
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1998/99:38</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 17 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 17.58</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>19.00 - 21.28</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>---------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 11 december.</pre><pre>2 §  Anmälan om kompletteringsval till arbets-
marknadsutskottet</pre><pre>Andre vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen
vakans anmält Björn Kaaling som ledamot i arbets-
marknadsutskottet efter Ingvar Johnsson.</pre><pre>Andre vice talmannen förklarade vald till</pre><pre>ledamot i arbetsmarknadsutskottet
Björn Kaaling (s)</pre><pre>3 §  Meddelande om val</pre><pre>Andre vice talmannen meddelade att val till Stats-
rådsarvodesnämnden och styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens Jubileumsfond skulle företas vid mor-
gondagens sammanträde.</pre><pre>4 §  Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:</pre><pre>Interpellation 1998/99:33</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:33 av Carina Hägg (s) om
lokalisering av EU-organ till Sverige.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
19 januari 1999.
Skälet till dröjsmålet är att en debattdag som pas-
sar både interpellanten och mig inom föreskriven tid
inte stått att finna.
Stockholm den 14 december 1998
Pierre Schori</pre><pre>Interpellation 1998/99:62</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:62 av Berit Jóhannesson
(v) om JAS-export till Sydafrika.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
19 januari 1999.
Skälet till dröjsmålet är att riksdagen inte har fler
interpellationstillfällen innan juluppehållet.
Stockholm den 14 december 1998
Pierre Schori</pre><pre>Interpellation 1998/99:75</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:75 av Peter Pedersen (v)
om momsen på spelarköp.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
26 januari 1999.
Skälet till dröjsmålet är att jag befinner mig i
Bryssel vid nästkommande tidpunkt för interpella-
tionssvar den 19 januari 1999.
Stockholm den 10 december 1998
Ulrica Messing</pre><pre>Interpellation 1998/99:76</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1998/99:76 av Peter Pedersen (v)
om sexismen inom idrotten.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
26 januari 1999.
Skälet till dröjsmålet är att jag befinner mig i
Bryssel vid nästkommande tidpunkt för interpella-
tionssvar den 19 januari 1999.
Stockholm den 10 december 1998
Ulrica Messing</pre><pre>5 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Andre vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Ändrat förslag till direktiv om införande av en ord-
ning för erkännande av examensbevis för de for-
mer av yrkesverksamhet som omfattas av direkti-
ven om liberalisering och övergångsåtgärder; en
ordning som kompletterar den generella ordning-
en för erkännande av examensbevis KOM (98)
640
Ändrat förslag till rådets förordning om införande av
en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa
oblekta vävnader av bomull med ursprung i Folk-
republiken Kina, Egypten, Indien, Indonesien  och
Pakistan, ett slutgiltigt uttag av den preliminära
tullen samt om avslutande av antidumpningsförfa-
randet rörande import av dessa vävnader med ur-
sprung i Turkiet KOM (98) 540</pre><pre>6 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
1998/99:Sk14-Sk16 till skatteutskottet
1998/99:Ju9 och Ju10 till justitieutskottet</pre><pre>7 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
1998/99:MJU1 och MJU2</pre><pre>8 §  Beslut rörande utskottsbetänkande som
slutdebatterats den 16 december</pre><pre>SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering</pre><pre>Andre vice talmannen meddelade att arbetsmark-
nadsutskottets betänkande AU1 samt näringsutskot-
tets betänkanden NU1, NU2 och NU3 skulle avgöras
i ett sammanhang efter avslutad debatt.</pre><pre>9 §  Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt
arbetsmarknad och arbetsliv</pre><pre>Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU1
Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop.
1998/99:1 delvis)</pre><pre>Anf.  1  KENT OLSSON (m):
Fru talman! Jag känner mig när jag går upp i den
här salen i dag ungefär som betjänten i den berömda
sketchen Grevinnan och betjänten, som när grevinnan
frågar vad som skall ske svarar: "The same procedure
as last year - the same procedure as every year."
När nu regeringen presenterar sin budget för
femte gången sedan makttillträdet 1994, inräknat
vårpropositionerna, är detta det nionde budgetförsla-
get utan några som helst idéer om hur arbetslösheten
skall kunna minska.
Detta är tragiskt, fru talman, när cirka en halv
miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Till
denna halva miljon skall läggas de arbetslösa som går
i kunskapslyftet och de som är förtidspensionerade av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Dessutom vet tiotu-
sentals att de snart blir varslade eller har blivit varsla-
de.
Dessutom flyr företagen Sverige. Astras huvud-
kontor flyttas till London. Stora Enso lägger sitt hu-
vudkontor i Finland. Merita-Nordbanken flyttar också
till Finland. Ericsson flyttar huvudkontoret m.m.
Varslen fortsätter att öka. Stena Line har varslat
300. I Volvo riskerar 6 000 att mista jobbet. Inom
försvarsindustrin hotas upp till 5 000 jobb.
Situationen är alltså mycket allvarlig. Med denna
oroväckande situation, med den höga arbetslösheten,
de ökande varslen och utflyttningen av företag från
Sverige - vad gör då regeringen? Jo, i princip ingen-
ting. Precis som tidigare står den handfallen. Ingen-
ting sker.
Jo, tre statsråd har skrivit en debattartikel. Rege-
ringen skriver debattartiklar om att man skall öka
sysselsättningen men ingenting om hur det skall ske.
Man säger att hinder för tillväxt måste undanröjas, att
det måste löna sig att arbeta och att man vill ha låga
skatter. Det är inget konkret, men ändå något. Förslag
skall komma senare. Detta har vi ingenting emot,
även om vi hade förväntat oss att några förslag skulle
komma under den här tiden.
Det här har vi sagt länge, dvs. att vi skall ha låga
skatter och att det skall ske förändringar för företa-
gen. Men då har inte Socialdemokraterna ansett att
dessa förändringar varit viktiga, utan de har i stället
kritiserat oss för att vilja sänka skatter.
Det intressanta är att om detta sägs det ingenting i
budgetpropositionen. Men det kanske är regeringens
linje att debattera i Dagens Nyheter. Debatt är bra,
men har man makten måste man visa handling. De
arbetslösa får inte fler jobb av debattartiklar - det får
de om regler förändras och om företagarna ges bättre
villkor.
Fru talman! Jag sade tidigare att regeringen inte
gör något för att arbetslösheten skall minska och att
man i årets budgetproposition står tomhänt. Fru tal-
man! Det var en liten överdrift. Man föreslår nämli-
gen att API och ALU ersätts av en ny åtgärd, ar-
betspraktik. Det är alltså regeringens stora nyhet i
årets budgetproposition, att man sammanslår två
åtgärder till en åtgärd.
Med en halv miljon arbetslösa innebär regering-
ens nytänkande att dessa två åtgärder, som jag tidiga-
re sagt, är det enda nya. Detta är regeringens politik
för att minska arbetslösheten. I övrigt är det kon-
junkturen som skall minska arbetslösheten, och de
arbetslösa får vänta till våren innan nya förslag kom-
mer.
De förslag som kommer skall väl först förhandlas
inom regeringen, med facket och med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, så vi får väl se vad som återstår efter
dessa förhandlingar.
Det man kan notera om i stort sett det enda av re-
geringens förslag är dessutom att det inte heller lyck-
ades passera utskottet, dvs. att man ändrade på finan-
sieringen i den här delen.
För Sveriges alla arbetslösa får vi hoppas att mi-
nistrarna Rosengren och Sahlin tar till sig de förslag
som de borgerliga partierna i denna kammare lagt,
även om utskottsmajoriteten nu säger nej till våra
förslag. Det är ju inte ovanligt att de återkommer, och
då säger man ja så småningom.
De fyra och ett halvt åren som regeringen har haft
makten har inte varit speciellt lyckade. I denna kam-
mare har vi haft det ena konstiga förslaget efter det
andra. Vem minns inte RAS - riktat anställningsstöd?
Det var en mycket dyr åtgärd som gav oerhört få
jobb. Det var kostsamt men ineffektivt.
Vi har också haft en del andra förslag som rege-
ringen nu själv inser inte har varit så lyckade. OTA
var ett förslag som nu är på väg att försvinna. Gene-
rationsväxlingen gav knappast några som helst nya
jobb, men ett antal människor försvann från arbets-
marknaden. Därmed såg det bättre ut i statistiken.
Det finns andra oroande åtgärder kring detta. I
årets budget har Miljöpartiet motionerat om ett s.k.
sabbatsår eller friår. I utskottstexten står det att man
skall undersöka detta om utrymme finns. Gör inte
ännu ett misslyckat experiment för att minska ar-
betslösheten genom att ta ut folk från arbetsmarkna-
den! Från moderaternas sida ser vi det som så, att det
är åtgärder inom arbetsmarknaden som man skall
vidta.
Regeringen, som så kapitalt har misslyckats med
att få upp sysselsättningen, tycker dock att det är bra
att prata om sysselsättningen utomlands. EU-länderna
skall efter svenskt initiativ ha sysselsättningspakter
med nationella handlingsplaner. Varför lägger stats-
ministern sin tid på detta, och till vilken nytta? Inte
ger det fler jobb. En handlingslös regering i Sverige
pratar mycket i EU om sysselsättning. Är det för att
försöka få någon att tro att regeringen är handlings-
kraftig som man gör på detta vis? Mer energi på
hemmaplan och mindre prat om sysselsättningskom-
missioner och pakter i EU skulle nog de svenska
arbetslösa föredra.
Göran Persson har också i budgeten lovat att den
öppna arbetslösheten skall ned till 4 % år 2000. I dag
är den öppna arbetslösheten 5,3 % och den totala
arbetslösheten ca 10 %. Det man kan konstatera är att
finansministern efter valet har tvingats att skära ned
sina antaganden om tillväxten. De före valet så ljusa
prognoserna om Sveriges framtid har visat sig inte
alls hålla. Den massarbetslöshet som vi moderater
varnade för skulle komma att permanentas blir allt-
mer permanent. Regeringen står, som jag tidigare har
sagt, handfallen och har inga andra förslag än att
ALU och API skall bli en arbetspraktik. Till dessa
dystra framtidsutsikter skall dessutom läggas att allt-
fler välutbildade framför allt civilingenjörer flyttar
utomlands, och de kommer inte hem igen.
Vi kan dessutom konstatera att vi trots denna stora
arbetslöshet ändå har en situation där företagen har
svårt att få anställda. Vi har flaskhalsproblematiken,
som vi moderater i denna kammare år efter år efter år
har varnat för. Det väsentliga för regeringen har varit
ett volymmål i arbetsmarknadspolitiken, i stället för
att explicit utbilda människor till de yrken där de kan
få jobb.
Enligt en rapport från SAF uppger sig sju av tio
arbetsgivare ha problem med rekryteringen. Sju av tio
arbetsgivare uppger sig ha problem med rekrytering-
en i ett land med över en halv miljon arbetslösa. Det
vi kan konstatera är att man även här har misslyckats
från regeringens sida. Det har inte kommit någon
kompetensutvecklingsplan, som vi talade om tidigare.
Vi kan också konstatera att nyföretagandet har mins-
kat med 21 % jämfört med förra året.
Låt oss titta på en sammanfattning kring hur situ-
ationen ser ut. Vi har alltså över 500 000 arbetslösa.
Kunskapslyftet tar dessutom undan folk från arbets-
marknaden, och vi har förtidspensioneringar. I vår-
prognosen från AMS förutspådde man 60 000 nya
jobb. Nu, i höstprognosen, förutspår man 33 000 nya
jobb. Vi kommer att ha en total arbetslöshet, beräknar
AMS, på 10,3 % 1999.
Jag kan, fru talman, medge att det inte var vackra
ord kring regeringens politik. Man kan kanske säga
att det är typiskt moderater att svartmåla. Låt mig då
ge ett par citat från Aftonbladet den 27 november.
Där står det bl.a. följande: "Trots högkonjunkturen
står fortfarande 403 772 människor utan ordinarie
jobb. Det är som om alla i Göteborg skulle vara ar-
betslösa. Den ljusa bilden av strålande tider och ex-
pansion som basunerades ut från valrörelsens talar-
stolar stämmer inte längre med verkligheten." Det
står vidare: "Socialdemokraternas dundermiss i valrö-
relsen var att inte diskutera eller ha några visioner i
den gamla paradgrenen: sysselsättningen. Det är en
gåta att regeringen inte satsar på en framtidsuppgörel-
se om kunskaps- och kompetensutveckling. - - - Det
sämsta som kan hända är att regeringen nu som under
vågdalen 1997 passivt tittar på och hoppas att allt ska
lösas av sig självt. Sådana fasoner håller inte."
Detta är skrivet av det regeringen närstående or-
ganet Aftonbladet. Det är knappast så att jag är ensam
i min kritik. Det kanske svider än hårdare att Afton-
bladet säger precis samma saker som jag säger från
denna talarstol. Det är en socialdemokrati utan idéer
och utan framtidshopp, vilket inte ger de arbetslösa
något hopp.
Mot denna politik utan innehåll och utan hopp för
de arbetslösa står den politik som vi moderater under
ett antal år har förordat - den politik som vi har tagit
upp i motioner och i särskilda yttranden, och i reser-
vationer tillsammans med kd och Folkpartiet. Vad är
då utmärkande för vår politik?
För det första har vi vår jobballians. Vi konstate-
rar att arbetslösheten, som jag tidigare har sagt, är
vårt största ekonomiska problem. Vi har presenterat
ett sjupunktsprogram för att vända denna utveckling.
Det sjupunktsprogrammet innehåller sänkta skatter på
arbetande och företagande, särskilda skattelättnader
för hemnära tjänster, minskat krångel för företagen,
modernisering av arbetsmarknadsreglerna, möjlighet
för företagen att använda euro här och en förnuftig
energipolitik. Vi vill också göra Sverige till ett spjut-
spetsland inom IT.
Det skall bli intressant att se när regeringen pre-
senterar sin tionde budget - vårpropositionen - hur
mycket av detta som kommer med. Därför skall det
bli intressant att höra arbetsmarknadsutskottets ordfö-
rande Johnny Ahlqvist när han går upp i talarstolen.
Han kommer antagligen att säga att oerhört många av
våra förslag är orealistiska. Men jag är ganska över-
tygad om att en hel del av dem återkommer till våren.
Vi ser alltså sysselsättningen som ett stort pro-
blem. Sysselsättningen måste öka. Det måste ges
förutsättningar för att skapa fler riktiga arbeten och
växande företag. Framför allt småföretag måste ges
förbättrade regler, så att de kan växa. Vi ser avregle-
ringen av arbetsmarknaden som oerhört väsentlig,
och likaså att vi utformar en ny arbetsrätt där turord-
ningsreglerna måste ändras. Det skall finnas möjlig-
het till provanställningar, och den fackliga veteorätten
vid entreprenader måste slopas. Förbud bör införas
mot blockad av enmansföretag. Vi ser i dag bl.a. på
taxi i Örebro hur situationen är. Moderniseringen av
arbetslöshetsförsäkringen, m.m., måste ske snabbare.
Vi måste få arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ger
jobb - inte arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
finns till för att ge en bättre statistik.
Fru talman! Vi ser alltså en tydlig skillnad mellan
den moderata inriktningen på politiken och den soci-
aldemokratiska inriktningen. Jag är säker på att det
kommer att bli än tydligare under denna debatt i
kammaren.
Låt mig avslutningsvis, fru talman, få säga att jag
givetvis står bakom alla de reservationer som vi mo-
derater har. För att vinna tid yrkar jag bifall bara till
reservation nr 1 och reservation nr 5.</pre><pre>Anf.  2  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Snacka om the same procedure, Kent
Olsson! Det var en raspig grammofonskiva.
Jag skall börja med ett citat: "Den enskildes per-
sonliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten.
Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten
till arbete - - -." Regeringsformen 1 kap. 2 §.
Vi är representanter för det allmänna. Vi har un-
der hela 90-talet misslyckats. Detta är en oerhört
dramatisk situation.
Man kan prata om bluffstatistik. Man kan syna
olika former av sysselsättningsstatistik - AKU, AMS,
Konjunkturinstitutet och SCB-prognoser. De är upp
och ned, olika för olika branscher. Resultaten blir
olika beroende på mätperioder. Vad vi dock kan se är:
· att de fasta heltidsjobben egentligen har minskat
under en lång period,
· att alla sysselsättningstillfällen vi kan uppbringa
har minskat under 90-talet,
· att korttidsjobben har ökat,
· att övertiden slår rekord samtidigt som vi har
massarbetslöshet.</pre><pre>Nu tror herr Attefall att han har upptäckt någon-
ting nytt, ser jag i Dagens Nyheter. Han ser att en del
av sysselsättningsuppgången från mitten av 90-talet
beror på minskad sjuknärvaro. Så är nämligen sam-
banden: När man drar åt svångremmen i sjukförsäk-
ringen och sätter in karensdagar får vi sjuknärvaro.
Då mår folk dåligt. Man är på jobbet fast man är sjuk.
När vi får bättre förtroende för ekonomin, när männi-
skor mår bättre och när vi får bättre socialförsäkringar
kan folk utnyttja dem som de skall, och det blir sjuk-
frånvaro. Det är inget konstigt med det.
På samma sätt är det med övertidsfrågan. Vi har,
tycker jag, ett slags stöld av riktiga arbetstillfällen
genom att vi har massövertid samtidigt som vi har
massarbetslöshet.
Låt oss på allvar diskutera sysselsättningsstatisti-
ken. Låt oss inte göra den till dåliga slagträn i debat-
ten om vårt gemensamma misslyckande.
Arbete handlar om människors försörjning och
delaktighet. Det handlar väldigt mycket om makt. Det
handlar om den välfärd vi har möjlighet att bygga
upp. Det handlar om individers frihet. Det är möjlig-
heten till tillväxt. Det är instrumentet mot klyftor,
fattigdom, segregation och också mot budgetunder-
skott.
Wigforss hade rätt: Vi kan aldrig bli så fattiga att
vi inte har råd att arbeta.
Arbete och sysselsättning skall ställas mot behov
och efterfrågan. Det är grunden. Om vi inte kan till-
fredsställa behov, om vi inte har någon efterfrågan, då
kommer vi inte heller att ha sysselsättning. Vi skall
alltså upprätthålla en hög ekonomisk aktivitet, inves-
tera för framtiden på ett hållbart sätt samt skaffa oss
en god konkurrenskraft med hög kompetens och hög
produktivitet. Den produktiva rättvisan, delaktighet,
är Vänsterpartiets politik för tillväxt mot obalanser
och ökade klyftor i vårt samhälle.
Men detta kan vi vara överens om, Kent Olsson:
Vi måste öka sysselsättningen! Jag har sagt det här i
fem år. Jag har kritiserat samtliga regeringar som jag
har upplevt i den här salen för otillräcklig politik.
Men när man tittar på vad som skulle vara effek-
tivt måste man förstå vad som är arbetslöshetens
orsaker. Till stor del beror den på ett efterfrågeras, då
politiken lades om till att bekämpa inflation och inte
ha full sysselsättning som mål. Det skedde i Sverige i
början av 90-talet och är en effekt av den EMU- och
EU-anpassning som vi har genomgått. Denna brukar
ju högern applådera.
En häftig åtstramning av den offentliga sektorn
sparkade bort hundratusentals människor ur välfärds-
sektorn samtidigt som det privata näringslivet inte
kunde suga upp någon arbetskraft. Kan man tänka sig
maken till kontraproduktiv politik?
Omställningen i näringslivet har varit otillräcklig.
Devalveringspolitiken har varit förödande. Vi är kvar
i en gammal industristruktur, och det är det vi nu ser
när stora svenska transnationella företag som överle-
ver flyttar ut eller rationaliserar. Vi har alldeles för
lite miljöomställning och alldeles för lite investering i
humankapital.
Vi har fått en just in time-arbetsmarknad med pre-
cis det som högern och moderaterna brukar vilja ha:
flexibilitet. Det drabbar den enskilde. Ta jobb den dag
det finns! Ta jobb så många timmar det finns! Ar-
betsgivaren bestämmer. Det skall inte finnas något
särskilt uppsägningsskydd. Låt staten betala praktik-
löner! Låt staten ordna anpassade arbetsplatser! Säg
upp på direkten! Låt inte arbetslivet i sig och arbets-
givarna ha något socialt eller finansiellt ansvar för
arbetskraften annat än när den exploateras för goda
vinster!
Detta är en djupt ideologisk fråga. Det är en fråga
om makten i vårt samhälle.
Uteblivna skatteväxlingar, utebliven arbetstidsre-
form - ja, det finns väldigt mycket som förklarar den
ökade arbetslösheten i hela Europa och i Sverige.
Borgerlighetens recept i reservation 1 - som jag
vill kalla för SAF-alliansen, för det är verkligen en
rejäl avskrift av SAF - är en nattstånden och ineffek-
tiv politik: Sänk skatten, sänk skatten, sänk skatten!
Individuell lönebildning, bortre parentes i a-kassan,
sämre villkor i a-kassan, hårdare kvalifikationsvillkor
i a-kassan, större egenfinansiering i a-kassan - vad
blir det för jobb?
När Sverige hade full sysselsättning hade vi en
mycket generös a-kassa. Där sitter inte problemet.
Ta bort arbetsrätten! Ta bort stora delar av arbets-
rätten! Ta bort turordningsreglerna i LAS! Vad har vi
då kvar? Jo, godtycklighet och arbetsgivarmakt. Säg
det i stället för att prata om modern arbetsrätt!
Det är klart att Moderaterna är värst, men kd och
Folkpartiet är också med på båten. Folkpartiets gamla
allians med TCO, tjänstemannarörelsen - var är den?
Kristdemokraterna vill i och för sig inte visa så
mycket av den kristna moralen. Men det jämlika
människovärdet och Bergspredikan, är det männi-
skors otrygghet? Är det arbetsgivarmakt? Är det
sänkt skatt för de rika? Kom ihåg liknelsen om nåls-
ögat och att ta sig till himmelriket! Jag tycker inte att
detta är en politik för rättfärdighet. Annars finns det
fortfarande en del inslag hos kristdemokraterna som
går i rätt riktning. När det gäller handikappade och
andra är det precis som på den gamla goda tiden med
Dan Ericsson i utskottet.
Det går att lösa arbetslöshetsproblemet. Kalla in
alla som slavar, så är ingen arbetslös. Eller också gör
man arbetsmarknaden till en fri marknad, precis som
när vi säljer äpplen och fisk. Låt det vara en fri mark-
nad, och så får det gå som det går! Vi kommer aldrig
att ställa upp på det. Då får vi just obalanser: segre-
gation mellan svenskar och invandrare, segregation
mellan män och kvinnor, segregation mellan storstä-
der och glesbygd. Vi kommer aldrig att ställa upp på
det. Ökad makt för kapitalet och minskad för arbetet
- aldrig. Det är ett led i en strategi för att krossa fack-
föreningsrörelsen. Vi kommer aldrig att ställa upp på
det.
Vänsterpartiets grundsyn och inriktning finns i vår
sysselsättningsmotion. Den handlar väldigt mycket
om allmän sysselsättningspolitik - ekonomisk politik,
näringspolitik, innovationspolitik, regionalpolitik och
skattepolitik. Vi är överens om att vi måste ha syssel-
sättningstillväxt. Vi måste också få arbetstidsförkort-
ning. Även om vi får fram alla de arbetade timmar vi
vill ha kommer det inte att räcka till. Vi måste fördela
de ökade timmarna mera rättvist.
Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som är rejält
inriktad på tillväxt och kompetens. Vi har stått för det
länge. Då måste det också finnas rörlighet. Jag förstår
inte kd och Centern som säger nej till rörlighetssti-
mulerande åtgärder och flyttningsbidrag. Regional-
politik, kommunpolitik och näringspolitik skall ge oss
möjlighet att leva i hela Sverige, men arbetsmarkna-
den skall vara rörlighetsstimulerande. Ni tänker fel.
Sysselsättningsmålen är mycket bra, men det
kommer att bli oerhört tufft att komma dit. Prognosen
har skrivits ned redan nu. Och det beror inte på rege-
ringens misslyckande, Kent. Det beror på en interna-
tionell konjunkturnedgång. Den skrivs ned i hela EU
och i hela OECD-området. Men det är illa nog att det
finns så lite av konstruktiva bidrag; det kan jag hålla
med om.
Vi vill ha en decentralisering. Vi vill inte ha för-
sökskommuner och frilän; vi vill ha decentralisering
och regelförenkling, Johnny Ahlqvist. Vi har pratat
om det tidigare. Nu måste vi snart komma till skott.
Vi vill ha ned volymkraven. Vi vill ha en effektiv
tillväxtinriktad arbetsmarknadspolitik. Men se till att
vi inte får utförsäkring när vi utmönstrar volymåtgär-
der.
Vi vill ha kompetensutveckling som en första
rangens åtgärd i arbetslivet och för de arbetslösa. Vi
vill samordna närings-, arbetsmarknads- och delvis
socialpolitiken. Vi måste nämligen ta hand om dem
som inte orkar med att vara rörliga på en tillväxtin-
riktad marknad, utan att de skall försäkras ut.
Det finns bruk för alla, heter ett bra projekt i Ska-
raborg. Det slåss jag för att det skall få vara kvar. Det
hotas till sin existens. Den typen av initiativ måste få
leva för att människor skall kunna tas om hand och så
att vi kan få upp aktiviteten och slippa marginalisera
människor.
Vi behöver mycket mer kostnadsansvar från fö-
retagen. De skall betala praktik, de skall betala lär-
lingssystem, de skall betala anpassade arbetsplatser.
De skall vara med och investera i det nya humanka-
pitalet. De skall också ta hand om människor som har
exploaterats, skadats, blivit trötta, inte orkar längre.
De människorna skall inte bara avpolletteras till en a-
kassa, som moderaterna vill skall täcka jättekort tid,
och sedan slängas ut i någonting, jag vet inte vad.
Samhället skall inte i sina sjukförsäkrings- och a-
kassesystem, genom AMS-politik eller genom kom-
munernas kassa behöva ansvara för allt detta. Det är
en klyfta vi har fått mellan privat sektor av kapital-
starka intressen, svaga människor ekonomiskt sett,
som inte har några resurser, och samhällskassor där
det är ebb. Det är en orimlig samhällstillvaro, som
inte präglas av solidaritet.
Arbetsmarknadsutbildning behöver vi mycket mer
av, mycket mer av långsiktighet. Men inte enbart
genom arbetsmarknadspolitiken, utan också från
arbetsgivarna. Titta på kommuner och landsting:
Sparka ut folk 1993, 1994 och 1995! Skrik 1996 och
1997: Vi har inget folk! Det måste arbetsmarknads-
politiken betala åt oss.
SCB ger en prognos på 100 000 människor inom
vård- och omsorgsarbete utan kvalificerad utbildning
år 2010. Det rör sig om 25 000 sjuksköterskor, för att
inte tala om IT-personal. Det är en ynkedom att ar-
betslivet i sitt marknadsmisslyckande inte klarar av
att förse oss långsiktigt med den kompetens vi behö-
ver.
Fru talman! Låt mig också säga att jag är mycket
dyster över ministerfrånvaron. Den kan i dag möjligt-
vis motiveras med USA:s aggression när det gäller
Irak. Men frånvaron var känd redan i går på kammar-
kansliet, och jag tror inte att Rosengren är synsk. Han
visste nog inte om Clintons attacker. Jag tycker att
när arbetslöshetsmålet för år 2000 har visat sig falla,
när sysselsättningsprognosen är nedskriven i förhål-
lande till budgeten, när vi har ett nytt departement,
med två ministrar som håller på att omorganisera sig,
när Rosengren i Svenska Dagbladet och i TT-intervju
talar om att arbetsmarknadspolitiken skall läggas om
- mycket som jag vill - vore det att visa respekt för
riksdagen att vara här när vi skall föra vår stora sys-
selsättnings- och arbetsmarknadspolitiska debatt. Då
hade det inte behövt bli the same procedure as last
year, Kent Olsson.
Budget diskuterar vi nu, och det har vi diskuterat
tidigare. Vi har sett Mikael Odenberg inför hela
svenska folket försöka förklara den budgetpolitik som
moderaterna står för. Det var svettigt.
Låt mig bara nämna de partier som säger att rege-
ringen gör för lite. Egentligen är jag ledsen, för jag
står bakom den politiken, och vi gör inte tillräckligt
mycket. Jag skall slåss för att vi gör mer.
Moderaterna minskar utgifterna med 10 miljarder,
om jag lägger ihop utgiftsområde 13 och 14. Grattis
de arbetslösa! Kristdemokraterna minskar med 14
miljarder. Grattis! Det finns vissa skattesänkningar
som kompenserar en del där. Centern minskar med 3
miljarder, fast man vill ha mer dyr kompetensinriktad
arbetsmarknadspolitik. Och Folkpartiet sticker till
med en minskning på 4,7 miljarder.
Ändå har man räknat dubbelt. Generationsväxling
tar vi hän. Det vill vi inte ha. Jaha, vad ger det då?
Det ger väl a-kassa i stället för a-kassa till pension.
OTA tar vi bort nu, inte om ett år. Det ger pengar.
Vadå då? Det blir väl a-kassa i stället för OTA-kassa.
På punkt efter punkt är det så här. För att inte tala
om moderaterna, ni spar miljardbelopp på a-kassan
redan 1999 genom en bortre parentes. Ut med folk!
Men de skall ju inte behöva gå på socialbidrag. Vem
skall betala för dem då? Kommunerna, finansiering-
sprincipen, staten? Då belastar de väl något annat
konto. Vilket? Ni har inte räknat på det.
Moderaterna spar på arbetslivsforskning och Ar-
betarskyddsstyrelsen, 610 miljoner, hur som helst.
Goddag-yxskaft. Sparar från den 1 januari på lång-
siktiga forskningsprojekt, stor personal. Skall de
sparkas omedelbart? Tror ni att ni har fått bort arbets-
rätten redan?
Ni har bara plockat från anslagen och sagt här be-
höver vi lite pengar till något annat. Det är inte bra att
politiska partier, stora oppositionspartier, beter sig på
det sättet. Det gör hela den här debatten meningslös.
Det är så oseriöst. Dynamiska effekter och menings-
lösheter.
Men det ligger en hel del ideologi i det. Hur kan
moderaterna halvera Arbetarskyddsstyrelsen? Förstår
ni vad det betyder? Har ni ingen respekt för arbets-
miljöfrågor, för Yrkesinspektionen och sådant?
Fru talman! Vänsterpartiet har ställt sig bakom
budgeten, och det står vi fast vid. Vi har i särskilda
yttranden och i en reservation vi har lagt i förhållande
till politikens inriktning talat om hur otillräcklig den
här politiken är. Jag tror att socialdemokratin är över-
ens med mig om det. Jag förutsätter att de diskussio-
ner som nu kommer att pågå fram till vårbudgeten,
och i och för sig ytterligare en tid framöver, när vi
lägger fast politiken på lång sikt den här mandatperi-
oden, skall präglas av den produktiva rättvisan. Sys-
selsättningstillväxt utan ökade klyftor. Sysselsätt-
ningstillväxt utan kärnkraftsraseri, däremot med mil-
jöhänsyn. Sysselsättningstillväxt i hela landet, utan att
få klyftor mellan könen, etniska klyftor, mellan dem
som är helt funktionsdugliga och de som har funk-
tionshinder i arbetslivet. Sysselsättningstillväxt utan
att kapitalmakten ökar. Låt oss både öka det demo-
kratiska inflytandet och människors förmåga att för-
sörja sig. Då lär man hålla sig långt borta från SAF-
alliansens förslag.
Fru talman! Jag yrkar bifall enbart till reservation
nr 1, förlåt nr 2 menar jag, trots att jag hade ett flertal
andra goda alternativ att rösta på. Men ni vet att jag
står bakom dem ändå.</pre><pre>I detta anförande instämde Tanja Linderborg, Pe-
ter Pedersen, Lena Olsson, Gunilla Wahlén, Camilla
Sköld, Carlinge Wisberg och Sven-Erik Sjöstrand
(alla v).</pre><pre>Anf.  3  KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Ibland kan felsägningar vara mer än
tillfälligheter. På något sätt uppfattade jag kanske att
Hans Andersson tycker att vår politik är riktigt bra.
Framför allt blev jag mycket förvånad när han i
kammaren säger att han står bakom socialdemokra-
ternas politik. Samtidigt som han säger det är det tyst
vad gäller anmärkningar mot den politiken. Det är
möjligt att det är det pris man måste betala för att få
något inflytande tillsammans med regeringen. Men
det är ingen tvekan om att det ger ett mycket under-
ligt intryck.
Låt mig sedan säga om segregation och de utslag-
na, som Hans Andersson var inne på, att är det nå-
gonting som har gett segregation och utslagning är
det faktiskt den politik som socialdemokraterna har
fört och för. Det står alltså mer än 500 000 människor
utanför arbetsmarknaden, mer än 500 000 som inte
har något jobb att gå till, mer än 500 000 som har
sämre ekonomi. Många av dem tillhör just de grupper
som Hans Andersson talade om, som har speciellt
hög arbetslöshet, liksom andra grupper med låg ut-
bildning. Detta har den här politiken lett till.
När Hans Andersson talar om att vår politik skulle
medföra bekymmer är det precis tvärtom. Vår politik
går ut på att ge förutsättningar för jobb. Vår politik
går ut på att det är flexibla företag, att det är flexibla
regler, så att företag kan verka. Men för att få något
slags facklig merit kan inte Hans Andersson accepte-
ra de här sakerna.
Vad är er politik, Hans Andersson, för att få fler
jobb? Jag hörde egentligen inte någonting om vad
Vänsterpartiets politik på detta område är. Man säger
sig stå bakom regeringens politik, som inte innebär
något som helst nytt i denna arbetsmarknadspolitik.
Man hör samma svar hela tiden. Vad är er politik,
Hans Andersson?</pre><pre>Anf.  4  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Vi har en omfattande motion som
handlar om sysselsättningspolitikens inriktning. Om
Kent Olsson är intresserad kan han läsa den. Vi har
en reservation där vi vill gå längre än utskottets text
gör. Utskottets text innehåller också bra formulering-
ar. Man har tagit åt sig många av våra synpunkter.
Utskottet skriver om arbetsmarknadspolitik. Syssel-
sättningen genereras i första hand med hjälp av den
ekonomiska politiken, politiken gentemot kommun-
sektorn, skattepolitiken, näringspolitiken och utbild-
ningspolitiken. Det är inte konstigt att det inte står i
det här betänkandet.
Ändå hade jag med dessa frågor i mitt anförande.
Jag skulle gärna vilja ha några svar på mina frågor
om moderat budgetpolitik. Svara ändå på några av
mina frågor!
Varför har vi en reservation? Jo, för att utskottet
inte alls går så långt som man borde när det gäller
volymneddragning, en bättre tillväxtinriktning av
arbetsmarknadspolitiken med mer åtgärder av kom-
petens därför att man inte vill ta sig an det stora pro-
blem som korttidsarbetsmarknaden, just in time-
arbetsmarknaden utgör, där vi har lagt fram flera
förslag av arbetsrättslig natur.
Jag delar uppfattningen om att konkurrensen och
internationaliseringen gör att vi måste ha en stark
anpassningsförmåga till vår ekonomi. Men jag mot-
sätter mig att det skall läggas flexibilitet på den en-
skilde personen, som får bära hela bördan av närings-
livets omställning och nya konkurrensförhållanden.
Vi har antytt ett flertal vägar som vi kan gå för att på
ett mer solidariskt sätt upprätthålla en god anpassning
i den svenska ekonomin, utan att leda till ökade klyf-
tor och ökad maktlöshet för många samtidigt som
några få berikar sig.</pre><pre>Anf.  5  KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Min fråga var föranledd av att jag
mycket noggrant har läst Vänsterpartiets motion och
särskilda yttrande till reservationen. Där ser jag
egentligen ingenting som kommer att gå åt rätt håll.
Jag medger att ni har med frågan om volymmålet.
Där är vi överens. Det kan var intressant att vara
överens i den saken.
Er politik kommer inte på något sätt att medföra
att det blir fler jobb. Ni motsätter er ju att vi skall
sänka skatterna, som de flesta ekonomer är överens
om innebär fler jobb. Vänsterpartiet har predikat de
höga skatternas moral hela tiden. Jag kan dessutom
konstatera att om något parti i denna kammare har
stått för överbudspolitik så är det faktiskt Hans An-
derssons parti.
Under budgetdebatt efter budgetdebatt innan de
nya reglerna infördes lade man på mer pengar. Att i
det här läget angripa oss moderater - som är det parti
som har den strängaste budgetdisciplinen - för att inte
ha täckning för våra budgetalternativ är häpnadsväck-
ande. Vår politik går faktiskt ut på att få folk i arbete.
Det gör den genom att genomföra förändringar så att
företagen kan nyanställa fler människor. Det sker
med hjälp av lägre skatter, bättre villkor för företagen
och möjlighet att anlita hemtjänster.
Men där sker ingenting. Hans Andersson tror att
det går att förkorta arbetstiden - hur nu det skall gå
ekonomiskt. Vi ser inga förändringar vad gäller för-
bättringar för företag. Hans Andersson har en replik
kvar. Det är möjligt att jag har missuppfattat någon-
ting i Vänsterpartiets politik som kan göra detta klara-
re, så att det åtminstone finns någonting som kan ge
bättre förutsättningar för företag och arbetsliv.</pre><pre>Anf.  6  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte vad jag skall svara. Jag
får överlämna ett personligt exemplar av motionen
om skattepolitik med skattesänkningar för lågin-
komsttagare, den röda skatteväxlingen även för mind-
re företag. Men vi vill belasta större företag med
högre skatter - europeisk nivå på bolagsskatten. Den
gröna skatteväxlingen som styr över i jobb är hållbar,
och sänkta skatter för låginkomsttagare skapar ökad
efterfrågan och fler jobb.
Nej, vi hade inte överbud. Det var det som var
skillnaden. Vi hade en mer kraftfull arbetsmarknads-
politik som jag i dag inte kan försvara. Det kostade
5 ½ miljarder kronor mer. Jag räknade inte med dy-
namiska effekter. Hur hade jag råd med det? Jag fick
ha en högre skattekvot. Det tycker vi är solidariskt.
Vi räknade med noll dynamiska effekter av vår inno-
vationspolitik, näringslivspolitik, regionalpolitik osv.,
som vi anser vara djupt jobbskapande.
Vi visste inte exakt hur det skulle gå. Därför lade
vi krona för krona mer i vår budget när vi ville hävda
de handikappades intressen och när vi ville höja ut-
bildningsbidragen.
Jag anklagar er och övriga partier i SAF-alliansen
för att ni faktiskt sänker anslagen till arbetsmark-
nadspolitiken med mellan 4 och 14 miljarder kronor,
samtidigt som ni hymlar om att ni vill ha bättre kva-
litet, bättre insatser, mera handlingsplaner med färre
personal med mindre pengar. Det ger ju sämre åtgär-
der. Detta är falskspel. På det sättet uppmanar man
åtminstone till en sak: politikerförakt.</pre><pre>Anf.  7  STEFAN ATTEFALL (kd):
Full sysselsättning är ett djupt ideologiskt mål för
oss kristdemokrater. Därför är vi djupt oroade över
den höga arbetslösheten, alla varsel som läggs i
Olofström, Avesta, Töcksfors, Porjus och alla andra
orter som blivit riksbekanta under senare tid.
Allt detta handlar givetvis om de uppemot 150
miljarder kronor som arbetslösheten kostar samhället.
Det handlar om de undanträngningseffekter som
uppstår när hundratusentals människor skall syssel-
sättas i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det handlar
om det slöseri det innebär att fullt friska människor
inte deltar i den ordinarie arbetsmarknaden. Men det
handlar framför allt om de hundratusentals männi-
skor, enskilda individer, som oroar sig över att inte
kunna försörja sig och sin familj, om den känsla av
vanmakt och utanförskap som många av de arbetslösa
upplever, om de risker för permanent utanförskap och
sociala problem som kan följa i spåren av en långva-
rig arbetslöshet.
Det är mot den här bakgrunden oerhört dystert att
konstatera hur lite som händer för att bryta den höga
arbetslösheten. Åren 1990-1991 började sysselsätt-
ningen rasa i Sverige. Vi kan tvista om orsakerna till
det. Raset fick vi inte stopp på förrän 1993-1994 då
kurvorna vände uppåt - ganska brant. Men den här
positiva utvecklingen bröts 1995 och sysselsättningen
vände nedåt. Först under förra året började utveck-
lingen gå uppåt igen. Men notera: Mellan 1994 och
1998 har vi haft en god konjunktur, goda internatio-
nella omständigheter. Trots detta har det under de
fyra åren med socialdemokratiskt styre bara skapats
netto ca 50 000 nya jobb. Detta är mot bakgrund av
den höga arbetslösheten ett oerhört misslyckande. Det
är ju under de goda tiderna som arbetslösheten skall
ned och långtidsarbetslösheten brytas.
I stället för en regering och en utskottsmajoritet
full av oro möter vi budskapet att allt är väl. Så har vi
i oppositionen bemötts ända fram till helt nyligen.
Men i fredags började reträtten från skönmålningens
väg. Då retirerade regeringen inför verkligheten.
BNP-tillväxten reviderades ned med 27 %, från 3 %
till 2,2 % för nästa år. Målet om 4 % öppen arbetslös-
het år 2000 har nu officiellt övergivits. Snittet för år
2000 blir 5,3 %, enligt regeringens nya prognoser.
Men bilden av den ökande sysselsättningen har
regeringen ännu inte reviderat. Skrytet om att syssel-
sättningen ökat kraftigt under det senaste året är en
skenbild, en skönmålning av verkligheten. Det visar
en bearbetning av Statistiska centralbyråns arbets-
kraftsundersökning som vi kristdemokrater tagit fram.
Hittills i år har sysselsättningen, som den mäts, ökat
med i genomsnitt 56 000 personer jämfört med sam-
ma period förra året. Nära 60 % av den ökningen
beror på ökad frånvaro från jobbet!
Som sysselsatta i SCB:s mätningar räknas de som
under mätveckan arbetat minst en timme och de som
var tillfälligt frånvarande under hela mätveckan. En
deltidstjänst på en timme i veckan registreras alltså
som två sysselsatta personer om den ordinarie perso-
nen t.ex. är sjuk och ersätts av en vikarie.
Ett extremfall är exempelvis en lärare som
springvikarierar för fyra deltidsarbetande lärare under
en influensaperiod. Det registreras alltså som fem
sysselsatta personer. Av dessa skäl är sysselsättning-
en som högst under sommarmånaderna, då stora delar
av arbetskraften har semester och ersätts av sommar-
personal.
Det senaste årets ökade sysselsättning beror till
största delen på att antalet personer som är tillfälligt
frånvarande har ökat, inte att antalet personer som
faktiskt är i arbete har ökat. Antalet personer i arbete
har bara ökat med knappt 24 000 under årets elva
första månader jämfört med samma period 1997!
Med den här takten skulle det ta minst 15 år för rege-
ringen att nå sitt mål om ca 375 000 nya arbetstillfäl-
len.
Slutsatsen av SCB:s siffror är att utvecklingen på
arbetsmarknaden är betydligt dystrare än vad som
hittills framkommit. Frågan är om inte den djupare
analysen av SCB:s statistik borde få utskottets ordfö-
rande Johnny Ahlqvist att ta ett allvarligt samtal med
sina kompisar i regeringen.
Vi kan också konstatera att det betänkande som vi
skall fatta beslut om här i dag redan är inaktuellt i
långa stycken på grund av nya prognoser och bedöm-
ningar om framtiden.
Till detta kommer att Björn Rosengren i Dagens
Nyheter i dag formellt överger fixeringen vid AMS
volymmål. Men utskottsmajoriteten skall nu rösta
igenom en politik som regeringen flyr ifrån. Frågan
är: Känns det bra, Johnny Ahlqvist, att försvara den
politiken?
Vi kristdemokrater har levererat en rad förslag till
åtgärder för att vända utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Det är åtgärder som underlättar och stimulerar
småföretagande och öppnar möjligheten till framväxt
av hushållstjänster, reformering av arbetsrätten samt
skattelättnader. Vidare vill vi införa ett lärlingssys-
tem. Detta är åtgärder som underlättar skapandet av
nya jobb inom framtidsbranscher såsom tjänstesek-
torn, miljötekniken, IT eller annan högteknologi.
Fru talman! Socialdemokraternas misslyckande
framstår dessutom i än klarare dager när vi mitt i en
period av hög arbetslöshet, när uppemot 17 % av
arbetskraften är arbetslösa eller undersysselsatta, får
problem med flaskhalsar på arbetsmarknaden. Det
börjar bli brist på byggnadsarbetare, datatekniker,
lärare, ja, t.o.m. vårdpersonal och yrkesskickliga
industriarbetare, rapporterar AMS. Vilket underbetyg
åt arbetsmarknadspolitiken!
Nu krävs det mindre av fixerade volymmål för
AMS, färre antal åtgärder och ökad prioritering av
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. I
stället fortsätter detaljstyrningen, och resurserna till
den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen ökar
bara blygsamt. Här borde regeringen vidta åtgärder.
Här borde utskottsmajoriteten reagera. Men icke!
Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister
sitter tysta och tar därmed på sig ett stort ansvar för
utvecklingen.
Fru talman! I dag debatterar riksdagen arbets-
marknadspolitiken och näringspolitiken, men inga
statsråd finns på plats. Andra statsråd har prioriterat
att delta i debatterna här i kammaren under de gångna
veckorna, men de två ministrar som har ansvar för
Sveriges kanske största problem bevärdigar sig inte
att delta i riksdagens viktigaste debatt om arbetslös-
heten. Är inte detta anmärkningsvärt?
Men jag förstår kanske orsaken. Till skillnad mot
tidigare har man fått Hans Andersson som regering-
ens försvarsadvokat. Han, som tidigare så skarpt
kritiserade den förda politiken, är nu en försvarare av
den passiva politik som han var emot för bara några
månader sedan.
I medierna har de båda "superministrarna" gjort
uttalanden kors och tvärs. Oftast har andra statsråd
dementerat vad de nya tänkt och tyckt. Mona Sahlin
meddelade i alla fall i går att hon dagen före julafton
skall presentera ett paket för småföretagen, men riks-
dagen får ingen chans att debattera det. I stället försö-
ker regeringen att undvika oppositionens granskning
och utnyttja nyhetstorkan på redaktionerna för att
kunna plantera sitt budskap.
Hade inte vi kristdemokrater och andra partier op-
ponerat oss så kraftigt mot regeringens politik, hade
det inte kommit någonting förrän till våren. Det har
nämligen sagts så i budgetpropositionen och i tidigare
uttalanden. Nu har vi tvingat regeringen att prestera
någonting i alla fall. Men att komma hit till kamma-
ren och ta debatten med oppositionen, det vågar inte
Björn Rosengren och Mona Sahlin. Det är ynkligt.
Fru talman! Jag vill kommentera några saker som
har sagts här om de kristdemokratiska besparingarna
på utgiftsområdena 13 och 14. Det är en ganska enkel
logik bakom dem. Vi tror nämligen att det är bra med
höjda egenavgifter i a-kassesystemet. Detta kompen-
serar vi de enskilda löntagarna med sänkt skatt. Vi
tror också att den politik som vi för och de övriga
åtgärder som vi föreslår på olika politikområden
minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Med den teknik - jag vill betona teknik - som vi har
valt blir det sammantaget de besparingseffekter som
Hans Andersson nämnde. Men det innebär inte att vi
kastar ut människor på gatan på något sätt.
Innan jag avslutar skulle jag vilja kommentera en
av de otaliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vi
i dag skall besluta om. ALU och arbetsplatsintroduk-
tion upphör och i stället införs arbetspraktik. Det nya
är att alla som ordnar sådana platser skall betala 3 000
kronor per praktikant och månad. Kommuner, statliga
myndigheter såsom exempelvis Skogsstyrelsen och
privata företag kommer att tveka inför detta åtagande.
Kommunförbundet har reagerat skarpt mot den höga
finansieringsavgiften och fick också utskottsmajori-
teten att backa en aning. Nu ska finansieringsbidraget
bli 1 000 kr per månad för dem som arbetar i kom-
munerna och för dem som är långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingen. Denna minskning av finansie-
ringsbidraget skall betalas genom att kringkostnad-
sersättningen begränsas.
Vi från oppositionen i utskottet avfärdades när vi
ville få en utförligare redovisning av hur en sådan
omfördelning slår för kommuner och ideella organi-
sationer som kanske förlorar sin kringkostnadsersätt-
ning. Orsaken var att utskottsmajoriteten inte visste
konsekvenserna av sitt beslut. Kommunförbundet har
deklarerat att risken för att kommunerna kraftigt
minskar sina åtaganden är stor. När vi krävde en
uppföljning av det nya systemet till våren fick vi
inget gehör. Därav vår reservation nr 20, mom. 27.
Frågan som vi ställde då och som vi nu ställer till
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister
är om ni i dag vet konsekvenserna av ert beslut.
Fru talman! Eftersom riksdagen redan har fattat
beslut om de ekonomiska ramarna, har vi kristdemo-
krater i ett särskilt yttrande redovisat vårt budgetal-
ternativ på arbetsmarknadsområdet. I en gemensam
reservation med Moderaterna och Folkpartiet ut-
vecklar vi riktlinjerna för en ny politik på arbets-
marknadsområdet. Därutöver har vi flera reservatio-
ner, egna och gemensamma med andra partier. Vi står
givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för
att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservationerna 1, 4, 20 och 27.</pre><pre>Anf.  8  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Låt mig först säga att jag självfallet
står bakom budgeten. Men jag är kritisk mot att vi
inte har kommit längre, så kritisk att jag för Vänster-
partiets del har en reservation när det gäller inrikt-
ningen. Jag har i ett särskilt yttrande tagit upp ett
flertal punkter där vi menar att man bör göra föränd-
ringar till våren. En sådan är t.ex. utbildningsbidrag
för dem som går på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Kristdemokraternas budgetalternativ håller inte
ihop. Ni räknar med dynamiska effekter från den 1
januari. Det är orimligt! Ni har väl några skatteförslag
och några strukturförslag som ni tror skall göra det
möjligt att upprätthålla en god arbetsmarknadspolitik,
samtidigt som ni backar med 3,9 miljarder kronor. Ni
räknar dubbelt när det gäller OTA, generationsväx-
ling och annat. Och som jag sade förstår jag inte vad
ni menar när det gäller flyttningsbidragen. Arbets-
marknadspolitiken skall vara rörlig och stimulerande.
Hela Sverige skall leva genom näringspolitik, utbild-
ningspolitik, ekonomisk politik och resurser till
kommunerna.
Sedan tycker jag att det är ett slags gnälligt för-
hållningssätt till statistiken. Det är ett allvarligt läge.
Vi har 415 000 arbetslösa totalt. Det är 9,5 %. Med
EU-regler får vi räkna upp siffran med 2 % genom
kunskapslyftsfolket. Det blir 11,5 %. Det är ett oer-
hört allvarligt läge, och det är därför som jag säger att
vi måste kraftsamla på detta område.
Men ni kan väl inte både säga att det är bluff att
det blir nya jobb och gnälla över flaskhalsar. Flask-
halsar uppkommer när det i olika regioner är efterfrå-
gan på människor som skall arbeta och dessa inte
finns. Konjunkturinstitutet, AKU-statistiken och
AMS noggranna förmedlingsstatistik talar samma
språk: Flera jobb har kommit till stånd. Men det är
väldigt många korttidsjobb, och det är inte riktigt det
som vi behöver. Men tro inte att det går att sjabbla
med statistiken, Stefan.</pre><pre>Anf.  9  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Hans Andersson tillhör ett parti som
har skrivit ihop sig med regeringen kring ett antal
samarbetsområden. Sysselsättningen är ett av dessa
områden. Ekonomin är ett annat. Nu försöker Hans
Andersson stå på två ben i denna debatt. Dels skall
han försöka vara lojal med sin uppgörelse med rege-
ringen, dels skall han distansera sig från den här poli-
tiken.
Hans Andersson får faktiskt bestämma sig. Stöder
Hans Andersson Vänsterpartiets och regeringens
politik eller är han emot den? Vilken linje skall Hans
Andersson ha? Han får bestämma sig i debatten. Det
är intressant för framtiden och för regeringsunderla-
get. Jag tror inte minst att Johnny Ahlqvist gärna vill
veta var han har sin kompis.
Så har jag några kommentarer om s.k. dynamiska
effekter. Det finns inga dynamiska effekter i vårt
budgetalternativ. Däremot räknar vi självklart med att
en viss minskad volym på arbetsmarknadsåtgärder
blir effekten av de olika politikförslag vi har. Vi har
också en del kopplingar mellan olika offensiva åtgär-
der och minskade åtgärder på arbetsmarknadens om-
råde. Det gäller exempelvis att stimulera hushållsnära
tjänster.
Beträffande det här gnället om förhållandet till
statistiken vill jag säga att min poäng inte är att SCB
gör fel som mäter. Min poäng är att socialdemokra-
ternas skryt om att det är en så kraftigt positiv ut-
veckling på arbetsmarknaden inte stämmer med
verkligheten.
Jag förnekar inte att det har varit en positiv ut-
veckling på arbetsmarknaden det senaste året. Men
det är intressant att när det från den låga nivå vi har
legat på under de gångna åren sker en viss förbättring,
då blir det flaskhalsproblem. Vad har vi gjort med
arbetsmarknadspolitiken under de gångna åren? Vad
har arbetsmarknadspolitiken sysslat med? Är det inte
att förbereda för en uppgång, att utbilda människor
och ge människor ett kompetenslyft? Det resultat som
vi kan utläsa i dag visar att politiken är helt misslyck-
ad. Den politiken stöder nu Hans Andersson. Det är
märkligt med tanke på hur han har agerat tidigare.</pre><pre>Anf.  10  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Nej, det är inte märkligt. Jag stöder
budgetförslaget. Jag säger att det inte går tillräckligt
långt. Det präglas inte av tillräckligt mycket insikt.
Den uppfattningen delar jag uppenbarligen, om jag
får tro Svenska Dagbladet, med Björn Rosengren. Så
länge jag gör det tror jag nog att det skall gå att jobba.
Hur kan däremot Kristdemokraterna i SAF-
alliansen tro på försämrad arbetsrätt, försämrad a-
kassa, ökade bördor på de arbetslösa och sänkta
skatter rakt av? Vi är också för skattesänkningar. Men
de skall finansieras med andra skattehöjningar så att
vi inte får ett statsfinansiellt moras, vilket vi fick förra
gången när kd satt vid rodret.
Snacka om den arbetsmarknadspolitik som rådde
då, herr Attefall, under Börje Hörnlunds tid! Då var
vi högt uppe när det gäller  volymåtgärder på det mest
lågkvalitativa plan. Det var en fullständig explosion
av meningslös arbetsmarknadspolitik.
Från den dagen har jag försökt dra in Socialde-
mokraterna i en klassisk, tillväxtinriktad arbetsmark-
nadspolitik. Jag tror att jag har utskottsordförande
Ahlqvist med mig där, men han har ju haft en del
besvär med ett antal ministrar som har föreslagit sina
bokstavskombinationer för att komma fram.
Sedan vill jag säga något om statistiken. Det är ju
på det sättet att om det är mycket övertid eller lite
övertid så påverkar det situationen. Om det är mycket
sjuknärvaro eller mycket sjukfrånvaro så påverkar det
situationen. Jag menar att vi, när det gäller sjukfrån-
varon, har ett normalt tillstånd i dag. Vi hade en ex-
tremt hög sjuknärvaro, och det är många forskare som
har varnat för konsekvenserna för folkhälsan när det
gäller den aspekten.
Jag förstår inte riktigt den här kritiken. Men där-
emot förstår jag rädslan för vad statistiken säger.
415 000 människor är öppet arbetslösa eller i åtgär-
der. Det är ytterligare många som inte söker jobb.
Arbetskraften har minskat. Ytterligare flera befinner
sig i utbildning som de faktiskt inte vill vara i. Det är
därför det här är hjärtefrågan och det stora misslyck-
andet i svensk politik. Det håller jag med om.</pre><pre>Anf.  11  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag delar oron, Hans Andersson.
415 000 människor är arbetslösa eller i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Jag hade t.o.m. varit orolig om
vi hade haft en lågkonjunktur i omvärlden och om vi
hade haft dystra år bakom oss på arbetsmarknadens
och ekonomins område. Problemet är att vi har den
här höga siffran i slutet av en högkonjunktur. När vi
nu ser att prognoserna börjar vika och  att vi går mot
en avmattning, då har vi den här höga den volymen
av arbetslösa människor. Det är det som är så allvar-
ligt.
Åren 1991-1994 var det en extrem situation.
1990-1991, alltså före det att fyrpartiregeringen till-
trädde, började raset på sysselsättningens område. Vi
hamnade i en extrem situation. Vi kan debattera hur
snabbt vi skulle ha tagit oss ur den. Men vi vände
utvecklingen under den förra regeringsperioden när
de borgerliga partierna styrde - kraftigt t.o.m.
Utvecklingen bröts dock när Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna började samarbeta om den eko-
nomiska politiken. Den negativa utvecklingen fort-
satte under samarbetet med Centerpartiet. Och nu
tänker Hans Andersson fortsätta med den politik som
har misslyckats under fyra år.
Jag undrar när Hans Andersson skall inse att det
krävs nya åtgärder och en ny politisk inriktning för att
hjälpa de människor som i dag är utanför arbetsmark-
naden.</pre><pre>Anf.  12  MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Arbete har i alla tider påverkat män-
niskors liv och välstånd. I Första Mosebok i Bibeln
säger Herren när han kört ut Adam och Eva ur lust-
gården att Eva skall föda sina barn med smärta och att
Adam ska äta sitt bröd i sitt anletes svett. Det är en
ganska negativ syn på arbete egentligen.
Martin Luther har ju beskyllts för allt möjligt. Han
lär också ha sagt att arbete befrämjar hälsa och väl-
stånd och förhindrar många tillfällen till synd. Vår
1900-talspoet Karin Boye slutligen, skaldar i en dikt
att "nog finns det mål och mening med vår färd men
det är vägen som är mödan värd".
Synen på arbete har alltså blivit mer och mer po-
sitiv, så att den i dagens läge nästan slår över åt andra
hållet. Den som inte har något arbete har heller inget
människovärde i dagens samhälle. Då har utveckling-
en gått snett. Då måste vi börja se på människor på ett
annat sätt, inte bara som sysselsättningsmaskiner.
Dagens arbetsmarknadspolitik har kommit till un-
der de senaste 100 åren. Till en början bestod den till
stor del av reglering av arbetstider. Så småningom
fick vi så LAS, lagen om anställningsskydd, jäm-
ställdhetslagen m.m. Vid sidan av detta har också ett
idogt arbete lagts ned av arbetsmarknadens parter för
att få ett väl fungerande arbetsliv.
Dagens samhälle förändras mycket fort, och
ibland upplever vi att lagstiftningen på viktiga områ-
den inte hänger med. Så är det även på arbetsmark-
nadsområdet. Framför allt har det blivit väldigt
många lagar som i vissa fall överlappar varandra och
i andra fall ligger väldigt nära varandra men med
olika regelverk.
Detta har medverkat till att alltför få människor
vågar starta egna företag, men framför allt till att
småföretagare tvekar att anställa medarbetare som
kanske skulle ge ytterligare fart åt verksamheten. De
arbetslösa drabbas eftersom de dels inte får jobb när
inga sådana kommer till, dels ofta kan få olika eko-
nomiskt utfall beroende på vilken åtgärd de är före-
mål för. Därför är en förenkling och förändring av
regelverket alldeles nödvändig som vi ser det från
Centerpartiets sida.
Förändringarna i arbetslivet medför också att man
inte kan räkna med att ha en anställning hela livet och
att ens arbetsuppgifter skall vara desamma från första
till sista dagen på jobbet. Därför föreslår vi att ett
kompetenskonto införs som ger den enskilde i sam-
verkan med arbetsgivaren möjlighet att under accep-
tabla ekonomiska förhållanden fylla på sin utbildning
mitt i livet.
För dagens arbetslösa behövs större möjligheter
att få utbildning via AMS och andra. De flaskhalsar
som finns på arbetsmarknaden i dag gynnar ingen.
Företagen kan inte rekrytera medarbetare med rätt
kompetens och de arbetslösa kan inte få jobb.
Om konjunkturen fortsätter och inte avmattas allt-
för mycket är risken stor att bristerna leder till löne-
glidning på ett sätt som kan äventyra hela samhälls-
ekonomin på nytt. Vi har 80-talet i färskt minne, och
förhoppningsvis har även parterna det. Det bör leda
till att man aktar sig för alltför höga lönelyft. Sam-
hället måste ändå som jag ser det bidra till att elimi-
nera de här problemen, bl.a. genom att öka arbets-
marknadsutbildningen.
Regeringen har visserligen kraftigt sänkt volym-
målet i arbetsmarknadsåtgärderna men eftersom ar-
betsmarknaden ser så väldigt olika ut i olika delar av
landet är det ändå viktigt att man på lite sikt helt tar
bort dem. I stället bör man införa effektmål och mer
kvalitativa mål. Att bara ha människor i åtgärder som
inte leder någonstans kan i stället få inlåsningseffek-
ter av oönskat slag.
Flyttningsbidragen är en annan faktor som vi från
Centerpartiets sida helt vill ta bort. Vi anser inte att
samhället skall bidra till den koncentration av företag
och människor som nu är fallet med inflyttningen till
storstäderna. Detta är något som Hans Andersson
ondgör sig över. Men vad har han själv att erbjuda i
stället för den låtgåpolitik som under många år har
bedrivits på det här området? Jag tycker att det är
bättre att uppmuntra företagsbildningar i alla delar av
landet så att fler kan stanna kvar på landsorten.
Att införa ett nordiskt flyttningsbidrag är heller
ingen lösning på arbetsmarknadsproblemen. Om
företagen är mycket angelägna har de möjlighet att
hjälpa sina anställda med både flyttning och bostad.
För den som flyttar är det heller inte säkert att det är
en så stor fördel. Man har nämligen lättare att få jobb
där man är känd än om man flyttar till ett nytt ställe. I
och med att människor kan ge referenser och på annat
sätt hjälpa till är det faktiskt bättre att stanna kvar.
Detta har forskningsrapporter visat på.
Regeringen har i ett förslag försökt ändra i åt-
gärdsfloran genom att ta bort ALU och API. I stället
har man infört något som kallas för arbetspraktik.
Detta skall enligt propositionen delvis finansieras via
ett finansieringsbidrag på 3 000 kr som anordnaren av
arbetspraktiken skall betala. I utskottet har majorite-
ten kommit fram till att det för kommunernas del blir
för dyrt eftersom man har många i ALU, och de
kommer också då att gå över i det nya systemet. Man
har därför bestämt sig för att kommunerna, liksom
ideella organisationer som ordnar sådan praktik, skall
betala endast 1 000 kr per månad och praktikant. Det
låter bra men jag undrar om förslaget till finansiering
är tillräckligt och om det verkligen inte i en annan
form är en övervältring på kommunerna i och med att
man tar pengarna för kringkostnadsersättningarna för
att finansiera detta. Innebär det att alla pengar för
dessa ersättningar går åt eller är det bara fråga om
kommunernas pengar, och hur skall de i så fall finan-
siera kringkostnaderna? Blir det inte bara att flytta
pengarna från den ena fickan till den andra? Det är
under alla förhållanden ur kommunernas fickor som
pengarna tas.
Eftersom arbetspraktik är en ny åtgärd och vi har
en del frågetecken om hur den skall genomföras be-
gär vi också från mittenpartiernas sida att regeringen
återkommer till riksdagen med en uppföljning under
våren. Detta har man från majoritetens sida alltså inte
ställt sig bakom.
Här i min hand har jag en liten julgåva. Det är en
liten reflex - en ganska trevlig sak, tycker jag. Jag
förmodar att alla ledamöter har fått en sådan här re-
flex från HTF, min egen fackliga organisation. Vi är
många kvinnor som är organiserade i detta fack. Man
driver mycket effektivt frågan om att kvinnors löner
skall bli utjämnade och om rättvisare förhållanden.
Det är bedrövligt att läsa den statistik som kom för
någon vecka sedan och som visar att det inte har skett
någon vidare förändring på det här området sedan
slutet av 1970-talet. Jag tackar HTF, och jag skall
som centerpartist verka för att det blir förändringar på
det här området.
Även på andra områden behöver det bli lättare för
kvinnorna. Mittenpartierna har i en gemensam reser-
vation ett förslag om ökade möjligheter för kvinnor
att starta eget. Det förlängda starta-eget-bidrag som
finns för kvinnor som varit anställda i offentlig sektor
bör utvidgas till att omfatta alla kvinnor, oavsett var
de tidigare har varit anställda.
Samhället blir alltmer integrerat, och det börjar bli
svårt att urskilja skillnaderna mellan de olika försäk-
ringsformer som finns i dag, med arbetslöshetsförsäk-
ring och sjukförsäkring inklusive rehabilitering. Där-
för vill vi från Centerpartiets sida att en gemensam
arbetslivs- och ohälsoförsäkring införs; detta för att
människor inte skall hamna mellan två stolar. I dag
kan myndigheter "skyffla" en person mellan sig om
man anser att det är ett svårt ärende. Med en försäk-
ring av det slag som vi föreslår och med gemensam
handläggning skulle den risken elimineras. Ibland blir
det ju så numera att sjukförsäkringen rehabiliterar till
arbetslöshet. Sedan får socialtjänsten ta över eftersom
personen inte får a-kassa därför att arbetsvillkoren
inte uppfylls. Det här är mycket olyckligt för de en-
skilda människorna.
Ett annat område som kommer att få större upp-
märksamhet under våren är arbetsmiljöområdet. Da-
gens Nyheter har under de senaste veckorna haft en
stor serie om utbrändhet. Många talar om tystnaden
på arbetsplatserna. Den oredovisade övertiden tende-
rar att öka. Människor känner sig otrygga och osäkra i
förhållande till sin arbetsgivare och sina arbetskam-
rater. I en tidningsartikel har man kunnat läsa om att
de som får behålla jobbet mår psykiskt sämre än de
som får gå vid en personalminskning. Då är någon-
ting grundläggande fel i arbetslivet.
De stora varsel som många större företag lägger ut
och som ibland verkar vara mest ett spel för galleriet
för att få bort uppmärksamheten från sjunkande
vinster är på längre sikt förödande. Risken är stor att
människor far så illa att deras arbetskapacitet dras-
tiskt minskar. Den som hela tiden känner sig pressad
att göra något bättre, eller som känner att nästa gång
får jag gå osv., blir en sämre medarbetare än den som
känner sig trygg i sin arbetsmiljö.
Stat, landsting och kommuner riskerar att dra på
sig stora kostnader för sjukskrivningar och rehabilite-
ring om de nedskärningar fortsätter som i dag sker.
Inom den gemensamma sektorn är utbrändheten ett
svårt problem. Människor känner hela tiden stora
krav på sig, samtidigt som personalen minskar. Ty-
värr gör inte människors vård- och omsorgsbehov det.
I stället ökar de med stigande ålder hos befolkningen.
Rent ekonomiskt är detta för både kommuner och
landsting, och även för landet som helhet, något av ett
moment 22. Att hitta lösningar på detta är ju inte
enkelt. Men att säga upp folk är definitivt ingen för-
del.
De här problemen är ytterligare ett argument för
att, som Centerpartiet föreslår, införa en gemensam
försäkring för sjukdom och arbetslöshet. Gränserna är
svåra att definiera och ännu svårare att upprätthålla i
det enskilda ärendet. Samhället måste göra sina regler
lätta att tyda och rimliga att hålla sig till. För den som
hamnar mellan stolarna i ett ärende som detta är det
katastrof. Man känner sig övergiven och har dess-
utom svårt att klara sig ekonomiskt.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de reser-
vationer som Centerpartiet har medverkat till och
även de enskilda reservationer som Centerpartiet har.
Jag yrkar dock bifall endast till reservation 3 under
mom. 1, reservation 20 under mom. 27 och reserva-
tion 34 under mom. 49.</pre><pre>Anf.  13  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag inkluderar inte Centerpartiet i vad
jag kallar för SAF-alliansen. Centern har en helt an-
nan inriktning och det tycker jag är väldigt bra. Men
jag har en fråga. På flera ställen, både i det särskilda
yttrandet nr 6 och på andra håll, talar Centern om att
mer pengar till arbetsmarknadsutbildningen måste till.
Men samtidigt plockar ni i ert budgetförslag bort
ungefär 3 miljarder kronor från utgiftsområdet. Jag
får inte detta att gå ihop.
Det finns också andra konstigheter. På s. 123 i
betänkandet säger ni i reservation nr 3:
"Trots att det för närvarande råder en högkon-
junktur kan utskottet konstatera att det finns - - -
bristyrken, - - -." Men det är ju just i en högkon-
junktur som vi har bristyrken. Det är därför som vi nu
behöver pengarna för att göra det som även Marga-
reta Andersson vill, nämligen få bort flaskhalsarna.
Sedan vill jag säga några ord om flyttbidragen.
"Hela Sverige skall leva". Vi skall ha företag överallt.
Men när nu Gnosjö skriker efter folk och jag finns på
ett ställe där det inte finns jobb under de närmaste
åren, är det väl bra att jag kan få hjälp med att flytta.
Detta är en hjälp för arbetslösa. Det stjälper glesbyg-
den bara om man har en urusel regionalpolitik så att
det blir väldigt stora obalanser. Det har, tyvärr, varit
fallet under de år då Centerpartiet haft ett inflytande
över regeringspolitiken.
Margareta Andersson sade inledningsvis att det är
som att den som inte har arbete uppfattas sakna män-
niskovärde. Men det får aldrig bli så! En människas
människovärde handlar inte om hur man arbetar, om
förmågan att arbeta. Jag tycker att det är oerhört vik-
tigt att slå fast det. Därför får politiken aldrig vara
inriktad på att skuldbelägga de arbetslösa när sam-
hället inte förmår erbjuda de arbetslösa meningsfulla
arbetsuppgifter. Det är därför som exempelvis försla-
get om en bortre parentes, som är en dörr som stängs
igen framför den arbetslöse i fråga om arbetslöshet-
sersättningen, är ett idiotförslag som Margareta An-
dersson, tyvärr, ändå tycker är bra. Det ser jag här i
papperen.</pre><pre>Anf.  14  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! 3 miljoner har vi plockat bort, men vi
har talat om att de pengarna skall tas ur administra-
tionen. Vi anser att hela organisationen - AMS och
arbetsförmedlingarna - är ganska stor och behöver
ses över. Man kan förmodligen plocka bort ännu mer
pengar där. Vi har också överfört 1 miljard kronor
bl.a. till kompetenskonto för att få människor som
behöver förnya och förbättra sin utbildning för att
komma vidare på arbetsmarknaden.
Flyttbidragen, Hans Andersson, har vi aldrig ställt
upp på och kommer inte att göra det i framtiden hel-
ler. Som jag sade i mitt anförande anser jag att det är
bättre att se till att vi inympar Gnosjöandan på fler
ställen i landet i stället för att försöka flytta männi-
skor till Gnosjö. Det finns inte någon utbyggd in-
frastruktur där, och man har problem med bostäder
och annat i inflyttningsorterna. Koncentrationen till
Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö är olycklig
med ett väldigt högt tryck på t.ex. boendekostnader
och liknande. Man stimulerar människor till att flytta
till någonting som medför problem både för den ort
folk flyttar ifrån och för den ort folk flyttar till.
Jag håller med Hans Andersson om en sak, och
det är att människovärdet inte skall vara knutet till
förmågan att arbeta, beroende på om jag kan arbeta
själv eller om samhället och arbetsmarknaden kan
erbjuda mig ett arbete. Människovärdet är grundläg-
gande. Som jag ser det är varje människa född fri och
med lika rättigheter och lika värde, precis som det
står i deklarationen om de mänskliga rättigheterna
som vi firade årsdagen av i förre veckan. Dessutom
tror jag att de flesta partier inleder sitt partiprogram
men just den deklarationen. Det är alltså en väldigt
viktig sak, som jag håller med om.</pre><pre>Anf.  15  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Problemet var att det inte var 3 miljo-
ner utan mer. Å andra sidan skall rätt vara rätt. När
jag gjorde en avrundning såg jag fel på decimalen.
Det är 2,3 miljarder ni plockar bort 1999. Å andra
sidan plockar ni bort ungefär 4 miljarder året efter.
Det gör ni säkerligen i ett budgetnit för att få pengar
över på annat håll utan att ändå överskrida de ramar
som även ni godkände förra våren.
Det är inte möjligt att tala sig varm för den dy-
raste formen av arbetsmarknadspolitik, utbildningssi-
dan, och dra bort 10-15 % av A 2-medlen. Det är inte
heller möjligt att tala sig varm för individuella hand-
lingsplaner och minska på Arbetsmarknadsverkets
personalresurser.
Jag tycker inte att det är en god idé att sätta in en
bortre parentes i a-kassan. Det är en ännu sämre lös-
ning att göra undantag i LAS för två personer, dvs. att
ha rättslöshet för två och så behålla resten. Jag tycker
att ni är inne på fel spå. Ni är lite för nära SAF-
alliansen, men ni har långt dit. Det märks inte minst i
det Margareta Andersson säger om människovärdet.
Jag delar det till fullo. Så många människor som
möjligt skall vara i arbete. Så många människor som
möjligt skall ha rätten att försörja sig och ha den
friheten. Men ett lönearbete är inte någonting som
lägger ett uns till mitt människovärde. Därför är det
viktigt att upprätthålla människovärdet med rättighe-
ten och med förmågan att ha makt så att man inte
behöver vara utlämnad för arbetsgivarintressen och
för den delen inte heller för statliga styrningar i alla
lägen.</pre><pre>Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Nej, frågan om människovärde är nå-
gonting som är oerhört viktigt och grundläggande och
grunden för hela vår demokratiska uppbyggnad av
vårt samhälle, inklusive arbetsmarknaden. Att på
något sätt träda det för när är ovärdigt ett samhälle
som vårt.
Den bortre parentesen har vi delvis gått ifrån i det
förslag som vi har lagt fram i vår budgetmotion. Ef-
tersom man inte lyckats genomföra den under tre års
samarbete med den socialdemokratiska regeringen
och intresset från andra partiers sida är så där över-
väldigande, har vi sagt att vi måste hitta någon annan
lösning. Man kan inte acceptera att arbetslöshetsför-
säkringen blir någon form av livstidsgaranti, att man
skall ha en ersättning och gå in i diverse åtgärder och
sedan kommer ut för en ny period. Så här kan man
hålla på från det man första gången blir arbetslös,
kanske ganska ung, och sedan fortsätter det så hela
livet. Det håller inte. Det blir för dyrbart för samhäl-
let. Det innebär att människor inte kommer att ut-
nyttja hela sin kapacitet i olika sammanhang. Därför
har vi sagt att vi måste hitta ett annat system, kanske
med en nedtrappning av ersättningen till arbetslös-
hetsförsäkringen, men samtidigt se till att man från
början har så bra ekonomiska villkor att man inte får
några problem i början av arbetslösheten. Sedan
måste man snabbt få komma ut i arbete igen. Vi
måste sätta in åtgärderna tidigt och inte låter folk gå
arbetslösa utan omedelbart sätter in åtgärder, vilket
inte sker i dag.</pre><pre>Anf.  17  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Vi har fått ett superdepartement. Ar-
betsmarknadspolitik, näringspolitik och kommunika-
tioner sammanförs. Jag tror att det är bra, men inte
hade jag tänkt mig att det skulle innebära att man
missköter kontakten med parlamentet.
Förra veckan diskuteras trafikutskottets huvudti-
tel. I dag är det arbetsmarknadsutskottets områden.
Ingen minister är närvarande. Ändå tillhör statsrådet
Rosengren ett parti som i opposition skällde som
bandhundar på dåvarande regeringen, inte minst på
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund, som krävdes
på ständig närvaro. Ingen fråga var för liten för att
statsrådet skulle tillåts vara frånvarande. Det är, fru
talman, en nonchalans mot riksdagen och mot landets
medborgare att regeringen undviker debatt med de
valda ombuden.
Fru talman! Skall vi få rätsida på Sveriges lång-
siktiga problem och en säkrad välfärd måste vi satsa
på en politik som ger fler jobb. Folkpartiet har satt
kampen för fler jobb överst på dagordningen jämsides
med kraven på en bra skola och en god vård.
Den socialdemokratiska regeringen säger sig ock-
så ha kampen mot arbetslöshet som högst prioriterad,
men det har inte lett fram till det antal nya riktiga
jobb som skulle vara nödvändigt. Intressant - och
rent av tragiskt - är att varje prognos i de senaste
årens finansplaner har slagit fel. Åt fel håll!
I stället för att bredda arbetsmarknaden och un-
derlätta nyanställning och expansion har man sökt
lösa problemen genom att gömma undan alltfler utan-
för arbetsmarknaden i åtgärder av olika slag - detta
samtidigt som vi lever med paradoxen att arbetslöshet
inte beror på arbetsbrist! Det är andra brister som
Sverige dras med och som regeringen direkt har an-
svar för.
Nu har regeringen i dessa yttersta dagar erkänt att
man inte klarar målet om halverad arbetslöshet till
sekelskiftet. Man har också tvingats skriva ned för-
väntningarna när det gäller tillväxten. I stället för att
få en expansion, inte minst via småföretag som skulle
starta och växa, har man haft en benägenhet att ha en
alltför stor tilltro till att det statliga systemet och reg-
leringarna skall lösa arbetsmarknadsproblemet. De
mer än tjugotalet åtgärder som av och till har lanse-
rats som medel i kampen mot arbetslösheten har inte
gett särskilt många jobb. Det har mera blivit ett sätt
att kvalificera sig för nya a-kasseperioder eller gå
ytterligare någon kurs - ovisst vad den skulle leda till.
Tyvärr har socialdemokraterna bortsett från att ett
gynnsamt näringslivsklimat skulle sätta fart på nya
tillkommande jobb. Därför har ett gott näringsklimat i
socialdemokratiskt perspektiv blivit något man pratat
om men gjort väldigt lite åt.
Folkpartiet anser att målet måste vara att pressa
ned den total arbetslösheten och öka antalet syssel-
satta. Det är ändå positivt att regeringen nu börjar
tänka i de banorna.
Utifrån socialliberala utgångspunkter är arbetslös-
het alltid ett slöseri med resurser, både för enskilda
människor och i samhällsekonomin i stort. Och erfa-
renheterna visar hur svårt det är för en individ som
har varit långtidsarbetslös att komma tillbaka till den
reguljära arbetsmarknaden. Det gör att hög arbetslös-
het riskerar att bli bestående även under tider av god
konjunktur. Det har vi haft tydliga exempel på de
senaste åren. Men vad värre är, är att alltfler börjar
acceptera den höga arbetslösheten. Och det verkar ha
skett på många håll i dagens Sverige.
I stället för att vidga arbetsmarknaden och expan-
dera i sektorer som skulle kunna ge fler jobb - t.ex.
inom tjänstesektorn, servicenäringen, turistnäringen,
hushållsnära tjänster - har man varit kallsinnig till
detta, trots att man i Kanslihuset måste ha insett att
traditionella industrijobb knappast kommer att öka i
antal, inte ens då produktionen växer. I stället har
man i ren desperation förtidspensionerat, gett sab-
batsår med a-kassa, genomfört generationsväxling,
infört kortare arbetstid eller infört OTA, RAS och
andra konstlade medel. En sådan inställning angriper
ju bara akuta problem, men den gör inte något åt de
grundläggande frågorna. Det leder också till att anta-
let sysselsatta minskar från en redan låg nivå.
Folkpartiet har förordat ett helt batteri som skulle
kunna ge nya jobb. Det handlar om sänkta skatter på
arbete, om ett smidigare regelsystem och om att
uppmuntra och gynna dem som vill ta på sig den stora
uppgiften att starta nytt eller expandera. Folkpartiet
betonar ofta förvaltarskapets tanke. Och den står i
bjärt kontrast till den klipparekonomi som har ut-
vecklats alldeles för mycket.
Socialdemokraterna lät 80-talet bli ett förlorat de-
cennium. Det var då som man fick för sig att man
skulle låna pengar och vara finanshaj och att detta
skulle göra alla rika. Liknande spekulationer finns
också bland dagens verksamma. Men den gamla
sanningen gäller fortfarande: Det är bara genom ar-
bete, sparande och nyföretagande som vi kan Sveri-
ges ekonomi på fötter och en välfärd säkrad.
Det är intressant att t.ex. TCO allt oftare talar om
sänkta skatter i privat tjänstesektor. Det råder inget
tvivel om att det finns en outnyttjad jobbpotential
inom privat tjänstesektor som skulle kunna frigöras
genom t.ex. lägre skatt på arbete. De nyss inledda
skatteförhandlingarna har avslöjat att alla partier har
synpunkter i dessa frågor. Mest tveksamt synes rege-
ringspartiet vara som hittills bara lyssnat passivt. Jag
tror att det är denna passivitet genom åren som har
gjort att vi har fått förlorad tid och förlorade år.
Regeringens närstående organ, Aftonbladet, skrev
för en tid sedan och påminde om att 1 % högre BNP-
tillväxt skulle ge ca 50 miljarder i förbättrade statsfi-
nanser och 50 000-60 000 fler jobb. Sverige skulle
behöva en tillväxt på över 3 %. Och man slår fast
sambandet mellan ökad tillväxt och ökad sysselsätt-
ning. Det är illa att regeringen inte tar dessa fakta på
allvar.
I tidningen Arbetet skrev finansminister Erik Ås-
brink i januari 1997 att han personligen skulle enga-
gera sig i kampen för att öka sysselsättningen och
minska arbetslösheten. Han skrev att det handlar om
marknadsekonomi, om den totala efterfrågan, om
lönebildningen, om spelregler för hushåll och företag.
Det är sådant som påverkas av finanspolitiken och
skattepolitiken, skrev Åsbrink då, och så formulerade
han sitt löfte: "Vi skall inte bara halvera den öppna
arbetslösheten. Vi skall kraftigt minska den totala
arbetslösheten. Vi skall skapa flera hundratusen nya
jobb." Det är dags, fru talman, att regeringen infriar
det löftet.
Så kom beskedet från regeringen nära två år efter
Åsbrinks vidlyftiga artikel och löften: Vi klarar inte
de mål som vi satte upp i valrörelsen. Och med en
papegojas envishet upprepar man sedan varje år:
Regeringen måste revidera sina planer. Ja, så kan det
gå när man sitter fast i ett statiskt tänkande.
Dagens Nyheter uppmärksammade i går vad su-
perdepartementets statsråd Rosengren och Sahlin
tillsammans med finansministern skrev. Enligt DN
använde de sig av liberalen Bertil Ohlins formulering
från 50-talet: "Det måste löna sig att arbeta." Efter 40
år har socialdemokraterna gjort hans budskap till sitt
eget, och ledarskribenten konstaterar att det går att
övertyga människor, men att det tar tid.
Ändå tycker jag, fru talman, att det är ett frisk-
hetstecken att samma statsråd talar om att det behövs
en socialdemokratisk tillväxtdebatt. Det är välkom-
met, men det är i ett sent skede. Än så länge lyser de
konkreta förlagen med sin frånvaro.
Den tröghet som funnits i Sverige för en anpass-
ning till vår omvärld har nu fått ett tryck utifrån som
inte minst EU-medlemskapet ger. Intressant är ju att
ett sådant nationalistiskt land som Norge nu ser ut att
få ett allt större intresse för den europeiska gemen-
skapen. Inom Miljöpartiet, där man så sent som i
valet hade utträde ur EU som huvudfråga, funderar
man nu på en mera EU-positiv hållning. Undrens tid,
fru talman, är tydligen inte förbi.
Regeringens erkännande att inte klara de sysse-
sättningspolitiska målen bekräftas av ämbetsverket
AMS, som säger att det som både verket och rege-
ringen sade före valet var fel. Prognoserna har änd-
rats, och arbetslösheten kommer tyvärr inte att mins-
ka nämnvärt nästa år. Antalet jobb blir inte så högt
som man har påstått.
Nu justeras prognoserna ned. Av intresse är att
både Konjunkturinstitutet och regeringen bedömer
tillväxten till enbart drygt 2 %, dvs. nästan en tredje-
del svagare tillväxt än vad som angavs i prognosen.
Men det är viktiga halv- och helprocent som nu drar i
väg åt fel håll.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg påminde i bör-
jan av det här året då han förde debatt om hur viktigt
det var att få tillväxt. Men då ville socialdemokrater-
na inte lyssna på det örat. Då gick allting åt rätt håll.
"Det växer så det knakar", sade statsministern. Och
knakar gör det förvisso. Men det är inte växtvärk, det
är stagnation.
Sverige har under för lång tid underlåtit att skapa
ett bra företagsklimat och genomföra strukturrefor-
mer. Nu är ändå skönmålningens tid över, och rege-
ringen tvingas ta tag i realiteterna. Det finns anled-
ning att göra satsningar som drar åt samma håll.
Folkpartiets inställning är att vi inte får ge upp
och acceptera dagens höga arbetslöshet. Vi tror att
med en klok och samlad politik för tillväxt, kombine-
rad med en offensiv arbetsmarknadspolitik så kom-
mer antalet sysselsatta att öka. Arbetslösheten är ju
inte enbart konjunkturell utan också strukturell. Här
behövs t.ex. den satsning på utbildning och fortbild-
ning som regeringen talat om, men som i hög grad
varit en felsatsning då man ägnat sig åt volymmålen
och för litet åt det kvalitetsmål som skulle kunna leda
till nya jobb.
Vissa branschers måttliga uppgång skapar genast
flaskhalsproblem. Där ser vi ett av resultaten av att vi
för länge frossat i åtgärder som inte har lett till jobb.
Det uppreklamerade kunskapslyftet har haft för lite
av rätt kunskap, och därför har det inte blivit något
lyft.
Så några ord om småföretagsamheten - detta ver-
balt hyllade mantra av praktiskt taget alla politiska
riktningar. Det finns en tickande bomb i vårt samhälle
i dag, eftersom alltfler företag drar ned, lägger ned
eller flyttar ut. Vi har också den andra sidan då pre-
sumtiva småföretagare avstår från att starta någon
verksamhet. I den mån som man startar blir det som
regel enmansföretag, och de etablerade enmans- och
småföretagen vågar inte eller vill inte expandera. Att
ge småföretagsamheten nya förutsättningar är ett stort
och viktigt område att ta itu med.
När man hör företagsnamn som Astra, Ericsson,
Electrolux, Lear Corporation, Volvo eller namn på
andra multiföretag märker man hur föga nationellt
bundna de är. Och när vi hör ortsnamn som Eslöv,
Bengtsfors, Hagfors, Olofström, Karlsborg, Töcksfors
så inser vi alla hur regionalt utsatta områden är på väg
att få kraftiga smällar eller rent av dödsstöten. Därför
behövs fler småföretag med en inneboende vilja att
växa.
Småföretagsamheten har i regel det goda med sig
att man har både ägare och arbetsledning på plats,
eller som vi säger: på golvet. Här har vi att göra med
de internationella storföretagens baksida. Om man
sitter på en annan kontinent och läser bokslut blir det
ganska teoretiskt. Man har ringa eller ingen chans att
sätta sig in i den lokala situationens behov och möj-
ligheter. Därför har småföretagsamheten sin roll i att
den också är lokalt etablerad.
Folkpartiet och andra oppositionspartier har upp-
märksammat invändningarna mot regeringens propo-
sition och utskottsmajoritetens slutsatser, då vi fram-
för allt i reservation nr 1 förordar en annan inriktning
av politiken som skulle kunna leda till fler jobb och
bättre samhällsekonomi. Den s.k. jobballiansens för-
slag tar upp lönebildningens roll och värdet av en
utbyggd tjänste- och servicesektor, dvs. de områden
som har potentiella växtmöjligheter när det gäller att
ge jobb och sysselsättning.
I reservation nr 4 finns vår handlingsplan för sys-
selsättning, som riksdagen bör ställa sig bakom.
Hans Andersson från Vänstern talade i sitt anfö-
rande om en politik som var kontraproduktiv och om
att vi har haft ett efterfrågeras. Som jag uppfattade det
var han kritisk mot den eviga inflationsbekämpning-
en. Ändå överraskar Vänstern genom att förorda nya
färdriktningar. Vänstern var med om de s.k. återstäl-
larna efter valet 1994. Den uppgång som då fanns i
konjunktur och sysselsättning övergick i stagnation
och sedermera i nedgång. Sedan vek regeringen av åt
mitten, och min fråga till Hans Andersson blir: Tyck-
er Vänstern att vi skall återgå till den s.k. återställar-
politiken som gällde från 1995, eller är Vänstern nu
nöjd med regeringens färdriktning i dag t.ex. på ar-
betsrättens område?
Vi står bakom budgeten, säger Hans Andersson
med statsmannaröst. Det är säkert riktigt. Men frågan
är om det finns ett samband med vad man egentligen
vill i politiken eller om det enbart är ett partiellt och
kortsiktigt röststöd. Det finns mycket att förklara från
Vänsterns håll. Därför efterlyser jag här var man står i
politiken.
För Folkpartiets del har vi under många år lagt
tonvikten på att också de arbetshandikappade skall ha
en rejäl chans till ett eget jobb. Också i årets budget-
förslag vill vi ha en förstärkning av både lönebidrag
och anslag till dem som är verksamma inom Samhall.
I reservation 6 redogör vi de förslagen.
Vidare är det viktigt med ungdomssysselsättning,
och i reservation 10 pekar vi på det. För att verksam-
heten skall bli arbetsmarknadspolitisk optimal med de
pengar som finns tror vi att de skall kunna användas
friare och i fler län.
Vi påpekar också en viktig sak i vår reservation
17. Arbetsmarknadspolitiken måste förbli en statlig
angelägenhet även om det lokala arbetet i samverkan
med kommuner är viktigt.
I reservation 20 om uppföljning av arbetsprakti-
ken har vi varnat för risken att många kommuner inte
kommer att anordna arbetspraktik på grund av ökade
kostnader för den. Därför måste en utvärdering av
åtgärderna snabbt komma till stånd och regeringen
rapportera redan under nästa år.
Kvinnors möjligheter att starta eget och bättre
möjligheter till riskkapital och rådgivning och stöd
kommer andra folkpartidebattörer att ta upp. Därför
nämner jag dem bara rubrikmässigt.
Fru talman! Förändringen av arbetslivet då det ut-
vecklas mot ett kunskapssamhälle med skärpt inter-
nationell konkurrens blir allt tydligare. Därför behövs
det en stor portion fortbildning för dagens verksam-
ma. Vi behöver underlätta och påverka attityder så att
befintlig arbetskraft är beredd till den typ av omställ-
ning som krävs i framtidens arbetsliv.
Men då krävs också reformer inom arbetsrätt och
lönebildning för att komma till rätta med flera pro-
blem. Det handlar om ekonomi, skatte- och närings-
politik och utbildningspolitik med höga kvalitetsmål
som ger Sverige ett verkligt kompetenslyft.
Jag yrkar för Folkpartiets del bifall till reservatio-
nerna 1, 4 och 8.</pre><pre>Anf.  18  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skall först svara på frågan. Väns-
terpartiet står bakom budgeten. Vänsterpartiet är för
sunda statsfinanser. Vi var det 1994-1995 när vi
rensade från förfallet. Det var inte bara ert fel, men
det var ett förfall i början på 90-talet. Vi är det nu när
vi har godkänt finansplanen. Däri finns det inga pro-
blem.
Däremot står vi kvar vid synpunkten att vi vill ha
strukturförändringar åt vänster och mer produktiv
rättvisa. När vi driver igång en tillväxtpolitik byggd
på innovationer, miljöomställning i näringslivet och
investeringar i humankapital skall det inte ske med
ökade klyftor.
Kommer det återställare? frågade Elver Jonsson.
Det kom återställare förut 1995-1998. Det är därför
jag över huvud taget kan vara i den position jag är.
Nivån på 75 % i ersättning från sjukförsäkringen och
a-kassan försvann. Löftet om en bortre parentes, som
Elver var med om, försvann.
Kommunerna har fått 20 miljarder mer och fick
ytterligare 1,3 miljarder nu i budgeten. Vi har skrivit
in målsättningen att det kommer ett förslag om kom-
petensutveckling i arbetslivet. Vi har sänkt skatten för
låginkomsttagare. Vi har sänkt hyrorna. Vi har infört
ett sysselsättningsmål och har inte bara kvar målet att
bekämpa arbetslösheten. En hel del spår av Vänster-
partiet finns i den här budgeten, och mer skall komma
om vi skall kunna vara kvar i båten.
Jag har några saker. Ge mig en förklaring på den
fråga jag ställde. Hur kan Elver Jonsson plocka bort 4
miljarder kronor från arbetsmarknadspolitiken redan
nästa år, som börjar om 14 dagar? Hur är det möjligt,
och samtidigt låtsas hävda att ni vill ha en kunskap-
sinriktad arbetsmarknadspolitik?
Hur kan vi binda er vid moderaternas löntagarfi-
entliga politik i reservation nr 1, i den mån ni står
kvar vid Bertil Ohlins idé om att det skall löna sig att
arbeta även för löntagarna, med goda lönevillkor, god
trygghet, goda arbetsvillkor och att ha en facklig
organisation som förmår att säkra eller åtminstone
skydda individen på en arbetsmarknad som blir allt-
mer styrd av kapitalet? Hur är det möjligt, Elver Jons-
son?</pre><pre>Anf.  19  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är gentlemannamässigt att Hans
Anderson säger: Det var inte bara ert fel, när han talar
om det han kallar för det ekonomiska förfallet. Han
tog inte upp den svåra lågkonjunktur som präglade
den regeringsperioden. Det hade väl i så fall försvagat
argumenten. Vänstern vägrade minst lika mycket som
Socialdemokraterna att vara med på några som helst
besparingsförslag under den tiden.
Hans Andersson talade om att t.ex. ersättningen i
a-kassan sänktes till 75 %. Det är lite poänglöst i en
replik till mig eftersom det var vad socialdemokrater
och moderater var överens om. Folkpartiet var med
om att sänka ersättningen till 80 %. Vi stod fast vid
det eftersom det var socialt motiverat att inte gå lägre.
Sedan undrar Hans Andersson varför vi skulle
kunna sänka på utgiftssidan. Jag försökte säga i mitt
inlägg precis det som Aftonbladet och andra pläderar
för. En tillväxt som vi öppnar för ger väldigt många
miljarder som reducerar utgiftssidan. Det är den dy-
namiken som vi ändå måste hänge oss åt. Det ser ut
som om åtminstone de ansvariga statsråden nu i sina
tidningsartiklar är inne på det.
Vi hälsar med tillfredsställelse att vi från Folkpar-
tiet har fått genomslag för den tanken. Tillväxten är
viktig. Tillväxt kan också ske både under socialt ac-
ceptabla former och framför allt under villkor som
naturen tillåter.</pre><pre>Anf.  20  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skall inte bara polemisera nu i
partinit, Elver Jonsson. Det här är faktiskt allvarligt.
Ni vill dra ned 4 miljarder kronor, och ni vill göra det
år 1999. Vad innebär 1999? Hela världen drar ned
sina BNP-prognoser, och Sverige inte mer än andra.
OECD gör det. EU gör det. Hela vår omgivning drar
ned prognoserna. Det hänger ihop med Asienkrisen
som har smittoeffekter mot Latinamerika, och det
hänger ihop med problemen i Ryssland.
I det läget säger ni: Folkpartiet i Sverige har en så
bra politik att vi kan dra ned arbetsmarknadspolitiken.
Detta säger ni trots att vi har 415 000 människor i den
totala arbetslöshetskön. Det är det som inte är trovär-
digt. Det handlar egentligen inte så mycket om Elver
Jonssons politik. Men han måste förstå i vilken värld
han lever. Titta på prognoserna runtomkring oss!
Elver Jonsson talade om småföretag. Det första
han sade förut var: Så har vi småföretagen, och det är
ett problem att de flyttar utomlands. Det var inte
precis små företag som sedan nämndes, men det kan-
ske var en felsägning. Det var Astra, Stora, osv.
Har inte Elver Jonsson någon synpunkt på hur
dessa företagsledningar helt allena i slutna rum fattar
beslut som påverkar sysselsättning och välfärd i hela
världen och också i vårt land? Detta sker utan att
löntagarna, fackföreningsrörelsen, det politiska sys-
temet i kommunen, regionen eller här i riksdagen har
någonting att säga till om.
Det är många som i dag frågar: Hur är det möjligt
att den makten ligger hos representanter för kapital-
ägarna? Förut talade Folkpartiet ofta om vikten av
ekonomisk demokrati. Ni var även med på ägarde-
mokrati. Ni var även med på och hade förslag om
löntagarfonder. Ni hade en anknytning till arbetslivet
inte minst genom TCO och Saco.
Var har ni den tråden i dag? Ni hänger i SAF-
alliansens mycket sköra tråd. Den leder till under-
gången, åtminstone om man vill ha både arbete och
rättvisa, Elver Jonsson.</pre><pre>Anf.  21  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Hans Andersson återvänder ofta till
terminologin om maktfrågor. Han talade också tidiga-
re i sitt inlägg om makten på jobbet. Men den största
maktlösheten är att vara utan jobb. Både regeringen
och Vänsterpartiet har inte tillräckligt mycket sett till
vikten av att det också blir jobb.
När stora företag ger sig i väg kan man ju tala om
att det kan vara alltför slutna rum. Men det ändrar
knappast på någonting. Jag tror inte ens att Hans
Andersson är beredd att föreskriva någon slags pla-
nekonomi och att det skulle styras centralt eller poli-
tiskt. Vad som behövs är ett klimat som gör att vi har
gynnsamma regler i förhållande till vår omvärld.
När det gäller småföretagen var min poäng att det
är viktigt att vi får dem att växa. Vi har ägare och
verkställare på plats som kan leva med i den puls som
man lokalt måste känna om man skall ta ett reellt
ansvar för sina anställda. Där har småföretagen ett
ideologiskt övertag som är gynnsamt på sysselsätt-
ningen. Det vill vi i Folkpartiet gynna. Det är därför
som vi talar så ihärdigt om vikten av att småföretag-
samheten får en chans att växa.
Sedan behöver vi stora företag med en spetskom-
petens och en produktionsutveckling som i många fall
är imponerande också i ett världsperspektiv. Men det
är småföretagen som kan ge det stora tillskottet av
jobb och som framför allt har en lokal och regional
anknytning som är positiv.</pre><pre>Anf.  22  BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Årets debatt om budgetfördelningen
som rör arbetsmarknadsutskottets olika områden
känns lite annorlunda än under den gångna mandatpe-
rioden. På grund av det inledda samarbetet mellan
Socialdemokraterna och regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet befinner jag mig i dag inte i direkt
oppositionsställning gentemot Johnny Ahlqvist. Jag
kommer därför inte att trötta utskottet alltför mycket
med att berätta hur vi i Miljöpartiet vill genomföra en
arbetstidsförkortning, som jag har gjort under de
gångna fyra åren. Men några ord måste jag ändå läg-
ga fram, eftersom vi i Miljöpartiet ser en kraftig ar-
betstidsförkortning som en enastående chans att sänka
arbetslöshetssiffrorna.
I en aviserad arbetsgrupp bestående av socialde-
mokrater, vänsterpartister och undertecknad miljö-
partist hoppas jag innerligt att arbetstidsfrågan ändå
kommer att få den behandling som jag tycker att den
förtjänar.
För Sveriges folk och för alla dem som går ar-
betslösa kommer det att betyda mycket att få komma
i arbete och känna sig behövda.
Att en arbetstidsförkortning kommer att innebära
en högre livskvalitet håller även många av motstån-
darna till en arbetstidsförkortningen med om. Jag
anser att det behövs en motpol till det arbetsmiljökli-
mat som nu håller på att växa fram.
Arbetsmiljöklimatet på våra arbetsplatser har
hamnat i en återvändsgränd. Tuff konkurrens och
hårdnade ekonomi kräver ökad produktivitet, och
stressen på arbetsplatserna bara ökar. Den som sviktar
under pressen känner sig tvingad att stanna kvar på
sitt jobb. Läget är långt ifrån bra. Nu behövs det nya
tankar och grepp.
Människor blir mer och mer tysta på jobbet. Man
vågar inte uttrycka vad det är som man tycker är fel
på jobbet på grund av rädslan att förlora sitt arbete
och komma ut i den höga arbetslöshet som nu råder.
På grund av rationaliseringar och indragningar har
arbetskamraterna minskat i antal medan arbetsupp-
gifterna hela tiden har ökat alltmer.
Den senast framtagna arbetsmiljöundersökningen
visar att två av tre arbetstagare anser att arbetstempot
har ökat de senaste fem år. I samband med lågkon-
junktur och ökad internationell konkurrens har alltså
arbetstempot ökat betydligt. För att säkra sin överlev-
nad och må mindre dåligt gör personalen bara upp-
gifter som syns och kan mätas, och kritiken tystnar
därför.
I en undersökning av TEMO uppgav 25 % av de
tillfrågade att man inte vågade framföra kritiska syn-
punkter på sin arbetsplats. På grund av hot om upp-
sägning föredrar man att vara tyst. När nu flera av
våra största företag lägger stora varsel - det har vi
hört här i dag också - ökar naturligtvis osäkerheten
och risken för en hotande arbetslöshet blir större.
En väl genomförd arbetstidsförkortning skulle
kunna bli ett av medlen för att fler skulle kunna dela
på jobben. Detta i kombination med en grön skatte-
växling, som vi i Miljöpartiet förespråkar, gör att det
blir förmånligare för arbetsgivare att anställa fler när
arbetsgivaravgiften sänks. Arbetet med en ekologisk
omställning av Sverige är också mycket arbetsinten-
sivt och kommer att skapa fler jobb.
Miljöpartiet har sedan år 1994 lagt en motion om
ett s.k. friår. I betänkande har Miljöpartiet en reser-
vation, nr 28, om att införa ett nationellt friår. Jag vill
härmed, fru talman, yrka bifall till reservation nr 28,
trots att utskottet eventuellt ger detta ett positivt mot-
tagande någon gång i framtiden.
Fru talman! Ett friår skulle också kunna medföra
att det arbetsmiljöklimat som nu många gånger råder
på våra arbetsplatser mildras. En chans att kunna ta
sig ledigt under ett år för att prova på något nytt eller
bara vara ledig och hinna med att göra det man länge
velat göra kommer att minska stressen. Vill man
kompetensutveckla sig kommer arbetstagaren tillbaka
med en ökad kompetens som kommer arbetsgivaren
till godo, samtidigt som en arbetslös får chansen att
komma in på arbetsmarknaden.
Fru talman! Den senaste företagsbarometern från
stiftelsen Svenska Jobs and Society visar att antalet
nystartade företag i Västerbottens län minskar. Det
fattas säkert inte idéer i Västerbotten, men om väster-
bottningarna gavs möjlighet till ett friår skulle kanske
statistiken se annorlunda ut. Införandet av ett friår
gynnar, enligt Miljöpartiets modell, nyföretagande
genom att det ges ekonomisk möjlighet att starta ett
företag under ett år. Vi kan fråga oss hur många fö-
retag det skulle kunna röra sig om.
En indikator på detta är hur många FA-skattsedlar
som skrivs ut i Sverige. En sådan skrivs ut om man
har ett företag vid sidan av en annan inkomst som
anställd. Hittills under 1998 har 160 000 personer
ansökt om FA-skattsedel. Om en stor del av dessa
160 000 anställda fick en chans att satsa på sin före-
tagsidé på heltid skulle statistiken förändras. Nu visar
den en minskning av antalet nystartade företag under
ett år, under 1997, på 20,5 %.
Friåret skulle ge en skjuts framåt för att öka anta-
let företag som startas av kvinnor. Enligt undersök-
ningar drar sig kvinnor för att skuldsätta sig i större
utsträckning än män. Statistiken visar att kvinnor är
duktiga företagare. De 4 000 kvinnor som fick kvin-
nolån under 1997 skapade 12 000 jobb med de här
pengarna.
Förutsättningen för att man skall få friår skall en-
ligt Miljöpartiet vara att en arbetslös får arbete på den
lämnade platsen under tiden. Detta skulle innebära att
4 000 personer skulle få in en fot på arbetsmarknaden
och få jobb under ett år om en redan anställd kvinna
fick denna chans.
Herr talman! Miljöpartiet har i sin fördelningen av
budgeten för år 2000 lagt 50 miljoner ytterligare på
Rådet för arbetslivsforskning. Vi gör detta för att
markera att vi tycker att det är ett viktigt forsknings-
område inom arbetspolitiken.
Jag återknyter till problemet med hur människor
mår och hur de upplever sin arbetssituation. Denna
situation kommer att vara ett allvarligt problem i
framtiden. Då frågar jag mig hur Moderaterna kan
minska anslaget till Arbetslivsinstitutet från 296 mil-
joner till 15 miljoner. Det är alltså en minskning med
281 miljoner. Dessutom vill man halvera anslaget till
Arbetarskyddsverket. När det gäller Rådet för arbets-
livsforskning vill man minska anslaget från 27 miljo-
ner kronor till 19 miljoner kronor.
I framtiden kommer vi att se att en påfrestning på
vårt samhälle är att en stor del av befolkningen inte
har arbete medan de som har arbete upplever en in-
tensivt ökad stress.
Ironiskt nog har det uppstått ett läge där de som
har ett arbete tvingas bli allt effektivare och jobba så
mycket övertid att det spränger taket för vad som är
maximalt tillåtet. Samtidigt finns det hundratusentals
arbetslösa som känner ett utanförskap genom att den
sociala samvaron med arbetskamraterna har försvun-
nit.
Arbetslösheten, som så sakta hade börjat att mins-
ka, har nu på nytt börja stiga lite grann igen. Det är
den internationella reala ekonomin som sviktar. Detta
ger återverkningar på arbetslösheten. Prognoserna för
framtiden måste omvärderas på grund av detta.
Förändringar som underlättar skapandet av nya
jobb måste till. Detta ligger till grund för den grupp
som Socialdemokraterna bildat tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Sverige måste faktiskt eftersträva en mer uthållig
ekonomi. Vi har ett välfärdssystem som inte längre är
anpassat till arbetsmarknaden och den situation som
finns ute i samhället i dag. Vi måste bredda trygg-
hetssystemen och göra om dem så att de håller för
alla och är ekonomiskt bärkraftiga, även i den nya
verklighet som vi ser i dag, där många människor
hamnar utanför systemen.
Herr talman! Behovet för arbetshandikappade att
få arbete har ökat och kommer att öka enligt AMS
prognos. Miljöpartiet markerar detta genom att lägga
200 miljoner kronor ytterligare, fr.o.m. år 2000, för
arbetshandikappade.
Funktionshindrade besitter både kompetens och
resurser som behövs på arbetsmarknaden, och vårt
samhälle tjänar på att behålla och att vidareutveckla
de stöd vi har i systemet. Alla människor måste ses
som en resurs för vårt samhälle, inte bara i termer av
ekonomi.
Herr talman! Jag har i en motion påpekat det all-
varliga i att arbetsgivare som har tagit emot ALU och
API, men framför allt OTA, ofta inte är medvetna om
att arbetsmiljölagen gäller och att även små egenfö-
retagare kan bli ersättningsskyldiga om en olycka
inträffar. Det behövs en skärpning i direktiven och
reglerna så att länsstyrelserna skickar ut information
om arbetsgivaransvaret. Arbetsgivaransvaret angavs i
en ny lag, vad gäller OTA och 6 c § i socialtjänstla-
gen, så sent som i januari i år.
6 c §, som gäller ungdomar, infördes redan 1980
och OTA infördes 1986. Det har tyvärr hänt en hel
del olyckor där arbetsgivaransvaret har varit svårt att
uttyda och därmed också ersättningen, vilket har lett
till svåra rättsfall.
Under förra mandatperioden tillfördes den s.k.
kommunala utvecklingsgarantin, en lag som skulle
innefatta arbetsmiljölagen. Förändringen av lagen
skedde på grund av en interpellation från Miljöpartiet.
Det är av yttersta vikt att framför allt små arbets-
givare är införstådda med vad arbetsmiljölagen inne-
fattar. Det har hänt att t.ex. asbestsanering har utförts
utan kvalificerad arbetsledning och utan skyddsut-
rustning inom bl.a. åtgärden OTA.
Vad jag tycker är speciellt viktigt med mitt påpe-
kande är att inga nya åtgärder bör införas innan ar-
betsgivaransvar och kännedom om arbetsmiljölagen
är tydligt angivet.</pre><pre>I detta anförande instämde Matz Hammarström
(mp).</pre><pre>Anf.  23  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! Miljöpartiets stora flaggskepp inom
arbetsmarknadspolitiken är ju arbetstidsförkortning.
Vi kristdemokrater är också positiva till att människor
skall kunna anpassa sin arbetstid till en lägre nivå om
man så önskar.
Men vi tror inte på stora planekonomiska alexan-
derhugg där man skall förkorta arbetstiden, lika för
alla, över en natt. Det skapar mer problem än det
löser. Det kom exempelvis en studie för en tid sedan
som visade att inte minst den offentliga sektorn skulle
drabbas hårt av ett sådant här alexanderhugg à la
Miljöpartiet.
I stället gäller det att jobba på den frivilliga vägen
med flexibla lösningar och vårdnadsbidrag som hjäl-
per småbarnsföräldrar att gå ned i arbetstid. Det gäller
att pröva system med sabbatsår och friår, som vår
motion nr 27 handlar om och som också miljöpartis-
terna har varit inne på.
Nu har Miljöpartiet sålt ut sitt lilla flaggskepp i
uppgörelsen med socialdemokraterna och stoppat in
frågan i en arbetsgrupp, som Barbro Johansson tydli-
gen också ingår i.
Jag skulle vilja slå vad med Barbro Johansson.
Skall vi slå vad om att frågan om arbetstidsförkort-
ning inte kommer att genomföras under kommande
mandatperiod? Det är nämligen gammal beprövad
socialdemokratisk taktik att sy upp Miljöpartiet, stop-
pa in frågan i en arbetsgrupp och begrava den där i
diverse olika beräkningar och utredningar.
Jag skulle vilja höra om Barbro Johansson kan slå
vad med mig om att det inte blir, eller att det blir en
arbetstidsförkortning de kommande åren. Jag är
övertygad om att den typen av alexanderhugg är
misslyckade. Det inser socialdemokraterna. Därför
har de begravt frågan i en arbetsgrupp, och Barbro
Johansson är med som begravningsentreprenör.</pre><pre>Anf.  24  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Det verkar på Stefan Attefall som
om han tycker att en arbetstidsförkortning vore bra
eftersom han vill slå vad med mig om att en sådan
verkligen kommer att genomföras under den här
mandatperioden. Jag tycker väl att det är lite svårt att
slå vad när det gäller politik. Jag tycker inte att man
skall ha en vadslagning där.
Jag är mycket glad för arbetstidsgruppen, som nu
kommer att arbeta framöver, och jag hoppas verkli-
gen att det kommer att vara konstruktivt. Jag ser ock-
så samarbetet som sådant.
Om Stefan Attefall tycker att 40 timmars arbets-
vecka är planekonomi, vad var då 48 timmars arbets-
vecka, kan man fråga sig. Var det planekonomi?
Vi har sänkt arbetstiden under det århundrade som
vi har levt i nu. Jag hoppas att år 2000 skall innebära
att vi så småningom kan sänka arbetstiden till gagn
för alla arbetslösa, till gagn för jämställdhet, till gagn
för alla barnfamiljer och till gagn för en högre liv-
skvalitet.</pre><pre>Anf.  25  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! Jag sade att det var ett uttryck för
planekonomiskt tänkande när man centralt tror att
man kan lösa frågan om arbetstidsförkortning med en
generell sänkning av arbetstiden för alla och i alla
branscher. Verkligheten ser ju så annorlunda ut för
olika företag och olika branscher.
I praktiken vet vi ju att den 40 timmars arbets-
vecka vi har i dag inte är så rigid. Den anpassar man
ganska friskt och alltmer, och det är den utveckling vi
bör gå mot.
Jag tycker att det är bra att småbarnsföräldrar kan
gå ned i arbetstid. Men låt oss använda instrument
som uppmuntrar, hjälper och stöder människor att
kunna välja den arbetstid som passar dem - inte cent-
ralt bestämma: lika för alla. Under olika skeenden i
livet arbetar vi olika mycket och har olika behov, och
det måste vi också anpassa arbetsmarknaden efter.
Men att tänka i de termer som Miljöpartiet gör vill jag
påstå är ett planekonomiskt tänkande som vi borde ha
lämnat bakom oss.
Min lilla vadslagning handlar helt enkelt om ut-
sikterna för Miljöpartiet att få framgång i den här
frågan. Jag vet att Johnny Ahlqvist, Socialdemokra-
terna, inte tror på Miljöpartiets förslag i frågan. Det är
det som gör mig så säker på att frågan kommer att
begravas i arbetsgruppen. Det är faktiskt tråkigt att
Barbro Johansson har gått på det enkla knepet.</pre><pre>Anf.  26  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag ser faktiskt positivt på framtiden.
Jag hoppas att vi skall komma fram till ett bra kon-
struktivt förslag.
Jag vill ge Stefan Attefall vår rapport om arbets-
tidsförkortning, som jag inte ville trötta arbetsmark-
nadsutskottet med förut när jag höll mitt anförande.
Jag ger den i julklapp till Stefan Attefall, så får han
läsa där vad vi har skrivit. Vi vill att lagen skall vara
dispositiv, och naturligtvis skall man kunna anpassa
den efter olika branscher.
Vad vi har sett nu är att flera fackförbund faktiskt
har börjat med en arbetstidsförkortning, men vi anser
att det är alldeles för lite. Vi hoppas att det ökar för
att vi skall kunna få mer jobb. Det är det som vi ser.
Vi skall kunna få fram minst 200 000 nya jobb om vi
genomför en arbetstidsförkortning från 40 timmar till
35 timmar i veckan, som vi vill. Det gäller att inte
göra det i små myrsteg, för då kommer vi ingen vart
när det gäller att bekämpa arbetslösheten.
Ta gärna emot min julklapp efteråt, Stefan Atte-
fall!</pre><pre>Anf.  27  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skall ge en eloge för att Miljö-
partiet har en betydande konsekvens när det gäller
arbetstidsfrågan. Man håller väldigt starkt fast vid att
lösningen på våra sysselsättningsproblem är kortare
arbetstid och att det borde ske genom att dela på job-
ben.
Jag tycker att det ställer till ett par problem. Det
ena är den roll som Miljöpartiet numera har. Man är,
som Barbro Johansson sade, inte ett riktigt opposi-
tionsparti längre, utan finns med och stöder regering-
en i allt väsentligt.
Regeringen säger att en av de viktigaste sakerna,
utöver att få en mer EU-positiv hållning, är att få en
stark tillväxt. Hur det skall ske genom att vi håller
tillbaka arbetsinsatser är svårt att se.
Den andra svårigheten är det som jag försökte sä-
ga i mitt anförande: Arbetslöshet beror inte på arbets-
brist. Det finns massor av jobb som borde bli utförda,
men som inte blir det.
Det är i stället tre andra brister vi dras med: brist
på lönsamhet i enskilda företag, brist på pengar i
offentliga kassor och brist på förmåga att organisera
arbetslivet.
Det är de bristerna vi borde ta tag i mer än i frå-
gan om hur vi minimerar vår arbetsinsats.
Låt mig för tydlighetens skull lägga till att det
naturligtvis finns situationer där arbetstiden behöver
förkortas. Man kan av rent medicinska skäl, på grund
av vårdnadsansvar för barn eller av andra orsaker
behöva ha en kortare arbetstid, men att generellt skära
ned arbetstiden är inte lösningen på Sveriges arbets-
marknadsproblem.</pre><pre>Anf.  28  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar naturligtvis för elogen.
Elver Jonsson pratar om den starka tillväxten. Vi har i
vår arbetsmarknadsmotion föreslagit och vill även i
näringspolitiken ha en skatteväxling. Vi vill sänka
arbetsgivaravgifterna kraftigt under en 10-15-
årsperiod men samtidigt höja avgifterna på miljöstö-
rande utsläpp. Vi menar att det skulle kunna få ar-
betsgivarna att anställa flera, vilket skulle öka till-
växten. Vi vill ha en speciell form av tillväxt, en
tillväxt inte bara i ekonomiska termer. Det är viktigt
vad tillväxten innehåller.
Det är självklart att vi vill att man skall dela på
jobben. Jag kan inte förstå att man inte kan göra det,
som Elver Jonsson säger. Det blir väl inte mindre
arbete utfört därför att fler delar på jobben. Det kan
inte vara Elver Jonssons mening.</pre><pre>Anf.  29  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Visst blir det mindre gjort, om vi
drar ned på arbetstiden. Jag kan medge att det kan
komma upp fler på lönelistan, men frågan är om det
kan presteras mer. Jag tror inte att vi kommer förbi
det faktum att det som vi skulle behöva göra, både av
ekonomiska och av humana skäl, är att få fler i arbete.
Som jag sade är det väldigt mycket arbete som i
dag inte blir utfört. Det gäller arbete för att få en
acceptabel vård eller en förbättrad skola eller för att
få en massa miljöuppgifter utförda. Vi behöver som
nation faktiskt jobba mer, men det är en insikt som
väl ännu inte har nått fram till Miljöpartiet. Jag tror
dock att den kommer. Varken Barbro Johansson eller
andra här är opåverkbara, och jag tror på opinions-
bildningens betydelse.
Jag återkommer till det förhållandet att vårt pro-
blem inte är att vi som nation jobbar för mycket. Vi
skulle behöva göra större insatser. Särskilt skulle vi
behöva anstränga oss för att de som nu saknar jobb
kommer in på arbetsmarknaden.</pre><pre>Anf.  30  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Det skall presteras mer, säger Elver
Jonsson. Man har mätt produktiviteten bl.a. vid IG
Metall i Tyskland, och man har sett att produktivite-
ten har ökat när en arbetstidsförkortning har genom-
förts. Det redovisas också i vår arbetstidsförkort-
ningsrapport.
När människor jobbar kortare tid orkar de också
mera. Man har t.ex. inom Byggnads kunnat se att de
anställda arbetar mycket mer under de första timmar-
na. I slutet av arbetsdagen inträffar bl.a. de flesta
arbetsplatsolyckorna. Visst kan man alltså bli effekti-
vare.
Om man t.ex. på Folkpartiets expedition drog ned
på personalen, betyder det då inte att det blir mindre
arbete gjort där? Jag undrar om man är ineffektiv med
antal anställda som man nu har.</pre><pre>Anf.  31  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag sympatiserar i mycket stor ut-
sträckning med Barbro Johanssons förslag om att dra
ned på arbetstiden. Också vi centerkvinnor tycker att
det skulle vara väldigt bra och har drivit den frågan.
Samtidigt har vi dock insett att det är ganska svårt att
finansiera detta. Jag undrar lite grann hur Miljöpartiet
och Socialdemokraterna, som också jag har arbetat
tillsammans med, skall kunna komma fram till en
finansiering av detta.
Vi lyckades i Arbetstidsutredningen inte komma
fram till något annat än att det här skulle göras på
frivillig väg, i olika steg via avtal mellan arbetsmark-
nadens parter.
Vi har redan en dispositiv lagstiftning. Det finns
alltså redan i dag möjligheter att förändra arbetstider-
na utan att reformera lagstiftningen. Det här kan, som
jag ser det, åstadkommas med bibehållen lagstiftning
genom opinionsbildning och ett tryck t.ex. från de
fackliga organisationerna.
Jag undrar lite grann hur Barbro Johansson menar
att vi skall kunna komma åstadkomma en, som också
jag ser det, ganska positiv utveckling mot kortare
arbetstid. Då skulle många förhållanden förbättras.
Kvinnor och män skulle få lättare att dela på he-
muppgifterna, arbetet med barnen osv.</pre><pre>Anf.  32  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vet, Margareta Andersson, att
också ni i ert partiprogram förordar en arbetstidsför-
kortning. Jag tycker att det är roligt. Det har lett till
att också de socialdemokratiska kvinnorna under
minst 20 år har krävt en sådan.
Jag hoppas att ni, de socialdemokratiska kvinnor-
na, Centerpartiet och andra kommer att stödja en
arbetstidsförkortning i framtiden. Vad gäller finansie-
ringen har vi bl.a. räknat med en ökad produktivitet.
Vi räknar med att få ca 200 000 fler människor i ar-
bete, och då kommer arbetslöshetsunderstöden från a-
kassorna att minska. Vi vill i samband med detta
genomföra en höjning av grundavdraget, så att de
som har mindre inkomster inte skall bli lidande i
sammanhanget.
Vi har inte sagt att en arbetsförkortning skall ge-
nomföras med full lön, utan vi vill finansiera den med
minskade arbetslöshetsunderstöd och en ökad pro-
duktivitet.</pre><pre>Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Om vi pläderar för en förkortad ar-
betstid tror jag att det är viktigt att vi talar om vilka
ekonomiska förutsättningar som en sådan ger. Om
den innebär att man skall gå ned i lön, tror jag att
många människor skulle vara ganska tveksamma. Det
är ett av skälen till att jag inte har drivit den här frå-
gan hårdare. Väldigt många människor har i dag en
sådan lönesituation att de helt enkelt inte har råd att
gå ned exempelvis till sex timmars arbetstid. Många
kvinnor som redan i dag har en ganska låg lön skulle
inte klara det här.
Det finns andra sådana faktorer som gör att det
här är en väldigt svår fråga. Jag tror att det bästa sättet
att driva den framåt är att gå via arbetsmarknadens
parter och låta det ske på en naturlig väg. När man så
småningom har kommit längre än i dag kan man
lagstifta i frågan. Så skedde t.ex. med pensionerna i
början på 70-talet när pensionsåldern ändrades från
67 till 65 år. Det var då bara små grupper kvar som
berördes.
I dagens ekonomiska läge är jag rädd för att det
här inte kommer att ge de positiva effekter som också
jag skulle vilja ha. Jag skulle önska att det här kunde
gå att genomföra.</pre><pre>Anf.  34  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag sade före replikskiftet att vi inte
finner att en arbetstidsförkortning kan fullföljas med
full lön. Jag sade däremot att vi på grund av ökad
produktivitet och minskade arbetslöshetsunderstöd
kommer att kunna höja grundavdraget för inkomster
från ca 100 000 kr till 150 000 kr för att låginkomst-
tagare inte skall få sänkt lön.
De som har inkomster över 25 000 kr i månaden
kan kanske få en löneminskning på 2-4 %, men jäm-
fört med en arbetstidsförkortning som skulle innebära
12 % tror jag att många skulle tycka att detta är
mycket bra.
Många undersökningar har visat att man gärna går
ned i lön. Bl.a. har nya undersökningar visat att den
som har en hög lön värderar en ökad fritid som gör att
man kan vara mera tillsammans med sina barn och
höja sin livskvalitet, även om man får lite mindre i
lön. Jag hoppas att vi i arbetsgruppen skall komma
fram till ett bra förslag.</pre><pre>Anf.  35  KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Med den tillväxtfientliga politik som
Miljöpartiet för är det inte konstigt att man inte ser
några möjligheter att öka antalet jobb utan i stället
ägnar sig åt friår och förkortning av arbetstiden.
Man ger helt enkelt upp. Man ser inte att det är
åtgärder för att öka mängden sysselsatta som arbetar
som man skall sträva efter i sin politik, utan man vill
så att säga få bort människor från arbetsmarknaden.
Jag skulle bara vilja ställa en liten fråga till Barbro
Andersson. När jag läser hennes reservation står det
att man enbart skall få friår om man ersätts av en
arbetslös. Om någon begär friår och företaget säger
att denna person inte skall ersättas med någon annan
utan att företaget i stället skall rationalisera så får
man inte friår, eller har jag fel i detta fall? Friår blir
på något sätt beroende av om man ersätts med en
arbetslös. Jag antar att det är rätt uppfattat. Åtminsto-
ne står det så i reservationen.
Sedan vore det kanske intressant om Miljöpartiet
mer kunde försöka arbeta ut en politik som gav fler
arbetstillfällen i det här landet i stället för att som sagt
var få människor ut från arbetsmarknaden. Men det är
väl en konsekvens av vad Barbro Johansson började
med att säga, nämligen att det känns underligt att
tidigare stå och kritisera regeringens politik och nu
hålla med om den. Det är klart att galenskapen är
konstant vare sig det är det ena eller det andra.</pre><pre>Anf.  36  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller friåret som Kent Ols-
son - inte Kent Andersson, även om han kallade mig
Barbro Andersson nyss - tog upp är det riktigt som
han trodde: Vi kräver att det skall bli en arbetslös som
går in på tjänsten i stället för den person som tar
tjänstledigt ett år. Det är så. Man får lov att ta tjänst-
ledigt utan några föreskrifter. Man kan vara ledig,
man kan kompetensutveckla sig, vilket kommer ar-
betsgivaren tillgodo sedan när man kommer tillbaka,
eller man kan starta ett nytt företag som jag nämnde
här, vilket skulle betyda väldigt mycket när det gäller
ekonomin för bl.a. kvinnor som vill starta företag.
Från början när man i Danmark införde detta or-
lov hade man inte med kravet att en arbetslös måste
komma in i stället, och man såg att det här inte gick
att genomföra. Friåret blev för dyrt. Men som vi har
föreslagit det, med 85-procentig a-kassa för den som
är tjänstledig, blir detta ett nollsummespel och kom-
mer inte att kosta företaget något.
För oss är det väldigt viktigt att den som är ar-
betslös och kommer in på den här platsen får en riktig
lön och inte ersättning för att befinna sig i åtgärd. Det
har jag påpekat förut.
Om vi inte har detta krav så hjälper vi inte heller
arbetslösa. Det är ju inte så att vi vill ta bort folk från
arbetsmarknaden för att vi vill dela på jobben. Vi vill
självklart ha fler i arbete, men man behöver inte ar-
beta så lång tid, som vi har sagt. Den skatteväxling
som vi också föreslår innebär också att det blir fler
jobb.</pre><pre>Anf.  37  KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Var finns pengarna? Man noterar att
detta innebär en fördel för statskassan om man tar ett
friår. Det skulle alltså vara en fördel att man ger ut
pengar när folk är lediga. Jag måste säga att det är en
mycket underlig motivation.
Arbetstidsförkortningen kostar också pengar. Det
har ju visat sig i undersökning på undersökning att
företag säger att detta självklart kommer att kosta
pengar. Varifrån skall vi ta dessa pengar, framför allt
med Miljöpartiets tillväxtfientliga politik? Jag får på
något sätt inte detta att gå ihop. Och tyvärr går det
inte mer ihop efter Barbro Johanssons första förkla-
ring. Hon får en ny chans nu att försöka göra det
något förståeligt: Varifrån tar ni pengarna? Hur kan
mindre arbetade timmar ge mer pengar till Sverige?
Det innebär ju att man får ut mer människor från
arbetsmarknaden i stället för till arbetsmarknaden.</pre><pre>Anf.  38  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller arbetstidsförkortning-
en går ju väldigt mycket pengar åt till arbetslösa nu,
men när vi inför arbetstidsförkortning kommer peng-
arna i stället att gå till dem som arbetar, självklart i en
arbetstidsförkortning.
När det gäller friåret, som Kent Olsson talar om,
har vi sagt att den som tar tjänstledigt ett år skall få
85 % av a-kassan, alltså inte full a-kassa. Det betyder
att man får lite mindre, men skulle man ha varit
tjänstledig utan lön är detta ändå ett bra tillskott. Då
har man alltså chans att göra något som man har velat
länge. Vi talade om utbrändhet tidigare, och detta
skulle vara ett utmärkt medel för att folk skulle kunna
vila upp sig när de har arbetat många år och är myck-
et stressade. Stressen har ju ökat på arbetsplatserna.
Den som kommer in på arbetsmarknaden i stället
skall ha ett arbete med avtalsenlig lön, och det är det
viktiga. Den som är arbetslös har tidigare haft ar-
betslöshetsunderstöd och lämnar detta ifrån sig. Den
som tar tjänstledigt tar ett år med 85 % av a-kassan.
Detta lämnar kanske inte 15 %, men kanske 9 % över
- en del återgår ju till administration och så. Det här
blir alltså ett nollsummespel så det kostar ingenting.
Min arbetstidsförkortningsrapport kan jag lämna i
julklapp också till Kent Olsson.</pre><pre>Anf.  39  JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Först vill jag kommentera att det inte
har varit några statsråd närvarande. Jag vet att de har
förhinder båda två, och jag har inte upplevt någon
gång att det ena eller det andra statsrådet inte har
velat ta debatt med de folkvalda i den här kammaren,
så jag tycker att det är viktigt att jag framför detta här.
Jag hoppas på stenografernas överseende, därför
att jag har ändrat mitt inledningsanförande här. An-
ledningen till detta är att jag läser Dagens Nyheter,
och med allt överseende för Stefan Attefalls debattar-
tikel läste jag en artikel som var mycket mer intres-
sant.
Den 17 december 1918 fattade Sveriges riksdag
beslut om att avskaffa den 40-gradiga skalan. Detta är
i dag exakt 80 år sedan. Man beslöt att införa demo-
krati i Sverige med lika rösträtt för alla. Den kvinnli-
ga rösträtten infördes alltså då. Högern var emot infö-
randet redan då. Verner von Heidenstam har bidragit
till debatten om en allmän och lika rösträtt genom
orden: "Det är skam, det är fläck på Sveriges baner /
Att medborgarrätt heter pengar".
Införandet av demokrati i vårt land ledde även till
att vi fick lagar och regler på arbetsmarknaden, Kent
Olsson, som skydd mot en hejdlös exploatering av
löntagarna. Högern har vid alla tillfällen varit emot
dessa förändringar. Vi har hört Kent Olsson och Mo-
deraterna upprepa sina krav på kraftiga försämringar i
arbetsrätten. Ja, Kent Olsson, man kan tala om sam-
ma procedur vartenda år, samma anföranden vartenda
år och samma motioner vartenda år - från Kent Ols-
son i varje fall.
Jag vill markera att tryggheten för löntagarna inte
skall vara någon form av parentes i historien. Vi är
beredda att förändra arbetsrätten, men till det bättre
och inte till det sämre som det föreslås från Modera-
terna och de borgerliga stödpartierna i den här kam-
maren.
Herr talman! Under de senaste veckorna har vi
fått besked om omfattande strukturförändringar i
svenska storföretag. De har duggat tätt. Astra har i
kölvattnet av fusionen med Zeneca rationaliserat.
Man skall öka effektiviteten och också minska antalet
anställda. Ericsson funderar, beroende på att man får
lägre vinst än väntat, på en fortsatt och förstärkt ra-
tionalisering för ökad effektivitet och färre anställda.
Volvo har gått längst och varslat om uppsägning på
flera orter i Sverige.
Herr talman! Debatten här skulle kunna bli en
lång svartepetterlek om vem som bär skulden till
detta. Jag tycker det är ytterligare ett argument för
den som påstår att det arbete vi gör här i riksdagen
inte tar utgångspunkt i verkligheten utan är en upp-
visning i plakatpolitik. Jag delar uppfattningen i An-
derssons inlägg: Det är kanske dags att vi också upp-
för oss på ett annat sätt i den här kammaren och inte
bara ägnar oss åt plakatpolitiken. Det är viktigt att vi
undviker det, för jag tror att det är viktigt att vi när
det blir svårigheter förstår detta och att vi uppträder
på ett seriöst sätt.
Med det kan jag kommentera den andra debattar-
tikeln som fanns i dag. Det är faktiskt inte så som
Stefan Attefall säger, att sysselsättningen har minskat
i det här landet. Det märkliga är detta: AKU-
mätningar fanns väl redan under den borgerliga rege-
ringsperioden. Då respekterade man AKU-mätningar,
men helt plötsligt tycks det nu vara så att kristdemo-
kraterna har inrättat en egen utredningsavdelning som
sätter sig över de officiella siffrorna om jag inte upp-
fattade Stefan Attefalls inlägg helt fel här.
Jag skall citera ur AKU-undersökningen:
"Antalet sysselsatta uppgick i november till
4 015 000 (+32 000), vilket är en ökning med
110 000 personer sedan november förra året."
Sedan kommer det viktigaste: "Antalet utförda ar-
betstimmar i genomsnitt per vecka på hela arbets-
marknaden uppgick i november till 142,9 (+1,5) mil-
joner timmar."
Det är en ökning med 1,5 miljoner timmar, Stefan
Attefall. Då är det ingen sysselsättningsminskning,
och då beror det inte heller på sjukfrånvaro.
Herr talman! Sanningen med alla varsel som har
drabbat oss är ju att globaliseringen leder oss hit, till
ett alltmer internationaliserat näringsliv med högre
konkurrensutsättning som följd, till mer samgående
över nationsgränser och till ökade krav på effektivitet
och rationalitet i produktionen.
Jag tycker i stället att vi skall glädja oss åt att
svenskt näringsliv är gott rustat i den utvecklingen.
Våra storföretags  utlandsberoende var ett faktum
redan före det senaste decenniets alltmer accelereran-
de globalisering.
Det är egentligen det som dagens debatt skulle
handla om, dvs. den svenska arbetsmarknadspoliti-
ken, som i grunden är uppbyggd just för att klara
sådana här situationer.
När den ursprungliga arbetsmarknadspolitiken
och den svenska modellen skapades tog den sitt av-
stamp i företagens behov av utveckling och föränd-
ringar. Modellen utgick från att rusta de anställda
som förlorade jobbet när företagen blev tvungna att
öka sin effektivitet eller när företag gick omkull där-
för att de inte klarade kraven på utveckling. De som
blev arbetslösa skulle rustas för att kunna ta nya jobb
som kom till i företag och verksamheter som gick att
stärka genom denna utveckling.
Därför blir den aktiva arbetsmarknadspolitikens
uppgift än tydligare i tider av omstruktureringar.
Därför är det betänkande som vi i dag behandlar av-
görande, inte endast för de arbetslösas möjligheter till
utveckling utan också för de svenska storföretagen.
Herr talman! Det är det som arbetsmarknadspoli-
tiken handlar om, och det är det som är dess uppgift.
Jag har sagt det från talarstolen vid ett flertal andra
tillfällen: Arbetsmarknadspolitiken skapar inte några
nya arbetstillfällen. Arbetsmarknadspolitiken är till
för att hjälpa dem som är arbetslösa eller för att klara
omstruktureringar, ingenting annat.
Jag tycker att vi borde diskutera arbetsmarknads-
politiken här i dag, men det har mer handlat om skat-
ter och förändringar som kanske inte hör hemma i
vårt betänkande.
Herr talman! I det betänkande som kammaren har
att behandla tar vi ytterligare ett steg  mot att förstär-
ka arbetsmarknadspolitiken.
Genom färre åtgärder och flexibilitet ökar arbets-
förmedlarens möjligheter att tillsammans med den
arbetslöse finna utbildning och praktik som ökar just
hans eller hennes möjligheter till arbete på den re-
guljära arbetsmarknaden.
Genom ytterligare förstärkningar av de långtidsin-
skrivnas möjligheter till meningsfulla åtgärdsinsatser
prioriterar vi också tydligt dem som har det allra
svårast att komma ut på arbetsmarknaden igen.
Här är sänkningen av finansieringsbidraget för ar-
betspraktik, som utskottets majoritet tagit initiativ till,
en tydlig signal till arbetsförmedlare och kommuner
om att det är de långtidsinskrivna som skall priorite-
ras.
Och naturligtvis skall man, Margareta Andersson,
följa upp detta, såsom man brukar göra med alla be-
slut som vi tar i riksdagen. Jag tycker därför att det
var onödigt att vi i utskottet gjorde ett tillkännagivan-
de om uppföljning. Man har naturligtvis ett uppfölj-
ningsansvar i fråga om alla åtgärder och beslut. Detta
kommer naturligtvis också att följas upp.
Vi gör i betänkandet en särskild markering för att
synliggöra de äldre arbetslösas situation. Trots tydlig
prioritering på att stötta de långtidsinskrivna finns det
särskilda skäl att ytterligare koncentrera insatser kring
de äldre arbetslösa.
Erfarenheterna av att koncentrera insatser talar sitt
tydliga språk. Ungdomsarbetslösheten har, precis i
linje med vad vi har sagt här i riksdagen, minskat
dramatiskt under de senaste åren.
Enligt AMS var 3 000 av de långtidsarbetslösa i
november ungdomar mellan 20 och 24 år. Bland
dessa 3 000 ungdomar - det vet vi av tidigare under-
sökningar - har ungefär hälften fått erbjudande om
jobb, utbildning eller åtgärd men har ännu inte hunnit
påbörja jobbet eller har av något skäl tackat nej.
Därför tycker jag att man kan konstatera att vi inte
skall ge oss förrän alla ungdomar inom 100 dagars
arbetslöshet skall ha fått ett erbjudande om jobb,
utbildning eller åtgärd.
Men, herr talman, låt oss inte heller glömma bort
att antalet långtidsarbetslösa ungdomar i september
1994 var över 37 000. Visst lönar det sig att koncent-
rera åtgärderna och att göra aktiva insatser. Därför är
det så viktigt med en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Jag nämnde inledningsvis att arbetsmarknadspoli-
tikens ursprungliga uppdrag var att stötta de arbetslö-
sa och rusta dem för de jobb som kommer och att
bidra till företagens och andra verksamheters utveck-
ling. I det arbetet ligger naturligtvis ett stort ansvar
för att motverka flaskhalsproblem och för att stötta
arbetsgivarna i deras behov av att hitta kompetent
personal. Antalet sökande som har fått arbete ligger
fortsatt på en hög nivå. I november lämnade 55 000
personer arbetslöshetskön därför att de hade fått jobb.
I detta sammanhang är det också viktigt att notera
att arbetsmarknadsutbildningen har ökat med nära
25 % på ett år. Vi satsar ytterligare 2 miljarder på
arbetsmarknadsutbildningar. Nog satsar vi på en of-
fensiv politik på detta område.
Oavsett om Stefan Attefall och jag har olika upp-
fattning, har sysselsättningen ökat med 110 000 per-
soner enligt AKU. Arbetslösheten sjunker ned till
5,4 %.
I ljuset av detta är det också viktigt att se det nya
målet för sysselsättning. När vi i dag här i kammaren
förmodligen slår fast att målet för sysselsättningen är
att 80 % av befolkningen i arbetsför ålder skall ha ett
jobb år 2004, visar vi att det inte är fråga om en ut-
veckling som skall bli tillfällig. Tvärtom gör vi allt
för att det skall vara en långsiktig utveckling och för
att vi skall leva upp till detta mål 2004.
Herr talman! Hur ser då oppositionens recept ut
för att lösa arbetslösheten? Ja, när det gäller Modera-
terna är det samma procedur som förra året. Det
handlar om större osäkerhet för löntagarna och mer
piska på de arbetslösa. Skattesänkningar skall lösa
alla problem. Jag beklagar verkligen att Kristdemo-
kraterna och Folkpartiet har hamnat i dåligt sällskap.
Man är tydligen överens om att det är de metoderna
som skall klara Sveriges sysselsättningsläge.
Jag måste ställa frågan till de tre partier som säger
sig förespråka detta: Blir det lättare för den arbetslöse
som inte får ett jobb, beroende på att han eller hon
inte har tillräcklig utbildning för att få jobb, om man
sänker skatten och försämrar arbetsrätten? Det skulle
vara intressant att till protokollet få ett svar på den
frågan, Kent Olsson.
Det är märkligt när Kristdemokraterna i en reser-
vation för fram sitt patos när det gäller sociala pro-
blem för dem som är arbetslösa, samtidigt som man
sätter sig i knäet på Moderaterna och är beredda att
förändra arbetslöshetsförsäkring och allt annat.
Stämmer det verkligen överens, Stefan Attefall, med
det sociala patos som ni försöker föra fram? Eller har
ni kanske fått kalla fötter i sista ögonblicket så att ni
blivit tvungna att skriva den här reservationen?
Herr talman! Ibland kan man verkligen se kuller-
byttor i tankeverksamheten i de förslag som opposi-
tionen presenterar. Det har hänt förr. Vi har läst folk-
partistiska motioner där man vill minska A 2-anslaget
med 2 miljarder mer än vad som fanns vid tillfället.
Vi är väl vana att se de här kullerbyttorna.
Ett av de här förslagen från oppositionen gäller
den enskildes avgift för arbetslöshetsförsäkringen.
Under förra mandatperioden pläderade Moderaterna
för en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen. Nu har
de tydligen fått kalla fötter, därför att nu säger de att
man skall ha en övergångsperiod på 300 dagar och en
längre period för äldre arbetskraft.
Man är generös och vill gå långt. De som är äldre
och är arbetslösa skall få ett grundbelopp om dagen,
och det sänker man från 240 kr till 210 kr per dag.
Jag vill fråga Kent Olsson hur dessa människor
skall kunna klara sig. Det var en och annan från de
borgerliga partierna som stod här och sade att man
övervältrat kostnaderna på kommunerna. Vilka alter-
nativ finns det för de här äldre arbetstagarna som bara
får 210 kr per dag att leva på?
Herr talman! Det är ett hån när man säger att man
vill göra en koppling mellan egenavgiften och re-
spektive avtalsområde. I förbund med hög arbetslös-
het skall avgiften vara högre. Det skall med andra ord
kännas att man tillhör ett förbund med hög arbetslös-
het, för då driver facket återhållsamma lönekrav, som
man skriver i texten. Jag tycker nästan att det är ett
hån mot de fackliga organisationerna, som verkligen
har tagit ansvar i lönebildningen.
Dessa högre premier skall enligt ett förslag kom-
penseras med lägre skatter. Enligt ett annat förslag,
moderaternas, skall de kompenseras genom att man
sänker medlemsavgifterna till de fackliga organisa-
tionerna.
Det är verkligen ett nytt inslag i svensk politik att
vi här i riksdagen skall bestämma medlemsavgifterna
för de olika intresseorganisationerna. Min fråga till
Kent Olsson blir naturligtvis vilken avgift vi skall
fastställa för Rotaryföreningen på Lidingö.
Idén att koppla avgifterna till avtalsområdet går
inte att genomföra. Det är plakatpolitik. Det kommer
att innebära en byråkrati som vi aldrig tidigare har
skådat. Jag vill fråga om Kent Olsson ställer sig bak-
om denna plakatpolitik, eller finns det några under-
liggande ideologiska skäl till att moderaterna driver
detta förslag?
Herr talman! Lampan blinkar i talarstolen. Innan
jag avslutar detta inlägg vill jag ändå ta tillfället i akt
att ge uttryck för den förvåning jag kände när jag
häromveckan såg och lyssnade till min moderata
utskottskollega Mikael Odenberg i Aktuellt. Utan
större krumbukter erkände moderaternas talesman att
moderaternas budgetförslag är orealistiskt och att det
inte har med verkligheten att göra. Då handlade dis-
kussionen främst om Arbetarskyddsstyrelsen och
Arbetslivsinstitutet och, inte minst, om de dramatiska
nedskärningar som moderaterna föreslår när det gäller
dessa.
Med samma verklighetsfrämmande nedskär-
ningsiver går moderaterna fram på område efter om-
råde, inte minst inom arbetsmarknadspolitiken. Med
dessa luftbesparingar, som inte ens moderaterna själ-
va tror går att genomföra, finansierar moderaterna
sina dramatiska skattesänkningar. Jag måste därför
ställa en fråga till Kent Olsson, som är talesman i dag.
Delar Kent Olsson uppfattningen att besparingarna
inte går att genomföra, eller får den stå för enskilda
ledamöter i det moderata samlingspartiet?
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet i dess helhet.</pre><pre>I detta anförande instämde Cinnika Beiming,
Björn Kaaling, Laila Bjurling, Anders Karlsson,
Sonja Fransson, Kristina Zakrisson och Carina
Adolfsson (alla s).</pre><pre>Anf.  40  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! Det är skönt för Johnny Ahlqvist att
han får stöd från sina partikamrater här i riksdagen,
med tanke på att han inte får stöd för sin politik av
regeringskompisarna i Rosenbad. Vad vi har läst de
senaste dagarna är att man från regeringens sida
överger de prognoser och utsikter som betänkandet
bygger på. Vi har fått höra att man har övergivit må-
let om 4 % öppen arbetslöshet till år 2000, som be-
tänkandet också bygger på. Björn Rosengren säger i
dagens Dagens Nyheter att han överger tanken på ett
speciellt volymkrav på AMS. Arbetsmarknadspoliti-
kens hela inriktning skall förändras. Det betänkande
som Johnny Ahlqvist nu skall lotsa genom kammaren
är egentligen inaktuellt. Min fråga till Johnny
Ahlqvist blir därför: Hur känns det att här i riksdagen
genomföra en politik som statsråden faktiskt redan
har sprungit ifrån?
Jag skall också kommentera Johnny Ahlqvist in-
lägg. Han hävdade att jag har sagt att sysselsättningen
minskar. Det var inte det jag sade i mitt tal. Jag sade
att den sysselsättningsökning som skett under det
senaste året och som socialdemokratiska regerings-
och riksdagsföreträdare skryter med till 60 % består
av en ökad frånvaro. Jag säger inte att vi skall kasta
SCB-statistiken överbord. Jag säger bara att vi måste
läsa noggrant och veta vad som händer på arbets-
marknaden. Det är alltså inte en riktigt lika positiv
utveckling som regerings- och majoritetsföreträdarna
här vill låta påskina.
Det är mot bakgrund av den höga arbetslösheten
och att vi är i slutet av en högkonjunktur jag blir så
bekymrad över bristen på initiativ och förslag från
regeringens och utskottsmajoritetens sida.
Det är intressant att höra vad Johnny Ahlqvist har
att säga om detta. Den som sysslar med plakatpolitik
här i kammaren är ju Johnny Ahlqvist, som inte kan
se till att det kommer fram konkreta åtgärder för att
vända utvecklingen mot en mer sysselsättningsinten-
siv tillväxt i ekonomin. Det handlar om arbetsmark-
nadspolitik, och det handlar självklart också om de
andra politikområdena.
Vi kristdemokrater säger att vi vill höja egenav-
gifterna. Det vill vi göra, men vi säger inte att det
skall ske per bransch utan för alla som tillhör en a-
kassa. Det kompenserar vi med sänkt skatt - mer än
vad avgiftshöjningen innebär. Däremot säger vi att vi
kan titta på en utredning om huruvida branschvisa
avgifter kan vara intressanta. Det är en utredning vi
föreslår - ingenting annat.</pre><pre>Anf.  41  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! När det gäller prognoserna och att vi
inte talar samma språk i Regeringskansliet och här i
riksdagen tycker jag att Stefan Attefall fick svar i
Hans Anderssons inledning. Sverige är inte det enda
land i Europa där man ändrar prognoserna beroende
på den utveckling som man inte kunde förutse för ett
antal månader sedan. Därför tycker jag att det är
konstigt att man gör reflexionen att det skulle vara
helt unikt att skriva ned prognoserna.
Däremot skrev vi fast ett 80-procentigt sysselsätt-
ningsmål. Det var betydligt hårdare skrivningar än
vad halveringen av den öppna arbetslösheten innebar
från början.
Jag förstår inte varför Stefan Attefall ondgör sig
över att Björn Rosengren har gått ut och sagt att man
skall ta bort volymmålet. Det har varit en mycket
bred uppslutning kring detta i arbetsmarknadsutskot-
tet under de senaste åren, men då satt Stefan Attefall
kanske inte i utskottet. Jag tolkar det som att kristde-
mokraterna tycker att vi skall ligga fast vid ett vo-
lymmål, medan alla andra partier i denna kammare
tycker att man inte skall göra det. Det är bra att ni är
klara på den punkten.
Vi skryter inte med att sysselsättningen ökar och
att arbetslösheten minskar. Ingen kan skryta med
någon politik förrän vi är nere på noll, nästan, vad
gäller arbetslöshet. Då kan man kanske skryta. Jag
tycker samtidigt att man skall vara glad för att ett
antal människor dagligen får jobb och kommer ut på
den öppna arbetsmarknaden. Man skall inte komma
med någon sorts skrytvals för att man gör detta.
Det är skönt att kristdemokraterna är bekymrade
över att vi inte har konkreta förslag, men jag ställer
motsvarande fråga till Stefan Attefall. Var har krist-
demokraterna sina förslag till lösning? Vi upplevde
en period då ni satt i Rosenbad. Inte fanns det något
förslag till hur man skulle lösa sysselsättningen och
arbetslösheten då heller! Jag har i varje fall inte hittat
några gudabenådade förslag i de motioner som krist-
demokraterna har skrivit.</pre><pre>Anf.  42  STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! För Johnny Ahlqvist är ändå läget
gott. Det är ingen större ko på isen.
Till skillnad från honom är vi kristdemokrater all-
varligt oroliga över att vi i slutet av en högkonjunktur
har en oerhört hög arbetslöshet. Den positiva utveck-
ling vi har haft på arbetsmarknaden under det senaste
året - notera att jag säger det - startar från en oerhört
låg nivå och är faktiskt mindre kraftfull än vad soci-
aldemokratiska företrädare brukar framhäva.
I det läget ser vi en mycket passiv  utskottsmajo-
ritet och en passiv regering som säger att det kommer
förslag till våren. Nu har man, vilket är mycket gläd-
jande, sagt att det kommer någonting dagen före jul-
afton, men här i kammaren vågar man inte presentera
detta.
Det råder bred enighet om att vi skall avskaffa
volymmålet, säger Johnny Ahlqvist. Men varför rös-
tar han då igenom ett betänkande som fortsätter med
de strikta volymmålen? Problemet är att det betän-
kande vi skall rösta igenom här i kammaren i dag på
flera punkter innehåller en politik som de ansvariga
statsråden i dag inte bekänner sig till.
Det måste vara en ganska unik situation som rå-
der: Någon månad efter det att propositionen lagts
fram för riksdagen står statsråden inte längre bakom
väsentliga delar av den. Jag inser att detta inte kan
vara glatt och trevligt för Johnny Ahlqvist att behöva
medge, men det är sanningen. Det intressanta är med
vilken typ av glädje Johnny Ahlqvist kommer att
trycka på ja-knappen längre fram i dag.
Vi kristdemokrater har presenterat en rad förslag
inom näringspolitikens, den ekonomiska politikens
och arbetsmarknadspolitikens områden. Jag kan
uppmana Johnny Ahlqvist till lite trevlig julläsning -
jag skall gärna översända våra tre motioner med en
rad olika förslag. Det handlar om sänkta skatter på
olika områden som främjar framväxten av nya jobb.
Det handlar om kvalitetssatsning i utbildningen. Det
handlar också om vissa saker på arbetsrättens område
som gör att nya grupper kan komma in på arbets-
marknaden. Det handlar om offensiva åtgärder för att
helt enkelt lägga om politiken i riktning mot att stödja
framväxten av de nya jobb som kommer i Sverige
men som just nu växer på arbetsmarknaden med allt-
för låg kraft.
Problemet är att det inte finns något alternativ till
den politiken från socialdemokraternas och deras
stödpartiers sida. Det är beklagligt för de arbetslösa.</pre><pre>Anf.  43  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag kan lugna Stefan Attefall med att
jag med sann glädje kommer att trycka på ja-knappen
när vi skall gå till omröstning.
Vad vi har fört diskussioner om i utskottet och
också har gett regeringen i uppdrag är att se över
volymmålet. Men så länge det inte är löst måste man
rimligtvis ha någon form av beräkning när man anslår
ett antal miljarder till det här området. Jag tycker
åtminstone att jag vill ha det stödet när jag går ut och
pratar med folk. Jag vill kunna säga att det kostar X
miljarder, och då tycker jag också att man måste ha
någon beräkningsgrund. Vi kan inte bara slopa detta i
dag, för då finns det inget mer.
Jag kan nog lova Stefan Attefall att glädjen skall
bestå vid voteringen. Jag tror också att vi kommer
med nya förslag under våren när det gäller volym-
målet.
Sedan är det ju inte så att ni har konkreta förslag.
Det är skattesänkningar. Var någonstans, i vilken
forskning och vilka undersökningar, kan man pre-
sentera ett underlag som pekar på att skattesänkningar
ger fler arbetstillfällen? Det finns ingenstans. Man
kan inte peka på det.
Arbetsrätten vill ni också ändra på. Som jag sade
förut: Era enda förslag på arbetsmarknadspolitikens
område är piskan på de arbetslösa och försämringar
och otrygghet för de anställda. Det löser inte de här
problemen. Man skapar inte jobb genom dessa för-
ändringar.
Det vi skall diskutera här i dag är arbetsmark-
nadspolitik. Men där har ni inga konkreta förslag mer
än det Stefan Attefall själv nämnde - skattesänkning-
ar och det ena med det andra.
Jag förväntar mig inte heller att få något svar från
Stefan Attefall om det sociala patos som ni för fram i
reservationen om att ni vill stärka den arbetslöses
sociala situation. Samtidigt sätter ni er i knäet på
moderaterna. Ni säger att ni inte vill ha förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen på samma sätt som de, men
i ett eventuellt samgående är det väl moderaterna som
kommer att diktera villkoren. Så upplevde jag att det
var mellan 1991 och 1994. Det var inte kristdemo-
kraterna som påverkade politiken då.</pre><pre>Anf.  44  KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vet inte om det här är symtoma-
tiskt på något sätt. Man kan konstatera att statsråden
borde vara här i dag. Jag tycker att det är skamligt att
de inte är. Men jag har faktiskt en viss förståelse för
att de inte är här. Vi har ju nu konstaterat att de inte
står bakom det som sker här.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker synd om
Johnny Ahlqvist i dag. Jag förstår att han börjar sitt
anförande med 1918. Det hade jag också kanske gjort
- till flydda tider går mina tankar, som någon berömd
författare har sagt. Det kanske är enklare att diskutera
situationen 1918 än att diskutera situationen 1998.
Vad det gäller förändringar har Johnny Ahlqvists
parti nämligen inte mycket att erbjuda. Dessutom har
Johnny Ahlqvist fått ändra sitt anförande efter en DN-
artikel. Detta är alltså den socialdemokratiska politi-
ken! Man lägger fram en budget, och sedan kommer
ett antal statsråd och säger att man inte tycker som det
står i budgeten utan att man vill genomföra föränd-
ringar.
En av de saker som man säger i DN-artikeln, och
som Johnny Ahlqvist nu talar emot, är att det skall bli
sänkt skatt. Björn Rosengren, Mona Sahlin och Erik
Åsbrink talar om sänkt skatt, bl.a. för att det skall ge
mer jobb. Vi kan konstatera att det är på tiden att
någonting kommer som kanske ger någonting.
Jag skulle vilja fråga Johnny Ahlqvist ett par kon-
kreta frågor: Vad har han för förslag för att minska
arbetslösheten? Anser Johnny Ahlqvist att det är
tillräckligt att man får arbetspraktik? Blir det sänkta
skatter eller inte sänkta skatter? Det kan vara intres-
sant att så småningom se vad som står i kammarens
protokoll. Blir det några regelförändringar eller blir
det inte några regelförändringar? Tar man bort de
fackliga blockaderna och sympatiåtgärderna såsom
föreslås? Detta är något som hindrar jobb, vilket ex-
empel från Taxi i Örebro visar. Blir det en omställ-
ningsförsäkring i a-kassan eller blir det inte en om-
ställningsförsäkring? Kommer det att bli ytterligare
färre åtgärder?
Det är möjligt att Johnny Ahlqvist inte kan svara
på frågorna om dessa åtgärder. Han kanske får vänta
på en ny DN-artikel av Rosengren. Men det vore
intressant att se vad Johnny Ahlqvist av i dag tycker.
Från moderat sida, för att svara på frågan, tycker
vi att det är alldeles självklart att sänkta skatter och
förändrad arbetsrätt ger fler jobb. Jag är också över-
tygad om att vi dagen före julafton får se lite grann
kring detta. Men jag förstår Johnny Ahlqvist. Det är
inte lätt att försvara en politik som ni inte ens själva
och framför allt inte regeringen tror på. Men det
skulle ändå vara intressant att få en del svar om vad
Johnny Ahlqvist tror på. Sedan får vi se om regering-
en tror likadant om sex dagar.</pre><pre>Anf.  45  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill fortfarande gärna gå tillbaka
till 1918. Jag ställer frågan till Kent Olsson: Kan det
finnas någon symbolik i att ni gick emot den kvinnli-
ga rösträttens införande 1918 och att ni 80 år senare
lägger fram förslag om och reserverar er för att det
inte skall utgå några ersättningar till kvinnoförbunden
inom den politiska verksamheten? Ni har ju en sådan
reservation, Kent Olsson.
Sedan ställde jag ett antal frågor till Kent Olsson i
min inledning. Jag har inte fått svar på dem, men det
finns fortfarande möjlighet för Kent Olsson i replik-
skiftet. Jag ställde en fråga om egenavgifternas kopp-
ling till de olika avtalsområdena och hur man skall
klara den byråkrati som kommer att uppstå om man
inför det här. Jag ställde en fråga om företagsklimatet
och varför Kent Olsson säger att företagen flyr detta
land när det inte alls är sant utan tvärtom. Detta kan-
ske Kent Olsson kan svara på i den sista repliken.
Sedan säger Kent Olsson att vi inte gör ytterligare
satsningar. Vi satsar faktiskt, Kent Olsson, ytterligare
2 miljarder på arbetsmarknadsutbildning. Vi är näm-
ligen bekymrade över de flaskhalsproblem som Kent
Olsson själv tog upp i sitt inledningsanförande. Det
går inte att göra som ni föreslår: minska anslagen och
samtidigt tro att man skall klara att utbilda folk till de
lediga jobb som finns och som kommer.
Det går bra att stå i talarstolen, Kent Olsson, och
säga att man är bekymrad över flaskhalsproblemen.
Men ni har ju inget konkret förslag om hur detta skall
lösas, förutom med sänkta skatter och sämre arbets-
rätt. Är det lättare att få ett jobb därför att man sänker
skatten eller försämrar arbetsrätten? Är det lättare för
den människa som inte har rätt utbildning att få det
jobbet? Jag tycker att det är viktigt att Kent Olsson
svarar för den plakatpolitik som ni faktiskt bedriver
här.</pre><pre>Anf.  46  KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag noterade att Johnny Ahlqvist inte
hade något svar på mina frågor, inte ett enda svar. Nu
skall jag göra något omväxlande. Jag skall faktiskt
svara själv.
I och för sig förstår jag att Johnny Ahlqvist inte
svarade, för han kan inte svara. Det måste vara myck-
et jobbigt att stå i denna kammare och läsa svar, ta
med dem som jullektyr hem och sedan se vad Björn
Rosengren och Mona Sahlin föreslår. Jag har noterat
vad de kommer att föreslå, inte det vi tycker, men
saker och ting som ändå går åt det håll vi tycker är
bra, knappast åt det håll som står i propositionen.
Låt oss nu ta upp en del av Johnny Ahlqvists frå-
gor.
Det är riktigt att vi föreslår mindre pengar till ar-
betsmarknadsutbildning. Men vi tycker att de pengar
vi föreslår till arbetsmarknadsutbildning skall satsas
på att ge jobb. Jag sade i mitt inledningsanförande att
sju av tio företagare konstaterar att det är svårt att få
folk att anställa. Det måste bl.a. bero på att man har
haft en arbetsmarknadsutbildning som har varit oer-
hört dålig. Människor har gått kurs efter kurs men
inte fått något jobb. Därför säger vi: Satsa pengar på
den kvalificerade yrkesutbildning som leder till jobb.
Det tror jag är det riktiga.
Vår arbetsmarknadsutbildning går ut på att man
skall få jobb, inte att man enbart skall gå i åtgärd på
åtgärd. Där skiljer vi oss åt. Det ser jag som en oer-
hört väsentlig del. Även Johnny Ahlqvist borde tycka
att arbetsmarknadsutbildning är till för att ge utbild-
ning för arbete. Det ligger ju i själva namnet arbets-
marknadsutbildning.
Vad gäller företagsklimatet kan jag förstå att
Johnny Ahlqvist vill ha en egen bild av verkligheten.
Men nog är det så att det inte är bra för Sverige att
svenska företag lämnar landet i den omfattning de
gör. Det är inte bra att 25 % av dem som blir civilin-
genjörer och som utbildas i Sverige inte kommer
tillbaka, utan stannar utomlands. Det kan väl inte
Johnny Ahlqvist tycka är bra.
Tyvärr hinner jag inte svara på fler frågor, Johnny
Ahlqvist, eftersom talmannen slår med klubban i
bordet.</pre><pre>Anf.  47  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Då kanske Kent Olsson har förståel-
se för att jag inte kan svara på hela det register av
frågor som han ställde. Men jag skall svara konkret
på ett par av de frågorna.
Jag tror att det är viktigt att man gör en översyn av
arbetsrätten, men inte med den infallsvinkel som
kristdemokrater, folkpartister och moderater i den här
församlingen har, utan därför att arbetsrätten inte
överensstämmer med den verklighet vi har. Man
måste titta på de grupper som i dag inte omfattas av
något trygghetssystem, därför att de har tillfälliga
anställningar i större omfattning än man hade tidiga-
re.
När det gäller åtgärderna är jag inte nöjd. Det är
väl ingen i kammaren som är nöjd med att man slår
samman ett antal åtgärder så att man hamnar på 19
stycken. Det har vi poängterat i vår skrivning. Jag ser
fram emot att det skall vara betydligt färre åtgärder i
vårpropositionen än man föreslår i dag.
Jag skall svara på frågan om civilingenjörerna.
Det handlar väl inte om företagsklimat om civilin-
genjörer utbildar sig och befinner sig i andra länder.
Det handlar om löneutrymmet i Sverige. Man får
betydligt högre lön i alla andra länder i Europa än
man får i Sverige när man är utbildad till civilingen-
jör. Men jag kan inte tänka mig att Kent Olsson före-
språkar att vi skall ha en statlig lönepolitik. Eller skall
jag tolka honom på det sättet, att det är det Kent Ols-
son förespråkar.
Företagsklimatet vill jag ta upp härnäst. Sverige är
den fjärde största mottagaren i Europa av investering-
ar. År 1997 direktinvesterades 79 miljarder här. Ett
kanadensiskt företag har gjort en undersökning och
granskade Sverige, Kanada, England, USA, Italien,
Frankrike och Tyskland. I den undersökningen kom
vi på andra plats när det gällde företagsklimat. Un-
dersökningen var baserad på kostnaden för elförbruk-
ning, bolagsskatt och rimliga arbetskraftskostnader.
Kent Olsson! Sluta med att sprida irrlärorna att fö-
retagsklimatet är så dåligt i det här landet. Jag tror
snarare att det inte är fler än Kent Olsson och möj-
ligtvis det moderata kansliet som tror på den bilden
av verkligheten.</pre><pre>Anf.  48  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Utskottets ordförande höll ett som
jag tycker sedelärande anförande om hur farligt det är
att föra kvartalspolitik. Jag tror att vi kan instämma i
det. Men då måste man också säga att det faller ett
tungt ansvar på socialdemokraterna. Drygt fyra år
med socialdemokratisk regeringspolitik beskriver en
ganska krokig bana. Sett i partipolitiska färger är den
nog så brokig.
Det var återställarna från 1994/95 på arbetsrättens
område. Det har varit en halvhjärtad satsning på nä-
ringspolitiken. Åtgärdsfrossan har vi talat om, när det
var ROT och RAS, OTA och generationsväxling.
Modell- och volymkraven har fått dominera för länge,
och kvalitetssatsningen som skulle ge jobb har utebli-
vit.
Skatten på arbete har det bortsetts för mycket från,
och den vidgade arbetsmarknaden har vi inte tagit till
vara. Det må vara totalt för tjänstesektorn, service,
den nya tekniken, hushållsnära tjänster, turismens
betydelse, osv.
Sedan återigen detta med tillväxt. Nu säger John-
ny Ahlqvist att vi skall diskutera arbetsmarknadspoli-
tik. Men den går naturligtvis inte att diskutera isole-
rad, för den är ju kopplad till så många andra politi-
kområden som har influens på möjligheterna att er-
hålla arbete. Vi har ju levt med förödande utgifter för
arbetslöshet, 150 miljarder kronor om året för stat och
kommun, dvs. 3 miljarder i veckan. Det borde bytas
ut mot skatteintäkter i stället och att vi får en bredare
skattebas, med fler människor i arbete. Det är den
enda chansen, som jag ser det, att klara välfärd i
framtiden.</pre><pre>Anf.  49  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Ja, Elver Jonsson, jag kommer ihåg
en period när vi behandlade ett antal andra bokstav-
skombinationer i kammaren. Något som hette GAS,
generellt anställningsstöd, som Elver Jonsson röstade
för vid det tillfället. Jag tror att det gav fem sex ar-
betstillfällen i hela landet. Vi har nog varit lika goda
kålsupare både vi och ni när det gällt att pröva nya
idéer.
Men jag tycker att det är viktigt att man vågar
pröva nya idéer inom arbetsmarknadspolitiken. Vågar
man inte pröva någonting kommer man inte heller
framåt. Kostnaderna för RAS och GAS blev mini-
mala, därför att bägge åtgärderna var totalt misslyck-
ade. Därför orsakade de ingen kostnad för staten
heller. Där behöver man inte säga att man vräkte ut
pengar i onödan.
Naturligtvis delar jag Elver Jonssons uppfattning
att det är oerhörda kostnader för arbetslösheten. Jag
tror att det är viktigt att man kommer till skott så
snabbt som möjligt och får ned dem. Det tror jag inte
att man löser på det sätt som ni skriver i er gemen-
samma reservation, Elver Jonsson, att det är arbets-
rätt, a-kassa och lägre skatter som behövs. Jag tror att
det är någonting helt annat.
Jag tror att mycket av arbetslösheten kommer att
minska av sig själv, därför att de lediga platserna
finns. Det är vår uppgift som arbetsmarknadspolitiker
att se till att de som är arbetslösa kan ta de lediga
jobben. Då handlar det inte om skattesänkningar. Det
gör inte den enskilda människan mer stärkt att vi
sänker Elver Jonssons skatt. Jag tror inte att jag får ett
jobb av det skälet, med den utbildning och den bak-
grund som jag har. Man behöver satsa arbetsmark-
nadspolitiska medel på detta. Jag har sagt till Kent
Olsson att vi satsar ytterligare 2 miljarder för att klara
denna del.
Elver Jonsson tog i sitt inledningsanförande upp
problemet med företagsamhet i landet. Specificera
vilka åtgärder det är som gör att företag inte vill starta
här i landet!</pre><pre>Anf.  50  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är mycket vi kan vara överens
om, och visst har det gjorts misstag genom åren. Men
jag tror att det är viktigt att ta fasta på det som Johnny
Ahlqvist ändå medger, att vi måste våga pröva nytt.
Där tycker jag att socialdemokraterna kanske har
varit sena ur startblocken.
När det gäller jobben och att kunna passa ihop ar-
bete och kompetens är det riktigt och viktigt att säga
att det vill till en arbetsmarknadspolitik som svarar
mot det behov som finns. Problemet är att arbetsplat-
serna försvinner från Sverige. Man flyttar ut. Vi ser
de många varslen i dag. Då räcker det inte ens att ha
en bra arbetsmarknadspolitik.
De ansvariga ministrarna för våra områden har i
sin artikel skrivit: Det behövs en socialdemokratisk
tillväxtdebatt. Min fråga till Johnny Ahlqvist är: Skall
vi se det som ett nödrop, eller kanske möjligen ett
slags regeringsovana, eller finns det faktiskt ett behov
av att få denna tillväxtdebatt? Jag skulle hälsa den
med tillfredsställelse, därför att tillväxtens betydelse
tror jag har varit alldeles för underskattad.
Det har funnits en del dogmatiska invändningar
där man ser tillväxt enbart som rovdrift. Jag har för-
sökt att påpeka att all tillväxt måste ske på naturens
villkor. Det är viktigt att tillväxten inte hindras. Till-
växten kan inte hjälpas fram med kortare arbetstid
eller genom att hålla tillbaka i övrigt. Allt arbete är
värdefullt, också de enkla genomgångsjobb man har i
sin ungdom. De bidrar till folkhushållet och till en
värdefull praktik. I förlängningen innebär fler jobb en
säkrad välfärd. Jag hoppas att vi är överens på den
punkten.</pre><pre>Anf.  51  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Elver Jonsson och jag kan nog enas
om att det naturligtvis behövs mer sysselsättningstill-
fällen för att säkra välfärden.
Det är bra med en tillväxtdebatt. Vi kanske skulle
ha tagit den för länge sedan. Det är oerhört viktigt att
diskussionen börjar om tillväxtens betydelse. Jag kan
inte komma ihåg att den borgerliga oppositionen har
varit någon tillskyndare av en tillväxtdebatt i den här
kammaren.
Elver Jonsson kommer åter in på det dåliga före-
tagsklimatet. Jag försökte i min replik till Kent Ols-
son tala om hur det är med utländska investeringar i
Sverige. Elver Jonsson vet att det under 1996 tillkom
nästan 100 nya amerikanska företag i Sverige. Den
undersökning jag pekade på tidigare är baserad på
kostnadsfördelar när det gäller elförbrukning, bolags-
skatt och rimliga arbetskraftskostnader. Där hamnar
Sverige på andra plats bland dessa länder. Då kan det
inte vara så illa att starta företag eller investera i Sve-
rige.
Under 1997 startades 29 000 företag i Sverige.
Inte sedan SCB:s statistik började samlas in har det
startats så många företag som under 1997. Det har
varit betydligt färre konkurser än under er regerings-
tid. Konkurserna i den region Elver Jonsson kommer
från i Västsverige har minskat med 35 % sedan 1997.
Vi kommer ihåg att det fanns en period när både
Elver Jonsson och jag satt i arbetsmarknadsutskottet
och antalet konkurser i landet var 55 000 per år. Jag
tror nog att socialdemokratisk politik har gjort att det
är bättre att vara företagare nu än under åren 1991-
1994.</pre><pre>Anf.  52  HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill ta min utgångspunkt i några
viktiga frågor som vi reser i vår reservation. Den
första handlar om volymkrav och arbetslinjen. I tid-
ningen kan man se att Rosengren säger att det gamla
volymmålet är kontraproduktivt. Han verkar dela vår
uppfattning, och Johnny Ahlqvist säger att utskottet
är medvetet om det.
Det är klart att detta kan leda till att den öppna ar-
betslösheten stiger på kort sikt. Vi skriver i vår reser-
vation att förändringarna inte får innebära att arbets-
lösa i högre grad än i dag blir hänvisade till passiv
ersättning i stället för att delta i åtgärder. Det får inte
heller leda till att arbetslösa blir utförsäkrade. Hur ser
Johnny Ahlqvist på frågan om arbetslinjen kontra
nedgången på volymkraven kontra utförsäkringshotet
- det vore det allra värsta?
Den andra synpunkten gäller utbildning. Vi säger
bl.a. att genom att höja den lägsta nivån på utbild-
ningsbidragen, men också införa stimulansbidrag till
olika bristyrkesutbildningar, kan människor stimule-
ras att vidareutbilda sig. AMS har också haft den
typen av insikt, dvs. att det vore produktivt.
Det är en framtidsfråga för oss båda hur vi skall
föra fram en mera kompetensinriktad arbetsmark-
nadspolitik. Min fundering är hur Johnny Ahlqvist ser
på det. Det är viktigt att betona med tanke på vad som
sägs på många andra håll att chansen att få jobb ligger
på 60-70 % efter genomgången arbetsmarknadsut-
bildning. Där behövs ytterligare ting.
Jag nämnde "Det finns bruk för alla"-processen
för de människor som inte är inne i det allra mest
konkurrensutsatta tillväxtscenariot. Projektet hotas.
Har Johnny Ahlqvist samma positiva syn på det pro-
jektet som jag har, och vill han garantera dess över-
levnad?</pre><pre>Anf.  53  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Vi är överens i utskottet om volym-
målet. Vi har haft olika infallsvinklar, men de skall
tas bort från den beräkningsgrund som finns i dag.
Arbetslinjen får inte vika för att ett volymmål tas
bort. Det är oerhört viktigt att slå fast i kammaren att
utförsäkringen inte får komma så långt att människor
ramlar ut ur systemet och hänvisas till socialbidrag
från kommunen. Hans Andersson och de övriga parti-
erna vet att vi ändrade i fråga om arbetspraktiken. Vi
såg en fara i att det inte fanns någon form av voly-
måtgärd för de långtidsinskrivna, så att de kunde få
någon form av arbetspraktik så att de kunde kvalifice-
ra sig för ytterligare en arbetslöshetsperiod.
Jag delar helt Hans Anderssons uppfattning att det
måste satsas ytterligare på arbetsmarknadsutbildning.
Siffrorna är oerhört bra. 60-70 % av dem som ge-
nomgår en arbetsmarknadsutbildning får faktiskt ett
jobb. Den viktigaste insatsen är att satsa på arbets-
marknadsutbildning.
Jag delar Hans Anderssons uppfattning - och vi
har diskuterat det tidigare i kammaren - att det är
viktigt att ha någon form av stimulansbidrag. De som
genomgår en aktiv åtgärd i form av arbetsmarknads-
utbildning kostar mer än vad den människa gör som
bara uppbär passiva ersättningar.
"Det finns bruk för alla" är ett oerhört positivt
projekt som har bedrivits. De signaler som jag fick i
går säger att förslaget till dagens regeringssamman-
träde är att projektet skall förlängas ytterligare.</pre><pre>Anf.  54  HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! En kan inte bli gladare att ställa tre
frågor och få sådana tre svar. Jag fortsätter att ställa
en fjärde och femte fråga.
Den fjärde frågan kunde handla om arbetsrätt,
som är en viktig del av vad vi tar upp i reservationen.
Utskottet säger att mer inte skall göras där. Jag tycker
inte att det var något särskilt produktivt som gjordes
när man genomförde försämringar. Det har inte lett
till något jobb.
Nu säger man att parterna skall sköta detta. Jag
tycker att det är viktigt att parterna tar sitt ansvar och
att parterna bär samlade kollektivavtal som rör arbets-
rätten. Det är också viktigt att de har ett regelverk i
botten. De borgerliga vill inte se förändringarna på
arbetsmarknaden - just in time-arbetsmarknaden -
med de korta anställningskontrakten och vad det
betyder i rättsförluster för löntagarna.
Jag hoppas att Johnny Ahlqvist är beredd att gå in
i en diskussion om vad det går att göra lagstiftnings-
vägen för att öka inflytande och trygghet för lönta-
garna med den nya flexibilitet som arbetsmarknaden
utmärks av.
Även om många har varit negativa i fråga om sta-
tistiken finns 110 000 fler jobb formellt registrerade
mellan november 1997 och november 1998. Det är
unikt högt. Men statistiken har vikt sig, och progno-
sen ser sämre ut. I Konjunkturinstitutets prognos fram
till 2004 - det år vi har ett gemensamt mål - saknas
det 100 000. Det bästa med prognoser är att man får
dem i god tid så att det går att vidta åtgärder för att
falsifiera dem så att de inte uppfylls - de blir inte
verklighet.
Jag är övertygad om att Johnny Ahlqvist i de för-
handlingar vi skall ha om sysselsättning kommer att
vara beredd att ta in kraftfullare instrument i politi-
ken, så att vi slipper vara med om att landa 100 000
färre jobb än i vårt gemensamma mål.</pre><pre>Anf.  55  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det är tur att man bara har rätt till
två repliker, annars kan man utlova alldeles för
mycket om man får nya frågor för var replik.
Min uppfattning om arbetsrätten, Hans Anders-
son, är att det först och främst är oerhört viktigt att
parterna kan komma överens. Det gäller inte bara
arbetsrätten, utan det gäller också lönebildningen. Det
är dags att arbetsmarknadens parter tar större ansvar
än de har gjort tidigare. När det har strulat i någon
form i förhandlingsverksamheten - oavsett vilken
regering det har varit - har den ena eller den andra
parten vänt sig till regeringen och krävt lagändring.
Det är dags att lösa dessa problem i förhandlingarna.
Ett antal utredningar har presenterats, bl.a. Svante
Öbergs utredning om lönebildning. Det kan vara
viktigt att SAF uppfattar det alternativet om det inte
går att komma fram till något i förhandlingsverksam-
heten.
När det gäller arbetsrätten tror jag att den måste
ses över med utgångspunkten att arbetsmarknaden är
en helt annan i dag än när lagen skrevs 1974. Det är
allt större grupper som inte omfattas av arbetsrätten,
och det kommer att bli allt större grupper framöver
som inte heller kommer att få någon del av kompe-
tensutvecklingen därför att de har arbeten som kanske
är begränsade till viss tid, och sedan är de ute i kylan
igen. Därför tror jag att man måste se över problemet
i arbetsrätten.
Jag vill inte göra några större utfästelser när det
gäller arbetsrätten mer än de som jag har talat om, för
jag tycker att det måste finnas ett tryck på arbets-
marknadens parter att komma framåt i de förhand-
lingar som nu pågår.</pre><pre>Anf.  56  BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Egentligen vill jag bara tacka Johnny
Ahlqvist för det inledda samarbetet, som jag tycker
har varit konstruktivt.
När det gäller budgeten tycker vi i Miljöpartiet att
vi har fått in en del gröna fotavtryck. Självfallet har vi
inte kunnat påverka budgeten så mycket som vi hade
velat göra på grund av den rådande ordningen. Men
några förslag har varit bra, bl.a. att jämställdheten
återfinns i budgeten och förslagen om ökade resurser
till JämO för att bl.a. motverka lönediskriminering
liksom statistik med ett jämställdhetsperspektiv och
förslaget om arbetsvärderingar. Jag hoppas att vi skall
fortsätta i den riktningen och att de arbetsgrupper som
nu blir tillsatta kommer att arbeta i samma konstruk-
tiva anda. Jag är övertygad om att vi skall kunna
lägga fram några konkreta förslag för att öka syssel-
sättningen.
Jag vill avsluta med att önska Johnny Ahlqvist
och alla mina arbetskamrater i utskottet en god jul.
Jag vill också tacka arbetsmarknadsutskottets kansli.
Tack så mycket.</pre><pre>Anf.  57  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det är klart att när man tillsätter ar-
betsgrupper måste det finnas en ambition från alla de
tre parter som ingår i arbetsgruppen att komma fram-
åt. Jag tror att vi med gemensamma ansträngningar
faktiskt skall kunna hitta infallsvinklar både när det
gäller arbetstiden och när det gäller sysselsättningen
och tillväxten. Som Hans Andersson nämnde finns
det ju ett gemensamt mål att få ned arbetslösheten
och få 80-procentsmålet genomfört i början på 2000-
talet.
Barbro Johansson hade en oehört bra synpunkt när
det gällde arbetsvärdering, lönesättning m.m., för vi
måste hitta instrument för att vi någon gång skall
komma fram till att kvinnor faktiskt diskrimineras på
svensk arbetsmarknad. Även om de utför samma
arbete, har de lägre löner än männen. Ett första steg i
den riktningen finns nu i budgeten.
Sedan vill jag bara, herr talman, tacka personalen
på arbetsmarknadsutskottet för alla de nattliga timmar
som den har tillbringat på utskottskansliet för att
producera det betänkande som vi i dag har att ta ställ-
ning till. Det är klart att sett till belastningen där kan-
ske en arbetsdelning eller en minskad arbetstid skulle
kunna innebära att ett antal arbetstillfällen skapades.
Jag vill också tacka mina kamrater i utskottet för
ett gott samarbete under hösten.</pre><pre>Anf.  58  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Det är en del frågor som inte har bli-
vit besvarade. Bl.a. hade jag hoppats att jag skulle få
en redovisning på hur man från regeringens sida har
tänkt finansiera förändringarna i finansieringen av
arbetspraktiken. Det har jag fortfarande inte fått, men
jag hoppas att jag kan få det nu.
Hade vi fått en klar och tydlig redovisning i ut-
skottet är det möjligt att reservationen inte hade av-
getts, men nu finns den här. Eftersom finansieringen
inte är klar och då det är väldigt mycket oklarheter
om vad som kommer att hända med denna åtgärd har
vi begärt att regeringen skall återkomma redan under
våren.
Sedan är det en annan sak som jag tycker att vi
borde diskutera lite mer, nämligen formerna för för-
enklingar och decentralisering av arbetsmarknadspo-
litiken. Arbetsmarknaden ser väldigt olika ut i Stock-
holm, Gnosjö och Karesuando. Att då ha en gemen-
sam arbetsmarknadspolitik som är så pass stelbent
som den är i dag, med så väldigt många åtgärder,
gynnar varken stockholmare, smålänningar eller
norrlänningar. Därför är det väldigt viktigt att rege-
ringen så snart som möjligt kommer vidare med de
förändringar som man har aviserat. Jag börjar bli lite
otålig. När tänker regeringen komma med föränd-
ringarna? Vi diskuterade dem under förra mandatpe-
rioden. Då sade man: Javisst, de kommer. Jag hade
hoppats att de skulle komma i denna budgetproposi-
tion, men jag får väl ge mig till tåls tills vårproposi-
tionen kommer. Kommer det någonting till våren, så
hoppas jag att det är något ganska rejält så att vi kän-
ner att det har hänt någonting. Sammanslagningen av
två åtgärder till en leder inte så förfärligt långt.
Jag hoppas, Johnny Ahlqvist, att jag kan få svar
på ett par av mina frågor här.</pre><pre>Anf.  59  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! När det först gäller finansieringsav-
giften är våra beräkningar av  kostnader och volymer
gjorda på tidigare utfall. Det är ingen ovanlig modell
att använda sig av. Tvärtom är de flesta beräkningar i
budgethänseende gjorda på tidigare utfall. Man tittar
oftast bakåt när man gör beräkningar. Det som ligger
till grund för vårt ställningstagande är att det finns ett
utrymme för att sänka finansieringsavgiften.
De kringskostnader som vi i dag tar bort är 116
miljoner kronor när det gäller de grupper som vi ger
fribrev. Kostnaden för att sänka finansieringsavgiften
på de områden som vi föreslår är 85 miljoner. Det
initiativ som utskottet tog är alltså med råge finansie-
rat. Jag har därför inte fått några kontakter från Fi-
nansdepartementet, vilket man rimligtvis får när
kostnader inte är finansierade.
Jag kan bara uttrycka mitt beklagande över att jag
inte hade fått fram dessa siffror vid justeringstillfället,
för då kanske det hade varit total enighet om denna
del. A andra sidan hade vi kanske inte haft så mycket
att debattera i dag, så det kan ju vara ett plus i det
avseendet.
Sedan delar jag Centerns uppfattning om förenk-
ling och decentralisering av arbetsmarknadspolitiken.
Jag har under en lång period pläderat för att man
måste förlita sig på att kunskaperna finns ute i regio-
nerna. Jag tror inte att man kan ha en generell modell
för arbetsmarknadspolitiken framöver, utan man
måste våga pröva olika infallsvinklar beroende på
situationen i den aktuella kommunen.
Jag förväntar mig att vi i arbetsgruppen, som jag
beklagar att inte Centern är representerad i - ni valde
i stället att spela på högra planhalvan denna mandat-
period - kommer att lägga fram förslag om viss de-
centralisering av arbetsmarknaden och betydliga
förenklingar av regelverket.</pre><pre>Anf.  60  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det känns be-
tryggande att förändringen av finansieringsavgiften är
finansierad. Jag hoppas att det verkligen är så, så att
inte kommunerna sedan kommer att drabbas av andra
kostnader utan att det blir en rejäl sänkning, som
Johnny Ahlqvist här säger.
Sedan får jag också tacka för beskedet att man
kommer att göra förbättringar i decentralistisk rikt-
ning på arbetsmarknadsområdet. Om vi skall komma
vidare och ur den situation som vi i dag befinner oss
i, så är det nämligen just decentralisering och enklare
regler som behövs på detta område.
Jag hoppas att vi även på höger planhalva skall
kunna bedriva en konstruktiv oppositionspolitik, så
att vi kan tillföra samhället förbättringar i olika sam-
manhang. Plakatpolitik är ingenting som vi från
Centerns sida tycker är någon vits att bedriva. Det
kan man möjligen göra i andra sammanhang, men
inte på arbetsmarknadsområdet eller något annat
politikområde.
Också jag vill tacka för ett trevligt samarbete i ar-
betsmarknadsutskottet. Jag vill tacka personalen, som
verkligen har ställt upp på alla sätt och vis, både bitti-
da och sent, och som alltid är mycket sympatiska och
trevliga. Det är så lätt att komma i kontakt med er och
få hjälp med det man behöver.
Till allihop, även de ledamöter i kammaren som är
här, vill jag önska en god jul och ett gott nytt år. Se-
dan kämpar vi vidare med arbetsmarknadspolitiken i
framtiden.</pre><pre>Anf.  61  HENRIK WESTMAN (m):
Herr talman! Vi, och framför allt regeringen, talar
om att arbetslösheten är ett av våra största problem.
Jag delar den uppfattningen. Har vi inte ett fungeran-
de näringsliv som utvecklas och kan ge sysselsättning
åt alltfler, får vi inte de resurser som behövs för att
bygga ett bra samhälle med en utvecklad infrastruktur
och en god samhällelig service. Vi får kort sagt inte
råd med vår offentliga sektor.
Vi ser dagligen att våra storföretag flyttar ut från
landet bl.a. på grund av att skatten på arbete i vårt
land är så hög. Villkoren för själva företagandet är
skrivna för storföretag, så det är inte där problemet
ligger. Problemet är att innan företagen blir storföre-
tag behöver vi småföretag som kan växa och därmed
skapa sysselsättning. Jag och många med mig tror att
detta är en del av lösningen på våra problem.
Herr talman! Det är inte lätt att vara småföretaga-
re i Sverige i dag. Man behandlas ofta som en tänkbar
brottsling av myndigheterna. Och är man ingen
brottsling kan man lätt bli det på grund av de oändliga
och krångliga regler som omgärdar verksamheten.
Över huvud taget verkar det som om vi måste detalj-
reglera allt. Det här leder till att människor drar sig
för att starta företag och anställa folk, vilket i sin tur
leder till att alla som borde kunna arbeta inte kan få
ett meningsfullt jobb.
Detta har i sin tur lett till att vi blivit tvingade att
bygga upp en ofantlig verksamhet som just skall
försöka få folk i arbete. Det är delar av den verksam-
heten vi talar om i dag.
Jag har inte varit så länge i riksdagen, men jag har
hunnit vara med på två s.k. hearings i arbetsmark-
nadsutskottet. Vid båda tillfällena framgick det att de
ansvariga tjänstemännen, visserligen i försiktiga or-
dalag men tydligt nog, tyckte att det fanns för många
och för krångliga åtgärder och regler som delvis
överlappade eller motverkade varandra.
Vi moderater har föreslagit en betydande rensning
i antalet olika arbetsmarknadsåtgärder. Och det finns
faktiskt i regeringens budgetproposition ett förslag
om att de nuvarande åtgärderna arbetsplatsintroduk-
tion (API) och arbetslivsutveckling (ALU) skall er-
sättas av en ny åtgärd, kallad arbetspraktik. Man får
väl vara glad för det lilla. Två åtgärder ersätts av en.
Nu är det emellertid så att reglerna för denna nya
föreslagna åtgärd innehåller en hel del märkligheter.
Jag sade nyss att jag inte har varit så länge i riksda-
gen. Men jag har ett långt förflutet som kommunsty-
relsens ordförande i en kommun. Jag har under den
tiden lärt mig att staten är fenomenal på att i olika
sammanhang övervältra kostnader till kommunerna.
Det tog inte lång tid i riksdagen förrän jag stötte på
ett nytt försök att göra detta, nämligen den nyss
nämnda arbetsplatspraktiken.
Staten har som bekant ansvaret för arbetsmark-
nadspolitiken och de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna. Enligt finansieringsprincipen skall staten anvi-
sa finansiering då staten lägger på kommunerna nya
uppgifter. Staten vill att kommunerna skall ställa upp
och ta emot personer som är anvisade bl.a. ar-
betspraktik samt nu också att de skall bidra med ökad
finansiering.
Kommunerna ställer upp genom att ordna de
praktikplatser som behövs. Att dessutom bidra till
finansieringen är enligt min uppfattning inte en upp-
gift för kommunerna, särskilt inte om verksamheten
är helt skild från kommunernas normala verksamhe-
ter. Det kan t.ex. gälla systugor för arbetslösa. Kom-
munernas huvuduppgifter är service, utbildning, vård
och omsorg.
Lika självklart som att kommunerna bör ta på sig
en betydande del av de praktikplatser som behövs bör
det också vara att kommunerna inte skall betala för
att ta emot anvisade arbetslösa. Gäller inte detta så
måste pengar tas från någon annan del av den kom-
munala verksamheten.
Regeringen har själv sagt att arbetspraktiken inte
får tränga undan ordinarie verksamhet. Om inte
kommunerna undantas från, eller kompenseras för,
finansieringsbidraget så trängs ordinarie arbetstillfäl-
len undan. Hur många arbetstillfällen det gäller kan
man få en uppfattning om ifall man vet hur mycket
pengar det rör sig om.
Låt oss se på budgeten för 1998. Där beräknades
finansieringsbidraget ge 557 miljoner kronor. Den
senaste prognos som jag känner till pekar på att det
bara blir 322 miljoner kronor. Enligt budgeten för
1999 beräknas finansieringsbidraget till 742 miljoner
kronor, dvs. 420 miljoner kronor mer än vad progno-
sen för 1998 pekar på.
742 miljoner kronor motsvarar ca 20 000 platser.
Hur stor del av detta, och hur stor del av ökningen,
faller på kommunerna? Hälften,  en tredjedel, eller?
Klart är att det är en avsevärd kostnadsökning för
kommunerna.
Detta trodde vi att också de socialdemokratiska
ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet hade insett då
de föreslog en förändring i fråga om finansieringsbi-
draget från stat, kommuner och landsting när det
gäller s.k. långtidsinskrivna. Men vi blev besvikna.
Vid beredningen av deras förslag presenterades inget
underlag för de ekonomiska konsekvenserna. Trots
påpekande om nödvändigheten av en sådan redogö-
relse lämnades bara vaga uppgifter. Denna brist har i
princip inneburit att det varit omöjligt att ta ställning
till majoritetens förslag.
Enligt vår mening är detta förfaringssätt otill-
fredsställande. Det innebär att utskottet vid sin bered-
ning har haft ett alltför undermåligt underlag för att
kunna ta ställning till frågan.
Herr talman! Min egen uppfattning är att de för-
ändringar som föreslagits av majoriteten främst är av
kosmetisk karaktär och inte ändrar kostnader eller
finansiering. Man kan möjligen säga att utskottsmajo-
riteten har försökt att underlätta för långtidsinskrivna
att få praktikplatser genom att stärka deras
"konkurrenskraft" gentemot andra arbetslösa. Man
har däremot inte på något sätt tagit hänsyn till de
ökade kostnader som lagts på kommunerna utan nu
bara placerat om en del av den i propositionen tänkta
ökningen av finansieringsbidraget till uteblivna kost-
nadsersättningar.
Kvar står således det faktum att staten nu lägger
på de redan ekonomiskt tyngda kommunerna en ny
utgift i storleksordningen flera hundra miljoner. Or-
dinarie arbeten i kommunerna kommer att ersättas av
den arbetsmarknadsåtgärd som kallas arbetspraktik.
Man kan fråga sig: Är socialdemokraterna verkli-
gen intresserade av ett ökat antal riktiga arbetstillfäl-
len?
Vi som kommer från kommunerna i Stockholms
län lider nästan alla under ett utjämningssystem som
gör det lönsamt att minska andelen av befolkningen i
produktionen. Den kommun jag kommer ifrån, Täby,
tjänar 10 000 kronor på varje minskat arbetstillfälle.
Man kan konstatera att de delar av landet som kan
öka antalet arbetstillfällen stryps.
Företagsamheten, som är en förutsättning för att
ge oss ökade skatteintäkter, flyr eller kommer inte till
på grund av för högt skattetryck och en djungel av
regler.
En tillväxt av skatteunderlaget är en förutsättning
för att kommunerna skall kunna bibehålla och förbätt-
ra sina kärnverksamheter samt behålla sina anställda.
Ökade bidrag är ingen lösning. De kan för övrigt inte
komma till stånd om vi inte har en tillväxt i landet.
Kommunerna behöver långsiktigt stabila regler.
De behöver incitament för att främja företagsamhet
och arbetstillfällen och inte nya pålagor där staten
övervältrar nya kostnader.
Herr talman! Jag behöver kanske inte påpeka att
jag naturligtvis står bakom de yrkanden och ställ-
ningstaganden som Kent Olsson tidigare framfört för
oss moderater.</pre><pre>Anf.  62  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tänker göra ett undantag från en
regel som vi har levt med i arbetsmarknadsutskottet i
alla tider, nämligen att vi efter utskottsrundan, som vi
precis har klarat av, inte brukar kommentera enskilda
talare.
Jag måste ändå göra detta nu. Henrik Westman
säger ju själv att han är ny i riksdagen och att han
kommer från den kommunala verksamheten. Det här
är inte så lätt. I det ena andetaget säger Henrik West-
man att det är alldeles för mycket regelverk när det
gäller arbetsmarknadspolitik, regler för företagare och
annat. I nästa andetag tar han upp ett regelverk när
det gäller varför inte kommunerna skall delta i arbetet
med att lösa sysselsättningsproblemet.
Jag kan över huvud taget inte se någon logik i ett
sådant resonemang. Jag tror och vet att om vi skall
klara att få ned arbetslösheten och lösa sysselsätt-
ningen är det inte bara en statlig angelägenhet. Kan
man inte hjälpas åt mellan kommuner och stat är det,
som f.d. ordföranden i kommunstyrelsen mycket väl
vet, socialbidraget som återstår för den människa som
inte kommer ut i produktionen. Och den kostnaden
ligger faktiskt på kommunerna.
Jag har inte fått de här negativa signalerna. Jag
har varit på kommunkongress och jag har varit på
Kommunförbundet och diskuterat just det vi pratade
om tidigare, att man skall decentralisera mer till det
kommunala planet. Jag har fått oerhörd respons även
från partivänner till Henrik Westman. De tycker att
man skall kunna göra på detta sätt, för det är oerhört
viktigt att man gemensamt från både stat och kom-
mun kan jobba för att lösa de här problemen.
Då tycker jag att det är lite väl enkelt att säga att
detta är statens bord och detta är kommunens bord. Så
enkel är inte verkligheten.</pre><pre>Anf.  63  HENRIK WESTMAN (m) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist säger att jag är ne-
gativ till att kommunerna skall ta på sig den här upp-
giften. Självklart är jag inte det men det måste finnas
klara spelregler om vilket ansvar staten finansie-
ringsmässigt har och om vilket ansvar kommunerna
har. Man kan inte bara mörka och föra över åtgärd
efter åtgärd som skall bekostas genom de kommunala
kassorna.
Jag har absolut ingenting emot att kommunerna
skall vara med och hjälpa till men det måste, som
sagt, finnas klara spelregler. De här spelreglerna har
t.o.m. Kommunförbundet pekat på. Där är det social-
demokraterna, som bekant, som är i majoritet och
som styr. De tycker också att detta är fel.</pre><pre>Anf.  64  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att
man lite grann kan se till flexibiliteten när det gäller
de här spelreglerna. Jag skulle kunna ta hur många
som helst exempel från den kommunala sektorn. Man
anställer arbetslösa med en enda avgörande infalls-
vinkel: att de skall kvalificera sig för arbetslöshets-
försäkringen. När man har gjort detta finns det inte
längre något jobb i kommunen till den arbetslöse, för
då har staten fått ta över ansvaret för ekonomin för
den arbetslöse. Jag tror därför att vi skall vara väldigt
försiktiga när vi gör sådana här jämförelser, i varje
fall i denna kammare.</pre><pre>Anf.  65  CAMILLA SKÖLD (v):
Herr talman! En fördel med att vara ny i riksdagen
och också med att vara ny i arbetsmarknadsutskottet
är att man, i alla fall ett tag, har kvar ett annat per-
spektiv och att man kan ha en bild av riksdagsarbetet
"utifrån".
När gemene man hör ordet arbetsmarknadspolitik
tror jag att man tänker sig ett politikområde som
handlar om att få ned arbetslösheten och om att skapa
de nya jobben samt att man i själva verket samman-
blandar flera olika politikområden som sammantaget
skall skapa tillväxt, utveckling, meningsfulla arbeten
osv. Denna sammanblandning finns också här i riks-
dagen och har till stor del kännetecknat den här de-
batten.
Även om det är viktigt att slå fast att arbetsmark-
nadspolitiken inte kan leva ett eget liv vid sidan av
den ekonomiska politiken, näringspolitiken, regional-
politiken osv. är det också av betydelse att vi försöker
fördjupa, diskutera och utveckla just den del som är
arbetsmarknadspolitik. Därför hade jag hoppats att
debatten i dag mycket mer skulle koncentreras på hur
vi på bästa sätt kan göra arbetsmarknadspolitiken så
effektiv som möjligt.
Vi skriver i betänkandets inledning att situationen
på arbetsmarknaden är svårtolkad. Det finns också en
stor osäkerhet i både underlag och analyser. Men en
sak som säkert kan utläsas är att obalanserna ökar och
att det finns all anledning att ta de ökande skillnader-
na mellan exempelvis regioner, branscher och be-
folkningsgrupper på fullaste allvar.
När det gäller de regionala skillnaderna kan jag
förstå det som har diskuterats tidigare här, nämligen
att det kan uppfattas som en målkonflikt att arbets-
marknadspolitiken skall skapa rörlighet. Men detta är
ett viktigt mål för att fylla lediga platser och motver-
ka flaskhalsar och för utvecklingen av samhället i
stort. Det får dock inte innebära att vi sammantaget
får en statlig styrning som förhåller sig passiv till den
ofrivilliga flyttningsvåg som vi ser, främst från
skogslänen, eller som sammantaget understöder och
uppmuntrar en geografisk befolkningsrörelse som i
ett längre perspektiv är till nackdel både regionalpo-
litiskt och nationellt samhällsekonomiskt. Men då är
vi inne på regionalpolitik, och det är ju en sak för
näringsutskottet.
Man bör också se vilken roll arbetsmarknadspoli-
tiken kan spela. Ett sätt att göra arbetsmarknadspoli-
tiken mer offensiv är, menar vi, att decentralisera
besluten och låta de skilda regionala och lokala förut-
sättningar som finns faktiskt slå igenom.
Därför menar vi i Vänsterpartiet att vi skall av-
sluta försöken med de s.k. frilänen och göra det här
till en permanent modell för samtliga län - en modell
där länen inom vissa givna ramar får ett vidgat hand-
lingsutrymme, där man inte sätter volymkraven i
första hand och där man tillåter ett starkt lokalt infly-
tande. Detta har också utskottets ordförande gett
uttryck för här i dagens debatt.
Jag skall gå vidare på temat siffror och statistik.
Generellt sett blir det allt bättre ställt med könsspeci-
fik statistik som ger oss bättre underlag för att beskri-
va mäns och kvinnors olika situation. Där vet vi nu-
mera att vi på flera sätt har en tudelad arbetsmarknad.
Kvinnor finns i stor utsträckning inom den del ar-
betsmarknaden som har de sämsta anställningsvillko-
ren med lösare anställningsformer, mer ofrivilligt
deltidsarbete och sämre möjligheter till befordran och
kompetensutveckling. Vi ser också att kvinnor i större
utsträckning deltar i kunskapslyftet och mer grundut-
bildningar, medan männen i större utsträckning får
del av yrkesutbildningar som i sin tur ger bättre förut-
sättningar för inträde på arbetsmarknaden.
Att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden
är en uppgift som måste intensifieras. Vi måste bli
bättre på att motivera till utbildningar mot icke tradi-
tionella yrkesval. Det behövs fler kvinnor inom tek-
niska yrken. Det behövs fler män inom vård och om-
sorg. Vi måste också arbeta vidare med de osakliga
skillnader som fortfarande finns när det gäller löner.
Här pågår ett utredningsarbete. När det gäller lö-
nerna aviseras i propositionen att mer resurser skall
avsättas till SCB för att vidareutveckla lönestatisti-
ken. Vidare pågår en översyn av jämställdhetslagen
som bl.a. rör arbetsvärdering. Det görs alltså en
mängd saker men det finns ju en hel del andra förslag
om hur man kan gå vidare i jämställdhetsarbetet. Ett
sådant förslag lägger vi i Vänsterpartiet fram i det här
betänkandet. Det handlar om att förstärka det arbete
som i dag bedrivs på länsstyrelserna av jämställdhets-
experter.
I dag har så gott som samtliga expertområden på
länsstyrelserna en tillsynsfunktion eller någon form
av myndighetsutövning. Detta borde gälla även jäm-
ställdhetsexperterna. De juristresurser som finns
skulle kunna kompletteras med expertområdet jäm-
ställdhet; allt för att effektivisera och öka samord-
ningen mellan den nationella resursen JämO och den
lokala och regionala nivån. Detta förslag, som finns i
en av våra reservationer, talar jag för. Jag yrkar dock
inte bifall här. Det är redan tillräckligt med förutseba-
ra voteringar i denna kammare.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis är ar-
betsmarknadspolitiken inte mycket värd om den inte
kompletteras med en ekonomisk politik, med nä-
ringspolitik, med regionalpolitik osv. som samverkar
och drar åt samma håll. Vad vi har att brottas med är
strukturella problem, obalanser mellan regioner samt
obalanser mellan branscher, mellan befolkningsgrup-
per och mellan könen.
Vi i Vänsterpartiet menar att arbetsmarknadspoli-
tiken är ett komplement till en ekonomisk politik för
tillväxt, till en fördelningspolitik för rättvisa, produk-
tivitet, ökad efterfrågan osv. Dessutom är det nöd-
vändigt med framåtsyftande reformer, exempelvis en
generell arbetstidsförkortning. Den frågan har redan
debatterats här i dag men jag vill ändå kommentera
och klargöra Vänsterpartiets inställning - att arbetet
med arbetstidsfrågan skall leda till någonting konkret.
Förutsättningarna finns med deltagande av tre partier
som samtliga har kongressbeslut i ryggen - kongress-
beslut som talar för en arbetstidsförkortning.
Det har i dag här i denna kammare diskuterats en
hel del om samarbetet. Visst är det en balansgång att
jämka ihop sig med två andra partier, och visst är det
väl så att Vänsterpartiets politik var tydligare innan,
och kanske bättre - vad vet jag? - när vi stod själv-
ständiga, men det näst bästa är heller inte dåligt.</pre><pre>Anf.  66  MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Den största skillnaden i vårt land i
dag går mellan människor som har ett arbete och dem
som saknar ett arbete. Detta gäller såväl i ekonomiskt
som i socialt avseende.
Även om arbetet har ett egenvärde innebär det
inte att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta
och unika människovärdet. Jag vill slå fast det ytterli-
gare en gång i denna kammare. Men arbetslöshet är
ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser och för-
mågor. Vi kristdemokrater anser att allt arbete som
utförs i samhället är värdefullt, oavsett om det utförs i
industiproduktion, inom vård och omsorg, i den pri-
vata eller den ideella sektorn eller i det egna hushål-
let. Allt arbete är värdefullt.
De som har jobb i dag finns på en arbetsmarknad
som börjar anta nya former. Det handlar t.ex. om
andra anställningsformer. 15 % på arbetsmarknaden
har i dag en tidsbegränsad anställning. 24 % jobbar
deltid. Många är säsongsarbetare. Många finns i per-
sonaluthyrningsföretag och uppdragsförmedlingar -
jobbar då och då men inte regelbundet. 400 000 är
enmansföretagare.
Det handlar i dag till stor del om att växla mellan
heltid och deltid, mellan att vara anställd och att vara
företagare, kanske bägge delar samtidigt. Det handlar
om hemarbete, distansarbete och arbete på konven-
tionella arbetsplatser. Det handlar om vitt arbete men
också alldeles för mycket svartjobb.
I sådana tider väljer regeringen tillsammans med
sina stödpartier - stödet har tydligt uttalats här i en
krets för inbördes beundran - att tillsätta en arbets-
grupp för att titta på generella arbetstidsförkortningar.
Jag måste säga att det känns otidsenligt. Det vittnar
om detaljreglering och klåfingrighet. Frågan är tydli-
gen så känslig att man låst in den och inte skall pre-
sentera någonting förrän år 2000. Då kommer ett
förslag. Då kommer med all sannolikhet flexibiliteten
att ha ökat ytterligare. Systemen och regelverken är
omsprungna för länge sedan. Jag tycker att det är
dags att låta kartan stämma med verkligheten. Det
vittnar om ett statiskt tänkande när man skall fördela
antalet arbetstimmar som om antalet jobb skulle vara
statiskt. Jag tycker att vi i stället måste kraftsamla för
att hitta incitament för företagande, för nya jobb, inte
dela på ett antal statiska arbetstimmar. Jag tycker att
utgångspunkten är fel.
Herr talman! Samtidigt som många saknar arbete i
vårt land är det, precis som Kent Olsson var inne på,
så att sju av tio uppger att de har rekryteringsproblem
när de vill anställa ny personal.
Mona Sahlin har yttrat de här orden: Det är ett
fruktansvärt underbetyg av arbetsmarknadspolitiken
att arbetskraftsbrist uppstår trots hög arbetslöshet.
Jag är beredd att instämma i Mona Sahlins yttran-
de. Uttalandet är dock lite märkligt med tanke på att
det yttras av ett statsråd som har alla medel och möj-
ligheter i sin hand och som är ansvarig för arbets-
marknads- och näringspolitiska området. Är det idé-
erna som fattas eller är det handlingskraften?
Beskrivningen stämmer precis på Gnosjö kom-
mun som jag representerar. Där fattas mycket männi-
skor till industrin, utbildad arbetskraft till speciella
och specifika uppgifter. Men det går inte att få män-
niskor att flytta, inte ens från grannkommuner eller
kommuner i det egna länet. Rörligheten på arbets-
marknaden går nästan bara i en riktning: från lands-
bygd till större städer. Här kan inga flyttningsbidrag i
världen hjälpa till att vända den utvecklingen. Flytt-
ningsbidragen skapar inte de incitament som är nöd-
vändiga för att få en flyttning till stånd till de platser
där arbeten finns.
Hur gick det då för företagen? Jo, 18 % av dem
lyckades inte tillsätta det utannonserade jobbet. 38 %
tog det mycket längre tid än normalt att tillsätta det
utannonserade arbetet. Detta får naturligtvis konsek-
venser i form av att man fått säga nej till order, dra
ned på produktionen och att redan befintlig arbets-
kraft får jobba mer övertid. Nu, Mona Sahlin, är det
dags att sätta i gång, tänka och handla.
Som ett första steg tycker man att mojoriteten,
som uppenbarligen också är inne på att volymmålen
skall försvinna, kunde ha anslutit sig till vårt förslag
att få bort volymmålen och använda sig av intervall-
tänkande. Här ligger en spärr mot flaskhalsarna. Vi
menar att det, genom att man sätter upp höga volym-
mål, blir svårt att finansiera de utbildningar som be-
hövs för att undvika den här typen av flaskhalsar.
Herr talman! För dem som inte har jobb i dag
skulle jag vilja genomföra ordet subsidiaritet. Det är
ett krångligt ord med ett vackert innehåll - ett hon-
nörsord för oss kristdemokrater. Det betyder att vi vill
flytta ned ansvar och resurser till lokal nivå, där man
har chans att utforma åtgärder på ett flexibelt sätt
utifrån den enskilde arbetssökanden. Åtgärdsfloran
måste minskas i antal, kompetenshöjning med lång-
siktighet i tanken måste fokuseras. Då blir volymmå-
len bisarra.
Så skulle jag vilja säga något om det som varit fö-
remål för debatten i dag, den nya åtgärden och jul-
klappen arbetspraktik. Som ny ledamot i parlamentet
och i utskottsarbetet måste jag säga att jag är förvå-
nad över det arbetssätt som majoriteten använder sig
av när man lägger fram nya förslag och inte presente-
rar finansieringen. Man gör det inte i förväg så att vi
andra har en vettig möjlighet att ta ställning till det.
Man gör det inte ens vid sammanträdet där förslaget
skall slutjusteras. Jag tycker det är en skymf mot det
demokratiska systemet att agera på det sättet. Jag är
förvånad över bristen hos majoriteten på viljan att
hitta gemensamma goda lösningar. Snacka om pla-
katpolitik! Något annat kan det väl inte vara. Hade
majoriteten haft lite politiskt mod hade man natur-
ligtvis kunnat biträda vår hemställan om att de som
finns i de statliga verksamheterna skulle undantas
från regeln om finansieringsbidrag. Så hade vi kunnat
se över den kommunala sektorn tillsammans, därför
att det fanns en öppenhet, som jag bedömde det.
Johnny Ahlqvist har inte gjort mig ett dugg lugna-
re i dag. Att man skall använda kringkostnadsersätt-
ningen för att betala arbetspraktiken tror jag bara
leder till att de som i dag använder sig av kringkost-
nadsersättning kommer att bli de stora förlorarna.
Vad får det för konsekvenser? Det har vi inte fått
berett eller utrett. Åtminstone har jag inte sett några
papper på det. Det är ett beslut som kom till i största
hast utan att vi hade några som helst underlag på
bordet. Jag vill verkligen stryka under den reservation
som vi har på det här området om vikten av att fort-
sätta att följa utvecklingen på det kommunala områ-
det. Det finns all anledning att ha en öppenhet för det.
Det borde ha varit självklart att man åtminstone hade
tillgodosett det önskemålet från vår sida.
Herr talman! Många av de välfärdssystem vi har
byggt på under lång tid är inte avpassade till den
verklighet de finns i och har i vissa fall spelat ut sin
roll. Många av våra sociala trygghetssystem har an-
ställning och arbetstid som central grund. Det betyder
att många människor i dag kommer i kläm och ham-
nar mellan två stolar. Nu handlar det om att hitta nya
lösningar men med en grundtrygghet i botten. Det
sociala engagemang vi har när vi talar om grund-
trygghet kommer vi inte att släppa. Det kan social-
demokraterna och Vänsterpartiet som ifrågsatt det
något i dag vara förvissade om. Vi kristdemokrater
menar att alla oavsett anställningsförhållande måste
ha ett grundskydd vid arbetslöshet. Därför vill vi
kristdemokrater göra a-kassan allmän och obligato-
risk. I dag saknar 100 000 arbetstagare a-kassa. Tren-
den är att alltfler väljer bort en fackanslutning.
Det skall naturligtvis även i fortsättningen vara
självklart att man skall kunna tillhöra en a-kassa,
även om man inte är ansluten till något fackförbund.
Det finns i dag en del orimligheter i dagens ar-
betslöshetsförsäkring som skulle undanröjas med vårt
förslag. Det är t.ex. orimligt att man inte har rätt till a-
kassa om man familjehemsförälder.
Det har också aviserats om ett kommande lagför-
slag som innebär att personal från enskilda organisa-
tioner, t.ex. biståndsarbetare och missionärer, inte
skall ha rätt att vara anslutna till a-kassan om deras
utlandsvistelse överstiger ett år. Jag vill ställa en
direkt fråga till arbetsmarknadsutskottets ordförande
Johnny Ahlqvist om detta aviserade förslag enligt
hans mening är rimligt och om det verkligen kommer
att sjösättas. Är det i så fall solidaritet?
Arbetslösheten kostar gigantiska belopp i Sverige
i dag - 150 miljarder förra året. Arbetslinjen måste
även fortsättningsvis gälla, och kostnaden för arbets-
lösheten måste fördelas så att incitament skapas för
olika parter att arbeta i riktning mot lägre arbetslös-
het. I vårt budgetförslag förordar vi att kostnaden
delas i tre lika delar mellan arbetstagare, arbetsgivare
och staten. Det är ett solidariskt sätt att dela kostna-
derna i tider av hög arbetslöshet. Dessutom gynnar
det lönebildning.
Den ökade kostnaden för den enskilde kompense-
rar vi genom ett rejält höjt grundavdrag.
Herr talman! Jag vill också säga några ord om
kvinnornas situation på arbetsmarknaden.
Tage Erlander sägs ha yttrat: Vi måste göra något
för kvinnorna, men först måste vi göra något för fol-
ket. Det må vara en skröna, men talet om jämställdhet
från majoriteten måste bli mer än sköna ord.
Kvinnor är i dag inte arbetslösa i större utsträck-
ning än män. Snarare är det så att kvinnors arbetslös-
het minskar i jämförelse med männens, och det är
glädjande. Men de arbetslösa kvinnorna deltar i mind-
re utsträckning än män i kvalificerade yrkesutbild-
ningar, alltså de dyra utbildningarna som är inriktade
direkt mot arbetslivet.
IT-sektorn är en sektor som utvecklas explosions-
artat, men även den håller på att bli en starkt könsseg-
regerad marknad. Kvinnor bör därför reguljärt erbju-
das IT-utbildning som ett förstahandsalternativ vid
arbetslöshet.
Men allra mest förfäras jag och upprörs över att
vi, trots att vi är världens mest jämställda land i vissa
avseenden, fortfarande har löner som bestäms efter
kön. Kvinnor har i genomsnitt bara 83 % av männens
löner, enligt Arbetslivsinstitutets och SCB:s årliga
statistik. Även vid samma ingångslön är kvinnors
löneutveckling i genomsnitt sämre än männens.
Dessutom har kvinnor sämre karriärmöjligheter,
mindre kompetensutveckling, fler ofrivilliga del-
tidsjobb och mer hemarbete.
Arbetsvärdering är ett sätt att synliggöra kvinnors
kompetens. Vi har därför ställt oss positiva till Jä-
mO:s utökade ram. Men vi förutsätter och kommer
noga att följa upp att dessa pengar används på ett
konstruktivt sätt just till att utjämna löneskillnader för
likvärdigt arbete. Vi har i dag en jämställdhetslag-
stiftning, och den måste börja tillämpas också på
detta område. Skulle den visa sig otillräcklig tror jag
att det skulle finnas en stor majoritet för att skärpa
den. Människor måste ha samma värde oavsett kön
också på arbetsmarknaden. Det måste utgöra grunden
för lönesättning.
Fru talman! I kammaren i dag har vi diskuterat ar-
betslösheten. Jag har upplevt att vi alla har ett enga-
gemang och känner en oro inför framtiden med tanke
på att antalet varsel ökar. Jag hoppas och tror att vi
skall kunna skapa tillväxtbefrämjande åtgärder. Det
sker nog inte genom kammarens beslut i dag, men
med de signaler som kommer från departementet
kanske många av de förslag som vi kristdemokrater
står för kan komma att få ett genomslag i framtiden.
Därför ser jag trots allt framtiden an med en viss
tillförsikt.
Jag vill ansluta mig till Stefan Attefalls yrkande
när det gäller de reservationer som han yrkade bifall
till i sitt anförande.</pre><pre>I detta anförande instämde Rosita Runegrund
(kd).</pre><pre>Anf.  67  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag fick en direkt fråga av Maria
Larsson som gällde arbetslöshetsförsäkringen.
Under föregående mandatperioder - 1991-1994
och 1994-1998 - skedde det ungefär ett trettiotal
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Vi antog en
helt ny arbetslöshetsförsäkring här i kammaren för ett
år sedan.
För någon vecka sedan hade vi hearing om ar-
betslöshetsförsäkringen. Jag var inte själv närvarande,
men det sades då att vi under våren skall ta ett samlat
grepp och se över de eventuella misstag som gjordes
när hela arbetslöshetsförsäkringen sattes i sjön. Då
finns det möjlighet att diskutera både biståndsarbetare
och andra grupper. Något annat kan jag inte utlova i
dag.
Utskottet kommer att ta ett initiativ och avge ett
betänkande om arbetslöshetsförsäkringen som skall
behandlas av kammaren under våren.</pre><pre>Anf.  68  MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag tackar Johnny Ahlqvist för det
klargörandet och för den öppna hand som räcktes ut
till att vi skall kunna föra konstruktiva samtal.
Jag vidhåller att det är olyckligt när en försäkring
genomgår så många förändringar under så kort tid.
Jag hoppas att vi skall hitta lösningar som har bär-
kraft och som kan utgöra en stabil grund långt in i
framtiden.</pre><pre>Anf.  69  RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Först vill jag glädja mig åt att fler tar
upp frågan om u-landsarbetare och missionärers rät-
tigheter gentemot arbetsmarknadslagarna när de
kommer hem till Sverige igen efter ett internationellt
arbete. Jag har ställt frågor i den riktningen till mi-
nistern, och jag gläder mig åt att vi nu kan gå vidare
med den debatten.
Maria Larsson, som kommer från Gnosjö, har en
glad dag. Jag, som kommer från Töcksfors, har en
sämre dag från arbetsmarknadssynpunkt. Därför
kommer mitt inlägg att handla om såväl arbetsmark-
nadspolitik som regionalpolitik och synpunkter på
tillväxt.
I ett telefonsamtal från min hemort Töcksfors un-
der tisdagseftermiddagen denna vecka kom beskedet:
150 personer har sagts upp vid Töcksfors Verkstads
AB, ortens absolut största arbetsplats. Då känner man
smärta och förtvivlan, lite av samma känsla som finns
i Bagdad i dag där det har kommit en anfall utan
förvarning.
Befolkningen drabbas hårt. Uppsägningen av 150
personer i Töcksfors får samma effekt som om
14 000 personer sades upp från någon industri här i
Stockholm. Man kan ju undra hur regering och
massmedier hade reagerat på det.
Jag företräder Folkpartiets åsikter i denna viktiga
fråga om regionalpolitik. Först och främst vill jag
hänvisa till min och Yvonne Ångströms motion A820
Regionalpolitik för ett mänskligare Sverige. De om-
råden som vi kallar regioner är i stort behov av in-
frastrukturella satsningar för att kunna bli tillväxtom-
råden och för att man skall kunna få en arbetsmark-
nadspolitik i tillväxtområden, ja, helt enkelt för att
överleva.
Jag vill framföra en viss oro beträffande de nya
tillväxtavtalen, de som skall leda landets fortsatta
utveckling. Ordet tillväxt tilltalar Folkpartiet. Även
tillväxtminister är en bra benämning, men ordets
allvar ger ju också ett stort ansvar i betydelsen att det
måste finnas möjligheter för tillväxtministrarna att
skapa tillväxt och ge lika förutsättningar i hela landet.
Hur skall utgångsläget bli lika för alla när vi vet
att t.ex. vägnätets standard varierar så till den milda
grad att de redan nu säkra tillväxtområdena har alla
sina vägar med asfaltstandard, och där ordet tjälloss-
ning uppfattas som en köttbit som fastnat i stekgry-
tan? Därtill finns det också goda järnvägar, tåg- och
båtförbindelser.
Jag vet vad jag talar om som kommer från Värm-
land där vi har ett vägnät som är i stort behov av
utbyggnad. Det gäller t.ex. E 18, väg 61, 62 och 64
mot Karlstad. Grusvägnätets standard är dålig. Vi vet
att den stora massavedsreserven finns där, och såg-
verksindustrins råvara kan inte forslas fram till in-
dustrin under hela vårsäsongen. Vi tycker det är
ohållbart.
Industrietableringar för att skapa arbetstillfällen
och vidareutveckling av träråvaran i Värmland är
ogenomförbara. I Värmland, Dalarna och norra
Norrlands inland har rädslan för dålig infrastruktur
motverkat många satsningar. Hur är det med teleför-
bindelser och IT-utvecklingen?
I TVAB:s fall påtalas den dyra arbetskraften. Bil-
lig arbetskraft i Polen lockar tydligen mer än svensk
kvalitet med en arbetskraft som kan anses vara bäst i
världen på just kablagetillverkning och som i 30 år
har verkat i orten Töcksfors. TVAB:s stora uppsäg-
ningar är ju också ett led i Volvos neddragningar i
Sverige inom bilindustrin.
Nu kommer jag till mitt speciella arbetsmark-
nadsområde. Tillfälliga stödområden med extra an-
slag i kristider måste få finnas kvar under en begrän-
sad tid med möjlighet till nysatsning där jobben för-
svinner snabbt. Det krävs för att inte döda en hel
bygd utan ge möjlighet till återhämtning med chans
för att få nyetableringar till stånd med nya arbetstill-
fällen som följd.
Akutmottagningen i Regeringskansliet bör hållas
öppen vid överraskande nedläggningar. Det behövs
en snabb överföring av medel från staten till länsar-
betsnämnderna och länsstyrelsen samt till kommunen
och de lokala arbetsförmedlingarna. Där står vägen
ofta öppen till kunniga medarbetare som kan arbets-
marknadspolitiken. Jag vet detta av egen erfarenhet
sedan tidigare kriser.
Denna möjlighet känns rätt i kristider som den vi
upplever i dag med tillverkningsindustrins stora pro-
blem. Det behövs medel för omställning innebärande
både utbildning och omskolning. Det är min förhopp-
ning att den i går presenterade Kommunala skatteut-
jämningsutredningen med förslaget om en inbyggd
glesbygdsfaktor kan få gehör i riksdagen och att de
kommuner som tidigare har varit förlorare nu åter får
kompensation och livskraft. Det är min förhoppning
att rättvisa skipas för de kommuner i Norrland som
säger sig vara förlorare.
När nu tillväxtministern även är arbetsmarknads-
minister är det viktigt att arbetsmarknadsåtgärderna
komponeras rätt för att ge mest och bäst resultat där
de måste användas när arbetslösheten tränger på.
Låt mitt inlägg i debatten om arbetsmarknadsut-
skottets betänkande bli ett rop från de små glesbygds-
kommunerna med en viss rädsla för en ny regional-
politik som bygger på tillväxtavtal med utgångspunkt
från orättvisa infrastrukturer.
Glöm inte Töcksfors, Hagfors, Karlskoga,
Olofström m.fl. nyligen drabbade platser som är i
stort behov av akut hjälp för fortsatt tillväxt!</pre><pre>Anf.  70  MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! När jag lyssnade på Hans Andersson
under debatten kom jag osökt att tänka på ett citat av
Lenin: Vi skall hjälpa socialdemokratin såsom repet
hjälper den hängde att bli hängd. I detta sammanhang
är det inte så svårt att förstå att regeringen känner sig
något bakbunden av det mörka och dystra sällskap
den umgås med.
Fru talman! Regeringens generella misslyckande
inom arbetsmarknadspolitiken är i sig tragiskt. Men
ser man det ur ett ungdomsperspektiv blir bilden om
möjligt ännu mörkare.
Redan inför valet 1994 lovade socialdemokraterna
att ingen under 25 år skulle gå arbetslös i mer än 100
dagar. Denna hundradagarsgaranti basunerades ut och
låg till grund för att många ungdomar valde social-
demokraterna 1994.
Nu har socialdemokraterna innehaft regerings-
makten i mer än 1 500 dagar och fortfarande är över
35 000 ungdomar utan jobb. Av dessa är närmare
3 800 långtidsarbetslösa. Förutom detta är över
45 000 ungdomar i olika former av arbetsmarknad-
såtgärder. Hör och häpna: Även i utskottsmajoritetens
betänkande framgår det att nästan 14 % av ungdo-
marna är arbetslösa.
Detta visar att regeringens arbetsmarknadspolitik
har misslyckats med att hålla det löfte om en hundra-
dagarsgaranti som man upprepat och upprepat till
leda.
Fru talman! Samtidigt är det glädjande att se att
det under det senaste året skett en vis förbättring för
ungdomar på arbetsmarknaden. Men det är uppenbart
att denna förbättring framför allt gäller ungdomar
som valt och haft möjlighet att studera. Ungdomarnas
arbetsmarknad är således på väg att delas upp i ett A-
och ett B-lag.
De ungdomar som studerar på högskola och uni-
versitet har stora möjligheter att få jobb. Här visar det
sig snarare att industrin i dag lider av kraftiga rekryte-
ringsproblem, vilket i sig är ett ödets ironi. Samtidigt
som vi har en extremt högt arbetslöshet fattas det
arbetskraft.
De ungdomar som inte har möjlighet att studera
eller inte lyckas med sina studier blir fast i ett bi-
dragsberoende samt en rundgång och exposé bland
olika arbetsmarknadpolitiska åtgärder.
Jag har själv träffat ett flertal ungdomar som först
gått ut gymnasiet för att sedan gå på datortek, därefter
har de ett ALU-jobb och söker in till komvux för att
förbättra sina betyg.
Dessa ungdomar är inte arbetslösa enligt statistik
men de upplever själva att de är arbetslösa och att det
inte finns jobb. Men för att få pengar av samhället så
måste de gå på någon av alla de åtgärder som står till
buds.
Många av dessa ungdomar upplever sig frustrera-
de och svikna av samhället. Det de vill ha är ett rikti-
ga jobb att gå till, inte nya kurser eller bokstavskom-
binationer.
Fru talman! De arbetsmarknadsåtgärder och studi-
eprogram som vi i kammaren har beslutat om i all
välmening blir i många stycken inget annat en orsak
till frustration och besvikelse.
Vi kristdemokrater har därför vid ett flertal till-
fällen kritiserat att man inför nya åtgärdssystem, eller
byter namn på systemen, och bygger på med lager av
olika åtgärder som gäller för olika kategorier av sö-
kande.
Skall arbetsmarknadspolitiken lyckas behövs det
ett större helhetsgrepp. Vi anser att fungerande studi-
er och möjligheter till omskolning är en huvudåtgärd
för en förändring.
Det är alldeles uppenbart att en välutbildad ung
människa har större förutsättningar att få jobb en
någon utan utbildning. Kunskapslyft och datautbild-
ning är således inte i sig något negativt. Men utföran-
det måste ske på ett sådant sätt att det kommer män-
niskor till del i stället för att det uppfattas som nya
meningslösa åtgärder.
Fru talman! Det är också viktigt att det sker en
samverkan mellan skola, arbetsgivare, fackförenings-
rörelse och det offentliga, vilket gör att alla parter tar
sitt ansvar för att ungdomar kommer in på arbets-
marknaden. Det är bl.a. utifrån det perspektivet som
vi är positiva till lärlingssystem samt att integrera
skola och näringsliv.
Ytterligare måste lönebildningen vara på ett så-
dant sätt så att företag vågar anställa någon som be-
höver tid att lära sig ett jobb och som inte är högsko-
leutbildad. Hur mycket vi än kommer att investera i
kunskap kommer inte alla att kunna tillgodoses. Där-
för är lönebildning och ungdomslöner en fråga om
rättvisa och lika möjligheter.
Ur det perspektivet är det ytterst beklagligt att ut-
skottsmajoriteten agerar så svagt i frågan kring löne-
bildningens effekter på ungdomars arbetslöshet. Om
vi inte på sikt skall fortsätta att skapa ett A- och ett B-
lag bland ungdomar måste även ungdomar som inte
är högskoleutbildade ha möjlighet att försörja sig
själva.
Fru talman! Ungdomars arbetsmarknadssituation
måste tas på allvar. Det räcker inte med återkomman-
de löften om åtgärder utan konkret innehåll. För oss
kristdemokrater är det uppenbart att god utbildning
och nya förutsättningar på arbetsmarknaden måste till
för att alla ungdomar skall ha möjlighet till en framti-
da försörjning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer
som Stefan Attefall redan har yrkat bifall till. För
övrigt bör nog Rosengren och Sahlin vända sig till
jobballiansen i framtiden om de vill ha igenom för-
slag som leder till jobb.</pre><pre>Anf.  71  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att man skall vara
lite försiktig när man lägger fram siffror här, Magnus
Jacobsson. Om man tittar på den senaste statistiken
från AMS är det 3 000 ungdomar som är långtidsar-
betslösa. Jag kunde i och för sig ha förutspått att dis-
kussionen skulle bli på det här sättet när man sätter
ihop talarlistan på det sätt som har skett inför den här
debatten. Den här frågan har vi ju debatterat en gång
tidigare under de senaste timmarna. Men det får väl
falla på Kristdemokraterna själva.
Om Magnus Jacobsson lyssnade då så tog jag upp
statistiken. Det är 3 000 som är långtidsarbetslösa. Vi
skall komma ihåg att när vi kom tillbaka till rege-
ringsmakten 1994, efter den period då Magnus Ja-
cobssons parti var ett av de regeringsbärande partier-
na, hade vi 37 000 långtidsarbetslösa ungdomar. Visst
har det hänt oerhört mycket här.
Jag sade också att jag inte är nöjd förrän alla har
fått ett jobb. Jag tror att man får försöka hålla sig till
de siffror som är officiella och som vi använder inom
arbetsmarknadspolitiken.
Sedan tycker jag också att det är hemskt när man
säger meningslösa åtgärder. Jag kan inte bedöma
någon åtgärd som meningslös. Åtgärderna har även
en annan uppgift, och det är att rubba det sociala
mönster som ungdomarna annars kommer in i. Många
av åtgärderna har haft det syftet att man skall vara
vaken på dagen och sova på natten. Jag tror att det är
oerhört viktigt att dessa åtgärder finns så att man får
en normal dygnsrytm.
Jag får återkomma till lärlingssystemet i nästa re-
plik.</pre><pre>Anf.  72  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! När det gäller statistiken känner jag
mig rätt trygg. AMS veckostatistik för vecka 50 - jag
har tyvärr inte fått den för vecka 51 ännu - visar att
3 773 ungdomar är långtidsarbetslösa. Det är ju
glädjande om det den sista veckan har försvunnit 773
från långtidsarbetslösheten. Det skulle glädja mig
mycket. Men det är fortfarande långt kvar till att alla
skall slippa de här problemen, som man lovade.
Sedan var det detta med meningslösa åtgärder. Vi
har fattat beslut här i kammaren därför att vi menar
väl. Jag tror att vi alla vill väl. Men för den ungdom
som först har upplevt ALU, sedan datortek och kun-
skapslyft för att sedan gå in på komvux och ändå inte
får jobb leder detta till frustration. Och det är det jag
påpekar och det är det jag beklagar. Där finns inte ens
statistik att tillgå.</pre><pre>Anf.  73  JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att man gör det för lätt för
sig när man argumenterar på det här sättet. Om vi tar
de ca 3 000 som är långtidsarbetslösa så vet varken
Magnus Jacobsson eller jag hur många av dem som
har tackat nej till ett erbjudande. Vi vet inte heller hur
många som har kommit in sedan statistiken gjordes.
Om tittar på sommarstatistiken är det ofta fler som
är långtidsarbetslösa då än på hösten. De har kanske
fått ett erbjudande före semesteruppehållet. När sedan
semestern kommer passerar man hundradagarsgrän-
sen. Jag tror att man skall vara lite försiktig och inte
dra för stora slutsatser av hur det ser ut där.
Magnus Jacobsson tog upp exemplet med att man
först deltar i kunskapslyftet och sedan skall in på
komvux. Det pekar ju på att någonting är fel. Man har
inte den utbildning som krävs för de jobb som finns.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man verkligen går
in i de olika åtgärderna. Vi vet att med den utveckling
som är på arbetsmarknaden framöver kommer det att
krävas mer av alla. Väljer man då inte att satsa på
utbildning finns det inte heller något arbete.
Jag skall kommentera detta med lärlingssystem
också. Det finns möjligheter till ett lärlingssystem i
dag. Jag begriper inte varför kd förespråkar det sär-
skilt. Man kan gå in i ett lärlingssystem i upp till fyra
år och läsa det via gymnasieskolan.
Jag tror att det är att förenkla det ytterligare att
säga det är lönebildningen som har gjort att ungdo-
marna inte får jobb. Man säger att lönen för ungdo-
marna är så hög att de inte kommer in på arbetsmark-
naden. Men vi skall ändå vara medvetna om att de
ungdomar som skall ha ett jobb också måste kunna
försörja sig på sin lön. Jag kommer aldrig att accepte-
ra tankesättet att man skall ge ungdomarna lägre löner
för att de skall kunna få ett jobb. Det är inte detta som
är anledningen till det hela.</pre><pre>Anf.  74  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Då kanske vi är överens om detta med
statistik. Vi kan båda slänga oss med den och ändå
konstatera att väldigt många ungdomar fortfarande
går långtidsarbetslösa.
Låt oss då gå in på det lite mer intressanta, nämli-
gen lönebildning, meningslösa åtgärder och lärlings-
system. Det går att genomföra lärlingssystemet efter
mycket tjat från vår sida. Men det hindrar inte att vi
behöver gå vidare och jobba vidare med de frågorna.
Det är nog faktiskt så att lönebildningen många
gånger är en del i ett lärlingssystem. Har man lägre
ingångslöner har man möjlighet att söka jobb på plat-
ser som man inte är utbildad för och få utbildning på
arbetsplatsen. Jag tror att många som är något äldre
än jag faktiskt en gång i tiden började sin karriär på
det sättet.
Man kan också gå vidare till en annan diskussion
som vi haft om bl.a. lägre skatter på jobb. Det skulle
då inte ge fler jobb. Jag tror tyvärr att det är så att det
skulle behövas lägre löner ibland när man börjar i
livets startskede, en annan syn på skatter och en an-
nan syn på utbildning där det inte är fråga om att göra
en utbildning för att få a-kassepengar eller statliga
pengar utan för att man behöver just själva utbild-
ningen.
Med det är väl här som den stora skiljelinjen går.
Vi vill någonting med vår politik. Vad vill socialde-
mokratin?</pre><pre>Anf.  75  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skall väl ta en replik. Magnus Ja-
cobsson tog ju i så att han nästan sprack. Han tog med
hela Lenin. Jag förstod inte synpunkterna, och jag
förstod inte citatet, men han ville ha mig att replikera.
Låt mig då göra det lite grann.
Jag anser att det är förödande att så många ung-
domar har fått börja sitt liv efter skolan i arbetslöshet.
Det är ett av de samhällsmisslyckanden jag talar om.
Jag tycker kanske att de som har ansvar i arbetsli-
vet inte har tagit sitt ansvar. Man har lagt ned prakti-
kantverksamheten. Man har i stort sett lagt ned den
investering i framtiden som vi alltid tidigare har haft
genom att vi har tagit in folk och lärt upp dem. De har
haft praktikantlöner och växt in i ett arbete. Jag vill
påstå att arbetsgivarna inte har tagit något ansvar.
Man är mycket snabb med att säga upp folk. Bevare
mig för kostnader! Lasta över dem på ungdomarna, a-
kassan och staten!
Men det händer mycket. Många ungdomar går på
utbildning. Jag har tittat på dem som finns i arbets-
kraften. Antalet 20-24-åringar har minskat från 83 %
till 63 %. Det är utbildningsexplosionen på 90-talet.
Antalet 16-19-åringar har gått ned från 50 % till
24 %. Det kommer att bli bättre. Det kan naturligtvis
någon regeringsrepresentant skryta med, men det
beror helt enkelt på demografin. Jag tror inte att nå-
gon tänker skryta. Låt oss vara ärliga! Nästa år mins-
kar ungdomarna i den aktuella åldern med ungefär
12 000 personer.
Vi kommer att ha en oerhörd brist de närmaste
åren på unga människor som kan försörja sig och
göra nytta, som kan skapa den tillväxt vi behöver ha
för att sådana som fru talman och jag skall få en hyf-
sad pension någon gång i framtiden. Detta är för
allvarligt för att man skall ägna sig åt billiga tricks.
När jag läser Kristdemokraternas budget förstår
jag ingenting av Magnus Jacobssons synpunkter. Ni
har ju mindre resurser att sätta in i produktiv verk-
samhet.</pre><pre>Anf.  76  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det gläder mig att Vänstern tycker att
det är förödande att ungdomar är utan jobb, något
annat skulle förvåna mig.
Vi har ju pekat på tre vägar till jobb. Vänstern är
uppenbarligen bara beredd att följa med på en väg.
De vägar vi pekat på är utbildning, en översyn av
skatterna och en översyn av bl.a. arbetsrätten och hur
arbetsmarknaden skall fungera.
Jag tror att vi i många stycken skulle kunna bli
överens när det gäller utbildningen.
Men när man säger: "Sänk skatten på jobb så blir
det fler jobb", blir det polemik. Om säger: "Se över
arbetsrätten och se över möjligheten för små företag
att anställa", är man hemsk höger. Då har man tappat
solidariteten.
Nej vänner, solidaritet är att bry sig om dem som
inget jobb har. De behöver jobb.</pre><pre>Anf.  77  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Detta är en udda replik med tanke på
att jag just har förhandlat fram en skattesänkning på 3
miljarder kronor till låginkomsttagare. Det är ungdo-
marna som kommer att få del av detta.
Vänsterpartiet har dessutom i budgeten under se-
nare år - och vi väcker frågan i skatteförhandlingarna
- reserverat medel för det vi kallar hushållsnära
tjänster, men icke för de pigerier som ni har tänkt er.
Det är en väldig skillnad.
Vad betyder det när man säger att man skall mo-
dernisera arbetsrätten lite och lätta upp den lite för
ungdomar? Jo, vi skapar sämre skydd, sämre trygghet
och sämre rättigheter. Då blir det tyst i klassen, som
det har blivit i det svenska arbetslivet.
Lönebildningen - ja, det är upp till parterna. Vill
Magnus Jacobsson lagstifta ned lönerna? Det hade
Centern för sig, såg jag, i valrörelsen. Det är ett oer-
hört ingrepp. Ni går in med slägga i ett känsligt kli-
mat på arbetsmarknaden när man försöker se hur
kollektivavtalen kan utveckla sig, så att vi får en sund
och bra lönebildning.
Att man har mindre betalt när man är ny är väl
självklart. Men att jag skall behöva slå upp i alma-
nackan när jag föddes för att få reda på vilken lön jag
skall ha är ju så otidsenligt att det hart när är medelti-
da.</pre><pre>Anf.  78  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är glädjande att Vänstern är med
och förhandlar ned vissa skatter. Men det vore också
glädjande om de kom när det gäller jobb, för det är
där vi behöver skattesänkningarna.
När vi nu diskuterar arbetsrätt, är det då så hemskt
och fruktansvärt att undanta två personer och liknan-
de grejer? Vi pratar framför allt om de små företagen
och om deras möjlighet att utvecklas. Vi pratar om
ungdomars möjlighet att få komma in i arbetslivet.
Den stora orättvisan för mig som ung kristdemokrat
är just att inte ens få ha ett jobb att gå till. Där ligger
min frustration.</pre><pre>Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Det är glädjande att arbetslösheten
bland ungdomar har minskat sedan föregående år.
Men antalet ungdomar som står utanför arbetsmark-
naden är fortfarande alltför stort. Krafttag måste till
om vi inte skall förlora delar av en generation.
I dag tvingas många ungdomar bo kvar hemma
långt efter det att de blivit myndiga och gått ut gym-
nasieskolan. De är vuxna men saknar arbete och där-
med inkomster. De tvingas därför bo kvar hemma och
risken ökar för att de successivt förlorar tron på sig
själva och samhället. Att starta vuxenlivet i arbetslös-
het och passivt bidragsberoende är destruktivt. Rätten
till utbildning eller ett meningsfullt arbete för de unga
måste därför prioriteras. Och för att underlätta för
ungdomar att leva ett självständigt vuxet liv med
möjlighet till eget boende krävs att ersättningsnivåer-
na höjs.
Fru talman! Verkligheten för arbetslösa ungdomar
är långt från lagstiftarnas intentioner med social-
tjänstlagen. I dag tillämpas i praktiken en lägre soci-
albidragsnivå för hemmavarande ungdomar. För äldre
personer som har otillräckliga inkomster ligger soci-
alnormen på ca 3 000 kr för en ensamstående sedan
vissa utgifter är betalda. Men det finns ingen tydlig
gräns när man anses tillräckligt vuxen för att få den
högre socialbidragsnormen eller när man har rätt till
egen bostad.
När det s.k. utvecklingsbidraget för ungdomar in-
fördes genom ett beslut här i riksdagen i december
1997 var vi i Vänsterpartiet kritiska till ersättningsni-
vån på 1 967 kr i månaden. Många måste ju direkt
komplettera med socialbidrag, vilket är mycket
olyckligt.
Fru talman! Utvecklingsbidraget får också andra
konsekvenser. Om en kommun väljer att erbjuda
samtliga ungdomar någon form av framåtsyftande
aktivitet med en ersättning som motsvarar en enkelt
försörjning, eller ca 5 000 kr, får kommunen stå för
hela kostnaden om insatsen är generell. I Vänsterpar-
tiet anser vi därför att regeringen skyndsamt bör se
över kommunernas möjlighet att införa en generell
ersättning utan biståndsprövning och utan att kom-
munen samtidigt förlorar det statliga stödet.
Fru talman! Den generation som växer upp i dag
skall inte tvingas acceptera sämre trygghet, sämre
ekonomiska villkor eller sämre boende än generatio-
nen innan. När det gäller utbildningsbidraget förordar
vi att nivån bör vara lika hög som nivån i grundbe-
loppet i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. för närvaran-
de 240 kr per dag. Och det är vår förhoppning att
regeringen kan ta hänsyn till dessa synpunkter i de
fortsatta diskussionerna.
Fru talman! Under 90-talet har det varit stora för-
ändringar i svenskt arbetsliv i form av personalned-
skärningar, arbetslöshet, hot om arbetslöshet, nya
anställningsmönster och ständiga omorganisationer.
Anställningsförhållandena har blivit alltmer osäkra
och arbetstiderna mer varierande. Är man lågutbildad,
ung, invandrare eller funktionshindrad har man fått
det allt svårare på arbetsmarknaden. De stora lönta-
garorganisationerna saknar effektiva verktyg för att
upprätthålla människors trygghet och inflytande. Och
från arbetsgivarsidan vill man avveckla arbetsrätten.
Fru talman! I stort sett varje förändring av arbets-
rätten som gjorts under 1990-talet har haft sin udd
riktad mot löntagarna. Detta har inneburit sämre an-
ställningstrygghet för arbetstagarna och ökat arbets-
givarnas makt. Arbetsrätten är en kontroversiell fråga,
och för några partier kan denna fråga vara problema-
tisk. Jag skall inte uppta alltför mycket av kammarens
tid för att diskutera arbetsrätten eftersom denna fråga
kommer att debatteras i kammaren under våren. Men
i Vänsterpartiet hoppas vi att en majoritet ser behovet
av en ny och förstärkt arbetsrätt mot bakgrund av de
stora förändringar som skett i samhället och i nä-
ringslivet under de senaste 30 åren. Det är också vår
förhoppning att Miljöpartiet finns med i denna majo-
ritet. Från löntagarorganisationerna finns det en stark
och uttalad vilja att bevara arbetsrätten i sin nuvaran-
de form. Man vill inte röra arbetsrätten.
I Vänsterpartiet anser vi att det moderna arbetsli-
vet behöver kunniga, engagerade och kreativa medar-
betare, inte bara muskelkraft och lydnad. I stället för
hets behöver vi mer dialog och diskussion både i den
privata och i den offentliga verksamheten. Trivsel och
arbetsglädje är påtagliga effekter och bör vara en del
av vår livskvalitet.
Fru talman! Forskningen kring förändringarna i
arbetslivet - hur vi skall utveckla och förbättra sam-
hällets olika arbetsuppgifter - ser vi i Vänsterpartiet
som en viktig uppgift. En minst lika viktig uppgift är
att förebygga olyckor, ge förslag på arbetsmiljöför-
bättringar, kontrollera och utbilda dem som har otill-
räckliga kunskaper om arbetsmiljön.
Fru talman! Vi har en ganska stark arbetsmiljölag
i Sverige. Men fortfarande återstår det att lösa stora
arbetsmiljöproblem, och för detta fordras det ekono-
miska resurser och aktiva insatser från Arbe-
tarskyddsverket, yrkesinspektioner, företag och fack-
liga organisationer. En majoritet i arbetsmarknadsut-
skottet förstår hur viktigt det är att lyfta fram och
vidareutveckla arbetsmiljöarbetet. Moderaterna tycks
vara det enda parti som inte anser att arbetsmiljöar-
betet skall vidareutvecklas. I anslagen till bl.a. Arbe-
tarskyddsverket och till forskning, utveckling och
utbildning vill moderaterna göra oerhörda nedskär-
ningar. Majoriteten föreslår 376 miljoner till Arbe-
tarskyddsverket. Moderaternas förslag är 191 miljo-
ner mindre eller en halvering. Hur besparingarna skall
gå till framgår inte och jag frågar mig: Vet inte mode-
raterna om att var femte yrkesverksam svensk, dvs. ca
700 000 kvinnor och män, lider av allvarliga fysiska
besvär på grund av arbetet? De ekonomiska medlen
till arbetsmiljöarbete behövs verkligen.
Fru talman! Undersökningar har visat att alltför
många anser att de har otillräckliga kunskaper om
arbetsmiljön och säkerhetsfrågorna på arbetsplatsen. I
Sverige har en halv miljon personer en tidsbegränsad
anställning, dvs. 14 % av arbetsmarknaden. Majori-
teten är kvinnor. 40 % av dessa anser att de har för
dåliga kunskaper om arbetsmiljön, så nog behövs det
ekonomiska resurser för att höja kunskaperna om
arbetsmiljöriskerna. Men det behövs också en för-
stärkt arbetsrätt.
Fru talman! Mer bör göras för att stödja särskilt
utsatta grupper som hotas att marginaliseras i arbets-
livet. Jag tänker då främst på funktionshindrade, in-
vandrare, äldre och lågutbildade. Arbetsmarknaden
bör i mycket större utsträckning göras tillgänglig för
alla människor, och diskriminering i arbetslivet måste
bekämpas på ett effektivt sätt. Frågor kring rehabilite-
ring, skapande av anpassade arbetsplatser och me-
ningsfulla aktiveringsinsatser kräver mycket lokalt
samarbete mellan myndigheter, företag och frivilliga
organisationer.
Under de senaste åren har Samhall AB fått mins-
kade resurser. Denna utveckling är mycket oroande
och kommer i förlängningen att leda till ytterligare
uppsägningar. I Vänsterpartiet anser vi att detta är
oacceptabelt. Det är rimligt att de arbetshandikappade
får en skälig del av de arbetsmarknadspolitiska resur-
serna. Enligt vår mening måste medel avsättas för
kommande budgetår så att storleken på merkostnad-
sersättningen kan justeras i takt med löneökningarna.
Avslutningsvis skall jag säga någon om Camilla
Skölds och min motion om au pair-förmedling. Trots
att utskottet har avstyrkt vårt yrkande om en utred-
ning som granskar au pair-verksamheten är vi tack-
samma för svaret. Utskottet konstaterar att lagen är
solklar. I den mån man begär att ungdomar skall
betala ersättning vid arbetsförmedling för att få au
pair-jobb är detta en kriminell handling.
Vi som har motionerat och alla de som arbetar se-
riöst med au pair-verksamhet vore tacksamma om
denna information kan nå ut till dem som begär er-
sättning av ungdomar för att förmedla au pair-jobb.
Och vi hoppas att arbetsförmedlingarna runt om i
landet blir mer observanta när det gäller den informa-
tion som de ger till ungdomarna. I övrigt tackar vi för
svaret.
Till sist vill jag yrka bifall till reservation 22.</pre><pre>Anf.  80  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Inget skäll, inget gnäll, utan endast en
uppmaning till ökat samarbete kommer att prägla
kommande anförande. För dagen gäller det arbets-
marknadsfrågor. Det är frågor som berör oss alla
fundamentalt. Arbetsmarknadspolitiken borde ut-
veckla sitt helhetstänkande och genomsyra alla ut-
skott.
Helt uppenbart är att kostnaderna för att betala
människor för att inte arbeta är en utgiftspost som
drastiskt ökar, och som har ökat under flera mandat-
perioder.
Den signalen borde säga till alla politiska partier
att inriktningen radikalt behöver förändras. Det görs
bäst genom samarbete.
Fru talman! En del av vårt kulturutbud klarar sig
utmärkt på den kommersiella marknaden. En del gör
det inte. Det är där kulturpolitiken kommer in.
Det torde finnas en klar majoritet här i riksdagen
för en samhällssyn som bekräftar att samhällets kultur
präglar dess välstånd och att kulturarbetarna, precis
som andra, skall ha möjlighet att leva på sitt arbete.
Men kultur som riktar sig till barn och ungdom
behöver samhällets stöd via skolan. Vi har rabatterade
teaterföreställningar, museiutställningar och musike-
venemang. Kultur som förgyller vår vardag kallas för
offentlig utsmyckning.
Kultur är litteratur som hjälper oss att bevara och
utveckla vårt ytterst lilla språkområde, och kultur är
film, media, drama och radioteater. Kultur finns över-
allt.
Allt detta som avgör hur högtstående ett samhälle
är behöver också samhällets stöd. Och det ger arbete.
Fru talman! Vi har många välutbildade inom fil-
mområdet i Sverige. Många av dem arbetar inte med
det de är utbildade för. Nu är betänkandet när det
gäller en ny svensk filmpolitik klart. Jag lovar att
betänkandet präglas av insikten om att vi i Sverige
hamnat på efterkälken när det gäller kvalitativt hög
filmproduktion.
Länder som Indien, USA och Frankrike har insett
vilken fantastisk näringsgren film är. Insatta samhäl-
leliga medel ger inte bara arbete, utan en hög kvalita-
tiv produktion hjälper oss också med vår egen identi-
tetsutveckling i Sverige och världen.
Jag hoppas att näringen film erhåller det ekono-
miska stöd som behövs för att förverkliga en ny
svensk filmpolitik inom den här mandatperioden.
För snart 10 år sedan, fru talman, nämligen 1989,
tillsattes utredningen Konstnärernas villkor. Här kan
vi läsa att av landets då 6 638 musiker och sångare
bodde hälften i storstadsområden och 31 % i Stock-
holm. För att frilansande musiker skall kunna ha en
arbetsmarknad utanför storstäderna krävs någon form
av grundtrygghet.
Miljöpartiet har skissat på olika modeller, men i
utredningen Generella konstnärsstöd, som kom 1997,
finns en skiss på hur kulturarbetare skulle kunna
beskattas som singelföretagare. En kulturarbetare är
ju ensamföretagare, för att det är enda möjligheten -
inte för att maximera sin vinst och anställa fler. Där-
för slår nuvarande system hänsynslöst mot egenföre-
tagande kulturarbetare. Vi vet det, och vi måste nu
åtgärda.
Här krävs samarbete mellan skatteutskottet, ar-
betsmarknadsutskottet och kulturutskottet så att nä-
ringen kan växa och inte vara tärande. Även inom
teaterområdet hjälper en grundtrygghet till att trygga
rörligheten. Teaterförbundets fond, om den nu visar
sig vara så förtjänstfull som jag och Miljöpartiet tror,
kommer att behöva ökat samhälleligt stöd för att
kunna utvecklas.
Utredningen Arbete åt konstnärer, också från
1997, har resulterat i en del politiska beslut om om-
fördelning av medel från arbetsmarknadsutskottet till
kulturutskottet. Det visar att det går när vi samarbetar.
Inslagen väg skall självklart utvärderas. Om ut-
fallet är gott, vilket vi hoppas och tror att det kommer
att bli, skall det självfallet följas upp med ytterligare
permanenta åtgärder.
Grundbulten skall vara att de arbetsmarknadspoli-
tiska målen underställs de kulturpolitiska målen.
Målet är dock gemensamt: Arbete till gagn för sam-
hället.
Skriften Kultur för regional tillväxt, som precis
har kommit från Kulturdepartementet, utvecklar ett
resonemang som länge förts och praktiserats och gett
positiva utvärderingar i Tyskland. Glesbygdsverket i
Östersund har talat för den i några av sina rapporter.
En av rubrikerna är: Kultursatsningar som en del
av en stärkt infrastruktur. Det handlar om att utifrån
regionala förutsättningar bygga vidare på alla de
nätverk som finns och om kulturens egenvärde i sam-
verkan med samhället.
Även här skulle en kulturell grundtrygghet vara en
viktig bas, och ge skattelättnader för kulturarbetande
egenföretagare. Goda exempel finns att hämta från
andra delar av Europa.
Fru talman! När världens kulturministrar träffades
i Stockholm förra året, träffades också världens kul-
turarbetare på Hässelby slott. De enades om att arbeta
för ett konkret handlingsprogram och ett enprocents-
mål av BNP till kultur. Man diskuterade också att
några ville gå ännu längre med stärkta skrivningar på
samhällets stöd.
Bildkonstnärernas speciellt utsatta ställning fick
självklart stort utrymme. Ni vet väl att om en företa-
gare i Sverige köper in möbler får han dra av momsen
för det, men om samma företagare köper en tavla, en
skulptur eller en väv medges inte avdrag. Däremot
medges avdrag för konstinköp för offentlig sektor.
I utredningen om generella konstnärsstöd beskrivs
bildkonstnärens utomordentligt svåra arbetsmark-
nadssituation. 25 % av konstnärerna har en inkomst
som understiger 12 000 kr i månaden. En del har den
summan i årsinkomst. Var och en inser ju att det inte
går att leva på en sådan inkomst.
Endera arbetar man även med annat, eller erhåller
samhällets stöd.
Nu när bildkonstnärernas egen organisation, och
när världens kulturarbetare, när de träffas och disku-
terar den här frågan, med emfas hävdar att det som
behövs för att få bort stiltjen på marknaden är att
medge avdragsrätt för företag även vid inköp av bild-
konst, låt oss då medge den avdragsrätten.
Låt oss införa det under den här mandatperioden.
Låt oss arbeta gränsöverskridande - skatteutskott,
arbetsmarknadsutskott och kulturutskott - för att ge
näringen den skjuts den behöver.
Fru talman! Snart är det år till ända då Stockholm
har varit kulturhuvudstad. Stockholms kulturarbetar-
förmedling har meddelat att året inte resulterat i ett
enda nytt arbete för kulturarbetarna.
Hur är det möjligt? Det finns säkert många som
kommer att analysera det. Min spontana slutsats blir
att utan detta år hade ännu fler kulturarbetare varit
sysselsatta i AMS-projekt som inte haft med deras
yrkesutbildning att göra.
Jag hoppas att kulturåret har gett mersmak och
kulturell tillvänjning i Stockholm och i hela landet.
Nu krävs politiskt samarbete för att styra över resur-
ser dit där de faktiskt ger konkret arbete med stora
synergieffekter. Vi företräder en arbetslinje med kul-
turell tillväxt. Tack!</pre><pre>Anf.  81  MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vill verkligen instämma i delar av
den här lovprisningen till kulturen. Kultur skall ge
själen vingar, och så till vida är Ewa Larsson och jag
tämligen överens.
Vi har också inom arbetsmarknadsutskottet sett att
det är en väldigt låg sysselsättningsfrekvens bland
våra kulturarbetare. Det finns något som heter cent-
rumbildningar, som sysslar med att förmedla arbeten
för kulturarbetare direkt från uppdragsgivare. Det är
något som kallas en tredje anställningsform. Det här
är en projektverksamhet som sträcker sig över ett och
ett halvt år. Vi kristdemokrater har tyckt att det här är
en något kort tid.
Min fråga till Ewa Larsson är: Varför har inte
Miljöpartiet tillstyrkt vårt förslag att projekttiden
skall förlängas till tre år? Det är som bekant så att ett
projekt egentligen inte är i gång förrän efter ett halvår
eller ett år. Speciellt gäller det vid förmedling av
uppgifter för kulturarbetare. Det är en lång process.
Jag tycker att det hade varit i överensstämmelse
med den här skönsjungningen att Miljöpartiet också i
utskottet hade visat att man är beredd att gå till hand-
ling på denna punkt.</pre><pre>Anf.  82  EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Faktum är att kristdemokraterna bi-
trädde Miljöpartiets motion om en förlängning av
projekttiden när beslutet i fråga fattades under den
förra mandatperioden. Vi har i Miljöpartiet också i
vår partimotion om kultur under den här mandatperi-
oden skrivit att vi är tveksamma till om man hinner
komma i gång.
Från centrumbildningarnas håll är man också
tveksam men tycker ändå att det är bra att ha en tids-
press, så att man kommer i gång så snabbt som möj-
ligt. Men om man inte hinner komma i gång, blir det
självklart en förlängning.</pre><pre>Anf.  83  MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Det hade varit bra om det hade fun-
nits en överensstämmelse mellan det som Miljöpartiet
gör i kulturutskottet och vad det gör i arbetsmark-
nadsutskottet, men ni är välkomna att biträda den
motion som senare i dag blir föremål för omröstning.</pre><pre>Anf.  84  EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Maria Larsson hänvisar till sin reser-
vation i arbetsmarknadsutskottet, som belyser det här
problemet. Vårt yrkande framställs i kulturutskottet.
Miljöpartiets riksdagsgrupp består av 16 ledamöter,
och kommunikationsvägarna är inte så långa. Vi
försöker i alla våra betänkanden ha skrivningar som
hänger ihop. Det är svårt, men i det här fallet har vi
lyckats.</pre><pre>Anf.  85  CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Jag har begärt ordet för att kommen-
tera motion A277, som Elisabeth Fleetwood och jag
har väckt under den allmänna motionstiden och som
har avstyrkts av arbetsmarknadsutskottet.
Motionen handlar om olikheten mellan löntagare
och företagare. En person som har blivit utförsäkrad
eller av andra anledningar inte kan ha något arbete
och inte har några medel får sociabidrag. Skulle den
här personen få ett lönearbete är regeln den att han
kan uppbära det här socialbidraget i ungefär en må-
nad.
Om personen i fråga däremot är journalist eller på
annat sätt skall försörja sig som frilansarbetare, är det
en annan sak. I samma stund som han bildar företag
faller möjligheten till socialbidrag bort.
Det blir en typ av Moment 22: Jag har inga resur-
ser. Jag vill arbeta. Jag är kanske så pass gammal att
jag inte kan få ett vanligt lönearbete, och då försöker
jag bilda ett företag. Det går dock inte, eftersom jag
inte kan försörja mig tills jag börjar få intäkter. Jag
måste begära förskott eller någonting sådant, och var
och en inser att det kan vara behäftat med vissa svå-
righeter.
Elisabeth Fleetwood och jag begärde i all öd-
mjukhet att riksdagen skulle hemställa till regeringen
att se över regelverket för det här. Hur har då arbets-
marknadsutskottet behandlat det här ärendet?
Vi kan till att börja med läsa att Elisabeth Fleet-
wood och jag enligt utskottet anser att det nuvarande
regelverket för att starta-eget-bidrag bör ses över.
Starta-eget-bidrag har inte nämnts i vår motion. Det
är inte ens antytt att det rör sig om det, utan det
handlar om reglerna för socialbidrag.
Vad står det då i utskottets bedömning av vår mo-
tion? Där framhålls att slutsatsen är att frågan inte bör
lösas genom starta-eget-bidrag. Nej, men vem har
begärt det? I varje fall inte motionärerna.
Vi har talat om detta Moment 22, som är en reali-
tet, i och för sig inte för en så stor grupp av svenska
medborgare, men en del drabbas dock av detta.
Man kan fråga sig hur det här kan komma sig. Har
vi väckt en väldigt lång motion, där detta inte kom-
mer fram? Nej, den är inte så lång - knappt en A 4-
sida. Den är skriven på en svenska som i varje fall vi
tycker är klar och begriplig. Ändå har den blivit be-
handlad på det här sättet.
Är det fel utskott som har behandlat den? Ja, det
är möjligt, men det kan inte vi styra. Vi har bara läm-
nat in motionen.
Jag tycker, som jag sade alldeles nyss, att det här
är en viktigt fråga för ett mindre antal medborgare
som vill försörja sig själva men som hindras från att
göra detta. De är redan i en prekär situation, och vi
skall ha ett regelverk som är anpassat efter detta.
Det är möjligt att arbetsmarknadsutskottet, som är
vant vid att syssla med de stora, övergripande frågor-
na och med olika system som omfattar miljarder, har
litet svårt att sätta sig in i situationen för en enskild
medborgare som vill göra rätt för sig och bilda ett
företag, vilket är enda chansen för honom eller henne
att komma in, inte på arbetsmarknaden utan på före-
tagsmarknaden, och där sälja sina tjänster.
Fru talman! Det här en fråga som jag anser inte
har blivit vederbörligen behandlad av utskottet, vilket
tydligt framgår av utskottets skrivning. Jag yrkar ändå
inte bifall till vår motion. Jag tycker faktiskt att det
skulle vara genant för riksdagen att genom votering
avslå en motion som inte har behandlats på ett korrekt
sätt och som berör något helt annat än det som motio-
närerna har yrkat på.</pre><pre>Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Den ljusning på grund av högkon-
junkturen som har skett på arbetsmarknaden sedan
1997 har visat att medan männen har fått jobben har
kvinnorna fått utbildningsplatserna inom kunskaps-
lyftet. De flesta arbetsmarknadspolitiska åtgärder
visar att det är fler män än kvinnor som återfinns
inom dem. Vad som nu krävs är konkreta åtgärder
som ökar arbetslösa kvinnors möjligheter att finna
nya jobb.
Nu är det viktigare än någonsin att vi kan bryta
det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden.
Hur vore det om regeringen för riksdagen presentera-
de en konkret plan för att bryta det traditionella
könsmönstret?
Fru talman! Jag är ordförande för Folkpartiets
kvinnoförbund. Jag hade, kanske litet naivt, förväntat
mig att här i kammaren få debattera inte bara med
ansvarig minister utan också med representanter för
de andra politiska kvinnoförbunden. Jobben är ju för
kvinnor den viktigaste jämställdhetsfrågan. Utan jobb
ingen jämställdhet. Men jag får tydligen ge mig till
tåls till den allmänpolitiska debatten i januari. Då
måste vi få en bra och intensiv debatt om kvinnors
möjligheter på arbetsmarknaden.
Ett sätt att bryta det traditionella könsmönstret är
att andelen kvinnliga företagare kan öka. Jag är
mycket medveten om att jag inte är den enda som har
sagt det - det har sagts flera gånger här i dag - men
jag tycker att man inte nog kan betona hur viktigt
detta är. Vi folkpartister har drivit denna fråga väldigt
hårt och väldigt länge. Tyvärr är det ju så att det bara
är en tredjedel av alla nya företag som startas av
kvinnor.
År 1996 beslutade riksdagen om att starta-eget-
bidrag skulle kunna ges under förlängd tid, samman-
lagt tolv månader, till arbetslösa kvinnor som varit
anmälda hos Arbetsförmedlingen under minst sex
månader och särskilt inriktas på kvinnor som tidigare
varit anställda inom den offentliga sektorn. Men var-
för denna begränsning? Stödet skall ges till alla kvin-
nor, oavsett tidigare anställning. Kvinnor som på
något sätt haft anknytning till näringslivet har ju en
alldeles utomordentligt bra kompetens som bör tas
tillvara.
Det är också väldigt viktigt att åtgärder och stöd
som lämnas till kvinnor som vill bli företagare måste
utformas på ett sådant sätt att man tar tillvara och
lyssnar på kvinnors förutsättningar och krav. Det här
förekommer väldigt olika på olika ställen, men jag
har träffat kvinnor som har känt sig ganska förödmju-
kade när de har varit i kontakt med framför allt man-
liga rådgivare t.ex. på banker. De har sagt att man
talar helt olika språk. Man talar förbi varandra. Och
det är ju så att insatserna för nya företagare ofta är
utformade utifrån ett manligt tänkande och en
mansinriktad arbetsmarknad. Här finns det väldigt
mycket att göra genom att tala om just hur kvinnor
tänker och fungerar. Vi känner ju alla till kvinnors
försiktighet, som är på både gott och ont.
Om kvinnor startade företag i samma utsträckning
som män tidigare har gjort och anställde var sin per-
son skulle detta kunna ge ca 400 000 nya jobb. Men
så länge kvinnor inom vård, omsorg, utbildning och
service till människor inte ges möjlighet att förverkli-
ga sina idéer utanför de offentliga monopolen häm-
mas mycket kvinnlig skaparkraft. Det är inte bara
jämställdhetsfientligt, det är också ett gigantiskt re-
sursslöseri.
Skatteändringar behöver därför göras för att möj-
liggöra ett rikt utbud av hushållstjänster, dels för att
många - både kvinnor och män, men många gånger
framför allt kvinnor - skall få jobb, dels för att fa-
miljer där båda makarna har krävande arbeten skall
kunna fungera utan att någon behöver ge upp sina
yrkesambitioner. Man brukar tala om att det skall
löna sig att arbeta, och det skall det göra rent löne-
mässigt, men det skall också löna sig i den bemärkel-
sen att en kombination av familjeliv och arbetsliv
skall innebära en god livskvalitet. Tyvärr gör det inte
det för väldigt många i dag. Man har en alldeles för
jobbig arbetsbörda för att kunna kombinera ett myck-
et ansträngande arbete med omsorg om barn och
familj - och nu i allt ökande omfattning också fak-
tiskt omsorgen om gamla föräldrar. Min partikamrat
Anne Wibble myntade begreppet "sandwichkvinna",
och jag förstår precis vad hon menade. Man är klämd
mellan kraven från väldigt många olika håll, och man
känner sig som en sandwich till slut.
En ny servicesektor med hushållsnära tjänster ger
kvinnor möjligheter att starta eget och ägna sig åt
entreprenörskap som är likvärdigt med vad män inom
den traditionellt manligt dominerade servicesektorn
har.
I SCB:s branschstatistik för förvärvsarbetande i
hushåll redovisades förra året två anställda som ar-
betar med hushållstjänster i hem. Det inser ju var och
en att det här är inte sanna siffror. Det är långt ifrån
sanningen. Det finns en mycket stor grupp som arbe-
tar svart med samma typ av tjänster. De är utan både
pensions- och sjukpenningrättigheter. De lever ett
väldigt farligt liv, och det här kan vi i Folkpartiet inte
acceptera.
Inte oväntat visar det sig att de länder som har
haft en god tillväxt av den privata tjänstesektorn har
haft en positiv utveckling av den totala sysselsätt-
ningen. Sverige tillsammans med Danmark är de enda
länderna med en privat tjänstesektor som svarar för
mindre än 40 % av den totala sysselsättningen. Vi i
Folkpartiet är övertygade om att en expansion av den
vita tjänstesektorn är både nödvändig och önskvärd.
Det är också här många kvinnor har lust och goda
förutsättningar att starta egna företag.
Ja, fru talman, med detta vill jag instämma i det
tidigare yrkandet om bifall till reservation nr 8.</pre><pre>Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag håller med Helena Bargholtz om
att det behövs mera diskussioner bl.a. mellan de poli-
tiska kvinnoförbunden om hur kvinnors arbetsmark-
nad skall se ut och hur jämställdheten över huvud
taget skall utvecklas i det här samhället.
Vi från Centerpartiets sida stöder också den här
reservationen, nr 8, som grundar sig på en Folkparti-
motion, och jag hoppas att vi även i framtiden skall
kunna få ett konstruktivt samarbete och en diskussion
om de här frågorna. Det kommer att bli ett flertal
tillfällen att debattera det här i kammaren, bl.a. under
jämställdhetsbetänkandet som kommer någon gång
under vårkanten.</pre><pre>Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar Margareta Andersson för
detta inlägg. Jag hoppas att det blir alltfler som inser
fördelarna med den här modellen som vi från den
borgerliga kanten, jobballiansen, pratar så mycket
om, dvs. möjligheten att skapa nya arbetstillfällen
genom de hushållsnära tjänsterna och att göra det
rimligt för alla familjer att kunna få den här typen av
jobb utförda, och att den skall bli förverkligad. Jag är
övertygad om att om tio år kommer vi att ha en bra
modell.</pre><pre>Anf.  89  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Den här frågan om hushållsnära
tjänster har vi drivit ganska mycket även från vårt
partis sida, och jag hoppas också att vi skall komma
längre med den diskussionen, så att man kan få ett
genomförande av detta. Att diskutera på tio års sikt
kan vara lite långsökt.</pre><pre>Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill betona att vår modell är tänkt
att kunna fungera inte bara för familjer med höga
inkomster. Det är ju det man har velat säga att vårt
förslag innebär. Men just genom att göra de ekono-
miska villkoren rimliga för att få hjälp hemma kan vi
alltså underlätta för väldigt många familjer som har
det väldigt trångt och besvärligt i dag.</pre><pre>Anf.  91  HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Även om den här debatten har pågått
en längre stund och jag tänker tala om en liten del av
arbetsmarknaden kan jag ändå inte avhålla mig från
att något reflektera över det som har sagts - även om
jag ser att vännerna i näringsutskottet ivrigt väntar på
att få inta scenen.
Den ena sidan i den här arbetsmarknadspolitiska
debatten har haft ett ödmjukt förhållningssätt, prö-
vande och sökande efter vilka åtgärder som kan bidra
till att minska arbetslösheten och ge fler människor
jobb. Den andra sidan har svaret på alla frågor. Själv-
säkert vet man hur arbetslöshetsproblemen skall lö-
sas.
Nu råkar det ju vara så att partierna i den senare,
självsäkra gruppen regerade det här landet under tre
år i början av 90-talet, och det var då massarbetslös-
heten kom till Sverige. Jag kan inte låta bli att funde-
ra över varför man inte då använde de här goda åtgär-
derna.
Fru talman! Jag har, i likhet med några andra le-
damöter, tagit upp lönebidragen i motioner. Jag vill
tacka utskottet för den mycket positiva behandlingen
av både min och andras motioner. Det känns verkli-
gen positivt att utskottet så helhjärtat sluter upp kring
behoven av att öka insatserna när det gäller löne-
bidrag. Även om det inte just för stunden finns mer
pengar att tillgå känner jag att detta är en god ansats
för att ytterligare kunna åstadkomma utrymme för
fler människor med lönebidrag längre fram.
Jag tycker också att det är väldigt positivt med de
siffror som redovisas när det gäller antalet människor
som faktiskt får del av åtgärderna för arbetshandikap-
pade och att målen där har överträffats.
Vi vet att arbetsmarknaden i allmänhet har för-
bättrats, och det har naturligtvis också inneburit att
arbetsmarknaden för människor med funktionshinder
har förbättrats. Men trots detta vet vi som finns i
denna kammare att det är väldigt många som fortfa-
rande är utanför, och det behövs olika former av in-
satser för att komma till rätta med detta.
Dessutom är det så, vilket jag tycker är bekym-
mersamt, att en del av dem som i dag har lönebidrag
förlorar jobben. Man förlorar jobbet när arbetsför-
medlingen har slut på pengar, när man måste för-
handla ned och när arbetsgivaren inte förmår betala
en högre andel. Det är svårt att acceptera att männi-
skor som gör meningsfulla och angelägna jobb måste
lämna sina jobb på det här sättet.
Jag tycker att det är angeläget att vi försöker hitta
former för att ge fler människor med funktionshinder
jobb, och det är dessutom självklart att vi tryggar
jobben för dem som redan har jobb.
Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkan-
de beskrivs flera väldigt positiva åtgärder. Låt mig
bara avslutningsvis nämna en av dessa. Det är den
försöksverksamhet som nu skall genomföras när det
gäller kulturarvs-IT. Det här kommer att ge jobb åt
människor som har svåra funktionshinder. Det ökar
möjligheterna för skolor, andra utbildningsinstitutio-
ner och forskningen att få del av museernas samling-
ar.
Det här kallar jag att kunna åstadkomma flera po-
sitiva resultat med en insats. Vi kanske skulle kunna
använda den modellen på fler områden för att fler
människor skall få jobb och egen försörjning.</pre><pre>Anf.  92  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Såsom varande en av dem som Hans
Karlsson syftade på som självsäkra personer, vill jag
säga att jag tillhör ett parti som har engagerat sig
väldigt hårt i de frågor som gäller jobben. De syn-
punkter som vi för fram och som gör oss så säkra i
våra bedömningar i fråga om vad man skall göra är ju
inte någonting som vi sitter inne på våra kamrar och
funderar ut. Vi har många kontakter med företrädare
för näringslivet, med småföretagare, med anställda
och med kvinnor, och det är de synpunkter som vi då
fått som har gjort oss övertygade om att man skall
pröva nya grepp inom arbetsmarknadspolitiken. Jag
säger pröva, därför att om det visar sig gå emot det vi
tror på får vi naturligtvis tänka om. Men vi får inte
vara för rädda för att pröva.
Fru talman! Hans Karlsson lyfte själv fram ett ut-
märkt exempel på vad man kommer att pröva när det
gäller funktionshindrade. Låt oss våga pröva!</pre><pre>Anf.  93  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det var inte detta med att pröva olika
åtgärder som jag vände mig emot, utan det var det
faktum att en del debattörer ger en bild av att man har
svaren på alla frågorna, att man har lösningen på alla
problem. Det gör att jag inte har särskilt stor respekt
för de inläggen i debatten.
Det är ingen av oss som har lösningen på alla pro-
blem. Det är ingen som har svaret på alla frågorna.
Då skall vi inte ge människor intryck av att det är på
det sättet. Alla de åtgärder som föreslås från den
borgerliga sidan har ju prövats, men de har inte gett
det resultat som ni påstår.</pre><pre>Anf.  94  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Mig veterligen har vi ännu inte prövat
det som jag tog upp, nämligen möjligheterna när det
gäller hushållsnära tjänster. Det har vi diskuterat
mycket. Det är också en uppgift för oss politiker att
ha önskemål, visioner och idéer om hur det här skall
kunna lösas. Det vore väl förfärligt om vi aldrig hade
idéer om hur vi skall klara av de uppgifter som vi är
satta att försöka lösa.</pre><pre>Anf.  95  HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är inte heller visionerna och idé-
erna som jag har vänt mig emot, utan det är inställ-
ningen och förhållningssättet, att man har svaret och
lösningen på alla problem. Jag tror egentligen inte att
man vill framställa sin position på det sättet, men bara
för att åstadkomma en kraftfull polemik gentemot
majoriteten positionerar man sig på det här sättet och
ger det här intrycket. Jag tror att det kan leda till att
man lurar människor i fråga om vad som faktiskt är
möjligt att åstadkomma på kort sikt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)</pre><pre>10 §  Näringsliv</pre><pre>Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU1
Utgiftsområde 24 Näringsliv (prop. 1998/99:1 delvis)</pre><pre>Anf.  96  PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Sverige tappar för närvarande i natio-
nell konkurrenskraft, och det är tyvärr ingen tillfällig-
het. Det har vi gjort i årtionden, och det har också
givit resultatet att Sverige alltmer har halkat efter i
den s.k. välfärdsligan.
Sedan slutet av 1940-talet har Sverige trendmäs-
sigt förlorat i sysselsättning i näringslivet. Det har
gått lite uppåt i högkonjunkturerna och nedåt i låg-
konjunkturerna, men trenden har varit nedåt och även
bekräftats i den senaste konjunkturrapporten.
Det innebär att Sverige avviker ganska radikalt
från hela den övriga västvärlden, där sysselsättningen
har varit stabil eller närmast svagt ökande.
Men vi har inte bara tappat i sysselsättning i nä-
ringslivet. Vi har också tappat i relativ nivå i kunska-
pen, kompetensen och tekniken i vår export ända
sedan 1970. Jag säger "i relativ nivå", och det betyder
att kunskaps- och teknikinnehållet sjunkit, och vi har
i allt högre grad kommit att konkurrera med löneni-
våerna i stället för med teknik och kompetens. Det
kan också lätt avläsas i BNP-ligan, där vi fallit från
att ha haft en av toppositionerna till att bli ett av de
fattigare länderna inom den europeiska unionen.
Även inom utbildningsnivån har vi fallit i relativa
termer. Naturligtvis är vi i dag bättre utbildade än vad
vi var för 25 år sedan. Men relativt våra viktigaste
konkurrentländer har vi kommit efter, och det har
ånyo varit så att Sverige ända till de sista åren har
fallit ända sedan början av 1970-talet.
Det har därmed blivit så att vi tenderar att expor-
tera arbetstillfällen i stället för produkter och tjänster,
och det har inneburit att vi har exporterat 200 000-
300 000 jobb ut ur Sverige netto och därmed knappt
fått någonting tillbaka i sysselsättning hem till
Sverige.
Det handlar om Sveriges nationella konkurrens-
kraft, att dra till sig investeringar, att dra till sig före-
tag, att dra till sig forskning, teknisk utveckling och
kompetens, och därmed möjligheter att bygga vidare
på välfärdsnationen.
Vi har i de olika index som finns och som visar
konkurrenskraften mellan nationer i både IMD och
World Economic Forum fallit snabbare än något an-
nat land sedan 1994 i nationell konkurrenskraft.
Jag skall gärna här i kammaren erkänna att det
inte är i näringspolitiken i snäv bemärkelse i de olika
delgrenarna som Sverige fallit efter i första hand, utan
det ligger i allt från arbetslagar till skattetryck, utan-
förstående till den europeiska monetära unionen,
arbetstidslagar och mycket annat, kanske inte framför
allt den snävare näringspolitiken, som har gått utför.
Vi har under de senaste dagarna kunnat följa hur
ytterligare huvudkontor flyttar ut ur Sverige. Astra i
fusionen med det engelska Zeneca väljer att lägga sitt
huvudkontor i London och möjligen forskningsled-
ningen i Södertälje. Det är ytterligare ett i en lång rad
företag där fusioner kommer till stånd men där hu-
vudkontoren ratar Sverige gång efter annan och ham-
nar i andra länder.
Vi har sett Ericssons delflytt till London, Merita-
Nordbanken som i praktiken lagt sitt säte i Finland,
Stora Ensos flytt till Finland, ABB:s flytt till
Schweiz, för att nämna några av våra största svenska
företag där vi har tappat huvudkontoren delvis ut ur
landet.
Självfallet kan vi inte få alla huvudkontor och alla
ledningar, men vi borde kunna få några av dem.
Därmed skulle vi visa att vi är konkurrenskraftiga. Vi
bör undersöka varför vi inte får hit något av alla de
huvudkontor som etableras i samband med fusioner-
na.
Jag har noterat att näringsministern närmast sade
att det var bra att Astras huvudkontor hamnade i
London, vilket har förbluffat mig påtagligt. Han har
uttryckt sin uppskattning över det. Det har för mig
stor betydelse var huvudkontoren finns, var ledning-
arna och deras familjer lever och vilka värderingar de
därmed får.
Det är inte bara huvudkontor och arbetstillfällen
som har tenderat att rinna ur Sverige, utan också delar
av den mest kvalificerade arbetskraften. Vi vet i dag
att ungefär en tredjedel av naturvetarna, civilingenjö-
rerna och ekonomerna de senaste åren valt att börja
arbeta utomlands, samtidigt som det råder brist på
dessa yrkesgrupper i Sverige. Vi vet av tidigare erfa-
renhet att ungefär hälften återkommer till Sverige,
medan hälften stannar ute permanent. Det innebär att
vi tappar den mest kvalificerade arbetskraften, samti-
digt som vi inte får värst mycket tillbaka från andra
länder. Vi är ånyo inte fullt ut konkurrenskraftiga.
Vad som händer när det gäller nationell konkur-
renskraft är med andra ord att Sverige, riksdagen och
regeringen konkurrerar med andra länder, riksdagar
och regeringar vad beträffar näringsklimat och förut-
sättningar för etableringar, arbetstillfällen, investe-
ringar och goda löner. Alldeles uppenbart kan Sverige
inte hävda sig tillräckligt bra på den skalan när det
går utför. Våra möjligheter att dra till oss de mest
attraktiva investeringarna och företagen minskar.
Vi behöver därför satsa på att få fler arbetstillfäl-
len. De måste komma inom det privata näringslivet i
bred bemärkelse. De måste bygga på en ökad rörlig-
het av kapital till nya företag som expanderar och
växer. Det måste kanske ske överflyttningar från
äldre företag som tenderar att försvinna eller gå till-
baka. Vi måste hjälpa till att sprida kunskapen från
högskolor och universitet så att det avsätts nya avan-
cerade produkter som kan ge bra löner och bra ar-
betstillfällen. Vi måste också öka rörligheten på ar-
betsmarknaden. Människor som byter arbetsplats för
över kunskaper och erfarenheter. Därmed förbättras
kunskapen, konkurrenskraften och möjligheterna att
utveckla svenskt näringsliv.
Vi behöver titta på arbetsfördelningen. Hemnära
tjänster är naturligtvis en sak bland många andra som
skulle kunna underlätta funktionerna på arbetsmark-
naden. Vi behöver se över arbetslagarna, så att män-
niskor inte motiveras att stanna på samma arbetsplats
i hela sitt liv, som vi för närvarande uppmuntrar, utan
också skall kunna byta arbetsplats. Därmed ökar
kunskapen, erfarenhetsutbytet och konkurrenskraften.
Vi finner gång efter annan att vi inte är konkur-
renskraftiga när det gäller skatterna. Dubbelbeskatt-
ningen har varit det direkta skälet till att ett antal
svenska skattebaser i form av företag har lagt sina
huvudkontor i andra länder. Det kommer säkerligen
långsiktigt att innebära att färre investeringar görs i
Sverige, och därmed blir arbetstillfällena färre.
Det finns en oförmåga även när det gäller att få
till en skärpning inom konkurrenslagstiftningen. Det
gäller konkurrens mellan offentliga - kanske inte
minst kommunala - företag och mindre och medel-
stora privata företag.
Fru talman! Vad jag hör i dag från Näringsdepar-
tementet är att näringsministern vill garantera ersätt-
ningsjobb när det gäller statliga företag, offentlig
verksamhet och försvarsindustri. Men han är inte lika
angelägen när det gäller privata företag som minskar
antalet anställda. Jag skulle därför från mina social-
demokratiska vänner här i kammaren vilja ha besked
om huruvida det är ett speciellt privilegiesamhälle
man bygger upp för dessa kategorier, eller om man
kommer att ta samma ansvar också för friställda från
Volvo, LM Ericsson eller andra svenska företag, trots
att dessa är privatanställda. Är det bara försvarsin-
dustri och statliga företag som staten skall ägna sär-
skilt intresse?
Fru talman! Jag vet att förhandlingarna mellan
LO, TCO, SACO och SAF är inne i ett intensivt ske-
de. Jag måste säga att jag tycker att det är genant om
arbetsmarknadens parter klarar av att förändra det
näringsklimat som regeringen och vi i denna kamma-
re borde klara av att förändra. Jag hoppas att de lyck-
as med vad vänsteralliansen i kammaren visar alla
tecken på att misslyckas med under denna mandatpe-
riod.
I näringsutskottets betänkande nr 1 om utgiftsom-
råde nr 24 - Näringsliv - finns det ett antal reserva-
tioner. Jag har i min inledning berört den allmänna
näringspolitiska inriktning som återfinns i reservation
1 från Moderaterna m.fl. Fru talman! Jag ber att få
yrka bifall till den reservationen. Jag avser även att
begära rösträkning när det gäller denna.
Vi har även påtecknat en reservation - nr 3 - där
vi skriver att vi vill ha snabbare handläggningstider i
Patent- och registreringsverket, och även reservation
nr 4, som gäller att försöka samla exportfrämjande
organisationer och göra insatser för ökad effektivise-
ring. Vi har även påtecknat reservation nr 5. Jag avser
för tids vinnande att inte yrka bifall till dessa senare
reservationer.
Reservation nr 5 skall jag nämna några ord kring.
Jag tycker att det är bra att Assi Domän säljer skog.
Jag tycker att det är bra att det statliga ägandet mins-
kar och har därmed medverkat till ett genomförande
av regeringens förslag. Men det finns anledning att
rikta betydande kritik mot det sätt på vilket detta har
skett. Partitaktiken och valutspelen har dominerat
agerandet vad gäller Assi Domän i detta samman-
hang. Den dåvarande näringsministern gjorde politis-
ka utspel i stället för att ta hänsyn till att det var fråga
om ett börsnoterat bolag med hundratusentals ägare
och tusentals anställda. Det finns anledning att vara
mycket kritisk mot handläggningen av ärendet, även
om resultatet är någorlunda tillfredsställande.
Moderaterna, m.fl., vill dock gå längre. Vi vill se
en full privatisering av Assi Domän - en full privati-
sering av skogen, som nu avskiljs från Assi Domän.
Vi vill även se att det statliga ägandet försvinner ur
bolaget. På så sätt blir det ingen politisk spelbricka,
utan kan agera på strikt kommersiell grund. Därmed
har Assi Domän förutsättningar att växa, skapa fler
arbetstillfällen och bli ett starkare företag.
Fru talman! Med detta ber jag som sagt att få yrka
bifall endast till reservation 1, även om vi står bakom
samtliga av oss påtecknade reservationer i betänkan-
det.</pre><pre>Anf.  97  MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 1 och 3 som är fogade till betänkandet.
Förra veckan fick regeringen slutligen se sig
tvungen att skriva ned sitt mål om halverad öppen
arbetslöshet fram till år 2000. Målet har varit social-
demokraternas enstaka viktigaste mål på senare år.
De har själva satt upp målet, själva gjort det till det
avgörande politiska löftet, själva försvarat det, och nu
har de tvingats att själva medge att det inte längre
finns förutsättningar för att det skall klaras. Detta är
ett stort misslyckande. Målet har funnits med länge,
men några konkreta förslag till hur man skall nå det
har inte åstadkommits. Socialdemokratins handlings-
förlamning visar sig än tydligare.
Det ljus i tunneln socialdemokraterna påstått sig
se under senare år verkar nu även det vara på väg att
slockna. "Nu vänder det!" har vi fått höra åtskilliga
gånger de senaste åren, och det är sant. Vändningen i
positiv riktning kom, men regeringen tog aldrig de
chanser som erbjöds. Oförmågan att se problemens
lösningar förstärktes av ideologiskt motstånd och
fackliga hänsyn. Nu besannas återigen regeringens
förutsägelse om en vändning, men denna gång i ne-
gativ riktning.
Vad vi nu tvingas bevittna är en nedåtgående
trend i stället för de ljuspunkter som regeringen tyckt
sig se. De senaste veckorna har vi fått ta emot det ena
beskedet efter det andra om stora varsel inom den
svenska industrin. Ericsson, Volvo och Sandvik är
några exempel. Den närmaste framtiden framstår
enligt de flesta bedömare som kärv och osäker, vilket
resulterat i nedskrivningar av tillväxtprognoser -
senast regeringens egen.
Mitt i detta krävs en handlingskraftig näringspoli-
tik som förmår skapa nya jobb. Det land som inte
förmår identifiera och uppmuntra drivkrafterna till
företagande, innovationer och utveckling kommer
aldrig att lyckas i sina målsättningar när det gäller
ekonomisk utveckling och låg arbetslöshet.
Vi kristdemokrater har sedan länge föreslagit en
rad konkreta åtgärder - åtgärder som vi egentligen
anser vara tämligen självklara och som borde ha ge-
nomförts för länge sedan.
I tisdags skrev tre framstående socialdemokrater
på DN Debatt om tillväxt. Artikeln är mångordig.
Men var är de konkreta förslagen? Hinder för tillväxt
måste undanröjas, kan vi läsa. Javisst, det skriver de
flesta under på. Men hur? Ett övergripande mål är att
tillväxtpolitiken skall skapa ökad sysselsättning, heter
det vidare. Självklart! Men hur skapar man jobb? Vi
har väntat i drygt fyra år på den socialdemokratiska
lösningen på arbetslöshetsproblemen. Varför skulle vi
vänta oss något annat än luftslott den här gången?
För att skapa de jobb socialdemokraterna deklare-
rar att de föresatt sig att skapa krävs att mången helig
ko kastas över bord. Konfrontationen med fackföre-
ningsrörelsen kommer att bli oundviklig. Klarar en
socialdemokratisk regering av detta? Det är ytterst
tveksamt. De fyra år som ligger bakom inger inget
större förtroende.
För att förverkliga visionerna i Rosengrens, Sah-
lins och Åsbrinks debattartikel krävs helt enkelt en
radikalt annorlunda politik än den socialdemokratis-
ka. Den gångna fyraårsperioden har kristdemokrater-
na presenterat det ena konkreta förslaget efter det
andra, och i dag sitter vi på ett heltäckande paket av
förslag som kan få landet att börja klättra i välstånds-
rankningen igen.
Inriktningen i kristdemokraternas ekonomiska
politik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt
alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande indi-
vider, familjer och företag tillsammans tillåts att ut-
vecklas och växa med trygga och stabila regler. Det
privata näringslivet har varit, är och kommer att vara
ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas
när enskilda människor finner det vara mödan värt att
starta eller vidareutveckla företag.
En politik som blockerar för nya riktiga jobb och i
stället prioriterar stävjandet av arbetslöshetssiffrorna
kommer aldrig att ta Sverige ur krisen. För att åter-
igen placera Sverige i toppskiktet i välståndsligan
krävs ett näringspolitiskt nytänkande som den social-
demokratiska regeringen visat sig oförmögen att
forma. Visserligen hör vi numera biträdande nä-
ringsminister Mona Sahlin tala sig varm för att un-
derlätta för den privata tjänstesektorn. Men i just den
frågan verkar hon ha sina värsta fiender i de egna
leden.
Den allt annat överskuggande uppgiften i dag är
att skapa jobb. Vi har en arbetslöshet som är för-
skräckande. Vi kristdemokrater har en politik för att
komma till rätta med dessa problem. I stället för att
komma med ideologiskt tillrättalagda men hopplöst
tomma förslag är vår politik präglad av konkreta
förslag för hur vi skall kunna få fart på företagandet,
och därmed sysselsättningen, i Sverige.
För det första, fru talman, krävs goda och stabila
spelregler. Statens roll i samhällsekonomin skall vara
att sätta ramar och övervaka spelreglerna på markna-
den, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur
samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Till kommunernas roll hör inte att bedriva affärs-
verksamhet. I dag finns ca 1 450 kommunala bolag
som ägnar sig åt alltifrån städning, gym och
skeppsmäkleri till fastighetsförvaltning och skidan-
läggningar. Ofta konkurrerar de på marknader där det
redan finns privata företag, och vanligen drabbas just
små tjänsteföretagare. Vår uppfattning är att kommu-
nerna skall ägna sig åt kärnuppgifterna och inte driva
affärsverksamhet och konkurrera ut privata företagare
med skattebetalarnas pengar.
För det andra krävs enklare regler, minskad byrå-
krati och ökad tillgänglighet. Regelverken som berör
företagare har under alltför lång tid präglats av ryck-
ighet och av att de blir allt svårare att överblicka och
begripa. Regelmängden har också ökat de senaste
åren. Trots allmän välvilja och politiska deklarationer
om att förbättra situationen ökar regelmassan med
ca 5 % per år. En svensk företagare har ungefär 4 000
regler och ca 20 000 trycksidor att hålla reda på.
Varje år tillkommer ca 5 000 sidor med omarbetade
eller nya regler. Detta är naturligtvis inte rimligt. Den
totala regelmängden som berör företagare måste
minska.
Vi kristdemokrater har presenterat en rad konkreta
åtgärder för att förbättra det svenska företagarklimatet
när det gäller regler och krångel. T.ex. måste det bli
enklare att registrera företag. Företaget skall bara
behöva kontakta en myndighet, och detta skall kunna
skötas via Internet. Det måste vidare bli enklare att få
F-skattsedel. Andra förenklingar som måste till är
enklare självdeklaration för företagare, enklare all-
männa försäkringar osv. I alla dessa fall har kristde-
mokraterna utarbetat konkreta förslag.
För det tredje måste staten underlätta tillgången på
riskkapital. Speciellt måste de onoterade, mindre och
nya företagens finansieringsbehov säkras. Dubbelbe-
skattningen måste bort. Risksparande skall inte be-
skattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och
sparandet i obligationer. En allvarlig effekt av dub-
belbeskattningen är att vinster i företagen inte delas ut
till de enskilda aktieägarna så att vinster kan strömma
över till nya företag där de skulle kunna skapa inves-
teringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars
naturliga flödet från stagnerande företag och bran-
scher till mer framtidsinriktade.
Staten behöver stimulera privatpersoner att in-
vestera. En väl fungerande marknadsekonomi med
god finansiering av småföretag behöver en stor andel
privata finansiärer. Därför vill vi kristdemokrater
införa ett riskkapitalavdrag på investeringar upp till
100 000 kr i onoterade bolag.
Sparandet bör uppmuntras. Sparande framställs
ibland som ett betydande problem och en av orsaker-
na till djupet i den ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Den försiktighet som hushållen i dag uppvisar är ett
rationellt beteende mot bakgrund av den osäkerhet
som råder på arbetsmarknaden och beträffande den
ekonomiska politiken. Kristdemokraternas syn på
sparande kan härledas bl.a. ur den kristdemokratiska
förvaltarskapstanken.
För det fjärde måste skatterna sänkas. Svensken
har en relativt hög toleransnivå vad gäller höga skat-
ter. Men när skatten är så hög att man är tvungen att
gå till socialbyrån för att ha råd att betala den är det
inte längre så "häftigt" att betala skatt som vissa
höginkomsttagare inom socialdemokratin tycker.
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Skat-
tereformens mål om enkelhet och en maximal margi-
nalskatt om 50 % måste gälla. Den statliga skatten
skall därför uppgå till 20 % och den nya s.k. värns-
katten slopas.
En kraftig sänkning av skatten på hushållstjänster
ger incitament för nystartande av tjänsteföretag och
expandering av befintliga. Kristdemokraterna har
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet före-
slagit en 50-procentig skattereduktion vid inköp av
hushållstjänster. Det finns gott om exempel från and-
ra länder på hur detta skapat nya jobb. Hushållstjäns-
terna kan vara ett första steg.
Men tjänstesektorn är större än så. Utbildnings-,
sjukvårds- och omsorgstjänster i privat regi är områ-
den som expanderar kraftigt i andra delar av världen.
Men för socialdemokraterna har privata initiativ setts
som något suspekt som bör bekämpas. Med det sist-
nämnda har man lyckats ganska väl.
Arbetsgivaravgifterna måste sänkas. För framför
allt små företag med endast ett fåtal anställda innebär
arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad i verk-
samheten och om man skulle vilja nyanställa. För att
underlätta för de mindre företagen vill vi kristdemo-
krater att arbetsgivaravgifterna reduceras med totalt
10 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kr
om året.
För det femte är det svenska näringslivet i despe-
rat behov av en moderniserad arbetsrätt. Att släpa
omkring på en arbetsrättslagstiftning som är anpassad
till en näringsstruktur som inte längre existerar är en
stor börda för det svenska näringslivet. Maffialiknan-
de metoder som övergreppen på ett taxibolag i Örebro
är rent destruktiva för företagarklimatet.
Fru talman! Vi kristdemokrater har föreslagit en
rad förändringar av regeringens förslag när det gäller
utgiftsområde 24. Riksdagen har tidigare avvisat vårt
förslag till ekonomisk ram för sektorn. Därför har vi i
ett särskilt yttrande klargjort vilka ekonomiska prio-
riteringar som vi gjort beträffande utgiftsområdet.</pre><pre>Anf.  98  ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Det utgiftsområde som vi skall be-
handla nu är mycket omfattande. Det är ett stort antal
förslag som har stor betydelse för utveckling och
sysselsättning i hela Sverige. Budgetmässigt omfattar
betänkandet nära 3 miljarder, och visst finns det olik-
heter mellan partierna i fråga om vad man vill satsa
på och framför allt hur mycket.
Från Centerpartiets sida har vi högre ambitioner
än regeringen på följande områden:
1. Vi måste vidmakthålla och utveckla den svens-
ka livsmedelssektorn. En erkänt god kvalitet, framta-
gen med mycket stor miljöhänsyn i en sysselsätt-
ningsintensiv produktion och förädling över hela
landet, håller på att slås ut på grund av att våra kon-
kurrentländer har helt andra skatter och avgifter på
motsvarande produktion. Dessa skatter och avgifter
måste sänkas i vårt land så att de kommer i nära pa-
ritet med vad som gäller t.ex. i Finland och i Dan-
mark.
Vi behöver också satsa mera på forskning och ut-
veckling inom livsmedelsområdet. Detsamma gäller
trädgårdsnäringen. Även till dessa områden har vi i
vårt balanserade budgetförslag avsatt medel. Dessa
insatser är viktiga åtgärder för att på lång sikt kunna
tillhandahålla för den svenske konsumenten närpro-
ducerade produkter som fyller högt ställda kvalitets-
krav.
2. Centerpartiet vill satsa på stöd och utveckling
av kvinnligt företagande. De regionala kvinnliga
resurscentrum som finns i de flesta län har varit
mycket framgångsrika. Faktum är att på många håll
är andelen kvinnliga nyföretagare större än andelen
företag som startats av män. Satsningen på kvinnliga
resurscentrum på länsnivå måste enligt vår mening
permanentas och vidareutvecklas. Därför behövs ett
nytt centralt anslag: Stöd till kvinnors företagande.
Fru talman! Detta behov har också understrukits
på ett utmärkt sätt tidigare i dagens debatt av Helena
Bargholtz. Jag hoppas på Folkpartiets stöd.
3. Centerpartiet föreslår också i sitt budgetalter-
nativ att anslaget till exportfrämjande verksamhet
borde ökas med 30 miljoner för att i första hand stär-
ka den svenska exporten av miljöanpassad teknik. Det
behövs en samlad profilering av det stora miljökun-
nande som finns inom den svenska industrin. Den nya
Energimyndigheten och Miljöteknikdelegationen har
lyft fram en mängd lösningar som sparar både miljö
och energi. Genom att satsa på ny teknik kan Sverige
bli världsledande i att forma det mest moderna miljö-
samhället. För närvarande importerar Sverige mer
miljöteknik än vi exporterar. Sveriges tekniska atta-
chéer har i en rapport uppskattat att med miljödrivna
företag kan Sveriges export öka med 100 miljarder
per år.
4. Andelen nyföretagande och nya uppfinningar är
mycket viktiga för industriell utveckling. En ofta
återkommande kritik mot dagens situation - från
företagare, uppfinnare, m.fl. - är krångliga regler och
långa väntetider hos Patent- och registreringsverket.
Detta kan också innebära väsentligt ökade kostnader
för småföretagarna.
Fru talman! På denna punkt begär vi i enlighet
med reservation nr 3 ett uttalande från riksdagen.
5. Assi Domän-affären hade självfallet kunnat
skötas på ett annorlunda sätt. En vital fråga är enligt
min mening: Hur och på vilket sätt har ägaren staten
varit företrädd vid planeringen och uppläggningen av
affären? Ett minimikrav skulle ha varit att åtminstone
en interimsstyrelse hade tillsatts för det nya bolaget
för att tillvarata bolagets intressen och strategiska
utveckling.
Med utgångspunkt från de två huvudsakliga mål
som sattes upp för denna överföring av skogsmark,
nämligen en bättre förutsättning att klara den biolo-
giska mångfalden över landet samt att skapa en mera
flexibel virkesmarknad för de s.k. köpsågverken,
finns fortfarande många frågetecken.
För det första är det utomordentligt viktigt att re-
geringen och det nya näringsdepartementet engagerar
sig i detta ärende och verkligen ser till att de syn-
punkter som utskott och riksdag har blir uppfyllda
och verkställda då affären skall genomföras. Inte
minst är det en central fråga att tillgång skapas på
mark för markbyten i de södra delarna av landet.
Staten har här en sista chans att som huvudägare i
Assi Domän agera med kraft i de nämnda frågorna.
För det andra är det viktigt, vilket framhålls i be-
tänkandet, att därest ytterligare arealer skall avsättas i
norra Sverige skall detta ske uteslutande från natur-
vårdsmässiga utgångspunkter så att inte råvaruför-
sörjningen till inlandssågverken missgynnas.
För det tredje är det Centerpartiets uppfattning att
den produktiva skogsmarken i det nya skogsbolaget
skall säljas vidare till aktiva, enskilda brukare.
I sammanhanget måste också betonas värdet av att
det nya skogsbolaget tar ett lokalt förvaltningsansvar
som en motor för utveckling av skogsbruk och träför-
ädling i Norrlands inland.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3
och 4 samt utskottets hemställan under mom. 5.</pre><pre>Anf.  99  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Valet är över - Sveriges problem be-
står.
Folkpartiets vision kan sammanfattas i orden
Mänskligare Sverige. Politikens uppgift är att stödja
en utveckling mot ett sådant mänskligare Sverige, där
människorna har större möjligheter. I dagens Sverige
känner dock många människor att möjligheterna inte
växer, utan tvärtom, att många vägar stängs för dem.
De får inga jobb. De får inte vård i tid. Deras barn får
inte den utbildning som de behöver för att få en bra
grund att stå på i livet.
Vi i Folkpartiet tror på att vi genom en kombina-
tion av starka och livskraftiga företag och ett starkt
socialt engagemang kan skapa ett samhälle med livs-
glädje, trygghet och ökade möjligheter för alla.
Grundläggande är därför behovet av ett starkt nä-
ringsliv med företag som mår bra, vill växa och bli
större. Före valet varnade vi för att viktiga företag
skulle lämna landet om klimatet för företagande inte
blev bättre. Vi fick då svaret av ett antal ministrar att
företagsklimatet var tillräckligt bra, minsann.
"Företagsklimatet är det inget fel på", sade Göran
Persson så sent som i valrörelsen i en TV-utfrågning.
Så fel han hade.
Nu har verkligheten kommit i kapp regeringen.
Sedan valet har två av Sveriges största och viktigaste
företag, Eriksson och Astra, meddelat att de flyttar
viktiga ledningsfunktioner till London. Tusentals
anställda i Sverige - i båda företagen - kommer att
sägas upp, både på kort sikt och på längre sikt.
Till detta skall läggas den redan nu långa varsel-
listan, som ganska snabbt hållit på att växa fram un-
der hösten. Till dags datum har ett stort antal männi-
skor varslats om uppsägning. Vi ser ut att gå en dys-
ter jul till mötes i det här avseendet. Jag har inte räk-
nat alla varsel, men jag tror att det är uppemot
40 000-50 000 redan.
Regeringen skriver i sin budgetproposition för
1999 att en viktig uppgift för näringspolitiken är just
att skapa förutsättningar för bl.a. nyetablering av
företag och möjligheter för redan etablerade företag
att växa. Regeringen påstår också att antalet småfö-
retag växer och att antalet sysselsatta i dessa ökar.
Tyvärr stämmer inte detta med verkligheten, fru tal-
man.
Det senaste Småföretagarindexet, som bygger på
en enkät till ungefär 600 företagare från Företagarnas
riksorganisation, befäster att konjunkturen viker all-
varligt för småföretagen. Kapacitetsutnyttjandet
minskar, produktionen faller och företagen drar ned
på sysselsättningen. Varselstatistiken, som vi redan
har talat om, oroar.
För att vända på den här olyckliga och mycket
allvarliga utvecklingen vill Folkpartiet därför se t.ex.
lägre arbetsgivaravgifter och bättre riskkapitalförsörj-
ning. Vi vill se modernare arbetsmarknadslagar. Även
annan lagstiftning, som så att säga omgärdar själva
företagandet, kan förenklas. Vi har därför föreslagit
att en förenklingskommission skall tillsättas för att
röja i den byråkratiska djungel som skapats och som
motverkar att fler jobb kommer till i det privata nä-
ringslivet.
Göran Persson! Lär av Blair! Det är väl inte så
svårt. Han, dvs. Blair, och engelsmännen satsar unge-
fär 25 miljoner kronor och 40 anställda på en enhet
som direkt under statsministern själv skall inrikta sig
på att förenkla regelsystemen för företagen och för
fler jobb. Göran Persson! Lär av Blair, tillsätt en
förenklingskommission!
Vi föreslår också omfattande utförsäljning av
statliga och kommunala bolag. Staten är en av de allra
största företagsägarna i landet med 74 bolag och
ungefär 185 000 anställda. Folkpartiet förordar en
omfattande utförsäljning av statliga bolag. Vi bedö-
mer det som möjligt att sälja aktieinnehav för ungefär
100 miljarder kronor inom ett par år. Vi vill sälja ut
t.ex. Telia och avveckla det statliga ägandet i Merita-
Nordbanken, Pharmacia  &  Upjohn och Celsius.
Skälen till privatisering är flera:
· Staten är sällan en aktiv och effektiv ägare.
· Det staten ägnar sig åt skall styras demokratiskt
och med full öppenhet och insyn för medborgar-
na, vilket inte kan vara fallet när det handlar om
ett bolag.
· På flera områden leder det statliga ägandet till en
snedvridning av konkurrensen - eller misstankar
om detta.
· Avkastningen på kapital är låg, oftast några pro-
cent av marknadsvärdet. Om egendomen säljs och
pengarna används för att amortera statsskulden
blir det en ren vinst för statens ekonomi och för
svenskarna.</pre><pre>Varför skall t.ex. staten bedriva bilprovning i Rio
Grande-provinsen i Brasilien? Varför skall svenska
staten bedriva telefoni i Argentina? Varför skall
svenska staten bedriva rundradioverksamhet i Litau-
en? Det är inte bara vi folkpartister som ställer frå-
gorna. Svenska skattebetalare borde verkligen ställa
sig dessa frågor. Riksdagens revisorer gör så. Man
riktade i en rapport våren 1998 allvarlig kritik mot
hur staten sköter sin ägarroll i de statliga företagen.
Dessutom, mina vänner, finns det över 1 400
kommunala bolag i Sverige - och antalet växer gans-
ka kraftigt. I bolagen satsas skattebetalarnas pengar
på allt möjligt - korvtillverkning, skidliftar, tvätteri
med tillhörande skrotkassa, restauranger, solarier,
gym och snöskottning, m.m. Folkpartiet är naturligt-
vis en hård motståndare till kommunala bolag. Vi vill
verka för att den kommunala bolagssektorn halveras
under denna mandatperiod. Det skulle stärka resur-
serna till bl.a. vården och skolan med ungefär 3 mil-
jarder kronor. Vi arbetar därför för en avveckling av
stora delar av denna sektor. Av den anledningen har
vi, fru talman, i vårt budgetförslag yrkat på ökade
anslag till Konkurrensverket samt till konkurrens-
forskningen med totalt 16 miljoner kronor. Detta
skulle bli väl använda pengar för skattebetalarna.
Fru talman! Jag vill nämna några ord om ett
egentligen ganska litet ärende i detta stora betänkan-
de, men som ändå har fått ett ganska stort utrymme.
Det gäller Assi Domän. Enligt Folkpartiets mening
skall konkurrensutsatt verksamhet - som grundprin-
cip - bedrivas i privat regi och inte i statlig. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en tydligare
ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en
ökad aktiespridning. Mot denna bakgrund ser vi rege-
ringens förslag om att minska det statliga ägandet i
Assi Domän som ett steg i rätt riktning. Så långt är
det rätt. Folkpartiet vill dock gå längre och förordar
en försäljning av hela det statliga ägandet i Assi Do-
män.
Även om vi således delar regeringens åsikt att
ägandet i Assi Domän bör minska är det förslag som
regeringen framlägger behäftat med så stora brister
att det helt enkelt inte bör genomföras. De effekter
som regeringen med detta vill uppnå - ett underlät-
tande av markbyten och en bättre situation för köp-
sågverken - kommer inte alls att uppnås genom affä-
ren. Naturvårdsverket bedömer, som också har redo-
visats, att det är stor risk för konflikter mellan såg-
verkens intressen och naturvårdsintresset. De skogs-
marker i det nya skogsbolaget som skulle underlätta
för köpsågverken i Norrlands inland består till bety-
dande del av skogsmark av naturvårdsintresse, hyg-
gen eller yngre skog, dvs. nyplanteringar. När det
gäller markbyten - för att bl.a. underlätta bildande av
naturreservat - är behovet av skogsmark för detta
ändamål allra störst i södra Sverige, medan det nya
skogsbolaget, det s.k. Vasabolaget, kommer att få
ganska begränsade markområden i denna del av lan-
det. Fördelningen är ungefär 90 % i norr och bara
10 % söder om Gävle. Framför allt är behovet av
mark för naturreservatsändamål stort i närheten av
storstadsområdena.
Miljöministern har dessutom i ett uttalande sagt,
samma dag som vi slutjusterade detta ärende i ut-
skottet, att förslaget om vilka skogar som skall över-
föras till det nybildade Vasaskog riskerar att göra att
affären missar flera av de mål som är viktiga. En del
av regeringen genomför denna affär i näringsutskot-
tet, en annan del av regeringen motsäger densamma.
Miljöministern anser att det ur naturskyddssynpunkt
är önskvärt med en annan fördelning av marken mel-
lan Vasaskog och Assi Domän.
Det är ett lika uppseendeväckande som dåligt
tecken på bristande kompetens att regeringen nu när
näringsutskottet behandlat ärendet om att minska
statens ägande i Assi Domän åtminstone till delar
vaknar upp och framför precis den kritik som Folk-
partiet redan har haft och riktat mot affären. Dess-
utom är det ett annat departement än det som driver
frågan som har upptäckt felen.
Fru talman! För att vi skall undvika att här i dag
fatta ett dåligt beslut som kan få stora negativa kon-
sekvenser för framtiden, anser vi i Folkpartiet att
ärendet skall avslås och i annat fall återremitteras till
departementet och att regeringen får återkomma med
ett bättre beslutsunderlag i frågan.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Folk-
partiets reservationer i betänkandet, men yrkar bifall
endast till reservation 6 med tillhörande rösträkning.</pre><pre>Anf.  100  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Statens näringspolitik har enligt Mil-
jöpartiet en nyckelroll när det gäller att förverkliga
målsättningen om en långsiktigt hållbar utveckling.
Men om den skall kunna leva upp till detta måste den
bli betydligt mer miljöoffensiv än vad som kan utlä-
sas i årets budgettext. Det allmänna tillväxtmässandet
måste kompletteras med och balanseras av tydliga
riktlinjer och målsättningar om tillväxtens innehåll.
Tillväxt är förvisso inte i sig oförenlig med en hållbar
utveckling, men all tillväxt är heller inte förenlig med
detta mål. Så länge tillväxt mäts med det traditionella
och trubbiga BNP-måttet, bör rop på ökad tillväxt
mötas med sund skepsis och konstruktiv kritik.
Politikens roll inom näringslivet är framför allt att
skapa lagar och regler som underlättar mångfald och
utveckling, samtidigt som gränser sätts för markna-
dens utrymme ur ett socialt och miljömässigt per-
spektiv. Vi måste ställa större krav på socialt ansvar
på de stora privata företagen. Jag undrar om Per We-
sterberg verkligen menar allvar när han säger att
staten generellt skall ta ett ansvar för personal som
friställs från privata företag. Skall staten t.ex. ta an-
svar för den personal som avskedas från Ericsson
bara för att vinsten för 1998 förväntas bli 16 miljarder
i stället för 17 miljarder? Den personalen kan väl
Ericsson ta ansvar för - åtminstone dela ansvaret med
staten.
Miljöpartiet står - tillsammans med regeringen
och Vänsterpartiet - bakom budgetpropositionens
förslag till ekonomiska ramar för budgetåret 1999.
Men vi vill göra en omfördelning mellan anslagen
inom denna ram.
Vi delar regeringens uppfattning att vi skall sträva
efter att förbättra förutsättningarna för företagande
och entreprenörskap och välkomnar därför de ökade
anslagen till småföretagsutveckling. Vi föreslog förra
året en ökning med 40 miljoner och stöder naturligt-
vis därför den föreslagna ökningen med 50 miljoner
för 1999. Anslagsökningen bör, menar vi, bl.a. an-
vändas för att möjliggöra en ökad verksamhet med
s.k. såddfinansiering, som visat sig vara en intressant
och framgångsrik metod att hjälpa nya företag att
starta.
Däremot anser vi att stödet till kooperativ utveck-
ling är för svagt. Det framgår av budgettexten att det
verksamhetsmål som gäller för detta stöd är, att rikta
rådgivningsinsatser till bildande av kooperativa före-
tag som skapar nya arbetstillfällen och främjar ut-
vecklingen av kooperativa verksamheter som stärker
medborgarnas inflytande som medborgare och kon-
sumenter. Just detta sista "medborgare och konsu-
ment" är viktigt i en tid då allt starkare krafter försö-
ker reducera människan till blott och bart konsument.
Att anslaget inte helt tagits i anspråk under inneva-
rande år borde föranleda en mer kraftfull marknadsfö-
ring av denna stödform.
De resurser som går till ny kooperation via LKU,
Lokala Kooperativa Utvecklingscentra, är mycket
kostnadseffektiva, ca 11 000 kronor per arbetstillfälle.
I andra sammanhang kalkylerar man med långt högre
kostnader för att skapa nya arbetstillfällen. LKU
bedriver också en mycket blygsam men effektiv råd-
givning under former som hittills inte erhållit någon
ekonomisk garanti. För att stärka denna verksamhet
menar vi att anslaget bör utökas med 9 miljoner.
Anslaget till teknisk forskning och utveckling an-
ser vi kan minskas med 90 miljoner. Forsknings-
stiftelserna disponerar mycket pengar, och om man
ökar möjligheten till insyn och demokratisk påverkan
i dessa stiftelser, kan det statliga anslaget minskas
något. Av anslagna medel bör ALMI disponera 150
miljoner kronor för nydanande forskning och utveck-
ling i småföretagen. Av dessa medel bör en ram på 50
miljoner kronor avsättas för sektorn miljöteknik.
Bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien anser
vi kan minskas med 2 miljoner. Av alla akademins
utredningar och program framgår att akademin är i
det närmaste helt oförstående inför de krav som en
hållbar utveckling ställer på tekniken.
Det marknadsekonomiska systemet förutsätter
kritiska och kunniga konsumenter som har möjlighet
att göra medvetna val. För att konsumenterna skall få
dessa förutsättningar måste insatserna på det konsu-
mentpolitiska området öka och konsumentforskning-
en få ökade resurser. Därför föreslår vi en ökning av
stödet till konsumentorganisationer med 2 miljoner
kronor och en ökning av stödet till konsumentforsk-
ning med 2 miljoner.
I budgetförslaget föreslås konkurrensforskningen
få en höjning av anslaget från 4 till 6 miljoner, och vi
hörde att Folkpartiet ville höja det ännu mer. Vi anser
inte att konkurrensforskningen skall högprioriteras på
detta sätt i förhållande till konsumentforskningen,
utan föreslår att anslaget skall ligga kvar på den tidi-
gare nivån och att de 2 extramiljonerna i stället läggs
på konsumentforskning som därigenom får ett anslag
på 4 miljoner.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 2.
Jag övergår så till att tala om den stora skogsaffä-
ren Assi Domän-Vasaskog.
Miljöpartiet anser liksom Folkpartiet att regering-
ens förslag har så stora brister att det inte bör genom-
föras. De småändringar som  utskottsmajoriteten
föreslår ändrar inte detta ställningstagande. Vi delar
den uppfattning som bl.a. Naturvårdsverket och mil-
jöminister Kjell Larsson redovisat, att affären sanno-
likt kommer att leda till konflikter mellan sågverkens
intressen och naturvårdsintresset.
De skogsmarker i Norrlands inland som föreslås
överföras till det nya skogsbolaget består till bety-
dande del av skogsmark av naturvårdsintresse eller
hyggen och yngre skog. Därmed finns det risk för att
avverkningstrycket på skyddsvärd skog kommer att
öka vid ett genomförande av affären.
När det gäller markbyten för att möjliggöra inrät-
tandet av naturreservat är behovet av skogsmark för
detta ändamål störst i södra Sverige, men det nya
skogsbolaget kommer att få mycket begränsade
markområden i denna del av landet.
Miljöpartiet anser att det är skada att man, liksom
då Assi Domän bildades, inte utnyttjar möjligheten att
i samband med denna affär bevara skyddsvärda sko-
gar. För att uppnå målet krävs skärpta direktiv för hur
den skog som förs över till Vasaskog skall förvaltas.
En möjlighet som borde diskuteras är att utforma
avkastnings- och utdelningskrav på det nya bolaget,
så att intresset att bevara den skyddsvärda skogen kan
tillvaratas.
En annan möjlighet är att i ett senare skede, när
den skyddsvärda skogen, som det är tänkt, överförs
till Fastighetsverket, anpassa Fastighetsverkets av-
kastnings- och utdelningskrav för att möjliggöra ett
bevarande av skyddsvärd skog.
En tredje möjlighet vore att redan i affärens första
skede avsätta den skyddsvärda skogen i nya
"Vasareservat".
Vi har hittills inte mötts av någon som helst öp-
penhet för dessa möjligheter. Det har bara talats om
att affären skall genomföras på, som det heter, af-
färsmässiga grunder. Tyvärr har hela uppläggningen
styrts av Assi Domäns företagsekonomiska intressen.
Socialdemokraterna är nu i färd med att, med stöd
av Centern och Vänsterpartiet, upprepa det misstag
som den borgerliga regeringen gjorde 1993.
Det måste också betonas, fru talman, att regering-
en inte har hanterat frågan på ett tillfredsställande
sätt. Bl.a. har Naturvårdsverket givits endast 18 dagar
för att göra en inventering av den aktuella marken.
Hade detta uppdrag i stället lämnats i somras, när
affären offentliggjordes, hade riksdagen haft ett bättre
underlag för sin behandling än vad som nu varit fal-
let.
Om nu en majoritet ställer sig bakom affären, är
det mycket viktigt att staten ser till att Assi Domän, i
samverkan med Vasaskog, konstruktivt medverkar till
fortsatt reservatsbildning i dialog med Naturvårds-
verket, miljörörelsen och familjeskogsbruket, och att
det bildas en markbank på åtminstone 100 000 hektar
för att underlätta markbyten vid reservatsbildning i
Södra Sverige.
Härmed, fru talman, avstyrker jag utskottets hem-
ställan vad gäller Assi Domän AB, och yrkar i stället
bifall till reservation 7. Det innebär också ett bifall till
såväl Vänsterpartiets som Centerpartiets partimotion i
ärendet. Frågan är varför inget av dessa partier ställer
sig bakom sin egen motion i utskottet. Jag välkomnar
vänster- och centerpartister som fortfarande står för
den motion som de skrev under för knappt två måna-
der sedan, om att instämma i Miljöpartiets reserva-
tion, vid kvällens votering.</pre><pre>I detta anförande instämde Barbro Johansson
(mp).</pre><pre>Anf.  101  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Först när det gäller Assi Domän och
reservaten: Det gjordes en ingående prövning av varje
markområde, vilka som skulle bevaras av kulturskäl
och vilka som skulle bevaras av naturskäl i statens
ägo. Den moderata linjen är mycket enkel, nämligen
att vi självfallet skall försöka bevara skogsmark eller
annan mark som är naturmässigt intressant, oavsett
vem som är ägare. Här är det fråga om att kunna köpa
nedsättningar av förfoganderätten i den för att skydda
det som skall skyddas.
Sedan, fru talman, frågade Matz Hammarström
vad som gäller från moderat synvinkel angående
friställningar från bolag. Det är korrekt, vi  lämnar
inga sysselsättningsgarantier på något ställe. Det är en
tragedi när människor friställs från sina arbeten, och
det gäller att underlätta möjligheter att få nya jobb
och att skapa en näringspolitik som ger tillväxt och
nya företag, vilket därmed ökar möjligheten att få
jobben.
Vad jag i mitt anförande vände mig emot var att
det var särskilda skäl i försvarsindustrin om det var
ett statligt företag där näringsministern då ville dela
ut särskilda garantier, särskilda privilegier. Gör man
sådana saker skall det naturligtvis även märkas i lö-
nen, annars är det någon form av extraprivilegier som
man ger. Staten har enligt min uppfattning samma
ansvar vid friställningar, oavsett vem som friställer.
Självfallet har alla bolag en skyldighet att hjälpa till
att klara av de problem som uppstår vid neddragning-
ar. Det gäller LM Ericsson, det gäller Celsius, det
gäller Vattenfall och vad det vara månde.</pre><pre>Anf.  102  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! I den delen av Matz Hammarströms
anförande som handlade om Assi Domän skulle jag
till fullo kunna instämma i det anförda. Vi är av
samma åsikt. Det är ett för starkt åsidosättande av
naturvårdsintressen som gör att vi går emot affären
bl.a.
Det var en annan sak som jag tänkte kommentera,
nämligen detta med konsumentforskning men inte
konkurrensforskning. Det är just i konsumenternas
intresse som vi vill förorda mer pengar till Konkur-
rensverket och till konkurrensforskningen. Det finns
ett mycket starkt, för att inte säga givet, samband
mellan hög konkurrens och ett lågt pris. Vi vill också
att Konkurrensverket skall kunna göra egna under-
sökningar och initiera uppföljningar av redan gjorda
affärer. Som det är i dag är de hänvisade till de an-
mälningar som kommer in. Vi vill kunna ge dem
större muskler, så att de kan ha en friare och mycket
starkare roll.</pre><pre>Anf.  103  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jo, det är väl så att det finns ett sam-
band mellan konkurrensforskningen och konsumen-
ternas intressen. Men vi menar att man kan tillgodose
det intresset med de 4 miljoner kronor man redan har.
Och det är väl också så, Eva Flyborg, att det finns en
rätt uppenbar koppling mellan konsumenternas in-
tressen och konsumentforskningen. Så varför inte
stödja vårt förslag om att öka anslaget till just kon-
sumentforskningen?</pre><pre>Anf.  104  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Det blir en lite semantisk diskussion.
Men jag tror nog i alla fall att man skulle kunna ge
Konkurrensverket ökade medel så att de själva kan
initiera forskning om t.ex. redan gjorda affärer och
inte bara vara hänvisade till de anmälningar som man
får in. Man skall även kunna följa upp. Att kunna
initiera på egen hand tror jag är väldigt viktigt. En
friare och starkare roll gynnar alla konsumenter.</pre><pre>Anf.  105  SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att
yrka bifall till hemställan i näringsutskottets betän-
kande nr 1 som handlar om utgiftsområde 24 och
därmed avslag på samtliga reservationer.
Jag vill också inledningsvis betona att näringspo-
litik är oerhört mycket mer än vad som ryms inom det
nu aktuella utgiftsområdet. Tillgänglighet och det
som vi här i riksdagen kallar infrastruktur är två ex-
empel. Tillgång till kompetent arbetskraft är ett annat.
Därmed också sagt att jag välkomnar den nya de-
partementsindelningen med det s.k. superdeparte-
mentet som jag tror kan komma att spela ett viktig
roll för helhetssynen på näringspolitiken på ett mer
sammanhållet sätt.
Också i näringsutskottet måste vi kunna se över-
gripande på näringslivets utveckling så att vi i vårt
land hänger med i utvecklingen gentemot omvärlden,
skapar förutsättningar för ett bra och utvecklande
näringsklimat, framhåller kreativitet och tillvaratar
goda idéer. Syftet med allt detta är att få tillväxt i
Sverige och att bekämpa arbetslösheten.
För att näringspolitiken skall bli framgångsrik är
det A och O att samhällsekonomin fungerar. Låga
räntor och kontrollerad prisutveckling betyder mest
för att näringslivet skall fungera och utvecklas och för
att nya företag skall kunna startas. Det är grundläg-
gande och avgörande faktorer.
Fru talman! I regeringens budgetproposition slås
det fast att: "Nyföretagandet är en stark drivkraft i
den svenska ekonomin som skapar välfärd och ökad
sysselsättning". Under 1997 startades enligt SCB:s
statistik nästan 29 000 företag, varav 28 % av kvinnor
och 5 % av kvinnor och män tillsammans. Tjänstenä-
ringen dominerar.
De nya företagen genererade, också enligt SCB,
54 000 nya arbetstillfällen. Antalet konkurser under
1997 har mer än halverats till ca 10 000 jämfört med
långkonjunkturen i början av 90-talet, och konkurser-
na har fortsatt att minska under det första halvåret
1998.
Nu är dock inte allt guld och gröna skogar. Det
finns orosmoln. T.ex. har Sverige relativt få små och
medelstora företag som växer snabbt. Även om kon-
junkturen går in i ett svagare skede ökar bristen på
arbetskraft, till stor del inom högskoleyrken. Det är
också ett orosmoln.
Vi kan också se detta inom byggnadsverksamhe-
ten. Där råder det i dag en brist på arbetskraft, och
den har ökat betydligt sedan i våras. Efterfrågan på
arbetskraft inom olika byggnadsyrken har ökat snabbt
under 1998, och rekryteringssvårigheter har redan
uppstått på vissa håll i landet.
Svårigheterna att finna utbildad arbetskraft för-
väntas öka också inom offentlig sektor, särskilt på
lärarområdet samt inom vård och omsorg. Det finns
även indikationer på ökad brist inom vissa serviceyr-
ken. En fortsatt satsning på utbildning, kompetens-
höjning och kunskapsöverföring måste därför fort-
sättningsvis vara högprioriterad.
Låt mig också, fru talman, än en gång slå fast att
krångliga och onödiga regelverk som upplevs som
och är hämmande skall åtgärdas. Det var den huvud-
sakliga anledningen till att den socialdemokratiska
regeringen tillsatte Småföretagsdelegationen. Den
avslutade sitt arbete under sommaren 1998 och över-
lämnade runt 75 förslag till åtgärder för att undanröja
onödiga hinder för etablering av och tillväxt i småfö-
retag.
Delegationen har själv påpekat att många av för-
slagen ytterligare bör prövas och utredas. Därför har
regeringen beslutat att tillsätta en interdepartemental
arbetsgrupp för detta ändamål. Tilläggas bör ändå att
regeringen redan i vårpropositionen aviserade åtgär-
der för regelförändringar baserade på delegationens
förslag.
Fru talman! De motioner och anslag m.m. inom
utgiftsområde 24 Näringsliv som utskottet har be-
handlat har noga beskrivits i betänkandetexten, så de
behöver jag inte här närmare redovisa. De borgerliga
partierna har lämnat sina respektive yttranden över
vad de anser vara bäst.
När det gäller målformuleringarna för de olika
verksamhetsområdena skriver man bl.a. att utgångs-
punkten är "en felaktigt utformad näringspolitik".
Detta tycker jag är något uppseendeväckande efter-
som det i formuleringarna och målen ändå i huvudsak
finns mycket som vi är överens om.
Vi socialdemokrater vill jobba för ett gott före-
tagsklimat och en omställning till en ekologisk håll-
barhet för att detta stärker Sverige och svenskt nä-
ringsliv. Det bidrar till ökad sysselsättning och där-
med också till välfärd för alla.
Fru talman! Blickar vi tillbaka i tiden till då den
socialdemokratiska regeringen tillträdde år 1994 så
har ändå en rad åtgärder vidtagits för att förbättra
företagsklimatet i vårt land. Ökade medel för koope-
rativt företagande har givit mycket goda resultat.
Detsamma gäller  kvinnors företagande med rådgi-
vande insatser och resurscentrum samt nya utbild-
ningsinsatser för att möta framtiden.
Det är, fru talman, bara en ytlig redovisning. Lägg
därtill förändringar vad gäller ägarbeskattningen i
mindre, onoterade företag, liksom kvittningsrätten
och miljardsatsningen på småföretagarutveckling.
Ökad teknikspridning och ökat samarbete med hög-
skolorna innebär också förbättringar. Men det är
långtifrån bra.
I regioner där högskolor finns betyder dessa
onekligen mycket för små och medelstora företag.
Detta samarbete måste hela tiden utvecklas ytterliga-
re. Inrättandet av industriella utvecklingscentrum,
IUC, har också en positiv inverkan för att stimulera
tillväxt och skapa nya jobb i framför allt små företag.
Vid förra årets budgetdebatt blev den s.k. såddfi-
nansieringen något av huvudtemat. I år har modera-
terna i sitt yttrande och sina motioner begärt att
NUTEK skall tillföras ytterligare 5 miljoner kronor
för detta. När utskottet besökte NUTEK framkom
dock att man ändå var ganska nöjd med de
40 miljoner kronor som tagits upp i regleringsbrevet
från anslaget om småföretagsutveckling.
Den tekniska forskningen vill moderaterna utöka
med 110 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Jag
vill betona att den tekniska forskningen är ett mycket
viktigt område. För oss socialdemokrater känns det
dock bra att vi nu slipper gå in och skära i anslag på
grund av dåliga statsfinanser utan att vi kan och skall
blicka framåt. Anslaget till teknisk forskning och
utveckling är dock föremål för både ökningar och
minskningar - av olika partier - när man läser bud-
geten.
Men låt mig ändå få betona att forskning och ut-
veckling är av grundläggande betydelse för möjlig-
heterna att uppnå ökad produktivitet, produktförnyel-
se och tillväxt i näringslivet. Det är också nödvändigt
att samverkan mellan näringsliv och universitet och
högskolor fortsätter att främjas och att forskningsre-
sultat förs ut till företagen. Det är vidare viktigt med
en attitydförändring så att småföretagen förstår nöd-
vändigheten av att ta till vara forskningsresultaten.
Därför understryker också utskottet vikten av att
regeringen noga följer utvecklingen och på lämpligt
sätt håller riksdagen informerad om finansiering och
samordning. Självklart, fru talman, kommer den avi-
serade forskningspolitiska propositionen i vår att ha
stor betydelse i frågan.
Jag vill också säga några ord om regeringens för-
slag om ytterligare 1 miljard kronor till näringslivsut-
vecklingen i Östersjöregionen, vilket avvisas i några
motioner. Men detta är enligt oss socialdemokrater en
viktig verksamhet både för berörda länder och, inte
minst, för svenskt företagande.
Kampen om Östersjöregionen kan gå oss ur hän-
derna om vi inte agerar och reagerar. Det finns en
klar tillväxtpotential. Där skall vi naturligtvis finnas
med, och vi skall vara med tidigt. Det går nästintill
inte att hoppa på tåget när det redan har gått. Den
internationella konkurrensen är stenhård.
För övrigt, fru talman, kännetecknas betänkandets
olika reservationer och särskilda yttranden av ideolo-
giskt och kända skilda ställningstaganden. Ett exem-
pel på detta kan tyckas vara konsumentfrågorna.
Själva konkurrensen är viktigast för en del. För oss
socialdemokrater är konsumenternas intressen vikti-
gast. Konkurrensen kan vara ett medel, och är i
många fall ett medel, för att öka konsumenternas
intresse - men, fru talman, inte alltid.
I det stora hela ser vi socialdemokrater en positiv
framtidsutveckling när det gäller företagandet i Sve-
rige. Vi har förtroende för företagen i vårt land. Det
är nödvändigt med framtidstro, goodwill och stabili-
tet. Vi vill förbättra och utveckla, och vi vill ta fram
nya idéer. Vidare har vi en stark tilltro till detta med
samråd och samverkan inom företagandet. Men, som
också tidigare nämnts: Det är betydligt fler frågor
som påverkar näringslivet än de som näringsutskottet
direkt äger.
De av regeringen föreslagna åtgärderna och den
budget som presenteras är ändå i sin helhet väl av-
vägda och fortsatt positiva för utvecklingen i svenskt
näringsliv. Jag kan lova, Per Westerberg, att självklart
vill vi också behålla huvudkontoren - inte minst i
Stockholm, men också i Sverige som helhet.
Till sist ändå några ord om Assi Domän. Ut-
skottsmajoriteten säger ja till ett bemyndigande till
regeringen att överföra skogsmark från Assi Domän
till ett nytt skogsbolag. Det finns fördelar med en
sådan affär. När det gäller riktlinjerna har dock ut-
skottsmajoriteten efter en rad uppvaktningar som i
ärendet skärpt kraven på desamma. Moderaterna har
en annan motivtext än utskottsmajoriteten. De vill gå
längre; de vill privatisera.
Fru talman! Historien kommer hela tiden i kapp
oss, med ideologiska förtecken. Folkpartiet vill av-
styrka affären därför att man inte är nöjd med hante-
ringen av frågan. Miljöpartiet vill utforma avkast-
nings- och utdelningskrav på det nya bolaget så att
intresset för att bevara den skyddsvärda skogen kan
tillvaratas.
Låt mig än en gång få betona att det handlar om
ett bemyndigande till regeringen för att eventuellt
kunna genomföra affären, med hänsyn tagen såväl till
naturvårdsintressen som till att marknaden för vedrå-
varan vidgas. Tack!</pre><pre>Anf.  106  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Konkurrens är, vågar jag säga, nästan
alltid bra för konsumenterna men kanske inte alltid
det enda som behövs. Det kan behövas komplette-
ringar i vissa fall. Jag vågar säga att vi behöver skär-
pa konkurrensen i Sverige för att få en bättre prisnivå
och mer nytta av våra skattepengar.
Sylvia Lindgren lyckades undgå att svara på min
fråga när det gäller de olika delarna i synen på för-
svarsindustri och statliga företag. Näringsministern
har ju varit ute och sagt att det finns särskilda statliga
intressen. Det gäller då att garantera sysselsättning
eller ersättningsjobb. För mig är det en absurd tanke
att vissa friställda skulle vara bättre än andra. Staten
måste enligt min uppfattning ta lika ansvar för alla
och ställa samma krav på alla företag att göra sina
insatser, oavsett ägandeform. Jag skulle vilja ha en
precisering här och undrar om Sylvia Lindgren står
bakom sin näringsminister när det gäller detta med att
det bara är vissa som man skall prioritera.
När det gäller huvudkontoren uppskattar jag att
socialdemokraterna i utskottet distanserar sig en
aning från näringsministern och vill ha kvar dem i
Sverige. Därmed säger man indirekt att det inte är bra
att Astras huvudkontor hamnade i London. Nästa
fråga blir då: Vad är man beredd att göra för att se till
att vi får dem att vara kvar? Det är då fråga om för-
ändringar i dubbelbeskattning, inkomstbeskattning
och EMU-anslutning - några av de huvudskäl som
anges för flytten av huvudkontor.
Jag skulle också vilja fråga: Vad är man beredd att
göra när det gäller dubbelbeskattningen och förmö-
genhetsbeskattningen, som i dag börjar bli hyckleri i
Sverige? Man kan ju välja vilken förmögenhetsskatt
man skall betala eller inte betala, beroende precis på
hur man råkar så att säga sätta sina pengar eller ej.
Därmed skapas mycket negativa konkurrensförutsätt-
ningar.
När det gäller Småföretagsdelegationens krav
finns i praktiken yrkanden i denna kammare lagda av
oss. Jag hoppas att vi där får stöd från socialdemo-
kraterna. Men jag har ännu aldrig sett att socialdemo-
kraterna röstat rätt i en enda fråga som rör småföreta-
gen.</pre><pre>Anf.  107  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag börjar med Per Westerbergs på-
stående om huvudkontoren. Ett känt faktum är att det
i Sverige finns ett stort antal företag som har en helt
dominerande del av sin försäljning och verksamhet
utanför vårt land. Vi får inte i det sammanhanget
glömma bort att så är fallet. Näringslivet blir mer och
mer rörligt. Utländska företag investerar alltmer i
Sverige, och svenska företag investerar alltmer ut-
omlands. Självklart vill vi ha kvar huvudkontoren i
Sverige men ibland finns det en förklaring i globalise-
ringen.
Per Westerberg frågade också om skatter. Han vet
minst lika bra som jag att skatterna just nu är föremål
för särskilda förhandlingar och överläggningar.
Per Westerberg, i de målformuleringar som jag ti-
digare i talarstolen citerade ur sägs det: Enligt ut-
skottets mening är dock den näringspolitik som rege-
ringen förordar inte den som krävs för att uppnå till-
växt och utveckling i ekonomin.
Eftersom de mål som regeringen formulerar för de
olika verksamhetsområdena har sin utgångspunkt i en
felaktigt utformad näringspolitik vill man att detta
avstyrks. Däri ligger som högsta punkt att förbättra
förutsättningarna för företagande och entreprenörskap
och som prioriteringar i del 1 att förenkla regelverket
för framför allt små och medelstora företag. Jag tyck-
er att det som Per Westerberg skriver och säger i det
sammanhanget inte går ihop.
Ytterligare ett svar är jag skyldig. Det gäller då
företagandet men det får jag ta i nästa replik.</pre><pre>Anf.  108  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Först gäller det målformuleringarna i
näringspolitiken. Ja, jag tycker att socialdemokrater-
nas näringspolitik är helt otillräcklig. Det visar också
utvecklingen. Vi har ju en flytt av huvudkontor från
Sverige. Jag inser väl att en del huvudkontor kommer
att försvinna i samband med fusioner men det är ut-
omordentligt besvärande när nästan varje stor fusion
innebär att huvudkontoret försvinner ur landet. Det
har faktiskt betydelse var företagens ledningar sitter
och bor samt vilken kultur och vilket tankesätt de har.
Jag är mycket besviken på näringsministerns tillfreds-
ställelse över att bl.a. Astras huvudkontor gick till
London, även om den tekniska forskningen fick vara
kvar.
Det finns mer att göra när det gäller näringspoliti-
ken. Under hela den tid som jag sysslat med närings-
politik har jag i denna kammare noterat att vi har haft
stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ja, av alla
partier, när det gällt att driva småföretagarfrågor.
Men jag kan inte påminna mig att socialdemokraterna
vid någon enda votering har röstat rätt. Därmed är
inte heller den politiken tillräcklig för att klara de här
problemen.
Inte heller tycker jag mig ha fått ett tillfredsstäl-
lande svar på frågan om man är beredd att distansera
sig från näringsministerns uttalanden om det speciella
ansvaret för dem som är försvarsanställda eller som
finns i statliga bolag - varför man inte tar samma
ansvar från både bolag och statsmakt för människor
som är anställda inom t.ex. L M Ericssons civila del;
det finns ju en militär del också som kan vara föremål
för förändringar.
Det är alldeles uppenbart så att skatterna direkt
bidrar till att dra arbetstillfällen ut ur landet. Det är
ingen ny situation. Den har vi haft under en lång följd
av år, vilket allvarligt skadat Sverige. Det är hög tid
att något görs innan ännu mer förloras.</pre><pre>Anf.  109  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Till frågan om speciellt ansvar för
försvarsindustrin och dylikt. Det är väl ingen hemlig-
het, Per Westerberg, att socialdemokratins viktigaste
uppgift är att se till att jobben finns. Det gäller för
alla. Var än problem uppstår skall man naturligtvis
jobba för att komma till rätta med desamma. Det
behövs också långtgående samarbete med länsarbets-
nämnder, kommuner, landsting m.fl. i denna fråga.
Jag tycker att Per Westerberg går ut politiskt och
gör en ansats när det gäller utflyttningen av företag.
Det är ingen tvekan om att det är en större globalise-
ring. Sverige har i förhållande till landets storlek och
invånarantal ganska många stora företag och har haft
så under en lång tid. Det är vi naturligtvis stolta över.
Men företag måste också kunna utvecklas. Det trodde
jag inte att Per Westerberg hade någonting emot. Då
kan det ibland behövas omstruktureringar. Men jag
håller med om att det är nödvändigt och positivt att
huvudkontoren finns kvar i landet. Det viktiga är
också att se till att verksamheten kan utvecklas till
gagn för vårt land i form av fler arbetstillfällen, före-
tags överlevnad och positiva tillgångar.</pre><pre>Anf.  110  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle kunna säga mycket om det
som Sylvia Lindgren sade. Men jag skall, återhållsam
som jag är, hålla mig till fyra stilla små reflexioner.
Det sistsagda, globaliseringen, först. Det är inte så
att man inte kan tåla att företag eller deras huvud-
kontor eller vitala delar flyttar ut. Men det får också
vara andra företag och delar som flyttas in i Sverige.
Det kan inte bara gå i en riktning. Det är det som är
det fundamentala och grundläggande felet i socialde-
mokraternas resonemang eller icke-resonemang i
denna fråga.
För det andra berömmer Sylvia Lindgren rege-
ringen för sin egen småföretagardelegation. Där kan
man instämma i själva tanken. Men i det allvarliga
läge som Sverige befinner sig i är varje steg i rätt
riktning viktigt. Hur många av förslagen har rege-
ringen genomfört? Jag tycker att man kan säga så här.
Regeringen har ånyo satt upp skylten: "Utredning
pågår. Var god stör ej". Så skapas inga nya jobb.
För det tredje: Konsumenten är viktig, säger Syl-
via Lindgren. Det blir så genom att man har en sund
och rättvis konkurrens. Vad har socialdemokraterna
emot det? Varför inte låta Konkurrensverket kunna
initiera egna efterforskningar? Till det behöver man
mer pengar. Så enkelt är det.
För det fjärde om Assi Domän. Här skulle man
nästan kunna bli något upprörd, men jag är inte lagd
åt det hållet, i alla fall inte i dag.
Sylvia Lindgren påstår att vi går mot affären med
Assi Domän därför att vi inte är nöjda med själva
hanteringen av frågan. Det är man förvisso inte med
regeringens handläggande eller hantering. Men det är
inte de huvudsakliga skälen, Sylvia Lindgren. Det
första skälet är naturvårdens intressen, som får stå
tillbaka. Att Naturvårdsverket i en så här stor affär
som berör 2 % av hela Sveriges yta får 18 dagar på
sig för att inventera detta väldiga område är en skan-
dal. Man hade behövt åtminstone sex månader, säger
de flesta bedömare. Det andra egentliga skälet är att
man har en så väldigt skev fördelning av själva skog-
sytan i norr och syd: 90 % i norr och bara 10 % i
söder om Gävle. Det är ingen bra fördelning.</pre><pre>Anf.  111  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Eva Flyborgs påpekande om att verk-
samheter blir alltmer globala är riktigt. Men vi får
därför inte glömma bort att vi också får investeringar
till Sverige. Invest in Sweden Agency, ISA, har redo-
visat att Sverige blivit den naturliga basen för de
storföretag som vill etablera sig i den dynamiska
Östersjöregionen. Det skall vi naturligtvis ta till vara.
Investeringarna i tillverkningsindustrin har ökat
med 67 % sedan 1994. En tredjedel av de 300 000
jobben i den privata sektorn som försvann under den
borgerliga regeringsperioden har återtagits. Industri-
produktionen har ökat med 26 %. EU:s statistikbyrå,
Eurostat, meddelar att den svenska industriproduktio-
nen ökar mest i Europa. Man kan alltid slå med siff-
ror fram och tillbaka, men det måste vara en rättvis
och bra bedömning även i de frågorna.
När vi talar om Assi Domän finns det många hän-
syn - det är riktigt, Eva Flyborg - att ta. Men jag
tycker att det vore olyckligt att nu säg att vi inte nu
ger bemyndigandet till regeringen. Vi har från ut-
skottets sida gjort allt för att försöka knyta upp regel-
verket för att strama åt det för att bevaka naturvård-
sintressena och för att klara av råvaruförsörjningen
till sågverken. Det är en av huvudanledningarna till
att vi också haft många uppvaktningar i frågan. Men
därifrån till att i dag säga nej till bemyndigandet
tycker jag vore olyckligt.</pre><pre>Anf.  112  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att regeringen ändå bygger
luftslott och gömmer huvudet i sanden. Det allvarliga
med utflyttningen av företags vitala delar, t.ex. hu-
vudkontor, är att det inte bara är på kort sikt eller att
bara ett hundratal medarbetare berörs utan på lång
sikt. Jag tror att man kraftigt underskattar den signal-
verkan som en sådan utflyttning har. Vi har inte i
motsvarande grad inflyttning av sådana saker till
Sverige. Det är det allvarliga.
Om Assi Domän har vi talat mycket. Vi har olika
ståndpunkter där. Vi för vår del i Folkpartiet anser att
underlaget är för bristfälligt. Det behöver inte gå så
här snabbt fram. Vi skulle kunna återremittera ären-
det, och vi tycker att vi borde säga nej.</pre><pre>Anf.  113  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag fick inte tid att kommentera kon-
kurrensforskningen i Eva Flyborgs första inlägg.
Fokuseringen på konkurrensforskningen innebär i
praktiken en fördubbling. Det måste väl ändå ses som
en tydlig markering av den vikt som läggs vid beho-
vet av att stärka kunskapen om olika marknaders
funktionssätt, effekter och konkurrensbegränsningar,
verkningar av olika konkurrenspolitiska medel etc.
Konkurrensforskningens yttersta syfte måste väl ändå
vara att stärka konsumenternas ställning på olika sätt.</pre><pre>Anf.  114  MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Sylvia Lindgren säger att problemet
med krångliga regler skall åtgärdas och att man till-
satte Småföretagsdelegationen. När kommer de kon-
kreta förslagen? Varför är inte näringsministern här i
dag? Det hade varit naturligt, så hade vi kunnat få
höra vad han menade med det han skrev i Dagens
Nyheter i tisdags. Han säger att hinder för tillväxt
måste undanröjas. Hur blir det med dubbelbeskatt-
ningen, och hur skall de nya onoterade mindre företa-
gens brist på riskkapital åtgärdas?</pre><pre>Anf.  115  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Skatterna har jag redan tagit upp i
mitt anförande. En del åtgärder har vidtagits. Skatter-
na är just nu föremål för en skärskild behandling vid
skatteöverläggningar. Det tror jag också Mikael Os-
carsson är medveten om.
När det gäller Småföretagsdelegationens rapport
är det ingen hemlighet att man arbetar med den i
Regeringskansliet. Jag sade att man från delegatio-
nens sida själv har sagt att en del av förslagen är av
sådan karaktär att de bör utredas och prövas på olika
sätt. Men jag är också väl medveten om att Mona
Sahlin ganska snart kommer att presentera en tredje-
del av åtgärderna som redan nu kan sättas i sjön. Det
kommer, Mikael Oscarsson, redan före jul.</pre><pre>Anf.  116  MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det vore säkert en trevlig julklapp för
landets småföretagare att få dessa förslagen presente-
rade för sig. Småföretagsdelegationen lade faktiskt
fram 75 förslag. Jag tycker att det är konstigt att vi
hela tiden får vänta. Jag tror inte att vi skall ropa hej
förrän vi är över bäcken, dvs. innan vi har fått se
dessa förslag.
Näringsministern borde ha varit här i dag. Det
förvånar mig att inte någon representant från rege-
ringen är här som kunde lätta på locket och berätta
vad man egentligen har planerat. Detta är någonting
som brådskar.
Den senaste veckans besked om utflyttningar och
varsel visar att det behövs en stark näringspolitik om
vi skall klara jobben under de närmaste åren.</pre><pre>Anf.  117  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag och Miljöpartiet har tillsammans
med bl.a. Naturskyddsföreningen och Naturvårdsver-
ket efterlyst skärpta riktlinjer i syfte att öka möjlig-
heten att bevara skyddsvärda skogsområden.
Sylvia Lindgren sade att utskottsmajoriteten hade
skärpt riktlinjerna, och jag undrar: I vilket syfte?
Utskottsmajoritetens huvudsakliga tillägg lyder:
"Utskottet utgår från att avsättningen av från natur-
vårdssynpunkt värdefull mark sker uteslutande utifrån
naturvårdsmässiga utgångspunkter så att inte råvaru-
försörjningen till inlandssågverken missgynnas."
Jag kan inte se annat än att den formuleringen
snarare minskar möjligheterna att skydda värdefulla
skogsområden.</pre><pre>Anf.  118  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det är väl ingen tvekan om att den
här affären - om den nu blir av, eftersom det handlar
om ett bemyndigande till regeringen - har kommit att
handla väldigt mycket om inventering. Vi har mycket
klart skrivit i utskottstexten att det är oerhört viktigt
med en fortsatt inventering och också med en dialog
när det gäller dessa oerhört viktiga frågor.
Det som framför allt gjorde att vi inte kom över-
ens med Miljöpartiet och Matz Hammarström var
detta att ni ville ha inskrivet speciella avkastnings-
krav. Det var ju det som var den avgörande punkten
för att vi inte kunde ena oss i utskottet.</pre><pre>Anf.  119  MATZ HAMMRSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi sökte möjligheter för att hitta nå-
got slags formulering som skulle kunna öka skyddet
för den skyddsvärda skogen, men då kom ni i stället
med detta förslag som snarare försämrade möjlighe-
terna att skydda denna skog. Det var det som gjorde
att det inte fanns någon möjlighet att enas.</pre><pre>Anf.  120  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det kan uppstå en konfliktsituation
här, vilket vi i utskottet också har berört. Det gäller
naturvårdsintressen samtidigt som man skall se till att
det finns en råvaruförsörjning i Norrland. Dessa in-
tressen måste förenas, och det klarar vi inte av. Men
vi kan påverka i den riktningen, och det har vi försökt
att göra utan att blanda in avkastningskrav. Vi har
hållit oss till affärsmässiga grunder.</pre><pre>Anf.  121  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande
från Sylvia Lindgren om att vi är överens på den
punkt som gäller Assi Domän och att i första hand
departementet skall engagera sig kraftfullt för att följa
de anvisningar som vi ger i det kommande beslutet.
På vilket sätt är Sylvia Lindgren beredd att verka för
detta? Det rör sig utan tvivel om viktiga tillägg.
Det är ju inte så som Matz Hammarström säger att
det skulle behövas mera regler och förordningar för
naturvårdshänsynen i skogen. Tillägget i texten om
att avsättningen skulle ske uteslutande på natur-
vårdsmässiga grunder gäller ju de avsättningar som är
planerade i Norrland, eftersom meningen syftar på
inlandssågverken. Det är ju två skilda saker.
Jag vill fråga Sylvia Lindgren om hon är beredd
att i departementet driva att man nu fortsätter på den
punkter som vi har justerat i betänkandet.</pre><pre>Anf.  122  SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag vill självfallet svara det som vi
gemensamt har skrivit på s. 55 i betänkandet:
"Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma
till riksdagen med en redovisning av hur utskottets
synpunkter på riktlinjerna för förvaltningen av det
nya skogsbolaget har beaktats."
Därmed är vi överens i detta hänseende.</pre><pre>Anf.  123  LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Det är lite besvärligt att komma in i
debatten så här sent efter att man redan har diskuterat
alla frågor, men jag får hoppas att det fortfarande
finns någon som är vaken och som nappar på de möj-
ligheter som ges.
Näringsutskottet och den s.k. lilla näringspoliti-
kens uppgift är att genom statliga satsningar på tekni-
kutveckling och andra viktiga näringspolitiska organ
komplettera den ekonomiska politiken. Den statliga
näringspolitiken är ett viktigt instrument både i ned-
gångs- och i uppgångstider. Det statliga engagemang-
et sker företrädesvis på områden där det endast är
staten som kan, vill och skall vara den drivande kraf-
ten.
Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK,
är härvidlag ett viktigt verktyg som samlar ett verkligt
brett kunnande på många områden. Satsningen på
småföretagsutveckling och utvecklingen av produkter
och nya idéer är framgångsrik. T.o.m. moderaterna
som egentligen ogillar statlig näringspolitik har för-
stått betydelsen av den s.k. såddfinansieringen.
Den statliga lilla näringspolitiken måste betecknas
som framgångsrik. I kombination med ett gott nä-
rings- och företagsklimat kan det ge ett mycket bra
resultat, både för teknikutveckling och för sysselsätt-
ning. Efterfrågan på hemmamarknaden är naturligtvis
viktig, och här finns ytterligare att önska.
Fru talman! Det finns dock skäl till oro för framti-
den när man noterar hur stora svenska nationalkleno-
der som Stora, Ericsson och Astra på olika sätt place-
rar sina huvudkontor eller andra delar av verksamhe-
ten i andra länder. Frågan är varför våra stora företag
går samman på internationell nivå. I dessa fall kan det
knappast bero på det höga löneläget i Sverige. Det
kan i något fall bero på företagsbeskattningssystemet.
Men det kan inte bero på de arbetsrättsliga reglerna.
Det är någonting annat som drar de svenska storföre-
tagen till finansiella metropoler som London. Mycket
tyder på att sammanslagningarna styrs av psykologi,
precis som chefen för Stockholms fondbörs har an-
tytt.
Det vore intressant att höra Per Westerberg ytter-
ligare utveckla dagens situation. Kan ett land som
Sverige över huvud taget göra något som motverkar
koncentrationen och internationaliseringen?
Per Westerberg har här framfört en ordentlig
eländespredikan som får en att börja undra var man är
någonstans. Per Westerberg talar om det fattiga Sve-
rige, och det är inte nog med elände: arbetslagar,
skattetryck, arbetstidslagar, utanförskapet när det
gäller EMU osv. Det är tydligen med detta som Per
Westerberg motiverar att våra stora företag har för-
svunnit.
Per Westerberg kritiserade det politiska systemet
och att arbetsmarknadens parter förhandlar och söker
lösningar. Jag tycker nästan precis tvärtom. Självfal-
let skall arbetsmarknadens parter ta det första steget.
Självfallet skall de gå i bräschen för att tillsammans
hitta bra lösningar. Det vore mycket dumt om vi över
parternas huvuden skulle fatta sådana beslut.
Jag noterade också att Mikael Oscarsson ville
sänka många skatter - jag vet inte hur många han
räknade upp. Dessutom tyckte han att de arbetsrättsli-
ga reglerna skall skrotas. Han sade någonting om att
de är förlegade och att den arbetsmarknad som dessa
lagar är anpassade för inte finns kvar.
Men faktum är att det är ganska många människor
i detta land som jobbar på vanliga fabriker, vanliga
kontor, sjukhus och andra offentliga inrättningar som
har stor nytta av att det finns just arbetsrättsliga reg-
ler. Vi skall veta om att de är till för just löntagarna
och inte någonting annat.
Fru talman! Vänsterpartiet står bakom betänkan-
det. Jag vill dock lyfta fram ett par frågor som anting-
en är av speciellt intresse eller av oförklarlig anled-
ning sällan debatteras. Den första är den känsliga och
besvärliga frågan om den svenska varvspolitiken.
Sverige är i dag det enda land i Europa och i
OECD som inte stöder sin fartygsproduktion. Alla
andra länder stöder upp till 9 % vid nybyggnation.
Frågan har varit känslig, och man har låst sig i olika
hänseenden.
Vad vi nu ändå vill lyfta upp och göra klart är att
när vi eventuellt om något år märker att Europa och
OECD inte förmår komma till ett avtal om ett bortta-
gande av alla sorts subventioner bör vi i Sverige se
till att likställa våra varv med de övriga varven. Det
handlar om 100 miljoner årligen. Alla vet att de
pengarna återbetalas väldigt snabbt och att vi skulle
få en ganska ordentlig sysselsättningsökning.
Den andra frågan gäller rymdverksamheten. Det
finns ett nationellt program, och det finns ett europe-
iskt program. Sverige och många andra europeiska
stater deltar i ESA:s projekt i franska Guyana. Det är
stora pengar som vi totalt lägger ned där. Däremot
diskuteras frågan väldigt lite.
Jag tror att en mycket liten del av allmänheten vet
vad det egentligen handlar om. Men faktum är att det
blivit allt viktigare för den svenska industrin att Sve-
rige deltar i dessa projekt.
Vi vet att för varje satsad krona får vi ganska
många kronor tillbaka, plus att vår industri hänger
med i teknikutvecklingen. Satsningarna på rymdverk-
samheten är kanske också ett sätt att fasa över från
försvarsindustrin till rymdverksamhet, vilket natur-
ligtvis vore en positiv utveckling.
Fru talman! Regeringen vill vad gäller Assi Do-
män ha ett godkännande att minska sin ägarandel och
samtidigt kunna förvärva det nya skogsbolaget under
arbetsnamnet Vasaskog. Vänsterpartiet har i sin mo-
tion yrkat avslag på det förfarandet av olika anled-
ningar. Under utskottets behandling har dock sådana
förbättringar av förslaget gjorts att vi i dag kan god-
känna detsamma. Likaså har den intensiva diskussio-
nen med olika intressen i frågan spelat en stor och
viktig roll.
I betänkandet fastslås att det skall föras fortsatt
diskussioner mellan Naturvårdsverket och Assi Do-
män beträffande möjligheterna till markbyten. Det
tycker vi är bra. Dessa diskussioner skall givetvis
också föras med det nya skogsbolaget.
Det är en strävan att få tillgång till mer mark i
södra Sverige som kan användas som bytesmark, och
det är också utskottets mening. Vi skall veta att Assi
Domän har väldigt lite mark i södra Sverige, och här
måste andra åtgärder till.
Avtalet från 1992 mellan staten och Assi Domän
om hantering av från naturvårdssynpunkt värdefull
mark fortsätter att gälla oavsett vilka förändringar
som kommer att göras. Dessutom fastslår utskottet att
den berörda skogsmarken skall bli föremål för en
opartisk värdering.
Detta är viktiga punkter. Jag tror dessutom att det
är väldigt värdefullt att ha ett större statligt helägt
skogsbolag i det här landet som med tiden kanske
dessutom kan växa. Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan i betänkandet i dess helhet.</pre><pre>Anf.  124  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Först till frågan om huvudkontoren.
Det gläder mig att även Lennart Beijer är bekymrad
när huvudkontoren försvinner ut från Sverige. Jag tror
att det finns anledning att vara bekymrad.
Det sker naturligtvis koncentration inom vissa
branscher, t.ex. läkemedelsbranschen och i varje fall
delar av elektronikindustrin, medan andra går åt andra
hållet. Assi Domän är ett sådant fall där man delar
upp bolaget. Vi har även exempel inom bryggerinä-
ringen där det går åt precis motsatta hållet.
Jag skulle vilja fråga Lennart Beijer om han är be-
redd att ha en särskild haverikommission, eller vi kan
kalla det för vad som helst, där man tittar på varje
enskilt fall av utflyttat huvudkontor: Vilka skäl är det
som har fått dem att flytta? Är det att man inte är
euronoterad, eller är det dubbelbeskattningen som gör
att man förlorar mycket pengar? Är det inkomstskat-
ter på experter som gör att man inte kan anställa dem
i Sverige?
Det är inte bara finansiella centrum av typen Lon-
don och New York som utflyttningen går till, utan
även Helsingfors är tydligen bra mycket bättre än
Stockholm, har det tyvärr i praktiken visat sig.
Jag tycker också att det finns anledning att ta fler
steg när det gäller förmögenhetsskatten. Den har
blivit ett hån. Lennart Beijers partikamrater var fak-
tiskt, det skall erkännas, med om att ta bort den på
arbetande kapital för mindre och medelstora företag.
I dag är det så att den som äger en aktie i Gränges
är skattebefriad precis som miljardärerna i Sverige är
skattebefriade medan vanligt folk hårdbeskattas på
detta område och ett antal medelstora svenska företag
åker dit ordentligt.
Jag själv kan välja om jag skall betala noll kronor
i förmögenhetsskatt eller ett antal miljoner. Det är ett
hån mot all rättvisa i det svenska skattesystemet. Det
hindrar utveckling av arbetstillfällen och företag.
Jag har en sista fråga till Lennart Beijer. När det
gäller Småföretagsdelegationens förslag finns det nu
yrkanden på i princip alla punkter. Är Lennart Beijer
beredd att stödja våra förslag i enlighet med Småfö-
retagsdelegationen? Eller, om jag är lite elak, måste
man invänta Mona Sahlins åsikt först?</pre><pre>Anf.  125  LENNART BEIJER  (v) replik:
Fru talman! Jag tycker nog att en haverikommis-
sion, eller vad man nu vill kalla det, skulle vara in-
tressant. Då skulle man verkligen få reda på vad som
är grunden till att de stora svenska företagen känner
behov av att flytta utanför landet.
Det är också intressant när man ser kommentarer
från den senaste affären. Företagsledningen där har
inte några direkta konkreta klagomål på Sverige eller
någon särskild orsak. Det är mer att de känner sig
tvungna att ligga utomlands för att klara kontakter
och den kommande konkurrenssituationen.
När det gäller skattesystemet tror jag säkert att de
diskussioner som nu förs måste leda fram till att man
får en situation där kapitalet kan vara kvar i Sverige
likaväl som att flytta någon annanstans. Detta är ett
allmänt bekymmer för hela EU-området. Hur man
fullt ut skall hitta lösningen törs jag i dag inte säga.
Vad gäller Småföretagsdelegationens olika förslag
har jag för mig att Vänsterpartiet stöder 75-80 % av
dem. Jag tror att det skall gå ganska enkelt att få dem
till stånd.</pre><pre>Anf.  126  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Det är en intressant iakttagelse om
Småföretagsdelegationen. Det borde innebära att det
finns mycket goda förutsättningar att därmed få majo-
ritet i kammaren för ganska stora delar av dess för-
slag i och med att vi moderater stöder nästan alla
punkter i Småföretagsdelegationens förslag.
Jag tackar också för Lennart Beijers stöd till nå-
gon form av varför huvudkontoren flyttar. i Astra-
Zeneca-fallet finns uttalanden om att det berodde på
börsklimatet i London men faktiskt också att man
tjänade rätt mycket pengar i bolagsskattshänseende
när det gäller dubbelbeskattning på utdelningar ge-
nom att huvudkontoret ligger i London. Det tycker
jag att det finns anledning att gå vidare med.
När det gäller arbetande kapital i företag tycker
jag att arbetande kapital generellt oavsett vilken lista
företaget befinner sig på och oavsett storlek borde
vara befriat från den typen av förmögenhetsskatt i och
med att den har blivit rena hyckleriet.
Sveriges rikaste är befriade. Jag själv kan välja
precis hur mycket, hur lite eller ingen alls skatt jag
skall betala. Samtidigt är det väldigt många mycket
normala inkomsttagare som i stället åker dit på den
delen.</pre><pre>Anf.  127  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! De stora företagens benägenhet - det
gäller inte alla, men en del - att flytta ut ur landet
med huvudkontor eller annan viktig verksamhet är
naturligtvis intressant och bör diskuteras djupare.
Hur som helt måste man konstatera att Per We-
sterberg egentligen lämnar förklaringen om arbets-
rättslagar, arbetstidslagar och liknande utan att också
han förstår att det finns andra djupare orsaker till
detta.
Kapitalet koncentreras först i det egna landet. Se-
dan när man blivit för stor i det egna landet går man
vidare ut i världen. Är det inte en ganska naturlig
utveckling? Man kan ha olika synpunkter på om det
är bra eller dåligt, men är det inte ganska naturligt?
Faktum är ju, Per Westerberg, att detta insågs mycket
tidigt av vår gemensamma vän Karl Marx.</pre><pre>Anf.  128  MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Lennart Beijer sade inledningsvis att
han var missnöjd med sin placering på talarlistan.
Den beror ju på att han och hans parti har anslutit sig
till regeringens politik. De tycks inte ha någon egen
politik att komma med.
Sedan kommenterade Lennart Beijer det jag sade i
mitt anförande om arbetsrätten. Vi Kristdemokrater
har absolut inte sagt att vi skall skrota någon arbets-
rätt. Vi har sagt att den skall bli bättre anpassad till en
modern tid och till småföretagens villkor.
När man lyssnar på Lennart Beijers tal slås man
av att han tycker att allting är väl. Det behövs inte
några speciella åtgärder. Hur kan han tycka det när
hundratusentals människor är utan arbete? Jag tycker
att det är förvånande. Nu viker högkonjunkturen.
Lennart Beijer sade förut att han trodde att Väns-
tern var för 70-80 % av småföretagarförslagen. Kan
han inte räkna upp några av dem här i dag, så att vi
får reda på vilka förslag som Vänsterpartiet står bak-
om?</pre><pre>Anf.  129  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag försökte bara vara lite rolig, Mi-
kael Oscarsson. Jag vet också om att vi står längre
ned på talarlistan beroende på att vi inte har så många
egna reservationer. Det är ett bekymmer. Vi får väl se
till att vi har någon liten småreservation på gång i
framtiden för att klara ut det problemet.
Arbetsrätten skall vara bättre anpassad till verk-
ligheten och till småföretagens krav, säger Mikael
Oscarsson. Det är just det som är något besynnerligt.
Den lag som vi har i dag är anpassad så att den skall
skydda löntagarna i olika sammanhang både i stora
och små företag. Självfallet är ingen emot att man får
eventuella anpassningar som driver frågan framåt,
t.ex. att vi får ytterligare ett tryck på att löntagarna
skall gå vidare och ta ett större ansvar i företaget för
att på det sättet bli en fullvärdigare arbetskraft, både
för sin egen del och för företagets del. Men säg inte
att vi skall anpassa arbetsrättslagarna till olika före-
tagskategoriers fördel!</pre><pre>Anf.  130  MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag noterar att Lennart Beijer inte
kunde räkna upp ett enda förslag från Småföreta-
gardelegationen som han står bakom.
När det gäller vår syn på arbetsrätten har vi sagt
att arbetsgivaren skall ha möjlighet att undanta två
personer från turordningsreglerna vid uppsägning, att
det skall vara förbjudet att ha blockad mot enmans-
bolag och att man skall förlänga provanställningen
från sex till tolv månader. Detta är inte att rasera
arbetsrätten. Det är att förenkla och anpassa arbets-
rätten till en modern tid.</pre><pre>Anf.  131  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Vad gäller Småföretagardelegatio-
nens olika förslag handlar de genomgående om att
man skall förenkla och ta bort onödiga regler. Det
tycker jag är ganska förståndigt.
Men när det gäller arbetsrättsreglerna säger Mika-
el Oscarsson ungefär det jag var rädd för, nämligen
att man vill få en möjlighet att undanta två personer
från turordningsreglerna vid uppsägning. Den som
vet lite grann om små företag vet att det slår stenhårt
mot den gamla arbetskraften som har jobbat och slitit
länge för företaget. Det kan få till följd att två perso-
ner som nyanställs vid en uppgång för företaget blir
kvar efter det att företaget återigen backar ned i verk-
samhet och de två äldsta, de som har slitit ut sig på
företaget, får gå hem. Tycker verkligen Mikael Os-
carsson att det är vettig modell? Tror han att det blir
lugnt på den svenska arbetsmarknaden om man skulle
få till stånd sådana uppgörelser på företagen?</pre><pre>Anf.  132  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag skall kort beröra näringsutskottets
betänkande i den del som rör Assi Domän. Vänster-
partiet var, precis som Lennart Beijer sade, minst sagt
kritiska till det upplägg som presenterades av rege-
ringen i propositionen. I det här arbetet har vi försökt
att konstruktivt bidra för att utveckla förslaget. Det
finns fortfarande brister, men utskottsmajoriteten har
i sitt ställningstagande klargjort en del viktiga rikt-
linjer. Jag skall peka på några som jag tycker är vikti-
ga.
För det första pekar utskottet på vikten av att rege-
ringen fortsätter diskussionen med bl.a. Naturvårds-
verket kring de framtida markbytena.
För det andra säger utskottet att det är viktigt att
få tillgång till mer mark i södra Sverige som kan
användas som bytesmark.
För det tredje har utskottet också pekat på riskerna
för konflikter mellan naturvårdsintressena och intres-
set att förse inlandssågverken i norra Sverige med
vedråvara.
För det fjärde pekar utskottet på självklarheten i
att det avtal som ingicks mellan staten och Assi Do-
män 1992, om hantering av värdefull mark, skall
fortsätta att gälla samt att en liknande överenskom-
melse skall träffas med det nya bolaget.
Personligen ser jag med intresse fram mot rege-
ringens fortsatta hantering av ärendet, och jag tror att
många delar det intresset med mig. Utskottet har klart
uttryckt sin mening om att regeringen skall återkom-
ma till riksdagen och redovisa hur utskottets syn-
punkter beaktats.
Att det offentliga, det gemensamma, äger bety-
dande delar av en naturtillgång som skogen är princi-
piellt viktigt. Sett ur det perspektivet är förslaget om
ett helstatligt skogsbolag positivt för oss vänsterpar-
tister.
Jag har en kort kommentar till tankarna om att
överföra en del av den skyddsvärda skogen till Fas-
tighetsverket och samtidigt utforma nya tydliga di-
rektiv. Personligen tror att det kan vara en möjlig väg.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att affä-
ren Assi Domän långt i från är klar. Regeringen får
nu chansen att utifrån utskottets skrivningar göra
någonting vettigt av någonting som från början kunde
ha skötts bättre.</pre><pre>Anf.  133  INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Jag skall begränsa mig till att tala om
Assi Domänaffären.
Jag vill påstå att den socialdemokratiska regering-
en är i total avsaknad av en strategi för det statliga
markinnehavet. Det är ett faktum som bl.a. har be-
kräftats av statssekreteraren vid Näringsdepartemen-
tet. Annars borde ju regeringen redan i somras, när
Anders Sundström på LRF-stämman i Skellefteå
presenterade nyheten om Assi Domän, ha visat att
man tar sitt övergripande ansvar för statens stora
markinnehav. Staten har ett bredare ansvar än det
strikt företagsekonomiska.
Det gäller t.ex. naturvården och skydd av värde-
full natur, sågverksindustrins villkor, familjeskogs-
brukets möjlighet att köpa mark och glesbygdens
beroende av en aktiv skogsnäring.
Redan när förslaget för ett halvår sedan presente-
rades av den dåvarande näringsministern stod det
klart att detta bara var en snabbt hopkokad karamell i
ett försök att vinna anhängare till socialdemokratin. I
backspegeln kan vi se att det då inte fanns någon plan
bakom förslaget. Det fanns inga konsekvensanalyser
och ingen avstämning mellan berörda departement.
Det fanns bara ett snabbt framkastat vallöfte när mi-
nistern befann sig i Västerbotten där han skulle tala
inför en stor grupp av landets jord- och skogsbrukare.
I propositionen har regeringen angivit ett par po-
sitiva effekter av affären. Man talar om underlättande
av markbyte och en vidgad marknad för vedråvara.
Dessutom skall det bli lättare för staten att överföra
mark för naturvårdsändamål.
Fru talman! Näringsutskottet har ägnat Assi Do-
mänförslaget mycket stor omsorg, och jag vågar näs-
tan påstå att vi har hört alla berörda parter. Det har då
framstått allt klarare att de effekter som regeringen
talar om anses som starkt begränsade av de flesta
bedömare utanför Regeringskansliet.
Ingen kan klart utläsa att köpsågverkens råvaru-
tillgång kommer att förbättras. I synnerhet i Norrbot-
ten vet vi att Assi Domän nu genomför mycket stora
avverkningar på de aktuella markerna. Det kommer
att leda till att rimliga virkesuttag blir starkt begrän-
sade under lång tid framöver.
Var och en kan också lätt se att den geografiska
fördelningen av de 900 000 hektaren skogsmark är
helt fel om man vill avsätta mer skyddad mark. Det är
i södra Sverige som fler reservat behövs. Det ställer
alla upp på. Men den avknoppade marken från Assi
Domän ligger i huvudsak i Norrland. Där finns det
redan tillräckligt, ja kanske nästan mer än tillräckligt,
med mark som är skyddad redan i dag.
Att det inte har skett någon beredning mellan de-
partementen innan man lade fram förslaget, att Miljö-
departementet inte har varit inkopplat över huvud
taget, framgår tydligt av det faktum att det var först i
november, när förslaget hade legat på riksdagens bord
i en månad, som Naturvårdsverket fick uppdraget att
på 18 dagar ta fram en förteckning över skyddsvärda
områden inom de delar av Assi Domäns markinnehav
som företaget vill knoppa av.
Sedan bildandet av Assi Domän gäller också att
Assi Domän skall erbjuda enskilda skogsägare möj-
lighet att tilläggsköpa mark för att på så sätt stärka
den enskilda familjens skogsinnehav och möjlighet
till utkomst. Det har över huvud taget inte funnits
med i det här förslaget.
Fru talman! Så som regeringen hanterat Assi Do-
mänfrågan får inte ett lands regering arbeta.
Assi Domän är ett börsnoterat aktiebolag med bå-
de tunga utländska ägare och många små aktieägare i
Sverige. Assi Domän kan faktiskt betecknas som en
folkaktie, och jag skulle, om jag hade haft Assi Do-
mänaktier, ha varit oroad över hur affären har hante-
rats. Det dåligt underbyggda och dåligt förankrade
förslaget och den utdragna processen visar på svårig-
heterna för statsmakten att på ett professionellt sätt
äga och förvalta aktier. Kristdemokraterna anser att
staten snarast möjligt bör sälja ut det kvarvarande
aktieinnehavet i Assi Domän.
Då måste man kanske fråga sig om förslaget om
Assi Domän-Vasaskog enbart är av ondo. Nej, det
tror inte vi. För Assi Domän kommer det sannolikt att
bli en bra affär. Det är också mycket positivt att sta-
tens aktieinnehav i Assi Domän minskar. Det är där-
för Kristdemokraterna vill ge ett bemyndigande till
att genomföra affären.
Huruvida Vasaskog kommer att kunna uppfylla
allas våra krav och önskemål om hur de 900 000
hektaren skogsmark skall utnyttjas återstår att se.
Staten har en övergripande uppgift att bevara en le-
vande glesbygd och att säkerställa den biologiska
mångfalden. Därför menar vi att regeringen snarast
borde presentera det nya företagets affärsidé och
tillsammans med människorna och det lokala nä-
ringslivet i Norrlands inland, och tillsammans med
miljörörelsen och familjeskogsbruket, utveckla en
strategi för detta.
Mycket strikta krav måste ställas på regeringens
hantering av Vasaskog.
Fru talman! Som tillägg till Kristdemokraternas
tidigare yrkande vill jag yrka bifall till reservation 5.</pre><pre>Anf.  134  EVA FLYBORG  (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ge många personer
här i dag beröm för sina inlägg, åtminstone i delar av
dem: Inger Strömbom, Per Westerberg, Åke Sand-
ström, Lennart Gustavsson och många andra, som har
riktat en så formidabel och svidande kritik mot Assi
Domänaffären och regeringens sätt att sköta den.
Man kan väl egentligen bara ställa sig frågan hur
alla då kan gå med på den, förutom vi själva och
Miljöpartiet, om det finns en sådan grundläggande
kritik mot hela förslaget. Vänsterpartiet hade förvisso
också ett eget avslagsyrkande av densamma, som
man inte heller har följt.
Inger Strömbom talar om en karamell som var
snabbt ihopkokad. Det ger mig anledning - jag kan
inte undgå det - att läsa följande lilla dikt som jag har
gjort i hast:
Denna snabbt ihopkokta karamell
sväljer de nästan alla utan gnäll.
Men var ligger det söta?
Jag ser bara röta.
Yrka på avslag,
int  bara gnäll!</pre><pre>Anf.  135  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Vi måste vara medvetna om att Assi
Domän är ett affärsföretag, ett aktiebolag, och att
staten är majoritetsägare. Man måste se på detta fak-
tum. Man kan inte bara sätta stopp för eller skjuta upp
en sådan här affär. Har den börjat rulla måste man ta
hänsyn till aktieägarna och värdet på företaget. Och
därför bör affären genomföras.
Men tillsammans med Eva Flyborg och alla andra
måste vi arbeta för att de krav och de önskemål som
vi alla har talat om här kan upprätthållas under ge-
nomförandet av hela den här affären. Vi får inte
glömma bort bl.a. miljöfrågorna. Det vill vi inte och
det vill inte Eva Flyborg heller.</pre><pre>Anf.  136  EVA FLYBORG  (fp) replik:
Fru talman! Det äger sin riktighet att vi inte heller
vill det.
Men jag menar att vårt ansvar ligger i att inte låta
affärer eller andra saker bara rulla på. Det är just det
som är vårt ansvar. Vi upptäcker nu grundläggande
fundamentala fel med en så här stor affär som det
faktiskt är fråga om - 2 % av landets totala yta, det är
en jätteaffär. Då kan man inte på grund av tidsaspek-
ten - och ingen har ännu kunnat förklara varför det är
så bråttom - bara låta affären gå.
Det är väl egentligen det som jag i princip mot-
sätter mig.</pre><pre>Anf.  137  KARL GUSTAV
ABRAMSSON (s):
Fru talman! Det som skall sägas i den del som av-
ser Assi Domän är egentligen redan sagt. Men jag vill
ändå göra vissa understrykanden.
Vi skall komma i håg att bakom det förslag som
nu finns om Assi Domän fanns det tre huvudpunkter.
Man skulle skapa ett större utbud av råvara, man
skulle skapa en bättre kapitalstruktur i Assi Domän
och man skulle kunna tillgodose en del naturvårds-
krav som man annars kanske inte skulle kunna göra.
Det tycker jag är viktigt att man kommer i håg. Det
var faktiskt virkesråvaran som kom som nummer ett.
Flera köpsågverk i Norrlands inland håller på att
gå över styr. Många är i en konkurssituation. Några
har inlett konkursförfarande, och därmed hotas väl-
digt många jobb. Bara mot den bakgrunden är det
viktigt att affären kommer att genomföras. Med den
nuvarande situationen låser man inne mycket av vir-
kesvolymerna i Assi Domäns egen industrirörelse.
Det har också sagts av bolaget att det är viktigt att
man får en bättre balans där, även om beskeden inte
är riktigt entydiga.
Det hade naturligtvis varit önskvärt att den över-
förda arealen hade varit större. Säg att det hade varit
bortåt 1 ½ miljon hektar. Då skulle situationen ha
varit en helt annan. Men nu är det 900 000, och vi vet
inte om det går att göra något åt det här.
Det är också klart att en stor del av markerna inte
kommer att kunna användas för skogsbruk, därför att
det redan finns reservat inom de avsatta områdena
och därför att det finns naturreservatsliknande områ-
den eller skogsmark med höga naturvärden. De
kommer naturligtvis att omföras i det ögonblick man
skall dela ut bolaget.
Som jag tidigare sade är det ändå viktigt att den
här virkesråvaran kommer ut på en marknad. Som det
är i dag är den faktiskt inlåst i Assi Domän.
Så har vi problemet med södra Sverige. Där
kommer vi inte åt de marker vi skulle behöva komma
åt för att bilda de nödvändiga naturreservaten. Där-
emot kan man delvis lösa detta genom den markbank
som man nu kan sätta upp, och där markbyten kan bli
aktuella, även om arronderingarna kanske inte är de
lättaste.
Det har här sagts mycket om att Naturvårdsverket
inte skulle ha fått tillräckligt med tid för att göra in-
venteringarna. På direkt fråga till utskottet säger man
att man har tillräckligt underlag för att kunna göra
den bedömning man måste göra i dag. Innan realise-
ringen av bolaget är helt klar kommer man att ha haft
tillfälle att göra de ytterligare syneförrättningar som
är nödvändiga. Det är alltså överdrivet.
Så till problemet med norra Sverige. Vi kan inte
bortse från att kravet på att avsätta mera mark för
naturreservat kommer att öka. Utskottets majoritet
har sagt att det inte får innebära att man sjabblar med
markerna och sätter ett lägre pris på dem bara för att
det är staten som äger dem. Här har exempelvis Mil-
jöpartiet en helt annan uppfattning. Det skall ske på
marknadsmässig villkor och det skall framför allt ske
med en strikt naturvårdsmässig bedömning. Det går
inte att ha andra bedömningar för statens skogar än
för privatskogen.
En annan fråga som jag tycker är mycket viktig
gäller Statens fastighetsverk. Statens fastighetsverk
har två uppdrag i dag. Det ena är att förvalta natur-
skog, naturreservat och andra skyddsvärda områden,
det andra är att bedriva skogsbruk. Däri ligger en stor
konflikt.
Regeringens förslag är att man överför all natur-
vårdsmark till det nybildade bolaget. Det är riktigt.
Då slipper man tudelningen. Det tycker jag att man
skall göra ganska omedelbart efter att affären är klar.
Jag vill understryka vikten av att bolaget får en
riktig värdering. Det finns naturligtvis olika sätt att
sätta priset på det nya bolaget. Utskottet har förutsatt
att man tar tag i den tillgängliga expertis som finns på
området så att man får rätt värde på företaget.
Fru talman! På de grunder som utskottet har redo-
visat bör regeringen ges de bemyndiganden som man
har begärt i fråga om Assi Domän och det nya skogs-
bolaget.
Jag vill yrka bifall till näringsutskottets hemstäl-
lan i betänkande 1, samtliga moment, och jag yrkar
avslag på reservationerna 5, 6 och 7. Tack!</pre><pre>Anf.  138  EVA FLYBORG (fp)replik:
Fru talman! Jag har bara en fråga att ställa till
Karl Gustav Abramsson. Har miljöministern fel i
sin kritik av hela den här affären?</pre><pre>Anf.  139  KARL GUSTAV
ABRAMSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller om miljöministern
skulle ha fel, vill jag säga att miljöministern gör sina
bedömningar utifrån det underlag han för tillfället
har. Det underlaget har Naturvårdsverket förelagt
departementet, vad jag förstår. Om departementet är
av den uppfattningen att det går att ta ställning till
affären på de här grunderna, borde också ministern
kunna göra det.</pre><pre>Anf.  140  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag helt
förstod svaret. Min följdfråga måste bli: Ingår inte
miljöministern och näringsministern i samma rege-
ring?</pre><pre>Anf.  141  KARL GUSTAV
ABRAMSSON (s) replik:
Fru talman! Jag fick lära mig i skolan, och jag har
fått lära mig även senare, att regeringen är ett kollek-
tiv. Jag delar inte upp den på alla fackdepartement.
I den budgetproposition som vi behandlar finns
det här förslaget. Det förslaget har utskottet tagit
ställning till. Utskottsmajoriteten anser att man skall
genomföra detta, dock med de restriktioner som vi
har givit. Det var bl.a. Sylvia Lindgren inne på.
Det finns alltså ganska hårda riktlinjer för hur af-
fären skall genomföras. Därför tycker vi att det är
fullt acceptabelt.</pre><pre>Anf.  142  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Man kan säga att svenska folket fram
till början av 1990-talet var ägare till en fjärdedel av
Sveriges skogsmark genom det dåvarande Domän-
verket - ett förhållande som har rått under ganska
lång tid.
Vid den tiden visade det sig att det behövdes en
förändring. Om staten skulle bedriva ett näringsriktigt
och kraftigt skogsbruk behövde man ett närmande till
de förhållanden som rådde på den privata marknaden
och bland de privata skogsbolagen. Därför genomför-
des också bolagiseringen. Det tyckte jag var bra.
Däremot kan man, så här i efterhand, ifrågasätta
den privatisering som sedan skedde genom bl.a., eller
kanske framför allt, Per Westerbergs försorg, och den
utförsäljning som skedde i mitten av 1990-talet.
Svenska folket, i kollektiv form, frånhändes ägande-
skapet av Domänverket i princip till hälften.
Pengarna skulle naturligtvis användas för att stär-
ka svenska staten. Vid den tiden gick de naturligtvis i
det borgerliga svarta budgethålet och försvann.
Är det bra att bilda Vasaskogen AB, kan man säga
sedan. Ja, jag tycker att det är ganska nödvändigt med
de premisser som råder nu. Det visar sig att staten,
trots majoritetsägande i Assi Domän, som ägare inte
kan uppfylla de förutsättningar och mål som finns
med ett statligt skogsägande, dvs. bl.a. att förse
lämpliga områden med råvara, leva upp till miljömål
osv. Minoritetsägare i aktiebolag måste man natur-
ligtvis också ta hänsyn till. Därför är det bra.
Vad jag menar är att om man stått fast, som den
socialdemokratiska regeringen gjorde på 1990-talet,
och haft ett hundraprocentigt ägande av Assi Domän
AB hade den här affären varit alldeles onödig. Man
kunde ha vägt in de här bitarna.
Eftersom jag har ett skogligt förflutet med många
kontakter kan jag se, i de rapporter som strömmar in
från landet, på vilket sätt Assi Domän har agerat i den
här frågan. Det tycker jag är anmärkningsvärt ur
många synpunkter.
Man har gjort en rivstart när det gäller skogsmar-
ken. Man kan fråga sig varför ett aktiebolag med
sådan entusiasm kastar sig över en uppgift innan man
ens fått order om det, och avdelar mark och personal i
storleksordningen 30 %, vilket är vad som har skett.
Man har delat in marken. Man har redan gått ut
med information till anställda och berörda som om
affären redan vore genomförd och klar. Förhandlingar
har skett med personalorganisationer. Man har delat
ut kartor över vilka marker det handlar. Man har
redan skickat ut direktiv om vilka som skall över till
det nya bolaget.
Som något av det mest märkliga kan jag nämna att
jag fick ett dokument i veckan som pekar på att vd-n i
Assi Domän Skog och Trä, Roger Asserståhl, hälsar
de anställda välkomna till det nya Vasaskog AB
fr.o.m. 1 januari 1999. VD för Assi Domän gör alltså
det.
Det finns anledning att rikta vissa anmärkningar
mot staten som ägare och det ägarintresse man haft i
Assi Domän. Man är trots allt majoritetsägare. Man
borde ha lugnat ned hela systemet och det händelse-
förlopp som har varit i Assi Domän under den här
perioden. Det har skapat störningar. Det har skapat
oro och en massa förtret för människor, kanske all-
deles i onödan.
Dessutom kan man säga att det inte har funnits
någon förhandlingspartner för det nya bolaget. Det
här har varit en förhandling som skett med en part
inblandad, nämligen Assi Domän, som godtyckligt
har delat av de marker som man inte tycker passar in i
sin nuvarande struktur. Detsamma gäller anställda.
Rapporterna duggar ganska tätt från de kontakter
jag har i Norrlands inland. De småsågar som var utan
virke tidigare är nu överfulla av råvara eftersom det
sker en massiv avverkning på de marker som man har
tänkt sig skall över till Vasaskog.
Man kan fundera över vilka konsekvenserna av
detta blir längre fram. Jag tycker att det finns anled-
ning att peka på detta.
Det är på sin plats att regeringen framöver mycket
noga följer det som händer i den här frågan. Skall
bolaget ha just de här markerna  enligt de inriktningar
som jag tycker är mycket bra angivna i betänkandet?
Skall det gå till på det här sättet?
Man bör göra en ordentlig uppföljning av vad som
har skett. Agerandet från Assi Domäns nuvarande
ledning bör faktiskt rannsakas. Jag tycker inte att
detta kan gå oförmärkt förbi i framtiden, utan man
bör ta sig en funderare på detta.</pre><pre>Anf.  143  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Jag kan försäkra Sven-Erik Österberg
att utskottet i sin helhet har tagit allvarligt på delar av
den kritik som Sven-Erik Österberg och många andra
har framfört. Vi har gått igenom de avverkningar som
har skett, både i Norrbotten och i Västerbotten. Det
har skett förändringar på vissa platser men egentligen
ingen större ökning av avverkningarna, vilket beror
på den mycket våta höst som vi har haft.
Vi har också kunnat se att man har börjat bilda
Vasaskog. Det är naturligt. Assi Domän bildar ett
dotterbolag, och till det för man över skog, som sedan
skall delas ut till samtliga nuvarande aktieägare. Detta
kan inte ske på något annat sätt.
Man kan rikta kritik mot affären, och det har
gjorts från moderat håll och från ett antal andra oppo-
sitionspartier. Jag skall något senare återkomma till
det i ett nytt huvudanförande som jag har begärt.
När det gäller bildandet av Assi Domän kan jag
försäkra Sven-Erik Österberg att hans fackliga kolle-
ger på Pappers och på industritjänstemannasidan var
mycket nöjda med denna bolagsbildning. Det gällde
att ta till vara de bolag som fanns, inte minst ASSI
och Ncb, som akut behövde en starkare partner som
hade skog, för att därmed kunna trygga sysselsätt-
ningen. Det gjordes mycket ingående överväganden
både i naturvårdshänseende och i kulturhänseende i
samband med det bildandet.
Jag tror att Assi Domän vunnit starkt på detta.
Också sysselsättningen totalt sett i Norrland har vun-
nit på det. Jag kan förstå om det har inneburit vissa
problem på skogsarbetarsidan genom att det har
gjorts en hel del rationaliseringar där.</pre><pre>Anf.  144  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill framhålla, Per Westerberg, att
det här nog inte gäller rationaliseringarna i sig. Jag
känner ganska väl till affären. Det finns ändock en
ideologisk skillnad, åtminstone vad gäller den gren
jag representerar när det gäller statligt skogsägande.
Också Per Westerberg känner till att det finns län-
der med en mer kapitalistisk karaktär än Sverige som
faktiskt väljer att behålla en ganska stor nationell del
av sin skogsmark, därför att man där tycker att det
finns ett allmänt intresse av ett sådant agerande. Ka-
nada är ett exempel bland de länder som har valt en
helt annan linje i detta avseende, utan att för den skull
få sämre konkurrenskraft vid försäljning av skogsrå-
vara. Som bekant har Kanada varit en av våra star-
kaste konkurrenter på det här området.
Jag tror alltså att vi har olika uppfattningar om det
här och om hela bolagiseringen. Det är intressant att i
er motion läsa, Per Westerberg, att ni är beredda att
gå ännu längre och även sälja ut resten, eftersom det
gagnar de moderata och kapitalistiska intressena.
Också därvidlag har vi totalt olika uppfattning.</pre><pre>Anf.  145  PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles korrekt att vi har olika
ideologisk grundsyn. Det är inte särskilt överraskan-
de, eftersom vi tillhör olika partier.
Vad gäller Kanada tycker jag att man kan ha en
del synpunkter på Kanadas skogsvård, återplantering
m.m. Vi bör föra den goda svenska traditionen med
ett dominerande privat skogsbruk, som jämfört med
de flesta andra länder har mycket stora miljövårdsin-
tressen.
Jag vill också markera för Sven-Erik Österberg att
väldigt stora arealer ligger kvar i statens ägo efter den
uppdelning som skedde av Domänverket till Domän
AB och till Fastighetsverket, som fick ganska stora
delar. Av naturliga skäl hade dessa kanske inte alltid
så stora kommersiella skogsvärden. Det var dock
fråga om mycket stora markarealer.</pre><pre>Anf.  146  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt, Per Wester-
berg, att man beträffande bl.a. skogsvård har mycket
att lära av Sverige, men det har kanske inte så mycket
att göra med ägarstrukturen i sig, utan det är mera en
hanteringsfråga.
Den andra synpunkten som man kan anföra när
det gäller Kanada är att skötsel- och avverkningsle-
den är oerhört privatiserade. Man visar ett dåligt an-
svar bl.a. vad gäller hanteringen av miljön, men det
har kanske inte så mycket med ägarstrukturen att
göra.
Jag håller med Per Westerberg om att vi skall
fortsätta att bedriva en god skogsvård och att vi skall
hålla fanan högt i det avseendet. Det är nog riktigt att
vi inte kommer överens i frågan om hur mycket skog
staten skall äga i Sverige. På den punkten har vi olika
uppfattningar, som vi kanske kan diskutera vidare
sedan. Det är en intressant fråga.
Jag vill till sist kommentera Per Westerbergs
första fråga beträffande avverkningar. Också jag har
hört de uppfattningar som det gäller, men talar man
med de lokala företrädarna och sågverksägarna får
man en ganska klar bild. Det kommer in massor med
virke från de berörda delarna, vilket gör att sågbladen
hålls i gång.
Kom ihåg att hela affären i mycket startades med
anledning att det var kris i virkesförsörjningen till
inlandssågarna. Nu kommer det virke från Assi Do-
män. Allt är kanske inte hugget på den här marken,
men mycket kommer därifrån. Jag känner en viss oro
för det bolag som skall ta över den här marken. Vad
händer med sysselsättningen i nästa led?</pre><pre>Anf.  147  PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag vill bara i och med att jag inte
kunde replikera på Eva Flyborg tidigare förklara vårt
ställningstagande i Assi Domänaffären tillsammans
med staten.
Vi tycker att affären har skötts mycket illa av Nä-
ringsdepartementet och den tidigare näringsministern.
Det finns två parter i en affär. Staten kan inte ensam
bestämma. Det gäller ett stort kommersiellt bolag
med hundratusentals ägare och med tusentals anställ-
da. Då kan man från statens sida inte bara diktera vad
som skall ske.
Vi tycker att staten har agerat som en dålig ägare i
de här sammanhangen. Det är även tveksamt ur bör-
setisk synvinkel att man har använt bolaget närmast
som en leksak i detta års valrörelse.
Vi är mycket kritiska mot den förre näringsmi-
nisterns hantering av bolaget och av affären med
Vasaskog, men vi kommer dock fram till en annan
ståndpunkt än Folkpartiets Eva Flyborg. Jag respekte-
rar hennes ståndpunkt, men jag kommer fram till den
slutsatsen att man av två ting måste välja det minst
onda.
Skulle vi i det här läget avstå från affären, innebär
det att vi kommer att skada bolaget allvarligt. Det
fortsätter då att vara ett bolag där politikerna kan gå
in och dutta i kraft av 50,3 % av aktierna och be-
stämma om vad det skall göra, i stället för att det kan
leva ett strikt kommersiellt liv på börsen. Det skulle
skada Sveriges intressen och bolaget och dess an-
ställda. Därför är vi beredda att acceptera ett antal
saker i den här affären som vi inte gillar och som vi
utvecklar i vår motivreservation till beslutet.
Jag vill också markera att naturvärden skall beva-
ras där naturvärdena är starkast och bäst. Det får inte
bara vara där marken råkar vara statlig, utan man
måste vara beredd att avsätta medel för att köpa in
mark eller begränsa förfoganderätten genom att betala
ersättningar där de bästa naturvärdena finns, och de
finns på fler håll än på de marker som råkar tillhöra
staten.</pre><pre>Anf.  148  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman. Per Westerberg sade i sitt andra anfö-
rande att politikerna inte skall gå in och dutta i sådana
här affärer. Vi känner till att detta är en grundläggan-
de inställning som moderater inklusive Per Wester-
berg står för. Det är ingenting nytt - politiker skall
inte lägga sig i sådant här. Det är för viktiga kapita-
listiska frågor för att en politisk inblandning skall ske
- eller hur, Per Westerberg?
Jag tycker ändå att det är lite anmärkningsvärt i
det här sammanhanget - jag riktade kritik mot det i
mitt huvudanförande - att man delar av mark och
personal. Det måste ändå finnas ett intresse i det ny-
bildade bolaget för det som man tar över. Jag tycker
att det är en befogad kritik mot detta. Det borde ha
skett mera samstämt i det läge som råder. Jag förut-
sätter att regeringen följer upp vilka marker och vil-
ken verksamhet det gäller, så att även det nya bolaget
blir kraftfullt och effektivt. Eller vad anser Per We-
sterberg?</pre><pre>Anf.  149  PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag instämmer först i Sven-Erik Ös-
terbergs hårda kritik mot den socialdemokratiska
regeringen. Jag delar den till fullo och långt därut-
över. Jag tycker att regeringen har misskött Assi Do-
mänaffären och avstyckningen av skog på ett sätt som
är stötande ur många synvinklar.
När det sedan gäller att gå in i börsbolag måste
jag ställa frågan: Anser sig Sven-Erik Österberg vara
representativ för sitt parti? Skall Sveriges regering
och riksdag gå in i börsnoterade bolag och föreskriva
vad de skall göra och inte göra för att staten råkar äga
en relativt stor andel?
Tror Sven-Erik Österberg att några andra i ett så-
dant läge vill investera i det bolaget, och vilket värde
får det om man är beredd att göra saker utifrån poli-
tiska utgångspunkter i stället för de utgångspunkter
som gäller för företagets bästa? Sven-Erik Österbergs
synpunkter i de här delarna avviker i alla fall från vad
en lång rad socialdemokratiska näringsministrar tidi-
gare uttryckt om att statliga företag skall skötas på ett
likvärdigt sätt som motsvarande privata. Därmed
skall man inte gå in och försöka styra bolaget, i syn-
nerhet inte när det finns på börsen, utan man styr det
via bolagsstämma och styrelse.</pre><pre>Anf.  150  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag är väl medveten om vad som gäl-
ler för börsnoterade företag och på vilket sätt man
styr. Det var därför jag också i mitt huvudanförande
sade när det gällde skogsmark och skogligt ägande att
det var olyckligt att man gick in och sålde ut dessa
bitar från Domänverket redan 1994. Hade man behål-
lit det som var från 1992, bolagisering osv., hade man
också haft ett helt annat inflytande med staten som
ensam ägare i det här läget på det sätt som är. Det
tycker jag är en viktig bit när det gäller det här.
En annan sak är - och det känner ju Per Wester-
berg till från det privata näringslivet också - att ägar-
nas intresse inte på något sätt är okänt. Det är klart att
det överskuggar också hur bolagsledningen agerar.
Det gör det på privata marknader, och det borde fak-
tiskt kunna gälla även på den statliga sidan. Däremot
är det ju sämre, om man ser totalt sett, hur det följs
upp. Vi hade ju för inte så länge sedan en affär som vi
kan tänka tillbaka på då man blev oerhört upprörd när
ägarna, staten, faktiskt hade en synpunkt på vad som
skall hända med bolaget. Försäljningen av Stadshy-
potek är ett exempel då man blev oerhört upprörd.
När Wallenberg har en synpunkt är det mera precis
som det skall vara i det här läget. Jag tycker faktiskt
inte att det är fel att ha en åsikt i den här frågan på det
sätt som vi har haft.</pre><pre>Anf.  151  PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Att ha en åsikt är inget fel, tvärtom.
Jag uppskattar debatt och tycker att det är livsluften i
kammaren.
När det sedan gäller vad ägaren skall ha för syn-
punkter och hur man styr bolag så finns det faktiskt
reglerat i svensk lagstiftning. En styrelse måste se till
bolagets bästa och samtliga ägare. Det står i aktiebo-
lagslagen, och man har skyldighet att göra det. Och
det gäller enligt min uppfattning även staten som
ägare, även om man har andra åsikter i kammaren.
Man följer aktiebolagslagens regler. Därmed styr man
vilka representanter man tillsätter i bolagsstyrelsen
respektive att man självfallet ser till de följer aktie-
bolagslagen. Man måste se till bolagets bästa. Är det
ett bolag måste man också göra en kommersiell affär.
Det gäller även utdelningen av Vasaskog till de nuva-
rande aktieägarna. Det tycker jag är rimligt, men det
är det som inte den socialdemokratiska regeringen har
skött på ett bra sätt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)</pre><pre>11 §  Regional utjämning och utveckling</pre><pre>Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU2
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
(prop. 1998/99:1 delvis)</pre><pre>Anf.  152  OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 1 kring stödområdesfrågor.
Politikens huvuduppgift är att skapa förutsättning-
ar för ekonomisk tillväxt och att förbättra enskilda
individers, företags, regioners och därmed landets
konkurrensförmåga på alla sätt. Skattetryck, utbild-
ningsnivå, kapital, infrastruktur, regelsystem och
attityder; allt detta utgör den enda grund vi långsiktigt
har att stå på när det gäller att utveckla välstånd och
därmed välfärd i det här landet.
Därför är god regionalpolitik, för mig i varje fall,
liktydigt med allmänt god konkurrensförmåga för
företag och människor i allmänhet. Att åstadkomma
just dessa goda förutsättningar finns det dock olika
recept på. Det kan ju låta lite besynnerligt. När jag
beskriver vad jag vill ha ut av den s.k. regionala poli-
tiken så är det inte storleken hit eller dit på olika bi-
drag som jag tycker är avgörande, utan det är en fun-
gerande tillväxtpolitik som skapar respekt och trovär-
dighet bland våra näringsidkare.
När jag möter företagare, så visst diskuteras bi-
drag, storlek och inriktning, för det är en del av den
rådande verkligheten för dessa. Men lika ofta efterly-
ses just att bidragen borde bli färre. Därmed minskar
behovet av regelsystem och byråkrater som är satta
att hantera bidragssystemen. Krånglet att leta i bi-
dragskatalogerna skulle minska, och företagaren
skulle få mer tid över till det han är satt att sköta,
nämligen företagandet.
Det har visat sig att bidragspolitiken inte fungerar.
I stället har bidragen försämrat konkurrenssituationen
för många företag. Vissa får bidrag och vissa får det
inte.
Jag tror att alla här under hösten har kommit i
kontakt med en företagare som demonstrerat här ute
på Mynttorget under hösten. Han har varit i just den
här situationen. Han ansökte om regionalt utveck-
lingsbidrag, eller vad det nu var, men fick det inte,
medan däremot grannen, det konkurrerande företaget,
fick sitt bidrag. Därigenom skapades en ojämlikhet
mellan de här konkurrerande företagen. Efter några
månader, med det här i bakgrunden, måste företaga-
ren förstås begära sig själv i konkurs.
Fru talman! Det här beskriver ingen ovanlig situ-
ation. Bidrag snedvrider konkurrensen och konserve-
rar befintliga strukturer. Det är just den här verklig-
heten jag bär med mig när jag så säkert kan hävda att
de riktade bidragens andel av tillväxtpolitiken borde
minska till förmån för mer generella åtgärder. En
företagare vill växla minskade bidrag till förmån för
sänkta skatter.
Regionalpolitiken är ju inte alldeles lätt att defini-
era. Den höga skatten på bensinen exempelvis un-
derlättar ju inte för glesbygdsboende med stora av-
stånd till sina arbeten att kunna bo kvar. Kärn-
kraftsavvecklingen höjer elpriset och försämrar kon-
kurrenskraften för pappersindustri och stålindustri.
För många skogsägare, framför allt i inlandet, blir de
höga produktionsskatterna på el tillsammans med
kärnkraftsavvecklingen ett direkt hot mot deras exis-
tens därför att värdet på deras tillgångar, skogen,
minskar. S.k. nollzoner bildas, där det inte längre är
industriellt intressant att köpa skogsråvara. Det blir
billigare att importera från Baltikum och Ryssland.
Den bästa regionalpolitiska insatsen i det här området
är att stoppa kärnkraftsavvecklingen och att sänka
skatten på bensin, men per definition är inte detta just
regionalpolitik. Det är inte att undra på att människor
i den här delen av landet blir konfunderade när i gen-
gäld bidrag i olika former skall kompensera bristen på
en realistisk och målinriktad tillväxtpolitik.
Jordbruket är en grundförutsättning för en levande
landsbygd. Vi moderater anser att de förändringar
som föreslås i Björks utredning och som syftar till att
ge det svenska jordbruket ett bättre konkurrensläge
gentemot övriga EU skall genomföras omedelbart.
Sänkt skatt på diesel och elenergi förbättrar möjlig-
heten att behålla livsmedelsproduktion inom landet
och ger välbehövliga jobb åt landsbygden. De här
kostnadssänkningarna är, i min mening, utmärkt regi-
onalpolitik, men regeringen säger ingenting. Rege-
ringen sitter nöjd, och riskerar därmed att arbetstill-
fällen inom jordbruks- och livsmedelssektorn för-
svinner från Sverige. Fru talman! Passiviteten från
regeringens sida kommer att innebära utflaggning av
svenskt jordbruk.
En annan viktig fråga är utbyggnaden av informa-
tionstekniken. Den skall gälla hela landet. Varhelst
jag bor och verkar är tillgång till nätet en tillgång för
människor långt borta att vara nära.
Antalet regler och lagar som styr företagandet
måste minska. Förenkla för företagare! Småföreta-
gardelegationens förslag bör i huvudsak genomföras
skyndsamt. Just att förenkla regelsystemen bör ges
högsta politiska prioritet. Ett exempel på regel-
förenklingar är att alla som vill ha F-skattsedel bör få
det. Enklare självdeklarationer är ett annat sätt, och
förbättringar i momsuppbörd och skattekonton ytter-
ligare sätt. Ingen F-skattsedel, inget företagande.
I övrigt hänvisar jag till den motion om förenk-
lingar för företagande som vi moderater tillsammans
med Kristdemokraterna har väckt. Den grundar sig på
just småföretagardelegationens förslag.
Vad som händer just nu är att en jämn ström av
flyttlass från skogslänen hamnar i de större städerna.
Det beror inte på att man vill flytta alla gånger, utan
att förutsättningarna att stanna kvar har omöjliggjorts
på grund av bristen på arbete. När arbetstillfällen
försvinner, service försämras och välfärd urholkas
tvingas människorna att flytta, och då till orter där
deras kompetens efterfrågas. Husen bommas igen,
ljusen slocknar i våra bygder och de regionala oba-
lanserna förstärks.
Fru talman! Regeringens politik för jobbskapande
har misslyckats. Min uppfattning är väldigt klar,
nämligen att det krävs oerhört mycket av tillväxt-
främjande åtgärder just nu för att minska arbetslös-
heten - kalla det gärna för en tillväxtchock. Det gissel
som plågar vår nation - arbetslösheten - undergräver
människors möjligheter att klara sig själva, gräver hål
i vår budget och tömmer regionerna på människor.
Detta måste vi råda bot på.
Ni har säkert tidigare hört de här resonemangen
och synpunkterna och ropen att vi i det här landet inte
i det långa loppet nämnvärt kan särskilja oss från våra
viktiga konkurrentländer när det gäller kostnadsnivå-
er, krångel, skatter och regelsystem. Diagnosen är
ställd av fler än jag. Men varför skall det vara så
oändligt svårt att ändra politiken så att man släpper
loss människors inneboende drivkraft och därmed
skapar möjligheter inför framtiden.
Sveriges problem kan inte lösas utan att företa-
gandets och tillväxtens grundläggande förutsättningar
förändras. Det gäller i synnerhet de mer utsatta områ-
dena av vårt land. När det går dåligt för landet ökar
de regionalekonomiska skillnaderna, medan de tende-
rar att minska när konjunkturen vänder upp. Därför är
tillväxt, varhelst den existerar - i stad som på lands-
bygd, i norr som i söder - en självklarhet för att upp-
rätthålla regional styrka.
Ett mer dynamiskt företagande och fler jobb krä-
ver åtgärder som jag här redovisat på olika politikom-
råden såsom skatter, arbetsmarknad, energipolitik,
utbildning samt Sveriges förhållande till EU.
Fru talman! Jag har i mitt anförande uppehållit
mig vid frågorna om tillväxt och företagande. Jag
anser att det är min politiska huvuduppgift att plädera
för förutsättningarna för en bra ekonomisk utveckling
i hela vårt land. Nu när konjunkturen viker, varslen
ökar och företag flyttar, som vi har hört, någon an-
nanstans utanför vårt land är det absolut nödvändigt
att varje parti här redovisar sin politik för jobb, till-
växt och regional utveckling.
Jag väntar med spänning på en beskrivning av vad
regeringspartiet tänker göra för att stoppa flyttlass
och häva arbetslöshetskrisen.</pre><pre>Anf.  153  HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att
yrka bifall till reservation 2 i det betänkande som vi
nu debatterar.
När jag under min förra period i riksdagen som
ledamot i arbetsmarknadsutskottet kom i närkontakt
med regionalpolitiken och dess olika stödformer blev
jag konfunderad. Jag ställde mig frågan om det verk-
ligen var nödvändigt med denna flora av olika bi-
dragsformer.
År 1991 valdes jag in i länsstyrelsens styrelse
hemma i Kronoberg. Där fick jag se och har sedan
kunnat följa hur regionalpolitikens stödformer kom-
mer till användning i olika projekt och gör nytta i det
verkliga livet. Under de sju år som har passerat har en
del former försvunnit och andra har tillkommit. De
aktuella bidragsformerna i dagens s.k. lilla regional-
politik är uppräknade i budgetpropositionen på s. 14
och 15 i utgiftsområde 19.
När Sverige 1995 blev medlem i EU medförde det
ytterligare stödformer att ta hänsyn till och till dels
arbeta in i vårt regelverk. EU-reglerna är annorlunda
och har andra avgränsningar. Kännetecknade för
möjligheten att få stöd ur EU:s strukturfonder är att
det oftast krävs s.k. medfinansiering för att bidrag
skall utgå. Förenklat kan man säga att EU:s struktur-
fondspengar, näringslivets medfinansiering och stat-
liga pengar skjuter till en tredjedel vardera för att
finansiera  ett projekt.
Jag tar upp detta eftersom jag ser svårigheten för
dessa båda system eller, om man så vill, dessa två
bidragskulturer att  samverka. Då har frågan på nytt
rests inom mig: Är det här effektivt, får vi högsta
möjliga utväxling av de skattepengar som vi satsar i
den lilla regionalpolitiken?
Med detta som bakgrund hälsar vi kristdemokrater
med tillfredsställelse den stora utredning om regio-
nalpolitiken som regeringen redan i våras aviserade.
Ännu har inga direktiv presenterats. Helt klart är
emellertid att ju förr en djupgående analys av nuva-
rande system genomförs, desto snabbare kan en ny
politik växa fram och läggas på riksdagens bord för
beslut - en ny politik med förutsättningar för bättre
utväxling av insatskapitalet.
Vi vill slå fast att det av direktiven måste framgå
att regionalpolitikens mål ligger fast. Kristdemokra-
terna instämmer i de målformuleringar som riksdagen
beslutade 1995, där man säger att målen för regional-
politiken är att den skall skapa förutsättningar för
uthållig ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet så
att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket.
För ett år sedan, på hösten 1997, uttalade riksda-
gen att målet för utgiftsområde 19 är att verksamhe-
ten främst skall underlätta för näringslivet i regional-
politiskt prioriterade områden att utvecklas så att det
bidrar till att uppfylla målen för regionalpolitiken.
En mycket viktig komponent i den s.k. lilla regio-
nalpolitiken är stödområdesindelningen, där kanske
de flesta svårigheterna uppträder  mellan vår inhems-
ka indelning i områden och EU:s olika målområden. I
vår kommittémotion N274 föreslår vi kristdemokrater
att riksdagen med ett tillkännagivande skall beställa
en ny samlad områdesindelning av regeringen. Som
jag ser det är stödområdesindelningen den grund som
den lilla regionalpolitiken i långa stycken står på. Det
borde vara mycket lämpligt för den aviserade utred-
ningen att i ett första steg lägga fram förslag till en ny
stödområdesindelning. Nu har det gått ett halvt år och
den aviserade utredningen har ännu inte kommit i
gång. Vi har inte ens sett direktiven.  Risken är därför
stor att departementet hafsar ihop en halvmesyr, när
vi i stället borde ha ett väl genomarbetat förslag att ta
ställning till.
För övrigt är det faktiskt så att regeringen måste
utarbeta och förelägga riksdagen en ny indelning,
eftersom EU-kommissionens godkännande av den
nuvarande områdesindelningen  går ut under 1999.
Folkrörelserådet har under temat "Hela Sverige
skall leva" skapat en rörelse som på några få år blivit
en stark faktor för landsbygdens och småorternas
fortlevnad. Den har vuxit från 500 lokala utveck-
lingsgrupper till 3 400 på ett tiotal år. Det är inte
dåligt. Detta arbete är mycket värdefullt, och krist-
demokraterna vill anvisa ytterligare 2 miljoner för
denna folkrörelse som vi menar bevarar och utvecklar
de svenska bygderna. Tyvärr har vi inte fått gehör för
detta i utskottet, varför vi begär kammarens stöd för
reservation nr 2.
Fru talman! Det kristdemokratiska budgetförsla-
get bildar en helhet. Eftersom finansutskottet har
avvisat våra förslag gällande utgiftsområde 19 tänker
vi kristdemokrater inte delta i omröstningen avseende
hemställanspunkt nr 5. Vi utvecklar i det särskilda
yttrandet nr 3 våra skäl för att inte delta i omröstning-
en.
För att vinna tid skall jag inte upprepa dessa. Jag
dristar mig dock att i punktform nämna dem:
- EU-anslaget bör utnyttjas bättre. Det bör utnyttjas
fullt ut. Som jag ser det gäller det att återta så
mycket som möjligt av den del av EU-avgiften
som går just till  strukturfondspengar och som
finns avsatta för regionala satsningar i Sverige.
- Vi bör återta regeländringen att från den 1 januari
1999 slopa nedsättningen av socialavgifterna för
jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel och jakt och
fiske i stödområde 1 och delar av stödområde 2.
Vi tror att detta stöd ger en utväxling av insatt ka-
pital i förhållande till de regionalpolitiska målen
och vill därför att det skall finnas kvar. Det ger en
god utväxling.
- Som en följd av detta föreslår vi att anslaget A 4
räknas upp med 100 miljoner kronor. Det skulle ta
bort den prutning som regeringen gjort och där-
med återställa anslagsnivån till samma som för
1998, dvs. 420 miljoner kronor.</pre><pre>Fru talman! Än en gång vill jag yrka bifall till re-
servation 2.</pre><pre>Anf.  154  ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Först vill jag med anledning av det
första inlägget konstatera att jordbrukspolitiken gi-
vetvis är en viktig del i regionalpolitiken. Men då den
kommer att behandlas i morgon kommer jag inte att
ta upp den vid det här tillfället.
Fru talman! Den regionala utvecklingen går åt fel
håll. Obalanserna ökar såväl mellan regionerna som
inom regionerna. Uppgifter från Landstingsförbundet
gör nu gällande att Stockholmsregionen kommer att
öka med 20 000-25 000 personer per år. På en tioårs-
period motsvarar detta ett län av ungefär Västernorr-
lands eller Kalmar läns storlek.
Detta kan rimligen inte få fortsätta. Det behövs nu
kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. De
punktinsatser som regeringen har föreslagit i tidigare
propositioner och nu föreslår i budgeten är otillräck-
liga.
Det kan kanske kännas lite avslaget att stå här i
kammaren och debattera regionalpolitik bara ett halv-
år efter det att riksdagen haft en stor debatt och fattat
beslut om den förra regeringens regionalpolitiska
proposition. Inte desto mindre visar siffror för tredje
kvartalet från SCB att utvecklingen är oroande. Ändå
ser jag lite av handling från regeringens sida. Rege-
ringens handlingsförlamning är kanske det största
hotet.
Sverige behöver en stark ekonomisk tillväxt.
Marknadsekonomin tenderar att verka koncentreran-
de. Därför måste den kompletteras med åtgärder som
motverkar koncentrationen utan att tillväxten i eko-
nomin försämras. Staten har det övergripande ansva-
ret för att förena målen om stark ekonomisk tillväxt
och regional balans.
Fru talman! Den regionala bilden inger både oro
och hopp. Den betydande befolkningsomflyttningen
är allvarlig. Samtidigt finns det en kreativitet och
entusiasm när det gäller att tillvarata den egna bygden
och dess möjligheter. Med ny teknik öppnar sig nya
möjligheter. Alla människor behöver inte flytta till
arbete. Möjligheterna till distansarbete ökar. I stället
är det nya faktorer som styr människors bosättning,
t.ex. behovet av en annan livskvalitet.
Kreativitet och utveckling kan inte kommenderas
fram. I stället måste samhället svara för en basservice
och en infrastruktur som gör det möjligt att utveckla
verksamheter utanför de större tillväxtregionerna. De
avståndsnackdelar som finns måste minska. Förbätt-
rade kommunikationsmöjligheter är en självklar del i
detta.
Det torde stå ganska klart för alla och envar, både
de som lyssnar till dagens debatt och de som kanske
har läst vår partimotion, att Centerpartiet är det parti
som mest engagerat sig i frågorna om regional rättvi-
sa och regional utveckling. Inte minst märks detta på
att vi överfört mer medel än något annat parti till just
detta utgiftsområde.
Sett till hur stort utgiftsområdet är måste jag säga
att det är ett mycket stort gap mellan Folkpartiets
neddragning på en halv miljard och vårt tillägg på
samma summa i förhållande till regeringens förslag.
Nu skall man naturligtvis vara klar över att det
som vi har att behandla i dagens betänkande, dvs. den
lilla regionalpolitiken, inte är det som kommer att
avgöra utfallet av den totala regionala utvecklingen.
Icke desto mindre är den lilla regionalpolitiken ytterst
viktig som ett "smörjmedel" för de områden som
kommer i åtnjutande av insatserna. Många är de fö-
retagare och anställda som kan vittna om företag som
utan dessa regionalpolitiska stöd  endera lagts ned
eller etablerats på annan ort.
Fru talman! Centerpartiet efterfrågar en tydlig na-
tionell målsättning för regional utveckling. Alla delar
i samhället måste styra åt samma håll för att den ne-
gativa befolkningsutvecklingen skall kunna vändas i
områden som avfolkas. Utskottet konstaterar på s. 6
att regeringen uttalat att "det är nödvändigt att för-
stärka de regionalpolitiska åtgärderna inom den stora
regionalpolitiken, bl.a. genom en ökad helhetssyn
mellan olika sektorer."
Det kan inte nog understrykas att denna samord-
ning av de insatser som görs är av yttersta vikt för
möjligheten till regional tillväxt och utveckling. Ty-
värr har regeringens uttalanden för det mesta slutat
som endast uttalanden. I praktisk politik har vi sett
lite av handling.
I betänkandet anförs att den utlovade regionalpo-
litiska utredningen kommer att tillsättas inom kort.
Det är bra att den tillsätts även om det är ett halvår
efter tidsplanen. Men jag vill i detta sammanhang
fråga majoritetens företrädare: Hur blir det med den
landsbygdspolitiska utredning som statsministern
utlovade i samband med Landsbygdsriksdagen våren
1998? Kommer denna utfästelse att infrias och i så
fall när?
Fru talman! Det krävs en ny regionalpolitik. Men
det krävs även att vi förmår att ta tag i de akuta pro-
blemen. Centerpartiet anser att det behövs ett lands-
bygdslyft för att förhindra ytterligare utflyttning och
utarmning av landsbygden. Småföretagande, miljö-
satsningar, ny teknik, decentraliserad utbildning,
kvinno- och ungdomssatsningar och stöd till lokalt
utvecklingsarbete är några åtgärder som krävs för att
utveckla landsbygden.
En långsiktig, offensiv plan för utveckling av
Norrlands inland med satsning på ökat företagande,
bättre kommunikationer, informationsteknik och
högre utbildning måste genomföras. De vatten-
kraftsproducerande regionerna skall få del av vatten-
kraftens vinster.
Segregationen i storstädernas förorter måste också
brytas. Den offentliga servicen i utsatta områden bör
stärkas. Integrationen av nya svenskar skall förbättras
genom ökade resurser till bl.a. svenskundervisning.
Det är också viktigt att miljön i storstäderna värnas.
Grönområden skall inte bebyggas utan skyddas. Med
Stockholms nationalstadspark som förebild bör nya
nationalstadsparker etableras.
Det är inte de enskilda åtgärderna i sig som kan
bryta den negativa utvecklingen. I stället är det om-
fattningen och förmågan att styra åt samma håll som
är det avgörande. Förmågan att samordna och se
lösningar måste känneteckna den övergripande politi-
ken.
En politik för regional utveckling måste precisera
vilken minsta samhällsservice som skall garanteras
oavsett var i landet man bor. En av de större utma-
ningarna blir att lägga fast vad en garanterad grund-
service skall innehålla. Denna grundservice i form av
exempelvis post- och teleförbindelser, infrastruktur
etc. måste garanteras av samhället. Det behöver dock
inte innebära att det offentliga i alla lägen svarar för
genomförandet.
Fru talman! När det gäller detta utgiftsområde har
Centerpartiet ansett att mer medel för den regionala
utvecklingen måste ställas till förfogande. Därför har
vi i vår budgetmotion avsatt 500 miljoner kronor i
ökad ram för utgiftsområde 19. Vi anser även att
dessa medel skulle ha använts för småföretagarstöd.
Då riksdagen redan har behandlat ramarna för de
olika utgiftsområdena och Centerpartiets budgetför-
slag är en helhet är det i detta andra steg inte mycket
att göra.
Fru talman! Jag hade gärna sett att det hade gått
att nå en majoritet i denna nya riksdag för att riva upp
beslutet om att höja de sociala avgifterna för lokal
service, något som också kd-företrädaren här tog upp,
samt för jakt, fiske, turism och jord- och skogsbruk i
Norrlands inland.
Nedsättningen av socialavgifter är en regionalpo-
litisk stödform som syftar till att kompensera företa-
gen i de aktuella områdena för de konkurrensnack-
delar som finns i form av en liten lokal marknad,
långa avstånd, ogynnsamma värderleksförhållanden
och gleshet. Nedsättningen är 8 procentenheter. För
mig var det obegripligt att moderaterna kunde stödja
regeringen på den punkten för att få igenom ett för-
slag om att höja de sociala avgifterna för denna lokala
service. Jag kan bara konstatera att fler partier har
lagt fram förslag om att riva upp beslutet i den här
frågan.
Allra sist vill jag göra en kommentar till den re-
servation som handlar om särskilda medel till Folkrö-
relserådet. Detta är faktiskt tillgodosett på annat sätt
genom att Börje Hörnlund i förrförra regeringen fick
igenom frågan om ett fast stöd till Folkrörelserådet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  155  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I 40 år bodde jag i Storstockholm. Då
hade jag ganska dåliga, för att inte säga usla, begrepp
om förutsättningarna för att leva och bo och för att
driva företag i glesbygd - jag är rädd att många andra
stockholmare och sörlänningar har samma dåliga
kunskap.
I början på 1980-talet flyttade jag till Lapplands
inland och där har jag både som kommunpolitiker och
som egenföretagare fått uppleva vilka villkor som
gäller. Jag vill understryka att det inte alls bara är
bekymmer. Tvärtom finns det oerhört många fördelar
- men vi har väldigt långa avstånd!
Jag är glad över att riksdagens näringsutskott nu i
januari skall besöka Västerbotten för att vi på ort och
ställe skall få visa vårt näringsliv och våra förutsätt-
ningar.
Fru talman! Vad kan vi då åstadkomma med våra
regionalpolitiska beslut i riksdagen?
Regionalpolitikens uppgift måste vara att skapa
förutsättningar för ekonomisk tillväxt, rättvisa och
valfrihet, ja, kort sagt att göra det möjligt att leva ett
bra liv i hela vårt land. Men det är, enligt min och
Folkpartiets mening, inte enbart regionalpolitiska
insatser som är avgörande för en orts eller landsdels
möjligheter att erbjuda människor en bra livsmiljö
med tillgång till arbete, utbildning, kultur och vård -
ja, allt det som vi förknippar med ett välfärdssamhäl-
le.
Målet för den liberala regionalpolitiken är att öka
den enskilda människans möjligheter att fritt välja
arbete och bostadsort. Vi anser att politiska insatser
endast i begränsad omfattning kan utjämna skillnader
i levnadsvillkor mellan olika delar av landet. I stället
bör regionalpolitiken utformas så att olika bygders
och regioners unika förutsättningar att skapa goda
levnadsvillkor tas till vara.
Folkpartiet har länge varit pådrivande för en all-
män förändring av regionalpolitiken. Jag vill gärna
säga till Åke Sandström att vi, till skillnad från Cen-
terpartiet, inte tror att bidrag är det väsentligaste. Vi
hörde bl.a. av Ola Sundell att det kan bli så att ett
företag får stöd, medan det som är granne inte får det.
Det är därför som vi tycker att det är bättre att satsa
på generella åtgärder. Vi fick t.ex. vid vårt besök på
NUTEK veta att man inte har funnit några säkra teck-
en på att företag på lång sikt klarar sig bättre när de
fått stöd. Ibland är det faktiskt tvärtom.
Tidigare har det handlat om lokaliseringspolitik i
Sverige. En regional balans skulle åstadkommas ge-
nom att centralt placerade beslutsfattare identifierade
vilka investeringar som var på gång och såg till att
dessa förlades till problemdrabbade områden.
Grundtanken var alltså att sysselsättningen skulle
kunna planeras fram genom myndighetsbeslut.
Den förändring som Folkpartiet länge har före-
språkat innebär en övergång till en annan politik. Vi
anser att man skall uppnå regionalpolitikens mål
genom att satsa på och ge förutsättningar för den
enskilda människan och hennes förmåga, precis som
jag tidigare sade.
Vi anser att lokala resurser inte kan kommenderas
fram genom politiska beslut. Men regionalpolitiken
kan på olika sätt stödja, underlätta och stimulera ut-
veckling. Denna ambition innebär, precis som tidiga-
re talare sagt, att en lång rad områden som egentligen
inte i snäv mening kategoriseras som regionalpolitik
blir allt viktigare. Skapande förutsätter kontakter och
utbyte, och därför är kommunikationer väsentliga.
Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturut-
bud, är också viktiga ingredienser. En allmän politik
som underlättar små- och nyföretagande blir av cen-
tral betydelse.
Glädjande nog tycks åtminstone delar av det soci-
aldemokratiska partiet närma sig vår uppfattning. De
tre statsråden Erik Åsbrink, Björn Rosengren och
Mona Sahlin har, som tidigare nämnts här i kamma-
ren, i en gemensam artikel i DN skrivit att tillväxt
förutsätter "att alla regioner kan utvecklas, att fler
människor får jobb - - -". De erkänner också att det
finns brister i dagens regelsystem och att en översyn
bör ske. Jag hoppas att den kommer snabbt.
Jag är övertygad om att den syn som kommer till
uttryck i den citerade artikeln i DN är en bra grund att
bygga vidare på. Med ökad tillväxt skapas förhopp-
ningsvis också bättre förutsättningar för de mest ut-
satta regionerna i vårt land att leva och utvecklas.
Med en god generell företagspolitik kan de speciella
resurserna inom den s.k. lilla regionalpolitiken vara
ett bra komplement.
Fru talman! Jag har inte för avsikt att beröra alla
avsnitt i betänkandet men jag vill ta upp ett par
punkter.
I en motion till riksdagen har vi från Folkpartiet
bl.a. föreslagit att tillfällig inplacering i stödområde
alltid skall vara tidsbegränsad. Även om den nuva-
rande stödområdesindelningen bara gäller t.o.m. ut-
gången av 1999 och förhandlingar snart skall tas upp
med EU-kommissionen om stödområdesfrågorna,
anser vi att riksdagen bör lägga fast principen att
beslut om tillfällig inplacering i stödområde alltid
skall vara tidsbegränsad. Glädjande nog har de övriga
partierna i den borgerliga gruppen ställt upp på vårt
krav. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 av Folk-
partiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern.
Den del av de regionalpolitiska medlen som an-
vänds som medfinansiering för EU-projekt är enligt
min mening av stort värde. Vid riksdagens besök på
IVA häromveckan betonades att en viktig faktor för
regioner med framgång är byggandet av nätverk. Jag
kan ge ett konkret exempel. I min hemkommun har
Företagarna, Handelskammaren, SAF och Köpman-
naföreningen startat ett projekt, ett nätverk, där de
med stöd av kommun, länsstyrelse och EU-pengar
anställt ett par personer som på mycket kort tid har
skapat ett stort nätverk och bidragit till att skapa bl.a.
nya jobb och ordna gemensam utbildning för småfö-
retag. Det gäller då små företag med tre-fyra anställ-
da. De har hjälpt till med att öka kontakterna skola-
näringsliv osv.
Jag tycker att det här är exempel på att förhållan-
devis små belopp kan åstadkomma mycket tack vare
kraften hos enskilda människor.
Vidare: Jag hoppas att de av riksdagen i våras be-
slutade förändringarna av transportstödet, som bl.a.
kommer att innebära möjlighet till transport till hamn
i grannland, blir godkända av Europeiska kommissio-
nen. Personligen tycker jag även att Sverige borde få
prövat av EU om vi också skulle kunna få införa ett
persontransportstöd. I Lycksele, där jag bor, och i
orter ännu längre norrut utgör persontransporterna en
mycket stor kostnad framför allt för tjänsteföretagen.
Det kostar t.ex. ca 4 000 kr att flyga tur och retur till
Stockholm, alltså nästan lika mycket som härifrån till
New York. Jag kommer att lägga fram ett förslag i
den riktningen nästa år.
Fru talman! Folkpartiets budgetförslag har avsla-
gits av riksdagen, och det är därför inte meningsfullt
att yrka bifall till våra förslag inom utgiftsområde 19.
Vi i Folkpartiet avstår därför från att delta i beslutet
om fördelningen inom detta utgiftsområde. Jag hänvi-
sar i detta avseende till Eva Flyborgs särskilda yttran-
de till utskottets betänkande.</pre><pre>Anf.  156  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag delar mycket av det Yvonne Ång-
ström sade om Folkpartiets mål i regionalpolitiken.
Jag tycker att det är en bra beskrivning. Nu skall man
göra om regionalpolitiken till en mobiliseringspolitik,
och man skall satsa på den enskilda människan. Man
vill också inom parentes sagt utveckla transportstö-
det. Visst måste man rimligen ha pengar till den sats-
ningen. En halv miljard mindre sammantaget i ram
måste ändå ge mindre förutsättningar att åstadkomma
det.</pre><pre>Anf.  157  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Varför vi vill minska lite på den lilla
regionalpolitiken har jag redan förklarat. Vi har fått
uppgifter att de företag som får den typen av selektiva
stöd ofta inte klarar sig särskilt bra.
När det sedan gäller persontransportstöd är det
ingenting som vi föreslår i år, men när vi lägger fram
ett sådant förslag kommer vi givetvis att se hur det
kan finansieras.</pre><pre>Anf.  158  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman!  Miljöpartiets regionalpolitiska hu-
vudmål är att människor oavsett bostadsort skall ges
likvärdiga möjligheter att arbeta och utvecklas och få
del av samhällets resurser och service. När det gäller
tillgång till arbete, högre utbildning och goda kom-
munikationer återstår mycket för att skapa rättvisa
och valfrihet över landet som helhet.
Det är ofta de mest produktiva och exportinriktade
delarna av landet som är i behov av en aktiv och stark
regionalpolitik. En viktig orsak till detta är att de
enorma vinster som skapas i exempelvis Norrlands
inland sällan återinvesteras inom regionen utan i
stället förs till statskassan och till huvudkontor i andra
delar av landet. Trots att stora delar av vår välfärd
fortfarande skapas i glesbygden betraktas den ofta
som improduktiv, som en kostsam börda för de tätbe-
folkade delarna av landet. Miljöpartiet de gröna ser
landsbygd och glesbygd som en betydelsefull resurs i
utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart samhälle.
På sikt bör, av principiella skäl, de regionalpoli-
tiska bidragen kraftigt minska. Vinster från vatten-
kraft, skog och malm bör i stället i ökad utsträckning
återföras till de områden där de skapats. Men till dess
att så sker måste regionalpolitiken finnas kvar och
utvecklas.
Vi anser att lokal förädling av t.ex. trävaror och
livsmedel skall stödjas genom regionalpolitiska insat-
ser. Privata och kooperativa företag på landsbygden
skall uppmuntras genom återkommande kurser och
ekonomiskt startstöd. Mycket talar för att kvinnor kan
leda utvecklingen mot ett starkare och stabilare nä-
ringsliv i glesbygden. Sannolikt är en ökad satsning
för att stärka kvinnors företagande i lands- och gles-
bygd en förutsättning för att återskapa en livskraftig
utveckling i dessa regioner. För att möjliggöra detta
vill vi öka anslagen på detta konto 1999 med ett re-
surstillskott på 20 miljoner till byutvecklingsgrupper
och kvinnligt företagande i glesbygd. För åren 2000
och 2001 vill vi att resurstillskottet skall vara 100
miljoner.
Anslaget A 11 Regionalpolitiska infrastruktur-
projekt skall bl.a. användas till en förlängd land-
ningsbana vid Luleå/Kallax flygplats. Vi kan inte
ställa oss bakom den investeringen och tycker att
pengarna gör bättre och mer långsiktig nytta genom
att läggas på byutvecklingsgrupper och kvinnligt
företagande i glesbygd. Att satsa på ökat fraktflyg vid
Luleå/Kallax flygplats är ett typexempel på en fel-
satsning, om man nu menar allvar med sin uttalade
strävan att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.
I den miljökonsekvensbeskrivning som gjorts av
projektet redovisas att de globala effekterna på luftut-
släpp blir positiva genom förkortad flygtid via Luleå,
men man undviker jämförelser med andra mer hållba-
ra transportalternativ och bortser helt från alternativet
minskat transportbehov. Gör man sådana jämförelser
finns inte längre några positiva globala effekter -
tvärtom.
Vi menar att koldioxidavgifter och miljöavgifter
och förr eller senare nödvändig resurshushållning
kommer att bryta dagens trend så att fraktflyget
minskar igen. Flygfrakt förbrukar 60 gånger så myck-
et fossilbränsle per tonkilometer som lastfartyg. En
satsning på ökad flygtrafik vid Luleå/Kallax flygplats
är därför ingen hållbar framtidssatsning utan en be-
klaglig felinvestering.
Flygplatsen är dessutom lokaliserad nära tät be-
byggelse, och bullerproblemen är redan i dag stora
och blir ännu mycket större med ett intensivt frakt-
flyg. Kostnaderna för att åtgärda bullerproblemen
eller lösa in fastigheter kan komma att bli betydande,
men de är inte inkalkylerade i projektkostnaden.
I övrigt, fru talman, instämmer jag i utskottsmajo-
ritetens förslag men yrkar alltså bifall till reservation
nr 3.</pre><pre>Anf.  159  REYNOLDH
FURUSTRAND (s):
Fru talman! Vi upplever dagligen de stora och ge-
nomgripande förändringar som pågår inom ekonomi
och näringsliv. De här förändringarna, som också
tycks gå i en allt snabbare takt, påverkar faktiskt
utrymmet för politiken och möjligheterna att bedriva
en långsiktigt effektiv och hållbar regionalpolitik.
Den ökade globaliseringen av ekonomin skärper
konkurrensen på olika marknader, både här hemma i
Sverige och i vår omvärld. Det sker förskjutningar av
produktion och sysselsättning från kapital- och ar-
betsintensiva verksamheter till en produktion som
kräver omfattande forskning och tungt kunskapsinne-
håll. En sådan process påverkar givetvis den regio-
nala fördelningen av produktion och sysselsättning.
Företag med olika produktionsinriktning är beroende
av olika produktionsresurser i form av personal, ka-
pital, råvaror, kunskaper, kompetens osv.
Ett annat bekant faktum sedan länge är att vi ser
en ökad tjänstesektorsandel i ekonomin, samtidigt
som industrins del av sysselsättningen minskar. Vi
märker också att småföretagen blir allt viktigare när
det gäller att skapa nya arbetstillfällen.
Fru talman! Det ställs i dag allt högre krav på per-
sonalens utbildning och kompetens, vilket i sin tur
påverkar företagens konkurrenskraft. De kunskap-
sintensiva företagen blir och är mer beroende av till-
gången till nätverk, högteknologiskt kunnande och
välutbildad arbetskraft. Vi ser att skillnaderna mellan
industri- och tjänsteproduktion inte är lika tydliga
som de var förut. I t.ex. produktionen av en bil kan
tjänsteinnehållet motsvara omkring halva produk-
tionsvärdet. Vi ser också att företagen använder sig
av nya produktionsmetoder där kunskap, förmåga till
innovationer och flexiblare system spelar en allt ökad
roll för konkurrenskraften.
Den kunskapsbaserade produktionen bygger i
första hand på förädling och utveckling av idéer,
kunskaper och information, vilket är motsatsen till
den traditionella varuproduktionen, som innebär för-
ädling av olika råvaror. Dessutom samverkar företag i
mycket större utsträckning i olika former av nätverk,
vilket möjliggör ett utbyte av information som i sin
tur skall skapa förutsättningar för en viktig teknik-
och kunskapsöverföring mellan företag. Vi märker
vidare alltmer att produktionsförutsättningarna varie-
rar mycket i olika regioner och kommuner.
Storstäder står för en stor del av den samlade pro-
duktionen. Arbetsintensiv produktion finns i hela
landet med tyngdpunkten i mindre regioner. Forsk-
ning och kunskapsintensiv produktion finns främst
lokaliserad till storstäderna och till de lokala centrum
som byggs upp. Kraven på produktionsförutsättningar
varierar för olika typer av produktion.
Den nya informationstekniken ger genomgripande
effekter på olika delar av samhället och på näringsli-
vet.
Fru talman! Det som jag här har sagt som inled-
ning handlar om regional utjämning. Det handlar om
att göra det möjligt att skapa en bättre framtid.
Jag vill påstå att med de stora och ibland drastiska
förändringar av ekonomin som sker förändras också
de regionalpolitiska förutsättningarna. Ett övergri-
pande mål för en framtida regionalpolitik måste vara
att ge alla regioner goda möjligheter att utvecklas på
bästa sätt utifrån regionens egna produktionsförut-
sättningar.
Som jag ser det finns det starka samhällsekono-
miska och välfärdspolitiska motiv för en mycket aktiv
regionalpolitik.
Regionalpolitik och regional utveckling måste
syfta till att ge likvärdiga levnadsvillkor för männi-
skor i olika delar av landet. Det skall vara möjligt att
arbeta och bo i olika delar av landet.
Det måste skapas en uthållig tillväxt och en jämn
fördelning av välfärden i hela landet. vi måste se till
att regionala obalanser motverkas.
Självfallet måste den stora regionalpolitiken, som
omfattar näringspolitik, arbetsmarknadspolitik, ut-
bildning, forskning, infrastruktursatsningar osv., både
kännetecknas och genomsyras av ett regionalt helhet-
sperspektiv.
Jag vill också påminna kammaren om att brister i
helhetssynen när det gäller statliga organisationsfor-
mer betonades i samband med den förra regionalpoli-
tiska propositionen, som vi debatterade här i våras. I
denna proposition aviserades en utredning med upp-
gift att bl.a. analysera regionalpolitikens effekter på
den regionala utvecklingen. Man skulle också studera
den ekonomiska tillväxtens förutsättningar för att
upprätthålla en bra regional balans i hela landet.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet beslutade
riksdagen att en utredning om den framtida regional-
politiken skulle tillsättas. I den budgetproposition
som vi nu behandlar talar regeringen om att det regi-
onalpolitiska utredningsarbetet är en prioriterad upp-
gift under de kommande åren.
Jag har i dag fått veta att de direktiv som den sär-
skilda kommittén skall arbeta utifrån nu är på delning
i Regeringskansliet. Utan att gå för långt tror jag mig
kunna säga att de synpunkter som framförs bl.a. av
Harald Bergström på vad kommittén bör ta fasta på
när det gäller den framtida regionalpolitiken också
kommer att beaktas.
Åke Sandström undrade om landsbygdens pro-
blematik kommer att beaktas. Svaret från min sida är
ja. Om inte landsbygdens problem belyses och sätts
in i ett både nationellt och europeiskt sammanhang
blir regionalpolitiken aldrig fullvärdig. Den kommitté
som skall jobba med dessa frågor måste också sätta in
landsbygden i det sammanhanget.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga något
om EU:s strukturfonder, vilka också tas upp i detta
betänkande.
Sverige omfattas av den gemensamma regional-
politiken från 1995. De olika programmen kom dock
i gång först under 1996, och i vissa fall först under
1997. Den första delen av programperioden användes
därför till att utarbeta förslag från de olika stödområ-
dena samt att förhandla om dessa med EU-
kommissionen och att införa nationella beslutsorgan.
Med hänsyn tagen till att verksamheten kom i
gång sent måste man ändå konstatera att genomfö-
randet av programramen är relativt tillfredsställande.
De hittills beslutade insatserna i form av EG-
finansiering, nationell medfinansiering och privata
medfinansieringar beräknas under perioden uppgå till
ca 20 miljarder kronor, alltså mellan 1995 och 1999.
Strukturfondernas insatser kommer att få positiva
effekter i flera avseenden. Med hittills beslutade åt-
gärder och medel skapas säkert tusentals nya arbets-
tillfällen - jag såg uppgifter om att man beräknade att
mellan 10 000 och 15 000 nya arbetstillfällen kom-
mer att skapas genom dessa satsningar.
EU:s strukturfonder skall kunna användas som
kompletterande finansiering till den regionala ut-
vecklingen som bör kunna drivas inom ramen för den
regionala näringspolitiken.
Till sist noterar jag att den kommitté som skall ut-
värdera och lägga fram förslag på det regionalpolitis-
ka området också skall analysera effekterna av EU:s
regionalpolitik. Detta är nödvändigt för att vi skall få
ett Sverige som utvecklas i samma takt.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till hemställan i utskottets betänkande och avslag på
reservationerna.</pre><pre>Anf.  160  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Reynoldh Furustrand och jag har un-
gefär likartad syn på det mål som regionalpolitiken
bör ha för att ge den effekt som vi eftersträvar.
Jag efterfrågade direktiven för den djupgående ut-
redningen i mitt huvudanförande. Nu säger Reynoldh
Furustrand att de är på delning.
Jag efterfrågade också om dessa kunde tänkas om-
fatta stödområdesindelningen, så att både den svenska
områdesindelningen och den som tillhör EU-området
skall utredas så att vi får en gemensam områdesindel-
ning.
Kommer denna fråga att beröras, och kommer vi
att få se ett förslag om detta under nästkommande år?
Det vore väldigt värdefullt att få detta ordentligt ge-
nomlyst.</pre><pre>Anf.  161  REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Eftersom det skall tillsättas en parla-
mentarisk kommitté som skall göra denna utvärdering
förutsätter jag att den blir så sammansatt att också
Harald Bergströms funderingar och idéer kommer att
tas upp.
Det vore ju märkligt om en sådan kommitté inte
tog hänsyn till hela den regionalpolitiska utveckling
som vi ser framför oss. Man kan inte bortse från ett
Europaperspektiv och ett nationellt perspektiv.
Jag är tämligen säker på att de frågor som vi har
diskuterat här i dag i kammaren belyses av denna
kommitté. När kommittén sedan avger sitt betänkan-
de och under den efterföljande remisstiden kommer
synpunkterna att föras fram ytterligare. Vi - Harald
Bergström, jag m.fl. - kommer återigen att få tillfälle
att diskutera dessa frågor.</pre><pre>Anf.  162  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det låter ju tröstefullt. Det pågår ju en
mängd olika utvärderingar osv. av dessa frågor. Just
en samlad genomlysning vore värdefull. Men, Rey-
noldh Furustrand, om direktiven när det gäller stö-
dområdesindelningen - som utgör grunden för den
lilla regionalpolitiken - skulle vara för svagt skrivna,
kan man möjligen skicka med en hälsning genom
Reynoldh Furustrand att denna fråga tas upp på ett
bra sätt och verkligen blir belyst av kommittén?</pre><pre>Anf.  163  REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Om jag får sitta med i kommittén kan
jag föra fram Harald Bergströms uppfattningar. Men
vi vet inte vilka som kommer att ingå i den. Det pågår
ett förarbete för att ta fram de olika ledamöterna. Det
är oerhört viktigt att man väljer ut människor som har
en regionalpolitisk kompetens. Jag tror inte att jag
skall tillmäta mig själv en sådan kompetens, eftersom
detta område är nytt för oss i näringsutskottet.
När man ser på EU-problematiken finns det delar
i den som jag tycker att man bör beakta på ett annat
sätt. Det är inte allt som har varit bra, och det kanske
blir föremål för en ny diskussion när vi skall för-
handla fram det nya underlaget för nytt regionalpoli-
tiskt stöd efter det att det gamla har upphört.</pre><pre>Anf.  164  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Oavsett vem det är som kommer att
sitta i kommittén har jag en erfarenhet från arbete just
med EU:s strukturfonder.
Därifrån vill jag gärna skicka med som en note-
ring i protokollet att ett stort problem har varit att de
svenska projektägarna inte har haft någon möjlighet
att få ut förskott på de beviljade bidragen. Det är ett
bekymmer i många fall, särskilt för enskilda pro-
jektägare. Är det kommuner och andra går det natur-
ligtvis lättare.</pre><pre>Anf.  165  REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Detta är tyvärr ingenting nytt. Under
den korta tid som jag satt i Europaparlamentet kom vi
i kontakt med den här typen av frågor och diskuterade
dem. Som jag tidigare sade var ett av bekymren att vi
inte fick vår organisation ordentligt färdig förrän i
början av 1996. Den blev nästan inte helt klar under
1997 heller. Vi kom i gång något sent.
Min uppfattning är tämligen klar. Det som fru
Ångström tar upp bör naturligtvis beaktas i framtiden.
Det skall inte uppfattas att det finns någon form av
diskriminering härvidlag.</pre><pre>Anf.  166  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Ett mycket kort tack för det svaret.</pre><pre>Anf.  167  OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Reynoldh Furustrand ger en ganska
bra analys och beskrivning av den förändring som
vårt näringsliv går igenom och förändringarna av
konkurrensförhållandena. Däremot lämnar han väl-
digt mycket i övrigt att önska om hur just vi i det här
landet skall förhålla oss till de snabba förändringar
som sker.
Flyttlassen från glesbygden, företagen som flyttar
från landet, den höga arbetslösheten, allt detta är
tecken på att den förda politiken inte håller, sett i
förhållande till den goda beskrivningen av de snabba
förändringarna. Jag vill väldigt kort fråga Furustrand
just på detta område.
Först går den ena ministern ut och säger: Nu skall
vi göra de här förändringarna, exempelvis när det
gäller hushållsnära tjänster. Vips är en annan minister
framme och säger någonting annat. Kan inte Rey-
noldh Furustrand här och nu tala om lite grann för
näringslivet i norr, i söder, i glesbygd och i landsbygd
vilka förändringar han tror är avgörande för att vi
skall lösa dessa svåra övergångsproblem.</pre><pre>Anf.  168  REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Om jag skulle göra Ola Sundell rik-
tigt glad skulle jag naturligtvis säga att det är klart att
vi skall sänka alla skatter, som Ola Sundell tidigare
tillsammans med sina partikamrater föreslagit. Det
kommer jag inte att göra.
Jag vet inte, Ola Sundell, vilka skatter som egent-
ligen behöver sänkas. Jag vet att många delar av lan-
det, och framför allt de delar och regioner som bl.a.
Ola Sundell kommer ifrån, inte i första hand skulle
vara betjänta av de sänkta skatterna. Där är det helt
andra regionalpolitiska åtgärder än sänkta skatter som
måste till.
Sedan är det väl inget konstigt att vi i ett stort
parti som jag har förmånen att tillhöra har olika upp-
fattningar på många politikområden. Jag är inte över-
ens med min regering i alla detaljer. Men i de stora
hela frågorna har vi en samsyn. Det finns olika vägar
och frågor på olika områden som jag skulle vilja se
lösas på ett annat sätt.
Men det är uppenbart, Ola Sundell, att om vi inte
har en regionalpolitik som ser till hela landets möjlig-
heter och förutsättningar, och som icke enbart utifrån
ekonomiska skäl också ser till behovet hos människor
som bor i regionen, kommer vi att stå oss väldigt
slätt.
Jag såg i ett pressmeddelande från Arbetsmark-
nadsstyrelsen att vi nu ser ett minskat antal varsel
under november. Vi är nu nere på fjolårets nivå. An-
talet varslade har minskat med inemot 3 600 perso-
ner. Det är en minskning med 1 900 varsel sedan
förra månaden.
I en sådan situation är det angeläget att se till att
vi kan fortsätta en utveckling som gör att vi får en
stabil regionalpolitik med stabila och varaktiga före-
tag i de regioner som bl.a. Ola Sundell representerar.</pre><pre>Anf.  169  OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Jag fick inga besked utan en upprep-
ning av just det vi har hört i stort sett hela dagen. Det
är bra som det är, och vi kan se framtiden an med den
tillförsikt som vi har bakom oss.
Det gäller just den här delen, och det gäller inte
bara skatterna. Det var en viss antydan om att visst
kan det finnas skatter som är hinder för utveckling
och tillväxt. Men vi har regelsystemen.
Småföretagsdelegationens förslag, kan det vara
något att stoppa in i maskineriet för att underlätta för
företagande och tillväxt?
Det mest angelägna är att förenkla regelsystemen
för strukturfonderna. Det vet jag av egen erfarenhet.
Det är krångligt. Vissa har här läst upp att det inte
betalas ut förskott, osv. Just i den lilla delen krävs det
en regelförändring.
Sedan till frågan om regionalpolitikens betydelse
hit eller dit. Där den vanliga politiken har misslyckats
kommer i olika former bidragen och de riktade stö-
den. Är det inte skäl att förändra, sänka och ha mind-
re skatter just i syfte att lyfta hela landets tillväxt?
När BNP minskar i landet minskar den betydligt
mer än i landet i övrigt i den region som jag kommer
från. En god ekonomisk tillväxt i hela landet är även
till gagn för västerbottningar, jämtar eller vad det nu
kan vara fråga om.</pre><pre>Anf.  170  REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Det är lite magstarkt av Ola Sundell
att tala om god ekonomisk tillväxt när han represente-
rar ett parti som under den period det hade rege-
ringsinnehavet drog ned förutsättningarna för tillväxt
i landet.
Den regering som nu sitter fick ordentligt ta itu
med ekonomin för att skapa förutsättningar för att få
tillväxt. Vad vi har kunnat notera de senaste åren är
en tillväxt som vi inte har varit i närheten av under en
väldigt lång tid. Det är bra, och det är nödvändigt att
vi kan föra politiken på det sättet.
Jag har samma uppfattning som Ola Sundell. Re-
gelsystem måste till och från ses över och gås ige-
nom. Jag tror också att delar av Småföretagsdelega-
tionens förslag kommer att redovisas som konkreta
åtgärder som skall förbättra för småföretagen fram-
över. Jag är också mycket bestämd när det gäller hur
sådana förslag skall användas. De skall riktas på ett
sådant sätt att de ger möjligheter till varaktiga jobb.
Jag delar uppfattningen när det gäller strukturfon-
dernas regelförhållanden. Den korta tid jag satt i EU-
parlamentet hade jag synpunkter på detta. Ett sätt är
att se till att våra EU-parlamentariker också uppmärk-
sammar de bekymmer vi pekar på här hemma och för
debatten på samma sätt som vi gör.
Förutsättningen för att föra politik är att ha en öm-
sesidig dialog mellan oss som har de politiska be-
slutsinstanserna och näringslivet som har de ekono-
miska beslutsinstanserna. Där märker jag att vi nu är
på mycket bättre väg än vad vi har varit under många
år tidigare.</pre><pre>Anf.  171  GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i näringsutskottets betänkande 2 som
behandlar utgiftsområde 19.
Som vi tidigare hört är målen för regionalpolitiken
att den skall skapa förutsättningar för en uthållig
ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvär-
diga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela
riket.
Dessa mål avser hela regionalpolitiken inklusive
vad som kallas den stora regionalpolitiken, dvs. åt-
gärder inom andra utgiftsområden än utgiftsområde
19, som kallas den lilla regionalpolitiken.
I första hand måste den stora regionalpolitiken,
dvs. närings- och arbetsmarknadspolitik, utbildning,
forskning, kultur och andra infrastruktursatsningar
kännetecknas av ett helhetsperspektiv.
I denna helhet ingår även jämställdhet, integra-
tion, miljö och decentralisering för att skapa en regi-
onal balans.
Varför skall vi ha en regional balans? Vad är en
positiv regional utveckling? Varför skall hela Sverige
leva?
Nästan samtliga kommuner i Sverige utanför resi-
densorterna och populära förortskommuner förlorar i
skattekraft och befolkning. Om denna utveckling får
fortsätta några år ytterligare kommer de sociala, mil-
jömässiga och samhällsekonomiska kostnaderna för
de stora folkomflyttningarna att bli mycket stora och
belasta samtliga medborgare på ett negativt sätt. Vi
får en hård geografisk segregering av Sverige som
knappast någon får glädje av.
Fru talman! Jag tror inte att det är en självklarhet
för att alla medborgare att någon form av regional
balans eller rättvis regional fördelning av våra ge-
mensamma resurser är något viktigt eller önskvärt.
Jag tror att det har blivit så inte minst genom många
mediers framställning av problemen.
Det finns en relativt utbredd uppfattning om att
stora delar av Sverige lever på bidrag från de produk-
tiva områdena i söder och från de större städerna.
Även om det inte är så i verkligheten, sett i ett helhet-
sperspektiv, visar det på nödvändigheten av att stän-
digt diskutera fördelarna med ett regionalt balanserat
Sverige kontra fördelarna med att vi alla blir stor-
stads- och förortsbor i de stora metropolerna.
För mig är fördelarna med ett regionalt balanserat
Sverige där statsbudgeten fördelas efter varje regions
speciella behov i stark sammanfattning ungefär föl-
jande:
· att vi tillgodoser starka demokratiska krav på att
alla regioner skall få sin chans till en positiv ut-
veckling,
· att vi skapar en mångfald av levnads- och kultur-
mönster som berikar hela samhället,
· att vi tillvaratar så mycket som möjligt av allt
samhällskapital i landet,
· att vi gör det möjligt för kommande generationer
att välja fler samhällsmönster utifrån nya värde-
ringar om vad som är bra för ett samhälle samt
· att vi minskar riskerna för en överexploaterad
miljö och gör det möjligt att bruka vår naturmiljö
och våra naturresurser på ett ekologiskt ansvars-
fullt sätt.</pre><pre>Alla är förlorare i den hejdlösa folkomflyttning
som just nu pågår. Den nuvarande utvecklingen drab-
bar inte bara de mindre kommunerna. Storstäderna
och länscentrumen brottas inte bara med trafikkaos
och sjukvårdskris utan även med svår bostadsbrist
samtidigt som segregation, kriminalitet och social
utslagning breder ut sig. Det finns inga förnuftiga
skäl till dagens avfolkning. Några nya jobb blir det
inte.
På 50- och 60-talet flyttade vi till jobb, därtill
högproduktiva sådana, men i dag är sannolikheten för
den arbetslösa att få en anställning lägre i Stockholm
än hemma.
En levande landsbygd och fungerande landsorts-
städer är en angelägenhet för hela Sverige, särskilt för
de tre storstäderna.
Anledningen till den nuvarande situationen är,
som alltid, bristen på arbete och bristande politisk
styrning. Hårda rationaliseringar och nedläggningar i
den varuproducerande industrin, främst inom basnä-
ringarna, samt neddragningar i den offentliga sektorn
har drabbat de flesta mindre kommuner mycket hårt.
Dessutom har vissa politiska förslag, t.ex. det kom-
munala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet,
drabbat samma kommuner med förödande kraft.
Jag har inte möjlighet att gå in på skatteutjäm-
ningsförslaget närmare just nu. Vänsterpartiet åter-
kommer i remissvaret. Jag kan ändå inte avstå från att
citera ur Aftonbladet den 15 december i år:
"Går miste om 48 miljoner
Ulla Ölvebro (s) som tar över styret i Luleå vid
årsskiftet är en av de starkaste motståndarna till för-
slaget.
- Det blir katastrofala följder för det här länet om
förslaget går igenom, säger hon.
De 71 000 Luleborna går miste om ungefär 48
miljoner kronor.
- För Luleå motsvarar det en skattehöjning på 3
kronor och 80 öre, säger Ulla Ölvebro."
Fru talman! Regionalpolitik måste ses som en
helhet, som jag tidigare har anfört. Staten måste ta ett
tydligare ansvar för en bättre regional balans. Det
finns många exempel på att beslut som inte tar några
regionalpolitiska hänsyn fattas.
Ett exempel är att Luftfartsverket har beslutat att
lägga ned trafikledningscentralen på Midlanda för att
koncentrera verksamheten till Sturup och Arlanda.
Luftfartsverkets generaldirektör ser inte vilka negati-
va konsekvenser det får för en sådan liten kommun
som Timrå i Västernorrland. De 40-tal högt speciali-
serade jobb som nu finns inom flygledningen på
Midlanda flygplats flyttas till redan överetablerade
regioner som Stockholm och Malmö. I värsta fall
måste ett 40-tal personer och deras familjer lämna
Norrland, och kanske även Sverige. Detta är ett kon-
kret exempel på beslut som skapar regional obalans.
Fru talman! Jag skall nämna ännu ett exempel på
hur dåliga beslut kan påverka människor som bor på
långt avstånd från de största städerna. Det handlar om
avreglering och höga avkastningskrav.
I och med avregleringen av flyget sade regeringen
att om avregleringen skulle medföra stora negativa
regionala effekter skulle man vidta åtgärder. Sedan
avregleringen har priserna för resor i t.ex. Gällivare
ökat med nästan 70 %. Andelen resande har i det
närmaste halverats. Normalpriset för en biljett Gälli-
vare-Malmö är 8 000 kr. För det priset kan man bo
två veckor på hotell i Florida.
I vår regionalpolitiska motion har vi i Vänsterpar-
tiet lämnat ett flertal förslag på hur man kan utjämna
de regionala obalanserna. Många förslag återkommer
i vårbudgeten.
Fru talman! Jag vill försöka mig på att göra en
sammanfattning här.
För att skapa förutsättningar för tillväxt måste re-
gionen ha en infrastruktur som lägger grunden för
dynamik. Ofta identifieras infrastruktur främst som
teknisk sådan, där kommunikationer i form av vägar,
järnvägar, datanät, VA-system, eldistribution o.d.
sätts i fokus. Utöver den tekniska infrastrukturen är
en mental infrastruktur av stor betydelse. Här är t.ex.
tillgången till kunskap och utbildad arbetskraft, när-
het till universitet och högskolor och tillgänglighet
och närhet till sjukvård av stor betydelse.
Även kulturell infrastruktur har betydelse i detta
sammanhang. Kreativa och nyskapande satsningar
växer inte endast fram ur den rena kunskap som ska-
pas vid universitet och högskolor utan kommer fram i
samverkan mellan kompetenser med olika förutsätt-
ningar.
Den regionala politiken har som mål att utifrån de
förutsättningar som finns i varje region stimulera en
hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler
växande företag och därmed ökad sysselsättning för
både kvinnor och män.</pre><pre>Anf.  172  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag vill bara ställa en kort fråga till
Gunilla Wahlén med anledning av att hon berörde
kostnadsutjämningen mellan kommuner och landsting
i det här landet. Är Gunilla Wahlén beredd att här och
nu lova att Vänstern ställer upp på förslagen att för-
söka förändra det lagda förslaget till något bättre, i
enlighet med vad hon har sagt här?</pre><pre>Anf.  173  GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Det jag kan säga här och nu är att
Vänsterpartiet kommer att arbeta med detta och svara
på remissen. Vi kommer säkert att förbättra det här
förslaget i många delar.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 17.58 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00</pre><pre>12 §   Energi</pre><pre>Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU3
Utgiftsområde 21 Energi (prop. 1998/99:1 delvis)</pre><pre>Anf.  174  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Jag måste erkänna att ibland känns
debatterna i kammaren och politiken lite lätt surrea-
listiska.
I dag har vi ägnat en stor del av dagen åt att de-
battera arbetsmarknadspolitik. Vi har kunnat konsta-
tera att fyraprocentsmålet för öppet arbetslösa sprick-
er. I fredags redovisade regeringen det. Vi har kunnat
konstatera att många svenska företag lägger sina
huvudkontor utomlands.
I dag redovisade TT att Ekonomistyrningsverket
räknar med att budgetunderskottet i år blir 3,4 miljar-
der kronor och nästa år 13,9 miljarder kronor. Eko-
nomistyrningsverket räknar med att utgiftstaket
kommer att överskridas med drygt 2 miljarder nästa
år. Och sedan skall vi samtidigt samma dag debattera
energipolitiken.
Vi debatterar då energipolitiken och utgifterna på
energiområdet. Det är en politik som riskerar att öka
arbetslösheten, en politik som är skadlig för före-
tagsklimatet. Den är negativ för miljön, och den orsa-
kar högre kostnader för samhället och för enskilda.
Vi har kunnat konstatera att varslen läggs i de
energislukande företagen. I Degerfors är över 100
människor varslade. I Avesta ligger varslen. I Hälle-
fors ligger varslen. I Hofors ligger varslen. Och här i
riksdagen diskuterar vi inte bättre villkor för basin-
dustrin utan avveckling av en av basindustrins råvaror
- el och energi.
När basindustrin drar ned avvecklas försvarsin-
dustrin och huvudkontoren flyttar för annan industri.
Fru talman! Den socialdemokratiska energipoliti-
ken är tillväxtfientlig, när vi i stället borde sända
signaler från riksdagen och från näringsutskottet om
att tillväxten borde vara en av de viktigaste frågorna.
Vi borde diskutera hur vi skapar möjligheter att betala
välfärden, inte hur regeringen vill avveckla den.
Därför borde en energipolitisk debatt handla just
om tillväxt och om en förnuftig energipolitik. Den
borde handla om att använda de resurser vi har, om
att utnyttja de befintliga kraftverken - de säkra, mil-
jövänliga och resurssnåla anläggningar vi har och de
kärnkraftverk vi har.
Det finns möjligheter för en bred koalition för
tillväxt och bättre villkor för basindustrin - en bred
koalition med näringslivet, med en i stort sett samlad
fackföreningsrörelse och med flera borgerliga partier
här i riksdagen. I stället skapar regeringen en koali-
tion med de tillväxtfientliga.
I ett betänkande för utgiftsområde 21 borde man
kunna läsa ut vad statens utgifter på energiområdet
kommer att vara nästa år. En stor del av utgifterna
berör avvecklingen av den säkra miljövänliga kärn-
kraften. Det är ett program som visar upp häpnads-
väckande brister i effektivitet. Man får bidrag till
småskalig vattenkraft med mycket tveksamt miljöre-
sultat. Man får bidrag till olje- och gaseldade bränsle-
pannor om man byter från elvärme till olja eller gas.
Man får bidrag till mysbrasan i kakelugnen. Men
Boverket redovisar att pengarna inte har någon som
helst inverkan på effektbalansen.
Jag hade, fru talman, trott i min oskuldsfullhet att
i ett anslagsbetänkande skulle man kunna utläsa kost-
naderna för 1999. Men jag måste tyvärr erkänna att
jag inte klarar det. Jag ser att det är ett antal utgifter
som är uppräknade till totalt ungefär 1,7 miljarder
kronor på olika anslag. Men den enskilt största an-
slagsposten finns inte med, den som handlar om av-
vecklingen av Barsebäck.
Jag tycker att det är rimligt att riksdagen skall ges
besked om vilka kostnader man räknar med för av-
vecklingen. Jag tycker att när jag som riksdagsman
kommer hem och får frågan om hur stora statens
utgifter på energiområdet kommer att vara nästa år i
alla fall på ett hum skall kunna svara om det är 1,7
miljarder eller 3, 5 eller 10 miljarder kronor. Jag kan
det inte.
Därför skulle jag vilja fråga Barbro Andersson om
hon kan redovisa och redogöra för hur stora statens
utgifter på energiområdet kommer att vara nästa år.
Tycker Barbro Andersson att det är rimligt att riksda-
gen får en sådan information? Eller är det så att vi här
i riksdagen skall tvingas sväva i okunnighet om vilka
utgifter staten skall ha nästa år?
Jag kan tänka mig att svaret blir att av förhand-
lingsmässiga skäl skall det inte redovisas för riksda-
gen. Men till pressen kan man läcka hur mycket
pengar man räknar med skall betalas till Sydkraft
eller formellt till Vattenfall. Till pressen kan man tala
om det, men riksdagen får inget veta. Jag tycker att
detta är nonchalant mot det högsta beslutande orga-
net, riksdagen. Det är nonchalant att inte ge informa-
tion, att inte ge oss möjlighet att pröva beloppen i
sammanhanget.
Vi har också tidigare i dag diskuterat regionalpo-
litik. Jag kan inte undgå, ändå, att något kommentera
energipolitiken ur ett glesbygds- eller skogsbygds-
perspektiv. Energipolitiken är det kanske enskilt vik-
tigaste politikområdet för skogsindustrin, som gör att
en stor del av vårt land kan leva. 1 öre på kilowat-
timmen motsvarar 10 kr per kubikmeter massaved av
gran - 1 öre på kilowattimmen. Det ger stor effekt för
skogsbönder, skogsarbetare, åkare och entreprenörer
ute i skogsbygderna.
Kärnkraften har en viktig plats i det svenska ener-
gisystemet. På den avreglerade elmarknaden är det
och borde det vara kraftbolagen som skall avgöra, så
länge säkerhetskravet uppfylls, om och när kraftverk
skall avvecklas, renoveras eller byggas ut. Det finns
ingen anledning att här i riksdagen ta ett politiskt
beslut om kärnkraftens avveckling. Avvecklingslagen
kan därför förpassas dit där den hör hemma - i pap-
perskorgen.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Det är ett brott mot budgetlagens principer också i
andra delar.
I reservation 4, som handlar om landsbygdens
elektrifiering, hittar man på något alldeles nytt bud-
gettekniskt fint. Man låter nämligen Svenska kraftnät
betala sådant som borde ligga inom statsbudgeten.
Skall vi i riksdagen ha en möjlighet att bedöma
kostnader, intäkter och utgifter är det rimligt att kost-
nader redovisas i statsbudgeten, inte över olika af-
färsverk eller statliga bolag. Därför borde det vara en
självklarhet att man gav regeringen i uppdrag att
återkomma med ett förslag på finansiering.
Fru talman! Jag skall bara yrka bifall till reserva-
tion 1. Jag står självfallet bakom övriga moderata
reservationer, men nöjer mig, som sagt, med bifall till
den första reservationen.</pre><pre>Anf.  175  INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna vill avveckla
kärnkraften på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart
sätt. Den första reaktorn anser vi kan fasas ut när vi
tillfört och/eller sparat bort motsvarande el. Tillför-
seln skall baseras på förnybar elproduktion. Det är
den kristdemokratiska linjen.
Den överenskommelse om avveckling av kärn-
kraften som träffades mellan Socialdemokraterna,
Centerpartiet och Vänsterpartiet går stick i stäv mot
regeringens och riksdagens uttalade miljömål och
ekonomiska mål.
Om uppgörelsen fullföljs får den mycket negativa
konsekvenser för miljön och för vårt lands ekonomi.
Svenska folket har insett detta. Endast 18 % vill
snabbavveckla kärnkraften enligt trepartiuppgörelsen.
Det ser i dag ut som om vårt lands energibehov
inte skall kunna minska, utan tvärtom så ökar det. På
något sätt måste därför ny el tillföras. Trots stora
satsningar på förnybara energislag kommer de bara
att kunna täcka en liten del av vårt elbehov. Kvar att
tillgå finns de fossila bränslena.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det borde
vara en självklar sak att, precis som när man vill byg-
ga en ny anläggning för energiproduktion, nu göra en
miljökonsekvensbeskrivning för att utvärdera effek-
terna av en stängning av Barsebäck, reaktor för reak-
tor. Men, det vågade man inte föra in i trepartiuppgö-
relsen eftersom man redan då visste att beslutet skulle
leda till ökad användning av el från fossileldade
kraftverk. Man visste då att en stängning av Barse-
bäck leder till en femprocentig ökning av  koldioxid-
utsläppen. Med öppna ögon har de tre partierna be-
slutat ställa om vårt energisystem till mer olja, mer
kol och mer fossilgas! Också utsläppen av svavel och
kväve kommer att öka.
Sverige kommer således medvetet att bidra till
klimatpåverkan och till ökad försurning. Vi måste
tyvärr konstatera att regeringen är i total avsaknad av
en helhetssyn i energi- och miljöfrågan! De frågorna
hänger ihop. Samma kritik måste även riktas mot
Centern och Vänsterpartiet.
Fru talman, låt oss också se på de samhällseko-
nomiska konsekvenser som drabbar Sverige om upp-
görelsen fullföljs.
Frågan om ersättning till berörd reaktorägare är
inte löst.
Kristdemokraterna motsatte sig för ett år sedan att
regeringen skulle bemyndigas att fatta beslut som
leder till kostnader som var okända vid beslutstillfäl-
let, men som man med säkerhet visste skulle innebära
ett betydande överskridande av anslag.
När nu regeringen har återkommit och begär en
förlängning av bemyndigandet vidhåller vi vår  upp-
fattning. Det är oacceptabelt att riksdagen på detta
sätt frånhänder sig beslutanderätten över statens bud-
getmedel. Det finns dessutom inget behov för ett
sådant bemyndigande då riksdagen kommer att kunna
besluta i rimlig tid, dvs. motsvarande den tid som
Sydkraft behöver för att hålla sin extra bolagsstämma.
En snabbavveckling av kärnkraften kommer inte
bara att få negativa konsekvenser för miljön. Den
kommer också att få kännbara konsekvenser för Sve-
riges ekonomi, sysselsättning och företagande. Vi
kristdemokrater ser den ekonomiska delen av uppgö-
relsen i ett bredare perspektiv.
Nu, när vi har sett att regeringens tillväxtprogno-
ser måste revideras, när valrörelsens löften om mins-
kad arbetslöshet inte på långa vägar kommer att kun-
na infrias och när fortfarande ännu mer pengar be-
hövs för att klara samhällets ansvar för skolan, vården
och omsorgen kunde man förvänta sig att det är inom
dessa områden som regeringen och dess stödpartier
skulle sätta in sina prioriteringar.
Man diskuterar nu belopp i storleksordningen 7
miljarder för ett avtal med Sydkraft. Till detta skall
läggas behovet av årliga driftbidrag för att täcka för-
lusten av stordriftsfördelar. Vid stängning av en re-
aktor får man ju ökade kostnader per producerad
kilowattimme i kvarvarande reaktorer i och med att
basen för tillsyn, service och underhåll minskar.
Ca 7 - icke finansierade - miljarder kronor. Var
ska de tas? Hittills har snabbavvecklingspartierna inte
visat att man ens har några idéer om var pengarna ska
tas. Det är ett synnerligen oansvarigt sätt att leda
landet.
Fru talman! Vi kristdemokrater menar att det som
nu är på väg att genomföras ligger långt från sunt
förnuft, långt från verklighetsförankring och natio-
nellt ansvarstagande.
Det blir mer fossilbränsle. Det kostar stora pengar,
pengar som Sverige inte har. Så blir det när partitak-
tik får styra ett land.
Det som nu håller på att genomföras ligger också
faktiskt långt borta från de principer som en gång låg
som grund för inledningen av överläggningarna om
avveckling av kärnkraften.
Det var principer som Kristdemokraterna kunde
ställa sig bakom. Därför är det svårt att förstå hur
partier som säger sig värna om miljön och vårt lands
ekonomi kunde svänga i uppfattning på detta an-
märkningsvärda sätt. Vi kristdemokrater står fast vid
vår, realistiska, linje.
Fru talman! I linje med vår redovisade uppfattning
anser vi kristdemokrater att den särskilda delegatio-
nen för el- och värmeförsörjning i Sydsverige är obe-
hövlig och bör avvecklas. Vi anser att de särskilda
insatser som kan komma att behövas kan hanteras av
Energimyndigheten, och vi anser därför att anslaget
bör minskas med 60 miljoner kronor för 1999.
År 1987 infördes det s.k. tankförbudet i kärntek-
niklagen. Tankförbudet har kritiserats sedan dess.
Berörda företag, myndigheter och utredningar har
upprepat att tankförbudet förhindrar ett effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfalls-
mängder m.m. Kvalificerade svenska forskare måste
stå passiva och invänta forskning och utveckling i
andra länder i stället för att nyttja sin framstående
kunskap till att förbättra säkerheten och miljövänlig-
heten till fromma inte bara för svensk kärnkraftsin-
dustri utan även för t.ex. Ignalina och andra mindre
säkra anläggningar. Kristdemokraterna anser att tan-
keförbudet bör omprövas.
Fru talman! För att korta min talartid vill jag bara
säga att när det gäller landsbygdens elektrifiering vill
jag helt instämma i vad Ola Karlsson nyligen anförde
från talarstolen. Jag vill avsluta med att yrka bifall till
reservationerna 1, 2 och 4.</pre><pre>Anf.  176  ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Debatten i det här avsnittet gäller ju
utgifterna under 1999 för energiområdet. Jag kommer
inte på något sätt att förlänga den här debatten, bl.a.
därför att jag inte var med under riksdagens förra
session, men jag har efter många år i demokratiskt
ledarskap, i föreningsliv och i politik lärt mig att man
måste respektera fattade beslut. Det är en grundförut-
sättning för demokratin.
Vi har här fått en fantastisk beskrivning av Sveri-
ges energipolitik. Jag utgår från att man talat mot
bättre vetande. Jag tror faktiskt att de vänner som har
talat före mig vet bättre än vad som har framkommit
här.
Beskrivningen kan sammanfattas så att landets
enda framtid är kärnkraften, och vi skall köra den tills
alla verk av någon anledning har stannat. Sedan får vi
se vad vi gör - det är inte så noga. Huvudsaken är att
vi kan värna om kärnkraftsindustrin.
Många länder runt omkring oss avvecklar kärn-
kraften. Den är faktiskt inte någon framtidsteknik,
men en del verkar tro det.
En detalj i det utgiftsområde som redovisas i de
röda fina budgetluntor som vi har fått berör bl.a. sub-
ventioneringen av elskatten för storindustrin. Det är
bara en liten post i all enkelhet om 8,29 miljarder. Det
är ingen som på något sätt har ifrågasatt den. Jag har
inte heller hört att storindustrin har varit särskilt ne-
gativ i just den delen.
Jag utgår, som sagt, från att den debatt som man
vill starta grundar sig på beslut som tagits i demokra-
tisk ordning. Det gäller, som Ola m.fl. har sagt, ut-
giftsområdet energi. För att spara tid nöjer jag mig
med att yrka bifall till reservationerna 3 och 4.</pre><pre>Anf.  177  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Åke Sandström sade att jag talade
mot bättre vetande. Det var kanske när jag pratade om
skogsindustrins stora behov av elektricitet som Åke
menade att jag talade mot bättre vetande. Men det är
ju ändå så att mycket stora skogsindustrier också i
Norrland faktiskt gör av med kolossalt mycket el.
Ortviken och Modos fabriker är exempel på detta. En
höjning av elpriset på 1 öre per kilowattimme mot-
svarar 10 kr per kubikmeter granmassaved för de här
industrierna.
Det handlar då om virkesförsörjningen från Norr-
lands inland. Det är väldigt lätt att den ekonomiska
gränsen för skogsbruket flyttas ned mot kusten, inte
därför att det växer för dåligt utan därför att elpriset
riskerar att stiga på grund av en statlig energipolitik.
Jag skulle vilja fråga: Är inte Åke Sandström be-
kymrad över denna tänkbara utveckling för skogsin-
dustrin och för skogsbruket i Norrlands inland? Vart
skall man därifrån leverera sitt virke, om man måste
sluta använda de energikrävande CTMP-maskinerna?
Jag skulle också vilja fråga Åke Sandström: Är
det inte rimligt att riksdagen får besked om hur
mycket resurser som skall gå åt nästa år? Tycker inte
Åke Sandström att riksdagen skall få information om
de största utgifterna under det här anslagsområdet?</pre><pre>Anf.  178  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Basindustrin är tillförsäkrad tillgång
på el. Det har framgått av alla handlingar hittills, och
jag har ingen anledning att betvivla det som sades när
ni diskuterade detta under den förra riksdagssessio-
nen.
Min kunskap om skogslänens situation är den -
men jag har nu här i kammaren uppfattat att man kan
beskriva verkligheten på olika sätt - att nollgränsen
för massavedsuttaget i varje fall i de fyra nordligaste
skogslänen kommer att flyttas väsentligt längre in i
landet genom den satsning på biobränsle som det här
beslutet innebär. Så är det i varje fall i de län som jag
kan överblicka, och jag skall vara så korrekt att jag
hänvisar bara till de länen. De har fått ett klart bättre
netto på massauttaget genom att de har fått flera
marknader för avsättning.
Det pågår förhandlingar och prövningar just i den
här speciella frågan. Jag delar i princip Olas uppfatt-
ning att riksdagen skall ha besked på sådana här
punkter, men det är av kända skäl inte möjligt i dag.</pre><pre>Anf.  179  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Det förvånar mig ändå lite grand att
en person som är så intresserad av skogsfrågor som
Åke Sandström inte är bekymrad över kostnadsbilden
för den viktigaste industrin, den som ger sysselsätt-
ning i Norrlands kustland och inland och även i Berg-
slagen. Tidningspappersmaskinerna gör av med ko-
lossalt mycket el, och det är i mycket detta som upp-
rätthåller ekonomin i skogsbruket.
Jag har ännu inte träffat någon skogsägare som får
bättre betalt för granmassaveden som energiråvara än
som råvara på pappersbruken. Det är möjligt att Åke
Sandström träffar sådana skogsägare, men jag har inte
gjort det.</pre><pre>Anf.  180  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Åke Sandström sade att kärnkraften
ändå skall avvecklas och att man därför bör börja nu.
Jag tycker inte att det är ett riktigt hållbart resone-
mang. Låt mig överföra det till ett annat område. Vi
kan tänka oss att Åke Sandström har en bil som är två
år gammal och som väl någon gång i framtiden skall
skrotas. Varför inte skrota den redan nu?
Det är, som sagt, inte ett hållbart resonemang. Jag
efterlyser mera av realism från Centerpartiet. Kanske
kan vi få höra lite mera hållbara argument framöver.</pre><pre>Anf.  181  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Att jämföra en bil med en så riskabel
industri som kärnkraftsindustrin är inte ett hållbart
resonemang.</pre><pre>Anf.  182  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! "Avveckla med förnuft - för ekono-
mins och miljöns skull" skulle kunna vara en bra
överskrift över det som jag nu tänker säga.
Folkpartiet strävar efter att söka påverka svensk
energipolitik i ett mer internationellt perspektiv, med
både saklighet och miljöhänsyn som grund. Detta gör
att vi anser att en successiv omställning av energi-
systemet är att föredra framför kortsiktiga beslut som
leder till snabba och kraftiga störningar. Kortsiktiga
beslut riskerar att kasta omkull förutsättningarna för
viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och
välfärd, urholka de offentliga finanserna och försvåra
för hushållen.
Förnybara energislag måste ges tid för att utveck-
las och erbjudas till konkurrenskraftiga priser. Med
ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på miljöför-
störingen från de fossila energikällorna. Ekologiskt
hållbar energi och teknik som t.ex. biobränsle, sole-
nergi, vindkraft och värmepumpar ges därmed en
ökad konkurrenskraft.
Den avreglerade elmarknad som bl.a. vi i Folk-
partiet verkade för under regeringsåren 1991-1994
innebär att konsumenterna får en större makt att på-
verka de produkter och tjänster som erbjuds på mark-
naden. För att öka konsumenternas kraft är det viktigt
att den nationella avregleringen noggrant följs upp
och att det skapas system som uppmuntrar just ener-
gisparande. Utöver ekonomiska styrmedel behövs
aktiva insatser, t.ex. teknikupphandling, som upp-
muntrar till energihushållning, utveckling av
biobränsleteknik och annan miljövänlig energipro-
duktion samt forskning.
Jag tror att vi måste vara väldigt öppna för att
framtiden kan komma att erbjuda nya energikällor
och ny teknik som är både ekonomiskt och ekologiskt
hållbar. Det säger sig självt att forskningen kring
energiförsörjningen måste vara fri från regleringar.
Det innebär att de begränsningar som i dag omgärdar
kärnkraftsforskningen måste avskaffas. Därför bör vi
skyndsamt avskaffa det tankförbud som vi för närva-
rande har i Sverige.
Dessutom innebär en förtida avveckling av kärn-
kraften att de allvarligaste miljöhoten, utsläpp av
växthusgaser, troligen kommer att förstärkas. Ökad
import av kolbaserad el, användning av fossilgas samt
risk för import av rysk kärnkraftsel via Finland är
troliga följder av en forcerad kärnkraftsavveckling.
Företrädare för både Socialdemokraterna och Centern
har deklarerat att fossilgas är en intressant energikälla
i Sverige. Folkpartiet avvisar tankarna på en sådan
utveckling. En stor satsning på fossilgas skulle kräva
betydande investeringar i ledningar m.m. och för lång
tid bygga fast Sverige i sådan elproduktion. Därmed
skulle utsläppen av växthusgaser öka ytterligare och
möjligheterna att nyttja inhemsk bioenergi starkt
minska.
En forcerad avveckling av kärnkraften försämrar
Sveriges förutsättningar att nå långsiktiga mål om
minskade koldioxidutsläpp och strider mot klimat-
konventionens anda. Det är högst oklokt att inte ta
klimathoten på allvar. Den främsta orsaken till de
senaste årens temperaturökning på jorden är den om-
fattande förbränningen av kol, olja och gas. Vi note-
rar att Sverige, med åberopande av kärnkraftsavveck-
lingen, erhållit ökade möjligheter till koldioxidutsläpp
inom ramen för EU:s totalram, nämligen plus 5 %.
Det som i dag framför allt bör oroa och leda till
åtgärder är den bristande säkerheten i kärnkraftverken
på andra sidan Östersjön, särskilt i nuvarande Ryss-
land. De medel som är kopplade till stängningen av
kärnkraftverket i Barsebäck bör därför användas för
en kraftfull satsning på kärnsäkerheten i Östeuropa,
så att osäkra och misskötta kärnkraftsreaktorer i öst
kan restaureras, i stället för att vi här i Sverige ge-
nomför det enorma resursslöseri som en förtida
stängning av Barsebäcksverket faktiskt innebär.
Det faktum att Regeringsrätten förordnat om inhi-
bition av regeringens beslut att förbjuda driften vid
Barsebäck 1 visar att de principiella invändningar
som riktas mot avvecklingslagen måste beaktas. En-
ligt vår uppfattning är det nödvändigt att utan tidsför-
dröjan upphäva avvecklingslagen. De principiella
bristerna av lagen är tydliga, vilket bekräftas av den
prövning som Regeringsrätten nu genomför. Förutom
principiella juridiska tillkortakommanden framstår
avsaknaden av beslutsunderlag vad gäller effekter i
övrigt av lagens tillämpning, såsom omfattningen av
ersättning till reaktorägarna, verkan på Sveriges ener-
giförsörjning, miljöeffekter och lagens överensstäm-
melse med EG-rättsliga aspekter, som i högsta grad
otillfredsställande.
Därför måste lagen om kärnkraftens avveckling
upphävas av riksdagen.
Vad gäller bemyndigandet för regeringen att över-
skrida anslaget i budgeten för kärnkraftens avveck-
ling, så finns det enligt vår mening inte några som
helst hinder för riksdagen att snabbt behandla ett
förslag från regeringen om ett anslagsöverskridande
och sättet på vilket ett sådant skall finansieras. Det
kan i samma andetag också konstateras att besluts-
gången på motpartssidan, hos Sydkraft, är sådan att
något tidsmässigt pressat tidsläge inte kommer att
uppträda. Det faktum att motpartssidan sammankallar
en extra bolagsstämma med uppgift att pröva avtalet
gör att vi anser att en motsvarande tillämpning också
kan ske på den statliga sidan. Det bemyndigande som
regeringen begär är alltså obehövligt.
Men jag vill också påpeka det principiellt felakti-
ga i att bifalla regeringens förslag på just denna
punkt. Om bemyndigandet utnyttjas kommer detta att
innebära att riksdagen först i efterhand får tillfälle att
behandla, eller rättare sagt konstatera, en mycket stor
anslagsbelastning. Det är oacceptabelt att riksdagen
frånhänder sig beslutanderätten över statens budget-
medel på det angivna sättet. Dessa skäl talar för att
riksdagen inte bör bifalla detta bemyndigande, utan i
stället skall förslag om anslagsöverskridande samt
finansieringen av ett sådant föreläggas riksdagen för
avgörande. Det utskottet härmed har anfört bör ges
regeringen till känna.
Fru talman, jag står givetvis bakom alla Folkparti-
ets reservationer, men yrkar endast bifall till reserva-
tion nr 1 samt nr 2 om yrkande 1 av någon outgrund-
lig anledning skulle falla.</pre><pre>Anf.  183  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! I utgiftsområde 21 ingår Svenska
kraftnäts investerings- och finansieringsplan. Mer-
parten av de budgeterade kostnaderna, 1 646 miljoner
kronor, är att hänföra till Polenkabeln. Summan skall
upplånas externt. Miljöpartiet har länge påpekat att
förslaget är illa genomtänkt och inte bör genomföras.
Det finns långt mer angelägna investeringsbehov än
en elkabel mellan Sverige och Polen. Betydligt större
resurser än i dag måste läggas på att åstadkomma
ökad energieffektivitet och användning av förnybar
energi som ersättning för kärnkraft och fossila bräns-
len i såväl Sverige som Polen.
Men huvudproblemet med kabeln är miljöstör-
ningarna: Förutom obotliga skador på Blekinges
känsliga kustområden finns en betydande risk för en
påverkan på fiskbeståndet. De elektromagnetiska
fälten påverkar förmodligen fiskens vandringsvägar
och orsakar med säkerhet cellförändringar som vi i
dag vet ganska lite om, men har all anledning att
hantera med stor försiktighet. Enligt Sveriges geolo-
giska undersökning, som har varnat upprepade gånger
inför den här anläggningstypen just i Blekinge, ger
magnetfälten även upphov till ett ständigt pågående
rostangrepp på metallföremål inom en radie på drygt
10 mil runt kabeln. Dessa problem kvarstår, trots att
Polenkabeln sent omsider fått ett förbättrat tekniskt
utförande som innebär att de planerade elektrodsta-
tionerna med tillhörande kablar inte längre behöver
anläggas. Till detta bör läggas miljöstörningarna på
land från den strömriktarstation som skall anläggas.
Det är fråga om en mycket stor anläggning som krä-
ver att ca 7 ha mark tas i anspråk i ett område som är
klassat som riksintresse för natur och friluftsliv.
Det är också upprörande att man forcerat fram en
miljöprövning av ärendet i vattendomstolen före nyår,
för att inte riskera att en prövning skulle kunna ske
enligt den nya miljöbalken, vilket hade ökat sanno-
likheten för ett nej till kabeln.
Regeringens och utskottets förslag ger de finansi-
ella förutsättningarna för det fortsatta arbetet med
kabelförbindelsen. Jag yrkar därför att riksdagen inte
ställer sig bakom investeringsplanen i de delar som
rör Polenkabeln, utan att regeringen i stället på lämp-
ligt sätt ges i uppdrag att se till att Svenska kraftnät
och Swe Pol Link AB inte ikläder staten sådana eko-
nomiska förpliktelser som gör det svårt eller omöjligt
att avbryta projektet.
Flera andra partier har käcka lokala kabelkritiker,
men hur agerar och de käcka kritikerna själva här i
riksdagen?
För mig och Miljöpartiet är det en självklarhet att
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle
måste följas av praktisk handling; det räcker inte med
tom miljöretorik. Det enda ekologiskt hållbara alter-
nativet för Blekinges kustmiljö i denna fråga, är att
Polenkabeln inte byggs.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nummer 3. I övrigt stöder jag utskottets förslag,
men vill också i detta sammanhang kort redogöra för
Miljöpartiets syn på vad den energipolitiska omställ-
ningen kräver på lite längre sikt.
Vi menar att energisystemet måste genomgå en
total omställning som innebär en elproduktion med
förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av
kärnkraften till år 2010. Detta år bör återinföras som
slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste
fem åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas,
samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn
måste minska. Därför är det mycket olyckligt att
regeringen och Björn Rosengren nu överger den linje
som gällde för bara nån vecka sedan - att förhand-
lingarna med Sydkraft om en stängning av Barse-
bäck 1 skulle vara avslutade före jul - och nu vill
invänta den rättsliga prövningen i Regeringsrätten.
Häromdagen förlorade Sydkraft ett mål i Stock-
holms tingsrätt och dömdes att betala statens rätte-
gångskostnader, men de driver alltså fler processer
mot staten. Man kan konstatera att Sydkraft inte delar
den breda politiska majoritetens uppfattning att ener-
gisystemet behöver ställas om till ekologisk hållbar-
het, utan mer ser till sitt kortsiktiga vinstintresse. Det
är svagt av regeringen att inte jobba mer aktivt för att
förverkliga det beslut om stängning av Barsebäck
som skulle ha verkställts redan den 1 juli i år.
Sydkraft är inte ensamt skyldigt till de utdragna
förhandlingarna med regeringen om avstängningen av
Barsebäck. Miljöpartiet ställde sig vid sidan av ener-
giöverenskommelsen, eftersom vi förutsåg att man
skulle hamna i just det juridiska träsk som man nu har
hamnat i.
Att förbjuda kärnkraft leder ofrånkomligen till
processer och skadestånd. I stället bör man ändra de
ekonomiska styrmedlen och göra det lönsamt att
avveckla. Ett steg i rätt riktning vore att låta kärn-
kraftsproducenterna betala sina egna försäkringskost-
nader, som andra företag gör. Ett ökat ekonomiskt
ansvar för olyckor innebär också ett incitament för
kärnkraftsbolagen att ta ett större ansvar för säkerhe-
ten, t.ex. genom att stänga av vid nästa årsskifte efter-
som datortekniken då kan orsaka problem.
En långt större målmedvetenhet krävs i energipo-
litiken för att de högt ställda målsättningarna skall
kunna nås och göra Sverige till ett ekologiskt före-
gångsland inom denna sektor. Miljöpartiet anser att
regeringens tillvägagångssätt för energiomställningen
är alltför försiktigt. En mycket kraftfullare strategi
måste utformas för att åstadkomma ett förändrat bete-
ende på marknaden bland såväl producenter som
konsumenter.
Vi förordar därför att stora satsningar görs på en
utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från förny-
bara energikällor. Mot denna bakgrund vill vi se
mycket kraftiga resursförstärkningar under anslagen
för budgetåren 2000 och 2001 på det sätt som fram-
går av vår motion N261. Den totala budgetramen för
budgetåren 2000 och 2001 beräknar vi till 1,9 re-
spektive 2,1 miljoner kronor, dvs. 470 respektive 455
miljoner kronor utöver regeringens förslag. I dessa
budgetramar ingår också att ett nytt anslag inrättas för
att främja utbyggnaden av solvärme.
Jag vill också, fru talman, och här instämmer jag i
Ola Karlssons syn, understryka vikten av att det in-
vesteringsbidrag som avses gå till utbyggnad av små
vattenkraftverk slopas eller enbart används för teknik-
förbättring i befintliga vattenkraftverk. Från Miljö-
partiets sida kommer vi inför förhandlingarna med
regeringen om kommande års budget att verka för att
det energipolitiska omställningsprogrammet inte skall
innehålla bidrag som stimulerar till fortsatt utbyggnad
av orörda vattendrag.
Avslutningsvis måste jag kommentera Ola Karls-
sons och Inger Strömboms anföranden.
Merparten av Ola Karlssons anförande var en lov-
sång till kärnkraften. Han talade återkommande om
vår säkra och miljövänliga kärnkraft. Men kärnkraf-
ten är inte säker, och det är ett av de stora problemen
med den. Kärnkraften är inte miljövänlig. Även om
det inte bolmar koldioxid och svavel ur kärnkraftver-
kens skorstenar är produktion av kärnkraftsel miljö-
farlig i alla led.
Uranbrytningen är miljövidrig, men det tycker
tydligen moderater och de annars så etiska kristde-
mokraterna att vi inte behöver bry oss om, för det
sker ju utomlands och drabbar mest urbefolkningar i
Australien och Kanada.
Själva driften innebär ofrånkomliga risker för allt
levande under lång tid. Avfallet är ett stort och ännu
olöst miljöproblem som vi kommer att lämna över till
kommande generationer. Var är etiken, kristdemo-
krater?
Vi hörde också att Kristdemokraterna vill av-
veckla kärnkraften, men inte än, inte förrän vi har
alternativen klara. Men samtidigt säger Inger Ström-
bom att stora satsningar på förnybara energislag bara
kommer att kunna täcka lite grann av behovet. Så vi
kommer underförstått inte att kunna avveckla kärn-
kraften. Detta tycker jag är karakteristiskt för Krist-
demokraternas dubbelhet. Först var man linje 3 i
kärnkraftsomröstningen. Nu är man närmast linje 1.
Samtidigt säger man sig vilja avveckla, men inte än.
Inger Strömbom kritiserar andra partier för att
svänga i uppfattning på ett anmärkningsvärt sätt,
medan Kristdemokraterna minsann skulle stå fasta i
sitt ställningstagande - jo, jag tackar, jag.</pre><pre>Anf.  184  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Matz Hammarström delar uppenbar-
ligen inte min uppfattning att den svenska kärnkraften
är miljövänlig och säker.
Nu tyder allt på att alternativet till Barsebäck är
import av skitig dansk kolkraft eller tysk kolkraft
eller polsk kol- eller oljekraft eller att det blir import
av rysk kärnkraftsel eller kanske så småningom li-
tauisk kärnkraftsel. Jag tycker att alla dessa alternativ
är betydligt mycket värre, betydligt miljöfarligare,
skadligare och osäkrare än att fortsätta att köra med
våra svenska kärnkraftverk. För mig är valet av kärn-
kraften mycket en miljöfråga.
Sedan är det här, även om man ibland kan få ett
annat intryck, en debatt om ett budgetbetänkande. Jag
har full respekt för att Miljöpartiet vill avveckla kärn-
kraften. Men jag har i andra sammanhang ändå fått
uppfattningen att Miljöpartiet talar och pläderar för
öppenhet och tydlighet när det gäller redovisning.
Jag skulle vilja fråga Matz Hammarström: Varför
skall inte riksdagen få en redovisning för vilka kost-
nader som beräknas nästa år inom detta budgetområ-
de? Varför skall inte vi här kunna säga att statens
utgifter inom detta område beräknas till 1,7, 3, 5 eller
10 miljarder nästa år? Är detta en rimlig hantering?</pre><pre>Anf.  185  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det var mycket på en gång. Jag skall i
alla fall börja med påståendet om kärnkraftens säker-
het. Nej, Ola Karlsson, jag delar inte uppfattningen
att svensk kärnkraft är säker. Ingen kärnkraft är säker.
Sedan är det myten som han fortsätter att sprida
om att det enda alternativet till Barsebäck är smutsig
dansk kolkraft. Så är ju inte fallet. Vi kan dels minska
vår energianvändning, dels importera ren norsk vat-
tenkraft. Dessutom finns det biobränslebaserad dansk
kraft att importera.</pre><pre>Anf.  186  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Även om det möjligen var mycket i i
min första replik, hade nog Matz Hammarström kun-
nat hinna med något lite mer än vad han gjorde nu.
Det är klart att det måste göras en riskbedömning
för alla kärnkraftverk. För min del är svaret ganska
givet, att de svenska kärnkraftverken verkar vara bra
mycket säkrare än Ignalina och Sosnonyj Bor, som vi
riskerar att få importera ersättningskraften ifrån.
Sedan återkommer jag till min fråga: Är det ändå
inte rimligt att riksdagen skall få information om den
kanske största utgiften inom detta utgiftsområde nästa
år? Vad finns det för skäl att undanhålla riksdagen
den informationen? Vi har i andra sammanhang upp-
fattat Miljöpartiet som ett parti som talar för öppenhet
och tydlighet vad gäller redovisning av statens kost-
nader.</pre><pre>Anf.  187  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! För att undanhålla information måste
man ju ha tillgång till information. Ingen har ju till-
gång till någon exakt siffra för hur mycket detta
kommer att kosta.
Det är intressant att både moderater och kristde-
mokrater är väldigt angelägna om att vara motstånda-
re till koldioxid i frågan om kärnkraft, men när det
gäller privatbilism har man inte alls den ståndpunk-
ten.</pre><pre>Anf.  188  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jodå, Matz Hammarström, visst vill
Kristdemokraterna avveckla kärnkraften, men det
måste ske med realism när vi har alternativ.
Matz Hammarström talar om ökade satsningar på
biobränslen. Det låter jättebra. Ni har ju också i ert
anslag reserverat lite extra pengar för kommande år,
och det låter också väldigt bra.
Men vi måste vara realistiska. Vi förstår ju alla att
er snabbavveckling av kärnkraften ändå kommer att
leda till en stor ökning av koldioxidutsläppen. Då är
min fråga: Var går gränsen? Hur stor ökning kan
Miljöpartiet acceptera?
Sedan vill jag också ställa en annan fråga. Ni talar
om att ni vill avveckla tre reaktorer under de när-
maste fem åren. Hur vill Miljöpartiet betala detta?
Det kommer att kosta. Var hittar Miljöpartiet de
pengarna?</pre><pre>Anf.  189  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Bra kärnkraft avvecklar sig själv, sä-
ger vi. Vi vill alltså ändra på styrmedlen så att det blir
lönsamt att avveckla kärnkraften. Som jag sade förut:
Om vi inför ett krav på att kärnkraftverken betalar
sina egna försäkringskostnader kommer lönsamhets-
bilden att bli en helt annan. Kärnkraften kommer att
avveckla sig själv.
Vi tycker inte att det är någon snabbavveckling att
göra detta till 2010. Men vi tycker att det är realis-
tiskt. 2010 tycker vi är realistiskt. Och vi har visat i
rapporter att vi kan göra det utan att öka koldioxidut-
släppen. Det kräver en annan skattelagstiftning, en
skattelagstiftning som ger incitament till bl.a. energi-
effektivare teknik. Men det går att göra det utan öka-
de koldioxidutsläpp.</pre><pre>Anf.  190  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Förlåt mig, men det här låter väldigt
dystert, måste jag säga. Det innebär ju vad jag kan se
en stor, chockartad höjning av energikostnaderna för
vårt land. Är det verkligen realistiskt?</pre><pre>Anf.  191  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om det är dystert att ha en
plan för att avveckla kärnkraften till år 2010 utan att
öka koldioxidutsläppen. Däremot konstaterar jag att
Inger Strömbom inte med ett ord bemöter kritiken
angående er påstådda etik visavi uranbrytningens
problem för urbefolkningen och visavi kommande
generationers problem med att hand om kärnkraftsav-
fallet.</pre><pre>Anf.  192  BARBRO ANDERSSON
ÖHRN (s):
Fru talman! Energipolitikens mål är att på kort och
lång sikt trygga tillgången till energi på med omvärl-
den konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa vill-
kor för en effektiv energianvändning och en kostnad-
seffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ
påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta
omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Energipolitiken skall bidra till en god ekonomisk
och social utveckling i Sverige. En säker tillgång till
el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella konkurrenskraft.
Energipolitiken skall utformas så att denna förut-
sättning bevaras. Energipolitiken skall också bidra till
ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen.
Dessa mål har slagits fast av denna kammare. Jag
och andra företrädare för utskottet har ofta sagt detta,
och det förtjänar att upprepas. Det är viktigt, menar
jag, att vi håller det i minnet i den fortsatta debatten.
Förra året träffade Socialdemokraterna, Vänster-
partiet och Centern en överenskommelse om en om-
ställning av energipolitiken för en uthållig energiför-
sörjning. Det är en bra överenskommelse. Den inne-
håller bl.a. en kraftig satsning på forskning och ut-
veckling av nya energikällor, ny teknik, satsningar för
att minska elanvändningen, åtgärder för effektivare
energianvändning och internationella klimatsatsning-
ar. En ny myndighet har bildats, Energimyndigheten.
Den började sitt arbete detta år och finns i Eskilstuna.
9 miljarder kronor avsattes under en sjuårsperiod
för detta. I dag behandlar vi anslagen för nästa år, och
jag vill yrka bifall till propositionen och avslag på
reservationerna.
Att vi är oense mellan de olika partierna om ener-
gipolitiken har ju under lång tid varit känt. Modera-
terna yrkade avslag då, och de yrkar avslag nu igen.
Jag vill påminna om att alla partier i folkomröstning-
en sade att kärnkraften skall avvecklas. Än har inte ni
moderater visat hur ni vill åstadkomma detta. Vi visar
hur vi vill att det skall gå till. Det måste ske under
ordnade former under tillräcklig tid. Vad föreslår ni?
Inget i Ola Karlssons anförande gav ens en antydan.
Kristdemokraterna, som på sin tid förespråkade
linje 3, fortsätter att förvåna. Ni som i Energikommis-
sionen sade att en reaktor kan avvecklas utan att
energitillgången äventyras, ni ville inte vara med.
Samtidigt säger ni också att ni instämmer i huvuddra-
gen när det gäller omställningsprogrammet. Varför
inte löpa linan ut och ansluta er helt?
Folkpartiet fortsätter också att förvåna. Vi stod
tillsammans för linje 2. Ni har ju övergett den. Men
samtidigt säger ni i er motion att ni stöder omställ-
ningsprogrammet. Varför inte löpa linan ut ni också
och ansluta er till hela omställningen?
Jag vill påminna kammaren om vad förre nä-
ringsministern Anders Sundström sade när vi debatte-
rade omställningen. Han sa då bl.a:
Sverige är ett land som behöver mycket el. Det
gör vi därför att vi har det klimat vi har, för att vi har
de avstånd vi har, för att vi bor så pass glest som vi
gör. Det gör vi för vår industri och vår levnadsstan-
dard. Vi är ett land som behöver mycket el och kom-
mer att behöva mycket el även i framtiden.
Sverige är också ett land som behöver konkur-
renskraftiga elpriser. Vi behöver också el under lång
tid. De som investerar i Sverige investerar i sådana
saker som tar lång tid att skriva av.
Det är vårt gemensamma ansvar att utforma ener-
gipolitiken på ett sådant sätt att kraven kan tillgodo-
ses. Mycket el, säker tillgång, konkurrenskraftiga
priser och lång tid.
Det här tål att upprepas, menar jag. Hur gör man
detta på bästa sätt? Det gör man genom att se till att
vi ständigt förnyar vår produktionsapparat. Därför
anser jag och utskottsmajoriteten att de satsningar
som beslutades förra året och de anslag vi i dag be-
handlar är en del av denna utveckling och förnyelse.
Det ser vi också genom det stora intresse som vi-
sas från olika håll för att få del av satsningarna. Alla
ansökningar som kommit till Energimyndigheten
visar på detta intresse, denna vilja att delta i utveck-
lingen. Det är en utveckling för framtiden, för en
uthållig energiförsörjning.
Utskottsmajoriteten tillstyrker också förslaget om
ett nytt stödsystem för den fortsatta elektrifieringen
av hushåll i glesbygden. Tillgång till el är en viktig
förutsättning för ett fortsatt boende och en fortsatt
utveckling i de berörda bygderna. Därför menar ut-
skottsmajoriteten att de helårsbebodda hushåll som i
dag saknar el bör ges möjlighet till en tillfredsställan-
de elförsörjning.
Utskottsmajoriteten tillstyrker vidare förslaget rö-
rande verksamheten vid Svenska kraftnät och därmed
också Polenkabeln. Jag menar att det är viktigt med
ett samarbete runt Östersjön även i dessa frågor. Det
är bra att vi har förbindelser med våra grannländer.
Det finns många fördelar.
Det här projektet omgärdas också av omfattande
prövningar enligt ellagen, naturresurslagen, vattenla-
gen, lagen om kontinentalsockeln och plan- och
bygglagen. Svenska kraftnäts investeringar och finan-
siering prövas årligen av riksdagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  193  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Barbro Anders-
son Öhrn om hon kan redovisa vilka utgifter staten
kommer att ha inom utgiftsområde 21 under nästa år.
Jag tycker att man som riksdagsledamot borde
kunna läsa ut utgifterna ur ett budgetbetänkande som
vi fattar beslut om här i riksdagen. Därför skulle jag
välkomna om Barbro Andersson Öhrn kunde redovisa
i stora drag hur stora utgifterna kommer att vara. Är
det 1,7 miljarder, som det står i det här betänkandet?
Eller är det 3 miljarder? Eller är det 5 miljarder? Eller
är det 10 miljarder? Varför får inte riksdagen reda på
den största enskilda utgiftsposten inom utgiftsområ-
det?
Pressen kan man läcka till från regeringens sida
om vad förhandlingarna med Sydkraft landar på. Men
riksdagen får ingen information. Tycker Barbro An-
dersson Öhrn att det är en bra ordning?
Jag skulle vilja citera ur en DN-artikel för ett par
veckor sedan:
"Redan nästa år kan den svenska produktionen av
el vara mindre än konsumtionen. Sverige riskerar
därmed att bli beroende av importerad el mycket
snart, skriver Energimyndigheten i en ny rapport. - -
-.
Energimyndigheten har utgått ifrån att en kärn-
kraftsreaktor i Barsebäck läggs ner och att behovet av
el ökar med 1,5 procent - - -. År 2000 uppskattas
bristen till 3,2 TWh. Utvägen är, enligt Energimyn-
digheten, att mer el än nu produceras i så kallade
oljekondenskraftverk eller att elimporten ökar."
Är det detta som är den goda energipolitiken?</pre><pre>Anf.  194  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Fru talman! Det vore väldigt egendomligt om jag
som företrädare för utskottsmajoriteten här försökte
säga hur man skall genomföra de förhandlingar som
pågår. Dels pågår förhandlingar, dels pågår en rättslig
prövning. Innan det är färdigt är det omöjligt att säga
någonting i det ärendet.
I övrigt vet inte jag om det är så att Ola Karlsson
inte förstår, inte vill förstå eller inte läst vad vi gjorde
i överenskommelsen. Där slår vi väldigt tydligt fast
att det är de förnybara inhemska energikällorna som
är de energikällor som skall ersätta när man inleder
omställningen av energiprogrammet. Man inleder
avvecklingen med inhemska förnybara energikällor.
Det är de som är aktuella. Sverige skall vara ett själv-
försörjande land när det gäller energipolitiken.
Ola Karlsson har tidigare i debatten talat mycket
om höjda elpriser. Det förvånar mig lite grann när jag
i dag kan läsa en artikel i Svenska Dagbladet. Det
handlar om Barsebäck och vad som har hänt. Det står
att 1997 var spotpriset 25 öre. Nu är det nere i 15 öre.
Vill man handla på terminsmarknaden är man nere på
"futtiga" - detta är Svenska Dagbladets beskrivning,
inte min - 18 öre.
Talet om att den här omställningen gör att energi-
priserna höjs äger faktiskt ingen substans.</pre><pre>Anf.  195  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Om jag vore Barbro Andersson Öhrn
skulle jag inte vara så bekymrad om Ola Karlsson
inte förstod, inte läste och inte begrep. Jag skulle i
stället vara mer bekymrad över att statliga Ener-
gimyndigheten uppenbarligen inte har förstått och
inte har läst och begripit vad riksdagen har beslutat.
Det var ju Energimyndighetens uppgift som jag cite-
rade, nämligen att alternativet nu är produktion i
oljekondenskraftverk eller ökad elimport.
När den statliga myndigheten på området säger så,
då borde kanske Barbro Andersson Öhrn i alla fall
lyssna eller fundera lite grann.
Jag tycker att man som enskild riksdagsledamot
faktiskt av ett budgetbetänkande skall kunna läsa ut
vad statens utgifter på ett budgetområde nästa år skall
bli. Det är möjligt att Barbro Andersson Öhrn inte
tycker att det är rimligt att riksdagen skall kunna
sväva i okunnighet och bara någon gång vid en okänd
tidpunkt bli serverad ett belopp från en regering som
genom läckor till medierna har kunnat meddela varåt
förhandlingarna med Sydkraft lutar.
Om det nu är möjligt att meddela uppgifterna till
medier via läckor, varför kan man då inte redovisa till
riksdagen om man nu ändå sitter på uppgifterna, Bar-
bro Andersson Öhrn?</pre><pre>Anf.  196  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Fru talman! Nog vore det väl konstigt om man
inledde en förhandling mellan två parter med att läg-
ga ett golv på en summa. Ola Karlsson har nämnt 1,7
miljarder. Han har också nämnt 3 miljarder, 5 miljar-
der och 10 miljarder. Men vore det inte konstigt att
inleda en förhandling genom att börja med att säga att
vi lägger ett golv på 10 miljarder och sedan får vi se
varåt det lutar? Det är ett upplägg som jag inte kan
acceptera. Förhandlingar pågår. Således får vi av-
vakta resultatet.</pre><pre>Anf.  197  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Barbro Andersson Öhrn sade att det
är en bra uppgörelse som har träffats mellan Social-
demokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Men enligt
den uppgörelsen skulle Barsebäcks reaktor ha varit
avvecklad till den 1 juli. Nu är det ju inte så, bl.a.
därför att uppgörelsen juridiskt kanske inte är så håll-
bar.
Jag noterar att Barbro Andersson Öhrn inte sade
så mycket om miljön i sitt anförande. Har Socialde-
mokraterna lämnat sina miljömål? Jag har bl.a. läst
regeringsförklaringen mycket noga. Där sägs det inte
mycket om miljön. Det står så här: "Miljöförstörelsen
hotar såväl människors hälsa som djur- och växtarters
existens på vår kontinent och i våra hav." Detta me-
nar jag att man går emot. Man stöder nämligen en
fortsatt miljöförstörelse just genom energiuppgörel-
sen. Vi vet ju att det blir ökade utsläpp av koldioxid,
svavel och kväve.
Sedan vill jag passa på att fråga om finansiering-
en. Beloppet kan diskuteras. Ingen vet var det landar.
Men som regeringsbärande parti måste man väl ändå
ha funderat över var pengarna skall hämtas. Vem
skall betala? Är det vården, skolan och omsorgen som
skall göra det, eller var skall man trolla fram detta
okända miljardbelopp?</pre><pre>Anf.  198  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Fru talman! Miljöfrågorna är viktiga. De får också
ett stort utrymme i just omställningen till en uthållig
energiförsörjning. Inger Strömbom har berört klimat-
frågorna. I vårt förra betänkande - förra året när vi
tog det här beslutet - påpekade vi att Sverige hör till
de industriländer som har de lägsta utsläppen av kol-
dioxid per capita och år. Vi skrev att vi delade den
uppfattning som redovisas i propositionen beträffande
en strategi för minskad klimatpåverkan från energi-
sektorn där de internationella klimatinsatserna intar
en central roll. Vi erinrade om att förslagen till lång-
siktiga åtgärder för ett ekologiskt uthålligt energisys-
tem utgör nationella åtgärder som Sverige vidtar, bl.a.
för att minska klimatpåverkan i framtiden. Vi skrev
också att förslagen i propositionen inte innebär någon
förändring av den nationella strategin - att koldioxid-
utsläppen från fossila källor skall stabiliseras på 1990
års nivå år 2000 för att därefter minska.
De gamla besluten gäller självfallet, även om vi
inte skriver det just i dag när vi faktiskt bara behand-
lar budgeten.</pre><pre>Anf.  199  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Det var inte särdeles klargörande,
framför allt inte när det gäller finansieringen. Jag
upprepar därför: Var skall pengarna tas? Vem skall
betala detta okända belopp?
Vi vet ju alla att Sverige har begärt tillstånd för
ökade koldioxidutsläpp. Det tyder inte på att den
förda energi- och miljöpolitiken är särskilt uthållig.</pre><pre>Anf.  200  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Fru talman! När fördelningen gjordes beträffande
koldioxidutsläppen och man såg hur de olika länderna
i EU skulle kunna minska sina utsläpp visade det sig
att Sverige hade varit ett föregångsland och hade
minskat sina så kraftigt att andra fick lov att minska
tidigare.
Det står i regeringsförklaringen:
"Sverige skall vara ett föregångsland i omställ-
ningen till en hållbar utveckling. Arbetet med att
skydda miljön, stimulera lokala initiativ och främja
kretsloppstänkandet fortsätter. En Agenda 21 för
Östersjön samordnas inför EU:s utvidgning. Den
elintensiva industrins konkurrenskraft skall hävdas
genom teknisk utveckling och en förnuftig avveckling
av kärnkraften. Energiöverenskommelsen ligger fast."</pre><pre>Anf.  201  LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! Alltid blir man snuvad på något. Jag
hade sett fram emot att vara den sista inte bara punk-
ten utan utropstecknet här. Jag hade tänkt säga att det
känns ansvarsfullt att vara den som skall sätta punkt,
men jag ser att det inte blir så.
I skuggan av de strider och krig som utkämpas
utanför det här huset i den stora världen är våra mot-
sättningar och framför allt vårt sätt att behandla dem
välgörande och föredömligt fredliga. När jag sagt det
konstaterar jag att vi ändå har rejäla åsiktsskillnader,
exempelvis vad gäller så viktiga delar av infrastruktu-
ren som energiförsörjningen. Det kan t.o.m. Ola
Karlsson och jag vara överens om.
Under alltför många år har vi nu i all oändlighet
stött och blött frågan om hur vi skall ordna vårt behov
av energi. Motsättningarna har tidvis varit mycket
hårda och uppfattningarna diametralt motsatta. Miljö-
argument har ställts mot andra miljöargument, tradi-
tionell tillväxt mot ny hållbar tillväxtsyn. Olika värl-
dar och olika värden har inte förmått att mötas. Än
mindre har någon sida velat sträcka ut en hand för att
enligt den svenska modellen ordna en lagom lösning.
Ryckighet och ärligt talat en vilsen velighet, del-
vis dold av vackert tal och mycket forskande och
utvecklande, men alldeles för lite av verkligt genom-
tänkt handlande har präglat energipolitiken enligt min
uppfattning.
Nu är det alltså hög tid att vända, att få slut på den
övertida driften av kärnkraft och fossila bränslen. Vi
vet från historien att en osänkbar Titanic rände rakt in
i isberget och sjönk. Vår kunskaps radar i dessa yt-
tersta dagar blinkar en tydlig varning för isberg, och
då skall man vända medan tid är! Och det är just det
som vi försöker.
Energifrågan är ärligt talat en bärande orsak av
flera andra där vi i Vänstern delar grundsyn med både
socialdemokrater och Miljöpartiet. Det är också en
grund för den nya majoritet som efter valet axlat
väljarnas förtroende. Inom parentes måste jag som
nykomling i denna församling säga att även om jag är
nervös när jag står i talarstolen är det en glödande
inre fröjd att veta att det finns 43 andra v-märkta -
inget ont om de andra mer än politiskt, personligt är
de väldigt trevliga.
På energins område kan vi alltså gemensamt med
energiuppgörelsen, som också Centern hedervärt
deltog i, som grund verka för att få bort ryckigheten
och veligheten. Lugnt, envist och med mild men fast
hand bygger vi en struktur som håller, Ola Karlsson. I
det perspektivet skall vi se förslaget till budget för
1999.
Den senaste tidens mycket kortsynta politiska
kommentatorer frågar ständigt lika stressade inför
TV-kameror och med bandspelare i näven, bara några
futtiga månader efter ett historiskt val: - Nå Gudrun,
nå Birger, vad har ni nu fått igenom? Var är avtryck-
en?
Min uppmaning är: Hia er en aning, kära vänner
och kamrater - en del är vänsterpartister enligt under-
sökningar - inom massmedier och inse att Rom fak-
tiskt inte byggdes på en dag. Men nu, 1998, står sta-
den Rom där och är t.o.m. säte för en påve.
Det är min bestämda uppfattning att vi äntligen är
på väg, och då skall vi inte vallfärda ned till Rom,
men väl för att ta itu med den utmaning som det in-
nebär att lägga grunden till en framtid som håller och
en tillväxt som bär. På den vägen har vi anammat
Vägverkets nollvision. I vår version är det noll kärn-
kraft och noll fossilbränslen som gäller.
Jag citerar ur näringsutskottets betänkande s. 7:
"Målet är att under de närmaste tio till femton åren
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnyba-
ra energikällor och utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering." Inte så illa filat, som
han sade filharmonikern när han spelat Beethovens
5:e på halva tiden, Ola Karlsson! Då kan Ola Karls-
son begära replik. Eftersom jag inte vill dra ut på
tiden tar jag den repliken själv. Man skall inte spela
Beethoven för fort, definitivt inte på halva tiden, för
då låter det ännu värre än i originaltakt. Det kan vara
sant, men det skadar inte å andra sidan om man jazzar
upp gamla låtar. Det kan de vinna på. Beethovens 5:e,
Ola Karlsson och ni andra på den kanten, är ett skönt
stycke. Vi kanske t.o.m. är överens om det. Då tycker
jag att det här budgetförslaget också är ett skönt
stycke, speciellt i jämförelse med ert eländiga alter-
nativ. Det, gott folk, duger för min och Vänsterparti-
ets del som ett bra avtryck i majoritetens politik!
Konkret innebär detta - bara några axplock ur
betänkandet:
· Ansökningar för 260 miljoner för att få fjärrvär-
meanslutning. Det motsvarar minskad elanvänd-
ning på 0,25 TWh.
· 100 utbetalda miljoner för 115 nya vindmöllor
som nyttjar den vind som smeker talmannens väna
kind utanför huset och producerar 0,17 TWh.
· Två anläggningar för biobränsleeldad kraftvärme
med en eleffekt på 24 MW har fått stöd.
· 250 kommuner har sökt bidrag få att få fart på
energirådgivningen under 1998.</pre><pre>Listan kunde göras bra mycket längre, men det
behövs knappast. Men riktningen är given.
En liten parentes: jag skall lägga in lite hård kritik
mot EU-kommissionen. Det är inte så mycket rege-
ringens och vår egen byråkratis tröghet som har gjort
att det varit lite trögt med energiuppgörelsen. EU-
kommissionen har med sin tröga behandling kraftigt
sinkat verksamheten, eftersom den skall granska de
regelverk vi har för våra energibidrag. Det godkän-
nandet tar alldeles för lång tid. Det drabbar anslagen
för minskad elanvändning, elproduktion med förny-
bara energikällor osv. I jämförelse med EU-
kommissionen framstår en snigel som en fartdåre.
Sverige borde säga ifrån. Ministrarna far ändå i skyt-
teltrafik ned till Bryssel. Någon gång kunde de slå
näven i bordet.
Med en fast hand som styr en rödgrön reda, som
Göran Persson brukar säga, i kombination med mark-
nadskrafter ordnar vi nog övergången, Ola Karlsson,
jämfört med er i oppositionen.
Jag hade kunnat känna mig träffad, kära kristde-
mokrater, och t.o.m. kanske hårt trängd och i djupt
bryderi om en samlad opposition hade sagt att detta är
alldeles för lite, för sent och på tok för klent! Då
kunde jag ha känt mig lite pressad. Men vad säger ni i
riksdagens egen lilla björnliga - moderater, kristde-
mokrater och folkpartister?
Jag tar först moderaterna - inte i kraft av någon
klokhet eller politisk visdom utan snarare på grund av
storlek. Ola Karlsson låter med förlov sagt som en
fossil stenkaka, medan vi andra hellre spelar raspfria
cd-skivor. Ni tuggar ständigt om "förtida" avveckling
och tillväxtfientlighet. Är det tillväxtfientlighet att
Järnforsens Bruk i Småland, ABB, Stal Laval och
andra får miljonbeställningar på biobränsleeldande
kraftverksanläggningar? Det ökar sysselsättningen i
traditionell svensk verkstadsindustri. Hur kan en
försiktigt påbörjad avveckling med 18 års drift efter
folkomröstningen 1980, med Tjernobyl och otaliga
incidenter under tiden, kallas förtida? 2 700 ton an-
vänt kärnbränsle mellanlagras just nu i Sverige. 30-
40 år tar det att få ned det till 90 % i strålning. Då är
det fortfarande livsfarligt. Sedan skall det bevaras
nedborrat ytterligare minst 500 år. Hur många fler
radioaktiva ton kräver ni moderater för att anse av-
vecklingen vara just in time?
Kristdemokraterna säger sig instämma "i huvud-
dragen när det gäller omställningsprogrammet" men
beklagar i nästa andetag avställningen av Barsebäck.
Upplysningsvis, kristdemokrater, kan jag tala om att
om ni instämmer i huvuddragen är huvuddraget just
att stänga Barsebäck 1 och 2 och sedan fortsätta i
lugn och bestämd takt. Ni är med förlov sagt politi-
kens apokalyptiska apologeter. Förstår ni inte det, för
det gör inte jag heller, skall jag tala klartext. Ni är
tidigare rättrogna som blivit hedniska reaktordyrkare.
Så ni övriga här som har en slant över efter julhan-
deln, skänk den till hednamissionen, det behövs.
Folkpartiet å sin sida målar upp en bild i sitt ytt-
rande av Sverige som en ekonomisk härdsmälta, om
den forcerade takten i energiomställningen genom-
förs. Så vill de sträcka ut omställningen med två år.
Skillnaden mellan en liberalt ansvarsfull politik och
vår katastrofala snabbavveckling är alltså två hela år!
Gott folk, de åren ger jag inte mycket för i evigheten!
Och inte nog att de här tre högerpartierna kritiserar
oss på det här något tama sättet. De har skaffat sig en
stjärna, för de avstår från att delta i besluten när det
gäller anslagens fördelning. Det tycker jag faktiskt är
svagt.
Sammanfattningsvis känns denna oppositions kri-
tik ungefär som om man får ett julkort efter nyår. Det
är för sent för denna jul och alldeles för tidigt för
nästa. Eller ännu bättre: Ni påminner om den belgiska
blå monstertjuren, som är otroligt uppblåst och biffig
men kan inte ta ett enda vettigt steg. Jämfört med oss
i den rödbrokiga skaran med inslag av fjällkon är det
en slående bild.
Till sist: Centern har på detta viktiga område tack
och lov inte sällat sig till den borgerliga trojkan.
Tvärtom är vi rörande överens, och energiuppgörel-
sen ligger stadigt, vilket också har sagts här tidigare.
Det är bra att Åke har fått Lennart Daléus att hålla
ihop med Lennart Värmby. Vi Lennartar bör hålla
ihop. Gör vi det, slipper man hamna i dåligt sällskap,
för det är ju lätt gjort i storstadens skumma kvarter.
Allra sist några ord om Göran Persson, statsmi-
nistern: Det har sagts och skrivits mycket om den
mannen, och det mesta är säkert både sant och rätt-
vist. Men sällan eller aldrig, gott folk, har massmedi-
er eller politiska förståsigpåare noterat att det faktiskt
är denne Göran Persson som ligger bakom att riksda-
gen har beslutat om kretslopp för 5 miljarder. Det var
Göran Persson som var statsminister när vi ingick
energiuppgörelsen och lade ut 9 miljarder på den
nödvändiga energiomställningen. Det skall han och
socialdemokraterna ha all heder av.
Ett litet steg för mig, ett stort steg för mänsklig-
heten, sade någon - inte Göran Persson - och klev
ned på månen. Litet överdrivet, kanske.
Budgeten för 1999 är måhända något åt det hållet.
Jag yrkar med glädje bifall till hemställan i utskottets
betänkande. Får vi nästa år ett vettigt program också
för en hållbar tillväxt och en solig sommar, så blir det
riktigt hyfsat, gott folk. Då kan DN och Svenska
Dagbladet tugga i det tomma på ledarsidorna, och ni i
den borgerliga oppositionen, i Björnligan, ni kan
tugga fradga. Vi andra kan glädjas åt att börsen går
uppåt, räntan går nedåt och sysselsättningen stiger.
Allra, allra sist tror jag att det kunde bli ännu bätt-
re om den styrande majoriteten tog sitt förnuft till
fånga och införskaffade en energiminister. Varför
skulle inte han kunna heta Lennart Värmby? säger
Lennart, för detta är Lennart, gott folk, och God jul,
fru talman.</pre><pre>Anf.  202  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Den fossila stenkakan hann begära
replik innan återbudet kom från Lennart Värmby.
Lennart Värmby uppehöll sig mycket vid sitt goda
sällskap med Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Jag får väl nöja mig med att ha sällskap av en samlad
fackföreningsrörelse, av näringslivet och av de väl-
ståndsskapande krafterna här i Sverige.
Jag vill fråga Lennart Värmby: Är ni i Vänstern
stolta nu när varslen ligger i Hagfors, i Degerfors, i
Avesta, i Hällefors, i Hofors och i de andra elintensi-
va industriorterna? Där känner man oro, och de ut-
ländska ägarna vet att om energisituationen i Sverige
blir för osäker kan de flytta verksamheten utomlands.
Då hjälper det inte att vi kan ställa upp en vindsnurra
framför Lennart Värmby, som nog skulle rotera gans-
ka hyggligt framme vid talarstolen. Det hjälper inte
metallarna i Hagfors och Hofors.
Sedan talade Lennart Värmby om de olika alter-
nativen och de olika bidragen. Men han talade inte
om att man nu får bidrag för att byta från el till olja
eller gas, eller om mysbrasorna i kakelugnarna som
nu brinner med hjälp av statsliga bidragsmiljoner.
Boverket har redan konstaterat att detta inte minskar
effekten ett skvatt.</pre><pre>Anf.  203  LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Vägen in i framtiden är faktiskt inte
spikrak, den är lite krokig. Men den går åt rätt håll -
detta som en kommentar till det sista om vad man kan
få bidrag till.
Sedan kan vi diskutera sällskapet vid ett annat till-
fälle. Det var mera skämtsamt sagt av mig detta med
Björnligan, men ni påminner alltmer om den faktiskt.
Varslen i de olika industrierna har inte ett dugg att
göra med att Barsebäck 1 skall stängas av. Icke en
millimeter av dessa varsel har någonting som helst
med energiomställningen att göra.
Återigen: Energiomställningen är inte bara nöd-
vändig, den är dessutom dynamisk på ett helt annat
sätt än vad diverse skatteomläggningar i historien har
varit. En satsning på alternativ energi gör att syssel-
sättningen ökar i den svenska industrin.
Ola Karlsson beskyllde oss för att vara tillväxtfi-
entliga. Men han kan inte påstå att danskarnas sats-
ning på vindkraftverk skulle ha varit helt vanvettigt
felaktig. Danskarna har väl inte röda siffror i sin ex-
portstatistik, när de producerar vindkraftverk efter
vindkraftverk.
Sverige har nu chansen inom den nisch som heter
biokraftvärmeanläggningar. Jag tycker att vi bör ta
den.</pre><pre>Anf.  204  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Den danska exporten kommer också
att gynnas av vår import av dansk kolkraft för att
ersätta Barsebäck. Det är ju det alternativ som vi har.
T.o.m. den statliga energimyndigheten skriver att det
blir brist på el nästa år och att utvägen är att mer el än
nu produceras i s.k. oljekondenskraftverk eller att
elimporten ökar.
I samma tidningsartikel säger Vattenfalls Gunnar
Ålfors att man inte kommer att producera el i olje-
kondenskraftverk, därför att det är billigare att im-
portera t.ex. dansk kolkraft än att producera svensk
oljekondenskraft. Det är klart att danskarna blir glada
över att kunna sälja dansk, billig och skitig kolkraft
till Sverige, medan vi i Sverige stänger de hyggligt
säkra kärnkraftverken.
Sedan kan man alltid hävda att varslen i Hagfors,
Hofors, Hällefors och i de andra bruksorterna som har
elintensiv industri inte har något med energipolitiken
att göra. Det går att hävda det. Men jag tror att Göran
Johnsson i Metall har rätt, att det är viktigt för jobben
inom Metall att vi har en förnuftig energipolitik med
kärnkraften kvar.
Jag är inte stolt som riksdagsman att vara med att
klubba igenom en politik som leder till sämre villkor
för svensk industri och för svenska metallarbetare.</pre><pre>Anf.  205  LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag sitter med i någonting som heter
Delegationen för energiförsörjning i södra Sverige.
Vi får in mängder med handfasta ansökningar knutna
till den skånska myllan och till det småländska hög-
landet. Hittills har vi registrerat 2,5 TWh i energief-
fektivisering eller ökad produktion bara i södra Sve-
rige, och det är bara början.
Delegationen uppvaktas av industrier och t.o.m.
av deras anställda genom fackklubbar, för de vill att
vi skall satsa ännu mer på svenskproducerad alterna-
tiv energi.
Ola Karlsson hänvisade till LO och fackförenings-
rörelsen. Det var nästan så öronen trillade av. Om ni
moderater lärde er att använda era öron och lyssna till
fackföreningsrörelsen i andra frågor än just denna,
skulle det glädja mig.</pre><pre>Anf.  206  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Lennart Värmby har ju ett osedvanligt
frejdigt språk. För säkerhets skull vill jag vara tydlig
och säga att jag inte alls tog illa upp för de ord som
han benämnde oss kristdemokrater med.
Vi förstår ju hur ni i Vänsterpartiet vill ha't, men
var skall ni ta't?
Vänstern sitter vid regeringens bord och gör upp
om budgeten. Nyss hörde vi att socialdemokraterna
inte ville svara på frågan var pengarna skall tas. Då
kanske Lennart Värmby kan vara lite mera öppen och
ge besked.
82 % av svenska folket ställer inte upp bakom er
avvecklingsuppgörelse. Dessa människor och vi vän-
tar med spänning på besked. Vem är det som skall
betala de pengar som en snabbavveckling kostar?</pre><pre>Anf.  207  LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag börjar bakifrån. Det är inte fråga
om någon snabbavveckling. Det är snart 20 år sedan
som vi hade folkomröstning, och då kämpade vi på
samma sida av barrikaderna, Inger Strömbom och jag
och några till.
Vart pengarna skall tas? För att inte vara alltför
cynisk så här före julafton är ju den bittra sanningen
ändå den att det är småfolket som får betala. Småfol-
ket får alltid betala i slutändan. Det finns ingen om-
väg när det gäller att plocka ut pengar, men rent tek-
niskt blir det väl fråga om skattepengar.
Hur mycket? Jag vet inte, men jag tror att priset
blir bättre för varje dag som går medan vi inväntar
Regeringsrättens och juridikens hårda dom. För varje
dag som går blir Barsebäck 1 bara äldre och mindre
värt.
Inger Strömbom berömde mitt frejdiga språk. Då
kan jag som konsumentupplysning säga att jag inte
bara har ett frejdigt språk, jag står också för en frejdig
politik. Jag är faktiskt stolt över att ingå i en majoritet
som innehåller socialdemokrater, som vi och andra
kritiserade för att vara en betonghäck. Den häcken
har flyttat på sig, åt rätt håll dessutom.</pre><pre>Anf.  208  INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Nu berömmer sig Lennart Värmby av
att också stå för en frejdig politik. Då säger jag en
gång till: Var skall pengarna tas? Jag skulle gärna
vilja ha ett frejdigt svar på min fråga.
Det visste inte Lennart Värmby, utan hotar med
att det är småfolket som skall betala. Det är ingen
frejdig politik. Det är ingen ansvarskännande politik,
Lennart Värmby. Var skall pengarna tas?</pre><pre>Anf.  209  LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag trodde inte att denna kammare
hade sådana illusioner. Det är väl alltid i historien
fram till modern tid varit så att det är småfolket som
får betala. Inte minst överklassens vältrande i för
mycket lyx och annat överflöd.
När det gäller att avveckla Barsebäck och betala
en eventuell räkning till Sydkraft finns det bara en
kassaapparat, och den sitter Åsbrink på. Tack och lov
verkar han väldigt snål och mån om slantarna, så det
lär bli svårt att få ut dem. Men därifrån kommer man
att få hämta dem.
Då hoppas bara jag och Vänsterpartiet, och jag
hoppas även ni andra, att vi går med överskott. Det
sägs att vi skall göra det. Det överskottet skall räcka
till att betala inte bara det utan också statsskulder och
annat så att vi kommer på rätt bog i ekonomin och får
ännu lättare att utveckla Sverige i hållbar riktning.</pre><pre>Anf.  210  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! För att spara lite tid kan jag instämma
i föregående replikanters huvudsynpunkter på Len-
nart Värmbys anförande. Jag vill ändå tacka för detta
uppiggande om än inte särskilt upplyftande anförande
från Lennart Värmby.
Om vi tre är Björnligan - Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet - hoppas jag att Lennart
Värmby i samma anda kan acceptera smeknamnet
Kalle Anka.</pre><pre>Anf.  211  LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag kan nog acceptera att bli kallad
Kalle Anka, men jag förstår inte riktigt vad det argu-
mentet har med energiuppgörelse och annat att göra.
Eva Flyborg sade att mitt inlägg var frejdigt men
att det inte var upplyftande. Jag försökte ändå att lyfta
ögonlocken lite grann förbi 1999 och påpeka att det
är färdriktningen som är väsentlig. Jag har t.o.m.
medgett både i anförandet och replikskiftet att den
vägen som vi försöker följa tillsammans med Social-
demokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet inte är
spikrak.
Det finns en viss berättigad kritik när det gäller
bidragsgivande och annat där det inte går så heleffek-
tivt. Men det finns kontrollstationer på vägen. Nä-
ringsutskottet kommer att få all anledning att kanske
återkomma med omdisponeringar inom den liggande
energiuppgörelsen där vi vässar instrumenten så att
de blir ännu effektivare.</pre><pre>Anf.  212  WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Matz Hammarström efterlyste var en-
skilda ledamöter från andra partier står i frågan om
Polenkabeln. Jag representerar Vänsterpartiet och är
från Blekinge, och jag kommer att rösta för reserva-
tion 3. Jag anser nämligen inte heller att man kan
bygga Polenkabeln om man tar försiktighetsprincipen
på allvar.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>AU1 Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Mom. 1 (allmän inriktning av politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (c)
Förberedande votering 1:
39 för res. 2
13 för res. 3
250 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
124 för res. 1
40 för res. 2
138 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
152 för utskottet
125 för res. 1
25 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 38 v
För res. 1:     76 m, 36 kd, 13 fp
Avstod: 1 v, 12 c, 12 mp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 2 (handlingsplan om sysselsättningspolitik)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, fp)
Votering:
176 för utskottet
126 för res. 4
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  113 s, 39 v, 12 c, 12 mp
För res. 4:     1 s, 76 m, 36 kd, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 4 (arbetsmarknaden för handikappade)
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 5 (m)
Votering:
224 för utskottet
75 för res. 5
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkän-
nande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 39 v, 35 kd, 12 c, 12 fp, 12 mp
För res. 5:     75 m
Avstod: 1 kd, 1 fp
Frånvarande:    17 s, 7 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 6 (kvinnors förutsättningar att starta eget före-
tag)
1. utskottet
2. res. 8 (kd, c, fp)
Votering:
242 för utskottet
60 för res. 8
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 76 m, 39 v, 1 kd, 12 mp
För res. 8:     35 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 27 (uppföljning av arbetspraktik)
1. utskottet
2. res. 20 (kd, c, fp)
Votering:
241 för utskottet
61 för res. 20
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 76 m, 39 v, 12 mp
För res. 20:    36 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 30 (utredning om det statliga stödet vid kom-
munal utvecklingsgaranti)
1. utskottet
2. res. 22 (v)
Votering:
260 för utskottet
40 för res. 22
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 75 m, 36 kd, 12 c, 13 fp, 12 mp
För res. 22:    1 m, 39 v
Frånvarande:    19 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 38 (friår m.m.)
1. utskottet
2. res. 27 (kd)
3. res. 28 (mp)
Förberedande votering:
37 för res. 27
13 för res. 28
250 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 27.
Huvudvotering:
176 för utskottet
36 för res. 27
90 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 39 v, 10 c, 13 fp
För res. 27:    36 kd
Avstod: 76 m, 2 c, 12 mp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 49 (anslag på utgiftsområde 14 för 1999)
1. utskottet
2. res. 34 (c)
Votering:
174 för utskottet
13 för res. 34
114 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 39 v, 8 kd, 1 fp, 12 mp
För res. 34:    1 kd, 12 c
Avstod: 75 m, 27 kd, 12 fp
Frånvarande:    17 s, 7 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>NU1 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Mom. 1 (mål)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
Votering:
177 för utskottet
125 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 39 v, 12 c, 12 mp
För res. 1:     76 m, 36 kd, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 2 (anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Nä-
ringsliv)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
171 för utskottet
12 för res. 2
118 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 1 m, 39 v, 6 kd, 8 c, 3 fp
För res. 2:     12 mp
Avstod: 75 m, 30 kd, 3 c, 10 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 4 v, 6 kd, 7 c, 4 fp, 4 mp
Tredje vice talman Rose-Marie Frebran (kd) anmälde
att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.</pre><pre>Mom. 3 (Patent- och registreringsverkets handlägg-
ningstider)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
136 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 38 v, 12 mp
För res. 3:     75 m, 36 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 7 m, 5 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 4 (exportfrämjande verksamhet)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
136 för res. 4
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 38 v, 12 mp
För res. 4:     76 m, 36 kd, 11 c, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 5 v, 6 kd, 7 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 5 (Assi Domän AB)
Proposition ställdes först beträffande utskottets hem-
ställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottets hemställan
2. hemställan i res. 6 (fp)
3. hemställan i res. 7 (mp)
Förberedande votering:
13 för res. 6
13 för res. 7
275 avstod
48 frånvarande
Andre vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Andre vice talmannen anmodade Carlinge Wisberg
(v) och Marianne Andersson (c) att fungera som kon-
trollanter vid lottningen samt Sylvia Lindgren (s) att
förrätta lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett ja och kammaren
hade således antagit res. 6.
Huvudvotering:
248 för utskottet
13 för res. 6
39 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  113 s, 74 m, 37 v, 12 kd, 12 c
För res. 6:     13 fp
Avstod: 1 s, 2 m, 24 kd, 12 mp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 5 (m, kd).
163 för utskottet
111 för res. 5
26 avstod
49 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 37 v, 12 c,
För res. 6:     76 m, 35 kd
Avstod: 1 kd, 13 fp, 12 mp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>NU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Mom. 1 (stödområdesfrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
163 för utskottet
137 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 37 v, 12 mp
För res. 1:     76 m, 36 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 2 (fasta resurser till Folkrörelserådet m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
249 för utskottet
37 för res. 2
13 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  113 s, 74 m, 37 v, 3 c, 10 fp, 12 mp
För res. 2:     1 m, 36 kd
Avstod: 1 m, 9 c, 3 fp
Frånvarande:    18 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 5 (anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regio-
nal utjämning och utveckling)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
159 för utskottet
13 för res. 3
128 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 36 v, 8 c, 1 fp
För res. 3:     1 v, 12 mp
Avstod: 76 m, 36 kd, 4 c, 12 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>NU3 Utgiftsområde 21 Energi
Mom. 1 (lagen om kärnkraftens avveckling)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
Votering:
175 för utskottet
125 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 37 v, 12 c, 12 mp
För res. 1:     76 m, 36 kd, 13 fp
Frånvarande:    17 s, 6 m, 6 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 2 (ersättning för avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion</pre><pre>Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>Mom. 4 (Affärsverket svenska kraftnät)
1. utskottet
2. res. 3 (c, mp)
Votering:
268 för utskottet
29 för res. 3
4 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 76 m, 30 v, 35 kd, 13 fp
För res. 3:     4 v, 1 kd, 12 c, 12 mp
Avstod: 4 v
Frånvarande:    17 s, 6 m, 5 v, 6 kd, 6 c, 4 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 5 (landsbygdens elektrifiering)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, c, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion</pre><pre>13 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
1998/99:36 Vapenregister
1998/99:38 Staten och trossamfunden - Begrav-
ningsverksamheten, kulturminnena, personalen,
avgiftsbetalningen, m.m.</pre><pre>Skrivelse
1998/99:33 Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred</pre><pre>14 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 17 december</pre><pre>1998/99:85 av Sten Andersson (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Ombildning av hyresfastigheter till bostadsrätter
1998/99:86 av Roland Larsson (s) till näringsminis-
tern
Åtgärder för tillväxt i Stockholm</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 januari
1999.</pre><pre>15 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 17 december</pre><pre>1998/99:195 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi-
nistern
Örebro universitet
1998/99:196 av Anders Ygeman (s) till näringsminis-
tern
Priser på internationella tågresor
1998/99:197 av Bertil Persson (m) till utbildningsmi-
nistern
Sjöfartsutbildning
1998/99:198 av Bertil Persson (m) till näringsminis-
tern
Utflyttning av företag
1998/99:199 av Tullia von Sydow (s) till socialmi-
nistern
Seniorboende
1998/99:200 av Tullia von Sydow (s) till socialmi-
nistern
Hälsoundersökning för äldre
1998/99:201 av Tullia von Sydow (s) till näringsmi-
nistern
Åtgärder mot åldersdiskriminering
1998/99:202 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
näringsministern
Statens regionalpolitiska ansvar
1998/99:203 av Camilla Dahlin-Andersson (fp) till
kulturministern
Millenniumfirandet
1998/99:204 av Camilla Dahlin-Andersson (fp) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Friskolorna</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 19 januari 1999.</pre><pre>16 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 16 december</pre><pre>1998/99:128 av Mats Odell (kd) till finansministern
Det statliga utgiftstaket för år 1998
1998/99:180 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Rätt till sjukpenning</pre><pre>den 17 december</pre><pre>1998/99:167 av Thomas Julin (mp) till utbildnings-
ministern
Specialistutbildningar inom vården
1998/99:172 av Inger Strömbom (kd) till näringsmi-
nistern
Kunskapslyftet och företagandet
1998/99:181 av Jonas Ringqvist (v) till utbildnings-
ministern
Teckenspråksutbildningen i Vänersborg</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 januari 1999.</pre><pre>17 §  Kammaren åtskildes kl. 21.28.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 9 § anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 66 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 100 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 154
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.58 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre><pre>Innehållsförteckning</pre><pre>1 §  Justering av protokoll     1</pre><pre>2 §  Anmälan om kompletteringsval till arbetsmarknadsutskottet  1</pre><pre>3 §  Meddelande om val  1</pre><pre>4 §  Anmälan om fördröjda svar på interpellationer      1</pre><pre>5 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från
Europeiska kommissionen 1</pre><pre>6 §  Hänvisning av ärenden till utskott 2</pre><pre>7 §  Förnyad bordläggning       2</pre><pre>8 §  Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den
16 december     2</pre><pre>SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg      2</pre><pre>Meddelande om samlad votering   2</pre><pre>9 §  Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt arbetsmarknad
och arbetsliv   2</pre><pre>Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU1 2</pre><pre>Anf.  1  KENT OLSSON (m)        2</pre><pre>Anf.  2  HANS ANDERSSON (v)     4</pre><pre>Anf.  3  KENT OLSSON (m) replik 7</pre><pre>Anf.  4  HANS ANDERSSON (v) replik      7</pre><pre>Anf.  5  KENT OLSSON (m) replik 7</pre><pre>Anf.  6  HANS ANDERSSON (v) replik      7</pre><pre>Anf.  7  STEFAN ATTEFALL (kd)   8</pre><pre>Anf.  8  HANS ANDERSSON (v) replik      9</pre><pre>Anf.  9  STEFAN ATTEFALL (kd) replik    10</pre><pre>Anf.  10  HANS ANDERSSON (v) replik     10</pre><pre>Anf.  11  STEFAN ATTEFALL (kd) replik   11</pre><pre>Anf.  12  MARGARETA ANDERSSON (c)       11</pre><pre>Anf.  13  HANS ANDERSSON (v) replik     13</pre><pre>Anf.  14  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        13</pre><pre>Anf.  15  HANS ANDERSSON (v) replik     13</pre><pre>Anf.  16  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        13</pre><pre>Anf.  17  ELVER JONSSON (fp)    14</pre><pre>Anf.  18  HANS ANDERSSON (v) replik     16</pre><pre>Anf.  19  ELVER JONSSON (fp) replik     17</pre><pre>Anf.  20  HANS ANDERSSON (v) replik     17</pre><pre>Anf.  21  ELVER JONSSON (fp) replik     17</pre><pre>Anf.  22  BARBRO JOHANSSON (mp) 17</pre><pre>Anf.  23  STEFAN ATTEFALL (kd) replik   19</pre><pre>Anf.  24  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  19</pre><pre>Anf.  25  STEFAN ATTEFALL (kd) replik   20</pre><pre>Anf.  26  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  20</pre><pre>Anf.  27  ELVER JONSSON (fp) replik     20</pre><pre>Anf.  28  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  20</pre><pre>Anf.  29  ELVER JONSSON (fp) replik     21</pre><pre>Anf.  30  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  21</pre><pre>Anf.  31  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        21</pre><pre>Anf.  32  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  21</pre><pre>Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        21</pre><pre>Anf.  34  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  21</pre><pre>Anf.  35  KENT OLSSON (m) replik        22</pre><pre>Anf.  36  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  22</pre><pre>Anf.  37  KENT OLSSON (m) replik        22</pre><pre>Anf.  38  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  22</pre><pre>Anf.  39  JOHNNY AHLQVIST (s)   23</pre><pre>Anf.  40  STEFAN ATTEFALL (kd) replik   25</pre><pre>Anf.  41  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    25</pre><pre>Anf.  42  STEFAN ATTEFALL (kd) replik   26</pre><pre>Anf.  43  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    26</pre><pre>Anf.  44  KENT OLSSON (m) replik        27</pre><pre>Anf.  45  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    27</pre><pre>Anf.  46  KENT OLSSON (m) replik        27</pre><pre>Anf.  47  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    28</pre><pre>Anf.  48  ELVER JONSSON (fp) replik     28</pre><pre>Anf.  49  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    28</pre><pre>Anf.  50  ELVER JONSSON (fp) replik     29</pre><pre>Anf.  51  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    29</pre><pre>Anf.  52  HANS ANDERSSON (v) replik     29</pre><pre>Anf.  53  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    30</pre><pre>Anf.  54  HANS ANDERSSON (v) replik     30</pre><pre>Anf.  55  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    30</pre><pre>Anf.  56  BARBRO JOHANSSON (mp) replik  31</pre><pre>Anf.  57  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    31</pre><pre>Anf.  58  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        31</pre><pre>Anf.  59  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    31</pre><pre>Anf.  60  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        32</pre><pre>Anf.  61  HENRIK WESTMAN (m)    32</pre><pre>Anf.  62  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    33</pre><pre>Anf.  63  HENRIK WESTMAN (m) replik     34</pre><pre>Anf.  64  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    34</pre><pre>Anf.  65  CAMILLA SKÖLD (v)     34</pre><pre>Anf.  66  MARIA LARSSON (kd)    35</pre><pre>Anf.  67  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    37</pre><pre>Anf.  68  MARIA LARSSON (kd) replik     37</pre><pre>Anf.  69  RUNAR PATRIKSSON (fp) 37</pre><pre>Anf.  70  MAGNUS JACOBSSON (kd) 38</pre><pre>Anf.  71  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    39</pre><pre>Anf.  72  MAGNUS JACOBSSON (kd) replik  39</pre><pre>Anf.  73  JOHNNY AHLQVIST (s) replik    39</pre><pre>Anf.  74  MAGNUS JACOBSSON (kd) replik  40</pre><pre>Anf.  75  HANS ANDERSSON (v) replik     40</pre><pre>Anf.  76  MAGNUS JACOBSSON (kd) replik  40</pre><pre>Anf.  77  HANS ANDERSSON (v) replik     41</pre><pre>Anf.  78  MAGNUS JACOBSSON (kd) replik  41</pre><pre>Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v)       41</pre><pre>Anf.  80  EWA LARSSON (mp)      42</pre><pre>Anf.  81  MARIA LARSSON (kd) replik     43</pre><pre>Anf.  82  EWA LARSSON (mp) replik       44</pre><pre>Anf.  83  MARIA LARSSON (kd) replik     44</pre><pre>Anf.  84  EWA LARSSON (mp) replik       44</pre><pre>Anf.  85  CARL ERIK HEDLUND (m) 44</pre><pre>Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp) 45</pre><pre>Anf.  87  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        45</pre><pre>Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik  46</pre><pre>Anf.  89  MARGARETA ANDERSSON (c) replik        46</pre><pre>Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik  46</pre><pre>Anf.  91  HANS KARLSSON (s)     46</pre><pre>Anf.  92  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik  46</pre><pre>Anf.  93  HANS KARLSSON (s) replik      47</pre><pre>Anf.  94  HELENA BARGHOLTZ (fp) replik  47</pre><pre>Anf.  95  HANS KARLSSON (s) replik      47</pre><pre>(Beslut fattades efter 12 §.)   47</pre><pre>10 §  Näringsliv        47</pre><pre>Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU1        47</pre><pre>Anf.  96  PER WESTERBERG (m)    47</pre><pre>Anf.  97  MIKAEL OSCARSSON (kd) 49</pre><pre>Anf.  98  ÅKE SANDSTRÖM (c)     50</pre><pre>Anf.  99  EVA FLYBORG (fp)      51</pre><pre>Anf.  100  MATZ HAMMARSTRÖM (mp)        53</pre><pre>Anf.  101  PER WESTERBERG (m) replik    54</pre><pre>Anf.  102  EVA FLYBORG (fp) replik      55</pre><pre>Anf.  103  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 55</pre><pre>Anf.  104  EVA FLYBORG (fp) replik      55</pre><pre>Anf.  105  SYLVIA LINDGREN (s)  55</pre><pre>Anf.  106  PER WESTERBERG (m) replik    57</pre><pre>Anf.  107  SYLVIA LINDGREN (s) replik   57</pre><pre>Anf.  108  PER WESTERBERG (m) replik    57</pre><pre>Anf.  109  SYLVIA LINDGREN (s) replik   58</pre><pre>Anf.  110  EVA FLYBORG (fp) replik      58</pre><pre>Anf.  111  SYLVIA LINDGREN (s) replik   58</pre><pre>Anf.  112  EVA FLYBORG (fp) replik      58</pre><pre>Anf.  113  SYLVIA LINDGREN (s) replik   59</pre><pre>Anf.  114  MIKAEL OSCARSSON (kd) replik 59</pre><pre>Anf.  115  SYLVIA LINDGREN (s) replik   59</pre><pre>Anf.  116  MIKAEL OSCARSSON (kd) replik 59</pre><pre>Anf.  117  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 59</pre><pre>Anf.  118  SYLVIA LINDGREN (s) replik   59</pre><pre>Anf.  119  MATZ HAMMRSTRÖM (mp) replik  59</pre><pre>Anf.  120  SYLVIA LINDGREN (s) replik   59</pre><pre>Anf.  121  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik     59</pre><pre>Anf.  122  SYLVIA LINDGREN (s) replik   60</pre><pre>Anf.  123  LENNART BEIJER (v)   60</pre><pre>Anf.  124  PER WESTERBERG (m) replik    61</pre><pre>Anf.  125  LENNART BEIJER  (v) replik   61</pre><pre>Anf.  126  PER WESTERBERG (m) replik    61</pre><pre>Anf.  127  LENNART BEIJER (v) replik    62</pre><pre>Anf.  128  MIKAEL OSCARSSON (kd) replik 62</pre><pre>Anf.  129  LENNART BEIJER (v) replik    62</pre><pre>Anf.  130  MIKAEL OSCARSSON (kd) replik 62</pre><pre>Anf.  131  LENNART BEIJER (v) replik    62</pre><pre>Anf.  132  LENNART GUSTAVSSON (v)       62</pre><pre>Anf.  133  INGER STRÖMBOM (kd)  63</pre><pre>Anf.  134  EVA FLYBORG  (fp) replik     64</pre><pre>Anf.  135  INGER STRÖMBOM (kd) replik   64</pre><pre>Anf.  136  EVA FLYBORG  (fp) replik     64</pre><pre>Anf.  137  KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)  64</pre><pre>Anf.  138  EVA FLYBORG (fp)replik       65</pre><pre>Anf.  139  KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik   65</pre><pre>Anf.  140  EVA FLYBORG (fp) replik      65</pre><pre>Anf.  141  KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik   65</pre><pre>Anf.  142  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)      65</pre><pre>Anf.  143  PER WESTERBERG (m) replik    66</pre><pre>Anf.  144  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) replik       66</pre><pre>Anf.  145  PER WESTERBERG (m) replik    66</pre><pre>Anf.  146  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) replik       67</pre><pre>Anf.  147  PER WESTERBERG (m)   67</pre><pre>Anf.  148  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)      67</pre><pre>Anf.  149  PER WESTERBERG (m)   67</pre><pre>Anf.  150  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)      68</pre><pre>Anf.  151  PER WESTERBERG (m)   68</pre><pre>(Beslut fattades efter 12 §.)   68</pre><pre>11 §  Regional utjämning och utveckling 68</pre><pre>Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU2        68</pre><pre>Anf.  152  OLA SUNDELL (m)      68</pre><pre>Anf.  153  HARALD BERGSTRÖM (kd)        69</pre><pre>Anf.  154  ÅKE SANDSTRÖM (c)    70</pre><pre>Anf.  155  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) 72</pre><pre>Anf.  156  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik     73</pre><pre>Anf.  157  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik  73</pre><pre>Anf.  158  MATZ HAMMARSTRÖM (mp)        73</pre><pre>Anf.  159  REYNOLDH FURUSTRAND (s)      74</pre><pre>Anf.  160  HARALD BERGSTRÖM (kd) replik 75</pre><pre>Anf.  161  REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik       75</pre><pre>Anf.  162  HARALD BERGSTRÖM (kd) replik 75</pre><pre>Anf.  163  REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik       75</pre><pre>Anf.  164  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik  76</pre><pre>Anf.  165  REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik       76</pre><pre>Anf.  166  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik  76</pre><pre>Anf.  167  OLA SUNDELL (m) replik       76</pre><pre>Anf.  168  REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik       76</pre><pre>Anf.  169  OLA SUNDELL (m) replik       76</pre><pre>Anf.  170  REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik       77</pre><pre>Anf.  171  GUNILLA WAHLÉN (v)   77</pre><pre>Anf.  172  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik     78</pre><pre>Anf.  173  GUNILLA WAHLÉN (v) replik    78</pre><pre>(Beslut fattades efter 12 §.)   78</pre><pre>Ajournering     78</pre><pre>Återupptagna förhandlingar      78</pre><pre>12 §   Energi   78</pre><pre>Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU3        79</pre><pre>Anf.  174  OLA KARLSSON (m)     79</pre><pre>Anf.  175  INGER STRÖMBOM (kd)  80</pre><pre>Anf.  176  ÅKE SANDSTRÖM (c)    81</pre><pre>Anf.  177  OLA KARLSSON (m) replik      81</pre><pre>Anf.  178  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik     81</pre><pre>Anf.  179  OLA KARLSSON (m) replik      81</pre><pre>Anf.  180  INGER STRÖMBOM (kd) replik   82</pre><pre>Anf.  181  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik     82</pre><pre>Anf.  182  EVA FLYBORG (fp)     82</pre><pre>Anf.  183  MATZ HAMMARSTRÖM (mp)        83</pre><pre>Anf.  184  OLA KARLSSON (m) replik      84</pre><pre>Anf.  185  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 84</pre><pre>Anf.  186  OLA KARLSSON (m) replik      84</pre><pre>Anf.  187  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 85</pre><pre>Anf.  188  INGER STRÖMBOM (kd) replik   85</pre><pre>Anf.  189  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 85</pre><pre>Anf.  190  INGER STRÖMBOM (kd) replik   85</pre><pre>Anf.  191  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) replik 85</pre><pre>Anf.  192  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)    85</pre><pre>Anf.  193  OLA KARLSSON (m) replik      86</pre><pre>Anf.  194  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s) replik     86</pre><pre>Anf.  195  OLA KARLSSON (m) replik      87</pre><pre>Anf.  196  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s) replik     87</pre><pre>Anf.  197  INGER STRÖMBOM (kd) replik   87</pre><pre>Anf.  198  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s) replik     87</pre><pre>Anf.  199  INGER STRÖMBOM (kd) replik   87</pre><pre>Anf.  200  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s) replik     87</pre><pre>Anf.  201  LENNART VÄRMBY (v)   88</pre><pre>Anf.  202  OLA KARLSSON (m) replik      89</pre><pre>Anf.  203  LENNART VÄRMBY (v) replik    90</pre><pre>Anf.  204  OLA KARLSSON (m) replik      90</pre><pre>Anf.  205  LENNART VÄRMBY (v) replik    90</pre><pre>Anf.  206  INGER STRÖMBOM (kd) replik   90</pre><pre>Anf.  207  LENNART VÄRMBY (v) replik    90</pre><pre>Anf.  208  INGER STRÖMBOM (kd) replik   91</pre><pre>Anf.  209  LENNART VÄRMBY (v) replik    91</pre><pre>Anf.  210  EVA FLYBORG (fp) replik      91</pre><pre>Anf.  211  LENNART VÄRMBY (v) replik    91</pre><pre>Anf.  212  WILLY SÖDERDAHL (v)  91</pre><pre>Beslut  91</pre><pre>AU1 Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv      91</pre><pre>NU1 Utgiftsområde 24 Näringsliv 92</pre><pre>NU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling  93</pre><pre>NU3 Utgiftsområde 21 Energi     94</pre><pre>13 §  Bordläggning      94</pre><pre>14 §  Anmälan om interpellationer       94</pre><pre>15 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar     94</pre><pre>16 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor      95</pre><pre>17 §  Kammaren åtskildes kl. 21.28.     95</pre>