
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1998/99:49</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 3 februari</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 11.42</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>---------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Särskilt anordnad debatt om åtgärder för
ökad tillväxt</pre><pre>Anf.  1  LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Under valrörelsen försäkrade social-
demokraterna att Sverige går mot strålande tider.
Enligt budgetpropositionen i oktober skulle den eko-
nomiska tillväxten i år bli 3 %. I december sänkte så
regeringen den siffran till drygt 2 %. Häromdagen
förutsade Nordbanken, som tidigare delat regeringens
optimism, att tillväxten stannar under 2 %. Det nya
tillväxtdepartementet har inte börjat bra.
I december tvingades regeringen också medge att
den öppna arbetslösheten inte når ned till målet 4 %
år 2000. Enligt Nordbanken kommer den att ligga
över 6 % både i år och nästa år.
Regeringen skyller på den internationella utveck-
lingen. Men Sveriges ekonomiska problem är i allt
väsentligt hemmagjorda. Det framgår av att vi suc-
cessivt förlorar i välstånd jämfört med andra länder.
Nyligen bekräftades att vi fallit ned till 17:e plats
bland industriländerna - under genomsnittet i OECD
och EU och sämst i Norden.
Den tidigare konjunkturförbättringen har inte ut-
nyttjats till att vidta åtgärder mot strukturfelen i
svensk ekonomi, främst de höga skatterna och regle-
ringarna på arbetsmarknaden. Statsministern brukar
säga att det växer så det knakar. Problemet är i stället
att det knakar, när det växer - t.o.m. när det går så
sakta som det gör nu. Så stelt är det i ekonomin.
De senaste månaderna har varslen stått som spön i
backen. Svenska företag beslutar att flytta huvud-
kontor och forskningsavdelningar utomlands. Det
utländska ägandet breder ut sig - det senaste exemp-
let är Volvo Personvagnar. Samtidigt lämnar välut-
bildad arbetskraft Sverige för utlandsjobb med högre
löner och lägre skatter.
Det måste därmed stå klart för var och en att det
nödvändiga strukturella reformarbetet inte kan skjutas
på framtiden. Vi moderater har länge förutsagt att
med Sveriges höga skatter och stelheter på arbets-
marknaden kan inte tillväxten nå över de drygt 2 % i
genomsnitt som krävs för att arbetslösheten varaktigt
skall kunna sänkas.
Före riksdagens juluppehåll begärde vi att rege-
ringen skulle redovisa vilka åtgärder den avser att
vidta för att inte fallet i jobb och välfärd skall bli
större än nödvändigt. Något sådant besked kom inte.
Enligt propositionsförteckningen väntas under våren
från det nya, stora, fina Näringsdepartementet endast
fyra förslag, som dessutom är betydelselösa från
tillväxtsynpunkt. Och finansministern har meddelat
att inget är att vänta förrän i vårpropositionen i april.
Det betyder att riksdagen kan fatta beslut tidigast i
sommar.
Men om nu inget görs åt tillväxten och jobben, så
pratas det desto mer. I höstas fick miljöminister Kjell
Larsson i uppgift att tillsammans med företrädare för
Vänstern och Miljöpartiet ta fram ett tillväxtpaket.
Finansministern för skattesamtal med oppositionen.
Sedan de s.k. tillväxtsamtalen mellan centralorgani-
sationerna på arbetsmarknaden brutit samman skall
bl.a. Ingvar Carlsson försöka resonera fram en sam-
syn. Och efter det "rejäla snack" som näringsminis-
tern ordnade i Villa Bonnier i förra veckan har han nu
tillsatt en alldeles egen grupp med företrädare för
näringslivet och facket. Min första fråga till Björn
Rosengren blir: Hur tänker ni samordna allt detta
prat, och vad kan konkret komma ur det?
Fru talman! De månader som gått sedan valet vi-
sar tydligt att den parlamentariskt så svaga regeringen
inte förmår samla sig till handling. Saken blir inte
bättre av att den söker stöd hos uttalat tillväxt- och
Europafientliga krafter. Men det duger inte att passivt
betrakta den svagare utvecklingen av ekonomi och
arbetsmarknad samt flykten av företag och välutbil-
dad arbetskraft från Sverige. Omläggningen av den
ekonomiska politiken måste påbörjas genast. Det
behövs snabba och kraftfulla åtgärder på främst fyra
områden: Europapolitiken, skatterna, arbetsrätten och
lönebildningen samt energipolitiken. Jag skall ta dem
i tur och ordning.
Regeringens beslut att ställa Sverige utanför euron
skadar vårt land ekonomiskt och politiskt. Tydligaste
tecknet hittills är att den svenska kronan drabbades
betydligt hårdare än de blivande euroländernas valu-
tor av den finansiella oron under andra halvåret 1998.
Sveriges utanförskap har naturligtvis en negativ
inverkan på företagens vilja att satsa och verka i Sve-
rige. Ett snabbt beslut att införa euron i vårt land är
ingen garanti mot fortsatta förluster av företag och
jobb, men det skulle ge större möjligheter för att
strömmen även kunde gå i motsatt riktning.
Jag är naturligtvis medveten om att näringsminis-
tern inte svarar för valutapolitiken. Men nu har snart
alla statsråd utom de mest ansvariga - finansminis-
tern och statsministern - bekänt färg. Där finns t.ex.
de svurna motståndarna Ulvskog och Winberg, och
där finns - något överraskande - skeptikerna Pag-
rotsky och Hjelm-Wallén. Skulle Björn Rosengren
vilja lämna sitt personliga vittnesbörd huruvida han
anser att ett införande av euron skulle vara bra eller
dåligt för Sverige?
Näringsministern har inte heller det direkta ansva-
ret för skattepolitiken. Men det råder nu bred enighet
om att höga skatter skadar tillväxt och sysselsättning.
Det gäller exempelvis de marginalskatter som mot-
verkar arbete och utbildning och som gör personer
med hög kompetens benägna att flytta utomlands. Det
gäller vidare dubbelbeskattningen av vinster i aktie-
bolagen och den extra skatt på sparande och investe-
ringar som ligger i förmögenhetsskatten och fastig-
hetsskatten. Är näringsministern beredd att inför
finansministern hävda att näringsklimatet förbättras,
om man slutar att överbeskatta småföretagare och om
man sänker skatten på hushållstjänster?
Står för övrigt Björn Rosengren bakom Erik Ås-
brinks linje, att skatterna kan börja sänkas först 2001?
Hur många företag och hur många forskare och tek-
niker skall vi förlora fram till dess? Är det inte få-
fängt att passivt vänta på ett överskott i statsbudgeten
att använda till skattesänkningar, när det är beroende
av en tillväxt som inte kommer till stånd just på grund
av de höga skatterna? Är näringsministern beredd att
stödja oss moderater, när vi hävdar att utrymme för
nödvändiga skattesänkningar måste skapas genom
minskningar på statsbudgetens utgiftssida?
Fru talman! Till strukturfelen i Sveriges ekonomi
hör de stelheter på arbetsmarknaden som orsakas av
en otidsenlig arbetsrättslig lagstiftning och starka
fackliga organisationers benägenhet att sätta de ar-
betslösas intressen åt sidan. Regeringen har länge
hoppats att arbetsmarknadens parter själva förhand-
lingsvägen skall finna en lösning på problemen. Men
utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen kan
inte göras till en förhandlingsfråga mellan parterna.
Vi politiker har ett ansvar för att det arbetsrättsliga
regelverket är så beskaffat, att det främjar en löne-
bildning på samhällsekonomiskt försvarbar nivå och
samtidigt underlättar för friställda och nytillträdande
på arbetsmarknaden att få jobb.
I ett längre perspektiv krävs det en genomgripan-
de reform av arbetsrätten. Utgångspunkten måste vara
att reglerna på arbetsmarknaden medger individuella
hänsyn och att arbetets rättigheter skall tillfalla den
enskilde och inte organisationerna på arbetsmarkna-
den.
En sådan arbetsrättsreform kräver visst förarbete.
Men själva beslutet att starta detta ger en viktig sig-
nal. Dessutom finns det ett antal mindre, men nog så
betydelsefulla, förändringar som kan genomföras
omedelbart. Hit hör att slopa turordningsreglerna, att
förbjuda sympatiåtgärder, att avskaffa det fackliga
vetot vid upphandling och att stoppa möjligheten att
försätta enmansföretagare i blockad. Är näringsmi-
nistern beredd att lagstifta på basis av Svante Öbergs
förslag, och att skrinlägga alla planer på att lagstift-
ningsvägen ytterligare begränsa arbetstiden?
Näringsministerns huvuduppgift måste vara att
skapa gynnsamma förutsättningar för arbete och fö-
retagande i Sverige. Hans företrädare i ämbetet ägna-
de sig åt motsatsen, när han drev igenom beslutet att
stänga Barsebäck. Kärnkraftens förtida avveckling är
ett hot mot företagen och därmed mot jobben. Särskilt
utsatt är den elintensiva industrin, som ofta finns i de
delar av landet där många redan är arbetslösa.
Näringsministern har varit landshövding och är
bosatt i Norrbotten. I förra veckan var där nära 50
grader kallt. Trots att Sverige importerade el motsva-
rande mer än produktionen från en stor kärnkraftsre-
aktor var det nära att strömmen tog slut. Tänkte då
möjligen det ansvariga statsrådet att det är skönt att
avvecklingsbeslutet har fastnat i rättsmaskineriet och
att Barsebäck 1 fortfarande tickar och går? Tänkte
han att det vore bäst att lyssna till en massiv folkopi-
nion, till kraven från såväl företag som fack, och riva
upp beslutet att i förtid avveckla kärnkraften?
Tänkte han inte det, då tänker han inte heller
främja en tillväxt som ger fler jobb och ökat välstånd
åt Sveriges folk.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  2  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Det var en sorglig drapa av en gnäll-
sjuk stand-in för oppositionsledaren. Den berörde mig
ganska illa. Jag har jobbat i 20 år inom industrin,
sysslat med strukturfrågor och under lång tid för-
handlat om internationalisering från ett fackligt per-
spektiv. Jag känner inte igen den diskussion som Lars
Tobisson försöker att ta upp.
Vi skall diskutera ökad tillväxt. Låt oss då disku-
tera vad tillväxt är. Låt oss diskutera vilka drivkrafter
som tillväxten har nytta av. I stället för tillväxt skulle
jag hellre tala om utvecklingskraft, att dra nytta av
alla människors kapacitet i ett produktivt och repro-
duktivt arbete, dvs. en balans mellan den offentliga
sektorn och den marknadsstyrda sektorn, en balans
mellan stora företag och små företag, en balans mel-
lan exportinriktning och hemmamarknad.
I det sammanhanget har Sverige problem. Den re-
gionala obalansen är ett tecken på att vi inte har lyck-
ats att få en jämn ström av små företag att växa. Vi
har snarast problem med det stora oerhörda beroende
som vi har haft av stora företag som bygger på råva-
ror, basindustri och/eller mycket gamla uppfinningar.
Vi har duktiga sådana företag, men sådana företag i
mogna branscher har en tendens att göra sig av med
folk när de investerar. Där bygger konkurrenskraften
på att konkurrera inom en mindre sektor på världs-
marknaden.
Utvecklingskraft tar hänsyn till ekonomisk till-
växt, sysselsättningstillväxt och välfärdstillväxt. När
jag hör Lars Tobisson låter det så gammalt och natt-
ståndet. Enligt honom är det kärnkraften och den
elintensiva industrin som står för Sveriges framtid.
Den elintensiva industrin är viktig. Vi värnar om den.
Därför tänker vi oss en differentierad elskatt.
Men framtiden ligger i spjutspetsverksamheter.
Det är den kunskapsintensiva delen av svenskt nä-
ringsliv som växer, både på varuproduktionssidan och
framför allt på tjänsteproduktionssidan. Detta framgår
väldigt tydligt i NUTEK:s bilaga till långtidsutred-
ningen, som publicerades häromdagen. Där kan man
också läsa om alla fördelar som Sverige har haft.
Sverige ökar exporten. Sverige har haft en bättre
produktivitetsutveckling än andra länder. Men vi har
också problem. Vi har sämre kompetensförsörjning i
vårt näringsliv än vad man har inom de flesta OECD-
länder - ett allvarligt memento.
Vi i Vänsterpartiet anser att det skall finnas en
balans mellan regional tillväxt, den offentliga sektorn
och marknadssektorn. Vi måste få bort de ökande
klyftorna. Löntagarnas inflytande måste öka. Vi
måste förstärka den politiska sfärens inflytande, om
vi över huvud taget skall vara trädgårdsmästare som
ser till Sverige blommar i rabatten även på 2000-talet.
Den produktiva rättvisan är vad Vänsterpartiet vill ha.
Den bygger på rättvisa mellan människor och mellan
regioner, men den bygger också på att vi värnar om
en ekologiskt hållbar utveckling. Det är motsatsen till
vad moderaterna vill.
Strukturproblemen är branschproblem, som jag
sade. Strukturproblem ställer väldiga krav på förnyel-
sekraft. Det handlar inte bara om att vräka på med en
tillväxt som i många fall inte alls leder till ökad sys-
selsättning, som i många fall kan leda till att vi explo-
aterar naturresurser och försämrar miljön. Vi får en
sämre social sammanhållning. Hur är det med kvin-
nor och deras deltagande i näringslivet? Ibland är det
som om man förordar ökad tillväxt - mera bruk i
baljan, boys - utan någon tanke.
Det finns analyser av vad utvecklingskraft bety-
der, och de pekar inte i den riktning som moderaterna
förespråkar.
Vi pratar om utflyttning. Tobisson pratar om
varslen. Ja, det har varit många varsel i Sverige. Det
är till stor del beroende på de brister som jag har
pekat på, dvs. bristande ansvar från stora företag. Se
på Ericsson i Norrköping - jag hinner inte gå in på
det i detalj - men det var inte oväntat. Framförhåll-
ning, personalutveckling, kompetensutveckling, stra-
tegier för att bibehålla krafter i de investeringar som
man har gjort och i de orter där man har förlagt sin
verksamhet, vad hände med det? Ingenting. Vad har
moderaterna för synpunkter? Inga. Låt marknaden
göra vad den vill.
Volvo och Astra är bolag som säljs. Vem säljer?
Jo, svenska intressen. Antingen är det Investor, ett
storföretag som representerar storkapitalet, eller små
ägare som finns i olika fonder. I Volvo har de små
ägarna majoritet. Redan nu har man ett stort ägande
utomlands. I övrigt har svenska småägares pengar -
pensionspengar, löntagarpengar, aktiespararpengar i
fonder - majoritet. Är det bra eller dåligt?
Ja, jag är inte så säker på att det är dåligt. Kons-
tigt, säger ni, en vänsterpartist som gillar Ford. Nej,
jag tar inte ställning. Det är en fråga som är för svår
för mig som inte kan bolagens interna förhållanden.
Jag har suttit i motsvarande diskussioner när det
handlade om ASEA och Brown Boveri.
Det är ynkligt att höra Carl Bildt och Alf Svens-
son tala om dubbelbeskattningen. Det är som att vara
onykter och hicka när man har ett helt annat problem.
Om det nu blir en affär, går Volvo in i ett stort for-
donsföretag. Det finns strukturfördelar. Volvo passar
in i nischen - vad vet jag - men problemet är ett in-
flytandeproblem. Har moderaterna eller kristdemo-
kraterna någonsin väckt frågan om inflytande för
svenska politiker, för fackföreningsrörelsen?
Det första som hände med Stora och Enso var att
Pappers och tjänstemannaorganisationen förlorade
styrelserepresentation. Var det bra? Tja, ni bryr er
inte om det. Men vi bryr oss om Sverige i den me-
ningen att vi vill ha sysselsättning i svenska regioner
där människor bor. Vi vill att man skall dra nytta av
svenska företags kompetens, konkurrenskraft och
tekniska landvinningar. Vi vill att människor skall
känna trygghet och ha sin beskärda del av inflytande.
Vi slåss oavbrutet för förstärkt arbetsrätt, bättre ägar-
bild, löntagarfonder, bevarande av statligt ägande, ett
produktivt utnyttjande av de besparingar som löntaga-
re och pensionärer har för en produktiv långsiktig
utveckling, också regionalt.
Vad är den borgerliga synpunkten? Tja: Heja Sve-
rige, Volvo Amazon var en bra bil! Det är ynkligt,
Lars Tobisson hur ni har fört denna debatt. Och jag
tycker att det är ynkligt att den politiska debatten
skall vara sådan även här i Sveriges riksdag.
De krav som vi driver bygger på att sysselsätt-
ningsmålet och arbetslöshetsmålet skall uppfyllas, det
kan Lars Tobisson vara övertygad om. Vi har ett
oerhört stort problem i Sverige. Det finns 450 000
människor som är arbetslösa eller i åtgärder. Det är
ett misslyckande utan like, särskilt i en situation,
Björn Rosengren, när det är överskott i budgeten. Låt
inte utgiftstak och den typen av manipulationer för-
hindra bra insatser.
Vad behöver vi? Vi behöver gynna småföretagen.
Varför inte ta bort arbetsgivarinträdet, sjuklöneperio-
den för små företag? Vi har föreslagit detta i tio olika
versioner. Svaret har varit nej. Vi tar upp frågan på ny
kula. Även om tidningarna tror att det är hemligt, kan
jag väl avslöja en del av vad vi diskuterar. Det är
bland det bästa ni kan göra för att gynna små företag
och nyföretagande.
Kompetensutveckling i arbetslivet: Vi kom över-
ens om och det står i finansplanen att det skall kom-
ma en proposition och att det skall gälla fr.o.m. den
1 januari 2000. Låt det vara en sådan skattereform
som vi kommer överens om,  att ge möjlighet till
avdrag för arbetsgivaravgifterna när man genomför
bra kompetensutvecklingsinsatser för personal. Det
gynnar personal på arbetsmarknaden, och det gynnar
företagens produktivitet.
Selektiva arbetsgivaravgiftssänkningar för lång-
tidsarbetslösa - bra. Vi har diskuterat det - bra, men
gör det bättre än det som vi kritiserade mycket, det
som kallades för RAS. Det måste riktas hårdare och
ha en annan utformning.
Riskkapitalfonder behöver vi som har kompetens
och som har ansvar och social bas inom regioner där
näringslivet skall utvecklas, för att få upp flera små-
företag och för att få upp förädlingsgraden.
Om man nu säljer Pharmacia och Telia - vi är inte
helt övertygade om att man skall göra dessa försälj-
ningar - då, Björn Rosengren, skall man använda
engångsbelopp, inte för att konsumera på lång sikt
och inte för att sänka skatten, utan för att använda det
till grundkapital som kan förräntas i ett aktivt struk-
turomvandlingsarbete i våra utsatta regioner.
Vattenkraften som produceras i våra mest utsatta
skogslän: Förslag finns att återföra. Vi har ofta dis-
kuterat det i riksdagen.
Jordbruket, en näring som finns i varenda län, li-
der av mycket stora problem just nu lönsamhetsmäs-
sigt.
Miljöomställningsprocesser med miljöcertifiering
och ekonomiska styrmedel gör att vi får in etanol som
drivmedel i vårt trafiksystem etc.
Jag återkommer senare med en mängd förslag
som gynnar företagande, arbete, ekologiskt uthållig
utveckling, men också jämställdhet och social sam-
manhållning. Däri ligger Sveriges framtid.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  3  MATS ODELL (kd):
Fru talman! Dagens debatt har tillkommit mot
bakgrund av den ekonomiskt sett allt dystrare framtid
som Sverige går till mötes och regeringens passivitet
och handlingsförlamning inför denna utveckling.
Sverige befinner sig nu på 17:e plats i OECD:s s.k.
välståndsliga. 1970 låg vi på tredje plats.
Socialdemokraterna har en gruvligt försummad
tillväxtpolitik bakom sig - en tragisk historia. Först
var det de företagarfientliga återställarna med Gudrun
Schyman efter valet 1994, som bröt en stark tillväxt
av både ekonomin och antalet jobb från våren 1994
och framåt. Sedan var det dags att gömma sig bakom
den s.k. Perssondoktrinen för att motivera sin passi-
vitet. Den säger att det inte går att samtidigt sanera
statsfinanserna och föreslå tillväxtfrämjande åtgärder.
Sedan den tiden har regeringen vid inte mindre än tio
tillfällen kommit till denna kammare med propositio-
ner och motiverat den totala bristen på tillväxtfräm-
jande åtgärder med att det kommer i nästa proposi-
tion. Fru talman! Där befinner vi oss även i dag.
Jag måste fråga Björn Rosengren: När tänker re-
geringen samla sig och alla sina arbetsgrupper och
göra något konkret och verkningsfullt för att öka de
svenska tillväxtförutsättningarna?
Det var ju så, som någon talare redan har sagt här,
att regeringen efter en häpnadsväckande period av
strutspolitik tvingades att revidera sina tillväxtpro-
gnoser från 3 % till 2,2 %. Det kan låta lite, men det
är faktiskt en relativ minskning med 27 %. Effekterna
av detta är att den ekonomi som skulle ha vuxit med
55 miljarder i stället bara växer med 40 miljarder. Det
innebär att de samlade resurserna minskade med
4 500 kr per person i arbete jämfört med regeringens
prognos. Antagligen är även regeringens december-
prognos tilltagen i överkant. Om det blir som genom-
snittet av prognosmakarna tror, 1,8 % i tillväxt, inne-
bär det att resurserna minskar med 7 500 kr per per-
son i arbete jämfört med den budget som vänsterma-
joriteten har beslutat om.
Lägre tillväxt betyder också färre jobb. Denna
brist på en verkningsfull tillväxtpolitik försämrar på
kort sikt möjligheterna att satsa på exempelvis en
bättre vård, en värdig omsorg för våra äldre och en
bättre skola. När ekonomin växer långsammare blir
det ju mindre att fördela helt enkelt.
På längre sikt ser det dessvärre inte heller ljust ut
för den svenska tillväxten med den nuvarande politi-
ken. I den snabba globaliseringen kommer Sverige på
efterkälken. Företag lämnar Sverige. Till den allt
längre listan meddelades i förrgår att Bilspedition nu
blir tyskt. Kapital lämnar Sverige. Kunskap lämnar
Sverige. Arbetsmarknaden fungerar dåligt. Lands-
bygden avfolkas på ett fullständigt oacceptabelt sätt,
samtidigt som alltför mycket inom vården, omsorgen
och skolan fungerar otillfredsställande. Vi kunde se
på nyheterna i går och i dag att man på Södersjukhu-
set har fått inställa alla operationer. Detta är ju de
verkliga effekterna av den socialdemokratiska bris-
tande tillväxtpolitiken och vanstyret i detta avseende
under ett antal år. Motsvarande vårdkaos skapar
otrygghet för gamla och sjuka över hela landet.
Regeringens handlingsförlamning har blivit pin-
samt uppenbar de senaste månaderna. Regeringen har
ju, fru talman, nästan helt upphört att regera i den
traditionella bemärkelsen att man presenterar propo-
sitioner i centrala frågor för riksdagen och sedan
driver en opinion för en politisk inriktning som man
tror på. I stället komposteras den ena frågan efter den
andra i diverse mer eller mindre löst sammansatta
arbetsgrupper. Jag räknade igenom dem, och jag fick
dem, fru talman, till nästan dussinet fullt när jag in-
kluderade de senaste som avslöjades av Gudrun
Schyman häromdagen. Det finns t.ex. tre grupper,
utöver regeringen själv, som var och en för sig skall
diskutera de svenska skatterna. Det skall bli mycket
intressant att se hur dessa grupper, helt oberoende av
varandra, med olika tidsramar, skall kunna formulera
slutsatser som kan bli någon sorts genomtänkt helhet
att lägga fram för denna kammare.
Jag kan bara berätta för Björn Rosengren att vid
de skattesamtal som vi hade i förra veckan lade
Vänstern och Miljöpartiet i stort sett in sina veton
mot många av de tillväxtfrämjande skatteförändringar
som jag antar att den tillväxtgrupp som du själv leder
sätter i fokus. Tala med Hans Andersson och med
Miljöpartiet! Jag tror att du kan inställa dessa samtal.
Deras veton har redan slagit till när det gäller de
skatteförändringar som skulle kunna få företagens
tillväxt att öka.
Det som nu behövs är en tydlig politisk avsikts-
förklaring från hela regeringen om en kvalitativ sats-
ning på utbildning, åtgärder för ett bättre företagskli-
mat, minskad byråkrati, enklare regler för företagande
men också på arbetsmarknaden, sänkt skattebelast-
ning på arbete, sparande och företagande. Det är
kraftfulla och snabba åtgärder för att visa att en ny
och långsiktig inriktning faktiskt är allvarligt menad
efter fyra förlorade år av förhalning och tvekan.
Jag menar att regeringen har tillgång till ett antal
konkreta förslag som inte minst vi kristdemokrater
har motionerat om till denna riksdag, vilka regeringen
när som helst kan ta till sig, skriva propositioner på
och få majoritet för i denna kammare. De skulle ska-
pa entusiasm och framtidstro för svenska företag och
för de arbetslösa. Låt mig bara nämna några:
För att klara den globala konkurrensen måste vi
anpassa våra kapitalskatter, oavsett vad Hans Anders-
son tycker om detta. Däribland är dubbelbeskattning-
en på risksparande och förmögenhetsskatten centrala.
Straffskatten på högre utbildning, den s.k. värnskat-
ten, är ju direkt tillväxtfientlig och borde snarast
avskaffas.
Våra mest konkurrensutsatta näringar, som lant-
bruket, fisket och åkerinäringen, måste nu få en kon-
kurrensneutralitet om inte utslagningen och avfolk-
ningen av glesbygden och av våra skärgårdar skall bli
total.
Vi kan stärka arbetslinjen genom att minska de
marginaleffekter som uppstår för framför allt låg- och
medelinkomsttagare. Arbetsrätten måste modernise-
ras om fler företag, framför allt mindre företag, skall
våga börja nyanställa. En skatterabatt på lagliga och
vita hushållstjänster skulle ge såväl nya jobb och
ökad livskvalitet som mindre svartjobb. Det är oer-
hört angeläget att regeringen nu kommer till skott
med en reform på det området.
Men jag tror också att det behövs en del beska
piller för att klara av det här. För att förbättra löne-
bildningen borde nog egenfinansieringsgraden i a-
kassan öka. Vad som krävs är alltså rakare rör där ett
bra avtal leder till en lägre avgift och där ett dåligt
avtal leder till en högre avgift.
Småföretagardelegationens förslag ligger fortfa-
rande, som så mycket annat, i träda. Nu tycks ju rege-
ringen vara helt fixerad vid de stora företagen och
deras - naturligtvis berättigade - krav på förändring-
ar. Samtidigt verkar det som att de mindre företagens
problem riskerar att glömmas bort. Också när det
gäller  riskkapitalfrågorna väntar vi ju t.ex. förgäves
på åtgärder.
Det viktiga, fru talman, är slutligen inte i första
hand en enskild åtgärd utan det är ett helt batteri av
åtgärder. Sverige behöver nu en förtroendechock för
att företagarna skall få luft under vingarna och för att
tillväxten skall kunna ta fart och sysselsättningen öka.
Ett okänt antal miljarder till en snabbstängning av
Barsebäck riskerar ju inte enbart att spräcka utgiftsta-
ket utan hotar också förtroendet för regeringens till-
växtpolitik.
Fru talman! Kristdemokraterna har lagt fram ett
stort antal förslag till jobbskapande och tillväxthöjan-
de åtgärder här i kammaren. Det är bara för regering-
en att bestämma sig. Det finns egentligen bara två
möjligheter. Antingen börjar regeringen regera eller
så bör den allvarligt fundera på att faktiskt avgå.
Sverige har helt enkelt inte råd att vänta längre.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  4  LENNART DALEÚS (c):
Fru talman! Visst var det lite sorgligt, och visst
sved det lite, när man såg att Volvo Personvagnar nu
kommer att ägas av amerikaner. Men jag tror, fru
talman, att det var en bra affär. Det var sannolikt en
nödvändig affär både för Volvo och för Sverige.
Problemet är av ett lite annat slag, tycker jag.
Samma dag som Volvo såldes, köpte Yahoo ett
företag som heter Geocities. Yahoo är ett dataföretag
liksom Geocities. Yahoo köpte Geocities för 4 mil-
jarder dollar. Det är nästan lika mycket som i fråga
om Volvo. Ungefär samtidigt har America Online
köpt Netscape. Netscape är den där lilla rutan vi har
för att klicka in oss på Internet, inte sant? America
Online köpte Netscape för ungefär 5 miljarder dollar.
Det tycker jag är problemet. Det säljs och köps fö-
retag i den storleksordningen av ett helt annat slag än
Volvo. Problemet för Sverige gäller inte huruvida
våra stora företag stannar kvar. Att deras huvudkontor
flyttar utomlands är inte problemet. Problemet är att
det inte växer fram några nya Volvo, att det inte väx-
er fram några nya IKEA, att det inte växer fram några
företag som Yahoo eller Geocities. Det är problemet.
Vi har ju ett land fullt av skaparkraft, fullt av idé-
er, säkert lika mycket idéer som de Laval eller Kamp-
rad hade när de skapade sina företag. Överallt finns
det folk som sitter och drömmer om att skapa framti-
dens företag. Problemet är att dessa människor vet att
hinder efter hinder kommer att staplas i deras väg. De
vet att de kommer att arbeta med skatter som urholkar
kapital och löner. De vet att de kommer att drabbas
av luntor av regler för anställning och lönesättning.
Det, fru talman, är problemet.
Annars är det så att Sverige är ett land som har
många multinationella företag i förhållande till antalet
invånare. De flesta av dessa företag startade tidigt, i
början av 1900-talet. De har länge bidragit till syssel-
sättning, välfärd och framåtskridande. Och de har
också påverkat mindre företag. Underleverantörer har
levererat till de stora företagen. Det har skapats ar-
betstillfällen. Men i dag växer dessa företag på mark-
nader utanför Sverige. De är i sin utveckling inte kvar
i landet.
Med det här för ögonen kan man ju se att det är ett
problem att Sverige är ett storföretagsberoende, stor-
företagsanpassat land. Vi har de här, skall vi säga,
anrika storkoncernerna, några av dem teknikledande.
Och vi har några småföretag, får man säga, med en
stark ställning på många håll i landet. Men däremel-
lan finns egentligen ingenting. De medelstora företa-
gen är alldeles för små, alldeles för få. De kan inte,
och vågar inte heller, växa.
Man kan se att i andra länder är det just de här
mindre och medelstora företagen - "gasellerna" som
man säger - som går från en utveckling i ett garage
till ett världsherravälde som bär på möjligheterna. Vi
måste ändra oss. Vi måste skapa förutsättningar för
dessa företag att utvecklas genom ett riktigt skatte-
system och genom möjligheter att nyttiggöra sig
forskning och utveckling i det här landet. Problemet
är alltså att vi tränger tillbaka den utvecklingskraft
som de små företagen har.
Skattesystemet är naturligtvis ett av de stora pro-
blemen. Det drabbar de små och medelstora företagen
alldeles särskilt hårt. Och det förvånar att när nä-
ringsministern bjuder in näringslivet till överlägg-
ningar gäller det de stora företagen. De mindre före-
tagen får inte vara med. Det är en felsyn som jag
tycker att näringsministern bör ändra på. Näringsmi-
nistern måste ta till vara de små företagen, inte minst
genom att minska krånglet och skattebördan.
I den delen, fru talman, måste man rikta sig också
till Moderaterna. De är ju kända för att sänka skatter.
Men just i fråga om den skatt som drabbar företagan-
det och inte minst de små företagen allra hårdast när
det gäller möjligheterna att utvecklas och anställa nya
människor, alltså arbetsgivaravgiften och den skatte-
delen, är Moderaterna liksom Socialdemokraterna
ihärdiga motståndare till en sänkning. Jag skulle gär-
na vilja höra Lars Tobisson berätta varför Moderater-
na inte vill vara med om att sänka denna skatt som så
mycket påverkar möjligheterna för små företag att i
dag anställa människor.
Fru talman! Det brukar ju vara så att mycket av
det som vi skall debattera här i kammaren dyker upp
på andra håll dessförinnan. Så även i dag. En av de
större tidningarna har ju genom en överenskommelse
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet upplåtit sitt utrymme för att de här tre parti-
erna skall kunna tala väl om varandra, och ibland om
sig själva, som ett resultat av det samarbete som de
har. Så är det även i dag.
I dag har alltså näringsminister Björn Rosengren
talat om några saker i en debattartikel i Dagens Ny-
heter som jag ställer mig lite undrande till.
Jag tänkte att det skulle ske stora och viktiga av-
slöjanden när det gäller tillväxtfrågorna i den artikel
som de två näringsministrarna har skrivit. Men när
jag tittar på några av de förslag som redovisas ser jag
att det egentligen bara är gammal skåpmat, hoppas
jag.
Fru talman! I den debattartikel som jag refererar
till driver näringsministrarna ett resonemang om
kärnkraften. I en av punkterna för det framtida arbetet
säger de att en ansvarsfull avveckling av kärnkraften
skall inledas.
När jag läste detta tänkte jag att man med denna
avveckling av kärnkraften antagligen menar exakt
den avveckling som vi diskuterade och fattade beslut
om här i kammaren för några år sedan - på den tiden
var ju inte Björn Rosengren med - eller också menar
Björn Rosengren någon annan avveckling, någon
annan hantering av energifrågan.
Fru talman! Jag menar att Björn Rosengren an-
tingen levererar en flera år gammal nyhet - kärnkraf-
ten skall avvecklas - eller att han levererar något nytt,
något som inte är exakt som den uppgörelse, över-
enskommelse och beslut som vi har kring kärnkraf-
ten. Jag skulle gärna vilja veta vilket som det är fråga
om. Är det en gammal nyhet som vi får i dag i tid-
ningen, eller är det något nytt som skall gälla kring
energiomställningen?
På samma sätt diskuterar Björn Rosengren IT-
frågorna. Sverige skall bli en nation i världsklass på
IT-området. Ja, det har vi också hört och sett tidigare.
Men jag har inte hört något besked från näringsmi-
nistern när det gäller ställningstagandet till hur man
konkret skall gå vidare för att hela landet skall få
möjlighet att nyttja denna nya teknik. Kommer Björn
Rosengren att stötta Centerpartiets förslag om en
genomgripande investering i hela landet för att möj-
liggöra det som vi kallar en digital allemansrätt?
Kommer näringsministern att se till att staten tar
initiativ till en sådan investering, eller stannar det vid
det lite lösare resonemang som återkommer från
regeringen i denna artikel?
Till slut, fru talman, lyssnade jag när Vänsterpar-
tiets företrädare talade här tidigare i dag. Jag läste
också vad näringsministern säger om att regeringen
nu skall gå in i arbetet med en framsynt tillväxtpolitik
med samma kraft som när man sanerade ekonomin.
Är det på det sättet? Jag hörde faktiskt hur Hans An-
dersson sade att han inte ville tala om tillväxt. Han
vill tala om något som han kallar utvecklingskraft.
Men regeringen vill tydligen tala om tillväxt. Hur
kommer regeringen att kunna fullfölja en tillväxtam-
bition tillsammans med partier som inte vill ge sig in
på det spåret?
(Applåder)</pre><pre>Anf.  5  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Även om Björn Rosengren inte har
varit med hela tiden så har Socialdemokraterna styrt
landet under de senaste fyra och ett halvt åren. De
berömmer sig av att ha sanerat statens finanser, men
sanningen om saneringen är ju att det är Anne Wibb-
les Nathalieplan som de i praktiken har genomfört
och dessutom höjt en massa skatter. De säger att de
har lagt grunden för tillväxt.
BNP-tillväxten har varit i genomsnitt 2,4 % under
denna tid, vilket är över den långsiktiga trenden. Men
det relativa läget för Sverige har förändrats till det
sämre.
Det har varit mycket prat om procent, siffror och
tillväxt. Men spelar det någon roll? Ja, det gör det
därför att det betyder att vi inte kan upprätthålla våra
ambitioner att vara ett land där vi har höga löner och
tjänar mycket pengar på att sälja sofistikerade pro-
dukter, varor och tjänster som vi kan ta bra betalt för.
Lönen är ju en stor del av BNP. Vår artondeplats i
fråga om BNP per capita betyder att löneläget är
ungefär detsamma inom OECD.
Ibland kan man ju få för sig att detta tal handlar
om att ligga bra till i någon sorts tabell och att det är
en tävling mellan länder ungefär som Elitserien i
hockey och att det bara är ett spel. Men så är det ju
inte. När vi sjunker i välståndsligan betyder det kon-
kret att många vanliga barnfamiljer inte har råd att ha
en hygglig bil, att ensamförsörjande mammor inte
kan ta med barnen på semester och att det inte blir
någon cykel till lillgrabben. Det betyder orättvisa
kvinnolöner, brister i äldrevården och för få speciallä-
rare i skolan. Det betyder att massarbetslösheten
består. Och det betyder att människor inte kan för-
sörja sig själva på sitt eget arbete. Och då är man inte
fri.
Temat för den här debatten är i stort prat, och det
har pratats mycket om tillväxt. Tillväxten skrivs ned,
och jag har en mycket skeptisk attityd till regeringens
prognoser även för de år som kommer framöver,
därför att all erfarenhet visar att det är det rätta.
Sysselsättningen har ändå inte drabbats så väldigt
mycket av dessa försämrade utsikter. Men det brukar
ta en tid innan det slår igenom. Samtidigt vet vi att en
sådan avmattning sker på en oacceptabelt låg nivå.
För hela 1998 har vi bara fått en ökning med 57 000
personer. Först nu har sysselsättningen kommit till-
baka till den nivå den hade när man bröt sysselsätt-
ningsuppgången 1995. Jämfört med hur det var vid
regimskiftet i oktober 1994 har det skett en ökning
med 64 000 personer, och hela ökningen har fallit på
männen. Kvinnorna har inte fått ett enda nytt jobb
netto. Kvinnorna är Socialdemokraternas stora förlo-
rare.
Man pratar och pratar om tillväxt, man pratar och
pratar om jämställdhet, och man pratar och pratar om
flera jobb, men det blir inte så. Resultatet av allt prat
om småföretagare är att 1 200 färre människor för-
sörjer sig som företagare nu än för ett år sedan. Och i
stället för positiva förändringar så blir det bara prat
och utredningar, arbetsgrupper och mera samtal.
Ibland när vi visar på konkreta problem säger nå-
gon i regeringen att man skall titta på det. Vårdköerna
skall man titta på, och krånglet för företagarna skall
man titta på som om det var Rederiet eller traumaen-
heten på S:t Mikael som det handlade om och som
om livet var en såpa. Det är inte det.
Riktigt Prat i kvadrat blir det också när man börjar
titta närmare på alla arbetsgrupper. Storbolagsdirektö-
rerna som jobbar med Rosengren skall göra Sveriges
företagsklimat bättre. Men de måste väl vara lovade
ett visst inflytande.
I lokaltidningen stod det att Persson i hemlighet
har kommit överens med Schyman och Schlaug om
att Åsbrink skall prata med Hammarström och An-
dersson, och då handlar det väl om raka motsatsen,
såvitt jag kan bedöma. Och de är väl också lovade ett
visst inflytande. Och vem har då sista ordet? Vem har
veto mot vettiga förslag?
Fru talman! Det är tur att vi har DN Debatt - an-
nars skulle vi aldrig få reda på vad regeringen har för
planer. Förra veckan fick vi reda på skattepolitiken. I
går var det socialministrarna som redovisade social-
politiken. Och i dag är det näringsministrarna som
redovisar näringspolitiken. Förutom vissa självklar-
heter trycker de på tillväxtavtalen, som väl också är
något som är på gång. Jag vet inte om det är fler än
jag som får en association till Gosplan. Men det som
jag verkligen undrar är: Måste man skriva särskilda
avtal för att statliga myndigheter skall göra det som
de har till uppgift att göra? Och blir det fler jobb?
Jag gjorde en liten trendframräkning av de nya ar-
betsgrupper som vi har läst om i DN. Det skulle bety-
da att vi på en vecka får 50 nya grupper, och det be-
tyder 2 600 nya grupper under ett år, och under en hel
mandatperiod blir det 10 400 nya grupper. Om vi
antar att det sitter 12 personer i varje grupp blir det
156 000 personer som sysselsätts i dessa arbetsgrup-
per, vilket är ungefär hälften av den sysselsättning
som behövs för att ni skall nå ert sysselsättningsmål
2004. Men jag hoppas att det inte är på det sättet som
ni har tänkt att göra det.
Vi behöver ett brett paket av förändringar av det
som skapar företagsklimatet. Men vi behöver också
ett brett paket av förändringar som river hinder för
den enskilda människan som står utanför arbetsmark-
naden. Dessa förändringar måste ske inom alla vikti-
ga sektorer. Det handlar om inkomstskatter, villkoren
för jobb och företagande, företagsskatter, kapital-
skatter och energiskatter. Men det handlar också om
medlemskap i valutasamarbetet, arbetsrätten, löne-
bildningen, socialförsäkringarna, energiförsörjningen
och inte minst avregleringar, myndighetsattityder och
minskat krångel. Men för den enskilde handlar det
om fattigdomsfällor, tröskeleffekter, marginaleffekter
och möjligheter att skaffa sig utbildning om man
behöver, så att alla de som står utanför kan ta sig in.
Detta betyder mest för alla de människor som befin-
ner sig längst från arbetskraften, de som bor i utsatta
förorter, de som bor längst ut på landsbygden, kvin-
nor som inte vill jobba inom de offentliga monopolen
och ha usla löner - hela det nya Sverige, framtidens
Sverige.
Jag är fullständigt övertygad om att intelligens,
idéer och kunnande är alldeles jämnt fördelade både
mellan kvinnor och män och över hela landet - oav-
sett vad en del moderater tror. Men möjligheterna för
människor är inte jämnt fördelade. Det måste vi ändra
på.
Vi behöver reformera arbetsmarknadens regel-
verk, inte bara prata om det. Vi behöver förbättra
arbetslöshetsförsäkringen konkret, inte bara prata om
det. Vi måste minska krånglet för företagarna, inte
bara prata om det. Vi behöver säga ja till euron och
valutasamarbetet, inte bara prata om det. Vi behöver
en bättre utbildning, från förskolan till den högre
utbildningen och forskningen.
Jag vill beträffande det kompetenslyft som många
människor så väl behöver fråga: Är det rättvist att de
som behöver utbildningen allra mest i dag är de som
har minsta chansen? Är det verkligen de som inte har
någon a-kassa därför att de står så långt från arbets-
marknaden som inte skall ha någon studiefinansie-
ring? Kan det vara rättvist? I Folkpartiets Sverige är
det de som behöver utbildningen mest som också får
den största chansen. Vi behöver fler möjligheter till
kompetensutveckling för dem som finns i arbetslivet.
Fru talman! Jag tror att det väldigt mycket handlar
om att låta de små växa. Det talas mycket om Volvo.
Volvo är ett aktat namn över hela världen. Men hur
många vet att Volvo från början var namnet på ett
kullager som SKF inte tog upp i sin produktion?
Tanken på Volvo föddes på en kräftskiva på 20-talet
och nedtecknades på en servett. Tänk om den servet-
ten bara hade knölats ihop och slängts bort!
Både levebrödsföretagaren och den växande
entreprenören behövs men om det skall bli några jobb
måste hämskon för expansion tas bort. Riskkapital
och kapitaluppbyggnad är viktigt men lönebildning
och arbetsrätt måste också ändras.
Det måste bli fint att skapa välstånd. De som är
små måste uppmuntras att växa. Det gäller att genom
regelverk som är bra för expansion också göra det
möjligt. Det måste vara så att den som anstränger sig,
tar risker och satsar både svett och tårar får behålla
åtminstone hälften av det som skapas. Allting börjar
ju med en tanke och en idé. Det måste bli lika fint att
tänka den tanken som att slå i en spik eller vinna på
lotteri.
Därför, fru talman, behöver vi en ny skattereform
för jobb och tillväxt. Vi i Folkpartiet har klart och
tydligt sagt ifrån. Vi måste sänka skatten på arbete.
På något sätt har vi gjort oss själva för dyra för var-
andra - arbete är så dyrt att vi inte har råd med oss
själva. Detta är dåligt för människan. Vi har skapat ett
system där vi gör oss själva överflödiga fastän vi
behöver varandra. Det här är dåligt för miljön. Det
blir billigare med köp, slit och släng än med att hus-
hålla och vårda. Den höga skatten på arbete ihop med
de höga staketen är det som stänger oss ute från tänk-
bara växande företag och tänkbara växande markna-
der.
Vi liberaler är starka anhängare av grön skatte-
växling. Problemet är att man har gjort den ena sidan
av den, höjt energiskatterna. Däremot har man inte
gjort den andra sidan, sänkt arbetsbeskattningen. Där
måste vi gå in och göra någonting rejält nu.
Erik Åsbrinks attityd, att det är tillväxten som
skapar utrymme, är för defensiv och farlig. Tvärtom
är det så att den som väntar på överskott för att finan-
siera tillväxt löper en stor risk att stå utan såväl över-
skott som tillväxt och de nya jobben. Vi lägger fram
konkreta förslag om 65 miljarder kronor för de när-
maste åren. Men det finns många andra saker som vi
behöver göra och jag vill gärna återkomma till dem i
replikväxlingen.
I grunden handlar den här debatten dock om nå-
gonting annat: om att människor måste få makten i
sina egna liv - makten att bestämma i sin egen var-
dag, t.ex. makten att kunna bo där man vill, oavsett
om det är i storstadens utsatta förorter eller på lands-
bygden. Därför kommer vi liberaler att fortsätta att
jaga regeringen med förslag som gör Sverige mera
mänskligt och som ger människor mera makt.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  6  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Svensk tillväxtdebatt har två allvarli-
ga brister som mycket tydligt illustrerades i Lars
Tobissons och Mats Odells anföranden. Den är ensi-
dig och miljöblind - ensidig eftersom den nästan
uteslutande handlar om sänkta kapitalskatter, miljö-
blind eftersom den sällan eller aldrig berör tillväxtens
innehåll. Tillväxt är inte bara en fråga om att produ-
cera och konsumera mera, utan också, och då i första
hand, en fråga om vad och hur vi producerar. Vi
måste komplettera bilden av "kakan som måste växa
för att vi skall ha något att fördela" med bilden av den
snabbt minskande globalt gemensamma kaka som
utgörs av våra naturresurser.
Sedan länge har tron på storföretag och storska-
lighet varit dominerande i Sverige. Stordrift och
marknadsdominans har stått i centrum. Fusioner och
fusionsplaner har backats upp i offentlig debatt av
politiker, fackföreningar och andra politiska aktörer.
Det har gynnat framväxten av en ekonomisk struktur,
dominerad av ett fåtal internationellt inriktade storfö-
retag, som under 90-talet blivit alltmer problematisk.
För det första gör storföretagsberoendet svensk
ekonomi mycket sårbar. Om ett storföretag försvinner
- eller flyttar utomlands, som det ofta hotas med - får
det allvarliga konsekvenser för sysselsättningen.
För det andra har de svenska storföretagen upp-
hört att växa i Sverige. Nästan samtliga svenska stor-
företag har under 90-talet flyttat ut produktion, skurit
ned svenska verksamheter samt slimmat och åter
slimmat.
Tidigare var de stora företagen sist med att avske-
da. Så länge företaget gick med vinst flyttade man
personal inom koncernen eller satsade på utbildning.
Nu är storföretagen först med att avskeda, oavsett om
verksamheten går med vinst eller inte. Tydliga exem-
pel är Ericsson, som trots en vinst på 19 miljarder
kronor sparkar många anställda, och Scania, världens
mest lönsamma lastbilstillverkare som under perioden
1989-1995 minskade sin sysselsättning i Sverige från
17 000 till 11 000. De här personalminskningarna
fortsätter på grund av ökad datorisering, automatise-
ring och kostnadsjakt.
Trots den här sysselsättningsstagnationen behåller
storföretagen sin strategiska dominans, vilket tydligt
framgår av sammansättningen av näringsministerns
tillväxtgrupp. Det var ett misstag av Björn Rosengren
att inte inkludera åtminstone en representant för små-
företagarna i tillväxtgruppen. Det är också ett misstag
att ge storfinansen tolkningsföreträde när det gäller
att definiera vad som gör ett bra företagsklimat.
Avskaffad dubbelbeskattning och andra skatte-
lättnader för kapitalet är skenmanövrer som inte
kommer att leda vare sig till fler jobb eller till att
företagen stannar i Sverige. Det finns viktigare saker
att göra för sysselsättningen och tillväxten.
Ibland, och i en ökande utsträckning - i synnerhet
inför valet i höstas var det så - diskuteras också små-
företagandets villkor. Men även då tenderar diskus-
sionen att kretsa kring löner, skatter och räntor, trots
att en mängd andra faktorer lyfts fram i Småföreta-
gardelegationens förslag till förbättringar för småfö-
retagen och trots att en mängd studier visar att det är
annat som avgör konkurrenskraft och utvecklings-
förmåga. Ericssons konkurrensförmåga avgörs inte av
den svenska marginalskatten eller av dubbelbeskatt-
ningen utan av om Sverige tillsammans med Finland
fortsätter att vara en dynamisk telekomindustriell
miljö med avancerade konsulter och leverantörer,
högutbildad och specialiserad arbetskraft, avancerade
forskningsinstitut, intensiv hemmamarknadskonkur-
rens och krävande kunder.
I en forskarrapport från Rådet för arbetslivsforsk-
ning med titeln Från Italien till Gnosjö avfärdas på-
ståendena om att lägre skatter och löner och mindre
statlig byråkrati är det enda som kan få fart på före-
tagsamheten och tillväxten i Sverige. En grupp fors-
kare har studerat Europas mest framgångsrika småfö-
retagarregion, i nordöstra Italien. Där är löner och
skatter höga, inhemska råvaror sällsynta, energipri-
serna avsevärt högre än i Sverige, kapitalmarknaden
outvecklad och byråkratin svårforcerad. Ändå blomst-
rar småföretagandet!
Uppenbarligen är det någonting som saknas i den
gängse svenska debatten om företagsamhetens vill-
kor.
Svenska Arbetsgivareföreningen har kanske hår-
dast av alla drivit kraven på skattelättnader för företa-
gen som en förutsättning för tillväxt och arbetstillfäl-
len. Men i sina senare strukturrapporter har SAF
börjat uppmärksamma att det finns andra, mer svår-
fångade, faktorer av betydelse för den ekonomiska
vitaliteten. Man talar i strukturrapporten från 1998
om "en faktor x", som avgör mycket av hur företag-
samheten utvecklas. Man nämner sådant som
"förankring i lokal kultur" och "tillvaratagande av
existerande sociala plattformar" i sina försök att ringa
in denna okända faktor.
Författarnas slutsats, som jag delar, är att den
svenska debatten om tillväxt och sysselsättning måste
kompletteras med nya perspektiv; perspektiv som
betonar den lokala och regionala friktionen, de fasta
ekonomiska förbindelserna, snarare än den globala
friktionslösheten; perspektiv som uppmärksammar
det sociala snarare än det finansiella kapitalets roll
som utvecklingsmotor. Och det sociala kapitalet har
till skillnad från det finansiella ett värde i sig. Det
sociala kapitalet kan ses som både mål och medel.
Dessutom har det den trevliga egenskapen att ju mer
man använder det, desto starkare blir det.
I Norditalien råder en samarbetsekonomi, där fö-
retagen ofta, trots att de konkurrerar, går samman om
gemensamma inköp och marknadssatsningar, delar på
order och gemensamt möter en kund. Detta beteende,
påpekar författarna, är något som inte kan förstås
utifrån en nationalekonomisk marknadsanalys utan
kräver att nationalekonomin möter andra samhälls-
vetenskaper, som ekonomisk geografi och sociologi.
Tyvärr har det varit ett svagt intresse i vårt land
för nätverk och samarbeten mellan små och medelsto-
ra företag som en avgörande aspekt i en lokal-
regional dynamik. Studier som gjorts visar en allvar-
lig brist på regional förankring och nätverksbildning
inom svensk industri. Inslaget av regionala leverantö-
rer är litet, och samarbetet med företag på nära håll
tillhör undantagen.
Det är därför mycket viktigt att stimulera fram-
växten av en stark lokal kultur, av identitet och stolt-
het och av en gemensam kompetensbas. Detta finns i
alltför få regioner i Sverige. Det råder också brist på
lokalt förankrat kapital, som kan skapa en stabilitet i
ägandet.
Vi måste inrikta oss på att få till stånd ett funge-
rande samspel mellan offentliga satsningar på regio-
nala högskolor och de lokalt förankrade industriella
utvecklingscentrumen. Här finns goda möjligheter att
skapa en positiv samverkan med svensk storindustri
genom kraftfulla och profilerade högskolesatsningar
som knyter an till och bygger vidare på ett befintligt
regionalt näringsliv.
En central fråga måste bli hur dynamiska ekono-
miska relationer mellan små- och storföretag och
mellan småföretag inbördes gradvis kan stimuleras,
utvecklas och stödjas.
Fru talman! Vill vi ha tillväxt och fler jobb, måste
vi börja tala om annat än sänkningar av kapitalskatter.
Det vi behöver är en starkare fokusering på de små
och medelstora företagens situation och på tillgången
till genuint riskkapital. Det vi behöver är en satsning
på utbildning, regionala högskolor, industriella ut-
vecklingscentrum och snabba och miljövänliga trans-
porter. Det vi behöver är ett ökat socialt kapital, hori-
sontella nätverk som bygger på ömsesidigt förtroende
mellan människor, på ett samarbete mellan företag,
fack och samhälle.
Om allt detta också relateras till en ekologisk om-
ställning av Sverige, kommer en enorm och långsik-
tigt hållbar tillväxt och utvecklingskraft att väckas till
liv.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  7  Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! När riksdagen i dag diskuterar till-
växtpolitiken är det viktigt att komma ihåg att Sverige
i grunden är ett mycket bra land att leva, bo, studera,
arbeta och driva företag i.
När man lyssnar på vissa debattörer under de se-
naste månaderna låter det som om vartenda svenskt
företag står med väskorna packade i hallen, berett att
omedelbart emigrera till något utland. Men så är
sannerligen inte fallet.
· Faktum är att arbetslösheten fortsätter att sjunka
kraftigt och inte har varit så låg sedan hösten
1992.
· Faktum är att sysselsättningen enligt SCB har ökat
med 95 000 personer under det senaste året och
bedöms fortsätta att öka även detta och nästa år.
· Faktum är att industriproduktionen har ökat med
drygt 25 % sedan 1994.
· Faktum är att investeringarna i tillverkningsin-
dustrin har ökat med mer än - nu ber jag riksda-
gens ledamöter att hålla fast sig i stolarna - 70 %
sedan valet 1994.
· Faktum är att vi har en av de lägsta inflationstak-
terna i Europa, och de högsta reallöneökningarna
på år och dag.
· Faktum är att hushållens konsumtion växer, att
nyföretagandet är fortsatt högt och att antalet kon-
kurser nu är det lägsta under hela 90-talet.
· Faktum är också att vi för första gången på 25 år
har lika stora inkommande direktinvesteringar till
Sverige som från Sverige. Varje år investerar ut-
ländska aktörer ungefär 80 miljarder kronor i Sve-
rige - i företag, i maskiner, i produktionsproces-
ser, i ny teknik och i nya jobb. Och av världens
100 största företag har 25 etablerat regionala hu-
vudkontor i vårt land.
Så här, mina vänner, ser verkligheten faktiskt ut.
Vi har mycket att vara stolta över i Sverige. Men vi är
långt ifrån nöjda.
Fortfarande går nästan 300 000 människor i vårt
land arbetslösa. Fortfarande tar vi inte till vara alla de
möjligheter som finns i Sverige. Faktum är också att
Sverige under de senaste 20 åren har halkat efter i
tillväxt, vilket också har redovisats här.
Vi är många som bär ansvaret för detta - ingen
nämnd och ingen glömd. Vi måste också vara många
som tar ansvaret för att skjuta in Sverige på en högre
tillväxtbana.
Regeringens ambitioner ligger därför fast: Den
öppna arbetslösheten skall vara maximalt 4 % under
år 2000. Minst åtta av tio svenskar skall ha jobb år
2004.
Sverige är bra - men kan bli bättre. Därför vill jag
för riksdagen redogöra för inriktningen av regering-
ens tillväxtpolitiska arbete under mandatperioden.
1.      Den ekonomiska politiken ligger fast. De offentli-
ga finanserna skall över en konjunkturcykel visa
överskott. Överskottet i statsfinanserna skall bl.a.
användas till att betala tillbaka statsskulden. Rän-
torna skall hållas låga och inflationen under kon-
troll. Sverige skall ha de ekonomiska förutsätt-
ningarna att - om svenska folket vill - bli medlem
i EMU.
2.      Flaskhalsar skall förhindras på arbetsmarknaden.
Större satsningar skall göras på kvalificerad yr-
kesutbildning. Arbetsförmedlingarna skall tydli-
gare koncentrera sig på sin kärnuppgift att för-
medla jobb, inte åtgärder. Volymkraven har redan
slopats. A-kassan skall vara en omställningsför-
säkring.
3.      Lönebildningen skall stärkas. Regeringen inbjuder
arbetsmarknadens parter till samtal i syfte att
åstadkomma en ansvarsfull överenskommelse om
framtidens lönebildning. Löneökningarna på den
svenska arbetsmarknaden skall syfta till både re-
allöneökningar och fortsatt låg inflation.
4.      Hela Sverige skall växa. Regionala tillväxtavtal
utarbetas i varje län under 1999 mellan näringsliv,
kommuner, landsting, länsstyrelser, länsarbets-
nämnder, regionala självstyrelseorgan, högskolor,
universitet, arbetsmarknadens parter och andra
konstruktiva parter.
Syftet är att utnyttja befintliga statliga och andra
resurser effektivare för tillväxt och nya jobb. Till-
växtavtalen förhandlas med regeringen och sjö-
sätts den 1 januari år 2000.
Regeringen är öppen för att det regionala statliga
tillväxtkapitalet, sammanlagt 15 miljarder kronor,
används med ny inriktning. Regeringen är också
öppen för att pröva förslag till förändringar av re-
gelverk och förordningar. För att motverka regio-
nala obalanser utarbetas ytterligare förslag och
strategier i en särskild regionalpolitisk utredning.
5.      Skatter skall vara konkurrenskraftiga. Överlägg-
ningar pågår mellan riksdagspartierna om föränd-
ringar inom skattesystemet som bl.a. syftar till att
stärka företagens växtkraft och begränsa margi-
naleffekter. För att skatterna skall vara stabila och
förutsägbara eftersträvar regeringen ett brett stöd i
riksdagen för förändringar.
6.      Reglerna för företagen skall förenklas och bli
färre. Ytterligare regelförenklingar kommer att
genomföras för att de mindre företagen skall kun-
na växa och utvecklas. Småföretagardelegationens
förslag analyseras, bearbetas, beslutas och sjö-
sätts. Myndighetsstrukturen ses över för att göra
det enklare att starta och driva småföretag. En sär-
skild grupp för regelförenkling inrättas i Närings-
departementet. Alla nya regler analyseras utifrån
ett småföretagarperspektiv.
7.      Sverige skall konkurrera med kompetens, inte
med låga löner. Fler platser skall inrättas på hög-
skolor och universitet. Dessa skall ha en rättvis
regional spridning. De anställdas kompetensut-
veckling - det livslånga lärandet - skall stimule-
ras.
8.      Forskningens roll i tillväxtpolitiken förstärks. Den
kunskap och tekniska kompetens som finns på vå-
ra högskolor och universitet skall komma till nytta
i företagens produktutveckling. Fortsatta insatser
kommer att göras för att knyta samman forskning
och näringsliv.
9.      Miljöomställningen drivs vidare. Ett omfattande
energiforskningsprogram utarbetas tillsammans
med näringslivet och sjösätts. En ansvarsfull av-
veckling av kärnkraften inleds och insatser görs
för att ersätta kärnkraften med annan miljövänlig
och konkurrenskraftig el- och energiproduktion.
De lokala investeringsprogrammen genomförs.
10.     Kommunikationspolitiken utvecklas. Fortsatta
satsningar görs för att undanröja bristerna i det
svenska transportsystemet. En särskild uppgörelse
stärker den svenska sjöfartens konkurrenskraft.
11.     Sverige skall förbli en IT-nation i världsklass.
Hela befolkningen - oavsett ålder, kön, utbildning
eller arbete - skall kunna använda den nya tekni-
ken och utnyttja dess möjligheter. Fortsatta insat-
ser skall därför göras för att ge hushåll och företag
i hela Sverige goda förutsättningar att utnyttja den
nya teknikens möjligheter.
12.     Östersjö- och EU-samarbetet skall utvecklas.
Fortsatta ansträngningar skall göras för att stödja
näringslivet att idka handel med länderna runt
Östersjön. EU-arbetet inriktas på att formulera
gemensamma strategier mellan medlemsländerna
för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Arbetet med att motverka rigida regelverk och för
större öppenhet inom EU drivs vidare.
13.     Alla behövs på arbetsmarknaden. Diskriminering
på grund av kön, etnisk bakgrund eller sexuell
läggning är ett onödigt och ofattbart slöseri med
våra gemensamma resurser. Nya lagar mot dis-
kriminering träder i kraft inom kort. Regeringen
kommer inte att tveka om ytterligare insatser be-
hövs.
Fru talman! Jag vågar påstå att vi med detta lägger
grunden för ett starkare Sverige - ett Sverige i
världsklass. Ett Sverige där vi också använder svens-
ka folkets egna tillgångar - det statliga ägandet - som
ett viktigt medel för ökad tillväxt.
Fusionen mellan Telia och Telenor är ett stort och
viktigt industripolitiskt projekt. Regeringen kommer
även i fortsättning att bedriva en aktiv ägarpolitik för
tillväxt, strukturomvandling och regional rättvisa.
Jag vill med detta inbjuda alla konstruktiva krafter
i riksdagen, på arbetsmarknaden och i samhället i
övrigt till samarbete för att utveckla och stärka vårt
land.
Fru talman! Sverige behöver samarbete, inte strid
om tillväxtpolitiken.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  8  LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Näringsminister pratar, ger intervjuer
och skriver debattartiklar som han sedan läser upp här
i kammaren. Men vad gör han?
Jag fick inget svar på min fråga om han snabbt
vill införa euron i Sverige. Han sade ingenting om
snabba sänkningar av skatter på lättrörliga skattebaser
som sparande, företagande och välutbildad arbets-
kraft.
Han sade inget om möjligheten att finansiera des-
sa skattesänkningar med offentliga besparingar. Inget
hördes om kommande ändringar i arbetsrätten. Inget
löfte gavs att riva upp beslutet att i förtid avveckla
kärnkraften.
Politik är att vilja sade en gång Olof Palme. Björn
Rosengren vill nog väl. Men det gäller att handla
också. Tror näringsministern att det räcker att dela ut
diplomatpass till storföretagens chefer?
Finland skulle kunna tjäna som en förebild. Kri-
sen i det grannlandet vid 90-talets början var djupare
än i Sverige, och beroendet av det dåligt fungerande
Ryssland är fortfarande större, men ändå har tillväx-
ten under senare år varit betydligt snabbare. Finland
har nu passerat oss i välstånd.
Förklaringen är att man inte höjt skatter och åter-
reglerat marknader, som socialdemokraterna har gjort
i Sverige. Tvärtom sänks nu skattetrycket ned till
44 % på tre år. Samtidigt sänks de offentliga utgifter-
na än mer. Företagen växer.
Finland drar till sig huvudkontor bl.a. från Sveri-
ge. Finland för en aktiv Europapolitik, symboliserad
av att man först av alla införde euron. Varför kan inte
det som är bra för Finland vara bra också för Sverige?
Jag har en fråga till om skatter. Med stort intresse
noterade jag i höstas att Björn Rosengren kom ut från
ett ministerrådsmöte i EU och förklarade att hädan-
efter skulle Sverige rätta sig efter de rekommendatio-
ner och de sysselsättningspolitiska riktlinjer man själv
varit med om att fastställa.
De föreskriver att vi för att få till stånd fler jobb i
Sverige skall ställa upp ett konkret mål för en sänk-
ning av det totala skattetrycket liksom för uttaget av
skatt på arbetsinkomster.
Statsministern har på min fråga i EU-nämnden
förnekat att regeringen har tänkt om på denna punkt.
Men jag hoppas att näringsministern står fast vid sitt
uttalande. Eller var det bara prat?
Tror verkligen Björn Rosengren att den enorma
kapitalförstöring som en förtida avveckling av kärn-
kraften skulle utgöra befrämjar tillväxt, företagande
och jobb? Statsministern säger sig tro det. Det gjorde
också företrädaren som näringsminister, även om jag
inte är säker på att han gör det som direktör i Piteda-
lens sparbank uppe i det kalla Norrbotten. Men folket
tror det inte, företagarna tror det inte och facket tror
det inte heller.
Näringsministern är ju en gammal fackpamp. Vad
säger han till Industritjänstemannaförbundet i den en
gång egna organisationen TCO eller till Metall när de
oroar sig för jobben? Beror bristen på handling från
regeringens sida på att den inte får göra vad som
behöver göras för de båda stödpartierna till vänster?
De anföranden som har hållits här tyder verkligen på
att det skulle vara förklaringen.
De vill inte införa euron. De vill inte sänka skat-
ter. De vill inte avreglera arbetsmarknaden. I stället
vill de lagstifta om kortare arbetstid. De vill inte ut-
nyttja kärnkraften.
Då blir det ingen ökad tillväxt som kan ge fler
jobb och större välstånd. Då hjälper det inte att man
inrättat ett tillväxtdepartement. Då tvingas näringsmi-
nistern konstatera att trots allt hans prat fortsätter vi
att bli relativt sett fattigare här i Sverige.</pre><pre>Anf.  9  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi har olika tillväxttakt i olika delar
av Sverige, i olika delar av Italien och i olika delar av
varje land. Vi har samma skatter i Gnosjö som i Pa-
jala. Vi har samma arbetsrätt här i Stockholm som vi
har hemma i Bergslagen. Vi har samma a-kassa över
hela landet.
De skillnader i utvecklingskraft och tillväxttakt
som finns har väldigt lite med de faktorerna att göra.
Jag skulle vilja fråga Lars Tobisson hur han förklarar
de stora regionala olikheter som finns trots att man
lever under samma regelverk.
Men det hemska är ju att borgerligheten egentli-
gen bara gnäller. Vi har stora problem. Just därför
borde det politiska systemet kunna arbeta. Jag var
mycket kritisk till hur ni hanterade frågor om struk-
turomvandlingen, men jag fick inget svar på det. Det
handlar bl.a. om Volvo, men det kunde också gälla
Ericsson och Astra. Jag fick inget svar. Ni talar om
dubbelbeskattningen. När betalade Volvo över huvud
taget bolagsskatt senast, Lars Tobisson, om man nu
eventuellt kan tro att det har någonting att göra med
strukturomvandlingen mellan Sverige och USA?
De samlade borgerliga partierna säger ingenting
om kompetens, trots att alla är överens om att det är
den helt avgörande frågan. Ni säger ingenting om
Sveriges besvärliga branschstruktur. Jag försökte
antyda detta, och det gör forskarna och NUTEK ock-
så i sin senaste rapport. Ni säger ingenting om riskka-
pital. Ni har alltid bekämpat att AP-medlen skall få
användas i näringslivet. Ni har bekämpat att löntagar-
na skall ha ett organiserat ägande och inflytande. Ni
har alltid bekämpat statligt ägande. Vad är det för
ägande ni är för? Vilka krafter är ni för?
Ni säger ingenting om den regionala obalansen,
trots att hela Sverige i dag inte gör annat än pratar om
hur man skall få go i sitt län. Hur skall optimismen
spridas i vårt län? Hur skall vi utveckla produkter
som människor behöver och dra in människor från en
marginaliserad arbetslöshet till att göra nytta? Ni
säger ingenting.
Kretsloppsanpassning - noll. Ekonomiska styr-
medel - noll. För att inte tala om jämlikhetsfrågor,
jämställdhetsfrågor, frågor kring etnisk diskrimine-
ring och annat. Jag tycker att det är ynkligt.
Karin Pilsäter hade upptäckt tillväxtavtalen. Hon
gjorde nog bättre att vara mammaledig när vi höll på
med dem här. Det är riksdagens beslut, även om Ro-
sengren som vanligt försöker ta åt sig lite grann av
äran för det som ändå ligger på bordet. Vi fattade
beslut om detta. Det är en gammal proposition. Jobbet
pågår, den 15 april skall det vara inne och år 2000
skall det börja. Ha inte alltför stor övertro på detta!
Det är inte Rosengrens 15 miljarder i fickan. Men vi
kan kanske använda pengarna bättre. Vi kan kanske
bryta med statlig sektorpolitik. Vi kan kanske få ige-
nom någonting av ett underifrånperspektiv. Det vore
bra.
Karin Pilsäter säger att det blir så många arbets-
grupper att på det sättet blir det många som blir an-
ställda och raljerar över det. Vad tycker Karin Pilsäter
är bättre? Skall vi inte ha med företagsfolk, kommu-
nalfolk och fackligt folk i Ångermanland? Räcker det
med Peter Wallenberg och Barnevik i Investor? Är
det Folkpartiets nya linje, Karin Pilsäter?
Sedan gäller det studiefinansiering utan a-kassa.
Vänsterpartiet har lagt och lägger förslag om att de
som inte har a-kassa och som skall gå på utbildning
för att förstärka sin arbetsmarknadssituation inte skall
ha den här 103-kronan om dagen, 13 kr i timmen. Inte
är Folkpartiet med och stöder sådana förslag.
Sedan har vi Centern. Tidigare diskuterades till-
växt. Jag problematiserade tillväxt något. Jag är an-
hängare av tillväxt, men i form av utvecklingskraft
som är ekologiskt hållbar och jämlik och som ger
tillväxt också för glesbygden, Lennart Daléus, och
inte bara i största allmänhet. Titta BNP steg! Så bra!
BNP har stigit i Sverige under den senare halvan av
90-talet. Vi har massarbetslöshet. Vi har inte en till-
räcklig ökning av sysselsättningen. Hyfsa debatten,
Lennart Daléus!</pre><pre>Anf.  10  MATS ODELL (kd):
Fru talman! Det är ingen tvekan om att vi har en
trevlig och sympatisk näringsminister. Hans problem
är naturligtvis att han har hamnat i det gäng han har,
med det regeringsunderlag han har. Jag tror att han
förtjänar bättre. Men resultatet, fru talman, blir ju att
den passivitet som vi talade om blir oerhört tydlig när
näringsministerns hela anförande bestod i att ord för
ord läsa upp den debattartikel som Dagens Nyheters
debattredaktör har publicerat i dag. Då sysslar man
inte med en debatt. Analysen och diagnosen av Sve-
riges problem saknades helt. Därför är det inte så
konstigt att det inte blir några åtgärder.
Jag såg ett uttalande av den andra näringsminis-
tern, Mona Sahlin. Hon säger att smärtsamma om-
prövningar av s-märkt skattepolitik behövs. Om soci-
aldemokratin skall minska arbetslösheten krävs
smärtsamma och stora omprövningar av bl.a. skatte-
politiken. Socialdemokraterna måste ändra sin syn på
arbetsrätten och på förmögenhetsbildningen i företa-
gen om fler jobb skall kunna skapas, tycker hon.
Detta är ett uttalande som gjordes för nästan exakt tre
år sedan, den 13 februari 1996. Har hon ändrat upp-
fattning nu?
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att om vi
eftersträvar ekonomisk tillväxt måste det finnas driv-
krafter för produktivitet. Det måste löna sig för indi-
vider att ta ansvar, att utbilda sig, att arbeta och att
spara. Det skall löna sig för företag att investera i
produktion, att utveckla ny teknik och att höja kvali-
teten snarare än att söka monopol och kartellbild-
ningar eller spekulera på finansmarknaderna.
Det finns uppenbara problem på alla de här områ-
dena i Sverige i dag. Eget ansvar premieras inte.
Utbildning lönar sig dåligt. De svenska arbetsin-
komsterna, särskilt för låg- och medelinkomsttagare,
är högst beskattade i världen. Villkoren för sparande
är dåliga och har försämrats under senare år. Det
inhemska konkurrenstrycket är faktiskt lågt i långa
stycken.
Vad gör då regeringen åt detta efter fyra år? Den
här programförklaringen lästes upp. Näringsministern
fungerar som någon sorts taltidning i dag. Det kan ju
vara bra för dem som har svårigheter med detta, men
det föreslås ju ingenting. Det är en massa goda mål-
sättningar. Nu inbjuds ytterligare grupper. Nästan
hela världen bjuds in. Jag tycker att Karin Pilsäters
uträkning om att det skulle bli 156 000 om det skall
vara 15 i varje grupp nästan börjar materialiseras. Jag
minns inte exakt den formulering som näringsminis-
tern använde, men det fanns i stort sett inga männi-
skor som inte inbjöds till samarbete. När tänker ni
börja regera och komma med förslag till åtgärder i
denna kammare så att vi kan börja fatta beslut. Det är
ju detta, fru talman, som är den stora bristvaran i
regeringens politik.
Det är klart att budgetsaneringen var viktig och
riktig, men den kunde ha gjorts på många andra sätt.
Regeringen tycks inte förstå att med flyende skatteba-
ser och en vikande konjunktur kommer budgetsane-
ringen att äventyras oerhört snabbt. I ett sådant läge
är det uteslutet för en socialdemokratisk regering att
klara budgeten med ytterligare skattehöjningar. Re-
dan dagens skattenivåer gör att skattebaserna flyr. Det
enda alternativet blir då att minska utgifterna. Det är
därför som den här kursomläggningen, eller rättare
sagt detta att börja regera, blir så oerhört viktig. Vär-
nandet om budgeten och ekonomin i balans förutsät-
ter ett värnande av skattebaserna. Det är där Björn
Rosengren har stora bekymmer med sina samar-
betspartner och den egna rörelsen som ännu inte har
fått sin ideologiska kompass att peka i rätt riktning i
dessa frågor.</pre><pre>Anf.  11  LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag kan hålla med några av de tidiga-
re talarna om att det är en lite originell debatteknik att
till riksdagens protokoll ordagrant läsa upp tidnings-
artiklar. Det öppnar oanade perspektiv för hur vi kan
bedriva debatten här i framtiden, fru talman.
Det som är problemet, och som Björn Rosengren
sade var någonting som vi alla bär ansvaret för, är att
vi har haft en utveckling under de senaste decennier-
na, man kan säga under många tiotals år, som har
missgynnat det svenska näringslivet. Det har inte
varit en företagartillvänd politik. Det är alldeles up-
penbart att Socialdemokraterna bär ett alldeles extra
stort ansvar för detta, inte minst därför att man, när
man har ägnat sig åt företagsamhet, har premierat det
storskaliga ägandet. Det har premierats både i privat
och offentlig regi. Man har inte ägnat sig åt det som
man nu lite valhänt börjar nämna, nämligen den små-
företagarverksamhet som står för den dynamiska
utvecklingen i många länder som lyckats bättre än
Sverige.
Det är det som måste förändras, inte minst när det
gäller skatterna. Jag berörde tidigare - och jag skall
säga det igen - att regeringen och socialdemokraterna
systematiskt har valt sådana skatter som är lätta att
samla in, lätta att kontrollera. Syftet har varit att få
statens pengar att räcka till, inte att forma ett skatte-
system med människornas välfärd i fokus.
Det är därför det har blivit så, Björn Rosengren,
att vi har höga skatter på arbete, när det är arbete som
behövs, samtidigt som vi är rörande eniga - många av
oss - om att det är höga skatter som hämmar just nya
jobb. Och på samma sätt har man inte lyckats arbeta
med skatter som styr produktionen åt rätt håll, från
bl.a. miljöförstöring och skadliga utsläpp.
Det är i den ändan näringsministern måste börja.
Jag tror inte att toppstyrning uppifrån, med chefer
från de stora företagen som grund, är det riktiga.
Fru talman! Hans Andersson var något slags för-
band till regeringen i diskussionerna här i kammaren
med en kraft som gjorde att vi inte behövde några
högtalare. Hans Andersson börjar nu tala regionalpo-
litik. Ja, det låter ju sig höras. Frågan är hur Hans
Andersson påverkar Björn Rosengren i den riktning-
en.
Kommer Hans Andersson och Vänsterpartiet att
se till att man sänker arbetsgivaravgiften, på det sätt
vi lyckades med tidigare? Det gällde t.ex. nödvändig
verksamhet i det Norrlands inland, som Björn Rosen-
gren säger sig känna så väl till. Kommer arbetsgivar-
avgiften att sänkas, Hans Andersson? Kommer den
att sänkas genom er medverkan, så att vi åtminstone
får någonting som kan vara grund för en utveckling?
Hans Andersson kan ju inte vara okunnig om att
livsmedelsproduktionen och jordbruket spelar en
avgörande roll för småorterna, de som ligger utanför
de stora städerna. Kommer Hans Andersson att se till
att regeringen lyfter av ryggsäcken för den verksam-
het som är ett nav i utvecklingen av hela landet?
Fru talman! Jag vill gärna att Björn Rosengren
svarar mig på det som - allvarligt talat, Björn Rosen-
gren - bekymrar mig lite, nämligen resonemanget på
energiområdet. Är det som Björn Rosengren beskri-
ver i artikeln och har talat in i dag till protokollet ett
exakt genomförande av det vi beslutade här för några
år sedan? Eller är det en signal om någonting annat
när det gäller energiomställningen och kärnkraftens
avveckling? Är det något liknande som gäller på IT-
området? Är det det gamla vi har här? Finns det inget
nytt i beskeden?</pre><pre>Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Hans Andersson frågade om vi inte
tyckte att det var bra att man satt på möten.
Jo, det är bra ibland, med några stycken. Men vi
kan inte lösa arbetslösheten med sammanträden. Det
är mycket bättre - ute i landet, i alla små kommuner
runt om - om människor har jobb och inte sitter på
sammanträden.
Det är bra att man frågar företagare. Vi har redan
gjort det för länge sedan. Liberala företagare har
lämnat in en budkavle. Jag vet att näringsministern
har fått den. Och då kommer svaren. Det handlar om
sänkt skatt på arbete, och det handlar om att man vill
ha ändrade regler för skattekontot så att man inte
skall behöva betala in pengarna ett visst datum utan
att veta om de kommer fram. Det handlar om att
myndigheterna skall byta stil, att de skall sluta un-
derteckna blanketterna med: Vid vite. Skriv i stället:
Ring gärna och lycka till! Det är sådant det handlar
om: konkreta saker, inte mera sammanträden.
Vi fick höra en handlingsplan för tillväxt, och det
kommer genast upp några frågor i huvudet.
Budgetpolitiken ligger fast, heter det. Men vad
säger era samarbetspartner om det? Vi har ju hört vad
Hans Andersson säger. Och vad säger socialdemo-
kraterna själva?
A-kassan skall bli en omställningsförsäkring. Men
det säger ju Vänsterpartiet nej till, och det har era
kamrater röstat ned här i kammaren flera gånger.
Hela Sverige skall leva. Men kan man avtala fram
jobb? Nej, man kan inte det. Det måste växa fram
underifrån.
Man skall ha en skatteöverläggning. Javisst! Men
Åsbrink begränsar ju den till 20 miljarder kronor -
kanske - den här mandatperioden. Och Vänsterpartiet
och Miljöpartiet säger nej till att begränsa marginal-
skatterna och att stärka företagens växtkraft med
sådana skatteförändringar, så det blir ju ingenting.
Jag tror att det är ett grundläggande problem att
regeringen samarbetar med sådana här nejpartier, som
är emot allting. De är mot ekonomisk tillväxt, mot en
rationell energipolitik och mot mera samarbete i Eu-
ropa. De är mot gemensam valuta, mot försvarsin-
dustriellt samarbete, mot lägre skatter på jobben och
mot lägre skatter som får företag att stanna. De är mot
budgetprocessen, mot pensionsöverenskommelsen,
mot en oberoende riksbank - mot alltihop.
Alla vet att det är mycket lättare att bordlägga en
fråga och tillsätta en arbetsgrupp, och det är lättare att
säga nej. Men det är bättre att säga ja.
Vi lever i en global ekonomi, fru talman, och affä-
rer av typen Volvo-Ford, som Hans Andersson ef-
terlyste en reaktion på, är säkert naturliga för biltill-
verkning på tröskeln till nästa århundrade, vad vet
jag. Jag kan inte bygga bilar.
Företagen blir mer och mer internationella. Men
vi svenska politiker har ett ansvar att värna svenska
intressen. Vi skall se till att människor som bor i
Sverige kan lita på att välfärden fungerar, och då
måste vi ha många nya företag. Vi måste också ha
utländskt kapital som söker sig till Sverige för att
produktionen är bra här.
De utländska investeringar som kommer till Sve-
rige nu är för det mesta inte av den typen. Man köper
upp befintliga verksamheter, och det blir inte nya
jobb. Egentligen är ju sådana här rationaliseringar
bra. Då kan vi ju få samma produktion och ändå folk
över som kan göra någonting annat. Problemet är att
det där andra inte blir av. Det blir inte av så att det
räcker. Folk blir bara över, och det kan inte vi accep-
tera.
Jag förstår verkligen den vrede som människor på
t.ex. Ericsson i Norrköping känner. Vore det någon
ordning i Sverige skulle deras situation nu handla om
att klara av en omställning in i nya verksamheter som
kan ge oss alla högre standard. Men vi vet ju att duk-
tiga människors kraft kommer att förspillas och att
skattepengar går åt till att betala passivt stöd till män-
niskor som ingenting hellre vill än att försörja sig
själva.
Göran Persson snackade under valrörelsen om att
det skulle bli så bra och att lillgrabben kunde få en ny
cykel och mamma en ny vinterkappa. Jag kan säga att
det handlar i stället om att mamma vill ha jobb, att
mamma vill ha rättvis lön och att mamma själv vill
kunna bestämma vad hon skall göra med den. Därför
behöver vi jobb och tillväxt, både för kvinnor och
män, överallt i Sverige, så att människor kan be-
stämma mer själva.</pre><pre>Anf.  13  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Det är beklagligt att Lars Tobisson
tycks vara ett slutet system. Trots mitt anförande, där
jag gav flera konkreta åtgärdsförslag för ökad tillväxt
med stöd i modern forskning, upprepar han den mo-
derata myten om Miljöpartiets tillväxtfientlighet.
Ännu mer beklagligt är väl att Karin Pilsäter, som är
betydligt färskare i den här församlingen, också upp-
repade den myten, som om jag inte hade sagt någon-
ting i mitt inlägg om tillväxt.
Sedan måste jag ägna en stund åt ytterligare ett
antal moderata myter. Lars Tobisson förfasade sig
över flytten av huvudkontor till utlandet, det ökade
utländska ägandet, exemplifierat genom Volvo och
Ford, och den välutbildade arbetskraftens massflykt
från Sverige.
Tobisson ser dessa faktorer som ett bevis på dåligt
företagsklimat. Men det här har väl ingenting med
företagsklimat att göra. Det har väl snarare med glo-
balisering att göra, en globalisering som Tobisson
själv och hans kompisar har varit de främsta tillskyn-
darna av.
Angående flytten av huvudkontor nämner inte
Tobisson det faktum att också utländska företag flyt-
tar huvudkontor till Sverige, och inte bara huvud-
kontor. Det finns en mängd företag av alla de slag
som flyttar in i Sverige, framför allt kunskapsindustri.
Kapital lämnar Sverige, sa Mats Odell, trots att
trenden faktiskt är den motsatta. Enligt statistik från
ISA, Invest in Sweden Agency, var nettoinflödet av
investeringar negativt mellan 1984 och 1990, minus
228 miljarder. Men under perioden 1991 till 1997 var
nettoflödet positivt, plus 18 miljarder. Kapital flödar
inte ut ur Sverige, Mats Odell.
Så till Ford-Volvo-affären, en fullkomligt naturlig
affär. Jag skulle gärna vilja referera till DN:s bör-
skrönikör, Bengt Carlsson. Han skriver så här:
Fords köp av Volvo Personvagnar är en del av
konsolideringen i en mogen bransch. Att desperata
politiker ljuger om att just detta skulle vara ett bevis
på dåligt företagsklimat i Sverige är bara patetiskt.
Och så till den påstådda massflykten av välutbil-
dade från Sverige. Det är inte fråga om någon mass-
flykt. De senaste siffrorna visar att det är 15 % av de
nyutexaminerade akademikerna och ungefär 6 % av
de forskarutbildade som söker jobb utomlands. Unge-
fär hälften kommer tillbaka. Jag tycker inte att det är
någon massflykt.
Vad har det med företagsklimatet att göra, Lars
Tobisson? Det har väl mer med EU att göra. Det var
ett av era huvudargument inför EU-valet att våra
ungdomar skulle få hela Europa som arbetsfält, men
nu klagar ni över att de flyttar. Vilka var det som
moderaterna tänkte sig skulle söka jobb utomlands?
Var det de outbildade?
Karin Pilsäter tycker att Miljöpartiet säger nej till
så mycket. Vi säger nej till sådant som är dåligt, som
inte är förenligt med en långsiktigt hållbar utveckling
socialt, demokratiskt och ekologiskt. Det är en själv-
klarhet för oss att göra det.</pre><pre>Anf.  14  Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Apropå återvinning måste jag säga att
jag har hört Lars Tobisson hålla sina tal i ungefär 20
år, och det är samma tal.
När det gäller tidningsartikeln måste jag också sä-
ga att den gav kammaren chansen att mer noggrant
beskåda de olika, samlade förslag som vi lägger fram
och också möjligheten att lägga fram egna förslag.
Jag har saknat dem hittills i denna debatt.
Fru talman! Skattekritikerna hävdar att höga
skatter alltid är negativt för tillväxten. Jag vill påstå
att detta inte är riktigt sant. Forskningen visar inga
säkra samband mellan skattenivå och tillväxtnivå.
Hög tillväxt kan återfinnas i både länder med hög
skatt och länder med låg skatt. Låg tillväxt kan finnas
i både lågskatte- och högskatteländer. Det avgörande
är hur skatterna tas ut och vad de används till.
Höga marginalskatter är t.ex. inte bra för tillväx-
ten, eftersom de hämmar incitamenten att utbilda sig
och eftersom de också tenderar att driva upp lönekra-
ven. Att minska marginaleffekterna i olika avgifts-,
skatte- och bidragssystem är därför viktigt för till-
växtpolitiken. Väl använda skattepengar, som går till
sådant som forskning och utbildning, rättsväsende
och effektiv infrastruktur gynnar däremot tillväxt.
Om skattesänkningar leder till att det blir mindre
resurser för t.ex. utbildning eller allmänna kommuni-
kationer försämras villkoren för företagsamheten och
därmed också långsiktigt för tillväxten.
Det är också förvånande att så få tycks ställa frå-
gan vilka nya kostnader som kan uppstå om skatterna
sänks och man alltså måste betala ett antal tidigare
skattefinansierade nyttigheter på ett annat sätt. Ar-
betsmarknadsforskningen visar att sänkta arbetsgivar-
avgifter genomgående leder till att lönekraven ökar,
vartefter de anställda står inför nödvändigheten att
betala mer av pensions- och sjukförsäkringar ur egen
plånbok.
Vi skall självfallet inte ta ut högre skatter än vad
som behövs för att betala välfärden, dvs. vård, skola,
omsorg och ekonomisk trygghet. Skatterna skall tas
ut efter bärkraft. Mer skall betalas av dem med höga
inkomster, och mindre skall betalas av dem med låga
inkomster. Det finns särskild anledning att göra juste-
ringar i skattesystemet för att ytterligare förbättra
företagens växtkraft.
Jag uppmanar alla er som i dag pläderar för stora
skattesänkningar och för fram dessa förslag i skatte-
överläggningarna att berätta ärligt och öppet hur
fördelningsprofilen ser ut, att berätta ärligt och öppet
hur det skall finansieras, och inte låtsas som om jätte-
lika skattelättnader går att genomföra utan att det
märks i välfärden.
Fru talman! Vi har hört flera debattörer säga att
det inte har hänt någonting genom bildandet av det
nya Näringsdepartementet. Jag vill då fråga mina
meddebattörer:
Har ni glömt den viktiga sjöfartsuppgörelsen som
säkrar den svenska sjöfartens konkurrenskraft?
Har ni glömt det stora förenklingspaketet för små-
företagarna som presenterades före jul?
Har ni glömt att volymmålet inom arbetsmark-
nadspolitiken har slopats?
Har ni glömt utförsäljningen av statens aktier i
Pharmacia  &  Upjohn och fusionen mellan Telia och
Telenor? Det är den största affär som någonsin har
ägt rum här i Sverige.
Har ni glömt initiativ för att nå samsyn mellan ar-
betsmarknadens parter om lönebildningen?
Har ni glömt det arbete som regeringen nu har
igångsatt mellan Näringsdepartementet, facket och
näringslivet för att göra Sverige till en framstående
och än en gång ledande industrination?
Har ni glömt att vi redan i december meddelade
kammaren att vi tillsatt en småföretagarpanel, där vi
ständigt för en dialog med småföretagen?
Har ni glömt att vi genom bildandet av det nya
Näringsdepartementet har gjort den största omorgani-
sationen i Regeringskansliets historia på bara några få
månader?
Listan kan göras mycket lång.
Mona Sahlin och jag har varit ministrar i drygt
100 dagar, och det återstår nu mer än 1 200 dagar tills
väljarna skall utvärdera oss.</pre><pre>Anf.  15  LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Herr näringsminister! Det där för-
svarstalet var mer än lovligt svagt.
Sverige faller tillbaka i de internationella jämfö-
relser som görs av länders konkurrenskraft och till-
växtförmåga. Vi får goda betyg för bl.a. svenska
företagsledningar, men helheten dras ned av den stora
offentliga sektorn, de höga skatterna och stelheten på
arbetsmarknaden.
OECD, IMF och EU har i åratal rekommenderat
Sverige att minska de offentliga utgifterna, sänka
skattetrycket och införa mer flexibla regler på ar-
betsmarknaden. Det är inte bara jag som har gjort det
och inte bara övriga partier i tillväxtalliansen som
förordar detta för att få fler jobb och ökat välstånd.
Näringsministern slår dövörat till, eller också
pratar han så mycket att han inget hör. Han kanske
hör och förstår men vågar inget göra för de båda
stödpartierna här i kammaren. Ändå är det just han,
som är chef för det stora tillväxtdepartementet, som
är ansvarig för att något görs åt strukturfelen i svensk
ekonomi.
Det är inte så att näringsministern och regeringen
inte skulle kunna få majoritet för en tillväxtfrämjande
politik i riksdagen. Vi moderater ställer gärna upp för
ett snabbt införande av euron. Vi släpper igenom de
skattelättnader som regeringen kan föreslå, även om
vi förmodligen vill gå längre. Vi har redan lagt för-
slag om att avreglera marknader, inte minst arbets-
marknaden. Vi vill fortsätta att använda kärnkraften
så länge det är förenligt med god ekonomi och säker-
het.
Det är bara för näringsministern att välja: god till-
växt, fler jobb och ökat välstånd med Moderaterna,
eller stagnation, arbetslöshet och utflyttning tillsam-
mans med de båda vänsterpartierna.
Den här riksdagsdebatten är strax slut. Det har
inte varit någon debatt. Näringsministern har valt att
läsa upp en artikel och hålla allmänna, fridsamma
föreläsningar om hur bra det är i Sverige och vad han
har åstadkommit hittills. Men det som saknas är vad
han skall göra i fortsättningen - det har vi inte fått
höra. Så som den politiska situationen är, är jag rädd
för att vi ingenting får veta under den här våren hel-
ler.</pre><pre>Anf.  16  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Nej, det blev ingen debatt. Lars To-
bisson svarar inte på frågor, inte ens de frågor som
moderaterna själva har rest när de tidigare begärde ett
initiativ med den undermåliga motionen. Varken Lars
Tobisson eller Moderaterna har svarat på frågor och
uttalat sig någorlunda professionellt om de struktur-
problem som vi har.
Kristdemokraterna vill inte vara så bundna till det
kristna längre, men att de så till den milda grad förli-
tar sig på mammon och mammons kraft när det gäller
att sänka skatter, öka klyftorna, beröva löntagarna
arbetsrätten och försämra tryggheten i a-kassan för-
vånar mig.
Till Centern vill jag säga att det var jag som först
nämnde jordbrukspolitiken. Jag driver de frågorna,
men inte hur som helst. Det är statsfinansiella frågor
när det gäller skatteintäkter och miljöfrågor. Vi gör
allt för att försöka lätta på den börda som Sveriges
bönder har och som spelar så stor roll i regionalpoli-
tiken. Vad Centern lyckades med vad gäller regional-
politik under sina stödår skall vi nog begrava i ett
mörker, Lennart.
Till Folkpartiet vill jag säga att vi visst tycker att
arbetslöshetskassan skall vara en omställningsförsäk-
ring, men den skall vara effektiv och hjälpa männi-
skor till jobb. Den skall inte innehålla en bortre pa-
rentes som bara slänger ut dem i ett ingenting.
Det riktigt stora problemet är de varsel som i dag
sker och att sysselsättningen inte ökar mer. Det
handlar om att de demokratiska organen - det politis-
ka systemet - och fackföreningsrörelsen har allt
mindre kraft och allt färre instrument att sätta in när
marknadskrafterna verkar. Då förvånar det mig att de
som gråter krokodiltårar över utflyttning och struktur-
förändringar alltid motarbetar förstärkt arbetsrätt,
alltid motarbetar statligt ägande, alltid motarbetar
löntagarägande och alltid motarbetar initiativ som
både nationellt och internationellt faktiskt skulle
verka för en bättre utveckling i Sverige.
Ökad tillväxt i meningen ökad utvecklingskraft
över hela Sverige har Vänsterpartiet en politik för.</pre><pre>Anf.  17  MATS ODELL (kd):
Fru talman! Jag vet inte vilken ideologi som Hans
Andersson numera bekänner sig till, men det mullrar
kraftigt uti rättens krater varje gång han kommer upp
i talarstolen. Vad som finns bakom är lite mer odefi-
nierat, tycker jag.
Han verkar, tillsammans med Matz Hammar-
ström, i alla fall nöjd, och näringsministern är stolt
över utvecklingen. Det man glömmer bort mitt i alla
siffror i artiklarna och talen är att arbetslösheten fak-
tiskt kostar de offentliga budgetarna i Sverige ca 150
miljarder kronor i år. Det är de verkliga Perssonpeng-
arna, fru talman. Ingenting görs åt detta.
Nu räknar Björn Rosengren upp ett stort antal sa-
ker som har hänt. Sjöfartsuppgörelsen hade förhalats
sedan våren 1997. Det kom ett pressmeddelande om
företagarpaketet, men när kommer besluten och för-
slagen? Volymmålen finns kvar i de beslut som är
fattade i riksdagen. När kommer ett förslag som änd-
rar på detta? Jag kan tyvärr gå igenom hela denna
lista på samma sätt.
Fru talman! Det vi kristdemokrater vill skapa är
ett så bra företagarklimat att landets företagare vågar
börja satsa och nyanställa igen. Detta vill vi åstad-
komma genom regelförenklingar, minskad byråkrati
och stabila villkor i kombination med strukturella
åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. Men
det krävs också mindre skattebelastning på arbete, på
sparande och på företagande om det verkligen skall
hända något. Det handlar om ett helt batteri av åtgär-
der, som vi har varit inne på tidigare här, som kan
skapa förtroende och framtidstro både hos arbetsgiva-
re och arbetstagare. När detta sker - när förtroendet
mellan politiker och företagare kan börja återupprät-
tas så att skapandet av de nya jobben tar fart - får
Sverige också råd med en bättre och tryggare omsorg.</pre><pre>Anf.  18  LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Om vi skall kunna åstadkomma ett
företagarklimat som är bättre än i dag och om vi skall
kunna åstadkomma tillväxt måste vi också låta före-
tagaren - entreprenören, som väl är det riktiga ordet -
stå i centrum. Det måste vara tillåtet att vara hårt
arbetande och riskvillig som företagare och att kunna
tjäna pengar och bli rik på sina affärsidéer. Det är det
klimatet vi måste skapa för att öppna möjligheter för
nya investeringar och nya jobb. Man kan säga att fler
måste få chansen att förverkliga sina drömmar. Före-
tagande och kreativitet måste få möjlighet att blomst-
ra.
Detta har vi arbetat med. Vi har från Centerparti-
ets sida kommit med förslag när det gäller skatterna,
när det gäller lagstiftningen på arbetsmarknaden och
över huvud taget när det gäller att skapa ett bra före-
tagarklimat. Det gäller naturligtvis också regionalpo-
litiken.
Det går inte att redovisa alla förslag, fru talman, i
en kort debatt i denna kammare, som en del försöker
låta påskina. Däremot är debatter till för att man skall
kunna bryta åsikter och få svar - i dessa särskilda
debatter från de statsråd som har ansvaret för de frå-
gor vi diskuterar. I den meningen har denna debatt
misslyckats, fru talman.
Nu förstår jag att vi i framtiden kommer att få
möjlighet att läsa de kommande statsrådens debattin-
lägg i artiklar. Man bävar för hur det blir när budget-
propositionen kommer som bilaga till Dagens Nyhe-
ter. Det blir kanske lite stökigt att hänga med för
tidningsutbärarna.
Det får inte vara på det sättet. Det är rimligt att de
ansvariga ministrarna kommer till en debatt, deltar i
debatten och svarar på frågor. Det har nu inte Björn
Rosengren gjort när det gäller t.ex. infrastrukturen
och den digitala allemansrätten. Han har inte svarat
på frågan om hur arbetet med energipolitiken skall gå
till i fortsättningen. Följer man gjorda uppgörelser
och fattade beslut, eller är det något nytt som signale-
ras i denna debatt?</pre><pre>Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Det blir mycket prat om vår lokaltid-
ning. Det måste verka lite konstigt för dem som läser
Metro eller Norra Västerbotten.
Björn Rosengren sade att man skrivit som man
gjort därför att vi skulle kunna skåda förslagen och få
möjlighet att lägga fram egna. Då kan jag informera
om att Dagens Nyheter inte har någon konstitutionell
ställning i detta land ännu. Att vi alls har denna debatt
beror nämligen på att fru talman gjorde följande be-
dömning när hon skulle förklara varför Moderaterna
inte fick väcka sin motion: Någon proposition med
förslag om tillväxtbefrämjande åtgärder har inte avi-
serats, och det har inte framkommit att det i annat
sammanhang i riksdagen skulle ha utlovats någon
sådan proposition.
Dagens Nyheter har ingen konstitutionell ställ-
ning, och jag tycker att det är bättre att vi för debatten
här och lägger fram konkreta förslag till riksdagen.
Vi fick höra att mycket skall handla om statlig in-
dustripolitik. Det kom både från Vänstern och från
näringsministern. Jag tycker att det låter väldigt
mycket 1960-tal. Att mergers mellan svenska stora
statliga företag och utländska skulle vara något som
skapar dynamik tror jag absolut inte. Det befäster
bara Telias monopol.
Jag är inte mot strukturomvandling. På Vänstern
låter det som om den skall hejdas. Jag tycker att den
skall bejakas. Vi skall bejaka en utveckling, men då
måste vi öppna det nya Sverige och riva hinder i de
nya sektorerna så att vi kan släppa fram astronauter,
bagel-bagare och cykelbud. Då måste vi sänka skat-
ten på arbete, ta bort regler, förbättra utbildningen
och se till att lånemöjligheterna fungerar för de små.
Det måste fungera för kvinnor. Det måste fungera för
unga människor. Det måste fungera i glesbygd. Det
måste fungera för invandrare och för moderna män.
Vi har i skatteöverläggningarna lagt fram förslag
på breda ändringar. Vi talar om vad vi vill och hur det
skall betalas. Det är inte bara roliga besparingar -
tvärtom - men vi tycker att det är viktigt. Vi skall
utgå från den gamla skatteöverenskommelsen, som
jag vet att Björn Rosengren var mycket förtjust i. Vi
skall ha sänkt skatt på arbete och bättre villkor för
sparande och risktagande. Varför? Jo, därför att vi
måste vårda de välståndsbildande krafterna.</pre><pre>Anf.  20  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Mycket av det som framförts som
tecken på ett dåligt företagsklimat i Sverige har ing-
enting med företagsklimat att göra, utan är snarare en
naturlig följd av den ökade globaliseringen. Merpar-
ten av de åtgärder som Lars Tobisson föreslår utifrån
sin felaktiga analys kommer inte att leda till någon
bärkraftig tillväxt.
Nej, Mats Odell, jag är inte alls nöjd. Vill vi ha
tillväxt - det vill alltså Miljöpartiet så länge den hål-
ler sig inom de ramar som vår livsmiljö sätter - måste
vi satsa mer på villkoren för små och medelstora
företag, gärna med utgångspunkt i de 71 förslag som
lagts fram av Småföretagardelegationen. Då måste vi
satsa på nätverk och kreativ samverkan mellan regio-
nala högskolor och regionalt näringsliv. Då måste vi
satsa på det sociala kapitalet.
Miljöpartiet anser att det behövs fler företag med
social hemvist, företagsägare med ansikten. Därför
vill vi stimulera företag där ägandet är synligt. Det
kan vara självägda företag, kooperativa företag, före-
tag som ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i
det samhälle där företagen finns.
Vi är övertygade om att människor som äger fö-
retag och samtidigt bor eller arbetar där företagen
finns tar större ansvar. Då är det inte bara viktigt med
avkastning i företaget. Då är det också viktigt att
företaget är en del av ett fungerande socialt samhälle
med jobb, barnomsorg, skola, sjukvård och god miljö.
Detta ansvar och denna delaktighet skapar friktion
och stabilitet, ökar det sociala kapitalet och leder till
ökad miljömedvetenhet, ökad kreativitet och ökad
tillväxt.</pre><pre>Anf.  21  Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Herr talman! Vi har nu hört flera debattörer säga
att regeringen måste gå från ord till handling. De
efterlyser propositioner med tillväxtförslag från rege-
ringen.
Jag vill då i all enkelhet meddela att det kommer
en vårbudget i mitten av april i år. Därefter kommer
en budgetproposition i oktober. Jag vill också i all
enkelhet meddela att det kommer en vårbudget i mit-
ten av april även nästa år. Därefter kommer en bud-
getproposition i oktober. Jag vill också, bara för att
påminna, meddela att regeringen avser att komma
med en vårbudget även år 2001, liksom med en bud-
getproposition samma höst. Jag vill även göra tydligt
att regeringen avser att lägga fram en vårbudget även
valåret 2002, liksom en budgetproposition.
Tillväxtarbetet är ett fortlöpande arbete, och rege-
ringen kommer att lägga fram många propositioner
med många förslag under mandatperioden. På denna
punkt kan Lars Tobisson, Mats Odell och Karin Pil-
säter känna sig helt lugna.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka mina
meddebattörer för dagens debatt. Ytterst handlar den
här debatten om de hundratusentals svenskar som inte
har ett jobb att gå till. Det handlar om deras vardag
och verklighet, om deras möjlighet att få göra en
insats, om deras vilja att vara med och bygga Sverige
starkt, om deras önskan att försörja sig och sin familj.
Ofta glömmer vi detta. Vi förlorar oss i retorik, siffror
och tabeller. Vi glömmer vad kampen mot arbetslös-
heten ytterst handlar om, nämligen något så stort och
fint som människovärdet.
Alla vill ha och har rätt till ett arbete. Alla vill och
har rätt att kunna försörja sig och sin familj. Alla vill
och har rätt att kunna utvecklas på en arbetsplats och
växa med uppgiften. Detta, herr talman, får vi aldrig
glömma bort.
Jag tycker att debatten tydligt visar på behovet av
en hel politik för att man skall kunna öka tillväxten
och sysselsättningen. Sveriges förmåga att klara sys-
selsättningen bestäms av möjligheten till konstruktivt
samarbete mellan politik, näringsliv och fackföre-
ningar. Sveriges förmåga avgörs av vår möjlighet att
bättre utnyttja vårt lands möjligheter och resurser.
Sveriges förmåga avgörs av vår kraft att se helheten,
att föra en samlad, inte splittrad, politik för fler jobb.
Därför hoppas jag på ett fortsatt starkt engagemang
för tillväxten och sysselsättningen i denna kammare.
Jag hoppas att alla konstruktiva krafter i politiken och
på arbetsmarknaden ser till Sveriges bästa, inte till det
egna partiets, den egna plånbokens eller den egna
organisationens bästa. Det har faktiskt hela svenska
folket, och då inte minst de arbetslösa, rätt att kräva
av oss.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>2 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 28 januari.</pre><pre>3 §  Anmälan om uteblivet svar på interpella-
tion</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:</pre><pre>Interpellation 1998/99:107</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:107 av Lars Hjertén om
gymnasieskolan.
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att Lars Hjertén i sin interpella-
tion tar upp frågeställningar som hör samman med
riksdagens beredning av prop. 1997/98:169, Gymna-
sieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet. Jag
vill inte under pågående beredning gå in och ha syn-
punkter på enskilda frågor då propositionen är under
behandling. Propositionen kommer att behandlas i
kammaren den 18 mars 1999. I samband därvid är jag
beredd att diskutera de frågor som Lars Hjertén tar
upp.
Stockholm den 27 januari 1999
Ingegerd Wärnersson</pre><pre>4 §  Anmälan om fördröjt svar på interpella-
tion</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:</pre><pre>Interpellation 1998/99:106</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:106 av Marie Engström om
reformerat trygghetssystem.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 11 februari 1999.
Skälet till dröjsmålet är att interpellanten fått för-
hinder.
Stockholm den 1 februari 1999
Socialdepartementet
Enligt uppdrag
Björn Reuterstrand
Rättschef</pre><pre>5 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Förslag till strategi för ett bättre ömsesidigt bistånd
vid indrivning m.m. KOM (98) 364</pre><pre>6 §  Säkerhetskontrollen vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott m.m.</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU7
Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott m.m. (förs. 1997/98:RFK3)</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 8 §.)</pre><pre>7 §  Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU10
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning</pre><pre>Anf.  22  JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Regeringsformen föreskriver att
konstitutionsutskottet bl.a. skall granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handlägg-
ning. Den administrativt inriktade granskningen pre-
senteras sedan ett år tillbaka i ett särskilt betänkande.
Det är detta betänkande som i dag föreligger till be-
handling här i kammaren. Resultatet av övrig gransk-
ning tas upp i ett annat betänkande som framläggs i
maj.
När det gäller det nu föreliggande betänkandet är
utskottet enhälligt, men det föranleder mig ändå att
göra några kommentarer när det gäller frågan om jäv
för departementstjänstemän som har uppdrag i styrel-
ser för statliga bolag och affärsverk. Eftersom betän-
kandet innehåller en utförlig redogörelse för vad som
konkret framkommit under själva granskningen skall
jag i huvudsak framföra några synpunkter av princi-
piell natur.
När man ser tillbaka på hur det var i äldre tider
kan man konstatera att det inte fanns några skarpa
gränser mellan rättskipning och förvaltning eller
mellan förvaltning och olika former av affärsverk-
samhet. Domsverksamhet och förvaltningsverksam-
het utövades ofta i samma former, av samma myn-
digheter, och de ansågs i många avseenden inte vara
artskilda. Det var också ofta så, att personer som hade
ledande befattningar inom förvaltningen inte sällan
deltog i eller rentav drev egen affärsverksamhet.
Jag vill påstå, herr talman, att något jävsbegrepp i
nutida bemärkelse inte förekom i svensk rätt förrän
tidigast i mitten av 1700-talet. Och när det dök upp
var det på intet sätt något enhetligt begrepp i juridisk
mening. Man talade inte bara om domar- och vittne-
sjäv utan även om exempelvis jäv mot fordringar, jäv
mot borgen, jäv mot äktenskap och jäv mot arv.
Det är naturligtvis än i dag svårt att utforma något
enhetligt jävsbegrepp. Vad man skulle kunna säga är
att beaktandet av jäv från den enskilde medborgarens
synpunkt utgör en garanti för upprätthållande av
rättssäkerhet såtillvida att givna bestämmelser tilläm-
pas på ett riktigt och konsekvent sätt utan hänsynsta-
gande till subjektiva och över huvud taget ovidkom-
mande synpunkter och vidare på ett sådant sätt att den
enskildes trygghetskänsla bevaras och upprätthålls.
Så skulle jag vilja tolka jävsbegreppet. Med den tolk-
ningen gör sig jävskravet naturligtvis särskilt starkt
gällande i de fall då det är fråga om statlig eller
kommunal makt- och myndighetsutövning i förhål-
lande till enskilda. Ju mer stat och kommun framträ-
der såsom utövare av makt och myndighet desto mer
träder rättssäkerhetskravet i förgrunden.
Samtidigt kan jävskravet inte drivas för långt. Ett
starkt personligt intresse i en viss fråga kan ofta vara
förenat med en särskild sakkunskap. Det förhållandet
att någon kan sägas ha "del i saken" - ett begrepp
som ofta använts för att konstituera jäv - kan själv-
fallet inte automatiskt innebära att jäv skall anses
föreligga. Att en person har "del i saken" kan också
betyda att vederbörande är väl insatt i en viss fråga
och därigenom också har störst förutsättningar att
fatta rätt beslut. Det vore i många fall oklokt och
opraktiskt om en sådan person som princip uteslöts
från all form av befattning med frågan.
Inte ens den som kan sägas ha "nytta eller skada"
av frågans utgång - ett annat begrepp som använts i
jävsdiskussioner - kan i varje sammanhang uteslutas
från handläggning. Om det t.ex. inom ett departement
eller ett affärsverk skall göras en omorganisation kan
man inte utesluta alla tjänstemän från att delta i om-
organisationsbesluten trots att de naturligtvis ofta kan
förväntas ha "nytta eller skada" av den förändrade
organisationen. Organisationsförändringen kan t.ex.
minska eller öka deras arbetsbörda varigenom tjäns-
temännen i högsta grad kan sägas ha just "nytta eller
skada" av förändringen. Samtidigt känner just dessa
tjänstemän till organisationen på ett sätt som inte kan
begäras av andra, vilket i sin tur gör det möjligt att
genomföra förändringar på ett bra sätt.
Jävskravet får inte heller sträckas så långt att det
äventyrar funktionsförmågan hos landets regering.
Det är en särskild fråga som jag inte skall gå närmare
in på här men som naturligtvis är mycket intressant.
Effektivitetskravet kan i det sammanhanget mycket
lätt komma i kontrast med kravet på fullständig ob-
jektivitet.
Herr talman! Till skillnad från många andra länder
har vi i Sverige trots allt en tradition av stor vakenhet
mot jävssituationer. Om man läser statsrådsprotokol-
len från första halvan av 1800-talet finner man att
statsråden inte sällan jävade sig på grund av bl.a.
släktskap och del i saken. Det finns ett intressant fall
från år 1814 där ett statsråd, som var bruksägare,
förklarade sig jävig i en fråga om höjning av järntul-
len.
I många fall är det emellertid inte möjligt att av
protokoll, föredragningslistor eller andra handlingar
utläsa huruvida en person förklarat sig jävig. Anled-
ningen till det är att det i vårt land utvecklats en
praxis som innebär att man undvikit att ställa jävsfrå-
gan på sin spets på sådant sätt som ofta skett i t.ex.
Förenta staterna. Jävsfrågor har vanligen lösts på det
sättet att en person som varit eller trott sig vara jävig
har tagit tjänstledigt eller semester eller helt enkelt
uteblivit från det sammanträde eller den punkt på
föredragningslistan där den aktuella frågan varit fö-
remål för behandling. Och eftersom det sällan fram-
går av handlingarna varför t.ex. en viss tjänsteman
varit frånvarande från ett möte eller en punkt på före-
dragningslistan har många jävssituationer i praktiken
inte blivit kända.
Genom att denna praxis har rått inom stora delar
av svensk stats- och kommunförvaltning har jävsfrå-
gorna bara mera sällan blivit föremål för någon verk-
lig behandling. Formella beslut i jävsfrågor saknas
följaktligen i en onödigt stor utsträckning i vårt land.
Denna ständiga flykt från frågan om jäv torde enligt
min mening vara en viktig anledning till att vi i Sve-
rige egentligen aldrig löst jävsproblematiken ordent-
ligt. Detta gäller också på departementsnivå.
Enligt de uppgifter som Statsrådsberedningen har
lämnat till utskottet i samband med granskningen har
9 av de 13 departementen i Regeringskansliet tjäns-
temän som också är styrelseledamöter i statliga bolag
eller affärsverk. Sammanlagt har 49 departement-
stjänstemän sådana styrelseuppdrag. Av dem är 5
departementssekreterare, 5 kansliråd, 3 sakkunniga,
17 departementsråd, 8 finansråd, 1 budgetchef, 1
expeditions- och rättschef samt 9 statssekreterare.
23 av de 49 departementstjänstemännen med sty-
relseuppdrag tjänstgör på eller har befattning med den
enhet inom departementet där frågor om det aktuella
bolaget eller affärsverket handläggs. 12 av dessa 23
departementstjänstemän innehar chefsposter, dvs. är
departementsråd, finansråd eller statssekreterare.
Frågan om risk för jäv torde i första hand bli aktu-
ell i de situationer där departementstjänstemän med
styrelseuppdrag också i sin ordinarie departementsbe-
fattning möter ärenden som rör det ifrågavarande
bolaget eller affärsverket. 23 departementstjänstemän
tjänstgör också på eller har befattning med den enhet
inom departementet som handlägger frågor som berör
de företag där tjänstemännen själva sitter i styrelsen.
Förutom i ett fall har departementen, vid sidan av de
allmänna riktlinjer som gäller, inte utarbetat någon
särskild ordning för hur jävsfrågor skall hanteras.
Efter den granskning som nu har skett har utskot-
tet i sitt betänkande uttalat att det framför allt är i de
situationer där staten uppträder i dubbla roller - både
som myndighetsutövare och som ägare - som frågan
om jäv torde bli aktuell och att frågan om risk för jäv
när departementstjänstemän har styrelseuppdrag i
statliga bolag och affärsverk måste ges ytterligare
uppmärksamhet inom Regeringskansliet.
Utskottet uttalar också att granskningen har visat
att det finns ett särskilt behov av en mer tydlig och
enhetlig handlingslinje när det gäller jävsfrågorna på
chefstjänstemannanivå. När det gäller det enskilda
bolaget och affärsverket efterlyser utskottet en mer
ingående diskussion beträffande jävsfrågans känslig-
het men också en diskussion om huruvida det verkli-
gen finns ett behov av att departementets särskilda
kompetens kommer bolaget eller verket till godo.
Herr talman! Anledningen till att jävsfrågan är
särskilt komplicerad när det gäller departement-
stjänstemän med styrelseuppdrag i statliga bolag och
affärsverk är naturligtvis just det förhållandet att
staten uppträder i dubbla roller, både som myndig-
hetsutövare och som ägare. Det är inte bra att staten
är en av Sveriges största företagsägare.
I ett modernt samhälle behövs såväl ett privat nä-
ringsliv som en väl fungerande offentlig sektor. Det
finns i sig ingen konflikt mellan dessa. Men den of-
fentliga sektorns roll vid tillhandahållandet av helt
eller delvis skattefinansierade varor och tjänster bör
begränsas till ett finansieringsansvar och till uppgif-
ten att fastställa och säkra efterlevnaden av ett civil-
rättsligt regelverk. Varu- och tjänsteproduktion bör
företrädesvis ske i privat ägda företag som verkar i
konkurrens med varandra.
När offentlig sektor bedriver näringsverksamhet
samtidigt som skatte- och avgiftsfinansierad verk-
samhet är risken stor att skatte- och avgiftsfinansierad
verksamhet på något sätt får bekosta näringsverksam-
heten. Det är nämligen ofrånkomligt att de statligt
ägda företagen gynnas av sin ägare. I och för sig är
det inte så konstigt att en ägare gynnar sina företag,
men då måste man ha klart för sig att staten inte är
någon vanlig ägare. Bara exempelvis den statliga
beskattningsrätten ger en enorm fördel för de statliga
företagen i jämförelse med privata företag.
Offentliga och privata företag som agerar på kon-
kurrensmarknader har mycket olika förutsättningar.
Det är därför omöjligt att åstadkomma full konkur-
rensneutralitet. Genom att all statlig verksamhet i
praktiken ytterst garanteras av skatte- och avgiftsme-
del är kapitalet i ett statligt företag inte lika flyktbe-
näget vid t.ex. dålig lönsamhet som kapitalet i ett
privat företag. Varje krona i det privata företaget är
däremot alltid en riskerad krona som satsats med krav
på förräntning. Går ett privat företag dåligt flyr kapi-
talet. Går ett statligt företag dåligt pumpar staten
oftast bara in nya pengar. Den statliga verksamheten
kan faktiskt i all evighet finansieras med skatte- och
avgiftsmedel eller någon typ av förlusttäckning från
huvudmannen, dvs. staten.
Det finns många exempel, herr talman, på statliga
företag som fortsatt sin verksamhet åtskilliga år även
om de gått med förlust. Offentliga och privata företag
har dessutom helt olika möjligheter när det gäller
finansiering genom lån. Offentliga företag har större
möjligheter att på olika sätt få lägre ränta än vad
privata konkurrenter får hos affärsbankerna.
Riksdagens revisorer har granskat statens roll som
ägare av majoritetsägda bolag. Av granskningsrap-
porten Statens roll som ägare av bolag, 1997/98:2,
framgår att de olika mål som regeringen formulerat
för bolagen varierar påtagligt i tydlighetsgrad och att
det bara i ett fåtal fall finns övergripande syften for-
mulerade för bolagen, även i de fall bolagen har helt
eller delvis andra syften än rent kommersiella.
I rapporten framhålls vidare svårigheten att se en
konsekvens i principer som styr ägarutövandet. Rap-
porten konstaterar också att flera olika typer av eko-
nomiska krav ibland är otydligt formulerade och att
en icke oväsentlig del av de statliga bolagen anser att
man har som ekonomiskt mål att verksamheten skall
gå ihop utan subventioner från staten, men att det
därutöver inte finns något vinstkrav.
När det gäller styrelserna i de statliga företagen
understryker revisorerna principen att personer inom
ett departement som arbetar med ärenden rörande mål
och måluppföljning för det statliga företaget i fråga
inte skall sitta i styrelsen för företaget.
I ett särskilt yttrande till föreliggande gransk-
ningsbetänkande framhålls från Moderata samlings-
partiet och Folkpartiet liberalerna att varje lösning där
staten uppträder i olika roller, dels som myndighets-
utövare, dels som ägare, riskerar att skapa oklarhet
och att risk alltid föreligger att statens bolag gynnas
på andras bekostnad eller i vart fall att misstankar om
att så sker väcks.
Slutsatsen i yttrandet är att eget ägande gör det
svårare att med oväld utöva den statliga huvudrollen,
nämligen myndighetsutövningen, att det bl.a. därför
är olämpligt att staten äger företag samt att svårighe-
terna blir än större om staten i de egna företagen låter
sig företrädas av departementens tjänstemän snarare
än av personer som står fria från Regeringskansliets
myndighetsutövning.</pre><pre>Anf.  23  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag
som nybliven ledamot i konstitutionsutskottet finner
det både spännande och nästan lite högtidligt att få
ägna mig åt den traditionstyngda och viktiga gransk-
ningsuppgift som konstitutionsutskottet har. Det är
min förhoppning att granskningsarbetet skall kunna
leda till att vi får en bra regeringsverksamhet, en bra
förvaltningsverksamhet, men också insikt och insyn i
de här viktiga avsnitten.
Det betänkande som konstitutionsutskottet pre-
senterar i dag är enigt i formell mening. Moderata
samlingspartiet har avgett ett särskilt yttrande kring
jävsfrågan och jag skall senare återkomma till den.
Det är andra gången som konstitutionsutskottet
runt årsskiftet presenterar ett granskningsbetänkande
med administrativ inriktning. Förra gången var det
vid förra årsskiftet och i år är det någon månad in på
det nya året. Senare i vår kommer utskottet att för
riksdagen också presentera det granskningsbetänkan-
de som mer baserar sig på anmälningar. Tiden för att
få sin anmälan behandlad innevarande vår gick fak-
tiskt ut i går.
Även om betänkandet är enigt ryms många viktiga
frågor i det. Det är väl värt att ägna uppmärksamhet
åt vad som finns redovisat både i utskottets egna
skrivningar och i de bilagor som är redovisade som
svar på frågor som utskottet har ställt till Regerings-
kansliet i skilda sammanhang.
Herr talman! Jag vill säga att utskottet i det här
betänkandet har ägnat frågan om Regeringskansliet
som myndighet ganska stor uppmärksamhet. Det är
en fortsättning på ett tidigare granskningsarbete. Man
kan också konstatera att omorganisationen av rege-
ringen till en myndighet har pågått under en tid men
att det är för tidigt att dra slutsatser av det. Men uti-
från utskottets utgångspunkt är det viktigt att granska
hur Regeringskansliet är organiserat och hur det ar-
betar. Oberoende av vilken politisk inriktning rege-
ringen har är det viktigt för Sverige och riksdagen att
man har ett väl fungerande regeringsarbete och ett väl
fungerande regeringskansli.
Utskottet har också ägnat stor uppmärksamhet åt
organisationsfrågorna kring handläggningen av EU-
frågorna. EU-frågor är ju någonting som av naturliga
skäl har kommit att prägla riksdagens och regeringens
politiska arbete i stor utsträckning. Det är naturligtvis
också viktigt att regeringen, som i första hand före-
träder Sverige i EU-sammanhang, har en organisation
som innebär att man kan ta till vara Sveriges intressen
och har möjligheter att påverka beslutsprocess och
annat inom EU. Det finns en redogörelse i betänkan-
det för hur det nu är organiserat, och man kan där
konstatera att organisationen, effektiviteten och funk-
tionen har förbättrats allteftersom. Men det finns
säkert utrymme för ytterligare förbättringar.
Utskottet har också diskuterat att man skulle för-
söka följa ett ärende från starten, alltså nästan från
den informella starten, och sedan se hur det hanteras
genom de olika beslutslinjerna. Jag hoppas att vi skall
få utrymme och resurser för att göra det.
Utskottet har också tittat närmare på behandlingen
av riksdagens skrivelser till regeringen och på vilket
sätt de har följts upp. En ny företeelse för i år är att
utskottet också har begärt in och fått kommentarer till
hur regeringen har hanterat skrivelser från JO. Det
var en inriktning på granskningen som kom upp vid
ett tidigare tillfälle i utskottet. Där kan konstateras att
de beslut som JO har fattat och de skrivelser man har
lämnat in på olika sätt har föranlett åtgärder i propo-
sitioner och på annat sätt från regeringens sida. Detta
är ju en viktig bit av kontrollmakten. Via JO har den
enskilde medborgaren möjligheter att framföra sina
synpunkter eller klagomål och få dem behandlade på
ett korrekt sätt.
En annan fråga som utskottet också har behandlat
är regleringsbreven, alltså hur regeringen har omsatt
riksdagens beslut och intentioner i förhållande till de
myndigheter och olika organ till vilka man utfärdar
regleringsbrev.
Vidare har utskottet tittat närmare på protokollen
när det gäller förvaltningsfrågor och ägnat uppmärk-
samhet åt bl.a. permutationsärendena.
Herr talman! Jag tänkte naturligtvis också säga
någonting om jävsfrågan, som Jerry Martinger utifrån
det särskilda yttrandet uppehöll sig vid under ganska
lång tid. Det är inte min avsikt, och inte utskottets
heller, att diskutera huruvida det är bra att staten äger
företag eller ej. Den principiella frågan hör måhända
hemma i något annat sammanhang. Men jag kan inte
underlåta att säga att det faktiskt inte är på det sättet
att företag som staten äger försörjs med pengar och
kapital och får fortsätta hur som helst.
I betänkandet på s. 13 står det följande om rikt-
linjerna för statens företagsägande: "Riktlinjerna
innebär i korthet att kommersiella och fullt konkur-
rensutsatta företag skall förvaltas med krav på effek-
tivitet, avkastning på det kapital företaget represente-
rar och strukturanpassning. Den som förvaltar skall
med utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt
följa företagens utveckling och vidta de åtgärder som
behövs för att företagen skall uppfylla ovannämnda
krav."
Det är med hänsyn till den orättvisa beskrivning
som Jerry Martinger framförde i sammanhanget an-
geläget att få detta till protokollet.
Jävsfrågan är en intressant och viktig fråga. Ut-
skottet har diskuterat frågan ganska ingående. Ut-
skottet har kommit fram till att frågan inte skall lösas
på det sätt som Moderata samlingspartiet förordar i
sitt yttrande, nämligen att göra sig av med alla statliga
företag - då behöver man inte dras med jävsfrågan.
Min utgångspunkt är att det inte går att resonera på
det doktrinära sättet. Staten kommer på olika sätt att
äga företag. Med utgångspunkt i mina och många
andras politiska värderingar finns det ingen anledning
att sälja ut Telia eller förlora majoritetsinflytandet i
Telia. Vattenfall är ytterligare ett företag där staten
har all anledning att vara ägare.
Men det är naturligtvis viktigt att utöva ägarskapet
på ett korrekt sätt. Tjänstemän i Regeringskansliet, i
departementen, skall ha möjligheter att med utgångs-
punkt i deras kompetens delta i förvaltandet av före-
tagen, dvs. inneha styrelseuppdrag, men skall också
kunna återkoppla de erfarenheterna in i Regerings-
kansliet. Samtidigt måste man naturligtvis vara upp-
märksam på jävsfrågan i fråga om myndighetsutöv-
andet. Det gäller att se till att man inte hamnar i jävs-
situationer.
Frågan har inte uppstått i dag. Det finns inom Re-
geringskansliet regler med tanke på jävsförhållanden.
En tjänsteman som är styrelseledamot i ett företag
skall undvika att samtidigt delta i beredningen av ett
sådant ärende - särskilt myndighetsutövning.
Utskottet anser att det finns anledning att ytterli-
gare se över frågorna så att det blir en korrekt avväg-
ning, dvs. att undvika jävsförhållanden i fråga om
myndighetsutövning men samtidigt kunna ta till vara
kunskaper och insikter i statens förvaltande av företa-
gen.
Herr talman! Dagens betänkande är en anmälan
till kammaren. Jag hoppas att kammaren accepterar
denna anmälan - om det finns en formell grund att
yrka på det sättet.</pre><pre>Anf.  24  JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! En av anledningarna till att vi har ta-
git upp frågan om statligt ägande beror på att den
frågan i stor utsträckning hör samman med jävsfrå-
gan. Av rapporten från Riksdagens revisorer framgår
också att statens dubbla roller utgör ett speciellt pro-
blem.
Göran Magnusson läste upp ett stycke om vilka
riktlinjer det finns för statens företag. Det finns
många fina riktlinjer för de statliga företagen. Men
om vi tittar tillbaka på hur de statliga företagen har
skötts under årens lopp, kan vi faktiskt se åtskilliga
exempel på hur den ena miljonen efter den andra har
pumpats in i de företagen till absolut ingen som helst
nytta.</pre><pre>Anf.  25  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tillåter mig att tvivla på att den
moderata grundsatsen om att staten icke skall äga
företag är baserad på jävsproblemen. Jag har snarare
uppfattningen att jävsfrågan ger Moderata samlings-
partiet, och Jerry Martinger, en möjlighet att baserat
på deras politiska värderingsgrund ta upp den princi-
piella diskussionen om det statliga företagandet i den
här debatten. Från allmänpolitisk synpunkt har jag all
respekt för den ståndpunkten. Men man kommer inte
förbi själva jävsfrågan.
Min uppfattning är att staten alltid kommer att äga
företag. Det finns då anledning att i förvaltandet av
företagen, i utövandet av ägarskapet, i myndighets-
utövningen, beakta jävsförhållandena. Regler skall
skapas för att undvika en debatt om själva jävsfrågan,
så att det i stället kan bli en debatt om sakfrågorna i
varje företag.</pre><pre>Anf.  26  JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Vi moderater har en grundläggande
syn som innebär att staten inte skall äga företag på det
sätt som sker. Ett v skälen - det finns flera, och dessa
kan vi diskutera i ett annat sammanhang - är jävsfrå-
gan. Jävsfrågan har en mera övergripande betydelse.
Staten har en möjlighet att gynna sina företag på ett
sätt som man på det privata området inte har möjlig-
het till. Detta är en fråga som är nära besläktad med
de jävsfrågor vi har att handlägga här i dag.
Jag kan ge ett exempel. Staten förhandlar för när-
varande med Sydkraft om ersättning för stängning av
kärnkraftverket i Barsebäck. Statssekreterare Lars
Rekke är för statens räkning ansvarig för förhand-
lingarna. Vattenfall är Sydkrafts största konkurrent.
Rekke har också utsetts till ordförande i styrelsen för
Vattenfall. Hur skall Sydkraft i de förhandlingarna
kunna lämna staten några affärshemligheter när per-
sonen man förhandlar med dels företräder staten, dels
är ordförande hos den största konkurrenten? Det är en
mycket viktig fråga. Jag har tagit detta exempel för
att visa att jävsfrågor har stor betydelse i vår grund-
läggande syn att staten inte skall äga företag.</pre><pre>Anf.  27  GÖRAN MAGNUSSON  (s) re-
plik:
Herr talman! Jerry Martinger sade tidigare att det
finns åtskilliga exempel på att statliga företag har
kostat miljoner. Det finns naturligtvis exempel på
misslyckat statligt företagande eller andra svårigheter.
Nu finns det faktiskt misslyckanden även i andra
sektorer där staten inte har något inflytande. Det är
väl inte något absolut riktgivande argument.
Utskottet är enigt om att det finns problem och
svårigheter med jävsfrågorna. Jävsförhållandena
måste klaras upp. Det är definitivt inte möjligt att lösa
problemen genom att sälja ut de statliga företagen.
Den ambitionen hade den moderatledda regeringen
1991, och regeringen fick något slags fullmakt av
riksdagen att sälja ut alla statliga företag. Inte ens den
borgerliga regeringen klarade av detta - eller ville
inte göra, jag vet inte riktigt skälen. Vi får väl vara
glada i dag för att regeringen inte lyckades sälja Telia
vid det tillfället - priset är ju nu väsentligen högre.</pre><pre>Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! När vi i konstitutionsutskottet dis-
kuterade detta granskningsbetänkande, handlade en
stor del av våra diskussioner just om frågan om risken
för jäv när tjänstemän har styrelseuppdrag för statliga
bolag och affärsverk. Det är en svår och knepig fråga.
Det var vi alla överens om.
Det är naturligtvis bra att få en klarare ordning i
jävsfrågorna för departementstjänstemän. Det blir inte
lätt. Detta kände vi verkligen i våra diskussioner.
Jerry Martingers och Göran Magnussons inlägg visar
detta tydligt.
Herr talman! Det finns ett sätt att lösa problemet,
och det har Jerry Martinger redan berört. Det handlar
alltså om att med ett radikalt alexanderhugg avskaffa
de statliga företagen. Bort med dem! Utöver de posi-
tiva effekter man får av en avveckling är det dess-
utom så att varje lösning där staten uppträder i olika
skepnader - som myndighetsutövare och som ägare -
riskerar att skapa oklarhet. Det har vi många bevis på.
Risk finns alltid att statens bolag gynnas på andras
bekostnad, eller i varje fall finns det misstankar om
att så sker.
Detta illustrerar enligt min mening mycket tydligt
det olämpliga i att staten äger företag. Detta är en
uppfattning som Folkpartiet har drivit länge. Eget
ägande gör det svårare att med oväld utöva den statli-
ga huvudrollen, nämligen myndighetsutövningen.
Svårigheterna blir ännu större när staten i de egna
bolagen låter sig företrädas av departementets tjäns-
temän i stället för av personer som står fria från Rege-
ringskansliets myndighetsutövning.
Detta har jag tillsammans med moderaterna i kon-
stitutionsutskottet utvecklat i ett särskilt yttrande till
granskningsbetänkandet. Jag ser med stort intresse
och spänning fram mot hur vi skall klara av dessa
diskussioner i fortsättningen i KU.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)</pre><pre>8 §  Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
vid riksmötet 1998/99</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU12
Justitieombudsmännens ämbetsberättelse vid
riksmötet 1998/99 (redog. 1998/99:JO1)</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
Beslut</pre><pre>KU7 Säkerhetskontrollen vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Kammaren godkände utskottets anmälan.</pre><pre>Utskottets betänkande lades till handlingarna.</pre><pre>KU12 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
vid riksmötet 1998/99
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>9 §  Anmälan om interpellation</pre><pre>Anmäldes att följande interpellation framställts</pre><pre>den 2 februari</pre><pre>1998/99:145 av Birgitta Wistrand (m) till näringsmi-
nistern
AB Svensk Bilprovning</pre><pre>Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 9 februari.</pre><pre>10 §  Anmälan om fråga för skriftligt svar</pre><pre>Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar
framställts</pre><pre>den 2 februari</pre><pre>1998/99:309 av Gunilla Wahlén (v) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Export av begagnade kläder</pre><pre>Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 februari.</pre><pre>11 §  Kammaren åtskildes kl. 11.42.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes av
talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 §
anf. 20 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre><pre>Innehållsförteckning</pre><pre>1 §  Särskilt anordnad debatt om åtgärder för ökad tillväxt     1</pre><pre>Anf.  1  LARS TOBISSON (m)      1</pre><pre>Anf.  2  HANS ANDERSSON (v)     2</pre><pre>Anf.  3  MATS ODELL (kd)        4</pre><pre>Anf.  4  LENNART DALEÚS (c)     5</pre><pre>Anf.  5  KARIN PILSÄTER (fp)    6</pre><pre>Anf.  6  MATZ HAMMARSTRÖM (mp)  8</pre><pre>Anf.  7  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s)    9</pre><pre>Anf.  8  LARS TOBISSON (m)      11</pre><pre>Anf.  9  HANS ANDERSSON (v)     12</pre><pre>Anf.  10  MATS ODELL (kd)       12</pre><pre>Anf.  11  LENNART DALÉUS (c)    13</pre><pre>Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp)   14</pre><pre>Anf.  13  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) 14</pre><pre>Anf.  14  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s)   15</pre><pre>Anf.  15  LARS TOBISSON (m)     16</pre><pre>Anf.  16  HANS ANDERSSON (v)    16</pre><pre>Anf.  17  MATS ODELL (kd)       16</pre><pre>Anf.  18  LENNART DALÉUS (c)    17</pre><pre>Anf.  19  KARIN PILSÄTER (fp)   17</pre><pre>Anf.  20  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) 17</pre><pre>Anf.  21  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s)   18</pre><pre>2 §  Justering av protokoll     18</pre><pre>3 §  Anmälan om uteblivet svar på interpellation        18</pre><pre>4 §  Anmälan om fördröjt svar på interpellation 18</pre><pre>5 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från
Europeiska kommissionen 18</pre><pre>6 §  Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott m.m.        19</pre><pre>Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU7  19</pre><pre>(Beslut fattades efter 8 §.)    19</pre><pre>7 §  Granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning 19</pre><pre>Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU10 19</pre><pre>Anf.  22  JERRY MARTINGER (m)   19</pre><pre>Anf.  23  GÖRAN MAGNUSSON (s)   21</pre><pre>Anf.  24  JERRY MARTINGER (m) replik    22</pre><pre>Anf.  25  GÖRAN MAGNUSSON (s) replik    22</pre><pre>Anf.  26  JERRY MARTINGER (m) replik    22</pre><pre>Anf.  27  GÖRAN MAGNUSSON  (s) replik   23</pre><pre>Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp) 23</pre><pre>(Beslut fattades efter 8 §.)    23</pre><pre>8 §  Justitieombudsmännens ämbetsberättelse vid riksmötet
1998/99 23</pre><pre>Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU12 23</pre><pre>Beslut  23</pre><pre>KU7 Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott m.m.        23</pre><pre>KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning 23</pre><pre>KU12 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse vid riksmötet
1998/99 23</pre><pre>9 §  Anmälan om interpellation  23</pre><pre>10 §  Anmälan om fråga för skriftligt svar      23</pre><pre>11 §  Kammaren åtskildes kl. 11.42.     24</pre>