diskrimineringen är det
klart att visst kan man ibland skylla på en felaktig
utbildningsbakgrund. Visst kan man i många fall
skylla på bristande språkkunskaper. Men sanningen
är ju tyvärr att det inte är där huvudskälet ligger.
Huvudskälet ligger i den trångsynthet, den inskränkt-
het och alla de fördomar som vi har, vi som brukar
kalla oss för vanliga hederliga svenskar.
I allt detta ligger naturligtvis en stor tragik. Dels
går samhälle, företag, arbetsplatser och vår kultur i
vid mening miste om något, men framför allt är na-
turligtvis den diskriminering som förekommer i sam-
hället djupt kränkande för de människor som utsätts
för den.
Det är givet för oss moderater att varje enskild
människa har rätt att ses som en individ och bedömas
efter sina egna erfarenheter, kvalifikationer och am-
bitioner. I själva verket uppfattar vi det som en
grundval för det humanistiska och demokratiska sam-
hälle som vi moderater vill ha att varje enskild indi-
vid bemöts med respekt för den han eller hon är. Och
det här är inte unikt för oss moderater. Det är ju ett
synsätt som, för att ta det som exempel, också kom-
mer till uttryck i våra grundlagar.
Nu är det sålunda dåligt med respekten i prakti-
ken. Då är frågan: Vad skall vi göra åt saken? Rege-
ringen säger att vi skall stifta tre nya lagar. Det är
därför, fru talman, vi har samlats här just nu; för att
göra detta. Då är frågan: Löser detta problemen?
För oss moderater är diskriminering i alla former
ett uttryck för fördomar. Och vi tror att det är väldigt
svårt att lagstifta bort fördomar. Vi tror att opinions-
bildning och attitydpåverkan är oändligt mycket mer
angeläget än nya lagar.
Därmed inte sagt att det inte också kan finnas be-
hov av lagstiftning för att ge enskilda individer som
är utsatta i vårt samhälle stöd. Men vi har för vår del
förordat en mer generell lagstiftning, en lagstiftning
om mänskliga rättigheter snarare än den teknik som
regeringen har valt, nämligen att börja indela och
kategorisera samhället i grupper och diskriminerings-
grunder.
Vi ifrågasätter naturligtvis inte det goda uppsåtet
bakom de lagförslag som regeringen har lagt på riks-
dagens bord. Men vi tror att man har valt fel väg, och
jag skall i korthet försöka tala om varför.
För det första tycker vi, fru talman, att det är en
tveksam ordning med lagar som är avgränsade till att
bara gälla arbetsmarknaden. När det gäller en av de
diskrimineringsgrunder som nu är föremål för be-
handling, nämligen etnisk diskriminering, innebär
detta t.o.m. ett steg tillbaka i förhållande till den nu-
varande lagstiftningen, som är generellt giltig, låt
vara att den har kritiserats för att vara tandlös.
Vi tycker för det andra att det är tveksamt att läg-
ga fram tre nästan parallella lagar där man pekar ut
tre specifika diskrimineringsgrunder. Jag ifrågasätter
inte att diskriminering av sexuella minoriteter, dis-
kriminering av funktionshindrade och diskriminering
av etniska minoriteter är de viktigaste diskrimine-
ringsgrunderna. Men det är klart att när man börjar
indela lagar efter olika diskrimineringsgrunder så
riskerar man att bidra till intrycket att diskriminering
på andra grunder än de som avses i de här lagarna
skulle vara mer godtagbart. Och så är det inte.
För det tredje är det så att om man ger begreppet
diskriminering en ganska vid uttolkning kan man
säga att ingen i det svenska samhället i dag är mer
diskriminerad än den som saknar möjligheter till
arbete och egen utkomst. Det är klart att det i det
läget är väldigt viktigt att man inte utformar, skall vi
kalla det, specifika diskrimineringslagar på ett sådant
sätt att man försvårar tillkomsten av de nya jobben.
Vi befarar att man gör det med de här tre nästan pa-
rallella lagarna, för de komplicerar och försvårar
ytterligare en redan krånglig och svåröverskådlig
arbetsrättslig lagstiftning.
För det fjärde är det som vanligt så med de här la-
garna - men där stönar man bara och är inte längre
förvånad - att de återigen uteslutande är utformade
med utgångspunkt från hur förhållandena är i offent-
lig sektor och i storföretag. Inte en tanke ägnas åt de
små arbetsgivarna. Det här är ett problem, för det gör
att lagarna riskerar att höja trösklarna för anställ-
ningsbeslut i små företag. Får lagarna den konsekven-
sen har man också bundit ris åt egen rygg.
Det är över huvud taget så att anställningsförfa-
randet i ett litet företag inte är den byråkratiska, for-
maliserade och på noggrann, saklig meritvärdering
grundade process som förutsätts i hela det här lagver-
ket.
För det femte tror vi också att det finns en risk för
integritetskränkningar som en följd av lagstiftningens
utformning. Jag tror att det var Advokatsamfundet
som i sitt remissvar frågade sig: Är det kanske t.o.m.
så, om lagarna ges den här utformningen, att en ar-
betsgivare bör förhöra sig om en viss anställds sexu-
ella läggning för att kunna gardera sig mot att inte i
efterhand bli skadeståndsskyldig för diskriminering
på denna grund?
För det sjätte menar vi att det inte framstår som
rimligt när lagarna ges en utformning som innebär att
en liten företagare kan ådömas stora skadestånd även
i fall av s.k. indirekt diskriminering där arbetsgivaren
i fråga inte har haft uppsåtet, alltså avsikten, att dis-
kriminera. Jag noterar att också Folkpartiet har tagit
upp detta i en reservation.
Sist men inte minst menar vi att man med den här
föreslagna lagstiftningen skapar ett väldigt oöver-
skådligt lapptäcke av regler. Vi får olika regler för
olika typer av diskriminering i det svenska samhället.
Vi får olika regler beroende på vem den diskrimine-
rade är - kung, anställd eller något annat. Vissa typer
av diskriminering skall regleras civilrättsligt. Andra
typer av diskriminering skall regleras straffrättsligt.
Ibland skall man vända sig till facket, ibland skall
man vända sig till polisen, och ibland skall man vän-
da sig till någon av fyra ombudsmän.
Vi tror inte att den utformning som regeringen har
gett den här lagstiftningen gagnar det goda uppsåt
som ligger bakom den. Vi vill se en samordnad lag-
stiftning, och vi vill också se en samordnad tillsyn
över diskrimineringslagstiftningen. Det betyder att vi
tycker att man skall samordna det ständigt ökande
antalet ombudsmannaämbeten.
Mot denna bakgrund är vi inte beredda att tillstyr-
ka de tre propositioner som ligger på riksdagens bord.
Och jag ber att få yrka bifall till reservation 1 som vi
moderater har avgivit vid arbetsmarknadsutskottets
behandling av ärendet. När den reservationen har
fallit i voteringen, vilket jag misstänker att den gör,
kommer vi inte att delta i besluten om den närmare
utformningen av lagstiftningen. Jag yrkar alltså bifall
till reservation 1.
Tack för ordet fru talman.

Anf. 2 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Det har uppskattats att 500-600 mil-
joner människor, ca 10 % av världens befolkning,
lider av någon form av fysiskt, sensoriskt eller men-
talt handikapp. I världens rika industriländer är han-
dikapp lika utbrett som i världens betydligt fattigare
delar. Men problemen är annorlunda. Här i den rika
delen finns inga trakom och ingen svår undernäring
som orsakar funktionshinder. Men alkoholism,
drogberoende, trafikolyckor och arbetsolyckor står
för en växande andel av offren. Det vanligaste funk-
tionshindret i Sverige är rörelsehinder följt av syn-
skada och hörselskada. Den gruppen som lider av
omfattande funktionshinder uppskattades av handi-
kapputredningen i början av 90-talet till något över
1 % av totalbefolkningen.
Många handikappade konstaterar att människor
med funktionshinder och även deras anhöriga känner
av ett allt bistrare samhällsklimat, ekonomiskt såväl
som värderingsmässigt. Och många som arbetar med
handikapproblem tycks vara överens om att attityden
till personer med funktionshinder har sin grund i den
värdering som de får på arbetsmarknaden. Sådana
värderingar är sanktionerade av samhället och är
giltiga långt utanför arbetsmarknaden.
Att ha ett funktionshinder innebär att man är sär-
skilt beroende av andra människors hjälp i olika situ-
ationer. Det innebär också att man är mycket utsatt
och sårbar när man blir dåligt bemött. Beroendet och
utsattheten leder ofta till kränkningar. Dessa kränk-
ningar kan förorsakas av obestämdhet och brist på
inlevelse, men det förekommer också medvetna
kränkningar av personer som utnyttjar människors
utsatthet och beroende. Och om man tänker efter lite
kan man fråga: Hur ofta pratas det om våld och sexu-
ella övergrepp mot personer med funktionshinder? I
fråga om detta rådet det nästan en total tystnad och
tabu, och det finns därför i stort sett ingen kunskap
om ämnet. Våldet mot flickor och kvinnor är i regel
sexualiserat. Ingen vet hur stor omfattningen är, men
säkert är att det finns många kvinnor med funktions-
hinder i mörkertalet över våld mot kvinnor.
Kvinnor med funktionshinder som är invandrare
eller flyktingar har ofta en slitsam tillvaro. Det är
flera som är sjuka och har funktionshinder bland
personer som är födda utomlands än bland infödda
svenskar, och det är större skillnad mellan kvinnor
som invandrat och svenskfödda kvinnor än mellan
männen. Invandrarkvinnor har ofta okvalificerade
arbeten i service och industri som ger arbetsskador
och funktionshinder.
I många bemärkelser kan man säga att kvinnor
bemöts sämre än män. Det handlar säkert inte om
någon medveten aktiv diskriminering annat än i un-
dantagsfall. Det har i stället med könsroller att göra
hos oss beslutsfattare, personal och de kvinnor och
män som behöver hjälp. Men på längre sikt måste
kunskapen om hur diskrimineringen uppstår leda till
att regler konstrueras och tillämpas så att de bidrar till
större jämställdhet i stället för att befästa underord-
ningen av kvinnor.
Att bekämpa etnisk diskriminering innebär att fö-
ra en kamp för alla människors lika rättigheter och
möjligheter och för människors lika värde. Beträffan-
de dessa demokratiska och humanistiska ideal finns
det inget utrymme för kompromisser. I mitt parti
anser vi att det är glädjande att Sverige äntligen får en
lagstiftning värd namnet mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden. I snart tio år har vi i Vänsterpartiet
krävt en effektivare lagstiftning på detta område. Vi
anser också att mycket tid har förspillts genom den
näst intill meningslösa lag som trots vårt partis in-
vändningar om bristande effektivitet infördes 1994.
Fru talman! Mitt parti har i motioner framhållit
vikten av att alla bestämmelser om diskriminering på
arbetsmarknaden bör samlas i en lag. Samtidigt tror
vi att de olika ombudsmännen bör placeras under
riksdagen i stället för under regeringen för att stärka
deras oberoende. Men vi vet att arbetet med att sam-
ordna lagstiftningen kan bli relativt omfattande. I
sammanfattningen till utskottsbetänkandet står det att
utskottet också föreslår ett tillkännagivande som
innebär att det bör genomföras ett utredningsarbete. I
detta arbete bör man på sikt överväga möjligheterna
att samordna diskrimineringslagarna. Detta tycker vi i
Vänsterpartiet är en bit på väg mot förhoppningsvis
förbättrade diskrimineringslagar.
Jag vill fråga i första hand socialdemokraterna vad
de menar med orden på sikt. Innebär det ett eller tio
år?
Till detta ganska komplicerade betänkande har vi
fogat fem reservationer, och det är framför allt två av
dem som jag vill lyfta fram. Det gäller reservation 12
om arbetsorganisationernas talerätt och reservation 17
om antidiskrimineringsklausuler.
Vår uppfattning, i likhet med Miljöpartiets, är att
förutom diskrimineringsombudsmannen bör även
kollektivavtalsbundna organisationer ha möjlighet att
göra framställningar till Nämnden mot diskriminering
beträffande skyldighet för arbetsgivare att vidta åt-
gärder. Detta har också den utredning som föregick
propositionen föreslagit. Därför anser vi att det inte
finns något skäl av avvakta ytterligare utredning i
frågan. Jag vill därför yrka bifall till reservation 12
under mom. 25.
Jag vill också yrka bifall till reservation 17 om
antidiskrimineringsklausuler. I många länder har de
visat sig vara ett verksamt medel för att motverka
etnisk diskriminering. Vid offentlig upphandling har
dessa klausuler använts i stor omfattning i länder som
USA, Kanada och Storbritannien. Här i Sverige bör
statliga, kommunala och landstingskommunala myn-
digheter åläggas att i största möjliga utsträckning ta in
antidiskrimineringsklausuler i avtal med leverantörer
av varor och tjänster när det inte finns några rättsliga
hinder mot detta. Jag vill därför yrka bifall till reser-
vation 17 under mom. 38.
Den tredje lagen är lagen om förbud mot diskri-
minering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
Trots att fördomarna mot homosexuella och bisexu-
ella har minskat i den allmänna debatten utgör dessa
människor fortfarande en mycket utsatt grupp. Utred-
ningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning konstaterade att sådan diskrimine-
ring förekommer och att flera döljer sin homosexuella
läggning.
Vi i Vänsterpartiet stöder starkt den föreslagna la-
gen, som kan bidra till både upprättelse och ekono-
misk kompensation för den som utsatts för diskrimi-
nering. Men viktigare är kanske, och det gäller alla de
tre lagar som vi diskuterar här i kammaren, att lagar-
na förhoppningsvis långsiktigt kan påverka attityder
och normbildning.
Det finns en svaghet i diskrimineringslagen vad
gäller sexuell läggning, nämligen 3 § i lagförslaget.
Denna paragraf behandlar förbudet mot diskrimine-
ring. I 3 § andra stycket står det:
"Förbudet gäller inte om behandlingen är berätti-
gad av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat särskilt
intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset
av att förhindra diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning."
Personer som själva har varit utsatta för sexuell
diskriminering anser att detta stycke gör lagen uddlös.
Här ges nämligen en öppning för diskriminering av
homosexuella för just den del av samhället där denna
form av diskriminering är mest vanlig, nämligen
kyrkorna.
Själv kan jag ärligt säga att jag har missat denna
svaghet i lagstiftningen men jag tycker att det är vik-
tigt att synliggöra den. Det är ju också svårt att här i
dag förändra skrivningen men ett eventuellt utskottsi-
nitiativ bör vara möjligt.
Det som är mycket konstigt med denna paragraf
är att regeringen i propositionen skriver att syftet med
den föreslagna lagen är att schablonuppfattningar och
fördomar mot arbetssökande och arbetstagare på
grund av deras sexuella läggning inte skall tillåtas
motivera otillbörlig diskriminering. Regeringen delar
därför inte utredningens uppfattning att förhållandena
i Kyrkan eller i andra religiösa sammanhang skall
kunna vägas in i bedömningen men nu gör man detta.
Jag frågar socialdemokraterna: Varför har det blivit
denna förändring i arbetsmarknadsutskottets betän-
kande? Är ni inte överens med regeringen?

Anf. 3 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Grunden för Centerpartiets politik är
alla människors lika rätt och värde. Den utgångs-
punkten är nog lika för de flesta, åtminstone demo-
kratiska, partierna i vårt land liksom i många andra
länder.
Jag har tagit med mig en utskrift av FN:s allmän-
na förklaring om de mänskliga rättigheterna. Inled-
ningen lyder:
"Enär erkännandet av det inneboende värdet hos
alla medlemmar av människosläktet och av deras lika
och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet,
rättvisa och fred i världen, - - -."
Sedan kungör generalförsamlingen i artikel 1 i
den här allmänna förklaringen:
"Alla människor äro födda fria och lika i värde
och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och
samvete och böra handla gentemot varandra i en anda
av broderskap."
I artikel 2 står det:
"Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter,
som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av
något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion,
politisk eller annan uppfattning, nationellt eller soci-
alt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den
politiska, juridiska eller internationella ställning, som
intages av det land eller område, till vilket en person
hör, vare sig detta land eller område är oberoende,
står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är
underkastat någon annan begränsning av sin suverä-
nitet."
Artikel 23 handlar om rätten till arbete:
"1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av syssel-
sättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsför-
hållanden och till skydd mot arbetslöshet.
2. Envar har utan åtskillnad lika rätt till lön för li-
ka arbete.
3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och till-
fredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom
själv och hans familj en människovärdig tillvaro och
som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra
medel för socialt skydd.
4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fack-
föreningar till skydd för sina intressen."
Egentligen borde den diskussion som vi just nu
har här i kammaren vara ganska onödig. Vi i Sverige
har ju antagit den här resolutionen. Vi har också rati-
ficerat detta. Således är det intaget i vår lagstiftning.
Vår grundlag bygger på ungefär samma formulering-
ar som de som finns i FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter.
Tyvärr räcker detta inte alltid. Vi måste också ha
en lagstiftning som bestraffar den som bryter mot
lagstiftningen. Och tyvärr är inte alla människor så
goda som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
gör gällande att vi i grunden borde vara.
Centerpartiet har, som sagt, den grundläggande
inställningen att alla har lika värde och rättigheter.
Det skall alltså gälla alla människor och alla områden
av livet.
När det gäller det lagförslag som vi fått handlar
det egentligen om tre lagar som hanterar lagen mot
diskriminering i arbetslivet för de tre olika kategori-
erna av människor. Vi upplever detta som en halvme-
syr. Lagarna är ganska lika men inte riktigt lika. De är
alltså svåra att hantera. Som vi i Centerpartiet ser
saken riskerar de att motverka sina syften.
Hur skall det gå för företagen när de skall diskute-
ra vilken lagstiftning det är som gäller och hur de här
frågorna skall hanteras. Flera tunga remissinstanser -
bl.a. DO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
- har sagt att det här inte är ett bra lagförslag och
velat att det skall återförvisas till regeringen för att
återigen bearbetas.
Från Centerpartiets sida vill vi ha en heltäckande
lagstiftning. Vi vill ha en lagstiftning som omfattar
alla människor och alla samhällsområden. Ingen skall
kunna ställas vid sidan av den här lagstiftningen. Man
skall heller inte som arbetsgivare eller företagare i
något annat sammanhang kunna säga: Det gäller inte
mig. I stället skall det gälla i alla sammanhang. Vi vill
också ha en samordnad lagstiftning så att även jäm-
ställdhetslagen tas in.
Vi befarar att vår reservation om lagstiftningen,
där vi begär återförvisning till regeringen, faller.
Därför kräver vi i reservation nr 4 att man i det fort-
satta arbetet med den här lagstiftningen också funde-
rar över om det går att ta in även jämställdhetslag-
stiftningen. Diskriminering - oavsett på vilken grund
den sker - är nämligen ohjälpligt hopplös i det här
samhället. Man skall se till att alla människor får
förverkliga sina idéer och drömmar och att det finns
en lagstiftning till skydd mot varje form av diskrimi-
nering.
Som det ser ut i dag riskerar man att företag i
stället för att anställa människor med funktionshinder
eller någon annan form av diskrimineringsgrundande
skydd hamnar i en situation där man inte anställer
någon alls. Man blir så orolig att man säger: Nej, vi
låter bli och hoppas att vi klarar oss med den personal
vi har.
På det sättet motverkar lagstiftningen sina egna
syften. Därför tycker jag att det här är felaktigt. Det
skall vara en tydlig och enkel lagstiftning med regler
som är sådana att de kan tillämpas på ett bra sätt för
alla människor.
Eftersom vi i Centerpartiet inte ställer upp på det
här förslaget kommer vi inte heller att lägga fram
synpunkter på det materiella innehållet i denna lag-
stiftning. Det finns en hel del övrigt att önska. Vi vill
alltså att hela paketet omarbetas och att vi får ett nytt
förslag där såväl de här tre lagarna som jämställd-
hetslagen inarbetas, så att vi får en diskriminering-
slagstiftning som tar hänsyn till alla människor och
som skyddar alla människor mot diskriminering.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpar-
tiets reservationer nr 2 med avslag på propositionerna
177, 179 och 180 samt reservation nr 4 under mom. 2
i betänkandet.

Anf. 4 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet är positivt inställt till att
lagstiftning om diskriminering i arbetslivet skärps,
inte minst mot bakgrunden av att det i mänsklighetens
historia finns en mörk underström, en tendens att
bedöma och fördöma människor inte på grund av
deras egna förtjänster och brister utan på grund av
t.ex. deras kön etniska tillhörighet eller handikapp.
Därför känns den föreslagna lagstiftningen i sak
mycket angelägen.
Diskriminering förekommer dessvärre på arbets-
marknaden. De grupper som nu kommer att omfattas
av lagstiftningen är förmodligen de som är mest ut-
satta. Men man kan tänka sig andra grupper som inte
blir rättvist behandlade och inte bedömda efter sina
egna förutsättningar och kvalifikationer. Det före-
kommer åldersdiskriminering. Det förekommer dis-
kriminering mot personer som av ett eller annat skäl
inte passar in i "mallen".
Att utforma lagstiftning mot diskriminering är inte
alldeles lätt. Problemet kanske underskattas ibland.
Man måste precisera vad som är diskriminering, och
man måste bestämma vilka beviskrav som skall gälla.
Man måste väga in å ena sidan risken att personer
som inte har diskriminerat ändå döms och blir skyldi-
ga att betala skadestånd och å andra sidan risken att
personer som faktiskt blivit diskriminerade inte lyck-
as övertyga domstolen om den saken. Ingetdera är
bra. Därför är det en svår uppgift för lagstiftningen att
domstolarna skall landa rätt.
Tyvärr är bevisen överväldigande för att etnisk
diskriminering i arbetslivet vid anställning och även
senare är vanligt förekommande, t.ex. av de långtids-
arbetslösa invandrare som stängdes ute redan under
högkonjunkturen på 1980-talet, de vars yrkes- och
utbildningskompetens inte ledde till ett motsvarande
kvalificerat jobb. Den diskriminering som ständigt
pågår då personalchefer, anställare mer eller mindre
automatiskt sållar bort ansökningshandlingar på per-
soner med annorlunda namn. Man väljer det man
känner igen, man väljer bort det okända. Så pågår
denna process närmast automatiskt.
Genom åren har lagstiftaren valt olika modeller.
Jämställdhetslagen har en utbyggnad och den lag mot
etnisk diskriminering som nu skall upphävas en an-
nan. Regeln i brottsbalken mot olaga diskriminering
har ytterligare en annan konstruktion. Lagstiftningen
måste dessutom utformas så att den inte i onödan gör
det tungt och besvärligt för företagen att anställa. Om
man menar allvar med att företagandet och särskilt de
små företagen skall stimuleras måste man inför varje
ny lag - sedan man bestämt sig för att en ny lag är
alldeles nödvändig - noga tänka igenom hur den skall
se ut för att tjäna sitt syfte, samtidigt som den inte
hämmar företagandet.
Jag kan ha förståelse och respekt för att det har
varit svårt att lägga fram ett lagförslag som är balan-
serat och där de olika och många synpunkterna vägs
in. Vad jag däremot inte kan förstå är varför regering-
en inte direkt arbetat ihop de tre utredningsförslagen
till en enda lag. Det är en underlig situation, och jag
vet inte om det förekommit någon gång tidigare att
riksdagen getts uppdraget att parallellt behandla tre i
stort sett identiska förslag. Regeringen har inte kunnat
ge någon godtagbar förklaring till denna märklighet.
Det tycks ju trots allt som om alla är överens om att
en samordnad lagstiftning vore att föredra.
Den stora bristen med denna diskrimineringslag-
stiftning är att den är så splittrad. Förutom lagen om
etnisk diskriminering finns det lagstiftning, eller
kommer att finnas efter dagens riksdagsbeslut, mot
diskriminering av handikappade i arbetslivet samt
lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning. Lägg därtill att vi redan har jäm-
ställdhetslagstiftningen som berör diskriminering av
visst kön i arbetslivet. Då kan man lätt inse att lag-
stiftningen blir alltmer komplex och svåröverskådlig
när antalet lagar ökar. Risk finns också att lagarna
förlorar i tyngd när de blir så många. Folkpartiet
anser att regeringen borde ha lagt fram det här försla-
get samlat där alla bestämmelser om diskriminering
hade funnits i en enda lag.
Det är olyckligt att regeringen hyser en alltför stor
tilltro till att problemen med diskriminering inom
arbetslivet kan lösas med enbart lagstiftning. I många
fall kan delar av ett problem lösas genom informa-
tion. Lagarna borde därför kompletteras med en in-
formationskampanj för att på denna väg minska pro-
blemet med den etniska diskrimineringen. Det gäller
inte minst den offentliga sektorn, som är en mycket
stor arbetsgivare och borde kunna ses som ett före-
döme i kampen mot diskriminering.
Lagstiftningen måste också avvägas så att den inte
hindrar företagsamheten. Folkpartiet lägger, som vi
har sagt tidigare, stor vikt vid att lagarna inte lägger
hinder i vägen för att starta och vidareutveckla före-
tag. Ett i och för sig mycket lovvärt lagförslag kan
även få den konsekvensen att det slår undan benen för
företagen genom att lägga orimliga krav på dem när
det gäller skadestånd m.m. Det finns därför skäl att
uppmärksamt följa tillämpningen av vissa delar i det
nu liggande lagförslaget.
Så till Folkpartiets ställningstagande. Jag inleder
med att säga att vi finner en lagstiftning mot diskri-
minering i arbetslivets olika moment som mycket
angelägen att genomföra. Våra synpunkter går när-
mast ut på att komplettera och förhindra de negativa
effekter som i propositionerna inte har arbetats bort.
I reservation 4 har vi tillsammans med Centerpar-
tiet tagit upp frågan om de enskilda företagens svå-
righeter att hantera en så här komplex och svåröver-
skådlig lagstiftning. Det finns också risk att lagarna
förlorar i tyngd om de blir alltför många. Vi pläderar
också för att inte bara sikta till en samordning av
nuvarande lagar som ligger för beslut på riksdagens
beslut utan också överväga om t.ex. nuvarande jäm-
ställdhetslag borde inarbetas i en kommande samord-
ning. På det sättet skulle även de olika ombudsman-
nainstitutionerna kunna sammanföras till en myndig-
het.
Folkpartiet har för övrigt pläderat för - det gör vi i
reservation 13 - att Ombudsmannen mot etnisk dis-
kriminering skall ha en fristående ställning i förhål-
lande till olika aktörer, inte minst den regering som
annars man lätt får ett beroendeförhållande till. Varje
misstanke om lojalitetskonflikt måste undvikas. Om
ombudsmannen blir direkt underställd riksdagen får
vi en god garanti för en självständig ställning.
I reservationerna 14 och 15 tar vi upp ombuds-
mannens mandat och behovet av en informa-
tionskampanj mot etnisk diskriminering. Här betonas
också den offentliga sektorns plikt att vara föredöme i
bekämpningen av etnisk diskriminering, inte minst
därför att det är en så stor arbetsgivare.
I reservation 11 har vi noterat att trakasserier kan
förekomma i fler led än enbart mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Det kan vara så att arbetstagare
trakasserar en arbetskamrat. Det borde också utkrävas
ett särskilt ansvar i sådana situationer.
I reservationerna 5, 6 och 8 tar vi upp diskrimine-
ringslagstiftningen och företagandet. Folkpartiet
lägger stor vikt vid att konceptet om att med kraft
driva en politik som skapar flera arbeten genom fö-
retagande inte skall motverkas av en lagstiftning, som
i och för sig kan vara mycket lovvärd men som slår
undan benen genom att det ställs orimliga krav på
dem när det gäller t.ex. skadestånd. Regelsystemet
kan - oskickligt hanterat - få till följd att arbetsgiva-
ren drar sig för att över huvud taget anställa ny perso-
nal.
När det gäller de aktiva åtgärderna har vi i en av-
vikande mening nr 8 i socialförsäkringsutskottet note-
rat att företagare i förväg måste känna till vad som
förväntas av dem. Diskrimineringsombudsmannen
bör ha som uppgift att stödja och utveckla arbetet för
etnisk jämställdhet i företagen, bl.a. genom metodut-
veckling och spridande av goda exempel. Vi hävdar
också att det hade varit en fördel om sådana här åt-
gärder hade preciserats i propositionen. Detsamma
gäller det svåra förbud mot etnisk diskriminering som
skall gälla både direkt och indirekt sådan. Jag tror det
ligger en större fara i att en arbetsgivare skall kunna
dömas för diskriminering om han eller hon saknar
insikt om den etniska tillhörigheten än om diskrimi-
neringen genomförs oavsiktligt. Det måste anses
oacceptabelt speciellt för småföretagare, och då drar
man sig, som jag sade tidigare, för att anställa. Därför
har våra företrädare i socialförsäkringsutskottet påpe-
kat att riksdagen borde uttala att en oavsiktlig indirekt
diskriminering inte skall skadeståndsbeläggas.
Ändå vill jag - trots dessa ganska tydliga randan-
märkningar - slå fast att Folkpartiet hävdar värdet av
att vi får en lagstiftning mot diskriminering i olika
former inom arbetslivet.
Det har varit intressant att se hur andra partier har
formerat sig. Jag noterar att Kristdemokraterna utan
en enda reservation har anammat regeringens förslag.
Med tanke på argumenteringen i den egna motionen
borde det ha varit läge att påpeka några viktiga saker,
inte minst för småföretagargruppen.
Den mest fascinerande hållningen till den före-
slagna lagstiftningen har emellertid Moderata sam-
lingspartiet. Man lyckas prestera inte mindre än tre,
kanske rent av fyra, ståndpunkter i anslutning till
regeringsförslagen. Även om Mikael Odenberg tassar
mycket försiktigt har moderaterna i arbetsmarknads-
utskottet yrkat blankt avslag på propositionerna. Mo-
deraterna i socialförsäkringsutskottet - åtminstone
75 % av dem - är däremot mycket angelägna att skri-
va ut att man inte har yrkat avslag på propositionerna
och att utskottsmajoriteten har ställt sig bakom ett
förslag om en utredning som syftar till sammanlägg-
ning av lagstiftningen. Man t.o.m. talar om att utvidga
lagstiftningens tillämpningsområde att även avse
andra delar av samhällslivet. En fjärde moderat i
samma utskott sällar sig till de avvikande synpunkter
som framförts av Folkpartiet. Utöver att moderaterna
i socialutskottet önskar en samordnad lagstiftning
landar de slutligen på att "inte nu fatta beslut i enlig-
het med propositionerna".
Fru talman! Det må vara varje parti obetaget att
formulera sin eller sina ståndpunkter, men det är
onekligen originellt med detta rekord av åsikter i
samma ärende. Det måste ses som något av en inno-
vation.
När det till sist gäller socialdemokraterna tog re-
geringen mycket lång tid på sig för att komma med
förslagen. Ändå var det högst ofullgångna förslag,
och jag har ju pekat på vad jag menar med det. För-
slagen var inte av den kvaliteten att de snabbt kunde
behandlas av riksdagen. Det är snart ett år sedan de
presenterades här, och det har varit jättearbete att
hantera dem, både juridiskt och tekniskt. Den åsikt
som har framförts från många håll att det hela kan bli
svårhanterligt dröjer kvar då vi nu har kommit så här
långt i debatten.
Att detta med tre parallella ärenden är en otymp-
lighet för oss i riksdagen är kanske ett mindre pro-
blem. Men vad som är betydligt värre är vad detta
medför för dem som skall tillämpa lagarna ute på
arbetsplatserna. Jag kan inte heller se att de som skall
skyddas av lagarna skulle ha något intresse av att det
är så många olika lagar. Tvärtom borde en samord-
ning av lagstiftningen bli ett både kraftfullare och
tydligare vapen i kampen mot all diskriminering i
arbetslivet.
Fru talman! Jag står självfallet bakom de reserva-
tioner och de utskottsskrivningar som Folkpartiet
medverkat till. Med för tids vinnande nöjer jag mig
med att yrka bifall till reservationerna 5 och 8.

Anf. 5 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Fru talman! Eftersom Elver Jonsson trots sin
långa riksdagserfarenhet inte mäktar med att läsa
innantill i handlingarna vill jag korrigera honom på
den punkt där han hade fel.
Det har varit moderater i arbetsmarknadsutskottet,
socialutskottet och socialförsäkringsutskottet inblan-
dade i hanteringen av detta ärende. Moderata sam-
lingspartiet har i lagstiftningsärendet en uppfattning,
och den har presenterats i en kommittémotion från de
moderata företrädarna i arbetsmarknadsutskottet.
Av de moderater i de tre utskotten som har varit
inblandade i hanteringen har alla en sammanfallande
uppfattning utom en ledamot, Gustaf von Essen.
Eftersom han står antecknad på talarlistan föreslår jag
att Elver Jonsson överlåter till Gustaf von Essen att
själv klargöra för kammaren vilken hans avvikande
uppfattning är.
De ledamöter i socialförsäkringsutskottet som har
konstaterat att vår kommittémotion inte innehöll
något konkret avslagsyrkande på lagförslagen i pro-
positionen har alldeles rätt. Vår kommittémotion
innehöll inte något avslagsyrkande. Den innehöll tre
hemställanspunkter vilkas innebörd lika fullt var
yrkande om avslag på propositionerna. Den distink-
tionen har Elver Jonsson missat.

Anf. 6 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag är naturligtvis medveten om att
det har varit många inblandade, och det gäller för alla
partier. Nu säger Mikael Odenberg att det handlar om
ett konkret avslagsyrkande. Men om man inte utsäger
det i motionen och dessutom uppträder med så tjocka
filttofflor som Mikael Odenberg gjorde på den punk-
ten är det ju inte konstigt om man fortfarande något
funderar över var Moderata samlingspartiet befinner
sig någonstans. Men det är bra om de under resans
gång har kunnat nå en enighet. Då har ju riksdagsbe-
redningen inte varit förgäves.

Anf. 7 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Fru talman! Det är så sällan som jag brukar ankla-
gas för att bära filttofflor så det skall jag väl kunna
leva med.
Sanningen, Elver Jonsson, är att vi har varit
mycket tydliga i vår kommittémotion liksom i våra
reservationer i utskottet. Vi tycker inte att de lagför-
slag som regeringen har lagt på riksdagens bord mot-
svarar de krav som enligt vår uppfattning måste stäl-
las på en diskrimineringslagstiftning.
Innebörden av det tillkännagivande som vi har
begärt att riksdagen skall göra är att man skall avslå
de framlagda lagförslagen.

Anf. 8 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! I ett avseende är Mikael Odenberg
och jag är överens, och det är att detta regeringsför-
slag inte har motsvarat de förhoppningar som vi har
haft. Ändå har vi kommit till olika slutsatser. Folk-
partiet är, som jag sade, i grunden mycket angeläget
om införandet av en lagstiftning mot olika typer av
diskriminering. Moderata samlingspartiet har kommit
fram till en annan slutsats och yrkar avslag på rege-
ringsförslaget. Det kan jag ha respekt för, men det
kan vara bra att det sägs att vi på den här punkten
delade på oss, och det beklagar jag.

Anf. 9 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! En ung svensk kvinna sökte i slutet av
förra året ett arbete som receptionist på ett hotell i en
västsvensk stad. Hon var mycket kvalificerad för
detta arbete, men hon fick det inte. Kvinnan ringde
upp chefen för hotellet, och han tyckte att hon skulle
komma på intervju. Han gav henne också vissa för-
hoppningar om att hon skulle passa väldigt bra för
arbetet. Men när hotellchefen såg den unga kvinnan
blev han helt förskräckt. Han sade: Du är alldeles för
mörk. Jag kan inte anställa en sådan som du.
Nu efteråt förnekar hotellchefen att han har sagt
så. Men den unga kvinnan anmälde detta till polisen
och diskrimineringsombudsmannen. Facket försökte
då att förhandla med arbetsgivaren för att komma
fram till en lösning, men förhandlingarna slutade i
total oenighet. Hotellchefen säger att det var på andra
grunder som han inte kunde anställa den unga kvin-
nan. I stället sade han till henne: Jag tycker att du
skall åka till London. Där är det mycket mer interna-
tionellt så där kan du få arbete. Här i Sverige dröjer
det innan du med din hudfärg kan få ett sådant här
arbete. Jag vet att flera andra svenska tjejer med en
annan hudfärg har fått jobb i London. Du får vänta till
dess att det blir mer blandat här i Sverige.
Den unga kvinnan tyckte att det var fel att tänka
så på ett hotell där man har många utländska gäster.
Hon kommer från Israel men är adopterad och upp-
vuxen i Sverige. Hotellchefen säger att han menade
inget negativt. Han hade bara sett hur en del flickor
hade fått jobb i London.
Men hotellchefens förutsägelse att den unga kvin-
nan inte skulle få jobb i Sverige slog fel. Hon fick
jobb på ett hotell i en västsvensk stad.
Vid uppvaktningen i utskottet hörde vi att man
många gånger sållas bort redan i ansökningsögon-
blicket på grund av att man har ett utländskt efter-
namn, och det är väldigt svårt att kontrollera hur
många som har sållats bort.
Det är viktigt att ta till vara invandrares många
gånger höga utbildning och deras yrkeserfarenhet här
i Sverige, inte minst med tanke på vår höga arbetslös-
het naturligtvis. De kommer att göra en mycket bra
insats här i Sverige, och de behövs verkligen på ar-
betsmarknaden.
Fru talman! Miljöpartiet anser att arbetsmark-
nadsutskottets betänkande som i dag behandlas är ett
framsteg för att uppnå bättre villkor i arbetslivet, för
att förhindra att människor med funktionshinder, av
utländsk härkomst eller på grund av sin sexuella
läggning diskrimineras.
Vi tycker att det är viktigt att dessa lagar kommer
till stånd som klart reglerar förhållandet med diskri-
minering. I vårt samhälle måste det finnas utrymme
för alla. Ingen i vår tid skall behöva utsättas för krän-
kande behandling vare sig inom arbetslivet eller i
vardagslivet.
Vi tycker att det är bra att den nya lagstiftningen
träder i kraft så snart som möjligt. På grund av frå-
gans art är detta väldigt angeläget. Men vi anser ock-
så att en samordning av lagarna på sikt är bra och att
den skall genomföras efter en utvärdering och nog-
grann genomgång. Därför ser vi gärna att någon form
av uppföljning och reformering sker inom en snar
framtid. Det är också viktigt med en uppföljning av
bl.a. lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet
av personer med funktionshinder, som vi skriver i
motion och yttrande från socialutskottet. Exempelvis
kan kommuner och landsting i dag vägra att verk-
ställa domstolarnas beslut om funktionshindrades rätt
till insatser utan att några åtgärder vidtas från statens
sida. Detta bör självfallet också samordnas.
Det är betydelsefullt att ombudsmannens arbets-
uppgifter inte kan ändras beroende på vilken regering
vi har utan att frågan underställs riksdagen. Vi tycker
därför att det är av vikt att de olika ombudsmännen
har en självständighet gentemot regeringen. Detta
återfinns också bl.a. i de s.k. Parisprinciperna, som
antagits av FN:s generalförsamling, vars krav på
självständighet ställs på organ för skydd av mänskliga
rättigheter.
I vår motion har vi också tagit upp frågan om
möjlighet till positiv särbehandling, vilket utskottet
behandlar med en mjuk skrivning. Man säger att det
skall kunna vara möjligt att anställa en särskild sö-
kande som tillhör en utsatt grupp på arbetsmarkna-
den, även om det skulle finnas likvärdiga eller t.o.m.
mer meriterade sökande.
För att främja den etniska mångfalden bör positiv
särbehandling kunna utnyttjas. Dock skulle en ut-
trycklig regel om positiv särbehandling ha varit att
föredra, enligt min mening.
Vi i Miljöpartiet har i flera motioner skrivit om
antidiskrimineringsklausuler. Vi har inte reserverat
oss i betänkandet, men vi kommer att stödja reserva-
tionen från Vänsterpartiet.
Dessa klausuler är ytterligare ett verktyg i kampen
mot diskriminering av människor på grund av etnici-
tet, kön och sexuell läggning. Antidiskriminerings-
klausuler i avtal om offentlig upphandling skulle visa
att svenska staten vill beivra både könsdiskriminering
och etnisk diskriminering.
I länder som Storbritannien, Kanada och USA har
detta inte förhindrat företag att delta i förhandlingar
om upphandling. Eftersom ett företag nu kan ge sig
självt konkurrensfördelar genom att ha en bra miljö-
policy, blir antidiskrimineringsklausuler ett verktyg
för att konkurrera ut företag som diskriminerar.
Fru talman! Arbetsorganisationers talerätt skall ut-
redas i översynen av delar av jämställdhetslagen bl.a.,
säger utskottet och avslår därmed Miljöpartiets och
Vänsterpartiets yrkanden. Vi anser dock att arbetsor-
ganisationer som har kollektivavtal med arbetsgiva-
ren skall kunna få göra en framställan till Nämnden
mot diskriminering. Därför vill vi reservera oss mot
utskottets avslag. Vi anser att det inte behövs ytterli-
gare en utredning, utan det behövs aktiva åtgärder för
att främja etnisk mångfald.
Fru talman! Miljöpartiet tycker att det är väldigt
positivt att utskottets förslag även inkluderar diskri-
minering på grund av sexuell läggning. Homosexu-
ellas ställning på arbetsmarknaden är en fråga som
kommit lite i skymundan. Men det är en utsatt grupp
vars rättigheter bör läggas under myndighetstillsyn.
Samhället bör bevaka de homosexuellas rättigheter
både inom och utanför arbetsmarknaden. Därför häl-
sar vi också Ecce Homo-utställningen varmt väl-
kommen hit till riksdagen.
Min partikollega Yvonne Ruwaida kommer att
fullfölja Miljöpartiets inlägg här i dag.
Med dessa ord, fru talman, vill jag härmed yrka
bifall till reservationerna nr 12 och 17 i betänkandet.

Anf. 10 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Jag tror att den lagstiftning som vi
skall debattera och besluta om i dag här i riksdagen
kommer att glädja Christopher. Christopher är den
bilmekaniker som vi kunde läsa om i tidningarna för
inte alltför länge sedan, som inte fick jobb på en bil-
verkstad trots likvärdig utbildning och trots uppenbart
längre arbetslivserfarenhet. Lagen kommer inte att
hjälpa Christopher - hans fall är avgjort - men det
kommer att signalera ett viktigt budskap.
Jag tror att lagen kommer att glädja Linda, den
hotellreceptionist som Barbro Johansson nämnde i sitt
anförande tidigare, som inte fick jobbet på grund av
att hon var alltför mörk.
De båda har redan blivit utsatta för den personliga
kränkning som det innebär att inte få ett jobb enkom
därför att de har fel hudfärg. De har inte blivit be-
dömda som de individer de är och borde ha rätt att bli
bedömda utifrån. De har inte blivit bedömda utifrån
sin kompetens.
Med en ny lag kanske också Johann kan känna sig
lite mindre orolig än vad han gör i dag för att hans
sexuella läggning skall diskvalificera honom från att
få de jobb han söker.
Kanske är det så att Tina nästa gång hon söker
jobb på banken för andra gången slipper att bli up-
penbart förbigången på grund av sitt handikapp.
De är alla individer. De är alla verkliga personer
som har drabbats av diskriminering. De är levande
bevis på att diskriminering faktiskt förekommer och
att denna lagstiftning som vi i dag skall behandla
behövs.
De är tyvärr långt ifrån ensamma. Antalet anmäl-
ningar till diskrimineringsombudsmannen för etnisk
diskriminering i arbetslivet räknas numera i hundratal
varje år. Det är antagligen toppen på ett isberg.
Mer än var fjärde arbetsgivare säger sig i under-
sökningar vara negativa till att anställa homosexuella.
Mörkertalet är antagligen gigantiskt.
Var fjärde funktionshindrad uppger sig i en under-
sökning gjord av SCB någon gång ha blivit bemött på
ett diskriminerande sätt i arbetslivet.
Det behövs en lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet, och det behövs en lagstiftning som är
stark och tydlig.
Vi kan se diskrimineringen också i högre arbets-
löshetstal och omvänt i lägre sysselsättningsgrad för
funktionshindrade och för människor med annat et-
niskt ursprung.
Det gläder mig att vi i denna kammare i dag kan
ha en samsyn om att diskriminering i arbetslivet är ett
avgörande samhällsproblem, att det faktiskt finns och
att vi behöver göra någonting åt det.
Fru talman! Det som vi diskuterar i dag är lagar
som skall värna individens rätt - rätten till en rättvis
behandling i arbetslivet. Men det är också en lag som
skall förebygga framtida diskriminering. Diskrimine-
ring, ofta byggd på fördomar, inte bara fördummar
utan kostar också. Som många andra har redovisat är
det uppenbart att många välutbildade invandrare, som
skulle kunna minska de flaskhalsproblem som vi i
dag ser på arbetsmarknaden, över huvud taget inte får
chansen. Det är en samhällsekonomisk kostnad.
Detta är kort sagt en lag som skall värna individen
mot fördomar, men den skall också värna samhället
mot samhällsekonomisk misshushållning.
Då uppstår frågan: Kommer lagarna att hjälpa,
kommer de att räcka och kommer de att rätta till de
problem som finns? Svaret är förstås att dessa lagar
inte löser alla problem. Vi är alla överens om att det
första och viktigaste inslaget måste vara att öka anta-
let jobb i samhället. Då får också de med annan etnisk
bakgrund, med annan sexuell läggning och de funk-
tionshindrade större möjligheter att få jobb.
Det nyanserade svaret på frågan om det hjälper
rymmer också insikten om att långvarigt och mång-
årigt utanförskap, ofta grundat och baserat på diskri-
minering, objektivt sett försämrat utsatta gruppers
konkurrensförmåga på ett sätt som egentligen ingen
lagstiftning kommer att kunna rätta till. Likväl kom-
mer lagen att spela stor roll dels därför att den ger
individerna rätt till upprättelse, dels därför att arbets-
givaren åläggs att vidta aktiva åtgärder för att främja
etnisk mångfald i arbetslivet.
Rädslan för straff och krav på aktiva åtgärder
kommer att innebära snabbare integrering. Det kom-
mer att innebära att slentrianmässigt tänkande, ofta
grundat på fördomar, bryts. Det är bra. Och inte minst
spelar lagen en roll genom att den manifesterar sam-
hällets inställning att alla människor har ett lika vär-
de, inte bara i ord utan också i realiteten. Diskrimine-
ring är aldrig någonsin acceptabelt.
Vad innebär då lagarna? Det är värt att säga några
ord om det, eftersom diskussionen här så oerhört
mycket har handlat om form och så oerhört lite om
substans.
För det första inkluderar de nya lagarna diskrimi-
nering på grund av funktionshinder och sexuell lägg-
ning. Därutöver får arbetsgivarna ett ansvar att ingri-
pa vid trakasserier grundade på sexuell läggning,
funktionshinder och etnicitet. Dessa krav liknar i
mångt och mycket de som redan finns i jämställd-
hetslagen när det gäller sexuella trakasserier.
De nya diskrimineringslagarna omfattar hela an-
ställningsförfarandet, inklusive rekryteringsförfaran-
det. Lagarna omfattar ett förbud som både rymmer
direkt och indirekt diskriminering.
Men det viktigaste av allt är kanske att bevisbör-
dan förändras så att handlingen och inte syftet blir
avgörande. Att den diskriminerade i dag haft att bevi-
sa inte bara diskrimineringen som sådan utan också
att arbetsgivaren har haft diskriminerande syfte, har
gjort den nu gällande lagstiftningen tandlös på många
sätt. Nu skapas rimligare krav på bevisningen. Där-
med knyts också lagen närmare den tradition som
finns inom EG-rätten.
Detta är de stora substantiella förändringarna som
faktiskt kommer att förändra arbetsmarknaden för
dem som i dag upplever diskriminering.
Till detta kommer ett antal mindre förändringar
som utskottet gör i sin behandling. Det gäller om-
budsmannens ställning i frågor utanför arbetslivet
som utskottet, till skillnad från regeringen, vill se
lagreglerad.
Här finner jag den moderata kritiken något under-
lig. Man säger att lagstiftningen enkom skulle handla
om arbetslivet. Den lagstiftning som utskottet nu har
införlivat har ju exakt samma ordalydelse som den
gamla lagen. Man kan fundera på hur den moderata
gruppen tolkar lagstiftningen.
Utskottets ändringar innebär också att förbuden
gäller när en arbetssökande diskrimineras på grund av
att arbetsgivaren tror att den arbetssökande är funk-
tionshindrad eller har en viss sexuell läggning. De ger
ett förbud som omfattar även trakasserier som tar sig
etniska uttryck. Med de här förändringarna blir lagar-
na mer likartade sinsemellan.
Därutöver gör utskottet ett antal förtydliganden
när det gäller ideella skäl som bl.a. öppnar möjlighe-
terna för de arbetsgivare som så önskar att i tydliga
fall, i likhet med jämställdhetslagen, kunna arbeta
med positiv särbehandling.
När det gäller den delen av lagen - och flera andra
har varit inne på den - som handlar om de undantag
från det direkta diskrimineringsförbudet som grundas
på ideellt eller särskilt skäl, påpekar utskottet att det i
mycket speciella undantagsfall kan vara berättigat att
väga in arbetstagarens eller arbetssökandens etnicitet,
funktionshinder eller sexuella läggning. Det kan t.ex.
handla om den diskussion som har förts om kyrkorna.
Texten i denna del bör tolkas som ett förtydligan-
de av regeringens ställningstagande och inte som en
avvikelse från det fortfarande starkt vägande diskri-
mineringsförbudet. Restriktivitet kommer fortfarande
att vara huvudlinjen. Utskottet skriver att det handlar
om mycket speciella undantagsfall. Det är klart att
detta är en svår fråga som det finns all anledning för
riksdagen att fortsätta att bevaka. Här står frågan om
religionsfrihet mot den rättmätiga begäran att faktiskt
inte bli diskriminerad. Jag tror att vi får anledning att
återkomma till den diskussionen.
Så till diskussionen om en samlad lagstiftning. I
utskottet, liksom i många andra organisationer, har en
stor del av diskussionen handlat om detta. Det är
uppenbart att en samlad lag, inte minst på grund av
överskådlighet, skulle ha vissa fördelar. Samtidigt är
det uppenbart att bristen på överskådlighet delvis
beror på att kraven är olika långtgående i olika lagar.
Att formulera en ny lag skulle innebära ett nytt ut-
redningsarbete och, inte minst viktigt, därmed också
en ytterligare förskjutning av en angelägen lagstift-
ning. För oss socialdemokrater har det viktiga varit
att snabbt få en fungerande och stark lagstiftning.
Detta har varit viktigare än att nu föra ihop tre lagar.
Vi tycker att först när den lagstiftning som vi nu
skall fatta beslut om fått verka, skall den utvärderas
och förhoppningsvis också kunna sammanfogas till
en lag.
På Vänsterns fråga om vad "på sikt" innebär vill
jag säga att det innebär att man inte skall dra det i
långbänk, men samtidigt att man skall ha någon form
erfarenheter från den lagstiftning vi nu fattar beslut
om.
Vi har med andra ord valt substansen framför
formen. Uppriktigt talat är vi inte så lite förvånade
över hur många som har fokuserat på form framför
innehåll. Den här debatten ger ju också uttryck för
det. Det viktiga är ju faktiskt att få en lagstiftning
som kan ingripa mot diskriminering och inte var eller
i vilken form lagstiftningen skall stå i lagboken.
Vi ser också orsakerna till denna diskussion. Jag
tycker att det har blivit ett bekvämt sätt att här och nu
säga nej till lagstiftningen. Till synes vill man ha en
starkare lag, men i realiteten innebär det att man
skjuter den effektivare lagstiftningen på framtiden.
Man passar och accepterar här och nu.
I vissa fall beror det säkert på någon form av
missriktad välvilja, men i åtminstone ett fall, det
moderata fallet, är det uppenbart att det också handlar
om en avvägningen där diskriminering får stå tillbaka
för andra syften som är angelägnare i deras ögon.
Ändå är det glädjande att lagen i dag kan antas i
så pass bred enighet som nu kommer att ske. Krist-
demokraterna står bakom betänkandet i dess helhet,
vilket är välkommet inte minst mot bakgrund av att
det också berör diskriminering på grund av sexuell
läggning.
Vänstern och Miljöpartiet har vissa förslag på sak-
förändringar men står i stort bakom lagstiftningen.
Folkpartiet intar en klassisk liberal inställning. De
är kluvna. Å ena sidan skall man ha lagstiftning och å
andra sidan skall den inte vara alltför långtgående,
eftersom det då kan drabba företagandet. Helst skall
man ha en lag i stället för tre, eftersom det blir oer-
hört mycket tydligare då. Det är en klassiskt kluven
folkpartistisk linje.
Moderaterna och Centern yrkar avslag med moti-
veringen att det inte är en samlad lagstiftning.
Jag tror att det ändå är värt att notera att Modera-
terna inte bara argumenterar mot formen - och Mika-
el Odenberg gav ju uttryck för det här också - utan
också mot flera viktiga substantiella delar. För Mode-
raterna är den fria anställningsrätten viktigare än att
vi har en kraftfull lag mot diskriminering. Man häv-
dar följaktligen att en ny lagstiftning bara innebär mer
krångel för små företag. Man medger att det finns
diskriminering, men man redovisar inget verknings-
fullt medel mot det. Man säger: Låt oss jobba med
information och opinion! Låt oss ha en lagstiftning
mot diskriminering i de individuella fallen! Men låt
oss inte ha rätten att pröva diskriminering vid de
tillfällen när de allra flesta fallen av diskriminering
faktiskt sker, nämligen vid anställningen!
Då skall det inte finnas en sådan prövning. Det är
motsägelsefullt.
Det finns mycket att anföra mot detta. Jag skall
inte gå in på det i detalj. Men det finns ett antal fall
där vi faktiskt redovisar att företagandet inte kommer
att drabbas av detta. De företag som sköter sig har
ingenting att frukta av detta. Detta är en lagstiftning
som drabbar dem som diskriminerar i arbetslivet. Det
finns ingen anledning att agera försvarsadvokater för
diskriminerande arbetsgivare.
På många sätt tycks Moderaternas linje vara att
gärna hålla ett rejält högtidstal mot diskriminering,
men först och främst skall det finnas en fri anställ-
ningsrätt för de arbetsgivare som på ett eller annat
sätt diskriminerar.
Fru talman! För oss socialdemokrater är diskrimi-
neringsfrågor mer än manifestationer. De är vardags-
rätten att slippa bli diskriminerad - den högst mänsk-
liga rätten att bli bedömd utifrån vem man är och inte
vilken grupp man tillhör. Men det handlar också om
rätten att kunna vara stolt över sin egen bakgrund
utan att för den skull behöva bli drabbad av arbets-
löshet.
Därför vill vi gärna se den här lagen. Vi tror att
dessa lagar kommer att skydda Christopher, Linda,
Johann och Tina mot framtida diskriminering.
Därför vill jag nu yrka bifall till utskottets förslag
om en stark ny diskrimineringslagstiftning och avslag
på samtliga reservationer.

Anf. 11 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag tacka Martin Nilsson för
att han har besvarat några av de frågor som jag hade i
mitt anförande.
Martin Nilsson säger att det är bra om lagen blir
stark och tydlig, och det instämmer jag i till fullo.
Men när det gäller lagen om förbud mot diskrimine-
ring i arbetslivet på grund av sexuell läggning har § 3
blivit mycket svagare än vad i varje fall regeringen
har tänkt sig i proposition.
Vi i Vänsterpartiet menar nog ändå att lagen bör
antas och verka för de svagas intresse. Det måste vara
en förutsättning när vi stiftar lagar här i riksdagen. De
får inte skydda de starka intressena eller dem som
diskriminerar. Med den skrivning som nu finns är jag
rädd för att de starkas intressen kommer att skyddas.
Jag vill fråga Martin om han bedömer att vi på
något sätt kan ta upp den här skrivningen i utskottet.

Anf. 12 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att nu låta
den här lagstiftningen verka och att se vad den får för
konsekvenser.
När det gäller det här avsnittet skriver utskottet:
Det är dock inte uteslutet att det i mycket speciella
undantagsfall kan vara berättigat att väga in arbetsta-
garens och arbetssökandens etniska tillhörighet, tros-
bekännelse, funktionshinder eller sexuella läggning.
Det är då inte fråga om att legitimera diskrimine-
ring, utan det handlar just om de fall då de här förut-
sättningarna faktiskt kan ha en avgörande betydelse
för möjligheten att klara ett jobb. Jag tror att det är
ganska uppenbart för de flesta av oss att det inte är
rimligt att begära att Svenska kyrkan skall anställa en
muslim som präst eller omvänt. Det finns ju ibland
vissa fall då exempelvis religionen faktiskt är ett
krav. Det kan också finnas fall då religionsfriheten
inskränker på andra sätt.
Jag tycker att man skall följa detta och se vad det
får för konsekvenser. Jag tror faktiskt inte att utskot-
tets eller regeringens förslag skall tolkas på det sätt
som jag vet att somliga har valt, nämligen att det nu
blir fritt fram att diskriminera homosexuella inom
kyrkan. Det är inte avsikten, och det tror jag inte
heller kommer att bli tolkningen av de skrivningar
man gör, varken i utskottets eller i lagstiftningens
text.

Anf. 13 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Jag instämmer helt i Martins tolkning
när det gäller det här med restriktivitet. Jag tror inte
heller att det blir så många som kommer att drabbas
av den här typen av diskriminering. Men de som
drabbas tillhör en svag grupp. När vi formulerar en
lag tycker jag att det är viktigt att vi tänker på allas
intressen och försöker tillgodose allas möjlighet till
en bra och rättvis behandling.
Martin betonar också individens rätt. Det är fak-
tiskt så att vi har fått brev och annat från grupper som
har varit väldigt bekymrade på grund av den här
skrivningen i lagen. Tyvärr kan det nog finnas kon-
servativa krafter som använder den som ett argument
för att inte t.ex. anställa homosexuella inom kyrkan.
Det kan finnas, och därför skulle jag vilja att det var
lite tydligare.

Anf. 14 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns all anledning att följa denna
fråga, och jag tror att vi får anledning att återkomma
till den. Men det är också viktigt att se hur lagstift-
ningen kommer att tolkas, vad den innebär i mycket
speciella undantagsfall och vilken betydelse ett dom-
stolsutslag faktiskt lägger i den.
Jag tror att det skall vara tydligt att det är en förut-
sättning för att klara jobbet att man exempelvis har en
viss religion eller en viss sexuell läggning. Jag tror att
det i extrema undantagsfall kan spela roll, men det är
verkligen i fåtalet fall.
Vi skall bevaka frågan, och vi skall se vad som
händer. Blir det en sådan tolkning som somliga befa-
rar får vi ta upp den till förnyad behandling.

Anf. 15 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi fick en intressant definition av vad
kluvenhet skulle vara. Jag menar att den som förordar
en lagstiftning, en sammanhållen lag, är mindre klu-
ven än den som förordar flera lagar och rider tre häs-
tar samtidigt. Den rollen och den största kluvenheten
får i så fall Socialdemokraterna ta på sig i jämförelse
med Folkpartiet, åtminstone i dag.
Sedan är inte heller Martin Nilsson helt befriad
från det han säger att andra håller på med,
"högtidstal". Han säger att det inte hjälper dem som
har råkat illa ut. I bästa fall kan det bli signaler fram-
åt. Han talar om den rättvisa behandling som många
invandrare saknar i arbetslivet och har förhoppningen
att den kommer. Jag instämmer i den förhoppningen.
Men jag skall också säga att här har regeringen haft
ett mycket stort ansvar genom att faktiskt inte ta tag i
den typ av frågor som skulle gynna invandrade med-
borgare att lättare komma i fråga för anställningar.
Sedan, fru talman, skall Martin Nilsson ändå hål-
las räkning för att han ser fler jobb som något viktigt.
Det är ju också en del underlåtenhet från regeringens
sida att komma med i annat sammanhang, nämligen
att vi får en breddad och utbyggd arbetsmarknad. Får
vi det reducerar vi kraftigt de tillfällen då diskrimine-
ring kan bli aktuell. Det är viktigt med en utbyggd
arbetsmarknad och med fler nya jobb. Det minskar
risken för diskriminering i arbetslivet. Där har rege-
ringen en hel del att återkomma till.

Anf. 16 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Elver Jonsson och jag sä-
kert kan ta en debatt om arbetsmarknads- och till-
växtpolitik i något sammanhang, men det gäller ju
inte debatten här och nu. Vi kan vara överens om
själva grundförutsättningen, nämligen att det för de
utsatta grupperna på arbetsmarknaden är oerhört
viktigt att sysselsättningen ökar. Men dit tar vi olika
vägar.
Jag tror att det förutom de generella tillväxtinsat-
serna också är viktigt att ha riktade insatser när det
gäller de här grupperna. Många av de insatser den
socialdemokratiska regeringen har gjort har just varit
sådana att de har kommit till extra stor nytta för in-
vandrargrupper. Jag vill ändå bara säga något om
detta. Storstadspropositionen är ett exempel, liksom
insatserna mot segregation, kunskapslyftet och sats-
ningen på grundläggande utbildningar. Det ger förut-
sättningar för invandrare att få bra kunskaper för att
faktiskt kunna komma ut på arbetsmarknaden. Jag för
min del tycker nog att det är mer värdefullt för integ-
ration och minskad diskriminering än den informa-
tionskampanj Elver Jonsson i sina reservationer vill
sätta i gång.
När jag pratar om att Folkpartiet är kluvet tycker
jag att det baserar sig på att man i en reservation
skriver att det är svårt att balansera kampen för nya
jobb mot de lagförslag som regeringen nu har lagt
fram. Ett i och för sig mycket lovvärt lagförslag kan
få till följd att man slår undan benen för företagare
genom att ställa orimliga krav på dem t.ex. när det
gäller skadestånd. Reglerna får till följd att arbetsgi-
vare drar sig för att över huvud taget anställa perso-
nal.
Skall man ha en lagstiftning som spelar någon
roll, eller skall man inte ha en lagstiftning som spelar
någon roll? Det är ju där Folkpartiet är kluvet.
Sedan tycker man i Folkpartiet att det är kluven-
het att ha tre lagar. Själv vill man föra in alla de här
tre lagarna i en lagstiftning med exakt samma text.
Det skall också vara exakt samma regler när det gäl-
ler aktiva åtgärder, när det gäller direkt diskrimine-
ring och när det gäller bevisregler. Och så skall det
inte vara krångligt för att det råkar stå i en lag i stället
för i tre lagar. Substansen är ju exakt den samma.
Kluvenheten är att man i Folkpartiet inte riktigt vet
vad man vill. Vi vill ha en bra lagstiftning. Det är vi
säkra på.

Anf. 17 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det sista var ett häftigt påstående med
tanke på det motstånd som socialdemokraterna har
visat i det förgångna när det gäller t.ex. införande av
den jämställdhetslag vi lever med i dag.
Martin Nilsson sade i ett tidigare inlägg att det
hade varit vissa fördelar med att få lagen samordnad,
men att det nu är bråttom.
Javisst är det bråttom. Men ansvaret för att det
inte är någon samordning måste ändå läggas på rege-
ringen. Nu är Martin Nilsson och Socialdemokraterna
beredda att lägga det ansvaret på småföretagaren i
Gislaved och Gnosjö. Det är möjligt att han klarar av
att hantera det. Men det vore en illusion att tro att det
inte skulle föra något slags negativ effekt med sig.
Eftersom vi var överens om hur viktigt det är med fler
och nya jobb tror jag att det blir en sådan punkt som
vi behöver iaktta och förmodligen justera.
Det är, fru talman, självfallet viktigt hur en lag ser
ut, vad den innehåller substantiellt och vilka signaler
den ger. Vi har också alla i vår dagliga vandel och
gärning i vuxensamhället ett ansvar när det gäller den
diskriminering som har pågått och pågår på en rad
områden. Det hindrar inte att bristen på samordning
klart lyser igenom i det som kan kallas första steget
till en lagstiftning för förhindrande av en orättfärdig
diskriminering.

Anf. 18 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att man skall vara självkri-
tisk i en sådan här debatt, och vi socialdemokrater
kan fundera över om vi inte under lång tid hade en
överdrivet stor tro på parternas förmåga att klara
diskrimineringsproblem på arbetsmarknaden. Jag kan
därvidlag ge Elver Jonsson rätt när det gäller jäm-
ställdhetslagen.
Folkpartiet skall ha en eloge för att man under den
tid när det fanns ett stort mittenblock i politiken kla-
rade att leverera en diskrimineringslagstiftning. I den
handikapputredning som Bengt Westerberg fick ta
emot fanns ett förslag om förbud mot diskriminering
av handikappade i arbetslivet. Det såg vi inte mycket
av, men det berodde kanske på att Folkpartiet då inte
längre var ett lika starkt parti utan tvingades in i andra
partiers fålla.
Vi har nu goda förslag till en diskrimineringslag-
stiftning, men det finns något som jag fortfarande inte
kan förstå. Många säger här att det är oerhört viktigt
med en samordnad lagstiftning. Också jag tycker att
det vore bra med en samordnad lagstiftning, och vi
skall försöka få fram ett sådant förslag. Ändå måste
man förklara varför det blir så oerhört mycket enkla-
re.
Moderaterna är ärliga och säger att det inte bara
blir enklare med en enda lag utan också att lagen skall
innehålla mindre av substans. Många, inklusive Elver
Jonsson, säger här att substansen skall vara densam-
ma men att det bara skall vara en enda lag, eftersom
det då blir så oerhört mycket enklare för alla småfö-
retagare. Varför skulle det bli enklare för småföreta-
garna att vidta aktiva åtgärder om de råkar vara före-
skrivna i lagen mot diskriminering i arbetslivet än om
de skulle finnas i lagen mot etnisk diskriminering i
arbetslivet?
Varför skulle det vara enklare att undvika diskri-
minering, om föreskrifterna råkade finnas i denna
lagstiftning i stället för i de andra lagstiftningarna, när
man ändå vet vad de innebär? Det viktiga är ju att vi
förmår sprida substansen, så att den blir förstådd. Det
är ett pseudoargument som man här för fram, för att
undvika att ta upp diskussionen om substansfrågorna
om hur vi skall undvika diskriminering och hur en
praktisk lagstiftning härom skall se ut.
Detta har vi levererat. Somliga vill opponera mot
det, men då får man hitta på lite bättre alternativ än
att klaga på formen.

Anf. 19 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Fru talman! Den hittillsvarande debatten har visat
att det finns en betydande samsyn på diskriminering-
en som problem och företeelse i det svenska samhäl-
let. Jag har i mitt inlägg redovisat varför vi har kom-
mit fram till en annan slutsats än regeringen av denna
samsyn och varför vi sålunda underkänner lagförsla-
gen och ger regeringen bakläxa. Det har inte att göra
med att vi på något sätt skulle ta lättare på diskrimi-
neringen.
Det finns däremot säkerligen en skillnad mellan
oss i synen på lagstiftning som instrument för att
komma till rätta med fördomar. Jag tror, ärligt talat,
att min och Martin Nilssons viktigaste uppgift i kam-
pen mot diskriminering inte ligger i vår roll som
lagstiftare utan mer i hur det politiska ledarskapet
utövas, i hur vår opinionsbildande roll utnyttjas och i
hur vi agerar.
Låt mig ge ett exempel. Juan Fonseca skrev för
några dagar sedan i Dagens Nyheter om det monu-
mentala motståndet mot att släppa in invandrare i
arbetarrörelsen. Han berättade om hur det ställs out-
talade krav inom socialdemokratin och LO på hud-
färg, födelsespråk och kulturella erfarenheter. Jag vet
inte om han har rätt, men han var till för inte särskilt
lång tid sedan socialdemokratisk riksdagsledamot.
Om de problem som han skisserar är korrekt be-
skrivna är det ganska uppenbart att dessa inte i första
hand löses genom att Martin Nilsson och andra stiftar
lagar utan genom att de agerar i arbetarrörelsen uti-
från de värderingar som han har talat för från denna
talarstol.
Björn Rosengren har gått ut med kritik mot att vi
är sämst i världen på att anställa invandrare, men han
har också visat att detta inte är så lätt. Under två och
ett halvt år som landshövding lyckades han inte re-
krytera en enda invandrare, trots att han anställde 78
personer.
Inte heller detta är en problematik som man
kommer åt med lagar, utan man måste gå till sig själv,
till sin hjärna och till sitt hjärta, för att förändra ett
och annat.

Anf. 20 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker gott att vi kan diskutera
även traditioner inom respektive partier. Det skall vi
självklart också göra. Det är en viktig uppgift att
diskutera opinionsbildning, information och upplys-
ning i de här frågorna. Därom är vi inte på något sätt
oense. Det ligger också i förslaget att diskrimine-
ringsombudsmannen, som har en roll i detta, skall
sprida goda exempel och arbeta med opinionsbildning
gentemot arbetsmarknadens parter för att ge informa-
tion om hur man kan jobba för mångfald på arbets-
marknaden.
Jag tycker ändå att Mikael Odenberg kommer un-
dan lite väl enkelt och försöker smita undan från
sakfrågan. Vi kan se fall efter fall av diskriminering
där det är uppenbart att personer är förbigångna.
Deras individuella rätt att faktiskt få sin sak prövad
kränks gång efter annan. Då säger Mikael Odenberg:
Låt oss sprida lite information! Låt oss ha lite av
opinionsbildning!
Jag tänker mig lite tillbaka och funderar på hur
Mikael Odenberg skulle ha argumenterat om han
hade stått i denna kammare när beslutet om förbud
mot barnaga en gång i tiden fattades. Då hade han
sagt att det är en fråga om information, opinionsbild-
ning, attityder och värderingar. Det skulle han också
absolut ha haft rätt i. Visst är det så, och detta gäller
också på arbetsmarknaden.
Men då är frågan: Kan lagstiftning i någon mån
förändra värderingar och attityder i samhället? Säker-
ligen har Mikael Odenberg rätt också i att vi har olika
syn på hur långt man kan använda lagstiftning. Jag
tycker att förbudet mot barnaga är ett ganska fint
exempel. Vi stiftade en lag som inte genomgående
var så oerhört väl förankrad. Somliga tyckte att det
väl var en onödig lag, men den har faktiskt inneburit
förändringar i det sätt som folk agerar på.
Vi måste våga säga att diskriminering inte är okej.
Om den inte är okej skall vi också visa det i lagstift-
ningen. Det är en individuell rättighet att få sin sak
prövad utan att bli bedömd utifrån vilken grupp man
tillhör. Denna individuella rätt skall finnas i samhäl-
let, och vi står för den. Jag hoppas att också modera-
terna kan stå för den någon gång i framtiden.

Anf. 21 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Fru talman! Helt kort - jag har ingen anledning att
upprepa mitt inledningsanförande. Jag har mycket
tydligt klargjort att vi givetvis inte utesluter en lag-
stiftning för att skydda den enskilde individen. Men
vi tycker inte att de tre lagförslag som har lagts på
riksdagens bord motsvarar de krav som vi menar att
man måste ställa på en diskrimineringslagstiftning.
Jag har i mitt inledningsanförande och vi har i våra
reservationer redovisat varför vi anser att det förhåller
sig på det sättet.

Anf. 22 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det betvivlar jag inte alls, och det är
något som man skall ha heder av. Men det är samti-
digt så, fru talman, att moderaterna med hänvisning
till det generella avslagsyrkandet har valt att inte ta
ställning till de förslag som nu redovisas. I sina mo-
tivtexter skriver de dock tydligt att de har starka in-
vändningar mot det som är substansen i lagstiftning-
en, nämligen att anställningen och rekryteringsförfa-
randet inkluderas i lagstiftningen.
Man pratar om den fria anställningsrätten, om var-
för det skall finnas skadestånd vid oavsiktlig indirekt
diskriminering och om att det inte finns ett strikt
objektivt anställningsförfarande som man kan bedö-
ma på samma sätt. Allt detta är ju olika sätt att säga
att den viktigaste diskrimineringsformen, nämligen
den som förekommer vid anställningsförfarandet, där
de flesta fall av diskriminering faktiskt sker, inte skall
inkluderas i lagstiftningen. I stället skall det till en
mer generell och övergripande lagstiftning.
Detta blir en tunn lagstiftning, som inte kommer
att ha någon praktisk effekt för dem som faktiskt blir
diskriminerade. Jag tycker att det är synd, och jag
hoppas att vi kan nå fram till mer av samsyn kring en
mer långtgående lagstiftning.

Anf. 23 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag är besviken på att regeringen inte
tog i anspråk de ytterligare en eller två månader som
jag tror att man skulle ha behövt för att samordna den
här lagstiftningen. Jag tycker också att de lagstiftande
myndigheterna har ett krav på sig att visa respekt för
dem som skall tillämpa de här lagarna. I det här fallet
har regeringen och majoriteten i utskottet inte gjort
det.
Att ha tre nästan likadana lagar innebär ett merar-
bete för många människor som redan har ett ganska
stort arbete. Det fanns t.o.m. en diskussion väldigt
tidigt, när vi började hantera det här förslaget, om att
utskottets kansli skulle göra en samordning. När vi
fick översikterna över hur lagarna föll ut visade det
sig att skillnaderna var ganska små. Det var dock inte
möjligt att göra en sådan här samordning i ut-
skottskansliet, även om hanteringen kanske skulle ha
kunnat genomföras.
Dessutom är det inte meningen att riksdagen skall
sköta regeringens arbete.
Varför kunde man inte ta den här tiden och ge-
nomföra detta när man hade gjort ett så stort arbete?
Nu får man alltså tre lagar som ligger mycket tätt vid
sidan av varandra, men ändå inte riktigt. Vi är helt
överens om att det är viktigt med den här lagstift-
ningen. Varför då inte göra den riktigt bra på en gång,
när det nu finns så stor överensstämmelse mellan de
här lagarna och vi är överens om att det är oerhört
viktigt att vi har en lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet? Sedan kan vi ta och gå vidare med att
införliva även jämställdhetslagen i det här paketet och
vidga lagstiftningen. Men man hade ju kunnat göra
det här utan våldsamt stora ansträngningar från bör-
jan.

Anf. 24 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Lagarna är till viss del olika. I de fall
där de är likalydande har utskottet gjort sitt bästa och
gjort små korrigeringar för att se till att lagarna skall
ha samma lydelse och att de skall vara så tydliga som
möjligt. Det är samma diskrimineringsregler, samma
krav mot indirekt diskriminering och samma krav
mot trakasserier i alla de här lagarna. Det räcker fak-
tiskt att man vet hur man skall bete sig utifrån en av
dessa lagar, för då vet man det även på de andra om-
rådena.
Sedan finns det även substantiella skillnader. Det
gäller t.ex. aktiva åtgärder. Jag tycker att man skall ta
den här diskussionen, men att den här diskussionen
inte är så vansinnigt lätt som somliga ledamöter i den
här kammaren försöker göra den till. Det visas ju
faktiskt av det faktum att alla partier hyser en väldigt
stor tveksamhet när vi kommer till frågan om man
också i den här samordnade lagstiftningen skall in-
kludera jämställdhetslagen. Då börjar man tveka, och
Margareta Andersson och andra har också gjort det i
sina reservationer. Skall den verkligen in här? Där
finns ju också ett par avvikande inslag på samma sätt
som det finns det när det gäller det etniska och kravet
på aktiva åtgärder och när det gäller funktionshindra-
de och krav på anpassning. Så det finns grundläggan-
de likheter, men det finns också olikheter, och det gör
faktiskt att det inte är så där vansinnigt enkelt.
Jag måste säga att jag tycker att det är lite bekla-
gansvärt att Centern, som säkert i grund och botten
inte har någonting emot ganska långtgående diskri-
mineringsregler, väljer en linje som skulle innebära
en förskjutning och en försening av en effektiv lag-
stiftning med säkert ett halvår eller ett år, vad vet jag.
Det är ett problem, och jag tycker att det är synd att
Centern har kommit fram till den inställningen.

Anf. 25 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Ja, det är beklagligt att vi har fastnat
på den här lagstiftningen. Men det beror på att det här
är ett förslag som vi inte är nöjda med. Att det blir så
många lagar som ligger så nära varandra - vi har den
här lagstiftningen och jämställdhetslagstiftningen -
gör ju också att det blir så krångligt när människor
skall tillämpa lagarna. Det blir krångligt för företagen
som skall anställa människor, det blir krångligt för
ombudsmännen som skall hantera detta och det blir
krångligt i rättsväsendet. Vi behöver förenkla lag-
stiftningen och göra saker och ting lättare för att un-
derlätta livet för alla människor som skall leva i det
här samhället. Vi får så många olika krångligheter att
till slut struntar man i alltihopa och låter allting gå,
och så hoppas man att ingen anmäler att man har gjort
ett fel. Och många gånger händer ju ingenting, efter-
som det också finns människor som inte vet sina egna
rättigheter. Det är också ett informationsproblem, det
här att vi får så många olika regler som nästan sam-
manfaller.
Vi behöver förenkla saker och ting och inte göra
saker och ting ännu krångligare. Det är en av grun-
derna till att Centerpartiet inte har ställt upp på den
här tredelade lagstiftningen.

Anf. 26 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Krångligheten i de här lagstiftningar-
na är den här debattens kraftigaste och mest övervär-
derade faktor. Det här är inte mer krångliga lagar än
någon annan diskrimineringslagstiftning. Det är en
tydlig lagstiftning som säger vad man får och vad
man inte får göra.
Jag tror inte att den enskilde småföretagaren i Gi-
slaved eller Gnosjö eller någon annanstans kommer
att sitta och lusläsa lagarna. Han kommer att få sina
informationsblad från sin arbetsgivarorganisation om
vad den här lagen innebär. Den kommer att säga att
diskriminering inte är tillåten av de här grupperna,
och det får inte gå till på det här och det här sättet.
Och det är samma regler dem emellan, så det kommer
att synas väldigt tydligt. Det kommer också att synas
tydligt att det finns vissa särskiljande drag mellan de
här lagarna, så krångligheten är en övervärderad fak-
tor. Jag är helt övertygad om att det inte hade blivit
mindre krångligt om man hade lagt dem i ett häfte än
om man hade lagt dem i tre häften. Det kan finnas
andra skäl för det, men det handlar inte om krånglig-
het först och främst.

Anf. 27 MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater har framhållit i
våra motioner att det är mycket angeläget att man
genom de lagar vi här i kammaren i dag skall fatta
beslut om skall få ett nytt verktyg för att ta itu med
olika typer av diskriminering.
Respekten för alla människors personliga integri-
tet, oavsett ras, religion, kön, handikapp eller sexuell
läggning, är en förutsättning för ett civiliserat och
demokratiskt samhälle. Det är viktigt att vi tar dis-
krimineringsfrågorna på stort allvar. Det är också
uppenbart att vi har problem med diskriminering i
samhället. Det gäller t.ex. invandrare som inte får
jobb, inte på grund av brist på kunskap eller kompe-
tens utan bara på grund av att de har ett utländskt
klingande namn, eller handikappade som nekas jobb
trots att de egentligen kan jobbet; det är inte där han-
dikappet sitter. Andra uttryck för diskriminering är
det oprovocerade våld som homosexuella utsätts för.
Eftersom vi vet att det faktiskt förekommer dis-
kriminering i samhället och arbetslivet anser vi att
lagarna behövs för att påverka människors attityder.
Utifrån de här tankarna anser vi att de nuvarande
lagarna inom arbetslivet har en viktig funktion att
fylla. Inte minst lagens normativa betydelse är viktig
att poängtera.
Men trots att vi i grunden är positiva till de före-
slagna lagarnas intentioner anser vi att det är omoti-
verat att för detta ändamål införa tre nya lagar med
nästan identisk uppbyggnad. För både företagare och
enskilda arbetstagare innebär denna föreslagna ord-
ning med tre lagar onödigt krångel och en mer svår-
överblickbar situation vad gäller diskriminering i
arbetslivet. De tre lagförslagen hade med fördel kun-
nat samordnas i en lag.
Det förefaller också omotiverat att ha tre parallella
myndigheter eller institutioner för att hantera frågor
om diskriminering i arbetslivet. I enlighet med vad
som förordas i våra motioner bör de tre ombudsmän-
nen som berörs av lagförslagen samlas i en myndig-
het. De skulle då kunna samarbeta och jobba på ett
kraftfullare sätt.
Utskottsmajoriteten har givit uttryck för samma
synsätt som vi kristdemokrater har och utgår från att
ett utredningsarbete skall komma i gång på lite sikt
med syfte att samordna lagstiftningen. Det är också
en viktig anledning till att vi kristdemokrater inte
anser att det finns tillräckliga skäl för att fördröja
ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen. För
oss är det angeläget att samordningen inte fördröjs.
Den utredning som skall komma till stånd måste
enligt vår mening vara slutförd inom denna mandat-
period.
Det är viktigt att utformningen av den här typen
av lagstiftning är balanserad mellan å ena sidan en-
skilda individers skydd och å andra sidan företagens,
och särskilt de små företagens, intresse av att slippa
omfattande och krångliga regler. En samordning av
lagarna för de nu berörda slagen av diskriminering är
därför angeläget. Vi vill därför betona vikten av att
man i det kommande utredningsarbetet har båda as-
pekterna för ögonen. Reglerna måste utformas så att
de blir ett effektivt verktyg mot diskriminering, sam-
tidigt som de inte i onödan hämmar företagarnas vilja
att anställa.
Vi har också i våra motioner pekat på det självkla-
ra med att de olika ombudsmännens uppgifter regle-
ras av riksdagen genom lag och inte som en förord-
ning som regeringen med ett klubbslag kan ändra.
Även här kan vi se att utskottet tillmötesgår kristde-
mokraternas önskemål.
Särskilt glädjande anser vi att det är då majorite-
ten på vår inrådan varit med och förtydligat skriv-
ningarna kring ideellt eller annat särskilt intresse,
vilket gör att individers integritet och eventuella ide-
ella eller religiösa övertygelser inte kränks utan båda
intressena tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Det innebär enligt vår mening att alla ideella före-
ningar eller verksamheter, såsom religiösa samman-
slutningar och organisationer för handikappade, in-
vandrare eller homosexuella, tryggt kan anställa
nyckelpersoner som har nära samband med verksam-
hetens kärna utifrån föreningens ideologi utan att
riskera att bryta mot lagens intentioner.
I kristdemokraternas kommittémotion om handi-
kappolitiken framhåller vi att Sverige i dag inte har
någon lag som förbjuder diskriminering av personer
med funktionsnedsättning. I allt kärvare tider med
risk för att olika grupper hamnar i ett utsatt läge är det
nödvändigt att införa lagstiftning. Lagförslaget mot
diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet är
ett steg framåt, men alltjämt saknas ett heltäckande
skydd. En generell lagstiftning mot diskriminering av
funktionshindrade är enligt vår mening nödvändig. Vi
anser därför att en utvidgning av diskrimineringslag-
stiftningen inom alla områden bör ingå i utredningens
uppdrag.
För oss kristdemokrater är det självklart att det va-
rit bättre om regeringen kommit med en samlad lag
som behandlade diskrimineringsfrågorna i stort. Men
efter de förbättringar av regeringens förslag som skett
i arbetsmarknadsutskottet, och med tanke på angelä-
genheten av att inte fördröja ikraftträdandet av dessa
lagar, är det förvånande att det i dag inte är total
enighet bakom utskottsmajoritetens förslag.
Mikael! Att moderaterna säger nej med hänvis-
ning till företagarnas situation och bristen på helhets-
grepp är inte förvånande. Men helheten är i dag avse-
värt förbättrad jämfört med regeringens förslag. Jag
tror att man kan hävda att företagare som använder
sig av vanligt sunt bondförnuft aldrig kommer att få
problem med de nya lagarna.
Det är däremot enligt min mening svårt att förstå
Centerns agerande, då man i olika sammanhang vill
framställa sig som de svagas enda försvarare. Marga-
reta Andersson! Hur kan ni säga nej till AU:s betän-
kande med den enda konkreta motiveringen att det
vore bättre om regeringen hade kommit med ett lag-
förslag - en ståndpunkt som även majoriteten delar?
Centerns linje innebär att vi inte skall vidta några
åtgärder i rätt riktning i väntan på att den fullkomliga
lösningen skall komma via ett samlat lagförslag. Vore
detta ett allmänt beteende i alla politiska samman-
hang blev det inte många beslut fattade. Vi måste
alltid kompromissa och får i många frågor nöja oss
med att det var det näst bästa förslaget som det fanns
majoritet för. Det vore därför glädjande om Centern
omprövade sitt nej och anslöt sig till majoritetens
förslag, som trots sin ofullkomlighet innehåller kraf-
tiga förbättringar av lagstiftningen kring diskrimine-
ring i arbetslivet.
Jag vill härmed yrka bifall till hemställan i ar-
betsmarknadsutskottets betänkande.

Anf. 28 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har bara ett par korta synpunkter.
Jag tycker att det var ett spänstigt, för att inte säga
käckt, anförande som Jacobsson höll. Men sett till de
motioner som åberopades och det man skriver i sitt
särskilda yttrande överger man nu den kraftfulla linje
som varit så väldigt viktig för kristdemokraterna. Av
det kraftfulla anförandet blev det bara ett litet pip
kvar.
Nu är Magnus Jacobsson förvånad över att inte
alla utan reservationer, precis som kristdemokraterna,
är med på det här. Men det skulle vara intressant att
veta: Vilka är dessa slående förbättringar som gör att
kristdemokraterna inte finner anledning till någon
invändning?

Anf. 29 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Nu pratade Elver Jonsson väldigt all-
mänt. Jag blev lite nyfiken på vad som skilde motio-
nen och det särskilda yttrandet från det jag sade nu.
Det sade han inte något konkret om.
Den slående förbättringen, eller det vi argumente-
rar för, är att lagförslaget såsom det nu ligger på ett
bra sätt väger de intressen som vi vill ställa mot var-
andra - individen, ideologi/religion/etnicitet etc. och
även företagande. Vad vi däremot beklagar är att det
kommer i den form det gör. Det är dock en formdis-
kussion, och där har vi inte landat i att formen är så
farlig. I sak tror vi ändå att det här är en lagstiftning
som går i rätt riktning.
Sedan betonar vi återigen och har så gjort hela ti-
den, både i arbetsmarknadsutskottet och här i talar-
stolen, att frågorna måste utredas. Då får vi se vad de
här lagarna får för konsekvenser, bl.a. för småföreta-
gen. Blir det för krångligt måste vi se över det. Får
det andra sneda effekter måste vi se över det också.
Jag tror inte att vi har velat hit och dit, men vi har
velat ha en lagstiftning.

Anf. 30 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag konstaterar bara att från de tydli-
ga yrkanden som finns i motionen, och som man
också framför här i talarstolen, går man till att nöja
sig med att en utredning kan "komma i gång på sikt",
som det står i det särskilda kd-yttrandet. Jag noterar
svaret från Magnus Jacobsson.

Anf. 31 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Ja, det är korrekt att vi tillsammans
med majoriteten har gjort en viss kompromiss i för-
hållande till det ideala, nämligen våra egna motioner.
Men återigen: Vi tror att det är viktigt att komma i
gång med de här lagarna och har därför, likt Folkpar-
tiet, sagt ja till utskottet.
När det sedan gäller utredningen kommer vi att
jaga sossarna. Det här skall utredas inom den här
mandatperioden. Jag tror att sossarna vill att det tar
lite längre tid; det handlar väl lite om vilken tid man
anser sig behöva för att se hur lagarna fungerar i
praktiken. Men vi kommer att följa frågan med stort
intresse, och vi skall ha en utredning av vad det hela
får för konsekvenser, bl.a. för småföretag men även
för andra organisationer.

Anf. 32 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Vi har kommit till olika bedömningar
av de här lagförslagen. Jag har redovisat detta både i
mitt anförande och i mitt replikskifte med Martin
Nilsson och har inte så mycket mer att tillägga.
Jag tycker att respekten för dem som skall efterle-
va lagarna också är någonting vi måste ta på allvar.
Vi måste se till att det fungerar så enkelt som möjligt.
Jag är övertygad om att etnisk och annan diskri-
minering i arbetslivet är någonting som vi måste
åtgärda, men om man hade gjort det här arbetet från
början hade det inte behövt ta åratal.

Anf. 33 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att alla här inne har varit
överens om att det hade varit önskvärt med en lag-
stiftning när det gäller de här tre områdena.
Margareta Andersson talar om respekten för dem
som skall följa lagarna. Men det är väl inte så svårt.
Man får inte diskriminera en kvinna bara därför att
hon är kvinna. Man får inte diskriminera en handi-
kappad bara därför att han är handikappad. Man får
inte diskriminera en homosexuell bara därför att han
är homosexuell. Man får inte diskriminera en religiös
bara därför att han är religiös. Det är ju det vi säger!
Det är det lagen kommer att handla om. Var en en-
skild jurist sedan måste hitta papperen då det uppstår
en tvist är väl inte ett så farligt problem.
Vore det inte enklare att nu ta de här lagarna i
stället för att skjuta det på framtiden? Det är ju lite
som Martin säger: Skjuter vi det på framtiden vet vi
inte när det kommer tillbaka till det här huset. Det är
inte mycket som kommer från regeringen till det här
huset.

Anf. 34 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Det finns alltid en risk att lagstiftning
blir ett slag i luften, speciellt en lagstiftning som har
till syfte att påverka attityder. Personligen har jag
varit mycket negativ till den typ av lagstiftning som
vi här i dag skall besluta om. Men sedan har jag fått
svart på vitt och sett verkligheten, t.ex. att mer än
hälften av de funktionshindrade står utanför arbets-
marknaden medan drygt 70 % av den övriga befolk-
ningen har arbete. Jag har mött en mängd funktions-
hindrade som trots bra utbildning och höga kvalifika-
tioner står utanför arbetsmarknaden - och detta oav-
sett arbetsmarknadsläget. Allt detta har gjort att jag
har ändrat mig.
Mycket av debatten i dag har handlat om huruvida
det här kommer att påverka och försvåra företagsam-
heten här i landet. Jag vill säga att jag tror att det är
andra arbetsrättslagar och höga skatter som försvårar
och som borde avskaffas eller ändras. Ta t.ex. USA,
som har en mycket hård lagstiftning mot etnisk dis-
kriminering och diskriminering av funktionshindrade
i arbetslivet. Inte har företagsamheten försvårats där.
Nej, i USA blomstrar företagsamheten.
För de funktionshindrades del kommer lagen att
skydda mot diskriminering vid anställning, befordran,
löne- och anställningsvillkor, uppsägning osv. Men
lagen ger inte rätt till arbete. Det är viktigt. Jag vet att
de funktionshindrade är väl medvetna om att den inte
ger rätt till arbete. Bara att få bli kallad till en anställ-
ningsintervju och bli bedömd utifrån vad man kan är
ett stort steg framåt.
I motion A722, där jag är medmotionär, tar vi upp
vissa invändningar mot den här lagstiftningen, bl.a.
gäller det arbetsgivarens skadeståndsansvar vid oav-
siktlig etnisk diskriminering. Det kommer Gustaf von
Essen att närmare gå in på senare.
Vidare tar vi upp att vi skulle vilja ha en utvärde-
ring av dessa lagar efter ungefär två år för att se om
de har gett den effekt som var syftet. Om de inte har
gjort det måste man överväga om lagarna skall ändras
eller om de skall avskaffas.
Trots vissa brister, trots att det hade varit bättre
med en samlad lagstiftning och trots att det hade varit
väldigt bra med en lagstiftning som omfattar mer än
bara arbetslivet anser jag att vi som ett första steg
måste anta de föreliggande lagförslagen i dag.
Fru talman! Jag kommer under mom. 1 att stödja
utskottet, dvs. jag stöder inte mitt eget parti. Trots att
jag har vissa invändningar kommer jag som sagt att
stödja utskottet. Under mom. 2 kommer jag att avstå.

Anf. 35 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Den lagstiftning som vi skall fatta be-
slut om i dag är ett steg i rätt riktning för att undan-
röja de fördomar som finns i vårt samhälle och som
riktas mot människor som kommer från andra länder,
människor med funktionshinder och människor med
olika sexuell läggning. Men den är bara ett steg på
vägen. Det är viktigt att vi går vidare.
Häromdagen hade jag besök av en man som be-
rättade att hans son är homosexuell. Sonen läste juri-
dik och sökte sedan plats på en advokatfirma. Vid
anställningsintervjun fick han frågan: Är du gift eller
är du sambo? Han sade att han var sambo. Så var det
inte mer med det och han fick jobbet.
Sedan skulle det bli personalfest. Vis av tidigare
erfarenheter visste han att det kanske skulle vara bra
att tala om för festarrangören att sambon var av sam-
ma kön som han själv. Då blev det en oerhört kraftig
reaktion på advokatfirman. Det var mot deras profil.
Så här kunde det inte vara. Varför hade han inte sagt
detta vid anställningsintervjun?
Ja, det blev en het debatt, men sambon fick kom-
ma med på personalfesten till slut. Människor upp-
täckte på festen att det här paret var som alla andra.
Enda skillnaden var att de var av samma kön.
Så småningom lade sig debatten, och det gick
mycket bra för den här mannen. Men det finns många
som det inte alls har gått så bra för. Det här var en
illustration från arbetslivet. Men problemen är myck-
et vidare än så.
Den utställning som vi nu har i riksdagen, Ecce
Homo, visar så oerhört tydligt bredden av problemet,
intoleransen, diskrimineringen av människor med
annan sexuell läggning, homosexuella, bisexuella,
transsexuella. Därför är det viktigt att arbetet sker på
flera fronter.
Jag känner en viss oro när det gäller arbetsupp-
gifterna för den diskrimineringsombudsman som
skall hantera frågorna rörande homosexuella och
bisexuella. Att jag känner den oron beror på att det av
remissvaret från Folkhälsoinstitutet, som var på
tjänstemannanivå och inte från den parlamentariskt
sammansatta styrelsen, framgår så tydligt att man vill
avhända sig de uppgifter som man har övertagit från
Socialstyrelsen och som Socialstyrelsen fick på 80-
talet efter det att Homosexutredningen hade presente-
rats.
Det här uppdraget är brett och går ut på att man på
alla olika fronter i samhället, det gäller skolan, högre
utbildning, forskning, arbetsliv, ja, i alla livets skif-
ten, skall ta kol på de fördomar och den okunskap
som finns kring homosexuellas, bisexuellas och
transsexuellas situation.
I det här förslaget är det inte tydligt hur ansvars-
fördelningen mellan Diskrimineringsombudsmannen
och Folkhälsoinstitutet kommer att vara. Det som jag
tycker att vi måste vara uppmärksamma på är att de
uppgifter som i dag ligger på Folkhälsoinstitutet inte
ramlar mellan två stolar, att man får en tydlig an-
svarsfördelning och att det även finns finansiella
resurser till att fortsätta detta arbete.
Tittar vi närmare på vad det är för information och
vilken utbildning om de homosexuellas situation som
de studenter får som skall bli socialarbetare, läkare,
poliser och advokater och som kommer att möta de
här frågorna, finner vi att det är praktiskt taget ingen
alls. Forskningen är mycket eftersatt. Forsknings-
rådsnämnden beslöt för ett antal år sedan att säga nej
till att ta initiativ till forskning på det här området.
Forskningsrådsnämnden har ju i uppdrag att stimulera
forskning på underförsörjda forskningsfält. Det finns
mycket som behöver göras här, och det är det som jag
vill uppmärksamma i den här kammaren att vi skall
ha ögonen på.
Jag håller med Sven-Erik Sjöstrand om problemet
med 3 § andra stycket. Den får inte tolkas så att ho-
mosexuella inte kan få bli t.ex. präster i Svenska
kyrkan. Det finns farhågor för detta. Därför tycker jag
att det var mycket bra att få höra Martin Nilssons
utläggning kring den punkten.
Jag hoppas verkligen att de som skall tolka de här
lagarna inte bara läser propositionen, för så händer
ibland, inte begränsar sig till att läsa bara proposition
och betänkande, utan också tar till sig den debatt vi
har fört i den här kammaren, där vi klart tydliggör vår
avsikt med paragrafens tillämpning. Jag anser därför
att just den här paragrafen skall bli en prioriterad
fråga i riksdagens åliggande att följa upp hur våra
beslut används ute på fältet. Den kan komma att slå
väldigt fel.
Med detta, herr talman, har jag sagt det jag ville
framföra i kammaren. I övrigt instämmer jag natur-
ligtvis i Elver Jonssons inlägg, som rör Folkpartiets
samlade syn på det här betänkandet.

Anf. 36 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i två
av de föregående talarnas anföranden, dels i Barbro
Johanssons, dels i Barbro Westerholms. Jag instäm-
mer helt i det de har sagt.
Rätten att få vara sig själv, rätten till sin egen
identitet, att ha en identitet utan att bli diskriminerad
är en oerhört central rättighetsfråga. I dag ser vi allt-
för ofta diskriminering på grund av att man har en
annan etnisk tillhörighet, på grund av att man har en
annan sexuell läggning, att man är homo- eller bisex-
uell, på grund av att man har ett funktionshinder.
Jag brukar alltid säga att det inte handlar om hu-
ruvida du har invandrarbakgrund eller inte, det hand-
lar inte om huruvida du är homosexuell, bisexuell
eller heterosexuell. Det handlar i grunden inte om
huruvida du har funktionshinder eller inte. I grund
och botten handlar det om det som Barbro gick in på,
när det syns att du skiljer dig från mängden, när en
person kommer till en fest på arbetsplatsen med nå-
gon av samma kön. Man diskrimineras när det syns
att man är homosexuell, när det hörs att man har en
brytning eller ett annorlunda klingande namn, när det
syns att man har en annan etnisk bakgrund eller när
det syns att man har ett funktionshinder. Så länge
man inte skiljer sig från samhället i stort blir man inte
diskriminerad. Det är det farliga.
Det syns en förändring avseende de frågor som
skall diskuteras i dag. Det är positivt att dessa lagför-
slag har lagts fram. Jag har länge jobbat med frågor
som rör diskriminering och drivit hårt att det skall
finnas en lagstiftning mot diskriminering på arbets-
marknaden vad gäller etnisk tillhörighet, sexuell
läggning och funktionshinder. Det har tagit alltför
lång tid innan lagförslagen har antagits i riksdagen.
Vi är glada för att de skall antas i dag. Vi tycker inte
att det är nödvändigt att avvakta en samordning och
vänta ännu längre tills lagen antas. Även om vi på
längre sikt vill ha en gemensam lagstiftning mot dis-
kriminering har det dröjt alldeles för länge innan
denna lagstiftning har skapats.
Ett problem har varit att det har funnits många fall
av diskriminering och det har inte blivit några fällan-
de domar mot diskriminering i arbetslivet. Detta ska-
par en känsla hos dem som känner sig utsatta att sam-
hället inte bryr sig. Detta har skapat en negativ ut-
veckling i samhället där vissa utsatta grupper isolerar
sig från majoritetssamhället. Det är en farlig utveck-
ling. Denna lagstiftning är ett steg i utvecklingen där
de utsatta grupperna kommer att känna att samhället
bryr sig och att det finns en lagstiftning som kan
tillämpas.
Miljöpartiet arrangerade tillsammans med fackligt
aktiva invandrare en hearing där många invandrarfö-
reningar deltog. I fråga om lagen om etnisk diskrimi-
nering på arbetsmarknaden fanns det tre saker som
kunde tas med redan i dag. Det gällde dels att DO:s
ställning skulle stärkas, dels att införa möjligheten till
positiv särbehandling och dels att arbetstagarorgani-
sationer, liksom diskrimineringsombudsmannen, skall
ha talerätt till Nämnden mot diskriminering.
I fråga om DO:s ställning har vi lyckats få till en
förändring i riksdagen. DO:s ställning stärks gente-
mot propositionens förslag. Ställningen kommer att
bli den DO själv efterfrågar och som föreslogs i den
utredning som ligger till grund för lagstiftningen.
I fråga om positiv särbehandling har man kommit
en bit på väg. Utskottet pekar i betänkandet på att
främjande av etnisk mångfald under vissa förutsätt-
ningar inte skall stå i strid mot förbudet mot indirekt
diskriminering. Vi tycker att det är positivt, även om
vi hade velat gå längre.
Sedan har vi 3 § andra stycket, frågor som rör un-
dantagsregeln. Vi delar den oro som har framkommit
i plenum. Jag vill påpeka att i vissa fall, t.ex. RFSL,
de homosexuellas förbund, måste homosexuella kun-
na vara överrepresenterade. Det problematiska upp-
står när RFSL skall anställa t.ex. en vaktmästare. Då
skall inte den sexuella läggningen, den etniska bak-
grunden eller funktionshindret ha någon betydelse.
Det är där den svåra situationen uppstår. Här vill vi
att riksdagen noga följer utvecklingen och ser till att
om lagen används på ett felaktigt sätt att någon åtgärd
vidtas.
Det är givet att en vaktmästare i t.ex. Svenska
kyrkan skall kunna vara muslim eller skall kunna vara
homosexuell. Här skall lagstiftningen användas, an-
nars måste vi se över lagstiftningen och återkomma
från riksdagens sida. Martin Nilsson har pekat på att
man måste se över frågan. Det är vi glada över.
Vi tycker att det är oerhört viktigt att facken får en
roll och ett ansvar i integrationsfrågorna i frågan om
att arbetstagarorganisationerna ges rätt att göra fram-
ställningar till Nämnden mot etnisk diskriminering.
Facken i Sverige har tagit för lite ansvar i frågor som
rör etnisk diskriminering. Talerätten ger dem en möj-
lighet och ett ansvar att jobba med frågor som rör
diskriminering och mångfald i arbetslivet.
Centern påstår att diskrimineringsombudsmannen
var negativ till att lagen lades fram nu. Jag har talat
med diskrimineringsombudsmannen. Hon sade vid
hearingen i riksdagen att det var positivt att lagförsla-
get lades fram. Även hon hade velat se vissa förbätt-
ringar i lagen, och hon vill i ett längre perspektiv ha
en samordning av de olika lagarna. Men det är posi-
tivt att hon får ett verktyg att jobba med i stället för
att avvakta en vidare behandling. Det finns en risk att
den behandlingen hade kunnat dra ut på tiden. Det
finns olika uppfattningar i riksdagen i denna fråga.
I frågor som rör diskriminering vill vi gå många
steg vidare. Vi vill kunna ställa krav på företag att
upprätta mångfaldsplaner. Det skall gälla företag med
fler än tio anställda. Vi vill även utnyttja offentliga
medel. Vi vill kunna införa antidiskrimineringsklau-
suler vid offentlig upphandling. Det är ett sätt att
använda våra gemensamma medel för att påverka att
företag inte diskriminerar. Att inte diskriminera borde
vara en självklarhet i dag i samhället. Det är det inte.
Här har Moderaterna sagt att i fråga om diskrimi-
nering är lagstiftningen inte viktig. Där håller jag inte
med. Det är en signal till människor när det inte går
att fälla ett företag för uppenbar diskriminering. Mo-
deraterna är underrepresenterade i fråga om kvinnor
och människor med invandrarbakgrund. Det är inte
ett parti som är duktig på att föra talan i denna fråga.
Jag yrkar bifall till reservation 14. Reservationen
rör Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning. Vi anser att ombudsmannens man-
dat bör täcka även frågor om diskriminering enligt
brottsbalkens regler, precis vad som gäller för Om-
budsmannen mot etnisk diskriminering. Vi tycker att
det av principskäl är olyckligt att homoombudsman-
nen har snävare befogenheter än diskrimineringsom-
budsmannen. Det är av vikt att homoombudsmannen
kan jobba med frågor som även rör brottsbalken.
Det är positivt att lagstiftningarna har kommit till
rätta, att det finns en förbättrad arbetsrättslig lagstift-
ning mot diskriminering. Nästa steg från vår sida blir
att lägga fram förslag om att förenkla och sammanfö-
ra de olika lagarna, gärna tillsammans med jämställd-
hetslagen. Vi hoppas att riksdagen kommer att gå
vidare i denna fråga. Det finns mycket som behöver
göras.

Anf. 37 TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i
Sven-Erik Sjöstrands anförande men också i Barbro
Westerholms och Yvonne Ruwaidas inlägg.
Det är ett oerhört stort och viktigt steg som tas i
dag med den nya lagstiftningen mot diskriminering i
arbetslivet. Det är ett stort steg för alla de människor
som diskriminerats och diskrimineras på grund av sin
etniska tillhörighet, sitt funktionshinder och/eller sin
sexuella läggning. Det är ett viktigt steg då Sverige i
dag som nation faktiskt tar ett tydligt ansvar och står
upp för artiklarna i FN:s konvention om de mänskliga
rättigheterna.
Herr talman! Jag vill beröra de problem som vi i
Vänsterpartiet ser i 3 § och som Martin Nilsson har
svarat på tidigare. Den frågan har också tagits upp av
Barbro Westerholm. Det gäller farhågorna vad gäller
tolkningen av andra stycket i 3 §.
I andra stycket framgår att förbudet inte gäller om
behandlingen är berättigad av hänsyn till ett sådant
ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen
är viktigare än intresset av att förhindra diskrimine-
ring i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
I 4 § handlar det om indirekt diskriminering, och
där står det i slutet av paragrafen: "Detta gäller såvida
inte syftet med bestämmelsen, kriteriet eller förfa-
ringssättet kan motiveras av sakliga skäl och åtgärden
är lämplig och nödvändig för att syftet skall uppnås."
Martin Nilsson tog exemplet med att en muslimsk
präst inte kan få jobb inom den svenska kyrkan. Det
kan kanske ses som självklart. Men jag tycker att det
är ytterst viktigt, som Martin Nilsson tar upp, att det
här är en fråga som vi måste se på ytterligare och
fördjupa oss i. Det kan inte vara så att en fråga om
sexuell läggning skall kunna hänskjutas till samma
fall som gäller t.ex. en muslimsk präst. Jag har för-
sökt leta efter exempel där man kan jämföra etnisk
tillhörighet eller funktionshinder med sexuell lägg-
ning, men jag har inte kunnat hitta ett enda exempel.
Vidare tycker jag att det som Barbro Westerholm
tog upp är viktigt när det gäller farhågorna för an-
svarsfördelningen mellan ombudsmannen och Folk-
hälsoinstitutet. Det är viktigt att vi också här ser på
hur det kommer att utvecklas och vad som egentligen
kommer att hända mot bakgrund av den debatt som
har förts här i kammaren.
Herr talman! Vad gäller ombudsmannen mot dis-
kriminering på grund av sexuell läggning, Homo, vill
jag påpeka vikten av den roll som Homo kommer att
ha. Det är väldigt viktigt. Man skriver i propositionen
att ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning skall ha "såväl opinionsbildande
som rådgivande och processförande roll". Det är
ytterst viktigt.
Med det här, herr talman, vill jag yrka bifall till
reservationerna nr 12 och 17.

Anf. 38 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är många som har diskuterat
frågan om 3 §, och jag tycker att det finns anledning
att återkomma något till den. Det finns i utskottets
betänkande på flera ställen tydligt understruket att i
den mån man vill hänvisa till specifika undantags-
regler - detta är en av dem - måste arbetsgivaren
kunna uppvisa klara och tydliga skäl och kunna sak-
ligt redogöra för vilka dessa skäl är. Det är viktigt att
säga att det kommer att finnas och att det finns sådana
skäl. Religion är ett uppenbart sådant exempel. Jag
tror också att det finns andra områden där vi skulle
tycka att det finns sakliga skäl.
Det har inte så mycket med de här diskrimine-
ringsgrunderna att göra, men jag tror att Vänsterparti-
et skulle tycka att det var trevligt om deras ombuds-
män var vänsterpartister, därför att det är bra för att
de skall kunna klara sitt jobb.
På samma sätt kan det finnas fall där den religiösa
eller den etniska tillhörigheten och kanske i vissa fall
den sexuella läggningen är avgörande för att man
skall klara jobbet. Jag kan tänka mig att generalsek-
reterare i RFSL är en sådan uppgift där det kan vara
en viss fördel att ha en homosexuell läggning. Jag
säger inte att det måste vara så, men jag kan tänka
mig det. På samma sätt kan jag tänka mig att detta
skulle kunna förekomma även i religiösa samfund
som har en tydlig antihomosexuell läggning. Det
beror inte på att jag älskar det, gillar det eller tycker
om det, men det beror på att jag vet att religionsfri-
heten inkluderar även sådana samfund. Man kanske
får se att det finns en konflikt mellan religionsfrihet å
ena sidan och denna diskrimineringslagstiftning å
andra sidan.
Jag tror att vi får anledning att återkomma till
detta. Jag tror inte att denna undantagsregel kommer
att vara relevant för exempelvis Svenska kyrkan eller
andra samfund som inte har en så klart uttalad syn på
homosexualitet. Det kanske är så när det gäller Livets
ord och andra samfund som har en mer uttalad anti-
homosexuell linje. Man skall se den komplikationen
mellan å ena sidan religionsfriheten och å andra sidan
diskrimineringslagstiftningens verkan.

Anf. 39 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Herr talman! Det som Martin Nilsson tar upp är
glädjande. Det är just det som är kärnan i det hela.
Trots allt är anledningen till att vi i Vänsterpartiet tar
upp 3 § att lagstiftningen tillkommer på grund av att
människor blir diskriminerade. Jag känner inte till ett
enda fall av diskriminering vad gäller en heterosexu-
ell medlem av Livets ord som har sökt jobb på RFSL
utan att få det. Problemen finns ju på andra sidan.
Man måste självfallet ha en positiv bedömning.
Det är alltså med glädje som jag hör att frågan
kommer att belysas ännu mer och att man kommer att
hålla ögonen på den.

Anf. 40 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Jag har en från mitt parti avvikande
uppfattning i den fråga som i dag diskuteras här. Jag
har varit engagerad i invandrarfrågor och integra-
tionspolitiska frågor i åtskilliga år, suttit med i utred-
ningar men också sett verkligheten. Jag bara konstate-
rar rakt upp och ned att etnisk diskriminering i ar-
betslivet förekommer. Detta är ett faktum.
Jag menar alltså att vi behöver en lagstiftning.
Den nuvarande lagstiftningen är för tam och otill-
räcklig. Det är också rätt bråttom. Invandrares möj-
lighet att komma in på arbetsmarknaden måste för-
bättras. Det är mycket viktigt.
Invandrare och utrikes födda har i dag en öppen
arbetslöshet som ligger på 17-18 %, medan den för
den svenska befolkningen i övrigt är 5, 6 eller 7 %.
Det är enorma skillnader.
Jag delar i och för sig den uppfattning som Mikael
Odenberg har framfört om att det är viktigt med atti-
tyder och värderingar, att de måste ändras och att alla
i botten måste gå till sitt eget hjärta i de här frågorna.
Men det har inte hjälpt hittills!
Det handlar om den enskildes rätt att bli behand-
lad på ett korrekt sätt både som arbetssökande och
som anställd. Det handlar om att kränkningar inte får
och inte skall förekomma. Det är vad det handlar om
rakt upp och ned.
Den lagstiftning som nu föreslås ställer jag mig
alltså bakom, och jag kommer att rösta med utskotts-
majoriteten. Det hade i och för sig varit bättre med en
samordnad lagstiftning, men de här tre lagarna måste
ändå ses som ett första steg. Det kan ibland vara vik-
tigt att nöja sig med det näst bästa om man inte kan få
det bästa på en gång.
Den här lagen kan hjälpa den enskilde att få sin
rätt. Den ger inte någon rätt till jobb i och för sig,
men den ger en person rätt att få sin sak prövad, möj-
lighet att söka arbete på samma villkor och bli be-
handlad på samma sätt som andra arbetssökande.
Lagen kommer också att ge tydliga signaler ut i
arbetslivet, till företagare, till fack och till andra aktö-
rer, att de skall hantera diskrimineringsfrågor med
större varsamhet.
Jag säger däremot klart nej till något slags kvote-
ringstänkande. Det finns ingen rätt för en man med
mörk hudfärg att få ett jobb bara därför att han är
mörk, men han skall ha samma chans som andra
arbetssökande. Något slags kvotering vänder jag mig
bestämt emot. Något slags positiv särbehandling är
det heller inte frågan om, utan här är det bara frågan
om att ge den enskilde rätt.
Det finns några inslag i lagen som jag ställer mig
tvekande till, och där vill jag hänvisa till Elver Jons-
sons inlägg i dess helhet. Jag delar helt hans uppfatt-
ning och farhågor när det gäller småföretagarnas
möjlighet att hantera detta och hur man måste vara
varsam när det gäller småföretagarnas situation. Det
finns bl.a. skrivningar om s.k. aktiva åtgärder, som
det är meningen att arbetsmarknadens parter skall
överenskomma om. Vi vet inte riktigt hur det kom-
mer att fungera.
Det är också meningen att DO skall utge ett slags
skrift - ett slags handbok om detta - som skulle ha
varit framtagen till den 1 mars. Jag har inte sett någon
sådan handbok än, men det beror väl på att det bara är
den 3 mars.
Det känns inte bra att stifta lagar som innebär att
en arbetsgivare i slutändan kan bli skadeståndsskyldig
utan att han genom att läsa lagen kan ta reda på vad
det är som erfordras och vad som regleras. Det står
ingenstans. Det har också JO påpekat. Där tycker jag
att det finns en svaghet. Det har också uppmärksam-
mats i socialförsäkringsutskottet, delvis på grund av
mitt tjat när det gäller just den frågan.
Jag tror att det är viktigt att socialdemokraterna
och vi alla andra är medvetna om att det kan behöva
ses över. En utvärdering måste komma till stånd efter
något eller ett par år, så att vi kan se effekterna. Vi
måste vara öppna för att föreslå eventuella föränd-
ringar, så att lagen inte motverkar småföretagarnas
vilja och möjligheter att anställa.
Jag ser nu att min taletid har gått till ända. Jag vill
ännu en gång säga att jag helt ansluter mig till Elver
Jonssons anförande, och jag ställer mig också bakom
hans yrkande gällande reservationerna nr 5 och nr 8. I
övrigt yrkar jag alltså bifall till hemställan i utskottets
betänkande.

Anf. 41 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag är väldigt glad att riksdagen med
så pass bred enighet som det förefaller kommer att
ställa sig bakom de nu föreslagna lagarna. Samtidigt
är jag naturligtvis besviken över att riksdagen inte i
full enighet kan ansluta sig till förslagen. Den besvi-
kelsen grundar sig på att vi ofta i högtidstalen ställer
upp enhälligt bakom begrepp som "alla människors
lika värde", "ingen skall behöva känna sig kränkt",
"ingen skall behöva känna sig orättvist behandlad"
och "alla skall behandlas lika".
Visst luktar det lite bortförklaring, och visst får
man en lätt fadd smak i munnen, när Moderaterna
som parti ihop med Centerpartiet inte vill ställa upp
på detta och skyller på att man vill ha en annan form.
När Gustaf von Essen säger att man ibland får nöja
sig med det näst bästa tycker jag att det finns all an-
ledning att brett stryka under detta. Som vi alla som
har sysslat med politik vet - åtminstone om vi har
hållit på ett tag - är det inte alltid som vi får som vi
själva vill. Vi får nöja oss med det näst bästa. Därför
tycker jag helt enkelt att det är dåligt att Moderaterna
och Centerpartiet inte kan ställa upp på detta.
Att skylla på att det inte hade tagit så lång tid att
utarbeta en samordnad lagstiftning tycker inte jag
håller i detta sammanhang. De grupper som denna
lagstiftning tar sikte på har alltför länge varit utsatta
för diskriminering, har alltför länge varit åsidosatta i
samhället och har alltför länge upplevt sig kränkta.
Om vi nu har förslag som faktiskt flyttar fram posi-
tionerna - som inte löser alla problem, men som gör
jämlikheten något bättre och rättvisan något större än
hittills - borde riksdagen enhälligt kunna ställa upp
bakom dem.
Jag tycker också att man kan fundera över lag-
stiftningens funktionssätt och vad som blir resultatet
av lagstiftning. Det finns ett förhållningssätt som
innebär att man säger att vi inte skall stifta lagar om
vi inte är helt säkra på hur de kommer att fungera
eller om det inte är helt tydligt hur de skall tolkas.
Det finns å ena sidan naturligtvis skäl att ställa
upp på ett sådant förhållningssätt, men å andra sidan
vet vi också att lagstiftningen ofta - kanske alltid -
har den funktionen att den påverkar vårt förhållnings-
sätt, vårt synsätt och vårt sätt att tänka. Lagstiftningen
är opinionsbildande.
Om det visar sig att den har oformligheter tycker
jag också att man skall vara beredd att justera i efter-
hand. Men nu är det oerhört viktigt att riksdagen med
väldigt stor tydlighet säger att alla människor har lika
värde. Om man är funktionshindrad, om man har en
avvikande sexuell läggning eller om man kommer
från ett annat land eller tillhör en annan etnisk grupp
har man samma värde. Då skall man också ha samma
värde i arbetslivet.

Anf. 42 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Att vi alla skall ha samma rätt i ar-
betslivet, att vi alla skall bemötas och respekteras
som de individer vi är och inte diskrimineras på ovid-
kommande grunder - därom är vi alla ense. Hans
Karlsson finner det stötande att moderaterna och
Centerpartiet inte tänker rösta precis så som Hans
Karlsson tänker rösta. Jag kan inte tycka att det är
uttryck för en särskilt tolerant inställning.
Jag vill gärna till Hans Karlsson upprepa vad jag
sade i ett tidigare replikskifte till Martin Nilsson. Jag
förnekar inte att lagstiftning kan ha en opinionsbil-
dande påverkan, men vår viktigaste roll i diskrimine-
ringsfrågorna tror jag ärligt talat inte är lagstiftarens,
utan det är det politiska ledarskapets, opinionsbild-
ningens och agerandets roll.
Jag citerade vad Juan Fonseca, till helt nyligen so-
cialdemokratisk riksdagsledamot, skrev för några
dagar sedan i Dagens Nyheter. Han talade om arbe-
tarrörelsens monumentala motstånd mot att släppa in
invandrare. Han berättade om hur det inom socialde-
mokratin och LO ställs outtalade krav på både hud-
färg, födelsespråk och kulturella erfarenheter. Han
pekade på - det är relevant för Hans Karlsson som
LO-man - att LO-förbunden under många år totalt
saknat invandrarrepresentation.
Jag tror att Hans Karlsson just i sin egenskap av
LO-man kan göra större insatser mot diskriminering
än vad han kan göra i sin egenskap av lagstiftare här i
denna kammare.

Anf. 43 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag medger utan omsvep att det ock-
så inom arbetarrörelsen finns skäl att arbeta med
dessa frågor mera offensivt än vi har gjort hittills.
Men detta, Mikael Odenberg, är inget argument för
att vi inte skall ta några små steg framåt när vi har
chansen. Det är inget argument för att vi skall avvakta
med att stifta lagar i Sveriges riksdag, när vi faktiskt
med denna lagstiftning kan skapa en större rättvisa
och förhindra att människor blir kränkta. Jag tycker
att det är ett dåligt argument, Mikael Odenberg.

Anf. 44 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att det inte är
ett argument mot att också som lagstiftare ta några
små steg framåt. Det skulle vi också kunna göra om
vi hade varit övertygade om att de tre propositioner
som har lagts fram på riksdagens bord hade inneburit
några steg framåt. Men vi befarar ju, som vi har redo-
visat i inlägg, i reservationer och i motioner, att denna
lagstiftning kommer att förfela sitt syfte och att den
kan medföra höjda trösklar för anställningsbeslut
framför allt i små företag.
Det duger naturligtvis inte att bara ropa på lagar
när man ser samhällsproblem. Man måste också ställa
höga kvalitetskrav på de lagar som passerar denna
kammare. Och vi tycker inte att regeringens förslag
uppfyller de krav som vi vill ställa på en diskrimine-
ringslagstiftning.

Anf. 45 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag har haft förmånen att delta i ut-
redningsarbetet när det gäller en av dessa lagar. Jag
kan försäkra Mikael Odenberg om att vi ägnade
ganska mycket tid åt att penetrera just detta; vi skall
inte bygga nya trösklar eller höja de trösklar som
finns. Men det får ju inte hindra oss från att försöka
åstadkomma ett mera rättvist och jämlikt samhälle.
Jag är tämligen övertygad om att dessa lagar inte
innebär mer krångel. Om man som arbetsgivare har
ett positivt förhållningssätt, en positiv ingång till det
som dessa lagar tar sikte på är jag övertygad om att
detta inte skall vålla några nya bekymmer. Och om
det skulle göra det är jag övertygad om att det i den
här kammaren finns en majoritet som är för att göra
de klarlägganden och justeringar som behövs. Men
oavsett om man är arbetsgivare eller har en annan roll
i samhället måste man hela tiden försöka att jobba på
ett sådant sätt att alla människor blir lika behandlade.
I dag blir de inte det. Då tycker jag att det är vår upp-
gift som lagstiftare att med en skärpt lagstiftning
markera att vi inte accepterar att människor blir
kränkta.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 7 §.)

3 § Vissa frågor som rör val till Europaparla-
mentet

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU19
Vissa frågor som rör val till Europaparlamentet (prop.
1998/99:46)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 7 §.)

4 § Skiljeförfarandet

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU12
Skiljeförfarandet (prop. 1998/99:35)

Anf. 46 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Det är mycket glädjande att vi har
fått den här nya skiljelagen. Sverige har ju blivit en
stor nation på det här området. Det är då lägligt att vi
får en modern lagstiftning. Det är alltså mycket tack-
nämligt.
I det här sammanhanget har vår kommittémotion
om handelsrätter kommit upp. Det förefaller möjligen
lite udda, men det är kanske ändå inte det. Vi har i vår
motion sagt att det finns stor kunskap och kompetens
vad gäller straffrätten i de svenska allmänna domsto-
larna. Problemen i dag är de civilrättsliga frågorna. I
t.ex. konkursmål krävs goda insikter i affärsredovis-
ning, och alltför ofta saknas kunskap i dessa ämnen,
vilket leder till tidsspillan, missförstånd och i för-
längningen felaktiga avgöranden. Och i dag utarmar
de privata skiljeförfarandena domstolarna. Flera fö-
retag väljer att lösa sina tvister i skiljedomstol, där
förfarandet är snabbt och kompetensen är hög. Kvali-
ficerad personal attraheras av de höga ersättningar
som kan erbjudas i de sammanhangen. En utredning
bör därför se över möjligheterna att regionalisera
marknadsdomstolen till sex handelsrätter som skulle
förläggas i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg,
Sundsvall och Umeå, dvs. hovrättsorterna. De skulle
knytas till hovrätterna och handlägga större närings-
rättsliga, konkursrättsliga och konkurrensrättsliga mål
och ekobrott av större betydelse.
Koncentrationen av målen inom de näringsrättsli-
ga frågorna skulle göra det möjligt för domstolens
ledamöter att upprätthålla en hög kompetens. Detta
vore ett sätt att återställa förtroendet för de allmänna
domstolarna i dessa frågor. Handelsrätternas avgö-
randen skulle överklagas till Högsta domstolen. Och
genom inrättandet av handelsrätter ökar kompetensen
i de komplicerade näringsrättsliga målen, och perso-
nal frigörs för handläggning av andra mål.
Jag noterar i betänkandet att Skiljedomsutred-
ningen i sitt slutbetänkande har varit inne på tankar åt
det här hållet. Det kände jag inte till när vi arbetade
med vår motion, men det är ganska lustigt att notera
att den utredningen har kommit fram till att sådana
här särskilda avdelningar skulle inrättas vid tingsrät-
ter i sex stora städer här i landet. I det här utrednings-
förslaget går man inte lika långt som vi gör. Det är
betänkligt.
På 80-talet var vi ju inne på att inrätta särskilda
ekodomstolar, och det blev pannkaka av det. Det här
med hur man skall göra är en knepig fråga. Men det
är alldeles klart att man måste göra någonting. Vi har
ju nu fått den här ekobrottsmyndigheten. Man kan ha
synpunkter på den, men det har i alla fall gjorts or-
dentliga insatser när det gäller att försöka hantera de
här mera komplexa målen. Och så kommer de in till
allmän domstol där man ju inte kan hantera dem
annat än möjligen undantagsvis. Det är djupt olyck-
ligt. I den här rättskedjan måste kompetensen finnas
hela vägen. Brister det någonstans fungerar det inte.
Dessutom blir en allmän liten tingsrätt tekniskt sett
helt blockerad, kanske ett helt år, om det kommer in
ett stort mål. Man måste alltså göra någonting ganska
radikalt för att få i gång den rättsliga apparaten.
Det är inte heller rimligt att allmändomare skall
kunna ha och upprätthålla kompetens inom det här
området när de så sällan får avdöma dessa svåra mål.
Men jag utgår ifrån att man i Regeringskansliet,
med hänsyn till vad som sägs i betänkandet, frejdigt
arbetar med detta och kommer med något rejält för-
slag som går i den här riktningen. Det räcker inte med
små förändringar. Man måste skapa särskilda han-
delsrätter - som man har gjort i Danmark - som
verkligen har den här specialkompetensen. Mark-
nadsdomstolen skulle, som sagt, mycket väl kunna
göras om till en sådan här handelsrätt, men den skall
regionaliseras ned på hovrättsnivå.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationen under mom. 4.

Anf. 47 MÄRTA JOHANSSON (s):
Herr talman! Regeringens proposition om ny lag
för skiljeförfarande ersätter två lagar, den om skilje-
män och den om utländska skiljeavtal och skiljedo-
mar. Båda dessa lagar antogs 1929 och har alltså
fungerat i 70 år och kan väl anses vara mogna för en
modernisering.
Vi lever ju i dag i ett mera internationaliserat
samhälle som ställer helt andra krav. Därför tillsatte
regeringen 1992 en särskild utredare som skulle se
över skiljemannalagstiftningen, främst lagen om
skiljemän. I juni 1994 och i augusti 1995 avlämnades
delbetänkanden som sedan har remissbehandlats och
nu resulterat i en proposition.
Den nu föreslagna lagen vilar på samma grund-
principer som gällande rätt och betonar grundsatsen
om parternas rätt till självbestämmande. Förenta
nationernas handelsrättskommision, Uncitral, har
också fått stå som modell vid utformandet av åtskilli-
ga bestämmelser, vilket torde innebära att lagens
användning i internationella sammanhang underlättas.
Lagens bestämmelser är utformade så att hand-
läggningen av skiljetvister skall kunna ske ändamåls-
enligt, säkert och snabbt. Lagen om skiljeförfarande
föreslås bli tillämplig på tvister som parterna kan
träffa förlikning om. I propositionen föreslås regler
om hur en begäran om skiljedom skall gå till och om
vad en begäran skall innehålla.
När det gäller vilka som skall kunna vara skilje-
män ställs inte några formella krav upp, men om
parterna träffar avtal om det föreslås att tingsrätten
skall få en allmän skyldighet att utse skiljeman. I
fråga om antal skiljemän står det parterna fritt att
bestämma, men har man inte kommit överens om
annat skall antalet vara tre. Vardera parten utser en
skiljeman och dessa två utser sedan en tredje. Skilje-
männens uppdrag skall anses slutfört när de meddelat
slutlig skiljedom. I den nya lagen ges vidare utförliga
bestämmelser om parternas skyldighet att utge ersätt-
ning till skiljemännen och om hur ersättningen skall
fördelas mellan parterna.
Flera skäl brukar anföras som förklaring till att
parter kan vilja föredra skiljeförfaranden framför
rättegång i domstol. Skiljedomen är inte offentlig,
vilket kan vara av betydelse i affärsförhållanden. Och
den leder framför allt till ett snabbt avgörande av
tvisten. Huvudregeln är att skiljedom skall meddelas
inom sex månader efter det att skiljeförfarandet på-
kallades. Utskottet anser att de regler som finns ger
skiljemännen goda möjligheter att hindra parterna
från att obstruera så att skiljeförfarandet skulle dra ut
på tiden.
Utskottet är enigt om hela betänkandet sånär som
på en enda punkt. Det gäller Kristdemokraternas
motion om handelsrätter. Den har ju Rolf Åbjörnsson
vältaligt uttalat sig om här. Det gäller var de skulle
vara och vad de skulle handlägga. Men som också
Rolf Åbjörnsson sade bereds ju Skiljedomsutredning-
ens slutbetänkande i Justitiedepartementet. Detsamma
gäller den rapport som Domstolsverket och Riksåkla-
garen lämnade i april 1998 om snabbare handlägg-
ning av ekobrottsmål. Utskottet vill därför avvakta
beredningen från Justitiedepartementet och avstyrker
reservationen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 7 §.)

5 § Hovrättsfrågor, m.m.

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU13
Hovrättsfrågor m.m. (prop. 1998/99:37)

Anf. 48 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! I det betänkande som vi nu skall de-
battera behandlas ett antal förslag från regeringen om
ändringar i rättegångsbalken jämte ett antal motioner
som förslaget från regeringen har föranlett. Det är
framför allt frågor om rättegångsordningen i hovrätt
som berörs.
Det bör understrykas att det här inte är någon ny
fråga. Kammaren har vid ett antal tillfällen diskuterat
de här sakerna. Generellt kan man säga att det finns
behov av att öka effektiviteten och ändamålsenlighe-
ten i hovrättsprocessen i akt och mening att få en
större effektivitet och ändamålsenlighet så att hov-
rätterna skall kunna ägna sig åt väsentliga ting.
Moderaterna har förutom de förslag från regering-
en som vi bejakar aktualiserat två krav, två önskemål.
Vi anser att en lagändring bör komma till stånd så att
det skall bli möjligt att meddela tredskodom även i
brottmål. Vi anser, vilket framgår av den första reser-
vationen, att det är en av flera åtgärder som behövs
för att komma till rätta med de många problem som
ständigt aktualiseras då huvudförhandlingar i brott-
mål ställs in. Vi anser att om denna möjlighet utnytt-
jas och en sådan dom meddelas skall självfallet den
tilltalade sedan kunna få målet prövat i sak genom att
begära s.k. återvinning.
Vi moderater är, liksom utskottet i stort, medvetna
om att frågan om åtgärder mot inställda huvudför-
handlingar alltjämt bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet har tidigare vid minst ett par tillfällen uttalat
behovet av åtgärder och förslag från regeringen så att
utskottet kan behandla frågan och riksdagen kan fatta
beslut. Även denna gång pekar utskottsmajoriteten i
betänkandet på att frågan bereds i Regeringskansliet.
Där har vi moderater en uppfattning och en fråga
till majoriteten. Det finns nämligen också markerat i
utskottet att även om vi nu vet att det bereds finns det
ingen tidsplan för beredningsarbetet. Det finns inga
besked om när eventuella förslag kan komma till.
Även om det bara var ett par veckor sedan utskottet
justerade det här betänkandet kunde det finnas skäl att
ställa frågan till majoritetsföreträdarna om man i dag
här i kammaren skulle kunna ge ett närmare besked
om den tidsplan som utskottet för några veckor sedan
inte visste något om.
Generellt sett anser ju utskottet, oavsett om man
tillhör majoriteten eller minoriteten, att det är angelä-
get att det kommer förslag från regeringen så att vi
kan fatta beslut och så att man måhända kan få en
annan tingens ordning vad gäller vissa frågor i hov-
rätterna. Det är en fråga till Socialdemokraternas och
utskottsmajoritetens talesman. Det är innebörden av
reservationen 1.
I reservation 3 har vi moderater ifrågasatt den nu
gällande ordningen att den som döms till fängelse har
en obetingad rätt att få tillgodoräkna sig avsutten
häktningstid. Med nuvarande system har den dömde
egentligen ingenting att förlora, om man uttrycker det
så, på att överklaga. Det görs gällande att det finns en
hel del av okynnesöverklaganden.
Det finns anledning att göra en översyn av om
detta är fallet och av effekterna av detta. Vi tycker
från moderat sida att man skall ha en oinskränkt rätt,
det är åtminstone en rimlig utgångspunkt, till denna
avräkning i första instans, men man bör enligt vår
uppfattning ifrågasätta den i andra instans.
Det finns anledning till detta nu. Eftersom det här
har varit i bruk sedan början av 70-talet finns det nu
25 års erfarenhet av det här. Det borde finnas under-
lag för en gedigen och förutsättningslös utvärdering
av erfarenheterna av det nuvarande systemet. Efter en
sådan utvärdering borde man kunna slå fast om det
finns någonting att vinna i flera avseenden genom en
inskränkning av detta system. Det är innebörden av
reservation 3.
Med det, herr talman, yrkar jag för tids vinnande
bifall endast till reservation 1.

Anf. 49 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid fenome-
net med inställda domstolsförhandlingar i brottmål. I
övrigt bifaller Miljöpartiet de förslag som finns i
betänkandet. Domstolsförhandlingar i brottmål ställs
alltså in i alldeles för stor utsträckning. Det är ett
hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom dom-
stolsväsendet. Speciellt gäller detta när det ställs in
samma dag som huvudförhandlingarna skall äga rum
för att inte parter eller vittnen infinner sig.
Enligt rättegångsbalken är villkoren för att få en
rättegång uppskjuten ganska hårda. I princip räknas
endast allvarlig sjukdom och avbrott i samfärdseln
som laga förfall. Men i praktiken händer det alltför
ofta att ett stort antal personer struntar i att infinna
sig.
I regeringens nuvarande förslag finns det ändring-
ar. Det föreslås att den som anmäler förhinder i efter-
hand måste bevisa laga förfall. Annars kan rätten
avgöra målet utan att hålla en ny förhandling. Det
finns också ett annat förslag som gäller att överkla-
gandet i hovrätten och HD skall kunna avskrivas om
den som har överklagat inte kommer till en förhand-
ling. Det här är förslag som vi bifaller, som sagt. Men
det behöver göras mycket mer.
Vid brottmål kan i dag en åtalad dömas i sin från-
varo när det gäller enklare fall, trafikbrott osv. Men
eftersom problemet är så stort måste det komma mer
förslag från regeringen just i fråga om dem som inte
infinner sig.
Det är alltså totalt 25 % av dessa brottmål i landet
som ställs in, och Riksrevisionsverket har i sin utred-
ning 1994 räknat ut att det kostar 70 miljoner kronor.
Om man kan minska detta till 10 % av brottmålen
skulle man spara 40 miljoner kronor, och det är ju
miljoner som vi behöver så väl i rättsväsendet. De
brottmål som ställs in samma dag är ju dyrast. De
kostar 50 miljoner kronor.
Detta handlar inte bara om kostnaderna. Kvalite-
ten i rättsprocessen blir också lidande när rättegångar
får skjutas på framtiden. En framskjutning innebär två
månader. Arbetsinsatsen för alla de inblandade är
stor, och det extra besvär som det orsakar är stort.
Sedan den utmärkta utredningen gjordes 1994 har
även en utredning gjorts under 1995-1996 där man
har undersökt 19 tingsrätter. Där finner man att 30 %
av målen ställdes in och att det är en spridning mellan
de olika tingsrätterna på 15-41 % när det gäller in-
ställda mål.
När man tittade närmare på orsakerna i Riksrevi-
sionsverkets utredning fann man att det ofta handlade
om delgivningsproblem och att det var där som skon
klämde. Det nuvarande delgivningssystemet är inte
som det borde vara. Bara i Stockholm är det sex fall
av tio som misslyckas, trots att man i storstäderna har
särskilda delgivningscentraler - om inte tingsrätten
lyckas delge personerna överlämnas detta till polisen
och delgivningscentraler. Men dessa fungerar inte
heller.
Det har väckts olika förslag om detta, men riksda-
gen har tydligen inte tyckt att detta har varit några bra
förslag, eftersom man inte har återkommit. I betän-
kandet sägs det att frågan om inställda förhandlingar i
brottmål fortfarande bereds men att man inte har
någon tidsplan för förslaget. Nuvarande förslag skall
leda till förbättringar. Det sägs också att det varken
saknas analyser eller förslag till åtgärder i ämnet. Det
sägs också att det är viktigt att regeringen tar erfor-
derliga initiativ i frågan.
Miljöpartiet föreslår att regeringen ägnar större
kraft åt problemet, gör en djupare analys, tittar på de
tingsrätter som ligger i topp - de ligger ofta inom
Stockholmsområdet, men det finns även andra små-
orter som har ett stort antal inställda förhandlingar -
och specialgranskar fallen för att se vilka lösningar
som kan finnas. Regeringen bör ta ad notam det som
står om delgivningen. Det kanske skall vara andra
kontaktpersoner som skall involveras när det gäller
delgivning och som via advokater och åklagare skall
samverka med myndigheter. Därefter vill vi att rege-
ringen återkommer med förslag.
Problemet utreddes redan 1977. Riksrevisionsver-
ket gjorde då en översyn som hette Tingsrätternas
handläggning av brottmål. Där konstaterades att
37 % av brottmålen ställdes in. Domstolsverket gjor-
de 1988 en utredning som hette Handläggningssvå-
righeter. I den konstaterade man att 24 % av brott-
målen ställdes in.
Summa summarum har det alltså gått 20 år då
problemet har identifierats, och stora pengar har run-
nit ur rättsväsendet, men fortfarande har inget gjorts.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 50 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Efter att jag har lyssnat på Kia And-
reassons genomgång av problemen kan jag i stort sett
instämma i det mesta av hennes beskrivning. Men jag
förvånas lite över Miljöpartiets kläm i detta betän-
kande, att man skall fortsätta analysera detta. Upprik-
tigt sagt, vilket jag nästan tycker framgick av Kia
Andreassons anförande, är problemen klart definiera-
de och analysen nog tämligen väl genomförd. Vad
som återstår är egentligen att utifrån den problembe-
skrivning och den analys som man gör och har gjort
lägga fram ett antal förslag. Och det är framför allt
förslagsdelen som Moderata samlingspartiet, och
faktiskt även utskottet, efterlyser. Jag har lite svårt att
se vad man skulle vinna på att ägna ytterligare tid åt
fördjupade analyser. Det kommer i och för sig alltid
att dyka upp nya problem framöver som kräver analys
och överväganden. Men det finns ett antal problem
och frågeställningar som jag menar är så väl analyse-
rade att de faktiskt borde rendera förslag och beslut,
och det är det som vi från Moderata samlingspartiet
efterlyser.

Anf. 51 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det är precis det som vi också ef-
terlyser. Jag har inte sagt att man skall göra ytterliga-
re utredningar, eftersom det finns sådana, men att
tjänstemän på departementet och ytterst regeringen
tar ett extra tag och gör en djupare analys av olika
fall, att man gör fallbeskrivningar, och koncentrerar
sig på delgivningssystemet, som jag också nämnde,
och lägger fram förslag. Detta har inte riktigt gjorts i
de utredningar som jag har läst. Man har bara påpekat
att det finns hinder men inte gått djupare och talat om
precis hur detta skall åtgärdas. Moderaterna föreslår
en åtgärd, men jag tror att det behövs ett helt annat
synsätt på detta, speciellt när det gäller delgivnings-
problematiken.

Anf. 52 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! När det gäller delgivningen är jag
alldeles övertygad om att det finns ytterligare att
göra. Jag tror också att ett antal saker är väl analyse-
rade. I stort sett instämmer jag i det som Kia Andre-
asson säger, att det vore dags att lägga fram förslag,
och det är det som vi efterlyser, och kanske efterlyser
Moderaterna en något klarare framförhållning på den
punkten från Miljöpartiets sida.
Utskottet är ju i grunden överens om att det finns
ett antal problem med dessa inställda förhandlingar.
Det finns ett antal orsaker till dem, och rimligtvis
borde frågan ha gåtts igenom under så lång tid nu att
det vore dags att lägga fram förslag på riksdagens
bord. Det är i alla fall innebörden i vad vi alla tycker.
Sedan har vi uttryckt detta på lite olika sätt. Vi från
Moderata samlingspartiet är kanske lite otåligare. Vi
önskar ett snabbare framläggande av förslag. Herr
talman, vi får väl senare höra från Socialdemokrater-
nas talesman om det finns någon tidsplan som kan
meddelas kammaren och utskottet, eftersom utskottet
börjar bli lite otåligt och efterlyser dessa förslag.

Anf. 53 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag kan instämma i Anders G Hög-
marks otålighet. Det är därför som Miljöpartiet med
denna reservation har markerat att vi nu vill att rege-
ringen lägger fram förslag. Men vi vill inte som Mo-
deraterna att det tas fram ett förslag, utan vi vill ge-
nom reservationen visa att regeringen nu måste ta
ytterligare tag i alla de analyser och utredningar som
har gjorts och återkomma. Vi kanske kunde ha tillagt
tidsaspekten, men det har vi inte gjort i denna fas.
Men det är en markering.

Anf. 54 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.
Betänkandet Hovrättsfrågor, m.m. som vi be-
handlar i dag innefattar en del förslag till förändringar
i rättegångsbalken som baseras på Hovrättsprocessut-
redningens betänkande Ett reformerat hovrättsförfa-
rande.
Förslagen tar sikte på de delar av utredningens
betänkande som gäller åtgärder för ett mer ändamåls-
enligt hovrättsförfarande samt åtgärder för att begrän-
sa stödet av mål till hovrätterna. Flera av förslagen
har betydelse också för tingsrätterna och högsta dom-
stolen.
De förslag som föreligger utökar behovet till för-
bättringar och innebär en modernisering av rättsvä-
sendet. Såvitt jag förstår är utskottet i stort överens
när det gäller de förslag som föreligger och välkom-
nar desamma. Det finns trots all några delar där Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har
reserverat sig.
Moderata samlingspartiet anser att tredskodom
bör kunna utdömas även i brottmål samt i likhet med
Kristdemokraterna att den nuvarande ovillkorliga
rätten för klagande som är häktad att tillgodoräkna sig
tiden mellan tingsrättens och hovrättens domar som
tid för verkställighet av fängelsestraff bör utredas på
nytt i syfte att komma till rätta med s.k. okynnesöver-
klaganden.
Miljöpartiet anser att de förslag som föreligger
endast innebär marginella förändringar avseende
utevaro m.m. och efterlyser därmed en djupare ana-
lys.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser i likhet
med reservanterna att uppskjutna förhandlingar på
grund av utevaro är ett stort problem och en onödig
kostnad för rättsväsendet. Därav följer att det är vik-
tigt att utöka förbättringarna.
Vidare anser vi att de förslag som föreligger är ett
steg i rätt riktning. Vi vet också att det alltjämt på
departementet pågår ett arbete med ytterligare förslag
till förändringar som kommer att innebära att utökade
möjligheter föreslås för att komma till rätta med de
problem som följer av att behöva ställa in förhand-
lingar.
Utskottsmajoriteten anser att Miljöpartiets reser-
vation är tillgodosedd genom att underlag finns för
det beredningsarbete som har legat till grund för detta
betänkande samt det arbete som pågår och som syftar
till ytterligare förbättringar på det här området.
Vad beträffar reservationen om avräkning av
häktningstiden anser utskottsmajoriteten i likhet med
regeringen, som i sin tur delar Hovrättsprocessutred-
ningens bedömning, att det finns en påtaglig risk att
en tilltalad, på grund av att han eller hon befarar att
det totala frihetsberövandet kommer att förlängas,
avstår från att överklaga ett avgörande som borde
ändras av hovrätten. Enligt utredningen var det också
mindre tilltalande att en sådan tänkt ändring skulle
rikta in sig bara mot den minoritet av tilltalade som är
häktade, inte också mot dem som är på fri fot.
Herr talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall
till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 55 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Jag kan förstå om det i inledningsan-
förandet kanske inte var inplanerat något besked om
en tidsplan. I replikens form skapas dock tidsutrym-
me för det. Jag behöver inte upprepa min fråga. Det
finns i dag från utskottet, som ju Ann-Marie Fager-
ström tillhör, en klar uppfattning om det angelägna att
så fort som möjligt få fram någonting här.
När det gäller tidsplanen undrar jag om det finns
någon intention om att under våren få fram någon-
ting. Det kan ju vara så att några frågor kan tas fram
med lite förtur; man behöver ju inte komma med
allting, även om det kan vara bra med en total över-
blick. Finns det någon hint om detta eller någon väg-
ledning för kammaren och utskottet som nu kan med-
delas här?

Anf. 56 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag kan förstå Anders G Högmarks
och Kia Andreassons otålighet men jag kan lugna
dem med att det kommer fler förslag; det är vi väl
allesamman medvetna om. Förslagen kommer inom
en snar framtid. Jag förmodar att vi alla är lika ange-
lägna om att det blir bra förslag som kommer, att det
kommer förslag som vi alla kan ställa upp på. De
förslag som kommer, herr talman, innebär en moder-
nisering av rättsväsendet - alltså en del av det beslut
som vi i dag fattar. Därför tycker jag att vi måste
kunna lugna oss och invänta de förslag som kommer.

Anf. 57 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Det är inte bara Kia Andreasson och
jag som skall bli lugna. Utskottet har ju, som man kan
läsa sig till, under de gångna åren uttryckt en viss
önskan i riktning mot att få förslag och efterlyser
någon form av tidsplan för detta.
Jag uppfattar att dessa förslag kommer under vå-
ren. Förhoppningsvis är de då noga övervägda så att
utskottet och riksdagen kan ta ställning till dem.

Anf. 58 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag har inte framfört någon tidsplan
här men förslagen kommer.

Anf. 59 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag hade egentligen tänkt replikera
på Kia Andreasson men eftersom jag inte varit med
med i debatten får jag i stället tid för anförande.
Det som Kia Andreasson här har framfört är oer-
hört viktigt. Det gäller alltså problemen med delgiv-
ning. Det är inte första gången som vi talar om den
saken här i kammaren. Jag måste säga att det är häp-
nadsväckande att det inte har gjorts någonting på det
här området som dramatiskt förändrat förhållandena.
Egentligen skulle jag vilja affischera Kia Andre-
assons inlägg här över hela stan och fråga om svenska
folket ställer upp på den här dårskapen som vi får
leva med i rättsväsendet - detta är obegripligt. Det är
hårda fakta som Kia Andreasson redovisar, och det är
på nämnda vis. Var och varannat mål blir inställt,
med allt vad det innebär i kostnader.
Jag menar att detta i grunden är en ideologisk frå-
ga. På 70-talet hade vi privata stämningsmän som
fick i uppdrag att utföra delgivning. Det fungerade
perfekt - det var aldrig några problem. Men sedan
skulle det här av någon anledning, av ideologisk art,
inte längre vara privat. I stället drogs detta in och blev
förstatligat. Sedan dess har det inte fungerat; så är
det. Man hittar på alla möjliga tricks för att så att säga
gå förbi en reell delgivning.
Det värsta exemplet handlar om aktiebolagen.
Man anses delgiven bara det skickats i väg ett brev på
Posten men vi vet ju hur Posten fungerar. Det är alltså
utomordentligt allvarligt att man undviker det reala
problemet, nämligen att få handlingen överlämnad
rent fysiskt. Detta är ett rättssäkerhetsproblem och ett
effektivitetsproblem.
Vi har alltså haft ett system som fungerat. Varför
kan vi inte återgå till det? Varför skall det vara så
förtvivlat märkvärdigt att man av ideologiska skäl
skall hålla fast vid ett förstatligande som inte funge-
rar? Det fanns heller inga uttalade problem med de
gamla stämningsmännen, utan det fungerade. Det var
i stället en rent teoretisk invändning som man hade
här.
Frågan till Kia Andreasson blir då närmast om
hon kan tänka sig att återgå till det gamla systemet
med privata stämningsmän. Tack, herr talman!

Anf. 60 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Jag har inte i detalj studerat det
gamla systemet. Det fungerade säkert bättre än det
nuvarande systemet, som ju inte alls fungerar. Det är
vad jag har med i reservationen. Jag menar att rege-
ringen och tjänstemännen på departementet skall
analysera också äldre metoder när det gäller att kom-
ma med förslag. Det handlar då om möjligheten att
omorganisera hela delgivningssystemet. Detta med att
direkt gå tillbaka till det gamla systemet med de in-
tentionerna och att förändra i rätt riktning finns med
på önskelistan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 7 §.)

6 § Vapenregister

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU14
Vapenregister (prop. 1998/99:36)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re önskade ordet.
(Beslut fattades efter 7 §.)

7 § Behandling av personuppgifter i skatte-
myndigheternas brottsutredande verksamhet,
m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU9
Behandling av personuppgifter i skattemyndigheter-
nas brottsutredande verksamhet, m.m. (prop.
1998/99:34)

Anf. 61 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Hur höga skatter skall man belasta
medborgarna med? En del tycker att det är häftigt att
betala skatt. Andra definierar skatt som stöld. Man
kan ha olika uppfattningar om hur stor andel av med-
borgarnas tillgångar som skall kunna dras in för att
täcka statens och kommunernas utgifter.
Oavsett detta innebär den grannlaga uppgiften att
beskatta ett mycket stort ansvar för att alla medborga-
re behandlas på ett objektivt och rättssäkert sätt. Yt-
terst är det riksdagens ledamöter som har ansvaret för
att detta verkligen sker.
Skattemyndigheternas främsta uppgift är att uti-
från gällande lagar ge staten vad staten tillhör utan att
kränka den enskildes integritet eller dennes rättighe-
ter. Tilliten till skattemyndigheternas förmåga att slå
vakt om medborgarnas rätt är omistlig om det skall
vara möjligt att fortsätta att taxera ut skatter.
I den svenska historien har vi haft många skatte-
revolter där folket har rest sig för att slänga ut orätt-
färdiga fogdar som går över gränsen för vad folket
ansett vara rättvist. Det har inte alltid varit skattens
storlek som utlöst reaktionerna utan en bristande tillit
till dåtida skatteindrivare. Dessa tänkte mer, eller
kanske endast, på det fiskala intresset än på medbor-
garnas rättigheter. Ju högre skattetrycket är, desto
större krav måste ställas på myndigheternas oväld.
Vi moderater anser givetvis att skattebrott, i likhet
med all annan brottslighet, skall bekämpas. Men det
är mycket viktigt att detta inte sker genom att grund-
läggande krav på rättssäkerhet åsidosätts. Man skall
kunna lita på skattemyndigheterna. Därför skall det
finnas en klar gränslinje mellan den fiskala verksam-
heten och en brottsutredande verksamhet.
I en rättsstat är det viktigt att rättssystemet har or-
dentliga resurser. Vi moderater föreslår därför i vårt
budgetalternativ att domstols- och åklagarväsendet
skulle få ökade resurser för att bl.a. göra det möjligt
att rekrytera fler åklagare men även för att på kon-
sultbasis kunna anlita högt kvalificerad expertis inom
det ekonomiska området. Det är direkt olämpligt och
skadligt att låta viss typ av brottslighet utredas och
bekämpas utanför det ordinarie rättssystemet. Det är
därför stor risk att tilliten till skattemyndigheternas
oväld minskar, vilket i sin tur kommer att öka med-
borgarnas benägenhet att försöka smita undan skatte-
betalningarna. Vi avvisade därför förslaget om inrät-
tandet av de särskilda skattebrottsenheterna hos skat-
temyndigheterna när ärendet behandlades för ungefär
ett och ett halvt år sedan.
I det betänkande som vi nu diskuterar behandlas
regeringens förslag till lag om behandling av perso-
nuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande
verksamhet. Enligt förslaget skall skattemyndigheter-
na i underrättelseverksamheten kunna behandla per-
sonuppgifter rörande personer som det inte finns
någon brottsmisstanke mot. Visserligen skall myn-
digheterna inte kunna upprätta s.k. underrättelsere-
gister för dessa, men man skall kunna ha särskilda
utredningar och ha en automatiserad behandling av de
här uppgifterna. Och det om personer som man inte
har någon misstanke mot. Dessutom skall skattemyn-
digheterna enligt förslaget ha möjlighet att behandla
s.k. känsliga personuppgifter i annan verksamhet än
underrättelseverksamhet. Vad är det då, känsliga
uppgifter? Ja, det definieras i lagen som att det kan
vara ras, etniskt ursprung, politisk åsikt, religiös eller
filosofisk övertygelse eller uppgifter som hälsa och
sexualliv. Det finns ett uttryckligt förbud i perso-
nuppgiftslagen mot behandlingen av den typen av
uppgifter. Men i fråga om polisens verksamhet har
regeringen funnit det motiverat med ett undantag i
polisdatalagen. Då gäller det grova våldsbrott och
sexualbrott. Men som regeringen skriver i sin propo-
sition, som ligger till grund för betänkandet, kan det
inte uteslutas att känsliga uppgifter kan förekomma i
en utredning rörande skattebrott.
Den aktuella debatten om IB och den registrering
som där gjorts på uppenbarligen delvis lösa grunder
borde få regeringen och riksdagsmajoriteten att be-
sinna sig när man nu vill införa sådana befogenheter-
na för skattemyndigheternas registrering. Om vi gör
avkall på huvudregeln att det måste finnas
brottsmisstanke för att polis och åklagare skall kunna
inleda en utredning, är vi ytterligare på glid från ett
rättssamhälle där det är medborgarnas rätt som är
grundbulten.
I propositionen föreslås också att lagen om auto-
matisk databehandling vid taxeringsrevision upphävs.
I stället skall personuppgiftslagens regler gälla vid
revision och annan kontroll som genomförs som av
skatte- och tullmyndigheten. Enligt personuppgiftsla-
gen skall behandlingen av personuppgifter skriftligen
anmälas till tillsynsmyndigheten innan behandlingen
genomförs. Någon anmälan behöver inte göras om
den personuppgiftsansvarige anmält till tillsynsmyn-
dighet att ett s.k. personuppgiftsombud utsetts och
vem det är.
Vi anser, till skillnad från utskottsmajoriteten, att
skattemyndigheterna skall ha personuppgiftsombud.
På det sättet kan ett bättre integritetsskydd för med-
borgarna etableras.
Herr talman! I det aktuella betänkandet behandlas
även ett antal motioner från den allmänna motionsti-
den. Det är enligt olika massmedier en mycket hög
aktivitet i regeringen för att få till stånd tillväxt i
Sverige. Vi har sedan i fjol åkt ned ytterligare ett
pinnhål i den s.k. välfärdsligan. Välutbildade unga
män och kvinnor flyttar från landet. Företag flyttar
sina huvudkontor. Nyföretagandet är rekordlågt. Ja,
visst bildas det en del nya företag, men det rör sig i
allt väsentligt om enmansföretag utan större tillväx-
tambitioner. Tillväxtministrarna diskuterar med olika
grupper. Nästan varje vecka ser vi att någon ny kom-
mitté eller kaffegrupp tillsatts. En tidigare tillsatt
grupp, Småföretagsdelegationen, lämnade redan un-
der våren i fjol konkreta förslag till ett sextiotal för-
ändringar. Men ännu har inte mycket, om ens något,
av detta översatts i konkreta lagförslag, eller snarare
förslag att ta bort tillväxthämmande bestämmelser.
En fråga om är central i detta sammanhang och
som föranlett flera enskilda motioner är reglerna om
att erhålla ett s.k. F-skattebevis. Utan ett sådant är det
omöjligt att starta ett företag. Vi moderater anser att
nyföretagandet inte skall hindras utan i stället stimu-
leras. Vi menar därför att alla som begär ett F-
skattebevis skall få det, om det inte framstår som
uppenbart att det föregivna företagssyftet är oseriöst.
Då brukar det framhållas från regeringshåll att de
nuvarande bestämmelserna ger skattemyndigheterna
möjlighet att utan större dröjsmål utfärda F-
skattebevis. Men, herr talman, verkligheten är inte så
idyllisk. Tvärtom kan vi nästan dagligen läsa om hur
förhoppningsfulla nyföretagare stoppats. Jag har här i
min hand ett dokument med ett färskt exempel på hur
det kan gå till i verkligheten.
Ett företag, ett aktiebolag, ansökte i augusti 1998
om en F-skattsedel. Men eftersom en av styrelsele-
damöterna i bolaget utan ägarintresse varit styrelsele-
damot i ett fastighetsbolag som gått i konkurs förväg-
rades bolaget en F-skattsedel. Bolagets auktoriserade
revisor skriver till skattemyndigheten och påtalar
felaktigheten. I slutet av november, dvs. drygt fyra
månader efter det första avslaget, får bolaget sin F-
skattsedel. I januari 1999, efter ytterligare skriftväx-
ling, kommer ett beklagande från skattemyndigheten i
fråga. Ärendet var enligt skattemyndigheten totalt
felbehandlat. Det fanns ingen grund för avslag. Skat-
temyndigheten hade inte gjort erforderliga undersök-
ningar. Man hade inte ens bemödat sig om att inför-
skaffa kompletterande uppgifter från det sökande
företaget.
Herr talman! Givetvis begås det misstag. Men ef-
fekten för den enskilda medborgaren, som i det här
exemplet, kan vara förödande. Det är därför som vi
tycker att bevisbördan borde vara den omvända.
Skattemyndigheterna skall inte sitta och bedöma om
verksamheten är lämplig eller inte. Om man vänder
på det hela och säger att alla får det när det inte är
uppenbart att det är en oseriös verksamhet. Jag vid-
håller att huvudregeln skall vara denna.
Herr talman! Moderata samlingspartiet har ett
antal reservationer i det här betänkandet. Jag står
givetvis bakom samtliga men nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 1.

Anf. 62 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Det föreliggande betänkandet hand-
lar om behandlingen av personuppgifter i skattemyn-
digheternas brottsutredande verksamhet. Men det tar
också upp en hel del motioner från den allmänna
motionstiden och förslag förknippade med dessa.
Jag skall först konstatera att varenda gång som
man diskuterar skattemyndigheternas möjlighet att
ingripa mot ekonomisk brottslighet och skatteundan-
dragande har moderaterna någonting att erinra. Det
har ingen betydelse om det handlar om olika typer av
revisionsverksamhet, som s.k. gryningsrevisioner,
eller olika typer av register som behövs för att effek-
tivisera verksamheten. De är alltid emot. Och så säger
de: Det är klart att också vi vill bekämpa ekonomisk
brottslighet. Men i praktiken är man emot i stort sett
vartenda förslag som läggs fram.
Sedan återkommer diskussionen kring F-
skattsedeln. Visst är skattemyndigheternas tillämp-
ning av gällande regler emellanåt en aning knepig.
Jag har själv kommit i kontakt med ett antal f.d. av-
bytare som ingick i LRF:s avbytartjänst. De fungera-
de som avbytare hos olika jordbrukare. När de sedan
skulle bilda en enskild firma var skattemyndigheten
negativ till att utfärda F-skattsedel. När detta påtala-
des ändrade sig skattemyndigheten väldigt snabbt.
Det är alltså problem med tillämpningen. Men da-
gens regler för att få ut en F-skattsedel är det inga
större problem med. Att folk i stort sett automatiskt
skulle få en F-skattsedel utfärdad ställer jag mig inte
bakom. Jag är övertygad om att den här frågan kom-
mer att lösa sig och att tillämpningen av gällande
regler kommer att fungera.
De roligaste reservationerna till detta betänkande
är de där Kristdemokraterna, Moderaterna och Cen-
tern pratar om förenklingar när det gäller deklaration
och bokföring. Man kan ju faktiskt förenkla så pass
mycket att det hela blir mycket svårt.
Den gamla N1-blanketten, t.ex., är i dag så enkelt
utformad att det är ett helsike att fylla i den. För fö-
retagare med någotsånär utbyggd kontoplan skall
posterna föras in under ett litet antal kostnadsslag.
Det tar tid och är jobbigt. N1:an är ett exempel på en
blankett som har blivit för enkel och som på det sättet
har blivit svår att fylla i.
Dessutom är det ganska fantastiskt att läsa reser-
vationer från dessa tre partier om förenklingar. Det
var ju ni som uppfann N6-blanketten, som är den
mest vidriga deklarationsblankett som jag har träffat
på. Det var ni som tillsammans med socialdemokra-
terna införde expansionsmedelsavsättningar för nä-
ringsidkare och räntefördelningen. Där är reglerna
oerhört svåra för de mindre företagen. Sådana regler
existerar och det är ni som har infört dem. Nu reser-
verar ni er för att det hela skall bli enklare. Det är
möjligt att ni har ändrat er, att ni har insett att ni har
fört en felaktig politik och infört felaktiga regler, men
ni borde inte anklaga andra partier för att vilja ha
snåriga och svåra regler. Det är ju ni själva som har
stått bakom de värsta reglerna.
Som sagt: Ta och studera N6-blanketten, Carl
Erik Hedlund, och ta gärna upp en debatt kring denna
blankett här i kammaren och förklara hur enkel den
är!
Vi har avgett två reservationer i det aktuella ären-
det.
Reservation 12 handlar om deklarationstidpunk-
ten. Det vore lyckligt om den förenklade deklara-
tionsblanketten hade samma inlämningstidpunkt som
den särskilda deklarationsblanketten, dvs. den
31 mars. Det skulle ge en betydligt större möjlighet
för skattemyndigheterna att granska de olika deklara-
tionerna. Alla vet ju att semestrarna oftast infaller på
sommaren. Sedan skall slutskattsedlarna skickas ut i
början av september. Det innebär att det blir en oer-
hört pressad tidsperiod för granskning.
När det sedan i en utredning föreslås att den all-
männa och särskilda deklarationen skall ha samma
inlämningstidpunkt som den förenklade deklarationen
blir man lite förvånad. Det innebär alltså att den
sammanlagda granskningstiden skall bli ytterligare
koncentrerad. Vi vet i dag att skattemyndighetens
personal har ett helsike att få det att gå ihop. Det är
ont om folk, och dessutom skall deklarationsgransk-
ningstiden inskränkas ännu mer. Det är ytterst märk-
ligt att man inte inser att skattemyndigheten behöver
de två månaderna på våren. Skattemyndigheten själv
säger ju att någonting drastiskt måste göras om
granskningen över huvud taget skall fungera.
Jag yrkar bifall till reservation 12.
Vår andra reservation handlar om inbetalning av
kvarskatt. Förr i tiden hade man fram till april på sig
att betala in kvarskatt. Arbetsgivaren drog då
kvarskatten. Denna skyldighet för arbetsgivaren har
nu tagits bort. Vi har tidigare motionerat om och
yrkat på att arbetsgivaren åter bör få ansvaret för
detta. Men med tanke på att det har införts ett skatte-
konto inser vi att detta kommer att bli oerhört svårt att
administrera.
Däremot anser vi fortfarande att det inte är särskilt
lyckat att betala in kvarskatt i december. Det är
många familjer som har en ansträngd ekonomi inför
julen. Det hade varit bättre om inbetalningstillfället
hade kunnat förläggas till åtminstone februari. Men
varför inte återgå till den gamla tidpunkten april må-
nad? Då skulle det ges lite respit till dem som har en
ekonomiskt ansträngd situation.
Jag står naturligtvis bakom båda våra reservatio-
ner, men jag yrkar bifall bara till reservation 12.

Anf. 63 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Det är nästan lite smågulligt med Per
Rosengrens upprepade påståenden om att vi modera-
ter alltid motsätter oss förbättringar, förändringar
eller förstärkningar av skattemyndigheternas möjlig-
heter att beivra skattebrott. Detta är inte med san-
ningen överensstämmande.
Vi motsätter oss förändringar som kränker med-
borgarnas integritet och rättigheter. Vi hävdar att vi
skall leva i en rättsstat där det är viktigt för alla myn-
digheter - inklusive för skattemyndigheterna - att
man med oväld skall betrakta medborgarna och be-
handla saker och ting på rätt sätt. Därför tyckte vi
ursprungligen att det inte var lämpligt att skattemyn-
digheterna skulle vara både fiskala och brottsutredan-
de myndigheter.
Men det är klart att vi har lite olika uppfattning
om skattens betydelse och om hur hög skatten skall
vara, vilket jag också inledde mitt anförande med. Vi
vill bekämpa en form av fogdesamhälle. Vi vill stå på
medborgarnas sida. Jag vill fråga Per Rosengren:
Varför skall skattemyndigheterna få möjlighet att
registrera uppgifter om personer som man inte hyser
någon brottsmisstanke mot? Detta är för mig, levande
i ett demokratiskt samhälle, en helt absurd tanke.
Eller skall skattemyndigheterna stå över rättssamhäl-
let i övrigt? Är skatterna så viktiga att man på det
området kan göra praktiskt taget vad som helst?
Jag var inne på detta med känsliga uppgifter. Var-
för i jesse namn skall skattemyndigheterna hålla på
med den här typen av uppgifter? De är ju totalt irrele-
vanta för skattemål. Bl.a. Justitieombudsmannen och
Advokatsamfundet tycker inte att skattemyndigheter-
na skall handlägga sådana uppgifter. Men jag kan
vända på det hela: Det verkar som att det inte spelar
någon roll för Per Rosengren och det parti som han
företräder vilka kränkningar av medborgarnas rättig-
heter som kommer till stånd. Huvudsaken är att man
får in mer skatt.

Anf. 64 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! När det till att börja med gäller
känsliga personuppgifter var vi faktiskt med och
utformade propositionen och fick bort de känsliga
personuppgifterna i fråga om underrättelseverksam-
het. Däremot kan vissa känsliga personuppgifter vara
nödvändiga i själva utredningen. Regeringen lyssnade
faktiskt på den kritik som vi riktade i det samman-
hanget.
Sedan hade vi också synpunkter på samman-
blandningen av fiskala och brottsutredande uppgifter.
Vi anser att det skall finnas en avgränsning, och detta
skall ju utvärderas. Där fick vi igenom att man noga
skulle titta på detta och göra en utvärdering så att en
absolut rågång kan hållas. Det är alldeles klart att det
skall vara en åtskillnad mellan den fiskala och den
brottsutredande verksamheten.
Varför skall personer och företag som inte miss-
tänks för brott registreras? Jo, det kan ju behövas vid
kontrolluppgiftsrevisioner, tredjemansrevisioner osv.
Det är självklart att det måste finnas register över
dem som är föremål för den typen av utredningar och
granskningar. Även om de inte själva är misstänkta
för brott, är detta insamlande av uppgifter oerhört
viktigt för att kunna konstatera brott i ett annat led.
Men t.o.m. sådana saker går ni emot.
Ni går emot gryningsrevision, för den anser ni va-
ra kränkande. Helst skall man väl ett år innan med-
dela att man tänker göra en revision, om moderaterna
skall bli nöjda. Vi menar att om man skall ha en ef-
fektiv brottsbekämpning när det gäller ekobrotten,
måste man ha möjlighet att göra oanmälda revisioner.
Men det anser inte ni att man skall ha. Ni vill heller
inte ha tredjemansrevisioner och s.k. kontrollupp-
giftsrevisioner, där man samlar in material för att
komma åt den ekonomiska brottsligheten. Detta mot-
sätter ni. Alla verkningsfulla medel motsätter ni er.

Anf. 65 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Denna kanonad av kända argument
har jag hört i denna kammare så länge jag har tillhört
den. Gryningsrevisioner är en av Per Rosengrens
specialiteter som kommer in i sammanhanget, oavsett
vad vi talar om.
Vad vi nu talar om är faktiskt medborgarnas rät-
tigheter, deras integritet och möjligheter att hävda sin
rätt gentemot skattemyndigheterna. Jag fick inget
svar på min fråga om inställningen till att skattemyn-
digheterna skall leva ett liv som är mer privilegierat
än de flesta andra myndigheters.
Jag noterar med tillfredsställelse att också Per Ro-
sengren tycker att man skall skilja på fiskal verksam-
het och brottsutredande verksamhet. Detta har vi
redan beslutat om tidigare, och då hade vi den diskus-
sionen. Därför tycker vi att när vi nu har ett rättsvä-
sende, ett domstolsväsende och en polis skall vi förse
dem med resurser så att de kan göra utredningar. Det
skall inte vara någon sammanblandning. Medborga-
ren skall med förtroende kunna vända sig till en
skattemyndighet utan att behöva riskera att där bli
inblandad i någon brottsutredande verksamhet.
Som sagt: Att myndigheterna skall ha möjlighet
att registrera i s.k. utredande verksamhet, oavsett om
det finns misstanke eller inte, tycker jag är djupt
kränkande för en svensk medborgare.

Anf. 66 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag vet att Carl Erik Hedlund anser
att det är djupt kränkande att göra kontrolluppgiftsre-
visioner och därmed registrera de företag som upp-
manas att lämna kontrolluppgiftsrevision, s.k. tredje-
mansrevision - detta på grund av medborgarnas in-
tegritet. Det är precis samma argument när det gäller
revisionsverksamhet med gryningsrevisioner osv., att
det är emot medborgarnas integritet. Men så är det ju
inte.
Inte heller är det så att skattemyndigheterna skulle
ha ett privilegierat liv i förhållande till andra myndig-
heter. Skattemyndigheterna är väl de som effektivast
gör granskningar och revisioner på skatteområdet.
Detta klarar inte polisen av. Åklagarna kan inte utre-
da detta, utan det är många gånger skattemyndighe-
terna som måste göra utredningarna, vilket de också
skall göra.
Däremot har den fiskala och den brottsutredande
verksamheten organisatoriskt skilts åt på skattemyn-
digheterna. Jag kan hålla med om att detta noga måste
bevakas och att man måste se till att de intentioner
som fanns när vi fattade beslutet fullföljs fullt ut, så
att den fiskala och den brottsutredande verksamheten
skiljs åt, precis som sades i betänkandet. Vi var fak-
tiskt med och fick en skrivning om att detta skall
utvärderas.
Jag känner igen alla argument som Carl Erik
Hedlund anför. De är också väldigt kända. Ni är inte
beredda att vidta i stort sett några som helst åtgärder
för att komma åt den ekonomiska brottsligheten, utan
ni för hela tiden medborgarnas integritet framför er.
Jag är medveten om att det i enstaka fall har skett
övergrepp från skattemyndigheternas sida. Men
skulle inte skattemyndigheterna ha möjlighet att föra
olika typer av register och att genomföra oanmälda
revisioner, skulle vi ha ett oerhört trubbigt vapen i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag
misstänker att moderaterna skulle vara nöjda med den
situationen.

Anf. 67 HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! Under förra mandatperioden beslu-
tades att skattebrottsutredningar skulle få bedrivas
hos skattemyndigheterna av särskilda s.k. skatte-
brottsenheter. Då ställde vi kristdemokrater oss för-
visso positiva till att regeringen intensifierade kam-
pen mot den ekonomiska brottsligheten - ett krav
som vi hade drivit väldigt länge, men vi var kritiska
till den valda metoden.
Vår ståndpunkt är att det från principiella ut-
gångspunkter hade varit bättre om skattemyndighe-
ten, med sina fiskala verksamhetsmål, inte samtidigt
hade brottsutredande uppgifter. I stället hade vi velat
att ansträngningar hade gjorts för att utveckla och
förstärka Ekobrottsmyndigheten.
Effektivitetshänsyn måste balanseras mot rättssä-
kerheten. I en effektivt uppdelad myndighetsstruktur
är det bättre om varje myndighet har väldefinierade
och inte motstridiga eller konkurrerande verksam-
hetsmål. Vi kristdemokrater anser egentligen att den
brottsutredande verksamheten borde återföras till
polisen eller Ekobrottsmyndigheten. Detta klargör vi i
ett särskilt yttrande i det betänkande som vi nu be-
handlar.
När den brottsutredande verksamheten vid skat-
temyndigheterna nu har kommit i gång vill vi under-
stryka vikten av att den ordinarie uppbörds-, kontroll-
och taxeringsverksamheten hålls strikt åtskild från det
arbete som pågår inom skattebrottsenheterna. På de
förslag om behandling av personuppgifter i skatte-
myndigheternas brottsutredande verksamhet som vi
nu skall besluta om har vi kristdemokrater också
synpunkter. Det gäller främst behandling av känsliga
personuppgifter och utlämnande av uppgifter.
Herr talman! Med känsliga personuppgifter avses
t.ex. uppgifter om ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller
medlemskap i fackförening. Trots att regeringen själv
konstaterar att det sakliga behovet av ett undantag
från personuppgiftslagens förbud mot att behandla
känsliga personuppgifter kan ifrågasättas, föreslår
man just ett sådant undantag för skattemyndigheterna.
Vi kristdemokrater anser att det från integritets-
synpunkt är omotiverat att känsliga personuppgifter
skall behöva hanteras av skattebrottsenheterna på
skattemyndigheterna. Vi ser detta som ett exempel på
en gråzon som uppstår när två myndigheter med i
grunden olika uppgifter blandar ihop sina verksam-
heter. Det undantag från personuppgiftslagens 13 §
som polisen har genom polisdatalagen i fråga om
behandling av känsliga personuppgifter bör inte gälla
skattemyndigheten.
När det gäller utlämnande av uppgifter anser vi att
man i framtiden noga måste följa upp utvecklingen.
Våra ställningstaganden finns redovisade i reserva-
tionerna 3 och 4.
Herr talman! Jag går nu över till att tala om den
del av betänkandet som behandlar yrkanden från
allmänna motionstiden.
Ett land som vill åstadkomma ekonomisk utveck-
ling, förstärkt välfärd och goda möjligheter till arbete
måste bedriva en näringspolitik som stimulerar en-
skilda initiativ och företagande. Politikens roll i detta
sammanhang är att skapa en god jordmån för nya och
växande företag. Det privata näringslivet har varit, är
och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd.
De nya jobben skapas när de enskilda människorna
finner det vara mödan värt att starta eller utveckla ett
företag. Detta brukar kallas småföretagspolitik. I detta
betänkande finns flera förslag som snarast borde
genomföras.
Vi kristdemokrater delar Småföretagsdelegatio-
nens uppfattning att det är onödigt krångligt att starta
företag i Sverige. För att man skall kunna bli "sin
egen" krävs en F-skattsedel. Men den praxis om har
utvecklats hos skattemyndigheterna innebär att alltför
många goda affärsidéer stupar redan där. Dagens
regler innebär lite av ett moment 22: För att få en F-
skattsedel krävs att man har ett visst antal kunder,
men för att få ett visst antal kunder krävs i regel en F-
skattsedel. Det måste bli lättare att beviljas F-
skattsedel, vilket vi också framför tillsammans med
andra partier i reservation 5.
Men det behövs förenklingar på många fler områ-
den trots Per Rosengrens antydningar om att ju enkla-
re vi gör det, desto krångligare blir det. Det är en
logik som känns lite lustig. Vi måste ha en kontinuer-
lig strävan att göra våra system och regelverk enkla
och logiska. Det finns behov av detta på flera områ-
den. Vi får ständigt påminnelser om det, inte minst
genom Småföretagsdelegationens alla förslag.
I dag är det så att få av landets 700 egenföretagare
klarar av att deklarera på egen hand. Ett område som
är i behov av förenklingar är alltså bokföring och
deklaration. Problemen med självdeklarationen har
samband med de krav som ställs på bokföring och
bokslut och den krångliga utformningen av bl.a.
skattereglerna.
Målet för ett förenklingsarbete är att en småföre-
tagare skall kunna deklarera själv utan hjälp utifrån.
Man bör återkomma med förslag om detta. Man bör
också utreda möjligheten för mindre företag att dekla-
rera för en längre period än i dag.
Herr talman! Vi kristdemokrater står naturligtvis
bakom samtliga våra reservationer i detta betänkande,
men för tids vinnande nöjer vi oss med att endast yrka
bifall till reservation 3 under mom. 3 samt reservation
5 under mom. 8.

Anf. 68 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Helena Höij har fyllt
i en N1-blankett på senare tid. Om man har ett antal
kontoslag tar det faktiskt ganska lång tid att klumpa
ihop dessa på ett lämpligt sätt. Det handlar alltså om
att fylla i åtta-tio rader. Det är allt. Något bokslut
behövs inte heller. En någotsånär ordnad bokföring
behövs, åtminstone behöver man ha satt in fakturorna
i pärmar. Men mer behövs inte. Min fråga är: Kan det
bli enklare så långt?
Jag anser att det skulle bli enklare om N1-hade
varit lite mer utbyggd. I strävan att göra den så enkel
som möjligt har den blivit för lite utbyggd och det blir
svårare att hitta var man skall lägga sina olika kost-
nadsslag.
Sedan vill jag ställa en annan fråga till Helena
Höij också. Vill ni ta bort N6-blanketten? Där kan
man prata om en krånglig blankett. Den tar oerhört
lång tid att fylla i. Men det var ju ni som ville ha en
sådan blankett. Det var ni som ville ha dessa krångli-
ga regler för enskilda firmor och handelsbolag. Det är
ni som ligger bakom det tillsammans med de andra
borgerliga partierna. Det skulle vara likformighet
mellan aktiebolag och enskilda firmor. Bara tanken är
ju fullkomligt grotesk. Man väljer ju enskild firma för
enkelhetens skull, men då har ni formulerat regler
som är så krångliga och så svåra bara för att det skall
vara likformigt med aktiebolagen. Och nu kommer ni
med reservationer som säger att det skall vara betyd-
ligt enklare. Det är faktiskt lite löjligt att höra er.
Eller har ni bytt åsikt helt? Det skall kanske inte
vara likställdhet mellan aktiebolag och enskilda fir-
mor. I så fall välkomnar jag er upp på vagnen. Då
stöder ni den politik som vi hela tiden har fört.
Sedan har vi detta med beräkningen av F-skatten.
Den räknas ju med ett visst antal procent. Ni säger att
den bara skall vara 100 % av skatten av föregående
år. Men det innebär ju faktiskt problem för dem som
inte är aktiva. De riskerar att få en mycket stor
kvarskatt. Den risken är faktiskt väldigt stor om man
skulle följa er reservation 6.

Anf. 69 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! Jag kan börja med att tala om för Per
Rosengren att jag har fyllt i en N1-blankett. För den
verksamheten var den blanketten alldeles tillräcklig
och väldigt enkel. Men det kan mycket väl vara så att
det för andra verksamheter som är lite mer omfattan-
de än den som jag har redovisat på min blankett be-
hövs en utvecklad N1-blankett. I så fall är det väl
någonting som man får titta över i det här arbetet.
Jag tycker inte att vi skall låsa oss vid vad som har
varit och när olika förslag har kommit till stånd. Det
vi kan konstatera här i dag är att reglerna upplevs som
alltför krångliga. Egenföretagare och många småfö-
retagare klarar inte av att deklarera på egen hand,
utan de behöver ta kostsam hjälp utifrån. Det är uti-
från den utgångspunkten som vi skall genomföra
förändringar. Vi behöver inte titta så mycket i
backspegeln utan titta framåt. Det gäller alla andra
blanketter också.
Det handlar inte bara om blanketter. Det kan
handla om tidpunkter också, som jag också var inne
på, t.ex. längden på deklarationsperioden.

Anf. 70 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Menar Helena Höij att ett bokslut
skulle omfatta mer än 18 månader? Det har ju faktiskt
varit tillåtet när man lade om. Skulle man ha två tre
års intervall och deklarera vart tredje år? Jag förstår
inte riktigt vad det är Helena Höij är ute efter egentli-
gen.
Sedan säger hon att N1-blanketten är väldigt en-
kel. Kan det bli mer än väldigt enkelt? Ni vill ju göra
det ännu enklare. Om man står här i kammaren och
säger att den är väldigt enkel förstår jag inte varför
man har en reservation om att det skall bli ännu enk-
lare. Kan det bli mer än väldigt enkelt?
Helena Höij har inte kommenterat räntefördel-
ningsreglerna. Hon har inte kommenterat N6-
blanketten över huvud taget. Är ni beredda att ge upp
den här galna tanken att aktiebolag, enskilda firmor
och handelsbolag skall behandlas på ungefär samma
sätt skattemässigt? Är ni beredda att överge det? Det
är ju den tanken som leder till krångel. Det är där den
stora kritiken kan riktas mot nuvarande blanketthyste-
ri och nuvarande regler. Är ni beredda att se över
detta med expansionsmedel? Eller vad står ni för i de
grundläggande skattepolitiska frågorna? Ni står bara
här och säger att det skall vara enklare blanketter.
Men era egna grundläggande uppfattningar när det
gäller beskattning leder ju till ett krångelsamhälle.
Det är ni själva som är orsaken.

Anf. 71 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! Jag tycker inte kammaren är det rätta
forumet att exakt avgöra vilken blankett som behöver
förändras och på vilket sätt. Även om jag inte hade
några problem med det som jag skulle redovisa på de
här blanketterna, kan vi ändå konstatera att de flesta
av de enskilda företagare som bedriver en aktiv nä-
ringspolitik inte klarar av att deklarera själva utan
behöver ta hjälp utifrån. Det är en signal så god som
någon att förändringar behöver komma till stånd.
Men jag är inte beredd att stå här i talarstolen och tala
om exakt vilka de är.

Anf. 72 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Det här betänkandet rör huvudsakli-
gen frågan om personuppgifter i skattemyndigheter-
nas brottsförebyggande verksamhet. Det ligger i sa-
kens natur att frågor uppstår om avvägningen mellan
å ena sidan den personliga integriteten och å andra
sidan behovet av att använda dessa uppgifter för att
förhindra och beivra förekomsten av brottslig verk-
samhet.
Det är Centerpartiets uppfattning att regeringen, i
den proposition som ligger till grund för det här be-
tänkande, har gått en rimlig balansgång i dessa avvä-
ganden. Vi tror också att resultatet står i hyggligt god
överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetan-
det i dessa frågor.
I övrigt behandlas i betänkandet ett antal motioner
från den allmänna motionstiden. Jag vill bara kort
beröra tre reservationer som alla har sitt ursprung i
samma centermotion. De har också alla anknytning
till ett av våra krav i valrörelsen, nämligen enklare
regler. Det rör beräkningen av F-skatt, det rör för-
enklad bokföring och deklaration och det rör frågan
om skattebetalningsdag.
När det gäller beräkning av preliminärskatteutta-
get av F-skatt innebär huvudregeln att den i dag be-
räknas som 110 % av den slutliga skatten året innan.
Det leder till att många småföretagare endera nödgas
preliminärdeklarera i onödan eller att man likaledes i
onödan försämrar sin likviditet genom för högt preli-
minärskatteuttag. Vi anser nu som tidigare att preli-
minär F-skatt bör tas ut baserad på föregående års
slutliga skatt.
I dag hämmas många småföretagare och presum-
tiva sådana av krångliga bokförings- och deklara-
tionsregler. Regelsystemen bör väsentligt förenklas.
Den framtida arbetsmarknaden kommer att i större
utsträckning ställa krav på enklare företagsformer än
vad vi i dag har, framför allt för de små tjänsteföretag
och enmansföretag som nu växer fram. Enklare före-
tagsformer bör därför ingå i den översyn som vi för-
ordar och som erfordras. Vi noterar med tillfredsstäl-
lelse att regeringen nu har aviserat borttagande av ett
antal stoppregler för fåmansbolagsägare. Det är en
bra början, en början som vi har efterlyst ganska
länge.
Slutligen är det vår uppfattningen att inbetald
skatt skall anses vara betald den dag inbetalning sker
i stället för att som i dag anses vara betald den dag
betalningen bokförs på skattemyndighetens konto.
Herr talman! Efter detta föredömligt korta anfö-
rande ber jag att få yrka bifall till reservationerna 6
och 13.

Anf. 73 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Herr talman! Betänkandet SkU 9 som vi nu be-
handlar sönderfaller, som många före mig har sagt, i
två delar. Dels handlar det om proposition 1998/99:34
som behandlar personuppgifter i skattemyndigheter-
nas brottsutredande verksamhet, dels tar betänkandet
upp ett trettiotal motioner från allmänna motionstiden
som rör taxering, folkbokföring och uppbörd.
Jag väljer att börja med behandlingen av perso-
nuppgifter och konstaterar att riksdagen har beslutat
att från den 1 januari 1998 inrätta organisatoriskt
fristående skattebrottsenheter hos skattemyndigheter-
na. Uppgiften för enheterna är att biträda åklagare vid
bl.a. förundersökning av skattebrott. Beslutet ingår
som en del i ett åtgärdsprogram mot den ekonomiska
brottsligheten som regeringen tidigare redovisat i en
skrivelse till riksdagen.
Skattebrottsenheterna kommer att inom sitt områ-
de ha samma arbetsuppgifter i fråga om brott som
tullen och polisen har inom sina respektive ansvar-
sområden. Det innebär att skattebrottsenheterna
kommer att hantera en stor mängd information, vilken
för att bli effektiv fordrar datorstöd. För att tillgodose
detta behov föreslås i propositionen att enheterna
skall få behandla personuppgifter automatiserat i sin
verksamhet.
Vi socialdemokrater menar att skattebrottsenhe-
terna är viktiga instrument för att lösa problemen med
bristerna i bekämpandet av skattebrott och att avlasta
polisen från denna typ av specialiserade brottsutred-
ningar. De invändningar från rättssäkerhetssynpunkt
som framfördes när organisationsförändringen beslu-
tades, och som också har framförts här i debatten,
bemöttes av skatteutskottet och justitieutskottet vid
den förra riksdagsbehandlingen. Man framhöll bl.a.
att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodosågs genom att
skattebrottsenheterna organisatoriskt inrättades som
fristående från skattemyndigheternas övriga verk-
samhet.
I det betänkande som vi nu behandlar instämmer
utskottsmajoriteten i regeringens uppfattning att
skattebrottsenheternas effektivitet i brottsbekämp-
ningen är beroende av att de har goda möjligheter att
behandla information i sin verksamhet. Utskottet
instämmer också i att skattemyndigheterna, precis på
samma sätt som polis och tull, skall kunna behandla
personuppgifter automatiserat.
Det medför också att den brottsutredande verk-
samheten kommer att omfatta integritetskänsliga
uppgifter som fordrar en högre skyddsnivå än vad
personuppgiftslagen garanterar. Utskottsmajoriteten
tillstyrker därför att riksdagen antar den nya lagen
som innehåller de särbestämmelser som ur den syn-
punkten anses nödvändiga. Härigenom uppnås en
enhetlig reglering vad avser behandling av perso-
nuppgifter inom den brottsutredande verksamheten.
När det gäller frågan om behandlingen av uppgif-
ter om personer som inte är misstänkta för brott anser
vi från utskottsmajoritetens sida att de allmänna be-
stämmelserna för behandling är tillräckligt skydd för
integriteten och att kravet på anteckning utgör en
tillfredsställande lösning från integritetssynpunkt.
I reservation 1 redovisar de moderata ledamöterna
i skatteutskottet sin principiella inställning mot inrät-
tande av skattebrottsenheter hos skattemyndigheterna.
Denna inställning följs nu upp med yrkande om att
avvisa föreliggande lagförslag.
Jag kan bara konstatera att vi socialdemokrater
och moderaterna har olika syn på skattebrottsenheter-
na. Vi socialdemokrater menar att den ordning som
införts ger en bra grund för effektiv bekämpning av
skattebrott. Skattebrottsenheterna har tillkommit för
att lösa problemen med bristerna i bekämpandet, och
de skall bidra till att avlasta polisen från denna typ av
specialiserade brottsutredningar.
De förslag som nu finns i utskottsbetänkandet och
som följer propositionens förslag är konsekvenslag-
stiftning av införande av skattebrottsenheterna. Jag
kan av det skälet se moderaternas yrkande om avslag
på propositionen i denna del som en konsekvens av
motståndet mot skattebrottsenheterna.
Men jag har ingen förståelse för moderaternas
hållning. Nu när enheterna är införda bör också
verktygen för enheternas arbete få rätt utformning,
både av effektivitetsskäl men inte minst av integri-
tetsskäl. Det menar vi socialdemokrater blir följden
med betänkandets förslag.
Beträffande frågan om personuppgiftsombud vid
ADB-revision kan vi konstatera att personuppgiftsla-
gen numera har ersatt datalagen. Utformningen av
vem som är personuppgiftsansvarig enligt perso-
nuppgiftslagen skiljer sig från vad som gällde regis-
teransvar enligt datalagen. Bedömningen är att skat-
temyndigheten numera är personuppgiftsansvarig i
fråga om de behandlingar som utförs vid revision och
annan granskning av ADB-material.
Reglerna i taxeringslagen, tvångsåtgärdslagen och
Riksskatteverkets föreskrifter om skydd för ADB-
lagrad information och om ADB-säkerhet, tillsam-
mans med personuppgiftslagens bestämmelser be-
döms dessutom innebära att det inte föreligger någon
risk för otillbörligt intrång i den personliga integrite-
ten vid revision eller annan kontroll.
Att gå reservation 2 till mötes skulle bara innebära
införande av utökad och onödig byråkrati. Därför
känns det bra att utskottsmajoriteten delar konstitu-
tionsutskottets uppfattning och att jag därmed kan
yrka avslag på den moderata reservationen.
I propositionen tas frågan om behandling av
känsliga personuppgifter och utlämnande av perso-
nuppgifter upp. Det föreslås att skattemyndigheterna
skall få möjlighet att behandla känsliga personupp-
gifter i bl.a. en förundersökning, förutsatt att det är
oundgängligen nödvändigt för syftet med behand-
lingen. Skälet är framförallt att det inte bedöms som
möjligt att sortera bort känsliga uppgifter som kan
finnas i det insamlade materialet.
För utlämnande av personuppgifter som behandlas
i skattemyndigheternas brottsförebyggande verksam-
het bedöms att särskilda bestämmelser endast behövs
i fråga om utlämnande för framställning av rättssta-
tistik och utlämnande av uppgifter till utlandet. I
övrigt kan man tillämpa sekretesslagen.
Det är naturligtvis viktigt - och det har framförts
tidigare - att den personliga integriteten värnas. Av
det skälet har också förslagen om hanteringen av
personuppgifter kringgärdats med stor restriktivitet.
Detta är en uppfattning som också konstitutionsut-
skottet har givit uttryck för i sitt yttrande.
Fru talman! I det följande kommer jag något att
kommentera de motioner som inlämnats under all-
männa motionstiden. Med den tid som avsatts för
anförandena i kammaren måste jag begränsa mitt
urval av kommentarer.
Jag vill börja med att göra ett konstaterande,
nämligen att det nu på regeringens initiativ pågår
skattesamtal mellan samtliga riksdagspartier.
Vad gäller framförda yrkanden om ändringar i
reglerna för att erhålla F-skattsedel vill jag peka på att
det i ett antal motioner föreslås att det i princip skall
vara så att de som så önskar skall erhålla F-skattsedel.
En motion går dock i annan riktning. I den yrkas att
Riksskatteverkets förslag om att utvidga näringsbe-
greppet inte bör genomföras.
Införandet av F-skattsedeln syftade till en förenk-
ling i fråga om betalningsansvaret för skatter och
sociala avgifter på ersättningar till uppdragstagare.
Som grund härför låg att det i vissa fall uppkommit
osäkerhet om vem som har betalningsansvaret.
Syftet med reformen uppfylldes, men efterhand
uppkom kritik om att reglerna för utfärdande av F-
skattsedlar ibland tolkades för snävt. Det ledde till att
reglerna mjukades upp den 1 januari 1998. Ändringen
innebar att det skall kunna räcka med att sökande
lämnar uppgifter som visar att han eller hon har för
avsikt att bedriva näringsverksamhet.
Vi socialdemokrater ser det som angeläget att
förtroendet för F-skattsedeln inte äventyras. Den
uppmjukning som genomfördes den 1 januari 1998
kommer, som jag ser det, att ge positiva effekter, och
det finns inte för närvarande anledning att överväga
ytterligare lättnader.
Jag nämnde nyss de pågående skattesamtalen, och
det finns åtminstone från finansministern uttalade
förhoppningar om att de skall leda till förenklingar på
skatteområdet.
Jag ser att jag min talartid börjar bli förbrukad.
Jag kan konstatera att det för närvarande pågår en
förenklingsutredning, vars arbete skall vara klart vid
utgången av 1999. Jag kan med detta konstatera att de
förenklingsyrkanden som framställts, även de som
gäller bokföringen, inte i dag bör föranleda något
ställningstagande i riksdagen. Vi bör i stället avvakta
de avvägningar som görs i utredningen.
Vad gäller skatteinbetalningsdag kan jag bara
konstatera att gängse civilrättsliga regler säger att
inbetalningsdagen är den dag när betalning har kom-
mit mottagaren till handa. Det skulle vara en orimlig
ordning att ha andra regler på skatteområdet än de
som finns i övriga delar av samhället.
Jag kan också konstatera att betalmarknaden i dag
inte är någon monopolmarknad. Den som skall betala
har som regel träffat ett avtal med den som förmedlar
uppdraget. Man brukar där kunna komma överens om
när pengarna skall levereras in och när de skall vara
mottagaren till handa. Jag kan inte se att detta kan
vålla några bekymmer för företagen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 74 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Per Erik Granström berörde många
saker i sitt anförande. Jag har två frågor. Den ena
gäller F-skattebeviset.
Per Erik Granström säger att de nya bestämmel-
serna gör att det har blivit så mycket lättare. Om det
nu är så idylliskt och lyckligt, kan man också vända
på resonemanget. Om det nu är så lätt att praktiskt
taget alla kan få F-skattebevis, skulle man väl kunna
låta alla få ett sådant. I efterhand granskar man upp-
gifterna och kan dra in F-skattsedlar.
Under sådana förhållanden skulle man inte behö-
va läsa i tidningarna om hur skattemyndigheter vägrar
att utfärda F-skattsedel, förlorar i länsrätten, överkla-
gar till kammarrätten och förlorar där men ändå inte
vill göra förändringar.
Det finns sådana exempel. Vi hade ett konkret ex-
empel i slutet av 1998, där en skattemyndighet har
misshandlat ett företag på helt felaktiga grunder. Som
jag sagt kan misstag begås, men eftersom de drabbar
enskilda medborgare borde det vara en annan hante-
ring av dessa frågor.
Vad sedan gäller personuppgiftsombudet anser vi
i likhet med Datainspektionen att det är väldigt viktigt
för den personliga integriteten. Per Erik Granström
säger att ett införande av ett regelverk om ett perso-
nuppgiftsombud på skattemyndigheten innebär onö-
dig byråkrati. Detta är värt att notera, fru talman. Det
är "onödig byråkrati" att stärka medborgarnas integ-
ritet och rättigheter. Så talar en företrädare för ett
fogdesamhälle. Som jag också var inne på i mitt anfö-
rande måste vi i den här församlingen lära oss att vi
är valda ombud för Sveriges folk. Vi måste slå vakt
om medborgarnas integritet och aldrig kränka den.
Min ytterligare fråga är: Varför skall skattemyn-
digheterna beviljas undantag från förbudet att hantera
s.k. känsliga personuppgifter? Vad har sexuella avvi-
kelser, ras etc. att göra med skatter?

Anf. 75 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Låt mig börja med F-skattebeviset.
Carl Erik Hedlund förordar att man skulle ha en regel
som säger att alla skall få ett F-skattebevis. Men då är
vi ju tillbaka i situationen innan vi införde F-
skattebeviset. Det infördes för att klara ut gränsdrag-
ningen mellan uppdragstagare och anställd. Det är
viktigt, och det var också därför som jag i mitt anfö-
rande var noga med att poängtera att vi måste få ett F-
skattebevis som vinner respekt.
Vad gäller hanteringen av F-skattebeviset är det
alldeles riktigt att det i vissa sammanhang har visat
sig att denna inte har varit helt bra. Man håller inom
Riksskatteverket på att gå igenom de regler som gällt
och hur de har tillämpats, och man utbildar personal.
Jag tycker egentligen att Carl Erik Hedlunds ex-
empel från slutet av 1998 bevisar att det är just det
här som man skall göra. Då var det nämligen inget fel
på lagreglerna, utan det var tillämpningen som inte
var riktigt tillfredsställande.
Beträffande personuppgiftsombudet sade jag
mycket riktigt att det innebär onödig byråkrati. Jag
gjorde det samtidigt som jag också mycket nogsamt
poängterade att vi inte längre har datalagen kvar. Vi
har i stället personuppgiftslagen, som reglerar de här
frågorna. Därför behövs inte den åtgärd som Hedlund
efterfrågar. Jag har aldrig hört att moderaterna har
ansett att personuppgiftslagens bestämmelser varit för
mjuka.

Anf. 76 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant med talet om onödig
byråkrati när det gäller personuppgiftsombudet. Jag
kan vända på saken och säga att det är onödig byrå-
krati att skattemyndigheter som åtminstone delvis
uppenbarligen inte är kompetenta att läsa lagen och
att tillämpa den kan försvåra för personer som vill
starta företagande. Samtidigt talar bl.a. tillväxtminist-
rar av olika slag på kafferep, i skattesamtal osv. om
att vi skall ha tillväxt och skall slå vakt om just små-
företagarna.
Småföretagsdelegationen har angivit precis sam-
ma sak som vi, att det måste bli enklare att få F-
skattsedel och har en rekommendation som överens-
stämmer med vår. Men då är det, tycker jag, en onö-
dig byråkrati. Och jag frågar då, Per Erik Granström:
Kan man inte tänka sig att det skulle kunna underlätta
för att nå det stora syftet, nämligen att vi får en till-
växt av företag och ett etablerande av nya företag
som kan växa och skapa välstånd, och att det därför
kan få bli några fel åt fel håll? Nu blir det ju uppen-
bart fel i alla fall, eftersom inte skattemyndigheterna
kan tillämpa det hela.
Så min fråga är: Onödig byråkrati, är det inte bara
ett uttryck för skattemyndigheternas sätt att kunna
sitta och regera och styra över nyföretagandet?

Anf. 77 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill återkomma till Carl Erik
Hedlunds önskemål om att alla skall tilldelas en F-
skattsedel och det orimliga i att man tillämpar en
sådan bestämmelse. F-skattsedelns uppgift är att
klargöra för den som skall få ett arbete utfört huruvi-
da den som utför arbetet är anställd eller uppdragsta-
gare och på vilket sätt den som då får arbetet utfört
skall leverera in eller inte leverera in skatter till sam-
hället.
Det är den principen vi måste hålla fast vid, och
sedan skall vi ha regler som gör att de som är berätti-
gade till F-skattsedel har möjligheter att få det på ett
inte alltför krångligt sätt, eller på ett mycket enkelt
sätt, vilket jag skulle vilja påstå att det i dag är. Det
räcker att man inför skattemyndigheten visar att man
har för avsikt att bedriva en företagsverksamhet och
att man i det sammanhanget också kan visa upp en
seriositet i de påståenden som man lägger fram. Med
det anser jag att frågan om F-skattsedeldelen kan
hanteras utifrån den lagstiftning som vi i dag har.

Anf. 78 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Per Erik Granström yrkar avslag på
samtliga motioner här med hänvisning till de pågåen-
de skattesamtalen och med hänvisning till en utred-
ning som skall föreslå lättnader och förenklingar för
företagandet. Men i det här betänkandet finns ett antal
förslag som kan genomföras utan ytterligare utred-
ningar och utan ytterligare behov av samtal. Det gäl-
ler inte minst förslaget om att göra det enklare att bli
beviljad F-skattsedel.
Jag undrar om inte Per Erik Granström egentligen
borde vara beredd att bifalla en del av de här motion-
syrkandena och fatta vissa beslut i riktning mot att
förenkla för framför allt småföretagandet i stället för
att hänvisa till utredningar och pågående samtal. Är
det så att socialdemokraterna tycker att det finns ett
behov av regelförändringar, eller är det så att de här
utredningarna och pågående samtalen är ett sätt att
skjuta problemen framför sig?

Anf. 79 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det finns synpunkter på att det be-
hövs förenklingar. Finansministern har också låtit
framskymta i några inlägg att han har en förhoppning
om att de pågående skattesamtalen också skall peka
ut några delar där förenklingar kan göras.
Men jag skulle gå för långt om jag gjorde Helena
Höij till viljes. Det skulle innebära att vi nu, här i
riksdagen, skulle börja bestämma vilka förenklingar
som skulle göras. Traditionen bjuder att vi vet vad vi
tar ställning till. Inte minst det replikskifte som vi
hörde mellan Per Rosengren och Helena Höij visar ju
att det råder en oklarhet om vad man egentligen anser
är förenklingar. I avvaktan på att Förenklingsutred-
ningen blir klar och i avvaktan på skattesamtalen
finner jag och vi socialdemokrater inga skäl att före-
gripa dessa.

Anf. 80 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! De motioner som talar om behovet av
förenklingar pekar ut områden där man önskar se
förenklingar. Detta behöver inte utredas ytterligare,
utan här finns, bl.a. från Småföretagsdelegationen,
förslag och områden inom vilka man pekar ut att det
behövs förenklingar. Och det är det de här motion-
syrkandena vill göra. Man vill peka ut områden och
om inte konkreta förslag så ändå inriktning på de
beslut som bör fattas. Det skulle ju vara en oerhört
viktig signal både till svenskt näringsliv, till svenska
entreprenörer och till regeringen om vi i riksdagen
kunde fatta beslut i linje med de här motionsyrkande-
na. Då skulle vi visa att vi tar de här problemen på
allvar och att vi ser framför oss en snar lösning. Som
det är nu, fru talman, tycker jag att problem skjuts på
en oviss framtid.

Anf. 81 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är en ganska bra och
klar signal som framgår i det här betänkandet där vi
hänvisar till att det sitter en förenklingsutredning som
tittar på de här frågorna och där vi pekar på att det
pågår skattesamtal och att man även i de samman-
hangen tittar på hur man kan förenkla för småföreta-
gen. Att gå längre i dagens riksdagsbeslut skulle vara
att ge sig ut på äventyrligheter, och det är av det skä-
let som jag yrkar avslag på samtliga reservationer på
det här området.

Anf. 82 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet hade ej möjlighet att delta
vid justeringssammanträdet, och därför saknas en rad
Folkpartireservationer i betänkandet. I stället för att
yrka bifall här i kammaren till en lång rad motioner
nöjer jag mig med att yrka bifall till motion N332,
yrkande 3, 4 och 8 under mom. 8.
Folkpartiet står givetvis bakom alla våra parti- och
kommittémotioner. Följaktligen kommer Folkpartiet,
i brist på egna reservationer i detta betänkande, att
avstå vid omröstningen.
Så till innehållet i betänkandet. Folkpartiet var i
samband med inrättandet av särskilda skattebrottsen-
heter hos skattemyndigheterna av rättssäkerhetsskäl
tveksamma. Denna nyordning innebar ett avsteg från
den ordning som tidigare gällt, nämligen att den
brottsutredande och brottsbeivrande verksamheten
hålls åtskild från den statliga förvaltningen i övrigt.
Det här är viktigt att komma ihåg. Härigenom riske-
ras faktiskt att den brottsutredande verksamheten inte
bedrivs på ett riktigt objektivt sätt och med utgångs-
punkt i statsmakternas kriminalpolitiska ställningsta-
ganden i övrigt.
Då reformen slutligen kom att kraftigt begränsas
jämfört med Ekobrottsutredningens ursprungliga
förslag, och då skatteutskottet gjorde ett uttalande om
behovet av att regeringen nogsamt följer de praktiska
erfarenheterna, kunde Folkpartiet acceptera förslaget.
Det har varit intressanta replikskiften här, tycker
jag, om hur personuppgifter skall behandlas vid skat-
temyndigheternas medverkan i just brottsutredningar.
Folkpartiet inser att skattebrottsenheterna vid skatte-
myndigheterna behöver kunna behandla en stor
mängd information om brott inom skatteområdet.
Utredningar om skattebrott och bokföringsbrott är
många gånger väldigt komplicerade och kan röra ett
flertal fysiska eller juridiska personer. För att kunna
hantera detta på ett rationellt sätt krävs självklart
datorstöd.
Även om det i varje enskilt fall låter sig motiveras
att ge myndigheterna rätt att behandla personuppgif-
ter med automatisk databehandling är det tydligt att
den totala omfattningen av samlande och bearbetande
av personuppgifter kan kränka den enskildes integri-
tet. Till detta kommer ökade möjligheter till såväl
hemlig som öppen kameraövervakning, förslag om
buggning osv.
Vår uppfattning i Folkpartiet är att medborgarnas
fri- och rättigheter beträffande skydd för den enskil-
des integritet måste bli föremål för en omfattande och
övergripande översyn av en parlamentarisk kommitté,
vilket också framgår av vår Folkpartimotion.
Jag går så över till regelverket för företagarna hos
skattemyndigheterna. Här har också de ideologiska
skillnaderna varit slående. Dels har vi några som
pratar om fogdesamhälle, dels har vi några som ver-
kar tycka att dagens blanketthysteri och krångliga
regelverk är något av ett uppnått nirvana, åtminstone
det bästa som någonsin inträffat. Detta är naturligtvis
inte fallet.
Reglerna om t.ex. F-skattsedel är ett hinder för
människor som är beredda att satsa på företagande.
Av kommunalskattelagens definition av näringsverk-
samhet framgår att det handlar om en självständigt
bedriven förvärvsverksamhet. Detta tolkar myndig-
heterna alldeles för snävt och godtyckligt, oavsett vad
Per Rosengren och herr Granström tycker. I praktiken
innebär det att många människor som skulle vilja
starta ett företag inte startar ett företag, och detta är
naturligtvis ett stort problem.
Riksskatteverket har föreslagit en mindre föränd-
ring i definitionen av näringsverksamhet, så att
"självständigt bedriven förvärvsverksamhet" ändras
till "med viss grad av självständighet bedriven för-
värvsverksamhet". T.o.m. denna lilla förändring har
regeringen yrkat avslag på, liksom även utskottet.
Detta är att beklaga. Tack!

Anf. 83 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag skulle vilja diskutera den här
myten om att en mängd företag inte startas på grund
av de nuvarande F-skattereglerna. För det är ju en
myt. Det finns väldigt få exempel på att företag blir
nekade F-skattsedel. Visst, det var så för några år
sedan innan de nya reglerna satte sig, framför allt när
det gäller självständighetsbegreppet. Men det där har
ju mjukats upp. I dag kan man i stort sett inte peka på
några sådana fall.
Jag har själv varit med och hjälpt folk att skicka in
F-skatteblanketter och skaffa F-skattsedel. Ännu har
aldrig någon av dem jag hjälpt blivit nekad F-
skattsedel. Jag tycker att det är lite olyckligt när man
står och odlar en massa myter i kammaren.

Anf. 84 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Per Rosengren är ju själv ett bevis för
denna myt. Han har alltså vänner som är tvungna att
vända sig till honom, som ändå är något av en skatte-
expert, för att klara att fylla i en elementär blankett.
Detta är en brist. Människor skall kunna klara detta
utan att behöva vända sig till Vänsterpartiets utomor-
dentligt skicklige skatteexpert.
Sedan har väl det förslag som väckts på Riks-
skatteverket tillkommit därför att människor som
också är jätteduktiga experter, precis som Rosengren,
faktiskt tycker att det behöver bli lite enklare.

Anf. 85 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det finns folk som i stort sett inte kla-
rar av att fylla i en enda blankett bara därför att det
står "blankett" överst.
Det vi diskuterar här är däremot reglerna för att få
F-skattsedel. De reglerna tillåter i dag i stort sett alla
att få F-skattsedel. Det är i ganska extrema fall man
blir nekad. Men Johan Pehrson och de borgerliga står
här och säger att jättemånga inte kan starta företag.
Det är en myt! Det är inte så! Räkna upp de fall som
Johan Pehrson själv känner till! Hur många handlar
det om? Jag kan inte erinra mig något fall på senare
tid mer än det som jag själv tog upp. Där ordnades det
dock bara genom kontakt med RSV, som sade till
skattemyndigheten: Reglerna är sådana här, ni kan
inte hindra detta.
Det är problem med tillämpningen ibland, men
reglerna för att få en F-skattsedel är det inga fel på.
Den myten måste ni sluta odla, för den skapar en
väldigt stor oro ute hos företagen. Det är ni som ska-
par den oron genom den här typen av mytbildning.

Anf. 86 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till
det faktum att RSV självt har föreslagit en förändring,
eftersom svårigheterna i tillämpningen beror på att
det är så tuffa krav. Annars skulle man inte föreslå
detta med "med viss grad av självständighet bedriven
förvärvsverksamhet".
För övrigt hoppas jag att Per Rosengren för sin
verksamhet som skattekonsult och företagsstartare
har en F-skattsedel - av skatteskäl.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU4 Ny lagstiftning mot diskriminering i arbetsli-
vet
Mom. 1 (avslag på propositionerna 1997/98:177,
1997/98:179 och 1997/98:180)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
70 för res. 1
15 för res. 2
226 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
225 för utskottet
68 för res. 1
18 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 2 m, 39 v, 37 kd, 1 c, 14 fp, 16
mp
För res. 1: 68 m
Avstod: 3 m, 15 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 2 (samordnad lagstiftning m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (c, fp)
Votering:
201 för utskottet
30 för res. 4
80 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 34 v, 36 kd, 16 mp
För res. 4: 16 c, 14 fp
Avstod: 1 s, 73 m, 5 v, 1 kd
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp
Ulla Hoffmann (v) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (diskrimineringslagstiftning och företagande)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
221 för utskottet
15 för res. 5
75 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 37 kd, 13 c, 16 mp
För res. 5: 1 m, 14 fp
Avstod: 72 m, 3 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 17 (skadestånd vid indirekt diskriminering)
1. utskottet
2. res. 8 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 25 (arbetstagarorganisationernas talerätt)
1. utskottet
2. res. 12 (v, mp)
Votering:
180 för utskottet
55 för res. 12
76 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 37 kd, 12 c, 14 fp
För res. 12: 39 v, 16 mp
Avstod: 72 m, 4 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 28 (mandat för Ombudsmannen mot diskrimi-
nering på grund av sexuell läggning)
1. utskottet
2. res. 14 (fp)
Votering:
204 för utskottet
32 för res. 14
75 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 38 v, 37 kd, 12 c
För res. 14: 1 v, 1 c, 14 fp, 16 mp
Avstod: 72 m, 3 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 38 (antidiskrimineringsklausuler)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Votering:
248 för utskottet
55 för res. 17
7 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 68 m, 37 kd, 14 c, 13 fp
För res. 17: 39 v, 16 mp
Avstod: 5 m, 2 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 4 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU19 Vissa frågor som rör val till Europaparla-
mentet
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU12 Skiljeförfarandet
Mom. 4 (handelsrätter)
1. utskottet
2. res. (kd)
Votering:
272 för utskottet
38 för res.
1 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 39 v, 16 c, 14 fp, 16 mp
För res.: 1 m, 37 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU13 Hovrättsfrågor, m.m.
Mom. 1 (tredskodom i brottmål)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
224 för utskottet
73 för res. 1
15 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 39 v, 37 kd, 16 c, 14 fp, 1 mp
För res. 1: 73 m
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 2 (fördjupad analys av utevaroproblemet)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
296 för utskottet
16 för res. 2
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 73 m, 39 v, 37 kd, 16 c, 14 fp
För res. 2: 16 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 3 och 4
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU14 Vapenregister
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU9 Behandling av personuppgifter i skattemyn-
digheternas brottsutredande verksamhet, m.m.
Mom. 1 (behandling av personuppgifter i skattemyn-
digheternas brottsutredande verksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
230 för utskottet
74 för res. 1
7 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 39 v, 37 kd, 15 c, 7 fp, 15 mp
För res. 1: 73 m, 1 c
Avstod: 7 fp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 3 (behandling av känsliga personuppgifter)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (kd)
Votering:
208 för utskottet
38 för res. 3
62 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 18 m, 39 v, 16 c, 3 fp, 15 mp
För res. 3: 1 m, 37 kd
Avstod: 51 m, 11 fp
Frånvarande: 14 s, 12 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp
Anita Sidén (m) anmälde att hon avsett att avstå att
rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 8 (utfärdande av F-skattsedel och startande av
företag)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd)
3. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. N332 yrk. 3, 4 och 8 (fp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 5 med acklamation.
Huvudvotering:
182 för utskottet
112 för res. 5
15 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 39 v, 14 c, 15 mp
För res. 5: 73 m, 37 kd, 1 c, 1 fp
Avstod: 2 s, 13 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 10 (beräkning av F-skatt)
1. utskottet
2. res. 6 (m, kd, c)
Votering:
171 för utskottet
131 för res. 6
9 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 1 fp, 15 mp
För res. 6: 1 s, 73 m, 37 kd, 16 c, 4 fp
Avstod: 9 fp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 17 (deklarationstidpunkt)
1. utskottet
2. res. 12 (v)
Votering:
269 för utskottet
38 för res. 12
4 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 73 m, 37 kd, 16 c, 11 fp, 15 mp
För res. 12: 38 v
Avstod: 1 v, 3 fp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Mom. 19 (skattebetalningsdag)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, c)
Votering:
171 för utskottet
130 för res. 13
10 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 39 v, 15 mp
För res. 13: 73 m, 37 kd, 16 c, 4 fp
Avstod: 10 fp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att skatteutskottets betänkanden SkU10 och
SkU12 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

8 § Inkomstskatter, fastighetsbeskattning,
m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU10
Inkomstskatter, fastighetsbeskattning, m.m.

Anf. 87 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Vi behandlar nu ett betänkande med
motioner från den allmänna motionstiden avseende
inkomst- och fastighetsbeskattning. Det känns lite
märkligt att så här snart efter höstens budgetbehand-
ling återigen ta upp det mesta av det som då behand-
lades på skatteområdet. Man kan också vända på
saken och säga att vi nu skall behandla frågor som vi
i många fall - kanske de flesta - får återkomma till
inom en månad, när den ekonomiska vårpropositio-
nen skall föreläggas riksdagen.
Den nya budgetordningen har skapat en situation
som blir minst sagt märklig. Även om det nu be-
handlade betänkandet diskuterar både skattepolitikens
inriktning i stort och detaljer i skattesystemet med
anledning av enskilda motioner ger betänkandet ingen
komplett bild av partiernas skattepolitik. En del av
politiken har för vissa partier redan behandlats under
hösten, medan andra partier har med motsvarande
yrkanden nu, till viss del beroende på hur deras mo-
tioner har utformats. Detta är en ordning som innebär
dubbelarbete och som inte lämnar utrymme för något
seriöst uppföljningsarbete i utskottet, menar jag.
Ett av syftena med den nya budgetordningen var
ju bl.a. att utskotten skulle få mer tid till uppföljning
av den lagstiftning som man varit med om att ta fram.
Av detta har vi inte sett mycket hittills i skatteutskot-
tet, och vi kommer sannolikt inte heller att få se sär-
skilt mycket av det med den hanteringsordning som
nu råder.
Så till den politiska delen av betänkandet. Majo-
riteten har valt att avstyrka motionsyrkandena med
hänvisning till pågående skattesamtal. Jag upplever
det som en passiv hållning att hela tiden skjuta upp
sina ställningstaganden. Det borde kunna gå att ha
politiska åsikter även om det förs samtal med andra
partier. Ett meningsfullt samtal förutsätter faktiskt att
det finns ståndpunkter att lyssna till och diskutera
kring.
För närvarande tycker jag att det är mycket oklart
vilken inriktning som regeringspartiet har både i den
allmänna debatten och i skattesamtalen. Näringsmi-
nistern tycks ha uppfattningen att vissa inkomstskat-
ter bör sänkas redan i år. Finansministern har öppnat
för att vissa - kanske andra - skattesänkningar skall
komma i fråga om ett par år.
Min uppfattning är den att det behövs skattesänk-
ningar, främst för låg- och medelinkomsttagare, och
det redan nu. Det hävdade vi i höstas, och det kom-
mer vi att återkomma till i samband med den ekono-
miska vårpropositionen.
Jag tycker att det vore anständigt, fru talman, om
socialdemokraterna - i varje fall de socialdemokrater
som sitter i regeringen - kunde försöka ensa sig om
en uppfattning, eller åtminstone tala om huruvida
skattesamtalen skall leda till förslag i vårpropositio-
nen eller om det än en gång bara blir en proposition
som innehåller intentioner för framtiden. Av tidta-
bellen att döma förefaller det som om samtalen skall
fortsätta att föras också efter den 14 april.
Jag vill därför fråga Arne Kjörnsberg dels om re-
geringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag om inkomstskattesänkningar den 14 april, dels
hur länge de pågående skattesamtalen skall fortsätta.
Vi har nu hört tillräckligt med uttalanden i olika rikt-
ningar för att ingen egentligen skall kunna veta vad
regeringen tycker i dessa frågor. Jag är medveten om
att moderaterna och socialdemokraterna har olika
inställning när det gäller både nivån på skattetrycket
och den tekniska utformningen av skattesystemet.
Däremot tycker jag att det borde vara rimligt att
svenska folket kan få någon sorts besked om huruvida
det kommer att hända något med skatterna i år, nästa
år, år 2000, år 2001 eller någon gång ännu längre
fram i tiden.
Man skulle också kunna uttrycka saken så här:
Menar socialdemokraterna numera att det behövs
sänkningar av inkomstskatten och att det endast är en
fråga om när detta skall ske? Det är i och för sig i så
fall ett fall framåt, men tidtabellen är inte ointressant.
Jag menar att det behövs en förnyelse av det
svenska samhället - en förnyelse som bygger på en-
skilda människors initiativ och skaparkraft. Detta
förutsätter ett samhälle som bygger på tillväxt i nä-
ringslivet och att människor själva skall kunna förfo-
ga över sina inkomster och sitt sparande. Det är lång-
siktigt varken rimligt eller möjligt att svenskar skall
beskattas betydligt högre än vad som är fallet för
människor i andra länder.
Jag vill att Sverige skall vara ett land som lockar
till sig investeringar och som lockar till sig männi-
skor. Just nu får man intrycket av att det i stället är
alltfler, särskilt yngre och välutbildade, som flyttar ut.
Fru talman! Tjänstesektorn är ett område som har
alla förutsättningar att expandera också på ett legalt
sätt. Det finns efterfrågan på massor av olika typer av
tjänster, inte minst sådana som följer i spåren av in-
formationssamhället. Med rätt sorts skattesystem
kommer också utbudet att öka. Vi har lagt fram för-
slag som underlättar för hushållen att köpa vissa
tjänster vitt, men det är ett första steg. Vi måste na-
turligtvis gå längre.
Skall vi kunna skapa en professionell tjänstesektor
inom en bred sektor måste vi vara beredda att sänka
inkomstskatterna, annars kommer denna tjänstesektor
aldrig att uppstå.
Ett annat område som jag ville nämna här är fa-
miljepolitiken. Den behöver privatiseras. Genom
införande av barnavdrag och andra åtgärder som vi
föreslagit på skatteområdet gör vi det möjligt för
familjerna att själva bestämma inriktningen av famil-
jepolitiken. Det är naturligtvis viktigt.
Moderat skattepolitik syftar till att skapa ekono-
misk tillväxt och fler jobb, men den syftar också till
att människor skall kunna leva på sin lön och få större
utrymme för eget ansvar. Ju större möjligheter den
enskilde får till eget ansvar desto större chans är det
att den skaparkraft som finns frigörs.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att jag kanske
inte tror att denna debatt leder till några ändrade po-
sitioner i skattepolitiken mellan partierna. Men jag
skulle önska att Arne Kjörnsberg åtminstone svarar
på de frågor jag inledningsvis ställde som handlade
om syfte och tidtabell för skattesamtalen, så att vi
åtminstone kan få en indikation på när riksdagen på
allvar skall få tillfälle att behandla skattefrågan så att
man inte, som i detta betänkande, måste avfärda
samtliga frågor som behandlas med hänvisning just
till dessa samtal.
Jag kan försäkra både fru talmannen och kamma-
rens ledamöter att moderaterna här i kammaren inte
kommer att förtröttas i sina strävanden att lägga fram
förslag om sänkta inkomstskatter, men det skulle vara
trevligt att samtidigt veta något om regeringens in-
tentioner.
Jag och mina moderata kolleger står naturligtvis
bakom alla reservationer där våra namn förekommer i
betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall endast till reservation 1 under mom. 1.

Anf. 88 HELENA HÖIJ (kd):
Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar be-
handlar som sagt en mängd motionsyrkanden från
allmänna motionstiden som rör inkomstskatter och
fastighetsbeskattning. Majoriteten föreslår avslag på
samtliga förslag och hänvisar i flera fall till de pågå-
ende skatteöverläggningarna, från vilka resultatet
hittills har varit mycket magert. Det är synd att ut-
skottets majoritet inte tar tillfället i akt och nu tar
initiativ till några av de nödvändiga förändringar i
skattesystemet som vi har framför oss. Fru talman!
Jag vill här peka på några sådana områden.
Kristdemokraterna ser det som viktigt att skapa ett
skattesystem som gör att fler kan klara sig på sin egen
lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få
hushållsekonomin att gå ihop. Framför allt behöver vi
sänka skatten på arbete generellt genom ett höjt grun-
davdrag, vilket vi kristdemokrater också föreslog i
vårt budgetalternativ i höstas.
Förändringar av skattesystemet bör vidare ta sikte
på en växling av skatt från arbete till skatt på miljö-
belastande verksamhet såsom miljöfarliga utsläpp och
ändliga naturresurser.
Vidare måste vi börja göra oss av med de höga
skattekilarna. Dagens skattesystem förhindrar tillväxt
i sektorer där det finns både utbud och en efterfrågan.
Jag tänker naturligtvis särskilt på sektorn för hushåll-
stjänster. Detta vill vi kristdemokrater göra genom att
ge rätt till skatteavdrag vid köp av tjänster till hus-
hållen. Även här har vi lagt fram konkreta förslag
under hösten tillsammans med Moderaterna och
Folkpartiet.
En sådan ordning skulle vara ett viktigt steg mot
lägre skatt på arbete och en växande och dynamisk
tjänstesektor. Och det innebär en ökad valfrihet för
hushållen, en valfrihet som i dag är förbehållen dem
med en tjock plånbok och de som kan tänka sig att
köpa dessa tjänster svart. Detta har vi tidigare debat-
terat i kammaren. Då har jag också påpekat att lägre
kostnader för hushållstjänster inte minst skulle få
betydelse för småbarnsföräldrar som i dag har en
orimlig arbetsbelastning.
Fru talman! I de flesta sammanhang talas det i dag
om den snabba internationaliseringen och hur den
påverkar Sverige. Det är en utveckling som i de flesta
fall innebär både hot och möjligheter. Det gäller även
skattepolitikens område. Förändringar måste snarast
till som tar sikte på att minska de problem som upp-
står då vi i Sverige har väsentligt högre skattenivåer
och andra beskattningsområden än vad som är fallet i
vår nära omgivning. I det här avseendet går föränd-
ringarna alltför långsamt.
I det svenska skattesystemet utgår bl.a. skatt på
boende. Sverige är ett av de länder i världen som har
hårdast beskattning på boende. Principen med att
beskatta fastigheter kan med fog ifrågasättas. Till
skillnad från beskattning av löner, företagsvinster
eller konsumtion riktas fastighetsskatten mot en till-
gång som inte består av, eller sällan kan omsättas till,
reda pengar. Den drabbar alla boende oavsett inkomst
och betalningsförmåga. Det är tvärtemot den skatte-
princip som borde gälla, dvs. skatt efter bärkraft.
Därför tycker vi kristdemokrater att systemet med
fastighetsskatt på sikt bör avvecklas. I stället bör
kommunerna ges möjlighet att ta ut en fastighetsav-
gift för täckande av kostnader för gatuunderhåll,
brandförsvar och annan kommunal service.
I och med att uttaget av skatt på elström som pro-
duceras av vattenkraft nu har gjorts om till en fastig-
hetsskatt aktualiseras vårt förslag igen. Det är ett
förslag som skulle gynna de vattenkraftsproducerande
länen. Det skulle bl.a. vara en mycket kraftfull regio-
nalpolitisk insats, och vi anser att regeringen bör
återkomma med förslag till hur en successivt sänkt
fastighetsskatt i ett längre perspektiv skall kunna
växlas över till en kommunal fastighetsavgift.
I avvaktan på en avskaffad fastighetsskatt finns
det dock en viktig principiell fråga som måste rättas
till. Det gäller skatt på tomträtter. Underlaget för
statlig fastighetsskatt består av värdet såväl på bygg-
nad som på mark. I de fall där både byggnad och
mark innehas med äganderätt är detta helt naturligt.
Men i de fall då marken innehas med tomträtt uttas
fastighetsskatt på ett felaktigt sätt. Det utgår nämligen
fastighetsskatt även på tomträttsmark som tomträtt-
sinnehavaren inte äger utan hyr, t.ex. av kommunen.
Det är rimligt att fastighetsskatt i dagsläget utgår för
byggnaden på tomträttsmarken men inte för själva
marken. Fastighetsskatt bör alltså inte tas ut av tomt-
rättsinnehavaren utan i förekommande fall direkt av
markägaren.
Fru talman! Slutligen skulle jag vilja nämna några
ord om avdrag för donationer till ideella ändamål. I
Sverige testamenteras årligen stora belopp som dona-
tioner till ideella ändamål som forskning och musei-
verksamhet men även till annan verksamhet, t.ex. till
ideella föreningar och kyrkor. Idrottsföreningar och
hjälporganisationer är andra exempel. I länder som
har en utvecklad tradition av skatteavdrag även för
större eller mindre donationer under donatorns levnad
har betydande belopp donerats som har möjliggjort
stora satsningar på idrott, forskning och andra välgö-
rande ändamål.
Frågan om avdrag för donationer till ideella än-
damål är inte ny, utan den har återkommit med förny-
ad styrka under loppet av åtskilliga år. Det utförs ett
fantastiskt arbete inom de ideella organisationerna,
som har möjlighet att ge snabb hjälp baserad på
medmänsklighet utan att vara låsta av strikta regel-
verk. Men behoven är långt större än de resurser som
många av organisationerna förfogar över. Med tanke
på bl.a. de kraftiga nedskärningar som görs av den
offentliga sektorn bör nu tiden vara inne för att frigö-
ra kapital och resurser, genom skatteavdrag för dona-
tioner till ideella föreningar, som annars aldrig skulle
ha kommit dessa föreningar till del. Därför anser vi
att avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer och
till ideellt och humanitärt bistånd bör utredas.
Flera av de förslag som jag har tagit upp i mitt an-
förande har vi redogjort för i reservationer. Vi står
naturligtvis bakom samtliga kristdemokratiska reser-
vationer i det här betänkandet. Men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation 2 under mom. 1.

Anf. 89 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Carl
Fredrik Grafs inledande synpunkter kring det me-
ningsfulla eller, rättare sagt, det ej meningsfulla med
att behandla dessa frågor när de för en kort tid sedan
togs upp i samband med budgetbehandlingen.
Det här betänkandet om inkomstskatter m.m. be-
rör dessutom i stor utsträckning frågor som behandlas
inom ramen för pågående skattesamtal mellan rege-
ringen och riksdagspartierna. Följdriktigt avstyrker
utskottet också i flera fall motioner med hänvisning
just till dessa pågående skattesamtal. Jag kommer
därför inte att gå in på några detaljer i det här anfö-
randet utan enbart uppehålla mig vid de övergripande
frågor som berörs vid de här skattesamtalen.
Centerpartiets utgångspunkt för skattepolitiken
och därmed naturligtvis också för dessa samtal är att
vi behöver en reformering av skattesystemet för att på
sikt åstadkomma ett lägre skattetryck, förenklingar i
systemet och större förutsägbarhet över tiden. Vi
välkomnar därför initiativet till skatteöverläggningar,
men vi är kritiska till det sätt på vilket de hittills har
bedrivits. Jag återkommer lite senare till detta.
Vi förordar och prioriterar sänkt inkomstskatt för
låg- och medelinkomsttagare, sänkta arbetsgivarav-
gifter, främst riktade till små företag, enligt den me-
tod som vi använde när vi genomförde sänkningar
under förra mandatperioden, samt lägre skatt på fö-
retagande och boende.
Den sänkta skatten på arbete bör delvis ske inom
ramen för en skatteväxling. När det gäller den sänkta
inkomstskatten förordar vi att den sker genom ett
förhöjt grundavdrag, men vi är öppna för att diskutera
och överväga även andra metoder.
Eftersom det i dessa grupper med lägre inkomster
finns många som också uppbär olika bidragsersätt-
ningar och är beroende av inkomstberoende avgifter
uppkommer mycket besvärande marginaleffekter som
i vissa fall kan uppgå till mer än hundra procent. Det
är därför nödvändigt att också beakta bidrags- och
avgiftssystemen i detta sammanhang.
Det är vidare för oss i Centerpartiet oerhört viktigt
att skattesänkningarna genomförs i en takt som inte
äventyrar den statliga budgetbalansen. Vi har tagit ett
stort ansvar för saneringen och de offentliga finanser-
na under hela detta decennium. Och vi kommer inte
att medverka till ofinansierade skattesänkningar.
Utfästelser om stora och omedelbara skattesänkningar
är enbart ägnade att ge förhoppningar som inte kom-
mer att kunna infrias.
Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 3.
Fru talman! Slutligen vill jag ta upp några syn-
punkter på arbetsformerna för skattesamtalens bedri-
vande. Enligt min mening har vi i alltför liten omfatt-
ning hittills diskuterat det övergripande syftet med
samtalen och vilket resultat det är rimligt att sträva
mot. Vår utgångspunkt är att försöka medverka till ett
brett, långsiktigt skattepaket med bred partipolitisk
förankring.
Samtalen har på något sätt hittills förts samman-
träde för sammanträde utan den stringens och lång-
siktiga inriktning som vore önskvärd. Här krävs det
klara förbättringar. Ett särskilt ansvar åvilar i detta
hänseende regeringspartiet som initiativtagare, men
ansvaret delas också av oss övriga aktörer.
Jag anser att det är utomordentligt viktigt att vi
bemödar oss om att ge så riktiga och rätta signaler
som möjligt till en på detta område informationstörs-
tande allmänhet. Även här har regeringspartiet ett
huvudansvar. Det måste ju kännas närmast frustre-
rande för denna kunskaps- och informationstörstande
allmänhet att möta så olika signaler på skatteområdet
från regeringen och dess företrädare som har varit
fallet på senare tid.
Före valet gav socialdemokraterna det bestämda
beskedet att det inte fanns något utrymme för skatte-
sänkningar inom räckhåll. Efter valet var beskedet,
trots att det ekonomiska läget från regeringen upp-
gavs ha försämrats, att det nu plötsligt fanns ett ut-
rymme för skattesänkningar. Så för cirka en månad
sedan gav finansministern beskedet att utrymme finns
men inte nu. Det är alltså tre olika besked under lop-
pet av mindre än ett halvår.
Lägg därtill de olika besked i skattefrågor som
olika ministrar förser oss med nästan varje dag. Det
här leder naturligen till osäkerhet och oklara signaler
till alla dem som har behov av besked som underlag
för sina långsiktiga beslut och överväganden. Min
fråga till Arne Kjörnsberg blir: Kan Arne Kjörnsberg
i dag ge oss mer preciserade besked i de här hänseen-
dena?

Anf. 90 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag tänker börja med en fråga som
alla här har tagit upp lite grann. Det gäller tidtabellen
för skattesamtalen. Jag vill från Miljöpartiets sida
uttrycka att vi utgår från att skattesamtalen skall leda
till en genomgripande reform. Och skall man göra en
genomgripande reform kan diskussionen som leder
till denna ta tid. Den kan inte ta alltför lång tid, men
jag tycker faktiskt att de som har varit uppe här hastar
lite väl mycket.
Om man lyssnar på diskussionen som har varit här
tidigare, och på vilka frågor som prioriteras, så mär-
ker man att inte heller dessa tre partier är helt överens
om den framtida skattepolitiken. Man har inte helt
samma uppfattning på alla områden. Jag tror att det är
bra om vi får en genomgripande reform. Då får den
hellre ta lite tid och vara strukturell och genomgri-
pande.
Sedan känner jag lite grann att de partier som har
varit uppe vill få in foten i vårbudgeten. Det är lite
grann detta det handlar om. Man vill få in foten ge-
nom att nu få fram förslag till vårbudgeten. Vill man
det så får man väl börja samarbeta med regeringen.
Det är väl det man får göra i så fall. Vi måste skilja på
det mer kortsiktiga arbetet nu i vårbudgeten och
skattesamtalen som skall leda till en genomgripande
skattereform. Det är åtminstone min synpunkt.
Så vill jag bara kort kommentera det som Carl
Fredrik Graf sade. Han sade att yngre och välutbilda-
de människor flyttar ut och att det är en fara. Varför
flyttar yngre människor ut?
Ja, de flyttar ut i större utsträckning i dag, och jag
tycker att det är positivt. Många i min ålder gör det -
inte på grund av skattetrycket utan för att man har
dessa möjligheter i dag. Man har mer kunskaper om
språk. Man har en ökad tillgänglighet och möjlighet
att åka utomlands för att studera eller för att arbeta.
Och de flesta kommer också tillbaka till Sverige efter
ett antal år. Några gör det inte.
Det här tycker jag är positivt. Själv kan jag säga
att min mamma var en av dem som flyttade till
Tyskland på 60-talet. Där mötte hon min pappa, och
jag föddes i Tyskland. Hon t.ex. kom tillbaka med två
barn och en man. Jag menar alltså att det här är något
positivt. Det var inte lika vanligt tidigare. Det är van-
ligare i dag, och jag ser det som en positiv utveckling.
Jag tycker inte att man skall använda det som ett
argument i skattepolitiken.
Sveriges konkurrenskraft handlar utifrån mitt per-
spektiv inte bara om skattetrycket. Det handlar fak-
tiskt om vad Sverige har att erbjuda när det gäller
jämställdhet, att man har ett samhälle som har en bra
barnomsorg, ett samhälle som har mindre kriminalitet
och ett samhälle som har mycket natur att erbjuda.
Konkurrenskraft räknas inte bara i strikta ekonomiska
faktorer. Jag tycker att den diskussionen blir lite
konstig.
Sveriges konkurrenskraft har faktiskt också att gö-
ra med det löneläge som finns i landet. Det finns
många faktorer som påverkar. När det gäller vissa
yrkesgrupper har vi från Miljöpartiet kollat upp hur
det ser ut i olika länder. När det t.ex. gäller ingenjörer
får man en högre lön i andra länder i EU. Och det
beror inte på skatterna. Det beror på att företag, sam-
ma företag, kan erbjuda en högre lön i exempelvis
Tyskland än man gör i Sverige. Hur kommer vi åt
det? Skall vi komma åt det genom skattepolitik? Jag
tycker att det är lite märkligt.
Sedan sades det också i den förra debatten att
skatter är ett rån. Det är en verklighetsbild som för
mig är väldigt främmande. De rika i Sverige har på
senare tid blivit rikare. De fattiga har blivit fler och
fattigare. Den utvecklingen har skett i Sverige, men
den har också skett i hela världen.
I Sverige är det t.ex. unga människor som är förlo-
rarna. Det är de som har förlorat mest. Och då räknar
jag inte bara med de ekonomiska termerna. Då räknar
jag även med den ökande miljöskulden och den allt
större och ökande sociala osäkerheten. Denna miljö-
skuld kommer vi, den unga generationen, att få ärva.
Denna sociala skuld kommer vi, de unga, att få ärva.
Det tycker jag är allvarligt. Vi vill verka för en ut-
veckling där man får en bättre miljö och där man
minskar klyftorna i samhället.
Om jag kort skall gå in på skattesamtalen igen så
stöder vi de principer som finansministern har lagt
fast; att man skall ha åtgärder i en skattereform som
leder till att man använder skatter som styrmedel i
miljöpolitiken och att man skall sänka inkomstskat-
ten, främst för låg- och medelinkomsttagare. Skattere-
formen skall också öka sysselsättningen. Den skall
gynna Sverige som företagarnation, och den skall
motverka utflyttningen av skattebaser. Det är princip-
er som vi ställer oss bakom, och vi hoppas att alla
partier konstruktivt kommer att delta i de här skatte-
samtalen. Vi tror att det är av stor vikt att få en bred
skatteuppgörelse i Sverige.
Vi vill också tydligt markera att vi inte tänker ac-
ceptera några dynamiska effekter i finansieringen. Vi
vill ha en jämn och rättvis fördelning, och vi vill att
kvaliteten i vård, omsorg och skola skall säkerställas.
När det gäller finansieringen kan vi t.ex. tänka oss
en växling mot energiskatter. Men vi kan även, precis
som Centern, tänka oss att göra förändringar i social-
försäkringssystemet. Vi kan även arbeta för att finan-
siera en skattereform genom överskottet i budgeten.
Det viktiga för oss är att vi får en sänkning av skatten
för låg- och medelinkomsttagare och att vi får en
ökning av energiskatterna. Det är vad vi kommer att
jobba för i det här.
För låg- och medelinkomsttagare har vi redan fått
en skattereduktion. Det var en del av uppgörelsen
mellan Socialdemokraterna, Vänstern och oss. Vi
bidrog även med mer pengar till kommunerna och
mer pengar till bistånd. Jag vill gärna ha en fortsatt
politik i den riktningen.
Vi vill alltså använda skattesystemet för att vrida
utvecklingen rätt. Vi måste fråga oss: Vad är det vi
vill bli av med? Är det arbete vi vill bli av med eller
miljöproblem? Är det arbete vi vill bli av med skall vi
höja skatten på arbete. Då skall vi ha mycket skatt på
arbete. Av de knappt 1 000 miljarder kronor som vi
tar in på skatt på samhället utgör ungefär 80 % skatt
på just arbete. Då räknar jag också in momsen, för
momsen är en indirekt skatt på omsättning där så att
säga det mesta arbetet är nedlagt på vägen. Moms är
det sista ledet, och då har man lagt ned mycket arbete.
Det som tas ut i energi- och råvarubeskattning är
inte mycket mer än ungefär 5 %, och det är just ener-
gianvändningen och råvaruanvändningen som skapar
de största miljöproblemen i samhället. Vi vill se till
att sänka skatten på arbete, och främst då för låg- och
medelinkomsttagare. Vi vill i stället försöka höja
skatten på energi och miljöförstöring. Det är det som
är idén med det som också ofta kallas skatteväxling.
Att både sänka skatten för låg- och medelinkomstta-
gare och att höja den på energi är något som börjar
ske i Europa. Vi har ett rödgrönt samarbete i många
europeiska länder.
I t.ex. Tyskland kommer man att höja grundav-
draget. Man kommer att sänka ingångsskatten. Man
har alltså en mer progressiv skatt i Tyskland, men
ingångsskattenivån kommer att sänkas. Man kommer
t.ex. att sänka egenavgifterna och höja olika mil-
jöskatter. Detta är en utveckling som man kan se i
många europeiska länder, och vi tror att den är nöd-
vändig både på svensk nivå men också på europeisk
nivå.

Anf. 91 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Yvonne Ruwaida påstår i sitt anfö-
rande att de fattigare har blivit fler och fattigare och
att den sociala osäkerheten har ökat. Det är en be-
skrivning som jag i stort kan instämma i och som jag
också ser med stor oro på. Då är frågan vad vi gör åt
detta och hur vi kommer till rätta med dessa problem.
Som jag ser det är arbetslösheten en av de vikti-
gaste orsakerna till denna utveckling. Arbetslösheten
leder till en ansträngd hushållsekonomi och ett ökat
bidragsberoende för väldigt många. Arbetslösheten
leder till sociala problem, och den leder till ökade
kostnader och minskade resurser för det offentliga,
för det gemensamma, och för ett välfärdssamhälle.
Då måste vi komma till rätta med arbetslösheten, och
då handlar det om frågor om tillväxt som vi kanske
främst debatterade i det förra betänkandet men som
också berörs här.
Yvonne Ruwaida säger att skattesamtalen måste
få ta tid och att vi måste kunna ha genomgripande
diskussioner om samtliga frågor. Men tycker inte
Yvonne Ruwaida att det brådskar också, att vi behö-
ver komma till rätta med inte minst arbetslösheten
och få i gång tillväxten, så att vi kan ge fler männi-
skor jobb? Och då finns det ju saker som man faktiskt
är ganska överens om, och det handlar om att gå från
ord till handling.

Anf. 92 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! När det gäller arbetslösheten och den
sociala osäkerheten delar jag Helena Höijs oro. Men
jag tror att om man hastar blir resultatet ett hastverk
och det blir instabilt för framtiden, och då ökar inte
förutsättningarna för att minska arbetslösheten. Det
kan också bli ett dåligt resultat. Lite tid måste skatte-
samtal som leder till en genomgripande skattereform
få ta. Och nu talar vi inte om skattesamtal som har
pågått ett halvår eller ett år utan om skattesamtal som
har pågått några få månader. Jag tycker faktiskt att ni
tar till överord i denna diskussion och på det sättet
snarare bidrar till att skapa oro hos den svenska all-
mänheten.

Anf. 93 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Överord eller inte, men min oro är
genuin. Visserligen har skattesamtalen inte pågått
under något år, men skattesamtalen följer ju på andra
utredningar och på andra diskussioner. Skattesamta-
len har inte förts med någon särskilt stor intensitet,
och såvitt jag vet har det ännu inte framkommit något
resultat. Man skulle ju kunna tänka sig att man åt-
minstone stegvis kom fram till olika saker.
Jag är lite oroad i detta sammanhang där det ändå
finns en samstämmighet om att det behöver vidtas
åtgärder. Bör vi då inte påskynda arbetet lite grann på
vissa områden? Om vi tror att vi skall bli överens och
komma fram till en mycket genomgripande skattere-
form, då tror jag att det har gått alldeles för lång tid.

Anf. 94 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Vi har ju i skattesamtalen kommit
fram till att vi skall jobba med två områden framöver,
dels inkomstbeskattningen, dels energibeskattningen.
Vid det senaste sammanträdet diskuterade vi igenom
dessa frågor, och jag tror och har en god förhoppning
om att vi kommer att komma vidare. Men jag tycker
att vi kan återkomma lite senare med att tycka att det
går för långsamt i skattesamtalen. Jag tycker att det är
lite för tidigt att gå ut och säga det. Jag tycker att det
mer handlar om partipolitik i det här läget. Det är den
typen av argumentation. Jag tycker att det är lite trå-
kigt, eftersom det inte ökar konstruktiviteten i skatte-
samtalen.

Anf. 95 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! När jag var ny i riksdagen 1985 träf-
fade jag och min kollega Berndt Ekholm en av de
första kvällarna dåvarande andre vice talmannen Karl
Erik Eriksson från Arvika. Jag kan inte tala värm-
ländska, men han sade ungefär följande till oss:
"Nu pôjkar när ni är nya här i riksdagen har ni så
gôtt om tid, så då skall ni sitta i kammaren, för där lär
ni er så mycket, för i det här huset finns det så väldigt
mycket kunskap."
Han hade alldeles rätt. Inte minst tycker jag att
man ser det i alla motioner. Ibland kan de tyckas vara
onödiga. Man talar om motionsfloder med kanske
2 700 motioner. Men när jag har läst alla motioner
som faller inom skatteutskottets ram noggrant, så
kommer jag ihåg vad Karl Erik Eriksson sade om att
det inte bara är här i kammaren som man upptäcker
denna kunskap utan att det finns en väldig massa
kunskap hos riksdagens alla ledamöter. Jag tycker att
vi skall vara lite stolta över det. Det finns en del som
framställer våra uppdrag som att vi bara sitter av
tiden. Men här läggs det ned massor med jobb, och
man lär sig väldigt mycket. Och om vi tar till vara
alla de kunskaper som finns från olika ledamöter,
tjänstemän och partikanslier är jag säker på att vi kan
komma långt.
I detta betänkande finns det 65 motioner och 85
yrkanden, eller att-satser som vi brukar kalla dem i
föreningslivet, och det är naturligtvis omöjligt att på
ett rättvist sätt kommentera dem, i varje fall om man
skall göra det på 15 minuter. Det får därför bli några
nedslag här och där. Jag hoppas att ingen skall miss-
uppfatta det och tycka att jag är orättvis eller oför-
skämd.
Sverige är känt för, eller var det i varje fall förr i
tiden, att göra ordentliga utredningar. Vi tog tid på
oss, Helena Höij. Vi sökte inte strid, i varje fall inte i
första hand. Vi sökte kompromiss. Striden har natur-
ligtvis sin tid, men kompromissen har, och bör ha, sin
tid. Av olika skäl - det är snabbheten i förändringarna
- tror jag att vi har blivit mediernas fångar, i huvud-
sak på ont. Jag tror faktiskt att det ibland går lite för
fort. Och jag tror att det är fel, eftersom kvaliteten blir
därefter när man känner trycket från medierna och
andra, inte minst olika påtryckargrupper. Egentligen
tror jag att det enda som vi har gott om faktiskt är tid,
i varje fall om man ser det över en lite längre tidrymd.
Sedan finns det de som säger att medan gräset gror
dör kon. Jag tror faktiskt att det är ganska överdrivet.
Detta betänkande påverkas av flera utredningar
och andra aktiviteter. Det är Skatteväxlingskommit-
tén, Tjänstebeskattningsutredningen, Fastighetstaxe-
ringsutredningen, Fastighetsbeskattningskommittén,
Trafikbeskattningsutredningen och dessa skattesam-
tal. Dessa utredningar och skattesamtal har satt sin
prägel på ställningstagandet från majoriteten i detta
betänkande. Och med förlov sagt tycker jag nog att
det hade varit bra om utredningarna och skattesamta-
len hade avspeglats lite grann i de motioner, men
framför allt i de reservationer, som finns i betänkan-
det. När det gäller motionerna kan jag förstå det,
eftersom de i allmänhet skrevs innan inbjudan till
skattesamtalen hade gått ut. Men jag tror faktiskt att
vi alla om vi menar allvar med skattesamtalen, vilket
jag är säker på att alla gör, nog skall ta till oss det när
vi skriver reservationer, eller rättare sagt när ni skri-
ver reservationer.
I fråga om det här betänkandet har inte mina soci-
aldemokratiska kolleger och jag varit i det läget att vi
behövt skriva reservationer.
I höstas inbjöd alltså regeringen till skattesamtal.
Finansministern, och därmed regeringen, sade att han
ville undersöka möjligheterna att få en bred enighet
genom att med skattepolitiska åtgärder stimulera
arbete, företagande, utbildning och sparande - och
därmed tillväxt. Det här är dock inget trolleritrick; det
kommer att ta tid.
Finansministern sade att internationaliseringen
måste tas med i beräkningen och att de eventuella
förslag som vi kunde komma överens om icke fick
äventyra detta med starka offentliga finanser. I botten
låg att kvaliteten i vården, skolan och omsorgen
skulle säkras. Regeringen sade dessutom i sin inbju-
dan till riksdagens partier att skattesystemet skall vara
enkelt och likformigt. Det skall också vara låga skat-
tesatser och breda skattebaser. Som bekant tackade
alla riksdagspartier ja. Alla är nu med i de här skatte-
samtalen.
Mot den bakgrunden tycker jag att det, för att ta
ett exempel, är konstigt att ett parti vill ha rejäla
skattelättnader för hushållstjänster, slopat tredje steg i
skatteskalan, slopad dubbelbeskattning, sänkt förmö-
genhetsskatt, slopade sociala avgifter på vinstandelar,
höjd avdragsrätt för pensionssparande, uppskov med
bolagsskatt för nystartade företag osv.
Ett annat parti tycker att förmånen av fri barn-
passning skall subventioneras, liksom städning, och
att staten skall vidta åtgärder för att sänka kommunal-
skatterna. Dessutom skall barnomsorgskostnaderna
göras avdragsgilla osv.
Om Helena Höij hade haft lite mera tid på sig här
i talarstolen skulle hon ha räknat upp varenda skatt
som finns, och allihop skulle hon ha velat sänka. Det
är nästan så att jag tänker på flickan i Evert Taubes
visa - hon som i stort sett skulle köpa hela världen
"om pappa ville ge jag en femöring". Mina vänner,
det här måste ju finansieras!
Betecknande är också att en lång rad motioner går
på tvärs med strävan efter ett skattesystem som är
enkelt och likformigt.
Det finns 65 motioner, 85 yrkanden och 23 reser-
vationer. Jag skall säga några ord om några av dem.
Moderaterna vill ha 50 % skattereduktion på hus-
hållstjänster. Man räknar med att det på sikt ger
50 000-100 000 nya jobb.
Jag har träffat mina kolleger i skatteutskottets so-
cialdemokratiska grupp i det danska folketinget. För
några veckor sedan var jag nämligen i Skåne. Vi åkte
då över till Danmark och träffade några kolleger. De
har, som bekant, vad som kallas för hjemme-tjänster.
Vi var mycket intresserade och hade i förväg talat om
att vi ville resonera om detta med danskarna. De hade
tagit fram uppgifter. Systemet med hjemme-tjänster
som till 50 % är subventionerade har gett 8 000 per-
soner arbete. På grund av att en del t.ex. jobbar deltid
blir det bara 5 000 årsarbeten.
Det går ju inte att kunna och veta allt men det är
inte helt ur vägen så att säga att se sig omkring i
grannländer som har sådana system som man själv
förordar. Jag ser att Holger Gustafsson nu antecknar
flitigt. Hans parti har också med det här som en av de
enkla lösningarna. Jag tror dock inte att man uttalat
sig så tydligt - i varje fall kommer jag inte ihåg det -
som att det blir 50 000-100 000 nya jobb. Om ni har
den idén är rådet att tala med era partivänner i Dan-
mark. Ni har ju också partivänner där.
Sedan skall jag ta upp en annan sak med Kristde-
mokraterna som vill ha skatteväxling. Det vill även
Yvonne Ruwaida och flera andra av oss ha, för det är
bra. Johan Pehrson från Folkpartiet vill också ha det.
Man skall ha sänkt skatt på arbete och höjd skatt
på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresur-
ser. Jag har vid flera tillfällen sagt att jag tycker att
det är bra att använda skatter eller avgifter på miljö-
området som styrinstrument. Men jag vill höja ett
varningens finger, och detta skall jag säga i alla mina
anföranden: Bygg inte välfärd på skattebaser som ni
vill skall minska! Det är ju där som vi har miljöskat-
ter och miljöavgifter. Det finns många skäl att ha
dem. Men tro inte att vi skall kunna bygga välfärd på
det! Det är det ena.
Det andra är: Glöm inte att skattebasen arbete
kanske är 20-30 gånger så stor som de skattebaser
som Kristdemokraterna vill växla till! Det betyder -
lite omgjort - att man, om man vill sänka skatten på
arbete med 1 procentenhet, måste man höja skatter
och/eller avgifter på de skattebaser som man skall
växla till så att de blir 20-30 gånger högre. Kanske
finns det skäl för det - vad vet jag? Det får vi i så fall
diskutera. Det är dock inte så enkelt som att byta ett
mot ett, utan det är någonting annat man skall göra.
Än en gång: Jag tycker att man skall använda
miljöskatter och miljöavgifter som styrinstrument
men jag vågar inte bygga välfärd på de skattebaserna.
Fru talman! Centerpartiet säger i en av sina reser-
vationer: "Skattesänkningar skall finansieras. Ofinan-
sierade skattesänkningar riskerar annars att slå tillba-
ka mot företagen i form av högre räntor till följd av
försvagade statsfinanser. Det är därför mycket viktigt
att positiva effekter av sänkta skatter, såsom ökad
sysselsättning och högre tillväxt, inte tas ut i förväg."
Jag skulle definitivt inte kunna säga det bättre
själv - troligen sämre. Detta är fullständigt grundläg-
gande. Jag noterar med glädje att också Yvonne Ru-
waida, med andra ord, sagt samma sak som Rolf
Kenneryd säger i reservationen. Låt oss alltså inte
bygga skattesänkningar på dynamiska effekter! Läxan
var alltför hård när vi gjorde det.
Jag vill uppriktigt tacka Vänsterpartiets Marie
Engström och Per Rosengren samt Miljöpartiets
Yvonne Ruwaida för ett gott samarbete kring de be-
tänkanden som vi i dag behandlar. Jag uppskattar det
väldigt mycket och ser fram emot att vi kan fortsätta
på samma sätt.
Jag skall också försöka svara på några av de frå-
gor som har ställts, för jag kan inte allt.
Carl Fredrik Graf tycker att vi i detta betänkande
intar en passiv hållning. Det handlar, Carl Fredrik
Graf, om att vi tycker att det bl.a. av artighetsskäl är
rimligt att man, när man inbjudit till skattesamtal inte
- kanske i motsats till er - inte skall sätta ned fötterna
så väldigt djupt i jorden och slå fast allting, precis
som vore det dagens sanning. Vi skall ju förhandla
med bl.a. Bo Lundgren och Moderata samlingspartiet.
Hur länge skall skattesamtalen pågå? Ja, jag tyck-
er att de skall på tills vi är överens om vissa grund-
läggande saker. Jag tycker inte att vi skall "köra på"
och försöka få bort företrädare för de olika partierna
från bordet. Så länge det känns meningsfullt för före-
trädare för Moderata samlingspartiet, Socialdemo-
kraterna och de övriga partierna skall skattesamtalen
pågå.
Kommer det någonting i vårpropositionen? Carl
Fredrik Graf, vet att det är en sådan där fråga som
man ställer tre-fyra veckor innan, för då vet man att
man inte får något svar och då kan man kritisera det.
Vårpropositionen är under beredning. Det innebär att
jag inte har för avsikt att ge något svar. Carl Fredrik
Graf får vänta till den 14 april - jag tror att det är det
datumet som vårpropositionen skall läggas fram. Då
får ni reda på hur det förhåller sig.
Ett besked kan vi dock ge, och det har vi gett i
skattesamtalen: Vi vill i första hand sänka skatten på
arbetsinkomster för låg- och medelinkomsttagare. Vi
vill se vad vi kan göra åt marginaleffekterna.
Helena Höij tyckte att det var mycket magert vad
gäller skattesamtalen. Jag har tidigare pekat på att om
man vill vara seriös och verkligen satsa på det här gör
man inte det på en kafferast. Dessutom vore det inte
klokt att, som Helena Höij formulerade det, stegvis ta
fram olika åtgärder. Man bör väga dem mot varandra.
Man bör väga sänkta skatter på arbetsinkomster mot
vad vet jag - någon åtgärd som något parti vill ha på
kapitalbeskattningssidan. Därför vore det inte klokt
att göra det.
Till sist: Rolf Kenneryd välkomnar skattesamtalen
och är kritisk till det sätt varpå de förs, de s.k. arbets-
formerna. Jag hörde till min glädje att vi har ett an-
svar alla där. Det finns säkert övrigt att önska. Vi har
inte riktigt funnit formerna för hur vi skall göra, men
vi får hjälpas åt där som i så mycket annat. Jag tycker
att det finns skäl att säga det. Låt oss pröva olika
möjligheter att komma fram i skattesamtalen.
Allra sist, fru talman, vill jag yrka bifall till skat-
teutskottets hemställan och avslag på de 23 reserva-
tionerna.

Anf. 96 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag funderade lite, med tanke på hur
Arne Kjörnsberg disponerade sina 15 minuter, på vad
det kommer att bli för one liner i tidningen i morgon.
Det var närmast det att Arne Kjörnsberg inte hade
några besked förrän den 14 april. Det är naturligtvis
också ett besked, men jag tycker att det är lite tråkigt
att Arne Kjörnsberg inte vill inta några sorts sakliga
positioner i skattefrågan. Det är lättare att diskutera
då man vet vad man har att diskutera. Den andra
attityden är att vilja vara ödmjuk och lyssna på alla.
Det är naturligtvis en bra inställning att man lyssnar
på oppositionen, men vi vill gärna från oppositionens
sida lyssna på vad regeringen tycker. Utefter det
kanske man kan komma framåt.
På en punkt tog Arne Kjörnsberg upp en del av
själva politiken. Det gäller tjänstesektorn. Jag tycker
att det är beklagligt att socialdemokraterna biter sig
fast i att bara se svårigheterna att utveckla den privata
professionella tjänstesektorn. Vi är övertygade om att
det finns många otillfredsställda behov. Det finns
många jobb som skulle kunna bli utförda om man
hade ett skattesystem som bejakade en fungerande
tjänstesektor. Man kan diskutera vägen dit, men varje
gång vi kommer med ett förslag möts vi av att det
inte kommer att fungera. Men det finns länder där det
faktiskt fungerar utmärkt. Det är ingen tvekan om att
den professionella tjänstesektorn är ett område som
kommer att öka också i Sverige om man bara får rätt
ingångsvärden.
Sedan några kommentarer till betänkandet och
hanterandet av ärendet. Arne Kjörnsberg säger ju
själv att allt avstyrks med hänvisning till skattesam-
talen. Då får jag återkomma till min inledning i inled-
ningsanförandet. Då är egentligen hela den här be-
handlingen meningslös i någon mening, eftersom
ärendet dels har behandlats tidigare, dels avstyrks det
med tanke på de skattesamtal som pågår. Då undrar
jag: Varför står vi här i kammaren och diskuterar det?
Då får utskottets ordförande fundera över hur vi skall
disponera det här till nästa år så att vi kan ägna oss åt
andra och meningsfullare saker.

Anf. 97 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag instämmer i vad Carl Fredrik Graf
säger om behandlingsordningen. Men det är inte
någon skatteutskottsfråga. Det är likadant för riksda-
gens nästan alla utskott. Det får vi väl också hjälpas
åt med. Moderaternas företrädare i den utredning som
är tillsatt om utvärderingen av den nya budgetproces-
sen, Bo Lundgren, redovisade häromgången vid
skatteutskottets sammanträde att man får pröva olika
möjligheter. Jag håller med om att det inte är särskilt
bra att vi diskuterar egentligen samma sak två gånger
med någon månads mellanrum. Det är knappast mitt
fel, i varje fall inte mitt fel mer än Carl Fredrik Grafs
fel.
Sakliga positioner: Om jag säger att socialdemo-
kraterna i första hand vill sänka skatten på arbetsin-
komsten för låg- och medelinkomsttagare, är det en
saklig position? Jag tycker det. Carl Fredrik Graf
tycker tydligen inte det.
En annan saklig position som vi har fört fram i
skattesamtalen och som är välkänt och speglats i
massmedierna är att vi sagt att vi inte vill peka ut en
bransch, tjänstesektorn, det man kallar hjemme-
tjänster i Danmark, utan vill pröva möjligheterna -
det vi diskuterade med Bo Lundgren - att sänka ar-
betsgivaravgifterna rejält eller kanske slopa dem
under en tid för sådana som varit borta från arbets-
marknaden och har svårt att komma tillbaka. Sedan
kan det vara sjukvård, äldreomsorg, en industri eller
en reparationsverkstad för bilar. Vi pekar inte ut olika
branscher. Det vill vi pröva.
Det var två sakliga positioner.
Eftersom taletiden är ute kan jag inte redovisa nå-
gon mer.

Anf. 98 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Se där ett litet steg framåt i alla fall i
sista repliken. Det är synd att jag inte har mer än en
och en halv minut kvar. Följdfrågan blir naturligtvis,
om man säger sig vilja sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare: När? Enligt Björn Rosengren
skall det ske i år, enligt finansministern någon gång i
framtiden. Vad tycker skatteutskottets ordförande?
Jag tror att Arne Kjörnsberg och jag kan närma
oss lite grann när det gäller tjänstesektorn. Det är inte
fråga om att särskilda branscher skall ha vissa förut-
sättningar. Det är faktiskt fråga om att hela den pro-
fessionella tjänstesektorn skall få möjligheter att
fungera. Det kan vara datatekniker som vänder sig till
hushållen - det kommer att bli ett stort behov av
sådant i framtiden - det kan vara hemtjänster, som är
det som oftast diskuteras i debatten. Det kan vara
restaurangtjänster, hotellnäringen, turistnäringen, hela
den sektorn. Då tror jag faktiskt att vägen att uppnå
en expansion på det här området går via sänkta in-
komstskatter. Men vill Arne Kjörnsberg närma sig
samma syfte genom sänkta arbetsgivaravgifter, då
kan vi ta en saklig diskussion om huruvida det är det
ena eller det andra som är rätt. Jag tror mera på sänkta
inkomstskatter. Det väsentliga är att man har en öp-
pen attityd. Det har jag tidigare saknat. Möjligen ser
jag lite ljus i tunneln efter Arne Kjörnsberg senaste
inlägg.

Anf. 99 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag är säker på att talmannen lyssnar
mycket bättre på mig än vad Carl Fredrik Graf gör.
Jag sade faktiskt i min inledning att vi i första hand
vill sänka skatten på arbetsinkomster för låg- och
medelinkomsttagare. Sedan nämnde jag en sak till där
jag sagt något konkret, detta med att pröva möjlighe-
ten att sänka arbetsgivaravgifterna.
Vi gör så att vi talar om vad vi i första hand vill
prioritera. Vissa skatter vill vi sänka. Andra kanske vi
måste för att bli överens med Per Rosengren och Carl
Fredrik Graf - vad vet jag. Om man menar allvar med
skattesamtalen och om man menar allvar med att ha
breda helst blocköverskridande lösningar, måste man
vara säker på sig själv och sin egen position men ha
ett öppet sinne för att lyssna på andra.
Det är finansministern som har ansvar för skatte-
frågorna i regeringen. Det är han eller i förekomman-
de fall, efter hans godkännande höll jag på att säga,
jag som redovisar socialdemokraternas syn på skatte-
politiken. Då har vi sagt, med instämmande i Rolf
Kenneryds reservation, att vi inte kommer att bidra
till att sänka några skatter som inte är finansierade av
de skäl som Rolf Kenneryd så fantastiskt bra redovi-
sar i sin reservation. Detta är också en position, men
den går vi inte ifrån, Carl Fredrik Graf.

Anf. 100 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Arne Kjörnsberg ägnade sig i sin in-
ledning åt att i berömmande ordalag uttala sig om den
kunskap som finns här i kammaren och den kunskap
som han hade läst sig till i motionerna i betänkandet.
Jag tycker att det är en berättigad fråga att ställa:
Hur tar utskottet vara på kunskapen? Varför då avfär-
da all denna kunskap genom att avstyrka samtliga
motioner, ofta på ett mycket summariskt sätt? Hur
skall regeringen med hänvisning till befintlig kunskap
ta vara på den kunskap som kommer till uttryck i de
pågående skattesamtalen?
Jag noterar med tillfredsställelse det medgivande
som Arne Kjörnsberg gjorde. Han sade att det finns
behov av förbättrade arbetsformer vid skattesamtalen.
Jag är alldeles övertygad om att vi så snart som möj-
ligt måste lämna det gulligt luddiga samtalet där det
är så lätt att komma överens för att komma in på mera
konkreta sakfrågor, inte för att bli oense utan för att
vrida och vända på problem och möjligheter och se
var minsta gemensamma nämnare finns. Låt oss av-
sätta tillräckligt med tid nästa gång vi ses i skatte-
samtalen för att resonera om och ta ställning till ef-
fektivare arbetsformer. Det behöver vi.

Anf. 101 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag glömde att säga en sak i min in-
ledning när jag talade om hur mycket kunskap det
fanns i motioner och hos kammarens ledamöter. Jag
skulle ha sagt att jag inte alltid instämmer i de motio-
ner som avspeglar denna kunskap, men att jag har
stor respekt för kunskapen. Det faktum att det finns
mycket kunskap innebär ju inte att man måste bifalla
motionen. Det beror på hur den stämmer med mina
och mitt partis grundläggande värderingar och det
uppdrag som mina kolleger och jag själv har fått av
våra väljare.
Sedan blir jag nästan rädd. Det sitter en massa le-
damöter här medan andra ledamöter sitter i sina rum
och tittar på intern-TV. Då säger Rolf Kenneryd att
skattesamtalen är så gulliga. De andra ledamöterna
kan ju undra vad vi håller på med. Men jag kan för-
säkra alla som lyssnar att vi försöker att diskutera i
sak, men hittills har vi inte sökt strid och jag är inte
heller säker på att vi skall göra det, i varje fall inte
ännu. Vi skall i stället söka kompromiss, och då är vi
måhända lite trevande.
En del av oss har erfarenhet av att söka kompro-
misser, andra har det inte. Men tills vidare vill vi
pröva hypotesen att alla skall vara med och pröva om
man kan komma överens, och då kan det kanske
upplevas som gulligt. Men gulligt i ordets bokstavliga
bemärkelse är det inte. Vi försöker att arbeta hårt. Jag
sitter mittemot Rolf Kenneryd under samtalen och
lyssnar mycket intresserat till honom liksom till de
andra.

Anf. 102 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Det besked som Arne Kjörnsberg nu
har givit oss är att det finns olika nivåer på kunskap.
Det finns en A-kunskap som socialdemokraterna står
för, och det finns en B-kunskap som andra står för.
Jag tror att vi behöver sammanfoga dessa olika kun-
skaper.
Som jag tidigare tydligt har sagt tycker jag att vi
snart bör ha trevat färdigt i skattesamtalen och kom-
ma in mer på konkreta ställningstaganden. Det kom-
mer att ta tid, det medger jag gärna. Om vi har ambi-
tionen att åstadkomma någonting substantiellt, lång-
siktigt och värdefullt kommer det att ta tid.
Låt oss ta den tiden, men låt oss använda den så
effektivt som möjligt. Det kräver respekten för var-
andra att vi gör.

Anf. 103 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag instämmer helt i den avslutande
delen av Rolf Kenneryds replik. Vi skall ta den tid
som behövs och vi skall utnyttja den tiden effektivt.
Jag vet inte, men jag uttrycker mig tydligen väl-
digt luddigt. Jag har inte alls sagt att socialdemokra-
terna står för en A-kunskap och någon annan, t.ex.
Centerpartiet, står för en B-kunskap, absolut inte. Jag
försökte alltså uttrycka mig positivt om den kunskap
som finns hos riksdagens ledamöter. Men det innebär
ju inte att man alltid tycker som Rolf Kenneryd eller
Per Rosengren.
I replikskiftet med Carl Erik Hedlund talade Per
Rosengren om N6-blanketter. Jag har inte en aning
om hur den blanketten ser ut, men jag skall lära mig
det. Jag skall försöka att få tag på en N6-blankett -
Per Rosengren hjälper mig nog. Jag är ny i skatteut-
skottet, och jag blev imponerad av att Carl Erik Hed-
lund och Per Rosengren med auktoritativ stämma
kunde tala om N6-blanketten. Då blev jag lite avund-
sjuk och tänkte att också jag får väl lov att försöka att
lära mig vad en N6-blankett är.
Men, Rolf Kenneryd, jag försäkrar att jag inte är
av den uppfattningen att det finns en A-kunskap som
vi representerar och en B-kunskap som alla andra
representerar, absolut inte.

Anf. 104 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Arne Kjörnsberg säger att det vore
oklokt att genomföra olika förslag utan beaktande av
samtliga dess konsekvenser. Där kan jag inte göra
annat än att hålla med. Men jag vill varna Arne
Kjörnsberg för att hamna i det andra diket, för att inte
våga fatta några beslut, för att inte våga gå i någon
riktning utan att vänta på att alla pusselbitar skall
falla på plats och att allting skall vara färdigutrett i
minsta detalj. Det finns två risker med det diket.
Den ena risken är att det aldrig kommer någonting
till stånd, och den andra risken är att de förändringar
som man kan komma fram till blir så omfattande,
stora och komplicerade att de blir helt oöverblickbara.
För den skull kan vi få mindre överblickbarhet än om
vi tar ett steg i taget.
Eftersom Arne Kjörnsberg i sitt inledningsanfö-
rande kritiserade kristdemokraterna för att ha alltför
många förslag, vill jag också påpeka att samtliga
dessa förslag finns redovisade i vår budgetmotion
som vi redovisade i höstas, och den finns fortfarande
lätt tillgänglig. Där var alla förslagen finansierade.
Det som mest förvånar mig i Arne Kjörnsbergs
kritik var att den riktades mot att vi kristdemokrater
hade så många förslag. Det vore välgörande om Arne
Kjörnsberg och socialdemokraterna lite tydligare och
lite mer samstämmigt kunde redogöra för var de står
och vad de har för ambitioner.
Som orienterare sedan gammalt vet jag att för att
ta ut kompassriktningen måste man veta både var
man står och vart man är på väg. Jag tror att detta
gäller även på skattepolitikens område och när det
gäller kompromisser i skattesamtal.

Anf. 105 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Det sista först om att ta ut kompass-
riktningen: Man måste veta var man står och man
måste veta vart man är på väg. Ja, jag är faktiskt
ganska bra på att orientera, så jag vet hur man gör. I
överförd betydelse skall jag inte påstå att jag är lika
bra på att ta ut kompassriktningen i politiken, men jag
är nog inte heller i det avseendet alldeles tappad bak-
om en vagn. Men det kan andra bedöma mycket bätt-
re än jag själv.
Vi har sagt - nu slår jag fast det en gång till - att
den bedömning som vi gör är att det inte finns något
eller i varje fall mycket litet utrymme för skattesänk-
ningar år 2000. Däremot bör det från 2001 och framåt
finnas utrymme för skattesänkningar, och då vill vi i
första hand se vad som kan göras åt marginaleffekter-
na för inkomsttagare med låga inkomster och medel-
inkomster. Det handlar alltså om att sänka skatten på
arbete. Sedan är vi beredda att diskutera hur detta
skall genomföras.
Jag noterade att någon företrädare för Moderater-
na - jag tror att det var Carl Fredrik Graf - sade att
det är grundavdraget som skall prioriteras. Det är en
teknisk lösning, men det kanske finns andra lösning-
ar. Jag är säker på - jag skall uttrycka mig mycket
mjukt eftersom Carl Fredrik Graf inte har några re-
servationer till betänkandet - att moderata företrädare
är beredda att diskutera olika, tekniska lösningar för
att nå ett mål som vi kanske kan ha gemensamt. Vad
vet jag?
Vår ambition och vår prioritering är alltså den
som jag nu har angett tre fyra gånger, med risk, fru
talman, för att bli tjatig.

Anf. 106 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Jag har förstått ett par gånger under
debatten att Arne Kjörnsberg och socialdemokraterna
vill prioritera skattesänkningar för låg- och medelin-
komsttagare. Det är en ambition och målsättning som
även vi kristdemokrater ställer upp på. Det är med få
undantag det enda förslag som vi har fått redogjort
för här i kammaren under denna debatt.
Det finns ju väldigt många andra områden som
också måste bli föremål för reformer. Även på dessa
områden skulle jag vilja veta var Arne Kjörnsberg
och socialdemokraterna står och vad de har för ambi-
tioner.

Anf. 107 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har förstått att kristdemokraterna
tycker att det finns en massa andra områden som
också är viktiga. Ni skall ju sänka kapitalskatten och
ta bort fastighetsskatten. Sedan vet jag inte hur det
var med alkoholbeskattningen. Enligt de första
pressuppgifterna skulle ni radikalt sänka skatten på
alkohol. Men enligt de andra pressuppgifterna, som
jag litar mer på, var detta fel. Ni skall sänka skatten
på hushållsnära tjänster. Ni skall sänka skatten på allt
som rör sig, höll jag på att säga. Helena Höij, det går
inte om man skall följa Rolf Kenneryds, som jag
tycker, så utmärkta råd i hans reservation, att man
skall finansiera skattesänkningar för annars stiger
räntorna, vilket leder till problem för företagen och
till att ännu fler människor blir arbetslösa.
Man måste prioritera. Med risk, fru talman, för att
bli tjatig - jag skall försöka att inte upprepa det mer
sedan - tycker vi att en skattesänkning på arbetsin-
komster är det viktigaste. Vi vill se vad vi kan göra åt
marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare,
och vi är beredda att diskutera olika lösningar. Men
det vore oklokt och det vore att ta ut fel kompassrikt-
ning om jag stod här och sade att den skatten vill vi
absolut inte sänka. För att bli överens med Per Ro-
sengren, Marie Engström, Bo Lundgren och Mats
Odell kanske det är någon skatt som vi måste sänka.
Därför tycker jag att man skall vara lite försiktig, eller
också får man sedan ta smäleken och bita huvudet av
skam. Men ännu vill jag i alla fall inte göra det.

Anf. 108 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag igen påpeka att jag tror
att det finns några här i salen som skulle vilja vara
med och påverka vårbudgeten. Det pågår ju förhand-
lingar om vårbudgeten, som kanske inte är obekant.
Man får nog skilja på vårbudgeten och skattesamta-
len, tycker jag i alla fall. Det är ju två skilda saker.
Jag har full respekt för att man i vissa frågor skall
komma fram till resultat först den 14 april. Det är en
del av det politiska systemet.
När det sedan gäller skatteväxling är en av de kri-
tiska kommentarer som man brukar få höra att skatte-
basen försvinner. Arne Kjörnsberg sade: Bygg inte
basen för välfärd på skatter på miljö. Då vill jag bara
påpeka att både energianvändning och naturresursan-
vändning inte kommer att upphöra därför att man har
miljörelaterade skatter. Vi vill ha en miljöbeskattning
och dessutom en allmän energiskatt som kommer att
utgöra en fiskal skatt och bidra till den gemensamma
sektorn. Dessutom vill vi ha en mer miljörelaterad
skatt som skall styra bort användningen av vissa äm-
nen. Delar av energibeskattningen och miljöbeskatt-
ningen är ju och kommer att vara fiskal, för vi kom-
mer alltid att ha en energiförbrukning och en naturre-
sursanvändning. Den kommer inte att upphöra, men
den måste bli mer hållbar än vad den är i dag. Då är
just skattepolitikens medel att använda beskattning,
alltså en prissättning, av det som vi vill få bort den
bästa metoden. Hur skulle vi annars göra? Att använ-
da lagstiftning tror jag inte skulle vara en bra metod.

Anf. 109 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Nej, det vore nog inte bra att använda
lagstiftning. Jag tror att man skall göra som Yvonne
Ruwaida och vi alla här i större eller mindre omfatt-
ning har bestämt oss för, alltså att med skatter eller
avgifter försöka att minska exempelvis miljöförstö-
rande verksamhet. Det enda jag ville peka på, och det
är egentligen mitt enda budskap i den frågan, är att
basen arbete är 20 eller 30 gånger så stor som den bas
som man vill växla till.
Bara vi alla är uppmärksamma på detta, kan vi sä-
kert, till nytta för medborgarna i vårt land och som
gott föredöme för andra, bli mer pådrivande genom
att göra som vi säger. Har man bara klart för sig skill-
naden på skattebaserna, kan man säkert göra mycket.
Det skall vi göra, och jag är säker på att vi kommer
att göra det i mycket bred enighet i Sveriges riksdag.

Anf. 110 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är just de olika skattebaserna på
arbete, miljö och kapital som vi tycker är lite grann i
obalans, vilket är olyckligt. Skattebasen som utgör
arbete är för stor. Det kanske också är därför som det
är väldigt intressant att genomföra en skatteväxling
samtidigt som man också genomför en skattesänkning
på inkomst som kan finansieras inte bara genom en
växling av energiskatter på grund av att skattebasen
på arbete är större. Det är ungefär på det sättet som
man har tänkt också i Tyskland, där man har genom-
fört större skattesänkningar på arbete än på miljö.
Man har genomfört en skatteväxling. Dessutom har
man riktade skattesänkningar till låg- och medelin-
komsttagare.

Anf. 111 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag förstår vad det är Yvonne Ruwai-
da säger. Jag tycker t.o.m. att man skall sträva åt det
hållet.
Det enda jag egentligen vill säga om detta är att
om vi skall få utrymme för ordentliga skattesänk-
ningar för låg- och medelinkomsttagare för att minska
och på sikt, hoppas jag, kunna ta bort verkan av ege-
navgifterna i pensionssystemet, räcker det inte med
skatteväxling. Då måste det vara en tillväxt som blir,
hoppas jag, uthållig och ekologiskt riktig. Men inte
heller det åstadkommer man på en kafferast, för det
tar lite tid. Men man kan ju gå åt rätt håll.
Jag talade i början av mitt anförande om den press
som vi alla har från medierna, för vilka vi ställer upp
mer eller mindre glatt. De kör ju oss framför sig där-
för att de skall ha så snabba besked. Mitt besked till
dem är: Ni får faktiskt lugna er, för nu håller vi riks-
dagspartier på att tala om en förhoppningsvis bred
skattereform. Det måste få ta tid. Dessutom finns inte,
enligt vår bedömning, det ekonomiska utrymmet
förrän år 2001. Då skall vi försöka att åstadkomma ett
skattesystem som jag hoppas skall vara brett, hållbart,
enkelt, och det skall inte öka klyftorna. Ett sådant
skattesystem vill jag ha.

Anf. 112 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Det är väl kanske första gången som
skattefrågor har betecknats som gulliga här i kamma-
ren. Det var i alla fall en ny vokabulär.
Det är många som har pratat om skattesamtalen
och skattesamtalens syfte. Jag tänkte också börja med
att kommentera skattesamtalen lite grann, i alla fall
det som har sagts här om skattesamtalen.
Jag tror att vi får se på skattesamtalen ur ett lång-
siktigt perspektiv. Om man tycker att det inte går
tillräckligt fort eller om man inte tycker att man får
sagt det man vill, vill jag uppmana alla som deltar att
inte vara så blyga. Ni borgerliga ledamöter brukar ju
inte vara så blyga i andra sammanhang när det gäller
att tala om vad ni vill och vad ni tycker. Gör det! Tala
om hur ni vill ha det!
Jag håller med Rolf Kenneryd om att nästa gång
skattesamtalsgruppen träffas kan det vara idé att ta
upp just de här frågorna. Men sedan tycker jag också
att det är viktigt att ha med sig när man går dit att
samtalen kanske blir vad vi själva gör dem till. Att
regeringen har bjudit in till samtalen är en sak, men
det är ju inte regeringen som helt och hållet skall sätta
dagordningen. Det ligger ju i varje partis intresse att
faktiskt vara med och sätta dagordningen för skatte-
samtalen för att vi skall få upp de frågor som vi tyck-
er är viktiga.
De allmänna riktlinjer för skattesamtalen som
gäller, t.ex. att främja sysselsättningen, att stimulera
arbete, att eventuella skattesänkningar skall vara
finansierade, att det skall finnas en riktig fördelnings-
politik bakom de skattejusteringar vi eventuellt gör,
att vi skall ha enkla och likformiga system, att vi
naturligtvis skall motverka skattefusk och att vi skall
använda skatteväxling som ett styrmedel i miljöpoli-
tiken, är ju viktiga punkter som vi i Vänsterpartiet
naturligtvis ställer upp på och gärna vill diskutera.
Men jag tror också att den här typen av frågor - all-
ting är kanske inte så lätthanterlig materia - måste få
ta sin tid.
Jag tänkte använda mitt anförande till att ta upp
några av de här frågeställningarna.
För det första skulle jag vilja säga att det kanske
inte finns några enkla samband mellan skatter och
tillväxt. Ibland skulle man ju önska att man kunde
nyansera debatten lite bättre. Man kan t.ex. fråga sig
om det inte kan vara bra för tillväxten att de skatte-
pengar som staten tar in används till infrastruktur,
utbildning och forskning osv. Det är kanske mycket
bättre för tillväxten än att de går till privat konsum-
tion.
I Sverige har vi ju också en skattefinansierad väl-
färd. Jag tror att det också bidrar till den höga skatte-
kvot som vi trots allt har jämfört med andra länder
där man använder många olika privata alternativ.
Sedan är det många här som har pratat om sänkta
arbetsgivaravgifter som ett sätt att öka efterfrågan på
arbetskraft. Jag tror att det kan vara viktigt att även
föra in andra saker i den diskussionen. Vi i Vänstern
har pratat om sjuklöneperioden och den påverkan
som kostnaderna för sjuklönen har för de mindre
företagen. Det är också en fråga som vi har lyft fram i
skattesamtalen. Vi kommer att fortsätta att lyfta fram
den frågan i skattesamtalen. Vi tror att det kanske kan
vara bättre med en mer riktad insats i sådana här
lägen för att kunna få ut fler människor på arbets-
marknaden. Det finns många bra argument att använ-
da i den här frågan.
När det sedan gäller inkomstskatten för lågin-
komsttagare är jag av den uppfattningen att det finns
en samsyn hos alla partier i den frågan. Vi har fått
presenterat för oss de marginaleffekter som skatter,
bidrag och det avgiftssystem som vi har ger och vil-
ken inverkan detta har på låginkomsttagare.
Jag tror att det finns flera skäl till att sänka skatten
just för låginkomsttagare när det finns statsfinansiellt
utrymme för det. Detta är grupper som genom en
ökad konsumtion också skulle kunna stimulera efter-
frågan. Det är grupper som i dag finns i den fattig-
domsfälla som de höga marginaleffekterna ger upp-
hov till. Det är dessa grupper som faktiskt har drab-
bats värst på 90-talet av skattehöjningar, och då är det
frågan om höjningarna av egenavgifterna.
Vi har kritiserat egenavgifterna som konstruktion
vid många tillfällen, och vi kommer att fortsätta att
kritisera dem. Vi kommer att fortsätta att ta upp detta
i skattesamtalen. Vi har lagt fram konkreta förslag om
att man eventuellt skulle kunna växla detta mot stats-
skatt för att på något sätt jämna ut effekterna av fi-
nansieringen av det pensionssystem som egenavgif-
terna i dag syftar till. Jag tycker att detta är viktiga
frågor. Vi kommer att fortsätta att lyfta fram dem.
Till sist skulle jag vilja ta upp en fråga som också
Yvonne Ruwaida var inne på. Den gäller unga välut-
bildade människor som flyttar utomlands. Det ses
som ett problem. Personligen tycker jag nog att det är
bra om många människor har möjlighet att flytta
utomlands och vidga sina vyer och få idéer och erfa-
renheter. Jag tycker att det är lite synd att man många
gånger tycker att detta är ett väldigt stort problem.
Jag vill också lyfta fram en annan fråga i samband
med detta. I Sverige har vi i dag väldigt många välut-
bildade människor med invandrarbakgrund. Jag har
fått statistik som visar att många av de utomnordiska
medborgarna i arbetsförmedlingarnas statistik har
väldigt hög utbildning. En större del av de arbetslösa
med eftergymnasial utbildning är just utomnordiska
invandrare. Då kan man fråga sig varför vi inte har
med denna resurs när vi pratar om att öka tillväxten.
Sedan vill jag kommentera en annan fråga som
regeringen har informerat om att den så småningom
kommer att lägga ett förslag om. Den gäller skatte-
lättnader för utländska experter. Vi har informerats
om att det så småningom kommer att läggas fram ett
förslag där det finns olika alternativ till hur inkomst-
skatten skulle kunna sänkas för dessa grupper. Man
kommer att föreslå att vissa kostnadsersättningar görs
skattefria.
Det gäller t.ex. flyttkostnader till och från Sverige,
det gäller egna och familjemedlemmars resor mellan
Sverige och det tidigare bosättningslandet osv. Det
skall eventuellt tillsättas en nämnd som skall avgöra
vilka som kommer att omfattas av dessa regler. Jag
kan förutspå vissa gränsdragningsproblem när det
gäller de här avgörandena.
Jag vill bara påpeka att vi i Vänsterpartiet är tvek-
samma till den här typen av förslag. Vi har tidigare
sagt, och säger igen, att vi i stället vill se över möjlig-
heterna att ge människor avdrag för de dubbla kost-
nader som ett utlandsarbete skulle kunna innebära.
Fru talman! Jag avslutar med det. Vi har ingen re-
servation. Vi står bakom hemställan i betänkandet. Vi
har ett särskilt yttrande som är fogat till betänkandet.

Anf. 113 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet hade inte möjlighet att
delta vid justeringssammanträdet. Därför saknas i dag
en rad folkpartireservationer i betänkandet. I stället
för att här i kammaren yrka bifall till en lång rad olika
motioner på detta område, nöjer jag mig med att yrka
bifall till motion N332 yrkande 1 under mom. 1.
Folkpartiet står trots detta givetvis bakom alla sina
parti- och kommittémotioner.
Vid höstens genomgång av skattemotionerna i
samband med budgetbehandlingen var Folkpartiets
prioriteringar i skattefrågorna tydliga, vilket även
framgår av våra reservationer.
Skattesystemet måste vridas om i jobbskapande
och tillväxtvänlig riktning. Följaktligen kommer
Folkpartiet i brist på egna reservationer att avstå vid
omröstningar där vi annars skulle ha haft egna reser-
vationer.
Omvärlden sätter stor press på vårt skattesystem i
allmänhet och på inkomstskatterna i synnerhet. Glo-
balisering, elektronisk handel och EMU är starka
krafter som påverkar vårt skattesystem. Det är i dag
lätt att undvika skatt för såväl företag som medborga-
re. I praktiken är det t.o.m. väldigt svårt för staten att
göra någonting åt utflyttning av kapital, företagande
och viss kvalificerad arbetskraft från vårt land. Den
snabbt internationaliserade marknaden har helt enkelt
satt delar av det svenska skatteuttaget ur spel.
Mitt i den här verkligheten sitter vi i Sverige med
ett skattesystem som i sin grund är tillskapat under en
efterkrigstid då flödet av varor, kapital och arbetskraft
utanför Sverige var väldigt begränsat. Det är således
få skattebaser som klarar sig undan det s.k. utflytt-
ningshotet, dvs. att medborgarna genom handling
visar vad de anser om det samlade skattesystemet.
I detta pressade läge blockeras tyvärr många goda
förslag av olika former av samtalsterapi. Låt mig
dock trots detta i väntan på att dessa samtal skall leda
någonstans peka på några områden där jag tror att
behovet av förändringar är som störst.
Jag skulle vilja påstå att det mest akuta problemet
vi har i Sverige just nu är att rädda och säkra kompe-
tensen och kunskapsbasen i vårt land vad gäller både
oss som enskilda medborgare och företag av olika
storlekar. Bristen på kompetenta medarbetare är ofta
det övervägande problemet för många små och stora
företag i Sverige. Detta beror till stor del på skatte-
systemets utformning. Det gäller t.ex. den höga mar-
ginalskatten, främst symboliserad av ersättaren till
den s.k. värnskatten som starkt bidrar till att utbild-
ning inte lönar sig och att arbete inte heller lönar sig i
samma omfattning.
Detta innebär att fler välutbildade personer i dag
verkar lämna Sverige än vad som tillkommer genom
utflyttning. Jag delar Marie Engströms uppfattning att
det är bra att människor rör sig över gränserna. Men
detta kan ganska snart ta sig väldigt absurda effekter.
Jag är, som Marie säger, tveksam, och jag har svårt
att förstå hur socialdemokraterna tänker när man så
gärna vill se skatterabatter för utländska experter men
inte för svenska experter. Om fler länder i vår omgiv-
ning handlar på detta sätt blir effekten av det en gi-
gantisk subventionering av någon sorts utbytespro-
gram för forskare. Alla svenska experter kan t.ex. åka
till Kanada och arbeta skattefritt, och så kan ju alla
kanadensare åka till Sverige och arbeta skattefritt. Jag
gillar visserligen utbyte. Jag står mycket för interna-
tionalism. Men jag undrar varför det skall skattesti-
muleras i den omfattningen.
Det här är självfallet, som Marie pekar på, ett stort
problem. Men det handlar också om att skattesystem-
et skall uppmuntra till vidareutbildning under hela
livet för att vi skall kunna ha många fler välutbildade
människor i Sverige.
Det käcka livslånga lärandet - som de flesta talar
om, men som färre har några konkreta förslag till
åtgärder för att främja - är något som jag tror på. Vi i
Folkpartiet har föreslagit en satsning på kompe-
tensutveckling av arbetskraften. Vi har föreslagit att
man skall införa personliga kompetenskonton liknan-
de en modell som ett större företag i försäkringsbran-
schen nyligen har genomfört. Det personliga kompe-
tenssparandet skulle ge samma skattebehandling som
pensionssparandet som man gör privat. Man skall ha
rätt till ett skatteavdrag, och det skall också stödjas att
arbetsgivaren sätter av pengar till denna kompe-
tensutveckling. Då kan man under hela livet regel-
bundet förstärka och utveckla sin kompetens - en
kompetens som är avgörande för Sveriges tillväxt i
framtiden.
Industrins utredningsinstitut har bekräftat att den
svenska kunskapsindustrin i dag i allt större utsträck-
ning väljer att förlägga produktionen utomlands. Det
borde inte komma som en överraskning för någon.
Problemen med arbetskraftens kompetensutveckling
och andra delar av det stora komplexet kompetensför-
sörjning, eller vad man skall kalla det, har debatterats
och utretts och samtalats om i åratal, men alldeles för
lite har skett i praktiken. Som jag sade blir kompe-
tensfaktorn för varje år alltmer avgörande för indust-
rin och Sveriges framtida konkurrenskraft. Även för
produkter som förefaller jämförelsevis enkla - som
papper, stål, plåt eller möbler - avgörs affärsmöjlig-
heterna helt av tillgången till kompetent och kunnig
personal.
Behovet av kompetenstillskott har även förts fram
i de samtal som näringsministern har haft i sin till-
växtgrupp. Koncernchefen för IT-företaget Icon Me-
dialab, Franco Fedeli, har ju tryckt mycket på detta.
Men det kommer även förslag från arbetstagarorgani-
sationer. Göran Johnsson i Metall har t.ex. sagt att vi
måste stimulera regelbundna kompetenshöjningar
över en längre tid.
Då menar vi att den snabba och tekniska utveck-
lingen har gjort att vi nu måste satsa på detta med ett
kompetenskonto, och vi måste göra det ganska snart.
Om vi inte gör detta riskerar vi att se en allt snabbare
föråldrad arbetskraft i vårt land. Detta bedöms vara
ett stort hot mot Sveriges konkurrenskraft i framtiden.
Här kan skattesystemet gripa in. Vi kan på motsva-
rande sätt som vi stimulerar pensionssparande stimu-
lera för ett kompetenssparande. Det är vårt förslag.

Anf. 114 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill säga fem korta saker till Jo-
han Pehrson.
För det första: Johan Pehrson säger att globalise-
ringen påverkar skattesystemet i allmänheten och
inkomstskatter i synnerhet. Om man tror det har man
inte begripit någonting. Det som påverkas i synnerhet
är kapitalbeskattningen. Kapitalets rörlighet över
gränserna är tusen, tiotusen eller hundratusen gånger
rörligare än vad arbetskraften är.
För det andra: Johan Pehrson kallade de pågående
skattesamtalen för samtalsterapi. En annan talare har
tidigare i dag pratat om dem som kafferep. Jag före-
slår att Johan Pehrson tar ett samtal med Folkpartiets
representant i skattesamtalen, Karin Pilsäter - er
ekonomisk-politiska talesman. Fråga henne om det är
samtalsterapi vi bedriver.
För det tredje: Johan Pehrson säger att höga mar-
ginalskatter leder till att utbildning inte lönar sig. Vi
genomförde den stora skattereformen 1991 tillsam-
mans. Då var vi överens om att varje inkomstgrupp
skulle betala sina egna skattesänkningar. Nu visar det
sig att det man brukar kalla den översta decilen, den
tiondel som tjänar mest, inte betalar sina egna skatte-
sänkningar. Därav det extra steget i skatteskalan.
För det fjärde: Jag tycker inte att papper, stål och
möbler är relativt enkla produkter som Johan Pehrson
tycker.
För det femte, vad gäller kompetenskonton: Låt
oss först se vad arbetsmarknadens parter kan göra.
Jag tycker att det bättre hör hemma där än i riksdagen
och mer lagstiftning.

Anf. 115 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Ja, jag ger gärna Arne Kjörnsberg rätt
i att kapital faktiskt är ännu mer lättrörligt. Men jag
syftar på andra skattebaser som t.ex. matförsäljning,
dvs. konsumtion, och på fastigheter, som definitivt
inte flyttar från detta land. Men många välutbildade
med höga skatter kan göra det. Men jag ger Arne
Kjörnsberg rätt: Kapital är ännu mer lättrörligt, och
det borde socialdemokraterna dessutom tänka väldigt
mycket på.
Jag sade samtalsterapi för att provocera lite. Själv-
fallet är samtal jätteviktigt, och vi har inte hållit på
särskilt länge. Men det finns ju något som heter att
begrava i utredningar, ett begrepp som kom till innan
jag kom till riskdagen men medan Arne var här. Dra i
långbänk är inte helt obekant.
Så till det här med marginaleffekter. Vi hade en
skattereform som var bra. Det tyckte Arne då, och det
tyckte jag då. Alla andra var i stort sett emot den,
men vi var för den och det var bra. I dag vill nästan
alla gå tillbaka till den, och det är ju fantastiskt. Jag
tycker att ett viktigt mål för samtalen kunde vara att
vi återgår till den gamla uppgörelsen som jag och
Arne tyckte var bra.
Jag uttryckte mig slarvigt. Tidigare var papper,
stål och möbler kanske enkel produktion. I dag är det
mycket riktigt högkvalitativ produktion med stort
tekniskt och kunskapskrävande innehåll. Jag var
nyligen på ett möbelföretag i Fjugesta. Det ligger i
Örebro län. Man kan inte rekrytera personal till träin-
dustrin. Man gör designprisade möbler som säljer
jättebra. Men man kan inte utvidga, man får inte tag i
personal. Varför? Jo, för att det är svårt att få männi-
skor att motivera sig till att vidareutbilda sig på detta
område. Man har svårt att rekrytera kompetent perso-
nal.
Kompetenskonton: Ja, vi kan vänta ett litet tag till,
Arne Kjörnsberg, för att se om detta löses mellan
arbetsmarknadens parter. Annars tycker jag att det
vore bra att se till att få ett system med kompetens-
konton motsvarande det som vi har för privat pen-
sionssparande. Det är också bra att se över förhållan-
dena för sin egen egendom. Vi måste vara överens
om att det är ett strategiskt mål att klara kompetensen
i framtiden.

Anf. 116 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag nådde mitt syfte att få Johan
Pehrson att lugna ned sig lite grann. Därmed är jag
nöjd, men jag begärde replik en gång till för att tacka
den vänliga person som på min bänk har lagt fram
blanketten N6. Jag misstänker starkt att det är skat-
teutskottets kanslichef som har gjort det. Jag har tänkt
gå till Carl Erik Hedlund och Per Rosengren för att få
lära mig att fylla i den blanketten.

Anf. 117 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Bra! Då kan jag delta i den utbild-
ningen.
Jag kan inte förstå varför de som driver frisersa-
long, korvkiosk e.d. skall behöva uppge om de äger
skog eller inte, men det kan kanske Per Rosengren
svara på.

Anf. 118 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag anmälde mig på talarlistan för att
få kommentera skatteutskottets ordförandes anföran-
de. Jag har svårt att låta bli att göra det.
Arne Kjörnsberg uppehöll sig länge vid skatte-
samtalen. Det är minst sagt så att Arne Kjörnsberg
visar en viss kärlek till de just nu pågående samtalen,
som om det i sig är viktigt att processen är långsam
och tar tid. Man får gärna dra ut lite grann på den. Det
är möjligt att man just som skatteutskottets ordföran-
de kan tycka att den fokuseringen är intressant. Han
understryker att det absolut inte är någon brådska i
sammanhanget utan att vi skall ta i anspråk all tid
som behövs.
Arne Kjörnsberg konstaterar att det finns mycken
kunskap i de motioner som vi just nu behandlar. Det
är intressant att höra att Kjörnsberg tycker det, men
han kan gärna ta till sig lite grann av den kunskapen.
Läs gärna motionerna en gång till! Det gick kanske
lite för snabbt att avslå samtliga motioner i detta
sammanhang.
Kristdemokraterna vill sänka de sysselsättnings-
kvävande skatterna. Det är därför enligt vår uppfatt-
ning väldigt bråttom att komma till skott. Vi vill ha
fler människor i arbete. Detta är tydligen inte bråttom
för socialdemokraterna. Det förvånar mig lite grann,
för det är faktiskt det som det handlar om.
Yvonne Ruwaida sade att man från hennes håll
tycker att skattebasen arbete kanske är för stor. Det är
precis rena motsatsen mot vad kristdemokraterna
tycker. Vi tycker att den bör bli ännu större. Det
handlar då nämligen om hur många som arbetar och
hur många som inte arbetar. Kan vi öka den skatteba-
sen, behöver vi inte ta ut lika mycket skatt av var och
en. Vi blir då många fler som betalar skatt, och så vill
vi se att det blir.
Av sysselsättningsskäl känner vi alltså en stor
otålighet inför regeringens sätt att bedriva skattesam-
talen. Vi ogillar långbänken. Regeringen skall regera.
Det sades från vänsterhåll att var och en som kommer
till skattesamtalen har ett ansvar, och det är självfallet
riktigt, men vi förväntar oss att regeringen skall rege-
ra och att initiativen kommer från det hållet.
Sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare -
ja visst, det säger vi också från kristdemokratiskt håll.
Vi har ett jättebra förslag, och vi kan modifiera det,
om också regeringen ställer sig bakom det. Problemet
är sannolikt inte att finna en majoritet här i riksdagen.
En sådan finns redan för de här skattesänkningsför-
slagen för låg- och medelinkomsttagare. Problemet är
förmodligen i stället de stödpartier som regeringen
har.
Kom igen till riksdagen, så skall vi ställa oss bak-
om sänkningar av skatterna på låg- och medelin-
komsttagarna!

Anf. 119 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Det lät på Holger Gustafsson som om
vi skulle vilja motverka att fler människor får jobb.
Så är det absolut inte. Jag talade om balansen mellan
skattebaserna arbete, miljö och kapital. Vad jag ville
påpeka var att skattebasen miljö minskat i Västeuropa
under de senaste 20 åren medan skattebasen arbete
har ökat. Även skattebasen kapital har minskat. Vi
tycker att detta är en olycklig utveckling.
Jag sätter inte detta i relation till att färre männi-
skor skall jobba, utan skattebasen arbete har faktiskt
ökat därför att vi fått en ökad beskattning på arbete
under de senaste 20 åren i hela Västeuropa. Vi anser
att det är en olycklig utveckling.
Holger Gustafsson missförstod eller misstolkade
det som jag sade i det sammanhanget.

Anf. 120 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag har knappast några kommentarer
till det. För mig är skattebasen den grupp som man
debiterar ut skatten på. Vi vill inte att den skall mins-
ka. Den skall bli större.

Anf. 121 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Nej, Holger Gustafsson, jag känner
inte någon kärlek till pågående skattesamtal. Kärlek
reserverar jag för mycket viktigare och mer näralig-
gande frågor än skattesamtal. Däremot hyser jag en
stor respekt för en inbjudan till riksdagens partier som
accepterats av Bo Lundgren, Mats Odell, Karin Pil-
säter, Per Rosengren, Yvonne Ruwaida och Rolf
Kenneryd. I varje fall tycker vi att man skall ha stor
respekt för detta. Vi menar allvar med samtalen, och
då skall vi arbeta målmedvetet och inte hafsa i väg.
Jag tror att jag kan påstå att hafsverk alltid blir dåliga.
Om sedan Holger Gustafssons utsträckta hand ha-
de samband med sänkt skatt på hushållsnära tjänster,
springer i varje fall inte jag benen av mig för den.

Anf. 122 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det är bra med respekt för dem som
sitter i förhandlingar med regeringen. Jag tycker att
man skall ha det, men jag tycker att man kanske
skulle ha en aning mera respekt för alla dem som just
nu går utan arbete och som kanske på grund av sänkta
skatter skulle kunna få sysselsättning lite snabbare.
Jag tycker att det skulle väga lite tyngre i vågskålen.
När det gällde förslaget till sänkta skatter för låg-
och medelinkomsttagare var det inte hushållsnära
tjänster som jag tänkte på. Vi har ett förslag till en
radikal höjning av grundavdraget. Det har en god
effekt, som vi kan diskutera tillsammans.

Anf. 123 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag tycker att Holger Gustafsson nu
gick över en gräns. Jag tillåter mig därför att påminna
om de år när statsskulden fördubblades, arbetslöshe-
ten trefaldigades och budgetunderskottet fyrfaldiga-
des. Det var då som Holger Gustafssons parti tillhör-
de majoriteten här. Det är detta som ni nu skryter
med. Vi har där ett problem som är avgörande för att
hjulen inte snurrar fortare.
Om Holger Gustafsson bara antyder att det parti
som jag representerar inte vill göra allt för att få ned
arbetslösheten, som är vårt nationellt absolut största
problem, blir jag sorgsen.

Anf. 124 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Alla vet att kampen för att rätta till
budgetunderskottet i början av 90-talet hade sin grund
i 70- och 80-talen, när vi hade en blandning av rege-
ringar. Kristdemokraterna var inte med, men vi avsä-
ger oss inte vår skuld i det sammanhanget. Det är
fråga om en skuld som delas av flera. Men låt inte
detta få skymma det som vi behöver göra för framti-
den. Låt oss i stället ta gemensamma tag för de åtgär-
der som behöver vidtas.
Ingen har kritiserat regeringen för att den har ska-
pat budgetbalans, men låt oss nu gå vidare med såda-
na saker som är viktiga. Vi kanske kan enas om skat-
tesänkningar för att åstadkomma nya jobb.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Mervärdesskatt

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU12
Mervärdesskatt

Anf. 125 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 12
behandlas ett antal motioner som handlar om mervär-
desskatten. Moderaterna har reservationer på ett antal
områden, men jag tänker här bara beröra ett par av
dessa.
Först och främst kan man konstatera att Sverige är
ett högskatteland. Vi har ett skattesystem som är
kontraproduktivt, dvs. vi har en utveckling i landet
som innebär att vår välfärd utvecklas sämre än i andra
länder. Vi ligger i Västeuropas bottenliga när det
gäller BNP per capita. Människor kan inte leva på sin
lön, och företagen tvekar att anställa på grund av bl.a.
det höga skattetrycket. Nivån på det svenska skatte-
trycket är nu 54 % av BNP, medan snittet i OECD
ligger under 40 %. Även när det gäller momsen ligger
vi högst. Sverige har tillsammans med Danmark Eu-
ropas högsta moms med 25 % som grundskattesats.
Lägre skattesatser gäller för vissa varugrupper.
Det höga skattetrycket, som medför ett speciellt
hårt skattetryck på arbete, gör att företag som verkar i
arbetsintensiva branscher, t.ex. hotell och restaurang
samt service, har speciellt svårt att få tillräcklig lön-
samhet. Samtidigt som bl.a. dessa servicenäringar har
svårt att hålla konkurrenskraftiga priser skulle många
hushåll efterfråga dessa tjänster om de bara hade råd.
Det är alltså inte brist på arbetsuppgifter som är orsak
till den höga arbetslösheten. Det är i stället bristen på
konkurrenskraftiga priser på de tjänster vi skulle
kunna köpa för att få mer fritid och annat.
Den privata tjänstesektorn spelar en allt större roll
för sysselsättningen. Det visar sig att de länder som
haft en god tillväxt av den privata tjänstesektorn ock-
så haft en positiv utveckling av den totala sysselsätt-
ningen. Under 90-talet ökade den totala sysselsätt-
ningen kraftigt i USA, Nederländerna och Irland,
medan den i Sverige, Tyskland och Danmark mins-
kade. Och här är Sverige det enda land som uppvisar
en minskad sysselsättning i den privata tjänstesektorn
under samma period. Danmark och Sverige är de
enda länder med en privat tjänstesektor som svarar
för mindre än 40 % av den totala sysselsättningen. En
expansiv privat tjänstesektor är också en viktig förut-
sättning för att åstadkomma en ökad specialisering i
ekonomin och därmed ökat välstånd.
Servicebranschen inrymmer en stor och outveck-
lad affärspotential i Sverige och det gäller att både
skattesystemet och övrig infrastruktur går i takt med
omvärlden. Företagen kan inte med det höga skatte-
tryck vi har anställa folk för att utföra tjänster till
rimliga priser. Det är den höga kostnaden för att köpa
service som är ett av de största hindren. Momsen är
här en del av orsaken till den höga kostnaden.
Hotell- och restaurangbranschen är exempel på en
mycket arbetsintensiv bransch och har också stor
betydelse för turistnäringen. Momsen på de serve-
ringstjänster som restaurangerna debiterar sina kun-
der uppgår till 25 %. Köper samma kund maten i en
livsmedelsbutik debiteras hon bara 12 %. Detta inne-
bär att restaurangernas relativa konkurrenskraft mins-
kar kraftigt. Detta är ett större problem i Sverige än
på de flesta andra håll på grund av den höga nivån på
den normala momsen, som är 25 %. Den stora skill-
naden mellan restaurangmomsen på 25 % och mat-
momsen på 12 % skapar också en mängd praktiska
och administrativa problem. Så måste t.ex. restau-
ranger med mat för avhämtning ta ut en lägre skatt för
denna del av verksamheten, men måste ta ut full
moms om samma mat äts i lokalen. Den uppdelade
momsen på hotell för logi och frukost skapar också
problem. Frågan är om frukosten är en del av en
övernattning eller om den skall beskattas separat.
Denna fråga prövas just nu rättsligt. Det blir med
nuvarande regler många svåra gränsdragningsfall och
det skapar gråzoner.
Restaurangnäringen har hög personaltäthet och
möjlighet att sysselsätta betydligt fler än i dag med
bättre konkurrensförutsättningar. Förutom att de höga
kostnaderna drabbar hushåll som inte har råd att köpa
restaurangtjänster i den utsträckning de skulle ha
behov av drabbar det turistnäringen eftersom en stor
del av denna består av restaurangtjänster. Turistnä-
ringen är en viktig bransch som har många möjlighe-
ter till tillväxt. Men den är också som skattebas en
synnerligen rörlig sådan, dvs. det är lätt att turismen
så att säga går till andra länder.
Över huvud taget är skattetrycket för hårt i Sveri-
ge rent allmänt sett och i synnerhet på arbete. I av-
vaktan på en generellt lägre skattenivå bör regeringen
se över arbetsintensiva branscher som restaurangnä-
ringen. Reglerna inom EU har hitintills lagt hinder i
vägen för att sänka restaurangmomsen, men nu pågår
det emellertid ett arbete inom EU som syftar till att
eventuellt göra det möjligt att sänka skatten på ar-
betsintensiva tjänster. EU-kommissionen lade för en
kort tid sedan fram ett förslag i denna riktning och
den 15 mars skall förslaget behandlas av EU:s fi-
nansministrar. Om detta förslag går igenom borde det
öppna möjligheter för Sverige att genomföra en sänk-
ning av momsen inom arbetsintensiva branscher, dit
bl.a. restauranger hör. Vi förutsätter därför att rege-
ringen i dessa och andra sammanhang arbetar för att
påverka reglerna inom EU så att det blir möjligt att
förbättra konkurrensvillkoren för dessa branscher.
Då går jag över till ett annat område. Det jag tän-
ker beröra är de straffavgifter som drabbar företagare
om de inte redovisar momsen rätt. Skattetillägg på-
förs vid fel i momsredovisningen, även i de fall där
staten inte förlorat några pengar eller förlusten varit
försumbar. Detta är mycket stötande och strider mot
det allmänna rättsmedvetandet.
Detta system sänder helt fel signaler till företagen
och då speciellt de små, vars tillgång på skatteexper-
tis är begränsad. Skattetilläggen bör därför slopas helt
i dessa fall. Ett beslut med denna innebörd bör kunna
fattas utan att invänta resultatet av den sent omsider
tillsatta utredningen, vars syfte är att se över skatte-
tilläggsinstitutet. Åtgärder för att gagna företagskli-
matet brådskar. Att direkt ta bort skattetillägg för
denna typ av fel kunde vara en utmärkt signal till alla
dem som tycker att företagsklimatet bör förbättras.
Ett tredje område som jag vill beröra gäller tid-
punkten för inbetalning av moms. En åtgärd i syfte att
visa på förståelse för företagens villkor vore att ändra
tidpunkten för inbetalning av moms. Vi har tidigare
behandlat denna fråga, bl.a. vid höstens budgetdebatt.
Principen för inbetalning av moms bör vara att man
inte har ett system som innebär att företagen måste
betala in moms till staten innan de själva fått betalt
för sina fakturor. Vi anser att problemet bäst löses
genom att alla företag, inte bara de mindre, skall få
betala in skatten den 12:e i andra månaden efter upp-
bördsmånaden.
Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bara bifall
till Moderaternas reservation 1 under mom. 1, men
jag står naturligtvis bakom samtliga av våra reserva-
tioner.

Anf. 126 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Först av allt vill jag meddela att
Kristdemokraterna ställer sig bakom samtliga krist-
demokratiska reservationer, men jag kommer att välja
att endast yrka bifall till reservation nr 8 i mom. 10
Skatteutskottets betänkande nr 12 inbjuder läsaren
till många funderingar. Det är inte blygsamma öns-
kemål om man sammanslår alla förslag till ett gemen-
samt och samtidigt får uppdraget att finansiera det
hela. Visst vore det önskvärt med lägre skattekvoter
över hela linjen, men varifrån skall vi ta in kostnader-
na och finansiera detta? Ja, kanske någon säger, det
spelar ingen roll, bara det inte drabbar mig.
Utskottet har avstyrkt samtliga motioner. Jag an-
ser emellertid att det vore smakfullt om regeringen tar
till sig ett och annat av den debatt vi håller i dag. Jag
skulle vilja lyfta fram några kristdemokratiska värde-
ringar som borde kunna lyfta debatten till ett högre
och mer realistiskt plan med hänsyn till skattebetalar-
na.
Det är något förvånande att vi accepterar en be-
skattning på entréer till djurparker med 25 % medan
entrén för att se djuren som förevisas på cirkus endast
skall beläggas med 6 % i skatt. Det borde vara ett
rättvisekrav att nöjesparker och djurparker belastades
med samma skattesatser. Jag förstår inte hur vi skall
kunna motivera denna skillnad.
Det är märkligt att ideella föreningar inte skulle
kunna få bedriva en verksamhet med second hand-
försäljning. Många ideella insatser görs dagligen i
dessa små butiker. Syftet med många personers enga-
gemang är att gynna den egna verksamheten och som
en följd därav låta marknaden få del av begagnade
varor.
Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram just de ide-
ella föreningarnas möjlighet att bedriva sin verksam-
het utan beskattning av försäljningen. Det är naturligt
att staten låter en vara bli beskattad i den händelse
som är vanligast, dvs. att den säljs för att ge ekono-
misk vinning åt försäljaren. Men dessa ideella butiker
bedriver en verksamhet som snarare har hjälpande
som målsättning än ekonomisk vinning. Det har inte
varit tanken att man skulle erhålla ekonomiska för-
delar genom dessa second hand-butiker, och därför
borde inte heller staten utkräva någon moms från
dem. Arbetet går oftast till så att ideellt arbetande
människor avsätter både tid och kraft till förmån för
sin förening eller annat ideellt ändamål. Det kan vara
hjälp för människor i u-länder eller andra behjärtans-
värda ändamål.
Kristdemokraterna anser det vara fel att beskatta
ideella föreningar som har till syfte att dels hjälpa
människor med ekonomiska behov i vårt samhälle,
dels hjälpa människor i andra länder med ekonomisk
misär. Vi borde kunna låta ett eventuellt överskott gå
till välgörande ändamål. Därför borde staten också
göra det möjligt för dessa föreningar att hjälpa behö-
vande i deras misär. Den förening som inte är obser-
vant kan drabbas oerhört hårt, göra en felbedömning i
dylika fall och därefter drabbas av höga skatter.
Det borde därför klart framgå att en ideell före-
ning som inte har vinstsyfte skall kunna bedriva en
verksamhet som är momsbefriad. Arrangörer av t.ex.
biståndsverksamhet skall inte behöva leva i osäkerhet
om huruvida deras vinst från affärsverksamheten
skall komma att beskattas eller ej. Det borde vara en
självklarhet att denna verksamhet skall vara föremål
för skattefrihet.
Kristdemokraterna vill värna om de många svens-
ka ideella organisationer som lägger ned stor möda
och många timmar på att både samla in och därefter
sälja vidare varor med enda syfte att hjälpa både
köparen och dem som får del av verksamhetens re-
sultat. De som ställer upp i dessa butiker på helt ideell
bas, alltså utan någon som helst förtjänst - jag tror att
det är nästan alla - borde också få uppleva att deras
personliga insats kom de behövande till del. Därför
borde det vara en självklarhet att staten inte beskattar
deras insatser och verksamheten med momsuttag.
Kristdemokraterna vill härmed, fru talman, lyfta
fram alla dessa människor som utför ett osjälviskt
arbete till förmån för många behövande och väntande
människor här i vårt land och inte minst i våra u-
länder världen runt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Anf. 127 ULLA WESTER (s):
Fru talman! Det är stimulerande att vi varje år ef-
ter den allmänna motionstiden har en mängd motio-
ner som berör mervärdesskattesystemet att ta ställ-
ning till. En del av motionerna är gammal skåpmat, så
att säga, men andra är nya och fräscha och tyder på
kreativitet.
Att momsfrågorna engagerar beror på att de är
viktiga ur många aspekter: för vår statskassa, för
EU:s budget och - inte minst - för enskilda företag
och hushåll. Att t.ex. vi socialdemokrater tillsammans
med Centerpartiet kunde sänka matmomsen så rejält
under förra mandatperioden har säkerligen betytt
väldigt mycket för de allra flesta barnfamiljerna.
Vad som kan sägas generellt om årets momsmo-
tioner är att motionärerna sällan eller aldrig nämner
ordet finansiering. Jo: Kristdemokraterna berör det i
en av sina motioner. En momssänkning kostar i skat-
tebortfall. Naturligtvis är det viktigt att avväga om
denna kostnad motsvarar nyttan för hushållen, om
fördelningsprofilen blir den rätta och vad vi alla
måste avstå från för att bekosta åtgärden.
En annan aspekt att ta hänsyn till är att vi inte
längre hanterar de här frågorna självständigt. Moms-
frågorna är ju hårt reglerade i EG-direktiv. Detta
faktum kan naturligtvis i första ögonblicket upplevas
som både provocerande och byråkratiskt. Men samti-
digt är vi i Sverige, såväl som de övriga medlemssta-
terna, i allra högsta grad gynnade av att den inre
marknaden fungerar smidigt. Varje medlemsland har
ändå sina specifika undantag från kraven på konfor-
mitet, och alla länder ser också enskildheter i det
gemensamma systemet som man skulle vilja förändra
av nationella skäl.
Ytterligare en allmän reflexion kring motionerna
är att en del motionärer närmast oreflekterat utgår
ifrån att det alltid är negativt med skattskyldighet.
Men så är ju faktiskt inte alltid fallet. Vi kan ta kul-
tursektorn som exempel. Också i år yrkas det på ett
avskaffande av kulturmomsen, såsom vi har hört.
Men generellt sett är det faktiskt så att kultursektorn
tjänar på sin skattskyldighet och alltså i praktiken
skulle förlora ekonomiskt på ett bifall till dessa mo-
tioner. Det är troligen inte vad motionärerna avsett.
Som en sista allmän reflexion vill jag ta upp den
andemening man kan spåra i flera motioner, nämligen
att graden av en verksamhets nytta skulle utgöra nå-
gon sorts grund för momssatsens storlek: ju viktigare
verksamhet, desto lägre moms, med andra ord.
Möjligen är det för mycket begärt att varje enskild
ledamot skall sätta sig in i mervärdesskattelagens alla
vindlingar. Men jag tycker ändå att det borde vara
känt att undantag och särskilda konstruktioner skapar
gränsdragningsproblem, oklarheter och orättvisor och
därmed också långdragna skattemål som egentligen
inte gagnar någon. Är det ett belöningssystem som
motionärerna efterfrågar är momssystemet sannerli-
gen inte det rätta instrumentet.
Till dagens betänkande har fogats elva reservatio-
ner och ett särskilt yttrande. Vi har delvis hört vad
reservationerna innehåller: momssänkningar på serve-
ringstjänster, på entréer till djurparker och nöjespar-
ker, på konstgalleriers försäljning och på övrig kul-
turverksamhet. Även skattetilläggen, momsredovis-
ningsperioderna, investeringsvarorna och de ideella
föreningarnas skattestatus tas upp.
Jag instämmer i Olof Palmes så ofta citerade ord:
"Politik är att vilja." Men, fru talman, politik är också
att prioritera.
När vi här i riksdagen fattade beslut om harmoni-
sering av våra momsregler till EU:s mervärdesskatte-
direktiv gjorde vi det parallellt med den stora och
svåra budgetsaneringen. I dag har vi i vårt land en
helt annan ekonomisk situation än då, och successivt
har vi kunnat förbättra och förändra också i mervär-
desskattelagen. Jag vill påminna om t.ex. införandet
av gruppregistrering, en gång till om sänkningen av
matmomsen och förbättringar för framför allt småfö-
retagen vad gäller momsredovisningsperioderna.
Även om vi i dag har ett gynnsamt ekonomiskt lä-
ge är budgetdisciplin nödvändig och en förutsättning
för stabilitet. Framöver kommer vi att ha pengar till
att genomföra skattelättnader. Vilka och i vilken
omfattning diskuteras just nu i de omtalade skatte-
samtal som regeringen har inbjudit samtliga partier
till. Utfallet av de här överläggningarna kommer att
bli summan av alla prioriteringarna. Att en del förslag
hamnar nederst på förändringslistan innebär inte att
de är dåliga, bara att de andra förslagen har bedömts
som mer angelägna att genomföra.
Så, politik är att prioritera.
Vad skulle t.ex. kristdemokraterna välja? Är det
sänkt moms på böcker, på djurparker eller en för-
längning av momsredovisningsperioderna för företa-
gen? Om det skulle bli det sistnämnda, önskar de som
moderaterna ha samma tidsmarginaler för stora som
för små företag?
Och vilket är mest angeläget för moderaterna? Är
det sänkt moms på serveringstjänster eller på konst?
Eller är det redovisningsperioderna som är mest an-
gelägna för dem?
Kan det kanske i förlängningen rent av bli så att
yrkandena i de här elva reservationerna liksom sakta
tonar bort om en sänkning av inkomstskatterna lyfts
fram som en av möjliga förändringar eller dubbelbe-
skattningen eller förmögenhetsskatten?
Jag menar att det är nödvändigt att sätta in mer-
värdesskattefrågorna i hela skattebilden och utifrån
den helhetssynen göra prioriteringarna. Detta blir i
dag utskottsmajoritetens svar till reservanterna. Jag
tycker att det är olämpligt att under pågående skatte-
diskussioner låsa fast oss i ett förhandlingsutrymme.
Jag utgår från att de övriga partiernas ledamöter delar
den uppfattningen.
Yrkandena i reservationerna som berör de ideella
föreningarna, skattetilläggen och jämkningsförfaran-
det för investeringsvarorna innebär också de budget-
förändringar. Till saken hör att de här frågorna ingår i
pågående utredningar och det behöver de göra. Ge-
mensamt för dem är bl.a. deras komplexitet. Vi soci-
aldemokrater vill avvakta utredningarnas ställnings-
taganden innan vi är beredda att lämna förslag till
beslut. Vi tror att det är klokt.
Fru talman! Med pågående skattesamtal och ut-
redningar som grund vill jag till sist yrka avslag på
samtliga reservationer och bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande nr 12.

Anf. 128 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara kommentera en sak som
Ulla Wester sade i sitt anförande, nämligen att bl.a.
moderaterna har haft svårt att ange finansieringskällor
för våra önskemål om skattesänkningar. Det är helt
felaktigt.
Den största finansieringskällan för vårt önskemål
om lägre skattetryck är att sysselsättningen kommer
att öka. Vi får en minskad arbetslöshet. Det är ju den
som är den stora kostnaden. Men detta kan man se
som en dynamisk effekt. För att vara på den riktigt
säkra sidan har vi dessutom i höstas i budgetproposi-
tionen angivit en rad besparingsområden som vi vill
ta pengar från för att göra det möjligt att sänka skat-
tetrycket totalt sett. Det vi förespråkar är ett totalt
sänkt skattetryck. Vi vill inte sänka skatten på vissa
områden och höja den på andra. Vi vill sänka skatter-
na och spara på utgifterna. Det är vår utgångspunkt
och våra prioriteringar.

Anf. 129 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Om det har varit svårt eller lätt att
ange finansieringskällor vet jag inte. Jag har inte
hittat dem över huvud taget i motioner eller reserva-
tioner. Och jag tycker att jag har läst noga. Det är
möjligt att jag har missat något. I så fall ber jag om
ursäkt.
Av dynamiska effekter tycker jag att vi borde ha
lärt oss oerhört mycket i det här landet. Vi vet att
ofinansierade sänkta skatter är att skjuta skatteupp-
börden framåt. Det är där vi är i dag. Skatter skall inte
vara höga för skattens egen skull. Det är vad vi an-
vänder pengarna till som är viktigt.

Anf. 130 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara poängtera ytterligare en
gång att jag tror att de dynamiska effekterna kommer
att göra att våra skattesänkningsförslag kommer att
bli mycket mer positiva än man först tror.
Men jag sade också att det inte är genom de dy-
namiska effekterna som vi räknar hem pengarna. Vi
har rena besparingsförslag som vi angav i höstas.
Bl.a. vill vi minska stödet till företagen. Vi vill ha
mer effektiva AMS-åtgärder. Detta är bara två av
många områden där vi har angett en ren finansiering
för våra skatteförslag.

Anf. 131 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Tro skall vi kanske göra någon an-
nanstans än här i kammaren.
Minska företagsstödet, säger moderaternas repre-
sentant. Ja, det kanske låter bra och är lätt att lägga
fram. Men sedan läser jag i dagens reservationer om
turistnäring m.m. som ni yrkar förändringar för. Det
är företagsstöd för hela slanten. Det hänger inte rik-
tigt ihop.

Anf. 132 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Det var glädjande att förnimma ljuset
i tunneln om en förändring av skattebördan. Kan vi ta
det som intäkt för att vi efter skatteöverläggningarna
också skall få uppleva en lättare börda för människor
som känner sig väldigt tyngda av arbetsbelastning
och dessutom av den skattebelastning som råder för
tillfället. Jag tänker i synnerhet på de ideella före-
ningar som jag nämnde i mitt anförande.

Anf. 133 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Frågan om de ideella föreningarna vet
jag inte hur många gånger jag har debatterat med
kristdemokraternas representanter. Det är bara repre-
sentanten som skiftar, åsikterna är desamma.
Faktum är att de ideella allmännyttiga föreningar-
na är skattebefriade. Jag har lite svårt att förstå pro-
blemet, att frågan behöver utredas.
Det finns i det här fallet som i så mycket annat
värdekollisioner. Om vi tittar närmare på de små
företagen, t.ex. de som driver second hand-handel,
tror jag inte att de tycker att konkurrensen känns
alldeles ren när de jämför med föreningarna.
Saker och ting är inte så enkla. Hittills har inte de
bekymmer funnits som kristdemokraternas represen-
tant berör. Vi socialdemokrater delar det rent mora-
liska stödet för de allmännyttiga föreningarna med
kristdemokraterna.

Anf. 134 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Då var det dags att diskutera frågan
om mervärdesskatten och de motioner från allmänna
motionstiden som behandlar den frågan.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att bl.a. en
sänkning av momsen på restaurangnäringen skulle
vara positiv för sysselsättningen och utvecklingen
inom den branschen. Reglerna i sjätte mervärdes-
skattedirektivet tillåter inte Sverige att sänka skatten.
Därför är det intressant att i dag lyssna på Moderater-
na - detta hycklande parti. Man berättar halva san-
ningen och döljer resten.
Det skulle ha kunnat vara möjligt att i dag sänka
momsen på restaurangtjänster till 12 eller 6 %. Men
den chansen försatte Moderaterna i förhandlingarna
vid EU-inträdet. Länder som 1991 hade differentierad
moms, dvs. sänkt moms, på restaurangnäringen kun-
de förhandla sig till detta. Sverige kunde i sina an-
sökningsförhandlingar faktiskt ha förhandlat sig fram
till detta. Moderaterna styrde dessa förhandlingar och
sade inte flaska. Det är betecknande. Sedan står Mo-
deraterna i kammaren i dag och hycklar om denna
bransch. Varför gjorde ni ingenting åt frågan? Ni
hade alla möjligheter i världen att förhandla. Flera
andra länder hade förhandlat, dvs. länder som 1991
hade sänkt moms på restaurangnäringen. Det hade
Sverige 1991. Varför gjorde ni ingenting? Varför står
ni här och spelar dragspel i dag? Det är botten att i
den politiska debatten inte hålla sig till sanningen,
dvs. döljer hälften av informationen i ärendet. Det är
jättedåligt.
I nästa skede säger man att EU-kommissionen har
lagt fram ett förslag som innebär att sänka momsen
på vissa tjänster. Visst! Men Catharina Hagen vet
precis likaväl som jag att där räknas inte restaurang-
tjänsterna upp. Där räknas upp frisörer, cykel- och
bilreparationer och den typen av tjänster. De andra är
exkluderade. Det vet Catharina Hagen och Modera-
terna. Men hon står här framme och låtsas som om
det regnar.
Man skall hålla sig till de faktum som finns när
man debatterar i kammaren. Det är inte värdigt att
hyckla här.
Det finns en del andra frågor som är intressanta.
Ulla Wester tog upp en av dem, bl.a. i reservation 3
om momsbefrielse av teater, cirkus osv. Men om det
skulle införas skulle dessa instanser behöva höja sina
priser.
När moms infördes på biobiljetter för ett antal år
sedan, minskade kostnaderna för biografägarna. De
kunde göra avdrag för ingående moms, vilket de inte
kunde göra innan.
En momsbefrielse på detta område skulle öka bil-
jettpriserna. Är det vad ni reservanter vill, eller har ni
inte tänkt steget fullt ut?
Prata med biografnäringen. Varför motsatte man
sig inte införandet av 6-procentig moms på biobiljet-
terna? Jo, för att man såg att avdragsrätten var värd så
mycket att man fick minskade kostnader och därför
kunde hålla ned priserna.
Förse er själva med fakta innan ni reserverar er i
de olika betänkandena.
Jag kan hysa en viss sympati för frågan om ideella
föreningar. Samtidigt är konkurrenssituationen oer-
hört viktig. Ulla Wester var också inne på den frågan.
Jag tror inte heller att näringsidkare som driver han-
del med second hand-varor skulle tycka att det var
särskilt roligt att en konkurrent befrias från moms så
att konkurrenten kan hålla lägre priser. Är det det
man vill? Jag tror inte att man har tänkt igenom situ-
ationen.
Sedan kommer vi till frågan om reglerna för
momsinbetalningar. Det var Vänsterpartiet som fick
igenom en kompromiss i första skedet. Mindre före-
tag med en omsättning lägre än 40 miljoner undan-
togs. Vi arbetade konstruktivt, och vi hade uppfatt-
ningen att situationen måste lösas för de mindre fö-
retagen.
Därefter kom skattekontot, och i dag är problemet
i stort sett borta. Så sent som i september under valrö-
relsen hörde jag representanter för både Kristdemo-
krater och Folkpartiet säga att den förtida momsin-
betalningen skall upphöra. Den existerar inte längre.
Det finns inte ett enda företag som betalar in moms i
förtid i dag. De stora företagen har fram till den 26 i
månaden på sig. De ser till att faktureringen sker på
ett sådant sätt att de aldrig betalar ett öre i förtid.
Nu vill man förlänga denna period fram till den
12. Det skulle orsaka en hel del problem för skatte-
kontot. Det får inte dessa effekter.
I reservation 10 framgår att den tidigarelagda re-
dovisnings- och betalningstidpunkten avseende moms
för företag med en omsättning över 40 miljoner kro-
nor försämrar dessa företags likviditet och försvårar
för dem att satsa på nya investeringar och - inte minst
- nya anställningar.
Lite sans och måtta i debatten! Visst, det blir ett
visst försvårande, men det medför inte några kostna-
der. Ni vill förlänga perioden 16 dagar till. Jag tror
inte att de stora företag som denna fråga berör inte
anställer folk av denna anledning. Det förhindrar inte
nyanställningar. Med förlov sagt får det finnas lite
proportioner i debatten.
Det finns en reservation som jag har viss sympati
för. Det skall nog också sägas. Det gäller skattetilläg-
get för periodiseringsfel. Det är en ganska olycklig
situation, i synnerhet om man råkar betala in momsen
för maj månad i stället för februari. Det är lite olyck-
ligt att ta ut skattetillägg för ett sådant periodiserings-
fel.
Men här måste man vara noggrann med vad peri-
odiseringsfel innebär. Ordet måste definieras. Därför
är det viktigt att definiera de regler - som förhopp-
ningsvis kommer på området - på ett sådant sätt att
om periodiseringsfel upptäcks vid en revision två tre
månader senare kan det tas ut skattetillägg. För redan
åtgärdade periodiseringsfel bör det inte tas ut några
skattetillägg. Vi arbetar för att en sådan förändring
skall komma till stånd. Det finns en hel del att göra.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet.

Anf. 135 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag står inte här och hycklar, Per Ro-
sengren. Jag döljer inte medvetet någon information.
Jag låtsas inte heller som om det regnar. Per Rosen-
gren säger att vi skall ha sans och måtta i debatten.
Det kunde gälla honom också.
I sakfrågan anser jag följande. Man skall kunna
arbeta för t.ex. sänkt skatt på arbete i framtiden, även
om vi i en viss förhandlingssituation inte drev frågan.
Förhållandena i omvärlden ändras. Det kan inte ligga
oss till last för all framtid att vi inte förhandlade fram
en lägre momssats på restaurangnäringen.
Vi är överens om att vi vill arbeta för lägre skatt
framför allt inom arbetsintensiva branscher. Det skall
vi kunna göra utan att bli ifrågasatta i våra ärliga
intentioner.
Jag noterar att Per Rosengren tycker att det är po-
sitivt för sysselsättningen med sänkt skatt. Det är bra
att vi har fått klart för oss att Per Rosengren är över-
ens med oss om den saken. Sysselsättningen påverkas
ju av skattesituationen. Det har vi ansett länge inom
Moderaterna.
Till sist är jag tacksam för att Per Rosengren i alla
fall har en viss förståelse för vår uppfattning när det
gäller skattetilläggen. Det noterar jag med tillfreds-
ställelse.

Anf. 136 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Här diskuterar vi mervärdesskatten,
och Catharina Hagen använde två tredjedelar av sitt
anförande till att tala om restaurangnäringen och
momsen på denna. Jag säger bara att ni hade chansen
att se till att vi fick sänkt moms.
Vi har drivit kravet på sänkt moms på restaurang-
näringen en längre tid. Vi menar att vi kanske skulle
kunna gå fram och testa EU i det här sammanhanget,
t.o.m. sträcka ut det som EU-kommissionen nu arbe-
tar med. Vi har också kämpat för att Sverige aktivt
skall agera för EU-kommissionens förslag om treåri-
ga försök med sänkt moms på diverse tjänster. Vi har
aktivt arbetat för sådana förändringar.
Det intressanta är att Catharina Hagen nu står här
och pratar om restaurangnäringen. Jag diskuterar bara
momsen, inte skatten på arbete, därför att det här är
ett momsbetänkande. Men Catharina Hagen nämner
inte ett ord om att det är ni som har orsakat det här,
att vi inte har den möjligheten. Om ni hade agerat på
ett vettigt sätt hade vi haft den möjligheten. Men ni
var usla förhandlare inför EU-inträdet.
Jag kallar det hyckleri när man står här i kamma-
ren och döljer sanningen att man själv är orsaken till
det som man kritiserar. Jag tycker att man skall be-
rätta hela sanningen här i kammaren och inte anklaga
andra när man själv är orsaken till problemet.

Anf. 137 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara säga till Per Rosengren
att det är väldigt svårt för mig att här i dag säga i
detalj vad som var givande och tagande när det gällde
förhandlingarna inför EU-inträdet. Det är möjligt att
vi var dåliga förhandlare, men det behöver inte bety-
da att vi i fortsättningen aldrig kan arbeta för den här
frågan i framtiden på det sätt som jag har angivit. Det
är möjligt att vi var dåliga förhandlare, man jag står
inte och hycklar och säger att vi har varit bra för-
handlare.
Jag vill komma ifrån detta att vi skulle stå och
hyckla, därför att det gör vi inte. Vi vill arbeta för en
viktig sak, nämligen sänka skatten på arbete. Moms
är en sorts arbetsskatt, och i dag har vi talat om bl.a.
moms på restaurangtjänster. Det var det jag ville få
fram.

Anf. 138 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Ja, vi betalar en väldigt hög moms på
restaurangtjänster, men det skulle ha kunnat vara
annorlunda.
Jag menar att man skall berätta hela sanningen,
nämligen att det är ert fel att situationen är som den
är. Det är det jag har sagt hela tiden. Det skall ni
också stå för och säga. Vi har gjort misstag, men vi
erkänner våra misstag i olika debatter. Vi står inte här
i kammaren och hycklar och döljer att vi kan ha orsa-
kat vissa problem, men det gör ni. Sedan skyller ni
allting på andra i stället.
Ta ansvar för era beslut, era inkompetenta för-
handlingar och era inkompetenta avtal med EU i detta
sammanhang! Det är ni som är orsaken till att vi inte
kan ha lägre momssats på restaurangtjänster. Det är
bra att få det konstaterat.

Anf. 139 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag vill tala om innehållet i min mo-
tion Sk626, som handlar om turismen och inte bara
om momsfrågan, som är ett av de problem som man
ser. Momsen och skatten på arbete är ju problem som
finns inom denna stora bransch. För mig som kom-
mer från ett län som Dalarna är det en oerhört viktig
bransch.
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation nr 1. Precis som Catharina Hagen står jag
naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men
för tids vinnande yrkar jag bifall bara till nr 1.
Turismen är faktiskt en näringsgren där det finns
stora möjligheter till tillväxt, och då är momsen en
viktig del. Rätt skött och med rätta åtgärder är turis-
men mycket viktig. Det behövs åtgärder som skulle
kunna göra att vi som kommer från dessa delar av
landet ser en strimma av ljus i diskussionen om att
hela landet skall leva, hela Sverige skall leva. Vi ser
inte så mycket av det, och vi känner inte så mycket av
det just nu, när vi i folkräkning efter folkräkning
tappar befolkning.
I gårdagens debatt kallade näringsministern en
kollega "ännu en dysterkvist". Då gällde det Värm-
land. Kalla mig gärna "ännu en optimist"! Dalarna är
det tredje största turistlänet i Sverige. Bara Stockholm
och nya stora Västra Götalands län är större, allt räk-
nat i gästnätter. Men vi skall veta att mitt hemlän är
ett av de län där turismen har ökat mest under de
senaste tio åren. Att turismen är en viktig näringsgren
hos oss bevisas av att turismen omsätter
ca 4 miljarder kronor eller motsvarande ca 5 000
årsverken.
Jag tror att många undervärderar turistnäringen -
många som inte har upplevt den puls som turismen
trots allt ger i många kommuner, bl.a. avfolkade
kommuner, som annars skulle vara "stillsamma" och
ha mycket större problem utan den omfattande turis-
men. Här kommer både moms och skatter in i högsta
grad.
Jag tänker på två kommuner, för att ta två exem-
pel av femton hemma i Dalarna, och det är Malungs
och Älvdalens kommuner. Jag gissar att det just nu,
denna sportlovsvecka, finns 90 000-100 000 männi-
skor extra i dessa två kommuner i länet. Det är alltså
100 000 personer extra där just denna vecka!
Men det finns problem, och de beskrivs i den mo-
tion som jag har väckt, som skatteutskottet nu har
behandlat och föreslår skall avslås. En tröst är förstås,
som flera har varit inne på, bl.a. utskottets ordförande
Arne Kjörnsberg, att man hänvisar till de pågående
överläggningarna. Men de överläggningarna pågick
inte när motionen skrevs. En liten strimma av ljus har
någon sett tidigare i dag, och det kan jag också se när
det gäller den här motionen.
Turistnäringen är en personintensiv bransch. 40 %
av kostnaderna är personalkostnader i branschen i
dag. Jag har också tagit upp problemet med momsen.
Det är en sak som näringen själv bedömer vara ett
problem.
Många av de länder som konkurrerar med oss har
lägre moms. Vi vet att konkurrensen är stenhård.
Om man åker på den kommande turistmässan i
Göteborg om två tre veckor kan man se lite grann av
den konkurrens som finns. Det borde egentligen vara
plenifria dagar, om man såg att det är en näring som
kan utvecklas.
De momsnedsättningar som för närvarande borde
till kanske är en droppe i havet, men det gäller att
vända på alla stenar för att få i gång olika verksam-
heter.
Jag tror att alla känner till att just turistbranschen
är en bransch där de flesta företagen är småföretag.
Man väntar på bättre villkor för att kunna expandera,
utöka verksamheten, satsa hårdare och skaffa fler
arbetstillfällen. Det behövs alltså konkreta åtgärder,
och man skall inte avvakta, avvakta och avvakta.
Det finns flera problem än momssatsen, och vi
kommer till ett av dem i kammaren senare i kväll. Det
gäller bensinskatten, som också är en viktig del som
hör ihop med det här. Man kan alltså inte isolera bara
momsfrågan.
Det finns en färsk utredning om vad turismen be-
tyder. Den är neutral, då det är statens förlängda arm,
länsstyrelsen, som har gjort utredningen. I utredning-
en påpekas att turismen bör vara ett prioriterat sats-
ningsområde i de kommande tillväxtavtalen.
Det pågår nu en överläggning om skatterna, men
när det gäller den här näringen är det mycket väl
utrett vad som behöver göras. Jag tror inte att det
behövs varken Sahlingrupp eller Rosengrengrupp,
utan man kan fråga näringens företrädare konkret och
komma i gång snabbt.
Fru talman! Jag tror i alla fall att det är turistnä-
ringen själv som skall komma med de konkreta för-
slagen om vad som behöver göras. Det finns mycket
stora förutsättningar i den här branschen, och jag
tycker att vi skall ta till vara dem. Det här är inte
småföretagare som är några dysterkvistar, utan det är
människor som tror på Dalarna, som tror på Sverige.
Men vi måste ge de rätta förutsättningarna. Då kan
det komma till nya jobb. Jag är t.o.m. så optimistisk
att jag tror att det i den här näringen kan komma till
väldigt många jobb, som sagt var, om vi ger de rätta
förutsättningarna.

Anf. 140 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Eftersom Rolf Gunnarsson är uppe i
en debatt om betänkandet om mervärdesskatten, och i
synnerhet med den föregående diskussionen om re-
staurangnäringen i åtanke, skulle jag vilja att han ger
några förslag som gäller turistnäringen. Jag tror att vi
är överens om att turistnäringen är väldigt viktig och
att det skulle kunna skapas fler jobb inom den näring-
en. Det tror jag. Men vilka åtgärder efterfrågar egent-
ligen Rolf Gunnarsson när det gäller momsen? Det är
ju det betänkandet handlar om. Jag skulle vilja höra
några konkreta förslag. Jag återkommer i min nästa
replik.

Anf. 141 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Fru talman! Om Per Rosengren läser min motion
- den är ganska omfattande - ser han att det finns
konkreta förslag där. Momsen, som jag sade i mitt
anförande, är en del. En sänkt moms är en del.
Jag vet att Per Rosengren gav sina synpunkter i ett
tidigare replikskifte, men jag är inte säker på att det är
han som har alla svaren när det gäller hur företagen -
definitivt inte när det gäller småföretagen - utvecklas
i Sverige. Per Rosengren höjde tonläget ganska kraf-
tigt, men jag tar det inte som ett tecken på att han har
argumenten och lösningarna. Jag tror inte att småfö-
retagen i turistnäringen i exempelvis mitt hemlän
Dalarna kommer att blomstra om Per Rosengren får
igenom sina förslag.
Som svar på frågan vill jag säga att Per Rosengren
skall läsa motionen. Där finns det förslag till konkreta
åtgärder som kan vidtas för att denna bransch skall
utvecklas. Man vill utvecklas.

Anf. 142 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vi har faktiskt debatt här i kammaren
för att vi skall kunna ställa frågor till varandra och
också, förhoppningsvis, få svar. Jag har frågat vilka
konkreta förslag Rolf Gunnarsson föreslår när det
gäller mervärdesskatteområdet för att gynna turistnä-
ringen. För skidliftar osv. har momsen redan sänkts.
För persontransporter har momsen sänkts. För hotell-
näringen har momsen sänkts. Man skulle kunna labo-
rera med att momsbefria dem helt, men då får de
ingen avdragsrätt.
Momssystemet är som det är uppbyggt i dag fak-
tiskt positivt, åtminstone för de verksamheter som har
den 6-procentiga momsen, och troligen även för dem
som har den 12-procentiga. Jag har varken sett att
Moderaterna eller Rolf Gunnarsson har föreslagit att
vi skall ha lägre alternativmomssatser än dem som vi
har i dag. Vi får ha två stycken förutom huvudmom-
sen på 25 %. Det är 12 % och 6 %.
Jag undrar om det skulle innebära så vansinnigt
mycket för skidliftarna i Dalarna om man sänkte
momsen med 6 procentenheter från 12 till 6 %. Jag
tror att det skulle vara en ytterst marginell förändring
för turistnäringen.
Jag återkommer till att be om ett enda konkret för-
slag på mervärdesskatteområdet. Det är faktiskt ett
betänkande om mervärdesskatt som vi debatterar här
nu. Jag vill ha ett eller två exempel på vad Rolf Gun-
narsson vill göra inom mervärdesskatteområdet för att
öka turismen.
Jag kan säga att jag själv har varit revisor och
ekonomisk konsult åt tre turistföretag - småföretag.
Dessutom har jag varit ekonomisk konsult för ytterli-
gare 20 småföretag. Jag kan branschen ganska bra.
Jag kan också EU:s momslagstiftning, tror jag, lite
bättre än vad Rolf Gunnarsson kan. Jag har redogjort
för hur det ser ut på restaurangsidan. Det är precis det
som gäller inom EU.
Rolf Gunnarsson och Moderaterna har kanske en
annan uppfattning. Det är jättebra om ni då också kan
säga var jag har fel i min argumentation när det gäller
EU:s lagstiftning.
Ta också till er att det är ni som har sjabblat när
det gäller restaurangnäringen.

Anf. 143 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att höra Per Rosen-
gren.
Om Per Rosengren, som är så oerhört påläst, har
läst min motion vet han att den bl.a. handlar om
momsen. Som jag sade i mitt anförande är momsen
en del. Det är ingen momsmotion, utan det är en mo-
tion som handlar om turistnäringen som ni i skatteut-
skottet har behandlat. Betänkandet handlar om mom-
sen. Motionen handlar om turistnäringen.
Som jag sade i mitt inledningsanförande är detta
en bit av det som behöver göras. Jag sade också att
det på skatteområdet finns mer som måste göras. Det
måste göras mer.
Jag skulle kunna faxa hem snabbprotokollet till
liftägare och egna företagare i Sälenområdet, så att de
kan läsa vad Per Rosengren svarade mig. Jag tror inte
att de skulle sova särskilt lugnt om man i fortsätt-
ningen skulle driva dessa turistföretag med den in-
riktning som Per Rosengren och hans parti föresprå-
kar.
Per Rosengren har stått här i talarstolen och
snackat om hycklande partier tidigare. Det har varit
en oerhört låg debattnivå.

Anf. 144 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag tänker ta upp endast bokmomsen i
detta anförande. Först vill jag påminna skatteutskot-
tets ledamöter om ett ställningstagande vad avser
kulturmoms från Kulturutredningen 1995. Utredning-
en var mycket negativ till att införa en kulturmoms -
till all kulturmoms. Men om EU-medlemskap tving-
ade oss att införa en kulturmoms skulle den vara på
högst 6 % och omfatta boken.
Detta blev sedermera inte regeringens förslag.
Kulturmoms infördes, men Miljöpartiet reserverade
sig i kulturutskottet. Momsen på böcker tegs ihjäl i
kulturpropositionen om en ny svensk kulturpolitik.
Fru talman! När sedan en bokutredning skulle till-
sättas utgick vi i Miljöpartiet naturligtvis från att
frågan om bokmomsen skulle utredas. Hur mycket
billigare skulle böckerna bli? Hur mycket skulle om-
sättningen öka? Skulle bokhandlarna slippa lägga ned
verksamhet? Vad skulle brutto- och nettokostnaderna
bli?
Så blev det inte. Bokutredningen skulle inte utre-
da bokmomsen över huvud taget. Även den av rege-
ringen utsedda utredaren var mycket kritisk till att
hon inte fick det i sitt uppdrag.
I kulturutskottet har vi vid olika uppvaktningar
från organisationer och branscher inom bokområdet
fått ta del av olika beräkningar om vad bokmomsen
drar in till statskassan. Vi har även fått ta del av olika
siffror om vad den totala avvecklingen av bokmom-
sen skulle kosta. Utskottet utgår nu ifrån att Kulturrå-
det kan ta fram ett mer enhetligt och specificerat
underlag till oss.
Sammanfattningsvis vill jag säga att en enig kul-
turutredning 1995 ansåg att kulturmomsen, om Sveri-
ge införde en sådan, skulle vara på 6 % och inkludera
boken. 1996 tillsätts en bokutredning som inte fick
utreda bokmomsen. 1998 konstaterar kulturutskottet
att det saknar enhetliga kostnadsberäkningar om vad
boken drar in till statskassan. Nu, 1999, konstaterar
skatteutskottet att ett inkomstbortfall beroende på
minskad bokmoms närmare måste studeras i pågåen-
de skattesamtal. Bra! Det kanske rör på sig nu.
Fru talman! För mig och Miljöpartiet är bokmom-
sens vara eller inte vara främst en ideologisk fråga.
Skatt är ett styrmedel som vi t.ex. använder oss av när
vi försöker få bukt med miljöskadlig verksamhet för
att minska användningen. Men vi vill inte minska
bokläsandet, och därför tycker vi att det är djupt tra-
giskt att vi i Sverige 1999 har en av världens högsta
momssatser på just böcker. Detta faktum kan inte
bortförklaras på något annat sätt än som en stor
plump i protokollet.
Kulturministern vill likställa bokmomsen med
livsmedelsmomsen, alltså 12 %. Kulturutredningen
ville likställa bokmomsen med kulturmomsen på 6 %.
Miljöpartiet vill ta bort bokmomsen helt, för vi utgår
ifrån att böckerna då blir väsentligt billigare, att fler
har råd att köpa av det stora utbud av kvalitetsböcker
som finns på marknaden, att vårt lilla språkområde
stärks och att livskvaliteten med det höjs.

Anf. 145 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vi i Folkpartiet står givetvis bakom
alla våra parti- och kommittémotioner på detta områ-
de. Vid höstens genomgång av skattemotionerna i
samband med budgetbehandlingen var Folkpartiets
prioritering av skattefrågorna tydlig, vilket även
framgår av reservationerna vid det tillfället.
Folkpartiet hade dessvärre ej möjlighet att delta
vid justeringssammanträdet. Därför saknas en rad
reservationer från Folkpartiet i detta betänkande. Men
i stället för att här i kammaren yrka bifall till en lång
rad av motioner på detta område nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 11 som tillgodoser vår
motion Sk308 yrkande 12 under mom. 14.
Mervärdesskatten orsakar vissa problem för
många mindre och stora företag. Jag tänker på skatte-
tilläggen. Skattetilläggen är ett otyg för många före-
tag, och de har klara brister när det gäller rättssäker-
heten. Vi har därför föreslagit att de skall avskaffas
när det gäller momsinbetalningar som har skett för
sent. Det gäller inte förseningar som är satta i system
eller där det finns något undandragningssyfte. Detta
skulle utgöra en viktig signal om en förändrad och
mer positiv syn på företagandet. Att tilläggen vid
felperiodiseringar av momsbetalningar kan ge företag
extrema belopp i just straffavgift är fullständigt orim-
ligt. I det avseendet har Per Rosengren helt rätt.
Det är intressant att följa debatten om vad som
händer på restaurangsidan när det gäller momsen. Jag
vänder mig till Per Rosengren och säger: Det är aldrig
fel att ändra sig. Den borgerliga regeringen var kan-
ske lite klantig eller gjorde något fel när det gällde
förhandlingarna och missade en poäng. Men det skall
man inte behöva lida för i all evighet. Milt uttryckt
kan man ju säga att Vänstern, historiskt sett, inte har
haft helt rätt i alla skattefrågor hittills. Man kan väl
beteckna det som att Per Rosengrens parti har gjort en
mindre själavandring på skattepolitikens område. Det
är mycket intressant.
Jag vänder mig också till Ulla Wester. Jag för-
sökte, lite orutinerat, begära replik innan jag hade
varit uppe i talarstolen. Därför gör jag det nu i stället.
Ulla sade att politik, mycket riktigt, inte bara är att
vilja. Det handlar mycket om att prioritera. Det är helt
rätt. Det är intressant att höra diskussionen om att alla
momssänkningar - om de nu var möjliga, Per Rosen-
gren! - som man genomförde skulle innebära sub-
ventioner av en viss verksamhet eller en viss före-
tagssektor. Då är det intressant att fundera över mat-
momsen. Hur funderar man när det gäller den? Om
man nu tycker att det är viktigt med fördelningspoli-
tik och att träffsäkerheten är hygglig är det fantastiskt
att man kommer fram till att man skall sänka mat-
momsen. Det innebär en enorm skattesänkning för
den som äter kaviar, oxfilé och gåslever men en liten
skattesänkning för den som äter blodpudding, havre-
grynsgröt och kålrot. Jag tycker att det finns all an-
ledning att värna om barnfamiljerna; de har ju varit
de stora förlorarna. Om man vill göra det skulle man
ju i så fall värna om en barnbidragshöjning. Jag tyck-
er att det blir lite snett att prata om att prioritera och
dessutom prata om fördelningspolitik när det sedan
en ganska kort tid tillbaka finns en historia som gäller
matmoms.

Anf. 146 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara ställa en fråga till Folk-
partiets representant: Kan vi framöver förvänta oss en
motion om höjd matmoms från Folkpartiet?

Anf. 147 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det kan Socialdemokraternas repre-
sentant inte förvänta sig. Men när man pratar om
subventioner är det viktigt att man funderar över och
tänker på hur det har sett ut bakåt i tiden. Man kanske
tyckte att en skattesänkning i form av en momssänk-
ning på mat var riktig, eftersom det skulle vara gynn-
samt av en viss anledning. Då kanske man kan tycka
att det är bra att sänka momsen på något område för
att få fler nya jobb. Arbetstillfällen är tyvärr en brist-
vara i vårt land.

Anf. 148 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det här handlar naturligtvis om tu-
ristmomsen. Jag kan inte släppa det.
Man kan ju delta i debatten kring ett sådant här
betänkande och prata om precis vad som helst. Man
kan tala om andra skattefrågor än dem som själva
betänkandet berör. När det sedan ställs frågor till Rolf
Gunnarsson, som är motionären i det här fallet, om
hur han har tänkt sig lösningarna pratar han lite all-
mänt om att momsen är en del av det hela.
Då säger jag att stora delar av turistnäringen i dag
har sänkt moms. Frågan är alltså: Vill Rolf Gunnars-
son ta bort momsen helt och då också möjligheterna
till avdrag för ingående moms? Det innebär att ski-
danläggningar som investerar inte får avdrag för den
ingående momsen. Vad är Rolf Gunnarsson egentli-
gen ute efter?
Han säger att det hade varit illa för turistnäringen
om Vänsterpartiets politik hade fått råda. Jag är inte
säker på det. Vi har kämpat för att vi skall kunna
sänka momsen på restaurangsidan. Vi har sagt att vi
skall inleda förhandlingar och göra vad vi kan för att
försöka utmana EU i det här sammanhanget. Vi har
också lagt fram förslag om att vi skall utnyttja så
mycket vi kan när det gäller att sänka momsen på
tjänstesektorn. Det är en konkret politik. Vi har före-
slagit detta i flera motioner. Vi är alltså konkreta. Vi
lägger fram förslag om olika saker. Vi står inte här
och pratar rent allmänt om turistnäringen. Vi talar om
konkreta åtgärder.
Jag efterlyser konkreta förslag från Rolf Gunnars-
son. Jag har svarat på frågor som Rolf Gunnarsson
har ställt till mig. Men jag har ännu inte fått ett enda
svar av Rolf Gunnarsson på frågan om varför han går
upp här och pratar rent allmänt. Han har inte ett enda
konkret förslag. Jag vill höra de förslag som Rolf
Gunnarsson säger sig ha på momssidan. Upp till
bevis!

Anf. 149 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det är fortfarande knappast röstläget
som ger de starkaste argumenten i den här debatten
om moms. Det gäller att skapa bättre förutsättningar
för företagen.
Jag vet inte om Per Rosengren har läst motionen
om att turismen är en bransch att hoppas på i Dalarna.
Min utskrift består av fyra sidor, och i den finns alla
konkreta åtgärder och frågor och svar som Per Ro-
sengren vill ha.
Det här är ett problem i den här branschen. När
jag kommer hem med snabbprotokollet till Dalarna
och visar småföretagarna i den här branschen vad Per
Rosengren har sagt tror jag inte att de blir särskilt
glada, tvärtom.
Per Rosengren kanske vill att vi gör en gemensam
motion till nästa gång och jobbar gemensamt för att
kunna avveckla de hinder som finns för en sänkning
av momsen för de här företagarna. Är Per Rosengren
beredd att skriva en gemensam motion för att vi skall
arbeta för att förbättra företagsklimatet i den här nä-
ringen?

Anf. 150 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag efterfrågar fortfarande vilka
momssänkningar Rolf Gunnarsson vill genomföra.
Jag har nämligen inte sett i motionen vilka moms-
sänkningar Rolf Gunnarsson i verkligheten föreslår.
Skall momsen när det gäller skidliftarna sänkas till
6 %? Eller vill han ta bort momsen helt när det gäller
skidliftarna?
Jag ber att få meddela att man får sänka momsen,
men man får inte ta bort den helt. Rolf Gunnarsson
står alltså här och säger att när det gäller skidliftarna
skall det blir sänkt moms från 12 till 6 %. Hela turist-
näringen är räddad, tack vare Rolf Gunnarssons för-
slag som inte ens finns på papper.
Nu ställer jag, för protokollets skull, en fråga,
Rolf Gunnarsson. Kan inte Rolf Gunnarsson vara så
schyst mot dem som eventuellt läser ett riksdagspro-
tokoll att han ger ett svar till svenska folket? Nu stäl-
ler jag frågan för femte gången: Vilka förslag har
Rolf Gunnarsson för att gynna turistnäringen?
Rolf Gunnarsson går upp i debatten om mervärde-
skatt och säger att vi nu skall rädda turistnäringen.
Ännu finns inte ett enda förslag. Och jag tog en extra
runda i talarstolen för att få svar. Nu är det sista chan-
sen för Rolf Gunnarsson att säga vilka förslag han
har.

Anf. 151 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar för att det här är sista
gången.
Jag tror fortfarande inte att Per Rosengren har läst
motionen. Jag har inte väckt någon momsmotion. Än
en gång säger jag att den motion som heter Sk626 är
en motion som handlar om de privata småföretagarna.
Det går inte att vifta bort detta och säga att det hand-
lar om dem som sköter några skidliftar. Det här
handlar om hundratals småföretagare i mitt hemlän
och i flera andra län. Man kan inte bara säga att detta
skulle rädda någon skidlift här och där. Jag pratar om
hela turistnäringen.
Det är en näring som jag tror på oavsett om Per
Rosengren höjer sin röstnivå ett knäpp till. Det impo-
nerar inte särskilt mycket på mig. Jag tror att de små-
företagare som här har kommit med förslagen vet lite
mer än vad Per Rosengren och hans parti gör med den
politik som de för och med den inriktning på småfö-
retagsamheten i Sverige som de har.

Anf. 152 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Nu blir det pinsammare och pin-
sammare. Nu plötsligt är inte Rolf Gunnarsson uppe
och debatterar mervärdesskatt, dvs. SkU12 som
handlar om mervärdesskatt. Nu är han uppe och dis-
kuterar allmänna turistfrågor.
Varför går man upp i en mervärdesskattedebatt
och yrkar bifall till en reservation om man inte har ett
enda förslag? Vad håller Gunnarsson på med egentli-
gen? Ta den debatten där den hör hemma! Det kanske
är stöd till turistnäringen eller något annat. Här dis-
kuterar vi SkU12 om mervärdesskatt. Rolf Gunnars-
son har inte lagt fram ett enda förslag om vad han vill
göra. Han står här och har ett anförande på åtta-tio
minuter utan att egentligen lägga fram något förslag.
Det är pinsamt att uppleva detta i kammaren.

Anf. 153 HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! Det skall inte bli något långt anfö-
rande. Jag vill vända mig till Ewa Larsson som var
här uppe i talarstolen och gjorde en historisk exposé
över diskussionerna om bokmomsen och Miljöparti-
ets ställningstagande till detta, nämligen att momsen
bör avskaffas på böcker.
I det här betänkandet behandlar vi också motioner
från Miljöpartiet som utskottets majoritet, där Miljö-
partiet ingår, avstyrker. Vi kristdemokrater har reser-
verat oss till förmån för en sänkning eller ett avskaf-
fande av momsen på barnlitteratur. Miljöpartiet har
alltså alla chanser att ta ett steg i rätt riktning här.
I vår reservation står det också att vi reserverar
oss med anledning av Miljöpartiets motioner. Miljö-
partiet behöver inte bara ha en historisk exposé och
hoppas på framtiden, man kan skrida till handling här
och nu.

Anf. 154 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! I vår motion har vi föreslagit en av-
veckling av bokmomsen. Det inkluderar alla böcker,
barnböcker, vuxenböcker, romaner och facklitteratur.
Vi tycker inte att det är klokt att skilja ut just barn-
böcker. Vi tror att det blir svårt att göra avgränsningar
där. Vi föredrar att se det som en helhet.
Vi i Miljöpartiet tycker att det är bra att man nu
tar upp och diskuterar bokmomsen i skattesamtalen.
Det kanske rör på sig nu för helheten.

Anf. 155 HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! Det är tråkigt att höra att Miljöparti-
et inte vill vara med och försöka gå ett steg i rätt
riktning när det gäller momsen på litteratur, och fram-
för allt på barnlitteratur. Man går på majoritetens
förslag och avstyrker sin egen motion i det här fallet.

Anf. 156 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Det är tråkigt att vi partier har olika
ideologi, men det är ju därför vi är olika partier. Vi i
Miljöpartiet vill avveckla bokmomsen på alla böcker.
Vi vill inte ta ett första steg med att särskilja just
barnböckerna. Vi tror att det blir hopplöst svåra av-
gränsningsproblem.
Därför väljer vi att föra samtal tillsammans med
andra partier i de skattesamtal som pågår. Vi hoppas
att det blir en framgång nu.

Anf. 157 HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Miljö-
partiet i skatteutskottet inte har fullföljt intentionerna
i sin egen motion.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SkU10 Inkomstskatter, fastighetsbeskattning,
m.m.
Mom. 1 (inkomstbeskattningens inriktning)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (c)
5. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. N332 yrk.1 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 3 med acklamation.
Förberedande votering 2:
38 för res. 2
16 för res. 3
256 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
71 för res. 1
37 för res 2
202 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
71 för res. 1
68 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 38 v, 16 mp
För. res. 1: 71 m
Avstod: 38 kd, 16 c, 14 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 5 v, 4 kd, 2 c, 3 fp

Mom. 2-28
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU12 Mervärdesskatt
Mom. 1 (turistnäringarna)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
227 för utskottet
72 för res. 1
10 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 38 v, 38 kd, 15 c, 3 fp, 16 mp
För res. 1: 71 m, 1 fp
Avstod: 1 c, 9 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 5 v, 4 kd, 2 c, 4 fp

Mom. 10 (ideella föreningar)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
256 för utskottet
41 för res. 8
11 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 38 v, 15 c, 16 mp
För res. 8: 1 m, 38 kd, 2 fp
Avstod: 11 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 5 v, 4 kd, 3 c, 4 fp

Mom. 14 (skattetillägg)
1. utskottet
2. res. 11 (m, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstoden av dagens ärenden fick avgöras i
ett sammanhang vid arbetsplenum onsdagen den
10 mars.

10 § Vissa punktskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU13
Vissa punktskattefrågor

Anf. 158 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! Det finns i en av socialdemokraterna
ofta sjungen sång en vers som inte sjungs så ofta.
Herr talmannen behöver inte vara rädd - jag tänker
inte sjunga den - men jag tar mig ändå friheten att
citera några rader:
"Båd' stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter digna ner"

Detta är femte versen i Internationalen. Att man
inte sjunger den så ofta förstår jag. Det skulle nog
kännas ganska schizofrent, eftersom man som social-
demokrat hellre höjer och hittar nya skatter än sänker
de befintliga.
Visst har det på senare tid från socialdemokratiskt
håll pratats en hel del om att sänka skatter, men
kammaren har hittills inte förärats några konkreta
förslag i den riktningen. Skatteutskottets betänkande
nr 13 behandlar vissa punktskatter. Drygt 70 motion-
syrkanden från den allmänna motionstiden avslås,
med ett undantag.
När det gäller punktskatterna kan jag också kon-
statera att man i massmedierna kan läsa både det ena
och det andra uttalandet om att alkoholskatten och
även energiskatterna borde sänkas, men vad betyder
det? Inte något för det betänkande som vi behandlar i
dag. Nej, som jag sade tidigare avslås samtliga mo-
tioner som tar upp skattesänkningar.
Punktskatter betalas av enskilda medborgare, fö-
retagare, jordbrukare osv., med redan hårt beskattade
pengar. Ca 80 miljarder per år tar staten in i form av
olika punktskatter.
För att förstå logiken bakom en del av punktskat-
terna krävs någonting som jag får erkänna att jag inte
besitter. T.ex. skall en del punktskatter på energiom-
rådet vara bra för miljön. De skall hindra farliga ut-
släpp, samtidigt som statens budget bygger på att
skatterna kommer in. Om vi alla nu skulle uppföra
oss enligt de förväntningar och målsättningar som
ligger bakom punktskatter på energiområdet och vi
skulle vara låt oss säga hundraprocentigt miljövänli-
ga, skulle alltså inga energiskatter komma in och
statsbudgeten gå miste om visst antal miljarder kro-
nor.
Skulle det rent hypotetiska inträffa att folk mins-
kade sitt alkoholdrickande, allt enligt de alkoholpoli-
tiska målen, skulle konsekvensen av detta förmodli-
gen bli en rejäl kris för finansministern.
Att skatteintäkterna just på alkoholdrycker ändå
inte är högre beror på att vi svenskar förser oss med
dessa drycker på andra sätt, vilket gör att en del skat-
ter går staten förbi.
Vid det här betänkandet har moderaterna inte
mindre än 15 reservationer. Jag kommer för kamma-
rens välbefinnande att yrka bifall bara till reservation
1, men jag vill starkt poängtera att vi givetvis står
bakom samtliga reservationer. Betänkandet behandlar
många olika punktskatter, men jag kommer här att
begränsa mig till några få.
Jag börjar med energiskatter. Frågan är hur länge
vi i Sverige kan ha energiskatter som avviker så
mycket från våra konkurrentländers. Hur kan social-
demokraterna samtidigt hålla fast vid en förtida kärn-
kraftsavveckling och låtsas som om det inte har nå-
gon betydelse vare sig för enskilda medborgare eller
för vår elintensiva industri?
Vi lever i en öppen värld, där svensk industri,
svenskt jordbruk och svensk åkerinäring skall kon-
kurrera med motsvarande näringar i länder som har
lägre punktskatter, t.ex. på energiområdet. Vi kan inte
ha en högre koldioxidskatt än andra länder. Det krävs
åtminstone en europeisk samordning. Annars blir
effekten att den svenska produktionen flyttar utom-
lands.
När det gäller miljöskatterna finns det faktiskt
andra metoder att tillgripa än att bara använda piskan.
Det går faktiskt också bra att använda morötter i form
av skatterabatter.
Jag går nu över till jordbruket. Jordbrukets ener-
giskatter måste naturligtvis sänkas till en nivå som är
likvärdig med våra främsta konkurrentländers. En
jordbrukare likställs i dag med en privatperson vad
avser skatt på elenergi, trots att lantbruket är ett före-
tag. Det absurda inträffar att när en lantbrukare till-
verkar sitt foder för eget bruk får han eller hon högre
energiskatt än om det körs i väg till ett fodertillverk-
ningsföretag, som är befriat från sådan skatt. Var
finns logiken?
Vidare vill vi moderater att trafikbeskattningen av
dieselbränsle som används av traktorer och motorred-
skap utanför vägnätet slopas. Så är det i övriga EU-
länder.
Jordbrukarnas s.k. ryggsäck, fylld av skattepåla-
gor på diesel, el och handelsgödsel, måste enligt oss
moderater åtgärdas så att svenska jordbrukare kan
konkurrera på lika villkor.
Min första fråga till Lisbeth Staaf-Igelström är:
Kommer jordbrukarnas ryggsäck att lyftas av?
När det gäller fordonsskatten anser vi moderater
att nya moderna dieselbilar för miljöns skull skall få
en sänkt fordonsskatt. Vi vill också sänka bensins-
katten.
Åkerinäringen har i dag stark konkurrens från ut-
landet, eftersom utländska buss- och lastbilsflottor
fritt kan konkurrera i hela Europa. Konkurrens är bra,
men den måste vara på lika villkor. Så är det inte i
dag. Svenska åkerier med sina höga löne- och skatte-
kostnader förlorar uppdrag. Svenska åkerier läggs
ned, går i konkurs eller flaggas ut till andra länder,
som en sista åtgärd för att överleva. Bränslekostnader
och löneskatter måste sänkas.
Min andra fråga till Lisbeth Staaf-Igelström blir
därför: Vad kommer socialdemokraterna att göra för
att åkerinäringen inte skall flaggas ut?
Nu över till något helt annat. Alkoholbeskattning-
en ger staten nästan 10 miljarder i intäkter. Vi mode-
rater anser att man inte kan fortsätta med en så ex-
tremt hög punktskatt som nu tas ut. Konsekvenserna
av den ser vi dagligen i form av smuggling, hembrän-
ning och svarta affärer.
Förra året uttryckte sig Lisbeth Staaf-Igelström på
följande sätt i debatten om punktskatter: Smuggling
av alkohol och tobak skall inte bemötas med skatte-
sänkningar utan med bättre redskap och förbättrade
möjligheter till kontroll för att det skall vara möjligt
att sätta stopp för smugglingen.
S.k. bättre kontroll har införts, eftersom tullen kan
öppna paket från utlandet. Tobaksskatten har sänkts,
trots detta uttalande i debatten förra året. I år är ut-
skottsmajoriteten inte lika säker utan skriver:
"Det kan dock inte uteslutas att utvecklingen mot
en ökad internationalisering och rörlighet gör att
alkoholpolitiken med tiden kan få ytterligare ändrat
innehåll både vad gäller mål och instrument."
Man skriver också att man med anledning av detta
inte för närvarande inte vill genomföra några av de
skattesänkningar som förespråkas i motionerna. Jag
tackar för att man nu har blivit lite mera osäker, men
jag vet inte hur jag skall tolka orden om att mål och
instrument skall ändras. Skall jag tolka det positivt?
Har möjligen verkligheten kommit i kapp socialde-
mokraterna när det gäller alkoholskatterna? Så fråga
nummer 3 är: Kommer alkoholskatten att sänkas?
Eftersom vi då inte kan fortsätta ha de här höga
punktskatterna på alkohol kan vi inte heller fortsätta
ha andra införselregler än övriga EU-länder. Vi har ju
ett undantag som går ut år 2000, och vi moderater
anser att det nu successivt måste avvecklas så att
Sveriges regler kommer mer i paritet med vad andra
länder har. Vi vet ju att vi kan ta in 1 liter starksprit,
3 liter starkvin, 5 liter annat vin och 15 liter öl, medan
man i andra EU-länder får ta in 90 liter vin, 30 liter
starksprit och 110 liter öl.
Förr eller senare kommer taxfreehandeln att upp-
höra, frågan är bara när, och då anser vi att flygplats-
butikerna skall få sälja beskattade varor till resenärer
inom EU. Det här kräver naturligtvis att Systembola-
gets monopol avskaffas.
Sist men inte minst vill jag ta upp något som är
lite försåtligt uttryckt i betänkandet, och det handlar
om båtskatt. I flera motioner från Vänstern och Soci-
aldemokraterna sägs att man vill införa båtskatt. Ut-
skottsmajoriteten tar inte ställning till båtskatten utan
avstyrker motionerna med hänvisning till att rege-
ringen skall utreda frågan vidare om hur ett register
för fritidsbåtar bör utformas och återkommer under
1999 med ett konkret förslag. Min fjärde fråga till
övriga partiers företrädare är: Var står ni i frågan om
båtskatt? Vi moderater säger naturligtvis nej. Vi vill
inte ha några nya skatter. Dessutom överstiger redan
statens intäkter från båtlivet vida kostnaderna. Man
får in 1,3 miljarder från båtlivet, och det kostar staten
bara 45 miljoner. Man har alltså intäkter som över-
skrider kostnaderna 29 gånger.
När det gäller energi i allmänhet, energi för jord-
bruket, industrin och växthusnäringen, drivmedels-
skatt och fordonsskatt för åkerinäringen och skatt på
traktorer och motorredskap hänvisar utskottsmajori-
teten till pågående skattesamtal. Vid en första anblick
kan det tyckas enkelt och rent av bra, men min fråga
blir: Kan man verkligen ha skattesamtal, överlägg-
ningar och diskussioner om man inte själv vet var
man står och inte vet vad man tycker i olika frågor?
För mig är det obegripligt - jag höll nästan på att säga
"korkat", men det skall jag inte säga. Men nog är det
konstigt att majoritetens utskottsledamöter inte har
någon klar uppfattning. Hur kan man förhandla och
kompromissa om man inte tycker någonting själv? Vi
moderater talar om vad vi står för och vad vi tycker.
Har socialdemokraterna i utskottet någon uppfattning
när det gäller punktskatter? Eller så har ni uppfatt-
ningen att inga punktskatter skall sänkas, och då hade
det ju varit ärligare att säga det rent ut och inte hänvi-
sa till diverse samtalsgrupper.
Herr talman! Prat i kvadrat gånger samtalsgrupper
upphöjt till tillväxtgrupp är lika med socialdemokra-
tisk regering, delat med Miljöpartiet upphöjt till
Vänstern. Är detta månne den hemliga formel som
ligger till grund för regeringen Perssons arbete?

Anf. 159 CLAES STOCKHAUS (v):
Herr talman! Nu skall jag inte travestera Interna-
tionalen, som föregående talare var inne på lite grand.
Den här femte versen syftar dock lite annorlunda än
vad Marietta de Pourbaix-Lundin menar. Den skrevs
för över hundra år sedan, och när det handlade om
statliga skatter då gick de till något helt annat än de
gör i dag. Det är stor skillnad.
Herr talman! Jag skall försöka vara föredömligt
kort och koncis, och därför har jag begärt bara fem
minuter.
Även om beslutspunkten SkU13 endast behandlar
"vissa punktskattefrågor" så är det ändå ett mycket
brett spektrum som avhandlas. Det stora i samman-
hanget är ju energibeskattningen och energibeskatt-
ningens allmänna inriktning. Detta skall man ha i
minnet när Sverige driver frågan om en energi- och
koldioxidbeskattning i olika internationella forum och
i samarbete med likasinnade länder.
Men då kommer man in på en intressant sak, och i
och för sig måste jag säga att föregående talare också
var lite grand inne på det. Frågan uppstår hur skat-
teutskottet aktivt driver sina intressen.
För mig känns det mycket avslaget när de flesta
förslag avfärdas med att det pågår översyner, utred-
ningar och inte minst skatteöverläggningar. Då ingår
jag ändå i den majoritet som har gjort upp om en
budget, men jag känner det så. Man kan då fråga sig:
Varför har vi dessa skattefrågor uppe i dag när det är
andra forum som skall komma med lösningen? Det
kan man fråga sig.
Hur som helst, vi i Vänsterpartiet begränsar oss
här till ett område som rör fordonsskatt på dieseldriv-
na personbilar och landar på det basplanet. Vi har ju
förstås åsikter om en hel rad andra områden också,
t.ex. vad gäller jordbrukets energiskatter, industrins
och växthusnäringens energiskatter, värmeleveranser
till industrin, hur vi skall ha det med torven som
energikälla osv, men allt slutar ju med att det pågår
utredningar och överläggningar.
Som ny här i riksdagen ställer man sig då frågan:
Behövs skatteutskottet just nu, eller kan det få ledigt
ett tag? Behövs övriga utskott, eller kan de få förlängt
sportlov eftersom det hela tiden hänvisas till utred-
ningar, överläggningar och inte minst skattesamtal?
Jag pratade med en representant som vi har i jord-
bruksutskottet nyligen, och det är samma sak där. De
hade t.o.m. ställt in möten.
Jag var naiv nog, när jag kom hit till riksdagen, att
tro att frågor skall brytas i utskotten för att senare
levereras för beslut i riksdagen. Nu tycks det mera
vara ett spel för att upprätthålla gamla bastioner. Allt
skall synas, och inte bara synas utan styras, av finan-
sen.
Nu vänder jag åter till vår reservation, och då är
jag tillbaka på basplanet. Vi vill att dieseldrivna for-
don skall ha en enhetlig fordonsskatt. Vi vill dess-
utom att dieseldrivna fordon i nästa steg skall be-
skattas på samma sätt som de bensindrivna bilarna.
Och här, åtminstone på den punkten, behövs inga
utredningar längre. Här gäller det att komma till
skott!
Vi yrkar därför bifall till motion Sk643, yrkande 1
och 2, som är detsamma som reservation 13 under
mom. 9.

Anf. 160 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Först av allt vill jag meddela att
Kristdemokraterna ställer sig bakom samtliga krist-
demokratiska reservationer, men jag väljer att yrka
bifall endast till reservationerna nr 3 och 15 under
mom. 2 respektive 11.
Jordbrukets energiskatter måste harmoniseras med
övriga länder inom den europeiska unionen. För att vi
skall kunna hålla en långsiktig och hållbar balans av
våra jordbruksarealer måste det vara en självklarhet
att beskattningen inte skall vara överdrivet hög. För
att ett land - och jag tänker då inte endast på mitt
landskap Skåne, även om vi skåningar är ganska
stolta över vår jordbruksproduktion - skall kunna
behålla och driva en effektiv jordbruksnäring, så
krävs det ekonomisk möjlighet till detsamma. Vi kan
inte skatta bort människors vilja att både vårda, bruka
och utnyttja jordens resurser. Det bästa för ett bestå-
ende samhälle är att vi brukar den jord och använder
de resurser och förutsättningar vi har fått av tidigare
generationer. Men vi skall göra det inte bara för att ta
över, utan kanske minst lika mycket för att kunna
lämna över ett landskap till nästa generation som är
bevarat och möjligt att bruka för vidare produktion av
föda till våra efterkommande.
I detta sammanhang är det synnerligen viktigt att
vi i Sverige, som förhoppningsvis har både kunskap,
vilja och förmåga att driva ett jordbruk som är effek-
tivt och skonsamt för miljön, tar till vara och vårdar
den jordmån vi ärvt av våra företrädare.
Kristdemokraterna vill på flera sätt markera att vi
är måna om att skapa förutsättningar för ett levande
och bestående jordbruk över hela vårt avlånga land.
Även om det finns vissa regioner med bättre förut-
sättningar, så är det en rättvisefråga och ett krav om
att landsbygden skall vara levande och att vi skall
vårda densamma. Det är i detta sammanhang helt
oförklarligt att vi skall acceptera skilda avgifter för
jordbruket inom Europeiska gemenskapen.
Det svenska jordbruket är effektivt, och vi är be-
sparade från många av de miljögifter som tyvärr
drabbar vissa länder i vår värld. Därför borde det vara
en självklarhet att jordbruket åtnjuter en beskattning
som överensstämmer med övriga jordbruksproduce-
rande länder inom den europeiska gemenskapen. Det
är också därför som kristdemokraterna har avsatt 500
miljoner till den s.k. ryggsäcken.
Herr talman! Inför fortsatt beredning och kom-
mande överläggningar med ansvarig minister utgår
jag från att vi kommer att se en öppning i enlighet
med den av finansministern initierade överläggningen
om skattepolitikens framtida utformning.
Jag skulle också vilja beröra en annan näring i
vårt land, nämligen åkerinäringen. Den svenska åke-
rinäringen bemöts beklagligt nog av alltför höga
skatter på bl.a. miljödiesel. Vårt avlånga land har
behov av en effektiv och bra åkerinäring. Den svens-
ka bilparken är i dag bra jämfört med många utländ-
ska ekipage som rullar på våra vägar. Vi borde i vårt
land förbättra de ekonomiska förutsättningarna för att
även utländska åkare skulle finna det ekonomiskt
försvarbart att tanka svenskt bränsle. Detta skulle
minska luftföroreningarna och förbättra våra levnads-
villkor. Vidare borde det vara en självklarhet att alla
fordonsskatter skall harmoniseras och att samma
regler gäller för samtliga transportörer och transport-
givare som trafikerar Sverige.
Det är glädjande att notera att regeringen avser att
prioritera sitt arbete med att ta fram nya direktiv för
fordonsskatt, vägtullar och avgifter. Det borde vara
en självklarhet att europeiska vägtullar skall stämma
överens länderna emellan. Det gör de ännu inte, men
förhoppningsvis skall vi nå en bättre ordning fram-
över.
Sammanfattningsvis borde det vara en självklar-
het, vilket jag vill lyfta fram inför ansvarigt statsråd,
att det är viktigt för åkerinäringen med enhetliga
regler. Det borde vara samma regler för alla åkare
som trafikerar Sverige. Konkurrenshämmande åtgär-
der skall inte komma från vårt eget land. Vi måste se
till att åkeribranschen möts av förståelse även i skat-
tehänseende.
Jag yrkar därmed bifall till reservationerna 3 och
15.

Anf. 161 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte på
sedvanligt sätt fanns tillgänglig vid talarstolen i god
ordning och i god tid. Det berodde på att jag höll på
att förbereda mig.
Här har vi nu ytterligare ett betänkande där sub-
stansen i huvudsak har behandlats under höstens
budgetprocess och också behandlas i de pågående
skattesamtalen. Det rör huvudsakligen energibeskatt-
ningen. Inom energibeskattningen finns ett starkt
behov av förnyelse och konsekvens. Vi har från
Centerpartiets sida utvecklat vår syn på energibe-
skattningen i samband med höstens budgetbehand-
ling.
Den förestående reformeringen måste givetvis
också stå i samklang med den energiöverenskommel-
se som ligger till grund för förnyelsen av vårt energi-
system.
Jag har tidigare under eftermiddagen sagt att om
syftet för skattesamtalen är att åstadkomma ett brett
skattepaket med bred politisk uppslutning följer därav
att detta kommer att ta tid. Eftersom det också kom-
mer att behövas samstämmighet när det gäller finan-
sieringen av skattesänkningar kommer också det att ta
sin tid. Vissa skattefrågor kräver emellertid omedel-
bara åtgärder och bör därför behandlas med förtur och
vid sidan av skattesamtalen. Jag tänker beröra två av
dessa.
För det första: Jordbrukets energiskatter har bi-
dragit till en mycket svår lönsamhetssituation i såväl
primärproduktionen, dvs. själva jordbruksproduktio-
nen, som det efterföljande förädlingsledet. Det leder
till en orsakskedja som i sin tur leder - just nu, i dessa
dagar - till minskad sysselsättning i hela kedjan: På
grund av den bristande lönsamheten får vi en minskad
djurhållning som i sin tur ger minskad sysselsättning i
jordbruket men också leder till ett lägre slaktbehov,
utslagning av slaktkapacitet och ytterligare lägre
sysselsättning också i detta led. Lägg därtill negativa
effekter på livsmedelskvaliteten och negativa effekter
på kulturlandskapet, så inser alla att här måste det
läggas fram förslag i vårpropositionen.
Förslagen är framtagna. De finns i Gunnar Björks
utredning. Följ dem! Är Lisbeth Staaf-Igelström be-
redd att arbeta för att så sker?
Jag vill här ta tillfället i akt att också kommentera
det som Kenneth Lantz berörde. Han talade sig varm
för åtgärder på det här området, och det är bra. Men
så avslutade han med att säga att kristdemokraterna
har avsatt 500 miljoner för att lösa dessa problem. Jag
vill erinra om att den ryggsäck som Kenneth Lantz
talade om, och som jag också har talat om, väger
ungefär 1 ¼ miljard. Är kristdemokraterna sålunda
beredda att enbart gå knappt halvvägs för att lyfta av
den här ryggsäcken? I den här allvarliga situationen
räcker det inte enbart med vackert och fagert tal. Det
är de berörda inte betjänta av. Här erfordras skarpa
förslag och åtgärder för att lyfta av hela den börda
som man för närvarande bär.
För det andra: När det gäller fordonsskatten på
dieseldrivna personbilar har vi i dag det ologiska
förhållandet att äldre och därmed mindre miljövänliga
bilar har lägre fordonsskatt än nya och mer miljövän-
liga personbilar. Denna inkonsekvens motverkar
kraftfullt ambitionen att förbättra och miljöanpassa
bilparken. Inkonsekvensen är också starkt störande
för allmänhetens tilltro till principerna för skatten
som styrmedel på miljöområdet. Också här erfordras
det snabba åtgärder.
Jag yrkar därför slutligen, herr talman, bifall till
reservationerna 4 och 14.

Anf. 162 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 13
behandlar vi ett sjuttiotal motionsyrkanden huvud-
sakligen från den allmänna motionstiden i höstas. Det
är yrkanden som rör energibeskattning, vägtrafikbe-
skattning, alkohol och tobak samt vissa andra punkt-
skatter.
Utskottet föreslår med anledning av en motion ett
tillkännagivande om förmånligare beskattning av
eldrivna fordon. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 23 reservationer, och jag
yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till
hemställan i betänkandet.
Herr talman! Inom Regeringskansliet pågår sedan
en tid tillbaka en översyn av energibeskattningens
framtida utformning. Till grund för denna översyn
ligger riksdagens tidigare beslut på området och olika
betänkanden som avlämnats i denna fråga samt EU-
kommissionens förslag om ett nytt energibeskatt-
ningsdirektiv. Den övergripande uppgiften för arbets-
gruppen som arbetar med denna viktiga fråga är att i
huvudsak göra en lagteknisk översyn som leder till ett
ramverk för ett robust och väl fungerande energibe-
skattningssystem framdeles.
Arbetsgruppen behandlar utformningen av den
framtida beskattningen för bl.a. industrin, trädgårds-
och jordbruksnäringarna samt energiproduktionen
inom fjärr- och kraftvärmesektorn. Beskattningen av
biobränslen tas upp liksom hur naturgasens miljöför-
delar jämfört med olja och kol skall beaktas i energi-
beskattningen.
Även vägtrafikområdet, som ett flertal motionärer
föreslår förändringar på, är föremål för översyn. Det
är Trafikbeskattningsutredningen som har till uppgift
att göra en samlad översyn av dess beskattning. Över-
synen har koncentrerats till att avse avvägningen
mellan försäljningsskatt, fordonsskatt samt energi-
och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade
styreffekten med avseende på trafiksäkerhet och mil-
jö.
Från utskottsmajoritetens sida vill vi avvakta det
pågående översyns- och utredningsarbetet samt skat-
teöverläggningarna mellan regeringen och de andra
politiska partierna innan någon ställning tas när det
gäller både energins och vägtrafikens framtida be-
skattning. Utifrån detta avstyrker vi samtliga motion-
syrkanden på området.
Moderata företrädare föreslår i ett flertal motioner
att alkoholbeskattningen skall sänkas. Motiveringen
till detta förslag är bl.a. att man anser att den illegala
införseln av alkohol kommer att minska. Från ut-
skottsmajoritetens sida anser vi också att det är viktigt
ur såväl fiskal som folkhälsosynpunkt att den illegala
införseln hindras. Därför har vi vidtagit ett flertal
åtgärder på detta område och ytterligare arbete pågår
för att få bukt med detta problem. Utifrån detta är vi
för närvarande inte beredda att genomföra några
ytterligare skattesänkningar, som motionärerna före-
slår.
Herr talman! Jag fick ett antal frågor från den mo-
derata företrädaren. Hon sade bl.a. att vi är nedtyngda
av skatter, att vi socialdemokrater hellre höjer än
sänker skatterna och att vi måste sänka alkoholskatten
och energiskatterna. Hon sade vidare att det är fråga
om ungefär 80 miljarder kronor per år i punktskatter.
Jag har inte kollat, så jag vet inte om det är exakt 80
miljarder. Men det handlar om ett belopp däromkring.
Min fråga till den moderata företräderskan är: Hur
skall ni finansiera de skattesänkningar som ni vill
föreslå på det här området? Ni vill ha lägre koldiox-
idskatt, ni vill sänka jordbrukets skatter, ni vill ta bort
skatter när det gäller traktorerna, ni vill sänka ben-
sinskatten. Min nästa fråga är: När ni vill sänka ben-
sinskatten vill ni samtidigt förändra trafikförsäkring-
en, vilket innebär att det kommer att bli dyrare för
trafikanterna? Men det pratar ni väldigt tyst om. Jag
tycker att ni skall gå ut och prata om det också. Ni
vill också sänka skatterna för åkerinäringen. Jag tyck-
er att ni skall redogöra ordentligt för hur ni vill finan-
siera de här sakerna.
Vi socialdemokrater har sagt att vi vill avvakta de
pågående översyns- och utredningsarbetena och
skattesamtalen. Det anser jag är en mycket bra stånd-
punkt när det gäller så viktiga områden som energibe-
skattningen. Vi skall inte hasta i väg på detta område.
Vi skall nu göra en stark och robust energibeskattning
som håller framdeles. Därför måste det helt enkelt få
ta den tid det tar.
Sedan berördes också mitt uttalande förra året om
smugglingen och att vi då inte skulle sänka skatten på
alkohol. Nu fick vi göra det ändå. Vi får se till den
verklighet som råder. Men vi har också gjort en hel
del andra saker för att motverka den illegala inför-
seln, som ni också kan ta del av.
Införselreglerna tog Marietta också upp. Här råder
olika uppfattningar. Moderata samlingspartiet är det
enda partiet som vill ändra på den punkten, medan kd
och vi anser att vi skall avvakta.
Frågan kom också upp om man verkligen kan ha
ett skattesamtal om man inte har en egen uppfattning
i de olika frågorna. Vi har egna uppfattningar i skatte-
samtalen. Jag tycker att utskottets ordförande redo-
gjorde mycket bra för dem tidigare.

Anf. 163 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag märkte att jag inte riktigt fick
svar på mina frågor, som jag hade hoppats på, utan i
stället blev bemött med motfrågor. Jag kan bara kon-
statera att i vårt budgetförslag finns en rad skatte-
sänkningsförslag som motsvarar precis det som
kommer upp i detta betänkande. Ändå skall det här
betänkandet inte vara budgetpåverkande, utan det
skall vara framåtsyftande, handla om det man vill
framöver. Trots detta har vi med de flesta av de här
förslagen.
Jag väntar faktiskt fortfarande på ett svar när det
gäller t.ex. båtskatten. Det förslaget tycker jag är
mycket försåtligt skrivet. Jag tror att båtägarna vill
veta om det blir en båtskatt eller inte.
När det gäller skattesamtalen tycker jag att de
håller på att lägga en död mans hand över det mesta
just nu. Det vi har hört när tidigare betänkanden har
diskuterats har ju inte gett något klarläggande när det
gäller de här skatterna. Vad finns det för klarläggande
om jordbrukarnas skatter i tidigare inlägg? Det finns
inget klarläggande av vad socialdemokraterna tycker.
Vad har jag fått för klarläggande av vad majoriteten
tycker när det gäller om åkerinäringen skall flaggas ut
helt och hållet?
Jag anser fortfarande att det är mycket märkligt att
man kan föra samtal, där man kanske skall kompro-
missa, om man inte vet var man står själv. Eller också
vill man inte ha några skattesänkningar. Då är det
ärligare att säga det. Annars tycker jag att man skall
redovisa var man står i de olika frågor som jag har
tagit upp: båtskatten, åkerinäringen, jordbrukets
skatter. Där har jag inte fått veta var ni står.

Anf. 164 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! I vårt betänkande tar vi upp de här
olika delarna. Vi skriver när det gäller båtskatten att
vi skall återkomma med ett förslag. Vi skriver att en
särskild utredare har tittat närmare på den här frågan.
Vi tar i betänkandet upp allt det som den moderata
företräderskan frågar efter.
När det gäller jordbrukets s.k. ryggsäck är vi
medvetna om att det finns problem, därför är de de-
larna med i skattesamtalen. Men vi skall också finan-
siera alla de här skattesänkningarna. Vi måste alltså
samtala, vi måste diskutera och komma fram till ett
resultat. Jag kan inte stå här och lova någonting utan
att jag har klart för mig vilken finansiering vi skall ha
på de olika områdena. Därför har vi skattesamtalen.

Anf. 165 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Det är fråga om vad som händer un-
der tiden inom jordbruket och åkerinäringen. Hur
mycket finns kvar, hur mycket är utflaggat? Jordbru-
ket kan inte flaggas ut, men åkerinäringen kan flaggas
ut. Jordbruket läggs ned under tiden.
Vi moderater har finansierat våra skattesänkning-
ar. Det är därför jag kan prata om dem.
Jag vill fortfarande verkligen veta vad som gäller
för båtskatten. Man har inte tagit ställning till om det
blir en båtskatt eller inte. Därför frågar jag nu rakt ut:
Innebär detta nya register också en båtskatt? Det tas
ju upp i motionerna att det skall vara en båtskatt ock-
så. Därför vill jag ha ett klart svar på detta: Blir det en
båtskatt eller blir det ingen båtskatt?

Anf. 166 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! För att återkomma till båtskatten vill
jag tala om att vi skriver i betänkandet att det är en
utredare som har tittat närmare på den här frågan.
Utredaren har avvisat en särskild båtskatt med hän-
visning till att samhällets intäkter från båtlivet enligt
utredningens beräkningar vida överstiger kostnader-
na.
Sedan har regeringen i budgetpropositionen gjort
bedömningen att frågan om hur ett register för fritids-
båtar bör utformas bör utredas vidare och att vi avser
att återkomma till riksdagen under 1999 med ett kon-
kret förslag. Med det får den moderata företräderskan
nöja sig. Det är där vi står i dag. Vi skall titta närmare
på frågan och sedan återkommer vi.
När det gäller mina frågor fick jag inte något svar
på hur man skall möta alla de skattesänkningar som
ni vill ha. Att vägtrafikanterna via trafikförsäkringen,
när den kommer att höjas med ert förslag, kommer att
få betydligt högre avgifter fick inte jag någon kom-
mentar till av er heller.

Anf. 167 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström uppehöll sig
vid den pågående översynen av energibeskattningen.
Den har pågått ganska länge - enligt min uppfattning
alltför länge. Det har varit mycket samtal om samtal i
dag. Det är inte fel. Men de måste kombineras med
handlingskraft och förslag för att det skall vara möj-
ligt att nå fram till resultat.
Jag har respekt för behovet av tid för att gå ige-
nom hela energiskattesystemet. Men genomgången
har pågått i nästan två år. Därför är det befogat att på
nytt visa en viss otålighet för att komma fram till ett
resultat.
Jag noterar att jag inte fick något svar på min frå-
ga om energibeskattningen av jordbruket. Är Lisbeth
Staaf-Igelström i det hänseendet en bromskloss, eller
är hon pådrivande för att nå resultat på området?

Anf. 168 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag anser att översynen och utred-
ningsarbetet i denna viktiga fråga måste få ta sin tid.
Det är den framtida energibeskattningen som ses
över. Frågan har också lyfts in i skattesamtalen. Vi
måste se till att vi gemensamt utformar ett bra framti-
da energibeskattningssystem. Det får ta sin tid, Rolf
Kenneryd.
Sedan var det frågan om jordbrukets ryggsäck. Är
jag en bromskloss eller en pådrivare? Ja, detta finns
med i förhandlingarna, och vi får avvakta resultatet.
Rolf Kenneryd sade i sitt inlägg att ryggsäcken väger
en och en kvarts miljard kronor.
Jag deltog i en debatt där en företrädare för Cen-
terpartiet i Värmland var med. Hon sade att Centern
har avsatt 900 miljoner kronor till denna ryggsäck.
Hur mycket har ni avsatt, och vilka delar ämnar ni
lyfta över själva, Rolf Kenneryd?

Anf. 169 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! De 900 miljoner kronorna avser
kompensation för dieselskatten. Därutöver har vi
avsatt 350 miljoner kronor för att avlösa elskatten och
eldningsoljan. Vi har mycket klara positioner på den-
na punkt.
Jag uppfattar ändå Lisbeth Staaf-Igelström som
mer av en bromskloss än som pådrivande i dessa
frågor. Det hela landar i något slags passivitet som
andas icke någon uppfattning alls. Jag beklagar det.

Anf. 170 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Det var bra att jag fick ett klarläg-
gande om hur mycket Centerpartiet har avsatt för att
avlasta ryggsäcken. I den debatt jag deltog i nämndes
enbart 900 miljoner kronor. Jag ville ha ett klarläg-
gande, och det är bra att jag har fått det.
När det gäller jordbrukets s.k. ryggsäck och andra
delar i vår energibeskattning får vi avvakta skatte-
samtalen - där även Rolf Kenneryds parti deltar - och
översyns- och utredningsarbetet. Det är oerhört vik-
tigt att tillsammans utforma ett bra framtida energibe-
skattningssystem.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 18.03 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

10 § (forts.) Vissa punktskattefrågor (forts.
SkU13)

Anf. 171 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Vi har precis haft en timmes
kvällsmatspaus, och därmed är inte alla kvar i pleni-
salen. Men jag vill göra några kommentarer till den
debatt som har förts.
Det har varit mycket prat om harmonisering. Det
är inte bara i Sverige som diskussionen om harmoni-
sering av skatter förs, utan den förs i de flesta länder.
Tendensen att i alla länder prata om harmonisering är
lite farlig. Vem kommer att besluta till slut, om alla
länder skall harmonisera sig? Man kan undra till vad
de skall harmonisera sig. Är det till skattenivån i det
land som har lägst skattenivå? Det kanske vore mode-
rat politik.
Det viktiga är att se till helheten i beskattningen,
t.ex. vad den totala beskattningen är för olika företag
eller för olika näringar. Jag tror att det är farligt att
alltid låta sig föras i väg av diskussionen om harmo-
nisering.
Vi måste också ställa oss frågan om det är bra att
alla västeuropeiska länder har samma typ av beskatt-
ning och samma skattenivåer. Är det verkligen bra?
Skapar det en mångfald? Mig påminner det snarare
om ett planekonomiskt system, där likhet och likfor-
mighet är det styrande mottot.
Det här var bara en parentes, i och med att man
alltid får höra diskussionen om harmonisering.
Frågan om åkerinäringen togs upp, och jag vill
också bara kort kommentera den. När man från Frakt,
transport och logistik ringde runt till de olika åkerinä-
ringarna fick man svaret att det inte är skatten på
miljödiesel som är problemet, utan att det stora pro-
blemet är skatten på arbete. Skatten på miljödiesel ses
då som en ganska marginell fråga. Vi är i alla partier
överens om att vi vill sänka skatten på arbete. Den
stora strukturella förändringen är viktigare för åkeri-
näringen än att gå in för skatt på miljödiesel.
Många har pratat om konkurrens, hur det ser ut i
olika länder och att man måste ha samma skattenivåer
i olika länder, därför att annars hotas konkurrensen.
Jag vill bara påminna om att det inte är bara skatteni-
vån som är relevant i den diskussionen. När det gäller
t.ex. energibeskattningen handlar det om energipriset.
De danska och tyska bönderna pekar på Sverige och
säger: Titta på Sverige, som har mycket lägre energi-
pris än vad vi har! Det är en del av deras ryggsäck. Så
här är det i näring efter näring.
Jag kan känna lite grann att diskussionen måste
utgå från en helhetssyn, från den totala beskattningen,
den totala kostnaden och frågan om vilken politik vi
vill ha i Sverige. Det låter ibland när man lyssnar på
de olika partierna och medierna som att vi kan sänka
alla skatter. Jag skall återkomma till det, därför att det
är lite av det som moderaterna säger. Kom till skott,
säger de, så att vi kan ha samtal och göra någonting
på det här området. Men moderaterna vill ju sänka
nästan varenda skatt som finns. Det blir inga skatter
kvar med moderaternas skattepolitik. Då blir det ett
bekymmer. Även kristdemokraterna tar i skattesam-
talen fram mängder med skattesänkningsförslag på
olika områden, i stället för att säga att det här är prio-
riterat.
Vi måste ju genomföra en finansierad skattere-
form, som också skall vara långsiktig, och då kan
man inte säga att man skall sänka alla skatter. Jag
tycker att diskussionen blir lite destruktiv. Modera-
ternas förhållningssätt när de säger "sänk alla skatter"
är inte konstruktivt. Man räknar då med väldigt stora
dynamiska effekter.
Jag skall gå in på energibeskattningen, som är en
del av det punktskattebetänkande som ligger här
framför oss. Ekonomiska styrmedel i form av mil-
jöskatter är en billig och effektiv metod för att före-
bygga miljöskador. En skatteväxling skulle också
tjäna som motor för att omvandla näringslivet i en
hållbar riktning. Korrekt prissättning på både miljö
och arbetskraft är en grundbult för att få en effektiva-
re hushållning och är ett viktigt steg mot ett miljöan-
passat samhälle. De priser som gäller i dag signalerar
att det är ont om arbetskraft när skatten på arbete är
hög, och att det är god tillgång på miljöresurser när
skatten på miljöförstöring är låg. I verkligheten är det
tvärtom. Vi har miljöproblem, och vi har för få i sys-
selsättning.
Våra gemensamma tillgångar vatten och luft bör
beskattas så att de inte förorenas. Det handlar också
om vår framtid, och det handlar om de framtida gene-
rationerna och vilka möjligheter de kommer att ha.
Vi vill alltså genomföra en skatteväxling. Det är
centralt, när man ser på energibeskattningen, därför
att det innebär att vi vill öka den totala energibeskatt-
ningen. När vi vill höja skatten på energi vill vi sänka
skatten på arbete. Det här skapar förutsättningar för
en bra miljöpolitik. Det gör att vi kan ha en livsstil
som styrs i miljövänligare riktning. Miljöförstöringen
kostar, och därför kommer vi att leva miljövänligare.
Man kommer som konsument att agera mer mil-
jövänligt. Det blir billigare att reparera, vilket också
kommer att motverka den slit-och-släng-mentalitet
som det tyvärr finns mycket av i vårt samhälle. Det är
viktigt att det som är ekonomiskt och osynligt, nämli-
gen miljöförstöring, växthuseffekt och ozonuttunning,
som egentligen inte syns, faktiskt synliggörs genom
att man prissätter miljön. Utvecklingen av och inves-
teringen i ny grön teknik stimuleras. Det här är en
framtidsbransch som är oerhört viktig, om vi skall ha
ett bra företagsklimat framöver. Det blir också billi-
gare att använda arbetskraft. Den kunskapsintensiva
och miljöanpassade produktionen blir den sektor i
samhället som växer. Vi tror att det är den sektor i
samhället som har en förutsättning att fortsätta.
När det gäller energibeskattningen har vi några
kriterier som vi tycker är viktiga. Det skall vara enk-
la, neutrala regler. Det skall vara miljöstyrande skat-
ter. Industrins konkurrenskraft skall upprätthållas.
Men då vill vi se på den totala beskattningen. Det här
är en fråga som man kan diskutera väldigt länge, men
vi är inte överens i den schablonaktiga diskussion
som ibland förs, där man bara tittar på en enskild
skatt och inte på helheten och sedan säger: Titta, det
här hotar vår konkurrenskraft!
Vi vill också att den totala energibeskattningen
skall minska. Som jag har sagt tidigare i dag, vill vi
ha en allmän energiskatt. Syftet med denna skatt är
huvudsakligen fiskal, men den skall också befrämja
en allmän hushållning. Vi vill ha en miljöstyrande
skatt, och den skatten skall främja en utveckling mot
mer miljövänliga energislag, t.ex. koldioxidskatt och
skatt på kärnkraftsel.
På lång sikt är vår vision att all energi skall be-
skattas lika, oavsett användningsområde. Även
biobränslen, vindkraft och solenergi kommer att be-
skattas i framtiden. Det handlar om långt fram i tiden,
inte om i dag.
Detta var lite om energibeskattningen. Jag vill
också säga någonting om alkoholbeskattningen.
Det har hörts mycket tongångar om att alkohol-
skatten skall sänkas. Många partier, i princip alla
utom Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har varit
ute och sagt att alkoholskatten nu skall sänkas.
För mig är det oroande. För mig är det en oerhört
uppgiven politik. Vi har i dag en ökande alkoholkon-
sumtion i hela samhället, speciellt bland unga männi-
skor. Vi har samtidigt också en ökad insmuggling och
en ökad hembränning. Då skall vi komma åt hem-
bränningen och insmugglingen med andra metoder,
och inte tro att allting löser sig om vi sänker skatten.
Det kommer det inte att göra.
Vi vet samtidigt att det är priset på och tillgäng-
ligheten till alkohol som påverkar alkoholkonsumtio-
nen. Om och när människor fastnar i ett alkoholbero-
ende är konsekvenserna enorma. Det är ett lidande,
och det är en oerhörd kostnad för samhället.
Jag tycker att vi kan följa principen att vi som
dricker själva skall stå för den kostnad som drickan-
det faktiskt innebär för samhället. Det tycker jag är en
vettig princip. I dag står vi som dricker inte för den
kostnaden, utan samhället bidrar med de gemensam-
ma medlen för att betala dessa kostnader.
Jag tycker att den debatt som har förts är skamlig
och att den inte har någon framtid. Det finns saker
som man är stolt över i ett land. Jag är faktiskt stolt
över den alkoholpolitik man har haft i Sverige, och
det är någonting jag vill att vi skall fortsätta med.
Jag har två sekunder på mig att säga att eldrivna
fordon är de verkliga och enda "nollutsläpparna", och
att vi är jätteglada över att utskottet enhälligt har
bifallit vår motion om att elbilar skall omfattas av den
befrielse från fordonsskatt som finns när det gäller
andra miljöklassade bilar. Vi är väldigt tacksamma
för att vi har fått igenom denna förändring.

Anf. 172 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Trots att jag egentligen hade bestämt
mig för att inte begära replik kan jag inte låta bli att
be Yvonne Ruwaida förklara en sak för mig på ett
väldigt enkelt sätt.
Man vill att folk skall leva miljövänligare och låta
bli att förbruka en del energi. Då kommer folk inte att
betala in skatter. Ändå säger Yvonne Ruwaida att hon
skall göra en skatteväxling och sänka skatten på ar-
bete. Det kan inte bli någon skatteväxling om folk
lever upp till det hon vill att folk skall leva upp till.
Hur får hon det att gå ihop? Det var det ena.
När det gäller alkoholpolitiken och alkoholskatter
undrar jag om Yvonne Ruwaida tycker att vi i Sveri-
ge är en annan typ av människor. Är vi annorlunda än
de ute i Europa som har lägre skatter och inte har
något monopol - systembolag - på det sätt som vi har
i Sverige? Ändå klarar de sig. Är vi så mycket an-
norlunda här i Sverige? Kan vi fortsätta att isolera
oss, och kan vi fortsätta att ha dessa höga priser?

Anf. 173 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin tror att
jag tror att vi kommer att ha ett samhälle där man inte
har någon som helst energiförbrukning eller naturre-
sursförbrukning. Det är absurt att tro detta. Vi kom-
mer alltid att ha en energianvändning och en naturre-
sursanvändning i samhället. Vi vill att den skall vara
mer hållbar och hållas inom vissa ramar.
Vår energipolitik innebär att det vi vill utveckla,
nämligen förnybar energi, inte skall beskattas, men
den kommer att beskattas i framtiden. Vår långsiktiga
vision är att all energianvändning skall beskattas lika.
Det är just energibeskattningen som kan vara fiskal,
medan vissa andra miljöstyrande skatter kommer att
försvinna med tiden på ett annat sätt.
Man kan inte se energibeskattningen som någon-
ting som man ändrar nu och som sedan kommer att
vara exakt likadan hela tiden. Naturligtvis kommer
den totala energibeskattningen i så fall att minska.
Den måste successivt förändras utifrån de villkor som
finns.
När det gäller alkoholpolitiken och att folk är oli-
ka vill jag säga att människor från Europa faktiskt bor
i Sverige. I Sverige bor i dag ganska många männi-
skor som kommer från andra ställen i världen. Alla
människor är lika mycket annorlunda. Alla människor
är lika olika och lika likadana. Det är min grundförut-
sättning.
Men Sverige är faktiskt det land som lyckats bäst
med att ha minst alkoholister, därför att vi har haft
den skattepolitik vi har haft bl.a. när det gäller alko-
hol och på grund av vår övriga alkoholpolitik. Om
Marietta skulle göra ett studiebesök i Frankrike eller
Italien och se den utslagning som finns bland männi-
skor som lider av alkoholmissbruk eller narkotika-
missbruk skulle hon kanske förstå att den svenska
alkohol- och narkotikapolitiken ger resultat. Den
leder till att färre människor hamnar i ett missbruk.
Det finns ett samband mellan pris och tillgänglig-
het och antalet människor som hamnar i ett missbruk.
Det verkar Marietta bortse ifrån.

Anf. 174 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag får tacka för ett väldigt intressant
besked när det gäller energiskatterna. Miljöpartiet vill
införa nya skatter. Det är helt klart att det är det som
Yvonne Ruwaida pratar om. All energi skall nu be-
skattas på olika sätt.
I dag får man in ungefär 50 miljarder på energis-
katter. Med Yvonne Ruwaidas resonemang, där folk
inte skulle använda så mycket energi, blir det trots allt
förmodligen mindre. Sedan skall det ske en skatte-
växling, så att man skall kunna sänka skatterna på
arbete. Det blir inte speciellt mycket kvar. Det går
fortfarande inte ihop för mig.
Jag tog upp alkoholpolitiken därför att jag fick
intrycket att vi som finns innanför Sveriges gränser,
oavsett vilket land vi kommer ifrån, är väldigt speci-
ella. När vi väl kommer innanför Sveriges gränser
blir vi väldigt annorlunda och kan inte hantera alko-
holen.
Det är klart att vi kan hantera alkoholen. Yvonne
Ruwaida pratade själv om att det finns en ökad kon-
sumtion i Sverige. Den ökade konsumtionen beror
inte på att folk köper sin sprit och sin alkohol på
Systembolaget, utan den köper de naturligtvis någon
annanstans. Det ser vi på att det blir lägre skattein-
täkter på detta område.
Då skulle man ta till hårdare regler, mer kontroll
och mer bevakning. Det är det samhället Yvonne
Ruwaida förordar. Vi är alltså inte myndiga eller
kapabla att ta hand om oss själva i Sverige, medan
man är det ute i Europa.

Anf. 175 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Till att börja med vill jag ta upp dis-
kussionen kring att vara myndig och låg skatt på
alkohol. Jag tycker att det är ett väldigt dåligt argu-
ment. Vi har en alkoholpolitik för att skydda männi-
skor. Det är inte alla människor som tål alkohol, och
där är människor lika över hela världen. Det är på
grund av att människor är så lika som man har ett
större alkoholproblem i andra länder, där man inte har
samma alkoholpolitik som i Sverige.
Marietta kan välja att vilja ha ett samhälle där fler
lider av ett missbruk. Då skall man välja att avskaffa
den svenska alkoholpolitiken. Jag tror att vi måste
använda lagar och regler, osv. Det kanske inte låter
frihetligt, men för mig är det inte frihet att människor
hamnar i ett missbruk. Det vill jag väldigt starkt beto-
na.
När det gäller energiskatterna verkar Marietta ha
missförstått mitt inlägg. Jag har kanske varit otydlig,
och i så fall ber jag om ursäkt för det. Vår vision - det
gäller långt fram i tiden - är lika beskattning av all
energi. Men det gäller naturligtvis framtiden. Om det
är om 10, 20 eller 30 år kan jag inte sia om i dag. Det
beror också på den tekniska utvecklingen och den
skattepolitik som kommer att föras.
Men på kort sikt kommer vi att vilja öka både
energiskatter och miljöskatter. Det kommer att leda
till att miljöförstöringen kommer att minska, och
därmed också delar av skattebasen. Det gäller den
som är miljöstyrande. Större delen av energibeskatt-
ningen kan vara fiskal, men då måste energiskatterna
förändras med tiden. Det är en process.
Om man vill ha en föränderlig politik, och om
man vill se till att miljöförstöringen minskar, kan man
inte ha samma skatter under 10, 20 eller 50 år. Man
måste förändra skatterna. Det hoppas jag att Marietta
förstår. Det handlar inte om att ha samma skatt i all
evighet. Det handlar om att förändra den.

Anf. 176 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att i hu-
vudsak ägna mig åt mom. 5, som berör finsk röd-
märkt olja för uppvärmning.
Det generella förbudet mot användande av röd-
märkt finsk olja i motorfordon trädde i kraft den
1 januari 1996. Från hösten 1996 har jag i två inter-
pellationsdebatter med skatteminister Östros, och
också i ett antal motioner, hävdat att den nationella
lagstiftningen strider mot EG-rätten. Då påstod vår
skatteminister, och även utskottsmajoriteten, att Sve-
rige följde gemenskapslagstiftningen och att Sverige
också hade möjlighet att ha nationell lagstiftning när
det gällde just gränshandel med mineraloljor. Ungefär
samma sak säger man i dag.
Efter påpekandet av Europakommissionens di-
rektorat 21 ändrades lagen genom två betänkanden
1997 och 1998. Och ändringen tillkom på grund av
att det generella förbudet stod i strid med EG-rätten.
För närvarande pågår utbetalningar av skadestånd
till företag och privatpersoner som förhindrades att
köpa rödmärkt finsk olja under tiden från den
1 januari 1996 till den 30 juni 1997. Mellan 600 och
700 skadeståndskrav har kommit in. Hittills rör det
sig om belopp på totalt ca 25 miljoner kronor. Det här
kommer att ta tid, och det kostar också pengar för
staten.
I dag gäller det privatpersoners rätt till inköp och
transport av rödmärkt finsk olja för uppvärmning.
Utskottsmajoriteten motiverar avstyrkandet av min
motion Sk641 med bl.a. hänvisning till cirkulationsdi-
rektivet som talar om transport på ovanligt sätt.
I glesbygden är det inte ett ovanligt transportsätt
att på släpvagnar eller i bilar av pickup-typ transpor-
tera inköpt olja i godkända fat eller tankar. Ovanligt
transportsätt är dessutom ett undantag från huvudre-
geln om hur punktbeskattningen skall ske på den inre
marknaden inom EU. Därför måste man vid tolkning
och tillämpning av denna bestämmelse beakta de
grundläggande EG-rättsliga principerna om propor-
tionalitet och icke-diskriminering liksom målsätt-
ningen att nå en fungerande inre marknad i EU.
Av EU-direktiven framgår det fullständigt klart att
yrkesmässig import beskattas i destinationsstaten och
att privat import beskattas i landet där varorna köptes
av konsument. Detta fastslogs också av EG-
domstolen i ett nyligen behandlat fall. Om en köpare
själv organiserar transport av varor, inköpta för en-
skilt bruk i annan medlemsstat, gäller ursprungsland-
sprincipen.
I tre år har nu befolkningen i östra Norrbotten ge-
nom nationell särlagstiftning och myndighetsutövning
förhindrats att fritt handla enligt den inre marknadens
princip. Landets främsta experter i EG-rätt hävdar
också att myndighetsutövningen vid gränskontrollen
inte håller vid en EG-rättslig prövning. Riksdagens
revisorers skrivelse om införlivandet av gemen-
skapslagstiftningen i den nationella lagstiftningen
behandlades här i riksdagen i december. Där föreslog
man också att regeringen, även om mycket av införli-
vandet hade gått bra, skulle gå vidare och utreda,
eftersom det inte hade skett fullt ut på alla områden
enligt de åtaganden som vi hade gjort i och med vårt
EU-medlemskap.
Mot den här bakgrunden är det förvånande att inte
utskottsmajoriteten är beredd att ändra den här natio-
nella lagstiftningen när det gäller den del som berör
privatpersoners handel.
Enligt riksdagsförordningen skall regeringen
fortlöpande informera riksdagen om vad som sker i
det europeiska samarbetet. Departementen upprättar
faktapromemorier, bl.a. om gemenskapslagstiftning-
en. Ett antal departement har framfört just dessa syn-
punkter om införlivandet. Det har bl.a. Närings- och
handelsdepartementet gjort under hösten 1997 och
1998. Man säger att befintliga regler skall följas. Man
skall avskaffa sektoriella hinder för marknadsintegra-
tion samt säkerställa den inre marknaden. Det euro-
peiska rådet sade också och begär följaktligen att alla
tidsfrister beaktas samt att alla nödvändiga åtgärder
vidtas för att snabbt och effektivt förverkliga de mål
som prioriteras i den handlingsplan som framtagits
för fullbordandet av den inre marknaden. Därför är
det förvånande att man inte vidtar åtgärder för det
här.
När det gäller den fria rörligheten för varor och
tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna
blev det alltså inte så som det utlovades. Befolkning-
en är oerhört besviken i norra Sverige och känner sig
diskriminerad. Ett antal personer har nu överklagat
detta, och det kommer förmodligen också att gå vida-
re till EG-domstolen. Men jag anser att vi borde ändra
på det här långt tidigare, eftersom ytterligare skade-
ståndskrav kan komma in. Det är därför som jag har
envisats med att väcka ett antal motioner. Jag hade
hoppats att man nu, en gång för alla, skulle lösa det
här. Bevisligen hade både departementet och ut-
skottsmajoriteten fel förra gången och fick ändra
lagstiftningen. Det kommer så småningom att visa sig
att det här också är fel. Därför hade jag hoppats på en
förändring, men jag får återkomma till den frågan
ytterligare någon gång innan det blir ordning på det
hela.
Jag vill med det här, fru talman, yrka bifall till re-
servation nr 1 på samma sätt som jag har gjort tidiga-
re. Jag ställer mig givetvis bakom alla våra reserva-
tioner, men av praxis yrkar vi från Moderata sam-
lingspartiet bifall endast till en reservation.
Tack!

Anf. 177 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Jag vill först säga att jag delar mycket
av det som Olle Lindström har framfört här.
Jag tänker uppehålla mig en stund vid min motion
Sk698 som finns med i skatteutskottets betänkande nr
13. Den handlar om glesbygdsbefolkningens problem
med långa pendlingsavstånd och höga drivmedels-
skatter.
Jag skall direkt, fru talman, yrka bifall till min
motion Sk698 och motiveringarna är som följer:
För det första framgår det av en utredning gjord år
1998 av nationalekonomen och EU-parlamentarikern
professor Sören Wibe i Umeå att bilister i glesbygden
betalar betydligt mer i bensinskatt varje år än befolk-
ningen i storstäderna. Drivmedelsskattelistan toppas
av glesbygdslänen i norra Sverige. Undersökningen
visar att varje svensk medborgare i genomsnitt betalar
4 796 kr i drivmedelsskatt per år. I Norrbottens län
betalar varje medborgare 5 709 kr per år. Om man ser
på medborgarna i enskilda kommuner finner man att
exempelvis en tvåbarnsfamilj i Arjeplog betalar
39 468 kr i drivmedelsskatt varje år medan motsva-
rande familj i Stockholm betalar 13 588 kr, allt enligt
Sören Wibes beräkningar.
Detta är enligt min mening en orimligt stor skill-
nad som måste åtgärdas.
För det andra är bilen ett måste på många orter i
glesbygden där kollektivtrafik är en helt obekant
företeelse. Många är s.k. långpendlare. Pendlingsav-
stånd upp till 20 mil per dag är inte ovanligt i exem-
pelvis Norrbottens inland. För många glesbygdsbor,
med långa avstånd till arbetet, är situationen så eko-
nomiskt besvärande att man överväger att säga upp
sig och i stället gå på a-kassa eller i kunskapslyftet.
Såvitt jag känner till har detta också hänt i några
enstaka fall. Man har helt enkelt inte råd att arbeta.
Det gäller speciellt låginkomsttagare och deltidsar-
betande.
Fru talman! Det kan inte vara rimligt att det skall
vara mer lönsamt att gå på a-kassa än att gå till ett
jobb. Det må sedan vara en deltidstjänst eller ett låg-
avlönat arbete.
För många glesbygdsbor är bilen det enda alter-
nativet också vid besök på olika serviceinrättningar,
t.ex. läkar- och tandläkarbesök. Principen att det skall
gå att leva på sin lön måste få gälla. De höga drivme-
delsskatterna är en orsak till att det är omöjligt för
glesbygdsbefolkningen att leva på sin lön. Många
småföretagare upplever samma besvärande situation.
De har svårt att konkurrera med mer centralt belägna
företagare på grund av höga energi- och transport-
kostnader. Småföretagsamhet är ett av grundvillkoren
för glesbygdens framtida existens.
Fru talman! Jag tror att en differentiering av
drivmedelsskatten skulle ge mer rättvisa förhållanden
mellan glesbygdslänen och övriga landet. En sänk-
ning av drivmedelsskatten skulle innebära att med-
borgarna i glesbygden skulle få en reell möjlighet att
existera. Sveriges motororganisationers krav på en
sänkning av bensinskatten med 2 kr per liter ter sig
inte orimlig.
Jag yrkar än en gång bifall till motion Sk698. I
övrigt yrkar jag i likhet med Kenneth Lantz bifall till
reservation 3 och 5.
Fru talman! Till sist vill jag bara säga till Rolf
Kenneryd, som svar på frågan till Kenneth Lantz, att
Kristdemokraterna är beredda att lyfta av hela skat-
teryggsäcken för Sveriges bönder. Jag vill erinra Rolf
Kenneryd om att fyra partier, Moderaterna, Kristde-
mokraterna, Folkpartiet och Centern, i reservation 2
till MJU1 den 18 december var helt överens om att
hela ryggsäcken skall lyftas av. Kristdemokraterna
står fast vid den här reservationen och vid att hela den
här skatteryggsäcken skall lyftas av för Sveriges
bönder.

Anf. 178 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag får tacka Erling Wälivaara för
detta klargörande som Kenneth Lantz inte tog tillfäl-
let att ge tidigare i debatten. Jag måste dock konstate-
ra att om det nu förhåller sig på det sätt som Erling
Wälivaara anger står beskedet från Kenneth Lantz
fortfarande kvar om att i Kristdemokraternas budge-
talternativ har inte fullt hälften av avlyftet finansie-
rats. Det är naturligtvis en besvärande omständighet
som starkt minskar trovärdigheten i det som Erling
Wälivaara nu upplyser mig och kammaren i övrigt
om.

Anf. 179 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Rolf Kenneryd kan vara helt överty-
gad om att Kristdemokraterna står bakom den här
reservationen. Jag skall läsa innantill för att friska
upp Rolf Kenneryds minne. Den lyder på det här
sättet: "Den extra konkurrenssnedvridande ryggsäck
som Sveriges bönder bär på, genom skatter och av-
gifter som konkurrentländerna inte har, måste lyftas
av. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag med anledning av utredningen
En livsmedelsstrategi för Sverige."
Så står det i reservationen, och Kristdemokraterna
står helt och hållet fast vid detta.

Anf. 180 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Det är gott och väl, men återigen är
det ju bara ord. Det är lätt att bli överens om att sänka
skatter. Det har vi upplevt tidigare i den här kamma-
ren. Men det saknar trovärdighet om det inte åtföljs
av en trovärdig finansiering. På den här punkten ger
de olika besked som vi har fått i den här debatten, i
form av å ena sidan Kenneth Lantz och å andra sidan
Erling Wälivaara, starka betänkligheter mot trovär-
digheten i det gemensamma budskapet från Kristde-
mokraterna på denna punkt.

Anf. 181 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Rolf Kenneryd och Centern bedriver
ren buskpropaganda i det här fallet. Kristdemokrater-
na står fast, Rolf Kenneryd. Jag säger det en tredje
gång. Hela det kristdemokratiska partiet står bakom
detta. Hela ryggsäcken skall bort.
Men jag undrar hur Centerpartiet gör i det här
fallet. Ni har inte redovisat hur ni skall plocka bort
detta. Står ni fast vid reservationen från den
18 december? Det är min fråga till Rolf Kenneryd.

Anf. 182 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag tänkte säga ett par ord om beho-
vet av ekonomiska incitament för att främja och på-
skynda marknadsintroduktion av miljöfordon. Efter
tidigare talares utfall om alla skattesänkningar som kd
vill göra utan miljöhänsyn anser jag att vårt önskemål
är än mer angeläget.
Låt mig först upprepa grundprincipen från tidigare
skattedebatt. Det vi inte vill ha skall vara dyrare än
det vi vill ha.
Vi i Miljöpartiet vill att fler skall ha råd att köpa
miljöfordon, dvs. fordon som inte belastar framtiden
lika mycket som majoriteten av dagens fordon gör,
fordon som inte ackumulerar miljöskulden lika
snabbt. Vi vill alltså att fordonsskatten sätts lägre för
miljöfordon under en övergångsperiod tills alla bilar
är miljöfordon.
Vi kan också tänka oss skattebefrielse eller skatte-
reduktion på icke-fossila drivmedel och lägre för-
månsvärde för miljöfordon.
Fru talman! I utskottets betänkande får vi en upp-
räkning av olika arbeten som pågår med delvis den
inriktning som Miljöpartiet förespråkar. Vi har Tra-
fikbeskattningsutredningen, Vägverkets uppdrag och
olika samverkansprojekt, men utskottet tar också upp
de pågående skatteöverläggningarna där frågan om
drivmedelsbeskattning kommer att tas upp. Det är
bra.
Det är nu synnerligen angeläget att samhället
kraftfullt försöker motverka alla faktorer som förse-
nar pågående introduktion av miljöfordon. Intresset
för miljöbilar är stort. Marknaden måste i gång i stor
skala så att priserna kan pressas och vanliga in-
komsttagare får en chans ekonomiskt att köpa en
miljöbil.
Förutom biogas, el, etanol och hybridbilar är for-
don med bränsleceller som ger ström och matas med
vätgas på gång. Vi vet alla att små serier, initiala
utvecklingskostnader och bristande tillgänglighet för
de olika bränslena medför en väsentlig fördyring
jämfört med konventionella fordon. Låt oss nu hjäl-
pas åt att ge de goda utvecklingskrafterna en skjuts
framåt!

Anf. 183 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Jag är en av de motionärer som vill
att vi skall verka för att taxfreebeslutet skall upp-
skjutas en tid. I den beskrivning som utskottet ger
säger man sig ha medverkat till de åtgärder som torde
ligga i linje med vad som begärs i motion Sk608. Så
långt är det bra.
Men i fortsättningen står det att man inte vill ut-
tala sig om vilken ställning regeringen skall inta när
kommissionens rapport föreligger. Varför inte det?
Om det man tycker ligger i linje med vad jag tycker,
så tycker man väl så. Men det verkar inte så. Det är
möjligt att detta kanske beror på att statsminister
Persson tycker en sak och finansminister Åsbrink
tycker en annan sak. I ett läge säger man att man
instämmer med motionen, och i nästa läge säger man
att man inte vill medverka till detta när kommissionen
har kommit fram till ett beslut. Jag tycker att det är
mycket underligt. Jag tycker att det är viktigt att Sve-
rige agerar på ett principfast sätt och har en åsikt.
I det här läget tror jag att det är viktigt att Sverige
agerar fast. Vi vet att det finns ett antal länder som
inte vill förlänga detta. När det här beslutades var
förutsättningarna helt andra. Man utgick från att det
skulle vara en harmonisering av skatter. Den här
harmoniseringen av skatterna tycker jag, till skillnad
från Yvonne Ruwaida, är mycket bra. Framför allt
tycker jag att det är bra om skatterna blir lägre. Men
den här harmoniseringen har inte skett i någon större
omfattning.
Man utgick också från att vi skulle ha en lägre ar-
betslöshet. Vi vet att det inte har blivit så. I Sverige
har vi en rekordhög arbetslöshet, och arbetslösheten
har ökat.
Vi vet också att enbart i Sverige kommer ca 2 700
jobb vad gäller färjelinjer att försvinna. Enbart Stena
Line har sagt att någonstans mellan 600 och 800
arbetstillfällen kommer att försvinna. Även inom
sjöfarten är det 2 700 jobb och inom flyg och annat är
det ytterligare jobb, så man kan beräkna att bortåt
3 000 jobb försvinner. Detta sker utan att vi har fått
några harmoniserade och lägre skatter. Vi vet att
biljetter till charterresor och annat kommer att bli
dyrare, och det drabbar låginkomsttagare speciellt
hårt.
Vi bör arbeta för harmoniserade skatter och för att
taxfree på sikt försvinner. Men då skall dessa gemen-
samma förutsättningar finnas. Det är också viktigt,
tycker jag, att den här frågan inför förestående EU-
val inte gynnar negativa aspekter på vad EU uträttar
och vad EU skall uträtta. För mig framstår det som
självklart att vi skall skjuta upp EU-beslutet om att
taxfree skall upphöra den 1 juli 1999 i några år. Det
skall vi göra både för jobbens skull och för att vi skall
kunna ges den möjlighet till harmonisering som det
sades.
Jag tycker också att det är viktigt att regeringen
arbetar, och framför allt att man arbetar gemensamt.
Det är kanske inte så vanligt när det gäller den här
regeringen att man arbetar gemensamt. Det verkar ju
som om olika ministrar tycker olika saker jämt och
ständigt. Men det vore kanske ändå trivsamt om fi-
nansministern och statsministern i denna fråga hade
samma åsikt. Det tycker jag är viktigt, från moderat
håll, att man åtminstone uttrycker. Persson tycker
tydligen att taxfree skall vara kvar och Åsbrink tycker
inte det, och då får vi väl hoppas att det till syvende
och sist bli statsminister Persson som företräder rege-
ringen i förhandlingarna.

Anf. 184 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag vill börja med att förklara att
Folkpartiet står bakom samtliga sina partimotioner
och kommittémotioner i detta betänkande. Jag yrkar
härmed bifall till motionen U507, yrkande 8, på
grund av att Folkpartiet inte hade tillfälle att närvara
när vi justerade utskottets betänkande.
Mycket av det som har diskuterats under det här
betänkandet har handlat om skatteväxling. I Folkpar-
tiet är vi positiva till skatteväxling. Det var ett viktigt
inslag i den tidigare skattereformen i början av 90-
talet. Man höjde skatten på energi och miljöförstörel-
se, och man sänkte den på arbetsinkomster. Det var
många som då var emot detta, men i dag verkar alla
vara för.
Folkpartiet var också det första partiet - ett av
dem åtminstone - som föreslog införande av ekono-
miska styrmedel för att minska utsläpp och miljöför-
störelse. Då var det många som tyckte att det var fel
att man skulle kunna köpa sig fri.
Under den förra mandatperioden skedde en hel del
skattehöjningar på energiområdet. Tyvärr motsvara-
des de inte av likadana skattesänkningar vad gäller
arbete. Därmed har vi inte haft någon växling.
För att en skatteväxling skall vara lyckosam krävs
det dock att det dessutom finns en omvärldsanalys
och att den kommer fram till att det finns hyggliga
och likadana förutsättningar i viktiga konkurrentlän-
der till Sverige, främst kanske inom EU. Annars finns
det en risk för att verksamheter och näringar faktiskt
tvingas ut om man driver upp skatterna för högt utan
att det finns en gemensam nivå. Det är ett ganska
enkelt samband.
Jag tycker därför att koldioxiden är ett bra exem-
pel på ett viktigt styrmedel. Det är en miljöavgift för
att vi i Sverige och i hela övriga Europa skall kunna
klara miljömålen.
För att klara de miljömålen måste vi samtidigt
driva upp koldioxidskatten ganska häftigt. Men Sve-
rige kan inte avvika för mycket. Därför måste vi inom
EU se till att det blir gemensamma regler på detta
område. Här har vi i Amsterdamfördraget fortfarande
den regeln att det krävs enhällighet. Det är väldigt
trist, för det är ju ingen hemlighet att det finns länder
inom EU som nästan totalt struntar i miljöproblema-
tiken åtminstone vad gäller koldioxidutsläpp och
växthusgaser.
Därför är det ett mysterium för mig att regeringen
och majoriteten i riksdagen faktiskt inte arbetar för att
möjliggöra majoritetsbeslut inom EU vad gäller mil-
jöskatter. Det vore väldigt önskvärt att detta drevs på
i EU-arbetet. Det saknar vi.
Sedan skulle jag vilja vända mig till Marietta de
Pourbaix-Lundin angående det här med alkoholska-
dor. Sverige är annorlunda. Vi har mycket lägre antal
alkoholskador. Antalet är lägre här än i andra länder
och det är väldigt bra. Sedan är det en annan sak att
en omvärldsanalys beroende på Sveriges medlemskap
i EU kan leda till att vi på sikt kan hamna i en situa-
tion där vi faktiskt måste sänka skatterna på alkohol
oavsett om man gillar det eller inte.
Men att vi skulle vara omyndiga i Sverige på
grund av att vi har höga skatter på alkohol tycker jag
är ett konstigt argument som förs fram. Vi har ju
fartgränser och enormt många poliskontroller därför
att vi vet att farten statistiskt påverkar antalet trafik-
döda - inte att du och jag inte kan köra bil bra, inte att
du och jag kan hantera alkohol. Men vi vet att statis-
tisk finns det ett direkt samband mellan alkoholkon-
sumtion och antalet döda och skadade i alkoholrelate-
rade sjukdomar, och det måste vi försöka bekämpa.
Det tycker jag är väldigt viktigt. En högre konsum-
tion på alkoholens område skall vi alltså försöka
undvika, och då är prisinstrumentet viktigt. Sedan kan
omvärldsanalysen leda till att vi på sikt måste sänka
skatterna, inte för att vi vill men för att vi måste.

Anf. 185 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Vänsterpartiet anser att en jämn regi-
onal utveckling är ett gemensamt nationellt intresse
och ansvar. Den regionala rättvisan kan befrämjas
genom bl.a. skattepolitiken. Vänsterpartiet säger i
valplattformen bl.a. att beskattningen av bilismen
måste differentieras utifrån regionala skillnader.
Vänsterpartiet i Norrbotten menar att differentiering-
en kan göras inom ramen för en oförändrad statsfi-
nansiell totalnivå. Det är mot denna bakgrund som
jag i en enskild motion tillsammans med Peter Peder-
sen m.fl. föreslår att en parlamentarisk utredning
tillsätts med direktiv att utarbeta förslag på hur diffe-
rentierad skatt på fordonsbränsle kan tas ut, samt på
hur differentierad beskattning av bilismen utifrån
regionala skillnader kan se ut.
Sverige är ett stort land med mycket gles- och
landsbygd. Det pågår en kraftig befolkningsminsk-
ning i många kommuner, främst på grund av utflytt-
ning till större orter. Arbetslösheten i gles- och lands-
bygdskommuner är ofta mycket hög, inte minst bland
ungdomar. Många tvingas pendla till arbete och ut-
bildning på annan ort. På många håll i landet innebär
det resor på tiotals mil varje dag. Det är tidskrävande,
tröttande och inte minst kostsamt för den enskilde.
Det ökar i längden risken för ytterligare utflyttning.
Trots att samåkning sker i vissa fall är dock resande
med egen bil mer regel än undantag. Det beror på att
kollektivtrafiken i många fall är obefintlig eller att
den där den finns inte är något alternativ eftersom den
erbjuder få linjer, alltför dålig turtäthet och höga
biljettpriser.
Skatten på fordonsbränsle är miljöpolitiskt väl-
motiverad, men samtidigt är den ett av de mest bety-
dande regionalpolitiska problemen för skogslänen
och glesbygden. Bilister i glesbygden betalar betyd-
ligt mer i bensinskatt varje år än befolkningen i stor-
städerna. Sören Wibe har i en rapport tagit fram jäm-
förelsetal som ett sätt att beskriva kostnadsskillnader-
na. Jämtland betalar mest per invånare, ungefär
6 500 kr. Stockholm betalar minst per invånare, unge-
fär 3 400 kr. Sören Wibe tar även upp jämförelsetal i
biltäthet per tusen invånare som stöd för att glesbyg-
den betalar mer än storstäderna. 1997/98 fanns det
476 bilar per tusen invånare i Norrbotten. Motsvaran-
de siffra för Stockholm var 352, för Skåne 420 och
för Uppsala 396.
Vi framhåller i motionen att t.ex. ett differentierat
reseavdrag i självdeklarationen för bilresor till och
från arbetet kan vara en framkomlig väg, varvid hög-
re reseavdrag skulle medges i gles- och landsbygd. Vi
pekar också på att kollektivtrafik i gles- och lands-
bygd blir svårare att bedriva på grund av det befintli-
ga systemet för fordonsskatt. Denna skatt kompense-
ras via det kommunala skatteutjämningssystemet, en
ordning som får till följd att man får fördyrade kost-
nader i glesbygd med många bussar och lågt antal
resande. Sämre vägstandard i glesbygd gör det också
kostsammare att köra bil där.
Ett annat exempel är att bolagens frakttariffer ne-
gativt påverkar glesbygden bl.a. genom att höja mat-
priserna och att försvåra besöksnäringens utveckling.
Drivmedelspriserna är alltså i dag differentierade
till nackdel för glesbygden. Miljöskäl och statsfinan-
siella skäl talar för en fortsatt hög skattebelastning av
fordonsbränsle. Det är dock fullt möjligt att genomfö-
ra ett differentierat bränslepris, som gynnar gles- och
landsbygd. Minskningen av skatten bör vara så stor
att den ger regionalpolitisk effekt.
Därför yrkar jag bifall till motion Sk724 av Siv
Holma, Peter Pedersen m.fl. om att det skall tillsättas
en utredning som kan ge klarhet i hur skatten kan
differentieras för att få regionalpolitisk effekt.

Anf. 186 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är i och för sig väldigt bra att ut-
reda, Siv Holma, men ekonomin är redan så an-
strängd för många i glesbygden att det blir som i
ordstävet: Medan gräset gror, dör kon. Det vore bra
att arbeta för att helt enkelt införa det här på direkten.

Anf. 187 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Orsaken till att vi föreslår en parla-
mentarisk utredning är att det förs en diskussion om
hur man skall kunna få ett bra system som ger avsedd
effekt. Man måste studera detta från flera aspekter.
Jag har i mitt anförande pekat på att man kanske
kan utreda frågan om reseavdrag i självdeklarationen.
Det behöver vidtas en rad åtgärder. Jag tror inte att
det är så enkelt att bara sänka bensinpriset, som
Kristdemokraterna och även Moderaterna har krävt,
utan man måste ha en helhetssyn. Miljöaspekten är
mycket viktig.

Anf. 188 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Eftersom de höga drivmedelspriserna
är en av orsakerna till att folk i glesbygd inte kan ta
jobb, innebär de försämrade inkomster för kommu-
ner, för staten och för landsting. Enligt uppgifter som
jag har fått fram skulle en sänkning av bensinskatten
vara självfinansierande, om vi därmed fick fler i ar-
bete.

Anf. 189 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Det är viktigt att få sådana s.k. dyna-
miska effekter som Erling Wälivaara framhöll att han
hade fått uppgift om. Låt oss titta på det i en utred-
ning, så att vi inte står där och bara tror! Det finns ett
problem som vi har pekat på. Vi vill göra någonting
åt de regionala skillnaderna, och det vore ypperligt
om det gjordes en utredning om detta. Jag tycker att
även Erling Wälivaara kunde ställa sig bakom ett
sådant förslag.

Anf. 190 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Jag skall väldigt kort kommentera
frågan om jordbrukets miljöskatter och redovisa
Vänsterpartiets ståndpunkt.
Vi har just nu en akut kris i svenskt jordbruk. Den
gäller inte hela näringen utan framför allt animalie-
produktionen. I andra länder råder ungefär motsva-
rande kris, och där görs det också insatser för att
stödja jordbruket. I Tyskland, Frankrike, Spanien och
Portugal genomför man riktade åtgärder för att hante-
ra krisen.
En sänkning av elskatten för svenska bönder
skulle kunna ses som en sådan direkt till animaliepro-
duktionen riktad åtgärd för att lösa ett akut problem.
De borgerligas vidlyftiga och kanske ofinansiera-
de förslag till generella skattesänkningar är inte sär-
skilt konstruktiva för jordbruksnäringen. Å andra
sidan är inte socialdemokraternas oförmåga till hand-
ling och samordning särskilt konstruktiv och bidrar
inte heller till att den del av jordbruksnäringen som är
i kris får bättre förutsättningar.
Vi i Vänsterpartiet vill ha en begränsad och riktad
åtgärd till den del av näringen som har en akut kris.
Vi förespråkar därför en sänkning av elskatten för
jordbruket. Ett beslut härom måste komma snart.
Ansvaret för det ligger på regeringen i skattesamtalen
och i andra förhandlingar. Vi förutsätter att regering-
en förmår presentera ett förslag som kan lindra den
akuta krisen i svenskt jordbruk.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 mars.)

11 § Radio- och TV-frågor

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1998/99:KrU3
Radio- och TV-frågor

Anf. 191 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! I dag lever vi i en globaliserad värld,
där information och mediebudskap överskrider alla
gränser och där kommersiella krafter styr i ett snabbt
växande utbud.
Då TV:n introducerades i Sverige på 50-talet kun-
de den köpas för en kostnad av 28 000 kr i dagens
penningvärde. Mobiltelefonerna kostade för bara
några år sedan 18 000 kr. I dag skall hushållen in-
vestera i en set top-box som kostar mellan 3 000 och
5 000 kr för att ta emot den nya digitala tekniken.
Tiderna förändras, och teknisk utrustning sjunker i
pris.
I denna medieström och i denna tekniska utveck-
ling menar vi i Vänsterpartiet att allmänhetens radio
och TV har en allt viktigare uppgift att fylla. Vänster-
partiet ser mycket positivt på den nya tekniken. Vi ser
den som ett led att värna yttrandefrihet och de demo-
kratiska värdena. Public service-företagen bör därför
fortsätta att utveckla sin verksamhet med hjälp av den
nya tekniken, exempelvis kan man förbättra tillgäng-
ligheten, en utbildningskanal kan etableras, man kan
införa många nya tjänster och ge större möjlighet för
allmänheten att komma till tals. Detta blir en viktig
del för den nya public service-beredningen att ta tag i
så att den inte akterseglas av de privata alternativen.
Mediepolitik handlar om makt, det handlar om
vad som skall speglas och vad och vem som skall
påverka opinionen. TV-mediets stora genomslags-
kraft är vi alla överens om, och därför är det så viktigt
med vilket innehåll vi fyller den.
Public service, en radio och TV i allmänhetens
tjänst, är det vi i dag skall behandla. Det är en radio
och TV som har som mål det gemensammas bästa.
Här finns folkbildningsmålet, att det finns program
med intresse för alla grupper i samhället, att pro-
grammen är tillgängliga för alla, att innehållet är
opartiskt och speglar samhället och kulturlivet i hela
landet. Kort och gott en radio och TV med och för
alla.
Vänsterpartiet ser med stor oro på den kommersi-
alisering som breder ut sig i etermedierna. Det är nu,
enligt vår mening, angeläget att åtgärder vidtas för att
garantera en icke-kommersiell verksamhet. Därför är
vi glada för att ett enigt utskott uttalat att förberedel-
ser inför en ny tillståndsperiod för public service-
företagen genomförs av en parlamentarisk beredning
med företrädare för samtliga riksdagspartier och att vi
i betänkandet skriver att de frågor som motionärerna
berört kommer att behandlas av beredningen.
Vänsterpartiet har två reservationer i betänkandet.
Reservation 2 handlar om vikten av att Stockholms-
dominansen i de rikstäckande kanalerna bryts, särskilt
vad gäller nyhetsförmedling och kulturutbud. Den
andra reservationen, nr 11, tar upp frågan om att i
utbildningsradions regi inrätta en folkbildningskanal.
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservation nr 11.
Vänsterpartiet har också i sin motion tagit upp
frågan om kryptering av de program som SVT skall
sända i det digitala marknätet. Vi tror att en krypte-
ring bunden till ett programkort i en förlängning kan
motverka betalningsviljan för TV-licensen. Under ett
inledningsskede där tekniken prövas i försöksområ-
dena finner vi dock ingen anledning att ordningen nu
behöver ändras. Men i en framtid när marksänd TV
kan nås i hela landet bör inte SVT:s utsändningar
vara krypterade. Det är viktigt, anser vi, att tillgäng-
ligheten knyts till TV-innehavet, som det är i dag.
Skrivningarna kring kulturell mångfald, där ut-
skottet konstaterar att det inte föreligger några hinder
för programbolagen att redan i dag sända program
med och för homosexuella, ger en tydlig signal att
ingen skall behöva känna sig diskriminerad av inne-
hållet i programtablån på grund av sexuell läggning.
De skrivningar som gäller funktionshindrades till-
gång till allmänhetens radio och TV har inte heller
föranlett Vänstern någon reservation, eftersom det
enligt utskottets uppfattning i och med nästa till-
ståndsperiod ingående bör diskuteras hur funktions-
hindrades tillgång till medierna kan förbättras.
Till skillnad från Moderaterna vill Vänsterpartiet
utveckla och ytterligare bredda public service. Vi ser
Moderaternas förslag om begränsningar till en kanal i
TV och utförsäljning av Utbildningsradion som ett
hot mot yttrandefrihet och demokratiska värden. Vi
anser att radiokoncessionsauktioner och privata TV-
kanaler inte bidragit till mångfald, utan tvärtom har
en enfald i medierna cementerats.
Betänkandet rör också våld och möjligheterna för
allmänheten att påverka innehållet i medierna. Väns-
terpartiet tror att det behövs ett bredare samarbete
mellan medier - privata och public service-medier -
och mellan länder för att värna en god samhällsut-
veckling. Vi tror på en samordnad mediemyndighet
där forskning och samarbete länder emellan etableras.
Det räcker inte med att public service i Sverige har
bra avtal eller att det finns en EU-lagstiftning, inte nu
när vi lever i en globaliserad medievärld. De här
frågorna hör först och främst till utbildningsutskottet
och konstitutionsutskottet. Men det som kd skriver i
sina reservationer kan jag också hålla med om.
Makten - dagordningen - måste finnas hos all-
mänheten. Därför är public service-radio och TV i
allmänhetens tjänst så viktig i dag. Den behöver för-
bättras och demokratiseras - inte stympas. Det får vi
väl höra lite närmare om när Jan Backman senare får
ordet.

Anf. 192 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Fru talman! Respekten för människovärdet är
grunden för ett gott samhälle. Demokratin undergrävs
om inte människovärdet är en levande del i männi-
skors tänkande. Människovärdet som demokratins
stöttepelare hotas om kränkning av människovärdet
ses som underhållning.
Fru talman! Jag vill så här inledningsvis säga att
vi kristdemokrater tycker att det är bra att utskottet
uttalar att det är naturligt att förberedelserna inför en
ny tillståndsperiod för public service-företagen ge-
nomförs av en parlamentarisk beredning med företrä-
dare för samtliga riksdagspartier. Många frågor som
berörts i olika motioner kommer att behandlas av en
sådan beredning. Det är bra. Jag vill ändå lyfta fram
några områden som vi kristdemokrater tar upp i vår
motion. Jag vill också passa på att säga att det känns
trevligt att Vänsterpartiet också delar Kristdemokra-
ternas syn i en del av våra reservationer.
Medvetenhet om barns fysiska behov finns i god
utsträckning i dag, medan kunskapen om barns psy-
kiska och emotionella behov inte är lika god. Våra
barn påverkas inte bara av materiell standard. Vi
vuxna måste bli mer medvetna om att det i informa-
tionssamhället krävs mer av det som skulle kunna
kallas inre miljövård. Om vi i vuxenvärlden avstår
från att skydda, förklara och ge positiva förebilder
fylls våra barns sinnen av oro, otrygghet och det som
förbereder våld.
Televisionen har stora möjligheter att till barn
förmedla olika former av kultur. Sveriges television
har därför ett stort ansvar i detta sammanhang. Det är
angeläget att de program som visas, framför allt pro-
gram för barn, har en god kvalitet och ett genomtänkt
pedagogiskt mål.
TV-programmen påverkar barnet i hög grad, och
därför bör våld av alla slag begränsas i barnprogram-
men. Det är också viktigt att program med våldsin-
slag inte visas de tider man kan förvänta sig att barn
ser på TV. Varken direkt före eller efter barnprogram
bör våldsinslag få förekomma. De flesta rön tyder på
att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller med-
vetet påverkas av underhållningsvåld i medierna.
För att vi skall få ännu mer kännedom om effek-
terna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig.
Detta viktiga arbete utförs i dag av bl.a. Våldsskild-
ringsrådet, som samlar upp en hel del viktig kunskap
inom området. Det är bra att insatser görs i dag på
området och att dessa samlas inom institutioner för att
en överblick skall kunna göras, men vi kristdemo-
krater vill göra uppdraget ännu mer tydligt och anser
att det är värt stor uppmärksamhet av forskarsamhäl-
let. Vi anser att det är angeläget att få klarhet i vilka
effekter underhållningsvåldet har på tittarna, att un-
dersöka om underhållningsvåld är mindre skadligt än
s.k. nyhetsvåld och om vissa tittare är mer lättpåver-
kade än andra. Det är också angeläget att forskningen
kan visa på vilket sätt framför allt barn och ungdomar
påverkas. Vi menar att insatser bör göras från statens
sida för att främja sådan forskning som syftar till att
vi får mer kännedom om effekterna av medievåldet.
Fru talman! Kunskapen om bildvåldets effekter
har ökat under senare tid. Man har bl.a. kunnat kon-
statera att våldsinslagen i medierna kan leda till ag-
gressioner hos barn och att medievåldet ger upphov
till rädsla hos barn och ungdomar. På sikt kan det
innebära en tillvänjning av själva våldet. Vissa typer
av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser
det gång på gång. I de rapporter som Sveriges televi-
sion årligen skall ge till regeringen angående hur
public service-uppdraget uppfylls bör utvecklingen av
program som innehåller våldsinslag följas särskilt
noga. Svaret vi kristdemokrater får är att utskottet
förutsätter att såväl Granskningsnämnden för radio
och TV som regeringen gör en sådan uppföljning. Vi
kristdemokrater vill höja ambitionen genom att riks-
dagen tydliggör att Granskningsnämnden och rege-
ringen särskilt noga skall följa Sveriges televisions
redovisning av hur företaget uppfyllt sitt public ser-
vice-uppdrag då det gäller program och programin-
slag med våldsinslag.
Vi tog i vår kulturpolitiska motion upp nödvän-
digheten av att public service-uppdraget ökar möjlig-
heten till delaktighet för människor med funktions-
nedsättning. Vad gäller frågor om funktionshindrades
tillgång till TV är det glädjande att kunna konstatera
att utskottet har enat sig i att det bör vara en förutsätt-
ning för ett förnyat sändningstillstånd för Sveriges
Television att kraven på företaget i detta hänseende
höjs ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande
tillstånd. Det kan t.ex. handla om att textremsan i
textade program läses upp i en särskild ljudkanal för
att därigenom öka Sveriges Televisions tillgänglighet
för synskadade. Det kan också handla om att man
genom att sända TV-program över det digitala
marknätet möjliggör hörselskadades tillgång till TV-
utbudet.
Fru talman! Att ha tillgång till ett rikt språk där
man kan uttrycka tankar, behov, åsikter och känslor
är också ytterst en demokratifråga. Vilket språk vi
använder i samhället - i olika samtal, i kontakter med
varandra i olika situationer - visar vilken grundin-
ställning vi har när det gäller alla människors lika
värde och att respektera den enskilda, lilla männi-
skan. Språkbruk är som bekant ofta avslöjande.
I det sändningstillstånd som regeringen meddelat
Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB
och Sveriges Television AB finns en bestämmelse om
att respektive företag "skall se till att språkvårdsfrå-
gor beaktas i programverksamheten". I de sändnings-
tillstånd som ges till andra företag finns däremot
ingen bestämmelse om god språkvård. För att olika
företag skall behandlas likvärdigt vad gäller språk-
vård bör detta anges i kommande sändningstillstånd
för TV 4 och andra eventuellt tillkommande kanaler.
Granskningsnämnden för radio och TV skall göra
en uppföljning av hur språkvården beaktas i den verk-
samhet som public service-företagen bedriver. Denna
granskning bör intensifieras. Det är naturligtvis vik-
tigt med språkvård även i kommersiella radio- och
TV-kanaler. Med hänsyn till frågans betydelse och
mediets genomslagskraft är det naturligtvis lika vik-
tigt att reglerna om hög kvalitet kompletteras med en
särskild bestämmelse om språkvård.
Vidare vill vi understryka att regeringen, med
tanke på det särskilda ansvar som bl.a. journalister
och etermedier har för språkets utveckling, vid den
fortsatta beredningen av villkoren för den privata
lokalradion bör förelägga riksdagen förslag som in-
nebär att svenska språket skall främjas och vårdas i
den privata lokalradion.
Vidare, fru talman, vill jag också kort nämna att vi
är överens med Moderaterna, Folkpartiet och Center-
partiet om att man inte skall drabbas av ytterligare
kostnader när digitala sändningar i marknätet inleds.
Detta finns mer utförligt beskrivet i den gemensamma
reservationen.
Jag ställer mig naturligtvis bakom våra reserva-
tioner till betänkandet, men för att spara tid här i
kammaren yrkar jag bifall endast till reservationerna
4 och 7 vad gäller betänkandet 1998/99:KrU3.
Jag vill också säga att det i sammanhanget finns
anledning att erinra om att Svenska språknämnden
våren 1998 till regeringen överlämnade ett förslag till
handlingsprogram för att främja svenska språket.
Programmet bestod av en hel del konkreta förslag om
hur man skulle kunna vara med och stödja och främja
svenska språket. Förslaget till handlingsprogram
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Min fråga till socialdemokraterna blir - för det
torde väl vara de som främst kan ge ett svar, om inte i
kväll så kanske sedermera i utskottet - hur långt detta
arbete har kommit, var man ligger i processen och om
det finns en tanke på att framöver presentera konkreta
förslag vad gäller språkvård och att främja svenska
språket.

Anf. 193 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! När Gunilla Tjernberg pratar om våld
på TV och underhållningsvåld i anslutning till barn-
program och på tider då barn kan se på TV kan det
tolkas som att public service inte följer sitt avtal och
att Granskningsnämnden inte fungerar på ett tillfreds-
ställande sätt. Jag vill i stället säga att jag tycker att
public service uppfyller sitt avtal väldigt väl och att
Granskningsnämnden också klarar av att granska
SVT:s program.
I en sådan här debatt blir det väldigt lätt samman-
blandningar mellan kulturutskottets ansvarsområde
public service, dvs. Kanal 1 och TV 2, SVT, och de
kommersiella TV-kanalerna. Det är viktigt att vi
försöker hålla isär detta. Jag tycker också att under-
hållningsvåldet är ett problem, men det är inte ett så
stort problem inom public service. Det stora proble-
met finns inom de kommersiella TV-kanalerna, och
frågan är hur vi skall komma åt det. Detta är egentli-
gen en fråga som vi i vårt utskott inte har att behand-
la. Det handlar om frågor som rör radio- och TV-
lagen, som behandlas i konstitutionsutskottet.
Jag ville bara klargöra att det inte skall vara en
sammanblandning här.

Anf. 194 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att vi inte skall
göra en sammanblandning, Charlotta. Jag har dock så
sent som i dag tagit del av en rapport där Våldsskild-
ringsrådet har tittat på hur många timmar per vecka
som våldsinslag visas i Sveriges Television. Man har
då lagt samman samtliga kanaler, dvs. de som ligger
utanför public service-avtalet och de som ligger in-
nanför detta. Det visade sig - nu har jag mitt papper
nere i bänken - att det är runt 40 timmar rena våldsin-
slag i veckan på TV i de olika kanalerna.
Jag menar därför att vi från riksdagen tydligt skall
markera att vi tycker att det är viktigt att följa upp
vilka kanaler som har våldsinslag. Det är helt rätt att
Kanal 1 inte har mycket våldsinslag och inte heller
TV 2. TV 4 har något mer. Man måste följa upp detta
och noga titta på var det ligger och hur skeendena ser
ut.
Hur det kommer att se ut längre fram kan vi här i
riksdagen inte veta. Vi vet inte exakt hur avtalen ser
ut och vilka vi skriver avtal med. Men självklart
måste vi ha med oss detta i alla kommande diskussio-
ner. Det är viktigt att programinslag med våld följs
upp och att vi vet hur det ser ut.
Vad vi också vill är att tydliggöra på vilket sätt
barn påverkas av våldsinslag. Granskningsnämnden
har ett uppdrag där det är uppräknat precis vad man
skall titta på. Även Nordicom i Göteborg, som jobbar
på uppdrag av Unescorådet, vet på vilket sätt man
skall arbeta. Vi vill specificera de områden där vi vill
ha forskning mycket mera på hur barn påverkas och
inte bara ha de övergripande områden som man kan
se i uppdraget.

Anf. 195 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt, Gunilla Tjern-
berg. Det är viktigt att följa upp. Men problemet är
ändå de parabolsändningar som förekommer där
programbolag inte sänder från Sverige. Gransknings-
nämnden har ju bara möjlighet att följa upp och ge
påbud, så att säga, till kanaler som sänder från Sveri-
ge. Jag har själv varit med om att via Gransknings-
nämnden försöka anmäla Kanal 5. Det kan man alltså
inte göra. Skall man anmäla en sådan kanal måste
man göra det i det land varifrån kanalen sänder, i det
här fallet England. Det är lite klurigt att som enskild
medborgare anmäla på ett annat språk till ett annat
land.
Därför menar vi i Vänsterpartiet att det inte räcker
med Granskningsnämnden. Det räcker inte med de
avtal och regler som vi har i Sverige. Vi förordar i
stället en mediemyndighet som täcker alla olika me-
dier. Därigenom försöker vi vidga kunskapen om
underhållningsvåld och sprida de lagar vi har i Sveri-
ge även till andra länder. Genom ett mellanstatligt
samarbete skall de bli norm även på andra ställen. Det
är vår modell.

Anf. 196 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Det vi kristdemokrater vill göra är att
höja ambitionen genom att riksdagen tydliggör att
Granskningsnämnden och regeringen särskilt noga
skall följa hur företaget uppfyller just det som inne-
fattar public service-uppdraget. Det kan vi självklart
göra enbart inom de kanaler som ligger inom public
service-avtalet. Det är helt rätt. Men det hindrar inte
att riksdagen är tydlig inom de områdena. Det är
angeläget att vi där vi har möjlighet att påverka är
tydliga om vad riksdagen vill när det gäller hur utbu-
det skall se ut, framför allt för våra barn och ungdo-
mar.
Det finns andra kanaler där vi i dag inte kan på-
verka. Men det jag säger är att vi också har en framtid
som väntar, och hur skall vi förhålla oss till de nya
världar av erbjudanden inom medierna som kommer
med stormsteg? Var kan vi sätta ned foten? Det är det
vi måste diskutera för att minska underhållningsvål-
det, framför allt för våra barn och ungdomar.

Anf. 197 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag tänkte utveckla de tidigare talar-
nas inlägg när det gäller våld i mediesammanhang.
Konsumentmakt tycker vi i Miljöpartiet är en an-
gelägen fråga. I dag är det så gott som omöjligt att
värja sig mot det du inte vill ta del av. Varje dag,
morgon som kväll, översköljs jag och alla andra
stockholmare som åker tunnelbana av en alltmer
aggressiv och sexistisk reklam. Det går inte att blunda
när man går i tunnelbanan. Vi utsätts för det här. Det
är den allmänna kollektiva miljön som har tillåtits att
smutsas ned på det här extrema sättet.
När jag är hemma i min egen bostad och vill se på
TV kräver jag att få så pass mycket information om
programmens innehåll att jag kan göra det val som
passar mig bäst. Det är konsumentmakt. Som det är
nu kan jag vara säker på att slippa reklam i allmänte-
levisionen, och jag får en påannons om nyheterna
innehåller bilder som är starka. Med glädje noterar
jag att våldsinslagen i allmäntelevisionen har mins-
kat.
Men jag vill ha en bättre varudeklaration över
filminnehållet. Denna varudeklaration skall självklart
också gälla för de kommersiella TV-kanalerna. I
dessa kanaler kan konstateras ett tilltagande och allt
grövre våld.
Det löjliga pip som fr.o.m. den 1 januari i år enligt
EU-direktiv skall höras före ett våldsamt inslag i TV
räcker inte. Är det förresten någon som har hört något
pip ännu? Jag har då inte hört något. Det säger väl lite
grann om efterlevnaden och seriositeten.
Jag vill att vi i Sverige skall gå vidare och kräva
en annan form av konsumentmakt, en möjlighet att
spärra ut inslag och program som inte efterfrågas, ett
s.k. v-chips. Metoden kräver kodning av program,
vilket förutsätter en innehållsdeklaration. Men meto-
den vinner allt större gehör i USA. Fru talman! Som
TV-ägare kan jag då alltså själv avgöra om avhuggna
händer, utdraget närgående våld, porr, gruppvåldtäk-
ter och reklam skall komma ut ur den egna TV-rutan
in i vardagsrummet.
Mina vänner! Den här möjligheten för oss konsu-
menter är mardrömmen för de reklamfinansierade
TV-bolagen. Tänk om TV-tittarna själva kan be-
stämma, hur skall då reklamintäkterna kunna säkras?
Jo, genom att sanera utbudet, så att så många som
möjligt vill se det. Konsumentmakt ger inte bara mig
makt, utan medför också generellt sett högre kvalitet i
samtliga TV-kanaler. Jag tror att dagens 40 timmar
våld i veckan snabbt skulle minska.
I EU diskuteras frågan ur ett barnperspektiv. Och
det är ju i EU vi måste driva frågan. Där säger man
att vuxnas möjligheter att skydda minderåriga mot
skadliga bilder skall stärkas. Man arbetar vidare. Men
jag tror också att vi vuxna skulle ha stor glädje av att
själva mer direkt kunna besluta över bildutbudet.
Våldsamma filmtrailers mellan program t.ex. är i dag
svåra att värja sig mot.
Med det yrkar jag bifall till reservation 6 under
mom. 8.
Fru talman! Påverkas barn av våld på TV? Påver-
kas de olika om våldet utförs av tecknade figurer i en
film eller om våldet utspelar sig i verkligheten på
nyheterna? Hur påverkas barn av porr? Och när är ett
barn inte ett barn längre? Enligt barnkonventionen
går åldersgränsen för barn vid 18 år och den har vi
antagit. Men 16-åringar kan i dag hyra grova porrfil-
mer utan några som helst problem, och de gör det.
Kulturutskottet anser att det är angeläget att få
klarhet i vilka effekter underhållningsvåldet i medier-
na har på tittarna. Vi anser också att det är angeläget
att undersöka om underhållningsvåld är mindre skad-
ligt än nyhetsvåld och om vissa tittare är mer lättpå-
verkade än andra. Mycket forskning pågår, har pågått
länge och kommer att fortsätta att pågå, och forskare
är oense. Att vi påverkas olika tycks dock de flesta
forskare vara helt överens om. Under tiden som
forskning pågår kräver Miljöpartiet konsumentmakt.
När det gäller allmäntelevision och tillgänglighet
för synskadade och hörselskadade, fru talman, kon-
staterar vi i utskottet att en av förutsättningarna för ett
förnyat sändningstillstånd bör vara att kraven på
företagen i de här båda avseendena höjs i jämförelse
med nu gällande tillstånd.
Till sist har vi miljöpartimotionen om mångfald
och det mångkulturella samhället, vilket utgör två
centrala begrepp i nu gällande sändningsvillkor för
alla tre programbolagen. Frågan är om homosexuella
i dag räknas in i begreppet. Enligt utskottet finns det
inget som hindrar programföretagen att sända pro-
gram med och för homosexuella. Utskottet menar att
den kommande parlamentariska beredningen är oför-
hindrad att till diskussion ta upp frågan om särskilda
program för olika grupper i samhället, som t.ex. ho-
mosexuella. Från Miljöpartiets sida kan jag lova att vi
kommer att göra det. Det får inte finnas utrymme i
avtalet för olika tolkningar i frågan.
Tack!

Anf. 198 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Vi står nu inför situationen där riks-
dagen skall bädda inför arbetet med att ge ett nytt
sändningstillstånd, som det heter numera, till de tre
public service-företagen, SVT, Sveriges Radio och
Utbildningsradion. Det nu gällande avtalet löper ut
den 1 januari år 2001. Då skall vi ha ett nytt avtal.
Med det som utgångspunkt vill jag citera vad ut-
skottet skriver i betänkandet:
"Med tanke på public service-verksamhetens cent-
rala betydelse för demokratiska värden och på de
pågående stora förändringarna av medielandskapet är
det angeläget att bred politisk enighet kan uppnås om
inriktningen av public service-uppdraget efter år
2001, då nuvarande sändningstillstånd löper ut för de
tre programföretagen."
Jag vill gärna betona inför kammaren att vi från
Socialdemokraternas sida är beredda att lägga ned
stor kraft på denna fråga. Vi anser det vara av central
betydelse för de demokratiska värdena att nå bred
enighet om spelreglerna för public service-företagen.
Självklart står det beredningen fritt att behandla
de områden den finner är angelägna inför det nya
sändningstillståndet. I det förberedande arbete som
utskottet har gjort har vissa frågor markerats som
utskottet har funnit speciellt väsentliga. Några har
redan nämnts av tidigare talare.
Dessvärre är inte förutsättningarna för en total
enighet de allra bästa. Som vanligt när vi diskuterar
radio och TV i kammaren kör Moderaterna sitt eget
spår. Public service-uppdraget skall enligt Modera-
terna snävas in. En av Sveriges Televisions kanaler
skall säljas ut. Det är bättre att den kommer i klorna
på kommersiella intressen än att den blir en public
service-kanal. Två av Sveriges Radios kanaler skall
enligt Moderaterna privatiseras.
Jag vill gärna slå fast att public service-kanaler
skall enligt Socialdemokraternas bestämda uppfatt-
ning i fortsättningen ha ett brett programutbud för
hela landets befolkning. Därför säger vi nej till Mode-
raternas tanke att begränsa public service-kanalernas
uppdrag och att privatisera kanalerna. Moderaternas
radio- och TV-politik är ett hot mot mångfalden. Den
leder till att man stärker de kommersiella intressena
på bekostnad av public service-intressena. Det är inte
bra.
I en reservation från moderat sida hävdar man att
det bör ställas krav på en utveckling av public ser-
vice-uppdrag mot ökad kvalitet och fördjupning. Jag
vill påstå att Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion redan i dag står för kvalitet och
fördjupning. Företagen kan självklart göra mer. Men
att sådana ambitioner skulle stå i motsatsställning till
att allmänheten erbjuds ett brett utbud har jag svårt att
se.
Moderaterna gör det enkelt för sig själva när de
säger att Sveriges Television och Sveriges Radio
skall satsa på kvalitet och fördjupning. Vem i denna
kammare har en annan uppfattning? Det blir natur-
ligtvis lite knepigare när Moderaterna börjar diskutera
vad de inte skall syssla med i public service-
företagen, nämligen de program som är attraktiva på
en kommersiell marknad. De programmen skall inte
Sveriges Television få syssla med. Jag kan tänka mig
att det skulle bli stopp för Rederiet, som är ett exem-
pel på ett sådant program som har ett högt tittarvärde,
eller Robinson. Vi vill inte ha sådana insnävningar i
public service-verksamheten.
Det är bra med en bred parlamentarisk enighet in-
för nästa tillståndsperiod, men den får inte innebära
att vi snävar in public service-uppdraget. Tvärtom!
Det skall finnas en möjlighet att utveckla uppdraget.
Vi vill gärna medverka till att det sker i bred enighet.
Men Moderaternas inställning innebär att jag kommer
att misströsta på den punkten.
Jag nämnde de funktionshindrades tillgång till ra-
dio och TV. Det är ett exempel på vad jag betraktar
som en viktig demokratisk fråga. De synskadade och
hörselskadade skall få möjligheter att få bättre till-
gång till radio och TV än i dag - även om det redan
finns ett sådant uppdrag i dag. Det är en viktig marke-
ring som utskottet har gjort i det avseendet.
Den stora nyheten inför den nya avtalsperioden -
och som redan har påbörjats - är övergången från
analog till digital teknik. Det har funnits många
olyckskorpar - inte minst bland Moderaterna - som
har sagt att det är fråga om gammal teknik med digi-
tala marksändningar. Det är satellitsändningar som
skall gälla för framtiden.
Marksändningarna har alla möjligheter att ut-
vecklas på ett positivt sätt. Redan nu under våren -
om mindre än en månad - kommer sändningarna att
vara i gång vad beträffar Sveriges Television. Jag
utgår från att de andra TV-företagen som har tillstånd
till digitala sändningar i marknätet kommer att snabbt
följa i spåren.
Det finns en reservation som rör krypteringen av
de program som SVT skall sända i marknätet. Ut-
gångspunkten för reservationen är att den som vill se
SVT:s digitala sändningar måste betala en markav-
gift. Man riktar kritik mot att betala en extra avgift.
Man anser att tittarna redan har betalat genom li-
censavgiften.
Jag tycker att detta är fel. Det är inte rimligt att
jämföra denna avgift med mottagaravgiften. Det är i
stället en avgift för att TV-tittaren skall få tillgång till
den digitala tekniken. Om inte den avgiften tas ut,
vad händer med den halvan av svenska folket som
skulle få subventionera den andra halvan som har
tillgång till den digitala tekniken?
Charlotta Bjälkebring har en mer klarsynt attityd i
dessa sammanhang, när hon säger att vi får avvakta
och ta ställning till dessa frågor i takt med att de di-
gitala sändningarna byggs ut. Det är inte rimligt att vi
nu skall ta ställning till vad SVT skall göra för nästa
tillståndsperiod i det avseendet. Vi får återkomma till
den frågan inför nästa tillståndsperiod.
Frågan om våldet och språket har varit uppe till
diskussion. Kristdemokraterna och Moderaterna tar
upp frågan om språkvård i radio och TV. De kommer
till helt skilda slutsatser. Moderaterna tycker att man
skall hålla tassarna borta från den kommersiella ra-
dio- och TV-verksamheten. Kristdemokraterna har en
något högre svansföring i de avseendena.
Det är viktigt att det finns ett vårdat språk i Sveri-
ges Television och Sveriges Radio. Redan i dag står
det inskrivet i det nu gällande avtalet med public
service-företagen att språkvårdsfrågor behandlas i
programverksamheten. Det finns personer anställda
på public service-företagen för att kontinuerligt arbeta
med språkvårdsfrågor. Man jobbar mycket med dessa
frågor. Det är konstruktivt att arbeta med dessa frå-
gor.
Man blir lite betänksam när man ser ett och annat
TT-telegram och hör ett och annat inslag i t.ex. Radio
Jönköping eller läser Smålandstidningen. Där kan
man få veta att kristdemokraterna i Malmbäck skall
skriva till kulturministern och protestera mot filmen
Fucking Åmål som fick fyra Guldbaggar - den var
nominerad till fem - därför att det svärs för mycket i
filmen. De vill att Marita Ulvskog skall ingripa.
Man skall vara lite försiktig att uppmana kultur-
ministern att agera något slags språkpolis. Det kan
inte vara det som skall vara avsikten. Däremot skall
det vara en ständig diskussion. Det som står i avtalet
är viktigt. Självklart är det viktigt att såväl företagen
följer upp frågorna som att betona Granskningsnämn-
dens ansvar för att se till att avtalet följs.
När det gäller våldsinslagen tycker jag att den re-
servation som finns på den här punkten är nästintill
en överloppsgärning. Både det som reservanterna
tycker och det som majoriteten i utskottet tycker är
viktigt, nämligen att komma till rätta med underhåll-
ningsvåldet, att det är en viktig fråga och att det är
viktigt att forska och arbeta kring detta.
Återigen vill jag hänvisa till det nu gällande avta-
let, där det står om Sveriges TV: SVT skall ta hänsyn
till televisionens särskilda genomslagskraft när det
gäller programmens sändning och utformning samt
tiden för sändning av programmen. SVT bör ägna
stor uppmärksamhet åt sättet att skildra våld i nyhets-
program och andra program som informerar publiken
om det faktiska våld som förekommer.
Det är möjligt att man skall titta på detta ytterliga-
re inför ett kommande avtal, men bilden av att det
inte pågår ett arbete nu är inte korrekt. Det framgår
också av utskottstexten att det i varje fall när det
gäller SVT är så, som sades här tidigare, att man där
har minst tid med våldssekvenser jämfört med de
kommersiella kanalerna.
Fru talman! Moderaterna har också en reservation
när det gäller språkvården, men där diskuterar de
enbart public service-företagens ansvar. När det gäl-
ler andra företag har de inga synpunkter, utan dessa
företag får väl hantera detta som de vill.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Samtidigt har jag försökt att med detta inlägg
markera att vi är angelägna om att nå en bred enighet
och att kunna ha konstruktiva och öppna diskussioner
i beredningen av ett nytt avtal. Jag hoppas också att
moderaterna skall tänka till ytterligare en gång när det
gäller vilken roll public service-företagen har i ett
demokratiskt samhälle och vilken roll public service-
företag har i en medievärld som blir alltmer kommer-
sialiserad.

Anf. 199 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är bra att vi är överens om att det
är viktigt vilket språkbruk vi använder när vi talar
med varandra, när vi umgås och när vi kommunicerar
på olika sätt. Det är inte minst viktigt när det gäller
barnens möjlighet att få goda förebilder, när det är
fråga om hur vi behandlar språket.
Jag skall inte ge mig in på att debattera en enskild
kristdemokratisk åsikt ute i landet. Det må var och en
av oss få ha - det är också en demokratisk rättighet.
Där skjuter Åke Gustavsson över målet utifrån kväl-
lens diskussion.
Vi vet också att Granskningsnämndens instruktion
är att man skall redovisa hur språkvårdsinsatserna
handhas och görs inom de tre public service-
företagen. Det är alldeles riktigt. Granskningsnämn-
den har också följt upp detta. Men jag känner en viss
besvikelse när jag konstaterar i handlingarna att man i
sina rapporter bara kortfattat har angivit och berört
språkverksamheten. Att få en kortfattad beskrivning
av en så viktig del av public service-avtalet som vi
här har vid handen att man har lämnat är väl inte Åke
Gustavsson tillfredsställd med?

Anf. 200 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan i och för sig respektera att
Gunilla Tjernberg känner en viss besvikelse i de här
sammanhangen - det kan man uppfatta på olika sätt.
Om jag skall vara uppriktig, vilket jag självfallet skall
vara, tycker jag att man tar frågan om språkvården på
stort allvar i public service-företagen. Det är inte
reglerat i något sändningstillstånd att man skall ha
särskilda språkvårdare anställda som ger fortlöpande
råd till redaktionerna i olika språkfrågor. Det lämnas
både muntlig och skriftlig information, och det förs
en dialog inom företagen i just det här avseendet. Jag
tycker att det är ett tecken på att man har ambitioner
att göra någonting bra av detta.
För att fullfölja mitt tidigare tema, är det möjligt
att 17 §, som det handlar om i avtalet med SVT, kan
göras något mer precis och att man kan skriva ut
detta. Men jag vill varna för - det var därför jag tog
exemplet med kristdemokraterna i Malmbäck - att
lägga en stor vikt vid ett antal språkpoliser. Man
borde i stället sträva efter att ha en konstruktiv dis-
kussion och vidta konstruktiva åtgärder. Jag tycker att
man gör det t.ex. genom att ha språkvårdare anställda.

Anf. 201 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi är överens om att vi skall ha en
konstruktiv diskussion för att komma fram till att vi
måste skapa en miljö för våra barn och ungdomar och
oss själva där språket är befriat från kränkande ord
och svordomar. Det finns alltså delar i det här som
jag tror att vi har ett gemensamt intresse av, utan att
vi lägger för stor tonvikt vid hur de exakta detaljerna
skall se ut.
Jag kan också notera, som jag sade i mitt anföran-
de, att Svenska språknämnden våren 1998 tog frågan
om språkvård och att främja svenska språket på ett
sådant allvar att man satte sig ned och konstruktivt
arbetade fram ett antal konkreta förslag till hur språ-
ket skall förbättras och svenska språket främjas. Detta
arbete har man också presenterat i Regeringskansliet,
och där bereds detta, enligt våra handlingar.
Jag vet inte om Åke Gustavsson har något svar
här i kväll i fråga om var detta arbete ligger eller om
det är någonting som vi kommer att få se längre fram.
Jag har en viss förväntan om att det kommer ut nå-
gonting av detta, eftersom också Svenska
språknämnden är överens om att det här är ett viktigt
arbete.

Anf. 202 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! I utskottets majoritetstext redovisar vi
ganska ingående just Svenska språknämndens skri-
velse, som överlämnades till regeringen för knappt ett
år sedan. Vi konstaterar också i den skrivningen att
förslaget till handlingsprogram som man har lagt
fram där bereds inom Regeringskansliet. Uppriktigt
sagt vet jag inte hur långt det arbetet har kommit och
vad det innebär. Även om jag hade känt till det tycker
jag att det är en sak för ansvarigt statsråd att redogöra
för.
Den skrivning som utskottets majoritet har gjort
visar att vi tar den här frågan på mycket stort allvar.
Det innebär exempelvis att vi när det gäller de kom-
mersiella etermediekanalerna refererar vad
Språknämnden säger: "Vidare anser Språknämnden
att det bör kunna övervägas om en del av konces-
sionsavgifterna för kommersiella etermediekanaler
skall avsättas för en fond för språklig vidareutbild-
ning av de anställda inom dessa företag." Vi räknar
också upp vad man har kommit fram till där.
Ärendet bereds alltså för närvarande inom Rege-
ringskansliet. Också denna fråga blir det, som jag
sade i min förra replik, möjlighet att ta upp och dis-
kutera i arbetet inför ett nytt sändningstillstånd för
public service-företagen.

Anf. 203 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! I all korthet undrar jag hur Åke Gus-
tavsson ställer sig till konsumentmakt vad avser de
kommersiella TV-kanalerna. Vi i Miljöpartiet före-
språkar möjlighet att spärra, blockera eller koda spe-
ciella inslag. Hur resonerar man inom socialdemo-
kratin om den utvecklingen?

Anf. 204 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Eftersom just denna fråga - om möj-
ligheten att stänga av med v-chips, t.ex. - är en fråga
som konstitutionsutskottet och inte kulturutskottet
skall handlägga vill jag inte nu föregripa den behand-
ling som pågår där. Riksdagen kommer senare under
våren att få tillfälle att diskutera den frågan mer ex-
plicit.
När det sedan gäller frågan om konsumentinfly-
tande och konsumentmakt mer generellt kan jag säga
att jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag upplever
många gånger hur konsumenterna lätt hamnar på
undantag och i andra hand. Man kan om man vill vara
lite elak och säga att en kommersiell TV-kanals upp-
gift är att plocka fram tittare åt annonsörerna, medan
ett public service-företags uppgift är att se till att
kunna visa bra, kvalitativt högtstående, fina program
för tittarna. Det är en principiell skillnad som är vik-
tig. Det innebär också ett politiskt memento om att
man har anledning att väldigt noga följa vad som
händer just på de kommersiella marknaderna i detta
avseende.
Dessvärre har vi svårt att nå detta med svensk lag-
stiftning. Därför är naturligtvis det arbete som pågår
inom EU av mycket stor betydelse.

Anf. 205 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! I ett öppet samhälle är fria medier en
självklarhet. De är en förutsättning för yttrandefrihet,
informationsfrihet och kulturell mångfald. Detta fak-
tum har länge varit accepterat på de flesta områden
utom när det gäller radio och TV. Ursprungligen var
skälet till särbehandlingen rent tekniskt. Det fanns
helt enkelt inte tillräckligt många frekvenser för att
vem som helst skulle kunna börja sända program.
Den tiden är sedan länge förbi.
Dessvärre lever det ända in i dessa dagar kvar
framför allt i socialdemokratiska kretsar en uppfatt-
ning om att radio och TV fortsatt borde särbehandlas,
trots att sändningsutrymmet mångfaldigades både för
TV, genom tillkomsten av satelliter och kabel-TV,
och för radio genom både tekniska och administrativa
åtgärder. Det krävdes ett initiativ från den borgerliga
regeringen för att lokalradion skulle släppas fri, och
det ledde till att det i dag finns mer än 80 nya radio-
stationer.
Snart är det t.o.m. svårt att se skillnad på radio,
TV, tele och datakommunikation. Konvergensutred-
ningens resultat kommer säkert att påverka bered-
ningen av de nya sändningstillstånden för public
service-verksamheten.
Enligt moderaternas uppfattning, som utvecklas
närmare i motion K323, är statens uppgift i den nya
mediemiljön att tillse att det erbjuds program som
publiken inte annars möter och att det finns en pro-
duktion som vitaliserar det nationella kulturlivet.
Public service-uppdraget skall därför definieras med
denna princip som utgångspunkt. Det kommer att
möjliggöra en utveckling som leder till ökad kvalitet
och fördjupning och innebära att public service-
verksamheten ges förutsättningar att uppnå en tydlig
identitet i den nya mediemiljön.
Sammanfattningsvis skall det nya uppdraget un-
derstryka rollen som samhällelig kulturinstitution i
stället för rollen som en av många konkurrenter till de
fristående TV-kanalerna och radiostationerna på
dessas villkor. En viktig effekt av detta borde bli att
tittar- och lyssnarstatistiska uppgifter inte får det
påtagliga inflytande på programplaneringen som de
verkar ha i dag.
I samband med att riksdagen fastställer villkoren
för den nya tillståndsperioden finns det anledning att
pröva frågan om dagens finansiering med TV-
avgiftsmedel bör ersättas med skattefinansiering. Då
kan också möjligheten att utnyttja sponsorer ses över
och förhoppningsvis upphöra.
Med denna inriktning på verksamheten, och då
kvalitet ersätter kvantitet, skapas utrymme för att
privatisera en nationell TV-kanal och två nationella
radiokanaler. Samtidigt bör Utbildningsradion utbju-
das till försäljning. De programsändande företagen
kan köpa program med utbildningsinslag från många
olika producenter, och UR:s förlagsverksamhet blir
företagsekonomiskt mer jämförbar med sina konkur-
renters.
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservation 1 un-
der hemställanspunkt 1.
Det är uppenbart att den försöksverksamhet med
digital-TV som riksdagen fattade beslut om våren
1997 har lång väg att gå innan den blir den framgång
som anhängarna då förväntade sig. Förberedelsear-
betet har präglats av motgångar av många olika slag.
Det senaste budet är att SVT och UR - av de nio
företag som fått tillstånd för sändningar i alla för-
söksområdena - kommer att börja sända den 1 april.
För de övriga företag som fått tillstånd att sända på-
går ännu förhandlingar om avtalet med Teracom.
Under tiden ökar kostnaderna för satsningen, och
intäkterna uteblir fortfarande.
Mottagningsutrustningen har först nyligen över
huvud taget kommit ut på marknaden. För att kunna
se programmen måste man, eftersom sändningarna är
krypterade, utöver att betala TV-avgiften köpa ett
programkort och betala en årsavgift. Den som väljer
att se SVT:s program i digital form betalar alltså för
detta två gånger. En sådan ordning har vi som före-
träder m, kd, c och fp i kulturutskottet motsatt oss.
Att som utskottsmajoriteten påstå att avgiften
gäller tillgången till den digitala tekniken är inte rim-
ligt. Det räcker att jämföra med de villkor som gäller
för den som ser på SVT:s program via satellit. Dessa
är också av upphovsrättsliga skäl krypterade, och det
krävs programkort för att kunna se programmen. Det
är bara det att anslagsvillkoren för SVT här uttryckli-
gen anger att någon avgift för programkorten inte får
tas ut. Detta gäller uppenbarligen oberoende av om
sändningarna är analoga eller digitala. Att då hävda
att det är rimligt att man betalar för den digitala tek-
niken i marknätet, men inte för att titta på program-
men via satellit, är inte förenligt med reservanternas
uppfattning om vad som är en rättvis behandling.
Därför, fru talman, yrkar jag också bifall till reserva-
tion 9 under hemställanspunkt 11.

Anf. 206 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är intressant att lyssna på Jan
Backman. Vi kan konstatera att han här sjunger
kommersialismens höga visa. Rea ut en SVT-kanal,
rea ut två Sveriges-Radio-kanaler och gör er av med
Utbildningsradion! Det kommersiella utbudet bland
etermedierna ökar alltså ytterligare.
Jag vill hävda att det i dagens situation inom
etermedierna är viktigare än någonsin att vi har starka
public service-företag, som kan tillgodose både djup
och bredd och som kan bjuda på en mångfald. Det är
dessutom på det sättet att Jan Backman vill snäva in
Sveriges Televisions möjligheter att sända olika pro-
gram. Program som är populära och breda skall man
inte få sända.
Jan Backman vill inte ens acceptera att de kom-
mersiella företagen skall omfattas av den kommersi-
ella marknadens villkor. Det är dessutom på det sättet
att Sveriges Television, i detta fall, gratis skall lever-
era de program som produceras inom public service-
företagen till kortoperatörens blomsterbukett av olika
kanaler. Jag tycker att det är minst sagt anmärknings-
värt att jag som TV-tittare skall vara med om att sub-
ventionera sändningar från de kommersiella TV-
företagen. Detta tycker jag är någonting som mode-
raterna bör ägna viss tankemöda åt att förklara, speci-
ellt med tanke på att man är förespråkare för den fria
konkurrensen.

Anf. 207 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Åke Gustavsson och jag är helt över-
ens om att det public service-verksamheten behöver
just är kvalitet och fördjupning. Men det innebär inte
att man skall använda sina surt hopsparade TV-
avgiftsmedel för att dessutom konkurrera genom att
producera sådana program som den kommersiella
marknaden ändå erbjuder.
Den tittare som har betalt sin TV-avgift förväntar
sig att få kvalitet för pengarna och att få sådant som
han inte kan få via de kommersiella kanalerna. Vi har
i våra motioner talat om vad det är vi vill att man
skall göra. Man skall vara en tongivande faktor inom
kulturen. Man skall ha en allmän samhällsbevakning.
Man skall ha en nyhetsförmedling. Man skall tillgo-
dose funktionshindrades behov. Man skall förmedla
det svenska språket. Flera andra punkter finns upp-
räknade i våra motioner. Att hävda att detta skulle
vara att minska public service-verksamhetens konkur-
renskraft tycker jag verkar rätt konstigt.
När det sedan gäller de mer tekniska funderingar-
na kring om man skall kunna få se SVT:s program via
satellit utan kostnad vill jag säga att det faktiskt är så
att hälften av det vi föreslagit redan finns inbyggt i
sändningstillstånden. Det är bara den andra delen av
vårt yrkande som ännu inte är tillgodosedd. Där me-
nar vi att man, om man råkar se program via satellit,
också skall ha möjlighet att se SVT:s program i en
bukett, som Åke Gustavsson säger, den vägen.

Anf. 208 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Av det som Jan Backman säger fram-
går klart att Sveriges Television inte skall tillåtas att
ägna sig åt att producera program som den kommer-
siella marknaden erbjuder. Man skall alltså inte få
distribuera eller sända fotbolls- eller ishockeymat-
cher; det är exempel från idrottsarenan. Man skall
t.ex. inte få göra program som Rederiet, eftersom
TV 4 har Tre kronor.
Jan Backman ikläder sig rollen som en åsiktspolis.
Detta är en orimlighet om vi eftersträvar en hög kva-
litet över hela fältet i Sveriges Televisions produktion
och dessutom strävar efter en bredd och en mångfald.
Jan Backman väljer i stället att snäva in det. Jag tyck-
er att det är en orimlig uppfattning.
Sedan gäller det detta som Jan Backman betraktar
som en mer teknisk fråga. Den har ju både upphovs-
rättsliga och ekonomiska bäringar för kortoperatören i
det här fallet. I reservationen skriver Moderaterna -
de står helt ensamma - att de anser att de kortoperatö-
rer som i sina programpaket önskar erbjuda allmän-
heten SVT:s analoga eller digitala satellitsändningar
skall kunna få tillgång till dessa utan särskild kostnad.
TV-avgiftsbetalarna skall alltså betala programmen
som produceras i SVT. Därefter skall kommersiella
krafter kunna utnyttja dem och sända ut dem över
satellit. Jag tycker faktiskt att vi borde ägna detta
faktum ytterligare en tanke.

Anf. 209 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Var det Åke Gustavssons omsorg om
kortoperatörerna eller tvärtom?
I dag har vi faktiskt en lagstiftning om att den som
opererar på ett kabelnät är tvungen att utan kostnad
tillhandahålla SVT:s program för att få driva ett ka-
belnät. Var ligger skillnaden i att den som i stället
opererar på ett satellitnät skall kunna erbjuda sina
tittare samma SVT-program? Det här verkar inte helt
logiskt.
Åke Gustavsson värnar om Rederiet. Det gör inte
jag på samma sätt som Åke Gustavsson gör, eftersom
det finns så mycket annat som en public service-kanal
kan ägna sig åt som den i dag inte gör. På grund av
sin fastlåsning vid tittarsiffror och täckningsgrader
har man fått för sig att man måste tävla på samma
arena som de kommersiella kanalerna i stället för att
vara bäst på det som det är meningen att public ser-
vice-kanalerna skall vara bäst på. Det är detta som vi
vill åstadkomma i de nya tillståndsförhandlingarna.
Fjärrkontrollen till TV:n är trots allt uppfunnen.
De flesta TV-tittare flyttar sig ganska obehindrat
mellan kanalerna. Det finns säkert möjlighet att på
det viset få sitt behov av Rederiet täckt utan att man
behöver resa sig ur sin TV-fåtölj.

Anf. 210 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Vi tittar mycket på TV i vårt land, två
timmar per dag i genomsnitt. Synskadade utgör inget
undantag. De vill också kunna följa med i nyhets- och
dokumentärprogram likaväl som de vill kunna ta del
av underhållning och film.
Många synskadade har tillräckliga synrester för
att kunna se TV-bilden men inte tillräckligt god syn
för att kunna läsa textremsan. Därför har vi i Center-
partiet motionerat om att synskadades tillgång till
TV-programmen måste förbättras. Det finns möjlig-
heter att skapa en speciell ljudkanal i TV. Ända sedan
början av 80-talet har det t.ex. funnits en sådan kanal
i Japan, USA och flera europeiska länder. Jag tycker
att det närmast är en skam att vi i Sverige inte redan
har infört en sådan. Vi talar så fint om alla männi-
skors lika värde. Då måste vi också visa det i hand-
ling och visa att vi står för våra ord.
Det finns också många andra målgrupper i sam-
hället som har ett behov av att få hjälp med texterna i
TV-programmen. Det finns många personer med
dyslexi som skulle få glädje av denna hjälp. Dess-
utom får vi inte glömma exempelvis människor som
har ett annat språk som sitt första språk, nämligen
nysvenskarna, eller människor som har drabbats av
afasi.
På samma sätt är det av största vikt att man för-
bättrar möjligheterna för hörselskadade att ta del av
TV-programmen. Det är därför glädjande att kulturut-
skottet understryker vikten av att programföretagen
skall verka för att göra sina program tillgängliga för
personer med funktionshinder.
Följande står att läsa i tillståndsvillkoren: I fråga
om program om och för funktionshindrade skall de
tre företagen SVT, Sveriges Radio och Utbildnings-
radion sinsemellan fördela ansvaret för olika slags
insatser. De är dessutom skyldiga att beakta funk-
tionshindrades behov.
Även om SVT är ett självständigt företag som
självt skall avgöra när text skall göras tillgänglig för
funktionshindrade bör vi här i riksdagen tala om nöd-
vändigheten av att detta åtgärdas snarast.
SVT skall också, enligt överenskommelsen, ge-
nomföra realistiska försök med syntolkning. Jag anser
att det inte är nödvändigt med realistiska försök när
det finns erfarenheter från andra länder som sedan
mer än tio år tillbaka har haft denna syntolkning.
Från Centerpartiets sida anser vi därför att det är
av stor vikt att snabbt gå från ord till handling. Soci-
aldemokraterna och public service-beredningen, som
skall se över det här, får inte gömma sig bakom ord
om att digitalsändningar kommer att lösa problemen.
Som vi alla vet tar det tid att bygga ut dessa sänd-
ningar i hela Sverige, och det finns synskadade och
hörselskadade i både storstad och glesbygd.
Till sist, fru talman, yrkar Centerpartiet bifall till
reservationen om kryptering av de program som SVT
skall sända i marknätet. Det gäller alltså reservation
nr 9 i betänkandet under mom. 11.

Anf. 211 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Efter Birgitta Selléns anförande vill
jag till protokollet läsa in vad utskottet har skrivit när
det gäller dessa punkter. Vi är tämligen överens om
den skärpning som vi gör. Vi är faktiskt ovanligt
klara över det här.
Utskottet säger så här:
"Enligt utskottets uppfattning bör det i förberedel-
searbetet inför nästa tillståndsperiod ingående disku-
teras hur synskadades tillgång till TV-programmen
kan förbättras." Sedan kommer en skrivning som är
ovanligt skarp för att ligga som underlag för ett riks-
dagsbeslut: "En av förutsättningarna för ett förnyat
sändningstillstånd för SVT bör enligt utskottets me-
ning vara att kraven på företaget i detta hänseende
höjs ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande
tillstånd." Dessutom fortsätter utskottet när det gäller
de hörselskadade med motsvarande skrivning:
"Enligt utskottets uppfattning är det av största vikt
att även frågan om hörselskadades förbättrade till-
gång till public service-TV beaktas i kommande pub-
lic service-beredning. Även de möjligheter som följer
med övergången till digitaliserade sändningar att ge
hörselskadade bättre service bör diskuteras i bered-
ningsarbetet." Så fortsätter vi.
Vi är tämligen överens när det gäller detta. Därför
ser jag fram emot konstruktiva diskussioner också
med Centerpartiet i beredningsarbetet inför diskus-
sionen om nytt sändningstillstånd för public service-
företagen.

Anf. 212 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag är fullkomligt medveten om vad
som står i den här handlingen. Jag var faktiskt inte ett
dugg orolig innan jag gick hit. Avsnittet om digitala
sändningar har jag antecknat under kvällen, eftersom
jag blev lite oroad när Åke Gustavsson poängterade
att de digitala sändningarna nu börjar.
Jag ser alltså med stor oro på att man vilar tryggt i
att detta har satt i gång. Vi vet av erfarenhet att det tar
lång tid innan man har byggt ut någonting som är nytt
och innan man har nått ut till alla delar av Sverige.
Jag anser att vi är skyldiga att låta de funktions-
hindrade ta del av de sändningar som finns. Vi har en
jämställdhet som gäller alla i hela samhället.
Så sent som i dag hörde jag talas om en utredning
om de funktionshindrade. Jag vet att det var ett
pressmeddelande om det. Dessvärre har jag inte hun-
nit ta del av det. Det var synd att jag inte har hunnit
läsa vad som stod där. Jag är övertygad om att man
där trycker på det viktiga i att också funktionshindra-
de skall kunna ta del av allt som händer i samhället.

Anf. 213 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är klart att den tekniska utveck-
lingen i sig innebär att det skapas bättre förutsättning-
ar för funktionshindrade att ta del av det utbud som
finns både i radio och TV. Digitaliseringen medför ju
en förbättring av ljudkvalitet och bildkvalitet.
Men det innebär ju inte att man skall lägga locket
på när det gäller de analoga sändningarna. Vi kom-
mer att ha dem kvar under ett antal år framöver pa-
rallellt med de digitala sändningarna. Detta får inte
vara någon signal till public service-företagen att man
kan strunta i de analoga sändningarna och bara köra
de digitala. Här måste arbetet också fortsätta. Om det
har varit några oklarheter på den punkten, så vill jag
gärna säga att detta är min uppfattning.

Anf. 214 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Tack, Åke Gustavsson. Det han nu
sade värmer. Det känns att vi är på rätt väg, och vi
förstår varandra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 mars.)

12 § Resursfrågor för högskola och forskning

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU4
Resursfrågor för högskola och forskning

Anf. 215 PER BILL (m):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom samtliga
våra övriga reservationer, men för tids vinnande yrkar
vi som vanligt bara bifall till den första.
Fru talman! Det här betänkandet handlar om ett
femtiotal motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden. De skulle också uppfylla kriteriet att de
inte skulle vara budgetpåverkande. Jag tycker i och
för sig att man kan diskutera det kriteriet när det gäl-
ler en del av de här sakerna.
Betänkandet blandar stort och smått. Det handlar
om lokala frågor, om enskilda universitet och hög-
skolor, men också om bärande principer för hur högre
utbildning och forskning borde utvecklas.
Jag har valt att koncentrera mig på två av dessa
bärande principer, dels frågan om resurser till forsk-
ning till nya universitet, dels fördelningen av hög-
skoleplatser.
Det finns skäl att kritisera regeringen för hand-
läggningen och strategin avseende Sveriges tre nya
universitet. Frågan om flera universitet skall inte
handla om att via utnämningar i en valrörelse ta hem
politiska poäng för att sedan inte bry sig om att ge-
nomföra en seriös och successiv uppbyggnad av de
nyutnämnda universiteten när valdagen har passerat.
Så skedde i Karlstad, Växjö och Örebro, dvs. först
utnämningar och löften om pengar, sedan en kall-
dusch - inga nya pengar.
Moderata samlingspartiet förordar en strategi som
syftar till att genomföra en successiv uppbyggnad av
de nya universiteten. Vi vill påbörja resursförstärk-
ningen under den här mandatperioden genom att
stegvis öka anslagen för forskning och forskarutbild-
ning i Växjö och Örebro. När det gäller Karlstad har
vi i kraft av Högskoleverkets kvalitetsbedömningar
ökat anslagsramen med nästan 50 %.
För att kunna behålla universitetsbegreppets tro-
värdighet och kvalitetsstämpel är det av avgörande
betydelse att regeringen i framtiden inte bara utnäm-
ner nya universitet utan att man samtidigt också för-
binder sig att se till att det finns en långsiktigt hållbar
finansiering så att de här universiteten kan leva upp
till de hårda krav som vi ställer på ett universitet när
det gäller kvalitet.
Fru talman! Regeringens högskole- och forsk-
ningspolitik präglas av statlig detaljreglering och
minskad valfrihet. Det har skett en utspädning av
resurser till den högre utbildningen och forskningen.
Kvantitet går tyvärr före kvalitet.
Den socialdemokratiska regeringen har tagit på
sig rollen att bli fördelare av antalet platser till de
olika högskolorna i stället för att bidra till en utveck-
ling av tydliga kvalitetsinstrument för fördelningen av
resurser. Socialdemokraterna har centraliserat antag-
ningssystemet och därmed tagit ifrån högskolorna och
universiteten uppgiften att bedöma kraven på förkun-
skaper för olika utbildningar.
Studenternas efterfrågan är i minskande utsträck-
ning styrande för utbudet av utbildningsplatser. I
realiteten har den nuvarande regeringen försvårat
möjligheterna för sökande till högre utbildning att
välja vilket universitet eller vilken högskola de vill
läsa vid. De nya platserna fördelas i första hand till de
mindre och medelstora högskolorna i stället för att
avspegla studenternas förstahandsval.
Fru talman! Någonting är fundamentalt fel när
riksdagspolitiker sitter och fattar beslut om var nya
permanenta platser skall skapas. Årets platser förde-
lades ut enligt en lång lista. Det var en lista där man
bl.a. kunde läsa att Uppsala universitet fick 250 nya
platser, Lunds universitet fick 250 nya platser, Mitt-
högskolan fick 2 500 nya platser och högskolan i
Trollhättan/Uddevalla fick 600 nya platser. Det här är
bara ett litet utdrag ur denna lista. Vad studenterna
ville brydde sig inte riksdagsmajoriteten om.
Jag tycker att det är hög tid att vi sätter de stude-
rande i centrum. Låt deras fria val, drömmar och
visioner utgöra grunden för uppbyggnaden och ut-
vecklingen av det nya kunskapssamhället.

Anf. 216 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Resurser till högskola och forskning
är inte en oviktig fråga för ett samhälle i utveckling.
Vi kristdemokrater anser inte att stora resurser nöd-
vändigtvis innebär hög kvalitet. Men vi anser att
resurser krävs för att hög kvalitet skall åstadkommas.
Debatten i kammaren bör då i hög grad gälla på vilket
sätt resurserna skall användas.
De problem vi i dag har är bristen på tillräckligt
många kompetenta medborgare som kan föra utveck-
lingen framåt i ett kunskapssamhälle. I dagsläget
utbildas t.ex. inte ett tillräckligt stort antal civilin-
genjörer för att försörja våra stora industrier. Kom-
petensen finns inte att tillgå, åtminstone inte i efter-
frågad omfattning, i Sverige. Detta får konsekvenser
för näringslivets utveckling.
Ett ytterligare exempel är att vi inte har tillräckligt
med läkare för att tillsätta lediga tjänster. Vi ser fram-
för oss en brist på specialistkunnande inom flera
områden. Inte nog med att dessa yrkesmänniskor
saknas, vi får härmed också problem med att få män-
niskor att forska och utveckla kunnandet ytterligare.
Detta är ett samhällsproblem som växer och som du
och jag i det här parlamentet har ansvar för att åtgär-
da.
Fru talman! Varför har problemen med bristen på
tekniker och läkare, som jag tog som exempel, upp-
kommit? Anledningar av olika art kan finnas. Men
den allra tydligaste är nog ändå följande. I sin iver att
få så många kunniga som möjligt på olika områden,
vilket i sig är bra, har regeringen satsat för hårt på
bredd snarare än på djup i högskoleutbildningarna.
På åtta år har antalet registrerade studenter t.ex.
ökat från 200 000 till 300 000. Det är en ökning med
50 %. Samtidigt har man fått problem med t.ex. re-
krytering av lärare, uppbyggnad av bostäder och
kringresurser av olika slag. Det har inte getts rimliga
planeringsmöjligheter för högskolan. De har egentli-
gen varit väldigt dåliga. Tyvärr kan man på goda
grunder i dag anta att kvaliteten delvis har fått stå
tillbaka till förmån för kvantiteten.
Allt mindre resurser satsas på spetsutbildningar.
Detta är nyckelutbildningar för att hålla sig i front-
linjen på kunskapsutvecklingen. Därtill saknas en
tydlig strategi om hur och var forskningsresurser skall
anslås för inte minst de nya universiteten. Det är
förvånande, precis som Per Bill sade här tidigare, att
man inte har följt upp sitt beslut om nya universitet
genom att tilldela dem extra forskningsanslag så att
de åtminstone fått basresurser för en forskningsverk-
samhet.
Fru talman! Denna utveckling vill kristdemokra-
terna hejda. Vi anser att utbildningsplatserna skall
byggas ut i en lugnare takt än den takt majoriteten har
föreslagit och i stället ombesörja att det är god kvali-
tet på de som finns och att resurser ställs till förfo-
gande för forskning. Det kommer en forskningspro-
position med ny forskningspolitik. Det finns stor
anledning att pröva anslagsnivån inför kommande
budgethantering. Detta gäller varje lärosäte där vi vill
ge möjlighet till att en egen profil med god forsk-
ningsmiljö säkerställs också på de små och medelsto-
ra högskolorna. Det är för övrigt rimligt att bedriva
utbildning som överensstämmer med de studerandes
val och med den forskning som bedrivs på lärosätet.
På detta sätt kan olika verksamheter som till synes
inte behöver samverka befrukta varandra, och de
resurser som finns kan förvaltas på ett gott och effek-
tivt sätt.
Jag vill också ta upp de fristående teologiska hög-
skolorna som faktiskt har en allt större studerandetill-
strömning. Det är beklagligt att de inte i dagsläget har
fått del av den utbyggnad som övrig högskoleverk-
samhet har fått. Detta förklaras i betänkandet av att
avtalet mellan skolorna och staten inte sades upp utan
har förlängts. I och för sig förstår inte jag varför ett
tilläggsavtal inte skulle vara möjligt i en sådan situa-
tion. Nu konstaterar vi läget och nu förutsätter vi i ett
särskilt yrkande att regeringen i nästkommande bud-
getproposition tilldelar högskolorna ytterligare plat-
ser.
Fru talman! Alla ambitioner med en ökad utbygg-
nad och ökad kvalitet på högskola och universitet och
med tillgänglighet för alla saknar dock värde om det
stannar vid idéer. Idéer som inte blir realiteter kom-
mer inte att vara till nytta för vare sig samhället eller
individerna. Vi vill som sagt dämpa utbyggnadstakten
för att de om får platser skall kunna genomföra en
utbildning av god kvalitet i begreppets vidare mening.
Människor är hela. Försörjning och lärandemiljö
finns för individen i ett sammanhang. Jag vänder mig
mot att tala om utbildning ensidigt i form av erbjudna
platser. Det handlar om människor som har möjlig-
heter att tillgodogöra sig erbjudanden. Det nuvarande
studiestödssystemet har tillåtits rasera en rad olika
positiva effekter som fanns i det tidigare. Som exem-
pel kan nämnas möjligheten till barntillägg. Jag själv
hade t.ex. aldrig kunnat studera vidare om inte det
hade funnits. I dag har mina döttrar sämre möjligheter
i detta avseende än vad jag hade för 20 år sedan.
Välfärden som byggts upp raseras av samma parla-
mentariska majoritet.
Därför är det med stor oro vi kristdemokrater ser
att regeringen inte prioriterar studiestödssystemet.
Studiestödsutredningen redovisade förslag i juni 1996
och fortfarande har vi inte fått en senaste tidpunkt
före vilken reformförslaget skall komma. Ingen av
oss tror väl att framgångar i studier nås om de som
skall lära inte får trygghet i sin försörjning. Såväl
studerande som utbildningsanordnare och andra vän-
tar på beslut om ett förbättrat studiestödssystem. Det
är nödvändigt med tanke på att det nuvarande får icke
önskvärda konsekvenser, nämligen i form av social
snedrekrytering.
Fru talman! Jag har anfört två viktiga aspekter på
resurser till universitet och högskolor.
Den ena gäller att dämpa utbildningstakten och
använda mer resurser till ökat djup, spetsutbildningar
och forskning för att gynna kvalitet och samhällets
behov av utveckling.
Den andra gäller att se till att de goda satsningarna
kommer alla till godo oavsett vilken social bakgrund
eller tillhörighet vederbörande har. För detta krävs ett
förnyat studiestödssystem.
Kristdemokraterna har naturligtvis fler synpunkter
på den forsknings- och högskolepolitik som förs. Vi
ser fram emot propositionen om forskningens framti-
da organisation och återkommer i den debatten.
Fru talman! För tids vinning yrkar jag bifall till
reservation 1 men står naturligtvis bakom partiets
övriga yrkanden och reservationer.

Anf. 217 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet har under hela 90-talet
medverkat till den kraftiga utbyggnaden av grundut-
bildningen. Det har varit ett viktigt arbete både för att
ge fler ungdomar chansen och möjligheten till högre
utbildning men också för att på sikt stärka Sverige
som helhet.
Men för det kvantitativa språnget som många har
pratat om krävs också att man för in ett kvalitativt
motsvarande språng. Det måste innefatta fortsatta
satsningar på forskning vid alla landets högskolor och
universitet, inte minst vid de högskolor som nu kraf-
tigt expanderar.
Som bekant fick vi tre nya universitet vid årsskif-
tet. Vi är många som gläds åt det. Men samtidigt är vi
också fundersamma över regeringens agerande. Ut-
nämningar har gjorts, men inga resurser har kommit
de nya universiteten till del. Vi är många som har
frågat utbildningsminister Östros varför. Vi har frågat
när de beslut kommer som man en gång har lovat.
Vid ett par debatter har utbildningsministern lovat att
pengarna skall komma under våren i vårpropositio-
nen. Det är bara att hoppas att han den här gången
håller fast vid löftet och inte ändrar sig. En förutsätt-
ning för att universitetstiteln skall betyda något är ju
just att det får återverkningar i form av ökade resurser
till forskningen och forskarutbildningen.
För att de nya universiteten skall ha full möjlighet
att uppfylla alla kriterier för en generell rätt att exa-
minera inom forskarutbildningen krävs det en för-
stärkning av de fasta forskningsresurserna. De nya
universiteten är ju inte färdiga bara med det att de får
en utnämning. Det krävs ju också att man arbetar
vidare och att man får en förstärkning av resurserna.
Det är en lång process som man skall se över tid.
Men med stöd av de nya resurserna kan man fort-
sätta att bygga ut forskarutbildningen och forskaror-
ganisationerna för att fullfölja sina professorsprogram
och därmed också stärka kvaliteten på våra nya uni-
versitet.
För Centerpartiet är, som jag säger, innebörden av
de här utnämningarna väldigt klar. Det är inte bara en
titel som skall till. Det skall också innebära nya resur-
ser till forskning och forskarutbildning. Ett universitet
förutsätts ju kunna forska och utbilda forskare inom
flera olika områden. Det här måste innebära att de
nya universitetens forskningsanslag skall öka.
En överblick över de nya universiteten Karlstad,
Växjö och Örebro visar att forskningsresurserna upp-
går till mellan 15 och 18 % av de totala anslagen. När
det gäller de äldre universiteten varierar så klart
forskningsandelarna. Luleå tekniska universitet har
t.ex. 35 % av det totala anslaget. För Stockholms och
Uppsala universitet uppgår andelen till mer än hälf-
ten. Det här är en orimlig skillnad i villkoren mellan
de nya och äldre universiteten. Det är något som vi på
sikt måste förändra och förbättra.
Fru talman! Forskningen vid de mindre och me-
delstora högskolorna är också viktig för utbildningens
kvalitet. Införandet av en examensordning har resul-
terat i ett principgenombrott för just de mindre och
medelstora högskolorna. I första hand har principen
tillämpats avseende rätten att utföra magisterexamen
vid de mindre och medelstora högskolorna.
Vi i Centerpartiet ser det nu som rimligt att vi tar
ytterligare ett steg och utvecklar systemet med pröv-
ning av examensrättigheter. Vi vill utveckla en kvali-
ficeringstrappa och klara kriterier för att mindre och
medelstora högskolor också skall kunna utdela exa-
mina inom forskarutbildning. Genom ett enhetligt
anslagssystem skapas förutsättning för ett höjt och
sammanhållet basanslag för forskning som helt enkelt
följer av de utbildningsuppdrag lärosätena tilldelas.
Med förslaget om en kvalificeringstrappa skapas
förutsättningar för högskolan att successivt utveckla
och bredda sin kvalitet.
Fru talman! När expansionerna av antalet platser
på Sveriges högskolor är färdiga och under genomfö-
rande måste kvaliteten stärkas. Kvaliteten säkras
också bl.a, som jag tidigare sagt, genom ökade resur-
ser till forskning och forskarutbildning. Jag hoppas
verkligen att regeringen delar den uppfattningen och
inte bara kommer att göra vaga uttalanden, som hit-
tills skett, utan konkreta åtgärder och konkreta peng-
ar.
När regeringen säger att utbildningen är den vikti-
gaste framtidsfrågan funderar jag ibland över om man
försöker illustrera detta med att förslagen och peng-
arna kommer just i framtiden.
Fru talman! Jag yrkar slutligen bifall till reserva-
tion 1. Självfallet står jag också bakom våra andra
yrkanden, men för tids vinnande nöjer jag mig med
detta.

Anf. 218 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! I dagens betänkande behandlas re-
sursfrågor för högskola och forskning, och det är
frågor som vi behandlade också i höstas i samband
med budgeten.
Vi har i dag att ta ställning till en rad enskilda
motioner och vissa delar av kommitté- och partimo-
tioner. Det gör att dagens debatt blir något spretig.
Jag tänker här inte ta upp tiden med att relatera Folk-
partiets program för högre utbildning och forskning
utan hänvisar till den debatt som fördes i höstas. Jag
är dock medveten om att man får en lite egendomlig
bild när man läser protokollet från den debatten, ef-
tersom den var blandad på ett sådant sätt att frågorna
kom upp något rörigt.
Jag tycker därför att vi har all anledning att se
över hur debatterna skall läggas upp på det här områ-
det i framtiden, så att de blir mer samlade kring frå-
geställningarna. Jag har ibland en känsla av att det var
bättre förr, när budgetåret såg annorlunda ut och vi
hade de samlade debatterna på våren.
I det här betänkandet står Folkpartiet med bakom
två motioner. Det gäller bl.a. en tvåpartimotion om
Tom Tits Experiment i Södertälje. Utskottet har skri-
vit väldigt positivt om Tom Tits Experiment utan att
göra något tillkännagivande. Jag är dock väldigt nöjd
med texten.
Vi har också tagit initiativ till en sjupartimotion
om de teologiska högskolorna. Också om detta har
utskottet skrivit mycket positivt, och vi har därför
nöjt oss med ett särskilt yttrande, som också Mode-
raterna, Kristdemokraterna och Centern står bakom.
Vi skriver att vi är tillfredsställda med utskottets
skrivningar om möjligheterna att tilldela de fristående
teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala och
Örebro en del av de platser som undantagits vid för-
delningen av högskoleplatser år 2000.
Vi vill med detta yttrande poängtera att vi förut-
sätter att regeringen i nästkommande budgetproposi-
tion ger de här högskolorna ytterligare platser.
Folkpartiet står också bakom reservation 1 om re-
surser för forskning vid de nya universiteten. Den
reservationen yrkar vi bifall till. Vi har inget eget
yrkande i det här betänkandepaketet men har haft ett
likartat yrkande i den partimotion som har behandlats
vid ett annat tillfälle i denna kammare.
Vi står vidare bakom reservationen 6 om fördel-
ningen av högskoleplatser. Vi avstår dock för tids
vinnande i kammaren från att yrka bifall till den.
Detta var, fru talman, mitt inlägg för kvällen.

Anf. 219 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Debatten i dag handlar om ett antal
motioner som ligger kvar från allmänna motionstiden.
Några gäller som väntat vissa speciella frågor som
enskilda ledamöter önskar lyfta fram. Påfallande
många motioner handlar dock om mycket övergri-
pande organisatoriska frågor. Detta kan förefalla
förvånande men är i själva verket ett uttryck för var
bristerna ligger i forskningspolitiken. Riksdagen har
väntat många år på ett förslag från regeringen om en
modernisering av organisationen av forskning och
högre utbildning.
Vi har förvisso gått igenom en period när det har
hänt mycket inom högskolan - en kraftig utbyggnad
av antalet utbildningsplatser i grundutbildningen, viss
utbyggnad av forskarutbildningen och inrättande av
nya högskolor och universitet. Ändå har forsknings-
och utbildningspolitiken varit vag och kraftlös. De
växande problemen med t.ex. brist på kompetenta
lärare och forskare, stela tjänstestrukturer, en under-
dimensionerad grundforskning och forskarutbildning
och ineffektivitet i den tillämpade forskningen beror
inte i första hand på bristande resurser utan på brister
i organisationen och administrationen av anslagsme-
del.
Att som skett under de senaste åren satsa stort på
en expansion inom ramen för ett gammalt, delvis
ineffektivt system är riskfyllt. Risken är att de gamla
bristerna växer, att kvaliteten sjunker och att de ne-
gativa konsekvenserna permanentas och blir allt svå-
rare att åtgärda ju längre tiden lider.
Bristerna, som vuxit fram successivt, är välkända
och ofta påtalade här i kammaren, inte minst från
Miljöpartiet. Den rådande obalansen mellan grund-
forskning och tillämpad forskning är allvarlig. Fors-
karutbildningen är underdimensionerad. Den tilläm-
pade forskningen finansieras genom en uppsjö av
olika fonder, stiftelser och institut, vars framväxt är
historiskt betingad men vars anpassning till det mo-
derna samhällets behov har försummats. Delar av den
tillämpade forskningen har glidit avnämaren, sam-
hället, ur händerna och förmår inte producera kun-
skap till stöd för samhällets olika verksamheter.
Näringslivets och den offentliga sektorns behov
av forskning har visserligen uppmärksammats under
de senaste åren, men organisationen är fortfarande
otydlig och verksamheterna otillräckliga.
Utbyggnad av nya högskolor och inrättande av
nya utbildningsplatser har skett utan ordentlig över-
gripande analys av behov och tillgång på kompetens
och forskningsresurser inom landet. Det är t.ex. inte
välbetänkt att ha ekonomutbildningar på ett tjugotal
platser i landet och dessutom kräva att utbildningen
skall vara forskningsanknuten. Några forskningsom-
råden har eftersatts på ett sätt som står i bjärt kontrast
till de mål som har angivits i regeringsförklaringarna.
De mest flagranta exemplen är nedskärningarna inom
miljöforskningen och forskningen inom naturvård,
jordbruk och skogsbruk.
Jag vill mot den här bakgrunden återgå till beho-
vet av en genomgripande omorganisation av forsk-
ning och högre utbildning och hur en sådan omorga-
nisation bör gestaltas.
Det är tre radikala förändringar som krävs.
För det första: Grundforskningen måste återfå sin
nödvändiga finansiella bas genom att forskningsrå-
den, ett för varje vetenskapsområde, får väsentligt
ökade resurser - resurser som kan föras över från den
numera mycket omfattande tillämpade forskningen.
Råden skall även i fortsättningen vara forskarstyrda
och utgöra en garanti för grundforskningens frihet
och kvalitet.
För det andra: Lägg ned huvuddelen av de
tillämpningsfonder och andra anslagsbeviljande in-
stitut som delar ut anslag för tillämpad forskning och
återför i stället resurserna till de myndigheter och
departement som behöver forskning och utredning i
anslutning till sina verksamheter! Det är de som be-
höver informationen som skall beställa den, av fors-
kare eller genom inrättande av särskilda forskningsin-
stitut, alltefter behovens storlek och art. För att få den
relevans och kvalitet som är önskvärd måste också
beställarkompetensen hos myndigheter och departe-
ment höjas.
För det tredje: Staten skall ta sitt ansvar och i
samverkan med näringliv, universitet och högskolor
bygga upp och underhålla lämpliga stödfunktioner för
att tillgodose näringslivets behov av forskning och
stöd för produktutveckling. Det kan ske t.ex. genom
utbyggnad av industriforskningsinstitut och en lag-
stiftning och ett regelverk som stimulerar en långsik-
tig samverkan mellan universitet och högskolor å ena
sidan och näringsliv och den övriga offentliga verk-
samheten å andra sidan.
En omorganisation efter denna relativt enkla prin-
cip skulle ge stora rationaliseringsvinster och lägga
grunden för en långsiktig kvalitetshöjning inom
svensk forskning och högre utbildning.
Den skulle ge draghjälp åt en god grundutbildning
och höja den allmänna kunskapsnivån i landet. Nä-
ringslivets och samhällets behov av forskning skulle
tillgodoses. Riksdagen skulle få de demokratiska
styrmedel den behöver och kunna fatta forskningspo-
litiska beslut i övergripande frågor, t.ex. om fördel-
ning av medel för grundforskning till olika veten-
skapsområden och fördelning av ansvar på departe-
ment och myndigheter för tillämpad forskning inom
olika samhällssektorer. Universitet och högskolor
skulle få den frihet som är grogrund för kreativa mil-
jöer, och den tillämpade forskningen skulle återinträ-
da i samhällets tjänst.
Många av partiernas tidigare motioner, liksom
motionerna i dag, lämnar förslag i den riktning som
jag just har försökt att kort sammanfatta. De har ock-
så mycket gemensamt med förslaget från Forsk-
ning 2000. I den utredningen rådde stor politisk enig-
het kring förslagen. Ledamöter från samtliga partier
står faktiskt bakom de förslagen. I den mån partiernas
representanter i utredningen också representerar par-
tiernas inställning i frågan finns det alltså en närmast
unik möjlighet att en reform i förslagets riktning skall
kunna genomföras.
Fru talman! Att döma av innehållet i partiernas
motioner och anföranden här i kammaren finns en
sådan samsyn. Utgångsläget inför regeringens kom-
mande forskningsproposition är i den bemärkelsen
intressant och hoppingivande. I den mån riksdagens
samlade synpunkter i frågan leder i en och samma
riktning bör det väsentligt underlätta reformarbetet.
Möjligheten till en bred politisk enighet kring huvud-
delen i en mycket viktig genomgripande reform är
påtaglig.
Detaljerna i reformen kan vi i dagsläget, i avvak-
tan på regeringens forskningsproposition, lämna där-
hän. Jag tänker därför avstå från att yrka på de reser-
vationer och motioner som föreligger från Miljöparti-
et. Jag tänker t.o.m. avstå från att upprepa Miljöparti-
ets tidigare yrkande på införandet av ett grundforsk-
ningsavdrag som en metod för att föra över medel
från tillämpad forskning till grundforskning och fors-
karutbildning. Och jag hoppas att jag inte skall få
anledning till att återkomma till förslaget efter den
forskningsproposition som regeringen förväntas lägga
fram inom en snar framtid.

Anf. 220 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det var ett intressant inlägg från en
del av majoriteten, mycket kritiskt på många områ-
den.
Jag har två stycken konkreta frågor. Den första rör
mer resurser till grundforskningen. Innebär det nya,
friska pengar, eller tror Gunnar Goude att man kan
hitta summor i den storleksordningen som behövs på
något annat ställe inom nuvarande forskningsstruk-
tur? Det var den ena frågan.
Gunnar Goude pratar om att myndigheterna skall
börja med forskning och skaffa sig forskningskom-
petens. Problemet i dag är ju snarare det att de är
fattiga som kyrkråttor och inte ens har råd med det
som de enligt lag måste göra. Min andra fråga är: Hur
får Gunnar Goude detta att gå ihop?

Anf. 221 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Ja, nu är det väl inte jag som skall få
det här att gå ihop, men som jag har uppfattat de
många förslag som föreligger från olika partier, bl.a.
Miljöpartiet, ser det ut så här: Resurserna till grund-
forskning finns inom den ram som vi har i budgeten.
Obalansen mellan tillämpad forskning och grund-
forskning är mycket stor, och den tillämpade forsk-
ningen förfogar över mycket stora belopp jämfört
med det som går till grundforskningen. Ett litet ratio-
naliseringskrav på den tillämpade forskningen skulle
kunna innebära en fördubbling av resurserna till
grundforskningen inom nu gällande ram. Där finns
det alltså en möjlighet att finansiera det utan att tro att
man skall få mera pengar i statsbudgeten.
Myndigheternas behov av forskning är naturligt-
vis stort. Läget som vi har nu innebär att man inte har
möjlighet att beställa forskning direkt från myndig-
heterna, utan det går via fonder och stiftelser som
ligger och bevakar olika sektorer. Sedan söker fors-
karna medel från dessa. Det har visat sig att det växer
fram en tillämpad forskning som inte ger svar på de
frågor som myndigheterna behöver få svar på för sin
verksamhet, och därför har det kommit förslag från
många olika håll som går ut på att man stärker myn-
digheternas möjlighet att själva beställa forskning.
Det var bara det som avsågs i det jag försökte säga.

Anf. 222 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det är en aning oroväckande om
Gunnar Goude inte tycker att han behöver få saker
och ting att gå ihop. Han är ju en del av majoriteten,
som skall få budgeten att gå ihop.
Jag kan inte heller få det att gå ihop. Jag tror defi-
nitivt inte att det går att lösa grundforskningens
mycket stora behov av nya pengar genom att ta peng-
ar från tillämpad forskning. Den ekvationen skulle jag
vilja titta väldigt noga på. Jag är övertygad om att det
inte är rätt finansieringsväg.
Sedan kan jag inte se annat än att de myndigheter
som i dag är fattiga som kyrkråttor kommer att behö-
va väldigt mycket mera pengar om de skall kunna
bygga upp en beställarkompetens på forskningsområ-
det och dessutom ha råd att köpa in relevant forsk-
ning.

Anf. 223 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Ja, det blev samma fråga en gång till,
och det berodde väl på att jag svarade otydligt.
Det är alltså så att det nu på den tillämpade forsk-
ningen ligger i storleksordningen 20 miljarder via
statsfinansiering och om vi inkluderar de löntagar-
fondsstiftelser som vi har. Det som forskningsråden
disponerar för grundforskning - rena grundforsk-
ningsanslag till universiteten - handlar om lite drygt
en miljard. Skulle man ta bara 5 % av de
20 miljarderna som ett rationaliseringskrav och föra
över dem från tillämpad forskning till grundforskning
så skulle det alltså direkt innebära en fördubbling av
resurserna, och då behöver man inte gå utanför stats-
budgetens ram.
Jag förstår inte vad Per Bill menar med att jag inte
fick det att gå ihop. Det var ju precis det jag sade: Det
måste gå ihop. Det finns alltså inte pengar att ösa in i
de här kanalerna, men det går att lösa problemet inom
den budgetram som vi har.
Myndigheterna behöver få pengar, ja visst. Och
det är just det som skall göras genom att man för över
de medel som nu ligger ute på olika fonder och an-
slagsbeviljande institut till myndigheter och därige-
nom återför resurserna till dem som skall göra be-
ställningarna, dvs. myndigheter och departement.

Anf. 224 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s):
Fru talman! Under den allmänna motionstiden
hösten 1998 inkom 769 yrkanden rörande utbildning.
259 av dem behandlar frågor som rör högskola och
forskning. Samtidigt har den allmänna debatten varit
mycket intensiv vad gäller dessa frågor. Utbildning
och forskning berör alla i vårt samhälle genom dess
fundamentala betydelse för tillväxt och utveckling.
Trots tider av besparingar har den högre utbild-
ningen getts möjlighet att expandera mycket kraftigt.
68 000 nya helårsplatser har tillkommit inom
grundutbildningen vid universitet och högskolor. De
flesta av dessa platser har kommit de mindre och
medelstora högskolorna till del.
Att de mindre och medelstora högskolorna på
detta sätt fått möjlighet att expandera har stor bety-
delse för möjligheterna till regional utveckling och
förnyelse i hela landet. Samtidigt innebär ett större
studentantal möjlighet för den enskilda högskolan att
växa i styrka och få en fastare grund för sin utveck-
ling. Denna grund har de traditionella universiteten
haft sedan länge, och det är därför viktigt och rätt att
även de mindre och medelstora högskolorna nu har
beretts möjlighet att se till att grundstenarna befästs.
Trots denna stora satsning på fler platser har an-
talet behöriga sökande som inte kunnat erbjudas plats
på högskolan inte minskat.
Vi behöver, precis som Yvonne Andersson påpe-
kade, bl.a. fler läkare och fler civilingenjörer. Men en
sak gör att Yvonne Anderssons anförande inte riktigt
går ihop för mig: Trots att hon framförde just bristen
på kompetens inom vissa områden yrkas det samti-
digt på en långsammare utbyggnadstakt av högsko-
lan. Jag tror inte i denna situation att detta är någon
väg mot färre problem, när man samtidigt har arbets-
livets rop på fler högskoleutbildade ekande i medier-
na dagligdags.
Fru talman! De mindre och medelstora högsko-
lorna har även under mandatperioden 1994-1998
erhållit fasta forskningsresurser. För de här högsko-
lorna har dessa fasta forskningsresurser inneburit
nästan en fördubbling av resurserna till forskning. Jag
tycker att det är viktigt att ha det som perspektiv när
vi diskuterar forskningsresurser till mindre och me-
delstora högskolor.
Störst ökning av resurser till forskning har de nya
universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro fått. Jäm-
fört med budgetåret 1997 har anslagen till forskning
och forskarutbildning vid vart och ett av dessa läro-
säten ökat med 74 %. Regeringens uttalade ambition
är att även Mitthögskolan inom några år skall kunna
erhålla universitetsstatus. Även denna högskola har
erhållit en kraftig förstärkning av sina forskningsre-
surser under förra året.
Att ge dessa lärosäten universitetsstatus innebär
naturligtvis ett stort åtagande från regeringen i fråga
om den framtida satsningen på dessa högskolor, nu-
varande universitet, när det gäller forskningsresurser.
Vi utgår från att forskningen vid dessa nya universitet
kommer att ges möjlighet att både utvecklas och
förstärkas.
Moderaterna har länge motsatt sig en utbyggnad
av både grundutbildning och forskning utanför de
etablerade universiteten. Under förra mandatperioden
kallades fortfarande de mindre och medelstora hög-
skolorna för bygdehögskolor. I den benämningen
ligger mycket nedlåtenhet och förakt för den kunskap
och den kompetens som byggts upp vid dessa lärosä-
ten.
Under innevarande period har dock samma parti
drabbats av någon form av vad jag skulle vilja kalla
ketchupeffekt vad gäller stöd och resurser till andra
lärosäten än de traditionella universiteten. Det tog
lång tid innan någonting över huvud taget kom ur
ketchupflaskan, men nu kommer allt på en gång. Nu
är det väsentligt med forskningsresurser till de nya
universiteten, vilket inte var fallet för bara ett år se-
dan. Nu förespråkar man ytterligare universitetseta-
bleringar genom sitt yrkande om framtida IT-
universitet i Karlskrona/Ronneby och rymduniversitet
i Kiruna.
Jag tycker att det är mycket glädjande att nu även
moderaterna har noterat att utbildning och forskning
av hög kvalitet kan bedrivas utanför de traditionella
universitetsorterna.
Vad gäller den framtida principiella fördelningen
av forskningsresurser utgår jag från att vi får möjlig-
het att diskutera den mycket ingående här i kammaren
under året i samband med behandlingen av den pro-
position om forskningens framtida organisation som
kommer att föreläggas riksdagen inom en snar fram-
tid.
Med denna förhoppning om ytterligare en kon-
struktiv och stimulerande debatt kring dessa frågor
yrkar jag bifall till utskottsmajoritetens skrivningar i
betänkandet UbU4 och avslag på samtliga motioner.

Anf. 225 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Majléne Westerlund Panke säger att
det har gjorts stora satsningar på den högre utbild-
ningen trots att det har varit stora neddragningar. Det
är sant ifall man tittar till antalet personer. Om man i
stället tittar på hur mycket resurser, i antal kronor,
som har satsats på forskning ser man att det tvärtom
har varit stora neddragningar. T.ex. har ersättningen
för en helårsstudent i genomsnitt minskat med 17 %
från 1994/95 till 1997, detta enligt Högskoleverket.
När jag i förra veckan var på Chalmers berättade
man att man skulle ta in fler civilingenjörer inom IT-
området. De blev en aning molokna och bestörta när
de märkte att hur de än räknade blir det en direkt
förlust för Chalmers för varje IT-civilingenjör man
utbildar. Vad är det för typ av incitamentsstruktur?
Har man inte ätit lite väl långt in på benen om det
innebär förlust för högskolorna att utöka antalet plat-
ser?
Vi vill gärna se både Mitthögskolan, Karlskro-
na/Ronneby och Kiruna som framtida universitet när
kvaliteten är tillräckligt hög. Jag tror att det är allde-
les utmärkt för Uppsala, Lund och andra klassiska
universitetsorter att få lite institutionell konkurrens
från Sverige. Redan i dag, och framför allt i framti-
den, får Lund och Uppsala tävla med universitet runt-
om i hela världen när de vill attrahera sina studenter.
Och de skall ju bli attraherade. Det skall inte vara så
att man studerar i Uppsala därför att det råkade finnas
en plats över.

Anf. 226 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Fru talman! Per Bill talar med utgångspunkt från
incitamentsstrukturer och förlust för en högskola att
satsa på nya utbildningsplatser. Jag vill gärna diskute-
ra med utgångspunkt från de 68 000 fler studenter
som fick möjlighet till högskolestudier.
Det kanske är där vi skiljer oss åt: när det gäller
grundsynen på vad högskoleutbildning innebär. Jag
kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det
skulle vara en ekonomisk förlust för samhället om
68 000 fler går ut med en högskoleutbildning, med
allt vad det innebär av höjning av kompetens och
kunnande i det arbete som man skall utföra utanför
högskola och universitet.

Anf. 227 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det ena står naturligtvis ingalunda i
motsats till det andra. Jag hade önskat att det var
många fler än 68 000 som hade fått en bra utbildning
och att kvaliteten på den utbildningen hade hållit
absolut världsklass.
Jag håller fullständigt med Majléne Westerlund
Panke om att det är alldeles utmärkt om vi kan få fler
som går ut högskolan med en examen. Jag skulle vilja
se både 10, 20 och 30 % mer som går ut högskolan
och att det är en högskola som håller absolut världs-
klass. Det är nämligen den typen av utbildning vi
kommer att behöva ju längre in vi kommer i kun-
skapssamhället.

Anf. 228 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Fru talman! Då utgår jag från att Per Bill och mo-
deraterna även håller med mig om detta: För att klara
det mål som Per Bill uttalade - 20-30 % fler som
kommer ut på arbetsmarknaden med högskoleutbild-
ning - krävs det också att man satsar på grundutbild-
ning utanför de traditionella universitetsorterna. An-
nars klarar vi inte den målsättningen, som jag ser det.

Anf. 229 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Majléne Westerlund Panke är stolt
över antalet platser, inte över att kunskaperna ut-
vecklats alltmer. Jag kommer att anknyta till den
tidigare debatten.
Oron i arbetslivet rör s.k. spetsutbildad arbets-
kraft. Här har inte regeringen ökat insatserna i paritet
med samhällets behov. Jag vill påminna om att det
finns många arbetslösa akademiker. Av de 68 000
kanske en del bara hamnar på en låg nivå. Vi har
alltså ökat bredden på bekostnad av djupet. Då är det
inte säkert att det blir en ekonomisk vinning för sam-
hället.
Just därför dämpar vi denna breda satsning, för att
få djup och kvalitetshöjning. Hur resonerar ni när det
gäller samhällets behov av spetsutbildad arbetskraft?
Var kommer de resurserna in?

Anf. 230 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Fru talman! Jag skulle inte om jag var Yvonne
Andersson vara så snabb med att klassa de 68 000
nya studenterna som studenter som inte kommer att
komma ut på arbetsmarknaden med något djup. De
beskrivs med en negativ ingång av Yvonne Anders-
son, att de bara får bredd.
De nya studenterna är fortfarande nya på univer-
siteten och högskolorna. Hur djupa deras studier
kommer att vara innan de är klara med sina högsko-
lestudier tror jag inte att vare sig jag eller Yvonne
Andersson i dagsläget kan avgöra.

Anf. 231 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte kun-
de uttrycka mig tillräckligt tydligt så att Westerlund
Panke kunde förstå vad jag sade. Jag talar helt enkelt
om utbudet av spetsutbildningar som i dag inte finns i
den utsträckning att det svarar mot samhällets behov.
Studenterna kan väl ändå inte få en utbildning som
inte finns att tillgå?
Jag talar om att samtidigt som det finns ett oerhört
stort behov av t.ex. civilingenjörer eller andra specia-
lister har vi inte platser för dem om vi satsar allting
på en grundutbildning där vi kanske inte har riktigt
samma behov. Det finns en del sådana utbildningar.
Därför funderar jag: Hur har regeringen resonerat om
balansen mellan bredd och djup, som ändå måste
finnas i det här sammanhanget?
Vi vill inte förhindra utbyggnaden. Vi har också
det målet. Men vi vill ha en sådan takt att kvaliteten
kan nås.

Anf. 232 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Fru talman! Hur vi och regeringen resonerar är
ganska enkelt uttryckt att vi anser att den enda möj-
ligheten att komma framåt är att tillåta expansionen
av grundutbildningen inom högskola och universitet.
Vi har inte någonsin kommit in på det resonemang
som Yvonne Andersson framför, att man skall ha en
långsammare ökningstakt när det gäller expansionen.
Spetskunskaper, som vi talar om, är ju ingenting
som man knäpper med fingrarna och så får man det.
Det krävs faktiskt en ganska bred bas för att de be-
gåvningar som kan gå vidare till det djup som Yvon-
ne Andersson talar om verkligen skall få möjlighet att
göra det. Jag tror att det inom utbildningssektorn är
precis som inom idrottssektorn. Har man en bred bas
kommer man så småningom att ha verkliga spets-
kompetenser. Men den breda basen är nödvändig.

Anf. 233 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! De motionsyrkanden som vi har att
behandla i dag är från den allmänna motionstiden.
Många av dem behandlar önskan om utökade resurser
till något av universiteten eller högskolorna. Jag
kommer endast att kort kommentera två av motioner-
na. Därefter vill jag försöka att ge några mer allmän-
na och principiella ståndpunkter då det gäller Väns-
terpartiets syn på resurserna till högskolan och forsk-
ningen.
Den första motionen är en kristdemokratisk mo-
tion som Chatrine Pålsson har skrivit och som handlar
om behovet av fler utbildningsplatser inom psyko-
logprogrammet. Det är helt riktigt att pensionsav-
gångarna bland psykologerna inom de närmaste åren
kommer att bli mycket stora och att vi kan befara en
brist på psykologer. Det gäller även läkarna. Redan
nu har vi en brist på ca 1 000 läkare i landet. Det
finns också, precis som Yvonne Andersson sade, brist
på civilingenjörer. Industriförbundet beräknar att
näringslivet kommer att behöva ca 80 000 akademi-
ker under de närmaste åren. Vi vet inom utbildnings-
utskottet att det finns en förväntad brist på lärare,
speciellt inom naturvetenskap och teknik. Det är väl
känt.
Yvonne Andersson talade om spetskompetens.
Men jag anser att det stora problemet egentligen är att
alla de utbildningar som leder till de yrken där det
finns brister kräver NV-programmet eller motsvaran-
de för att man skall kunna söka dem. Det är alldeles
för få elever som väljer att läsa just det programmet.
Om man redan nu räknar ihop antalet utbildnings-
platser som kräver NV-programmet eller motsvaran-
de blir det ca 18 000. De som går ut NV-programmet,
komvux basår eller högskolans basår får jag till ca
15 000. Vi har alltså redan i dag en diskrepans på
3 000. Det är det stora och allvarliga problemet som
utskottet och regeringen och alla goda krafter måste
försöka hitta strategier för att lösa.
Nu kommer jag till den andra motionen. Den gäl-
ler Tom Tits. Jag skulle vilja lyfta upp Tom Tits Ex-
periment som någonting som just är spännande och
ett bra exempel på ett försök att stimulera intresset för
naturvetenskap och teknik hos unga människor.
Nu till det mer allmänna och grundläggande.
Högskoleutbildningen har byggts ut kraftigt. Om tre
år kommer vi kanske, enligt beräkningar som man har
gjort, att ha 200-240 helårsstudenter på våra univer-
sitet och högskolor. För mitt eget universitet, Linkö-
pings universitet, innebär det att antalet helårsstu-
denter kommer att ha mer än fördubblats år 2001 om
jag jämför med siffrorna för 1990.
Inom Vänsterpartiet menar vi att den här expan-
sionen behöver fortsätta, och målet som angavs i
budgetpropositionen för 1999, en högskola öppen för
alla behöriga sökande, skall kunna förverkligas. Sö-
kandetrycket är, som har nämnts här tidigare, mycket
högt. Gapet mellan efterfrågan på högre utbildning
och antagningskapaciteten på högskolan har ökat i
stället för minskat de senaste åren, trots den kraftiga
expansionen.
Eftersom fakultetsanslagen hittills bara justerats
marginellt finns det i dag, tycker vi, en obalans mel-
lan anslagen till forskning och forskarutbildning re-
spektive till grundutbildningen. Urholkningen av
fakultetsanslagen har även skett genom att den ex-
ternt finansierade verksamheten inte fullt ut svarar för
sina kostnader och att EU-projekt och sådana projekt
som finansieras av forskningsstiftelserna krävt med-
finansiering. Genomförda besparingar och omräk-
ningar av priser och löner har ytterligare minskat
anslagen.
Fakultetsanslagen har, och det skall man också
peka på tycker jag, tillförts medel både för kompe-
tenshöjning och för studiefinansiering i forskarutbild-
ningen. Trots det finns det ett stort behov av att öka
fakultetsmedlen.
Till följd av de senaste årens kraftiga utökning av
antalet platser inom grundutbildningen har alltfler
lärare anställts vid högskolorna. I kombination med
kravet på att samtliga lärare som har doktorerat skall
få tid för egen forskning, är behovet av fakultetsme-
del från den synpunkten större än tidigare. Lärar-
tjänstreformen har också inneburit att professorskom-
petenta lektorer har blivit professorer. Den forskning-
en måste naturligtvis också finansieras.
Vi tycker att alla universitet och högskolor skall
förfoga över sina egna forskningsresurser. Det bety-
der givetvis att i första hand de nya universiteten i
Karlstad, Växjö och Örebro måste få utökade resur-
ser. Annars är det ingen mening med att göra dem till
universitet. Det är viktigt. Vi förutsätter att regering-
en kommer att prioritera detta i det fortsatta budge-
tarbetet.
Det är viktigt att markera - som utskottet gör i
betänkandet - att de nya universiteten måste profilera
sin verksamhet till de områden där man tidigare har
bedrivit forskning av hög kvalitet i stället för att ut-
veckla forskare och forskarutbildning inom samtliga
vetenskapsområden. Även den nyligen genomförda
reformeringen av forskarutbildningen, som Vänster-
partiet till delar var kritisk mot, har inneburit ett ökat
behov av fakultetsmedlen.
Det är ytterst väsentligt att resurserna, både fasta
och rörliga, till grundforskning och forskarutbildning
ökar. Det är med utgångspunkt i de reformer som
genomförts och genomförs inom högskolan särskilt
nödvändigt att öka de fasta resurserna inom de s.k.
fakultetsanslagen. Alla finansiärer skall omfattas av
principen full kostnadstäckning och bidra till den
långsiktiga kompetensutvecklingen inom universitet
och högskolor. Regeringen bör utfärda särskilda före-
skrifter om detta.

Anf. 234 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Många vackra ord och en hel del bra
förslag. Hur går ekvationen ihop ekonomiskt? Vi vet
att regeringen har aviserat besparingar på ungefär
1 000 miljoner kronor när det gäller anslagen till
högskolan. Samtidigt vill ett av majoritetspartierna att
samtliga som söker till universitetet skall få en plats.
Man vill öka fakultetsanslagen, och man vill öka
anslagen till Växjö, Örebro och Karlstad. Alla dessa
förslag är i sig mycket lovvärda, men hur går ekva-
tionen ihop? Finns det några underbara överenskom-
melser som är på gång i Rosenbad, som gör att det
helt plötsligt finns så mycket att prata om? Finns det
några pengar på gång?

Anf. 235 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har försökt att redogöra för
Vänsterpartiets ambition vad gäller resurstilldelning-
en till högskolorna och forskningen.
Resultatet av de förhandlingar som pågår mellan
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet
varken kan eller vill jag i dag redogöra för. Jag tror
att Per Bill egentligen förstår det.
I den forskningsutredning som samtliga partier
deltog i, Forskning 2000, var samtliga partier - även
Moderaterna - överens om vikten av att stärka grund-
forskningen och därmed fakultetsanslagen. Det fanns
en del olika förslag som det rådde partipolitisk enig-
het om. Vi vet också att utbildningsministern kommer
att presentera en forskningspolitisk proposition i
mars. Jag avvaktar tills vi har fått den.
I fråga om de nya universiteten sade jag i mitt an-
förande att jag förväntar mig att regeringen tar ansvar
för de frågorna även i fortsättningen. Det är oerhört
viktigt. Vi prioriterar de frågorna högt i budgetarbetet
i Vänsterpartiet.

Anf. 236 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det sista gläder mig. Det är verkligen
hög tid att de nya universiteten får ökade resurser.
Alla deltagare i Forskning 2000 var överens om
att det behövdes mer resurser till grundforskningen.
Vi moderater är, tillsammans med Folkpartiet, de
enda som i vår budget som har gått från ord till hand-
ling. Vi har avsatt pengar i själva budgeten. Är det
någonting på gång hos majoriteten?
Det är klart att det är lockande att tala om smaski-
ga maträtter om man är väldigt svulten. Det bör fin-
nas någonting att hänga upp hoppet på, så att det inte
bara blir förhoppningar och illusioner när man egent-
ligen lever på svältkost - vilket tyvärr våra universitet
och högskolor gör i dag.

Anf. 237 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Med risk för att upprepa mig: Jag
varken kan eller vill gå in på resultatet under pågåen-
de förhandlingar inför vårbudgeten.

Anf. 238 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Britt-Marie Danestig presenterar sin
drömlista, som också Kristdemokraterna helt och
hållet ställer upp på. Det gäller mer fakultetsanslag,
ytterligare utbyggnad på grundutbildningen, ökade
anslag till de tre högskolorna och blivande universi-
teten.
Vi trodde inte att ni skulle presentera denna
drömlista utan i stället förslag på vad som kan klaras
av inom ramen för budgeten. Där kommer vårt stora
prioriteringsproblem mellan spetsutbildning och
grundutbildning in. Vi uttryckte ett behov av natur-
vetenskap och teknik. Britt-Marie Danestig var över-
ens med oss om ett stort sug att försöka tillgodose de
områdena.
Jag håller med om det problem Britt-Marie Da-
nestig presenterade i inledningen av sitt anförande,
nämligen att det inte är tillräckligt många som söker
sig till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Det problemet kan väl knappast åtgärdas med hjälp
av fler platser på grundutbildningen? Hur tänker ni
lösa problemet?

Anf. 239 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Det är ett jättestort problem att det
finns ett så bräckligt, t.o.m. otillräckligt, rekryte-
ringsunderlag inom naturvetenskap och teknik och
medicinarutbildningen. Det är ett jättestort problem.
Jag tog fram Tom Tits Experiment som ett förslag.
Det behövs många insatser för att ändra attityderna
och förbättra utbildningen i grundskolan och gymna-
sieskolan.
Det är viktigt att den stora satsningen på vuxenut-
bildningen finns, som till en del kan kompensera och
medföra att det blir fler sökande. Vi har föreslagit att
ge basåret på universitet och högskolor som ett sär-
skilt uppdrag till universiteten. Då kanske intresset
skulle öka för den typen av verksamhet. Vi var med
och stödde NT Svux - jag vet att det var kontroversi-
ellt - och vi tror att man bör fundera på någon typ av
stimulansåtgärder, men kanske inte likadant upp-
byggt. Det är ett svårt problem. Det är viktigt att sitta
ned och se över hur det skall angripas.
Jag förstår inte riktigt vad Yvonne Andersson me-
nar i fråga om spetsutbildningen. Universiteten och
högskolorna är fingertoppskänsliga och brukar lyssna
på de behov som finns i omvärlden. Jag har ett stort
förtroende för att de skapar de utbildningar som be-
hövs. Att kalla dessa utbildningar för spetskompetens
eller inte är en definitionsfråga.

Anf. 240 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Då måste jag säga att jag inte har rik-
tigt samma syn. Jag tror att det t.o.m. är så att ung-
domar som söker sig till utbildningar ser sin fram-
tidstro. Jag tror att de själva skulle se valfriheten som
mycket större om de visste att det fanns möjlighet att
bli civilingenjör om de går vidare på den utbildning-
en. Men om de vet att antagningspoängen är så hög
att det svårligen går att komma in på de utbildningar-
na kanske de inte söker sig till naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar. Jag tror att valfriheten och
sökandet skall ligga hos ungdomarna, hos männi-
skorna själva. Det hjälper inte att ta fram nya platser;
det har man gjort, men folk har inte sökt dem. Jag
menar att problemet inte åtgärdas på det sättet.

Anf. 241 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Men tillgången eller bristen på ut-
bildningsplatser är väl avgörande för hur hög respek-
tive låg antagningspoängen är. Det måste väl hänga
ihop. Om vi får fler utbildningsplatser borde det in-
nebära att antagningspoängen blir lägre och att fler
kan komma in på de åtråvärda utbildningarna. Vi har
tillsammans här i riksdagen verkligen varit generösa
med att öka antalet utbildningsplatser just inom om-
rådet teknik, därför att vi har varit väl medvetna om
det stora behovet.
Jag tycker att det är väldigt viktigt med valfrihet
och att ungdomar skall stimuleras. Men när det gäller
civilingenjörsutbildningen finns det knappast något
område som det är så lätt att få jobb med. Det är väl-
betalda jobb, med hög status. De borde egentligen
vara ganska attraktiva. Men teknikeryrket beskrivs
ibland som tråkigt och lite grått, och det kanske är
därför som det inte attraherar ungdomar. Jag tror att
branschen själv skulle kunna göra mycket för att
beskriva just den skapande kraft som finns inom
teknikeryrket och inom naturvetenskapen.

Anf. 242 ANDERS SJÖLUND (m):
Fru talman! Jag vill i denna sena timme fästa
kammarens uppmärksamhet på en specifik fråga, som
flera motionärer tagit upp i ärendebehandlingen. Det
gäller dimensioneringen av läkarutbildningen i landet,
som Britt-Marie Danestig också var inne på. Samtliga
oroar sig för de allt tydligare signaler som kommer
från olika håll i landet och som alla pekar på ett väx-
ande problem.
Senast i raden var det Läkarförbundet som varna-
de för en kraftig brist på läkare inom några år. Så
mycket som var femte specialistläkare över 50 år kan
tänka sig att sluta sin tjänst i landstinget eller gå ned i
tjänst de närmaste åren.
Redan i dag finns det ca 1 000 obesatta tjänster i
landet. 200 läkare lämnar Sverige för att arbeta i
Norge, och ytterligare 100 går till läkemedelsindust-
rin. Välutbildade läkare har naturligtvis lätt att få ett
nytt arbete, och här ökar också rörligheten och öns-
kan att gå till andra yrken eller till andra arbetsgivare.
Här finns det naturligtvis anledning att begrunda
dessa fakta och fundera på de problem som t.ex.
vårdmonopolet innebär.
Till detta kommer också de naturliga pensionsav-
gångarna, som blir betydande när 40-talisterna pen-
sioneras på andra sidan sekelskiftet. Drygt 1 000
läkare per år går i ålderspension från år 2005 till
2010, eller kanske ända upp till 1 300 per år. I dag är
läkarintaget 820 platser per år. Alla slutför som be-
kant inte heller sina studier till färdig läkare, varför
antalet utexaminerade stannar vid ungefär 700.
Fru talman! Detta leder fel. Vi går mot en situa-
tion i Sverige som innebär att antalet läkare som
examineras är långt mindre än det antal som pensio-
neras, flyttar till andra länder eller helt enkelt byter
yrke. Vi går alltså mot läkarbrist i detta land!
Ordföranden i Sveriges Läkarförbund befarar att
läkarbristen kan komma mycket tidigt. Orsakerna till
läkarflykten är flera - det kunde vi läsa om i Dagens
Nyheter. Det är dålig arbetsmiljö, bristande inflytande
över beslut och felaktiga löner. När läkarnas fackför-
bund nu öppet uttalar sin oro på detta sätt borde det
vara något att lyssna till för oss beslutsfattare.
Som bekant får Sverige dessutom en alltmer åld-
rande befolkning, med allt vad det innebär i form av
ökat behov av sjukvård och läkarinsatser.
Förutom den viktiga nationella uppgiften att se till
att antalet läkare motsvarar behovet i landet i stort ser
vi också direkta obalanser i riket. Jag har i en motion
påpekat samma sak som socialdemokraten Carin
Lundberg i sin motion, nämligen den låga ersättning
för läkarutbildningen som ges till Umeå. Resultatet
blir även här att underskottet på nyexaminerade läka-
re blir till direkta vakanser på den enskilda vårdcent-
ralen.
Den s.k. ALF-ersättningen till både Umeå och
Göteborg är otillfredsställande. Detta påpekar också
utskottet i betänkandet. Frågan är väl känd, och rege-
ringen säger i vanlig ordning att man "noggrant följer
utvecklingen". Detta är väl bra, men det följer samma
mönster som vi numer är vana vid i denna kammare -
vi utreder, vi diskuterar, vi pratar om, vi följer frågan.
Fru talman! Jag är orolig för att den växande lä-
karbristen kommer att märkas på våra vårdcentraler,
sjukhussalar och operationsrum. Redan i dag finner vi
vårdcentraler i Norrland som står utan distriktsläkare
under långa perioder. Det vore en skandal om ett land
som Sverige inte skulle kunna erbjuda sådana all-
männa förutsättningar att antalet läkare också fort-
sättningsvis motsvarar behovet.
Fru talman! Vi vet att det tar lång tid att utbilda
sig till läkare. Den som går till utbildning i höst blir i
bästa fall klar 2007. För en specialist tar det ytterliga-
re fem år. Det finns alltså anledning att skyndsamt
försöka möta det problem som ett underskott i läkar-
utbildningen medför - tiden rinner ifrån oss.
Utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att det
inte finns anledning till något uttalande med anled-
ning av motionerna. Jag beklagar verkligen detta.
Med kännedom om den stundande bristen i allmänhet
hade det varit ett bra tillfälle att meddela riksdagens
starka oro för utvecklingen till regeringen genom ett
uttalande.
Fru talman! Avslutningsvis frestas jag fråga majo-
riteten om man dels delar min oro för utvecklingen,
dels avser att ta något initiativ i frågan om dimensio-
neringen av läkarutbildningen, eller om man nöjer sig
med att avvakta utbildningsministerns löfte, som det
står, att återkomma till riksdagen i höst och eventuellt
lägga fram ett förslag.

Anf. 243 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Fru talman! Eftersom vi i majoriteten ombads
lämna ett svar på en direkt fråga från Anders Sjölund,
vill jag säga att vi naturligtvis delar oron över dimen-
sioneringen av läkarutbildningen, precis av de orsaker
som Anders Sjölund nämnde. Det är bl.a. ökade pen-
sionsavgångar bland läkarna och ett ökat antal äldre
äldre i samhället.
Vi har samtidigt förtroende för det uppföljnings-
arbete som regeringen just nu gör i de här frågorna.
Utbildningsministern räknar med att i samband med
budgetarbetet i höst återkomma till riksdagen med en
redovisning av uppföljningen och undersökningen av
hur det ser ut med behovet inom de olika landstingen
när det gäller nyanställningar av läkare inom en be-
gränsad tidsperiod. Dessutom finns det ett uttalande
från utbildningsministern om att det eventuellt kom-
mer konkreta förslag i höstens budget.

Anf. 244 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Det är glädjande att majoriteten nu
inser att det är ett stort problem ute i landet, och ett
växande problem. Det som skrivs i handlingarna är
inte riktigt tillfredsställande. Det finns ett utrymme
för att frångå detta, genom att det står att man eventu-
ellt skall återkomma i frågan. Men vi hör här att det
finns ett intresse av att lösa uppgiften. Vi får då se
tiden an.
Vi kommer från Moderata samlingspartiet att följa
frågan noggrant och stöta på så att vi får en budget-
behandling som ger oss säkra förutsättningar för att få
en bra läkarutbildning i detta land, så att vi själva när
vi blir gamla också får plats på sjukhusen och blir väl
omhändertagna.

Anf. 245 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Jag skall i mitt anförande beröra äm-
nesområdet forskning, men jag har inte för avsikt att
ta upp framtidens forskning i vidare mening, eftersom
regeringen avser att komma med en forskningspropo-
sition inom en snar framtid. Om det nu blir så snart
återstår att se.
Kristdemokraterna har i sin motion Ub447,
Forskning och forskarutbildning, yrkat på att något
lämpligt lärosäte borde få i uppdrag att starta en na-
tionell tvärvetenskaplig forskarskola som vänder sig
till doktorander med didaktisk inriktning. Vår tanke
är att man skall inrikta sig mot det egna ämnes- eller
yrkesområdet. Jag vill också påminna om att vi krist-
demokrater i vårt budgetförslag öronmärkte 50 miljo-
ner kronor för just detta ändamål.
Kristdemokraterna anser att ett bra sätt att höja
kvaliteten är att låta den egna verksamheten få utgöra
forskningsobjekt för lärare som kan genomgå fors-
karutbildning i kombination med sin tjänstgöring på
högskolan. Utifrån synen på universitetsutbildning,
kompetens och professionell verksamhet är ett sådant
uppdrag enligt vår mening inte bara önskvärt utan en
nödvändighet.
Det kan inte vara rimligt att de som skall undervi-
sa och handleda på högskolan inte skulle behöva
någon pedagogisk kompetens, till skillnad från vad
som gäller för all annan undervisningsverksamhet.
Om man menar allvar med pedagogisk förnyelse bör
den pedagogiska utvecklingen få starta med lärarrol-
len.
Fru talman! Utskottet har i sitt betänkande inte
något att erinra mot tanken att starta en sådan forskar-
skola, men utskottet anser att det kan ske utan att
regering och riksdag vidtar någon särskild åtgärd.
Utskottet framhåller att det i första hand ankommer
på lärosätena själva att ta initiativ till förnyelse av sin
verksamhet, t.ex. i form av en forskarskola, varför
man bör avslå motionsyrkandet. Det är mjukast tänk-
bara avslag, men det är ändå ett avslag.
Kristdemokraterna anser att det vore bra om riks-
dag och regering gav exempelvis Högskoleverket i
uppdrag att verka för att något eller några lärosäten
skall känna ansvar för att starta en forskarskola enligt
motionens intentioner.
Fru talman! Kristdemokraterna avser att åter-
komma i denna fråga vid behandlingen av vårpropo-
sitionen eller senast vid nästa budgetbehandling. Jag
har inga säryrkanden vad avser UbU4, utan biträder
Yvonne Anderssons yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 mars.)

13 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

Kammaren beslutade att ärendebehandlingen
skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den
10 mars.

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen
1998/99:51 Lag om handel med begagnade varor

15 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 3 mars

1998/99:195 av Lars Tobisson (m) till finansminis-
tern
Vasakronan
1998/99:196 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Pensionssystemet

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 9 mars.

16 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 3 mars

1998/99:414 av Margareta Viklund (kd) till utrikes-
ministern
Vetorätten
1998/99:415 av Lennart Kollmats (fp) till utbild-
ningsministern
Högskolepoäng
1998/99:416 av Marianne Andersson (c) till utrikes-
ministern
Guinea Bissau
1998/99:417 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Samhällets stöd till handikappade invandrare

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 9 mars.

17 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 3 mars

1998/99:386 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Information till företagare om bostadsbidrag
1998/99:388 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till social-
ministern
Pensionsreglerna
1998/99:392 av Ingrid Näslund (kd) till försvarsmi-
nistern
Räddningsverkets kapacitet för minröjning
1998/99:395 av Marianne Andersson (c) till utrikes-
ministern
EU:s utvidgning
1998/99:396 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Statsbidrag för teckenspråksutbildning
1998/99:397 av Maud Ekendahl (m) till försvarsmi-
nistern
Försvarsmaktens helikopterverksamhet
1998/99:398 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsministern
Vägverket Produktions verksamhet
1998/99:399 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till soci-
alministern
Förbättringar av den psykiatriska vården för ungdo-
mar
1998/99:400 av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Mo-
na Sahlin
Regler vid arbetspraktik
1998/99:402 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Mona Sahlin
Jämställdhetsaspekter på regionala tillväxtavtal
1998/99:407 av Bertil Persson (m) till försvarsmi-
nistern
Personalstruktur och lokaliseringsfrågor inom försva-
ret

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 9 mars.

18 § Kammaren åtskildes kl. 22.34.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till 2 §
anf. 35 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till 7 § anf. 73 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter till 8 § anf. 99 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter till 9 § anf. 148
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 18.03,
av andre vice talmannen därefter till 11 § anf. 198
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.