
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1998/99:34</div>
<div class="sidhuvud_datum">Fredagen den 11 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 18.52</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>---------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Beslut om sista dag för avlämnande av
propositioner</pre><pre>I enlighet med 3 kap. 3 § riksdagsordningen före-
slog talmannen att propositioner som regeringen
avsåg skulle behandlas vid innevarande riksmöte och
för vilka särskild tidpunkt inte var föreskriven skulle
avlämnas senast onsdagen den 10 mars 1999.</pre><pre>Kammaren biföll detta förslag.</pre><pre>2 §  Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Proposition
1998/99:44 till lagutskottet</pre><pre>Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
fredagen den 22 januari 1999.</pre><pre>3 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkanden 1998/99:FiU2 -FiU5
Konstitutionsutskottets betänkanden 1998/99:KU1
och KU14</pre><pre>4 §  Beslut rörande utskottsbetänkande som
slutdebatterats den 10 december</pre><pre>
FöU1 Totalförsvarets budget för 1999
Mom. 1 (anslagsförordningen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
3. res. 2 (c, fp)
Förberedande votering:
110 för res. 1
24 för res. 2
164 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
166 för utskottet
110 för res. 1
24 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  113 s, 39 v, 14 mp
För res. 1:     73 m, 37 kd
Avstod: 15 c, 9 fp
Frånvarande:    18 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 8 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 4 (den säkerhets- och försvarspolitiska kon-
trollstationen)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
176 för utskottet
49 för res. 6
75 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 2 m, 4 v, 37 kd, 14 c, 8 fp
För res. 6:     35 v, 14 mp
Avstod: 2 s, 71 m, 1 c, 1 fp
Frånvarande:    18 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 8 fp, 2 mp
Nalin Baksi (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men
markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>5 §  Kommunikationer</pre><pre>Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU1
Utgiftsområde 22 Kommunikationer (prop. 1998/99:1
delvis)</pre><pre>Anf.  1  PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! I början av det här seklet var vi alla
besjälade av att bygga upp Sverige och att modernise-
ra Sverige. Då orkade vi med det vi inte gör i dag. I
det då fattiga Sverige satsade vi på att bygga järnvä-
gar och vägar. I dag sker alla dessa beslut under vån-
da. Det är lättare att skicka ut Perssonpengar till då-
ligt skötta kommuner och landsting än att satsa i en
framtidsinriktad infrastruktur.
Det svenska samhällets investeringar i järnvägar,
vägar och luftfart har för den socialdemokratiska
regeringen alltmer blivit en restpost - en restpost
sedan allt annat klarats av. Den socialdemokratiska
regeringen inser uppenbarligen inte hur viktigt det är
att investera och underhålla det anläggningskapital
som är så viktigt för samhällsutvecklingen, för till-
växten, för sysselsättningen och för att lägga grunden
till en framtid i Sverige.
Tre partier i den svenska riksdagen, Moderaterna,
Socialdemokraterna och Folkpartiet, har i decennier
varit övertygade om att den ekonomiska tillväxten,
där investeringar i infrastruktur likaväl som investe-
ringar i ny teknik och forskning ingått som en viktig
del, varit en av grundvalarna för en fortsatt utveckling
av det svenska välfärdssamhället.
Jag måste därför - inte av elakhet eller av ironi
utan med vemod - konstatera att Socialdemokraterna
under senare tid alltmer kommit att driva en politik
som inte befrämjar den tillväxt som Sverige så väl
behöver för att klara sig i ett allt hårdare internatio-
nellt klimat.
Det går inte att få fart på Sverige, om socialdemo-
kraterna samarbetar med kommunister och miljöpar-
tister. Det förvånar mig att ett socialdemokratiskt
parti, som i decennier i politik och på arbetsplatser
bekämpat kommunismen, nu enbart för att behålla
regeringsmakten sätter sig och utövar denna makt på
kommunisternas villkor.
Det finns mycket lite av gott att vänta sig av den
politiken.
Politiken måste enligt vår moderata övertygelse
vara inriktad på tillväxt. Investeringar i vägar, järnvä-
gar och flyg är viktiga inslag i en näringspolitik som
gör Sverige attraktivt att investera i och att driva
verksamhet i.
Investeringar i vägar, järnvägar och flyg är också
viktiga för att vårt näringsliv skall kunna uppnå så
låga transportkostnader att det långa avståndet till
marknaden inte utestänger eller försvårar från att
konkurrera med de företag som redan finns på mark-
naden och inte har de långa avståndens belastning.
Men det är inte bara varor utan också personer
som skall förflyttas. Det måste vara komfortabelt att
resa. Det måste vara smidigt att resa. Det får inte ta
onödigt lång tid att färdas från en ort till en annan.
Skall vi behålla våra företag och deras huvud-
kontor måste kommunikationerna, vid sidan av en rad
andra faktorer, fungera väl. Det är därför vi moderater
upplever det som angeläget att satsa på goda och
snabba kommunikationer. Vi kan inte som regerings-
alliansen med kommunister och miljöparti motsätta
oss en expansion på flygområdet.
Fru talman! Hur har då kommunikationsfrågorna
- trafikpolitiken - hanterats i den budget för 1999
som vi nu skall ta ställning till i riksdagen?
På vägområdet ville socialdemokraterna före valet
anslå 500 miljoner kronor mer än i den budget som
socialdemokraterna presenterade efter valet.
Regeringens förslag att nu frysa 500 miljoner kro-
nor på vägområdet innebär i princip att inga nya väg-
projekt kan sättas i gång. Man kommer inom Vägver-
ket bara att kunna avsluta de pågående arbetena. Det
är med andra ord i princip investeringsstopp på vä-
gområdet. Detta är en oklok politik som leder till en
suboptimering av den tillgängliga kapaciteten som
Vägverket står för.
Vi moderater anser det vara synnerligen angeläget
att investeringar i vägnätet över tiden hålls på en
jämn och god nivå samt att vägunderhållet inte efter-
sätts. Ryckighet är ett slöseri med pengar och resur-
ser.
Trafikmängd, framkomlighet och slitage bör mera
än det tillfälliga statsfinansiella läget vara vägledande
för investeringar och underhåll.
Vi moderater kan inte ställa upp på att det svenska
vägnätet är färdigbyggt. Den socialdemokratiska
regeringen gör detta genom sitt regeringssamarbete
med kommunister och miljöparti.
Kommunisterna vill dra ned på anslagen till vä-
garna. Miljöpartiet vill t.o.m. gå så långt som att
sänka anslagen med 80 %. Men dessa partier vill av
kända skäl inte dra den fulla och omedelbara konsek-
vensen av vad de vill, ty i så fall skulle de yrka avslag
på regeringens förslag redan för budgetåret 1999. I
stället uttrycker de i hotande ordalag att de i budgeten
för år 2000 förväntar sig att regeringen kommer att
ställa upp på deras krav på stora nedskärningar på
vägområdet. Denna politik vore förödande för Sveri-
ge.
Vi moderater förstår inte att regeringen vill driva
en vägpolitik i Sverige som gör det svårare och dyra-
re att ta sig fram med bil - det av det svenska folket
mest uppskattade sättet att förflytta sig.
Vi moderater förstår inte hur man vill driva en
vägpolitik, som fördyrar och försvårar den svenska
industrins råvaruförsörjning. Bärigheten på många av
våra vägar är undermålig. Men tillräckligt med peng-
ar för att förbättra bärigheten vill man inte bjuda på
från regeringens sida.
Vi moderater vill driva en vägpolitik som gör att
alla skall kunna utnyttja de speciella fördelar som
vägnätet erbjuder. Ett bra vägnät leder till att person-
trafiken i form av restider förkortas, att snabba va-
rutransporter från dörr till dörr underlättas och att
enskilda bilägare slipper att drabbas av onödiga och
ökade underhållskostnader.
Vi moderater vill anslå 335 miljoner kronor mer
än regeringen för upprustning inte bara av det all-
männa vägnätet utan också av de enskilda vägar som
människor i glesbygd och det enskilda skogsbruket är
så beroende av.
Vi upplever det som viktigt att de som bor i gles-
bygden har bra kommunikationer. Därför är Centerns
förslag till indragning av hela anslaget för stöd till
kommunala flygplatser på 105 miljoner kronor lite
förvånande.
Vad gäller järnvägarna tror vi moderater på en
successiv utbyggnad. Banverket kan genom att höja
sina banavgifter driva på en ökad effektivisering och
en ökad konkurrens mellan olika trafikslag som i sin
tur kan leda till att kapital kan frigöras för investe-
ringar utan att skattemedel behöver tas i anspråk i så
stor utsträckning som regeringen vill.
Fru talman! I detta sammanhang är det på sin plats
att kommentera den högaktuella Hallandsåsen. En
tunnel genom Hallandsåsen är en förutsättning för att
Västkustbanan, som är så viktig för både person- och
godstransporter, skall kunna blir ett konkurrenskraf-
tigt alternativ till vägen.
Jag tror att vi med tillgänglig teknik baserad på
redan gjorda bittra erfarenheter och med beaktande av
hårda miljökrav kan bygga en tunnel genom Hal-
landsåsen inom samhällsekonomiskt försvarbara
ramar.
Slutförs inte projektet nu är jag övertygad om att
starka krav i framtiden kommer att växa fram på en
modern och rationell dubbelspårig Västkustbana där
en tunnel genom Hallandsåsen är en nödvändig kom-
ponent.
Den socialdemokratiska sjöfartspolitiken, som i
det närmaste höll på att haverera för några veckor
sedan, har av en djupt chockad regering fått en myck-
et otillfredsställande lösning som inte på sikt utan
betydande och successivt stegrad statlig subventione-
ring kan förhindra en fortsatt utflaggning av svenska
fartyg.
Fru talman! Detta avsnitt kommer Tom Heyman
med sina mycket djupa insikter och egna praktiska
erfarenheter av internationell sjöfart om en stund att
behandla.
På postens område motsätter vi oss att staten med
skattepengar skall subventionera Posten för en rik-
stäckande betalnings- och kassaservice. Ny teknik
och andra aktörer ute i landet kan med all sannolikhet
åta sig att ombesörja detta arbete. Det är därför enligt
moderat uppfattning angeläget att Posten ser över sin
betalnings- och kassaservice och försöker finna andra
mer rationella och mer konsumentvänliga lösningar.
Det är inte bara banker och läkemedelsföretag
med statligt ägande och den svenskflaggade handels-
flottan som flyttar verksamhet utomlands för att de
näringspolitiska förutsättningarna är bättre i andra
länder i Europa än i Sverige.
Det har visat sig att de svenska åkerierna - även
det på grund av en missriktad ekonomisk politik och
en diskriminerande skattelagstiftning - tvingas ut-
omlands för att klara konkurrensen med de utländska
åkerierna, som nu har rätt att verka i Sverige.
Det behövs en trafik- och näringspolitik, som gör
det möjligt för svenska åkerier - utan att flytta ut - att
driva en lönsam och konkurrenskraftig verksamhet
från baser i Sverige. Det går inte att som Sverige ha
världens högsta inkomstskatter och arbetsgivaravgif-
ter. Det går inte att som Sverige ha världens högsta
energiskatter och fordonsskatter och tro att detta
förstärker den svenska åkerinäringens konkurrens-
kraft.
Vad beträffar de svenska åkerierna med omfattan-
de utlandstrafik finns det inte tid för en tvehågsen
regering att krypa bakom utredningar. Här krävs
omedelbara åtgärder. Det är bråttom.
Fru talman! Det går inte att när trafikpolitiken
diskuteras i ett vidare ekonomiskt sammanhang gå
förbi Stockholms trafikproblem. Den stora inflytt-
ningen till Stockholmsregionen - uppemot en kvarts
miljon per tioårsperiod - skapar allt allvarligare stopp
i trafikflödet. Stockholm kommer om inte krafttag tas
i form av investeringar i nya genomfarts- och förbi-
fartsleder att plågas av sämre miljö, stora parkerings-
bekymmer och stora trafikstockningar.
Kraftfulla initiativ måste tas för att komma till
rätta med problemen. Det är oklokt att skjuta proble-
men på framtiden. Ett finansiellt utrymme måste
skapas för att bygga bort friktionerna. Det ligger i
nationens intresse att Stockholms trafikproblem löses.
Detta är inte bara en fråga för dem som bor i Stock-
holm.
Brutna löften och överenskommelser under gång-
na år - oberoende av vilka som brutit dessa löften -
får inte lägga hinder i vägen för en framåtsyftande,
snabb och inte minst klok omdaning av väg- och
järnvägstrafiken i Stockholmsregionen.
Slutligen vill jag ta upp taxfreefrågan. Under se-
nare tid har vi fått belägg för att en del färjeförbindel-
ser kommer att läggas ned när taxfreeförsäljningen
upphör. Ett stort antal arbetstillfällen försvinner,
godsflödet kommer att förändras, biljettpriser och
frakttaxor kommer att höjas och ett av det svenska
folket uppskattat resande försvinner.
Den socialdemokratiska regeringen har varit syn-
nerligen passiv, trots att den länge varit medveten om
konsekvenserna för Sverige. Det är först nu, när de
stora länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien
börjar ge uttryck för ett uppskov på fem år, som den
svenska statsministern har börjat röra sig i rätt rikt-
ning. Det är väsentligt att ett sådant uppskov kommer
till stånd och att uppskovet omfattar en så lång period
som fem år. Därmed skulle färjetrafiken på många
ställen i Sverige kunna upprätthållas på en acceptabel
nivå.
Tyvärr påverkas inte våra förbindelser med Got-
land, som inte har rätt till taxfree. Jag vill gärna ställa
frågan: Skulle inte subventioneringen av Gotlandstra-
fiken med skattemedel kunna nedbringas, ja, kanske
t.o.m. slopas, om exempelvis skattefri proviantering
började tillämpas för båttrafiken mellan Gotland och
fastlandet? Skulle inte en skattefri proviantering vara
positiv för utvecklingen av Gotland? Frågan är värd
ett närmare studium, fru talman.
Med detta vill jag yrka bifall till den moderata tra-
fikpolitiken och därmed till reservation nr 8.</pre><pre>Anf.  2  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Utgångspunkten för Vänsterpartiets
ställningstagande i transportfrågor är det principbe-
slut för trafiken som riksdagen fattade efter Kommu-
nikationskommitténs arbete. Det som är nytt med
detta trafikpolitiska beslut jämfört med dess före-
gångare är begreppet hållbar utveckling. Att trans-
portpolitiken skall motverka regional obalans och
underlätta för näringslivets behov m.m. finns med
redan i tidigare trafikpolitiska beslut. Dessa allmänna
krav på vilka funktioner transporterna skall fylla
tycker Vänsterpartiet är rimliga.
Vad gäller begreppet hållbar utveckling krävs en
precisering av vad som avses. Har begreppet inget
definierat innehåll fyller det ingen funktion. Ingen jag
har träffat säger sig vara för en ohållbar utveckling.
En tämligen allmänt vedertagen definition av begrep-
pet är att den pågående utvecklingen inte får inskrän-
ka på kommande generationers möjligheter att få sina
behov tillgodosedda.
Vägtrafiken i Sverige i dag är till 99 % beroende
av fossila bränslen. Fossila bränslen är inte förnybara,
så här krävs en gigantisk omställning.
Luftföroreningarna från trafiken leder till konsek-
venser som inte är hållbara i längden. Halterna av
marknära ozon - det skall inte förväxlas med hög-
höjdsozonet som det som bekant råder brist på -
överskrider i dag Världshälsoorganisationens normer
i stora delar av Sverige. Episoder med höga halter av
marknära ozon uppstår när fordonsavgaser kombine-
ras med solljus. Marknära ozon vållar huvudvärk,
luftvägsbesvär och skördeskador. Även dieselavga-
serna ökar i omfattning och är enligt färska forsk-
ningsresultat väsentligt mer cancerogena än vad som
ansetts vara fallet tidigare.
Transporterna är den största anledningen till att
Sverige inte lyckats minska sitt bidrag till växthusga-
serna i den omfattning som vi har krävt att andra
länder skall göra. Detta faktum är pinsamt med tanke
på vilken aktiv roll Sverige spelade när klimatkon-
ventionen kom till stånd 1992.
Den här uppräkningen skulle jag kunna fortsätta
med hela förmiddagen om jag fick möjlighet till det.
För att summera: Transporterna är den största enskil-
da orsaken till att nuvarande utveckling inte är håll-
bar.
Hur skall man då förhålla sig när man skall ta
ställning till olika trafikpolitiska utvecklingar? För att
förklara hur jag ser på det skall jag göra en liknelse
med att köra bil på en väg. Vänsterpartiet rekommen-
derar att man riktar blicken framåt för att se vilka
hinder som eventuellt dyker upp för att på så sätt
kunna parera i tid. För dem som inte vågar utgå från
ett långsiktigt framtidstänkande kan sikte tas på det
vägavsnitt som kan ses närmast motorhuven. Denna
strategi riskerar dock att leda till obehagliga över-
raskningar och tvära girar.
Dagens trafikpolitik skulle jag vilja likna vid en
tredje strategi. När Sverige utvecklades från ett agrart
land till ett industriland hade infrastrukturinvestering-
ar en dynamisk tillväxteffekt. När man i dag försöker
upprepa samma trick, kan det liknas vid att man
skulle orientera sig under bilkörningen genom att titta
i backspegeln. Hur den färden kommer att sluta är lätt
att räkna ut.
Vänsterpartiet tar sikte på framtiden och väjer inte
för den miljöanpassning alla länder förr eller senare
måste göra. Rent konkret yrkar vi i årets budgetmo-
tion på att regeringen inför budgetpropositionen våren
1999 flyttar över ansenliga medel från kontot för
väginvesteringar till ändamål med större samhäll-
snytta.
Motivet för detta är enkelt. Fler vägar underlättar
för mer vägtrafik som i sin tur leder till en ökning av
trafikens skadeverkningar på hälsa och miljö. Den
trängsel som i dag finns i storstadsområdena kan
åtgärdas med effektivare och modernare metoder.
I går meddelade Storbritanniens transportminister
ett beslut att låta kommuner införa miljöstyrande
avgifter på vägar och/eller parkeringar. Storleken på
avgifterna skall sättas så att de minskar trafikström-
marna. Intäkterna skall kommunerna behålla själva
och använda till kollektivtrafiksatsningar eller andra
angelägna verksamheter. Det är väl känt att det i
dagens London genomsnittligt tar längre tid att för-
flytta sig med bil än vad som var fallet för 100 år
sedan då man åkte med häst och vagn. Det krävs
alltså mer moderna lösningar på dagens problem.
Vägavgifter för att minska belastningen på vägar-
na är på väg att införas i flera andra EU-länder. Under
den allmänna motionstiden lämnade Vänsterpartiet in
en motion med förslag liknande det som skall genom-
föras i Storbritannien. Denna motion är inte uppe till
behandling i dag, men jag vill ändå passa på tillfället
att förklara vår principiella inställning till hur biltra-
fikproblemen skall tacklas.
Vänsterpartiet har inga negativa känslor i förhål-
lande till bilar som sådana. Bilen är i många lägen ett
oöverträffat transportmedel, särskilt för människor i
glesbygd. Bilismens skadeverkningar härrör dock
huvudsakligen från tätorterna, där kollektiva trans-
porter oftast finns att tillgå. Ur folkhälsosynpunkt
behöver merparten av oss gå och cykla mer för att
motverka folksjukdomar. Helst skall vi kunna göra
det utan att råka ut för en trafikolycka.
Trots stora trafiksäkerhetsanslag till Vägverket
ökade antalet dödsfall i trafiken 1997. 541 personer
fick sätta livet till. Det är som en Estoniaolycka fast
utspridd över året. Det finns ingen anledning att ac-
ceptera att människors liv förkortas på detta sätt. Att
sänka hastigheterna och vidta åtgärder för att minska
trafikintensiteten är samhällsekonomiskt effektiva sätt
att minska risken för trafikolyckor med dödlig ut-
gång.
En annan infallsvinkel på trafiksäkerhet är kon-
sekvenserna av den avreglering kollektivtrafiken
utsatts för. Tidtabellerna har pressats maximalt, vilket
knappast underlättar för busschaufförerna att priorite-
ra en säker körning. Tiden för att underhålla fordonen
har också minskat, vilket tydligt kan avläsas i det
kraftigt ökade antalet anmärkningar vid besiktningar-
na. Att trafikeringsrätten är tidsbegränsad lockar
knappast till långsiktiga investeringar.
Gotlandstrafiken är också en illustration av hur
dyrt det kan bli om det inte finns ett offentligt an-
svarstagande. Budgeten belastades med ca 322 miljo-
ner i kostnader i samband med att avtalet med Nord-
ström  &  Thulin upphörde. Denna summa skall jämfö-
ras med de 20 miljoner årligen som det skulle kosta
med en snabbåtstrafik som är tillgänglig året runt
mellan Gotland och fastlandet.
Hösten har varit dramatisk beträffande sjöfartens
villkor. Vänsterpartiet är en varm anhängare av
svensk sjöfart. Vi bedömer att detta transportslag har
en stor utvecklingspotential de närmaste årtiondena.
Alldeles för många och tunga långtradare befinner sig
på vägarna med onödigt vägslitage och luftförore-
ningar som följd. Långväga godstransporter borde gå
till sjöss eller på järnväg om det skall finnas en chans
att uppfylla de miljömål riksdagen beslutat om. Med
tanke på hur stora summor som anslås till anläggning
och underhåll av vägar är sjöfarten ett intressant al-
ternativ när det statsfinansiella utrymmet är begrän-
sat. Vägar på vatten kostar ingenting. Av för oss
okänd anledning riskerade regeringens förslag att leda
till ytterligare utflaggning av svenska båtar. Tack vare
bl.a. ett intensivt opinionsarbete kunde en uppgörelse
träffas som motverkar utflaggning den närmaste ti-
den.
Bromma flygplats har plågat kringboende i åratal.
Flygtrafiken ökar i Sverige i en omfattning som är
fullständigt ohållbar med tanke på den förstärkning
av klimathotet det innebär. Arlandas utökade kapaci-
tet skall räcka för den trafik som i dag går på Brom-
ma, och dessutom är X 2000 ett fullgott alternativt
som många av oss skåningar använder. Därför borde
den segslitna striden om Bromma få ett snabb slut så
att marken kan användas för bättre ändamål. Flyget i
övrigt och regionalpolitiska aspekter på detsamma
kommer att behandlas av Stig Eriksson senare i den
här debatten.
Det svenska vägnätet är i princip färdigbyggt. Inte
ens med Vägverkets egna kalkyler går det att få lön-
samhet i de nya vägsatsningarna. I propositionen
konstateras att endast tre av de fem större vägobjekt
som färdigställts under 1997 ansågs lönsamma. Där-
för vill Vänsterpartiet att åtgärder för att stimulera det
kollektiva resandet och för att miljöanpassa gods-
transporterna prioriteras på bekostnad av nyinveste-
ringar inom vägsektorn. Vår hållning är att det är mer
väsentligt att underhålla det befintliga vägnätet och
att med biljettstöd göra det möjligt även för de mind-
re bemedlade att åka tåg. Järnvägen har rustats upp
för stora summor. Då borde det också trafikeras i
mycket större utsträckning än vad som är fallet i dag.
Sture Arnesson kommer att behandla tågtrafiken
närmare i ett senare inlägg.
Slutligen måste jag beröra den väsentligaste tra-
fikfrågan i den landsända jag kommer från. Öre-
sundsbron är snart färdigbyggd. Oroande uttalanden
från handelsminister Pagrotsky tyder på att vi måste
erinra om det beslut som togs i denna kammare när
bron mot vår vilja klubbades igenom. Avgiften för att
köra över med bil skall motsvara vad det kostar att ta
bilen på en färja. Vid miljöprövningarna för bron
användes ett tak på 10 000 fordon per dygn för att
begränsa skadeverkningarna för miljön. Priset för att
ta tåget måste hållas på en rimlig nivå för att inte
stimulera den avgasproducerande trafiken ytterligare.
Vänsterpartiet lär återkomma i detta ärende.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1,
14, 19 och 20. I övrigt stöder vi utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  3  JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom alla
våra reservationer inom utgiftsområdet, men för att
vinna tid vid omröstningen vill jag yrka bifall endast
till reservation 7 under mom. 16.
Jag kommer i mitt anförande att till största delen
ägna mig åt järnvägen samt telekommunikationerna.
Tuve Skånberg kommer att beröra vägar, luftfart samt
post m.m. Sjöfarten skall ju diskuteras senare och jag
återkommer då med synpunkter.
I den senaste valrörelsen fanns det tre viktiga om-
råden som i stort sett alla partier slog vakt om, nämli-
gen vård, skola och omsorg. Dessa frågor är att be-
trakta som hjärtefrågor för oss kristdemokrater. Icke
desto mindre är det så att många människor har syn-
punkter på just det område vi skall besluta om i dag,
nämligen kommunikationerna. Alla människor berörs
ju av kommunikationer på ett eller annat sätt. Vad
vore sjukvården utan ambulanserna? Vad vore om-
sorgen utan färdtjänsten och telelarmet? Utan att gå in
djupare på jämförelser här konstaterar jag att kom-
munikationer är ett viktigt område, och vi berörs alla
av det.
Kristdemokraterna har förstått det viktiga med bra
kommunikationer för Sveriges utveckling och väl-
färd. Vårt avlånga land gör oss särskilt beroende av
bra transporter. Alla trafikslagen har sina fördelar och
en större samverkan är värd att eftersträva. Sjöfartens
energisnåla transportsätt borde utnyttjas mer, likaså
järnvägen, vilket jag skall återkomma till.
Fru talman! När det gäller utgiftsramen skiljer sig
vårt budgetförslag väldigt lite från majoritetens -
närmare bestämt 40 miljoner kronor eller 1,6 %, om
man så vill uttrycka det. Det handlar om att vi vill
spara in något på administrationen hos Banverket
samt Vägverket - 30 miljoner vardera. 20 miljoner av
dessa vill vi sedan lyfta tillbaka till Vägverkets anslag
A 2 för ökade trafiksäkerhetssatsningar.
Om endast 55 veckor skriver vi ett nytt årtusende.
Ett ganska stort bekymmer inför år 2000 är datorom-
ställningen. Det finns stor risk för att vårt samhälle
kommer att drabbas av svåra störningar om det inte
tas krafttag på detta område. Vår oro har vi beskrivit i
vår trafikmotion samt i vår IT-motion. Men just i
denna del har det behandlats i försvarsutskottet och
därför skall jag inte här fördjupa mig i ärendet. Det är
dock viktigt att påpeka regeringens ansvar för att
överblicka och påskynda processerna hos olika aktö-
rer i samhället. Tre statliga myndigheter får ju kritik
av Statskontoret för att man ligger dåligt till: Krimi-
nalvårdsstyrelsen, Sjöfartsverket samt Försvaret. Det
har nu också kommit en skrivelse från regeringen och
vi får då anledning att återkomma här i riksdagen.
Om telekommunikationer i övrigt har jag två sa-
ker att anföra:
För det första begär vi att en utförsäljning av Telia
påbörjas snarast.
Trots avregleringen 1993 på telemarknaden svarar
Telia i dag för 92 % av den fasta telefonin samt för
66 % av den mobila. Konkurrensverket har mottagit
ett stort antal anmälningar mot Telia för missbruk av
dominerande ställning. Av flera skäl är det viktigt att
det nu påbörjas en utförsäljning av Telia.
För det andra måste tillgängligheten till snabba
telekommunikationer öka. Enligt uppgift kan Telias
ISDN-installationer kosta allt från ca 2 000 kr i
Stockholmsområdet till i extremfallet ca 60 000 kr i
glesbygden. IT-infrastrukturen måste byggas ut så att
alla hushåll och företag kan utnyttja möjligheterna
som finns med Internettekniken.
Järnvägstrafiken är ett mycket miljövänligt trans-
portmedel och kristdemokraterna vill gärna se mer
trafik på järnvägen, framför allt av den långväga och
tunga godstrafiken. En ökad samverkan mellan t.ex.
lastbil och järnväg kan också betyda miljövinster.
Avregleringen bör fortsätta och effektiviseringen kan
öka, framför allt på drift- och underhållssidan och vi
har pekat på detta i vår motion.
"Hela Sverige skall leva" är ett uttryck som upp-
repas i många olika sammanhang. I dag är det upp till
bevis att här i riksdagen ställa sig bakom denna mål-
sättning. Det handlar naturligtvis om Inlandsbanan.
Att överlämna driftansvaret till kommunerna var
mycket lyckosamt. Godstrafiken ökar och nu gäller
det att se möjligheterna i framtiden och låta den posi-
tiva spiralen få fortsätta. En utredning bör tillsättas
om att överföra Inlandsbanans södra avsnitt mellan
Kristinehamn och Mora samt alla tvärbanor till In-
landsbanan AB. En upprustning av bandelarna Sveg-
Brunflo samt Arvidsjaur-Gällivare bör också göras.
Kristdemokraterna vill fördela ytterligare 9 miljoner
kronor per år av Banverkets anslag till Inlandsbanan.
Man frågar sig vari tveksamheten ligger från social-
demokraternas sida. Var står Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet? Jag hoppas att en bred uppslutning kan nås
omkring Inlandsbanans framtid.
Inlandsbanan har större betydelse än vad vi kan-
ske tror, inte bara för kommunerna längs banan utan
för en större del av Sverige. Detta märktes tydligt nu
när vissa delar av Sverige snöade igen. Plötsligt upp-
täckte man att det fanns en alternativ färdväg för
tågtrafiken, nämligen Inlandsbanan. Man skulle kun-
na uttrycka det så, att först när man märker att man är
insnöad vaknar intresset för Inlandsbanan.
Fru talman! Tyvärr måste vi i utskottet reservera
oss i denna fråga, och därför har jag yrkat bifall till
reservation 7.</pre><pre>Anf.  4  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Så har vi då i dag, i raden av utskotts-
betänkanden över regeringens buddgetproposition,
kommit fram till trafikutskottets betänkande om för-
delning av anslag inom det som rubriceras utgiftsom-
råde 22. Vi skall här på förmiddagen debattera hur
25,5 miljarder kronor skall fördelas inom området
kommunikationer för år 1999. Av dessa 25,5 miljar-
der är den alldeles övervägande delen, nästan 23
miljarder, i regeringens och utskottsmajoritetens
förslag fördelad till vägar och järnvägar.
Med den ordning som gäller för beslutsfattandet
här i kammaren, med utgiftstak och budgetramar, kan
debatten för åhörare förefalla något märklig, eftersom
riksdagen redan tidigare beslutat om de utgiftsramar
om just 25,5 miljarder för år 1999 som vi alla har att
utgå ifrån i debatten här i dag, oavsett hur de olika
partierna tidigare redovisat egna alternativ. Detta
lades ju fast då riksdagen för någon vecka sedan tog
ställning till finansutskottets betänkande.
Nu är det ju också på det sättet att det finns en re-
lativt god samsyn mellan de olika partierna om tra-
fikpolitiken. Det finns dock ett antal viktiga delar där
vi har olika uppfattningar, och jag hoppas att dagens
debatt kan spegla dessa olika meningar. Jag skall i det
följande redovisa några viktiga utgångspunkter för
Centerpartiet i synen på trafikfrågorna, frågor där vi
tycker att regeringen och utskottsmajoriteten är alltför
passiva eller rent av är inne på fel spår, om uttrycket
tillåts.
Jag skall också försöka hinna med att redovisa
vissa synpunkter på det mera långsiktiga arbete som
står för dörren, med stomnätsplanen för tioårsperio-
den 2001-2011, som inom mindre än ett år kommer
att gå ut på remiss och som riksdagen skall ta ställ-
ning till år 2000.
För Centerpartiet är det självklart att ett kretslopp-
sanpassat och långsiktigt hållbart samhälle förutsätter
ett grönare transportsystem. I dag svarar bil- och
lastbilstrafiken för det mesta av de miljöfarliga ut-
släppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxi-
der och kolväten. Användningen av fossila bränslen
måste minska. Enligt vår uppfattning har inte rege-
ringen tillräckligt tydligt och långtgående tagit tag i
de miljöproblem som är förknippade med trafiken, i
synnerhet i anslutning till storstadsområdena.
På liknande sätt som man i dag diskuterar en noll-
vision inom trafiksäkerhetsarbetet menar vi från
Centerpartiet att det också är dags att forma en nollvi-
sion för de fossila bränslena. Jag menar att detta ar-
bete kan ha åtminstone tre viktiga utgångspunkter:
1.      att främja miljöanpassade trafiklösningar som
tågtrafik och sjöfart,
2.      att successivt och systematiskt ersätta den tradi-
tionella bensinen och dieseln med miljöriktiga
bränslen och
3.      att satsa på mera energieffektiva fordon och moto-
rer.</pre><pre>Vi i Centerpartiet välkomnar att statsministern nu
uppmärksammat denna fråga, och vi utgår från att
regeringen nu i kontakter med bilindustri och andra
aktörer tar nödvändiga initiativ.
I det betänkande som vi i dag har att ta ställning
till kan noteras att det finns en hel del allmänna reso-
nemang som nog de flesta kan känna sympati för.
Men nu är det ju inte i första hand allmänna resone-
mang utan handlingskraft och konkreta åtgärder som
behövs på trafikområdet.
I det här avseendet måste jag, fru talman, bekänna
att jag är något bekymrad för regeringens prioritering
av kommunikationsområdet när man låter detta stora
och viktiga område inordnas i ett nytt jättedeparte-
ment för alla möjliga frågor. Det är svårt att se hur
statsrådet Rosengren skall kunna få tid att med kraft
ägna sig åt dessa frågor. Hans frånvaro i kammaren
här i dag är bara ett illavarslande tecken.
Nu har ju visserligen regeringen i arbetet med tra-
fikfrågorna, med den budgetproposition som presen-
terats, fått förstärkning av Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Tyvärr är det inte så lätt att urskilja särskilt
mycket av detta samarbete i dagens betänkande, vil-
ket jag beklagar, eftersom Centerpartiet när det gäller
trafikpolitikens utveckling i många frågor haft en syn
likartad den som Vänsterpartiet och Miljöpartiet fö-
reträder.
En verklig framgång för trafiken och miljön hade
kunnat vara om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade
tagit strid för Centerpartiets linje om att i stället för
Södra länken här i Stockholmsområdet prioritera
t.ex. byggande av ett tredje spår och Centralbron i
tunnel. Det skulle vara intressant att ta del av Miljö-
partiets och Vänsterpartiets funderingar om den
framtida hanteringen och inställningen till trafiklös-
ningar i Stockholm. Kommer ni att bidra till fortsatt
miljardrullning och byggande av Österleden i Stock-
holms mest natursköna miljö? Kan ni ge ett klart svar
här i kammaren i dag till alla dem som är oroliga för
den fortsatta exploateringen av Stockholms naturom-
råden? Kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att
släppa fram fler miljarder t.ex. till Österleden? Kom-
mer ni att slåss för trafikavgifter, eller hur ser framti-
den ut?
Fru talman! Trafik- och transportpolitik har väl-
digt många dimensioner. Jag har berört miljöaspek-
terna något. Trafikpolitiken har även väldigt stor
betydelse för att skapa "ett rundare Sverige", dvs. de
beslut som tas här i kammaren när det gäller trafik-
politik får stora återverkningar på möjligheterna för
företag och enskilda att verka i hela vårt land.
Centerpartiet har många gånger framhållit att det
är just inom områden som trafik-, utbildnings-, nä-
rings- och arbetsmarknadspolitik, dvs. den stora regi-
onalpolitiken, som möjligheterna för de mer perifera
områdena avgörs. Jag vill påstå att särskilt in-
frastrukturfrågor är av avgörande betydelse för hela
landets möjligheter att leva och utvecklas.
Fru talman! Enligt Centerpartiets uppfattning skall
ett av transportpolitikens syften vara att minska av-
ståndsnackdelar och utöka möjligheterna för ett de-
centraliserat samhälle. Näringslivets konkurrenskraft
hänger väldigt nära ihop med frågor om trafikförsörj-
ning, krav på god standard och hög tillförlitlighet vid
transporter. Nackdelar i form av långa avstånd inom
landet, till övriga Europa och till andra marknader
måste kompenseras med väl avpassade och väl funge-
rande transporter och en väl utbyggd infrastruktur.
Enligt vår mening måste inriktningen vara att ska-
pa en infrastruktur som ger förutsättningar att tillva-
rata utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Väg-
och järnvägskapitalet måste förvaltas på ett sådant
sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas.
För att en sådan princip skall kunna upprätthållas
krävs en långsiktig strategi för drift och underhållsåt-
gärder. Av denna anledning prioriterar Centerpartiet
ökade insatser för just drift och underhåll.
Fru talman! Vi är nu i mitten av december, och vi
upplever på många håll i landet de problem som stora
snömängder kan utgöra. Vinterförhållanden innebär
ofta kraftigt försämrad framkomlighet. Vintern och
vårens tjällossning kommer återigen att leda till att ett
antal mil väg stängs av för trafik.
Låt mig i det sammanhanget också kort kommen-
tera det vi fick bevittna den gångna helgen i samband
med snöovädret främst över Gävletrakten. Visserligen
var detta ett osedvanligt intensivt snöande med 1,3
meter snö på ett dygn, kombinerat med hårda vindar,
men när både järnvägstrafiken på Norrland och väg-
trafiken på E 4, bägge två väldigt viktiga pulsådror
mitt i vårt land, blockeras ett par dygn och all trafik
omöjliggörs finns det anledning att se över vår bered-
skap på det här området.
Är resurserna för snöröjning tillräckliga? Används
dessa resurser på ett optimalt sätt? Hade den två dygn
långa avspärrningen något att göra med järnvägens
respektive vägens tekniska utförande? Varför dröjde
det ett helt dygn efter det att snön slutat falla innan
väg och järnväg kunde öppnas igen? Inte minst de
omdiskuterade vajerräckena norr om Gävle förefaller
att ha försenat snöröjningen på E 4.
Jag utgår från, fru talman, att vi i trafikutskottet
får en ordentlig rapport och utvärdering av detta se-
nast i samband med att utskottet planerar att besöka
Gävleborg i början av 1999.
Fru talman! På alltför många håll i vårt land är de
allmänna vägarna i så dåligt skick att de under delar
av året är obrukbara. Avstängningar eller dålig fram-
komlighet innebär betydande merkostnader för nä-
ringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet
och högre underhållskostnader drabbar självfallet
även persontransporterna. Bärighetshöjande åtgärder
såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av
stor betydelse. Andelen vägar som stängs av på grund
av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst
med tanke på industrins transportbehov och de en-
skildas möjligheter att bo och verka i de delar av
landet där väsentliga delar av våra naturtillgångar
finns och brukas.
Trafikutskottets ordförande Monica Öhman och
jag hade för en tid sedan tillfälle att studera proble-
men på nära håll i Jämtland som, kanske tillsammans
med Västernorrland, är särskilt utsatt. Det finns an-
ledning för trafikutskottet att fundera på om det be-
hövs särskilda åtgärder för de delar av landet som har
sådana betydande problem.
För Centerpartiet kommer Åke Sandström att se-
nare i debatten återkomma till vägfrågorna och stödet
till de enskilda vägarna.
I vår budgetmotion och i vår kommittémotion har
vi föreslagit att åtgärder för drift och underhåll samt
för bärighetshöjande insatser kraftigt förstärks. Vårt
förslag innebär en ökning med 500 miljoner kronor
för år 1999. I ett läge där vi vet att dessa medel skulle
vara utomordentligt verksamma om de anslogs för
dessa ändamål, väljer majoriteten i stället att låta
regeringen disponera pengarna efter eget gottfinnan-
de.
Det är principiellt inte så bra att så pass stora
summor undanhålls riksdagens kontroll. Det vore
intressant att här och nu få ett klargörande från majo-
riteten i utskottet om man har några synpunkter på
hur regeringen tänker sig att använda dessa pengar.
Håller ni med mig i mitt resonemang om behoven av
åtgärder för drift och underhåll?
Fru talman! Från Centerpartiets sida har vi under
lång tid arbetat hårt för att få regering och riksdag
med på offensiva och framtidsinriktade järnvägssats-
ningar. Detta arbete har burit frukt, och nu görs kraft-
fulla  offensiva framtidsinriktade järnvägssatsningar.
Detta bidrar till en förbättrad konkurrenskraft för
både stora och små företag.
För att investeringarna skall få avsedd effekt och
konkurrenskraften stärkas är det viktigt att fullfölja
snabbtågsplaneringen i den tid och omfattning som
tidigare angivits. I det sammanhanget är det angeläget
att framhålla vikten av snabbtåg också på stambanan i
södra Norrlands inland, dvs. linjen Stockholm-Öster-
sund. Här pågår en snabbtågsanpassning av banan -
investeringar på sammanlagt 1 miljard kronor. Då är
det, enligt min mening, orimligt att som nu sker, mitt
uppe i denna investering, aviseras från SJ och rege-
ringen att det inte blir några snabbtåg på stambanan.
Det får räcka att folk och företag längs kusten får
tillgång till X 2000.
Enligt Centerpartiets uppfattning är det viktigt att
också inlandet får tillgång till snabbtåget. Det får på
inga villkor bli så att snabbtåg endast trafikerar ost-
kusten upp till Sundsvall och i bästa fall vidare till
Östersund.
Fru talman! För ett långsiktigt förverkligande av
den s.k. Scandinavian Link, snabbtågstriangeln
Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm,
är snabbtåg en första förutsättning. En förverkligad
Atlantbana fram till Trondheim skulle få mycket
viktiga transport- och regionalpolitiska funktioner.
Denna förbindelse bör redan nu kunna utredas med
inriktning på beslut om genomförande under nästa
planperiod.
I den södra delen av vårt land finns också mycket
viktiga långsiktiga järnvägsprojekt som det finns
anledning att lyfta fram. Från Centerpartiets sida ser
vi det som utomordentligt viktigt och naturligt att i
arbetet med stomnätsplanen för 2001-2011 redan nu
peka på hur den s.k. Europakorridoren och Göta-
landsbanan framstår som viktiga projekt. I det sam-
manhanget vill jag understryka vikten av att ta till
vara möjligheterna att samplanera dessa båda projekt
som på sträckan Linköping-Jönköping har en gemen-
sam sträckning.
Slutligen några ord om luftfarten. Sverige har dy-
ra inrikesflygpriser. Särskilt gäller detta på de mindre
linjerna. Av den anledningen anser vi att ett system
för statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är
regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre
intressanta bör införas. Finansieringen av en sådan
upphandling bör ske genom en avgift som tas ut på
övriga inrikes flygresor.
Fru talman! Jag hade också tänkt att kommentera
sjöfarten. Men jag får återkomma till det i ett senare
inlägg. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reserva-
tionerna nr 6, miljöanpassad tågtrafik, samt nr 20 om
vikten av snabbtågstrafik också på stambanan i södra
Norrland. Jag står självfallet bakom samtliga övriga,
men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till dessa
två.</pre><pre>Anf.  5  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Jag skall lugna Sven Bergström när
det gäller hans frågor om vägsatsningar, Österleden
osv. Självfallet är vi inte intresserade av att lägga mer
pengar på vägarna. Vi har motarbetat dem i regioner-
na.
Problemet för oss när vi skulle ta ställning till
budgeten var att vi fick presenterat för oss en näst
intill färdig budget som Socialdemokraterna hade
kommit överens om med Centerpartiet. Där ingick
dessa satsningar. Våra möjligheter att minska på
vägsidan var ytterst begränsade.
Det är intressant att höra att Centerpartiet har
samma inställning som vi. Jag välkomnar det. Jag
noterade särskilt vad Sven Bergström sade angående
nollvisionen på fossila bränslen. Det innebär kanske
att Sven Bergström är beredd att understödja vår
reservation nr 1 när det gäller att från nästa budget
flytta över från den fossilbaserade trafiken till mer
miljövänliga transportslag.</pre><pre>Anf.  6  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det Karin Svensson Smith säger låter
bra och betryggande, dvs. att man är starkt inriktad på
att fullfölja ett miljöinriktat trafikarbete. Jag hoppas
att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar ordentlig strid
för de frågorna. Men lasta inte oss, Karin Svensson
Smith, för den budget ni gör upp med Socialdemo-
kraterna. Det framgångsrika samarbete som Center-
partiet har haft med den Socialdemokratiska rege-
ringen under den gångna perioden avslutades i sam-
band med årsskiftet för ett år sedan. Vårbudgeten och
den budget som nu har lagts fram har vi ingenting
med att göra.</pre><pre>Anf.  7  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Sven Bergström yrkade i sitt inlägg
på ytterligare vägsatsningar. Inser han inte motsätt-
ningarna när han samtidigt verkar för en nollvision
när det gäller den fossilbaserade trafiken? Det under-
lättar inte några transportminskningar genom att anslå
mer pengar till investering i vägar.</pre><pre>Anf.  8  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag betonade särskilt starkt i mitt in-
lägg, Karin Svensson Smith, att för framtiden är det
viktigt att prioritera de miljöinriktade transportslagen,
t.ex. sjöfart och järnväg.
Det är inte främst i de glesare bebyggda delarna
av vårt land där vi betonar att drift- och underhållsåt-
gärder som miljöproblem är kopplade till biltrafiken
utan det är runt storstadsområdena. Det är därför vi är
så angelägna om att inte fortsätta med de miljardslu-
kande satsningar som t.ex. Södra länken runt Stock-
holm, som ingår i Dennispaketet, och att Österleden
skall släppas fram.
Jag hoppas att vi, liksom Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet, fortsätter att ta strid för en miljöinriktad
trafikpolitik också i storstadsområdena.</pre><pre>Anf.  9  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Trafikutskottets första betänkande för
detta riksmöte har att behandla många anslagsposter
till i och för sig stora belopp. I allt väsentligt har
volymerna lagts fast i det riksdagsbeslut som fattades
före sommaren med anledning av regeringens s.k.
vårproposition. Ändå är det viktigt att se runt hörnet,
eller bak nästa vägkrök, för de beslut som fattas mate-
riellt och principiellt och kommer att vara långsiktiga.
Låt mig börja med några principiella synpunkter.
Kommunikation är något mycket positivt. Det är ett
sätt för människor att nå varandra konkret, fysiskt
eller att med hjälp av tekniken ha umgänge per brev
och telefon. Det är också en klassisk liberal tanke att
människor skall kunna mötas, resa fritt och bredda
sina kulturupplevelser. Det förstärks med den elek-
troniska tekniken som alltfler förfogar över i vårt
moderna samhälle. Denna liberala syn står i klar
kontrast till socialistiska och kommunistiska koncept
som dirigerar och kväver det fria samspelet mellan
folken.
Resandet och annat kommunikationsutbyte har ju
accelererat oerhört. En enkel jämförelse belyser detta
då vi beaktar att för 100 år sedan rörde sig svensken
mindre än en kilometer per dag. I dag är reseradien i
genomsnitt per individ i vårt land flera mil. Det förut-
sätter självfallet ett annat kommunikationssystem än
det som gällde historiskt då vattenvägar, öppna eller
frusna, var en viktig färdled. De upptrampade stigar-
na har både breddats och förändrats, och dagens mo-
derna vägnät ger helt andra möjligheter än vad våra
förfäder var med om.
Det finns en politisk uppgift för oss att underlätta
kommunikation, inte bara av de humanskäl jag har
antytt utan också på grund av det faktum att vår eko-
nomi måste fungera. Om vi gör högtidliga deklaratio-
ner av typen Hela Sverige skall leva behövs det en
genomtänkt politik för alla slag av kommunikation.
Funktionssättet och rationaliteten kommer att vara
avgörande om vi över huvud taget skall kunna rädda
utsatta landsändar och glesbygder. Det koncept som
statsmakt och offentliga beslutsfattare lägger fast är
alltså förpliktade att ta en rad hänsyn som rymmer
både rationalitet och humanvärden inklusive ett stort
mått av miljöhänsyn och trafiksäkerhet.
Även om det finns mycket visioner tror jag att vi
får titta på den verklighet vi i dag lever i. Inom över-
skådlig tid kommer biltrafiken att vara helt domine-
rande. När det gäller persontransporter går 80 % på
väg. Åtta av tio personer reser alltså för egen del med
bil. Övriga trafikslag - tåg, flyg, sjötrafik, tunnelbana,
spårvagn, bussar m.m. - delar på den sista femtedelen
när det gäller trafikföringen. Ser vi på en grupp som
barnfamiljer, är det 95 % av dem som har eller förfo-
gar över bil.
Transport och kommunikation är alltså en nöd-
vändig förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Vår
välfärd kan i hög grad kopplas till ökad handel och
därmed ökade transporter och kommunikation. Vik-
tigt är att våra transportsystem svarar mot högt ställda
krav på miljöhänsyn och en varaktig hushållning med
resurser.
På trafikområdet är den allmänna samhällseko-
nomin av oerhörd betydelse. Också här behöver vi
vara med om en ekonomisk tillväxt om vi skall klara
den långa raden av välfärdskrav.
Kommunikationerna behöver förvisso tillföras
mera medel, och då är det också viktigt att den eko-
nomiska kakan växer. Lösningen på framtidens pro-
blem ligger alltså inte i fientlighet mot tillväxt. Det är
bra att regeringen markerar det i olika sammanhang.
Även om vi har kritiska synpunkter på metoderna
är det viktigt att klargöra detta för alla dem som mot-
verkar tillväxtens värde. Tillväxt skall självfallet ske
på naturens villkor. Men det kan aldrig vara ett själv-
ändamål att både bromsa utvecklingen och se till att
vi får mer att fördela. Behoven på kommunika-
tionsområdet är för stora för att vi skall kunna slå oss
till ro.
Den departementsreform som citerades av ut-
skottets vice ordförande vill jag för min del gärna se
som en ambition att koppla trafiken närmare närings-
politiken och dess villkor. Jag beklagar i likhet med
Sven Bergström att den tjänstgörande kommunika-
tionsministern är frånvarande. Inte ens en företrädare
för den stora och växande gruppen statssekreterare
syns så långt ögat når. Vi får hoppas att man läser
protokollet från dagens debatt.
Transportpolitiken är också en del i målet att
trygga jobb och välfärd i hela landet. En ökning av
trafiksäkerheten sker genom information, säkrare
fordon, förbättrad trafikantutbildning och åtgärder på
farliga vägsträckor. Det är nödvändigt att öka kampen
mot t.ex. rattfylleri, såväl till lands som till sjöss och i
luften. Det är bra att regeringen efter många påstöt-
ningar härifrån riksdagen nu kommer med förslag om
både promillelagstiftning i sjötrafiken och att mera
definitivt sätta stopp för knarket i trafiken genom
införande av en s.k. nollgräns.
I en marknadsekonomi är konkurrensfrågorna
viktiga, både för att tillgodose ett kvalitativt högt
utbud för medborgarna till rimliga priser och för att
stimulera till tävlan bland olika aktörer. Vi behöver
bättre konkurrens på järnvägen och flyget. Vi vill
behålla Bromma flygplats, som har visat sig fylla en
mycket viktig funktion vad gäller både konkurrens
och trafikservice.
Det är viktigt att också stödja kommunala flyg-
platser, framför allt i Norrlands inland. Jag tror för
övrigt att det är angeläget att se att det finns bärighet
för olika trafikslag, att också mera genomlysa den
tänkta infrastrukturen så att det blir rätt trafikslag i
den meningen att det finns såväl rationalitet som
ekonomi och miljöhänsyn inbyggda. Där vi har ett
bra vägnät och snabba järnvägstransporter skall inte
flyget vara alternativet på kortsträckor. Konkret ut-
tryckt: Den dag man kan ta sig från Göteborg till de
tre nordiska huvudstäderna Oslo, Stockholm och
Köpenhamn på två eller tre timmar skall järnvägen
självfallet vara det attraktiva alternativet för resande.
Däremot behöver flygets roll stärkas mot de väg- och
järnvägsfattiga delarna i glesbebyggda områden.
Ett allvarligt problem är den bristfälliga bärighe-
ten på många av våra vägar, t.ex. för skogsindustrins
råvaruförsörjning och åkerinäringen allmänt. Ett
förbättrat underhåll och en höjd standard på utsatta
delar av vägnätet behövs. Det är också viktigt att
påminna om den enskilda vägens betydelse. Utan
enskilda vägar kommer en stor del av svenskt nä-
ringsliv att bromsas upp och till delar stanna av.
När det gäller sjöfartspolitiken präglas den av
ryckighet. Regeringens brist på långsiktighet får ock-
så sitt genomslag här. Därför är det väldigt angeläget
att få ett fast koncept som gör att svenska handels-
flottan får en chans att överleva och växa. Vårt all-
männa koncept om lägre skatt på arbete är en viktig
bit, och vi vill dessutom bredda och förbättra konkur-
rensen genom att stuverimonopolet försvinner.
I likhet med Per-Richard Molén kan jag känna
mig förvånad och överraskad över att statsministern
ger sig in i populistiska gränstrakter genom sina utta-
landen om taxfreehandeln. Till skillnad från Molén
stöder Folkpartiet den del av regeringen som ser tax-
freehandeln från sociala utgångspunkter. Vi vägrar att
se skattefrihet på spirituosa och välluktande droppar
för utvärtes bruk som ett sätt att lösa trafikproblemen.
Historiskt har detta naturligtvis haft sina motiv. Un-
der månadslånga resor behövdes kanske några drop-
par whisky för att klara magen i ett bakteriebemängt
livsmedelsutbud. Parfymens roll var också stor, för
att dämpa odörer som självfallet fanns då. De skälen
är sedan länge borta, men ändå lever dessa krav på
skattefrihet kvar, till bekymmer för inte minst gräns-
handel på land.
Det är obegripligt att man från moderat håll fort-
farande hänger kvar vid att vi också skall ha inrikes
taxfree. De skatterna skall självfallet betalas av någon
annan. Att man kräver skattefrihet på det som riksda-
gen flera gånger har uttalat som vårt största sociala
och medicinska problem är förvånande. Därför skulle
jag önska att Moderaterna vägde in också lite av ett
socialpolitiskt mönster i sitt resonemang.
Jag skall också säga ett par ord om Vänsterns
motstånd mot mellanfolkliga förbindelser. Det är i
och för sig känt, och det har upprepats, att motståndet
är riktat särskilt mot broar och framför allt mot sådant
som går i den riktningen att det skall underlätta kon-
takterna med EU-länderna. Har man den uppfattning-
en blir konsekvensen väl ändå att gamla broar borde
försvinna och i alla fall inte rustas upp. Skall man se
det från miljöpolitiska hänsyn är det framför allt Es-
singeleden som borde stängas eller rivas, därför att
det är där vi har det stora bilflödet. Eller är det Tjörn-
broarna på västkusten som Vänsterpartiet ogillar så
mycket? Det kunde vara intressant med en kommen-
tar till hur det ligger till med konsekvensen.
Ett problem på kommunikationsområdet är i
många fall trängseln. Sådan finns på många håll,
såväl på vägen som på spåren och i luften. Detta
gäller de tätbebyggda svenska områdena och i ännu
högre grad ute på den europeiska kontinenten. Därför
skulle det vara bra om vi kunde se praktiskt på en del
frågor. Mycket korta bilresor skulle med fördel kunna
bytas ut mot t.ex. cykelresor.
Vi har i den gemensamma reservationen 3 pekat
på värdet av väl utbyggda cykelvägar och gett exem-
pel på flera städer där andelen cykeltransporter är
betydligt större än i andra, därför att man har bra
cykelstråk och god väghållning med bra snöröjning
liksom vettig skyltning och goda parkeringsmöjlig-
heter för cyklister. Matartrafiken till kollektiva trans-
portmedel kan med fördel ske med cykel, men då
krävs det självfallet också här en genomtänkt in-
frastruktur. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3.
Ryckigheten i sjöfartspolitiken illustreras av den
nyligen gjorda överenskommelse som höjer kostna-
den för statsverket med 100 miljoner utan att någon
finansiering av beloppet har presenterats - endast ett
pressmeddelande från den nu frånvarande näringsmi-
nistern att man nu minskar väganslaget. Jag tycker att
det är oacceptabelt att hantera viktiga kommunika-
tionsfrågor så ryckigt och kortsiktigt. Väginvestering-
arna är ju redan beskurna, och det behöver satsas
ytterligare på vägunderhållet. För bara något år sedan
ställde regeringen otvetydigt i utsikt att man ämnade
medverka till en ordning som krävdes till följd av den
nettomodell som parterna hade enats om. Det är be-
klagligt att regeringen inte orkar fullfölja det.
Viktigt är också här att konkurrensvillkoren inte
bara blir likvärdiga utan också mer jämförbara. Den
utredning som låg till grund i dessa frågor bör full-
följas. Direktivens hämmande föreskrifter behöver
också undanröjas och hela frågan genomlysas bättre.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till den lagstiftning som behövs för att Sverige
skall genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftning-
en måste vara så utformad att full konkurrensneutra-
litet varaktigt uppnås för den svenska handelssjöfar-
ten i förhållande till övriga EU-länder.
Jag yrkar bifall till reservation 8 liksom till reser-
vation 13, som behandlar Bromma flygplats och som
jag redan har kommenterat. Det är inget tvivel om att
det finns bra alternativ till Arlanda för tjänste- och
affärsresor, och den ökande resandeströmmen har ju
visat att det finns en god efterfrågan.
Beträffande övriga reservationer som Folkpartiet
står bakom har vi fortfarande den uppfattningen att
det vore till fördel om beslut kunde fattas i enlighet
med dessa, men jag begränsar mig till att yrka bifall
till de reservationer som jag tidigare nämnt.
Allra sist, fru talman, är det angeläget att peka på
vikten av att kollektivtrafik upphandlas också med
utgångspunkt i att de trafikpolitiska målen skall upp-
fyllas. Det förutsätter att samhällsnyttan av en ut-
byggnad av järnvägens infrastruktur tas till vara. Inför
den förestående trafikförhandlingen måste det klar-
läggas att snabbtågstrafiken på t.ex. sträckan Stock-
holm-Östersund skall ske längs Norra stambanan via
bl.a. Ljusdal och Bollnäs, så att nyttan av den nu
pågående upprustningen av banan kan tas till vara.
Låt mig sluta där jag började, fru talman. Kom-
munikation är något positivt och nyttigt - ett livsvill-
kor för många människor och landsdelar. Därför
måste långsiktighet, rationalitet och trafiksäkerhet
vara vägledande då trafikpolitiken läggs fast, i det
korta men framför allt i det långa perspektivet.</pre><pre>Anf.  10  PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Det vi skall debattera här är ju trafik-
politik och inte nykterhetspolitik, men jag vill ändå
säga att det väl ändå inte kan ha undgått Elver Jons-
son vilka omställningsproblem vi har framför oss i
samband med ett slopande av taxfree. Om Elver Jons-
son hade lyssnat till mitt anförande hade han hört att
jag inte sade vare sig ja eller nej till frågan om Got-
land, men jag tycker att man rent intellektuellt har
anledning att ställa frågan och att den också kan bli
föremål för ett närmare studium.
Däremot tycker jag inte att Elver Jonsson och
hans parti har en alltför nykter inställning till vägin-
vesteringar och Banverket. Folkpartiet föreslår där
uppenbarligen mycket dramatiska neddragningar av
anslagen, som rimmar väldigt illa med de ambitioner
man har när det gäller att höja bärigheten, satsa på
enskilda vägar och få till stånd ett bättre vägnät.</pre><pre>Anf.  11  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! När det gäller anslagen vill jag på-
minna Per-Richard Molén om att vi där har synpunk-
ter som väl sammanfaller med dem som Moderata
samlingspartiet ofta framhåller, nämligen om tillväx-
tens betydelse. Om inte skattekakan växer genom att
fler kommer i arbete kommer vi att få svårt att klara
både trafikpolitiken och investeringarna på det områ-
det.
Per-Richard Molén sade att vi inte skall tala soci-
alpolitik - det är trafikpolitik det gäller nu. Jag får då
i all stillsamhet påminna Per-Richard Molén om att
det var han som tog upp ämnet. För mig framstår det
som obegripligt att man skall ha skattefrihet för att på
10 000 meters höjd inhandla det som man inte har rätt
att vara skattebefriad för i svenska glesbygder. Att det
dessutom är brandfarligt gör inte saken bättre.
Sedan sade Per-Richard Molén att han ändå tycker
att det kan vara en förhandlingsfråga på Gotland och
åberopade intellektet. Jag har svårt att se vad det är
att finna i det. Riksdagen har ju mycket tydligt sagt
att man inte vill ha den här typen av skattesubsidier
och -lättnader, och det tycker jag att vi kan hålla fast
vid. Per-Richard Molén och jag är ju ofta överens om
att politiken skall vara långsiktig.</pre><pre>Anf.  12  PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Förslaget när det gäller taxfreeför-
säljningen är inte en fråga om förhandling. Det är helt
ödmjukt bara fråga om att man skall studera vilka
konsekvenser ett eventuellt beslut från EU:s sida om
ett uppskov för taxfreeförsäljningen kan leda till. Det
kan likaväl ha fördelar för Gotland som nackdelar,
liksom för den trafik som vi i dag har till Åland.</pre><pre>Anf.  13  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Bara en kort replik.
Per-Richard Molén säger att han vill vara ödmjuk,
och det är möjligen ett fall framåt. Men det är ju inte
något överraskande beslut som är på gång när det
gäller taxfreefrågan inom EU. Det är många år sedan
det beslutet fattades, och det har upprepats av Sveri-
ges riksdag och den svenska regeringen. Vi står fast
vid det. Därför känner jag mig bekymrad över att
statsministern nu har lockats att göra oöverlagda
uttalanden. Folkpartiet stöder, som jag sade, den del
av regeringen som ser taxfreefrågan utifrån sociala
utgångspunkter.</pre><pre>Anf.  14  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är dags för Elver
Jonsson att bestämma sig. Folkpartiet motionerade
om 2,9 miljarder mindre till kommunikationerna för
att prioritera vård, omsorg och skola. Det noterade vi
tacksamt och tänkte att här var en framtida alli-
anspartner. Men i sitt inlägg har Elver Jonsson bara
talat för mer pengar. Var inte partimotionen repre-
sentativ?
Sedan förde Elver Jonsson ett resonemang om
broar. Det fanns, och finns faktiskt fortfarande, bra
kommunikationer över Öresund, men fr.o.m. årsskif-
tet dras den enda bilfärjan mellan Malmö och Köpen-
hamn in. Det beror på att bron anläggs. Då kommer
friheten att välja kommunikationsmedel att begränsas.
Vi som bor i Skåne ser med all önskvärd tydlighet hur
miljöproblemen bara ökar. Här har vi att välja mellan
bilisternas bekvämlighet och att ta miljöproblemen på
allvar. Valet är enkelt: Miljön måste gå före.
Elver Jonsson talade också inledningsvis principi-
ellt om frihet och använde några märkliga uttryck om
Vänsterpartiet - jag antar att han menade Vänsterpar-
tiet. Men då frågar jag mig: Vilken frihet att andas
ren luft har de som bor i storstäderna i dag? Man
måste nog vara ultraliberal för att inte inse att stats-
makterna faktiskt har ett ansvar för att medborgarna
får tillgång till hälsosamma levnadsomständigheter.</pre><pre>Anf.  15  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Från Vänsterpartiet fick vi ju inget
svar på hur man ser på broarnas betydelse - är de
negativa eller positiva? Jag ställde frågan både utifrån
det allmänna önskemålet att lätt nå varandra och
utifrån miljöpolitiska aspekter. Där hoppas jag att vi
får ett klargörande.
Sedan talas det här om att vi har föreslagit ned-
dragningar. Det är riktigt, och det beror på vår torfti-
ga samhällsekonomi. Vår modell är långsiktig, tydlig
och klar. Vi behöver en starkare tillväxt, och vi menar
att det är riktigare att satsa på nya jobb, ta bort skad-
liga skatter för näringslivet och på det sättet få en
utbyggnad som är hållbar.
Vänsterpartiet har tidigare varit med om att höja
anslag, och man är lika kvick när det gäller att pruta.
Så hör man också till stödtruppen. Det tar tydligen
över.</pre><pre>Anf.  16  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Det innebär således att vi kan se fram
emot ett samarbete i vårpropositionen när det gäller
vägar och investeringar.
Jag skall svara ordentligt på frågan om vägar. Vi
tycker att de väginvesteringar och broinvesteringar
som är gjorda är tillräckliga för att det skall finnas bra
kommunikationer. Vi är mer intresserade av att un-
derhålla det väg- och järnvägssystem vi har i dag. Så
är inte fallet. Många människor i landet kan bittert
erfara vad det innebär. Det finns spår och räls där det
inte går några tåg, och vägar som spricker sönder
under perioder av tjäle.
Vi tycker att det är bättre att underhålla och ha en
långsiktig trafikförsörjning i stället för att investera i
nytt.</pre><pre>Anf.  17  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Miljöpartiet ser fram emot ett samar-
bete om vårpropositionen med Folkpartiet. Det är
klart att vi kan vara beredda till det i sak. Att vi nu
prutar på väganslagen beror inte på att vi vill ha
mindre pengar till satsningar på trafiken, utan på att
vi har ont om pengar. Det gör att ett sådant samarbete
blir mycket kortsiktigt. Vi vill faktiskt bygga ut.
Fortfarande blir man i Vänsterpartiet svaret skyl-
dig. Hur ser man på broförbindelse? Är det något
positivt, eller är det andra saker som tar över?</pre><pre>Anf.  18  MIKAEL JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 2, 12 och 14.
Miljöpartiet de gröna anser det självklart att goda
kommunikationer är en viktig del av såväl livskvalitet
som utveckling. Men vi är också väl medvetna om att
såväl gods- som persontransporter innebär en resurs-
förbrukning som tär på vår miljö under hela kedjan.
Den största andelen av transportarbetet genomförs
med fossila bränslen. Från det att olja utvinns - raffi-
neras - transporteras till användare och slutligen
förbränns sker ett stort slitage på miljön. Det är dags
att trafikpolitiken inriktar sig på att förändra system
för att nå långsiktiga hälso- och miljöeffekter. Miljö-
partiet de grönas förslag till medelsfördelning för
åren 2000-2001 innehåller mycket radikala föränd-
ringar i förhållande till regeringens.
I våras lades en ny transportpolitik fast utifrån re-
geringens proposition om transportpolitik för en håll-
bar utveckling. I och med detta blev rågången mellan
Miljöpartiets politik och den av riksdagen beslutade
transportpolitiken tydlig.
Den nya transportpolitiken baseras på miljömål
som är helt otillräckliga om man skall kunna nå målet
om ett långsiktigt hållbart samhälle. Det gäller även,
och kanske än viktigare, styrmedlen för att nå miljö-
målen.
Miljöpartiets politik innehåller ett väl avvägt
styrmedelspaket som leder till en successiv höjning
av energi- och miljörelaterade skatter och avgifter det
närmaste decenniet inom ramen för en skatteväxling.
I Miljöpartiets politik är mål och medel i balans.
När det gäller vägtrafiken är en grön transportpo-
litik av nödvändighet inriktad på att miljön inte skall
hotas ytterligare. Vägtrafiken står för en global såväl
som lokal miljöpåverkan. Samtidigt som koldioxidut-
släppen påverkar det globala klimatet med efterföl-
jande konsekvenser, lider en stor mängd människor
av buller, allergier till följd av luftföroreningar, tra-
fikolyckor och intrång i boendemiljö varje år till följd
av vägtrafiken. Detta är i längden såväl socialt som
ekologiskt ohållbart. Miljöpartiets trafikpolitik syftar
till att minska såväl användningen av vägfordon som
transportmedel som att effektivisera den vägtrafik
som trots allt är nödvändig genom att marknaden
utvecklar alltmer bränslesnåla fordon och alternativa
drivmedel. Vägen dit är lång, men inte omöjlig.
Vi anser att det svenska vägnätet i huvudsak redan
är tillräckligt utbyggt och föreslår i stället att medel
uteslutande satsas på miljö- och trafiksäkerhetsåtgär-
der, på reinvesteringar i de delar av vägnätet som inte
är asfalterade samt på förstärkning av vägar med hård
belastning.
Miljöpartiet förordar generellt sett inte stråktän-
kandet och avvisar i huvudsak investeringar i denna
anda. Miljöpartiets förslag till väginvesteringar inom
ram är en kraftig nedskärning, 80 %, i förhållande till
regeringens förslag.
Dock föreslås att regionerna i samverkan med
Vägverket skall kunna disponera medel ur det regio-
nala självplaneringsanslag som vi tidigare föreslagit
till mindre trafiksäkerhets- och miljöförbättrande
åtgärder på statliga vägar inom det egna länet. Detta
anslag skall dock inte användas som en ersättning för
nedskärningen rakt av, utan endast beviljas i vissa
fall.
För närvarande arbetar en särskild utredare med
uppdraget att lämna ett förslag till lagstiftning för
miljöstyrande vägavgifter i tätort. Utgångspunkter för
arbetet är att avgiftssystemet skall vara till gagn för
miljö och framkomlighet samt att lagstiftningen skall
vara så utformad att vägavgifterna kan införas och
förändras genom respektive kommuns beslut.
Vi ser positivt på det arbete som regeringen initie-
rat och välkomnar regeringens skrivning i budgetpro-
positionen om att man kommer att överväga de för-
slag som den särskilde utredaren lämnar för att, om
kommuner så begär, kunna gå vidare i frågan.
Det är angeläget att arbetet bedrivs skyndsamt och
att regeringen snarast återkommer med lagförslag och
förslag om hur den tekniska utvecklingen av sådana
avgiftssystem kan stödjas. Vi instämmer i att berörda
kommuner och regioner skall ta slutlig ställning till
om och hur avgiftssystemen skall införas. Regelver-
ket bör vara så öppet som möjligt så att olika tekniska
lösningar - vägtullar, elektroniska debiteringssystem
m.m. - möjliggörs. Avgifterna bör kunna användas
även för satsningar på kollektivtrafik.
För att uppnå målen om ett långsiktigt hållbart
transportsystem är det nödvändigt att så mycket trafik
som möjligt förs över till det transportslag som är
minst miljöbelastande, nämligen järnvägen. Det kan
ske dels genom att järnvägens ekonomiska konkur-
renskraft förstärks i förhållande till andra trafikslag,
dels genom en snabbare utbyggnad av en konkur-
renskraftig infrastruktur för järnvägen.
Järnvägens grundläggande infrastruktur, som till
stora delar är från 1800-talet, försummades kraftigt
under några decennier från andra världskriget fram
till 80-talet. De senaste åren har dock en kraftig och
välkommen satsning skett på en modernisering av
järnvägsnät och rullande material, främst för snabb
interregional persontrafik och länstrafik. Nu finns det
en stor risk att den satsningen kommer av sig.
Riksdagen har, som svar på infrastrukturproposi-
tionen 1996, beslutat att fastställa en ram för natio-
nella järnvägsinvesteringar på endast 36 miljarder
kronor för tioårsperioden 1998-2007. Det innebär
nästan en halvering av de senaste årens investerings-
takt på järnvägsområdet. Miljöpartiet anser i stället att
investeringsramen för nationella järnvägsinvestering-
ar bör vara 78 miljarder kronor för denna period.
För att stärka godstrafikens konkurrenskraft be-
hövs omfattande investeringar som stärker kapacite-
ten bl.a. i det stora nord-sydliga huvudstråket genom
Sverige.
Det kräver bl.a. fler mötes- och förbigångsspår,
höjda axellaster, ökade lastprofiler, förbättrad kraft-
försörjning och förbättrade tågledningssystem. På sikt
bör ambitionen vara att renodla vissa linjer för gods-
trafik genom att skapa andra alternativ för den snabba
persontrafiken.
Vi föreslår också en satsning på det s.k. kapillära
nätet i form av hamn- och industrispår, terminaler och
omlastningsstationer samt en utbyggnad av system
för logistik och transportinformatik.
På personsidan måste målet vara att komma ned i
restider under tre timmar för de flesta relationer mel-
lan större städer i södra och mellersta Sverige. Då kan
tåget på allvar ta upp konkurrensen med flyget och
bilarna.
Flyget har expanderat kraftigt under senare tid.
Det är ett mycket allvarligt hot mot miljön. Flyget är
det sämsta färdmedlet vad gäller energiförbrukning
per passagerare, och det orsakar också stora buller-
problem. Det omfattande flygresande som i första
hand västvärlden svarar för måste starkt ifrågasättas
från både energi- och miljösynpunkt och med hänsyn
till den globala fördelningen.
Beträffande övergripande mål för Luftfartsverkets
verksamhet är det av miljö- och hälsoskäl mycket
viktigt att Luftfartsverket inte ges i uppdrag att öka
flygtrafiken i och över Sverige i nämnvärd utsträck-
ning.
Regeringen skriver i budgetpropositionen för
1999 att ny flygkapacitet, utöver tredje landningsba-
nan på Arlanda, kan komma att behövas i Stock-
holmsregionen innan avtalet om flygtrafik på Brom-
ma går ut år 2011.
Miljöpartiets bestämda uppfattning är att flygka-
paciteten i Stockholmsregionen och i Sverige i stort
är fullt tillräcklig för att klara de funktioner där flyg-
trafik är nödvändig. Vi avser motverka ytterligare
utbyggnad av flygkapaciteten. Vi har tidigare föresla-
git en snabb avveckling av Bromma flygplats, då den
ligger alldeles för nära bebyggelse och därmed är en
stor hälsorisk och miljöstörning.
Enligt vår mening finns det en stor potential inom
sjöfarten för mycket miljövänliga transporter, i takt
med tillämpande av ny teknik. Vi har således en
mycket positiv grundinställning till svensk sjöfart och
menar att regeringen inom ramen för det internatio-
nella arbetet bör verka för att stärka den svenska
sjöfartsnäringens konkurrenskraft.
Vi delar regeringens bedömning att trenden vad
gäller utflaggning av svenska fartyg måste brytas och
att det sjöfartspolitiska beslutet måste förstärkas för
att nå detta syfte, speciellt mot bakgrund av att flera
starka sjöfartsnationer inom EU förstärkt sitt stöd till
sjöfarten. Det förslag till förstärkning av det sjöfart-
spolitiska beslutet som regeringen presenterade i
budgetpropositionen fick hård kritik från sjöarbets-
marknadens parter. T.o.m. LO-basen Bertil Jonsson
krävde att regeringen skulle ändra sitt förslag.
Vår roll i det läget tydliggjordes via den skrivning
i vår partimotion där vi sade följande: "Skulle den
väg som regeringen föreslår inte visa sig framkomlig
är Miljöpartiet öppet för diskussioner i trafikutskottet
om alternativa lösningar."
Nu behövdes inte detta eftersom vi kunde föra di-
rekta förhandlingar med regeringen och trycka på om
ett ändrat förslag, vilket ledde till att regeringen,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och sjöarbetsmarknadens
parter kunde enas om utformningen av det statliga
stödet till sjöfarten.</pre><pre>Anf.  19  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag har bara en enkel liten fråga till
Mikael Johansson. Han talade väl om miljöanpassad
trafik, och jag tror att vi är överens i sak om väldigt
mycket. Men det som förbryllar mig är att Miljöparti-
et inte kan stödja vårt förslag i trafikutskottet om att
nu också fullfölja snabbtågssatsningarna enligt tidiga-
re intentioner.
Med regeringens förslag är det stor risk att de
pengar som har satsats på att snabbtågsanpassa stam-
banan genom södra Norrlands inland i princip är
bortkastade pengar, vilket de ju är om man inte också
kör snabbtågen på denna rustade bana.
Jag skulle gärna vilja ha besked om varför Miljö-
partiet i det här fallet väljer att stödja regeringen,
vilket kommer att innebära mindre järnvägstrafik och
mera bilar i södra Norrlands inland.</pre><pre>Anf.  20  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag anser inte att det är riksdagens
uppgift att gå in och detaljreglera vilken typ av trafik
som skall gå på respektive järnväg. Det är upp till de
regionala myndigheterna att bedöma detta.</pre><pre>Anf.  21  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det var väl ändå att ta i: att kalla
snabbtågstrafik i en strategisk del av landet för en
detaljfråga. Här har faktiskt riksdagen sagt - det var
egentligen det enda stora löftet i den regionalpolitiska
propositionen i våras från regeringen - att man skulle
tidigarelägga snabbtågsanpassningen av stambanan i
södra Norrlands inland. Då är det väldigt angeläget
att fullfölja. Riksdagen måste nu tala om att det är
angeläget att det blir snabbtåg och inte upphandling
av, ursäkta uttrycket, mjölktåg eller någonting i den
stilen på den här bandelen.</pre><pre>Anf.  22  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Riksdagens roll är ju att ge möjlighe-
ter till en infrastruktur där sådana tåg som Sven Berg-
ström efterfrågar kan framföras. Detta har vi i riksda-
gen sett till att göra.</pre><pre>Anf.  23  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! I likhet med Sven Bergström känner
jag förvåning över den ihåliga hållning som Miljö-
partiet nu i egenskap av regeringens uppbackare har i
förhållandet mellan sina visioner och mål och det
man nu ändå ställer upp på.
Mikael Johansson talar om mål och medel i ba-
lans. Ja, målen om t.ex. bränslesnåla bilar kan väl
hela kammaren ställa upp på. Men är avsikten fortfa-
rande att ha dramatiska bensinskattehöjningar i mil-
jardklassen av tvåsiffriga tal? Statsmakterna överbe-
skattar ju redan nu bilismen. Då undrar jag - det kan
vara symtomatiskt att Mikael Johansson undvek den
frågan - hur man förhåller sig till att lägga ytterligare
kostnader på livsnödvändiga transporter.
Sedan valde Mikael Johansson uttrycket "minst
miljöbelastande". Då är det oerhört förvånande att
Miljöpartiet inte kan vara med och stödja det som har
lagts fram i två motioner och följts upp i reservation 3
när det gäller cykelfrågorna, för det är väl lite miljö-
belastande om något.</pre><pre>Anf.  24  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Vad avser bensinskattehöjningen är
det självklart att den skall ske på sikt. Vi har föresla-
git en sikt på tio år. Det innebär att industrin har möj-
lighet att anpassa sig och framställa bensinsnålare
motorer än i dagsläget. Det är syftet, och det skall
klaras av långsiktigt. Det tror vi också att industrin
kommer att klara. Därför kommer inte heller bensins-
kattehöjningen att slå så hårt. Bensinpriset blir ju då
lägre per mil, eftersom vi kommer mycket längre än i
dagsläget.</pre><pre>Anf.  25  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Nu väljer Mikael Johansson uttrycket
"på sikt" när det gäller bensinskattehöjningarna. Det
skulle vara intressant att veta hur lång den siktsträck-
an är för Miljöpartiets del. Höjningen av bensinpriset
med 2 eller 3 kr är alltså villkorad till när bilindustrin
har kommit fram med bränslesnåla bilar. Skall det
tolkas så, eller ligger det något försåtligt i Mikael
Johanssons svar?
Sedan undvek han självfallet, som jag nu ser det,
frågan om det som är minst miljöbelastande och var-
för man inte vill ställa upp på de motioner som kräver
ett främjande av cykeltrafiken.</pre><pre>Anf.  26  MIKAEL JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! I mitt inlägg sade jag tio år vad gäller
bensinskattehöjningen. Jag kallar det längre sikt. Jag
sade det om båda sakerna.
Vad det sedan gäller cykeltrafiken pågår det ett
arbete. Detta har också utskottet noterat, och man
avvaktar det arbetet. Därför finns det ingen anledning
att i dagsläget yrka bifall till den motionen. Jag tror
att det kan visa sig att vi gemensamt kan tycka att de
åtgärder som föreslås är alldeles utmärkta. Vi vill
också gynna cykeltrafiken.</pre><pre>Anf.  27  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! En partikamrat till Mikael Johansson
har i min hemkommun sagt följande: Vi i Miljöpartiet
är för nya järnvägar oavsett var de byggs.
Nu skall jag inte lasta Mikael Johansson med and-
ra partikamraters uttalanden, men detta är ungefär vad
Miljöpartiet ofta framhåller. Man vill ha mer sats-
ningar på järnväg. Detta sade också Mikael Johansson
i sitt anförande.
Då undrar jag: Varför ställer Miljöpartiet inte upp
på att förbättra Inlandsbanans framtid? Vad vi begär i
utskottet och här i kammaren är att man skall utreda
en överföring av bandelarna mellan Kristinehamn och
Mora till Inlandsbanan AB, tillsammans med vissa
tvärleder, samt en upprustning av några andra delar
av järnvägen. Varför kommenterar Miljöpartiet inte
detta, och varför ställer man inte upp?</pre><pre>Anf.  28  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Regeringen har ju tillskjutit ytterliga-
re medel till Inlandsbanan. Sedan är det också så att
en avtalsperiod snart går ut. Då kommer detta att
omförhandlas, och man kommer att övergripande se
över Inlandsbanans framtid. Jag tror att vi kan av-
vakta med detta till den infrastrukturproposition som
kommer våren 2000. Då kan vi titta på den här frågan
igen.</pre><pre>Anf.  29  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Ja, det är väl ungefär det som är ut-
skottsmajoritetens mening i den här frågan. Men om
Miljöpartiet nu är så positivt inställt till järnvägstra-
fik, varför vill man inte redan nu börja titta på över-
föringen av den södra bandelen mellan Kristinehamn
och Mora? Det har uppenbarligen gått bra för In-
landsbanan AB att bedriva godstrafik sedan man fick
ansvaret. Nu begär man åtminstone en utredning.
Varför vänta ytterligare två år?</pre><pre>Anf.  30  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! För att återknyta till det uttalande som
Johnny Gylling hade hört från en miljöpartist vill jag
säga att vi självklart inte kan bygga alla järnvägar i
morgon. Vi måste dels ta hänsyn till miljöskäl; vi har
Hallandsåsen som är mycket aktuell. Dels utgör järn-
vägstrafiken intrångsproblem.
Då är det så med Inlandsbanan att vi också har
prioriteringar. Det har vi framlagt i våra tidigare för-
slag här i riksdagen. Det är de som gäller fortfarande.
Det är dem vi tänker driva gentemot regeringen.
Nu kan det dock vara aktuellt att göra andra prio-
riteringar för vissa bansträckningar beroende på regi-
onala hänsyn, på grund av vissa industriförslag som
presenteras, alltifrån att Ericsson eller försvarsindust-
rin tänker avskeda osv. Då måste vi titta på detta även
ur ett regionalpolitiskt perspektiv.</pre><pre>Anf.  31  MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Trafikutskottet har endast ett utgifts-
område att avhandla i samband med budgetbehand-
lingen. Men inom detta utgiftsområde döljer sig
många och stora verksamheter. Jag känner rent spon-
tant, efter att ha lyssnat på debatten en stund, att olika
partiföreträdare lyfter fram olika frågor som de tycker
är intressanta och som de vill ventilera, men för mig
som skall försöka att sy ihop detta är det en fullstän-
digt omöjlig sak att ta upp alla dessa områden på
några minuter. Jag skall faktiskt nöja mig med att ta
en övergripande del.
Vi socialdemokrater tycker att det finns en speci-
ell fråga som är extra viktig i årets budgetbehandling.
Det är sjöfarten, inte minst utifrån de diskussioner
som har förts. Till den frågan återkommer Claes-
Göran Brandin lite längre fram.
År 1998 har varit ett viktigt år för trafikpolitiken.
I år har vi här i riksdagen lagt fast den trafikpolitik
som skall gälla under nästa årtusendes första år. Uti-
från detta beslut och det ekonomiska läget är rege-
ringens förslag till budget inom utgiftsområde 22
Kommunikationer väl avvägt. Naturligtvis stöder vi
det.
Det transportpolitiska beslutet innebär bland
mycket annat att vi lagt fast att det övergripande
målet för transportpolitiken skall vara att "säkerställa
en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt håll-
bar transportförsörjning för medborgarna och nä-
ringslivet i hela landet". Dessutom har vi lagt fast ett
antal delmål om tillgänglighet, transportkvalitet,
säker trafik, god miljö och en positiv regional ut-
veckling som preciserar det övergripande målet. Vi
har alltså skrivit fast att transportförsörjningen skall
vara en del av politiken för ett hållbart Sverige.
Politiken för en hållbar utveckling utgår från
människans samlade behov och innehåller därför alla
de dimensioner som är viktiga i våra liv. Det behövs
ett samspel och en helhetssyn mellan den sociala,
kulturella, ekonomiska och ekologiska utvecklingen
för att utvecklingen skall bli hållbar. Dessa fyra as-
pekter förutsätter varandra. Ingen ger ensam hållbar-
het. Eller med andra ord: En hållbar utveckling förut-
sätter ekonomisk tillväxt, goda levnadsförhållanden
för alla, en levande kultur, ett bevarat kulturarv och
en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna.
Det kommer att ta tid att förverkliga en långsiktigt
hållbar trafikförsörjning. Därför är det desto viktigare
att omställningen börjar redan nu. Annars riskerar vi
stora konflikter mellan å ena sidan behovet av att
utveckla välfärden och en ekonomisk tillväxt och å
andra sidan kravet på ett transportsystem som ryms
inom de ekologiska ramarna.
När man läser de reservationer och särskilda ytt-
randen som lagts till trafikutskottets betänkande,
tänker man att det finns partier som inte har insett att
en politik för en hållbar utveckling är en helhet som
bygger på ett samspel mellan social, kulturell, eko-
nomisk och ekologisk utveckling.
Moderaterna har över huvud taget inte insett att
Sverige måste ställa om till en hållbar utveckling. De
vill återställa banavgifterna till den nivå som gällde
före det transportpolitiska beslutet. Det innebär att
man drar bort 690 miljoner kronor från järnvägen.
Dessutom vill man, som råge på det, minska anslaget
till banhållningen med 500 miljoner kronor. Likaså
vill man minska anslaget till Banverkets sektorsupp-
gifter med 12 miljoner.
Jag tyckte att Per-Richard Molén pratade sig varm
om näringslivets transporter. Är det näringslivet som
transporterar på järnvägen som skall betala kalaset,
eller vem skall betala det? Blir inte transporterna
dyrare?
Miljöpartiet och Vänstern anser i stället att en
hållbar utveckling bara handlar om att göra Sverige
mer ekologiskt hållbart. Deras reservationer och sär-
skilda yttranden handlar i princip bara om en sak, att
med olika medel få över trafik från väg och flyg till
järnväg och sjöfart. Mig förefaller den trafikpolitiken
något smalspårig. Visionen om ekologisk omställning
är en mycket viktig vision, men för att utvecklingen
skall kunna bli hållbar måste vi ha ekonomisk till-
växt, goda levnadsförhållanden för alla och kommu-
nikationer som gör att tillväxten och välfärden kom-
mer hela Sverige till del.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
är som tre bröder som följer i varandras fotspår. Det
gäller inte minst i tron på att konkurrensutsättning,
avreglering och privatisering löser alla problem. Sto-
rebror, Moderaterna, skall alltid vara värst och gå
längst. Mellanbrodern, Kristdemokraterna, är försik-
tig och försöker att vara så många som möjligt till
lags. Minstingen, Folkpartiet, följer i de flesta fall
snällt med de två större bröderna, men inte alltid.
Ibland känner minstingen ett behov av att visa upp sig
och vara värst.
Storebror går som vanligt längst. Sälj ut och pri-
vatisera är Moderaternas honnörsord. I år är det SAS,
Arlanda, Landvetter, Luftfartsverket Holding AB:s
dotterbolag och på sikt även Posten som skall säljas.
Dessutom skall persontrafiken på järnväg konkur-
rensutsättas och den långväga busstrafiken avregleras
helt.
Den försiktige mellanbrodern, som inte vill stöta
sig med någon, skriver bara i allmänna ordalag om att
begränsa statens roll genom att konkurrensutsätta,
avreglera och uppmuntra privata initiativ. Det enda
område som Kristdemokraterna talar klarspråk om i
sitt särskilda yttrande är järnvägssektorn, som de vill
konkurrensutsätta ytterligare.
Minstingen, Folkpartiet, vill tillsammans med
Moderaterna privatisera SAS och Luftfartsverket
Holding AB:s dotterbolag. Dessutom vill partiet pri-
vatisera eller ändra ägandeformen för de kommunala
flygplatserna.
Här finns en djup klyfta mellan oss socialdemo-
krater och de borgerliga bröderna. För oss socialde-
mokrater är statligt ägande ett medel att nå de politis-
ka målen. Det är ett medel bland många andra. I vissa
sammanhang kan lagstiftning vara det effektivaste
medlet, i andra kan det vara konkurrensutsättning och
avreglering. I ytterligare andra fall kan kanske även
privatisering vara effektivast. Men dessa åtgärder är
medel och kan inte bli annat än medel eller verktyg
för att uppnå vissa mål. För de borgerliga är konkur-
rensutsättning, avreglering och slutligen privatisering
och utförsäljning det ideologiska målet.
Målet med statens ägande av företag inom trafik-
sektorn är i de flesta fall att upprätthålla en god in-
frastruktur i hela landet.
På ett område går minstingen, Folkpartiet, längre
än sina bröder. Det gäller besparingarna. Folkpartiet
vill inom vårt utgiftsområde spara 2,9 miljarder, och
detta vill man göra genom att skjuta på vissa projekt
eller skära ned på väghållningsanslaget med 1,5 mil-
jarder kronor. Dessutom vill man spara 1,25 miljarder
kronor på järnvägsanslaget.
I mars 1997 fattade riksdagen beslut om en lång-
siktig inriktning för investeringarna i trafikens in-
frastruktur. Enligt beslutet skall 190 miljarder kronor
investeras under åren 1998 till 2007. Riksdagsbeslutet
var en kraftfull och nödvändig satsning för att skapa
möjligheter för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsätt-
ning och bibehållen välfärd i hela landet. Till skillnad
från Folkpartiet anser jag att det finns statsfinansiella
förutsättningar för att fullfölja dessa satsningarna
under 1999.
Om väghållningsanslagen skulle dras ned med
10 %, som Folkpartiet föreslår, skulle antingen fär-
digställandet av pågående projekt försenas eller så
skulle mycket angelägna underhålls- och förbätt-
ringsåtgärder behöva skjutas på framtiden. Vad är det
egentligen som ni vill skjuta på? Vilka projekt hand-
lar det om? Eller är det cykeln som är alternativet?
Elver Jonsson talade sig väldigt varm för cykling här
för ett tag sedan.
Vilken väg Folkpartiet än väljer innebär det ett
oacceptabelt sätt att slösa bort pengar på redan på-
började investeringar i nödvändig infrastruktur. Det
skulle också innebära att framkomligheten skulle
försämras för näringslivet och andra resande, att vik-
tiga trafiksäkerhetsåtgärder inte skulle komma till
stånd och att arbetstillfällen skulle riskeras.
Det är mycket viktigt att vi satsar på drift och un-
derhåll av våra vägar. Riksdagens infrastrukturbeslut
1997 innebar bl.a. en utökade satsning på ökad bärig-
het. När det gäller den bärighetsdiskussion som in-
leddes 1987 och som skall fullföljas till år 2003 ligger
det beslutet kvar. Dessutom har vi genom den regio-
nalpolitiska propositionen fått besked om att rege-
ringen avser att tidigarelägga vissa delar. Som alla
andra tycker vi att detta är angeläget. Jag lovar att vi
från s-gruppen i trafikutskottet har gjort allt för att få
fram så mycket underhållspengar som det är möjligt,
eftersom det är underhållet som är det viktiga. Där
finns också bärighetsdelarna med. Detta betyder spe-
ciellt mycket för Norrlandslänen.
Moderaterna skriver i sin motion T220 att för att
klara trafikförsörjningen vid de kommunala flygplat-
serna är det viktigt att staten skjuter till stöd, men
stödet skall inte användas till drift- och underhåll av
flygplatser utan till att köpa trafik.
Jag tycker det är positivt att moderaterna håller
med oss socialdemokrater om att staten skall ta ett
större ansvar för de kommunala flygplatserna. Där-
emot är det svårt att förstå hur deras system för stöd
skall fungera i praktiken. Har moderaterna tänkt sig
att flygplanen skall gå till flygplatser utan terminaler
och fungerande verksamhet? Det är till drift- och
underhåll som de kommunala flygplatserna behöver
stöd.
Om stödet i stället hamnade i flygbolagens fickor
skulle många glesbygdskommuner tvingas att lägga
ned sina flygplatser, och stora delar av landet skulle
därmed förlora viktiga delar av sin transportförsörj-
ning. Dessutom skall man komma ihåg att det står
den nya myndigheten för rikstrafikfrågor - rikstrafi-
ken - fritt att upphandla även flygtrafik. Men mode-
raterna är konsekventa. De vill inte ha rikstrafiken,
har de bestämt, och det är därför som någon annan
skall sköta upphandlingen.
De tre borgerliga partierna Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet skriver i en gemensam
reservation att riksdagen bör uttala att Bromma flyg-
plats skall vara kvar. Beslutet om Bromma flygplats
framtid måste bygga på bl.a. två förutsättningar. För
det första måste Stockholm som landets huvudstad
tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra
måste Arlanda flygplats kunna fylla sin funktion som
ett nav i det svenska flygsystemet.
Mot denna bakgrund utreder Luftfartsverket för
närvarande på regeringens uppdrag hur behovet av
flygkapacitet i Stockholmsregionen skall kunna till-
godoses på längre sikt. Uppdraget skall slutredovisas
i början av 1999. Vi kan gott vänta med att ta ställ-
ning i den här frågan till dess att vi har fått resultatet
av utredningsarbetet, som inom några veckor kommer
att lämnas över.
Moderaterna och Centerpartiet vill i sina särskilda
yttranden öka statsbidraget till enskilda vägar. Folk-
partiet skriver om de enskilda vägarnas betydelse i
sitt särskilda yttrande. De enskilda vägarna är viktiga
för att hela Sverige skall leva, och inte minst för att
näringslivet skall kunna utvecklas i glesbygden.
Minskningen av anslaget till statsbidrag för en-
skilda vägar, som regeringen nu föreslår för 1999 års
budget, är av teknisk karaktär. Jag tycker inte att vi
behöver diskutera det. Det viktiga är att vi har lagt
fast att 2000, när vi går in i rätt fas igen, då återställs
anslaget till den nivå som det var från början. Nu rör
det sig bara om en teknisk historia under ett över-
gångsår. Jag instämmer helt i de enskilda yttrandena:
Enskilda vägar är viktiga.
Herr talman! Skiljelinjen mellan oss socialdemo-
krater och de borgerliga partierna går vid synen på
statens ansvar. Vi anser att staten har ett ansvar för
medborgarna. De borgerliga partierna menar att det är
marknaden som skall ta hand om statens uppgifter.
Men marknaden känner inget ansvar för medbor-
garna. Det enda ansvar som marknaden känner är
inför ägarna, investerarna och långivarna. Markna-
dens enda uppgift är att tjäna pengar. Det får man ha
förståelse för. Det är därför den finns. Men ett sam-
hälle utan ansvar för medborgarna blir ett samhälle
med många förlorare. - ett samhälle utan framtid.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan i dess helhet och avslag på samt-
liga reservationer.</pre><pre>Anf.  32  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Utskottets ordförande Monica Öh-
man talar väl och mycket. Det är lätt att instämma i
det mesta av det som hon säger. Men jag har två kon-
kreta frågor som jag gärna skulle vilja att Monica
Öhman utvecklade något ytterligare.
Först gäller det detta med drift och underhåll.
Monica Öhman och jag hade för en tid sedan förmå-
nen att besöka Jämtland och se hur det ser ut i verk-
ligheten. Jag tror att Monica Öhman var ganska ska-
kad av den färd via videofilm som vi fick vara med
om där uppe. Jag skulle vilja höra hur Monica Öhman
ser på detta med drift- och underhållspengarna.
Från Centerpartit har vi sagt att vi inte vill ge re-
geringen fullmakt att disponera 500 miljoner kronor
senare för att eventuellt flyttas till andra områden. Vi
tycker att dessa pengar skall användas nu just till drift
och underhåll, eftersom vi vet att behovet är mycket
stort.
Den andra frågan som jag vill ställa till Monica
Öhman är: Är det rimligt att riksdag och regering
beslutar att snabbtågsanpassa en stor och viktig järn-
vägslinje för att sedan släppa taget och inte fullfölja
kraven på att järnvägen också skall trafikeras med
snabbtåg? Jag tänker på stambanan genom södra
Norrlands inland. Jag skulle väldigt gärna vilja hör
hur Monica Öhman ser på att man satsar upp till 1
miljard på en sådan snabbtågsanpassning och senare
riskerar att få en betydligt sämre standard på den
trafik som skall gå där.</pre><pre>Anf.  33  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Det är mycket riktigt som Sven
Bergström säger, att vi var i Jämtland och fick se en
videofilm som gjorde att man nästan blev lite illamå-
ende. Jag vet inte om det berodde enbart på groparna
eller om det berodde på filmen.
Vi delar denna uppfattning. Precis som jag säger
har vi gjort allt som vi har förmått i det ekonomiska
läge som landet har befunnit sig i för att öka under-
hållspengarna. Dessutom fick vi ett löfte i den regio-
nalpolitiska propositionen om att en del underhållsar-
bete skall tidigareläggas.
Det är lite märkligt att Sven Bergström i ena se-
kunden talar sig varm för tågtrafiken och tågtrafik-
satsningar och i nästa sekund är han beredd att säga
att de 500 miljonerna - som regeringen inte får dis-
ponera precis hur den vill - redan i dag skall låsas till
vägsidan.
Vad händer om järnvägen behöver dessa pengar i
mars månad? Det som står i budgeten är att om peng-
arna behövs på järnvägssidan skall de kunna använ-
das av järnvägen, annars går de till vägarna. Behöver
järnvägen pengarna, så kommer ju regeringen tillbaka
och redovisar för Sven Bergström och alla andra 348
ledamöter i kammaren hur man har använt pengarna.</pre><pre>Anf.  34  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Jag ber Monica Öhman att i sitt
nästa inlägg också kommentera min andra fråga om
snabbtåg på stambanan.
Centerpartiet har helt enkelt gjort bedömningen
att vi ser det som angeläget att redan nu väldigt tyd-
ligt tala om att vi tycker att behoven är stora på drift-
och underhållssidan. Monica Öhman kommer ju från
ett län där behovet också är väldigt tydligt. Vi tycker
att detta är angeläget och vill därför anvisa pengarna
redan nu.
Skulle det vara så att det kommer att finnas behov
på järnvägssidan senare under nästa år eller någon
gång i framtiden, får regeringen naturligtvis komma
tillbaka till riksdagen och redovisa den situationen då.
Man jag och Centerpartiet bedömer behoven inom
detta område som så stora att vi vill fatta detta beslut
nu.
Sedan är det väldigt viktigt att få ett besked när
det gäller stambanan. Det enda löftet från regeringen
till den här delen av landet i den regionalpolitiska
propositionen i våras var att det t.o.m. skulle ske en
tidigareläggning av snabbtågsanpassningen av stam-
banan. Men nu släpper man taget och säger att det där
får väl möjligtvis rikstrafiken handla upp i en framtid.
Jag vill ha ett besked av Monica Öhman nu om att
den kommer att trafikeras av samma typ av snabbtåg
med samma komfort och samma klass som snabbtå-
gen längs ostkusten. Annars är kommunerna i inlan-
det - Bollnäs, Ljusdal, Ovanåker, Ockelbo och andra
- illa ute och man får en betydligt sämre järnvägs-
standard.</pre><pre>Anf.  35  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Det var väl ändå att ta i att säga att
det var det enda konkreta vi hade i den regionalpoli-
tiska propositionen. Som jag tidigare sade hade vi
faktiskt också med en tidigareläggning av vägunder-
hållet som ett konkret förslag i propositionen. Men
detta kan vi hålla på och diskutera länge.
Stambanan: Jag tycker att vi först skall diskutera
vad som är riksdagens roll. Riksdagens roll är ju ändå
inte att arbeta med detaljfrågor. En gång i tiden dis-
kuterade man i Sveriges riksdag, har jag lärt mig,
enskilda vägar hit och dit och enskilda järnvägs-
sträckningar hit och dit, vilket är fullständigt omöj-
ligt. Vi har helt enkelt inte tillräckliga kunskaper för
att kunna gå in i detaljerna. Sedan kan man fråga sig
vad vi skall ha våra verk till om vi själva skall ta hand
om frågorna. I så fall kan vi sköta alltihop.
Vi har uttalat oss för detta med snabbtåg eller and-
ra tågtyper. Det är ju inte några mjölktåg det handlar
om, Sven. Jag håller med Sven Bergström så långt att
där satsningar görs på banan bör Banverket och ope-
ratören - i det här fallet SJ - ha en dialog, så att man
nyttjar de satsningar vi gör på banan. Men jag vill
absolut inte ha tillbaka detaljfrågorna till riksdagen.</pre><pre>Anf.  36  PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Herr talman! Det har varit intressant att lyssna på
Monica Öhman som företrädare för Socialdemokra-
terna. Hon liknade moderater, kristdemokrater och
folkpartister vid tre bröder. Det kan jag i viss mån
instämma i, men jag skulle mer vilja likna oss vid tre
vise män. Jag skulle önska att visheten på något sätt
skulle kunde planteras hos de andra tre - socialdemo-
krater, miljöpartister och kommunister - som jag mer
betraktar som tre trallande och lallande jäntor på
villande mo.
Eftersom Monica Öhman säger att vi moderater
inte står för en hållbar utveckling, vill jag ställa frå-
gan: Är det en hållbar utveckling att driva en politik
som leder till att det ena företaget efter det andra
flyttar från landet, att man inte vidtar de investeringar
på kommunikationsområdet som gör det möjligt att
stanna kvar i Sverige och driva näring? Vi ser sjö-
fartsnäringens och de svenska åkeriernas problem.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till om det
inte är den moderata politiken som står för den håll-
bara utvecklingen.
En annan intressant fråga som Monica Öhman tog
upp var behovet av vissa satsningar trots allt på
kommunikationsområdet. Anser Monica Öhman,
precis som de andra två trallande jäntorna, att vägnä-
tet är färdigbyggt? Kommer Socialdemokraterna i den
kommande budgetpropositionen att gå kommunister
och miljöpartister till mötes genom att dra ned på
väganslagen så drastiskt som t.ex. Miljöpartiet vill,
dvs. med 80 %?</pre><pre>Anf.  37  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Det är klart att så här i juletider kan
man ju tala om tre vise män, trallande jäntor och allt
vad det är. Jag hade faktiskt i tankarna när jag skrev
mitt anförande att jag skulle likna de borgerliga brö-
derna vid Bockarna Bruse, men det ville jag inte. Ni
kan ju ta till er detta med tre vise män och tro att ni är
det i stället.
Nu försöker Per-Richard Molén att ta in hela de-
partementets område med utflyttande företag och
annat. Jag tycker att det är bra att vi har fått ett nä-
ringsdepartement, där de delar som behövs för att vårt
näringsliv skall få utvecklas är samlade under en hatt.
Men därmed icke sagt att trafikutskottet skall ta över
näringsutskottets diskussioner och deras frågor.
När det gäller sjöfarten är det en diskussion som
återkommer. På vilket sätt har moderaterna bidragit
till att hjälpa till att rädda svensk sjöfart? Vad är det
ni säger egentligen?
Vi vet att det finns problem på åkerisidan. Därför
för vi en dialog med åkerinäringen precis på samma
sätt som vi har fört en dialog och diskuterat med
sjöfarten.
Sedan vill jag påminna om en sak när det gäller
detta att man slår sig för bröstet och säger: Vi mode-
rater har den bästa politiken. Hur var det med avreg-
leringen av flyget? Ni ställde upp på den. I dag håller
jag med om att det inte går att återgå. Men vad säger
ni i dag? Jo, i dag säger ni att nu är det så jäkla myck-
et bekymmer - ursäkta uttrycket - så nu får staten lov
att börja upphandla. Är det så vi skall ha det i framti-
den med moderat politik?</pre><pre>Anf.  38  PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Herr talman! Det har tyvärr blivit på det sättet att
Socialdemokraterna i regeringsställning hela tiden
bedriver en politik där de alltid kommer ett eller ett
par steg efter i utvecklingen. Man har egentligen
ingen framåtsyftande politik.
Ett, tu, tre upptäcker man att sjöfartsnäringen har
stora problem. Detta borde man ha kunnat inse för
rätt många år sedan.
Här kommer ett, tu, tre åkerinäringen och säger att
man inte har någon möjlighet att konkurrera med de
utländska åkerierna beroende på en lång rad faktorer,
som jag utvecklade i mitt inledningsanförande.
Även här kommer Socialdemokraterna i efter-
hand. Frågan är om det kanske är rätt bra med lite
grann av Bockarna Bruse, som på något sätt kan köra
Socialdemokraterna och de andra två lite före sig i
förhoppning om att de skall kunna öppna dörren lite
grann på glänt för att se vad framtiden ändock inne-
bär.
Jag måste säga att det är en otrolig besvikelse att
vi i denna debatt inte har möjlighet att delta i en dis-
kussion med den s.k. superministern Björn Rosen-
gren. Det visar ändock att det intresse han uppenbar-
ligen har för de trafikpolitiska frågorna är relativt
marginellt i förhållande till någonting annat som han
kanske sysslar med.</pre><pre>Anf.  39  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Per-Richard Molén är bekymrad
över näringslivet, utflyttande företag, nedläggningar
etc. Det är inte min sak att försvara ministern, men
jag råkar känna till att ministern i dag är uppe i Por-
jus, för vi har nämligen problem även på vattenfalls-
området, som kanske är bekant. Sedan får ni tycka
vad ni vill om detta och om prioriteringarna. Men så
är fallet.
Det är klart att man kan säga att Socialdemokra-
terna liksom kommer på efterkälken i alla lägen och
att vi kommer när problemet redan har uppstått. Men
jag håller inte med om den beskrivningen. Jag vill
nog säga att det är så att Socialdemokraterna försöker
ta ansvar för saker och ting. Det som gäller sjöfarten
har vi diskuterat länge. Går man den enkla vägen,
som Moderaterna vill, är det ju ett öppet register. Det
är sämre arbetsrätt. Det är en sämre situation med
möjlighet för utländsk arbetskraft på ett annat sätt
osv. Det är det ni är ute efter. Det är den enkla vägen.
För oss är den svåra vägen att kunna bevara en svensk
handelsflotta. Men vi kanske inte skall diskutera den
delen mer, för då förtar vi Tom Heymans och Claes-
Göran Brandins duell här så småningom.
Avslutningsvis vill jag beträffande åkerinäringen
säga att där har vi inte heller kommit för sent. Vi har
tidigt börjat föra en dialog med åkerinäringen, och jag
hoppas att man hittar lösningar.</pre><pre>Anf.  40  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Herr talman! Jag måste inledningsvis säga att jag
helt delar den uppfattning angående statliga företag
som Monica Öhman gav uttryck för. Detsamma gäller
den kritik hon riktade mot de moderata förslagen när
det gäller utförsäljningar och bolagiseringar.
Men jag begärde replik angående detta med håll-
bar utveckling. Inledningsvis var jag fullständigt
överens med vad Monica Öhman sade. Men sedan
kritiserade hon Miljöpartiet och oss i Vänsterpartiet
för att inte ta hänsyn till sociala och ekonomiska
aspekter av hållbar utveckling.
Då måste jag erinra om att begreppet hållbar ut-
veckling uppstod i samband med Brundtlandkommis-
sionens rapport om tillståndet för vår miljö. Den kom
ut 1987. På FN-konferensen i Rio 1992 var begreppet
hållbar utveckling det övergripande och samlande.
Det var också honnörsordet i den Agenda 21 som
antogs och som har fått spridning över hela världen.
Begreppet hållbar utveckling syftar på att man vill
ändra på de betingelser i miljön som gör att framtiden
inte är möjlig för kommande generationer. Det hand-
lar om de ökade utsläppen av växthusgaser, det
handlar om försurande utsläpp, det handlar om ozon
och en mängd andra substanser.
Att då prata om hållbar utveckling och samtidigt
underlätta för ökad väg- och flygtrafik är inte möjligt.
Ökad väg- och flygtrafik leder till mer avgaser, och
framtiden blir ännu svårare att klara på ett rimligt sätt.
Så jag undrar hur Monica Öhman ser på det här. Vad
är definitionen på hållbar utveckling i hennes värld?</pre><pre>Anf.  41  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Vi kan naturligtvis föra en väldigt
lång diskussion om det här med hållbar utveckling.
Men jag sade också att skall man få en hållbar ut-
veckling måste man ha ekonomisk tillväxt. Man
måste liksom ha någonting att växa med.
Det jag tycker att ni säger i det här betänkandet är:
Stopp, stopp! Inget mer på vägen, inget mer i luften.
Det är klart. Där skall vi i stället försöka att krympa.
Vi skall föra ut på järnvägen, vi skall föra ut på sjön.
Jag kan hålla med om, och det har vi jobbat för också,
att vi framför allt i fråga om de långväga transporter-
na i större omfattning skall försöka hitta lösningarna
att få ut det här på järnvägen och sjön.
Men om man tittar på detta långa land - som Sve-
rige ju är - och dessutom ser på hur glest befolkat det
är, så måste man i den här diskussionen också väga in
den regionala balansen. Gör vi inte det utan tror att vi
bara kan fixa saker och ting med att säga: Inte mer i
luften och inte mer på väg, då håller det inte.
Det var därför jag också sade i mitt anförande att
det kommer att ta tid. Men för den sakens skull skall
vi inte avskräckas. Vi måste ta det första stegen för
att nå det här.</pre><pre>Anf.  42  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Herr talman! Ser man tillbaka på den gångna  tio-
årsperiodens stora investeringar när det gäller in-
frastruktur så har merparten varit vägsatsningar i
södra Sverige. Det handlar om delar av Dennispro-
jektet, det handlar om Öresundsbron osv. Detta för-
stärker den regionala obalansen i stället för tvärtom.
Vänsterpartiet har motsatt sig dessa projekt. Vi hade
hellre använt pengarna till ökat underhåll av de väg-
och järnvägssystem som vi redan har.
Givetvis måste man ha råd till hållbar utveckling.
Men det är faktiskt ännu dyrare att ha en ohållbar
utveckling, för de här katastroferna i naturen kommer
efter oss hela tiden. Det är faktiskt ekonomiskt kloka-
re att förebygga dem än att låta dem ske och sedan
försöka reparera skadorna så gott det går.
Men vi skall förenas om det vi är överens om. När
det gäller sjö- och järnvägstransporter har vi mycket
gemensamt. De frågorna skall vi fortsätta att samar-
beta om.</pre><pre>Anf.  43  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Visst har det varit väldigt mycket
motorvägsbyggande i framför allt de södra delarna av
Sverige. Jag kommer ju från en landsända där vi inte
har så förfärligt mycket motorvägar, men å andra
sidan behöver vi det inte heller.
Vi har från socialdemokratiskt håll efter rege-
ringstillträdet 1994 haft en väldig diskussion om det
här. Vi har då sagt att de här s.k. stråken, som var så
populära ett tag, kan vi inte bygga för byggandets
egen skull. Vägars bredd och vägars utseende måste
avgöras utifrån trafikintensiteten. Vi har också styrt
en hel del pengar till trafiksäkerhet. Det tycker jag att
vi måste fortsätta med.
Sedan är prioritet nr 1 för oss också underhållssi-
dan. Det är det absolut största bekymret.</pre><pre>Anf.  44  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att trafikutskottets ordfö-
rande började mycket finstämt med att säga att trafik-
politiken måste utgå från människors behov - eko-
nomiskt, socialt, kulturellt, ekologiskt. Det skulle
vara en hållbar utveckling, och ekonomisk tillväxt
skulle främjas. Det var ju ett liberalt budskap som
jag nickade instämmande till. Men för att återfinna
balansen för Monica Öhmans egen del avslutade hon
ju sitt inlägg med en opreciserad attack på det hon
kallar för "marknaden".
Min fråga blir: Vad har regeringen och Socialde-
mokraterna valt för spår här när man talar om eko-
nomisk tillväxt? Kommer man att ge ett marknadse-
konomiskt utrymme? Marknadsekonomi är ju inte
detsamma som rovdrift och okontrollerad verksam-
het. Utifrån liberala utgångspunkter skall det vara en
socialt styrd marknadsekonomi där statsmakten sätter
ramarna och där det ges stor frihet och stort rörelseut-
rymme - men också en flexibilitet. Det kan vara in-
tressant att få en synpunkt på det.
Sedan sade också Monica Öhman apropå de
många synpunkterna att hon skall sy ihop det här. Då
kan man möjligen säga att det naturligtvis finns revor
i den julduk hon har broderat här. Framför allt fram-
träder också ett annat mönster, oklart vilket. Det hon
attackerar är ju mycket av det man historiskt faktiskt
har varit med om.
Socialdemokraterna har ju länge försvarat mono-
polet. Det gäller flygtrafiken norröver, som Monica
Öhman väl känner till. Detta gjorde ju att linjer lades
ned, t.ex. Vaasa-Sundsvall och  Östersund-Trond-
heim, för att det var stelbenta regler där man förbjöd
inhemsk trafik i en sådan tvärlinje. Också i övrigt har
man motverkat konkurrens.
Man kan också t.ex. ta de överbud som Monica
Öhman och Socialdemokraterna hade under sin oppo-
sitionstid med dessa våldsamma satsningar som man
nu gladeligen har glömt och som man  försöker att
hålla tillbaka så långt det kan gå. Bl.a. blir man på-
mind om att de regionalpolitiska löftena och sats-
ningarna nu lyckligen är glömda.
Därför blir det väldigt mycket ryckighet. Monica
Öhman sade tre gånger i sitt anförande att det nu har
lagts fast en politik på trafikområdet som regeringen
har pekat ut. Då får man säga att det är mycket osä-
kert, för det är ju en dagsländepolitik i många delar.
Man kommer in med nya bud och påbud. Vi som
lyssnade på gårdagens debatt blev ju varse hur lite det
är som ligger fast och hur ekonomiskt hållningslös
man kan vara på tunga politiska områden. Det skulle
vara nyttigt om utskottets ordförande kunde göra ett
klarläggande. Framför allt: Hur ställer man sig till
marknadsekonomisk utveckling som ett led i en tra-
fikpolitisk satsning?</pre><pre>Anf.  45  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Glada överbud i oppositionstid .
Ja, Elver Jonsson nickar. Hur såg verkligheten ut när
vi tillträdde 1994?
Då hade faktiskt den borgerliga regeringen på-
börjat arbetet med bl.a. stråken, motorvägssatsningar-
na. Men hur såg Sveriges ekonomi ut? Vilka möjlig-
heter fanns det att satsa ytterligare miljarder på vägar
och järnvägar när Sverige hade förblött, då det bara
var skulder, när vi bara hade bekymmer att ta hand
om barn och gamla och att försöka få kronorna att
räcka till vård och omsorg? Det är svaret, Elver Jons-
son. Glöm inte att det faktiskt var under den borgerli-
ga tiden som man spelade bort pengarna.
Jag vill kommentera det som har sagts om Social-
demokraterna och monopol. Jag vill gå tillbaka till
det som jag sade i mitt inledningsanförande. Varför
har vi värnat om att staten skulle vara ägaren och se
till detta? Jo, för att kunna erbjuda människorna i
Vilhelmina, i Stockholm och i Västervik osv. ungefär
samma sak. Den s.k. marknaden tar, med all rätt na-
turligtvis, hand om det som är mest lukrativt där det
finns kunder. Därför anser jag att staten måste ha ett
större ansvar. Staten måste värna om alla människor.</pre><pre>Anf.  46  ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att staten
måste ha om inte ett större så ett mycket stort ansvar
för hur marknaden fungerar. Men det är inte detsam-
ma som att man lägger sig i mer av detaljreglering
eller hyllar monopolen, som Socialdemokraterna
historiskt ändå har gjort. Jag pekade på ett enda ex-
empel som visar hur man kör omkull verksamheter.
När Monica Öhman nu talar om Norrlands inland,
tycker jag att det var viktigt att påminna om vad som
hände också i ett sådant bottniskt perspektiv eller
Kvarkenperspektiv.
Än en gång, kanske för hundrade gången i denna
kammare sedan 1994, bortförklarar Monica Öhman
alla överbud från sommaren 1994 genom att säga att
man övertog något som man inte visste något om.
Den verklighet som var i september 1994 var inte
mycket annorlunda än i juni samma år. Men kom
ändå ihåg, Monica Öhman, som kanske skulle vara
lite ödmjuk, att under den period då vi hade en annan
regering ställde Socialdemokraterna inte upp på något
besparingsförslag trots att det krävdes.
Det intressanta är ju att den ram som Socialdemo-
kraterna numera tänker sig ligger väldigt mycket
närmare vad den borgerliga regeringen hade som
tioårsram än vad Socialdemokraterna hade i sina
luftiga vallöften från oppositionstiden. Därför är det
viktigt att ändå påminna om det.
Konkurrens är viktigt utifrån liberala utgångs-
punkter men framför allt för att man skall få ett fun-
gerande samhälle. Men det är inte detsamma som att
man skall få agera hållningslöst. Därför får vi natur-
ligtvis också ta hänsyn till rådande förhållanden. Men
jag efterlyser fortfarande en rakare och fastare linje i
regeringens handlande. I fråga om detta tror jag att
det finns väldigt mycket mer att både säga och göra.</pre><pre>Anf.  47  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Historiebeskrivningen är en sak, El-
ver Jonsson. Men den stämmer ju inte riktigt. Vi hade
inte sett bokslutet våren 1994. Det såg vi på hösten
1994. Och då såg det värre ut än vad vi hade förväntat
oss.
Beträffande statliga monopol och detaljstyrningar
som Elver Jonsson drar upp, försökte jag förklara att
skillnaden mellan oss och er är att för oss är dessa
olika alternativ, om det skall vara en avreglering eller
om delar av en verksamhet skall avregleras, ett medel
att nå detta. För er är det den ideologiska delen. Ni
vill avreglera därför att ni inte anser att staten skall
ägna sig åt detta.
Avslutningsvis, Elver Jonsson, går det ju an att
anklaga oss för att inte satsa tillräckligt mycket peng-
ar på vägar. Läs i er egen motion vad ni vill dra in för
1999 och förklara sedan hur ni skall få denna mate-
matik att gå ihop.</pre><pre>Anf.  48  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Herr talman! Detta är den försiktige mellanbro-
dern som begär replik på anförandet från ordföranden
i trafikutskottet. Jag hade i och för sig önskat att vi
hade haft ytterligare en broder i denna familj, nämli-
gen Centerpartiet. Men den brodern vandrar ju lite
fram och tillbaka mellan familjerna. Det är väl när-
mast att likna vid att det just nu är delad vårdnad.
Herr talman! Jag vill hävda att avreglering, kon-
kurrensutsättning och privatisering, som Monica
Öhman nämnde, för oss kristdemokrater är medel inte
mål, vilket Monica Öhman felaktigt hävdade.
Jag vill ställa en fråga till Monica Öhman. Att
hushålla med skattepengar, är det bra eller dåligt?
Ökad konkurrens stimulerar till bättre service och
effektivare trafiktjänster. Håller Socialdemokraterna
med om detta?
Enligt min mening är politikens uppgift att göra
det lite lättare för människor att leva. Och det är detta
som man använder dessa medel till. Det skall bli
bättre service. Man skall som medborgare känna sig
bättre behandlad, och man skall få bättre service.
Jag trodde att socialismens mål innebar statligt
ägande, men jag kan ha missuppfattat detta. Jag hop-
pas att Monica Öhman klarar ut dessa saker för mig.</pre><pre>Anf.  49  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Denna familj förändrar sig alltefter
som debatten fortsätter. Men nu tycker jag att vi slu-
tar att tala om dessa bröder.
Jag måste säga till Johnny Gylling beträffande att
hushålla med skattemedel att det som vi har sysslat
med under fyra års tid för att få näsan över vattenytan
i detta land har nog varit att hushålla med skatteme-
del. Men faran är inte över. Vi kommer fortsättnings-
vis att få göra det också. Och dessutom anser jag att
alla vi här i kammaren har en skyldighet gentemot de
människor som har bestämt att vi skall företräda dem
att hushålla med de gemensamma resurserna och att
göra det bästa möjliga av det.
Det kan väl hända att man inte skall tolka Krist-
demokraterna på det sättet att de inte skiljer ut sig.
Men varför slår de då sig ihop med Moderaterna och
tycker att detta är så bra? Jag räknade upp Arlanda
och Landvetter. Jag måste säga att jag känner oro.
Vad händer med mig som norrbottning och som varje
vecka flyger till Arlanda om Arlanda har en privat
ägare? Vad blir kostnaderna då? Det sägs också att
Posten på sikt skall privatiseras. Det är ju i detta säll-
skap som ni är. Bryt er ur och säg att ni inte ställer
upp på detta.</pre><pre>Anf.  50  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Herr talman! När det gäller den sista frågan är det
faktiskt så att vi inte har ställt upp på att sälja ut dessa
stora flygplatser. Om Monica Öhman hade följt med i
utskottet, i våra reservationer och i våra yrkanden
hade hon vetat det.
Jag har två ytterligare frågor som jag skulle vilja
ställa till Monica Öhman om järnvägar. I början av
sitt anförande läste trafikutskottets ordförande ur de
transportpolitiska delmålen, och de ställer vi natur-
ligtvis upp på. I delmål fem sägs att transportpolitiken
skall leda till en positiv regional utveckling. Då vill
jag fråga om Inlandsbanan. Varför ställer inte Social-
demokraterna upp på att utreda en överföring av den
södra bandelen, mellan Kristinehamn och Mora?
Varför vill ni inte ha någon skrivning om detta i ut-
skottsbetänkandet?
Det finns en annan järnväg också som ligger mig
personligen mycket varmt om hjärtat, nämligen Ble-
kinge kustbana, som omnämns i trafikutskottets be-
tänkande. Jag har skrivit en motion om elektrifiering
av denna bana. Den motionen behandlas inte i dag
utan förhoppningsvis nästa år. Men i utskottets betän-
kande står det att en utredning pågår om denna elek-
trifiering. Det vore mycket intressant att få veta lite
mer om denna utredning och när ordföranden tror att
detta kan vara färdigt, eftersom det är en viktig sats-
ning.</pre><pre>Anf.  51  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Först till det sista, om man säger så!
Det var det här jag kände skulle bli lite besväran-
de, att vi i dag har att diskutera och ta ställning till
budgetbilagan, vår del av budgeten, samtidigt som vi
har fått en regeringsskrivelse som handlar om sats-
ningarna på väg och järnväg som är ett resultat av
vårt beslut i fjol. Jag vädjar till Gylling: Får vi ta
saker och ting i rätt ordning, för annars blandar vi
ihop det här fullständigt!
Så till regional tillväxt. Naturligtvis är jag som
norrbottning inte beredd att säga att alla satsningar
skall ske i storstadsregionerna eller i dess närhet där
vi har befolkningskoncentrationerna. Jag vill att hela
Sverige skall kunna leva. Och för att det skall göra
det så måste vi klara av även de regionala delarna,
och de måste vara en del av hur vi ser på transportpo-
litiken. Även de delar av landet som är glest befolka-
de måste ha sin beskärda del.
När det gäller Inlandsbanan har det varit en lång
följetong om den. Redan innan jag kom till trafikut-
skottet var den här frågan uppe på bordet flera gång-
er. Jag skulle vilja säga så här: Låt Inlandsbanan få
lite lugn och ro! Nu har man utrett detta flera varv,
och man har möjligheten att utveckla saker och ting.
Sedan får vi se vad som händer. IBAB har gjort ett
gott jobb, och jag vill att de skall få fortsätta med det.</pre><pre>Anf.  52  STURE ARNESSON (v):
Herr talman! Ja, apropå trallande jäntor . Jag är
från Värmland, så det kanske passar bra och är posi-
tivt.
Riksdagen har våren 1998 beslutat om övergri-
pande mål för att säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet. Vi har hört talas
om fem delmål: ett tillgängligt transportsystem, hög
transportkvalitet, säker trafik, en god miljö och en
positiv regional utveckling.
I den budgetproposition som vi skall ta ställning
till föreslår regeringen att arbetet med säkerhet och
miljö skall prioriteras, och det tycker vi i Vänsterpar-
tiet är väldigt positivt.
Jag skall prata lite om järnväg. Vad gäller SJ sägs
att en anpassning till rådande efterfrågan skall ske
och att det ekonomiska resultatet måste förbättras.
Det har skett väldigt stora investeringar i infrastruktu-
ren när det gäller järnväg de senaste åren, och det
tycker vi är väldigt bra. Svealandsbanan och Mälar-
dalsbanan är exempel på mycket lyckade satsningar.
Vägledande när det gäller utbyggnaden av vägar och
järnvägar är samhällsekonomin. Man väger in fakto-
rer som miljö, säkerhet och andra saker. Men när det
gäller SJ:s verksamhet, då upphör kravet på samhälls-
ekonomi att gälla. Här finns ett trafikpolitiskt beslut
från 1988 som jag menar har överlevt sig självt. Det
innebär att SJ skall drivas helt och hållet på företags-
ekonomiska grunder. Jag skall visa med några exem-
pel hur snett det här kan slå.
Karl-Erik Strand, SJ:s avgående persontrafikchef,
uttalade sig för några veckor sedan i SJ-nytt apropå
reslustrabatten till studerande och pensionärer. Den
där rabatten tycker jag är någonting fruktansvärt
egentligen. Ni vet kanske vad den innebär. Pensionä-
rerna får åka billigare om de köper biljett med den här
rabatten, men de får ingen sittplats i tågen. Det är ett
företagsekonomiskt budskap.
Nåväl, vad säger då Karl-Erik Strand i SJ-nytt?
"Det är viktigt att tillägga att alla våra åtgärder på
prissidan syftar till att förstärka vår lönsamhet. Det
innebär att maximera intäkten per tåg. Vi jagar inte
volym i sig utan ekonomiskt resultat på sista raden i
resultaträkningen."
Vad kan då detta leda till? Ja, jag tar ett exempel.
Ordinarie pris för att resa med X 2000 mellan Stock-
holm och Göteborg tur och retur är för en person
1 790 kr. För en familj med två vuxna, ett barn över
och ett barn under 15 år är ordinarie pris, Monica
Öhman, 4 830 kr. Socialdemokraterna glömmer helt
bort vanligt folks behov, även när det gäller trafik. Är
detta en detaljfråga, Monica Öhman?
Jag upprepar att i budgetpropositionen vill rege-
ringen prioritera säkerhet och miljö. Det är för mig
uppenbart att 1988 års trafikpolitiska beslut och det
tillägg i rätt riktning som kom efter Kommunika-
tionskommitténs utredning inte räcker till.
För den normala barnfamiljen ovan innebär det att
de får åka bil eller buss. Det behöver väl inte sägas att
tåget är det miljövänligaste och säkraste trafikslaget
vi har. Jag tycker, med tanke på denna årstid som vi
ju har ganska länge på året, att det är cyniskt mot den
här familjen att de ska tvingas ut på vägarna om de
inte vill. Vill de åka bil får de naturligtvis det, men
tåg är uteslutet.
Det måste till en hårdare styrning av transport-
sektorn om vi skall nå miljömålen. Det snäva före-
tagsekonomiska perspektivet måste ersättas av en
samhällsekonomisk helhetssyn kring en miljövänlig
och regionalt klok trafikpolitik där vi fokuserar på
trafiksäkerhet. Omställningen till ett ekologiskt håll-
bart samhälle når vi inte genom att låta marknads-
krafterna råda. Kollektivtrafiken i hela landet inklusi-
ve glesbygden måste byggas ut.
Vi menar att det måste till ett nytt trafikpolitiskt
beslut som styrs av faktorerna säkerhet och miljö. Vi
återkommer i vår med ett förslag om ett prisstöd till
SJ, så att vanligt folk skall kunna åka tåg i väntan på
att vårt förslag till ett nytt trafikpolitiskt beslut kan bli
verklighet.
Som avslutning vill jag göra några kommentarer
till de järnvägsprojekt som här har nämnts. Vi tycker i
likhet med Sven Bergström att vi skall åka snabbtåg
på Norra stambanan. Det är självklart när banan rus-
tas för det. Begriper inte SJ-folket det skall vi tala om
det för dem. Vi skall ha tre spår i Stockholm. Vad
gäller Inlandsbanan är vi beredda att ställa upp på den
motion som föreligger, om det inte vore för att den
kostar 9 miljoner. Vi är positiva till det som står i den
här motionen, och vi återkommer till den, men vi har
inte kunnat finansiera det här.
Slutligen vill jag ta upp Hallandsåsen. Den här
tunneln är viktig för att fler gods- och persontrans-
porter skall äga rum. Förutsättningen är förstås att
miljön för de närboende inte skadas ytterligare. För
att minska de här kostnaderna tycker jag kanske att
man kan börja diskutera att göra ett enkelspår genom
åsen. Det blir antagligen billigare.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 och 20.</pre><pre>Anf.  53  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Herr talman! Det var intressant att höra Sture Ar-
nesson säga att Vänsterpartiet ställer upp på de tankar
om Inlandsbanan som vi har i vår motion. Det finns
också flera partier som har motionerat om Inlandsba-
nan.
Men sedan säger Sture Arnesson att vi inte har
kunnat finansiera dessa 9 miljoner kronor extra. Då
tror jag att Sture Arnesson inte har läst på detta or-
dentligt. Vi föreslår att man säger till Banverket att 9
miljoner kronor till skall gå till Inlandsbanan på
grund av ökade godstransporter. Detta får tas inom
den ram som finns på över 6 miljarder. Man får om-
fördela 9 miljoner kronor till Inlandsbanan.
I motionen begär vi att det skall utredas om man
kan låta Inlandsbanan AB ta över sträckningen mel-
lan Kristinehamn och Mora bl.a. Det är denna utred-
ning som vi vill få i gång. Med risk för att bli tjatig
vill jag återigen fråga Sture Arnesson om Vänster-
partiet ställer upp på detta.</pre><pre>Anf.  54  STURE ARNESSON (v) replik:
Herr talman! Vi har inte velat finansiera detta nu,
men vi vill titta på möjligheterna att göra det, och det
kanske redan i vårpropositionen.
Det är en mycket stor investering som skulle be-
hövas i den södra delen. Man kan knappast använda
det spår som ligger. Broar och mycket annat är borta.
Det är alltså en ganska stor investering, men vi ber att
få återkomma om detta.</pre><pre>Anf.  55  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Jag skall vara väldigt kort eftersom
tiden rinner i väg. Vi har precis avslutat ett stort ut-
redningsarbete när det gäller transportpolitiken.
KOMKOM jobbade i flera år, och vi har nu fattat
beslut.
Jag tror att det är olyckligt för verksamheterna om
vi ständigt och jämt håller på och utreder. På något
sätt är det med utredningsarbetet som vi lägger fast
spelreglerna - vad är det statsmakterna egentligen
vill? Vi må avvakta ännu ett tag innan vi börjar att
prata om ytterligare utredningar på den här området.
Sedan vill jag påminna om det jag sade i ett tidi-
gare inlägg. Det är inte riksdagens roll att sitta med
detaljerna. Det är riksdagens roll att fatta de övergri-
pande besluten om målsättningar och viss mån peng-
ar. Man kan säga att detta med infrastrukturen är vår
business. I det senaste stora transportpolitiska beslutet
har vi faktiskt försökt att hjälpa till när det gäller
järnvägstrafiken genom de sänkta banavgifterna. Det
har ju inte varit populärt i alla läger. Men det beslutet
är ändå fattat av oss. Jag tror att det vore olyckligt att
ytterligare gå in och detaljstyra.</pre><pre>Anf.  56  STURE ARNESSON (v) replik:
Herr talman! Det är ett steg i rätt riktning, och det
nämnde jag också i mitt anförande. Men samtidigt
noterar jag att Monica Öhman inte är beredd att titta
på t.ex. den här barnfamiljens situation och titta på de
svagare gruppernas möjligheter att åka med SJ. Jag
tycker att det är lite konstigt av en socialdemokratisk
företrädare.</pre><pre>Anf.  57  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att vi kan hitta väldigt go-
da skäl hos många människor i detta land att få stöd
till både det ena och det andra. Om vi öppnar möjlig-
heten för ett sådant här stöd, har vi säkert nästa som
står och bankar på porten. Det klarar vi helt enkelt
inte av.
Jag tycker att operatörerna skall fundera över hur
de skall behålla den här barnfamiljen som kund hos
sig. Hur skall man kunna erbjuda järnvägen som ett
gott resealternativ för familjen? Det kan inte vara vår
sak att gå in och subventionera det.</pre><pre>Anf.  58  STURE ARNESSON (v) replik:
Herr talman! Problemet är ju att operatören inte
satsar på barnfamiljerna. Operatören satsar på affärs-
resande och andra. Vi är svenska folkets valda om-
bud. Jag tycker faktiskt att vi skall tänka lite grann på
hela befolkningen.</pre><pre>Anf.  59  TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det var ett intressant replikskifte vi
hade här nyss. Både Monica Öhman och Karin
Svensson Smith gav uttryck för en syn på statligt
ägande som närmast förde mina tankar till Krister
Wickman och hans aktiva näringspolitik som skulle
bedrivas genom Statsföretag AB. Man hade ju hop-
pats att det var historia vid det här laget. Om det inte
är historia utan det fortfarande är en socialdemokra-
tisk uppfattning står vi nog väldigt långt ifrån varand-
ra.
Men det var inte det jag skulle ägna mig åt, utan
det var sjöfartsfrågorna, herr talman.
För någon tid sedan varslade Volvo 2 600 anställ-
da, däribland drygt 500 personer på grävmaskinsfab-
riken i Eslöv. Den avvecklas helt, och tillverkningen
av grävmaskiner flyttas i stället till Korea.
Det borde vara uppenbart för envar att svensk
verkstadsindustri har precis lika hård konkurrens från
lågkostnadsländer som någonsin rederierna. Det är en
illusion att tro att vi i Sverige kan kompensera vårt
höga kostnadsläge, som till stor del är skattedrivet,
genom kontanta driftssubventioner till företagen.
Naturligtvis är det så att kalkylen för grävma-
skinsfabriken i Eslöv skulle vara helt annorlunda om
Volvo, och inte kommunen, fick uppbära personalens
skatter på det sätt som rederierna får. Eller ser Claes-
Göran Brandin någon avgörande skillnad mellan just
rederier, som nu får statligt stöd, och andra företag
som inte får statligt stöd, t.ex. verkstäder eller åkeri-
er? Jag gör det inte.
Det var också med en mycket märklig motivering
som regeringen valde att utöka den nuvarande kon-
tantstödsmodellen i stället för att acceptera den net-
tometod som både redare och fackföreningar kommit
överens om och som dessutom tidigare var framför-
handlad med regeringen, dvs. Kommunikationsde-
partementet. Man skyllde på pensionsuppgörelsen,
men frågan var aldrig diskuterad i pensionsförhand-
lingarna. Att göra ett undantag i pensionsbestämmel-
serna för utländska sjömän borde vara tekniskt myck-
et enkelt och dessutom föga kontroversiellt. Men nu
skapar man verkligen problem i stället.
En utländsk sjöman som nu arbetar i ett svenskt
rederi betalar hela skatten, alla sociala avgifter och
han kommer att betala hela pensionsavgiften inklusi-
ve de 2,5 % som han själv förutsätts bestämma för-
valtningsformen för. För att klara administrationen av
detta måste han införas i den svenska folkbokföring-
en, tilldelas personnummer och skattekonto. När han
har betalat sina skatter och avgifter hela året berövas
han ändå sin pensionsrätt. Hans inbetalade avgifter
lämnar staten i stället tillbaka till rederiet. Hur kan
Claes-Göran Brandin försvara en sådan märklig ord-
ning?
Moderata samlingspartiet har hela tiden varit mot-
ståndare till denna typ av driftssubventioner. De ska-
par felaktiga företagsstrukturer och de motverkar en
sund utveckling. Problemet för de svenska rederierna
är den svaga lönsamheten alldeles oavsett stöd. Ingen
seriös kapitalförvaltare kommer att vilja investera i en
näring som är så beroende av politiskt godtycke som
rederibranschen nu är. Den svenskflaggade handels-
flottan kommer att försvinna, på samma sätt som den
amerikanska redan har gjort, inte trots stödet utan
tack vare det.
Herr talman! Betänkandet behandlar också verk-
samheten i Sjöfartsverket. Det är Moderata samlings-
partiets uppfattning att det skall råda konkurrensneut-
ralitet mellan de olika transportslagen. Så är i dag inte
fallet. Sjöfartsverket har fått kostnadsansvar för en
mängd uppgifter som inte åvilar de andra trafikverken
på motsvarande sätt och som därför ensidigt drabbar
sjöfarten.
Så är t.ex. räddningstjänst och kultur huvudsakli-
gen kommunala uppgifter i samhället, men för sjö-
farten åläggs dessa uppgifter Sjöfartsverket. Isbryt-
ning, som närmast är att betrakta som en regionalpo-
litisk fråga, är också en dryg kostnad för verket som
sjöfarten förutsätts betala. Sjömätning bedrivs i en
omfattning som är mycket större än vad som bara
motiveras av sjöfartens behov, men den skall ändå
betalas med sjöfartsavgifterna. Detta skapar höga
kostnader för Sjöfartsverket och därmed också höga
avgifter för anlöp av svenska hamnar.
Till detta skall läggas den indragning av Sjöfarts-
verkets ackumulerade överskott, en modern form av
reduktion, kan man säga, som regeringen nu gör helt
utan motivering. Verket förutsätts i stället täcka sina
framtida investeringar med lån i Riksgälden.
Det finns därför en berättigad kritik från bran-
schen av de höga sjöfartsavgifterna. Svenska hamnar
konkurrerar inte bara med varandra, de konkurrerar
också med hamnar i våra grannländer. Man behöver
bara gå över Kattegatt så får man en helt annan kost-
nadsbild. Om vi skall bibehålla transocean sjöfart i
Sverige så får de svenska kostnaderna inte vara vä-
sentligt högre än de nivåer som gäller i Danmark och
på kontinenten. I dag är skillnaden alltför stor och det
är vår uppfattning att en total översyn av sjöfartens
kostnadsansvar i Sverige måste göras. Den översynen
borde ha gjorts av Kommunikationskommittén, men
så blev dessvärre inte fallet.
I det här sammanhanget är det naturligt att också
nämna något om det s.k. hamn- och stuverimonopo-
let. Att monopolet är skadligt håller de flesta med om
- i varje fall rent principiellt. Men motargumentet
brukar vara att det här är en facklig fråga som inte
kan påverkas politiskt. Detta är bara delvis sant. Mo-
nopolet vilar på ILO-konvention nr 137, som nu gäl-
ler i ytterligare åtta år innan den kan sägas upp, men
också på hamnförordningen och lagen om allmän
hamn från 1983.
Den svenska ILO-kommittén har visserligen utta-
lat att den svenska tolkningen av konventionen är
orimlig, men i praktiken har detta uttalande inte lett
till några förändringar i hamnarna. Europeiska unio-
nen har konstaterat att hamnmonopol av svensk mo-
dell inte är förenligt med Romfördraget. Det har skett
i samband med en dom mot hamnen i Genua. Även i
Sverige borde vi nu anpassa vårt regelverk i överens-
stämmelse med romfördraget. ILO-konventionen kan
vi för dagen inte göra mycket åt. Däremot kan vi
ändra hamnförordningen, och den svenska ILO-
kommitténs uttalande borde också på något sätt få
påverka utvecklingen så att detta stuverimonopol
upphör.
Låt mig också säga några ord om Gotlandstrafi-
ken. Det är inte så att Moderata samlingspartiet vill
ha försämringar av trafiken till Gotland, och jag är
heller inte den ideologiskt förblindade gotlandsmot-
ståndare som bl.a. Gotlands Folkblad gärna framhål-
ler. Men vi tror inte att dagens trafikupplägg gynnar
Gotland.
Det är troligen så att passagerartrafik vintertid till
Gotland inte kan upprätthållas utan statligt stöd. Där-
till är underlaget för litet. Men Moderata samlings-
partiet har aldrig hävdat att Gotland skall lämnas utan
trafikförsörjning. Däremot anser vi att stödet skall ges
under de tider då det behövs, inte fördelas jämnt över
året. Och framför allt skall konstruktionen inte vara
den nuvarande, dvs. att en statlig myndighet bestäm-
mer både tonnage, tidtabell och priser. Då har rederiet
små möjligheter att påverka sina inkomster och då
saknas incitament att bedriva en effektiv trafik. I
stället blir följden, som nu har skett, att man plötsligt
begär 15 miljoner extra för ytterligare en båt under
sommaren.
Herr talman! M/S Gute blir nu, så vitt jag kan se,
den enda färjan i hela Östersjön som kommer att
drivas med statliga subventioner under högsäsong.
I anslutning till detta några ord om Got-
landstillägget och högprisregleringen. Det har tidigare
behandlats här i kammaren många gånger och varje
gång återkommer regeringen med samma beslutsvån-
da: Nästa år kanske, men just i år kan vi inte göra
någon förändring. Det är unikt och stötande att tre
företag i praktiken tilldelas beskattningsrätt och där-
med också ensamrätt på de här transporterna. Det är
en rest från den gamla regleringstiden, en tid som är
passerad i resten av transportvärlden.
De företag som här värnar sina privilegier bedri-
ver omfattande trafik med alla andra färjelinjer utan
att där hävda behov av specialbestämmelser för att
klara fiktiva merkostnader. Men när det gäller Got-
land hävdar man den klassiska inställningen att oli-
gopolet är en förutsättning för att trafiken kan bedri-
vas, och man vill inte ens ha nolltaxa på färjan om det
skulle leda till fri konkurrens.
Jag tror att det är viktigt för trafikförsörjningen på
Gotland att detta oligopol upphör. Vi har hört mot-
svarande argumentation tidigare inför varje avregle-
ring på trafiksektorn, det må ha gällt slopandet av
åkeritillstånden, turistbussregleringarna, taximono-
polet, lokaltrafiktillstånden, Televerket, Posten och
SJ:s trafikmonopol. Det har alltid varit samma pro-
tester. Men när besluten väl har genomförts har ef-
fekterna för samhället blivit genomgående positiva.
Det finns ingen anledning att tro att inte samma för-
hållanden gäller för Gotland.
För tids vinnande, herr talman, yrkar jag inte bi-
fall till reservationerna, utan nöjer mig med att in-
stämma i Per-Richard Moléns tidigare yrkande.</pre><pre>Anf.  60  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Herr talman! Det är ett principiellt resonemang
man kan ha om statliga företag. Den avreglering som
har skett i Sverige har varit exempellös. Den har
inneburit, på t.ex. Postens område, att vi har fått in
operatörer som plockar ut de mest lönsamma delarna
av Postens verksamhet så att man med statliga
skattemedel måste hjälpa Posten att upprätthålla det
samhällsansvar Posten är ålagd.
På område efter område är förhållandena likarta-
de. Det innebär att man i det här sammanhanget inte
kan kombinera marknadsekonomi på alla områden
med ett samhällsansvar. Man måste bestämma vilket
det är som skall gälla. Det kan inte vara så att vi skall
låta privata företag göra vinst på de delar av verk-
samheten som vi sedan måste subventionera i andra
änden.
Gotland är ett bra exempel på det här. Det är väl-
digt dyrt att flyga till och från Gotland. Jag tror inte
att Tom Heyman själv skulle kunna acceptera att bo
under sådana omständigheter, att enbart ha tillgång
till bra båttrafik sommartid. Jag förstår om gotlän-
ningarna behöver kunna förflytta sig. Kan inte mark-
nadsekonomin klara det tycker jag nog att vi har ett
samhällsekonomiskt ansvar även för deras kommuni-
kationer.
När det gäller sjöfarten hade vi kanske föredragit
den nettomodell som parterna hade kommit överens
om i första hand. Nu var överenskommelsen bättre än
att beslutet hade blivit så som regeringen hade före-
slagit. Men här undrar man vad som egentligen är fel.
När det gäller rederierna har verksamheten i ham-
narna, vad jag har förstått av Sjöfartsverkets redovis-
ning, ökat väsentligt mer än förväntat. Man trodde att
det skulle öka med 2 %. I stället har det ökat med
mellan 5 och 6 % det gångna året. De studier vi gjor-
de i Kommunikationskommittén tydde inte på något
större armod när det gäller rederierna. Problemet här
handlar om det svenska sjöfolket och hur vi skall
kunna upprätthålla det.
Slutligen till stuveriemonopolet. Anledningen till
att vi inte föreslog något avskaffande av det var att i
princip samtliga hamndirektörer sade att detta var det
mest effektiva sättet att organisera verksamheten i
hamnarna.</pre><pre>Anf.  61  TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Det är inte så, Karin Svensson
Smith, att kostnader försvinner bara därför att staten
har ett ägande. Kostnaderna för att dela ut brev är inte
mindre i ett statligt postverk än för t.ex. den privata
operatören City Mail. Det är snarare tvärtom. Erfa-
renheterna från just postavregleringen är rätt beteck-
nande. De redovisningar som vi fick i utskottet från
bl.a. City Mail, som har utdelning inte bara i tätort
utan också i stora glesbygdsområden, angav att kost-
naderna inte var större. Framför allt hade City Mail
väldigt klart för sig vilka kostnaderna var. Man kunde
redovisa vad man gjorde och inte gjorde, på ett sätt
som det statliga postverket med sitt gamla monopol
inte ens hade brytt sig om att ta reda på.
Det är alltså inte så att kostnader försvinner bara
därför att de förankras i ett statligt ägt monopol.</pre><pre>Anf.  62  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Herr talman! Det privata företagets syfte och mo-
tiv måste vara vinsten. Annars skulle det inte fungera.
Så är det enligt de marknadsekonomiska grunder som
alla national- och företagsekonomer lär ut. Den vinst
som tas ut kunde tidigare omdisponeras för att täcka
de kostnader som Sverige har på grund av att vårt
land är glesbefolkat. Nu har man avhänt sig den möj-
ligheten, och det beklagar vi.</pre><pre>Anf.  63  TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt att privata företag ar-
betar för att maximera vinsten, men problemet är att
ett statligt monopol, oavsett om det är ett bolag eller
ett verk, arbetar utan den målsättningen. Därför blir
verksamheten nästan definitionsmässigt alltid mera
kostsam.
Däremot skall staten i vissa sammanhang ta ett
övergripande ansvar för att upprätthålla samhällsser-
vice, men det skall man inte göra genom att själv äga
och operera verksamheten utan genom uppköpt verk-
samhet, på det sätt som vi har gjort efter avreglering-
en.</pre><pre>Anf.  64  CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Herr talman! Transportpolitiskt är Sverige en ö.
Öar är beroende av sjöfart för sin kontakt med om-
världen. Det gäller även Sverige. Över 90 % av Sve-
riges export och import fraktas med fartyg. Varje år
transporteras ca 40 miljoner passagerare med färja till
eller från de svenska hamnarna.
Under de senaste åren har den stora frågan inom
sjöfartspolitiken varit: Skall den svenska handels-
flottan kunna fortsätta att gå under svensk flagg, eller
skall dess fartyg flaggas ut till andra länder?
Den svenska handelsflottan sysselsätter i dag över
10 000 människor. Räknar man även in de människor
som arbetar i hamnarna, stuverierna, mäklarfirmorna
osv., ökar antalet till ca 30 000. Vid en utflaggning
skulle vi ha små möjligheter, om ens några, att fort-
sätta vårt framgångsrika arbete med att förbättra sjö-
säkerheten och göra sjöfarten mera miljövänlig.
För att skapa långsiktiga och rimliga konkurrens-
villkor för den svenska handelssjöfarten antog riksda-
gen i december 1996 ett sjöfartspolitiskt beslut för
åren 1997 till 2001 som innebar att staten skulle till-
försäkra den svenska handelsflottan rimliga konkur-
rensförhållanden.
Sedan vi här i riksdagen fattade det beslutet har
den svenskflaggade handelsflottans möjligheter att
konkurrera försämrats betydligt. Detta beror framför
allt på att EG-kommissionen i maj 1997 fastställde
nya riktlinjer för statsstöd till sjöfarten. Till skillnad
från vad som gäller inom EU:s konkurrenspolitik i
övrigt blir det möjligt för medlemsländerna att sätta
in olika näringspolitiska stöd för att stödja det egna
landets handelsflotta.
Förutom Österrike har samtliga 15 medlemsländer
vidtagit åtgärder för att reducera bemanningskostna-
derna. Det har gjort det omöjligt för den svenska
handelsflottan att konkurrera på lika villkor. För att
sänka sina kostnader har flera rederier därför flaggat
ut sina fartyg. Under 1997 minskade den svenska
handelsflottan med 32 fartyg. Fram till november i år
har 35 svenskflaggade fartyg bytt flagg. Dessutom
har det under hösten pågått förhandlingar om utflagg-
ning för ungefär lika många.
Utflaggningen var inte bara ett hot som redarna
skramlade med - det hade blivit verklighet. Om inte
något gjorts för att stärka konkurrenskraften, kunde
jag och Tom Heyman ha stått i Göteborgs hamn och
vinkat av den svenska handelsflottan när den satte
kurs mot de norska och holländska registren.
För att stärka den svenska handelssjöfartens kon-
kurrenskraft och skapa långsiktiga möjligheter för
näringen att utvecklas slöt regeringen den
16 november i år en överenskommelse med Vänster-
partiet, Miljöpartiet, Sveriges Redareförening och
fackförbundet SEKO om utformningen av det statliga
stödet till sjöfarten. Stödet bygger på den s.k. brutto-
modellen, vilket innebär full återbäring av skatt för de
tillfälligt anställda och stöd till de sociala avgifterna
med 58 000 kr per årsarbetskraft från 1999 t.o.m.
2001. Genom uppgörelsen ges de anställda löne- och
anställningstrygghet samtidigt som konkurrenskraften
stärks. Till skillnad från Tom Heyman menar jag att
vi med dessa åtgärder i dag kan ha en tro på den
svenska handelsflottan.
Moderaterna vill som vanligt gå en annan väg.
Att arbeta på sjön är något speciellt. Arbetstider-
na, frånvaron från hemmet och den sociala miljön gör
att arbetet skiljer sig från vad som gäller på den övri-
ga arbetsmarknaden. Därför finns det speciella regler
för sjuklön, arbetstid och semester. Dessa vill mode-
raterna som vanligt avskaffa. Bara man klämmer åt
löntagarna så blir det bra. Bara man skär i arbetsrät-
ten, inför hårdare anställningsvillkor, slopar regler
kring de ombordanställdas sjuklön, arbetstid och
semester så löser sig enligt moderaternas reservation
alla problem.
Herr talman! Sverige är inte bara beroende av sin
sjöfart för kontakten med omvärlden. För att hela
Sverige skall kunna leva och utvecklas behövs det
även fartygstrafik till våra egna öar, inte minst till och
från Gotland. Antalet passagerare som tar färjan till
Gotland har ökat under de senaste åren. Ett nytt re-
kord uppnåddes 1997 med 1,1 miljoner passagerare.
Tyvärr har däremot lastvolymen sjunkit.
Transportkostnaderna är en viktig parameter för
många företag och spelar ofta en avgörande roll vid
etableringar på ön. Därför betonade såväl regeringen
som trafikutskottet vid beslutet att staten även i fram-
tiden skall ha ett ansvar för att godstrafiken till och
från Gotland erbjuds tillfredsställande villkor och
utvecklingsmöjligheter. Utskottet slog också fast att
det är angeläget att avvecklingen kan ske i tillfreds-
ställande former.
Under 1997 beslöt riksdagen efter förslag från re-
geringen att avvecklingen skulle anstå ett år i avvak-
tan på en långsiktig lösning på frågan om lämplig
form av stöd för godstransporter till och från Gotland.
Nu föreslår regeringen att avvecklingen skall skjutas
upp ytterligare ett år, eftersom frågan bör beredas
ytterligare.
Herr talman! Moderaterna har som enda parti re-
serverat sig mot förslaget att avvecklingen av Got-
landstillägget skall skjutas upp under det år som den
fortsatta beredningen pågår. I stället för att vänta till
september nästa år vill moderaterna hasta fram ett
förslag under våren. I stället för att stressa fram ett
dåligt förslag bör vi avvakta ett förslag om en lång-
siktig lösning om hur stödet till godstransporter till
och från Gotland skall utformas i framtiden.
Moderaterna har också reserverat sig mot att rege-
ringen avser att besluta om en extra inleverans från
Sjöfartsverket. Bakgrunden är den att regeringen
anser att samma principer som gäller för andra affärs-
drivande statliga verksamheter skall gälla också för
Sjöfartsverket. Det framstår som ganska självklart för
de flesta att olika principer inte kan gälla för olika
affärsdrivande verk, men tydligen inte för moderater-
na.
Regeringen anser att Sjöfartsverkets soliditet är
för hög och att den på sikt bör understiga den nuva-
rande nivån 50 %. Det långsiktiga målet för soliditet-
en bör i likhet med i annan affärsdrivande verksamhet
vara att denna som lägst skall uppgå till 30 %. Därför
avser regeringen att besluta om en extra inleverans
under hösten.
Herr talman! Som jag inledde med att säga: Sve-
rige behöver genom sin plats på kartan sin sjöfart och
även sina sjömän. För att sjöfarten skall vara konkur-
renskraftig krävs att den svenska handelsflottan får
spela efter samma regler som de medtävlande. Ge-
nom överenskommelsen om handelssjöfarten har den
socialdemokratiska regeringen sett till att den svenska
sjöfartsnäringen nu får förutsättningar att konkurrera
på liknande villkor som sjöfarten i andra europeiska
länder.
Sverige behöver inte bara sin utrikes sjöfart. Sve-
rige behöver också den sjöfart som går inom landet,
inte minst till vår ö Gotland. Därför behövs det en
långsiktig lösning på hur stödet till godstransporter
till och från Gotland skall se ut i framtiden. Den fort-
satta avvecklingen av Gotlandstilläget bör därför
läggas på is tills beredningen är färdig och ett lång-
siktigt förslag ligger på riksdagens bord.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner under detta avsnitt.</pre><pre>Anf.  65  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Herr talman! Jag tycker att Claes-Göran Brandin
anförde en bra bakgrundsbeskrivning. Men var finns
politiken? Vi kan vara mycket överens om att den
svenska sjöfartsnäringen är viktig för Sverige. Men
jag måste ändå be Claes-Göran Brandin förklara hur
Socialdemokraterna egentligen tänker hantera sjöfart-
spolitiken framöver. Samma fråga måste uppenbarli-
gen ställas till både Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
eftersom ni inte har undantagit sjöfartsfrågorna i ert
samarbete - som ni har gjort med försvarspolitiken.
Med tanke på hur det undantaget har fungerat i prak-
tiken, kanske man skall vara tacksam för att sjöfarten
inte är undantagen från ert samarbete.
Frågan om den svenska sjöfarten har skötts på ett
utomordentligt dåligt sätt av den socialdemokratiska
regeringen. Den sjöfartsutredning som 1995 lade
fram ett antal förslag resulterade inte ens i en propo-
sition. Men det blev ett sjöfartspolitiskt beslut, som
Brandin sade, 1996. Sedan har EU-länderna konkur-
rerat ut Sverige. Nu har det dröjt ett och ett halvt år
innan en ny utredning har kunnat komma fram till
någonting. Utredningen har förbjudits lägga fram
förslag på skatteområdet.
Jag delar Tom Heymans kritik mot konstruktionen
av rederistödet. Jag kan inte förstå hur man har kun-
nat överge den s.k. nettomodellen.
Vad kommer härnäst, Claes-Göran Brandin? Skall
det bli en långsiktig sjöfartspolitik? Kommer Social-
demokraterna att jobba för full konkurrensneutralitet
för den svenska handelsflottan? Kommer ni att driva
frågorna i EU? Vad vill Socialdemokraterna egentli-
gen med sjöfarten?</pre><pre>Anf.  66  CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Vi har ett sjöfartspolitiskt beslut som
rör åren 1996-2001. Vi får återkomma om vad vi vill
göra därefter. Naturligtvis skall vi driva frågorna. Vi
är överens om att det inte kan vara bra att ha ett stöd
för att klara av näringen. Men om andra länder har
andra konstellationer, måste vi från Sverige också
vara med för att kunna bedriva en sjöfart.
Det är vår uppfattning att vi skall driva frågorna
inom EU, så att det blir en enhetlighet inom EU i
frågorna.</pre><pre>Anf.  67  JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Herr talman! Först ber jag om ursäkt om jag råka-
de provocera Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag
trodde att de skulle delta i denna del av debatten. Jag
försöker att ta tillbaka provokationen.
Jag tackar Claes-Göran Brandin för hans svar,
men Socialdemokraterna säger ändå att vi skall vänta
och se vad som händer. Det är så det har varit under
en lång rad år på området. Varför har man inte kraft-
fullt kunnat driva frågorna? Sjöfartsutredning efter
sjöfartsutredning har lagt fram långsiktiga förslag i
stor parlamentarisk enighet. Ändå är svaret att vi får
se vad som händer. Jag är inte nöjd.</pre><pre>Anf.  68  CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Herr talman! I fråga om hur sjöfartsfrågan hante-
ras inom andra länder i EU är det riktigt att vi får
vänta och se.
Om vi inte hade gjort någonting, hade vi kunnat
stå utefter våra kuster och vinkat av den svenska
handelssjöfarten när den försvann från Sveriges grän-
ser. Det är därför vi har fattat detta beslut.
De sjöfackliga organisationerna har i dagarna till-
sammans med arbetsgivarna inom sjöfart  tecknat ett
avtal. Jag tänker ta repliken om de arbetsrättsliga
frågorna senare, eventuellt med Tom Heyman, efter-
som kristdemokrater och moderater har ungefär
samma uppfattning i de frågorna.</pre><pre>Anf.  69  TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Claes-Göran Brandin gör det vanliga
misstaget att blanda ihop den svenska handelsflottan
och den svenska sjöfarten. Det skapar en viss förvir-
ring i debatten eftersom det inte är riktigt samma sak.
Risken att vi skall stå på kajerna och vinka av sjö-
farten är fortfarande ganska stor, Claes-Göran Bran-
din. Det här förslaget kommer inte heller att fungera.
Det går att skylla på EU. Sverige, och i någon mån
Finland, har lyckats välja en lösning som ingen annan
har gjort. Därmed står vi alldeles ensamma med en
lösning som tekniskt knappast kommer att fungera
och inte heller kostnadsmässigt.
Sedan är det den arbetsrättsliga frågan. Vi har
väckt motioner om en rad bestämmelser som vi öns-
kar ändra. Det finns sedan tidigare i sjöfartslagstift-
ningen en mängd särbestämmelser som härrör från
den tid en sjöman var långt borta under långa perio-
der. Det gäller inte längre.
En däcksman har en viss regel för sjukfrånvaro
medan den som sitter på kontoret på land har en an-
nan. Den som jobbar på spårvägen i Göteborg har
också en helt annan regel. Det finns ingen anledning
att ha så mycket särbestämmelser för sjöfarten som
det hitintills har funnits.</pre><pre>Anf.  70  CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag är inte lika pessimistisk som
Tom Heyman när det gäller den svenska handelsflot-
tan. Jag tror att i och med att vi fortsätter att engagera
oss i den svenska handelsflottan och svensk sjöfart
kommer vi att klara situationen. Det kommer säkert
att också i framtiden finnas fartyg som flaggas ut från
Sverige.
Det är intressant att efter att ha varit överens att
t.o.m. redare i förhandlingar med de sjöfackliga orga-
nisationerna har dragit tillbaka sina krav på utflagg-
ning. Ett av de stora rederierna i landet har vid ett
möte med oss sagt att man kommer att flagga hem sin
nyproduktion.
Sedan var det de arbetsrättsliga frågorna. Tom
Heyman förfäktar nettomodellen. Nettomodellen
byggde på att de sjöfackliga organisationerna ihop
med arbetsgivarna, precis som med bruttomodellen,
skulle vara överens i avtal. Där var inskrivet i avtalen
hur man skulle hantera arbetsrättsliga frågor som
semester, sjuklön och mycket annat.
Det verkar som om Moderaterna med hjälp av be-
slut skall förändra överenskomna avtal. I fråga om det
här förslaget har de sjöfackliga organisationerna med
redarna kommit överens i avtal om hur de frågorna
skall hanteras. Det är något som riksdagsledamöter
skall vara stolta över, dvs. att de fackliga organisatio-
nerna och arbetsgivarorganisationerna kan komma
överens om sådana avtal. Då slipper vi politiker vara
klåfingriga i de delarna.</pre><pre>Anf.  71  TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Det är inte så att vi här i riksdagen
skall ändra avtal. Här skall vi bara ändra de speciella
lagregler som gäller för sjöfarten. Vill man sedan
avtala något annat är det fritt för det.
Är detta ett exempel på en ny socialdemokratisk
industripolitik, Claes-Göran Brandin? Om nu rederi-
erna får det här avtalet och får uppbära skatten för sin
personal, varför skall inte Volvo få det på fabriken i
Eslöv, varför skall inte Ericsson få det på sina tele-
fonfabriker, och varför skall egentligen inte hela
svenska näringslivet kunna få tillbaka personalskat-
terna?
Vad är det som är så speciellt med att köra gods
på vatten jämfört med att göra andra saker som också
är nyttiga och behövliga i samhället?</pre><pre>Anf.  72  CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Nu diskuterar vi svensk sjöfart och
svensk handelsflotta. Jag tänker inte gå in och disku-
tera industripolitik och hur vi skall förhålla oss till
den, om vi skall ge stöd till grävmaskinstillverkning i
Eslöv eller inte. Jag tänker inte gå in i en sådan dis-
kussion.
Vi har nu kommit fram till en uppgörelse när det
gäller sjöfarten som skall sträcka sig fram till år 2001
där parterna vet vad som gäller. Det tycker jag att vi
skall vara ganska stolta över.</pre><pre>Anf.  73  STIG ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill inleda med att instämma i
det som Karin Svensson Smith framfört om Vänster-
partiets trafikpolitiska syn och sedan övergå till att
prata om regional balans i kommunikationer, och då
framför allt inrikesflyget.
Herr talman! Skogslänen och andra perifera om-
råden upplever i dag en utflyttning som i många
stycken är allvarligare än 60-talets flyttlasspolitik. I
dag dräneras dessa områden på framtiden, nämligen
de unga och välutbildade. Prognoser visar att om
inget görs snabbt kommer befolkningen i t.ex. Norr-
botten att på tio år minska med drygt 17 000 perso-
ner. Än värre är läget för Värmland, som i scenariot
skulle tappa 19 000 personer. Det innebär att den
regionala balansen hotas.
Det visar att alla riksdagsbeslut nu och framöver
bör ha ett regionalpolitiskt perspektiv, och inte minst
är detta viktigt på trafikens område. Att skapa regio-
nal balans även med hjälp av trafiken bidrar till att
göra det möjligt för befolkningen i bl.a. skogslänen
och på Gotland att återfå tron till utveckling och inte
avveckling.
Den stora arbetsuppgiften som nu finns framför
oss är att skapa arbetstillfällen utanför tillväxtcentrum
för att återskapa tron på utveckling. En viktig faktor i
kampen för detta är goda, miljövänliga och prisvärda
kommunikationer, oavsett om det gäller järnväg, väg,
flyg eller IT. Länsstyrelsen i Norrbotten pekar också
på, i sitt arbete med strategi för tillväxt och ökad
sysselsättning, kommunikationskostnaderna som ett
av länets stora svagheter.
Herr talman! I budgeten för utgiftsområdet finns
också en del positiva inslag för en ökad regional
balans. Ökad satsning på Inlandsbanan är en sådan
satsning även om den kunde vara bättre. Från Väns-
terpartiet ser vi också en fortsatt satsning på Inlands-
banan och på tvärbanor som bra alternativ.
I det fortsatta arbetet vad gäller vägar anser vi i
Vänsterpartiet att nya stora lyxinvesteringar av typen
Södra länken bör minskas och satsningar på dåliga
grusvägar från mörka värmlandsskogarna till Karesu-
ando i norr bör prioriteras. Detta för att öka den regi-
onala balansen och ge människor också i glesbygden
en dräglig vägstandard.
Sjöfarten mellan fastlandet och Gotland måste ut-
vecklas eftersom den är en väsentlig faktor för got-
länningarna och deras utveckling av näringslivet och
satsningar på den nya högskolan.
Herr talman! Det är också positivt med höjningen
av bidraget till de kommunala flygplatserna. Dock
kvarstår ett stort problem. Det är den orimliga pris-
bild som finns för skogslänen och bl.a. Gotland.
Flyget är för Gotland och skogslänen i dag ett
måste bl.a. för den offentliga förvaltningen och sjuk-
vården. Det finns goda exempel som man borde följa.
Det gäller t.ex. uppköpet av flyglinjen mellan Öster-
sund och Umeå. Det är också nödvändigt för de be-
fintliga företagen och deras utveckling.
Etableringar av nya verksamheter kräver goda
flygförbindelser, och då i första hand med Stockholm.
Det kan vara helt avgörande för etableringen. Huvud-
kontoret ligger många gånger i Stockholm eller t.o.m.
i utlandet. Flyget är också nödvändigt för en utveck-
ling av besöksnäringen. Här finns en jättepotential för
många regioner.
I och med avregleringen av flyget sade regeringen
att om avregleringen skulle medföra stora negativa
regionala effekter skulle man vidta åtgärder. Sedan
avregleringen har priset för t.ex. min hemort Gälliva-
re ökat med nära 70 %, och resandet har i det när-
maste halverats. En biljett med normalpris Gällivare-
Malmö kostar i dag drygt 8 000 kr. Det kan jämföras
med två veckor i Florida med hotell.
För Gotland-Stockholm är normalpriset 3 300 kr.
Det kan man jämföra med en annan ö-region. Ta
sträckan Bornholm-Köpenhamn i vårt grannland, där
priset i det närmaste är hälften. Dessutom har Gotland
sedan avregleringen drabbats av försämrad kvalitet på
flyget.
Om inte detta kan hänföras till stora negativa re-
gionala konsekvenser finns det bara en sak kvar för
att det skall räknas som negativt, och det måste vara
att det inte går något flyg alls. Alternativen för fram-
för allt skogslänen är ringa eller i det närmaste inga.
En tågresa Kiruna-Stockholm tar faktiskt 16 timmar.
Herr talman! Det är naturligtvis inte enbart genom
bra kommunikationer till rimliga priser som regional
balans kan uppnås, men som det kinesiska ordspråket
säger: En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda
steg. Låt oss därför ta ett steg för att stärka den regio-
nala balansen med att stödja en översyn av avregle-
ringen av flyget och dess konsekvenser för den regio-
nala balansen.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 19 under mom. 33.</pre><pre>Anf.  74  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig väldigt kort. Jag
vill bara ytterligare en gång peka på att ett av de del-
mål som vi lade fast i det transportpolitiska beslutet
var positiv regional utveckling. Det betyder att riks-
dagen redan har uttalat sig för att transporterna har
väldigt stor betydelse för i princip hela landet.
När det gäller flyget kan jag dela Stig Erikssons
uppfattning om biljettpriserna. Det finns en majoritet
i riksdagen för att rikstrafiken skall inrättas, och det
måste få sätta i gång sitt jobb. Det är ingenting som
hindrar att rikstrafiken går in även på flygsidan.
Avslutningsvis vill jag säga följande, eftersom
Stig Eriksson kommer från Gällivare och har varit
kommunpolitiker innan han kom till riksdagen. Jag
tror säkert att Stig Eriksson kan ge ett erkännande till
riksdagen om att höjningen av stödet till de kommu-
nala flygplatserna betyder väldigt mycket. Det ger
framtidstro och förhoppningar både för kommun-
medborgare och för näringsliv att man skall kunna
fortsätta ha flygverksamhet i bl.a. Gällivare.</pre><pre>Anf.  75  STIG ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag sade också i mitt anförande att
det är väldigt bra med det nya kommunala bidraget
för flygplatserna. När det gäller priserna och rikstra-
fiken är det helt klart att jag kan tänka mig att rikstra-
fiken kan sköta det här. Men rikstrafiken finns inte i
dag - den är under uppbyggnad. Det tar alltså tid
innan det här kommer. Framför allt för oss i de små
kommunerna i inlandet är det jätteviktigt att vi klarar
flygtrafiken. Det är alltså en nödvändighet för oss.</pre><pre>Anf.  76  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Jo, det är riktigt att rikstrafiken inte
finns i dag. Det beslutet är ju relativt färskt. Men jag
kan säga att utredaren som tittar på rikstrafikens roll
nu har lämnat sitt första delbetänkande till regeringen.
Jag är ganska säker på att verksamheten kommer i
gång. Lite pengar lägger vi även i denna budget för
att man skall kunna börja med upparbetningen.</pre><pre>Anf.  77  TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3.
Jag står naturligtvis bakom alla våra övriga reserva-
tioner, men jag vill vinna lite tid.
Vårt betänkande är omfattande och handlar om
många viktiga saker. Jag kommer i mitt anförande att
ta upp trafiksäkerheten, de funktionsnedsattas situa-
tion, cykelfrågor, ett par flygfrågor och en skärpning
av postförordningens krav.
Först skall jag ta upp trafiksäkerheten.
Trafiken skördar dödsoffer och ger allvarliga ska-
dor varje år. Trots bättre fordon och vägar innebär
den ökade trafiken att risken för olyckor ökar. Sedan
1950 har persontransportarbetet i Sverige femdubb-
lats. Persontransporter med bil beräknas öka med
1,3 % per år fram till 2010. De senaste fem åren har i
genomsnitt drygt 600 personer dödats och mellan
60 000 och 80 000 skadats i trafikolyckor. Trenden
har varit ett minskande antal olyckor, vilken dock
brutits 1997. Under 1997 omkom 541 personer i
vägtrafiken och 3 917 skadades allvarligt. Ökningen,
som är på ca 1 %, har skett trots att trafikarbetet har
varit i det närmaste oförändrat. Ökningen har nästan
uteslutande skett i biltrafiken och där bland bilförare i
mötesolyckor på vinterväglag.
Det är tydligt att enbart regler och förbud inte lö-
ser trafiksäkerhetsproblemen. Att arbeta med attity-
der, bättre omdöme vid halt väglag och omkörningar,
att anpassa hastigheten till väglaget och få ökad för-
ståelse för trafikens faror är viktigare. Den säker-
hetsmarginal som skapas av fullgott mönstrade dubb-
däck och ABS-bromsar skall inte heller underskattas,
och det aktualiserar behovet av att skrota äldre bilar
till förmån för nya, mer trafiksäkra.
Det stora programmet för att bygga bort de mest
trafikfarliga vägavsnitten måste fullföljas. Enskilda
åtgärder som kan nämnas är att i ökad takt ersätta
farliga vägbelysningsstolpar med "krockvänliga",
eftersträva åtskilda körbanor på våra större vägar
samt måla "trafiksäkra" vägkantsmarkeringar med
vibrationsljud längs med dessa. Införandet av s.k.
intelligenta trafiksignaler kan medföra ett säkrare och
smidigare trafikflöde. I större tätorter är det dessutom
en mycket samhällsekonomiskt lönsam och mil-
jövänlig åtgärd. Motiverande vägskyltstexter som
"Olycksdrabbad vägsträcka" och liknande kan i större
utsträckning användas för att skapa acceptans.
Regeringen anför uppgivet att det s.k. reformar-
betet inom trafiksäkerhetsområdet inte gett det öns-
kade resultatet, och man vill därför inte öka medlen
dit. I stället för att vara uppgivna vill vi kristdemo-
krater utvärdera och ompröva pedagogiken och meto-
diken för trafiksäkerhetsarbetet och det attitydska-
pande arbetet. Det är då av särskild vikt att samarbeta
med frivilligorganisationer, hemmen, förskola och
skola, och att sätta upp mätbara mål för attitydarbetet
när det gäller trafiken, som en alkoholfri zon, barn i
trafik, normöverföring, hastighetsanpassning osv.
Idéer från andra länder bör också kunna tillämpas
även i Sverige, såsom t.ex. tillåten högersväng vid
rött ljus, varningsmärken vid skolor som begränsar
hastigheten så fort barn är närvarande och inte bara
efter vissa klockslag samt mer differentierade hastig-
hetsbestämmelser. Vägverket bör studera sådana
förslag i det framtida trafiksäkerhetsarbetet. För att
öka förutsättningarna för ett framgångsrikt trafiksä-
kerhetsarbete vill Kristdemokraterna öka anslaget A 2
Väghållning och statsbidrag med 20 miljoner kronor.
De extra medlen vill vi rikta till trafiksäkerhetsarbe-
tet.
Samtidigt som vi ställer oss bakom nollvisionen
anser vi att det finns anledning att vara vaksam på de
tendenser som ibland finns att myndigheter skall styra
den enskildes liv och att alla risker och faror kan och
skall elimineras med politiska beslut. Diskussionen
om den enskildes integritet och behovet av åtgärder
för att stärka säkerheten i trafiken där intrång kan
komma att ske i integriteten måste därför hela tiden
hållas levande. Så länge människan vistas i trafiken
kommer det att inträffa olyckor. Det är nödvändigt att
arbeta för att dessa skall bli så få och så lindriga som
möjligt, men vi måste konstatera att det inte fullt ut
går att förbjuda och förutse faror och risker.
När det gäller de funktionshindrade vet vi att
ca 1,2 miljoner svenskar har någon form av funk-
tionsnedsättning. Vägverket redovisar att funktions-
hindrade gör cirka en tredjedel färre resor med nästan
alla färdsätt än icke funktionshindrade. Redovisning-
en bekräftar att rörelsehindrade har sämre tillgång till
kollektiva färdmedel. Eftersom detta är första gången
som Vägverket redovisar de funktionshindrades situ-
ation saknas ett jämförelsematerial, och måluppfyllel-
sen blir osäker när det gäller tillgängligheten för
funktionshindrade. Relevanta och tillämpbara mått
inom detta område saknas. Vi kristdemokrater anser
därför att det är prioriterat att sådana mått preciseras
och tillämpas för att möjliggöra en utvärderingsbar
åtgärdsplan, för att öka tillgängligheten för funk-
tionsnedsatta, framför allt på kollektiva färdmedel.
Jag kommer då över till cykelfrågorna. Det är no-
terbart och märkligt att regeringens trafikpolitik helt
saknar någonting substantiellt om det miljövänligaste,
energieffektivaste och nyttigaste fordonet på väg,
nämligen cykeln. Faktum är att regeringen i stort
saknar en cykelpolitik.
Vi kristdemokrater motionerade ganska precist
och utförligt om att vi anser cykeln vara ett viktigt
transportmedel på korta sträckor. Vår motion fick
stöd av såväl moderater som centerpartister och folk-
partister, men inte av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det förvånar. Mikael Johansson, Karin Svensson
Smith och Stig Eriksson avstod från att skärpa cykel-
politiken. I andra utskott reserverade sig Miljöpartiet
och Vänstern flitigt för cykling, men inte i trafikut-
skottet.
Kristdemokraterna vill därför återigen lyfta fram
cykelns möjlighet att, i synnerhet på korta avstånd,
bidra med lösningar för att hitta en väg fram till det
ekologiskt hållbara transportsystemet.
15 % av alla transporter till lands i Sverige sker
med cykel, och ändå cyklas det lite i Sverige om man
jämför med länder som Danmark, Holland och Tysk-
land. Sedan 1950-talet har cyklandet reducerats till en
femtedel, till förmån för bilandet. På avstånd under
fem kilometer är detta problematiskt ur en mängd
synvinklar. Det är avgasutsläpp vid kallstarter, trafik-
trängsel och folkhälsoaspekter. Betänker man att var
fjärde bilresa är kortare än fem kilometer inser man
att här finns en stor potential för ökat cyklande. Rege-
ringen bör återkomma med en handlingsplan för hur
cyklandet på kortare avstånd skall stimuleras.
I de städer som särskilt satsat på cykeln, exempel-
vis Göteborg, Örebro och Västerås, ligger andelen
cykeltransporter högre än i övriga städer. Det vikti-
gaste för att öka cyklandet är satsningar på bra cykel-
stråk och god väghållning med bra snöröjning, vettig
skyltning och goda parkeringsplatser för cyklar, gärna
med möjlighet att låsa fast cykeln vid fasta stolpar för
att minska stöldrisken. Viktigt är också att göra det
enkelt att ta med cykeln på kollektiva transportmedel
som tåg och buss.
Jag vill också nämna någonting om flyget.
Bromma utvecklas till en av landets fyra största flyg-
platser. Det korta avståndet till Stockholms city gör
Bromma till ett mycket bra alternativ till Arlanda för
tjänste- och affärsresor. De bolag som med små, tyst-
gående flygplan utnyttjar Bromma har bidragit till att
öka konkurrensen på flygmarknaden. Att lägga ned
flygplatsen anser vi tillsammans med övriga reser-
vanter vara kapitalförstöring av stora mått och ett
avbräck för näringslivet i Sverige.
Tillgången till snabba och effektiva flygtranspor-
ter är till följd av Stockholms geografiska läge avgö-
rande för regionens utveckling. Stockholms flygregi-
on utgör dessutom navet i det svenska inrikessystem-
et. Kapaciteten får därmed direkt inverkan på till-
gången till flygtransporter i hela Sverige. Enligt Luft-
fartsverkets beräkningar kan Arlandas tre banor upp-
nå sitt kapacitetstak redan år 2007. En fjärde bana på
Arlanda är alltså enligt vår och Luftfartsverkets me-
ning nödvändig för att behoven fram till omkring år
2030 skall kunna tillgodoses.</pre><pre>Anf.  78  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Min replik gäller cykling, cyklist
som jag är.
Utskottet skriver så här:
"Utskottet - - - ser därför med tillfredsställelse på
ett arbete som för närvarande pågår i Vägverket i
syfte att främja ett ökat cyklande. Arbetet, under
medverkan av bl.a. två av riksdagens ledamöter, av-
ses inom kort resultera i ett förslag till en 'cykelstra-
tegi', som skall bli föremål för ett omfattande remiss-
förfarande med början i februari 1999. Sedan förfa-
randet avslutats är det meningen att Vägverkets sty-
relse skall fatta beslut i frågan senare under år 1999.
Med det anförda och i avvaktan på styrelsebeslu-
tet finner utskottet syftet med de båda motionsyrkan-
dena tillgodosett. Dessa bör därför kunna lämnas utan
någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen."
Det är alltså ett mycket, mycket stort tillmötesgå-
ende av motionerna om cykling. Jag anser självklart
att vi skall diskutera den här frågan, men senare,
under nästa år. Därför stöder jag utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  79  TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Miljö-
partiet och Vänsterpartiet även nu, som stödpartier för
regeringen, ofta reserverar sig och begär många och
långa voteringar. Ändå väljer man att i fråga om cyk-
ling inte föreslå en skärpning av utskottets skrivning-
ar; man nöjer sig med att frågan kommer upp i fram-
tiden. Man tycker att skrivningen är tillräckligt skarp;
det behövs inte någon lite vassare och lite mer utar-
betad skrivning som i reservationen.
Jag kan bara konstatera att Miljöpartiet och
Vänsterpartiet inte går i täten för de partier som vill
stå för ett ökat cyklande.</pre><pre>Anf.  80  MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tillhör inte de personer som re-
serverar sig i all oändlighet. Det finns positiva be-
mötande förslag som vi skall diskutera nästa år. I så
fall får vi väl återkomma då! Vi kommer väl att sitta
här ett antal år, och vi kommer självklart att diskutera
även cyklingens framtida möjligheter.</pre><pre>Anf.  81  TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Herr talman! Det är ju annars så att vi är här för
att driva på eller för att liknöjt följa med i en utveck-
ling som andra bestämmer. Det går inte att tolka
Vänsterpartiets och Miljöpartiets tystnad i cykelfrå-
gan på annat sätt än att man är nöjd med den hastig-
het som Socialdemokraterna håller.</pre><pre>Anf.  82  ROY HANSSON (m):
Herr talman! Jag kommer i detta anförande att
uppehålla mig vid Gotlandstrafiken, särskilt då bety-
delsen av frakttrafiken för företag och företagande.
För människor som bor på en ö är trafiken något
särskilt. Det är naturligt eftersom den är nödvändig
för överlevnad.
Under många år har jag i olika sammanhang del-
tagit i diskussioner på Gotland om hur det skall vara
möjligt att utveckla vårt näringsliv. Dessa samman-
komster startar regelmässigt med trafikfrågan, och i
slutsatserna eller sammanfattningarna ingår alltid att
tillgång till goda kommunikationer till och från Got-
land är en grundförutsättning.
Transporter är viktiga när man bedriver verksam-
het. Det är dock en betydande skillnad i  tillgänglig-
het mellan orter på fastlandet och på en ö.
Om vi ser på en ort som t.ex. Karlstad kan en fö-
retagare eller en enskild välja mellan tåg, buss, bil,
fartyg och cykel, och om han är flitig kan han även gå
till fots, och detta när som helst på dygnet. Ett företag
på Gotland är hänvisat till båt, och den går enbart en
gång varje dygn. Alla inser att det ställer särskilda
krav på den företagare som har att konkurrera med
bl.a. leveranstider.
På Gotland råder samstämmighet mellan län,
kommun och företagsintressen - det gäller såväl
företagarorganisationer som fackliga organisationer -
om den långsiktiga utvecklingen för Gotland.
En hörnpelare är att öka antalet invånare på Got-
land. En förutsättning för detta är att det blir fler
företagsetableringar och utveckling av befintliga
företag på Gotland med fler anställda. Då återkommer
frågan om kommunikationer som är tillräckligt bra.
Det gäller att skapa förutsättningar på lika villkor.
Så är det inte i dag. Jag återkommer för att belysa
detta, men jag vill nu framhålla att det gäller just lika
villkor. Det är inte så att vi som bor på Gotland krä-
ver några särskilda fördelar.
Den fråga som är viktigast gäller kostnaderna för
frakter. Det har länge varit aktuellt med förändringar
- det har debatterats här i kammaren i dag. Det gjor-
des en förändring av det s.k. Gotlandstillägget. När
det visade sig att denna förändring fick negativa kon-
sekvenser för Gotlands näringsliv gav regeringen
NUTEK i uppdrag att "utarbeta ett förslag till modell
för stöd till godstransporter till och från Gotland."
NUTEK har kommit med ett förslag som i allt vä-
sentligt vunnit gillande på Gotland. Dessvärre har
beslut fördröjts, och regeringen har begärt komplette-
ring av förslaget. För de gotländska företagen är
dröjsmålet inte välkommet. Av naturliga skäl önskar
företagsamheten på Gotland så snabbt som möjligt
besked om rättvisa förutsättningar vad gäller trans-
portkostnader.
Jag skall med ett tydligt exempel redovisa vari
nuvarande extrakostnader för godstransporter till och
från Gotland består.
Om en åkare i Småland skall utföra en transport
till Skåne och påbörjar frakten på tisdag eftermiddag
har åkaren föraren med fordonet tillbaka på onsdag
morgon eller förmiddag. Genomförs motsvarande
transport till Gotland är inte förare och fordon tillbaka
förrän torsdag morgon eller förmiddag. Alla inser att
detta innebär större kostnader. Lägger man därtill att
åkaren har att betala en färjebiljett med 4 044 kr plus
moms inses lätt att det inte råder likvärdiga konkur-
rensvillkor. Dessa extrakostnader läggs naturligtvis ut
på produktionen, på konsumtionen och för insatsvaror
som företagen på Gotland behöver.
Det är viktigt att det kommer ett snabbt besked i
fraktfrågan för Gotland. Jag tycker det var mindre bra
att Moderata samlingspartiet inte fick gehör för det
som behandlas i reservation 11, nämligen "att rege-
ringen före den 1 juli nästa år skall återkomma med
ett förslag som väl tillgodoser Gotlands behov av
rationella, kostnadsneutrala transporter till och från
fastlandet". Förslaget finns - det finns ingen anled-
ning att fördröja detta ytterligare.
Jag har hittills uppehållit mig vid svårigheter vad
gäller frakter och frakttaxor. Men det finns även pas-
sagerartrafik. Jag tror och hoppas att alla ledamöter
någon gång har rest till Gotland. Om så inte är fallet
hoppas jag att detta ganska snart åtgärdas. Jag lovar
att ett besök på Gotland, lång eller kort tid, är något
särskilt, med natur- och kulturupplevelser som är
unika.
Jag skall här ta tillfället i akt att visa på den posi-
tiva förändring som skett i och med att passagerartra-
fiken till en del upprätthålls av en snabbgående kata-
maran. Nästa år kommer en nybyggd snabbfärja att
ersätta katamaranen. Vi ser med tillförsikt fram emot
detta.
Herr talman! Jag skall nu föra in ett nytt moment i
diskussionen om Gotlandstrafiken. Det har diskute-
rats tidigare i dag här i kammaren. Jag tänker på tax-
freeförsäljningen, eller, som den riktiga termen lyder,
skattefri proviantering. Det har tidigare diskuterats
när det gäller Gotlandstrafiken.
Denna diskussion var senast aktuell i samband
med utredningen om Gotlandstrafiken 1995. Utred-
ningen kom inte med något förslag i denna riktning.
Det har redovisats för mig att ett av skälen var att det
finns, eller möjligen fanns, beslut om att taxfreeför-
säljningen skulle avskaffas 1999. Jag delar uppfatt-
ningen att det hade varit mindre lämpligt att införa
taxfreeförsäljning 1997 för att sedan upphöra med
den 1999.
När jag har följt nyheterna på radio och i TV har
jag erfarit att denna fråga kommer att diskuteras vid
kommande EU-toppmöte. Skulle det bli ett beslut
som ändrar tidigare ställningstagande inom EU bör
denna fråga ånyo aktualiseras.
Herr talman! Det är en viss skillnad mellan att ut-
nyttja Gotlandstrafiken under en semesterresa som-
martid, då allt är positivt och tiden har mindre bety-
delse, och att göra det som företagare, som är beroen-
de av leveranstider och därtill får alltför höga extra
fraktkostnader. Jag har erfarenhet av detta förhållan-
de, och det är svårt att förklara för den som inte bor
på en ö. Men jag lovar att jag skall försöka så mycket
jag kan.
Med detta instämmer jag i Per-Richard Moléns
yrkanden.</pre><pre>Anf.  83  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! De bekanta jag har på Gotland ger
samma bild av de speciella problem man har med
transporterna på ön. Det mest verksamma vi kan göra
för att stödja näringsliv och invånare på Gotland är att
se till att det finns bra färjeförbindelser, och det året
runt.
Vi har fått en beskrivning från Roy Hansson av
fraktens problem. Då förstår jag inte att moderaterna
inte kan tänka sig att skjuta upp avvecklingen av
Gotlandstillägget. Man har inte hittat någon ny bra
stödform. I väntan på att NUTEK:s utredning över-
vägs mer är det väl klokt att inte försämra för gotlän-
ningarnas möjligheter att transportera sig själva och
sina varor?</pre><pre>Anf.  84  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det som är viktigt är att det kommer
ett snabbt besked till företagarna. Man har väntat i
många år. Nu finns det ett förslag framme, som jag
redovisade. NUTEK lade fram ett förslag redan före-
gående höst. Jag förstår inte varför man fördröjer det.
Det vore ganska enkelt att utforma ett regelverk.
Det hade varit möjligt för regeringen att komma med
det redan nu. Vi tycker att man i varje fall inte skall
fördröja det mer än till första halvåret 1999.
Förslaget finns. Det gäller bara att få det i sjön,
både bildligt och bokstavligt.</pre><pre>Anf.  85  KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ingår inte i regeringen, så jag kan
inte förklara varför man inte har gjort det färdigt.
Fram till dess att det är färdigt är det väl rimligt att
man har kvar Gotlandsstödet, så att konsekvenserna
inte förvärras?</pre><pre>Anf.  86  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det finns inget annat förslag från mo-
deraterna på den punkten. Man vill bara skynda på
processen för att få ett långsiktigt och hållbart trafik-
system till och från Gotland.</pre><pre>Anf.  87  LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! Gotlandstrafiken kommer upp till de-
batt i kammaren varje år. Det är inte konstigt. Färje-
trafiken till och från Gotland motsvarar allmänna
vägar på andra håll i landet, och det är därför viktigt
att färjetrafiken fungerar bra.
I det betänkande som vi nu behandlar handlar det
om transportstödet till Gotland. Det föreslås en höj-
ning med 15 miljoner kronor för att man skall kunna
klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt under
högtrafikperioden.
Det är bra att regeringen och trafikutskottet ser till
att det blir en förstärkning av basutbudet, så att M/S
Gute kan användas under sommarmånaderna.
Jag har i en motion begärt en översyn av ramen
för kostnaden för Gotlandstrafiken. Den motionen
behandlas inte i detta betänkande, och därför finns det
anledning att återkomma till den saken senare.
Jag vill nu bara peka på att färjetrafiken är en vik-
tig och avgörande förutsättning för en regional till-
växt på Gotland. Jag menar också att vi med stöd av
Amsterdamfördraget har möjlighet att satsa mer på
kommunikationerna. I Amsterdamfördraget har man
uppmärksammat att öar har speciella problem och att
det krävs särskilda åtgärder för att integrera öregioner
i den inre marknaden.
I en motion som behandlas i detta betänkande tar
jag upp kostnaderna för frakterna. Vi har genom
riksdagsbeslut påbörjat en successiv avveckling av
Gotlandstillägget. Fortfarande gäller dock att taxorna
för godstransporter till eller från Gotland skall mot-
svara taxan för en transport av motsvarande längd i
landet i övrigt.
Den påbörjade avvecklingen av Gotlandstillägget
har fått sådana konsekvenser och lett till sådana pris-
höjningar att regeringen i budgetpropositionen före-
slagit att ytterligare nedtrappning skall frysas i av-
vaktan på en mera långsiktig lösning. Det är bra.
Trafikutskottet har sagt att den fortsatta avvecklingen
skall anstå under hela 1999.
I min motion har jag beskrivit den osäkerhet som
det gotländska näringslivet känner i väntan på en
långsiktig lösning på frågan om fraktpriserna. Det är
därför viktigt att ett beslut om transportstöd inte drö-
jer. Företagen på Gotland och gotlänningarna, och
även de som funderar på att flytta till Gotland, måste
få veta att transportfrågan snart blir löst och att kost-
naderna för frakterna inte skall vara högre till och
från Gotland än för motsvarande sträcka på fastlan-
det.
Regeringen och trafikutskottet har förstått pro-
blemen och talar nu om en långsiktig lösning. Min
förhoppning är att lösningen kommer att arbetas fram
tidigt under nästa år, så att vi får veta hur lösningen
för transportkostnaderna kommer att se ut. Då kom-
mer framtidstron tillbaka till Gotland.
De som inte har förstått problemen är moderater-
na. Det är inte första gången de vill avveckla Got-
landstillägget utan att ha en annan lösning som leder
till jämlika konkurrensförhållanden för fraktkostna-
derna till och från Gotland.
I en reservation säger de att de inte kan stödja re-
geringens förslag att skjuta upp avvecklingen av
Gotlandstillägget ett helt år. De vill också att
högstprisregleringen skall upphöra att gälla redan vid
utgången av juni månad nästa år.
I det särskilda yttrande som moderaterna har gjort
är de ännu tydligare i sin inställning till Gotlandstra-
fiken. Där avvisar de också regeringens förslag om en
höjning av transportstödet på 15 miljoner kronor för
att M/S Gute skall kunna vara i trafik under som-
marmånaderna.
Som vanligt tror moderaterna att konkurrens
mellan flera rederier klarar trafiken utan statliga me-
del. Det visar att de inte riktigt har förstått hur trafi-
ken fungerar. Under sommarmånaderna skulle det
nog gå bra att flera rederier konkurrerade om både
passagerare och godstrafik. Men vi behöver trafiken
även under de månader som inte är sommarmånader.
Färjetrafiken är vår väg, och därför behövs det en
välfungerande trafik året om.
Jag trodde att moderaterna skulle se lite annorlun-
da på Gotlandstrafiken nu när det finns en moderat
riksdagsledamot från Gotland. Jag tror nog att han har
försökt att påverka sina partikolleger till en större
kunskap om Gotlandstrafiken, men det har tydligen
inte hjälpt. Tom Heyman och hans partikamrater i
trafikutskottet har tydligen inte tagit intryck. Det är
samma orealistiska inställning till Gotlandstrafiken
som det har varit tidigare år, även om jag märker att
den nu förs fram med en lite mer nyanserad ton än
vad som har gjorts tidigare.
På Gotland är samtliga, oavsett partitillhörighet,
överens om att färjetrafiken är vår väg till fastlandet
och att vi behöver en fungerande färjetrafik året om.
Det behövs för att Gotland skall kunna utvecklas på
det sätt som det i övrigt finns förutsättningar för.
Roy Hansson talade om Gotlandstrafiken och
transportkostnader och om hur viktigt det är att pro-
blemet löses. Jag ser att moderaterna har yrkat avslag
när det gäller förslaget om höjning av transportstödet
med 15 miljoner kronor. De har också följt upp det i
ett särskilt yttrande.
Det skulle vara intressant för mig och för gotlän-
ningarna att få veta om Roy Hansson stöder det sär-
skilda yttrandet från moderaterna, eller om han håller
fast vid den linje han pläderar för i sitt anförande.</pre><pre>Anf.  88  TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Om jag börjar med de 15 miljonerna
kan jag säga att de har tillkommit därför att avtalet
som vi ser det är felkonstruerat. På alla andra färje-
linjer ökar man normalt trafiken under sommarmåna-
derna, eftersom fraktunderlaget då är bättre. Jag kan
som jämförelse ta trafiken mellan Göteborg och Fred-
rikshamn. Man kör under sommarmånaderna 14 turer.
Framme i januari kommer de att reduceras till två.
Det är alltså en väsentlig skillnad. Detta gör man
alldeles oavsett statliga regleringar. Man gör det na-
turligtvis därför att man tjänar pengar på det.
Avtalet är när det gäller Gotlandstrafiken så kon-
struerat, att rederiet inte tjänar några extra pengar på
att sätta in en extra tur. Därmed får man problem, och
därmed tvingas staten betala extra för att få en tredje
båt. Den hade kommit ändå om avtalet hade varit
mera intelligent konstruerat.
Den andra biten gäller högstprisregleringen och
transportstödet. Det finns inte längre någon taxa,
Lilian Virgin. Det fanns en gång en taxa. Det var i
stort sett samma taxa oavsett om man skickade med
ASG, SJ eller Bilspedition. Man kunde direkt utifrån
kilo och kilometer läsa ut hur mycket en sändning
skulle kosta.
Det där är borta! Det är borta sedan många her-
rans år. Det finns ingen taxa, och därför blir jämförel-
sen när det gäller trafiken till Gotland som att jämföra
två okända storheter med varandra. Det finns ingen-
ting att jämföra med.</pre><pre>Anf.  89  LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Om avtalet när det gäller Gotlandstra-
fiken är felkonstruerat, Tom Heyman, tror jag att det
vore bättre att angripa det än att avslå de här pengarna
nu. Vi måste se till att man kan lösa det här med tra-
fiken under sommaren. Vi har sagt i avtalet att vi
skall försöka skilja frakt och persontrafik åt, och det
här är ett sätt att upphjälpa situationen.
När det sedan gäller högstprisregleringen känner
jag mycket väl till att det inte finns någon sådan taxa.
Men om man tar bort det här och inte ersätter det med
någonting annat hjälper inte det situationen för frakt-
erna på Gotland. Vi behöver ha ett annat system först.
Om det inte finns någon högstpristaxa finns det ing-
enting som spärrar kostnaderna uppåt.</pre><pre>Anf.  90  TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag börjar med det senare. Det finns
en spärr för kostnaderna uppåt, under förutsättning att
man får konkurrens i trafiken. Men det är betecknan-
de för lasttrafiken till Gotland att de som bedriver den
säger att de inte ens vill ha nolltaxa på färjan om det
också innebär att de får konkurrens. Icke ens nolltaxa
vill man ha!
När det gäller avtalet hade vi förhoppningar om
att man skulle göra något klokare när man bytte av-
talskonstruktion för några år sedan. I stället gjorde
man i stort sett en upprepning av det gamla avtalet
och fick då egentligen alla de gamla problemen. De
problem som man tidigare hade har man i dag också.
Vi var då emot detta. Nu sitter man fast i det och kan
inte göra så mycket åt det.
Det här är för oss ett sätt att påtala de fel som
finns i avtalet. Det bör snarast ske en omförhandling
så att man får ett incitament i förhandlingarna med
rederiet. På samma sätt som man i dag regelmässigt
lägger in incitament när det gäller upphandling av
t.ex. kommunal busstrafik borde det också här finnas
ett incitament, dvs. att rederiet får bestämma över
intäkterna och sedan få ersättning för extra kostnader
under de svåra vintermånaderna.</pre><pre>Anf.  91  LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag får hålla med Tom Heyman när
det gäller fraktkostnaderna. Jag tycker inte alls att den
lösning vi har nu med Gotlandstillägget är bra, men
jag vill ge den tid som behövs så att man kan komma
fram till något annat.
Precis som Tom Heyman säger finns det invänd-
ningar också mot nolltaxan. Det är därför jag nu vill
att man kommer fram med ett förslag tidigt under
året, eller så snart som möjligt, som skall gälla från
nästa år. Då tror jag att framtidstron kommer tillbaka
på Gotland.
Om man är missnöjd med avtalet kan jag bara
ställa frågan: Varför skall man då säga att de här 15
miljonerna inte behövs nu? Det drabbar ju bara Got-
land och gotlänningarna.</pre><pre>Anf.  92  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det var synnerligen trevligt att åka till
Stockholm och debattera Gotlandstrafik med Lilian.
Det har vi gjort många gånger i andra sammanhang,
men det blir inte sämre för att vi gör det här i riksda-
gen.
Jag tycker att det var bra att Lilian i talarstolen
sade att hon förväntar sig ett nytt förslag, i stället för
nuvarande Gotlandstillägg, tidigt under året samt det
som också jag framhöll, nämligen att det är viktigt att
företagarna får besked tidigt. Jag tycker att det första
halvåret borde vara tillräckligt. Det är ungefär ett år
sedan det här förslaget presenterades, och med de
kompletteringar som regeringen har krävt borde det
vara möjligt att få fram det här. För precis som Lilian
sade är det viktigt med ett besked tidigt, så att man
vet vilka spelregler som gäller.
Jag tycker också att det var ett ganska gott betyg
jag fick av Lilian, vilket jag tackar för, när hon sade
att det har skett en förändring av den moderata politi-
ken. Det här värmde i hjärtat. Tack så mycket för det,
Lilian!
Vad gäller stödet på sommaren har Tom Heyman
redan svarat på detta.
Jag för min del hoppas på en positiv utveckling
för Gotlandstrafiken. Redan nu har vi haft en ökning
av antalet passagerare, och det borde kunna medföra
att vi får en ökad lönsamhet.</pre><pre>Anf.  93  LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det är roligt att se att Roy Hansson
och jag är överens om att vi vill ha ett förslag tidigt.
Vi känner ju båda till problemen och hur det ser ut på
Gotland. Näringslivet behöver det här beskedet så att
man kan börja se framåt.
Sedan var det den andra biten. Där kan jag bara
konstatera, i och med att Roy Hansson hänvisar till
Tom Heyman, att Roy Hansson är beredd att dra in
15 miljoner kronor från Gotlandstrafiken.</pre><pre>Anf.  94  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det är inte fråga om att dra in 15
miljoner, Lilian. Det är fråga om ett nytt anslag för
sommartiden, och då borde trafiken kunna bära sina
egna kostnader. Vi är ju överens om att det stora
minuset kommer vintertid.
Jag kan läsa vad som står i den moderata reserva-
tionen: "- - - ett förslag som väl tillgodoser Gotlands
behov av rationella, kostnadsneutrala transporter till
och från fastlandet." Det är vad företagsamheten på
Gotland önskar.</pre><pre>Anf.  95  LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det sista om rationella transporter har
jag också läst. Det gäller ju i samband med att man
vill ta bort Gotlandstillägget. Men det löser inte pro-
blemet i sommar med de 15 miljonerna.</pre><pre>Anf.  96  TALMANNEN:
Låt mig i all vänlighet och omtanke påminna le-
damöterna om att vi har ambitionen att kunna votera i
detta ärende i dag för att arbetssituationen nästa vecka
skall bli lite bättre. Det ligger naturligtvis i ledamö-
ternas egna händer att avgöra om så blir fallet, men
jag vädjar om att vi hjälps åt med detta.</pre><pre>Anf.  97  ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Kommunikationerna engagerar
många, och jag tycker i och för sig att det är naturligt
med en lång debatt. Jag vet dock att vi nu lider mot
tidsbrist, och jag skall göra mitt bästa för att undvika
att den skall uppstå.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationer-
na 6 och 20.
På alltför många håll i vårt land är vägarna i så
dåligt skick att de under delar av året är obrukbara.
Avstängningar eller dålig framkomlighet innebär
betydande merkostnader för näringslivet. Längre
restider, försämrad framkomlighet och högre under-
hållskostnader drabbar självfallet även persontrans-
porterna.
Bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och
beläggning av grusvägar är av mycket stor betydelse.
Andelen vägar som avstängs på grund av tjällossning
måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på
industrins transportbehov och de enskildas möjlighe-
ter att bo och verka i de delar av landet där väsentliga
delar av våra naturtillgångar finns och brukas. Kring
detta har jag förstått att det finns en betydande sam-
syn här i kammaren.
I Centerpartiets budgetmotion och kommittémo-
tion har vi föreslagit att åtgärder för drift och under-
håll samt för bärighetshöjande åtgärder skall förstär-
kas. Vårt förslag innebär en ökning med 500 miljoner
för år 1999.
I ett läge där vi vet att dessa medel skulle göra ut-
omordentligt stor verkan om de anslogs för dessa
ändamål väljer majoriteten att låta regeringen dispo-
nera dessa medel efter eget gottfinnande.
Det är principiellt inte bra att så stora summor un-
danhålls riksdagens kontroll. Det vore intressant att
här och nu få klargjort från majoriteten i utskottet om
man har några synpunkter på hur regeringen tänker
sig att använda dessa pengar. Håller ni med mig i mitt
resonemang om behoven av åtgärder för drift och
underhåll?
Fru talman! I Sverige finns drygt 2 000 mil allmän
väg som inte är hårdbelagd. Detta finmaskiga vägnät
utgör en betydande verksamhetsförutsättning för våra
största industrier. Centerpartiet har föreslagit att rege-
ringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag
till en tioårig plan för hårdbeläggning av grusvägar
med trafik på 150 fordon per dygn och mer. Även i
denna del vore det intressant att få veta om majorite-
ten är intresserad av att framöver diskutera särskilda
insatser för hårdbeläggning.
Inlandsbanan, som också har nämnts här tidigare,
har en mycket stor betydelse för de bygder som är
direkt berörda. Centerpartiet har tidigare medverkat
till satsningen på 50-miljoner kronor. Nu plussas
detta på med 7 miljoner, vilket vi bejakar.
När det gäller hela vägområdet torde enskilda vä-
gar vara den mest underskattade resursen med hänsyn
till samhällsnyttan. Samtidigt konstateras att kunska-
perna om de ekonomiska förutsättningarna för drift
och skötsel av dessa vägar är mycket begränsade,
även i riksdagen. På annat sätt kan man inte tolka den
plötsliga halvering av statsbidraget som en riksdags-
majoritet genomförde under den förra perioden, 1995.
Från Centerpartiet deltog vi mycket aktivt för att
återställa bidragen. Enighet kunde också nås med
socialdemokraterna i denna fråga.
Inom vårt land har vi 7 300 mil enskilda vägar.
Trots benämningen på dessa vägar får de brukas av
alla, alltså inte bara enskilt utan av alla. Det berör
direkt 900 000 fast boende och ca 600 000 personer i
fritidshus. Till detta kommer att de har en mycket stor
betydelse för basnäringarnas transporter, då de en-
skilda vägarna ofta utgör förbindelselänkar mellan
allmänna vägar. Det blir alltså kortare transporter.
För det rörliga friluftslivet och vår unika alle-
mansrätt är detta vägnät närmast en förutsättning.
Skulle statsbidragen till drift och skötsel ytterligare
minska kommer många vägar att stängas. Man tar
alltså inte emot ett alltför lågt statsbidrag. Då blir
också vår allemansrätt hotad, till nackdel för alla som
gillar svamp och bärplockning, fiske och jakt, för att
ta några exempel.
Det är viktigt att betona att statens kostnader för
dessa vägar är låga i jämförelse med allmänna vägar,
tack vare stora ideella insatser i de olika vägförening-
arna.
Under det gångna året drabbades detta vägnät
återigen av negativa förändringar. I första hand gäller
det indragningen av det s.k. bärighetsanslaget, vilket
vi från Centerpartiet anser vara en helt förkastlig
åtgärd. Men det gäller också den schablonmässiga
indragningen av momspengar från vägföreningarna
samt införandet av s.k. negativt index, som också
drabbat dessa vägar.
Fru talman! Jag har avslutningsvis ett par frågor
till utskottets ordförande Monica Öhman:
Kommer för det första den tekniska förändringen
av anslaget, alltså minskningen från 566 miljoner
kronor till 100 miljoner kronor, som anges i betän-
kandet, att innebära oförändrad anslagsnivå för 1999
jämfört med 1998? Det står att läsa att det är en am-
bition. Med tanke på hur bidragsbelopp och anslags-
nivåer har hanterats mellan ett par andra departement
under veckan är jag mycket orolig. Kan vi få garanti-
er för att det blir oförändrade anslag?
Kommer för det andra de av departementet be-
slutade bidragskonstruktionerna, som jag här har
redogjort för, att bestå även för 1999?</pre><pre>Anf.  98  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Väldigt kort. När vi hade halverings-
diskussionen om anslaget till enskilda vägar var jag
mycket aktiv för att tillrättalägga detta. Jag har i
dagsläget ingen ambition att sänka anslaget. Det är
svaret på den frågan.
Vad gäller den tekniska delen vill vi att pengarna i
budgeten skall finnas det år de utbetalas. För 1999
behövs det bara 100 miljoner för att man skall kom-
ma rätt i tid med utbetalning och budget.</pre><pre>Anf.  99  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag vill efter en kontroll i dag hos
Vägverket erinra om att det faktiskt inte är så. Belop-
pet för år 2000 är bara 100 miljoner och inget mer. På
Vägverket är de mycket bekymrade över läget.
Jag tror att de här garantierna, även om vi får dem
i riksdagstrycket, inte är så mycket att lita på.</pre><pre>Anf.  100  MONICA ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Så täta kontakter har jag inte med
Vägverket att jag har kontaktat dem i dag. Men jag är
beredd att undersöka om det är på det här sättet. Detta
stämmer icke överens med de uppgifter som jag har.
Ambitionen både från min sida och jag antar också
från departementets sida är att återställa detta. Vi
skall ha den tekniska delen under 1999 för att ligga
rätt i fas.</pre><pre>Anf.  101  BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag kommer att vara kortfattad och
inte utnyttja hela den tid som jag har till förfogande
för att hjälpa till så att vi får en bra voteringstid.
Fru talman! Det känns mycket bra för mig att nu
se att min tanke på ett riksresekort vinner gehör och
att utskottet skriver positivt om detta, även om ut-
skottet avstyrker förslaget i betänkandet. Tanken att
kunna resa över hela vårt land för samma slags be-
talmedel väcktes för fyra år sedan. Motionen skrev
jag under allmänna motionstiden för första gången
och följde därefter upp den i trafikutskottet tillsam-
mans med Mikael Johansson, som är vår ledamot i
utskottet.
Tanken bakom ett riksresekort är att man skall
kunna resa kollektivt med buss, tåg, spårvagn, tun-
nelbana och på färja utan att behöva byta betalmedel
när man passerar en länsgräns eller byter färdsätt. Det
skulle underlätta kollektivtrafikresandet och främja
utnyttjandet, vilket är en förutsättning för att minska
biltrafiken och för att genomföra det långsiktigt håll-
bara samhälle som jag hoppas att alla tycker att vi
skall göra.
Riksresekortet skall kunna laddas via automater
på järnvägsstationer och på buss- och båtterminaler.
Samtidigt bör också platsreservationer kunna göras.
Det är också tänkt att det skall finnas högst två zoner,
en tätorts- och en landsbygdszon. I tätortszonen skall
man kunna halvera nu gällande zonpriser och på
landsbygden införa ett pris per kilometer på land- och
vattenleder.
Möjligheterna att sänka kollektivtrafiktaxan skulle
kunna öka vid införandet av ett riksresekort, vilket
ytterligare skulle befrämja ett ökat kollektivtrafikut-
nyttjande. På många ställen i vårt land är det ganska
dyrt att åka kollektivt i dag. Om man tittar bl.a. på
min hemkommun finner man att det t.ex. är billigare
att ta bilen från Alingsås eller Lerum in till Göteborg
än att ta det fina pendeltåg som vi har.
Fru talman! Det är glädjande att se att utskottet är
positivt till införandet av ett riksresekort. En utred-
ning som har tillsatts och forskning som har bedrivits
efter förslaget går i den här riktningen. Ett samordnat
kollektivtrafikkort, som är elektroniskt, är på väg att
tas fram.
Kommunikationskommittén föreslog också i sitt
slutbetänkande att ett överskådligt biljett- och taxe-
system skulle underlätta samtrafik. I det läget var jag
också mycket glad för detta.
Landets samtliga lokaltrafikbolag tänker nu försö-
ka införa ett elektroniskt resekort. Resenärer som åker
över länsgränserna till sitt arbete tycker vid förhör att
det är bra att slippa betala med ett annat system om
man kanske åker från Uppsala till Stockholm och
vidare till Norrköping, där man har sin utbildning
eller sitt arbete. Då slipper man betala med olika
biljetter.
SL vill nu införa det här systemet och pröva det
vid tusenårsskiftet. I mitt län, Västra Götaland, vill
man också införa ett gemensamt kort.
Fru talman! Det blir bekvämt och smidigt att kun-
na åka flexibelt över landet om intentionerna i motio-
nen genomförs. Jag hoppas alltså att arbetet med att ta
fram ett heltäckande riksresekort kommer att fortsätta
i den positiva anda som det har börjat.</pre><pre>Anf.  102  ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Jag skall inte ställa några frågor och
försöka att undvika att provocera fram några repliker.
Ämnet har berörts lite grann.
Goda kommunikationer är en viktig förutsättning
för att en region skall leva. En bortglömd sådan regi-
on är det svenska inlandet. Faktum är att inlands-
kommunerna, från Vänern upp till nordligaste Lapp-
land, befinner sig i ett mycket allvarligt läge när det
gäller både befolkningsutveckling och sysselsättning.
Under senare år har takten accelererat. Vissa mindre
kommuner i det inre av inlandet är mycket hårt drab-
bade.
Ta Malung i Västerdalarna som exempel! Orten
har drabbats av den ena företagsnedläggningen efter
den andra. Proportionellt sett, om man tittar på invå-
narantal, är Malung minst lika hårt drabbat som de
orter som med ett ramaskri drabbas av Erikssons
uppsägningar.
Var finns näringsministerns löften gentemot
Malung och inlandet, liknande det vi har hört i dag
när det gäller människor som friställs i de större stä-
derna?
Med det vill jag mena: Nu är dags för Västerda-
larna och Västerdalsbanan. Den behöver elektrifieras.
Vi behöver en förlängning fram till Sälen; Nordens
största vintersportområde med 60 000 turistbäddar.
Turismen är, tillsammans med skogs- och sågverk-
sindustrin, en viktig framtidsnäring i hela det svenska
inlandet.
Visst är jag medveten om att Västerdalsba-
nan/Sälenbanan inte direkt behandlas i dagens betän-
kande. Jag har visserligen undrat varför, men jag
hoppas att ärendet i stället ligger på regeringens bord
som ett sysselsättnings- och miljöprojekt för särskild
behandling och extra stöd till detta utsatta område.
Skall nu hela Sverige leva måste också inlandets
pulsåder Inlandsbanan fortsättningsvis få en tydligare
positiv behandling. Utskottet uttrycker en del vackra
ord i betänkandet, men det är i stort sett allt. Inlands-
banan ligger ju där på plats rakt igenom det svenska
inlandet, 130 mil lång. Varför kan vi inte äntligen
säga att denna resurs fullt ut skall användas som en
transportlänk? Och då tänker jag naturligtvis först och
främst på det tyngre godset som huvudsakligen skall
söder ut och ofta ut på exportmarknaden.
Vi vet ju att banan passerar genom landets största
naturresursområde, naturresurser bestående av tim-
mer, skogsprodukter, sten, grusmaterial och minera-
ler. Vi har dessutom tidigare hört av Johnny Gylling
hur Inlandsbanan under det snökaos som rådde för en
vecka sedan kunde nyttjas som alternativ väg, vilket
betydligt lindrade problemen. Jag har själv sett tågtra-
fikledningens tack till IBAB, Inlandsbanan AB, för
möjligheten att använda banan som en alternativ väg
via Dalabanan och Mora.
Trafikledningen uttrycker i detta tack sin för-
hoppning att våra styrande snart får klart för sig hur
betydelsefull Inlandsbanan är och vilken enastående
alternativväg den utgör, inte bara i ett katastrofläge
utan även vid kapacitetsbrist på stomnätet.
Det går inte att undvika frågeställningen hur man
kan satsa 8-9 miljarder kronor på Bottniabanan och
inte ens lösa de kvarvarande flaskhalsarna på In-
landsbanan mellan Arvidsjaur och Jokkmokk samt
mellan Sveg och Brunflo. Det handlar kanske om 500
miljoner kronor, som för övrigt kan kompletteras med
EU-medel.
Detta skulle möjliggöra för NSB, de norska stats-
banorna, att transportera genomgående godstrafik på
banan från Narvik i Nordnorge via Östersund till
Trondheimsområdet eller via Bergslagsbanan till
Sydnorge. Vi vet att det finns sådana önskemål. I
stället är inlandets vägar, inte minst riksväg 45, hårt
och tungt belastad av en ökande norsk inlandstrafik
med hård miljöbelastning. Nu är det dags att öppna
ögonen på allvar. Det finns människor som är bered-
da att ta risker och satsa tid och kraft i inlandet.
Inlandet måste utvecklas när det gäller näringsliv
och sysselsättning. Då krävs goda kommunikationer
och naturligtvis också banunderhållsmedel för att
klara den ökande godsmängden på utökade sträckor.
Därför behövs de ytterligare 9 miljoner kronorna
som kristdemokraterna vill anvisa. Detta tycks bara
kristdemokraterna och möjligen Folkpartiet förstå.
Jag noterade att svar från Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet visar på en positiv inställning, och jag gläds
åt att det inför vårbudgeten i april möjligen kan tyda
på några gemensamma initiativ när det gäller In-
landsbanan.
Till sist vill jag säga att t.o.m. Banverket har
medgivit att ytterligare banunderhållsmedel krävs för
att IBAB på ett fullgott sätt skall klara sitt ökande
engagemang i inlandet. Jag vill påminna om att det
inte handlar om några nya pengar. Pengarna, drygt 6
miljarder kronor för banunderhållsmedel, finns redan
anvisade. Av dessa behövs alltså ytterligare 9 miljo-
ner till Inlandsbanan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 7
som redan är tillstyrkt.</pre><pre>Anf.  103  THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 20 som handlar om upphandling av järn-
vägstrafik.
Det gäller sträckan Stockholm-Östersund via
Bollnäs och Ljusdal, en sträcka som Sven Bergström
m.fl. tidigare omnämnt i debatten.
Att även jag tar till orda beror på att jag delar upp-
fattningen att järnvägstrafiken på den här sträckan
behöver utvecklas, inte avvecklas. Jag vill också se
snabbtåg på den här sträckan.
Tyvärr känner jag mig övertygad om att SJ i dag
medvetet försöker minska den interregionala trafiken
på den här sträckan, och det tycker jag känns oroan-
de.
Vid ett besök i Ljusdal för en tid sedan förnekade
visserligen SJ att det fanns några sådana tankar. Men
flera företagare och resenärer har berättat att SJ agerat
på ett sådant sätt att resenärerna väljer andra resvägar,
och då tar man bort det resandeunderlag som behövs
för att skapa underlag för ett snabbtåg.
Det verkar som om man åtminstone tidigare haft
den här bansträckan bortplockad ur sina biljettdatorer.
Vid Ljusdalsmötet talade man också från SJ:s sida
om att resandet på den här sträckan borde öka med
50 % för att sträckan skall bli lönsam. Det känns
märkligt då man samtidigt märker att SJ, som jag
uppfattar det, bedriver en trafikpolitik som får resenä-
rerna att välja andra resvägar.
Ett exempel: På bussen hem från Ljusdalsmötet
med kommuner, företag och SJ hade jag sällskap med
en kommunal tjänsteman som berättade att kommu-
nen hade haft besök av en delegation från huvudsta-
den. Delegationen anlände till Ljusdal vid en tidpunkt
som överensstämde med det tåg som kom till Ljusdal
på stambanan. Men den här gruppen hade fått biljetter
till Hudiksvall och tog därifrån taxi de fem milen
mellan Hudiksvall och Ljusdal. Det här är inget
ovanligt exempel.
Fru talman! I betänkandet står också att läsa: Det
bör normalt inte ankomma på riksdag och regering att
i detalj lägga fast vare sig tidtabeller, precisera var
tåguppehåll skall ske eller ange vilka delsträckor av
bannätet som skall trafikeras av olika tågförbindelser.
Jag kan hålla med om att riksdag och regering inte
skall lägga sig i alla detaljer. Men det här är en viktig
bansträcka som hotas av försämringar, när det i stället
behövs förbättringar. Det är en bansträcka som berör
orter där det finns mycket att önska när det gäller den
miljövänliga tågtrafiken, och ett snabbtåg är ingen
detaljfråga för mig. Det är en stor och viktig fråga.
På de här orterna är det av stor betydelse för nä-
ringslivet att förbindelserna förbättras, och då tycker
jag att det finns all anledning för riksdagen att agera
och att ha en åsikt.
Se bara vad snabbtåget och den ökade turtätheten
betytt för Ostkustbanan! Tågresandet har ökat kraf-
tigt. Många gånger är det svårt att få biljetter till vissa
avgångar, vilket ingen trodde från början. Riksdagen
borde ge Norra stambanan det stöd som den behöver
för att kunna utvecklas. Det måste finnas bra och
snabba järnvägsförbindelser annars väljer resenärerna
andra transportmedel.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Mom. 2 (anslagsberäkningar för budgetåren 2000 och
2001)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
43 för res. 1
15 för res. 2
221 avstod
70 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Tullia von Sydow (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.</pre><pre>Mom. 8 (cykelfrågor)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
157 för utskottet
129 för res. 3
4 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 37 v, 11 mp
För res. 3:     67 m, 36 kd, 16 c, 10 fp
Avstod: 1 s, 1 m, 2 v
Frånvarande:    21 s, 14 m, 4 v, 6 kd, 2 c, 7 fp, 5 mp</pre><pre>Mom. 15 (miljöanpassad tågtrafik)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
275 för utskottet
16 för res. 6
2 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  110 s, 69 m, 39 v, 37 kd, 8 fp, 12 mp
För res. 6:     16 c
Avstod: 2 fp
Frånvarande:    21 s, 13 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 16 (Inlandsbanan)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
254 för utskottet
37 för res. 7
1 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  110 s, 69 m, 37 v, 16 c, 10 fp, 12 mp
För res. 7:     37 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande:    21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 18 (den svenska handelssjöfartens internatio-
nella konkurrenskraft)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, fp)
Votering:
177 för utskottet
116 för res. 8
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  110 s, 39 v, 16 c, 12 mp
För res. 8:     69 m, 37 kd, 10 fp
Frånvarande:    21 s, 13 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 25 (Luftfartsverkets ekonomiska mål, investe-
ringsplan och finansiella befogenheter m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
277 för utskottet
13 för res. 12
2 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  110 s, 68 m, 36 v, 37 kd, 16 c, 10 fp
För res. 12:    1 v, 12 mp
Avstod: 1 m, 1 v
Frånvarande:    21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 27 (Bromma flygplats och flygkapaciteten i
Stockholmsområdet)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, fp)
3. res. 14 (v, mp)
Förberedande votering:
122 för res. 13
51 för res. 14
120 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 13.
Huvudvotering:
143 för utskottet
116 för res. 13
33 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  103 s, 24 v, 16 c
För res. 13:    69 m, 37 kd, 10 fp
Avstod: 7 s, 14 v, 12 mp
Frånvarande:    21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp</pre><pre>Mom. 33 (olönsamma linjer)
1. utskottet
2. res. 19 (v)
Votering:
248 för utskottet
40 för res. 19
1 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 64 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 12 mp
För res. 19:    1 m, 39 v
Avstod: 1 m
Frånvarande:    22 s, 16 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Lars Elinderson (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 38 (upphandling av järnvägstrafik m.m.)
1. utskottet
2. res. 20 (v, c, fp)
Votering:
217 för utskottet
73 för res. 20
2 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 66 m, 37 kd, 8 mp
För res. 20:    4 s, 1 m, 39 v, 16 c, 10 fp, 3 mp
Avstod: 1 m, 1 mp
Frånvarande:    21 s, 14 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Ragnwi Marcelind (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>6 §  Rättsväsendet</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet (prop. 1998/99:1 del-
vis)</pre><pre>Anf.  104  GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Enligt Moderata samlingspartiet
måste rättsväsendet vara ett prioriterat område där
statlig verksamhet är särskilt påkallad och där bespa-
ringar inte kan accepteras som ett led i en reflexmäs-
sig föreställning om att "alla måste vara med och
spara". Med denna utgångspunkt är det för oss en
självklarhet att rättsväsendet även i tider då landet
befinner sig i ekonomisk kris måste tilldelas tillräck-
liga resurser för att kunna fullgöra sin uppgift och
tillgodose medborgarnas berättigade krav på rätt-
strygghet och rättssäkerhet.
I opposition har vi i brist på tillräckligt stöd från
övriga partier inte kunnat förhindra regeringens ned-
montering av rättsväsendet. Skiftande riksdagsmajo-
riteter beslutade under förra mandatperioden i enlig-
het med regeringens önskemål, som innebar att drygt
en miljard kronor skulle sparas på rättsväsendet.
Riksdagens beslut vittnar om en skrämmande brist på
inlevelse i vanliga medborgares förhållanden.
Sparkraven har slagit hårt mot rättsväsendet i all-
mänhet och polisväsendet i synnerhet. Resultatet har
blivit ett allvarligt försvagat rättsväsende. Brottsföre-
byggande rådets statistik för första halvåret 1998
visar att antalet anmälda brott fortsätter att öka och nu
ligger på ungefär samma nivå som i början av 1990-
talet efter en nedgång under 1990-talets första fyra år.
Samtidigt som stora organisationsförändringar har
genomförts inom framför allt polis- och åklagarvä-
sendet har myndigheterna tvingats dra ned på perso-
nal, bl.a. administrativ personal, vilket resulterat i att
både poliser och åklagare under en följd av år varit
tvungna att utföra rena kontorsgöromål i stället för att
enbart ägna sig åt det som de är utbildade för, nämli-
gen att förebygga, utreda och beivra brott. Konsek-
venserna illustreras av den stigande brottskurvan.
Även domstolsväsendet, som utgör rättsväsendets
viktigaste grundpelare och ytterst är den enskildes
rättssäkerhetsgaranti, försvagades under föregående
mandatperiod. Den besvärliga arbetssituationen i
hovrätterna och i de allmänna förvaltningsdomstolar-
na har medfört att enskilda inte får sina mål avgjorda
i rimlig tid.
Parallellt har antalet anmälda brott ökat och an-
delen uppklarade brott minskat med färre lagförda
brottslingar som följd. Regeringen har under senare år
åberopat nedgången i antalet fängelsedömda som skäl
för nedskärningar inom kriminalvården och gör så
även i 1999 års budgetproposition.
Regeringen tycks emellertid ha tagit intryck av
den massiva kritik som framförts från allmänheten
och inte minst från oss moderater mot konsekvenser-
na av tidigare års allvarliga försvagning av rättsvä-
sendet och då särskilt polisen. Vi välkomnar den sent
påkomna satsningen på polisen men konstaterar sam-
tidigt att övriga led i rättskedjan blir i stort sett utan
förstärkning. Till skillnad från regeringens förslag
innebär det moderata budgetalternativet en permanent
förstärkning av rättsväsendet, inte bara ett kortsiktigt
tillskott. När polisen återfår de resurser som krävs för
att kunna minska brottsligheten och öka människors
trygghet kommer det verkliga resursbehovet för
åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvår-
den att aktualiseras. Därför har vi moderater avsatt
mer än 1 miljard kronor extra till rättsväsendet för
kommande tre år jämfört med regeringens förslag.
Beslutsordningen innebär emellertid att vi i dag inte
har rätt att yrka bifall till vårt förslag till budget.
Fru talman! Vi har däremot i dag möjlighet att
lägga fram förslag och ta ställning till kriminalpoliti-
kens inriktning. Den som har lyssnat på senare års
debatt kan ha fått uppfattningen att vi moderater och
Socialdemokraterna med lätthet skulle kunna komma
överens vad gäller denna fråga. Särskilt under valrö-
relsen har justitieministern och andra som stöder
hennes kriminalpolitik hävdat att det inte är någon
egentlig skillnad mellan socialdemokratisk och mode-
rat kriminalpolitik. Min tolkning av dessa uttalanden
har hela tiden varit att Socialdemokraterna inser att
svenska folket i mycket stor utsträckning sluter upp
bakom den moderata kriminalpolitiken, och för att
regeringspartiet inte skulle förlora människors förtro-
ende har man velat påskina att man gjort den mode-
rata kriminalpolitiken till sin. Valet är nu över och
man behöver inte längre ägna sig åt falskspel. Nu
uttalar man oförblommerat i det betänkande som vi
just nu debatterar att den moderata kriminalpolitiken
är inskränkt och saknar helhetsperspektiv. Det bör då
noteras att vi moderater konsekvent driver vidare den
politik vi redovisade även i valrörelsen.
Fru talman! Låt mig ägna lite tid åt några av de
viktigaste beståndsdelarna i den moderata kriminal-
politiken.
Anledningen till att flertalet av oss inte begår brott
som vuxna är att vi redan i unga år har fått lära oss att
visa respekt för andra människors liv, hälsa och
egendom. Tillägnandet av sådana grundläggande
normer har större betydelse för människors beteende
än varje slag av lagstiftning även om sådan också
måste finnas. Samtidigt måste respekten för
straffsystemet, som just är grundat på sådana värde-
ringar, upprätthållas genom en konsekvent reaktion
vid brott. Brister medborgarna i respekten för grund-
läggande normer och värderingar hotas rättstrygghe-
ten och hela fundamentet för det civiliserade samhäl-
let, och detta påverkar landets brottsnivå.
Enligt den samlade brottsstatistiken i Sverige från
efterkrigstiden och framåt har antalet anmälda brott
ökat med närmare 600 %. Som jag tidigare nämnde
visar statistiken för första halvåret 1998 på en fortsatt
ökning. Mest ökar stöldbrott, skadegörelse, våldsbrott
- inte minst våld mot kvinnor - och personrån.
Om vi skall kunna förhindra att den redan utbred-
da normlösheten rotar sig ännu mer och återupprätta
ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga
värderingar krävs en opinion för dessa grundläggande
värden. En av våra viktigaste framtidsuppgifter är
därför att driva denna opinionsbildning bland enskil-
da individer och bland förtroendevalda och besluts-
fattare. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot
barn och ungdomar. Genom att få unga människor att
frivilligt ta avstånd från våld och andra kriminella
beteenden kan vi få stopp på rekryteringen av grova
vanebrottslingar och på sikt minska brottsligheten.
Utgångspunkten för kriminalpolitiken skall vara
att varje människa har både rätt och skyldighet att ta
ansvar för sina egna handlingar. Detta var tidigare
närmast en självklarhet men gäller inte längre fullt ut.
Numera är uppgiften alltså att återupprätta ett sam-
hälle som är grundat på fasta moraliska och rättsliga
värderingar. Detta kräver ett angreppssätt som bygger
på en helhetssyn. Familjens och skolans betydelse
kan inte överskattas när det gäller att överföra normer
och levnadsregler till nästa generation men de behö-
ver kompletteras med ett straffsystem som är anpassat
till unga brottslingars behov.
För att kriminalpolitiken skall uppfattas som tro-
värdig fordras att straffsystemet och de påföljder som
döms ut uppfattas som rättvisa och att de står i pro-
portion till brottets svårhet. Hänsynen till brottsoffren
måste genomsyra hela det rättsliga systemet.
En av statens viktigaste uppgifter på det kriminal-
politiska området är att skydda människor från brott
och att se till att brott som ändå begås beivras oavsett
brottets svårhet. Här spelar närpolisen en betydande
roll som brottsbekämpare och brottsbeivrare. Det är
enligt vår mening lika viktigt att stävja en begynnan-
de kriminell bana genom en adekvat påföljd i början
av en brottskarriär som att döma ut stränga straff vid
allvarliga brott. I den meningen är samhällsreaktionen
en brottsförebyggande åtgärd.
En förutsättning är naturligtvis att polisen, åkla-
garna och domstolarna har tillräckliga resurser och att
arbetet är organiserat på ett sådant sätt att myndighe-
terna kan uppfylla de höga krav som ställs. Också
kriminalvården måste ha tillräckliga resurser, så att de
dömdas rehabiliteringsbehov kan tillgodoses och nya
brott därigenom förhindras.
Fru talman! I valrörelsen ville, som jag nämnde
tidigare, Socialdemokraterna påskina att denna krimi-
nalpolitik stämde med deras. Nu kallar de den in-
skränkt och utan helhetssyn. Vi moderater säger
samma sak före och efter ett val och föreslår därför
att riksdagen röstar för den inriktning av kriminalpo-
litiken som jag här översiktligt beskrivet.
Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reserva-
tioner, men för tids vinnande yrkar jag här bifall en-
dast till den reservation som behandlar kriminalpoli-
tikens inriktning, nämligen reservation 1.</pre><pre>Anf.  105  ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Jag skall inledningsvis yrka bifall till
reservation 3, reservation 6 och reservation 14.
Fru talman! I mitt anförande kommer jag mest att
hålla mig till anslagsfrågor och till de övergripande
frågorna.
Vänsterpartiet står bakom detta anslag och detta
betänkande när det gäller utgiftsområde 4, rättsväsen-
det. Man kan tro att det skulle saknas resurser inom
rättsväsendet utifrån vad föregående talare sade. Det
är då viktigt att påpeka att det totala anslaget för ut-
giftsområdet uppgår till knappt 22 miljarder kronor.
Detta är ett stort utgiftsområde inom statens budget,
och det är viktigt att se till att de medel som tilldelas
också används på ett så effektivt sätt som möjligt.
Det har under en period gjorts besparingar inom
rättsväsendet, och Vänsterpartiet har ställt sig bakom
dessa besparingar utifrån det synsättet att det inte bara
är inom rättsväsendet som kriminalpolitiken, det
brottsförebyggande arbetet och förhindrandet av
kriminalitet äger rum. Vi har under ett par år sanerat
statens finanser, och det har gjorts stora besparingar
inom många områden. Inte minst inom kommunerna
och landstingen har det skett stora besparingar på
många områden. Därför har vi i Vänsterpartiet ansett
det vara viktigt att man också fördelar bördorna och
att man har en helhetssyn på politiken. Att ständigt
säga att en viss sektor, som rättsväsendet, som är så
grundläggande viktigt, på något sätt skulle undandras
besparingar och dessutom undandras krav på att ef-
fektivt utnyttja sina resurser vore en oansvarig politik.
Samtidigt, när vi har sett besparingarna i kommu-
nerna - man drar ned på missbruksvård, man drar ned
på insatser till barn som far illa, man drar ned resur-
serna till lärare och stödlärare i skolan och man kan
se den ökade utslagningen - så måste vi ta ett hel-
hetsgrepp och se till att vi använder våra skattepengar
på det bästa sättet, och det är inte att ständigt säga: Ge
polisen mer resurser! Ge rättsväsendet mer resurser
för att handskas med de problem som uppstår i sam-
hället när människor ställs utanför och inte får det
stöd och den hjälp som de behöver. Därför har det
varit nödvändigt med besparingar även inom rättsvä-
sendet.
Men nu är ju inte det här hela sanningen. Under
de senaste åren har man också börjat tillskjuta medel
till rättsväsendet och öka anslagen till polisen. Man
gör också viktiga engångssatsningar. Vi i Vänster-
partiet anser att det också är viktigt att det görs en del
engångsvisa satsningar.
Just inom polisväsendet har man saknat en eko-
nomisk styrning under så många år. Man har miss-
hushållat med resurserna. Därför har det varit viktigt
att också ställa kravet på Polisen att faktiskt följa den
budget man får och att sätta en broms här och tala om
att detta inte är ett område där man kan använda
pengarna hur som helst och sedan ständigt säga att
man vill ha ökade anslag. Det har man ju också kun-
nat få tidigare. Därför har det varit en viktig process
att se till att man inom Polisen också använder med-
len på det effektivaste sättet. Därför är det viktigt nu,
när man gör engångsvisa satsningar för att man skall
kunna rationalisera och för att man skall kunna effek-
tivisera sin verksamhet, att vidta de åtgärder som
behövs för att man inte skall ha ett högre anslag än
vad som i själva verket skulle krävas.
Det är viktigt att påpeka att det inte bara är Väns-
terpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som
har sagt att det här har varit nödvändigt. Tittar man på
riksdagsrevisorernas och Riksrevisionsverkets
granskning av Polisen och hur man där använder sina
medel mest effektivt ser man att det har kommit en
svidande kritik från dem som har granskat polisvä-
sendet av hur man använder resurserna. Det är viktigt
att notera det, för när moderaterna debatterar kan det
låta som om det inte har varit någon misshushållning
och inte har varit nödvändigt att göra de här föränd-
ringarna. Man har gjort dem för att man struntar i
kriminalpolitiken och inte ser det viktiga i rättsväsen-
det.
Man ser det viktiga, men man har också tagit sitt
ansvar för att se till att vi får ett effektivt polisväsen-
de.
Fru talman! Gun Hellsvik från Moderaterna sade
att det här har varit en katastrof. Moderaterna vill
ständigt lägga ned mer pengar på rättsväsendet, och
jag måste säga att efter de fyra år som jag har suttit i
riksdagen har jag sett att detta har skett varje gång vid
budgetdebatterna. Moderaterna lägger sig ett steg
över förslaget om ramarna och säger att detta tillskott
är nödvändigt för att Polisen skall kunna arbeta ef-
fektivt och för att rättsväsendet skall kunna arbeta
effektivt. När regeringen sedan året därpå lägger till
ungefär lika mycket medel, ja, då räcker det absolut
inte med den nivå som var nödvändig för moderater-
na själva tidigare, utan då skall man lägga på ytterli-
gare medel. Den här debatten har vi fört år efter år,
och Moderaterna tycks ha obegränsat med resurser att
satsa på rättsväsendet, utan att också se den nödvän-
diga reformeringen och den nödvändiga effektivise-
ringen. För, fru talman, man måste ju också se vari-
från vi skall ta pengarna.
När moderaterna pratar om vikten av kriminalpo-
litik och när de pratar om sin kriminalpolitiska inrikt-
ning säger de ofta att det är viktigt att lära sig i unga
år så att man får normer och regler och att familjen är
viktig. Vi kan alla instämma i detta. Men då måste
man också se den sidan att inte alla barn får växa upp
under sådana förhållanden att de har en familj som
kan lära dem normer och regler i unga år, ge dem den
grundläggande viktiga tryggheten och lära dem skill-
naden mellan rätt och fel. Det är ju det som är den
stora bristen. Men moderaterna vägrar se det här, utan
man säger bara ständigt att det är familjen som är den
viktiga normbildaren, vilket alla är helt överens om.
Men när man då satsar ytterligare resurser på
rättsväsendet ser man inte att vi och andra ser hel-
hetsbilden. Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt
att använda de resurser vi har till att se till att alla
barn och ungdomar får den här möjligheten till trygg-
het, till att få de grundläggande viktiga värderingarna
och till att växa upp och bli bra medborgare. Men då
krävs det resurser inom detta område, och då måste
man satsa på det. Med Moderaternas politik sparar
man i stället på dessa områden. Det är där, i kommu-
nerna där den viktiga verksamheten utförs, som man
är beredd att minska resurserna för att i stället lägga
dem på rättsväsendet och på dem som det redan har
gått snett för.
När man sedan ser på brottsutvecklingen, där vi
har sett en ökning under väldigt många år, är det
också viktigt att se den ur ett helhetsperspektiv. Man
pratar om en ökning med 600 %. Om man inte ser
samhällets utveckling med ökad materiell standard,
cykelstölder, mobiltelefonstölder osv. och inte ser vad
det är för typ av brottslighet som ökar och i vilket
samhällsperspektiv detta sker, så ser man heller inte
sanningen. Det är lätt att säga att brottsligheten har
ökat med 600 %, och det skrämmer folk, men man
måste se vad som ligger bakom siffrorna.
Man verkar uppenbarligen inte heller se att arbete
har bedrivits mycket starkt nu när det gäller brott mot
kvinnor och barn. Det har skett ett stort och omfat-
tande arbete ute i landet, i kommuner, i landsting, i
riksdagen och i olika organisationer för att lyfta fram
frågor om misshandlade kvinnor. Dessa brott begicks
tidigare i det fördolda. Man anmälde inte dessa brott.
Det var en struktur som fanns i det tysta.
Nu har vi lyckats få ett samhälle där vi lyfter upp
de här frågorna. Det är inte längre en familjeangelä-
genhet när en kvinna blir slagen. Det ger effekter på
brottsstatistiken. Vi kan se det som ett skrämmande
tecken när brottsligheten stiger och tycka att nu måste
vi satsa ännu mer. Då ser man inte helheten och det
arbete som gjorts för att lyfta fram detta. Det är det
arbetet som gjort att vi fått den här statistiken. Det
finns en skillnad mellan verklig ökad brottslighet och
en statistik som visar på ökad brottslighet. Det kan
vara ett lyckat arbete att få människor att anmäla brott
som ligger bakom ett ökat antal brott i statistiken.
Det är viktigt att vi inte bara har en pessimistisk
syn på utvecklingen. Det finns många delar där vi har
lyckats väldigt bra och där vi kommer att lyckas ännu
bättre i framtiden.
Fru talman! Jag skall bara lyfta upp en av reser-
vationerna, och de är reservation 6 som handlar om
ersättning till nämndemän. De övriga reservationerna
kommer senare talare från Vänsterpartiet att ta upp.
Det är Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som
står för den här reservationen. Utskottets majoritet har
bestämt sig för att man nu skall utreda och se över
ersättningen till nämndemän och jurymän. Det här är
en viktig fråga som har debatterats i många år. Nivån
på ersättningen till nämndemän är för låg. Vi reser-
vanter instämmer i detta. Det är en viktig fråga, och
ersättningen är låg.
Men nu pågår det också en översyn inom depar-
tementet för att se om man behöver höja taket när det
gäller förlorad arbetsförtjänst . Vi är tveksamma till
om det är den viktigaste prioriteringen att höja arvo-
dena just nu. Majoriteten säger att man skall ha en
utredning, men man har inte på något sätt diskuterat
vilken nivå den här ökningen skulle ligga på och hur
stora kostnaderna sammantaget skulle bli. Man har
inte diskuterat hur stor ökningen skulle bli på utgifts-
området i budgeten.
Även om det här är en viktigt fråga som vi säkert
kommer att återkomma till vid flera tillfällen är vi i
Vänsterpartiet inte beredda att i dagsläget prioritera
den här frågan mest inom det här området. Det finns
satsningar inom utgiftsområdet som faktiskt kommer
att vara viktigare framöver.
Fru talman! Till sist vill jag bara säga att ut-
skottsmajoriteten har uppmärksammat att de ökade
resurserna till polisen och den ökade satsningen på
Ekobrottsmyndigheten kan innebära att man kommer
att behöva mer resurser inom resten av rättsväsendet.
En bättre arbetande polis och en polis med mer resur-
ser kan innebära mer arbete hos åklagarväsendet och i
domstolsvärlden och ett behov av fler platser inom
kriminalvården. Utskottet pekar på att man måste
följa detta och återkomma med ökade resurser om det
behövs.
Vi i Vänsterpartiet kommer att följa den här ut-
vecklingen noga. Om vi ser att behoven finns och att
det saknas en jämvikt inom rättsväsendet kommer vi
att lägga förslag på ökade resurser till resten av rätts-
väsendet i nästa budget.</pre><pre>Anf.  106  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! När man lyssnar på Alice Åström kan
man få intrycket av att när vi moderater utformar vår
polisbudget gör vi det för att bli populära och inte för
att skapa förutsättningar för en bra polisverksamhet.
Vi hörde Alice Åström säga att vilken budget som än
läggs av andra skall vi alltid ligga högre.
Eftersom jag har lärt känna Alice Åström som en
hederlig person måste hennes uttalande hänga sam-
man med att hon inte har läst på ordentligt. Jag före-
slår att Alice Åström tittar på s. 83 i betänkandet där
det framgår att vi faktiskt inte har några extra pengar
för 1999 beroende på att regeringen har ändrat sig
från i våras och anpassat sig efter vårt förslag. Efter-
som det bara är en engångssatsning har vi sedan yt-
terligare medel för de därpå följande åren.
Då kommer jag till en fråga till Alice Åström. Jag
fick det inte riktigt att gå ihop. Alice Åström sade att
man skall spara för att polisen skall bli effektivare
och att det var det som var orsaken till besparingarna
under den föregående perioden. Sedan sade Alice
Åström att man skall satsa för att man skall bli effek-
tivare. Är det så att Alice Åström nu har insett att
besparingarna under den förra perioden inte resulte-
rade i det man önskade utan i en försvagning av poli-
sen? Eller vad är orsaken till att man först sparar och
sedan ökar resurserna? Hur hänger det ihop att bespa-
ringar är till för att öka effektiviteten och ökningar är
också till för att öka effektiviteten?</pre><pre>Anf.  107  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag sade nog inte riktigt att man spa-
rade för att bli effektivare. Men det har varit viktigt
att spara och anpassa Polisens budget till det utrymme
man har. Polisen har år efter år dragit över sina an-
slag. De har lagt sig på en väldigt hög nivå. Det var
inte så att man fick ut en verksamhet och en effekti-
vitet hos polisen som stod i rimlig proportion till de
medel man tilldelades. Därför ansåg vi att det var
viktigt att försöka anpassa kostymen till verksamhe-
ten så att man fick ut det man ville av den.
Nu har det gjorts ett ekonomiskt arbete. Vi har fått
en bättre ekonomisk styrning inom polisen. Då är det
också viktigt att se var inom polisen det är viktigt att
tillskjuta medel. Det är viktigt att man har en över-
blick och en ekonomisk styrning på verksamheten när
man gör detta. Då kan man också se till att de medel
man nu satsar extra kommer att användas på ett ef-
fektivt sätt. Det skedde inte alltid tidigare när man
sköt till medel.
Det har varit nödvändigt att spara och få en ram
för att få ut det man behöver och det man har rätt att
kräva för de medel man satsar. Nu är det också nöd-
vändigt att se vilka områden det finns brister på och
satsa på dem i stället för att öka anslagen rent gene-
rellt.</pre><pre>Anf.  108  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag hör att Alice Åström är nöjd med
den utveckling vi hade under den förra perioden.
Alice Åström sade någonting i stil med att nu när vi
fått ut det vi önskade av de besparingar som genom-
fördes kan vi börja med en lite annorlunda politik.
Då vill jag tala om att vi moderater inte alls är
nöjda med det som kom ut av förändringarna under
den förra perioden. Vi är  inte nöjda med att brotts-
ligheten ökade. Jag gissar att Alice Åström inte påstår
att det helt saknas samband mellan antalet poliser och
antalet begångna brott. Vi är absolut inte nöjda med
den försämrade uppklarningsprocenten. Jag gissar att
Alice Åström inte påstår att det saknas samband
mellan antalet verksamma poliser och uppklarnings-
procenten. Vi är absolut inte nöjda med att fler som
har gjort andra människor illa kommer undan från att
över huvud taget behöva ta konsekvenserna av sitt
beteende. Jag utgår från att Alice Åström inte anser
att det saknas samband mellan hur många brottslingar
som blir dömda och antalet poliser.</pre><pre>Anf.  109  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Nej, jag är självfallet inte nöjd med
att brottsligheten ökar eller att fler människor har
råkat illa ut. Det är att göra en hårdragning av det jag
säger.
Jag är nöjd med att polisens ekonomiska styrning
nu har börjat fungera bättre. Men jag har inte varit
nöjd under den tidigare perioden då bristen på eko-
nomisk styrning hos polisen visade sig. Polisens sätt
att tackla de besparingskrav man fick på sig var att
avskeda en mängd civilanställd personal. Man avske-
dade administrativ personal och satte i stället poliser
på dessa arbetsuppgifter.
Jag har inte varit nöjd med det sätt som Polisen
har hanterat frågan på. Men det har också belyst
bristen på ekonomisk styrning och på en helhetssyn
inom polisen när man har valt att ta till sådana dras-
tiska metoder för att klara besparingarna. Det har
visat att man har saknat en helhetssyn.
Men jag upplever att man inom polisväsendet nu
har fått en annan syn och att man börjar få en ekono-
misk styrning.
Sedan, fru talman, är det inte så att allting bara
handlar om resurser. Mycket av de problem som har
funnits inom polisväsendet har faktiskt hängt ihop
med den stora omorganisering som man har gjort
inom polisen. Det har varit samma sak med omorga-
nisationen inom åklagarväsendet. Att omorganisera
en sådan stor verksamhet som polisen, att lägga om
till ett helt nytt arbetssätt och att skaffa sig en helt ny
polisutbildning med ett helt annat innehåll, för att
man i stället skall få närpolis med ett problemoriente-
rat arbetssätt, innebär givetvis att man får en nedgång
i effektiviteten i organisationen. Men det har hängt
ihop med omorganisationen, inte bara med resurser-
na, och det har vi också sagt tidigare.
Med stora omorganisationer i stora verksamheter
blir det tyvärr en effektivitetsnedgång under omorga-
nisationen. Men det har börjat vända, och det hänger
inte bara ihop med resurserna.</pre><pre>Anf.  110  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag tror att i ett gott samhälle överförs
de demokratiska värdena och värderingarna från
generation till generation. Utan dessa kommer rela-
tionerna mellan människor inte att fungera i vardags-
livet. Långsiktigt handlar det om internalisering,
införlivandet av värden, värderingar och normer.
Vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och
unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och
andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste
därför stöttas i sin uppgift.
Regeringen skriver i sin budgetproposition: En ef-
fektiv kriminalpolitik kan bara drivas inom ramen för
en allmän välfärdspolitik som leder till social trygg-
het, en rättvis fördelning och solidaritet människor
emellan.
Vi kristdemokrater har alltså en annan syn på vad
effektiv kriminalpolitik är. Vi vill se till helheten och
till människovärdet. Varje bärande system i ett rätts-
samhälle bygger på en process av införlivande av
värden, värderingar och normer.
Hos en stor del av svenska folket finns i dag en
misstro till vad rättsstaten kan uträtta. Därför måste
tillräckliga resurser och tillfredsställande kompetens
vara högsta prioritet i det kriminalpolitiska arbetet.
All brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten,
måste bekämpas. Samhällsmedborgarna skall försäk-
ras att bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstöl-
der, klotter och skadegörelse snabbt åtgärdas. Även
den grova gränsöverskridande brottsligheten, brott
med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och barn
skall kraftfullt bekämpas.
Den 26 november kunde vi ta del av en annons
från BRÅ i en hel bilaga i Aftonbladet. Bilagan kalla-
des Mot brott och för brottsförebyggande arbete. Där
fanns en hel del intressant läsning om hur man kan
förebygga brott och tips och idéer från olika kommu-
ner om hur man kan arbeta brottsförebyggande.
Från Tyresö rapporterades om hur man arbetar för
att skapa en trygg miljö genom ett samarbete mellan
polis, kommunen och Tyresö hyresbostäder. Där har
man inrättat s.k. bovärdar. Bovärden går dagligen
runt i området och ser över att inte någon ruta slagits
sönder och att det inte finns klotter eller annat som
förstör den yttre miljön. Genom att lyssna på hyres-
gästerna och dagligen vistas i sitt bostadsområde
upptäcker värdarna brister och fel som skapar otrygg-
het. Genom att snabbt åtgärda dessa skapas en känsla
av trygghet, en trivsam miljö. Folk både vågar och
vill vistas ute i sitt område. Och ju fler som vistas ute
i närområdet, desto svårare blir det för tjuven och
klottraren att genomföra sin brottsliga handling.
Flera av inläggen i tidningen handlade om hur
viktig skolmiljön är i kampen för det goda. General-
direktör för skolverket, Ulf Lundgren, uttryckte det så
här i BRÅ:s annons:
Grundläggande värderingar är inget man schema-
lägger, det genomsyrar vardagen på skolorna.
Det är precis det vi kristdemokrater menar när vi
talar om vuxenvärldens ansvar och familjen som den
bästa brottsförebyggande faktorn. Vi kristdemokrater
anser att en av de viktigaste uppgifterna för skolan är
att försvara tanken på alla människors lika värde och
rätt att bli respekterade.
Vad man kan konstatera av annonsen från BRÅ är
att det finns ett stort engagemang hos allmänheten i
dessa frågor. Man vill att brott skall utredas och lösas
för att skapa trygghet för både gamla och unga i sam-
hället, och man vill även arbeta förebyggande för att
motverka kriminalitet. För något år sedan kunde vi ta
del av en undersökning där svenska folket sade att
brottslighet och kriminalitet var nummer två på listan
över samhällsproblem och näst efter arbetslöshet det
viktigaste att åtgärda.
Den omfattande minskningen av antalet poliser
och civilanställda samt ett otal avslutade och pågåen-
de omorganiseringar har inte lett till ökad effektivitet
och kvalitetsförbättring, utan snarare till kaos och
minskad rättssäkerhet. Vi menar att civilanställd
personal måste finnas i tillräcklig omfattning så att
polisens speciella kompetens kan tas till vara ute på
fältet.
Det behövs resurser för att tillskapa fler utbild-
ningsplatser inom polisen och anställa fler civilan-
ställda. Det finns ingen verksamhet i samhället som
blir bättre enbart genom effektiviseringar, utan det
krävs resurser. Här tror jag inte att polisens verksam-
het på något sätt särskiljer sig från annan verksamhet.
Polisen behöver en god organisation, mer personal,
kompetenshöjning och stöd så att man orkar i det
många gånger tuffa jobbet.
Vi påpekade också detta i den debatt som hölls i
samband med budget 1997. Dåvarande ledamot i
justitieutskottet för kristdemokraterna, Rolf Åbjörns-
son, uttryckte det så här:
Det är för mig en fullkomlig gåta hur någon kan
komma på idén att man skall skära bort, enligt vad
som står i betänkandet, 804 civilanställda!
Under 1997 minskade antalet anställda inom poli-
sen med 1 112 personer. Jämfört med utgången 1996
hade antalet civilanställda minskat med 1 172 perso-
ner. Och uppsägningen av civilanställda har konsek-
vent drabbat kvinnor som har fått gå från sina arbe-
ten. Det är mycket märkligt, fru talman, att ingen
jämställdhetsminister har reagerat på detta!
Det anmärkningsvärda är den kortsiktiga politik
som bedrivits då det gäller antalet anställda poliser
och civilanställd personal.
Ena året säger man upp 1 200 civilanställda, för
att nästa år inse att detta nog var ett misstag.
Kristdemokraterna föreslår i sitt budgetalternativ,
utöver regeringens förslag, medel till att anställa
ytterligare 500 civilanställda.
Vi vill höja statusen på och utveckla närpolis-
kontoren och deras verksamhet. Bl.a. måste närpolis-
kontoren hållas öppna i betydligt större utsträckning
än i dag, exempelvis under sommaren då närpolisens
problemorienterade arbetssätt kan vara särskilt fram-
gångsrikt för att stävja ungdomsbrottsligheten.
Vardagsbrottsligheten måste tas på största allvar.
Om vardagsbrottsligheten bekämpas kan också den
grövre brottsligheten bekämpas. Det är samhällsmed-
borgarna som sätter gränser för vad som är accepta-
belt handlande, inte prioriteringar gjorda från centralt
håll. Bekämpning av oordning, rädsla och brott är
huvuduppgiften för den lokalt förankrade polisen.
Regeringen skriver vidare i sin budgetproposition
att vardagsbrottsligheten hör till de verksamheter där
behovet av fortsatt uppmärksamhet är störst och att
hinder för ett effektivt närpolisarbete kan finnas in-
byggda i polisorganisationen.
Vi vill att polisens ansvarsområde skall belysas i
ett större perspektiv. Vad skall polisen syssla med?
Undervisning i skolor, borttappade hundar och katter,
bevakning av idrottsevenemang?
Regeringen bör, för att komma till rätta med da-
gens problem, tillsätta en utredning som gör en total
översyn av vilken verksamhet polisen enligt lag skall
vara skyldig att utföra.
På helgkvällar och helgnätter når antalet polisin-
gripanden en toppnivå. Samtidigt är då minst antal
poliser i tjänst. Vid schemaläggning måste hänsyn tas
till regelbundenhet och anpassning göras till tider då
enligt erfarenhet och statistik flest brott begås. Vi
menar att kontinuitet och anpassning kan skapas
genom en översyn av polisens arbetstidsavtal och
schemaläggning.
I budgetpropositionen lovordas det rationalise-
ringsarbete som skett inom polisen, och man hänvisar
till Riksrevisionsverkets hinderrapport, av vilken det
framgår att det fortfarande finns en betydande ratio-
naliseringspotential.
Vi vänder oss emot detta, eftersom vi samtidigt
kan konstatera att enbart en bråkdel av alla brott som
utförs utreds och att all statistik pekar på ytterligare
en uppgång av antalet våldsbrott under det första
halvåret 1998. Jag tycker att det är anmärkningsvärt
att den beskrivning som regeringen ger i budgetpro-
positionen stämmer så illa med den verklighet som
återspeglas i vardagen.
Under 1997 anmäldes 1 196 000 brott. Vålds-
brotten, som till 80 % utgörs av misshandelsbrott, har
ökat kraftigt. Stöldbrottsanmälningarna har ökat, och
skadegörelsebrotten har fördubblats sedan 80-talet.
Enbart kostnader för klotter uppgår till en halv mil-
jard kronor, samtidigt som endast 26 % av brotten
klaras upp.
Det drar en stark liberaliserings- och legalise-
ringsvåg över Europa och världen i övrigt när det
gäller synen på narkotika. Deetta är oroväckande. Det
svenska restriktiva sättet att se på narkotika blir enligt
många bedömare alltmera isolerat. Inom EU finns en
rad exempel på liberaliseringssträvanden.
I Belgien har polisen, enligt medierna, fått order
av justitieministern att se lite mellan fingrarna med
innehav, bruk och odling av cannabis. Holland tillåter
försäljning och bruk av cannabis. I Storbritannien har
tidningen The Independent i över ett år drivit en
kampanj för legalisering av marijuana. I Frankrike
har skådisar förespråkat mjuka droger. Danmark har
diskuterat utskrivning av heroin till missbrukare. I
Italien är legaliseringsrörelsen starkt förankrad bland
politikerna.
Vi kristdemokrater anser att det är mycket viktigt
att Sverige visar en stor politisk enighet mot legalise-
ring av knark. Signalerna skall vara tydliga. Narkoti-
ka skall till varje pris bekämpas.
Sedan juli 1994 har polisen ökad skyldighet att
hålla målsägande informerad om vad som händer i
deras ärende. Detta sker fortfarande mycket bristfäl-
ligt. Människor som drabbats av brott har rätt att
erhålla all den kvalitativa och kvantitativa hjälp de
behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. Mötet
med polis efter det att man har blivit utsatt för brott
utgör en viktig och kritisk punkt för brottsoffren. Det
är viktigt att det finns en bred insikt om att brottsoffer
nästan alltid drabbas av psykiska och ibland även
fysiska reaktioner som allvarligt kan påverka liv-
skvalitet och beteende. Sättet att möta och stödja
människor som blivit utsatta för brott måste utveck-
las. Utbildning och fortbildning skall också genomfö-
ras för de grupper som i sitt dagliga arbete kommer i
kontakt med brottsoffer.
I domstolarna bör man tillse att lokalerna är så ut-
formade att de möjliggör för de brottsdrabbade att
under förhandlingsuppehåll få vistas i rum som är
avskilda från den misstänkte och dennes släktingar
och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som
har kallats för att styrka målsägandens berättelse.
Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant
förfarande.
Det finns ett värde i att brottsofferjourernas fält-
verksamhet bedrivs i ideell form, men medel bör
avsättas så att ett kontaktnät kan byggas upp över
hela landet för att öka jourernas tillgänglighet för
brottsoffren.
Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggan-
de arbetet måste intensifieras och en helhetssyn till-
lämpas. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste
klargöras och medel skjutas till för att prioritera de
brottsförebyggande åtgärderna. Vi vill därför att det
anslås 30 miljoner kronor till arbetet med brottsföre-
byggande miljöer. Av dessa medel skall 10 miljoner
kronor tillfalla BRÅ för forskning.
När Kriminalvårdsverkets generaldirektör  Bertel
Österdahl besökte utskottet kunde vi ta del av infor-
mation om att barns möjligheter att umgås med för-
äldrar på fängelse är ganska begränsade. Han ansåg
att det var ett viktigt mål att förbättra förhållandena
för de barn vars föräldrar vistas på anstalt, i likhet
med vad vi kristdemokrater motionerat om.
Kontakten har stor betydelse för relationen efter
frigivning. Mer än hälften av dem som sitter på an-
stalterna runt om i landet är föräldrar. Deras barn har
precis som alla andra barn behov av sina föräldrar. I
dag uppfylls inte de grundläggande rättigheterna
enligt barnkonventionens intentioner. Anstalterna
måste bättre anpassas efter barns och föräldrars behov
av umgänge. Det bör också finnas barnpsykologer
tillgängliga på anstalterna.
Brottsförebyggande rådet har på regeringens upp-
drag gjort en kartläggning av frigivningssituationen,
som presenterades i augusti 1998. Enligt denna står
väldigt många av dem som friges från häktet utan
lägenhet och jobb.
Jag ser att min taletid har gått ut, och jag skall
därför förkorta mitt anförande. Det är oerhört viktigt
att vi arbetar med dem som släpps ut från fängelserna,
så att frigivningen inte blir som att bli utkastad utan-
för murarna, utan socialt kontaktnät, utan lägenhet
och utan arbete. Under den tid man är fängslad skall
man ha möjlighet att skaffa sig ett kontaktnät.
Fru talman! Föräldrarna är samhällets viktigaste
brottsförebyggande resurs. Det bör vara temat på en
landsomfattande kampanj, som snarast bör genomfö-
ras. Kampanjen skall i första hand vända sig till för-
äldrar och olika personalgrupper som arbetar med
barn. Syftet är att skapa medvetenhet om det före-
byggande arbetets stora betydelse för att förhindra
brottsbenägenhet.
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Där-
för borde konkreta brottsförebyggande åtgärder prio-
riteras.
Fru talman! Bifall till reservation 10!</pre><pre>Anf.  111  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan instämma i många av de sa-
ker som den kristdemokratiska ledamoten tog upp i
slutet på sitt anförande - det som handlade om be-
sökslägenheter, situationen för barn till dem som är
dömda till fängelse och frigivningsfrågor. Jag hoppas
att vi i utskottet framöver skall kunna arbeta för att
förbättra på just de områdena.
Fru talman! Min fråga handlar om brottsstatisti-
ken och den redovisade ökningen av våldsbrott. Det
är viktigt att vi politiker i dag för en debatt också om
vad som ligger bakom ökningen av antalet våldsbrott.
Är det bara en negativ trend att vi ser en ökning i
statistiken över anmälda våldsbrott, eller är det också
så att vi har minskat vår tolerans mot våld?
Man kan i många historiska skildringar läsa om
s.k. vanliga krogslagsmål eller slagsmål ute på dans-
banorna. Det ansågs vara en del av kulturen att man
slogs när man var ute. Detta är inte längre accepterat.
I dag polisanmäls i stort sett varje slagsmål t.ex. i en
krogkö, och det är en positiv utveckling.
Har kristdemokraterna diskuterat den här sidan av
ökningen av våldsbrotten - att det kan vara fråga om
något positivt, en förändrad syn på våldsanvändning?</pre><pre>Anf.  112  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Självklart har också vi noterat detta,
Alice Åström. Det finns bl.a. tydlig statistik som visar
att kvinnor i dag i mycket större utsträckning anmäler
våld, misshandel och brott. Men detta kan inte använ-
das som ett argument för att göra gällande att antalet
brott inte ökar. Antalet våldsbrott ökar, och det är
väldigt oroväckande.
Alice Åström konstaterade tidigare i sitt inlägg att
man hade fått ett effektivt polisväsende. Hon sade att
man inte kan använda pengarna hur som helst, men
nu hade polisen äntligen blivit effektiv. Jag måste få
ställa en motfråga till Alice Åström.
Det är positivt att fler brott anmäls, men alltför
många brott i vårt samhälle i dag blir bara noterade
efter ett samtal med polisen. Man har inte möjligheter
att utreda dem. Alltför många människor i mitt nä-
rområde kan dagligen peka på tillfällen där polisen
bara skakar på huvudet och säger att den inte har
några möjligheter att utreda det brott som det gäller.
Det är nog inte så att vi på något sätt blundar för
verklighetsbilden, utan vi är mycket väl medvetna om
den, men brotten blir allt grövre, och våldsbrotten
ökar, Alice Åström.</pre><pre>Anf.  113  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skall börja med det sista. I mitt
anförande sade jag att vi nu har fått en effektiv eko-
nomisk styrning av polisen. Det finns fortfarande
mycket arbete kvar att göra inom polisväsendet för att
öka effektiviteten i arbetet. Inte heller jag är nöjd med
den låga uppklarningsprocenten. Men det viktiga är
att man nu har en ekonomisk styrning av verksamhe-
ten som gör att man kan arbeta på ett annat sätt.
Fru talman! Jag tog upp frågan om våldsbrott. Jag
tror att det är viktigt att vi politiker när vi debatterar
dessa frågor inte bara lyfter upp statistiken och den
ökade brottsligheten som ett negativt fenomen i sam-
hället. Det finns också en ökad benägenhet att anmäla
brott och inte tolerera våld. Det är en positiv utveck-
ling.
Jag tror att vi allihop behöver diskutera också den
biten, ta ett steg framåt och ännu mer minska toleran-
sen mot våld i samhället. Då behöver man diskutera
statistiken ur två olika perspektiv.</pre><pre>Anf.  114  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Självklart är det positivt att männi-
skor i högre utsträckning anmäler brott. Men det
tragiska i det hela är: Vad händer med min anmälan?
Om inte brottet utreds hjälper det inte att fler männi-
skor anmäler brott.
Frågan är: Hur mycket resurser har polisen för att
kunna utreda och på rätt sätt behandla de ärenden
man får in? Det finns statistik på att personrånen ökar
kraftigt. Det kan man knappast säga har något sam-
band med anmälningsbenägenhet. Det har snarare
samband med vilken människosyn man har i vårt
samhälle i dag.</pre><pre>Anf.  115  GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Centerpartiet anser att en av rättssta-
tens viktigaste uppgifter är att forma gemensamma
regler och säkra att de efterlevs. Att skydda medbor-
garna mot våld och övergrepp och att garantera indi-
videns rättssäkerhet är avgörande för tilltron till sys-
temet.
Det personliga ansvaret måste förtydligas. Vi
måste alla vara goda förebilder i samhället. Vi måste
också ta vara på engagemanget från allmänheten och
från de ideella organisationerna.
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för
samhället är att öka tryggheten genom att minska
brottsligheten.
Men tyvärr har det blivit tvärtom! Vi fick i ut-
skottet en rapport om att brottsligheten har ökat med
2 %, och tryggheten, ja den är ju svår att mäta. Men
lyssnar vi på invånarna ger de inte signalen ökad
trygghet, utan just tvärtom, oron ökar.
Vi fick också i utskottet en rapport om att vålds-
brottsligheten har ökat med 3 %. Denna är många
gånger förknippad med rasism, men också kopplad
till narkotika. Dagligen kommer de mest skrämmande
rapporter om mord, skottskador och övergrepp på
barn och kvinnor. Vart är vi på väg? Åldringar, ofta
ensligt boende, blir utsatta för övergrepp i sin bostad.
Ja, det är en mörk otrygg situation vi lever i.
Det är mycket oroande att se hur narkotikabero-
endet breder ut sig i alltfler ungdomsgrupper, och i
detta spår följer brottsligheten. Alla gemensamma
krafter behövs för att få bukt med narkotikan och dess
följder, också i samverkan utanför våra gränser.
Det behövs förstärkningar inom polisen. Polisor-
ganisationen har genomgått en stor omorganisation.
Befordransmöjligheterna har minskat i den platta
organisationen, och det har skapat oro i leden och lett
till att många har tappat sugen. Det tar tid innan den
nya organisationen finner sina former. Det behövs ett
nytt starkt ledarskap för att nå en hög effektivitet
inom polisorganisationen.
Därför har det stor betydelse att utskottet har varit
enigt om att regeringen snarast återkommer till riks-
dagen med förslag till riktlinjer för rekrytering och
utbildning av chefer inom polisväsendet.
Men det är också brist på polisresurser. Därför vill
vi i Centerpartiet öka på anslaget till polisen. Det är
inte rimligt att medborgarna inte får något svar när de
ringer upp eller söker polisen, eller att det är stängt
och de slussas från den ene till den andre och får dra
sin historia upprepade gånger.
Det är inte heller acceptabelt att inte polisen
kommer när t.ex. ett inbrott har begåtts. Man får sig
tillskickad en blankett, och då känner man sig ganska
utlämnad. Hur skall bevisen säkras? Dessa småbrott
klaras oftast inte upp. De leder i sin tur till vidare
brott, och så är karusellen i full gång.
Centerpartiet anser att polisservicen skall finnas
över hela landet. Var du än bor i landet har du rätt att
känna trygghet. Det pratas mycket om ökade resurser
till polisen. Centerpartiet föreslår en ökning med 65
miljoner kronor redan från 1999 och åren framöver.
Det är av stor betydelse att vi får en polisorgani-
sation som verkar lokalt anpassat och som får större
möjlighet att anpassa sin arbetstid utifrån lokala be-
hov, geografi och andra förhållanden. Alltså en de-
centraliserad organisation.
Behovet av nya poliser är stort, och det är av vikt
att utbildningen är väl i fas med detta.
Att situationen för kvinnliga poliser förbättras,
både vad gäller mobbning och sexuella trakasserier,
är en viktig del av ledarfrågan. Vi behöver öka ande-
len kvinnor inom poliskåren.
Även inom åklagarväsendet pågår förändringar i
arbetsorganisationen. Man använder IT-medlet. Då
behövs kompetens hos alla arbetstagare, och man
måste kunna länka i hop hela kedjan. Det tar tid och
kraft.
Det krävs närhet mellan åklagare och domstol.
Tiden får inte gå åt till resor. Under det gångna året
fick vi rapport om att 2 ½-4 % av åklagarnas totala
arbetstid gick åt till resor. Den tiden hade behövts till
hantering av ärenden i stället.
Fru talman! Tingsrätterna finns i dag spridda över
hela Sverige. Centerpartiet anser att vi skall behålla
de tingsrätter vi har inom domstolsväsendet. Det skall
vi göra för att det ger geografisk kunskap och person-
kännedom, som är viktiga kunskaper inom rättsvä-
sendet, men också för att bibehålla den juridiska
kompetensen ute över hela landet.
Fru talman! För Centerpartiet är detta en mycket
angelägen fråga. Riksdagen skall besluta om var vi
ska ha tingsrätter. Det är inte en fråga som skall avgö-
ras inom domstolsorganisationen, som majoriteten
vill.
Vi måste ha en nämndemannakår som speglar be-
folkningen. Det har vi inte i dag. För detta krävs det
en översyn av ersättningsreglerna för nämndemännen.
Det är få yrkesverksamma som med de ersättnings-
regler som finns i dag är beredda att ta på sig ett upp-
drag som nämndeman. Därför instämmer Centerparti-
et i hemställanspunkt 11.
Kriminalvården är hårt ansträngd. Ca 450 platser
har försvunnit. Nio anstalter har ju lagts ned. Det
finns ett datasystem för att underlätta en jämn be-
läggning, men det fungerar ej fullt ut - det tar sin lilla
tid.
Visserligen har nya straffmetoder tagits i bruk
som har minskat behovet av antalet anstaltsplatser.
Men brotten har ökat, och då behövs platserna. Det
har varit kraftiga överbeläggningar. På anstalterna i
södra Sverige har man fått ta till både sjukrum och
besöksrum. Vad händer om det uppstår en smittrisk
när det inte finns några sjukrum eller om det kommer
besök?
Personalen är dimensionerad för en 85-procentig
beläggning. Personal är en bristvara ute på fältet.
Därmed tummas det på säkerheten. Det borde vara
möjligt att ytterligare samverka för att kunna använda
resurserna effektivare inom hela rättsväsendet.
Att komma till rätta med narkotikasituationen på
anstalterna är en stor och svår fråga. Naturligtvis
måste slutmålet vara att det skall vara helt drogfritt på
våra anstalter. Men vi måste börja någonstans. Det ser
bedrövligt ut just nu. Därför tycker jag att det går att
börja med drogfria avdelningar och vissa drogfria
anstalter för att skapa ett hål i problemet.
Sedan är det frågan om finansieringen av
Brottsofferfonden. Vi i Centerpartiet anser att den
ordning som gällde då fonden inrättades, att den
dömde regelbundet påmindes om att han betalade till
Brottsofferfonden, var av stort pedagogiskt värde.
Den intagne skall vara med och finansiera Brottsof-
ferfonden.
Centerpartiet vill uppmuntra till skapande av
trygghetsplaner, dvs. en gemensam policy inom
kommunerna för att förebygga brott. Det råder en viss
oklarhet var ansvarsgränserna finns inom det brotts-
förebyggande arbetet. Därför behövs en bred samver-
kan mellan beslutande organ på lokal nivå. Det är en
samverkan vi skall uppmuntra.
Fru talman! Med det jag nu anfört vill jag för tids
vinnande yrka bifall endast till reservation 8 under
mom. 13. Jag står för övrigt bakom Centerpartiets
övriga yrkanden och särskilda yttrande.</pre><pre>Anf.  116  SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet vill ta varje tillfälle i akt
att påpeka hur nödvändigt det är att vara lika hård
mot brottslighetens orsaker som mot själva brottslig-
heten. Den ståndpunkten har verklig stor betydelse
för de åtgärder som krävs för att bekämpa alla de
brott som begås.
Vi vet att otrygga uppväxtförhållanden, en oklar
normbildning, alltför dåliga skolor och otillräckliga
resurser för barn och ungdomar ger de problem som
ofta slutar i brottslighet. Brottsligheten har i stor
utsträckning sociala orsaker. Många av de åtgärder
som krävs skall göras inom andra områden än rättsvä-
sendets. Men inom rättsväsendet finns det också
många områden som måste förbättras och förstärkas.
T.ex. måste polisorganisationen effektiviseras,
och vi måste införa nya arbetsmetoder. Närpolisverk-
samheten är en bra reform. Men verksamheten måste
anpassas till de lokala behoven. Själva statusen hos
den enskilde närpolisen måste höjas.
Självfallet skall polisen vara närvarande och syn-
lig för att skapa den trygghet som vi alla vill ha och
för att förebygga de brott vi inte vill ha.
Det fattas poliser. Därför säger Folkpartiet att det
måste bli en ökad intagning till Polishögskolan. Vi
föreslår därför att redan nästa år skall ytterligare 300
aspiranter antas.
Våra poliser skall göra det de är utbildade till. Allt
annat är missbruk av kompetens. Därför föreslår
Folkpartiet att det skall avsättas resurser så att det går
att återanställa 400 civilanställda - de som skall göra
kontors- och utredningsarbete.
Men allt är inte fråga om resurser. Det kan aldrig
ofta nog påpekas hur viktigt det är att ta till vara per-
sonalen på bästa sätt, att de anställda känner att de har
stöd från sin ledning, att de får utvecklas i positiv
anda. Tyvärr hör det till undantagen att det är så inom
det svenska polisväsendet. Det är ett alldeles för långt
avstånd mellan chef och polis ute i tjänst. Den hierar-
kiska ordningen kväver den enskilde polisens möjlig-
het att göra ett bra jobb. Arbetsglädjen, som är så
viktig, är ofta en bristvara. Alldeles för många vill
söka sig till annat arbete eller ser fram emot pensio-
nen. Yrkesinspektionen redovisar den ena allvarliga
rapporten efter den andra.
Nu måste polisen få möjligheter till arbetsro och
hitta vägen tillbaka till arbetsglädje och åter känna
stolthet för sitt yrke. Enskild polisman måste få känna
stöd för sin person och sitt arbete från ledningen. Nu
måste det bli en öppen och konstruktiv debatt genom
hela organisationen, inte bara uppifrån och ned utan
även nedifrån och upp.
Den organiserade och gränsöverskridande brotts-
ligheten har blivit alltmer omfattande även i vårt land.
Därför prioriteras kampen mot den verksamheten. För
att klara av denna stora uppgift måste samhällets
resurser inom olika områden samordnas. Polisens
arbetsmetoder måste t.ex. ses över och effektiviseras.
Det internationella samarbetet är av mycket stor be-
tydelse och måste radikalt förbättras och intensifieras.
Naturligtvis måste vi se över lagstiftningen och an-
passa lagarna efter nya förhållanden.
Vi måste komma ihåg att i sin mest avancerade
form kan den organiserade brottsligheten utgöra ett
hot mot den demokratiska ordningen. Vi skall vara
glada över att den organiserade brottsligheten ännu
inte har något särskilt starkt fäste i Sverige. Men, vi
måste se till att den aldrig får det fästet.
Några av de s.k. kriminella mc-klubbar som etab-
lerat sig i Sverige uppfyller ett flertal kriterier på i
reell mening organiserad brottslighet. Vi skall också
komma ihåg att det finns andra exempel på organise-
rad brottslighet, t.ex. ligor som genomför serier av
bankrån eller andra grova förmögenhetsbrott.
Folkpartiet föreslår bl.a. att polisens insatser mot
de kriminella mc-gängen skall intensifieras. Därför
avsätter vi särskilda medel för detta. Folkpartiet av-
sätter 170 miljoner kronor till polisorganisationen.
Sedan har vi åklagarorganisationen. Bristen på
åklagare har blivit mycket kännbar. Det är nödvändigt
att säkerställa den satsning som har blivit
Ekobrottsmyndigheten och bekämpningen av den
ekonomiska brottsligheten. Men det behövs fler åkla-
gare, och därför har vi skapat budgetutrymme för
ytterligare 18 aspiranter.
Brottsoffrens ställning måste bli starkare än i dag.
Många människor utsätts varje år för brott och behö-
ver därmed stöd. Stödet blir inte alltid sådant att
brottsoffret känner att hon har stöd. Målet måste vara
att alla brottsoffer skall få stöd och hjälp. De skall
känna att någon bryr sig.
Folkpartiet har i årets budget avsatt medel så att
brottsofferjourerna skall kunna anställa 50 halv-
tidstjänster som s.k. brottsofferaspiranter. Vi menar
att det också är viktigt att avsätta medel för stöd till
både målsägande och vittnen i samband med rätte-
gångar.
Förra året ändrades reglerna för allmän rättshjälp.
I praktiken utesluter de nya reglerna tillgång till rätts-
ligt bistånd för många som behöver det. Vi i Folkpar-
tiet menar att den här ändringen och det fattade be-
slutet bryter mot Europakonventionen för mänskliga
rättigheter. Folkpartiet röstade emot beslutet, och vi
kräver att beslut om nya regler skall ändras och att
man skall återgå till de tidigare reglerna. För detta
avsätter vi i nästa års budget 195 miljoner kronor.
Folkpartiet har föreslagit att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skall tillföras 377
miljoner kronor mer än vad riksdagen beslutat om.
Detta hade gett utrymme för de åtgärder som jag i
detta ärende föreslagit i motionerna Ju911, Fi211 och
So462. Detta har vi i Folkpartiet markerat i ett särskilt
yttrande.
Utredningarna om den framtida organisationen av
domstolarna blev en utdragen historia och landade i
oenighet och utan något resultat. Men regeringen har
kommit tillbaka i årets budgetproposition, där det förs
ett ingående resonemang om hur viktigt det är att
reformera domstolsorganisationen. Bl.a. skall man
göra försök med ökad samverkan inom och mellan
domstolslagen. Regeringen tänker också ta initiativ
till fortlöpande förändringar av organisationen.
Enligt Folkpartiets mening antyder skrivningarna i
propositionen att regeringen tänker minska antalet
tingsrätter. För detta talar framför allt att man pekar
ut att tingsrätten i Åmål är särskilt lämplig att lägga
ned.
Vi delar inte regeringens mening att det är ange-
läget att lägga ned eller slå samman tingsrätter. Det är
viktigt att komma ihåg att lokalt förankrade tingsrät-
ter tvärtom har ett betydande värde för rättskipningen.
Dessutom har arbetet i Domstolskommittén visat att
det inte finns något stöd i riksdagen för att lägga ned
tingsrätter.
Enligt Folkpartiets mening måste regeringen utgå
från detta förhållande i arbetet med reformeringen av
domstolsorganisationen och inte fatta beslut om ned-
läggningar på det sätt som nu föreslås. Därför står
Folkpartiet bakom reservation 8.
Oavsett partifärg är vi alla överens om hur viktig
målsättningen är att våra anstalter är och skall vara
drogfria. Vi vet att det på många håll pågår arbete för
att finna förslag till åtgärder. Problemet är att arbetet
pågått så länge och att resultat hittills har låtit vänta
på sig.
Vi i Folkpartiet menar att kriminalvården i allde-
les för liten utsträckning har arbetat med t.ex. diffe-
rentiering som en utväg att bekämpa narkotika. Kri-
minalvården måste låta flera dömda utan missbruks-
problem avtjäna straffet på en särskild anstalt, där
endast drogfria finns.
Antalet provtagningar måste öka ända fram till
dess att narkotikasituationen är tillfredsställande.
Detsamma gäller visitationer. Ökad användning av
narkotikahundar måste också till. Det är oacceptabelt
att kriminalvården under de gångna åren har gjort sig
av med flera mycket viktiga narkotikahundar.
Folkpartiet anser att regeringen snarast måste
vidta åtgärder för att förbättra situationen när det
gäller narkotikan i fängelserna. Därför yrkar jag bifall
till reservation 9.
Den som begår ett brott skall till brottsoffret be-
tala en avgift till brottsofferfonden. Detta införde den
borgerliga regeringen 1994. Avgiften har inte ändrats
sedan den infördes, och därför anser vi i Folkpartiet
att en höjning bör ske med det snaraste. Vi menar att
beredningen av Brottsofferutredningens betänkande
måste skyndas på och att regeringen skall lägga ett
lagförslag om höjd avgift. Därför står vi bakom re-
servation 10.
När det gäller frågan om att förstärka brottsoffer-
fonden med medel som motsvaras av lägre ersättning
till de intagna har utskottsmajoriteten tidigare snarast
sett den finansieringen som ett led i uppbyggnaden av
fonden. Mot bakgrund av den vikt som Folkpartiet
fäster vid att brottsofferfonden verkligen har tillräck-
liga resurser till sitt förfogande anser vi att det nu är
tid att ompröva detta.
Trots att betydande avgifter kommer in från dem
som verkställer sitt straff genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll är det långt kvar till de 19
miljoner kronor om året som den ursprungliga pro-
gnosen var.
Brottsofferutredningens förslag om höjning av
avgiften kommer att innebära mer pengar till fonden,
men utredningen föreslår också ändrade regler för
utbetalning av bidrag. Dessutom har det visat sig att
det är mycket svårt att få en effektiv indrivning av
avgiften.
Folkpartiet förordar därför en ordning där den in-
tagne får vara med och finansiera brottsoffren. Det är
viktigt att den dömde regelbundet påminns om att just
han betalar för ett brott till brottsofferfonden. Det är
en värdefull markering.
Folkpartiet menar därför att regeringen skall
överväga vilka åtgärder som krävs och vid behov
återkomma med förslag till riksdagen. Därför står vi
bakom reservation 11.
Fru talman! När det gäller den offentliga miljöns
påverkan på brottsligheten har den alldeles för ofta
underskattats. Vi kräver åtgärder från riksdagen på
detta område.
Det handlar om att återskapa trivsel i den offentli-
ga miljön, hålla rent och snyggt i parker, ta bort klot-
ter, se till att gatubelysning fungerar, för att ta några
exempel. Det här skapar incitament för människor att
uppföra sig väl och ta ansvar för sin omgivning.
De goda resultaten i t.ex. New York är följden av
privata initiativ. Vi tycker att man skall pröva det
även i Sverige. Näringslivet bör uppmuntras att vidta
åtgärder. Affärsinnehavare och fastighetsägare måste
inse sin viktiga roll. Antingen det är affärssamverkan
mot brott, grannsamverkan mot brott eller annan
samverkan mot brott skall vi alltid se till att uppmunt-
ra det.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om
nämndemannakåren och ersättningen. Vi i Folkpartiet
är mycket glada över att det har blivit en majoritet i
justitieutskottet för en översyn av ersättningen till
nämndemannakåren. Det är viktigt att man får en
ersättning som är skälig, därför att det är en av förut-
sättningarna för att man skall få en bra blandning av
åldersgrupper och yrkesgrupper inom denna kår, som
har en mycket viktig funktion att fylla.
Fru talman! Vi står, som sagt, bakom reservatio-
nerna 8, 9, 10, 11 och 12, men för tids vinnande yrkar
jag bifall bara till reservation 9.</pre><pre>Anf.  117  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Mina kära utskottsledamöter, kansliet
och ni som sitter på läktaren! Det är trevligt att det
finns några kvar - jag trodde att huset nästan var
tomt.
Det är väldigt intressant att höra diskussionen här
om grundsynen på rättsväsendet, och utgångspunk-
terna för hur man efter denna grundsyn fördelar
pengar till rättsväsendet, utgiftsområde 4.
Man kan tro att grundsynen är väldigt olika, men
när jag nu har lyssnat och antecknat vad ni säger
finner jag att den är ganska lika. Ingen av företrädar-
na säger att det endast är rättsväsendet som kan be-
gränsa brottsligheten, utan alla säger samlat att det är
på de unga som vi skall satsa.
Men sedan har vi en lite annorlunda syn. Mode-
raterna säger: Familjen! Kristdemokraterna har också
tidigare sagt att det är där som det huvudsakliga ar-
betet skall ske. Då får man rätt mycket pengar över
till rättsväsendet, som man kan lägga pengar på.
Men vi har olika syn på familjen. För mig och
Miljöpartiet är inte familjen lösningen, bara därför att
det är en familj. I familjen kan det också vara otroligt
mycket problem. Det är minsann också en brottsplats,
där barn växer upp och ser mamma bli misshandlad
och där det sker övergrepp av olika slag. Bara därför
att det är en familj skall man alltså inte tro att det kan
ske under.
Det är på den punkten vi har olika syn på rättsvä-
sendet. Vi vill alltså lägga pengar också på andra
sektorer, och det har också många andra partiers
företrädare här sagt, för att som gemensam nämnare
stödja de vuxna i att stödja barnen. Det är ganska
intressant att höra. Vi i Miljöpartiet kan inte hitta de
miljarder som Moderaterna funnit för att lägga på
rättsväsendet. Visst - det är inte perfekt, och visst
finns det hål att fylla. Men de här prioriteringarna är
viktiga när vi skall fördela pengar till alla de områden
som är viktiga för att hindra brottsutvecklingen.
Miljöpartiet har alltså i sitt budgetförslag för ut-
giftsområde 4 samma totalram som regeringen. Där-
emot har vi gjort en liten omfördelning inom ram år
2001 och 2002. Det har vi gjort därför att vi anser att
SÄPO kan omorganiseras och gå in i den vanliga
polisen. Då överför vi 100 miljoner vartdera året.
Efter inlämnandet av budgetförslaget tillkännagav
regeringen att en utredning skulle tillsättas för att få
uppdraget att se över just om inte Rikskriminalens
och Säkerhetspolisens roller skulle kunna integreras,
för att pröva gränsdragningen mellan dessa polisor-
gan och för att utreda den demokratiska insynen i och
kontrollen av den centrala polisverksamheten. Beho-
vet av detta påpekade Miljöpartiet under förra man-
datperioden. Det är mycket glädjande att detta nu
kommer till stånd. Därför har vi i detta betänkande
endast en reservation för år 2001 - då anser vi att
detta skulle kunna föras över.
Men eftersom budgetförslagen för de kommande
åren är preliminära kan det mycket väl hända att det
finns andra myndigheter inom utgiftsområde 4 som
behöver tillskott av pengar. Jag återkommer till det
senare.
Det är ju inte endast budgetramarna som skall
diskuteras här. Vi skall också göra en analys av rå-
dande förhållanden och tendenser som särskilt bör
uppmärksammas ute i myndigheterna för att kunna
justera budgeten för kommande år.
Räcker det anslag som vi diskuterar här för att till-
försäkra den enskilde rättssäkerhet och trygghet samt
minska brottsligheten och öka tryggheten? Som jag
sade i början räcker det inte att endast satsa pengar på
polisväsendet, utan det gäller ju även de andra sekto-
rerna. Varför en människa blir brottsling är också en
evig fråga. Den analysen måste vi hela tiden göra.
Forskningen sysslar också med detta område. Man
finner att det är ett samspel mellan olika faktorer -
biologiska, psykologiska och sociala - men man ser
också en skillnad i förmågan till impulskontroll och
empati. Vi måste satsa pengar för att lära barnen
dessa två viktiga saker.
Sedan är det, som har sagts här tidigare, också av
betydelse hur dessa resurser - 22 miljarder - används
och hur organisationen arbetar ute i verksamheten.
Närpolisorganisationen har etablerats och stabiliserats
efter den stora omorganisationen, och det är bra att
den nu får ett höjt budgetanslag. Särskilt storstadspo-
liserna har fått en ökning.
Här har Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Center-
partiet en reservation, där vi säger att även glesbyg-
dens problem måste uppmärksammas när man gör en
fördelning av medel. Det finns sådana faktorer -
långa avstånd och andra problem - som också kan
förfördela polismyndigheterna där ute. När polissta-
tionen försvinner på orten och befolkningen upplever
sig isolerad med långa avstånd och utan polisstation
höjs det röster för att man skall använda brandstatio-
nens personal eller vakter. Det tar vi avstånd från. Vi
tycker att sådana förslag är dåliga; vi tycker att det är
nödvändigt med utbildad personal i polisiära frågor.
Polisens arbetsstyrka skall ha ändamålsenlig per-
sonalstruktur, står det i regeringens proposition. För
Miljöpartiet innebär det återanställning av administ-
rativ personal och frigörande av polisresurser.
Vi ser också att den organiserade, gränsöverskri-
dande brottsligheten lyfts fram i alla sammanhang.
Det beror mycket på EU-medverkan, anslutningen till
Europol och Schengen, som tar mycket pengar som vi
skulle kunnat använda i det svenska rättsväsendet.
Och inte bara det - även brottsligheten inom EU-
byråkratin har nu blivit stor. Man pratar nu om att
skapa en ny myndighet för att stävja den brottslighet
som sker inom EU-byråkratin, där svinnet av medel
är stort. Man försnillar, man mutar tjänstemän, och
det anställs anhöriga och konsulter på helt felaktiga
sätt. 35 miljarder är siffran bara för dessa oegentlig-
heter. Det är stora summor. Därför skall man inrätta
en särskild myndighet med många anställda för att
komma till rätta med detta - det klarar inte kommis-
sionen längre.
Schengensamarbetet som ännu inte har börjat -
det startar år 2000 - har redan nu, under de tre år vi
har varit anslutna, kostat 17 miljoner. Och vi vet
alltså inte slutsummorna för EU-samarbetet när det
gäller brottslighet. De pengarna kanske vi skulle ha
kunnat använda på bättre sätt. Tre fjärdedelar av alla
brott är vardagsbrott - det kanske kan ge lite per-
spektiv.
Det finns en reservation från Kristdemokraterna
och Moderaterna när det gäller hur polisen skall prio-
ritera sitt arbete. Det gäller då alla former av illegal
vapenhantering. Visst, för Miljöpartiet är det en prio-
riterad uppgift att verka för att det totala antalet vapen
i samhället minskar, både de legala och de illegala.
Det är en väldigt viktig uppgift. Vi har en vapenut-
redning som har lämnat sitt betänkande. Miljöpartiet
förväntar att regeringen med skyndsamhet bereder
utredningens förslag och återkommer våren 1999.
Tyvärr har det tidigare - för tio år sedan - pre-
senterats en vapenutredning som det inte blev någon-
ting alls av. Jag hoppas att denna vapenutredning inte
går samma öde till mötes. När regeringen presenterar
en proposition skulle man också kunna ta upp denna
fråga, göra en analys och översyn och presentera hur
det står till med de illegala vapnen.
Domstolarna har ett anslagssparande. Det är väl
inte direkt kris i domstolarna i dag, men regeringen
har ambitionen att spara 200 miljoner. Det är inte lätt
att spara detta belopp i domstolarna, har vi märkt. Det
är inte så enkelt som att lägga ned hälften av tings-
rätterna och göra stora enheter så att man sparar
pengar.
För Miljöpartiet är det viktigaste hur det inre ar-
betet i domstolarna, som är mycket ålderdomligt,
skall kunna förändras och göras mer effektivt. Men
eftersom detta är en mycket konservativ sektor har
man inte så stor benägenhet att ändra det inre arbetet.
Man har utbildningsplatser för domare, som gör de
egentliga arbetsinsatserna, i stället för att ha fast per-
sonal som stannar på sina poster och blir effektiva.
Jag har tidigare talat och skrivit om detta, och det är
fortfarande aktuellt nu när man skall se över denna
verksamhet och försöker åstadkomma effektivitet i
den.
I domstolarna har vi också ett annat institut som är
viktigt för Miljöpartiet, och det är nämndemännen
och nämndekvinnorna. Jag tycker att det är värdefullt
att det kommer in fler i denna verksamhet, för det
finns klagomål på att nämndemännen och nämndek-
vinnorna är för gamla. Det är bara pensionärer som
jobbar här.
Hur skall vi ändra det? Ett sätt kan vara att höja
detta låga arvode. Jag säger att det kan vara ett sätt.
En majoritet i utskottet står nu bakom skrivningen om
att det skall göras en samlad översyn av nämndemäns
och nämndekvinnors och även jurymäns och ju-
rykvinnors ekonomiska villkor.
Jag vill påpeka att Miljöpartiet inte har förbundit
sig att göra någon höjning av arvodena, utan att vi vill
att man först skall göra denna översyn. Sedan får vi ta
ställning.
Utskottet har under många år sagt att det är en
viktig uppgift, att det är önskvärt att det sker en över-
syn och att man vill göra förändringar, men att det
statsfinansiella läget inte är sådant att man kan göra
det. Men någon gång måste vi ju ta tag i problemet!
Antingen får vi beskedet att det absolut inte går, eller
så får vi veta att regeringen kan tänka sig att göra
några prioriteringar. Det är det som det gäller. Man
håller ändå på departementet på med en översyn när
det gäller inkomstbortfallet.
När det gäller kriminalvården ser jag också pro-
blem. Det finns två verksamheter när det gäller ut-
giftsområde 4 där jag ser problem. Det är kriminal-
vården, och det är åklagarväsendet. Vi får kanske
återkomma med lösningar.
Det blev en för häftig nedläggning av anstalter
och häkten. Det sade Miljöpartiet också när den frå-
gan var uppe. Nu är det en flaskhals, därför att det
inte finns så många platser att ge dem som är dömda.
De samlas på häkten under alldeles för lång tid. Se-
dan finns det inte riktiga ställen att placera dem på
om man vill differentiera.
På vissa ställen, bl.a. i Göteborg, får anhållna sitta
längre perioder på häktet. Man följer inte den regel
som säger att de skall vara ute på anstalt senast en
vecka efter domen. Även i häktet blir det så fullt på
grund av denna flaskhals att fylleceller får tas i bruk.
Det finns sådana som får vistas i fyllecell i tre dygn.
Det är inte något som vi kan acceptera när det gäller
personer som redan är i ett påfrestat psykiskt läge.
Det är inte ovanligt att personer ute på anstalter
bygger hierarkier. Man har också svårigheter att flytta
och skingra dessa personer därför att det inte finns
platser som man kan flytta dem till.
Det måste enligt Miljöpartiets syn finnas en viss
överdimensionering för oförutsedda händelser, annars
brakar systemet ihop med svåra konsekvenser både
för anställda och interner. Det krävs också flera all-
männa platser på anstalter, så att det blir möjligt att
öka genomströmningen på häktena. Då kommer re-
dan dömda ut och lämnar en plats till anhållna.
Dessutom har kriminalvården haft ett stort an-
slagssparande, som fortfarande gäller. Frågan är om
man inte har sparat för mycket. Det har även förts
över pengar till andra verksamheter.
Efter att vi i Miljöpartiet skrev denna budgetmo-
tion har det även framkommit att förståndshandikap-
pade döms till fängelse, vilket självklart är en syn-
nerligen olämplig miljö för dem. Detta är mycket
upprörande. Jag hoppas att utskottet kommer att ta
tag i denna fråga framöver.
Det som är glädjande i denna budget, fru talman,
är att miljöbrotten äntligen har tagits på allvar. Man
håller hos Riksåklagaren på att utarbeta en nationell
strategi. Jag måste säga att idogt arbete ändå lönar sig
till slut. Jag är mycket nöjd med utvecklingen och att
miljöbrotten lyfts upp och tas på allvar. Det gäller
även oljeutsläppen. En rapport utarbetas. Vi hoppas
att vi får tillbaka den med radikala förslag, så att även
dessa utsläpp kan stävjas.
Ekobrottsmyndigheten driver också en mycket
positiv verksamhet, som jag tror kommer att visa sig
vara bra i längden när den har kommit i gång. Den
har nyss invigts. Denna verksamhet är också bra.</pre><pre>Anf.  118  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Kia Andreasson sade att Miljöpartiet
hade uttryckt sin negativa inställning mot nedlägg-
ning inom kriminalvården. Prata kan man, men Mil-
jöpartiet stod bakom besparingarna som skulle ge-
nomföras just genom nedläggningar inom kriminal-
vården.
I början av Kia Andreassons anförande tycker jag
att vi väldigt klart och tydligt fick beskrivet skillna-
den mellan bl.a. Miljöpartiets kriminalpolitik och den
moderata kriminalpolitiken. Kia Andreasson kritise-
rade den moderata kriminalpolitiken. Det som var fel
var att den huvudsakligen lutar sig på familjen som
brottsförebyggare.
Jag måste fråga var i all världen man annars hu-
vudsakligen skall luta sig. Självfallet skall man inte
huvudsakligen luta sig mot familjen om man tror att
nästan alla föräldrar saknar förmågan att vara bra
värdeöverförare för sina barn. Men när man är över-
tygad, som vi moderater, om att nästan alla föräldrar
är mycket bra normöverförare måste man rimligen
bygga en kriminalpolitik på den bästa basen för
normöverföring, och därmed för brottsförebyggande
arbete, nämligen föräldrarna.
Om man inte gör det finns ingenting annat än att
ha rättsväsendet som bas. Men jag har förstått att inte
heller Kia Andreasson vill ha det som den huvudsak-
liga basen för ett bra brottsförebyggande arbete.
Jag skulle gärna vilja få förklarat om Kia Andre-
asson anser att nästan alla föräldrar är bra normöver-
förare eller om hon anser att nästan alla föräldrar är
odugliga som normöverförare.</pre><pre>Anf.  119  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det är just det som skiljer Moderater-
na från Kristdemokraterna. Kristdemokraterna talar
om föräldrar och vuxna, medan moderaterna oftast
eller alltid talar om familjen i debatterna. Vad är då
familjen? Det låter som om det är en helig institution.
Vad menas med familjen? Det var detta uttryckssätt
som jag anmärkte på.
Vi är överens om att det gäller vuxna och föräld-
rar, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att man
i alla sammanhang tar fram och hävdar just familje-
begreppet. Det finns, som Gun Hellsvik vet, nästan
inga kärnfamiljer, om det nu är det man menar. Det
kan vara bra om Gun Hellsvik förtydligar vad famil-
jen är för moderaterna.
Familjen finns inte på det viset i dag. Det finns
väldigt många ensamstående föräldrar med barn. Den
andra parten finns på långt avstånd eller har över
huvud taget inte någon kontakt med barnen.
Det var detta sätt att uttrycka sig i debatten som
jag poängterade. Det är självklart så att vuxna och
föräldrar med stöd och hjälp alltid är en resurs och
bra för barn. Jag har också sagt att vi vill lägga peng-
ar från andra sektorer på att stödja detta föräldraskap.</pre><pre>Anf.  120  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Det är lite synd när en debatt så tyd-
ligt visar att fördomar gör att man inte lyssnat på vad
som sagts vare sig nu eller tidigare.
Vi moderater talar mycket om familjen på grund
av att vi menar att familjen är viktig. Men om Kia
Andreasson hade lyssnat och tagit till sig vad vi hela
tiden har sagt hade hon hört att vi pekar på att alla
vuxna runt ett barn är av betydelse. Jag vill bara på-
minna Kia Andreasson, om hon har glömt det, om
vilket parti som först ensamt men numera tack och
lov med stöd från flera - dock ännu icke en majoritet
- försökte skapa ett intresse i Sverige för den nyzee-
ländska modellen, som bygger på den utvidgade fa-
miljen. Jag hoppas att Kia Andreasson nu kan hålla i
minnet att vi moderater i början var ensamma om
detta förslag.
Då räcker det med det lilla exemplet för att Kia
Andreasson skall förstå att vi inte kommer någon vart
om inte hela vuxenvärlden ställer upp. Men vi kom-
mer inte heller någon vart om vi inte är klara över att
det finns några som inte kan ersättas - de kan stödjas,
de kan kompletteras, men de kan inte ersättas - näm-
ligen föräldrarna.</pre><pre>Anf.  121  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Varför säger då inte moderaterna för-
äldrar eller vuxna? Varför framhåller man ordet
"familj" som ger utrymme för tolkningar? Varför kan
man inte säga vuxna när det kan vara vilka vuxna
som helst runtomkring, även avlägsna släktingar eller
ansvarsfulla vänner till dem det gäller? Varför skall
det tryckas på familjen hela tiden? Det är underligt,
om vi nu menar samma sak.</pre><pre>Anf.  122  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Som ny riksdagsledamot med enbart
två månader på nacken i den här kammaren och i
utskottet har jag varit väldigt nyfiken och spänd på
hur den här debatten skulle gå till.
Jag har tagit några kvällar på mig till att försöka
studera tidigare protokoll, för att följa hur debatten
har varit. Då har jag gjort en fantastisk upptäckt,
något som skiljer sig väldigt mycket från den lite
lamslagna debatten i dag. Vänsterpartiet, och även
Miljöpartiets Kia Andreasson, har nämligen varit
väldigt på hugget när det gällt regeringens ställ-
ningstaganden i de politiska besluten. Nu säger man
ja och amen till allt som står i propositionen.
Kia Andreasson inledde sitt anförande med att tala
om en fantastisk samsyn, och det tycker jag är väldigt
trevligt. Det är viktigt att vi kan ge beskedet till våra
väljare att när det gäller rättsväsendet finns det en
samlad uppfattning om vad som är värdefullt för att
kunna trygga familjer, unga människor, föräldrar och
vuxenvärlden - kort sagt: samhällsmedborgarnas
trygghet i vårt samhälle.
Men så säger Kia Andreasson att det som skiljer
oss åt är uppfattningen om det hon kallar familjen. Då
måste jag få fråga Kia Andreasson om hon inte har en
något förlegad uppfattning om vad en familj verkli-
gen är. Det uttryckte hon också i sitt inlägg här.
Familjen kan faktiskt se ut på väldigt många olika
sätt. Och de är ju så: De allra bästa överförarna av
värderingar och normer är vuxenvärlden, oavsett om
det är föräldrar eller andra ansvarsfulla vuxna som
finns i den unges omedelbara närhet.
Det här är oerhört viktigt. Kia Andreassons parti
gick också ut väldigt starkt i valrörelsen med att fa-
miljen - eller föräldrarna, eller vuxenvärlden - hade
en stark betydelse i det brottsförebyggande arbetet.
Nu undrar jag: Har uppfattningen förändrats?</pre><pre>Anf.  123  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag glömde att yrka bifall till reserva-
tion 7, vilket jag gör nu.
Jag tycker, fru talman, att jag har svarat Gun
Hellsvik om vad vi menar. Men familjen kan uppfat-
tas, när man trycker på ordet "familj", som en institu-
tion. Där har vi skillnaden - familjen som en institu-
tion som alltid kan uppfylla de krav som ställs när
man skall uppfostra unga och barn. Det är det jag
vänder mig emot, så att vi får det rätt. Jag menar att
det är andra vuxna, och på ett annat sätt, som är vär-
defulla ute i samhället, där vi kanske också har haft
en annan syn på hur man skall satsa pengar. Det är
det jag menar.
I familjen som institution, sade jag, finns det ock-
så saker som t.ex. övergrepp som tidigare inte har
kommit ut eftersom familjen har varit en sluten grupp
med patriarkal struktur. Nu har den luckrats upp, och
det har visat sig att man kan leva på många olika sätt
där många andra vuxna är viktiga.</pre><pre>Anf.  124  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Kia Andreasson sade att även Centern
var med på reservation 3 när det gällde särskilt gles-
bygdsstöd. Jag tycker att det är viktigt att här säga att
man skall vara trygg var man än bor, och det här är en
otroligt viktig fråga för oss från Centerpartiet. I den
besparing som har skett är det faktiskt glesbygden
som har drabbats hårdast. Man har stängt polisstatio-
ner, eller också har man bara öppet på kontorstid, och
detta har lett till stora besvärligheter just i glesbyg-
den.
Likaväl som man har stöd till storstäder instäm-
mer jag i att man skall ha särskilt glesbygdsstöd.</pre><pre>Anf.  125  SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag begärde ordet därför att jag upp-
riktigt sagt blev ledsen över Kia Andreassons nedlå-
tande inställning till familjen och föräldrarna. Det är
ett enkelt debattknep att säga att föräldrar bara är
föräldrar när Kia Andreasson vet precis lika väl som
vi andra att det kan vara mormor, faster, god vän,
lärare eller någon annan. Det är någon i den närmaste
kretsen.
Alla vet, inklusive Kia Andreasson, att det finns
inga som är så outstanding goda brottsförebyggare
som just föräldrarna, att barn vill ha sina föräldrar och
att föräldrarna vill ha sina barn. Ett stort problem
under väldigt många år i Sverige har dock varit att
samhället inte har insett att man skall gå in och stödja
tillsammans med föräldrarna. Man har varit alldeles
för snabb med att gå in och ta över, i en övertro på
samhällets förmåga. Tala om alexanderhugg!
Sedan kommer vi till det här med EU och
Schengenavtalet, Kia Andreasson. EU är tydligen
numera roten till allt det onda som finns i Sverige.
Jag fattar inte att inte Miljöpartiet med Kia Andreas-
son i spetsen vill inse hur viktigt det är att man har ett
internationellt samarbete för att bekämpa den inter-
nationella brottsligheten.
EU har nu en utmaning att genom samarbete på
olika nivåer och mellan olika myndigheter verkligen
komma åt dessa moderna tiders pirater, alla de som
snyltar på samhällssystemet och samtidigt
brandskattar och plundrar det på viktiga tillgångar.
Hur, Kia Andreasson, vill ni i Miljöpartiet möta den-
na alltmer ökande internationella brottslighet? Och
kom nu inte med Interpol igen. Interpol är bra, men
det är bara utbyte av information.</pre><pre>Anf.  126  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag trampar visst på tår när jag pratar
om familjen. Jag gjorde en analys av vad som var
skillnaden när jag lyssnade på de olika företrädarna
och läste reservationer och yttranden. Då fann jag att
vissa partier pratar om vuxna och den sociala sektorn
i samhället. Något parti, Moderaterna, pratar endast
om familjen. Jag gjorde den analysen att det fanns en
skiljelinje. Det har jag gett uttryck för, och det står
jag för.
När det gäller EU har jag här en tidningsartikel
där det står: Skärpt kamp mot bedrägerier - EU-
kommissionen vill inrätta särskild polis mot fusket.
Detta har vi också fått återkommande rapporter om.
Vidare står det: Nu skall en ny bedrägeripolis inrättas.
Detta nya, fristående organ skall få 300 anställda.
I dag är de bara 100. Det är alltså en tredubbling i ett
nytt organ, en ny bedrägeripolis som skall stävja allt
fusk och alla bedrägerier inom byråkratin. Är det inte
anmärkningsvärt? Är det inte våra skattepengar som
går till detta? Det var det jag anförde.</pre><pre>Anf.  127  SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är bara att konstatera: Kia Andre-
assons analys var inte bara enkelspårig, den var också
enögd.
När det gäller vad som händer i världen skall vi
komma ihåg att allt som kan brukas kan missbrukas.
Det finns problem inom EU, men glöm inte bort Sve-
rige. Vi har Motala och vi har Alingsås. Det är vis-
serligen inte så många kronor det rör sig om, men
kriminaliteten finns där. För att i större utsträckning
komma åt den organiserade brottsligheten i Sverige
har vi faktiskt fått införa Ekobrottsmyndigheten. Det
är väl förfärligt.</pre><pre>Anf.  128  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Nej, det är behövligt att ha ett samar-
bete också mot internationell brottslighet. Det är
absolut nödvändigt att ha Ekobrottsmyndigheten som
en stark resurs för detta. Men vi måste göra en analys
av den brottslighet som vi håller på att involveras i
också när det gäller EU. Vi kan inte bara vara okritis-
ka. Vi måste också se vad som sker. Det var det jag
påpekade.
Den internationella gränsöverskridande brottslig-
heten behöver analyseras. I det senaste numret av
BRÅ:s tidning Apropå står det en mycket intressant
artikel om denna brottslighet. Forskare i Finland och
även Rikspolisstyrelsen i Sverige säger att den bild
som många har fått och som har framställts i tidning-
ar av att det är en hierarkiskt uppbyggd maffiaorgani-
sation inte alls stämmer, utan det är på ett helt annat
sätt.
Då måste vi också anpassa och analysera denna
brottslighet, så att den inte tar överhand, och så att vi
inte satsar för stor mängd budgetpengar på denna
brottslighet när ändå, som jag sade, tre fjärdedelar är
vardagsbrottslighet som kanske inte begås av dessa
nätverk och ligor som rör sig över nationsgränserna.
Det är viktigt att ta reda på det. Det tyckte jag att jag
ville ha sagt.</pre><pre>Anf.  129  MARGARETA SANDGREN (s):
Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att up-
pehålla mig vid inriktningen av kriminalpolitiken och
mer övergripande vad gäller rättsväsendet samt vid
polisväsendet. Andra delar av betänkandet kommer
att tas upp i senare anföranden.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 6
till betänkandet, och i övrigt yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på övriga reservatio-
ner.
Först kan jag inte låta bli att kommentera Gun
Hellsviks inledningsanförande, där hon talar om en
nedmontering av rättsväsendet under den socialde-
mokratiska regeringen. Det är verkligen ingen nyan-
serad beskrivning.
Vi kan allihop minnas den besparing som gjordes
under den borgerliga regeringen. Det var 500 miljo-
ner kronor som sparades på polisväsendet, och det låg
också till grund för den ekonomiska situation som
polisen senare har drabbats av.
Man har drabbats av besparingar, det är riktigt. De
har varit nödvändiga efter de borgerliga rege-
ringsårens underminering av statens finanser, vill jag
hävda.
Vidare tog Gun Hellsvik upp och trodde sig veta
att svenska folket sluter upp bakom den moderata
kriminalpolitiken. Det torde i så fall bero på att mode-
raterna inte tydligt har förklarat och talat om att man
inte tillmäter välfärdens utveckling någon betydelse i
kriminalpolitiken. Finansieringen av de ökade resur-
serna till rättsväsendet måste säkert gå ut över männi-
skors sociala och ekonomiska villkor. Det kunde vara
intressant att veta hur Moderaterna, Folkpartiet och
kd finansierar den kraftiga utökning som man vill ha
till stånd när det gäller rättsväsendet.
Jag vill också i långa stycken instämma i det som
Alice Åström anförde i sitt inlägg.
Fru talman! Kriminalpolitikens överordnade mål
är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet. Alla människor har rätt att känna trygghet.
Ingen skall behöva känna fruktan för att bli utsatt för
brott. Vi socialdemokrater är övertygade om att den
viktigaste grunden för att uppnå målet att minska
brottsligheten är en politik som leder till välfärd. Den
uppfattningen delas också av en del andra partier. Det
handlar om vår förmåga att kunna bekämpa arbets-
lösheten, garantera rätten till en bra skola, trygg vård
och omsorg. Vi delar uppfattningen om familjens
betydelse för barnens utveckling vad avser normer
och levnadsregler. Men vi vill tillägga att den trygg-
het som föräldrar kan förmedla till sina barn också är
avgörande för barnens positiva utveckling. Det förut-
sätter dock att familjen känner social och ekonomisk
trygghet. Det är därför välfärdens utveckling är av så
stor betydelse.
Vi är av den uppfattningen att ökade skillnader
mellan människor, socialt, ekonomiskt, kulturellt och
utbildningsmässigt, skapar en grogrund för krimina-
litet. Vi anser således, som utskottet ger uttryck för i
betänkandet, att den formulering av den kriminalpo-
litiska inriktning som moderaterna anför i sin motion
är alltför inskränkt.
Men en bra välfärd är naturligtvis inte tillräcklig.
Skall vi bli framgångsrika i kampen mot brottslighe-
ten ställer det också krav på att vi har ett rättsväsende
som arbetar snabbt och effektivt under kompetent
personal och ledning, att arbetsmetoderna är ratio-
nella och att modern teknik tas i anspråk. Det kräver
också att lagstiftningen är modern och ändamålsenlig.
Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott ut-
reds och att lagföring sker inom rimlig tid. Att en
snabb reaktion sker från samhällets sida när det gäller
främst unga lagöverträdare är oerhört viktigt. Tidiga,
förebyggande insatser är av stor betydelse, liksom
krafttag mot alkohol- och drogmissbruk.
Viktigt är också att brottsoffrens intressen tillva-
ratas på ett bättre sätt än i dag.
Fru talman! Även om brottsnivån kan vara något
lägre i Sverige vid internationell jämförelse inger
ökningen av vissa brott stor oro, t.ex. våldsbrott,
narkotikabrott och den gränsöverskridande organise-
rade brottsligheten. Dessa brott, liksom den ekono-
miska brottsligheten, den MC-relaterade brottslighe-
ten, brott med rasistiska inslag, våld mot kvinnor och
övergrepp mot barn är och bör vara prioriterade i det
brottsbekämpande arbetet.
Regeringen har under de gångna åren initierat ett
omfattande reformarbete inom rättsväsendet, i syfte
att skapa ett förstärkt rättsväsende som är anpassat till
dagens samhälle, men som också har förmåga att
möta morgondagens problem.
En hel del har åstadkommits i den riktningen, men
det återstår självklart mycket att göra. Detta har kun-
nat ske trots en ansträngd ekonomisk situation, eller
kanske är det så att den ekonomiska situationen har
tvingat fram nödvändiga förändringar i en snabbare
takt än som eljest varit möjligt.
Betydande förstärkningar har kommit rättsväsen-
det till del, men visst finns det anledning att känna en
viss oro för framtiden. Vi tycker därför att det är
viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och i
det här sammanhanget är naturligtvis uppföljning och
utvärdering av verksamheten viktigt.
Avvägningar måste dock göras mellan olika sats-
ningar. Som jag inledningsvis tog upp är välfärdens
utveckling en lika viktig prioritering i det här sam-
manhanget.
När det gäller prioriteringarna inom rättsväsendet
vill jag utan att gå in på detaljer, eftersom det utförli-
gare beskrivs i propositionen, nämna några saker.
När det gäller narkotikabekämpningen har rege-
ringen under året lämnat en narkotikapolitisk redogö-
relse till riksdagen och därtill tillkallat en narkotika-
politisk kommission som har till uppgift att dels ut-
värdera samhällets insatser på det narkotikapolitiska
området, dels komma med förslag på effektivisering-
ar, både när det gäller lagstiftningsområdet och sam-
hällets övriga åtgärder.
Inom polisen har gatulangningsgrupper inrättats,
och andra grupper har inriktat verksamheten på att
bekämpa detaljhandeln för att motverka nyrekryte-
ringen av missbrukare. Inom närpolisen bedrivs såväl
drogförebyggande arbete som spaning mot och utred-
ning av narkotikabrottsligheten. Likaså kan nämnas
att polisens och tullens beslag av narkotika och dop-
ningsmedel ökat. Lagstiftning när det gäller syntetis-
ka droger kommer inom kort att behandlas av riksda-
gen. Otillfredsställande är dock att utredningsbalan-
serna ökat vad avser dessa brott.
När det gäller den gränsöverskridande brottslig-
heten är det internationella samarbetet utomordentligt
viktigt. Här kan nämnas inrättandet av Europol,
Schengenkonventionen, som omfattar såväl polisiärt
som rättsligt samarbete, och Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet.
Nyligen har regeringen tillsatt en kommitté för att
utreda polisens organisation för att bekämpa den
grova och organiserade brottsligheten.
På ekobrottsområdet kan nämnas inrättandet av en
ekobrottsmyndighet som syftar till att få en effektiva-
re och slagkraftigare organisation. Det torde vara för
tidigt att avvisa den nya myndighetens möjligheter i
sammanhanget, såsom framförs i en reservation från
moderaterna.
Hade den samverkan mellan berörda myndigheter
som tidigare fanns visat sig skapa de bättre förutsätt-
ningarna för en effektivare brottsbekämpning på det
här området hade en förändring av organisationen
naturligtvis inte behövt äga rum, men så var ju inte
fallet. Viktigt att nämna är också den lagstiftning som
har skett på ekobrottsområdet.
När det gäller våldet mot kvinnor, som oftast ut-
övas i hemmet mellan nära anhöriga, vill jag här
nämna det beslut som riksdagen under året fattat och
som innebär ny och skärpt lagstiftning, förebyggande
åtgärder och insatser för att förbättra myndigheternas
bemötande av utsatta kvinnor. Av särskilt stort värde
är ett förbättrat myndighetssamarbete.
Fru talman! Jag har här kortfattat försökt att be-
skriva de åtgärder som vidtagits på några av de prio-
riterade områdena. Det är fredag eftermiddag och
tiden medger inte en utförligare redovisning av vad
som gjorts på övriga delar, men detta återfinns både i
propositionen och i betänkandet.
Fru talman! Även inom polisväsendet har omfat-
tande förändringar ägt rum. Också här återstår en hel
del. Det handlar om dels förbättrad utredningsverk-
samhet, dels utveckling av arbetsformer och metoder,
dels höjd kompetens, dels ett bättre utnyttjande av
moderna teknik, dels förläggning av polisens arbets-
tider osv.
Polisen sliter fortfarande med att få ett effektivare
utnyttjande av de ekonomiska resurserna. Dock kan
konstateras att man har nått en bra bit på vägen, och
man räknar med att vid 1999 års utgång skall man
vara nere inom anslagets ram för polisväsendet som
helhet. Riksrevisionsverket har emellertid i sin
granskning påpekat att det fortfarande finns en bety-
dande rationaliseringspotential. Regeringen har nu
också aviserat att man inom kort kommer att uppdra
åt Riksrevisionsverket att utvärdera rationaliserings-
arbetet.
En viss oro har uttryckts från polisens sida vad
avser den ekonomiska situationen inför åren 2000 och
2001, då de engångsvisa medlen minskar. Men som
framgår av betänkandet ser utskottet inte någon an-
ledning att nu ta ställning till de preliminära ramarna
för åren efter 1999.
Beträffande utredningsverksamheten är det ange-
läget att man kan påskynda genomströmningstiderna
och att arbeta av de balanser som finns. Det pågår ett
intensivt utvecklingsarbete på området och ett nära
samarbete sker mellan åklagar- och polisväsendet.
Utöver utredningsverksamheten har åtgärder vid-
tagits och framsteg gjorts beträffande arbetsorganisa-
tion och arbetsmetoder. Åtgärder har också vidtagits
beträffande arbetstiderna så att dessa bättre anpassats
till verksamhetens behov. Ett omfattande kompe-
tensutvecklingsprogram pågår, och nyttjandet av
modern teknik har förbättrats.
Fru talman! Jag har i mitt anförande inte försökt
att måla en överdrivet ljus bild av rättsväsendets ut-
veckling. Det återstår mycket att göra. Men jag vill
inte heller förringa det arbete som faktiskt pågår och
de resultat som har uppnåtts.
Mot bakgrund av det anförda vill jag än en gång
yrka bifall till reservation nr 6 under mom. 11 och i
övrigt till hemställan i betänkandet samt avslag på
övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  130  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Margareta Sandgren försökte sig på
det gamla tricket att få det att låta som att dagens
problem i rättsväsendet beror på den borgerliga rege-
ringen 1991-1994. Men under de borgerliga åren
ökade antalet poliser med 1 600. Antalet anställda
inom polisväsendet har minskat med väsentligt fler
under de senaste fyra åren. De besparingsbeslut som
har fattats har icke haft stöd av Moderata samlings-
partiet.
Margareta Sandgren talade om välfärd och dess
betydelse. Jag vill påstå att människor inte kan känna
välfärd om de inte kan känna trygghet mot brott. Jag
vill också påstå att människor inte känner välfärd när
de upptäcker att lönen inte räcker till månadens slut
på grund av att så mycket har gått till skatten, så att
de får gå till socialbyrån och be om extrapengar. Det
är inte välfärd.
Sedan kom Margareta Sandgren in på segregatio-
nen, som är en viktig och allvarlig fråga. Där har vi
skäl att fundera och lära oss. Var har vi den stora
segregationen? Jo, i Miljonprogrammets områden.
Vem var det som drev fram dem? Vem är det som
hela tiden har älskat storskalighet och yttre effektivi-
tet?
Egentligen räcker det med att påminna om att de
50 åren av efterkrigstid har - med undantag av nio år
- helt dominerats av socialdemokratisk politik. Så det
finns kanske skäl till lite självrannsakan och funde-
ring över vilken politik som har skapat det segregera-
de samhälle som vi i dag tyvärr har i Sverige.</pre><pre>Anf.  131  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Gun Hellsvik sade att jag återigen tog
upp besparingen av de 500 miljoner kronorna medan
man under de borgerliga åren faktiskt ökade antalet
poliser. Det berodde väl på att man inte gjorde nå-
gonting åt denna besparing, och då kunde antalet
poliser öka. Men det var ju så att var fjärde polis var
anställd på kredit, eftersom man var tvungen att låna
till verksamheten.
Segregationen finns och den har accelererat under
senare år. Det beror också på att vi har haft en eko-
nomisk situation i samhället som har inneburit hög
arbetslöshet med efterföljande effekter. Om jag för-
stod Gun Hellsvik rätt var hon bekymrad över den
ökande segregationen. Gun Hellsvik talade om skat-
tesänkningar. Men om man skulle genomföra de
skattesänkningar som moderaterna har föreslagit
skulle det inte finnas några resurser kvar till välfärds-
samhället och till att utjämna ojämlikheterna i sam-
hället.</pre><pre>Anf.  132  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! När det först gäller besparingen tyck-
er jag att Margareta Sandgren skall läsa på när de
olika besluten fattades. Det är riktigt att det skedde en
besparing på 175 miljoner under de borgerliga åren,
men det var allt.
Segregation har som sin motsats möjligheten till
rörlighet och öppenhet i samhället. För att det skall
fungera, för att människor skall ha möjlighet till rör-
lighet skall man inte inbilla sig att det styrs uppifrån,
utan man måste skapa förutsättningar så att även
människor utan ekonomiska resurser har rörlighet.
Det är mycket intressant att studera effekterna av
skolpengens införande under de borgerliga rege-
ringsåren. När det gäller Stockholms län är barn från
invandrarfamiljer kraftigt överrepresenterade bland
dem som valde en annan skola än den närmaste sko-
lan, och då har man bortsorterat skolor som bygger på
speciell religiös grund eller där man har en särskild
etnisk grund.
Jag tycker att Margareta Sandgren borde ta till sig
detta och fundera över om man inte åter skall ge
makten till människorna, om vi över huvud taget skall
kunna bryta den segregation som finns. Vill man inte
gå den vägen, har man därmed sagt att dessa männi-
skor inte har någon kraft. Men de har också - i de
flesta fall - stor egen kraft. Låt oss se till att de får
släppa loss den.</pre><pre>Anf.  133  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Gun Hellsvik talade om rörlighet och
sade att det skulle bli bättre för människor om den
ökade och att det för detta inte krävdes några resurser.
Jag har svårt att se hur det skulle gå ihop. Hur skulle
människors valfrihet kunna öka om de samtidigt får
en sämre ekonomisk och social situation?
Gun Hellsvik sade också att det visar sig att
många har sökt sig till friskolor. Nu är jag ingen före-
språkare av friskolor. Jag tycker kanske att det är lite
för tidigt att säga att det skulle vara en bra väg för att
utjämna klyftorna i samhället, att man valde friskolor.
Därtill har tiden varit alldeles för kort.</pre><pre>Anf.  134  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Margareta Sandgren ifrågasatte om vi
kristdemokrater hade budgeterat vår programförkla-
ring när det gäller kriminalpolitiken. Visserligen kan
budgetprocessen vara något förvillande och ibland
t.o.m. förvirrande, men jag tror nog att Margareta
Sandgren är väl medveten om att alla partier natur-
ligtvis måste lägga fram ett budgetalternativ i sina
förslag.
När det gäller välfärd har jag även tidigare citerat
vad regeringen skriver i sin budgetproposition, och
som Margareta också återkom till, nämligen att en
effektiv kriminalpolitik bara kan drivas inom ramen
för en allmän välfärdspolitik. Det som är känneteck-
nande för socialdemokratisk politik är att välfärd är
själva lösenordet.
I dagens samhälle är det viktigt att komma ihåg att
det faktiskt finns andra värden än de materiella. Det
finns immateriella värden som får allt större betydelse
för svenska folket. Visst är det viktigt att garantera att
människor har en ekonomi som gör att de kan känna
sig trygga. Men det finns faktiskt också de som har
väldigt feta plånböcker och som ändå inte känner
någon trygghet.</pre><pre>Anf.  135  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att Kristdemokraterna
får lägga fram ett alternativ till budget, men jag frå-
gade varifrån ni tar pengarna och var sänkningarna
sker för att ni skall kunna öka resurserna till rättsvä-
sendet i den omfattning som ni har föreslagit.
Ragnwi Marcelind får det att framstå som att väl-
färdspolitik är något fult och inte något bra. Men vad
välfärdspolitik handlar om är ju att ge människor lika
förutsättningar. Man skall kunna leva både socialt och
ekonomiskt tryggt i det här landet, och det skall om-
fatta alla människor.
Jag är alldeles övertygad om att den som har en
fet plånbok har betydligt större valfrihet än den som
har en plånbok som inte innehåller några pengar alls.
Därför är det så viktigt att vi försöker utjämna klyf-
torna i samhället, att vi på olika vägar gör det möjligt
för människor att välja men också att känna trygghet.
Detta är vad välfärden handlar om.</pre><pre>Anf.  136  RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Inte ens valfrihet, Margareta Sand-
gren, innebär därmed att man känner trygghet. Man
kan inte dra ett likhetstecken med att det är det som
har det högsta värdet i en människas liv. Det är vik-
tigt att se att det i livet finns andra värden än de mate-
riella.
När det gäller budgetprocessen gör vi i olika par-
tier olika prioriteringar av vad vi vill lyfta fram som
viktigt just utifrån vår politik. Här har vi helt enkelt
gjort andra prioriteringar än Socialdemokraterna och
därmed kunnat tillskjuta 380 miljoner utöver rege-
ringens förslag. Jag skulle kunna ha en lång redovis-
ning om varifrån pengarna tas, men jag hänvisar till
vårt motionsalternativ.</pre><pre>Anf.  137  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår att det kan vara svårt att
tala om det nu, men det hade varit en förklaring till
hur Kristdemokraterna kan avsätta så mycket mer
resurser. Någonstans måste ju pengarna tas.
När det gäller det första som Ragnwi Marcelind
kommenterade kan vi knappast göra någonting åt
människors inre trygghet. Det har naturligtvis att göra
med den trygghet som vi skapar runt människor.
Social och ekonomisk trygghet har ju också effekter
på den inre tryggheten, vilket är nog så viktigt.</pre><pre>Anf.  138  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag noterade tillfredsställd vad Mar-
gareta Sandgren sade, nämligen att det är viktigt att
brott utreds. Det välkomnar jag, därför att som det är i
dag läggs utredningar på hög och avskrivs.
Medborgarna tappar förtroendet för rättsväsendet.
Man struntar i att göra anmälningar, därför att det
ändå inte leder till någonting. Det kan tyckas vara
småbrott, men det måste ju stämmas i bäcken för att
det skall bli resultat. Därför välkomnar jag Margareta
Sandgrens inlägg om att brott skall utredas.</pre><pre>Anf.  139  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara understryka att det är
viktigt att alla brott utreds. Det har ju också skett en
vändning under 1998 när det gäller att komma till
rätta med balanserna. Men fortfarande är genom-
strömningstiderna alldeles för långa, och fortfarande
finns det stora balanser. Regeringen har också uttalat
i propositionen att det är oerhört viktigt att man
kommer till rätta med problemet.</pre><pre>Anf.  140  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att tydligt
gå ut och tala om detta för medborgarna, för jag upp-
lever att det är en stor oro ute bland folk. De menar
att det inte är lönt att göra anmälningar därför att det
händer ändå ingenting. För att få rätsida på detta
måste man börja utreda även om det är fråga om
småbrott.</pre><pre>Anf.  141  SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Margareta Sandgren frågade hur
Folkpartiet finansierar de 377 miljoner kronorna som
vi satsar extra på rättsväsendet. Nu har jag inte med
mig bilagorna för de olika utgiftsområdena, eftersom
det är en ganska betänklig hög. Men jag vet att var-
enda krona är täckt. Om det blir tid över, Margareta
Sandgren, så går det bra att räkna.
Sedan tog Margareta Sandgren upp hur viktigt det
är med trygghet och tilltro. Ja, det skriver vi alla un-
der på. Därför är det så oerhört tragiskt att den social-
demokratiska regeringen misslyckas med något som
är så fundamentalt viktigt som att ge jobb åt männi-
skor. Aldrig har så många varit utan jobb, aldrig har
så många känt otrygghet i sin dagliga tillvaro, aldrig
har det varit så dåliga förutsättningar för just brotts-
förebyggande arbete på grund av arbetslöshet, social
utslagning, dåligt utbildade ungdomar m.m., m.m.
Våra barn och ungdomar är framtidens byggare. Den
grunden för framtidens byggare är underminerad
genom bl.a. den övertro på centralistiska lösningar
som den socialdemokratiska regeringen har och ge-
nom misstron mot enskilda människors möjligheter
att utvecklas genom egna initiativ.
Visst är det väl tragiskt att denna misstro mot en-
skilda människor skördat, och skördar, så många
offer!</pre><pre>Anf.  142  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Inledningsvis tog Siw Persson upp
detta med finansieringen. Jag förstår väl att Folkparti-
et också har finansierat de extra satsningarna på rätts-
väsendet. Men det var inte det jag frågade om, utan
jag frågade hur man har finansierat dem. Det kunde
vara intressant att veta, för pengarna skall tas någon
annanstans och det är ganska stora belopp det handlar
om.
När det sedan gäller arbetslösheten, som natur-
ligtvis är det viktiga i detta sammanhang, känner vi
socialdemokrater en mycket stor oro över den höga
arbetslösheten. Siw Persson säger att den aldrig har
varit så stor som nu. Den har varit ganska hög under
de borgerliga åren. Med tanke på den kritik som stän-
digt uttalas mot socialdemokratin i dessa samman-
hang kan man ju undra varför inte den borgerliga
regeringen lyckades åstadkomma bättre resultat.</pre><pre>Anf.  143  SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tänker inte gå in på någon sif-
ferexercis, men jag vill åter understryka att vi har
varenda krona finansierad.
Det är glädjande att den socialdemokratiska rege-
ringen känner stor oro. Det är tragiskt att inte denna
oro har gett större effekt än den har gjort.
Sedan kom då de borgerliga åren igen, men kom
ihåg, Margareta Sandgren, att det är omöjligt för en
borgerlig regering att under tre år klara av det som
flera årtionden av socialistiska regeringar har åstad-
kommit.</pre><pre>Anf.  144  MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Men vi skall klara det under fyra år!</pre><pre>Anf.  145  ANDERS G HÖGMARK (m):
Fru talman! Efter att ha lyssnat på replikskiftena
och debatten om normer och värderingar och om
familjens roll eller inte är det ganska tråkigt att jag
har skrivit ett manuskript, för jag känner mig ganska
frestad att gå in i den debatten. Jag måste nog, trots
mitt manuskript, säga att jag blir något förvånad när
jag lyssnar på Kia Andreassons uppfattning. Jag vill
ställa en fråga som osökt infinner sig, med all respekt
för att man kan ha individuella uppfattningar, om
familjen och familjens nästintill, om inte hemska roll
så åtminstone obetydliga eller överspelade roll, styrd
av patriarkatet. Är den representativ för hela det parti
som Kia Andreasson i dag företräder i justitiedebat-
ten? Eller är hon en udda fågel? Då må det väl vara
hänt. Men man kan fråga sig om det finns lite mer av
mångfald i detta gröna parti. Förhoppningsvis är det
så, men det kan väl Kia Andreasson ge svar på.
Fru talman! Det här är också intressant eftersom
vi i går, som fru talmannen och vi andra känner till,
hade möjlighet att högtidlighålla 50-årsminnet av
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I en
av dessa artiklar, som bl.a. lästes upp i Storkyrkan vid
en fin högtid, ingår just skyddet av familjen som en
viktig punkt. Jag vet inte om Kia Andreasson skall ta
tillfället i akt att ta avstånd från den artikeln här. Det
borde hon logiskt sett göra utifrån vad hon sade tidi-
gare. Men det kanske känns lite för besvärande.
Så går jag över till det manuskript som jag hade
författat. Jag har för avsikt att säga något om dom-
stolsväsendet. Det ingår ju som en viktig i del i
rättskedjan. Men det är en lite annorlunda länk jäm-
fört med polis, åklagare och kriminalvård. Domsto-
larnas uppgifter är ju inte begränsade till att uppfylla
samhällets kriminalpolitiska mål.
En av domstolarnas allra viktigaste uppgifter är att
värna rättsstatens principer. Därför har också dom-
stolarna fått en särställning i förhållande till andra
myndigheter, vilket uttrycks i grundlagen. Till skill-
nad från förvaltningsmyndigheter, t.ex. polis och
åklagarmyndighet, lyder ej domstolarna under rege-
ringen. Det är alltså en väldigt viktig rågång i rätts-
staten. Jag får återkomma till detta lite senare.
Det vore en överdrift att påstå att domstolsväsen-
det befinner sig i kris. Men att det finns påtagliga
brister inom domstolsväsendet framgår ju klart både
av regeringens budgetproposition och av det som
utskottet sagt. Det gäller också utskottets
"taleskvinna". Det har ju bara varit kvinnor här - bara
och bara förresten, det är nog fint det också - som har
företrätt de olika partierna.
Det är alltså helt klart att det överallt finns en in-
sikt om att det finns stora brister i domstolsväsendet.
Vissa delar är det värre med än andra, det handlar
framför allt om förvaltningsdomstolarna. Det handlar
även om hovrätterna inom det allmänna domstolsvä-
sendet. Det råder ingen tvekan om att de 50 miljoner
kronor extra som Moderata samlingspartiet har före-
slagit hade gjort utomordentligt stor nytta i detta
domstolsväsende. Det uppvisar ju ärendebalanser,
målbalanser, som gör att enskilda inte får sin rätt
prövad. Man kan få vänta i åratal. Det gäller framför
allt inom förvaltningsdomstolsväsendet.
Det är ganska anmärkningsvärt att man så relativt
lättvindigt kan säga nej till de 50 miljonerna. Dess-
utom har man, vilket jag strax återkommer till, en
ambition att spara ytterligare ett par hundra miljoner
kronor i domstolsväsendet. Den bilden verifieras av
både regeringen i propositionen och utskottsmajori-
teten.
Det finns en del saker att göra inom den befintliga
organisationen. Det talas ju mycket om att man behö-
ver organisera om domstolsväsendet. Vi har bl.a. i
reservation 5 pekat på åtgärder för att komma till rätta
med problemet med inställda huvudförhandlingar. Jag
skall inte gå in närmare på det. Vi har tidigare lagt
fram förslag om detta. Riksrevisionsverket har i en
rapport redovisat brister i bl.a. delgivningsprocessen.
Vi är förvånade över, det vill jag gärna säga, att inte
regeringen trots att utskottet så tydligt har pekat på de
här problemen, där är vi ju ense på det sättet, åter-
kommer med förslag i syfte att effektivisera så att det
blir ett lägre antal inställda huvudförhandlingar.
Fru talman! Det har diskuterats mycket om beho-
vet av att reformera domstolsväsendet. Flera utred-
ningar har varit på gång under de senaste åren. En hel
del beredningsarbete pågår i Regeringskansliet. Den
kanske mest uppseendeväckande, den som har låtit
tala mest om sig, är Domstolskommittén. Den fick i
uppdrag att med ett besparingsbeting på 200 miljoner
kronor åstadkomma förändringar inom framför allt
förstainstansen. Ett förslag i, och en utgångspunkt för,
direktiven var att man skulle göra en mycket kraftfull
neddragning av antalet tingsrätter.
Domstolskommittén fick som bekant förändrade
direktiv, reviderade direktiv. Men den lyckades ändå
inte klara av frågan och leva upp till direktiven att få
någon form av politisk majoritet för att kraftfullt
reducera antalet tingsrätter. Man skildes från denna
uppgift efter att ha bett att få slippa den - gånge den-
na kalk ifrån oss. Man fick i uppgift att slutföra vissa
saker när det gäller beredningsorganisationen och
utbildningsfrågor för notarier och domare.
Sedan skulle det material som Domstolskommit-
tén hade arbetat ihop, och det var ett ganska ansenligt
material, sammanställas och inlevereras till departe-
mentet. Där skulle beredning ske i annan ordning. Det
är en ganska gedigen lunta; Domstolsorganisationen,
en sammanställning från grundmaterial från 1995 års
domstolskommitté (SoU 1998:135).
Beredning i annan ordning låter ju lite intressant.
Nu är frågan: Vad gör man då när det politiska sys-
temet så klart har markerat att man inte vill veta av en
kraftfull nedläggning av tingsrätter? Departe-
mentschefen har låtit antyda att hon skall komma
igen, som hon uttrycker det. Hon skall få igenom
detta i annan ordning.
Regeringskansliet kan ju ta del av vad vi säger i
protokollets form, men det hade i och för sig varit av
glädje och intresse om någon i regeringen hade be-
värdigats delta i denna debatt oaktat den nu sker på
eftermiddagen på fredagen. Men det finns ju som
sagt, fru talman, protokollets form för att ta del av
vad vi säger i parlamentet.
De här uppgifterna - att hitta en form för hur man
skall spara pengar och, som man antyder, lägga ned
ett antal tingsrätter - har uppdragits åt den tidigare
expeditionschefen, numera generaldirektören, i Dom-
stolsverket. Generaldirektören har organiserat om
Domstolsverket. Jag säger att det är generaldirektören
som har gjort det, för det har uppenbarligen inte dra-
gits i styrelsen.
Man har tillskapat en extra enhet, en utvecklings-
enhet. Inom den enheten, fru talman, finns det en liten
specialgrupp som skall vara någon form av tankes-
medja, om man får uttrycka det så, för att utveckla
domstolsväsendet. Den skall rationalisera detta och,
kan man ana, lägga ned ett stort antal tingsrätter. För
att ytterligare markera specialfunktionen kan man
inte sitta i Jönköping med den här gruppen. Dessa
människor är så kvalificerade att man måste sitta nära
departementet. Man har kommit över ett kontorsut-
rymme på Riddarholmen - förmodligen inte helt
gratis. Där tänker man nu smida och utveckla under-
lag för att förändra domstolsväsendet.
Det här tycker jag, fru talman, reser vissa princi-
piella frågor med tanke på domstolarnas klara sär-
ställning när det gäller att vara separerade från rege-
ringsmakten. Går det nu inte att ha de olika verk som
utlokaliserades i landet? Kan man inte hålla funktio-
nerna kompletta ute på dessa orter? Måste det nu
tillskapas speciella enheter i Stockholm? Detta är
Domstolsverkets beslut, som dock inte är styrelsebe-
slut, det vill jag markera. Det hade varit intressant att
ta upp denna punkt i Domstolsverkets styrelse.
Skall det här bli stilbildande nu, att ämbetsverken
börjar tala om att de inte klarar att vara lokaliserade
ute i landet utan måste tillskapa enheter i Stockholm?
Vad innebär det för framtiden?
Någon har lite elakt påstått att det här är  ett ele-
gant sätt att lösa problemen med rekrytering av gene-
raldirektörer och att lösa deras bostadsproblem. Men
så simpelt kan det väl, fru talman, knappast vara som
att det skulle vara en lösning på en sådan sak? Men
det ställer ett antal frågor på sin spets. Det skulle vara
utomordentligt intressant om socialdemokratiska
företrädare här kunde ge lite besked på den punkten.
Hur ser de på att Domstolsverket skaffar sig en sådan
här specialavdelning?
Fru talman! I sakfrågan utvecklar vi i reservation
8 frågan om hur vi ser på reformarbetet inom dom-
stolarna. Vi är absolut mot en omfattande nedlägg-
ning av tingsrätter. Där har vi en gemensam reserva-
tion med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet. Vi menar att det finns många andra sätt att gå
vidare på. Vi antyder bara kortfattat att man på sikt
kan tänka sig sammanslagningar mellan de olika
domstolarna, förvaltningsdomstolarna och de allmän-
na domstolarna.
Men det är utomordentligt trist att det över hela
denna debatt, över hela detta behov av att reformera,
svävar ett hot mot de små tingsrätterna. Det gäller
Ljungby. Det gäller  Åmål, som diskuterades i en
interpellationsdebatt som Gun Hellsvik var uppe i den
27 november. Över Stenungsund och Värnamo, jag
skulle kunna fortsätta den här uppräkningen, svävar
nu svärdet. Skall statsrådet Laila Freivalds och den
här beredningsprocessen i utvecklingsenheten i Dom-
stolsverket se till att man utan riksdagens agerande
och mot den politiska majoriteten lägger ned ett stort
antal väl fungerande domstolar?
Jag skulle vilja ställa en fråga till Socialdemokra-
ternas företrädare. När riksdagen har sagt nej och när
politikerna inte vill gå vidare i denna process, är av-
sikten då att gå runt riksdagen, bereda detta i annan
ordning och komma med förslag i en annan ända? Fru
talman! Regeringen har möjlighet att ändra domsa-
goindelning. Då kan den bakvägen, trots att det i
denna riksdag finns en majoritet mot en stor indrag-
ning av små tingsrätter, göra dessa förändringar.
Om man går tillbaka i historien kunde man redan i
slutet av 60-talet läsa om problemen med att lägga
ned små tingsrätter. Det är förvisso inte lätt. Men, fru
talman, det är alltid mycket enklare att i en parla-
mentarisk demokrati reformera i samklang, i en dia-
log, med parlamentet än att tycka att parlamentet
utgör ett besvärande inslag som man måste gå runt,
vilket jag inte tror väcker någon respekt om man skall
reformera. Och en reformering på vissa områden är
nödvändig.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att det
finns en sak som gläder mig speciellt i betänkandet,
nämligen konstaterandet att vi nu har fått gehör för en
översyn av ersättningarna till nämndemännen. Det
tycker jag är bra. Alice Åström tillhör ju minoriteten,
reservanterna. Det hade varit roligare om alla partier
hade kunnat ställa sig bakom detta. Men Alice
Åström pekade på att ett skäl till att hon inte kunde
ställa sig bakom detta var att vi inte hade specificerat
nivån på förändringen av arvodena. Men en förutsätt-
ningslös översyn kräver ju faktiskt en viss öppenhet,
och jag tycker att det är beklagligt att Alice Åström
inte kunde sälla sig till denna skara. Miljöpartiet och
Kia Andreasson har sällat sig till majoriteten. Och det
är glädjande att se att majoritetens treenighet inte
fungerar helt utan att det finns vissa sprickor i den. Vi
kommer nogsamt, även i andra sakfrågor, att följa hur
denna treenighet kommer att utvecklas under våren,
en nog så kritisk period i treenighetens samarbete.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
de yrkanden som Gun Hellsvik tidigare under över-
läggningen har framfört.</pre><pre>Anf.  146  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag kunde inte tro att det skulle bli en
så stor diskussion om att jag vågade anmärka på ordet
familj. För att jag skulle ha en definition sprang jag
ned och hämtade Bonniers svenska ordbok. Där står
det att familj är detsamma som föräldrar och barn och
eventuella andra släktingar i samma hushåll. Och det
var detta institutionsbegrepp som jag anmärkte på.
Jag tror inte att denna familj är nog för att lösa de
problem med brottslighet som finns i samhället. Det
var i detta sammanhang som jag tycker att Modera-
terna betonar att det räcker med denna familj, de
vuxna som finns i samma hushåll. Miljöpartiet anser
- även andra partier anser det - att det behövs mer
resurser i samhället för att förebygga brott bland
unga. Det måste finnas fler institutioner med fler
vuxna som bryr sig om barnen i samhället. Det be-
hövs fritidsgårdar, dagis, extraföräldrar som avlast-
ningshem, och annat som följer med detta synsätt.
Enligt Miljöpartiets syn är alla samhällets vuxna, inte
enbart de som ingår i familjen, en resurs för att ge
barnen trygghet. Det kan inte isoleras till bara famil-
jen och skolan. Det var där som grundsynen i ord
skilde sig.
Beträffande den andra frågan om nämndemännen
ser Anders G Högmark genast en spricka i synsätt
och säger att man skall följa den noga. Han har ett
önsketänkande om att detta skall gå åt skogen. Men
lägg märke till att hela utskottet har sagt att det är
mycket viktigt. Det är inte någon spricka. Vi vill bara
ha en översyn, och de andra kanske tror att det blir
väldigt dyrt. Det är skillnaden.</pre><pre>Anf.  147  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att Kia Andreasson med lite
dimridåer nu försöker dra sig tillbaka. Och det kan
hända att uttrycket inte var så lämpligt valt. Det vore
faktiskt glädjande om vi vore överens om att vuxen-
världen har ett ansvar, och i vuxenvärlden ingår fa-
miljen - familjen kan vara mer eller mindre komplett.
Då behöver vi inte diskutera detta mer. Men Kia
Andreasson markerar så tydligt att hon inte ställer sig
bakom just ordet familj, dessutom befläckat med lite
av patriarkatets solkighet. Nu har vi hört detta.
Det är alldeles uppenbart att oppositionen med
glädje noterar sprickor i majoriteten. Det ligger ju i
hela parlamentarismens idé. Och vi kommer nogsamt
att följa detta och de förmöten och diskussioner som
leder fram till eller inte leder fram till en samsyn. Det
är faktiskt privilegiet i en majoritetsgruppering att bli
kritiskt och konstruktivt granskad av oppositionen.
Jag kan lova att den granskningen kommer. Och om
det blir sprickor av bestående slag kommer minorite-
ten och oppositionen inte att gråta, knappast väljarna
heller.</pre><pre>Anf.  148  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det var väl på tiden att vi kunde reda
ut familjebegreppet och inte dra de växlar som Mode-
raterna gjorde så fort jag kritiserade att familjebe-
greppet är ett snävt begrepp och att jag ville ha ett lite
vidare begrepp när vi talar om vuxna och samhället.
Det var också positivt att Anders G Högmark för-
stod att detta inte är någon spricka. Det har inte blivit
en spricka. Därför kan vi inte tala om en spricka.</pre><pre>Anf.  149  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Eftervärlden får i protokollet, inklusi-
ve referatet från uppslagsboken, utröna Kia Andreas-
sons och eventuellt Miljöpartiets familjesyn. Men det
gagnar inte debatten att föra denna diskussion längre.
När det gäller sprickbildning och annat är det klart
att detta inte tillhör de stora sprickorna. Men en grad-
vis krackelering brukar alltid vara ett gott förebud.</pre><pre>Anf.  150  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag förstår att Anders G Högmark
verkligen hade en önskan att jag också skulle ha an-
slutit mig till reservationen som gäller ersättningen
till nämndemän, dessutom utifrån resonemanget att
man nu ser en spricka och att majoriteten nu skall
falla isär, osv. Men den glädjen kommer Anders G
Högmark inte att få. Det viktiga, vilket jag också
poängterade, är att det delvis handlar om vilken nivå
som det skall vara på höjningen. Men det handlar
också om att detta är en ganska stor grupp och att
detta kommer att innebära avsevärda kostnader. Om
man nu menar allvar med en översyn och med den
översynen menar att man skall höja nivåerna, kom-
mer detta att innebära en betydande kostnad. Vi säger
i reservationen att även om det skulle vara önskvärt i
sig har vi också statsfinanserna att ta hänsyn till - till
ramarna och utgiftstaken. Men vi måste också kunna
prioritera inom de olika områdena. Och eftersom vi i
Vänsterpartiet i dag inte ser att vi har möjlighet att
prioritera de summor som detta kommer att röra sig
om, om man menar allvar med det, då skall man inte
heller ställa sig bakom en översyn och en utredning,
om man inte är beredd att skjuta till pengar i den
storleksordning som kommer att behövas. Den prio-
riteringen gör inte Vänsterpartiet i dag. Man får prio-
ritera mellan olika saker som säkert upplevs som
väldigt viktiga och är viktiga. Men man får ta dem i
en prioritetsordning. Och Vänsterpartiet är inte berett
att göra den prioriteringen och tycker att det skulle
vara ohederligt att ställa sig bakom en översyn och en
utredning när man inte är beredd att skjuta till resur-
serna.</pre><pre>Anf.  151  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Det är en klar och ärlig redovisning,
och den respekterar jag självfallet. Tycker man på det
sättet så röstar man på det sättet. Sedan får vi se vil-
ken aktivitet från Regeringskansliet som majoritetens
uttalande kommer att föranleda.</pre><pre>Anf.  152  INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Jag tänker tala lite grann om åklagar-
väsendet och domstolsväsendet.
Först vill jag nämna lite grann om varifrån peng-
arna tas, som Margareta Sandgren frågade tidigare.
Hon nämnde de 380 miljoner kronor som vi vill för-
stärka rättsväsendets budget med. Jag har en lista på
våra förslag till budgetförstärkningar som innefattar
37 punkter för nästa år. Jag kan nämna en punkt: Vi
räknar med att ett behovsprövat barnbidrag skulle
kunna ge 1 miljard kronor. Det täcker i någon mån
dessa 380 miljoner kronor.
Jag börjar med åklagarorganisationen. Vi krist-
demokrater menar att det skall finnas särskilda ung-
domsrotlar som arbetar förebyggande och skyndsamt
utreder brott där ungdomar är inblandade. När barn
och ungdomar är brottsoffer skall det på polis- och
åklagarmyndigheterna finnas särskilt utbildad perso-
nal som tar hand om dessa. Fortbildning bör ske för
personal i det avseendet.
Både polis och åklagare skall få möjlighet till ut-
ökad kompetens, och karriärmöjligheten för åklagare
bör ses över för att öka yrkets attraktivitet. Kvalifice-
rade advokater skall kunna biträda åklagare i kompli-
cerade ekobrottsmål.
Ett förbättrat polisväsende förväntas leda till att
åklagarna kommer att få alltfler ärenden. För att kun-
na möta denna utveckling och agera snabbt måste
åklagarväsendet tilldelas ytterligare resurser.
Regeringen menar i sin proposition att åklagaror-
ganisationen nu har kommit upp i samma arbetskapa-
citet som man hade strax före åklagarreformen 1996,
detta trots att antalet anställda minskat och att eko-
nomin har varit ansträngd.
Vid en utfrågning inför utskottet den 12 november
verkade dock riksåklagare Klas Bergenstrand ha en
något annorlunda uppfattning. Med all önskvärd
tydlighet delgav han utskottet sin oro inför framtiden.
Han poängterade att bortfallet av 60 åklagare har lett
till ett utomordentligt ansträngt arbetsläge med för-
sämrad arbetsmiljö och på flera håll en tendens till
utmattning. Detta omnämns även i betänkandet.
Fru talman! Mot bakgrund av Riksåklagarens
tydliga signaler framstår Kristdemokraternas budget-
förslag som varande i linje med det verkligheten
kräver. Vi vill avsätta ytterligare 50 miljoner kronor
till åklagarväsendet för att beredskap skall finnas för
ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser
kommer i tjänst.
Vi kristdemokrater har under många år yrkat på
att en särskild ekobrottsmyndighet skall inrättas för
att hantera den avancerade ekobrottsligheten. Den 1
januari i år inrättades en myndighet inom åklagarvä-
sendet med särskilda uppgifter att samordna och
utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Vi
anser att all allvarlig ekonomisk brottslighet, innefat-
tande också grova miljöbrott, kräver operativa insat-
ser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndig-
hetsstruktur och ledning är nödvändig. Organisatio-
nen bör vara flexibel och utgå från de behov som
föreligger.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om
vikten av att miljöbrott ses som en del av den ekono-
miska brottsligheten. Miljöbrottens karaktär är den-
samma som traditionell ekobrottslighet, på det sätt att
brott begås i näringsverksamhet och utgör ett utpräg-
lat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver
utpräglad kompetens och en avancerad organisations-
struktur. Det vore naturligt för den nya
ekobrottsmyndigheten att också handlägga ärenden
som rör miljöbrott.
Sedan är det domstolsväsendet. Vi anser att  i vårt
demokratiska samhälle är domstolarnas rättsskipande
verksamhet mycket viktig. Domstolarnas uppgift är
att handlägga mål och avgöranden på ett rättssäkert
och effektivt sätt, beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet. Dom skall levereras
inom rimlig tid.
Verksamheten i den första instansen skall bedri-
vas med god lokal förankring. Närheten till domsto-
len samt en god lokal insyn utgör här ett ovärderligt
inslag i rättssamhället. Domstolsorganisationens
särställning kräver flexibilitet. Det är därför angeläget
att särskilt brådskande mål och avgöranden skall
kunna handläggas snabbt utan att det löpande arbetet
blir lidande.
En domstol bör för att fungera väl bestå av tre-
fem ordinarie domare. Kompetensen inom
domstolarna skall tillgodose de krav som kan ställas
för en rättssäker dom. Lagfarna domare samt
nämndemän skall därför få möjlighet till fortbildning
för att få kunskaper om nya lagar och förhållanden i
samhället. Antalet nämndemän skall inte reduceras.
Nämdemännens och jurymännens arvoden måste ses
över. Därför är vi glada över att utskottet i sitt
betänkande i en skrivning till regeringen just betonar
vikten av att nämndemännens ersättning och
utbildning genast ses över och justeras.
Arbetsläget i hovrätterna samt läns- och kammar-
rätterna är besvärligt. Målen i hovrätterna har i ge-
nomsnitt blivit mer omfattande, vilket lett till en ökad
ärendebalans. En stor del av målen får vänta på hov-
rättens avgörande, trots att skriftväxling och övriga
beredningsåtgärder är avslutade. Situationen är den-
samma i läns- och kammarrätterna. Av regeringens
budgetproposition framgår att 1997 fanns det sju
länsrätter som hade en genomströmningstid för skat-
temål som översteg 24 månader och tre länsrätter som
hade en genomströmningstid som översteg 40 måna-
der. Därför har Domstolsverket satt in särskilda åt-
gärder för att hjälpa de länsrätter som har störst antal
äldre skatte- och socialförsäkringsmål. Trots den
oroväckande situationen och utvecklingen anser ändå
regeringen att domstolsväsendet inte kommer att vara
i behov av något resurstillskott. Medel skall i stället
tas från tingsrättsorganisationen och omfördelas till
övriga domstolar. Domstolsverkets behov av resurs-
förstärkningar skall tillgodoses genom anslagssparan-
de.
Vi kristdemokrater menar att läget är allvarligt.
För att något komma till rätta med domstolarnas be-
svärliga situation bör därför anslagsområdet tilldelas
60 miljoner kronor utöver regeringens nivå. Dessa
pengar skall särskilt gå till hovrätterna samt läns- och
kammarrätterna där omloppstiderna är alldeles för
långa.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 10.
För övrigt står jag bakom de övriga reservationerna
som kristdemokraterna har och även våra särskilda
yttranden.</pre><pre>Anf.  153  ANN-MARIE
FAGERSTRÖM (s):
Fru talman! Som vi har hört här i debatten omfat-
tar rättsväsendet flera viktiga verksamhetsområden.
Själv tänker jag uppehålla mig kring domstolsorgani-
sationen.
Jag kan hålla med Anders G Högmark att det vore
bra om vi hade medel att tillföra Domstolsverket
såväl som andra myndigheter inom rättsväsendet.
Men jag anser inte att det finns några extra pengar.
Därför tycker jag att det vore viktigt att Anders G
Högmark kunde tala om varifrån han och moderater-
na tänker ta de 50 miljoner som skall tillföras dom-
stolsorganisationen. Vilka andra områden skall få stå
tillbaka?
Under senare år har denna verksamhet debatterats
mycket intensivt. Detta finner jag naturligt med an-
ledning av att regeringen tillsatte en kommitté som-
maren 1995 som hade till uppgift att arbeta fram ett
förslag efter ganska snäva direktiv. De innebar bl.a.
att banta ned våra domstolar mer än vad kommitténs
ledamöter ansåg vara genomförbart. Denna kommitté,
dvs. 1995 års domstolskommitté, där jag för övrigt
själv var ledamot, hade också till uppgift att ta fram
förslag till ny beredningsorganisation samt notarie-
och domarutbildning. Uppdraget begränsades till att
avse domstolarnas inre organisation.
Jag anser att en förändring och reformering av
domstolsväsendet är nödvändigt för att kunna möta
framtiden. Efter den tid jag har varit med i arbetet är
jag, i likhet med många andra som har kännedom om
domstolsarbetet, övertygad om att domstolsväsendet
är i stort behov av modernisering. Detta är med tanke
på att domstolarnas roll i samhället sannolikt kommer
att öka.
Det finns mycket som talar för att arbetsbördan i
domstolarna kommer att förändras. Det innebär att
domstolsorganisationen måste vara flexibel för att
kunna möta förändringar utan större omorganisatio-
ner. Därför är det för mig och oss socialdemokrater
helt rätt, som framgår av budgetpropositionen, att
reformera domstolsorganisationen. Bl.a. skall försök
med ökad samverkan inom och mellan de olika dom-
stolarna inledas.
Vad beträffar reservation 8 under mom. 13 är min
personliga uppfattning - utan att för den skull föregå
de försöksverksamheter som pågår och skall påbörjas
- att en viss förändring bör komma till stånd i framti-
den och att det är många aspekter som behöver analy-
seras och övervägas mycket noggrant innan regering-
en fattar några beslut om den yttre organisationen.
Det är för mig orätt att, i likhet med reservanterna,
blunda för behovet av en modernisering av våra dom-
stolar genom att bestämt säga nej till en förändring i
framtiden.
För den skull, fru talman, tar jag inte i dag ställ-
ning för en självklar minskning av våra domstolar.
Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål är
något som vållar domstolsväsendet stora bekymmer.
Samtidigt som det innebär en fara för rättssäkerheten
kostar det myndigheten onödiga pengar. Från utskot-
tets sida har vi vid tidigare tillfällen gjort regeringen
uppmärksam på detta.
Eftersom utskottet har fått besked om att frågan är
föremål för övervägande i Justitiedepartementet och
ett förslag väntas snarast vill vi inte föregå denna
utredning, utan vi vill därför att reservationen skall
avslås.
Vad beträffar ersättningen till nämndemän är en-
ligt vår mening en höjning önskvärd. Jag kan inte
riktigt förstå de tidigare talare som är glada för att det
äntligen kommer en översyn till stånd av denna er-
sättning. Det är just det som pågår. Utskottet har
tidigare ålagt regeringen att göra en översyn av arvo-
den. Då vi också vet att det pågår en översyn av dessa
arvoden och att det kommer ett förslag inom kort som
tar hänsyn till problematiken med det tak som i dag
finns för förlorad arbetsförtjänst vill vi vänta på rege-
ringens förslag till förändring.
Vi socialdemokrater, och såvitt jag förstår även
Vänsterpartiet, kan konstatera att det statsfinansiella
läget inte ger utrymme för mera genomgripande för-
ändringar.
Här, fru talman, säger Kia Andreasson, företräda-
ren för Miljöpartiet, att det inte finns något statsfinan-
siellt läge för någon större utvidgning, men hon står
ändå bakom betänkandet i denna fråga. Visserligen
lackar det mot jul, men en önskelista av det här slaget
finns det inte utrymme för.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 6 och för övrigt bifall till hemställan i justitieut-
skottets betänkande nr 1 samt avslag på övriga reser-
vationer.</pre><pre>Anf.  154  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det står i betänkandet att det som det
också gäller är längden på sammanträdena och att det
kan finnas ett utrymme för en höjning just med hän-
syn till längden. I dag får alla samma arvode, 300 kr,
även om de sitter från kl. 8 på morgonen till kl. 8 på
kvällen. Det skulle vara intressant om regeringen
kunde se över reglerna, så att det blir en höjning,
kanske inte en generell höjning totalt men en höjning
just för långa sammanträden. Det beloppet äts ju upp
bara av kostnaden för förtäring under en lång dag.
Kostnaderna behöver inte bli så stora. Det skall bli
intressant att se.
Det är den översynen som jag vill ha tillbaka. Det
kan finnas utrymme också om vi genomför andra
förändringar inom domstolsväsendet, t.ex. i fråga om
inställda förhandlingar i domstolar, som kostar väl-
digt mycket pengar. Vi kanske kan justera där och få
pengar till detta område.
Visst finns det möjligheter, i stället för att alltid
skjuta upp det år efter år. Det har inte skett någon
höjning på många år - jag kan inte ange vilket år som
det skedde. Därför är det angeläget att få denna över-
syn.</pre><pre>Anf.  155  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag har noterat att Kia Andreasson
här i dag vid ett flertal tillfällen säger sig inte ha bun-
dit sig till en höjning, men ändå kräver hon att rege-
ringen skall komma med ett förslag utöver vad eko-
nomin tillåter. Med andra ord säger hon både ja och
nej på samma gång.</pre><pre>Anf.  156  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det skall inte vara oskäligt över bud-
getgränserna. Jag sade att det kan finnas utrymme för
justeringar inom det budgetområdet, om vi kan finna
andra poster som kan justeras så att det kommer in
mer pengar. Vi sparar på andra områden och överför
pengar till detta. Det finns möjligheter, och det är de
som måste utredas.</pre><pre>Anf.  157  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag behöver inte vara den som talar
om för Kia Andreasson vad ett tillkännagivande av
det här slaget innebär, men jag vill ändå påpeka pre-
cis det jag har sagt tidigare, nämligen att det kommer
att kosta mer pengar än vad Kia Andreasson avser.</pre><pre>Anf.  158  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Ann-Marie Fagerström frågade mig
var vi skulle ta pengarna. Hela livet är fyllt av priori-
teringar, även politiken. Ett par poster som är tänkba-
ra, som vi brukar tala om, är parti- och presstödet. Vi
prioriterar mycket definitivt en bättre genomström-
ning i domstolarna, och kanske ett något lägre parti-
och presstöd. Jag tror att det ute i samhället finns en
allmän uppfattning om att det är en klok prioritering.
När det gäller frågan om den omfattande nedlägg-
ningen av tingsrätterna skulle jag vilja fråga: Anser
Ann-Marie Fagerström att det i dag finns en politisk
majoritet för en omfattande nedläggning av tingsrät-
ter? Är svaret ja, skissera då gärna hur den politiska
gruppering skulle se ut som formar den majoriteten!
Är Kia Andreasson med där? Är Alice Åström med
där? Är svaret nej, hur skall man då klara besparings-
kravet på 200 miljoner kronor, som ingick som en
komponent?
Ann-Marie Fagerström säger att hon förstår att det
skulle ha varit önskvärt med 50 miljoner extra, men
hon står egentligen bakom ett statsråd som vill banta
verksamheten med 200 miljoner kronor.
Som avslutning vill jag gärna göra en liten kom-
mentar till detta att Domstolsverket bygger upp filia-
ler i Stockholm: Är det någonting som Socialdemo-
kraterna tycker är en bra modell, som flera ämbets-
verk skall börja med?</pre><pre>Anf.  159  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Anders G Högmark påstår här att det
skulle vara partistödet allena som är avgörande för
om Domstolsverket skall få mer pengar eller inte. Det
är inte helt rättvist. Jag tycker att man kan vara lite
mer ärlig i denna kammare och tala om vad man har
sagt att man skall prioritera mer och ta bort pengar
från. Det är inte min sak att tala om vilka förslag
Moderaterna har lagt, utan det kan man själv göra
mycket tydligare.
Vad gäller hur många domstolar det skall finnas
sade jag mycket tydligt i anförandet, och jag vidhåller
det - det är dels en personlig uppfattning, dels en
uppfattning som många om än inte alla partikamrater
delar - att det är viktigt att man ser över det här. Det
är inte nödvändigt att det finns domstolar på varje ort
där de finns i dag, men vi bör få behålla det geogra-
fiska läget, hemkänslan och allt detta som är viktigt
omkring. Jag vet att det finns utrymme för det.</pre><pre>Anf.  160  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Det brukar inte vara så att vi öron-
märker olika intäktsposter och för dem till specifika
kostnadsposter. För att vara lite pedagogisk tog jag ett
exempel. Det handlade om 50 miljoner, och då be-
hövde jag inte ta alla Moderata samlingspartiets be-
sparingar, utan jag tog några. Det finns möjlighet att
via elektronik och på annat sätt ta del av hela vårt
budgetalternativ, så att man kan se vilken post man
tycker bäst om och hur man vill kombinera, om man
vill öronmärka posterna.
Jag uppfattade det så att Socialdemokraterna nu
markerar tydligt att man är för en nedläggning av ett
antal tingsrätter. Det behöver inte finnas tingsrätter på
alla ställen, säger Ann-Marie Fagerström. Nej, det
indikerar att det behöver läggas ned ett antal. Skall
man då leva upp till besparingskravet på 200 miljo-
ner, som var en av förutsättningarna för Dom-
stolskommitténs arbete, har jag det klart för mig. Det
är alltså en ganska omfattande nedläggning av tings-
rätter.
Min fråga är då: Vem söker man skapa majoritet
med för detta förslag? Är det med Kia Andreasson
eller Alice Åström? Vi andra har markerat i reserva-
tionens form var vi står. Det politiska landskapet
borde även ha uppmärksammats i Regeringskansliet.
De kan också läsa protokollet efter dagens debatt.</pre><pre>Anf.  161  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag vill ännu en gång påpeka att man
inte har uppfattat mig rätt, om man tror att vi direkt
har markerat att vi skall lägga ned några domstolar.
Det har jag inte sagt i debatten i dag.
Däremot säger jag att jag tycker att det är bra. Re-
geringens och Socialdemokraternas syn är att vi skall
göra en reformering här och se över detta. Jag kan då
tycka att det är viktigt, innan regeringen tar några
beslut om en eventuell förändring, att det fortsatta
arbetet sker i samverkan med Domstolsverket, dom-
stolarna och framför allt domstolspersonalen.</pre><pre>Anf.  162  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett litet förtydli-
gande när det gäller just ersättningen till nämndemän.
Ann-Marie Fagerström sade att det var onödigt att
göra ett tillkännagivande, eftersom en utredning på-
går. I reservationen uttalar man sig också positivt om
borttagande av taket för ersättning för förlorad arbets-
förtjänst. Men en av de stora tvistefrågorna när det
gäller ersättning till nämndemän har ju varit hur man
på ett vettigt sätt skall arvodera dem som exempelvis
är hemarbetande utan att ha någon lön - hemmafruar,
hemmamän - och hur man skall ersätta dem som är
egna företagare. Detta undvek Ann-Marie Fagerström
nogsamt att ta upp.
Det har som sagt gått en klar skiljelinje mellan å
ena sidan socialdemokrater, som icke har velat sätta
högre värde på de insatser som de personer gör som
inte kan peka på en förlorad arbetsförtjänst, och å
andra sidan de borgerliga partierna, som har pekat på
vikten av att vi också kan locka egna företagare och
hemarbetande. Det skulle vara intressant att få ett
förtydligande från Ann-Marie Fagerström: Är ni
intresserade av att se över även den delen eller vid-
håller ni er gamla uppfattning, att det bara är löntaga-
re som skall kunna komma i fråga?</pre><pre>Anf.  163  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! I det här fallet är jag beredd att hålla
med Gun Hellsvik. Även om löntagarna är väl så
viktiga som nämndemän och skall vara det är det
självklart inte bara löntagarkollektivet utan hela be-
folkningen som skall vara representerad även inom
nämndemannakåren. Vi vet ju båda att det är det här
som har varit ett stort hinder för att vi skall kunna få
den "rätta" nämndemannakåren, om jag så får ut-
trycka mig. Det största hindret, som jag ser det, på
den här punkten är just taket på 1 000 kr, som gör att
en del inte helt får ersättning får förlorad arbetsför-
tjänst.
Självklart är arvodet också viktigt, dels för de
hemmafruar Gun Hellsvik talade om, dels för våra
pensionärer, som någon nämnde här. Arvodet är inte
högt - det vill jag inte påstå. Men det är inte där som
jag tycker att den direkta svårigheten ligger. Jag vill
påstå att taket är det främsta hindret för att ta på sig
den här uppgiften. Men det är klart att det är viktigt.
Vi ser nu över helheten: Arvodet, taket, allt ser
man över på regeringsnivå och kommer med ett för-
slag så småningom.</pre><pre>Anf.  164  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att jag fick ett svar
som kan tolkas precis hur som helst. Men eftersom
Ann-Marie Fagerström sade att det viktiga är att taket
tas bort uppfattar jag det så att i varje fall Ann-Marie
Fagerström håller fast vid den gamla socialdemokra-
tiska linjen och har en annan uppfattning än den vi på
den borgerliga sidan hela tiden har förespråkat. Har
jag uppfattat det fel hoppas jag att Ann-Marie Fager-
ström tydligt uttalar att Socialdemokraterna nu är
beredda att stödja ett förslag som innebär ökade möj-
ligheter för den som inte kan peka på förlorad arbets-
förtjänst att ta på sig uppdraget som nämndeman.</pre><pre>Anf.  165  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Det sätt som man ser över det här på
gör att jag kan säga att vi skall se till att vi får en bred
uppslutning i vår nämndemannakår, och det är vi
överens om.</pre><pre>Anf.  166  JEPPE JOHNSSON  (m):
Fru talman! Jag vill sälla mig till dem som tycker
att alla vuxna är viktiga som normöverförare till våra
unga. Samtidigt är det ju faktiskt oftast familjen, även
med den definition som ges i Nordisk familjebok,
som står närmast den unge.
Fru talman! Den 1 juli 1996 fick åklagarväsendet
en helt ny både regional och lokal organisation. Riks-
dagen fattade beslut om den nya åklagarorganisatio-
nen mindre än fyra månader innan den omfattande
omorganisationen skulle träda i kraft. Den nya orga-
nisationen innebär att antalet myndigheter på regional
nivå mer än halverats. Förändringarna var mycket
omfattande och genomförandetiden mycket kort.
Den förändrade åklagarorganisationen förvänta-
des, enligt propositionen, medföra betydande ekono-
miska besparingar för statskassan. På grund av helt
otillräckliga resurser tvingades Riksåklagaren införa
anställningsstopp för åklagare, och ca 200 personer
av den administrativa personalen blev uppsagda.
Efter dessa drastiska åtgärder har välutbildade åklaga-
re, under en del av sin arbetstid, fått utföra rena kon-
torsgöromål i stället för att göra det som de är utbil-
dade och anställda för.
Trots nyrekrytering under 1998 av ca 30 åklagare
har antalet åklagare reducerats med ca 30, jämfört
med det antal som fanns vid början av 1996. Detta
tillsammans med den drastiska minskningen av den
administrativa personalen borde göra det lätt att inse
den svåra arbetssituation som åklagarväsendet nu
befinner sig i.
Fru talman! Sverige lider brist på åklagare, och
läget är på väg att förvärras. Under de närmaste fem
åren kommer nämligen omkring 100 åklagare att gå i
pension. Det tar ungefär tre år att utbilda en ny åkla-
gare. RÅ gör bedömningen att det finns ett stort latent
arbetsinflöde från polisen till åklagarväsendet under
de närmaste åren, och att belastningen räknat i antalet
inkommande ärenden under 1999 kommer att öka.
Utskottsmajoritetens förslag kommer att innebära att
åklagarväsendet inte fullt ut kommer att klara av sina
viktiga uppgifter. Detta kan vi moderater inte ställa
upp på. Ett fungerande rättsväsende är för oss en del
av välfärdssamhället, en välfärdsfråga.
I Riksåklagarens budgetframställning för 1999
framställs ett berättigat yrkande på 30 miljoner kro-
nor. Utskottsmajoriteten står i detta betänkande bak-
om en engångsförstärkning av åklagarväsendet med
10 miljoner kronor, som tas från Säkerhetspolisen. Vi
moderater tycker att detta är helt otillräckligt och
anser dessutom att pengarna inte skall tas från Säker-
hetspolisen.
Vi moderater har uppfattningen, speciellt efter be-
handlingen i utskottet, att åklagarväsendet för år 1999
bör tillföras sammanlagt 32 miljoner, dvs. 22 miljo-
ner mer än vad utskottsmajoriteten föreslår. För år
2000 föreslår vi ytterligare 22 miljoner kronor, och
för år 2001 ytterligare 32 miljoner.
Av de 22 miljonerna för år 1999 bör 20 miljoner
användas till antagning av ytterligare åklagaraspiran-
ter och 2 miljoner kronor avsättas för att man inom
åklagarväsendet skall kunna anlita externa experter då
sådana behövs för att göra bra och kvalificerade ut-
redningar.
Undertecknad har till justitieministern utifrån den
situation som åklagarväsendet befinner sig i för när-
varande ställt följande fråga: "Vilka åtgärder avser
justitieministern vidta för att säkerställa ett framtida
åklagarväsende som har en rimlig möjlighet att klara
sina viktiga uppgifter på ett rättssäkert och effektivt
sätt?".
I frågesvaret, daterat den 7 december - alltså i
måndags - meddelar justitieministern att hon inte
avser att vidta någon åtgärd men självklart noga följer
utvecklingen.
Fru talman! Dagen efter - i tisdags - kunde man i
ett Ekoinslag lyssna på Riksåklagarens pesonalchef
när han redogjorde för åklagarväsendets mycket be-
svärliga situation. Utbrändhet, förtidspensioneringar,
långtidssjukskrivningar, ständig övertid och oro till-
hör vardagen i många av våra åklagarkammare. Be-
hovet av nyrekrytering av åklagare bedömdes till ca
75 under 1999, medan utskottsmajoritetens förslag
endast räcker till att nyrekrytera ungefär 15.
Denna verklighetsbeskrivning från Riksåklagaren
borde få utskottsmajoriteten och justitieministern att
tänka om. För oss moderater är det självklart att alla
länkar i rättskedjan har tillräckligt med resurser. Den
som utsätts för ett brott måste kunna utgå ifrån att
samhället gör sitt yttersta för att brottet klaras upp
och att brottslingen ställs till svars för sina handlingar
och döms till ett straff som brottsoffer och allmänhe-
ten uppfattar som rättvist.
Fru talman! Det är väl ingen hemlighet att vi mo-
derater inte är förtjusta i den nyligen inrättade
Ekobrottsmyndigheten. Enligt vår uppfattning borde
organisationen mot ekobrott i stället byggt på ett nära
samarbete mellan åklagare och polis i andra former
än vad som nu är fallet. Ekobrottsmyndigheten borde
alltså upphöra. Mot denna bakgrund motsätter vi oss
att Ekobrottsmyndigheten nu tillförs ytterligare resur-
ser för perioden 1999-2001.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla moderata
reservationer men väljer för vinnande av tid att in-
stämma enbart i de yrkanden som Gun Hellsvik tidi-
gare har gjort.</pre><pre>Anf.  167  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga till
Jeppe Johnsson. Han beskrev mycket riktigt den situ-
ation som Riksåklagaren har beskrivit och de problem
som man har inom åklagarväsendet i dag. Det är
mycket möjligt att vi måste återkomma med resurser
till åklagarväsendet framöver.
Samtidigt, fru talman, måste jag ändå lyfta fram
det faktum att detta är någonting som kom in i ett
väldigt sent skede i moderaternas budgetförslag. Man
hade inte anslagit några extra pengar till åklagarvä-
sendet tidigare, men man flyttade under utskottsbe-
handlingen pengar från anslaget till kriminalvården
och lade ytterligare en del på åklagarväsendet. Det
kunde man göra delvis därför att man hade ökat an-
slagen på alla områden, och man kunde sedan flytta
fram och tillbaka.
Man kan ändå inte byta fot hur som helst. Man
måste titta på hela situationen. Moderaterna har tydli-
gen inte följt utvecklingen inom åklagarväsendet
tillräckligt noga tidigare, eftersom man inte har kun-
nat göra den bedömningen tidigare. Det kan jag tycka
är lite anmärkningsvärt. Man använder sig nu av så
kraftiga uttryck när man talar om den oerhört drama-
tiska situation som funnits inom åklagarväsendet ända
sedan omorganisationen. Då borde man ha varit med-
veten om det tidigare. Moderaterna är snabba att
snappa upp den kritik som finns inom rättsväsendet.
Det är anmärkningsvärt att moderaterna uppen-
barligen inte är beredda att spara en enda krona av de
22 miljarder som vi ändå satsar på rättsväsendet.
Allting handlar bara om att öka på ytterligare. Det
skulle vara glädjande att någon gång höra moderater-
na föra samma argumentation och vara lika beredda
att öka utgifterna på det sociala området.</pre><pre>Anf.  168  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! För mig är det ingen skam att ändra
sig. Det kanske blir mera glädje om en syndare gör
bättring, som det står någonstans.
Vi är inte sämre än att vi kan lyssna på Riksåkla-
garen när han kommer till utskottet. Om Alice
Åström och hennes allierade inte lyssnar på riksåkla-
gare, domstolsverk m.m. när vi ber att de skall kom-
ma till utskottet är detta helt meningslöst. Men för oss
är det inte det.
Därför har vi funnit att det finns ett viktigt behov.
Hela rättskedjan måste fungera, Alice Åström. Vi
skäms inte för att vi faktiskt hade så mycket pengar
inom vår ram. Det säger lite grann om våra priorite-
ringar. För oss är ett fungerande rättsväsende en väl-
färdsfråga. Välfärd är inte bara bidrag. Välfärd är att
fara väl - att må väl.
Om Alice Åström har träffat ett antal brottsoffer -
det behöver inte gälla misshandel eller våldtäkt, utan
bara en cykelstöld eller ett bilinbrott - har hon märkt
att de far illa. Det har vi tagit till oss. Vi är som sagt
var beredda att lyssna på de människor som jobbar
ute i den bistra verkligheten. Därför gjorde vi denna
omprioritering. Den är vi stolta över.</pre><pre>Anf.  169  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan börja med det sista. Det är ty-
piskt att moderaterna så fort man pratar om välfärd
säger att välfärd inte bara är bidrag. Jag tror knappast
att någon i majoriteten anser att välfärd bara handlar
om bidrag, som moderaterna så lätt vill förenkla det
till. Det handlar om en mängd andra saker.
Jeppe Johnsson kan vara säker på att jag har träf-
fat en mängd brottsoffer under de år som jag har hållit
på med dessa frågor. Det har jag gjort även innan jag
hamnade i riksdagen - ur andra aspekter och per-
spektiv. Den erfarenheten har jag.
Det är självklart att man skall kunna lyssna på de
föredraganden som kommer. Det kan vara bra att man
kan ändra åsikt. Men det jag riktade in mig på, fru
talman, var att det i Jeppe Johnssons anförande fanns
en lång beskrivning av den hemska situation som
varit inom åklagarväsendet under en lång period.
Utifrån det talet kan jag säga att det är anmärknings-
värt att man helt plötsligt blir medveten om detta när
Riksåklagaren kommer till utskottet för att berätta
det. Jag antog att man följer verksamheten på ett
bredare plan.
Jag och Vänsterpartiet var medvetna om att det
finns problem inom åklagarväsendet. Det var vi med-
vetna om även innan Riksåklagaren kom. Däremot är
det viktigt att vi får en chans att ställa frågor och
också föra en dialog i utskottet.
Moderaterna lägger på pengar överallt i rättsvä-
sendet. Först lade man pengar på kriminalvården.
Man beskrev det först som att det var väldigt viktigt.
Det var krisartat inom kriminalvården. Därför måste
de ha dessa pengar. I nästa ögonblick - när man fick
en krisbeskrivning av Riksåklagaren - sade man att
man kunde ta av pengarna till kriminalvården och
lägga på Riksåklagaren.
Det måste innebära att moderaternas förslag inte
heller löser den oerhört krisartade situation som finns
inom kriminalvården. Man vill nu flytta bort pengar
som man tidigare ansåg var helt nödvändiga och
lägga dem på nästa område.
Det är typiskt moderat politik. All kritik och alla
förändringar skall bemötas enbart med ökade resurser
- inte med diskussion om verksamheten.</pre><pre>Anf.  170  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Under föregående fyraårsperiod
skulle Alice Åström också haft möjlighet att lägga
mer pengar till åklagarväsendet. Det har vi faktiskt
velat hela tiden, så det är ingen nyhet. Den här gång-
en gjorde vi bedömningen att de 10 miljoner, som
också Alice Åström står bakom, var tillräckliga. Vi
var beredda att revidera den uppfattningen. Jag skäms
som sagt inte ett dugg för detta.
Välfärd är inte bara bidrag, Alice Åström. Det är
inte heller enbart ett fungerande rättsväsende. Det är
hur människorna mår både inom sig och utom sig.
Men detta är en bidragande del.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Alice Åström
har träffat fler brottsoffer än vad jag har gjort, men
jag har dragit slutsatser och tagit konsekvenserna av
mina möten.</pre><pre>Anf.  171  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag och Miljöpartiet är också medvet-
na om att åklagarna har nosen precis över vattenytan
inför budgetåret 1999, men att de kanske hamnar
under vattenytan kommande år. Det är viktigt att
uppmärksamma detta.
Att man nu har tagit 10 miljoner för SÄPO tycker
vi är precis rätt inriktning. Om det nu sker en bant-
ning av SÄPO finns det ju ett utrymme att där ta mer
pengar och överföra till åklagarväsendet inför år 2001
och se över detta tidigare.
Men vi skall inte heller glömma orsaken till att
åklagarväsendet har det så besvärligt. Det var det
stora lönelyft som skedde och som skulle finansieras
inom den ram som redan fanns. Det är klart detta
tillsammans med omorganisationen gjorde att det
blev stora problem, och då fick kvinnorna offras. Man
fick också förtidspensionera åklagare. Men åklagarna
måste ju på den tiden ha varit medvetna om att det
skulle bli effekter av denna stora lönehöjning.
Alla människor har ett eget ansvar, säger mode-
raterna. Så tycker jag också att det borde vara i den
här soppan. Man borde ha kunnat se att utbrändhet
skulle bli resultatet av att genomföra detta.
När det gäller Ekobrottsmyndigheten, som nu
moderaterna tydligen inte vill ha till något pris, har
väl ni också bytt fot. I början var det väl välkommet.
Här hade vi stått i kammaren och dryftat ekonomisk
brottslighet år ut och år in och inget gott, inga större
förändringar, hade kommit ut av det. Sedan tog man
detta nya grepp, och då har jag för mig att moderater-
na var positiva. Sedan blev det en lite konstig fördel-
ning mellan åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyn-
digheten som man kunde ha synpunkter på, men att ni
går så långt som att inte alls vilja ha den har jag inte
hört förrän kanske de senaste två åren.</pre><pre>Anf.  172  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill inte påstå att Kia Andreasson
har dålig hörsel. Det har jag aldrig upplevt förut, utan
hon brukar höra minsta lilla detalj och slå ned på den.
Men jag kan upplysa Kia Andreasson om att när det
gäller Ekobrottsmyndigheten har vi från början haft
en annan uppfattning om hur man skall komma till
rätta med ekobrotten.
Fru talman! Jag kan försäkra Kia Andreasson om
att vi moderater är precis lika angelägna att komma åt
ekobrotten som Kia Andreasson är. Det är bara det att
vi har valt en annan metod, som vi fortfarande tror
hade varit effektivare.
Kia Andreasson säger här att åklagarna har bara
nosen över vattenytan. Hur länge klarar man att leva
med nosen strax över vattenytan innan man drunk-
nar? Vi gör den bedömningen att under de kommande
fem åren kommer hundra åklagare med ålderns rätt
att gå i pension. Om rapporterna från Riksåklagaren
är riktiga kanske ytterligare utbrända människor får
gå i förtidspension. Det är bättre att stämma i bäcken
än i ån, och vi har möjligheten att omfördela pengar.
Det skulle kanske också Kia Andreasson ha haft ef-
tersom hon hyser ett visst agg till SÄPO, men hon
mäktade tydligen inte att ta mer pengar där.
Annars tycker vi från moderaterna att SÄPO är
viktigt och gör ett viktigt arbete - inte minst när det
gäller de militanta veganerna, som är ett av hoten i
dagens samhälle.</pre><pre>Anf.  173  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Om nu dessa militanta veganer är ett
sådant stort hot tror jag att den vanliga polisen skulle
klara den uppgiften lika väl som SÄPO. Omvärlden
har ju förändrats. Den brottslighet SÄPO hade att
handskas med har också förändrats och är inte längre
likadan. Där finns säkert stora samordningsmöjlighe-
ter där man kan få loss pengar som kan överföras till
de verksamheter som vi ser snart har nosen under
vattenytan.</pre><pre>Anf.  174  JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Kia Andreasson säger här att det nog
finns pengar som kunde överföras till de verksamhe-
ter som har nosen precis över vattnet. Då beklagar jag
att Kia Andreasson inte har sett de pengarna och lagt
fram de förslagen.
Fru talman! I förra omgången glömde jag att
kommentera detta med åklagarnas löner. Jag lägger
mig inte i förhandlingarna mellan åklagarna och deras
motpart. De enda som beskylls för att bestämma sina
löner själva skulle möjligtvis vara vi riksdagsleda-
möter, även om det inte är så. Åklagarnas lönesätt-
ning vill jag inte ha synpunkter så.
Dessutom, Kia Andreasson, var det lite längre
tillbaka ganska svårt att rekrytera åklagare. De hade
faktiskt ganska dålig ersättning för sitt väldigt viktiga
arbete.</pre><pre>Anf.  175  YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Jag tänker börja med att läsa ett litet
avsnitt ur Vänsterpartiets kriminalpolitiska partimo-
tion.
"Kriminalpolitiken skall verka brottsförebyggande
och reparativt, dvs. motverka och 'städa upp' det som
samhället inte klarat av. Den skall ses i ett helhet-
sperspektiv och förena ett generellt samhällsperspek-
tiv med speciella insikter om orsaker till brott. Vi
behöver kriminalpolitik som dels är human med ut-
gångspunkt i en noggrann analys av de sociala villkor
människor lever under, dels är progressiv och sam-
verkar med en generell och solidarisk välfärdspolitik
som syftar till ökad delaktighet och minskade klas-
sklyftor.
Hårdare straff har aldrig löst problem med ökad
brottslighet. I stället är det viktigt att se orsakerna och
satsa på förebyggande insatser. Det handlar om barn
som far illa, en felaktig kvinnosyn, droger, segrega-
tion mellan invandrare och svenskar, ökade klas-
sklyftor och växande fattigdom i samhället dvs. för-
delnings-, bostads-, arbetsmarknads-, hälso- och soci-
alpolitik. Grupper av människor - - - under svåra
förhållanden med arbetslöshet etc. är en grogrund och
rekryteringsbas för olika gäng som blir eller är krimi-
nella."
Det var det allmänna jag tänkte säga.
Om det här skall gå att uppfylla så att det blir en
bra helhetsbild spelar polisen en viktig roll. Det är om
polisen jag tänker prata - framför allt om vår motion,
som sedermera har blivit en reservation, om gles-
bygdsfaktorn vid fördelning av poliser.
I Ljusdals kommun, som jag kommer ifrån, har
antalet poliser nyligen dragits ned från 36 till 26. Det
är en jättestor minskning. Tio personer är borta. Na-
turligtvis blir det effekter av det här.
Vi kräver mycket av polisen. Det tror jag att alla
människor gör. Vi vill att poliserna skall vara kunni-
ga, mänskliga, förstående, lite av kurator samt lagom
starka. De får inte vara för starka, men vi vill att de
skall vara starka så att de kan ta i när det behövs. Men
framför allt vill vi naturligtvis att polisen skall finnas
till hands när vi behöver den.
När Rikspolisstyrelsen fördelar resurser tittar man
på olika faktorer. Som det är i dag tittar man på invå-
narantal och antal brott, och sedan har man en stor-
stadsfaktor. Vi tycker att man också borde lägga till
en glesbygdsfaktor.
I Hälsingland, där Ljusdal ligger, slåss man med
kniv, och det vet alla. Jag vet inte om det är gammal
tradition som spelar in, men när det blir våldsamt i
Hälsingland blir det rejält våldsamt. Det ligger nog
sanning i det. Som tur är blir det inte alltid så våld-
samt att det blir kniv, men det händer lite då och då.
Ljusdals kommun har en spännvidd på tolv mil,
och det är väldigt mycket. Kommunen är 5 294 kvad-
ratkilometer stor och har ungefär 20 000 invånare.
Det är en stor, gles kommun. Det tar drygt en timme
för polisen att komma till ytterdelarna av kommunen,
och där är det naturligtvis ännu glesare med männi-
skor. Man kan alltså inte gå in till grannarna och be
om hjälp heller.
Ibland händer det att polisen från Ljusdal måste
åka till en annan kommun, exempelvis grannkommu-
nen Bollnäs. Om den enda bil som är i tjänst är i
Bollnäs kommun är utryckningstiden två timmar -
om det finns någon bil över huvud taget.
Dessutom är det inte som i storstäderna, att det
kanske kommer förstärkning om ett tag. Där kan man
be om hjälp från annat håll. I glesbygd går inte det,
därför att det inte finns någon förstärkning att kalla
på. Hjälp från annat håll kan dröja en eller två tim-
mar.
Detta gör att många människor kan känna sig
otrygga, och inte bara kan, jag vet att många männi-
skor gör det. Det tycker jag är oroväckande.
Jag ser en annan sak som ökar otryggheten. I
glesbygd blir, det vet ni lika bra som jag, myndighet-
spersoner ansikten. Polisen blir inte polisen, utan
polisen blir polis Nisse, polis Pelle och polis Uffe.
Det blir så när man bor i en liten kommun.
Kommer inte polis Nisse när man ringer efter po-
lisen blir man ännu mer otrygg, därför att man har en
personlig relation till polis Nisse. Man kanske inte
känner honom nära, men man kan känna hans fru,
hans barn eller hans kusin, och så har man en person-
lig kännedom om den här polis Nisse - och han
kommer inte när jag ringer. Det tror jag gör att
otryggheten ökar mer än när polisen som helhet är
som en bild.
Jag kan ge exempel på en situation som jag själv
har varit med om, när jag var väldigt rädd.
Det var väldigt bråkigt inne hos mina grannar. Jag
bodde i hyreslägenhet. Inne  hos dem var det ofta
stökigt. Jag ringde flera gånger till de sociala myn-
digheterna. Om det hände någonting vet jag inte, men
det blev i alla fall inte lugnare.
Efter några månader var det väldigt stökigt en
söndag. Kvinnan i familjen sprang ut och var jätte-
rädd. Det förekom kniv. Jag ringde direkt till polisen
och fick svaret att det skulle dröja ungefär en timme
innan polisen kom. Det var söndag, det var sommar
och det var många barn ute. Det fanns ett minderårigt
barn i familjen. Jag tyckte att det var fruktansvärt
obehagligt.
Lyckligtvis gick det bra den här gången, men det
är inte alla gånger det går bra. Det vet vi. Det händer
att det i familjer begås mord och att det uppstår all-
varliga skador för att polisen inte hinner fram.
En ytterligare faktor som gör att vi måste fundera
på det här är att poliserna själva inte tycker att situa-
tionen är tillfredsställande. Jag har pratat med "mina
poliser". Jag tycker att det är lite kul att kalla Ljus-
dalspolisen för mina poliser. De berättade att en
tredjedel av kåren äter blodtrycksmedicin på grund av
att de känner att deras arbetssituation är så stressad.
De behöver medicinsk hjälp.
Vi vet att människor som är stressade ibland fattar
irrationella beslut och kan göra saker som kanske inte
alltid är så välbetänkta. Det kan i förlängningen leda
till att poliser blir sjukskrivna och att det blir ännu
större brist på poliser, för det finns ju inga att sätta in
när poliser blir sjuka.
Rädda medborgare beter sig också irrationellt
ibland. Rädda människor kan förlora tilliten till det
som de i vanliga fall tror på. Om rädda människor
samtidigt blir arga reagerar och agerar de kanske
ibland på ett dumt och farligt sätt. De kan ta lagen i
egna händer. Det är på det viset jag tror att medbor-
gargarden startar. Det är rädda människor som agerar
därför att de ser att polisen inte reagerar. Det här har
jag viss förståelse för, samtidigt som jag naturligtvis
inte tycker att det är ett bra sätt. I glesbygd förekom-
mer, såvitt jag förstår, de situationer och ställen där
människor försöker att ta över makten från polisen,
och det är inte bra.
Regeringen har i sin proposition skrivit en del om
prioriteringar. Jag ställer upp på alla de prioritering-
arna. Men såvitt jag förstår kommer detta att kräva
insatser senare. Det är saker som kommer att kosta.
Jag hoppas att vi är överens den dag vi kanske måste
lägga dit pengar.
Jag skall bara säga något mycket kort om tings-
rätterna, eftersom ni pratade om dem förut. Jag har
ingen historia i den här kammaren och vet inte hur ni
har diskuterat tingsrätter förut. Men vi har pratat lite
nu.
Vi är beredda att diskutera tingsrätterna. Vi är inte
beredda att lägga ned tingsrätter i den stora omfatt-
ning som socialdemokraterna har pratat om tidigare.
Men vi ser att det kanske är effektivt och bra att lägga
ned några tingsrätter. Såvitt jag förstår har inte mode-
raterna heller varit absolut inställda på att ingen tings-
rätt får läggas ned. Här gäller det att se över, diskute-
ra noga och titta närmare på vad som blir bäst.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation
nr 3 under mom. 6.</pre><pre>Anf.  176  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Yvonne Oscarsson talade om en gles-
bygdsfaktor. Jag tycker att det är viktigt att göra klart
att skälet till att Ljusdal har förlorat 10 av sina 36
poliser inte är att man har flyttat poliserna till storstä-
derna. Skälet är att det under flera år har genomförts
stora besparingar på polisen, besparingar som bl.a.
har röstats fram med hjälp av Vänsterpartiet, det parti
som Yvonne Oscarsson företräder.
Man skall också ha klart för sig att det kommer att
dröja innan vi har möjlighet att få det antal poliser
som vi kan behöva för att bl.a. Ljusdal skall få tillba-
ka det antal man hade tidigare. Besparingarna har ju
inte bara tagits ut genom att man har minskat antalet
administrativ personal, genom att man har gett garan-
tipension till poliser som var 58 år och äldre, utan det
har också skett genom stoppad polisutbildning.
Det är inte bara en fråga om att ha pengar, utan
det är också en fråga om att vi blir tvingade att vänta
den tid det tar att utbilda poliser av hög kvalitet.
Det låter väldigt bra, och jag tycker att det är po-
sitivt att Yvonne Oscarsson pläderar för fler poliser,
men det gäller också att komma ihåg vem som har
varit med om att försätta oss i dagens situation.</pre><pre>Anf.  177  YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag kan naturligtvis inte säga emot
det Gun Hellsvik säger, detta är historien.
Såvitt jag förstår kommer det att finnas 750 mil-
joner att fördela om under den närmaste perioden när
det gäller polisen. Då hoppas jag att man använder en
del av de pengarna till att fördela fler poliser till gles-
bygd.
Jag tror att alla partier, inklusive mitt, jag kan ju
bara prata för mitt parti, måste prata om och tänka på
hur vi vill ha det med antalet poliser, eftersom sam-
hället blir råare, tuffare och våldsammare. Då gäller
det att möta detta.
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att säga att
kriminalpolitik aldrig har löst problem som finns. Det
gäller att se i ett helhetsperspektiv, som jag sade i
mitt inledningsanförande. Det handlar om många
områden.</pre><pre>Anf.  178  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Det är helt rätt att man måste ha hel-
hetsperspektivet. I det helhetsperspektivet måste man
bl.a. se att risken för att åka dit är en faktor.</pre><pre>Anf.  179  ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Mycket kort. Det var ett principiellt
mycket viktigt ställningstagande som Yvonne Os-
carsson redovisade när det gäller tingsrätterna. Även
hon är emot en omfattande nedläggning av tingsrätter.
Jag kan då konstatera att det bara bekräftar bilden
av att det i Sveriges riksdag finns en mycket klar
majoritet mot de planer som en gång i tiden fanns
som direktiv i Domstolskommittén.
Jag hoppas ännu en gång att man i Regerings-
kansliet nogsamt läser protokollet från dagens över-
läggning, som man inte har haft tid och tillfälle att
bevista. Jag förmodar att också Ann-Marie Fager-
ström noterade denna markering från Vänsterpartiet.</pre><pre>Anf.  180  TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gällde Yvonne Oscarsson och ingen an-
nan.</pre><pre>Anf.  181  YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! När det gäller tingsrätterna är ju
Vänsterpartiets synpunkt inte ny. Såvitt jag förstår har
vi talat om att vi tyckt så här redan tidigare. Det är
bra att diskutera frågan ur ett verklighetsperspektiv,
som jag ser det.
Jag var med för många år sedan och diskuterade
nedläggning av BB-avdelningar i Hälsingland. Då
skriker människor och säger att man inte får lägga
ned deras BB. Samma sak gäller för tingsrätterna.
Man säger att ens egen tingsrätt inte får läggas ned.
Detta måste vi sätta oss över och se hur effektiv
"min" tingsrätt är.
Om det skulle bli tal att dra in tingsrätten i Ljusdal
förstår jag att det inte blir roligt att komma hem. Men
om man utreder och diskuterar på ett riktigt sätt får
man argument som håller, och då blir det lite lättare
att komma hem. Jag tror att människor förstår om
man har argument som håller.</pre><pre>Anf.  182  ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Under den borgerliga regeringen in-
rättades 1994 Brottsoffermyndigheten och även
Brottsofferfonden. Det övergripande syftet var att
förbättra brottsoffrens rättigheter och att främja
brottsoffrens behov och intressen. Därigenom skulle
stödet till brottsoffren ges stadga och kontinuitet på
såväl kort som lång sikt. Fångarna skulle få ta sitt
ansvar och vara med och finansiera Brottsofferfonden
genom att betala en avgift på 300 kr utöver det skade-
stånd som han eller hon dömts till och genom att
deras ersättning minskades med ett avdrag på 20 %.
Avgiften skulle tas ut av åtalad som dömts för brott
där fängelse ingår i straffskalan. Socialdemokraterna
motsatte sig detta med motivering att fångarna be-
hövde sina pengar för eget bruk.
Under början av förra mandatperioden behöll so-
cialdemokraterna avdraget från fångarnas ersättning,
trots sin tidigare inställning. Då gick det bra, men
sedan gjordes en förändring så, att influtna medel
ställdes till regeringens förfogande för brottsförebyg-
gande arbete. Detta viktiga arbete ligger främst inom
polismyndighetens område och bör därför ingå i
Rikspolisens budget.
Att utsättas för ett brott innebär oftast en djup kris
i en människas liv. Förra året fick Brottsoffermyndig-
heten in 5 000 anmälningar från människor som ut-
satts för brott. Varenda en av de rosa blanketter som
skickats till myndigheten i Umeå representerar en
människa som utsatts för brott. Det är bra att
Brottsofferutredningen visar på att myndigheten hål-
ler en hög tillgänglighet, vilket är av stor betydelse
för främst brottsoffer som har det så svårt att de be-
höver allt stöd som kan ges, inte minst genom vänligt
mottagande. Även om man får höra att man har rätt
till ersättning kan det dröja länge innan man riktigt
förstår och orkar ta tag i det hela. Från samhällets
sida måste vi reagera och tydligt visa på vems sida vi
står.
Fru talman! Låt fångarna vara med och finansiera
Brottsofferfonden. Vi moderater visar i vår motion
Ju916 att vi har den bestämda uppfattningen att den
ursprungliga finansieringsformen av Brottsofferfon-
den skyndsamt skall återställas.
Vart tog Miljöpartiet vägen? Ni stod ju bakom fi-
nansieringsbeslutet då fonden bildades! Vad har hänt
med er uppfattning sedan dess? Varför står inte Kia
Andreasson kvar vid sina tidigare åsikter?
I en annonsbilaga från BRÅ, Brottsförebyggande
rådet, och KBA, Kommittén för brottsförebyggande
arbete säger Per Rubing, byråchef vid Brottsoffer-
myndigheten: "Ibland när vi kontaktar brottslingen
blir denna mycket upprörd, men i många fall är han
eller hon positiv och vill göra rätt för sig."
Är det inte skäligt att få göra rätt för sig? Den pe-
dagogiska kopplingen mellan avgift och mål är
mycket viktig. Det måste väl även socialdemokrater-
na hålla med om. Jag är övertygad om att både fångar
och allmänhet håller med. Dessutom är det viktigt att
förankra detta synsätt i det allmänna rättsmedvetan-
det.
Brottsofferfonden tillförs ytterligare medel om
förslaget från oss moderater - om att höja avgiften
från 300 kr till 500 kr - går igenom. Utredningen
visar dessutom på att ett belopp om 500 kr inte är så
högt att det kan anses inkräkta på eventuellt skade-
stånd eller böter. Tillskottet skulle kunna gå till olika
ideella organisationer, såsom t.ex. brottsofferjourer
och kvinnojourer, som utför ett viktigt, socialt och
stödjande arbete på brottsofferområdet. Denna höj-
ning föreslår även Brottsofferutredningen just för att
förbättra finansieringen av dessa organisationers
värdefulla insatser.
Flera jourer hotas av nedläggning då kommuner
har minskat sitt anslag på grund av det rådande eko-
nomiska läget. De ideella organisationernas stora
betydelse och insats för brottsoffren kan inte nog
betonas.
Brottsofferutredningen visar också på att summan
500 kr får anses vara så låg att man även fortsätt-
ningsvis kan undvika regler om jämkning. Samtidigt
kommer Brottsofferfonden att få ett betydande till-
skott som kommer att stärka brottsoffrens ställning.
Vi måste på ett påtagligt sätt lyfta fram dem som
drabbats så hårt, och vi måste mycket tydligt och klart
markera att statsmakten står på brottsoffrens sida. Det
var ju det bakomliggande syftet till att Brottsoffer-
fonden bildades, och då skall även avgiften och vad
den används till spegla vår inställning.
Vi moderater anser det vara mycket viktigt att
markera att vi står på brottsoffrens sida, och vi vill
därför återgå till den ursprungliga ordningen avseen-
de finansieringen av Brottsofferfonden. Det ligger
dessutom en viktig pedagogisk poäng i avdraget från
de intagnas ersättning, eftersom den dömde påminns
om att det han eller hon betalar till fonden och att det
innebär en tydlig markering till förmån för brottsoff-
ret. Fångarna skall vara med och finansiera Brottsof-
ferfonden genom en höjning av brottsofferavgiften
från 300 kr till 500 kr.
Avslutningsvis vill jag ansluta mig till det som
Gun Hellsvik tidigare har framfört.</pre><pre>Anf.  183  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Anledningen är att det har presente-
rats en utredning med rubriken Brottsoffer - vad har
gjorts och vad bör göras?. Eftersom denna utredning
snart återkommer i en proposition kommer förhopp-
ningsvis hela problematiken kring anslag till brottsof-
ferfonden och hur den skall finansieras att behandlas.
Därför vill jag avvakta. Det är ingen idé att i detta
skede yrka bifall till detta, när frågan ändå skall ses
över i dess helhet.
Detta är anledningen, men vi tycker fortfarande -
och det står i betänkandet - att det är viktigt med den
pedagogiska kopplingen, att det skall vara tydligt att
de pengar som tas från de intagna skall gå till
Brottsofferfonden.</pre><pre>Anf.  184  ANITA SIDÉN (m) replik:
Fru talman! Brottsofferutredningen anser att höj-
ningen till 500 kr är acceptabel, men man säger ing-
enting om det avdrag som jag nyss presenterade och
som finns med i vår motion. Detta belopp skall fång-
arna betala, och utredningen visar ju på att summan
inte är tveksam, utan att den skulle man kunna införa.
Men det viktigaste för oss moderater är marke-
ringen för brottsoffren och den pedagogiska linjen i
ansvarsfrågan för brottslingens del.</pre><pre>Anf.  185  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det är det också för Miljöpartiet, och
det står i betänkandet att regeringen skall ta hänsyn
till denna uppgift, den pedagogiska kopplingen. Vi
vet ju inte hur regeringen kommer att behandla utred-
ningens förslag. Förhoppningvis kommer dessa as-
pekter att tas med, och då får vi ta ställning till hel-
heten.</pre><pre>Anf.  186  ANITA SIDÉN (m) replik:
Fru talman! Förhoppningsvis ansluter sig Kia
Andreasson till det ursprungliga förslaget och därmed
även till Moderaternas förslag vid den tidpunkten.</pre><pre>Anf.  187  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Vid riksdagens öppnande poängtera-
des vikten av att kampen mot internationell brottslig-
het, miljöbrottslighet och ekonomisk brottslighet
intensifieras. Vänsterpartiet instämmer helt i rege-
ringens bedömning att arbetet på dessa områden bör
förstärkas.
Oberoende av partitillhörighet är vi nog alla oroa-
de över att våldsbrotten börjat öka på nytt. För att
motverka våldet i städernas citykärnor, i gatumiljön
eller på annan allmän plats är polisens resursanvänd-
ning och arbetssätt av stor betydelse.
Men en stor del av våldet i samhället utövas i
hemmet, och då i första hand mellan nära anhöriga.
Ofta är det en kvinna eller ett barn som är offret. I
kampen mot våldsbrott av detta slag är behovet av
myndighetssamarbete absolut nödvändigt, liksom att
handläggningen går snabbt.
Brottsoffer, t.ex. kvinnor eller barn, som blivit
misshandlade har under många år varit bortglömda.
Men under de senaste åren har brottsoffrens situation
uppmärksammats alltmer. Brottsofferjourerna och
kvinnojourerna har under många år utfört ett betydel-
sefullt arbete till stöd för alla de människor som ut-
satts för brott. Behovet av dessa jourer är stort över
hela landet. Men situationen är svår för många av
jourerna, för de har inget direkt ekonomiskt stöd. De
ekonomiska stöd som kvinnojourerna och brottsof-
ferjourerna har utgörs huvudsakligen av kommunala
bidrag till verksamheten och tillfälliga medel från
brottsoffermyndigheten. På grund av många kommu-
ners svåra ekonomiska situation minskas ofta bidra-
gen till organisationerna, och få kommuner är bered-
da att satsa på nya verksamheter. Det är därför svårt
att starta nya jourer och att upprätthålla de existeran-
de.
Fru talman! Det behövs lokala satsningar för att
åstadkomma tryggare utomhusmiljöer och mer flexi-
bel lokaltrafik. Huvudansvaret för dessa åtgärder
ligger, som vi ser det, på kommunerna. Jag vill därför
yrka bifall till vår reservation 14 om lokalt brottsföre-
byggande arbete.
Fru talman! En ny myndighet, Ekobrottsmyndig-
heten, bildades den 1 januari 1998. Myndigheten,
som är en åklagarmyndighet, har till uppgift att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten. En rad insat-
ser, bl.a. kompetensutveckling och teknisk utrustning,
skall ge myndigheten förutsättningar att klara av en
alltmer komplicerad och kvalificerad brottslighet. Jag
tror att man genom denna myndighets inrättande har
skapat helt andra förutsättningar för en effektivare
ekobrottsbekämpning.
Och, fru talman, det behövs verkligen stora resur-
ser. För några år sedan uppskattades den totala om-
fattningen av den ekonomiska brottsligheten till 100-
150 miljarder kronor per år. De verkliga skatteför-
lusterna är svåra att beräkna, eftersom undanhållna
pengar konsumeras eller investeras på så sätt att de i
bästa fall beskattas på andra vägar. Men det avgöran-
de problemet med den ekonomiska brottsligheten är
att den leder till en kraftig omfördelning i ekonomin
och en snedvriden konkurrenssituation. Fördelnings-
och jämlikhetspolitiken sätts ur spel.
På längre sikt leder den ekonomiska brottsligheten
till allvarliga konsekvenser på det moraliska planet,
t.ex. sämre rättsmedvetande och minskad respekt för
skatte- och bidragssystem. Ekobrotten kan också leda
till skattehöjningar och nedskärningar för vanligt
hyggligt folk som försöker göra rätt för sig, och
plikttrogna duktiga företagare slås ut eftersom de inte
får några jobb.
Fru talman! I Vänsterpartiet tror vi att det är vik-
tigt att se all lagstiftning och alla åtgärder som vi
vidtar i ett sammanhang. Det är viktigt att försöka ha
en helhetssyn på samhällets problem, oavsett om det
rör sig om kvinnomisshandel, ungdomsbrottslighet
eller ekobrott.
Ett annat område som också ingår i kategorin
ekonomiska brott är miljöbrott. Jag, som är ganska
miljöintresserad, väntar med spänning på riksåklaga-
rens kommande miljöbrottsutredning. Det är ju
mycket på gång inom detta område, och det välkom-
nar vi i Vänsterpartiet.
Om näringslivet skall acceptera en bra men hård
miljölagstiftning är det viktigt att samhället markerar
mot miljöbrott och inte ser dem mellan fingrarna. Vi
bör också tänka på att mot den vanliga brottsligheten
kan vi i de flesta fall vidta åtgärder. Men när det gäl-
ler miljöbrott kan vi inte alltid återställa skadorna på
naturen, och miljöbrott kan också påverka kommande
generationer. Jag hoppas att Östersjösamarbetet inte
bara inriktas på vanlig brottslighet, utan det är också
viktigt att se miljöbrotten i detta sammanhang.
Den 1 januari 1999 inrättas fem miljödomstolar
samt en miljööverdomstol. I utskottets betänkande
står det inte så mycket om miljödomstolarnas arbete.
Det har troligen diskuterats tidigare här i riksdagen.
Men som nyvald riksdagsledamot har jag förstått att
det är en omfattande förändring.
Den nya domstolsorganisationen övertar både
Koncessionsnämndens verksamhet samt vattendom-
stolarnas och vattenöverdomstolens arbete. I detta
sammanhang får man inte glömma att genom den
breddning av lagstiftningen som miljöbalken innebär
kommer kompetenskravet på denna nya domstol att
öka.
I regel är det också så att det råder en obalans när
det gäller miljöärenden. Utövaren av en miljöfarlig
verksamhet brukar ha betydande resurser, och resur-
serna är normalt betydligt mindre hos myndigheter
och kringboende. Det är därför viktigt att påpeka att
det måste finnas fler personer med hög kompetens
fast knutna till varje domstol. Frågan är om resurser-
na räcker för en effektiv hantering av miljömål.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till våra reser-
vationer 3, 6 och 14.</pre><pre>Anf.  188  MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! Att förebygga och bekämpa brott är
en viktig del av välfärdspolitiken. Socialdemokratin
är ju intimt förknippad med välfärdspolitiken såsom
den har förts i vårt land på många olika områden. Det
är för oss en självklarhet exempelvis att alla männi-
skor i vårt land skall kunna kräva ett grundläggande
skydd vid arbetslöshet, sjukdom eller arbetsskada. På
samma sätt är det en självklarhet att man som med-
borgare skall ha skydd mot godtycklig hantering på
sin arbetsplats eller där man bor. På exakt samma sätt
är det också en självklarhet för oss att alla människor
skall kunna kräva att samhället gör sitt yttersta för att
ge medborgarna skydd mot övergrepp, våld, orättvis
behandling, egendomsstöld eller egendomsförstörel-
se.
För detta har vi en politik för att bekämpa och fö-
rebygga brott. Min poäng är att för oss socialdemo-
krater är denna trygghet odelar på alla områden. Den
gäller i arbetslivet, den gäller i boendet och den gäller
också på gator och torg. Så är vår samhällsmodell en
gång konstruerad.
Fru talman! En politik för att motverka brottslig-
het och öka tryggheten måste vila på en helhetssyn.
Den omfattas, som vi ser det, av tre delar.
För det första handlar det om att förebygga brott.
För det andra handlar det om att bekämpa brott när de
väl uppkommer. För det tredje handlar det om att se
till att de människor som har begått brott döms och
genom olika kriminalvårdsinsatser förmås att inte
återfalla i brott igen.
Vi har redan tidigare i debatten talat om de fall
där brottsbekämpningen utförs av polis, åklagare och
domstolar. Kriminalvården kommer en av våra talare
senare att gå in på lite längre. Också brottsofferfrå-
gorna kommer vi att ta upp i ett senare inlägg.
Jag skall för egen del koncentrera mig på den
första delen, nämligen att förebygga brott. Det är
kanske den hittills minst utvecklade delen av strate-
gin, men därmed också det mest spännande och kan-
ske hoppingivande inslaget i politiken för att öka
tryggheten och få ned brottsligheten i vårt land.
Fru talman! När det gäller att förebygga brott ser
vi också tre beståndsdelar. För det första handlar det
om att föra en politik som syftar till minskad arbets-
löshet och minskade klassklyftor. En politik för
minskade klyftor är samtidigt en politik för minskad
brottslighet. Det är den första delen.
Den andra delen är att vi vill lyfta fram betydelsen
av lokalt samarbete och samverkan mellan myndig-
heter, institutioner, medborgare och folkrörelser. På
den punkten sker det nu oerhört mycket runt om i vårt
land. I onsdags ägde en stor videokonferens rum
under ledning av justitieministern och Brottsförebyg-
gande rådet. Den konferensen samlade bortemot
3 000 deltagare som kunde följa evenemanget från 24
platser i riket. Det visar det stora intresse som finns
runt om i landet för de här frågorna bland medborga-
re, folkrörelser, kommuner, myndigheter och nä-
ringsliv.
Lokala brottsförebyggande råd där man försöker
samla alla goda krafter lokalt för att förebygga brott
finns numera i drygt 100 kommuner, alltså i drygt var
tredje kommun i landet. Man har valt olika modeller
för sitt brottsförebyggande arbete beroende på var
man är. För mig är det glädjande att en kommun i min
region Skåne, nämligen Helsingborg, sticker ut som
särskilt utmärkande, som ett särskilt efterföljansvärt
föredöme.
I Helsingborg har man på socialdemokratiskt ini-
tiativ skapat en organisation där man har samlat folk-
rörelser, näringsliv och köpmän tillsammans med
myndigheter, kommuner socialtjänst och polis för att
hitta nya vägar och lokala lösningar för att minska
brottsligheten. Det rör sig om allt från att stärka in-
formationsverksamheten när det gäller narkotika -
inte minst viktigt med tanke på Helsingborgs läge -
till att se till att öka bevakningen på parkeringsplat-
serna utanför Fredriksdalsteatern, ni vet där Nils
Poppe brukade spela, för att minska bilinbrotten.
Helsingborg framstår i dag som jag sade som ett
föredöme när det gäller brottsförebyggande verksam-
het.
Men vi har många exempel över hela landet. Jag
vet att Ragnwi Marcelind tidigare här i debatten tala-
de om hur man arbetar i Tyresö. Överallt finns det
många fler exempel, från Lund till Lindesberg och
från Borlänge till Borås. Några av dessa är samlade i
en utredning som precis har kommit. Den heter Steget
före. Det är Kommittén för brottsförebyggande arbete
som har tagit fram den.
Grunden för det här moderna brottsförebyggande
arbetet lades 1996 i samband med att regeringen tog
fram sitt program för nationellt brottsförebyggande.
Det heter Allas vårt ansvar och presenterades i juni
1996. Samtidigt gav man i uppdrag åt Kommittén för
brottsförebyggande arbete att verka för att det här
programmet skulle få genomslag över hela landet.
Det har, kan man nu konstatera, blivit en fram-
gång. Som jag sade finns den här verksamheten i dag
utbyggd i 100 kommuner i landet. Jag hade kontakt
med Brottsförebyggande rådet i dag, och man säger
att ansökningarna om medel för de här verksamheter-
na fortsätter att strömma in.
Därför kan man nu också ta nästa steg, nämligen
att lyfta in den här verksamheten från kommittén till
Brottsförebyggande rådet. Det skall ju ske nu vid
årsskiftet. Med sig har man då en budget på drygt 7
miljoner kronor, och förutom dessa 7 miljoner har
man de 10 miljoner ytterligare som ju avsattes för
brottsförebyggande arbete i samband med Storstads-
propositionen.
En viktig sak är att vi hädanefter tar in brottsföre-
byggande aspekter i alla de politiska överväganden
som vi gör på alla nivåer. Det kan t.ex. handla om hur
man planerar samhället, hur man bygger ut nya bo-
stadsområden, hur man planerar hur parker skall se ut
och hur de skall belysas.
Ett annat exempel är bilinbrotten. Det är för mig
en gåta att moderna bilföretag nu på gränsen till nästa
sekel fortfarande producerar bilar som det tar mindre
än fyra sekunder att ta sig in i. Vi har haft bilar i 100
år. Skall det då vara så himla svårt att få fram lås som
gör att det åtminstone tar fem minuter att ta sig in i
stället för fyra sekunder?
Det har talats om den generella välfärdspolitiken
som en av grundstenarna. Jag har pratat om den lo-
kala brottsförebyggande verksamheten. Den tredje
beståndsdelen när det gäller att förebygga brott har vi
tidigare pratat mycket om i debatten. Det gäller detta
att kunna föra en ständig pågående diskussion om
vilka värderingar vårt samhälle vilar på: demokrati,
solidaritet, rättvisa och respekt för mänskliga rättig-
heter.
Från vår sida vill jag säga att vi, som poängterats
tidigare, anser att föräldrar i det arbetet kanske är våra
bästa brottsbekämpare. Jag skulle också vilja lägga
till en annan grupp, nämligen lärarna. Frågan är om
inte föräldrar och lärare är våra bästa brottsbekämpa-
re eller åtminstone brottsförebyggare. Deras uppgift
är att föra vidare de här grundläggande värderingarna.
Det är en av de viktigaste uppgifter man har. Det får
vi aldrig slarva med.
Regeringens satsning Levande historia, som har
nått stor framgång, handlar ju inte bara, det skall man
också komma ihåg i det här sammanhanget, om att få
oss att minnas Förintelsen. Det handlar också om att
ge ett startskott för en diskussion om de här grund-
läggande värderingarna. Vilka värderingar skall vi ta
med oss in i 2000-talet och vilka skall vi lämna efter
oss i 1900-talet?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att för oss
socialdemokrater är färdriktningen klar. Den bygger
på en helhetssyn. Vi för en politik för minskade
klyftor och minskad arbetslöshet. Vi bygger upp nya
strukturer lokalt för att få myndigheter, näringsliv,
folkrörelser och enskilda medborgare att samverka
mot brott. Vi stärker polisen. Vi moderniserar dom-
stolsväsendet. Vi reformerar kriminalvården. Vi för-
söker inför sekelskiftet att lyfta fram en diskussion
om de grundläggande värderingarna i vårt samhälle.
Vi gör allt detta med full insikt om att en viktig
del av arbetet för att motverka brott faktiskt sker
under blinkande blåljus och inför skranket i dom-
stolssalarna. Visst är det så. Men minst lika viktigt är
det arbete som sker i det lilla, i det nära och ofta i det
tysta. Det kan vara köpmannen som väljer att ställa
sina varor på ett annat sätt för att motverka snatteri.
Det kan vara mamman som väljer att säga ifrån på
skarpen när hon märker att sonen börjar ta till sig
främlingsfientliga värderingar. Det kan kanske rent
av vara det där bilföretaget som väljer att satsa lite
pengar på att få fram ett lås som det skall ta fem mi-
nuter att ta sig igenom.
Fru talman! Allt detta arbete lämpar sig bäst i en
miljö av konstruktivt politiskt samarbete snarare än
konfrontation. Det är ofta så det fungerar lokalt ute i
kommunerna. Och tänk vad bra det hade varit om vi
kunde ha fått samma klimat i riksdagen.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande med undantag av mom. 11 där jag yrkar bifall
till vår reservation.</pre><pre>Anf.  189  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Det gläder mig att höra Morgan Jo-
hanssons uttalande om föräldrarnas och skolans roll.
Det var precis de ord som jag använde i mitt inled-
ningsanförande. Jag trodde inte heller annat än att vi
egentligen var överens - och det gäller nog de flesta
här.
Jag tyckte också att det var intressant att lyssna på
beskrivningen av helhetssynen när det gäller den
socialdemokratiska politiken för ett bättre samhälle.
Jag skall inte gå in på några detaljer. Vissa delar är vi
säkert överens om. Sedan när vi går på djupet kan vi
säkerligen finna att vi har olika metoder för att nå
målen.
Men Morgan Johansson beskrev bl.a. ett av må-
len, trygghet mot brott. Då vill jag ställa en fråga till
Morgan Johansson. Nu är det ju så, som jag sade i en
tidigare replik, att Socialdemokraterna med två korta
avbrott har styrt Sverige under hela efterkrigstiden.
Anser Morgan Johansson att man har lyckats att nå en
bra bit på vägen mot de av honom här uppsatta målen
under efterkrigstiden?</pre><pre>Anf.  190  MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller synen på föräldrarna
och familjen, tycker jag att det är trist när man försö-
ker skapa konflikter som kanske egentligen inte finns.
Jag tror att vi är ganska överens om hur ett samhälle
skall se ut och vad som har betydelse för unga männi-
skor när de växer upp. Jag skall inte ta någon parti-
politisk konflikt när det gäller den synen, eftersom
jag tror att vi är ganska överens.
Att antalet brott har ökat under efterkrigstiden är
korrekt. Detsamma har skett över hela världen. Det
hänger samman med att exempelvis antalet brottstill-
fällen har ökat, vilket i sin tur hänger samman med
urbaniseringen och annat. Jag tror inte att vi i Sverige
har varit sämre än andra länder på att bekämpa
brottsligheten. Tvärtom har vi nog varit ganska bra på
det.
Jag vill återigen understryka att min grundupp-
fattning är att ett samhälle med små klassklyftor och
som kan hålla samman är ett samhälle där man får
mindre konflikter och ett samhälle där man kan hålla
nere brottsligheten totalt sett.</pre><pre>Anf.  191  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag måste ändå konstatera att krimi-
naliteten i Sverige ökar. Om vi tittar på en del andra
håll i världen så kan vi se tydliga nedgångar i krimi-
naliteten. Då har vi skäl att fundera över vad vi kan
ändra i den svenska politiken, eftersom vi alla rimli-
gen strävar efter att få ned kriminaliteten, att få ned
antalet människor som drabbas av brott. I detta sam-
manhang är åtskilliga saker av betydelse, t.ex. till-
räckligt med poliser. När det gäller New York skall vi
vara på det klara med att det inte bara handlar om
antalet poliser, även om det är viktigt, utan åtskilligt
annat, vilket vi tar upp i en motion som sedan har
resulterat i reservation 12 tillsammans med Folkparti-
et. Vi pekar där just på vikten av en fysiskt positiv
miljö som i sig också är brottsförebyggande. Det har
inte bara med vanlig stadsplanering att göra utan även
åtskilligt annat. Men det är viktigt att vi inte bara
tittar i vår egen värld utan att vi lär oss av omvärlden
och vågar ta till oss de idéer som har dykt upp på
andra håll, där vi också kan se positiva effekter.</pre><pre>Anf.  192  MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller brottsutvecklingen
skall man också hålla i minnet, förutom den interna-
tionella jämförelsen, att vi i Sverige i en del fall ge-
nom att vi har varit duktiga på att lyfta fram brottslig-
het som annars är gömd kanske också har fått en del
ökade anmälningar. Ett exempel på det kan vara
kvinnovåldet, där vi har varit bra på att försöka lyfta
fram detta i offentlighetens ljus. Och då ökar också
antalet anmälningarna. Det behöver inte innebära att
brottsligheten totalt sett har ökat.
Jag tror att Moderaterna och vi kan vara eniga på
många punkter, men det som jag tycker är trist är att
när jag går igenom era budgetförslag och ser vad ni
skär ned på är det på sådana poster som innebär att ni
ökar klyftorna i samhället. Ni skär ned på kommu-
nerna, vilket innebär att dessa nedskärningar kommer
att drabba den sociala sektorn, fritidssektorn, idrotten
och kulturen, sådant som kanske skulle kunna med-
verka till att hålla ned brottsligheten. Det tycker jag är
trist. Sedan lägger ni lite pengar på polisen i stället, så
att man skall kunna lappa ihop detta efteråt. Så funge-
rar det inte. Jag tror att det hade varit bättre om också
Moderaterna hade skaffat sig denna helhetssyn som
vi försöker verka för.</pre><pre>Anf.  193  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det var intressant att lyssna på Mor-
gan Johanssons redovisning när det gäller det brotts-
förebyggande arbetet och samverkan med trygghets-
planer osv. i kommunen. Men det som jag reagerade
på var att han tog Helsingborg som exempel. Efter-
som ganska många i justitieutskottet kommer just
från dessa trakter är vi väl införstådda med situatio-
nen där. När det gäller t.ex. polisresurserna i nord-
västra Skåne har de omfördelats på ett sådant sätt att
Helsingborgs storstadsområde har fått en stor andel
av polisresurserna. Men i bygder runt omkring har
polisresurserna glesats ut. Men antalet brott ökar
kraftigt just i Helsingborg. Då borde man titta på
varför de ökar i Helsingborg och minskar på andra
ställen och ha det som utgångspunkt. Just vid den
nyplanerade och nytillkomna knutpunkten som finns i
Helsingborg är säkerheten inte bra. Jag har många
gånger väntat på nattåget på detta ställe. Men där
vågar man inte sitta utan att ha nattvakterna nära sig.
Det finns alltså mycket kvar att göra i Helsingborg.
Men jag välkomnar Morgan Johanssons tankegångar
när det gäller det brottsförebyggande arbetet.</pre><pre>Anf.  194  MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill peka på att Brottsförebyggan-
de rådet gärna lyfter fram Helsingborg som eftersträ-
vansvärt och som en modell som jag tycker att man
skall titta på. Där har man samlat alla goda krafter
från idrotten, kommunerna, myndigheterna och soci-
altjänsten för att försöka hitta nya och lokala lösning-
ar.
Jag är säkert helt överens med Gunnel Wallin om
att det naturligtvis finns mycket kvar att göra där.
Men jag tycker att man skall titta lite extra på vad
man har gjort i Helsingborg, eftersom det kanske kan
vara bra för andra kommuner att se att man kan nå
resultat.</pre><pre>Anf.  195  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skall noga följa förloppet just i
Helsingborg. Och när jag kan åka nattåget utan att
behöva förlita mig på nattvakterna kan jag till viss del
känna mig nöjd.</pre><pre>Anf.  196  MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag tänkte börja med en liten ord-
ningsfråga med anledning av det som hände tidigare
under ett replikskifte mellan Morgan Johansson och
Gun Hellsvik. Det var lite ledsamt att Morgan Jo-
hansson tog upp ett nytt ämne i sin replik och att Gun
Hellsvik inte hade möjlighet att bemöta det, eftersom
hon inte hade rätt till ytterligare replik. Jag hoppas att
detta inte händer fler gånger under kvällens debatt,
dvs. att vi i debatten blir påhoppade om nya ämnen.
Fru talman! Jag har för avsikt att i debatten om
detta betänkande ägna en liten stund åt kriminal-
vårdsdelen. Jag hade närmare bestämt tänkt ta upp en
del i det avsnitt där drogfria anstalter behandlas.
Narkotika i fängelser är inget nytt problem. All-
mänheten har väldigt svårt att förstå att det över hu-
vud taget får förekomma narkotika i fängelser. Och
jag måste faktiska hålla med om det. Vi politiker
måste vara otroligt tydliga i denna fråga. Vi modera-
ter har år efter år väckt motioner med syfte att för-
hindra narkotikainförsel till fängelserna.
Nu först har Kriminalvårdsstyrelsen arbetat fram
en rapport som belyser problemen och innehåller
åtgärdsförslag. Flera av dessa förslag har vi länge
framhållit, nämligen fler visitationskontroller, fler
urinprovstagningar och ökad tillgång till narkotika-
hundar. Vi moderater har gått ännu längre, och vi vill
faktiskt, tillsammans med Kristdemokraterna, Cen-
tern och Folkpartiet, att den intagne och besökaren
skiljs åt med en glasruta under besöket. I Norge fun-
gerar denna metod, och varför skulle det inte gå bra i
Sverige? Vad anser ni socialdemokrater?
Även Kia Andreasson i Miljöpartiet uttryckte en
viljeinriktning angående detta under ett av våra sam-
manträden. Vad anser Kia Andreasson i dag om det?
Trots att RSS-rapporten färdigställdes redan under
våren har inte något förslag kommit från regeringen.
När kommer något konkret förslag? Även i budget-
propositionen anförde regeringen att arbetet med att
bekämpa narkotikamissbruket måste fortsättningsvis
bedrivas med ökad intensitet. Varför har ingenting
skett under förra mandatperioden?
Fru talman! Vi har dock i samtliga partier en ge-
mensam nämnare, nämligen att anstalterna skall bli
drogfria. Men på vilket sätt skall vi uppnå målet? Här
är vi inte överens. Vi måste börja någonstans. Det
sade också Gunnel Wallin i sitt anförande. Därför har
vi moderater framhållit i vår motion att som ett kort-
siktigt mål skall det finnas en drogfri anstalt i respek-
tive kriminalvårdsregion - det är inte mycket att be-
gära - för att sedan kunna starta så många drogfria
anstalter i hela landet. Försök har gjorts i landet, men
tyvärr har man misslyckats av olika anledningar.
En anledning kan ha varit att någon har "flippat
ut" och inte har kunnat hålla sig drogfri. Det är käns-
ligt när det finns andra som är beroende och som lätt
kan halka in i missbruk igen. Då måste vederbörande
anstalt få hjälp med att flytta personen så att det drog-
fria programmet inom anstalten kan fortsätta.
Här vill jag personligen framhålla att man inom
kriminalvårdsledningen inte har stöttat de enskilda
anstalterna. Inställningen har varit och är fortfarande
att varje anstalt får ta hand om sina egna problem.
Det har jag fått bekräftat av personal som har försökt
att skapa drogfria fängelser.
En annan allvarlig anledning till att man inte har
lyckats är att det numera ofta är överbeläggning. Det
finns för få anstaltsplatser. Det går inte längre att
differentiera de intagna till olika fängelser. Det ut-
skottsmajoriteten säger stämmer inte alls, nämligen
att kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i
anstalterna genom att differentiera de intagna. Det
stämmer inte. Det fungerar inte.
I det sammanhanget vill jag ta upp ett problem
till, vilket Gunnel Wallin också tog upp tidigare i dag,
nämligen det nya platsplaneringssystemet som skall
utgå från häktena. Det fungerar inte alls tillfredsstäl-
lande. Den nya datatekniken innebär att man skall
koda in hur en person lämpar sig för det ena eller
andra stället. Nej, det handlar om den personliga
kontakten, att ringa till varandra. Människor är olika,
även de bästa. Vi får hoppas att tekniken utvecklas
bättre.
Jag vill understryka vikten av de problem som
finns, att det inte går att avveckla fängelseplatser -
som ni socialdemokrater faktiskt har genomdrivit. Vi
ser konsekvenserna i dag.
Kia Andreasson tog upp i sitt anförande vissa
problem inom rättsväsendet och bl.a. inom kriminal-
vården. Hon sade att det hade skett en för häftig ned-
läggning av häkten och anstaltsplatser och så exemp-
lifierade hon med vad som hade hänt i Göteborg. I det
replikskifte som följde frågade Gun Hellsvik varför
inte Kia Andreasson och Miljöpartiet har agerat i
frågan och försökt att få mer pengar till kriminalvår-
den. Men Kia Andreasson var så upptagen i debatten
med att ha egna tolkningar av familjebegreppet att
hon glömde besvara Gun Hellsvik. Jag kanske kan få
ett svar.</pre><pre>Anf.  197  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Vi vill alla ha drogfria anstalter. Det
finns ingen skillnad där. Vad är då problemet?
Det är ett problem att det är trångt på anstalterna
just nu. Det är helt riktigt. Jag har iakttagit problemet.
I mina hemtrakter finns en anstalt just för intagna
som är särskilt motiverade att komma till en anstalt
där de kan bli av med sitt drogberoende. Men nu har
även andra fått placeras där.
Men samtidigt pågår ett intensivt arbete inom
kriminalvården. Även om arbetet går långsamt så
pågår det ändå. Varje år får vi en rapport om tillstån-
det. Det kan variera, eftersom de intagna varierar i sitt
missbruk. Men vi kan se en ökning. Jag tycker också
att det är angeläget att pröva nya vägar om vi ser att
vi inte kommer fram.
Jag skall noga analysera nästa års rapport med
statistik och kanske föreslå en försöksverksamhet
med anstalter med mycket stränga regler. Vi kan inte
införa glasruta så plötsligt utan noggranna analyser av
vad det innebär. Det sociala klimatet har betydelse,
att kunna få besök och må bra. Det har betydelse för
att komma vidare och avsluta ett missbruk. Det är inte
så enkelt att bara hårda tag gäller. Det är så komplice-
rat.
Men jag håller med om att vi hela tiden måste
komma med nya förslag och titta på de rapporter som
skrivs om vad som händer inom kriminalvården.</pre><pre>Anf.  198  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Nej, det skall inte vara hårda tag. Men
det är bra för vissa interner. Det finns många som vill
komma in på drogfria fängelser. Det finns de interner
som hellre sitter kvar på häktet än att komma ut på
fängelserna såsom förhållandena är just nu.
Vi måste få fler platser, Kia Andreasson. Vi måste
se till att få mer pengar till kriminalvården. Kia And-
reasson vet att vi moderater årligen kommer att av-
sätta ett par hundra miljoner till kriminalvården. I år
blev det 178 miljoner kronor. Fr.o.m. nästnästa år blir
det 200 miljoner kronor.
Var står Miljöpartiet och Kia Andreasson? Ni kan
inte göra saker om ni inte skjuter till pengar. Jag
hoppas att jag får svar på frågan nu.</pre><pre>Anf.  199  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det här gäller inte enbart pengar. Det
gäller inriktningen och komma fram med en försöks-
verksamhet. Det har inte bara med pengar att göra.
Jag markerade tydligt när vi behandlade frågan
om nedläggning av häkten och anstalter att jag var
rädd för att det skulle bli för häftigt. Jag motsatte mig
den stora nedskärningen. Men man kan inte här i
riksdagen - det vet alla - gå in och bestämma i detalj.
Det får vi ofta tillrättavisningar om. Man får lita på
att myndigheten ser svårigheterna och inte går för
långt i besparingar.
Tyvärr kan jag i efterhand konstatera detta. Men
jag kunde inte lägga mig i arbetet i Kriminalvårdssty-
relsen. I efterhand kan jag erkänna att det blev för
häftigt.
Vi får utvärdera dessa rapporter för att se hur vi
skall komma framåt. De kommer nu att presenteras
årligen av kriminalvården.</pre><pre>Anf.  200  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Då undrar jag, Kia Andreasson: Var
skulle de ha tagit pengarna? Den stora kostnadsdelen
inom kriminalvården är ju anstaltsplatserna. Eftersom
det kommer ett protokoll, som är offentligt, skulle jag
vilja veta var vi kan leta upp där det står att Kia And-
reasson har gjort markeringar och motsatt sig dessa
nedskärningar av antalet häktesplatser. Det vore bra
för oss att veta detta, så att vi kan ta del av det.</pre><pre>Anf.  201  YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Maud Ekendahl började sitt anföran-
de med att säga att man får använda narkotika på våra
anstalter. Det får man väl inte! Det är ju kriminellt i
hela Sverige, och då må det vara kriminellt på an-
stalterna också. Såvitt jag vet är inte anstalterna nå-
gon frizon bara därför att det är kriminella narkoma-
ner som finns där inne. Vårt samhälle ser redan nu ut
så att det är förbjudet att använda narkotika var man
än är i Sverige.
I fråga om hur man skall komma till rätta med det
här tror jag att partierna kanske skiljer sig åt. Det är
jätteviktigt att vi kommer fram till någonting som gör
att det blir tryggare. Som Maud Ekendahl säger,
måste människor som vill vara i en drogfri miljö få
rättighet att vara det. Där är vi överens.
Jag tror att det handlar om en helhetssyn, som
bl.a. Morgan Johansson pratade om. Vänsterpartiets
syn på det här är att man måste föra en socialpolitik
på så sätt att man förhindrar att det i slutändan blir så
att narkomaner hamnar på anstalt. Ett sätt är att lägga
mer resurser på barn i riskzon, t.ex. barn till missbru-
kare. Det är klart utforskat att barn till missbrukare i
mycket större utsträckning hamnar i svåra situationer
när de blir stora. Då måste man kunna börja med att
lägga mycket mer resurser på barn, så att man motar
olle i grind.</pre><pre>Anf.  202  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Nej, inte får man använda narkotika
på fängelser. Men det förekommer ju. Det är inte så
lite narkotika på fängelserna, och det är det som är
den stora frågan. Det är ingenting som händer. Man
klarar inte av att brottas med de här problemen ute på
fängelserna. Nu får man dessutom personalminsk-
ningar. Det är därför vi föreslår att alla medel skall
tas till för att nedbringa risken för att det kommer in
mer narkotika på fängelser.
Jag kan tala om att det finns åtskilliga mammor
som kommer till fängelserna till sina söner och ger
dem narkotika för att de tycker synd om dem. Det
vore inte dumt om det fanns en glasruta för att skilja
mamman och sonen åt, om de inte klarar att träffa
varandra under andra former.
Jag vill tala om för Yvonne Oscarsson att vi gång
på gång har föreslagit olika sanktioner. I dag får man
utnyttja ett antal dagar utöver fängelsestraffet om
man har positiva urinprover. Man kan också införa
andra sanktioner och åtgärder och straffa inne i fäng-
elset. Men det är ingen som vill lyssna på dem som
talar om de olika metoderna. Snart måste vi sätta ned
foten. Det kräver vi moderater.</pre><pre>Anf.  203  YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Att vi måste sätta till klutarna på alla
håll när det gäller drogfria anstalter är vi överens om.
Jag har jobbat med narkomanvård i många år och tror
att jag har lite på fötterna när jag säger att det inte är
så enkelt som att sätta in tvångsåtgärder. Jag menar
att man måste hitta många olika saker. Jag tror att vi
kommer att kunna komma fram till bra resultat till-
sammans. Jag är inte alls främmande för att hitta nya
sätt. Jag vet inte hur det är med glasrutor - jag har
inte tänkt färdigt just om den biten. Det är ett sätt, och
förmodligen finns det många fler sätt som kan bli
effektiva.
Behandling under fängelsetiden tror jag på i läng-
den. Annars är det bara tillfälliga sätt, som inte löser
några problem. Det blir återfallsbrottslighet, och
sedan har man inte lyckats någonstans i alla fall i det
långa loppet.</pre><pre>Anf.  204  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Det är bara det att vi har försökt peka
på en modell, Yvonne Oscarsson, och vi tycker att
man måste börja någonstans. Jag sade tydligt att alla
partier har en gemensam nämnare, nämligen att vi är
överens om att det skall vara drogfria fängelser. Men
det handlar om vägen dit. Då har vi en modell, där
man till att börja med skall ha ett drogfritt fängelse i
respektive kriminalvårdsregion. Vi tycker inte att det
är att begära för mycket. Man måste börja på den
vägen.
Jag håller med Yvonne Oscarsson om att det
måste vara en bättre behandling i fängelserna också.
Vi har väckt en del motioner som man inte har kunnat
gå med på fullt ut, så vi får väl komma tillbaka med
dem. Det handlar om övergången från det att man
börjar med behandlingen i fängelset och sedan fort-
sätter ute på andra behandlingshem. Där finns andra
ekonomiska hinder, där det är två olika huvudmän,
dvs. kriminalvården och kommunen, som ofta sätter
hinder i vägen för den enskilde så att han inte kan bli
behandlad.</pre><pre>Anf.  205  YILMAZ KERIMO (s):
Fru talman! Vi debatterar nu justitieutskottets be-
tänkande nr 1, som bl.a. handlar om kriminalvården.
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för
övervakningen av villkorligt frigivna och för verk-
samheten vid häktena samt att utföra personutred-
ningar i brottmål. Fr.o.m. den 1 januari 1999 ansvarar
kriminalvården också för verkställighet av samhäll-
stjänst när en villkorlig dom har kombinerats med en
föreskrift om samhällstjänst.
Kriminalvården svarar också för transporter av
personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige.
Ett övergripande mål för rättsväsendet och där-
med också för kriminalvården är att tillgodose den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Kriminal-
vården skall upprätthålla en human människosyn, god
omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Respekt
för den enskildes integritet och säkerhet skall iakttas.
Verksamheten skall inriktas på att motverka återfall i
brott.
När det gäller frågan hur verksamhetsmålen upp-
fylls anser utskottsmajoriteten att det är bra att meto-
der har tagits fram för att kvalitetssäkra de brotts- och
missbruksrelaterade programmen.
Det är angeläget att kunna utvärdera effekterna av
verksamheter, och därför bör sådana metoder ytterli-
gare utvecklas.
Utskottsmajoriteten anser, i likhet med regering-
en, att satsningarna på de psykiskt störda intagna
måste förbättras och att regeringen fortlöpande bör
överväga åtgärder som kan förbättra situationen för
dessa.
Fru talman! När det gäller frigivningsförberedel-
serna står det helt klart att kriminalvården även i
fortsättningen måste prioritera insatser som medver-
kar till att underlätta den dömdes övergång till ett liv i
frihet. Särskilt gäller detta de långtidsdömda. Detta är
en av de viktigaste uppgifterna för kriminalvården
och ett väsentligt led i det brottsförebyggande arbetet.
I detta sammanhang vill utskottsmajoriteten också
framhålla att den intagnes möjligheter till kontakt
med exempelvis familjen är av mycket stor betydelse.
Här finns ett samband med möjligheterna att ta emot
besök.
Fru talman! Jag har för avsikt att uppehålla mig
lite vid frågan om narkotikasituationen i anstalterna.
Det är också en fråga som tas upp i flera motioner.
Utskottsmajoriteten vill betona vikten av att fäng-
elserna är och skall vara drogfria. Denna målsättning
har betydelse inte bara för de intagna som har miss-
bruksproblem utan även för de intagna som inte är
missbrukare. Fängelsemiljön måste vara drogfri också
av hänsyn till de barn som besöker en förälder som
sitter i fängelse. Behovet av åtgärder mot narkotikan i
anstalterna accentueras dessutom av att en allt större
andel av de intagna är narkotikamissbrukare.
Mot den angivna bakgrunden är det enligt ut-
skottsmajoritetens mening positivt att kriminalvår-
dens insatser mot narkotikan ökat; visitationerna har
blivit fler, och andelen av de intagna med missbruks-
problem som deltar i olika behandlingsåtgärder har
ökat.
Vi noterar med tillfredsställelse att det numera
också görs en redovisning av drogsituationen i an-
stalterna.
När det gäller motionsönskemålen om åtgärder
mot narkotikan kan utskottsmajoriteten konstatera att
det pågår ett arbete inom kriminalvården som syftar
till att bekämpa narkotikan i anstalterna. Vissa förslag
som syftar till att öka kontrollen finns redan i RSS-
rapporten, och ytterligare förslag kan förväntas inom
kort som ett resultat av KARTNARK-projektet. Vilka
åtgärder som kan vara lämpliga bör emellertid den
bearbetning som pågår få utvisa. Det är angeläget att
redan befintliga och kommande förslag bearbetas
med skyndsamhet. Vi utgår från att regeringen noga
följer arbetet och fortlöpande överväger vilka ytterli-
gare åtgärder som krävs för att effektivisera bekämp-
ningen av narkotikamissbruket på anstalterna.
Fru talman! Det krävs stora insatser av kriminal-
vården på detta område. Det kan t.ex. inte accepteras
att en person börjar missbruka narkotika under en
anstaltsvistelse. Personalen inom kriminalvården
måste ha den kompetens som behövs för att upptäcka
tendenser till missbruk och för att ge de intagna det
stöd som krävs för att hejda en sådan utveckling.
Fru talman! Personligen vill jag också framhålla
att våld föder våld. Eftersom den som själv utsatts för
våld som barn löper större risk att använda våld som
vuxen måste kampen mot våldet börja i mycket tidig
ålder. Här spelar föräldrarna en central roll, och de
har självklart det primära ansvaret för sina barn. En
del föräldrar klarar inte detta fullt ut och behöver
därför stöd i sin föräldraroll. Avsaknaden av goda
familjeförhållanden måste också kompenseras på
andra sätt. De barn och ungdomar som gör sig skyldi-
ga till brott tillhör också ofta den grupp som har störst
behov av stöd och hjälp.
Familjen är viktig, men vi har olika förutsättning-
ar här i livet. Barn föds till olika förhållanden, ibland
i splittrade familjer, ibland i familjer som har miss-
bruksproblem. Vi måste därför driva en välfärdspoli-
tik som gör att vi stärker de barn och ungdomar som
har en särskilt utsatt situation. Detta sammanhållna
perspektiv får man inte glömma bort i den kriminal-
vårdspolitiska debatten.
Fru talman! Kriminalpolitik är en del av välfärds-
politiken. Välfärdspolitik i form av åtgärder för att
öka den sociala tryggheten och kriminalpolitiska
åtgärder med respekt för den enskildes integritet och
säkerhet måste gå hand i hand om vi skall vara fram-
gångsrika i vår brottsbekämpning.
Vidare vill jag personligen också framhålla att
kriminalvården måste bygga på en helhetssyn. Det
går inte att bekämpa brottsligheten enbart med polis-
resurser, straff och krav på hårdare tag. Man måste
också se till brottslighetens orsaker och vara hård mot
de faktorer som gör att människor begår brott.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 6
och på övriga punkter till utskottets hemställan samt
avslag på övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  206  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det Yilmaz Kerimo säger låter väl-
digt bra, och man hade önskat att det hade varit sant.
Jag gjorde mitt första besök på fängelse för några
veckor sedan. Tyvärr stämmer inte verkligheten med
det han säger. Det är det som är så tråkigt.
Det aktiva påverkansarbetet för de intagna blir det
inte mycket av med den personalbrist som råder.
När det gäller dem som mår psykiskt dåligt vill
jag säga att på det fängelse som jag besökte hade man
tagit bort hälften av psykologtjänsterna, och där fanns
inte stora utrymmen för att påverka den saken.
När det gäller kontakt med familjen kan jag be-
rätta att besöksrummen där var upptagna av interner.
Det fanns alltså ingen möjlighet till kontakt med
familjen - tyvärr!
När det gäller drogfriheten, som vi har debatterat
tidigare här, vill jag säga att det är jättestora svårig-
heter att klara av situationen, inte minst med tanke på
personalbristen.
Man skulle alltså ha önskat att det hade varit som
Yilmaz Kerimo sade här, men så är det inte i verklig-
heten.</pre><pre>Anf.  207  YILMAZ KERIMO (s) replik:
Fru talman! Vi måste lita på att de uppgifter vi får
är sanna. Det kan finnas brister - det får man i så fall
utvärdera och åtgärda.
Det pågår ett arbete för att förbättra även för dem
som är psykiskt störda. Samarbetet mellan olika
myndigheter måste fungera bättre. Här måste också
sjukvårdshuvudmännen komma in, så att det fungerar
bättre för de psykiskt störda.</pre><pre>Anf.  208  GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag tog exempel från ett fängelse där
man hade haft två psykologtjänster. Man tog bort den
ena psykologtjänsten och har den andra kvar. Och
detta gällde då en anstalt med sexualförbrytare, där
det är ännu mer befogat med sådana tjänster. Verk-
ligheten är alltså en annan. Man hade önskat att det
hade varit som Yilmaz Kerimo säger, men här finns
mycket jobb att göra.</pre><pre>Anf.  209  YILMAZ KERIMO (s) replik:
Fru talman! Vi är i alla fall överens om att de be-
höver hjälp och att man måste kunna hjälpa dem på
något sätt. Att det har förekommit att man har skurit
ned antalet tjänster kan jag inte kommentera, efter-
som jag inte är insatt i det. Men det är viktigt att vi är
överens om att de behöver hjälp. Då får man se till att
de resurser som finns också används.</pre><pre>Anf.  210  MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Yilmaz Kerimo - ursäkta om jag inte
uttalar ditt namn riktigt, men du vet ju vem jag talar
till - sade att vi måste lita på att de uppgifter vi får är
sanna. Jag vet inte om Yilmaz Kerimo hade möjlighet
att vara med när vi i utskottet fick en redovisning av
Kriminalvårdsstyrelsen. Då visade man en overhead-
bild som redovisade hur narkotikasituationen ute på
de olika anstalterna såg ut. De rapporterna skall åter-
komma årligen, och jag hoppas nu att man gör något
åt det, så att det inte bara blir någon typ av börsnote-
ringar som går upp och ned av hur det ser ut på våra
anstalter.
Jag tycker att den majoritetsuppfattning som Yil-
maz Kerimo återgav och som också står att läsa på
s. 42 i betänkandet är lite märklig. Där sägs det:
"Utskottet vill i likhet med tidigare uttalanden inled-
ningsvis betona vikten av att fängelserna är och skall
vara drogfria." Påstående att de är det stämmer ju
alltså inte. Men ändå ställer ni er bakom en sådan
text. Hur vill ni från majoritetens sida förklara det?
Det som står där är ju bluff och båg.</pre><pre>Anf.  211  YILMAZ KERIMO (s) replik:
Fru talman! Visst har vi fått rapporter på ut-
skottsmötena. Då har man också sagt att insatser är på
gång. Man jobbar mycket hårdare med kontroller.
Som jag sade i mitt anförande är arbetet på gång för
att anstalterna skall bli drogfria. Det är i alla fall vår
strävan att de skall vara drogfria. Om det förekommer
brister får man jobba med dem. De skall bli bättre,
och de skall vara drogfria.</pre><pre>Anf.  212  MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! I debattens sista självande minuter
tänkte jag ägna vår minsta och yngsta myndighet -
Brottsoffermyndigheten - några ord. Det övergripan-
de målet för myndigheten är att främja brottsoffers
rättigheter och intressen.  Den skall pröva ärenden om
brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från
Brottsofferfonden. Efter att ha verkat i några år börjar
man närma sig den uppsatta målsättningen om att
70 % av inlämnade brottsskadeärenden skall hand-
läggas inom tre månader, detta trots att ärendemäng-
den har ökat väsentligt.
En annan viktig uppgift för myndigheten är att
sprida information och kunskap om brottsoffers rät-
tigheter.
För brottsskadeersättning finns i budget för 1999
avsatt 75 074 000 kr. Det mesta utbetalas som ersätt-
ning för personskador.
Brottsofferfonden finansieras, som Anita Sidén
sade, av den som dömts till fängelse. Han eller hon
åläggs att betala en avgift på 300 kr. Den som verk-
ställer straffet med den s.k. bojan betalar vanligtvis en
avgift på 50 kr per dag, dock högst 3 000 kr. T.o.m.
oktober i år hade det inkommit 13,3 miljoner kronor.
Fondens pengar användes till olika projekt efter
ansökan. Den 11 november i år var det den sista för-
delningen för året. Då hade totalt 78 projekt fått
pengar till ett belopp av 10 743 163 kronor. De allra
flesta projekten har någon anknytning till kvinnojou-
rer eller brottsofferjourer.
I reservation 10 från m, kd, c och fp anser man att
avgiften till Brottsofferfonden är för låg. Man vill
höja den till 500 kr och alltså förstärka fonden.
Brottsofferutredningen lämnade, som Kia Andreasson
sade för en stund sedan, sitt betänkande i våras, där
det föreslås att det skall ske en höjning. Remisstiden
för den utredningen utgick den 15 oktober, och arbe-
tet har nu påbörjats på departementet. Det kommer att
så småningom utmynna i ett förslag från regeringen.
I statuterna för Brottsofferfondens användning har
det funnits en förordning om att Brottsofferfondens
medel inte får användas till löpande verksamhet, dvs.
till anställd personal eller lokaler. Brottsofferutred-
ningen föreslår emellertid att stöd även skall kunna
ges till detta, och därför har medel anslagits från
regeringen till två försöksprojekt.
Det ena avser ett länsprojekt där en länsassistent
skall arbeta för brottsofferjourerna i två län som inte
har egen brottsofferassistent. Den kommer att förläg-
gas till Södertäljetrakten. Det andra projektet förläggs
till Örebrotrakten och skall drivas av Brottsoffermyn-
digheten. Där skall en samordnare verka för ett ökat
samarbete mellan ideella organisationer verksamma
inom området, men även som resurs för brottsoffer.
Det skall bli mycket intressant att följa projektens
verksamhet.
Fru talman! Brottsoffer var länge en undanskymd
grupp i vårt samhälle som rönte väldigt liten upp-
märksamhet. De senaste 10-15 åren har frågorna
emellertid förts upp på dagordningen. Olika försöks-
verksamheter pågår i vårt land. Jag kan nämna det
Ragnwi Marcelind tog upp om stöd för vittnen i dom-
stol - det pågår på flera ställen - och en mängd andra
försök. Vi kan alltså glädja oss åt att det skrider fram-
åt, men fortfarande finns naturligtvis väldigt mycket
att göra.
Jag kan garantera Anita Sidén att även vi social-
demokrater står på brottsoffrens sida.
Fru talman! Med detta instämmer jag i det yrkan-
de som Margareta Sandgren har gjort.</pre><pre>Anf.  213  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Märta Johansson sade avslutningsvis
att hon gladde sig åt framstegen. Jag vill också ut-
trycka min glädje över att få lyssna på något som man
nästan kan kalla en lovsång till Brottsoffermyndig-
heten och Brottsofferfonden från Märta Johanssons
sida. Det visar förmåga att tänka om. När vi skapade
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden under
de borgerliga regeringsåren var det inte riktigt så
positiva tankegångar.
Jag har stor respekt för var och en som ändrar
uppfattning. Detta får mig också att hoppas på att de
förslag som nu har resulterat i borgerliga reservatio-
ner också skall kunna mogna i socialdemokraternas
tankar, så att vi snart även får höra positiva lovord om
dem.</pre><pre>Anf.  214  MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Personligen var jag inte med när stri-
den om Brottsoffermyndigheten utkämpades. Det var
före min tid. Men brottsofferverksamheten är ju inte
ny. Brottsoffermyndigheten ersatte den tidigvarande
Brottsskadenämnden, som hade hand om utbetalning-
en av ersättningar till brottsoffer förut. Egentligen kan
jag den striden för dåligt för att våga uttala mig. Men
jag vet att Brottsoffermyndigheten i dag fungerar
väldigt väl.</pre><pre>Anf.  215  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det skall gå väldigt fort.
Eftersom jag inte fick någon replik på Maud Ek-
endahl och frågan hängde i luften måste jag få svara
på frågan om nedläggning av anstalter och häkten.
Det lät precis som att Miljöpartiet drev igenom ned-
läggningen av dessa anstalter, och jag vill bara för-
tydliga genom att säga att vi inte gjorde det. Vi hade
en reservation i detta ämne.
Det var samtidigt mycket mer komplicerat än så.
Elektronisk övervakning infördes, och då behövdes
inte alla anstaltsplatser. Därför blev uppdraget att
också från vår sida godkänna en viss nedläggning.
Men vad gäller den stora nedläggningen hade vi en
reservation. Det var väl Centern som tillsammans
med Socialdemokraterna drev igenom detta.
Jag har iakttagit alla problem och kommer att ver-
ka för att försöka mildra dem allt vad jag kan.</pre><pre>Anf.  216  GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Vad Kia Andreasson däremot inte
gjorde när dessa frågor var uppe var att föreslå att det
skulle ges pengar till kriminalvården. Det räcker inte
med att man uttalar att man inte vill ha en omfattande
nedläggning. Man måste också inse att nedläggningen
inte var någonting man önskade från kriminalvårdens
sida, utan det var något som man tvingades till på
grund av beslut som fattades i denna kammare.</pre><pre>Anf.  217  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Eftersom det som sagt också fanns
detta med elbojor som vi alla var positiva till blev det
budgetmässigt svårt att beräkna hur mycket som var
rimligt. Jag kan också konstatera i efterhand att det
var för mycket.</pre><pre>Anf.  218  RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Jag för sen med att begära replik på
Yilmaz Kerimo. Jag vill bara tillrättalägga ett par
saker. Han lovordade propositionen och den skriv-
ning som finns när det gäller frigivningssituationen.
BRÅ lämnade en rapport till regeringen den 20 augu-
sti om de frigivnas mycket svåra situation. Man säger
så här: De som friges från fängelse går en mycket
svår social situation till mötes. Endast en femtedel har
arbete, och knappt hälften har egen bostad.
I propositionen skriver regeringen så här om rap-
porten: BRÅ:s rapport, som har tagits fram på mycket
kort tid, får betraktas som en förstudie. En fördjupad
analys av vad som kan göras på området är nödvän-
dig.
Jag välkomnar den uppfattning som Yilmaz har
om att påverka regeringen när det handlar om att
verka för de frigivnas situation. Trots att han har
röstat nej till den motion som kristdemokraterna har
lagt fram i den här frågan respekterar jag hans upp-
fattning.
Sedan vill jag också rätta Märta Johansson. Hon
säger att kristdemokraterna och moderaterna har sagt
att avgiften till Brottsofferfonden skulle höjas till 500
kr. Vi skrev att den skulle vara helt i enlighet med
Brottsofferutredningens betänkande.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)</pre><pre>7 §  Immunitet och privilegier för sekretariatet
för Östersjöstaternas råd i Stockholm</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU3
Immunitet och privilegier för sekretariatet för Öster-
sjöstaternas råd i Stockholm (prop. 1998/99:24)</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)</pre><pre>8 §  Immunitet och privilegier för GIWA i
Kalmar</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU4
Immunitet och privilegier för GIWA i Kalmar (prop.
1998/99/23)</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)</pre><pre>9 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Förslag
1998/99:RR3 Riksdagens revisorers förslag angående
resursförstärkning till skattemyndigheternas kon-
trollverksamhet</pre><pre>Utbildningsutskottets betänkanden
1998/99:UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
1998/99:UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd</pre><pre>10 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 10 december</pre><pre>1998/99:173 av Lars Ångström (mp) till försvarsmi-
nistern
Svensk minröjningskapacitet
1998/99:174 av Ewa Larsson (mp) till socialminis-
tern
De samhällsekonomiska konsekvenserna av kasino
1998/99:175 av Viviann Gerdin (c) till näringsminis-
tern
Tillgängligheten till bredbandskommunikation
1998/99:176 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi-
nistern
Klotter och annan skadegörelse
1998/99:177 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till soci-
alministern
Arbetet mot narkotika
1998/99:178 av Per Lager (mp) till justitieministern
Rasistiska budskap via närradiostationer
1998/99:179 av Marianne Andersson (c) till för-
svarsministern
Svensk minröjningskapacitet</pre><pre>den 11 december</pre><pre>1998/99:180 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Rätt till sjukpenning
1998/99:181 av Jonas Ringqvist (v) till utbildnings-
ministern
Teckenspråksutbildningen i Vänersborg
1998/99:182 av Berndt Ekholm (s) till statsrådet
Pierre Schori
Biståndet
1998/99:183 av Inger Strömbom (kd) till utrikesmi-
nistern
De nationella trafikreglerna
1998/99:184 av Johan Pehrson (fp) till jordbruksmi-
nistern
Jämställdhetsarbetet hos länsstyrelserna
1998/99:185 av Kenneth Lantz (kd) till miljöminis-
tern
Dumpning i Öresund
1998/99:186 av Ulla-Britt Hagström (kd) till social-
ministern
Åtgärder mot narkotika</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 december.</pre><pre>11 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga</pre><pre>Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit</pre><pre>den 11 december</pre><pre>1998/99:97 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Export av bandvagnar till Saudiarabien</pre><pre>Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 15 december.</pre><pre>12 §  Kammaren åtskildes kl. 18.52.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 116 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 166 (del-
vis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>