Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1998/99:27

Onsdagen den 2 december

Kl. 09.00 - 17.10

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Val

Anf. 1 SVEN HULTERSTRÖM (s):
Fru talman! Valberedningen har enhälligt godkänt
gemensamma listor för valen av fullmäktige och
suppleanter för fullmäktige i Riksbanken samt leda-
möter och suppleanter i Europarådets svenska dele-
gation.
Sedan Valprövningsnämnden i skrivelse den 25
november meddelat att riksdagsvalet vunnit laga kraft
kan val till Valprövningsnämnden ske. Valberedning-
en har enhälligt godkänt gemensamma listor för valen
av ledamöter och suppleanter i Valprövningsnämn-
den.
I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag
att till talmannen få överlämna de gemensamma lis-
torna.

Talmannen meddelade att en promemoria med fö-
reslagna namn hade delats ut till kammarens leda-
möter.
Valen till fullmäktige i Riksbanken skulle gälla
från den 1 januari 1999 och för återstoden av inneva-
rande valperiod. Valen till Europarådets svenska
delegation skulle gälla från den 1 januari 1999 till
motsvarande tidpunkt efter nästa riksdagsval. Valen
till Valprövningsnämnden skulle gälla till dess nytt
val till nämnden ägde rum.

2 § Val av fullmäktige i Riksbanken

Företogs av val av elva fullmäktige i Riksbanken.

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
fullmäktige i Riksbanken från den 1 januari 1999 och
för återstoden av innevarande valperiod.

Sven Hulterström (s)
Johan Gernandt, advokat
Sinikka Bohlin (s)
Jörgen Andersson (s)
Kenneth Kvist (v)
Mats Odell (kd)
Ingegerd Troedsson, f.d. talman
Britt Bohlin (s)
Peter Egardt, vd
Kjell Nordström (s)
Susanne Eberstein (s)

3 § Val av suppleanter för fullmäktige i Riks-
banken

Företogs val av elva suppleanter för fullmäktige i
Riksbanken.

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
suppleanter för fullmäktige i Riksbanken från den
1 januari 1999 och för återstoden av innevarande
valperiod.

Reynoldh Furustrand (s)
Stephan Tolstoy, auktoriserad revisor
Carin Lundberg (s)
Sven-Erik Österberg (s)
Siv Holma (v)
Göran Hägglund (kd)
Margaretha af Ugglas, f.d. utrikesminister
Marianne Carlström (s)
Hans Gustaf Wessberg, vice vd
Lars U Granberg (s)
Barbro Andersson Öhrn (s)

4 § Val av ledamöter i Europarådets svenska
delegation

Företogs val av sex ledamöter i Europarådets
svenska delegation.

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
ledamöter i Europarådets svenska delegation från
den 1 januari 1999 till motsvarande tidpunkt efter
nästa riksdagsval.

Jan Bergqvist (s)
Anders Björck (m)
Lisbet Calner (s)
Maud Björnemalm (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Ingrid Näslund (kd)

5 § Val av suppleanter i Europarådets svenska
delegation

Företogs val av sex suppleanter i Europarådets
svenska delegation.

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
suppleanter i Europarådets svenska delegation från
den 1 januari 1999 till motsvarande tidpunkt efter
nästa riksdagsval.

Göran Magnusson (s)
Knut Billing (m)
Sören Lekberg (s)
Marie Granlund (s)
Mats Einarsson (v)
Björn von der Esch (kd)

6 § Val av ordförande och ersättare för ordför-
anden i Valprövningsnämnden

Företogs val av ordförande och ersättare för ord-
föranden i Valprövningsnämnden

Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen val-
des, för tiden till dess nytt val till nämnden skulle äga
rum, till

ordförande i Valprövningsnämnden
regeringsrådet Lars Tottie

ersättare för ordföranden i Valprövningsnämnden
justitierådet Staffan Magnusson

7 § Val av ledamöter i Valprövningsnämn-
den

Företogs val av sex ledamöter i Valprövnings-
nämnden

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
ledamöter i Valprövningsnämnden till dess nytt val
till nämnden skulle äga rum.

Pär Axel Sahlberg (s)
Jerry Martinger (m)
Lena Sandlin (s)
Mats Berglind (s)
Tore Claesson, f.d. riksdagsledamot
Ingvar Svensson (kd)

8 § Val av suppleanter i Valprövningsnämn-
den

Företogs val av sex suppleanter i Valprövnings-
nämnden

Sedan de av Sven Hulterström för dessa val av-
lämnade gemensamma listorna godkänts av kamma-
ren befanns följande personer, vilkas namn i här an-
given ordning upptagits på respektive listor, valda till
suppleanter i Valprövningsnämnden från den
1 januari 1999 till dess nytt val till nämnden skulle
äga rum.

Stefan Svensson, organisationschef
Nils Fredrik Aurelius (m)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Kjell Dahlström, partisekreterare
Sten Lundström (v)
Inger Strömbom (kd)

9 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 26 november

AU2 Utveckling och rättvisa - en politik för stor-
staden på 2000-talet
Mom. 1 (mål och inriktning för storstadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd, c, fp)
4. res. 3 (v)
Förberedande votering 1:
63 för res. 2
41 för res.3
201 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
77 för res. 1
64 för res. 2
167 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
148 för utskottet
73 för res. 1
83 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 m, 16 v, 1 c, 13 mp
För res. 1: 73 m
Avstod: 1 s, 22 v, 33 kd, 13 c, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 9 kd, 4 c, 3 fp, 3 mp
Michael Hagberg (s) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.
Ulf Kristersson (m) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja,

Mom. 4 (näringspolitiska insatser)
1. utskottet
2. res. 7 (fp)
Votering:
215 för utskottet
15 för res. 7
77 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 35 kd, 12 c, 13 mp
För res. 7: 15 fp
Avstod: 74 m, 1 v, 2 c
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 9 (översyn av socialbidragen)
1. utskottet
2. res. 14 (fp)
Votering:
264 för utskottet
15 för res. 14
27 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 75 m, 10 v, 35 kd, 13 c, 13 mp
För res. 14: 15 fp
Avstod: 25 v, 2 c
Frånvarande: 13 s, 7 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 12 (kulturinstitutioner och mötesplatser)
1. utskottet
2. res. 21 (kd, c)
Votering:
247 för utskottet
51 för res. 21
10 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 40 v, 12 fp, 4 mp
För res. 21: 1 m, 34 kd, 15 c, 1 mp
Avstod: 2 fp, 8 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 3 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 13 (regional planering, boende, folkhälsa,
m.m.)
1. utskottet
2. res. 23 (v)
3. res. 24 (c)
Förberedande votering:
41 för res. 23
18 för res. 24
250 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 23.
Huvudvotering:
166 för utskottet
41 för res. 23
104 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 34 kd, 1 fp, 13 mp
För res. 23: 40 v, 1 kd
Avstod: 75 m, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 7 m, 3 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU3 Akt om ändring i ILO:s stadga samt ILO:s
konvention och rekommendation om hemarbete
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU5 Styrningen av polisen
Mom. 6 (tillsynen över polisverksamheten)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
294 för utskottet
13 för res. 3
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 75 m, 39 v, 35 kd, 14 c, 14 fp
För res. 3: 13 mp
Frånvarande: 14 s, 7 m, 4 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 7 (interna utredningar inom polisväsendet)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
253 för utskottet
51 för res. 4
2 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 74 m, 34 kd, 15 c, 14 fp
För res. 4: 39 v, 12 mp
Avstod: 1 kd, 1 fp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 4 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp
Carina Moberg (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerat som frånvarande.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU2 Kriminalisering av främjande av deltagan-
de i lotterier som anordnas utom landet
Mom. 1 (förslag till lag om ändring i lotterilagen
[1994:1000])
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp)
Votering:
204 för utskottet
104 för res. 1
2 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 35 kd, 1 fp, 13 mp
För res. 1: 75 m, 15 c, 14 fp
Avstod: 2 v
Frånvarande: 13 s, 7 m, 4 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp
Lena Olsson (v) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att finansutskottets betän-
kanden FiU1 och FiU11 skulle avgöras i ett samman-
hang efter avslutad debatt.

10 § Utgiftsramar och beräkning av statsin-
komsterna, m.m.

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1998/99:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna,
m.m. (prop. 1998/99:1 delvis, skr. 1997/98:187)

Anf. 2 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sverige har fått en löftesbrytarrege-
ring, vars valspråk verkar vara Makten framför allt. I
går gällde löftesbrottet försvaret - en viktig, grund-
läggande gemensam uppgift. Fortfarande har vi i
färskt minne hur Göran Persson, Erik Åsbrink och
andra socialdemokrater i valrörelsen reste runt och
försäkrade väljarna att ekonomin skulle växa så det
knakade. Visst knakar det i svensk ekonomi, men det
gäller regeringens ljusa prognos.
Verkligheten är socialdemokratins värsta fiende,
sade en gång Olof Palme. Nu har verkligheten, med-
borgarnas och hushållens verklighet, åter hunnit i fatt.
Jobb försvinner, tillväxtprognoserna skrivs ned och
arbetslöshetsprognoserna skrivs upp.
Det är ett högt pris medborgarna får betala för so-
cialdemokratins ovilja och oförmåga att anpassa poli-
tiken till de krav dagens verklighet ställer. Det har
gjort att hundratusentals människor sitter fast i en
arbetslöshet som inte bara drabbar dem själva eko-
nomiskt utan också kan ge bristande självkänsla och
sociala problem. Det är en arbetslöshet som inte bara
drabbar den som direkt är arbetslös utan alla andra
som får betala kostnaden för den höga arbetslösheten.
Det rör sig om tiotusentals kronor i extra skatt för
medborgare runt om i Sverige till följd av den höga
arbetslösheten.
Det i sin tur gör naturligtvis att också för dem som
har arbete ökar bidragsberoendet. I fjol behövde näs-
tan 800 000 människor i Sverige socialbidrag. Nästan
800 000 människor behövde socialbidrag, i större
eller mindre omfattning, för att klara sin försörjning.
En del saknade arbete eller var utförsäkrade, men för
många av dem som hade ett arbete räckte inte peng-
arna till. Var tredje ensamstående mamma behöver
socialbidrag för att klara sin ekonomi.
Det är inte så konstigt, därför att sammantaget är
de svenska skatterna så höga att normal- och lågin-
komsttagare betalar uppemot två tredjedelar av sin
totala arbetsersättning i olika skatter. Det är det som
är problemet bakom utropet från en del föräldrar att
de inte hade råd att betala avgiften när barnen skulle
till doktorn. Det var inte avgiften som var för hög; det
var skatten som var så hög att pengarna som var kvar
efter skatt inte räckte till. Det var det som låg bakom
regeringens snabba beslut att tidigarelägga utbetal-
ningen av barnbidrag i somras så att midsommaren
skulle kunna vara bra för de familjer som hårdbe-
skattas av Erik Åsbrink.
Det paradoxala är dessutom att de som drabbas av
denna socialdemokratiska politik är vanliga männi-
skor, vanliga hushåll. Det är de som inte har någon-
ting kvar efter skatt för att välja annat än det som den
politiska sektorn i sin tur subventionerar eller ger
bidrag till. De som har bra inkomster, som har till-
gångar som är stora, kan alltid gå förbi köer och alltid
välja fritt. Det är vanliga människor som drabbas av
högskattestaten.
Trots de höga skatterna har de socialdemokratiska
politikerna runt om i landet inte förmått leverera en
sjukvård utan köer. Tvärtom har köerna åter växt
fram sedan den vårdgaranti som infördes under den
borgerliga regeringen 1991-1994 togs bort. Bristerna
i skolan är uppenbara för de flesta. Äldreomsorgen
ger inte i alla avseenden den kvalitet och den värdig-
het som den måste ge. Rättstryggheten urholkas och,
som jag sade inledningsvis, försvaret får inte de re-
surser som motsvarar det som försvarets uppgifter
fortfarande innebär.
Fru talman! Budgetpolitiken är inte bara att ställa
samman inkomster och utgifter. Budgetpolitik är
också ett uttryck för politisk vilja och ambition. Den
moderata budgetpolitiken präglas av tre viktiga upp-
gifter.
Den första uppgiften är att man skall se till att det
blir tillräckligt bra förutsättningar för att massarbets-
lösheten skall kunna elimineras, att komma i ett läge
där ingen människa i Sverige behöver känna fruktan
för att det inte finns något nytt jobb, om ett jobb går
förlorat. Man skall alltid veta att man kanske behöver
en utbildning, att man kanske får vänta några måna-
der, men att det finns ett jobb. Man får fortsätta att
jobba och försörja sig själv.
Den andra uppgiften är att tillåta att svenska hus-
håll - också de med normala och låga inkomster -
skall kunna försörja sig på sina egna arbetsinkomster.
Det är ett moraliskt viktigt krav.
Den tredje uppgiften är att man skall återställa
förtroendet för att stat och kommun verkligen klarar
sina grundläggande uppgifter. Det gäller sjukvården,
äldreomsorgen, skolan och rättstryggheten - för att ge
några exempel.
Skall man kunna skapa förutsättningar för nya ar-
betstillfällen krävs det först och främst insikt om att
det är de människor som driver dagens företag, och
som funderar på att starta morgondagens företag, som
bestämmer om det skall bli tillräckligt många nya
jobb. Men det blir det inte om dessa människor kän-
ner av dubbla skatter, överbeskattning, regleringar,
krångel och att det är besvärligt att anställa. Också
regeringen borde ju inse att om höga skatter på tobak
och alkohol leder till lägre försäljning, så leder hög
skatt på arbete till färre jobb, mindre arbete.
Det som krävs är alltså att Sveriges riksdag be-
stämmer sig för att ta bort dubbla skatter och extras-
katter på företagande och för att införa lägre skatt på
arbete. Det måste också bli mindre regleringar så att
det blir lättare att anställa.
För att jobben skall kunna växa fram är det också
viktigt att vi får en stabilitet när det gäller valutan.
Finansutskottet fick ett brev från en företagare under
behandlingen av budgetpropositionen. Företagaren
berättade att han importerade varor från Schweiz och
att han nu hade en beställning som till följd av för-
svagningen av kronan hade fördyrats med 400 000 kr
- den ursprungliga beställningen var på ca 4 miljoner
kronor. Företagaren skrev: Gör någonting åt detta!
Finansutskottets majoritet gör ju ingenting, men
det som den här företagaren och många andra, fram-
för allt mindre, företagare behöver är en stabilitet, att
Sverige så snabbt som möjligt går med i det europe-
iska valutasamarbetet. Regeringen måste ta sitt ansvar
och våga ta ställning i den här frågan.
Ytterligare en sak är nödvändig i dessa dagar i de-
cember när Björn Rosengren utlovar att Barsebäck
snart skall kunna läggas ned, och det är en vettig
energipolitik. Vad är det för förnuft i att avveckla en
svensk säker kärnkraft till priset av ökade kostnader,
otryggare energiförsörjning och sämre miljö? Inte
minst vi som kommer från södra Sverige vet ju vad
följden blir när man börjar bränna fossila bränslen
som alternativ till den kärnkraft som i dag finns. Det
är ett slöseri utan like med miljöpolitiska konsekven-
ser som inte är acceptabla. Det gäller att se till att
kärnkraftspolitiken och energipolitiken blir stabil och
trygg. Då skall man inte snabbavveckla fungerande
kärnkraftverk.
Fru talman! För oss moderater är det en moralisk
förpliktelse att göra det möjligt för människor att
försörja sig på sina egna arbetsinkomster. Det går inte
att ersätta tryggheten i att ha kontroll över sin egen
ekonomi - att kunna ha en marginal - med osäkra
politiska löften. De löften som gavs i riksdagen 1958
om pensionerna var inte hållbara. Därför har vi träffat
en uppgörelse om ett nytt och förhoppningsvis mera
hållbart pensionssystem.
Det fanns delade meningar om exakt hur det
skulle se ut, men vi vet att de löften som gavs för 40
år sedan alls inte hölls. De människor som trodde på
löftena har blivit svikna. Detta gäller också sjukvår-
den där köerna har växt, och det gäller också många
andra områden. Det är alltså bräckligt att förlita sig på
att skatterna skall vara höga och att politikerna skall
ta åt sig att utföra uppgifter som de sedan inte klarar
av.
Att man skall kunna leva på sin egen lön är ett
minst lika viktigt motiv för att sänka skatten på ar-
betsinkomster som att skapa förutsättningar för nya
jobb. Vi menar att vi nu måste kompensera löntagar-
na för egenavgifterna genom en motsvarande skatte-
sänkning i förvärvsavdrag. Vi menar att staten skall ta
över kostnader från kommunerna, så att kommunal-
skatten kan sänkas för såväl förvärvsarbetande som
för pensionärer; att grundavdraget höjs, att pensionä-
rernas särskilda grundavdrag höjs och att ett grun-
davdrag för barn införs parallellt med det nuvarande
barnbidraget.
De skattesänkningar som vi föreslår, som också
gäller boendet, finansieras genom att offentliga ut-
gifter minskar, men inte genom att offentliga insatser
tas bort där de behövs.
Till skillnad från regeringen avvisade vi tanken på
att minska stödet till de handikappade, och vi har i
vårt budgetalternativ lagt in en återgång till de nivåer
som tidigare gällde.
Till skillnad från regeringen och från det vänster-
parti som också sviker sina löften menar vi att änke-
pensionerna inte skall reduceras på det sätt man ge-
nomdrev förra riksdagsåret. Vi skall se till att också
där fullfölja de löften som en gång har givits.
De besparingar som vi föreslår är bl.a. mindre bi-
drag och subventioner för just de personer som också
får lägre skatt. På det sättet behöver de mindre bidrag
och subventioner därför att skatten är väsentligt lägre.
Skatten blir ännu lägre vid en minskning av bidrag
och subventioner, för vi sparar också på partistöd och
presstöd genom att göra de offentliga verksamheterna
mer effektiva och genom ett lägre bistånd än tidigare.
Detta är ett antal besparingar som inte påverkar hus-
hållens ekonomi, men som ger utrymme för de skat-
tesänkningar som gör att man kan försörja sig på sina
egna inkomster.
De skatteöverläggningar som Erik Åsbrink har in-
bjudit till och som skall börja nästa vecka måste vara
inriktade, inte på en skattereform i den traditionella
meningen, dvs. att omfördela - en sänkt skatt, en
annan höjd skatt - utan det måste vara fråga om en
skattesänkningsreform. Den reformen måste som
minimiinriktning ha att under de kommande fyra åren
återställa ambitionerna med skattereformen. Det in-
nebär att egenavgifterna kompenseras. Det innebär att
kommunalskatten sänks, så att genomsnittsutdebite-
ringen blir 30 %, 30 kr, vilket i sin tur innebär en
statlig skatt som inte är högre än 20 %. Dessutom
krävs det en del förändringar, som jag har sagt tidiga-
re, när det gäller företagande och möjligheten att få
fram de nya jobben.
En annan viktig uppgift för oss moderater är att se
till att grundläggande gemensamma åtaganden kan
fullföljas på ett bra sätt. Det gäller sjukvården, som
jag sade, det gäller äldreomsorgen, skolan och på
statens område rättstryggheten och försvaret.
Lösningen på de problem vi har är inte ännu högre
skatter och ännu större offentliga utgifter. Hade det
varit så hade det inte funnits några problem, eftersom
vi redan har världens högsta skatt. Det som i stället
krävs är politiker i stat och kommun som förmår att
hushålla med skattebetalarnas pengar och prioritera
kärnuppgifter.
Det som krävs är inte mer av de Perssonpengar
som egentligen är Andersson-, Petterson-, och Lund-
strömpengar - pengar som går till de politiker som
redan visat att de inte på ett riktigt sätt förmår använ-
da de stora resurser de har. Lösningen är i stället att
göra det som Vårdförbundets ordförande Eva Fern-
vall föreslog för ett år sedan, nämligen att låta den
personal som kan sjukvården organisera sitt arbete så
att det blir effektivt och bra. Det som hon och många
andra företrädare för sjukvården sade i en debattarti-
kel var att om de får den möjligheten kan de ge oss
bättre sjukvård till samma eller lägre kostnad.
Det är en skandal att regeringen inte omedelbart
har försökt ta till vara de idéer, de tankar och den
vilja som finns hos dem som arbetar i vården. Samma
sak gäller äldreomsorgen och skolan. Ledarskap och
organisation, prioritering av kärnuppgifterna är det
som vi måste ägna oss åt. Medborgarna skall ha va-
luta för sina skattepengar.
Fru talman! Den ekonomiska politiken måste in-
riktas på att så snabbt som möjligt pressa tillbaka
statsskuldskvoten, statsskuldens andel av ekonomin,
till 60 %. Detta mål bör uppnås senast år 2002.
Med den moderata budgetpolitiken ger statens fi-
nanser de närmaste åren överskott som innebär att
statsskulden amorteras snabbare än med regeringens
politik. Det bästa sättet att långsiktigt minska
statsskulden som andel av ekonomin är emellertid att
skapa förutsättningar för högre tillväxt. Det skulle
motverkas av regeringens ambition om permanenta
överskott.
Det finns också anledning att kritisera regeringen
för det sätt på vilket man har hanterat budgetproces-
sen. Den nya budgetprocessen i riksdagen har ju som
syfte att skapa en trovärdighet för att utgifter inte
skenar i väg. Men de budgeteringsmarginaler som
regeringen har tillåtit sig, marginaler som har varit
tiotals miljarder stora, har fått fyllas i takt med att
inkomsten har utvecklats bättre än vad som var förut-
sett. Dessa marginaler används för att tillåta mer och
mer av offentliga utgifter, vilket inte var syftet med
budgetprocessen. Därför befinner vi oss i det läge
som vi gör nu, när Erik Åsbrink brottas på sitt finans-
departement med hur han skall klara utgiftstaket för
1998. Kan han flytta över lite kostnader till 1999?
Nej, som Konjunkturinstitutet pekar på är det svårt att
klara detta, därför att nästa år har redan så mycket
ätits upp att marginalen bara är några miljarder. Det
är därför man använder sig av kreativ bokföring. I
stället för att ge kommunerna bidrag föreslår man att
man under ett år skall lämna över en del av det statli-
ga skatteunderlaget, för det märks inte i bokföringen.
Detta var ett enda exempel.
Sanningen är att regeringen inte har haft kontroll
över utgiftsutvecklingen. Man har i takt med stigande
inkomster utöver prognoserna tillåtit sig nya utgifter.
Nu befinner ni er i ett läge, som vi från den borgerliga
sidan har varnat för under flera år, där ni faktiskt har
problem med att hålla utgiftstaket.
Fru talman! Sverige kan bättre. Även om det har
blivit ett nytt tillväxtdepartement med Mona Sahlin
och Björn Rosengren i spetsen - och en del fäster
stora förhoppningar vid detta - vore det bra med en
omläggning av politiken. Det tragiska är att det tog
fyra år tills man började funderade över tillväxt och
tillväxtdepartement.
Nu har vi nåtts av budskapet att den stora tillväxt-
propositionen är skjuten på framtiden. Och Mona
Sahlin säger: Det är nog bra om arbetsmarknadens
parter kommer överens om förbättrade förutsättningar
för tillväxt. Men om hon och Erik Åsbrink nu vet att
det krävs förändringar, borde de ställa sig frågan hur
mycket det kostar de medborgare som i dag är ar-
betslösa och som betalar höga skatter. Om ni vet att
det behövs någonting, varför vågar ni då inte göra
någonting? Svaret är det som jag gav tidigare, att för
er är makten viktigare än medborgarnas välfärd.
För att Sverige skall kunna bättre krävs en om-
läggning av politiken. Vi, folkpartiet och kristdemo-
kraterna redovisar en sådan väg i den första reserva-
tionen i finansutskottets betänkande. I reservation
nr 3 säger vi tillsammans med centerpartiet att det
inte räcker räcker att sätta mål för sysselsättningen.
Det krävs också åtgärder. Det krävs sänkt skatt på
arbete och företagande och enklare regler på arbets-
marknaden. Det är några viktiga saker som regering-
en under fyra år har försummat.
Fru talman! För att få en bättre politik yrkar jag
bifall till reservationerna 1, 3 och 16.
(Applåder)

Anf. 3 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! I dag skall riksdagen fatta de beslut
som låser fast utgiftsramar och -tak för 1999. Blir
detta ett bra beslut, eller blir det besvikelse? Ja, för
borgarna blir det besvikelse. De kommer säkert, som
Bo Lundgren, att måla ut budgeten som svag och
kraftlös, att ingenting händer. Regeringspartiet kom-
mer säkert att tala om att det här är den bästa budget
man kan tänka sig.
Vi i Vänsterpartiet har en något mer balanserad
syn. Vi har valt att inleda ett samarbete med regering-
en och med Miljöpartiet, och budgeten var vår första
uppgift. Det var ett enkelt val, men det var en svår
uppgift. Det var enkelt därför att det svarar mot det
uppdrag som våra väljare har gett oss, nämligen att
driva på för arbete och rättvisa. Men det var svårt
eftersom det fanns så litet tid för arbetet. Men trots
den knappa tiden innebär denna budget steg åt väns-
ter, för fler i arbete och mer rättvisa. Det finns de som
säger att vi i Vänstern inte har vunnit tillräckligt.
Fru talman! Den här omtanken om vår rätt till in-
flytande är kanske inte alltid så renhjärtad när den
kommer från partier som alltid har sagt: Vänstern
förmår inte ta ansvar. Det är omöjligt för Vänstern.
Den kritiken påminner inte så lite om Tage Daniels-
sons Grallimatik om ni minns den. Där skrev han och
lät den obotfärdige säga: Alla negrer är lata. - Det där
var en flitig neger. Han måste vara vit.
De som är kritiska mot oss intar positionen:
Vänstern kan inte ta ansvar. Vänstern har tagit an-
svar. Då har de svikit. Det är samma typ av logik.
Nej, vi sviker inte. Den här budgeten är det första
steget i ett uthålligt samarbete för hela mandatperio-
den - eller hur finansministern? Det är så vi skall
göra. Det skall vi klara. Och vi har redan nått en bit
på väg.
Så sent som i våras stod jag i denna kammare och
kritiserade Socialdemokraterna för att målet om att
halvera den öppna arbetslösheten var för begränsat.
Då fick jag beröm och stöd av borgerlig press och
t.o.m. borgerliga partier. Och vad ser vi nu? Nu har vi
i den här budgeten ett konkret förslag om målsättning
för ökad sysselsättning. Det är bra. Det borde vi vara
glada för i alla partier.
I den här budgeten kan vi konstatera att Sverige
inte längre måste låna. Staten kan i stället amortera.
Vi i Vänstern noterar det med glädje. Det var ju våra
röster som hösten 1994 lade grunden till budgetsane-
ringen och gjorde merparten av denna. Sedan gick det
för långt med sänkt a-kassa, sänkt sjukförsäkring och
för hårda sparkrav på kommunerna. Men i den här
budgeten är vi åter på rätt väg.
Nivåerna i a-kassa och sjukförsäkring är återställ-
da. Kommunerna får 1999 16 miljarder kronor mer än
1996. 2001 höjs nivån till 22 miljarder. Så långt har
den affärstidning rätt som skrev innan valet att Pers-
son följer Schyman.
Allt i budgeten är inte bra. Man kan inte få allt -
inte ens med 12 % av rösterna. Men trots det tar vi
ansvar för helheten. Vi säger inte: Det där är dåligt
men det där är vårt. Vi tar ansvar för helheten. Men vi
kan ju med särskild glädje notera en del saker.
I valet kritiserade Vänstern slopandet av värns-
katten. Vi sade att det är orimligt att sänka skatten
med 3 miljarder kronor och bara göra det för dem
som tjänar lite bättre. Nu föreslår regeringen att också
de som tjänar mindre skall få drygt 3 miljarder i sänkt
skatt. Utan oss i Vänstern är jag rädd att skattesänk-
ningen bara hade gällt dem som tjänar lite bättre.
Hade det varit bättre? Vad säger ni i Folkpartiet? Jag
vet att de som tjänar lite tycker att den lösning som
majoriteten står för är mer rättvis.
Vi kan nu notera en extra skattesänkning för hy-
resgäster. Jag tror personligen att det hade varit bättre
att bara rikta in de här slantarna till krisårgångarna.
Men visst ger den här generella sänkningen möjlighet
till lägre hyror än annars. Är denna möjlighet till
lägre hyror bra eller dålig? Vad säger ni i Centern?
Jag vet vad hyresgästerna tycker.
Kommunerna får en extra miljard 1999 och ytter-
ligare två miljarder 2001. Visst stärker det vården och
äldreomsorgen. Eller vad tycker ni kristdemokrater?
Jag vet vad patienterna, personalen och de äldre på
sjukhemmen tycker.
I budgeten utlovas förslag för kompetensutveck-
ling i arbetslivet som träder i kraft den 1 januari 2000.
Detta är något som arbetsmarknadens parter länge
krävt. Det här är förslag för tillväxt i näringslivet, i
industrin. Jag är inte så säker på att det här löftet hade
funnits utan Vänsterns medverkan. Är det här löftet
bra eller dåligt? Vad säger Bo Lundgren?
I budgeten finns flera förslag för en rättvisare lö-
nesättning mellan män och kvinnor. Är det här steg åt
rätt håll? Det bör alla borgerliga partier svara på i den
här debatten. Kanske tycker någon av er rent av att
det här är för lite. Men kom då med och driv på till-
sammans med oss! Sitt inte tysta i de här borgerliga
reservaten där ni befinner er.
I budgeten finns satsningar på ett mer ekologiskt
Sverige, på miljöomställning. Det finns pengar till
naturskydd och marksanering. Vi har ett arbete på
gång för gröna nyckeltal, miljöjusterade nationalrä-
kenskaper. Det är ju så att vägen till en uthållig till-
växt just går genom satsningar på utbildning, kom-
petenshöjning, forskning och en produktion som är
miljöanpassad. Det är en politik som ger utrymme för
mindre företag att växa i framtidsbranscher där ar-
betsmarknadens parter vet att de arbetar under stabila
och rättvisa villkor. Det är en väg till uthållig tillväxt
som bygger på den produktiva rättvisans princip.
Mot det här alternativet står ni i den borgerliga
oppositionen. Två partier har valt att liera sig med
Moderaterna. Kvar står en isolerad Center och möjli-
gen de väljare som är på spaning efter den mitt som
flytt.
Ni säger att budgetens förslag är otillräckliga. Vad
skall man då kalla ert alternativ? Det finns en reser-
vation från den moderatledda alliansen. Det vänli-
gaste man kan säga om den reservationen är att den
liknar en önskelista. Den innehåller trevliga saker.
Det gör alla önskelistor. Ni pratar länge om alla goda
skattesänkningar, men ni säger väldigt lite om hur de
skall finansieras. När ni talar lika länge om betalning-
en som om er skattesänkarfest, då kan vi börja föra en
mer konstruktiv debatt.
Men tills ni lärt er det blir era recept i bästa fall
bara blå löftesballonger. I sämsta fall, om väljarna
givit er mandat eller om vi i Vänstern släppt fram er,
hade det blivit något mycket värre. Det hade blivit
ofinansierade skattesänkningar, ökade klyftor mellan
män och kvinnor och mindre satsningar på gemensam
vård och omsorg. Det hade blivit mer av privata lös-
ningar för dem som har och mindre av gemensam
välfärd. Men det hotet har väljarna röjt undan.
Väljarna, fru talman, föredrar uppenbarligen ock-
så det här som jag nu håller upp - ett litet rött paket
med gröna snören - framför blå löften, blå ballonger.
Väljarna vill ha mer av den produktiva rättvisan och
mindre av marknadens makt och monopol.
Och det är inte bara här i Sverige som sådana här
alternativ formas. Det här är också den politiska
verkligheten i Italien, i Frankrike och i Tyskland.
Därför har vi formulerat krav för ett vänsterns samar-
bete i Europa. Tyvärr har vi inte med oss Socialde-
mokraterna. Det är lite märkligt eftersom de ibland
anklagar oss för att inte inse att det behövs mer sam-
arbete i Europa. Vad vi föreslår är ett ökat mellan-
statligt samarbete för ökad sysselsättning, ett samar-
bete där fler i arbete är det överordnade målet. Jag
yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nr 10.
Vi driver ju på för ett alternativ till EMU-
anpassningen. Vi i Vänstern menar att Sverige har
bättre möjlighet att hävda rätten till arbete och social
trygghet utanför EMU. Andra, som statsministern,
säger att de är genuint osäkra medan högern vill gå
med för marknadens skull.
Men EMU handlar ju, fru talman, inte bara om
ekonomi. Det kanske inte ens främst handlar om
ekonomi. Frågan handlar ytterst om vår nationella
suveränitet. Ingen nation kan agera oberoende av sin
omvärld. Det leder bara till Albanien och Nordkorea.
Det är spår som förskräcker. Men ett land kan ju
hävda sin suveränitet, rätten att fatta egna beslut.
Genom hela historien har suveräna stater utmärkts
av vissa särdrag. Tre av de kanske viktigaste har varit
rätten att sluta förbund med andra stater, rätten att
hålla här och rätten att prägla mynt, alltså ge ut peng-
ar. I EMU försvinner en av dessa rättigheter, rätten att
ge ut egna pengar. Och Sveriges rätt att sluta avtal
med andra stater är ju svårt sargad redan genom vårt
medlemskap i EU.
Fru talman! Suveräniteten är ingen garanti för
framgång lika lite som frihet är en garanti för väl-
stånd. Men alternativen är sämre. En europeisk union
med gemensam valuta leder med nödvändighet till en
gemensam finans- och skattepolitik - kanske inte
omedelbart men på sikt. Den europeiska förbunds-
staten blir den naturliga konsekvensen av EMU.
Ett svenskt deltagande i den här valutaunionen
måste avgöras i en folkomröstning. Något annat vore
ett brott både mot Sveriges historia och mot Sveriges
framtid. Vi anser att en folkomröstning borde hållas
redan i samband med vårens val till EU-parlamentet.
Men för att förenkla voteringarna och för att kunna
manifestera största möjliga bredd väljer vi att biträda
reservation 7 från Miljöpartiet i voteringen om kon-
traproposition. Vi menar att alla ledamöter och partier
som vill ha en folkomröstning borde kunna sluta upp
bakom oss och Miljöpartiet i den voteringen.
Fru talman! Är då allt gott och väl när vi har anta-
git denna budget? Nej, det är det inte. Vi vet att det
finns oroväckande tecken på en försvagad industri-
uppgång. Men det är ändå skillnad mellan denna
försvagade uppgång och det tidiga 90-talet, då vi
hade en accelererande nedgång under Carl Bildt. Det
är en väldig skillnad.
Om konjunkturen försvagas kraftigt, måste vi ha
kraft att motverka nedgången. Detta har arbetsmark-
nadsutskottet insett. Det skriver: "Utskottet kan där-
för inte utesluta att de av regeringen föreslagna ra-
marna för utgiftsområde 13 och 14 kan behöva juste-
ras upp." Vi måste ha den beredskapen. Men om vi
skall kunna ha resurser till det kan vi inte samtidigt
lova ut miljard efter miljard till försvarets svarta hål.
Det kan vi inte ha råd med.
I budgeten finns en politik för arbete och starka
statsfinanser, med tydliga mål för ökad sysselsättning,
överskott och amorteringar. Men budgeten säger
också att dessa mål gäller vid den tillväxt som kalky-
lerades i 1997 års proposition. Om tillväxten av kon-
junkturmässiga skäl väsentligt skall avvika, skall
motsvarande avvikelse från målen tolereras.
Vad betyder detta? Ja, helt enkelt att om syssel-
sättningen blir sämre, får vi mindre inkomster. Då
måste vi överväga att dra ned på amorteringarna för
att klara jobben. Vi har redovisat denna precisering i
ett särskilt yttrande. Jag tror inte att någon här i
kammaren vill eller i vart fall vågar hävda någon
annan mening.
De tre partierna bakom budgeten har inte klarat att
finansiera allt vad vi vill i budgeten. Vi har gemen-
samt klarat att höja pensioner och satt ett datum för
höjda barn- och studiebidrag. Men andra välbehövli-
ga satsningar har fått stå tillbaka. Ett parti, Socialde-
mokraterna, fick ge avkall på sitt vallöfte om max-
taxor i barnomsorgen. Vi i Vänstern har fått ge avkall
på många av våra krav.
Detta är resultatet av prioriteringar som utgår från
krav på överskott och fastställda tak. Denna nya
stramare budgetprocess har en nästan enhällig riksdag
ställt sig bakom. Av partierna är det väl bara Vänster-
partiet som har protesterat mot en del inslag i budget-
processen.
Jag är beredd att erkänna att den nya budgetord-
ningen har många förtjänster, särskilt när det gäller
att ta ned stora underskott. Men tekniken att fastställa
utgiftstak för tre år framåt skapar också problem.
Översatt till en hushållsbudget innebär den att famil-
jen skall lägga fast sina utgifter för tre år framåt. Blir
sedan inkomsterna större än väntat, kan familjen bara
spara eller amortera, vilket är samma sak. En löne-
höjning för en sådan här familj kan aldrig leda till ett
nytt kök, en nyare bil eller något roligt för barnen, för
taket ligger fast.
Skulle Sveriges familjer tillämpa utgiftstak - att
skilja inkomster från utgifter - skulle den inhemska
konsumtionsökning som vi just nu ser och som leder
till ökad efterfrågan på arbetskraft förbytas i en rejäl
lågkonjunktur. Sådana här tak kan göra det svårt i
framtiden, också vid goda konjunkturer med ökade
inkomster för samhället, att finansiera angelägna
reformer.
Ett sådant exempel är maxtaxan i barnomsorgen.
En sådan reform rätt finansierad är vi positiva till,
men hur skall man få in den under redan satta tak?
Vad skall bort i stället? Ökade inkomster är inget
godkänt svar så länge vi inte har höjt taken. Att klara
det med minskade utgifter för försvaret eller för ar-
betslösheten kan vara en lösning, men ännu enklare är
nog att få fler i arbete, så att vi vågar bygga ut folk-
hemmet och höja taken, samtidigt som vi amorterar
ned på statens skulder.
Det är den här lösningen som vi i Vänstern före-
språkar, att driva en politik för fler i arbete. Det sätter
vi allra främst. Det är därför som vi har valt att vara
med om att ta fram den här budgeten och inleda ett
långsiktigt samarbete med två andra partier: för eko-
nomins, jobbens, rättvisans, jämställdhetens och mil-
jöns skull. Det är den uppgift som vi skall klara under
den här mandatperioden. Sysselsättningen skall upp,
och rättvisan skall öka.
(Applåder)

Anf. 4 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Det är ju bra att Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna nu har följt det moderata försla-
get om att höja pensionerna. Det är tråkigt att Väns-
terpartiet har brutit sitt löfte att återställa änkepensio-
nerna.
Man kan kommentera det som Lars Bäckström
sade också genom att säga: Hade vi under 80-talet, då
spekulationsekonomin florerade, vilket ledde till
krisen i början på 90-talet, haft en gemensam valuta,
med de krav som ställs på låg inflation och stabilitet,
hade vi inte haft den krisen eller i vart fall inte en
tillnärmelsevis så djup kris. Det är ett stort skäl till att
vi skall ha den stabilitet som eurosamarbetet innebär.
Jag skulle vilja fråga Lars Bäckström två saker.
För det första: Ni skall ju nu i fyra år regera med
socialdemokraterna. När nu Barsebäck avvecklas -
helt felaktigt, som vi ser det - vad är nästa steg? Vil-
ka krav ställer ni på regeringen?
För det andra: Lars Bäckström sade själv från ta-
larstolen att ni vill ha en successivt allt större offent-
lig sektor, med höjda utgiftstak. Det innebär att ni vill
permanenta en modell med höga skatter och en stor
offentlig sektor som gör att människorna blir beroen-
de och utlämnade. Det ni vill enligt era program och
enligt vad ni sade i valrörelsen är att ta bort enskilda
alternativ i sjukvården och i vården i största allmän-
het, såsom äldreomsorg och barnomsorg. Hur kom-
mer ni att gentemot regeringen driva kravet på bortta-
gande av alla enskilda initiativ i vård och omsorg och
för den delen också i skola?

Anf. 5 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vad gäller en allt större offentlig
sektor vill jag säga: När det tillkommer två anställa,
kanske i privata tjänster eller i exportindustrin, får vi
råd med ytterligare en anställd i kommunen. Hela
ekonomin växer. Ni moderater vill bara att de priva-
tanställdas antal skall få öka medan de offentligan-
ställda skall bli färre.
Bo Lundgren! Jag talade i mitt anförande om no-
tan för era betalningar. Var inte bara den generöse
värden, som lovar ut alla godbitar vid smörgåsbordet!
Hur skall ni finansiera det här? Ni har nämnt partistöd
och presstöd. Det låter lite käckt, som någonting som
man ändå kan ta bort. Det ger en finansiering med
400 miljoner kronor, men ni skall sänka skatten med
30 miljarder 1999 och sedan med 60 miljarder och
med 86 miljarder. Presstöd och partistöd kan ge ca
300-400 miljoner. Det är den finansiering som ni vill
tala om.
Det andra, att ni vill överlåta allt till de privata
försäkringsbolagen, talar ni inte om. Det gäller trafik-
försäkring, arbetsskadeförsäkring och läkemedelsför-
säkring, som förmånstagarna skall få betala. Makten
skall flyttas från de trista politikerna till direktions-
rummen i Skandia, Trygg-Hansa och de andra försäk-
ringsbolagen. Tala om era finansieringar! Tala om
medaljens baksida! Det rekommenderar jag Bo
Lundgren.

Anf. 6 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Det stora problemet med Lars Bäck-
ström och hans politik är att han bara ser att makten
kan ligga i styrelserum eller i politiska församlingar.
Det som jag och mitt parti vill är att makten skall vara
hos människorna. Det är det väsentliga.
Finansieringen av skattesänkningar innebär, som
jag sade, att vi växlar lägre skatt mot mindre av bi-
drag och subventioner just till dem som får lägre
skatt. Det är den huvudsakliga och stora finansiering-
en.
Tillbaka till det som Lars Bäckström inte vill
prata om: Vi föreslår inte att man skall ha en massa
privata försäkringar på sjukvårdsområdet. Vi föreslår
att de politiker som inte har kunnat administrera en
bra vård ersätts med en försäkringslösning, där perso-
nalen med sin kunskap och kompetens tillsammans
med patienterna kan se till att vården blir bättre.
Stick inte under stol med att ni har gått ut i valet
och sagt att ni vill ta bort enskilda alternativ som kan
hjälpa till att göra det bättre i vården, i omsorgen och
i skolan. Lars Bäckström! Ge alltså ett klart besked:
Hur skall ni gentemot regeringen driva kravet på att
ta bort alla de möjligheter till alternativ som nu finns
och som borde bli fler inom ramen för ett system där
de enskilda människorna får inflytande, inte vare sig
politikerna eller de som sitter i styrelserummen.
Jag tycker också att Lars Bäckström kunde svara
på frågan hur ni skall gå vidare när det gäller den
enligt vår uppfattning både miljömässigt och på annat
sätt fullständigt förödande kärnkraftsavvecklingen.
Vad kommer efter Barsebäck? Ni skall ju bestämma
tillsammans med Åsbrink i fyra år.

Anf. 7 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Efter Barsebäck kommer ett uthålligt
energisystem, där vi sparar och hushållar. Ni vill
permanenta Barsebäck för evigt. Alternativt får ni ett
väldigt abrupt slut när ni skall stänga tolv aggregat
samtidigt.
Här sägs att vi vill förhindra enskilda initiativ i
vården. Det var oerhört felaktigt sagt. Varje dag tas
det enskilda initiativ på vårdavdelningar, i daghem
och i skolor, där enskilda anställda gör ett strålande
jobb. Är de inte människor, Bo Lundgren? Det är inte
några anonyma politiker som arbetar på sjukhusen
och på daghemmen i Uddevalla, där jag lever. Där tas
enskilda initiativ varje dag. Men vi vill inte att det här
skall få styras av marknadens spel och av mono-
polkrafterna, utan gemensamt.
Ni vill säger att ni vill finansiera trafikförsäkring-
en. Ni skall spara in 4 miljarder genom att man själv
skall få betala trafikförsäkringen. Detta skall träda i
kraft den 1 januari 1999.
Ni moderater satsar 200 miljoner kronor i Riks-
försäkringsverket och får en utväxling med en ny
snabb försäkringsrehabilitering som ger 7 miljarder
kronor. Vi kan se vilken utväxling Moderaterna har:
Man satsar 200 miljoner kronor och får tillbaka
7 miljarder kronor inom två år! Det är otroligt att ni
inte satsar 400 miljoner och får tillbaka 14 miljarder
kronor! Detta är ju ett perpetuum mobile med skatte-
sänkningar som finansierar sig själva. Det är ingen
svensk som tror på det; det är bara blå ballonger!
Därför föredrar svenska folket även små röda paket
med gröna snören. Det är handfast och konkret, och
det ger arbete och rättvisa.
Ni moderater kan inte leka och tro att allt blir bra
med en massa stora jättekäcka skattesänkningar. De
är jättebra för jobbens skull, det tror jag också, men ni
har ju ingen finansiering mer än vaga löften. Hade ni
föreslagit att detta skulle träda i kraft 2003 hade ni
kanske hunnit få in era försäkringssystem, men till
1999 fungerar det ju inte! Det här är den värsta for-
men av blåpopulism! Usch!
(Applåder)

Anf. 8 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Den förra - ja, vad skall man kalla det
- ordväxlingen var intressant. Det hade varit väldigt
intressant om Lars Bäckström något hade kommente-
rat Vänsterpartiets kongressbeslut om att förbjuda
eller avveckla friskolorna. Det kanske kommer i nästa
inlägg.
Fru talman! Kristdemokraternas budgetförslag tar
sikte på att öka sysselsättningen så kraftfullt att väl-
färden kan tryggas för alla. Massarbetslösheten kostar
ca 150 miljarder kronor i år, förutom naturligtvis
förlorad självkänsla och framtidstro hos dem som
drabbas. Vad som krävs är en offensiv tillväxtpolitik
för nya jobb, framför allt genom bättre villkor för
företagande. Vi kristdemokrater vill skapa ett så bra
företagsklimat att landets företagare vågar börja satsa
och vågar börja nyanställa igen. Det här vill vi åstad-
komma genom regelförändringar, förenklingar, mins-
kad byråkrati och stabila villkor i kombination med
strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funk-
tionssätt. Men det krävs också mindre skattebelast-
ning på arbete, sparande och företagande om det
verkligen skall hända något. Det räcker inte med en
av åtgärderna. Det krävs ett helt batteri av åtgärder
som tillsammans skall skapa förtroende och fram-
tidstro hos både arbetsgivare och arbetstagare. När
detta sker, när förtroendet mellan politiker och före-
tagare kan börja återupprättas så att de nya jobben tar
fart, då får Sverige också råd med en bättre och tryg-
gare vård och omsorg. Då kan arbetslöshetsmiljarder-
na i stället användas till mer angelägna behov. Ett
sådant akut behov är att det skall finnas tillräckligt
med sängar, vårdplatser och läkare på våra sjukhus.
Nuvarande katastrofala situation inom delar av vår-
den är en skam för den regering som haft makten
sedan hösten 1994, och som fick makten efter löften
att avbryta ett besparingsprogram på det här området
som den förra regeringen hade satt i gång! Vårt mål
är att det skall tillkomma 20 000 nya sjukhusplatser
på svenska sjukhus under de kommande tio åren.
Fru talman! Genom omprioriteringar och bespa-
ringar i de offentliga finanserna kan kristdemokrater-
na genomföra en skattepolitik där alla får behålla mer
av sin egen lön. Men skattelindring handlar faktiskt
inte bara om ekonomi. För oss handlar det om att
myndigförklara medborgarna. Vi tror att individer
och familjer själva har förutsättningar att bättre än det
politiska systemet bestämma över en större del av sin
egen inkomst. Det civila samhället måste få större
utrymme i Sverige. Det behövs inte bara en ekono-
misk tillväxt. Vi behöver också ett tillväxtklimat för
medborgaranda, för ökat ansvar i frivilliga nätverk
och frivilliga organisationer i samhället. Därför vill vi
kristdemokrater ge ökade förutsättningar för person-
ligt ansvarstagande, samtidigt som den etiska dimen-
sionen stärks. Mer enskilt ansvar bör gå hand i hand
med en starkare etisk förankring i samhället. Det blir
ett bättre, tryggare och friare samhälle än när staten
och kommunen skall vara huvudansvariga för våra
liv.
Detta leder oss till att svenska hushåll och familjer
behöver få uppleva en frihets- och valfrihetsrevolu-
tion. Vi tror nämligen att det samtidigt blir en kreati-
vitetsinjektion som i sig också ger ökad tillväxt och
nya jobb. Därmed skapas mer gemensamma resurser
för en värdig vård och en bättre omsorg för de verk-
ligt svaga grupper i samhället som i dag kommer i
kläm i det orimliga högskattesamhället.
Jag tycker att det är tragiskt att ett modernt land
som Sverige på väg in i 2000-talet skall hämmas -
alltså även ekonomiskt - av att sitta fast i så mycket
statligt och kommunalt förmynderi när det gäller
valet av barnomsorg, val av skola, val av äldreboende
och val av sjukvård. Men den socialdemokratiska
regeringen sitter tyvärr fast i ett kollektivistiskt tän-
kande som senast manifesterades i den nuvarande
socialministerns bannbullor riktade mot en ökad
mångfald av vårdgivare inom sjukvården. Jag tror
inte att vyerna heller särskilt påtagligt kommer att
vidgas i riktning mot valfrihet och mångfald i säll-
skap med den sönderfallande utgiftsalliansen med
Vänstern och Miljöpartiet.
Kristdemokraternas politik och budgetalternativ är
alltså inriktade på att ge förutsättningar för nya jobb
och för tryggare vård, kombinerat med en valfrihets-
revolution med en etisk dimension.
Regeringens budgetförslag svarar alltså inte på
långa vägar upp mot de utmaningar Sverige står inför.
Finansutskottets socialdemokratiska majoritet be-
kräftar på ett närmast pinsamt sätt att budgeten i flera
avseenden är ett alternativ byggt på lösan sand. Det är
fullständigt unikt att en svensk regering ett par veckor
efter att den lagt fram sitt viktigaste ekonomisk-
politiska dokument måste medge att de förutsättning-
ar som den är grundad på inte håller, trots att var-
ningssignalerna varit många och tydliga. De betydligt
sämre konjunkturutsikter som kunde förutses redan i
somras borde ha fått större genomslag i budgeten och
den ekonomiska politik som den är grundad på, men
detta har regeringen uppenbarligen valt att blunda för.
Följden av en svagare ekonomisk utveckling blir
lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Varslen
om avskedanden inom industrin ökar nu mycket
snabbt. Nu senast är det Volvo som varslar tusentals
medarbetare. Mellan oktober 1997 och oktober 1998
ökade varslen om uppsägning med hela 57,6 %. Hit-
tills har arbetslösheten i stor utsträckning minskat
genom att människor förts bort ut statistiken. Det är
också anmärkningsvärt att över 700 000 personer,
hela 17 % av arbetskraften, helt eller delvis står utan-
för arbetsmarknaden när Sverige nu står på toppen av
en högkonjunktur. Samtidigt finns det, trots denna
massarbetslöshet, uppenbara överhettningsproblem i
ekonomin som bekräftar de strukturella problemen
inte minst på arbetsmarknaden.
Men det värsta av allt, fru talman, är ändå att trots
detta allvarliga läge så föreslår inte regeringen några
åtgärder för att få fart på tillväxt och sysselsättning.
Som vanligt skall de konkreta förslagen komma i
nästa proposition. Så har det hetat i fyra år nu. Ideo-
logisk vånda, oenighet inom regeringen om t.ex.
synen på skatterabatt på hushållstjänster och inte
minst allt segare förhandlingar inom den till-
växtskeptiska utgiftsalliansen är antagligen de effek-
tivaste bromskrafterna mot att det skall hända någon-
ting med de konkreta förslagen. Nu har Konjunktur-
institutet och faktiskt också Ekonomistyrningsverket
varnat för att statsbudgetens utgifter redan i år kan gå
igenom utgiftstaket med flera miljarder. Ovanpå detta
cirkulerar nu rykten och uppgifter om att regeringen
är på väg att göra upp med Sydkraft om att i onödan
betala ut ett större antal miljarder för att man väljer en
snabbavveckling av Barsebäck framför en långsiktigt
hållbar omställning av energisystemet.
På vilket sätt utgör detta ett led i en genomtänkt
näringspolitik? Är verkligen snabbstängningen en
rimlig resursanvändning? Varifrån skall miljarderna
tas? Är inte Barsebäcksmiljarderna lika svåra att
finansiera som försvarsmiljarderna, eller är det några
andra pengar som existerar i något annat samman-
hang? Vore det inte mer angeläget att t.ex. se till att
det finns sängar och läkare på våra sjukhus?
Det framgår också av budgetpropositionen att re-
geringen även i övrigt saknar en genomtänkt närings-
politik. Dessutom saknar man ett parlamentariskt
underlag för en långsiktig och stabil tillväxtpolitik,
vilket de senaste dagarnas diskussioner om försvars-
budgeten visar på.
Fru talman! Det aktualiserar ett genuint dilemma i
budgetarbetet som minoritetsregeringen Persson för-
satt sig i. Å ena sidan samarbetar regeringen med en
politisk allians kring budgetens utgiftssida - vi kan
kalla den för utgiftsalliansen. Å andra sidan vill man
nu inleda ett samarbete om budgetens inkomstsida -
om skatterna. Den 9 december är tanken att det skall
bli diskussioner om skatterna runt ett i varje fall in-
ledningsvis ganska stort bord. Jag tycker det verkar
ganska svettigt för finansministern redan nu att försö-
ka avgränsa samarbetet till just de fem områden som
samarbetet var tänkt att omfatta. Försvarsdebaklet ger
en försmak av vad som väntar med nuvarande rege-
ringskonstellation under de kommande åren.
Aptiten växer ofta medan man äter. Lars Bäck-
ströms inlägg här var ett mycket intressant exempel
på det. Hur länge tror Erik Åsbrink att Vänsterpartiet
och Miljöpartiet tänker medverka i en sådan tudelad
budgetprincip och bara vara med att samarbeta om
utgifterna medan ett annat gäng skall samarbeta om
inkomsterna och skatterna? Lars Bäckströms anfö-
rande var en kraftfull plädering för att denna tudel-
ning med konstiga utgiftstak och sådant som man nu
sysslar med bör bort och att det skall vara mer frihet
och mer inflytande över hela processen från Vänstern.
Men jag vill samtidigt gärna säga att det finns nya
signaler i budgeten och mer positiva skrivningar om
skatternas betydelse för tillväxt och sysselsättning i
både propositionen och utskottets betänkande. Samti-
digt har den tidigare kritiken mot förment negativa
fördelningspolitiska effekter av sänkta kapital- och
förmögenhetsskatter närmast totalt utmönstrats ur
både budgeten och betänkandet. Det skall bli väldigt
intressant att se hur Vänstern och Miljöpartiet skall
kunna gå med på detta.
Det kanske är så, Lars Bäckström, att Vänsterns
politik gällde inför och före valet. Nu, efter valet,
verkar man beredd att ställa upp på en politik med
sänkta kapital- och förmögenhetsskatter på inkomst-
sidan och övergivna krav på rättvisa åt svaga grupper
som änkorna på utgiftssidan för att få sitta med i de
fina salongerna. Strömlinjeformningen och avradika-
liseringen går nu i en svindlande fart på vänsterkan-
ten. Där sitts det minsann inte still i de postkommu-
nistiska reservaten, Lars Bäckström!
Fru talman! Mot en disparat och sönderfallande
utgiftsallians står Kristdemokraternas alternativ. Vi
har tillsammans med Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet presenterat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken i en omfattande gemensam
reservation. Kristdemokraternas politik tar sikte på att
skapa förutsättningar för nya jobb. Det är en politik
som ger en tryggare och säkrare välfärdsutveckling
för enskilda och familjer.
Genom besparingar och omprioriteringar i bud-
geten vill vi alltså göra det möjligt för fler att leva på
sin egen inkomst, ge småbarnsföräldrar förutsättning-
ar att kunna få mer tid med barnen, pensionärerna
höjda och trygga pensioner, resurser för en värdig
vård och omsorg utan köer, fler lärare i grundskolan,
resurser till ett återupprättat rättsväsende, en ökad
miljösatsning och bättre villkor för jordbruket. Åkeri-
näringen och sjöfarten är för närvarande våra mest
konkurrensutsatta näringar. Sjöfarten håller på att
flagga ut. Nu är det jordbrukets tur, och åkerinäringen
är också i fara. Samtidigt vill vi också göra en an-
ständig satsning på att jordens fattigaste skall få bättre
utvecklingsmöjligheter genom ett effektivare och
bättre bistånd.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga
kristdemokratiska reservationer och de gemensamma
reservationerna men för att vinna tid yrkar jag bifall
endast till reservationerna 1 och 17.
(Applåder)

Anf. 9 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det finns förmenta negativa effekter
av sänkt förmögenhetsskatt och sänkt kapitalskatt,
Mats Odell. Jag tror, men jag vet inte, att Mats Odell
har en del aktier, kanske rent av förmögenhet. Det
kan ju bara Mats Odell veta. Kommer Mats Odell
personligen att få någon sänkt skatt av slopad förmö-
genhetsskatt eller sänkt kapitalbeskattning?
Kommer Mats Odell att få det kan jag berätta att
väldigt många av dem jag känner på Uddevalla lasa-
rett, på de mekaniska verkstäderna i Uddevalla och på
bilfabriken i Uddevalla inte kommer att få en enda
krona i sänkt skatt av slopad förmögenhetsskatt, sänkt
förmögenhetsskatt och sänkt kapitalbeskattning. Inte
en krona kommer de att få. Då kanske det uppstår en
del förmenta negativa effekter.
De här människorna kanske är så okunniga att de
inte inser att det är något negativt. Men de är så trub-
biga ibland att de tycker att det är lite orättvist att
Mats Odell som har ganska hyfsad inkomst får sänkt
skatt och de får inget. Så trubbiga är en del människor
i Sverige, Mats Odell! Sådana förmenta fördomar har
de.
Ni sade att ni har en sammanhållen reservation,
Mats Odell. Det finns inte en rad i den reservationen
om finansiering, utan det handlar bara om sänkt skatt.
Det är på samma förklaringsnivå som att säga: Det är
bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Tror
skråen det att det sätter fart på ekonomin om man
sänker skatten, om det är det enda man gör! Men hur
skall man sedan få pengar till sjukvården, äldreom-
sorgen? Mats Odell utlovade 20 000 nya vårdplatser.
Med vad skall de betalas?
Vad får det för effekter när ni tar in miljarder på
trafikförsäkringen och höjer avgiften i arbetslöshets-
försäkringen? Det drabbar dem som jobbar på sjuk-
husen och på bilverkstäderna. De får högre avgift till
a-kassa, och de får högre skatt på sitt bilåkande. Allt
det får de, men de får inte del av era skattesänkningar.
Vi skall komma tillbaka till detta med taken och
vem som har respekt för dem, Mats Odell. Modera-
terna har bättre respekt än vad ni har. De ger kommu-
nerna kompensation för skattesänkningar, men det
gör inte ni.

Anf. 10 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Först vill jag säga till Lars Bäckström
att jag icke kommer att få ett öre i sänkt skatt om
förmögenhetsskatten avvecklas.
För det andra står det i propositionen och i betän-
kandet, Lars Bäckström, att de lättflyktiga skatteba-
serna, som kapitalskatter och förmögenhetsskatter,
skall upp på bordet. Jag tolkar Lars Bäckströms in-
lägg som riktat lika mycket till finansministern inför
de överläggningarna som ett bevis på att det jag sade
tidigare är sant.
När det gäller förmögenhetsskatten, Lars Bäck-
ström, har den socialdemokratiska regeringen redan
befriat 17 av landets aktiemiljardärer från förmögen-
hetsskatt på sina aktier. Det är de vanliga människor-
na, de som i dag kanske är pensionärer och har byggt
ett eget hem, som i dag drabbas av både fastighets-
skatt och förmögenhetsskatt. De smarta, klipparna,
har i stor utsträckning flyttat ut sitt kapital. De går
fria. Det här handlar om att skapa en bas för stabila
inkomster i framtiden också i den globaliserade värld
vi befinner oss i.
Kristdemokraternas profil när det gäller skatte-
sänkningar är en höjning av grundavdraget för vanli-
ga låg- och medelinkomsttagare. 1,3 miljoner pensio-
närer, Lars Bäckström, får sänkt skatt genom Krist-
demokraternas förslag. Samtidigt höjer vi pen-
sionstillskottet med 200 kr per månad. Vår profil vad
gäller fördelning av skattesänkningarna är verkligen
rätt ur ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag påstår inte att det inte kan vara
behövligt att sänka skatter. Men däremot invänder jag
emot att det inte skulle ha några fördelningseffekter
och att det bara är tomt prat - för det är det inte.
Jag och Vänsterpartiet - Bo Lundgren kan nicka
här i bänken - var de första inom arbetarrörelsen som
började tala om slopad förmögenhetsskatt på arbetan-
de kapital i företagsamheten. Visst stämmer det, Bo
Lundgren? Nicka gärna, så att jag vet att det är så.
Vi insåg detta tidigare än vad Socialdemokraterna
gjorde, men vi påstår ju inte att detta inte har några
fördelningspolitiska konsekvenser. Det insåg vi att
det hade, men vi gjorde detta för jobbens skulle. Erik
Åsbrink vet också att det har fördelningseffekter,
även om man måste göra detta. Att man inte har den
insikten i det borgerliga lägret försvårar arbetet i
skattesamtalen. Visst är det så. Ni måste gå hem och
läsa på och se att det finns någonting som heter för-
delningspolitik och effekter. Det är inte bara
hjärnspöken.
Mats Odell betalar kanske inte förmögenhetsskatt.
Det gör inte jag heller. Men det finns de som gör det,
och de är rika. De fattiga får inte del av detta. Det är
ju så elementärt att säga att detta är förmenta fördel-
ningseffekter. Det blir ju så dumt. Eller hur?
Tala om hur ni skall få 20 000 nya platser i vården
för 1 miljard! Det är en fantastisk utveckling. Man
ger kommunerna 1 miljard, och så blir det 20 000 nya
vårdplatser. Nu svingar ni det magiska spöt. Det är
extrema utväxlingar ni har. Det är vita, kristdemokra-
tiska, tomma ballonger.
Sedan har vi detta med kommunerna. Ni sänker
grundavdraget. Då får kommunerna mindre skatte-
pengar. Det kompenserar ni inte med att öka statsbi-
dragen till kommunerna som Moderaterna gör på ett
korrekt sätt. Ni manipulerar med utgiftstaken. Sedan
har ni mage att anklaga oss. Ni överför den statliga
skatten till kommunerna. Det är vad ni gör. Ni ger
bort statens skatteintäkter till kommunerna som kom-
pensation. Det är manipulation och bedrägeri. Det
strider mot grundläggande principer i skatterätten.
Det är alltså en statsrättsligt vidrig manipulation för
att undvika utgiftstaken. Så skall ni inte göra. Det är
dålig moral.

Anf. 12 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Jag måste erkänna att jag inte vet vart
Lars Bäckström vill komma med sitt inlägg. Jag tyck-
er att det bekräftar hans tidigare tes att den som är rik
och frisk har det bättre än den som är fattig och sjuk.
Vart vill han komma?
Det kan finnas fördelningspolitiska effekter. Men
gäller det inte beskattningen av arbetande kapital?
Lars Bäckström är uppenbarligen ändå beredd att
föreslå att förmögenhetsskatten slopas där. Det kan
vara så, Lars Bäckström, att det handlar om en av-
vägning mellan fördelning och tillväxt, dvs. att vi
faktiskt måste se till att degen börjar jäsa när kakan
skall bakas. Det är där jag tycker att det har skett ett
genombrott i propositionen och även i betänkandet.
Uppenbarligen kommer Vänsterpartiet att utgöra ett
problem när det här skall sättas i sjön framöver.
Jag tycker att det skulle vara intressant om Lars
Bäckström utnyttjade sin möjlighet att svara på frå-
gan om det stämmer att Vänstern har ett kongressbe-
slut på att förbjuda friskolor. Stämmer detta Lars
Bäckström?
Kristdemokraternas förslag om 20 000 nya sjuk-
husplatser gäller under tio år. Vi satsar 1 000 miljoner
kronor mer än regeringen till kommunsektorn under
1999.

Anf. 13 TALMANNEN:
Lars Bäckström har ingen mer replik i detta re-
plikskifte.

Anf. 14 LENA EK (c):
Fru talman! Ledamöter! Jag skall läsa upp en
sammanfattning av utvecklingen under november
månad. Det handlar om tillväxtprognoser för 1999.
- Konjunkturinstitutet: Från 3,3 % till 2,3 %.
- Handelsbanken: Från 2,8 % till 1,8 %.
- SE-banken: Från 3,3 % till 2,4 %.
- Merita-Nordbanken: Från 3,2 % till 2,6 %.
- OECD: Från 2,4 % till 2,2 %, och mer kommer.

Sammanfattningen här är väl vad man kan kalla
en svart november för Sverige och en svart november
för varje medborgare som är beroende av den svenska
ekonomin, dvs. alla som har jobb, alla som inte har
jobb, alla som behöver utbildning, alla gamla, alla
sjuka, alla vi.
Ungdomar sjunger mycket på en låt som heter
Vintersaga av Monica Törnell. Där är omkvädet, det
som kommer tillbaka när hon har gjort en massa
landningar, för att inte säga nödlandningar, runtom i
Sverige: "Det är då som det stora vemodet rullar in.
Och från havet blåser en isande gråkall vind."
Det här läget kräver ansträngningar. Skall Sverige
klara att nå de sysselsättningsmål och de ekonomiska
mål som regeringen har föresatt sig, måste vi identifi-
era tillväxtsektorerna och undanröja hinder för den
goda tillväxten.
Den budget som har lagts fram av regeringsun-
derlaget är som en gungbräda. Den vilar på en enda
sten, och det handlar om att man satsar på och tror att
tillväxten skall öka så mycket att totalekvationen i
budgeten går ihop. Den här stenen skrivs nu ned i
ökad omfattning på grund av det internationella läget,
men också på grund av läget i Sverige.
Misstron mot den svenska ekonomiska politiken
har ökat på senare tid, liksom osäkerheten kring nivå-
er på räntor och valuta. Samtidigt har börskurserna
justerats ned globalt. Den finansiella krisen i Asien är
en viktig förklaring till detta.
OECD upprepar i sin konjunkturbedömning i no-
vember råden till Sverige om att sänka skatterna och
reformera arbetsmarknaden. Det är hög tid att rege-
ringen tar det här på allvar. Det är inte första gången
som OECD har påpekat detta. Detta är viktigt särskilt
mot bakgrund av det internationella läge som råder i
dag och det faktum att osäkerheten i de prognoser
som vi trots allt har är större än på länge. Finansut-
skottet har haft en lång diskussion om trovärdigheten
i de prognoser som läggs fram. Det är alltså ett ska-
kigt läge.
Den industriella konjunkturen blir också allt sva-
gare. Hela hösten har trenden varit negativ, och under
november befästes nedgången. Det tyder alltmer på
att 1999 kommer att bli ett svagt år för industrin.
Index och orderingång fortsatte att sjunka i novem-
ber, inte bara för exportindustrin utan också för den
inhemska, vilket siffror från i dag på morgonen visar
med all tydlighet i världen.
Det gör att industrin nu justerar ned sina produk-
tionsplaner för det närmaste halvåret. Det gör också
att sysselsättningen i industrin minskar. Det kommer
flera varsel dagligen, senast 500 personer i Eslöv i
dag på morgonen. Det här är mycket oroande rap-
porter.
Fru talman! Tyvärr förmår inte regeringen att
möta de här framtidsfrågorna eller hitta lösningarna.
Den budget som har lagts fram vilar helt på förhopp-
ningarna att konsumtionen skall öka och arbetslöshe-
ten halveras. Men åtgärderna för att säkra den här
utvecklingen finns inte med. De saknas. De skatte-
sänkningar som föreslås ger mycket liten effekt för
dem som bäst behöver den.
Centerpartiet samarbetade med socialdemokratin
om saneringen av ekonomin i ett krisläge. Vi hade ett
tydligt uppdrag som resulterade i att räntorna halve-
rades och förtroendet för den svenska ekonomin åter-
skapades.
Här i dag är det en instabil överenskommelse som
utgör regeringsunderlag. Det ger en mycket osäker
situation. Det är mycket som är oklart om vad över-
enskommelsen mellan Socialdemokraterna, Vänstern
och Miljöpartiet egentligen innehåller för de ekono-
miska frågorna. I de stora frågorna som påverkar den
nationella ekonomin är parterna inte överens.
På de fem samarbetsområden som utpekades i
budgetpropositionen, nämligen ekonomi, sysselsätt-
ning, rättvisa, jämställdhet och miljö, finns det egent-
ligen inga framsynta förslag. Vid bordläggningsde-
batten diskuterades jämställdhetsförslagen som
handlar om förbättrad statistik och att kvinnor skall
synas mer på museum. Det skrattade vi mycket åt då.
Det är väl fortfarande något som man kan raljera
med, men det hjälper inte de kvinnor som är utsatta
och inte klarar sig i dagens läge.
Lars Bäckström pratar om att det är en satsning på
hyresgästerna. Den satsningen på hyresgästerna kan
man också le åt, om det inte vore så besvärligt för de
människor som har svårt att betala hyran. Den sats-
ningen innebär 30 kr i snitt för en vanlig tvåa. Dess-
utom handlar det om pengar som går till hyresvärden.
Det är osäkert om de i förlängningen kommer till
hyresgästen. Så här tomt och innehållslöst är det här
paketet.
På resten av de stora områdena som är viktiga
skall gamla uppgörelser finnas kvar för att stabilisera
läget.
Det är tråkigt att se att man senast i går ryckte un-
dan en del av den överenskommelse vi har haft om
försvaret. Fortsätter det på det viset kan man fundera
över vart politiken egentligen är på väg. En tydlig
vänstersväng rakt in i dimman, kanske många skulle
ha sagt.
Centerpartiet är övertygat om att en god ekonomi
är mycket viktig för tillväxt, utveckling och framtids-
tro i vårt land. Klimatet för näringslivet måste förbätt-
ras. Små och stora företag är viktiga för sysselsätt-
ningen och statens inkomster och måste ges en bra
grund för sin verksamhet. Det finns konkurrensnack-
delar för stora sektorer. Det gäller jordbruket, de stora
trafikbolagen och sjöfarten, och det är förstås inte
acceptabelt. Det måste till ett stabilt underlag som gör
att det inte hela tiden krävs brandkårsutryckningar för
att inte hela branscher skall dras omkull i det läge
som nu råder.
Riksdagen måste ta tag i de strukturella proble-
men för att sysselsättningen, utbildningsnivån och
tillväxten skall kunna öka. Tudelningen på arbets-
marknaden men också i samhället i stort måste brytas.
I dag finns det en, tycker jag, mycket oroande upp-
delning mellan dem som är innanför och de som är
utanför. Det gäller dem som är inne på arbetsmarkna-
den och dem som står utanför. Det gäller dem som
har utbildning och dem som saknar utbildning och
möjligheter att klara sig på arbetsmarknaden. Det
gäller dem som kan påverka och dem som enbart
måste följa efter, dem som är delaktiga i samhället
och dem som känner utanförskap. Det gäller de
mycket få områden i Sverige som faktiskt växer me-
dan resten av landet utarmas. Flyttlassen går i en
aldrig tidigare skådad ström.
Fru talman! Sverige behöver en heltäckande stra-
tegi för fler företagare och fler nya jobb. De grund-
läggande villkoren för företagarna måste förbättras,
så att vi får ett långsiktigt bra företagsklimat som man
kan lita på så att man vågar satsa. Centerpartiet vill
sänka skattetrycket i takt med vad ekonomin medger
och prioritera sänkt skatt på arbete och företagande.
Bättre möjligheter till investeringar av kapitalbild-
ning, en flexiblare arbetsmarknad och bättre ramar för
lönebildningen är andra viktiga inslag i en god till-
växtpolitik.
Det räcker inte att bara koncentrera sig på skatte-
nivån. Det behövs ett branschinriktat utvecklingstän-
kande. Det finns i dag ett flertal branscher som har
stora utvecklingsmöjligheter och som kan skapa till-
växt och sysselsättning. Turism, informationsteknik,
hushållstjänster, musik och annat inom tjänstesektorn,
miljön, den gröna ekonomin och skogsbranschen är
några exempel på framtidsbranscher. Vi måste upp-
märksamma vad som behövs för att de olika närings-
grenarna skall kunna växa och få bort gruset ur ma-
skineriet.
Jag skall särskilt prata en stund om informations-
tekniken. Den ger förutsättningar för ett decentralise-
rat näringsliv och för tillväxt i hela Sverige. God
tillgång till avancerad informationsinfrastruktur får
inte finnas bara i de stora städerna. Därför måste
statsmakten se till att det finns möjlighet till bra data-
kommunikationer i hela landet. Det behövs en digital
allemansrätt. Företagarorganisationer och enskilda
har länge efterlyst en rejäl satsning på informations-
teknik. Regeringen har nu chansen att visa vägen för
landets utveckling.
Centerpartiet anser att det nu är hög tid att initiera
nästa stora infrastrukturprojekt, nämligen byggandet
av ett nationellt fiberoptiskt nät. Inom överskådlig
framtid finns det inget som tekniskt överträffar över-
föring via fiberoptik. Centerpartiet föreslår en sats-
ning på den digitala infrastrukturen i storleksordning-
en 50 miljarder kronor. En utbyggnad av ett nationellt
fibernät ger vår nation en modern infrastruktur inför
2000-talet.
Den digitala allemansrätten är viktig inte bara när
det gäller företagandet. I utskottet förutsätts att Sveri-
ges position som ledande IT-nation skall förstärkas.
Hur skall det ske? Det finns lärare som inte har dato-
rer och som inte kan hantera dem. Det finns elever
som inte har tillgång till datorer, och det finns lärare
som inte har fått lära sig hur man pedagogiskt använ-
der det här utvecklingsredskapet. Företagen har inte
ledningar för att klara av kundkontakter. Det ligger
därför ett informationstekniskt mörker över hela lan-
det utanför de större städernas centrum.
Hur tänker regeringen lösa detta och när? Det tror
jag är en av de viktigaste frågorna för företagens
utveckling. Det räcker inte med att bara prata om
skatter och skattesänkning, vi måste också prata om
vad som behövs för de olika branscherna.
Servicesektorn och servicetjänster är ett annat om-
råde där efterfrågan ökar. Tjänster inom hushållssek-
torn är en del av det. Många familjer önskar mer tid
för varandra. För att göra det möjligt och för att sti-
mulera nya jobb i tjänstesektorn bör skatten på hus-
hållsnära tjänster subventioneras med 50 %. Vi pratar
om ett RUT-avdrag som skall korrespondera med det
ROT-avdrag som finns när det gäller att bygga om
hus. Det ger nya jobb, och det minskar samtidigt den
svarta sektorn.
Vad gäller inriktningen på förslaget har Center-
partiet enats med Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Moderaterna i ett särskilt yttrande. Vi vill visa likhe-
terna i våra förslag och betona vikten av att regering-
en snarast skall komma med ett förslag på skattesub-
vention för hushållstjänster. Vi väntar med spänning
på hur diskussionen skall avlöpa inom regeringen i
den här frågan.
Sverige måste forma en stark grön näringspolitik
med tydliga mål, en grön skatteväxling. Vi måste ge
likvärdiga villkor för jordbruk och skogsnäring så att
man kan konkurrera med företagare i andra EU-
länder. Det finns förslag, och vi har tidigare redovisat
var vi står när det gäller förslagen i den Björkska
utredningen.
Vi måste också få en modern och fungerande ar-
betsmarknad. Det innebär att arbetsmarknadspolitiken
måste reformeras. Det handlar återigen inte om att slå
ut människor eller om att avskaffa fungerande struk-
turer och system på arbetsmarknaden. Det innebär i
stället att förändra regler på ett sådant sätt att männi-
skor som står utanför har en chans att komma in på
arbetsmarknaden. Lönebildningen är också en viktig
fråga.
För att kunna utveckla företagsamheten och inte
minst den resurs som finns i tillväxt hos många kvin-
noföretag måste regelverken förändras. Vi har sett i
undersökningar att länsstyrelserna prioriterar manligt
företagande med så mycket som upp till 90 % av de
regionala anslag som finns. Det är inte en acceptabel
situation.
Europafrågan är ett annat tydligt exempel i rege-
ringsunderlaget som gör att man frågar sig vart vi
egentligen är på väg politiskt.
Fru talman! Signalerna är utomordentligt dåliga
när det gäller den svenska ekonomin. Signalerna är
utomordentligt oroande när det gäller situationen för
vanliga människor i det här landet. Utanförskapet
ökar. Det gäller invandrare, ungdomar, arbetslösa,
sjuka och åldringar. Det behövs ett bättre ledarskap,
ett nytt ledarskap för det här landet för att kunna lösa
de svåra problemen. Det får inte vara så att det stora
vemodet rullar in, att en svart november leder till att
vi alla in på skinnet känner av en isande gråkall vind.

Anf. 15 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Nej, Lena Ek, man skall inte bara va-
ra vemodig. Lena Ek log, sade hon, när hon hörde om
budgeten och förslagen om jämställdhet, så hon har ju
ett glatt sinne.
Men, Lena Ek, vad var det för fel att skratta åt att
JämO får mer pengar? SCB får också i uppgift att ta
fram bättre jämställdhetsbokslut, utredningen om
jämställdhetslagen får tilläggsdirektiv om arbetsvär-
dering och myndigheterna får order om att jobba
hårdare med jämställdhetspolitiken. Är det att skratta
åt? Jag blir lite vemodig när jag hör en partirepresen-
tant säga att man ler åt sådana förslag. Då blir jag,
som jobbar i ett feministiskt parti, vemodig.
Lena Ek nästan log också åt sänkt fastighetsskatt
på 0,2 %. Det är väl ingenting! Men när Centern
genomförde det tillsammans med regeringen i våras
var det storslaget. Då var det rejäla grejer, och nu
rullar det på, nu är det bra. Om Vänstern gör det är
det dåligt. Då är det ingenting. Vad far gör är alltid
rätt. Men om vi gör samma sak är det alls ingenting.
Varför skall ni vara så missunnsamma, Lena Ek?
Det ni gjorde i våras ledde väl till lägre hyror? Men
det var lite orättvist ändå, för villaägarna hade redan
fått så mycket genom sänkta räntor. Det hade inte
hyresgästerna fått. Hyresgästernas riksförbund be-
römde ert förslag. De sade att sänkt fastighetsskatt är
en omedelbar orsak till optimism. Redan i år har den
minskat en första gång. Men det har mest gynnat
villaägarna.
Nu lovar regeringen ytterligare en sänkning, och
den skall riktas enbart till flerbostadshus. Alltså är
den avsedd att i någon mån rucka på orättvisan att
småhusägarna har gynnats mest.
Lena Ek, le inte åt hyresgästerna i storstäderna när
de kräver sänkt hyra och de får sänkt fastighetsskatt!
Det kommer att drabba Centern i storstäderna om
man ler åt hyresgästernas krav på sänkt hyra.

Anf. 16 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Det är alldeles självklart att det inte
går att le åt ett sådant här problem när 800 000 perso-
ner har socialbidrag. Många av dem är hyresgäster.
Att då säga att deras situation radikalt skall förbättras
genom en skattesänkning på 30 kr i månaden för en
tvåa som går till hyresvärden är inte snyggt.
Jag glömde, fru talman, att yrka bifall till reserva-
tionerna 2 och 18, vilket jag skall be att få göra nu.

Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har inte sagt att det radikalt för-
bättrar situationen. Men vi har sagt att det ger möjlig-
het till lägre hyror än annars för dem som får en
skattereduktion genom vår politik, som ni i Centern
stöder nu genom vår gemensamma politik. Det är bra.
Många bäckar små förbättrar situationen för de sämst
ställda. Det är det som är bra.
Men, Centern, var inte så sura! Sitt inte där mellan
de två block som nu kämpar och säg: Vi vill inte vara
med er, och vi vill inte vara med er andra. Kom med i
stället! Ni är ju med oss om att EMU inte är bra. Ni är
med om att kärnkraften skall avvecklas. Vi har en
överenskommelse där.
Det var klokt det Lena Ek sade om att det inte
räcker med att sänka skatten. Det är precis det vi,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger. Var inte
så sur, Lena Ek, utan kom med i arbetet! Sitt inte i ett
litet centerreservat mitt ute på någon slags öde fält!
Vänster och höger sade de i franska revolutionen,
Lena Ek. Vänstern satt till vänster, och högern satt till
höger. Vad kallade man dem i mitten? Le marais,
träsket, sade man i Frankrike. Nu är inte jag så elak
som fransmännen, men kom med i jobbet! Ni har ju
möjligheter. Var inte så sur! Ni vill ju i grunden ha
fördelningspolitik. Det finns möjlighet att få några
gröna strimmor till i det paket jag pratar om. Men det
är ni som har att göra det valet. Jag tror att det kom-
mer att gynna er om ni kommer med, så slipper vi det
stora vemodet i Centern.

Anf. 18 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Nu kom det äntligen någonting som
man kan ta fasta på, gröna strimmor i det förslag som
har lagts fram. Det är precis vad det är fråga om. Det
är inget annat än strimmor. Det som hjälper de män-
niskor som står utanför är att det skapas arbete och
sysselsättning, att tillväxten ökar. Där finns inga
förslag.
Nu har Lars Bäckström snart placerat samtliga
kammarens ledamöter i olika reservat. Det nyttar
ingenting till. Det som nyttar någonting till är kon-
kreta förslag för att öka den goda tillväxten. Det sak-
nas i det här materialet. Jag kan bara konstatera det.

Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Jag var inbjuden till en skola i Hjulsta
utanför Stockholm i går. Det är en av Stockholms
mest invandrartäta förorter. Det var ett mycket trev-
ligt besök, mycket fina ungdomar, framåt. Många av
dem uppenbart intelligenta. Men det gick inte att
komma ifrån att det fanns en pessimism inför framti-
den i det de berättade.
De känner att segregationen ökar i samhället, och
pessimismen om vilken roll de skall kunna spela i
resten av sina liv ökar. Jag kände väldigt starkt att
den pessimismen hör hemma i den här diskussionen.
Det är de beslut vi fattar i dag, tillsammans med
många andra beslut, som lägger den grund som skulle
kunna öka deras optimism.
Lars Bäckström sade något mycket egendomligt
för en stund sedan. Han sade: Om man vidtar en
skatteförändring så kan den vara dålig fördelningspo-
litiskt, men man gör den ändå, för jobben. Jag vägrar
att godta den definitionen, därför att allt tyder på att
massarbetslösheten är det som mest skapar fördel-
ningsproblem i detta samhälle. När fler människor får
jobb, t.ex. ungdomarna i Hjulsta som jag träffade i
går, minskar klyftorna i vårt samhälle. Det är massar-
betslöshetens politik som skapar de största och dju-
paste klyftorna.
Sedan säger Lars Bäckström: Var glada! Vi väns-
terpartister har medverkat till att det har satts upp ett
bra mål för sysselsättningen. Ja, det är bra. Det är en
mycket bättre tanke än den som regeringen hitintills
har haft, som är så lätt att manipulera med statistik-
grepp.
Men det tråkiga för Lars Bäckström är ju att sedan
ni inträdde i det här samarbetet har Konjunkturinsti-
tutet kommit med en bedömning av vilka förutsätt-
ningar det finns för att nå detta i och för sig bra mål.
Då visar det sig att det fattas drygt 100 000 jobb för
att nå målet. Vad hjälper det om ni har målet men inte
medlen att nå det. Det är det vi har sett så väldigt
tydligt de senaste veckorna, de senaste månaderna
och tyvärr, vad socialdemokraterna anbelangar, de
senaste åren.
En annan sak som inträffade i går, förutom att jag
var på en skola i Hjulsta, var att Socialstyrelsen pre-
senterade en rapport om tillståndet i äldreomsorgen.
Den visade tyvärr att problemen växer. Det var som
vi sade i valrörelsen, det var inte som socialdemo-
kraterna sade, att nu har Perssonpengarna kommit, så
nu är problemen på väg att lösas.
Resurser behövs, men det räcker inte med resur-
ser. Man måste också ha sådana system som upp-
muntrar människor, som gör att resurserna utnyttjas
på bästa sätt, som gör att människor känner största
möjliga ansvar och uppmuntran i sin arbetssituation.
Jag tyckte nästan att det var litet otäckt när Lars
Bäckström introducerade ett nyspråk, när han fick
frågan: Är ni för enskilda initiativ? Ja, vi är för en-
skilda initiativ, och så definierar han det som att
kommunalanställda får ta initiativ på jobbet. Men det
är någonting helt annat.
Men vi vet ju. En kollega till Lars Bäckström, Stig
Sandström, har redan uttalat att man ser som ett mål
för det samarbete man nu går in i att se till att social-
demokraterna blir ännu mer skeptiska till enskilda
initiativ, alltså alternativa driftformer inom vård och
skola.
Även situationen i äldreomsorgen hör hemma i
denna debatt. Genom att resurserna inte växer och
genom att de som nu makten haver är så fixerade vid
denna monopoldrift blir det de gamla som drabbas.
Vi påstod i valrörelsen att vårdköerna till sjukhu-
sen växer. Nej, det är fel, sade en socialminister. Hon
har numera avvikit till Sri Lanka. Vi har satt in Pers-
sonpengarna, så vi satsar allt nu på att vårdköerna
skall kortas.
Men köstatistik fortsätter att strömma in. Det ver-
kar numera bara vara vi i Folkpartiet som har något
intresse av att sammanställa den, men vi samman-
ställer allt som kommer in. Och även den senaste
statistiken visar att vårdköerna icke har kortats. De är
längre. Varje ny statistik som kommer in från någon
sjukvårdsregion i landet, det har kommit ett par den
senaste tiden, visar att vårdköerna växer. Så går det
med socialdemokratisk välfärdspolitik.
Jag tycker att de senaste dagarna verkligen har il-
lustrerat att vi har en regeringsmakt i förfall. Jag
syftar på det som har inträffat på försvarsområdet. Jag
är numera en ganska erfaren politiker. Jag kom in i
riksdagen 1985. Jag vill påstå att jag sällan har upp-
levt något så bisarrt i detta hus som det som har hänt
de senaste dagarna. Man ser hur regeringen faller
samman inför öppen ridå, och statsråden motarbetar
varandra. Socialdemokraterna som parti ger helt mot-
stridiga besked, och en verkschef påstår att regering-
en så att säga har bestulit hans verksamhet på flera
miljarder kronor. "Lösningen" blev att socialdemo-
kraterna föll undan för Miljöpartiet och Vänsterparti-
et. Det är för framtiden mycket illavarslande.
Erik Åsbrink skrev ett brev till mig under valrö-
relsen. Den tes han drev var att vi folkpartister lade
fram för många förslag, och Erik Åsbrink tyckte att vi
lade fram dem för snabbt och att de var ogenomtänk-
ta. För att krydda uttalandet liknade han mig vid en
seriehjälte, nämligen Lucky Luke - känd för att dra
snabbare än sin egen skugga.
Jag tillbakavisar naturligtvis helt att Folkpartiet
skulle lägga fram förslag som inte är genomtänkta.
Jag tycker att allt som har hänt sedan dess har visat
att vi hade mycket god grund för de förslag vi lade
fram.
Men det är egendomligt och faktiskt patetiskt när
Erik Åsbrink, av alla, kallar mig för Lucky Luke för
att vi vill få något uträttat. Erik Åsbrink är finansmi-
nister i en regering som kännetecknas av en total
handlingsförlamning.
Lena Ek sade att hon väntar med spänning på var
regeringen skall landa i frågan om hushållstjänster.
Det går att ta till olika dramaturgiska grepp, som på
cirkus när trumvirvlarna ljuder, och tänka att nu skall
det hända någonting. Men hur länge kan en sådan
dramaturgi pågå?
Ekonomen Anne-Marie Pålsson lade fram ett för-
slag i början av 90-talet på ett socialdemokratiskt
seminarium i Visby. Sedan dess har man med spän-
ning väntat på var socialdemokraterna skall landa.
Men tyvärr, Lena Ek, för mig har spänningen avtagit.
Jag är bara trött. De sliter hårtestarna av varandra och
är oerhörda ovänner för denna fråga. Arbetslösheten
minskar inte på det sätt den skulle kunna göra. Det är
deprimerande. Handlingsförlamningen i den frågan är
bara ett exempel på en lång rad frågor där de inte
kommer till skott.
Göran Persson använde sig av ett skickligt reto-
riskt grepp i talarstolen för några veckor sedan. Han
sade att han anklagades för att inte ha en tillväxtpoli-
tik, men han sade att det råder tillväxt. Men så är det
inte. Det finns någon kvartalsrapport som visar god
tillväxt. Men helhetsbilden av svensk ekonomi - den
bekräftas dag efter dag - är att den inte växer till-
räckligt, att svensk ekonomi tappar fart - precis som
vi har varnat för under lång tid.
Regeringen har en retorik som går ut på att jobben
nu finns. Man har jämfört en månad förra året, okto-
ber, med oktober i år och tycker att det är fråga om
många jobb. Den mest relevanta jämförelsen är hur
många jobb som regeringen åstadkom under mandat-
perioden 1994-1998. Det är 30 000 jobb. Det är ett
mycket klent resultat. Några andra jämförbara länder
har nått åtminstone tio gånger så bra resultat. Det är
just det Sverige skulle behöva åtminstone under fyra
år, dvs. 300 000 nya jobb. Men det kräver tillväxt-
grepp. Det är man oförmögen att samla sig till.
Nu har vi inbjudits till skatteförhandlingar. De är
från tillväxtsynpunkt viktiga. Helt klart finns ett antal
skatter som hämmar tillväxten i landet.
Här är jag förvånad över vad finansutskottets
majoritet skriver. Det är inte socialdemokraterna i
riksdagen som har inbjudit till förhandlingarna, men
jag antar att ni har någon form av korrespondens -
även om man de senaste dagarna har tvivlat på hur
mycket utskotten och Regeringskansliet korresponde-
rar på s-sidan.
Majoriteten kritiserar Folkpartiet och tar år 2001
som exempel. Man säger att våra besparingar inte
räcker för de skattesänkningar vi föreslår för det året.
Enligt regeringens prognoser finns det för det året
ett överskott i storleksordningen 60-70 miljarder. Vi
stöder helt och fullt att statsskulden skall amorteras.
Vi och regeringen är överens om hur den planen ser
ut. Men även när den amorteringen har skett finns det
enligt denna prognos fortfarande ca 30 miljarder
kronor kvar. Vad är socialdemokraternas åsikt om
vad som skall ske med de pengarna? Skall den över-
beskattningen ligga kvar, eller skall man göra som
regeringen skrev häromåret, dvs. "överföring till
hushåll". Det är klart att de pengarna skall tillbaka till
skattebetalarna.
Det som är oroande är att ni gör en poäng av det-
ta, att det skulle vara fel. Det tyder på att ni inte stäl-
ler upp på huvudgreppet att se till att det blir tillväxt
och därmed kan fortsätta att sänka skatterna.
Även i övrigt är majoritetens polemik gentemot
Folkpartiets budgetförslag mycket undermålig. Ni
tycker att vi gottskriver oss för mycket pengar genom
minskat fusk genom att jämföra med hur mycket vi
satsar på kontrollanter. Visst, den utvecklingen kan
verka stor. Poängen är ju att kontrollanterna förenas
med ett antal strukturgrepp, t.ex. hushållstjänster.
Mona Sahlin och Björn Rosengren säger att detta
kraftigt skulle minska svartjobben. Det är då skat-
teintäkterna kommer. Vi slopar värnskatten. Vi inför
ett nytt system så att fackföreningarna får ett större
ansvar för a-kassan, så att - förmodligen - missbruket
i a-kassan minskar. Det är ju genom sådana struktu-
rella grepp som vi kan få sådana effekter som vi kan
gottskriva oss. Men det låtsas majoriteten inte om.
Även andra exempel avfärdas på liknande sätt.
Folkpartiet står för ett alternativ till politiken med
hjälp av konkreta förslag. Vi vill sänka skatterna, och
vi vill börja med dem som har störst hämmande ef-
fekt på tillväxten. Vi vill minska krånglet för företag-
samheten. Vi vill gå med i EMU. För varje vecka som
går blir det allt tydligare att vårt utanförskap skadar
vårt land. Vi vill satsa på kompetensutveckling. Det
har sagts av alla partier i åratal, för att inte säga årti-
onden, från denna talarstol. Men ingenting sker.
Nu satsas det väldigt på kunskapslyft. Men det
som skulle betyda ännu mer för vårt land är att få ett
system där enskilda individer får större möjligheter
att ta ansvar för den egna kompetensutvecklingen. Ett
sådant konkret förslag har vi lagt fram.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla reser-
vationer jag har skrivit under i finansutskottets betän-
kande. Men av tidsskäl begränsar jag mig till att yrka
bifall till två. Den ena är den gemensamma borgerliga
reservationen om en ny inriktning av den ekonomiska
politiken mot jobb och tillväxt. Den andra gäller att vi
måste få en tidsplan för Sveriges EMU-anslutning.
Detta innebär att jag yrkar bifall till reservation 1 och
reservation 6.
(Applåder)

Anf. 20 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att hålla med Lars
Leijonborg på några punkter. Den första punkten är
att vi två är helt överens om att den största fördel-
ningspolitiska orättvisa som finns är arbetslösheten.
Jag är djupt enig med Lars Leijonborg i detta. Det var
just därför vi sade att man kan göra saker, men ej
isolerat. Den slopade förmögenhetsskatten på arbe-
tande kapital medför att vissa gynnas som har det
ganska bra, men man kan ändå göra det därför att det
ger totalt sett positiva effekter fördelningsmässigt. Vi
är överens här, och det är bra.
Vi är överens på en punkt till, och det är att det
var djupt orättvist när finansministern sade att Lars
Leijonborg påminde om Lucky Luke. Det var mycket
orättvist. Lucky Luke inte bara drar snabbt utan träf-
far också alltid rätt. Det gör inte Folkpartiet. Det är
helt korrekt att det var en felaktig jämförelse.
Ni träffar inte rätt i era budgetalternativ. Det är
väldigt konstigt, därför att en gång i världen var ni
ganska duktiga på det här. Ni var kanske duktigare än
vi - det är lite osäkert - men nu är ni mycket sämre
än någonsin Vänsterpartiet. Ni får inte debet och
kredit att gå ihop. Ni vill ha dynamiska effekter, att
saker skall hända, att tanke och handling skall vara
ett. Ni tror att pengarna kommer in samtidigt som
man gör en reform. Det fungerar inte så. Även om
skatteförvaltningen får en miljard eller ett par hundra
miljoner extra kan man inte omedelbart växla ut det i
inkomster. Det går inte till så, Lars Leijonborg. Jag
sitter i Riksskatteverkets styrelse, så jag vet det. Det
är inte den snabbheten i utväxlingen.
Ni talar om äldreomsorgen. Vi två känner djupt
för den. Men var har ni pengarna till den bättre äldre-
omsorgen? Det kostar att få en bättre äldreomsorg,
men ni har inga pengar. Jag har läst era motioner, så
jag vet att ni drar ned på anslagen till kommunerna.
Det går inte att komma undan.

Anf. 21 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det var intressant att höra att Folk-
partiet var bättre än Vänsterpartiet förr i världen. Kan
Lars Bäckström utveckla det lite grann? Jag är myck-
et intresserad av Vänsterpartiets historia. Jag tycker
att ni har en hel del att göra upp med där. Det vore
intressant att veta när vi i Folkpartiet var bättre än
Vänsterpartiet.
Lars Bäckström påstod när det gäller äldreomsor-
gen att vi skulle ha mindre pengar till kommunerna.
Det är felaktigt. Det är en budgetteknisk fråga, vilket
Lars Bäckström med sin riksdagserfarenhet mycket
lätt borde ha genomskådat.
Det handlar först och främst om handikapprefor-
men. Vi är emot försämringarna i handikappreformen
som har inneburit att staten har dragit tillbaka sitt
ansvar och övervältrat det på kommunerna. Därför
återför vi handikappengar på det utgiftsområde som
har med statens handikappolitik att göra, så att den
totala satsningen på handikappade blir större.
Detta har också något med kommunala bolag att
göra. Vi vägrar pumpa in miljarder i kommunala
bolag bara för att socialdemokrater och vänsterpar-
tister är så fixerade vid att kommunala bostadsbolag
skall finnas. Vi tycker att det som nu håller på att ske
är skamligt, när man försvårar för enskilda människor
att ta över.
Det är ytterligare ett uttryck för detta att ni inte
tror på enskilda initiativ, inte tror på utökat privat
ägande. Det där är ideologiskt. Men de som får betala
priset är de som inte får del av den dynamiska ut-
veckling som vi vill skapa i Sverige.

Anf. 22 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Min egen mor ligger på ett sjukhem, i
ett fyrbäddsrum, och jag tycker att det är skamligt att
vi har det så fortfarande. Det är i och för sig kommu-
nalt. Men hur blir detta bättre om vi byter och gör om
det, så att den juridiska personen, aktiebolaget, tar
hand om alla? Blir det bättre, Lars Leijonborg?
Kommer personalen där att få mer resurser? Kommer
de att bli piggare och gladare om de har ett aktiebolag
som huvudman? Nej, så går det inte till. De tar en-
skilda initiativ varje dag för att försöka göra så gott
de kan.
Folkpartiet har inte anslagit mer pengar till vare
sig kommuner, privata bolag, stiftelser eller ekono-
miska föreningar som skall driva äldreomsorg. Ni har
inte anvisat mer pengar. Det kommunerna skulle
vinna på det som ni har avsatt för handikappreformen
förlorar de ju på era andra indragningar.
När var Folkpartiet bättre? Jag sade att jag inte
vet, men förr i världen fick ni plus och minus att gå
ihop i era budgetförslag. När jag kom till riksdagen
1988 kunde man räkna på era förslag, och då stämde
de hyfsat. De senaste åren har det bara blivit sämre
och sämre - jag vet inte vad det beror på. Ni måste
göra någonting åt er inre organisation. Man kan ha
olika åsikter om saker är bra eller dåliga, men ni får
inte längre plus och minus att gå ihop ens hjälpligt i
era budgetalternativ. Det är närmast tragiskt för ert
parti att det har gått därhän.
Alla de besparingar ni skall göra, Lars Leijonborg,
kommer att försämra välfärden.
En annan intressant sak är vad vi skall göra om vi
nu skall sänka någon skatt. De flesta partier här pratar
om att kunna minska inkomstbeskattningen. Ni står
isolerade och talar om arbetsgivaravgifter. Hur skall
ni ställa er i den här frågan? Jag tror att ni skall kom-
ma in och börja tala om inkomstbeskattningen på
fördelningsmässig grund. Men ni avvisar t.o.m. den
lilla skattereduktion för låginkomsttagarna som vi nu
har fått igenom tillsammans med Socialdemokraterna
och Miljöpartiet. Det är beklagligt, Lars Leijonborg.
Tänk fördelningspolitiskt! Börja räkna rätt i bud-
geten! Förlita er inte på dynamiska effekter, som ni
gjorde i den förra skattereformen! Vi har inte i det här
landet råd att lita på dynamik. Var som Lucky Luke!
Dra fort och träffa rätt! Det måste ni klara i Folkparti-
et.

Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag är gärna som Lucky Luke när det
gäller att komma med förslag om förbättringar i det
här samhället. Jag tycker att den nuvarande regering-
en, med stöd av Lars Bäckström, mest påminner om
Kronblom som ligger på soffan och drar sig hela
dagarna. Jag tycker att det är rätt förfärligt, när man
ser de problem vi borde ta itu med.
Kommunalarbetareförbundet tillhör, tillsammans
med Lars Bäckström, dem som har varit mest skep-
tiska mot enskilda initiativ inom vården. De tog initi-
ativ till en undersökning och frågade dem som jobbar
i privat vård vad de tycker. De hade ganska svårt att
hålla ansiktsuttrycket under kontroll när de fick redo-
visa att personalen trivs bättre på de privata vårdkli-
nikerna än på de kommunala.
Det är ett mycket konkret svar till Lars Bäck-
ström: Personalen föredrar privata arbetsgivare fram-
för kommun och landsting.
Jag vill inte på något sätt överföra allt till privata
driftsformer - tvärtom. Jag antar att det allra mesta
skall vara kvar i kommunal regi. Men varför vara så
ideologiskt blockerad mot detta alternativ?
Vi får mera pengar till äldreomsorgen bl.a. genom
att vi kräver att extrapengarna till kommunerna bara
skall få gå till de prioriterade områdena. Se på Stock-
holms kommun! Här tog vi över efter er för någon
månad sedan. Det sker en jättesatsning på äldreom-
sorgen i denna kommun, genom bl.a. att kommunala
bolag avvecklas. Det är liberal politik i praktiken. Ni
sviker era löften till änkorna. Vi håller våra löften till
de gamla där vi har fått chansen.
(Applåder)

Anf. 24 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Vi har under det halvår som har gått
inlett ett samarbete mellan Miljöpartiet, Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet. Det har varit ett begrän-
sat samarbete, men det har ändå rört hela budgeten.
Vi har haft väldigt ont om tid i den inledande fasen,
så de förändringar som kunde ske i budgetarbetet
blev, som sagt var, begränsade.
Vi lyckades få in lite fler gröna stråk i budgeten
som lades fram. Vi lyckades få in några av våra val-
löften, och det kändes väldigt skönt. Vi fick till lite
mer pengar till kommunerna och lite mer pengar till
skolan och vården. Det var en huvudfråga i valet. Vi
lyckades få in lite mer till barnfamiljerna och till
låginkomsttagarna - lite mer rättvisa. Det var inte
mycket, men det gick åt rätt håll. Vi lyckades få en
satsning på miljöfrågor - framför allt på den gröna
naturvården och på att spara gammelskogar som
försvinner i en rasande takt runtom i Sverige.
Detta kändes viktigt. Jag tycker också att det är
skönt att vi nu börjar nå fram i riksdagen. Vi drar
budgeten genom riksdagen, och den kommer ut på
andra sidan utan att ha drabbats av stora utgiftsök-
ningar i ett ganska ansträngt ekonomiskt läge.
Situationen är den, att vi också internationellt har
haft en ganska turbulent höst. De internationella fi-
nansmarknaderna har varit oroliga. De har stabilise-
rats den senaste tiden, men vi har i stället växlat över
till en sämre utveckling i den internationella reala
ekonomin. Det drabbar också Sverige.
Från Miljöpartiets sida har vi hela tiden varit lite
fundersamma. Har det inte varit väl optimistiska
prognoser som har lagts fram? Det gällde redan för
vårbudgeten 1998, och också nu i höst. Mycket talar
för att det har varit så. Vad vi kommer att se under
nästa år är en utveckling som inte är riktigt lika posi-
tiv och optimistisk som många bedömare, och också
regeringen, trodde tidigare i år.
Detta kommer naturligtvis att påverka arbetslös-
heten. Vi får kanske inte en minskning av arbetslös-
heten som är lika stor som den som vi hade hoppats
på. Det kommer påverka en rad andra saker i ekono-
min. Det i sin tur innebär att vi måste ta till kraftfulla
åtgärder. Vi måste skynda på arbetet med att få till
förändringar som underlättar skapandet av nya jobb
och en omställning av Sverige för en bättre, starkare
och mer robust ekonomi och en mer långsiktigt ut-
hållig ekonomi.
Jag känner att jag och Miljöpartiet börjar bli otåli-
ga. Vi måste komma i gång med detta arbete snabba-
re, och vi måste komma med kraftfullare åtgärder än
vad vi tidigare såg var nödvändigt. Jag tänkte ta upp
några punkter där vi tycker att det är viktigt att vi
kommer till skott.
Det gäller t.ex. att vi ser att alltfler människor på
den nya arbetsmarknad som håller på att växa fram
hamnar utanför trygghetssystemen. Vi har ett väl-
färdssystem som inte längre är anpassat till arbets-
marknaden och den situation som finns ute i samhäl-
let i dag. Detta måste förändras. Vi måste bredda
trygghetssystemen och göra om dem så att de håller
för alla och är ekonomiskt bärkraftiga, även i den nya
verklighet som vi ser i dag.
Relationerna mellan arbetstagare och arbetsgivare
måste förändras och moderniseras. Staten måste un-
derlätta en omställning av näringslivet till områden
där det finns en utvecklingspotential i syfte att skapa
ett långsiktigt uthålligt och mer robust samhälle.
Arbetsmarknadspolitiken måste inriktas mer på kva-
litet och mindre på volymmål. Det är några av de
punkter där vi från Miljöpartiet vill medverka till en
förändring för att skapa fler jobb i Sverige och en
starkare och mer robust ekonomi.
De senaste dagarna har vi fört en diskussion som
handlat mycket om försvaret. Frågan gällde den sista
dagen till syvende och sist vem som har vunnit och
vem som har förlorat i förhandlingarna. Jag vill be-
stämt säga ifrån att det inte handlar om det. Det
handlar denna gång tydligare än mången annan gång
här i riksdagen om de svenska statsfinansernas tro-
värdighet och budgetprocessens trovärdighet. Kan
man lita på att det politiska systemet i Sverige klarar
av att hålla det som utlovas och hålla i pengarna?
Klarar riksdagen att ta ansvar, eller skall man räkna
med att vi snabbt får nya budgetunderskott som är
jättelika?
Jag tycker att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och So-
cialdemokraterna har bestått detta prov, men borger-
ligheten föll igenom en gång till. Moderaterna, Krist-
demokraterna och Folkpartiet visar gång på gång att
man inte håller måttet när det gäller att sköta statens
finanser. I riksdagens finansutskott vojar sig Mats
Odell och Bo Lundgren m.fl. över att budgetprogno-
serna inte stämmer med verkligheten. Men i för-
svarsutskottet försöker man göra upp om nya miljar-
der som spränger hela budgettaket, minskar amorte-
ringarna och spräcker utgiftsramarna.
Det är, om man lyckas genomföra det, inte någon
bra politik för Sverige. Jag tycker att jag kan vara
väldigt stolt över att vara med i en majoritet som
håller emot detta trixande och fifflande som man
försöker dra igenom i försvarsutskottet.
Det är ingen nyhet att det är en svag och dålig
ekonomi i försvaret. För exakt ett år sedan diskutera-
de vi precis samma saker i just denna sal omkring
försvarets svarta hål. Försvarsminister Björn von
Sydow och överbefälhavaren var dessutom i luven på
varandra när det gällde vems felet var, hur många
miljarder fel man hade räknat och varför försvaret
inte hade sparat som man var tvungen att göra.
I konstitutionsutskottet, där jag satt då, diskutera-
de vi samma sak med överbefälhavaren för ett halvår
sedan. Då hade man delvis andra förklaringar till att
problemen hade uppstått.
Nu i höst kräver man nya pengar i stället för att
föreslå att man skall anpassa försvaret till den verk-
lighet som finns. Omvärlden har ju förändrats. Vi
lever i en helt annan tid i dag än vad vi gjorde för 20-
30 år sedan, när det militära försvaret i Sverige bygg-
des upp. Man måste även från militärens sida anpassa
sig till de resurser som finns och den förändrade om-
värld vi har.
Detta kommer man naturligtvis också att göra.
Men man försöker, och lyckas, sprattla emot några år.
Jag är övertygad om att det är bättre att ta i proble-
men nu i stället för att skjuta dem på framtiden och på
så sätt låta andra angelägna behov stå tillbaka, som
t.ex. behovet att höja barnbidraget eller behovet att
stärka vården och skolan med miljarder.
Verkligheten kräver förändring. Så är det inte bara
när det gäller försvaret. Det finns en rad andra områ-
den som tränger sig på med en ny förändrad bild av
verkligheten. Det gäller t.ex. kommunikationerna,
som måste moderniseras i Sverige. Energipolitiken
måste moderniseras och anpassas och bli mer lång-
siktigt uthållig. De gamla kärnkraftverken som kärn-
kraftskramarna i Moderaterna och kd nu är så oerhört
ängsliga för är gamla. De kostar alltmer för varje år.
Ni måste inse att de kommer att avvecklas. Ni kan
inte hålla liv i dem i evighet. Det är bättre att vi av-
vecklar dem successivt i ordnade former än att ni
tvingas lägga ned alla på en gång. Det är en självklar-
het för varje sunt tänkande politiker att vi skall göra
det här i ordnade former i stället för att, som mode-
raterna föreslår, skjuta alla problem framför oss.
Inte heller kan jag påstå att det känns som om
energikrisen är i faggorna, när vi ser hur elpriserna
sjunker dag för dag. Jag tycker också att det är bra att
vi här i riksdagen kommer till en ordning där detta
också kan komma vanliga människor till del, att vi
kan göra en sådan uppgörelse.
Jag tänkte också komma in på EMU-frågan. Det
här är en avgörande fråga: Skall Sverige avveckla sin
egen valuta, den svenska kronan, och gå med i en
gemensam västeuropeisk valuta, eller skall vi ha kvar
en egen valuta med allt det innebär? Satsar vi på
spåret med en gemensam europeisk valuta har vi,
menar jag, tagit det avgörande steget. Då kan vi inte
vända tillbaka. Då kommer vi också att få ett system
med gemensamma skatter och en gemensam finans-
politik i Västeuropa. Vi bygger en gemensam stat.
Det finns naturligtvis många som vill göra det,
särskilt bland dem som är pådrivande i det här pro-
jektet. Men i Sverige finns det i dag ännu väldigt lite
stöd för den tanken. Det är ytterst få t.o.m. här i riks-
dagen som verkligen vill genomföra den gemensam-
ma federala staten och överlämna svenska folkets
rättighet och möjlighet att styra sig självt när det
gäller t.ex. den ekonomiska politiken.
Nu talar Folkpartiet och Moderaterna ändå enga-
gerat för att vi skall få en sådan förändring. Men jag
tror att man inte ens bland de moderata väljarna i dag
är beredd att överlämna den ekonomiska politiken till
en byråkrati i EU på det sätt som ni egentligen före-
språkar när ni föreslår att vi skall gå in i valutaunio-
nen.
Jag tycker att man kan respektera dem som pratar
om att vi skall vänta och se vad det här blir. Men då
får man vänta i åtminstone tio år. Skall man på allvar
se vart det här barkar kommer det naturligtvis att ta
några år innan följdeffekterna slår igenom i verklig-
heten och innan man garanterat kan säga om det blir
bra eller dåligt.
Jag tror att det blir dåligt. Det är inte bra för Väst-
europa, en del av världen med 20 språk och 20 kultu-
rer, att ha en gemensam valuta, för det leder till ökad
arbetslöshet. Människor är inte beredda att flytta från
Pajala till Portugal eller från Säffle till Lissabon. Det
är detta det handlar om till syvende och sist. När
människor är beredda att flytta inom unionen kan
man också ha en gemensam valuta, annars spänner
man vagnen för hästen när man genomför ett sådant
här projekt.
Till sist vill jag säga några ord om en annan fråga,
som inte har debatterats särskilt mycket här i riksda-
gen. Den har dock diskuteras mycket runtom i landet
- särskilt i de små kommunerna, och särskilt i Norr-
land där många kommuner upplever en situation med
mycket hög arbetslöshet och en successiv avfolkning
med de problem det innebär. Det handlar om skatte-
utjämningen.
Om det här genomförs fullt ut, som det föreslås
göra om några år i början av 2000-talet, kommer det
att leda till enormt kraftiga förändringar i Sverige.
Det blir en omfördelning av befolkningen som vi inte
har sett tidigare. Jag tycker att vi allvarligt måste se
över det här. Vi kan inte acceptera de enorma kostna-
der som det här skulle innebära.
Tack för mig.
(Applåder)

I detta anförande instämde Per Lager, Mikael Jo-
hansson och Kerstin-Maria Stalin (alla mp).

Anf. 25 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Peter Eriksson säger att Miljöpartiet
nu börjar bli otåligt. Man vill ha större inflytande
över fler områden.
Man berömmer sig nu om att ha slagit vakt om
statsfinanserna och Sveriges trovärdighet genom att
skjuta upp försvarsinbetalningarna. Nåväl, det må så
vara. Man säger att det är Vänstern, Miljöpartiet och
Socialdemokraterna som har bestått provet, medan vi
andra har varit lättsinniga på något område.
Verkligheten tränger sig på, säger Peter Eriksson.
Ja, det kommer den ganska snart att göra också på ett
annat område, nämligen energipolitikens. Enligt en
mycket initierad artikel i Dagens Industri den 20
oktober, som de flesta bedömare betraktar som en
planterad läcka från regeringen, är dessa förhandling-
ar inne i ett slutskede. Man skall enligt artikeln ut
med ca 5 miljarder kronor, Peter Eriksson. Då skulle
jag vilja ha reda på hur Miljöpartiet vill finansiera det
här. Låt oss resonemangsvis anta att det är 5 miljarder
som skall fram för nöjet att få snabbstänga Barse-
bäcksverket. Var tänker Miljöpartiet ta de här peng-
arna?
Om vi talar om hotbild kan vi tänka på de kärn-
kraftverk som finns på andra sidan Östersjön. Ignali-
naverket, hörde vi förra veckan, står inför en betal-
ningsinställelse med stora risker för säkerheten som
följd. Är det verkligen rätt använda pengar, Peter
Eriksson, att i dagens läge kasta i väg kanske 5 mil-
jarder kronor till, indirekt, aktieägarna i Sydkraft? Är
det en ansvarsfull politik? Hur kommer det att be-
traktas när det gäller Sveriges trovärdighet i fråga om
att hålla i statsfinanserna? Det skulle vara intressant
om Peter Eriksson något ville utveckla den logiken.

Anf. 26 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Vi har de senaste åren lagt en hel del
resurser på att EU skulle försöka fixa kärnkraftverken
i Östeuropa. Detta gick, milt sagt, inte särskilt bra.
Den byråkratin klarar inte av att hantera stora pengar.
Man misslyckas gång på gång. Det ligger alltför
mycket korruption och ineffektivitet i hela det sys-
temet.
Från Miljöpartiets sida är vi inte alls särskilt glada
över den modell som Socialdemokraterna, Centern
och Vänstern valde att inleda kärnkraftsavvecklingen
på. Vi ville ha en annan modell där man i första hand
satsade på ekonomiska styrmedel i stället för att be-
tala skadestånd till kärnkraftsbolagen.
Vi får se hur det slutar, hur stor utgiften blir för
staten, och får försöka hantera den situationen ändå.
Men jag hoppas att vi senare kan komma överens om
att inte fortsätta med avbetalning till kärnkraftsägarna
för alla kärnkraftverk, åtminstone de som inte är i
statlig ägo, utan välja en annan modell i framtiden.
Jag är också förvånad över att inte kristdemokra-
terna står kvar vid den linjen. Kristdemokraterna har
ju tidigare faktiskt insett att det finns problem med
kärnkraften och att den inte är evig. Den nya linje
som kristdemokraterna nu har valt tycker jag är
mycket märklig.

Anf. 27 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det var ett mycket avslöjande inlägg
från Peter Eriksson om logiken bakom politiken på
det här området. EU:s ineffektivitet när det gäller att
åstadkomma reaktorsäkerhet i öst skall mötas genom
stängning av världens kanske säkraste kärnkraftverk i
Sverige till en kostnad av 5 miljarder, och Peter
Eriksson "får se" hur man skall hantera den frågan
när den dyker upp. Den inställningen hade varit gans-
ka intressant i försvarsöverläggningarna.
Här är det plötsligt väldigt fria spenderbyxor som
sitter på. Här har man beredskap att göra indragning-
ar. Var skall ni ta pengarna, Peter Eriksson?
Vilka besparingar skall göras - gäller det på an-
slagen till kommunerna, eller skall ni bryta igenom
utgiftstaken? Var tänker ni er alltså de här besparing-
arna?
Om den budgetdisciplin som Peter Eriksson här i
dag har gjort sig till talesman för skall genomföras -
detta med tanke på de miljarder som skall gå till Syd-
kraft - tycker jag att han är oss svaret skyldig här i
dag. Han bör alltså tala om ungefär hur han har tänkt
sig den finansieringen.
Peter Eriksson var ju så duktig ingenjör när det
gällde att åstadkomma en lösning för försvaret. Vore
det inte lämpligt att ha samma lösning på det här och
helt enkelt inställa snabbstängningen, som dessutom
kommer att få förödande miljömässiga konsekvenser?
Det tycks vara något som Miljöpartiet också har
övergivit i sin snabba marsch in i de fina salongerna i
Regeringskansliet.

Anf. 28 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Anledningen till detta med Östeuropa
var att Mats Odell tog upp den saken. Implicit verka-
de han kunna tänka sig att satsa mera pengar på att i
stället hjälpa till i Ignalina. Kanske är det en vettig
lösning men det har ju inte lyckats särskilt bra på EU-
fronten när man därifrån har försökt att rätta till saker
och ting.
Problemet är just det som jag tidigare tog upp här
i talarstolen. Om Kristdemokraterna hade fått igenom
det här tricksandet i försvarsbudgeten skulle hela
budgetmarginalen ha försvunnit. Vidare skulle utgift-
staken ha sprängts. I det läget hade det inte funnits
möjligheter att ta några nya kostnader. Därför är jag
glad att vi tre partier som ansvarar för budgeten står
kvar och inte ställde upp på nya kostnadskrävande
miljarder.
Som jag ser det verkar Mats Odell och Kristde-
mokraterna, liksom Moderaterna och Folkpartiet, ha
beslutat sig för att det om det skall gå åt helvete i alla
fall inte skall ske med fin sång. Snarare skall det ske
med dundrande kanoner.

Anf. 29 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Efter att ha lyssnat på två tredjedelar
av regeringens parlamentariska underlag blir jag
synnerligen bekymrad. Röd-grön röra är nog en all-
deles för vek beteckning för den stora kalabalik som
man kan se framför sig. Det skulle vara intressant att
höra om Peter Eriksson har samma inställning som
Vänsterpartiet när det gäller att inte acceptera enskil-
da alternativ i vård, skola och omsorg eller om där
finns en skild uppfattning er emellan.
I fråga om försvarsutskottsdiskussionerna, var det,
från våra utgångspunkter, så att vi hade finansierat ett
utrymme för att kunna hantera den typen av problem.
Den stora svagheten i den budget som ni står bakom,
och som Socialdemokraterna i och för sig orsakat, är
faktiskt att man har låtit budgeteringsmarginalerna bli
något annat än de var avsedda för. De var nämligen
avsedda för att bl.a. kunna klara den här typen av
oväntade händelser eller en annorlunda utveckling.
Nu valde man att, så fort man närmade sig taken och
de mål som taken gällde, i stället kunna fylla dem
med ett reforminnehåll.
Plötsligt visade det sig sedan att det fanns oförut-
sedda utgifter - i varje fall potentiella sådana - men
det fanns inget utrymme. Vad Peter Eriksson beskri-
ver är alltså ett reellt problem, som faktiskt orsakades
av att ni inte kunde förutse det. Ni står ju bakom den
här budgeten.
Sedan skulle jag vilja kommentera detta med ge-
mensam valuta. Jag känner väl till Miljöpartiets in-
ställning i den frågan. Det finns dock anledning att
rätta till en sak. Att vara medlem i ett valutasamarbe-
te, i en valutaunion, innebär inte att man behöver ha
en gemensam skattepolitik. Det innebär i stället att
man skall ha en så stram finanspolitik att man inte
förstör för valutan. Om man vill ha den stabiliteten,
och en hög nivå på skatter och offentliga utgifter, är
det fullt möjligt. Det stora problemet med den höga
skattenivån är att det av andra skäl är negativt. Det
drar ned antalet jobb och skapar mer av beroende för
individerna, som blir utlämnade. Det är den typen av
problem som finns. Det handlar alltså inte om en
gemensam skattepolitik som följer en gemensam
valuta.

Anf. 30 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag börjar med den sista diskussio-
nen. Jag menar att det är ganska uppenbart att en
gemensam valuta kraftigt kommer att öka trycket för
en gemensam skattepolitik liksom för en gemensam
finanspolitik. Jag tror att Bo Lundgren har svårt att
komma ifrån att det faktiskt förhåller sig på det sättet.
Jag har sett analyser från EU-kommissionen som
säger precis samma sak. Vi kanske inte kan se den
fulla effekten av det på ett eller ett par år men om tio
år kan vi göra en sådan utvärdering. Då kommer Bo
Lundgren att se att vi får rätt här. Antingen har vi en i
stor utsträckning gemensam skattepolitik, eller också
har hela systemet med en gemensam valuta fallit
ihop; detta på grund av kraftigt ökade konflikter.
Beträffande den fråga om enskilda initiativ som
Bo Lundgren tar upp är det naturligtvis så att vi är
fråga om tre olika partier, liksom det inom borgerlig-
heten finns olika partier. Sedan försöker man komma
överens inom den ramen, och så skall det vara. Vi
skall inte försöka låtsas att det är fråga om ett och
samma parti och att vi har precis samma grundinställ-
ning i alla frågor.

Anf. 31 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Så är det. Även i det borgerliga spekt-
rumet är vi olika partier. Men vi ägnar oss åt samar-
bete därför att vi har samma rörelseriktning. Det som
är intressant med det nuvarande parlamentariska
regeringsunderlaget är att partierna där har diametralt
olika inriktning på sin politik. Det stora problemet är
ju att ni går åt skilda håll. Då är det lite svårt för er att
konvergera mot någonting. Skilda ambitioner om hur
snabbt man skall gå i en viss riktning är mycket lätta-
re att hantera därför att då vet man att vägen är den
gemensamma.
En gemensam valuta gör det i och för sig lättare
att se skillnader. Man mäter exempelvis priset på
varor. Valutorna blir lättare att jämföra, sett i ett
skatteperspektiv. Det här leder till en konkurrens som
när det gäller varor är positiv för konsumenten. Givet
att man har en regering som driver en skattepolitik
som finansierar offentliga utgifter som människor vill
ha och människor upplever att det här i sig är någon-
ting positivt som de ändå skulle ha betalat för, är det
inget problem att ha en högre nivå jämfört med andra
lösningar i andra länder. Det är ett problem i Sverige
- detta har med internationaliseringen i sig och med
trycket från andra länder utanför EU-området att göra
- om man har så höga skatter att människor upplever
att de inte får valuta för skattepengarna. Det är det
svenska problemet, för människor får ju inte valuta
för skattepengarna. Trots världens högsta skatter har
vi inte världens bästa välfärd. Vi har, tvärtom, ett
antal revor i välfärdssystemet.

Anf. 32 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Det är ingen nyhet att Moderaterna
främst inriktar sig på att man vill ha ned det totala
skattetrycket i ekonomin. Men när det gäller EMU-
frågan handlar det inte bara om att Sverige har ett
relativt sett högt skattetryck i förhållande till de andra
länderna inom EU. Det handlar lika mycket om inne-
hållet, alltså om fördelningen mellan de olika skatter-
na, vilken typ av skatt man vill använda, vilka inci-
tament man vill ha i ekonomin och om man vill satsa
på lite mer rättvisa, kanske på lite starkare ekonomis-
ka styrmedel för en bättre miljö. Allt sådant blir be-
tydligt svårare att genomföra om man har en gemen-
sam valuta som gör att man trycker på att vi skall ha
gemensamma skatter och en gemensam finanspolitik i
övrigt.
Det här är inte bara ett skattetekniskt problem. Det
är en grundläggande demokratisk fråga om svenska
folket genom allmänna val skall kunna styra den
ekonomiska politiken och skatterna. Redan i dag
finns det naturligtvis problem där. Vi har en situation
med internationell konkurrens. Men skall vi helt och
hållet lägga ned svenska folkets rätt att styra sin
framtid, eller hur långt skall vi gå på den linjen? Det
är där jag tycker att man kan vara orolig. Det är där
det finns anledning att säga att demokratin är viktig.
Det gäller att värna folkstyret och inte bara i ett snävt
"ekonomistiskt" perspektiv se att vi kan tjäna någon
tiondels procent på tillväxten eller på räntan. Jag
tycker att det är nästan skamligt med ett sådant an-
greppssätt på en så här stor och allvarlig fråga.

Anf. 33 LARS BERGQVIST (s):
Fru talman! Lars Leijonborg såg som sin huvud-
uppgift att föra in pessimismen i dagens debatt. Vi
måste ge honom erkännandet att han lyckades till
fullo med denna sin uppgift. Pessimismen lägrade sig
som ett stort svart moln över oss här i kammaren när
han talade. Jag förstår att Lars Leijonborg är präglad
av Folkpartiets erfarenheter. Er partistyrelseledamot
Olle Wästberg har ju sagt: Med min erfarenhet från
Folkpartiet vet jag att inget läge är så dåligt att det
inte kan vändas till en katastrof.
I finansutskottet räknar vi med att det nästa år blir
en god tillväxt, men kanske någon halv procent lägre
än vad som finns i regeringens budgetproposition.
Hur kan en justering i kanten på en i grunden positiv
utveckling få en del att så snabbt slå över till svartsyn
och missmod?
Lars Leijonborg var på väg att helt definiera bort
all tillväxt i Sverige. Verkligheten är dessbättre an-
norlunda, i varje fall som vi kan se den i dag. Även
om tillväxten inte blir lika god som i budgetprogno-
sen snurrar hjulen fortare än vad vi varit vana vid
under de senaste åren. Det är tillväxt i ekonomin, den
krymper inte, jobben blir fler, inte färre. När Bo
Lundgren och Mats Odell med stöd av Lars Leijon-
borg regerade startades mindre än 25 000 företag om
året. De senaste fyra åren har det varit över 30 000
nya företag varje år. Den senaste årsstatistiken visade
en rekordsiffra på 38 270 nya företag.
Liksom i andra länder har vi naturligtvis en hel
del problem också i den svenska ekonomin. Det skall
vi ägna mycket tid och kraft åt att reda upp. Men
varför detta missmod? Varför hänga läpp när läget i
stort faktiskt är ljusare än på många år? De offentliga
finanserna är i gott skick. De svenska räntorna ligger
på en lägre nivå än de gjort sedan någon gång på 50-
talet.
Vi har inte bara överskott i budgeten. Även våra
samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen,
visar ett präktigt överskott år för år, vilket är alldeles
tvärtemot vad vi varit vana vid under de senaste de-
cennierna. Just nu är vår tillväxt dubbelt så hög som
inflationen, vilket också är unikt.
I januari kommer Sverige att få ett besök av fram-
stående ekonomer från USA:s centrala revision. De är
här av ett mycket speciellt skäl: Vi har överskott i de
offentliga finanserna. Det är vi nästan ensamma om i
hela världen. Detta fenomen vill de studera. Det låter
otroligt, men så är det.
Visst kan vi sträcka på oss. Men samtidigt är det
viktigt att vi inte släpper det fasta greppet om ekono-
min. Att det går bättre nu betyder inte att vi får börja
slarva igen. Vi skall hålla oss under utgiftstaken. Vi
skall klara budgetmålen med allt större överskott. Vi
skall samla i ladorna så att vi har att ta till när vi i
framtiden kan vänta kärvare tider.
Om det var så dåligt som ni borgerliga säger, då är
det direkt oansvarigt att lova ut väldiga belopp i
skattesänkningar. Moderaternas skattesänkningar
kostar över 60 000 miljoner kronor år 2000 och mer
än 85 000 miljoner kronor år 2001.
För ett tag sedan fick jag ett brev fån Bo Lund-
gren. Jag har det här. Det var före valet, och Bo
Lundgren var allvarligt bekymrad över att jag får
betala så mycket skatt. Jag får tacka honom för den
vänliga omtanken, men samtidigt vet jag att vi i da-
gens Sverige inte tar ut skatt för att göra livet surt för
medborgarna. Skatten är ett pris vi får betala för att
kunna leva i ett humant och civiliserat samhälle. Med
skatter betalar vi en välfärd som skapar trygghet. Med
skatter minskar vi inkomstskillnaderna. Med skatter
styr vi samhället i riktning mot en bättre miljö.
Jag fick för övrigt i samma ärende från Chris He-
ister och Gunnar Högmark. Jag fick veta: "Det borde
vara så att den som tar emot bidrag inte betalar skatt
och den som betalar skatt inte behöver bidrag." Men
tänk efter: Skall de som får bidrag därför att de sjuka,
arbetslösa eller förtidspensionerade tvingas begära
skattebefrielse varje gång de skall gå till snabbköpet
som tar ut moms på varorna eller när de skall köpa en
bussbiljett, ett par skor eller när de annars betalar
skatt ute i samhället? Det är ett helt fult och förned-
rande system för människor som har rätt att ta emot
bidrag utan att behöva skämmas.
I era brev går ni längre på systemskiftets väg än ni
gör i reservationerna till finansutskottets betänkande.
Men vi ser ändå tydligt att klyftorna med Moderater-
nas förslag kommer att öka på ett sådant sätt att det
blir ökade spänningar, allvarliga motsättningar i det
svenska samhället.
Under det missvisande namnet jobballiansen läg-
ger Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
fram en del förslag. Även här handlar det om lång-
sammare takt för kunskapslyftet, sämre anställnings-
skydd, sämre villkor för förtidspensionärer, en allvar-
lig försvagning av arbetsmarknadspolitiken, en snabb
utförsäkring ur a-kassan och dessutom en mångdubb-
ling av avgiften till a-kassan. Är det inte för resten
dags att här och nu ge besked? Med hur många hund-
ra kronor i månaden vill ni höja avgiften för en vanlig
a-kassemedlem? Jag har ställt den frågan till er tidiga-
re. Jag tycker att det i dag är dags för er att ge besked.
Ni har alltså försökt att samla ihop er, men om er
spretande politik läggs till grund för en ny regerings-
politik skulle kronan sjunka, räntorna stiga och staten
skulle få ett nytt stort svart hål i sin kassakista.
I går tvingades Mikael Odenberg att i TV inför
svenska folket erkänna att Moderaternas budgetalter-
nativ inte håller. Jag skulle kunna fylla på med ytter-
ligare några exempel utöver det som var i TV, t.ex.
Riksrevisionsverket. Moderaterna vill omedelbart och
i ett slag avskaffa denna myndighet där man upptar
noll kronor i budgeten för 1999 fr.o.m. den 1 januari
nästa år. Även om man skulle kränka alla uppsäg-
ningsregler, kränka alla kollektivavtal osv. är det
uppenbart för alla och envar att det är omöjligt att
avveckla en så stor organisation utan att det kostar en
enda krona.
Jag brukar faktiskt inte här i talarstolen riva upp
damm om oppositionspartierna inte har lyckats räkna
alldeles rätt i sina budgetalternativ. Det är inte alltid
så lätt att få det hela att stämma. Men här går ni över
gränsen. När man kommer till Kristdemokraterna och
Folkpartiet får man konstatera att de två partierna
spelar i en egen division. Här är det fråga genomgå-
ende om ett ansvarslöst tillyxande av ihåliga glädje-
kalkyler. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag
skall ge några exempel.
Kristdemokraterna föreslår en rad saker som av
praktiska skäl är omöjliga att genomföra redan från
början av nästa år. Men utan hämningar tillgodoräk-
nar ni er pengarna från första dagen och från den
första kronan. Ta t.ex. trafikförsäkringen eller avfalls-
skatten! Alla experter är överens om att det inte går
att införa en avfallsskatt förrän tidigast om cirka ett
halvår. Ni räknar inte bara fulla intäkter av avfalls-
skatten under första halvåret, utan ni t.o.m. dubbel-
räknar de egentligen obefintliga intäkterna.
Eller ta t.ex. försäljningen av statliga bolag! Där
klämmer ni på helt lösa grunder till med stora belopp
redan första året, trots att varje försäljning måste
förberedas mycket noga, om man inte skall göra sig
av med värdefulla tillgångar till rena underpriser.
Eller ta t.ex. höjningen av avgiften till a-kassan!
Om ni tror att det drastiskt redan i januari går att höja
egenavgifterna, då vet ni ju inte hur a-kassan funge-
rar.
Mats Odell talade här högtidligt om att det nu
skulle satsas 1 000 miljoner kronor på sjukvården,
och att det skulle ske genom omprioriteringar. Men
om man tittar på ert budgetalternativ ser man att de
pengar som ni skall prioritera om finns ju inte. Det
gapar bara svarta hål. Ni har inte pengar till att satsa
på sjukvården.
Otroligt nog lyckas Folkpartiet faktiskt vida över-
träffa Kristdemokraterna i godtyckliga och helt orea-
listiska beräkningar. Partiet presenterar utgiftsök-
ningar och skattesänkningar fram till år 2001 med ett
glapp på hela 27 miljarder. Nyss fick vi höra Lars
Leijonborg stå i talarstolen och säga: Ja, men år 2001
finns det 60 miljarder i överskott i budgeten, så det
skall vi väl klara. Det låter ju vackert av pessimis-
mens predikant.
Detta är samme man som några minuter tidigare
sade att han inte tror på de budgetprognoser som
finns i propositionen och som leder fram till ett över-
skott på 60 miljarder. Han underkände dessa mycket
kraftfullt i sin pessimistiska predikan. Sedan sade
han: Ja, men här finns ju 60 miljarder som vi kan
använda till stora skattesänkningar. Det går inte ihop,
Lars Leijonborg. Ert budgetalternativ är så dåligt att
det tyvärr inte kan kallas för ett budgetalternativ.
I det perspektivet känns det kanske lite småaktigt
och futtigt av mig att påpeka att om Folkpartiet satsar
t.ex. 200 miljoner ytterligare på ökad kontroll är det
orimligt att öka kontrollen under 1999, och det är
orimligt att under samma år tillgodoräkna sig 2,7
miljarder kronor. Var och en som vet någonting om
kontroll och skattekontroll kan se att detta rör sig om
rena rövarsiffror.
Lars Leijonborg försöker då vrida sig ur detta ge-
nom att säga: De 200 miljonerna skall inte ses isole-
rat, utan dessa är ett led i en samlad politik med
strukturreformer, sänkta skatter på hushållstjänster
osv. - dvs. samma förslag som Kristdemokraterna
har. Men faktum är att Kristdemokraterna, som före-
slår samma strukturella förändringar, har tagit upp det
hela till 600 miljoner, inte till 2,7 miljarder. Redan
600 miljoner är en våldsam överdrift. Det stämmer
inte, utan det tar betydligt längre tid. Jag är mycket
för en ökad skattekontroll, men man skall ha klart för
sig att det tar tid att få in pengarna. Folkpartiet an-
vänder sig av rena rövarsiffror.
Ett annat exempel gäller försäljning av statliga
bolag. Folkpartiet räknade in 1 miljard i räntein-
komster under nästa år på försäljningar, trots att det
inte är någonting som genomförs under en natt.
Vi kan ju testa detta förslag mot Moderaternas
förslag. Det finns väl inget annat parti som mer hän-
givet vill sälja ut statens egendom än vad Moderater-
na vill så snabbt och så mycket som möjligt. Mode-
raterna räknar inte en enda krona för nästa år i rän-
teinkomster på grund av detta. Folkpartiet räknar 1
miljard. Så är det genomgående. Ert budgetalternativ
finns inte. Det är inte värt att kallas för budgetalter-
nativ.
Mats Odell talade om detta med lösan sand. Men
han märker tydligen inte att både han och Lars Lei-
jonborg vadar i lösan sand.
Jag konstaterar ändå - vilket kan vara förvånande
med tanke på vad som tidigare har sagts i debatten -
faktum, att vi i dag har det bästa budgetläget under
hela 90-talet. Men det är givetvis inte så starkt att det
tål en så hämningslös hantering och försämring av
budgeten som Kristdemokraterna och Folkpartiet står
för. Då hamnar vi i det moras som vi hade tidigare.
Jag ser fem stora utmaningar för vårt land. Sveri-
ge skall besegra arbetslösheten. Vi skall ta steget in i
kunskapssamhället. Vi skall värna och utveckla väl-
färden. Vi skall vara ett föregångsland i omställning-
en till ett miljövänligt och hållbart samhälle. Och vi
skall utveckla en frisk och levande demokrati där alla
kan känna sig delaktiga.
Det är fem utmaningar, och i alla fem har vi med
kampen mot arbetslösheten: utveckla näringslivet,
satsa på kunskap och kompetens, värna välfärden,
bygg det hållbara Sverige, gör människor till aktiva
deltagare i demokratin. Välfärden skapas av ett folk i
arbete. Utan arbete, ingen välfärd. Utan välfärd, ingen
rättvisa.
När jag nu yrkar bifall till finansutskottets förslag
vill jag tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett
mycket konstruktivt och bra samarbete. Jag ser med
glädje fram emot ett fortsatt utvidgat och fördjupat
samarbete oss emellan.
Fru talman! Med den nya budgeten tar vi några
viktiga steg på vägen mot målet långt där borta, ett
solidaritetens samhälle, ett folkhem med omsorg om
människa och miljö, ett Sverige där rättfärdigheten
kan bo och där alla människor har lika värde. Vi
socialdemokrater vill att solidariteten skall vara Sve-
riges väg att möta framtiden. Det är så vi får fria,
trygga medborgare som kan göra vårt land till ett bra
land att leva i.

Anf. 34 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Här skall det nu komma delegationer
från när och fjärran och i finansutskottets regi studera
ett av de få länder som har överskott i statsfinanserna.
Det vore kanske lämpligt att Jan Bergqvist samtidigt
organiserade ett studiebesök på Karolinska sjukhusets
akutklinik för att se vad baksidan av detta mynt kan
vara.
Jag håller med Jan Bergqvist om att vi inte tar ut
skatter för att göra livet surt för medborgarna. Men vi
leder skatteligan. Det finns inget annat land inom
OECD som har en så hög beskattning av sina med-
borgare, samtidigt som vi ligger på femtonde plats i
välfärdsligan. Det är ju detta som är det stora bekym-
ret, och det är detta som vi i jobballiansen vill gripa
oss an.
Vi är missmodiga och hänger läpp, säger Jan
Bergqvist. Ja, och det gör vi för att det är 700 000
människor som helt eller delvis står utanför arbets-
marknaden. 239 000 personer är öppet arbetslösa.
311 000 personer är undersysselsatta, alltså männi-
skor som av arbetsmarknadsskäl inte har så höga
tjänstgöringskrav som de skulle vilja ha. Det finns
170 000 latent arbetssökande, och det är framför allt
studerande som samtidigt söker arbete. Ovanpå detta
kommer ytterligare 150 000-180 000 personer som är
i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder - och
detta när Sverige ligger på toppen av en högkon-
junktur, Jan Bergqvist. Det är detta som gör att vi är
lite dystra. Vi kan inte dela den glädje som Jan
Bergqvist här gav uttryck för.
Sedan ställde han några konkreta frågor, bl.a. hur
mycket a-kassan skall höjas. Låt oss först konstatera
att vad vi vill ha är en allmän och obligatorisk a-
kassa. Det är väldigt många i dag som står utanför a-
kassan. En höjning till en 33-procentig självfinansie-
ring handlar om ca 120 kr per månad. Men, Jan
Bergqvist, vi sänker nästa år skatten för alla med
220 kr och år 2000 med ca 310 kr, så alla tjänar på
detta och vi får en bättre lönebildning.

Anf. 35 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag vill först konstatera när det gäller
det som felaktigt kallas för välfärdsligan, för det
handlar ju om jämförelser av bruttonationalprodukter
mellan olika länder, att Sverige har rasat särskilt
mycket i denna BNP-liga vid två tillfällen. Det var
1978-1981 och ännu mer 1991-1994. Nu har vi un-
der den senaste mandatperioden börjat att klättra upp
igen från 18:e till 15:e plats. Jag tror i och för sig att
det finns förutsättningar för att vi kommer att knapra
oss uppåt därifrån också. Det var alltså under de bor-
gerliga åren som vi rasade i den här ligan.
Jag upplevde inte att jag skildrade läget som en-
bart ljust och positivt. Jag tycker att det finns många
problem, framför allt de sociala problemen och ar-
betslösheten, som är ett stort problem i det svenska
samhället. Det är viktigt att vi tar itu med dessa pro-
blem. Då kan man inte göra som kristdemokraterna,
dvs. att inte ha en stabil ekonomi att genomföra re-
former och förbättringar utifrån, därför att då blir det
bara bakslag.
Skillnaden oss emellan är att vi föreslår föränd-
ringar och förbättringar i sjukvård, skola och omsorg.
Vi har pengarna, och vi ser till att det verkligen sker
förändringar. Ni har förhoppningar, men ni har inte
förmåga att ta fram de resurser som behövs för att
genomföra förändringarna.

Anf. 36 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det kan i någon statistisk mening
stämma att det gick utför snabbare under de djupaste
internationella lågkonjunkturerna. Det är inte särskilt
förvånansvärt.
Sedan tycker jag att Jan Bergqvist gör en väldig
poäng av att vi inte lyckas göra helt troligt att vi kan
fasa in hela beloppet första året för de förstärkningar
av budgeten som vi föreslår. Jag kan då trösta Jan
Bergqvist med att vi till nästa budget kommer att göra
en uppdelning med halvårseffekt, så att vi slipper den
debatten. Det är nämligen så att det här självfallet kan
vara en övergående effekt om man direkt efter ett val
får makten och inte hinner lägga fram förslag till
åtgärder på en gång. Men vi redovisar ändå bestående
förändringar som ger bättre möjligheter att genomföra
de reformer som vi föreslår och redovisar. Jag kan
medge att det kan finnas ett glapp alldeles i början,
men vi kommer att åtgärda detta till nästa budgetom-
gång. Det kan jag försäkra Jan Bergqvist.

Anf. 37 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Det är alltid glädjande med en synda-
re som sig bättrar.
Det handlar ju inte bara om små tillfälliga felräk-
ningar, utan de är systematiska i kristdemokraternas
budgetförslag. Det handlar om trafikförsäkringen,
egenavgiften i a-kassan och om avfallsskatten, där det
inte bara är fråga om infasning, utan där har ni ju
gjort en total dubbelräkning. Vidare handlar det om
bedömningen av hur mycket man får in på skattekont-
rollen, om rehabiliteringen, utförsäljningen av statliga
företag och ny beräkningsgrund för sjukpenninggrun-
dad inkomst. Så det är väldigt mycket att rätta till.
Men jag hoppas på framtiden.
Jag ser ljust på framtiden, Mats Odell.

Anf. 38 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! När jag hör Jan Bergqvist undrar jag
lite grann var svensk arbetarrörelse är på väg. Vi går
nu in på sjunde året med massarbetslöshet, och den
frågan berördes bara med några tomma fraser mot
slutet av Jan Bergqvists inlägg.
Om jag är optimist eller pessimist är väl rätt oint-
ressant, men statistik som redovisades i morse visar
ju att svenska folket känner en ökad pessimism över
svensk ekonomis utveckling. Ingen mer än några
socialdemokratiska propagandatjänstemän tror att
löftet om minskningen av arbetslösheten till sekel-
skiftet kommer att klaras. Från Konjunkturinstitutet
har man sagt att det fattas 100 000 nya jobb för att ert
nya löfte skall infrias. Ändå finns inga konkreta för-
slag. Sedan kritiseras vi för att vi kommer med en del
sådana förslag, bl.a. en del förslag till skattesänkning-
ar.
När det gäller våra skattesänkningsförslag står det
mycket, mycket tydligt att om det inte uppstår ett
utrymme och våra besparingar inte räcker, får vi
skjuta på skattesänkningarna. Så hela det avsnittet i
Jan Bergqvists tal, då han i stället borde ha talat om
jobben, faller ju platt till marken. Vi har nämligen
exakt samma reservationer som regeringen har fram-
fört i de sammanhangen.
Göran Persson har sagt att det är en löjlig debatt,
denna om jobben. När har en svensk arbetarledare på
1900-talet sagt att det är en löjlig debatt att diskutera
hur vi skall få fart på sysselsättningen? Aldrig! Ty-
värr bekräftar Jan Bergqvist genom sitt inlägg att den
attityden tydligen är allmän inom det socialdemokra-
tiska partiet, och det är mycket beklagligt.

Anf. 39 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag har lite svårt att ta Lars Leijon-
borg på allvar. Han kastar in ett citat om löjlig debatt.
Jag känner inte närmare till det, men jag har talat med
Göran Persson i så många sammanhang att jag vet att
han tar kampen mot arbetslösheten på fullaste allvar.
Lars Leijonborg behagade avfärda vad jag sade
om kampen mot arbetslösheten som lösa fraser. Det
är inga lösa fraser. Det är den viktigaste frågan för
oss inom socialdemokratin. Vad som nu händer är ju
dessbättre att arbetslösheten minskar och att syssel-
sättningen ökar. Vi kommer att ta nya tag för att driva
utvecklingen åt rätt håll.
Sedan är det patetiskt när Lars Leijonborg försö-
ker försvara sig och sitt ofullständiga budgetalternativ
med att säga att det finns brasklappar och att man har
gjort reservationer.
Om man tittar i era tabeller ser man att ni i kon-
kreta siffror för ut förslagen. Det är inte så att ni vän-
tar och ser, utan där finns förslagen väldigt entydigt i
tryck. Sedan säger ni att ni får väl i så fall skjuta på
det, dvs. att Folkpartiets politik skall skjutas på fram-
tiden. Jag tycker i så fall att det är bättre att ni lägger
hela er politik i papperskorgen.

Anf. 40 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Nu står det i tidningarna att barnbi-
dragshöjningen kanske skall skjutas upp, och ert
tjusiga löfte om maxtaxa i barnomsorgen tycks också
skjutas upp osv. För politiska partier gäller ju att om
de ekonomiska förutsättningarna inte föreligger, så
har man inte råd. Här är vi mycket tydliga. Men skill-
naden är att vi säger att först tar vi de sänkningar som
ger fart på tillväxten, och dessa finansierar vi med
besparingar.
Jan Bergqvist sade att vi skall samla i ladorna. In-
nebär det att Jan Bergqvist inte stöder det som fi-
nansminister Åsbrink har sagt, nämligen att förhand-
lingarna, som skall starta nästa vecka, handlar om att
sänka skatterna? Är det så att om det, som ni tror,
finns ett överskott när vi har betalat 2 % av BNP på
statsskulden och det ändå återstår 25-30 miljarder,
skall skatterna ändå inte sänkas år 2001? Det är det
som vi föreslår i vår motion. Skillnaden är ju att fram
till 2001 har vi, om vi får bestämma, också möjlighet
att sätta in konkreta tillväxtåtgärder.
Nu bekymrar Jan Bergqvist sig för att våra åtgär-
der inte får full effekt från den 1 januari, men det
beror ju på att ni röstade emot dem i maj. Vi lade
fram samma förslag i maj. Hade ni röstat för dem då,
hade de kunnat förverkligas och ge pengar den
1 januari. Då hade vi haft större möjligheter att ta itu
med våra problem.
Mona Sahlin säger gång på gång att vi måste göra
något åt det här med hemtjänster, för det är en enorm
svart sektor. Varför skall den vara svart? Om vi får
den vit får vi in de skatteintäkter som vi tillgodogör
oss i vårt budgetalternativ.

Anf. 41 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag bara konstaterar att Lars Leijon-
borg tyvärr inte svarade på frågan om hur mycket han
vill höja a-kasseavgiften med för den vanlige a-
kassemedlemmen.
Sedan är det inte bara så att det här handlar om ett
slags infasning och att om vi hade bifallit förslaget i
maj så hade pengarna funnits på plats. Nu kommer
det inte upp till beslut förrän i dag. Här handlar det ju
om ett nästan groteskt överdrivande av inkomster.
Det är alltså glädjekalkyler det handlar om. Och det
handlar om att ni inte tar hänsyn till kostnader. Folk-
partiet har alltså inget trovärdigt budgetalternativ. Det
är den sorgliga sanningen.
Den viktigaste frågan är hur vi skall bekämpa ar-
betslösheten. Det krävs att vi samlar alla goda krafter
och går fram på bred front för att utveckla näringsli-
vet. Det krävs att vi satsar på kunnande och kompe-
tens, men vi måste också stärka den gemensamma
sektorn och bygga ut vård, skola och omsorg. Det
handlar om att vi satsar på att ställa om Sverige till
det hållbara Sverige, om att bygga om Sverige så att
det blir mer miljövänligt.
Jag tror också att det handlar om att få människor
mer engagerade så att de därmed också kan se vad
som kan göras för framtiden. Det är den stora upp-
giften. Lars Leijonborg kan aldrig ta ifrån oss social-
demokrater vårt engagemang i kampen mot arbets-
lösheten.

Anf. 42 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Man blir faktiskt skrämd när man hör
Jan Bergqvist. För om allt hade varit så bra - inte bra
till 100 % men ändå så bra som Jan Bergqvist säger -
så skulle inte kronan vara så svag som den är. Det
finns ju många som säger att kronan i dag egentligen,
om man ser till fundamenta, är undervärderad. Men
vad är det som ändå gör att den är svag? Jo, det är ju
att det finns ett bristande förtroende. Man vet att vi
har ett antal fel i det sätt på vilket svensk ekonomi
fungerar.
Värst av allt är det fel som leder till att, som Mats
Odell sade, så många människor som saknar arbete
skulle kunna göra en arbetsinsats. Och vad är då re-
ceptet från socialdemokratins företrädare i debatten
här, alltså Jan Bergqvist? Samla alla goda krafter och
gå fram på bred front! Och så en massa svammel -
när vi vet att det i debatten finns ett antal förslag och
tankar. De har funnits i flera år. De har funnits i alla
de fyra år då ni har regerat - och misslyckats - under
den period som har gått. Ni tar dem inte till er av
politiska skäl, för att makten betyder mer eller oavsett
vilket.
Ett sådant förslag som kom senast nu i SNS väl-
färdspolitiska råd var att arbetslöshetsförsäkringen
måste reformeras. Den som är försäkrad måste betala
en högre egenavgift. De är väl bra. Gör det då. Och se
till att kompensera genom att sänka skatten på de
arbetsinkomster på vilka man också beräknar avgiften
till a-kassan. Det är ett sätt, ett litet sätt, som gör det
lättare att få fram de nya jobben. Men det avvisar ni.
Och ni kritiserar oss för att vi lägger fram dessa för-
slag. Det är just därför det har blivit som det har bli-
vit.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Jan
Bergqvist, som ju talar om att vi inte tar ut mer skatt
än vad som behövs för att vi skall kunna leva i ett
humant och civiliserat samhälle. Så Jan Bergqvist är
nöjd med vårdköerna och bristerna i äldreomsorgen?
Och allra sist ännu en fråga, Jan Bergqvist: När ni
nu måste spara som ni har gjort - och det var rätt
även om ni gjorde fel när det gäller inriktningen -
varför sparade ni miljarder på de handikappade?

Anf. 43 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Bo Lundgren sätter
en etikett på vårt program för lokala investeringar,
kunskapslyftet, den starkare arbetsmarknadspolitiken,
utvecklingen av småföretagen med stöd för export
och marknadsföring, de förstärkta insatserna för
forskning och utbildning och alla andra förslag som
läggs fram i budgeten och som förstärks i budgeten
för att öka sysselsättningen och minska arbetslöshe-
ten. Det är en rad konkreta förslag, och vi har sagt att
vi skall fortsätta på den vägen. Detta kallar han på ett
enkelt sätt för svammel. Så enkelt är det inte att
komma undan, Bo Lundgren.
Bo Lundgren har inte svarat på min fråga om a-
kassan, och han teg visligen när det gäller min kritik
av det moderata budgetalternativet. Jag har full re-
spekt för att han inte har något mer att säga om det.
Men när han tar till brösttoner och talar om ansvar
osv. vill jag säga: Ta då avstånd, Bo Lundgren, från
det numera klassiska uttalandet här i kammaren. Bo
Lundgren sade: "Om det är statsskuldräntorna som är
problemet så finns inte det problemet. Det är bara att
sänka skatten." Vad är det för sorts recept?

Anf. 44 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Först och främst skall man inte upp-
repa en gammal debatt. Då skall man sätta in den i sitt
sammanhang. För det andra: Vi föreslår en avgift, en
obligatorisk allmän arbetslöshetsförsäkring, som
uppgår till ungefärligen 2 % av den försäkrade in-
komsten. Det är en avdragsgill avgift, precis som det
står i motioner och andra skrifter, som väl kompense-
ras av motsvarande och högre skattesänkningar på
samma arbetsinkomster. De två sakerna hänger sam-
man.
Fru talman! Det måste vara fel på min klocka. Det
kan inte vara bara en halv minut kvar när man precis
har börjat. Ni får nog ändra tideräknigen på något vis.
Jag ber om ursäkt för den här detaljen.
När det gäller budgetalternativen är det ju ett di-
lemma som Jan Bergqvist väl känner till. Egentligen
skall vi inte kunna rösta om någonting alls i dag. Den
2 december kan ju egentligen knappast något av de
förslag som vi lägger fram genomföras om de skulle
bli verklighet. Man hinner inte göra det.
Nu lägger vi fram våra förslag i oktober. De utgår
från förslag i vårpropositionen. Det är självklart att
oppositionens situation är sådan att vi redovisar alter-
nativ och gör en så bra anpassning som vi kan till de
tider som gäller. Just nu, den 2 december, är det flera
förslag som av praktiska skäl inte skulle kunna ge-
nomföras. Men vi redovisar ett samlat alternativ när
det gäller hur vi skulle ha regerat om vi hade haft
ansvaret i stället för socialdemokraterna. Detta är
grunden. Sedan får Jan Bergqvist diskutera hur han
vill utifrån sina utgångspunkter.
Sedan är det svammel om man pratar vitt och brett
om ett antal saker som inte går till kärnan av proble-
met när det gäller arbetslösheten. Då sviker man de
grupper som är arbetslösa. Då sviker man alla som
betalar arbetslöshetens stora kostnader. Det är det Jan
Bergqvist gör.
En sak som ekonomer och andra säger är: Se till
att man också har en egenavgift i a-kassan. Det kan
kompenseras genom skattesänkningar. Det finns
också en mängd andra förslag som Lars Leijonborg,
Mats Odell, jag själv och andra har talat om här i
debatten. Det finns en mängd förslag.
Men återigen tillbaka till den grundläggande frå-
geställningen: Hur kan Jan Bergqvist försvara inför
medborgarna att man med de höga skatter vi har i
Sverige måste spara nästan två miljarder kronor på de
handikappade? Är det ett humant och civiliserat sam-
hälle där man tar ifrån de människor som bäst behö-
ver vårt gemensamma stöd de pengar som skulle
kunna ge dem ett drägligare liv? Svara på den frågan,
Jan Bergqvist!

Anf. 45 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Det är viktigt att vi bygger ut den so-
ciala välfärden och den sociala tryggheten på alla
områden. Det skall vi göra i takt med att vi får eko-
nomiska resurser att göra det.
Bo Lundgren anser att han vet vad som är kärnan i
arbetslöshetsproblemet, och han avfärdar socialde-
mokratins synpunkter som svammel. Är man så själv-
säker som Bo Lundgren så förstår jag varför det gick
så illa under den borgerliga tiden. Aldrig har bidrags-
beroendet ökat så kraftigt som när Bo Lundgren rege-
rade. Aldrig har Sverige förlorat så många jobb. Ald-
rig har de offentliga utgifterna stigit till en sådan
rekordnivå som under den tiden och aldrig har
statsskuldräntorna och statsskulden ökat så snabbt.
Detta är alltså den person som säger att han vet vad
som är kärnan i arbetslöshetsproblemet och att allt
annat är svammel.

Anf. 46 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill bara återgälda tacket till Jan
Bergqvist och den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pen för ett bra samarbete under budgetperioden. Jag
tycker att det känns bra att också ni, trots ett stort
tryck, har stått emot kraven på ökade utgifter som
skulle kunna spränga de här utgiftsramarna.
Jag vill också passa på att yrka bifall till reserva-
tion 7, som handlar om folkomröstning. Om det nu
mot all förmodan skulle uppstå en majoritet i riksda-
gen för ett svenskt deltagande i EMU tycker jag att
det är rimligt att ett sådant beslut fattas av det svenska
folket. Vi borde kunna enas om, tycker jag, i den här
riksdagen att ett sådant stort beslut skulle underställas
en folkomröstning.

Anf. 47 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! I likhet med Peter Eriksson vill jag
återgälda tacket för ett konstruktivt arbete i finansut-
skottet. Jag vill också klarlägga vissa saker. Finansut-
skottet vårdar ju om budgeten, och finansutskottets
ordförande har här förtjänstfullt avslöjat dem som för
fram låtsasfinansieringar av skattesänkningar. Det är
mycket bra.
Jag vill ta upp en annan del av budgetprocessen.
Vi i Vänstern och socialdemokraterna tycker att det
kan vara bra med maxtaxa i barnomsorgen. En del har
sagt att om vi får fler i arbete får vi ökade statsin-
komster och att detta kan vara ett sätt att finansiera en
sådan åtgärd. Men, Jan Bergqvist, om jag har förstått
principen om utgiftstak korrekt, kommer ökade skat-
teinkomster inte att ge oss bättre möjligheter att fi-
nansiera en sådan reform. Jan Bergqvist kan väl hjäl-
pa mig, som är litet yngre i finansutskottet, att se om
jag har förstått detta rätt.
Jag har också några frågor om skatterna. Det skall
ju föras skattesamtal nästa vecka. Jag tror att vi kan-
ske redan nu kan konstatera ett mått av enighet här.
Det vore en bra start på samtalen. Jag tror att vi i
Vänsterpartiet och socialdemokraterna är överens på
fem punkter, och jag vill kontrollera det.
1. Skatterna bör sänkas för låg- och medelinkomst-
tagare.
2. Internationell kapitalflykt bör stoppas genom ökat
samarbete. Ett bra instrument vore internationella
överenskommelser om minimiskattesatser inom
EU-systemet.
3. Man bör överväga sänkt skatt på tjänster.
4. Skattereglerna för enskilda firmor och handels-
bolag är för krångliga. De bör förenklas. Småfö-
retagsdelegationens arbete bör ligga till grund för
det.
5. Vi skall aktivt använda oss av skatt på energi och
miljöavgifter för att skapa ett samhälle i ekologisk
balans. Här kommer Skatteväxlingskommitténs
arbete in.

Jag tror att vi är överens om de här fem punkterna.
Vad tror Jan Bergqvist?

Anf. 48 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att vi väl kan vänta till
skatteöverläggningarna med att ta upp den diskussio-
nen. Jag kan glädja Lars Bäckström med att om vi nu
pressar tillbaka arbetslösheten och ökar sysselsätt-
ningen, vilket är den process som nu pågår, kommer
det inte bara att leda till ökade skatteinkomster, utan
dessutom kommer också statens utgifter för arbets-
lösheten att minska. Därmed skapas ett utrymme för
förbättringar i den sociala välfärden och i andra sam-
manhang.

Anf. 49 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är inte helt säkert. När sysselsätt-
ningen går upp brukar också arbetsutbudet öka, så att
fler söker arbete. Det är alltså inte en så enkel och rak
korrespondens mellan de här två posterna. Det är
fråga om ett ganska känt ekonomiskt samband.
Om vi får upp sysselsättningen, får vi också ökade
utgifter för sjukförsäkringen, och då ökar trycket
under utgiftstaket. Också det är en egenartad effekt av
taken.
Det är i vart fall inget rakt samband mellan ökad
sysselsättning och ökade möjligheter att genomföra
sociala reformer så länge vi har taket kvar. Men det är
klart att taket kan höjas - som man har gjort i den här
lokalen - om man samtidigt klarar att fortsätta med
amorteringarna. Då kommer det inte ens att väckas en
oro på de finansiella marknaderna. Eller hur, Jan
Bergqvist?

Anf. 50 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Varför ställs frågan över huvud taget,
om frågeställaren vet svaret?
När det gäller sysselsättningen är det väl i och för
sig riktigt att det finns många faktorer som verkar åt
det ena eller det andra hållet. Det hindrar dock inte att
det när man ser till helheten alldeles uppenbart är en
stor samhällsekonomisk vinst med en ökad syssel-
sättning. Det är också bättre i förhållande till budge-
ten, både på inkomstsidan och på utgiftssidan.
Jag ser alltså inte framför mig att vi behöver höja
några utgiftstak, utan vi skall klara det här ändå.

Anf. 51 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Riksdagen skall senare besluta om
budgeten för 1999. Jag konstaterar med stor glädje
och tillfredsställelse att det har varit möjligt att nå en
uppgörelse om budgetpropositionen som samlar en
majoritet i riksdagen och att vi därefter genom det
arbete som har bedrivits i riksdagens olika utskott,
inte minst i finansutskottet, nu är nära ett definitivt
beslut om budgeten för nästa år.
Det är mycket glädjande, och jag vill liksom andra
ge en eloge till dem som har bidragit till detta. Dit hör
naturligtvis socialdemokraterna i finansutskottet och
den socialdemokratiska riksdagsgruppen - Jan
Bergqvist har spelat en central roll i det samman-
hanget - men dit hör också Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, som jag tycker har ställt upp på ett alldeles
utomordentligt sätt. Det är en styrka för Sverige att
detta har uppnåtts. Det innebär ett ansvarstagande för
en stark budget och för en stark ekonomi.
Sedan budgetpropositionen lades fram har räntor-
na sjunkit. Räntedifferensen mot Tyskland har halve-
rats, och den låga inflationen har befästs ytterligare.
Det är ett uttryck för ett stigande förtroende för
svensk ekonomi.
Det är aldrig lätt att gå igenom en sådan här pro-
cess. Det är en ny situation för många inblandade.
Det finns många krav och önskemål från de olika
partierna och från de enskilda riksdagsmännen. Alla
dessa kan inte tillgodoses, framför allt inte i det korta
perspektivet.
Det här har ändå gått bra. Smärre incidenter må ha
inträffat. Det har skrivits en och annan artikel som
föranlett höjda ögonbryn, men sett till helheten tycker
jag att det har fungerat utomordentligt bra. Det är en
glädje och en styrka för Sverige att det är på det sät-
tet.
Vi har haft en diskussion under den senaste tiden
om pengarna till försvarspolitiken. Det har på det
området förekommit en oerhörd desinformation, och
till den har också några av talarna i den tidigare de-
batten bidragit. När Bo Lundgren talar om löftesbrott
far han med osanning. Det har inte brutits några löf-
ten i den här frågan.
Det är inte heller så, som det har påståtts, att det
har uppkommit några gapande hål i försvarsbudgeten
till följd av en anslagsteknisk omläggning. Detta är
fullständigt felaktigt. Försvarets ekonomiska problem
sammanhänger med överplanering och med ständiga
fördyringar och överskridanden. Dessa problem
måste Försvarsmakten lösa precis som alla andra
myndigheter och verksamhetsområden får göra. Det
krävs en bättre styrning och kontroll för att hålla
försvarsutgifterna inom de ramar som regering och
riksdag fastställer.
Det kan inte vara så att den budgetdisciplin som
ligger i den nya budgetprocessen skall tillämpas på
alla andra områden utom inom försvaret. Den måste
gälla också där. Alla verksamheter har att rätta sig
efter de beslut som regering och riksdag fattar, utan
några undantag.
Vi har under senare tid kunnat iaktta förändringar
i den internationella ekonomiska bilden. Problemen
startade i några av de länder som tidigare har höjts till
skyarna - inte minst av de svenska moderaterna -
som föredömen i fråga om tillväxt och utveckling;
förebilder som även vi alltmer borde efterlikna. Nu
visar det sig att några mirakelmaskiner inte heller där
hade konstruerats. Dessa länder har hamnat i allvarli-
ga ekonomiska problem. I spåren av detta följer
mycket stora politiska och sociala problem.
Även Sverige påverkas av detta. Vår export till
dessa länder har gått ned kraftigt under senare tid, och
dessvärre har också de problem som uppstått i vissa
länder i Asien spritt sig till andra länder i Asien och
till andra världsdelar. Även Sverige påverkas av det-
ta.
När vi nu diskuterar den ekonomiska bilden i Sve-
rige är det inte fråga om att några förändringar i den
inhemska ekonomin har gått i negativ riktning.
Snarare skulle jag vilja säga att den positiva bild
som vi har kunnat iaktta en tid har förstärkts. Den
reala ekonomin i Sverige har fortsatt att utvecklas
mycket väl. Det framgår inte riktigt av en del av de
inlägg som har gjorts här, men det är ett faktum att
det senaste året har sysselsättningen stigit med drygt
100 000 personer. Jag vill jämföra med det långsikti-
ga mål för sysselsättningen som vi har satt upp och
som innebär en genomsnittlig årlig ökning med
55 000 personer. Den skall för all del ske i både hög-
och lågkonjunktur, så det är genomsnittssiffror vi
talar om. Men 100 000 personer har sysselsättningen
ökat med det senaste året, och det rimmar inte särskilt
väl med de oerhört dystra utsagor som här har gjorts
både om de gångna åren och om framtiden.
Det är klart att Sverige påverkas av den interna-
tionella bilden, och man kan ju göra regeringen an-
svarig för detta. Det framstår ju närmast som att allt
är den socialdemokratiska regeringens fel, eller också
är det samarbetet med de båda andra partierna som
har orsakat dessa problem. Det är att något överskatta
vårt inflytande över den globala ekonomiska situatio-
nen. Visst påverkas vi av detta, och det kan innebära
att den goda tillväxt som nu pågår blir något lång-
sammare under kommande år än vad som eljest hade
blivit fallet.
Mats Odell har tidigare talat om att det är så uselt
i Sverige trots att vi nu står på toppen av en högkon-
junktur. Sanningen är väl snarare att vi fortfarande
befinner oss i en konjunkturuppgång, men den kan
möjligen få ett lite annat förlopp till följd av den
internationella utvecklingen. Det här kan vi inte isole-
ra oss ifrån. Vi skall inte ens försöka göra detta. Vi är
en del av en internationell ekonomi. Vi får ta både
för- och nackdelar med detta. Fördelarna är, som jag
ser det, mycket större än nackdelarna.
I ett annat avseende har den internationella bilden
snarare ljusnat på senare tid. Risken för en finansiell
härdsmälta, som många har uttalat sig om, är för-
modligen mycket mindre nu än vad den såg ut att
vara för några månader sedan. Det är naturligtvis bra
att utvecklingen i det avseendet ser ut att gå åt rätt
håll. Men det kommer inte att gå av sig själv. Det
krävs ett ökat internationellt samarbete, både för att
hantera de kriser som uppstår och har uppstått och för
att minska risken för och förebygga framtida kriser.
Detta är ett samarbete som Sverige deltar i, och vi
skall så långt vi förmår påskynda och driva på denna
utveckling. Vi gör det inom EU, och vi gör det inom
andra internationella organisationer. Jag ser det här
som mycket viktigt.
Över huvud taget ser jag att möjligheterna till ett
internationellt samarbete har förbättrats på senare tid.
Det handlar inte minst om samarbetet inom Europa
och inom EU. 13 av 15 medlemsländer inom Euro-
peiska unionen styrs i dag av socialdemokratiska
regeringar, i vissa länder i koalition med andra parti-
er. Jag som har varit med under några år och bevittnat
dessa regimskiften kan notera en påtaglig förbättring i
samarbetsklimatet och en större samsyn när det gäller
att arbeta med frågor som handlar om tillväxt och
sysselsättning. Möjligheterna att framgångsrikt bedri-
va ett sysselsättningssamarbete är bättre nu än de
någonsin har varit tidigare, och vi kan även se detta
på andra områden. Hur skall vi kunna få en effektiv
miljöpolitik om vi inte förmår att samarbeta över
nationsgränserna och om vi inte förmår att dra med
oss andra länder, som än så länge dessvärre har lägre
ambitioner än Sverige inom miljöpolitiken? Om vi
inte kan få med oss dem blir det mycket svårt att nå
ytterligare framgångar inom miljöpolitiken.
Ett annat område som vi diskuterar på EU-nivå är
skattesamarbete. Jag delar den uppfattning som andra
har framfört om att vi inte skall acceptera en över-
statlig skattepolitik. Den skattepolitik som gäller
Sverige skall fortsatt beslutas i denna kammare. Men
det hindrar inte att det finns vissa områden där det är
en fördel att vi kan samarbeta för att motverka och
bekämpa den illojala och skadliga skattekonkurrens
som förekommer där andra länder genom särordning-
ar försöker dra till sig verksamheter och företag från
oss andra och därmed minska tillväxten och syssel-
sättningen i de länder som inte tillämpar den här
typen av ordningar. Det är ett viktigt område där jag
hoppas att vi också kan nå framgångar under de
kommande åren.
Fru talman! Den här debatten har handlat mycket
om förmågan att finansiera förslag och att följa de
regler som gäller i budgetsammanhang. Jag måste, i
likhet med Jan Bergqvist och Lars Bäckström, kon-
statera att det finns utomordentligt stora brister hos
vissa av de borgerliga partierna. Jag tycker att det är
tråkigt med denna utveckling hos Folkpartiet, som
ändå ur sina led har frambringat några finans- och
budgetministrar - för all del inga lysande perioder för
svensk budgetutveckling, men ändå personer som
kännetecknades av yrkesskicklighet och hederlighet.
Detta kan jämföras med det förfall i budgetredovis-
ningen som nu förekommer. Jag vill instämma i vad
Lars Bäckström sade: Det krävs en skärpning. Så här
kan man inte fortsätta arbeta. Det gör inget bra in-
tryck.
Jag vill också ställa en fråga till Bo Lundgren och
till Mats Odell. Tycker ni att det är riktigt som era
partivänner i försvarsutskottet har gjort, nämligen att
lösa ett problem genom att tillskjuta mera pengar till
en sektor och avskriva en skuld på 6 miljarder kro-
nor? Är det förenligt med den nya budgetprocessens
principer och anda? Ställer ni er bakom det agerandet
eller tar ni avstånd från det? Om ni ställer er bakom
detta agerande: Är ni beredda att tillgripa det på andra
områden också? Det finns andra verksamheter som
också har skulder som kan upplevas som betungande.
Om ni skall framstå som renlevnadsmän när det gäller
budgetdisciplin vore det väldigt bra att få ett klargö-
rande besked på den punkten i denna debatt. Det har
också mycket att göra med er trovärdighet som eko-
nomisk-politiska talesmän för era partier.
Fru talman! Det viktigaste är ändå, nu när budge-
ten i det närmaste är klar - det kommer ju att fattas
beslut om den i kammaren senare - att titta framåt på
det viktiga arbete som vi har framför oss. Däri måste
ingå fortsatt budgetdisciplin, dvs. att inte äventyra de
framgångar som vi med stor möda har uppnått i bud-
getsaneringen och som i så hög grad har bidragit till
lägre räntor, låg inflation och ökat förtroende för
svensk ekonomi. I detta arbete har för övrigt även
Centerpartiet i hög grad medverkat under den gångna
mandatperioden. Nu handlar det om att bygga på de
framgångarna med andra typer av åtgärder som stär-
ker utvecklingen i fråga om tillväxt och sysselsätt-
ning.
Vi har formulerat ett ambitiöst sysselsättningsmål
för de kommande åren, och det kommer inte att vara
möjligt att uppnå det om vi inte får en god tillväxt i
ekonomin. Det kommer inte att vara möjligt att uppnå
det om vi inte vidtar åtgärder av en rad olika slag.
Ingen skall tro - och ibland kan den politiska debat-
ten tyvärr leda i den riktningen - att detta åstadkoms
med en proposition med några snabba klipp, ett alex-
anderhugg som en gång för alla fixar de här proble-
men. Så är det inte. Det här är ett långsiktigt och
tålmodigt arbete som måste bedrivas inom en rad
olika områden inom politiken och som kommer att ta
åtskilliga år i anspråk. Det är många olika områden
som berörs.
Det handlar om att skapa förutsättningar för en
bättre lönebildning. Där har regeringens utredare
nyligen lagt fram ett förslag som nu skall ut på remiss
och som vi får bedöma längre fram. Det handlar över
huvud taget om att få en bättre fungerande arbets-
marknad. I vid bemärkelse måste vi se över arbets-
marknadspolitiken.
Det handlar om de kommande skatteöverlägg-
ningarna, där jag hoppas - jag vill gärna upprepa det
- att det skall vara möjligt att uppnå en bred uppslut-
ning kring en skattereform som förbättrar betingel-
serna för tillväxt och sysselsättning men inte äventy-
rar starka offentliga finanser, inte äventyrar de sats-
ningar på vård, skola och omsorg som vi vill göra och
inte äventyrar fördelningspolitiken och leder till öka-
de klyftor. Det kan vi inte acceptera.
Det handlar om fortsatta insatser på utbildnings-
och forskningsområdet. Det handlar om att förbättra
betingelserna för företagande i Sverige, och det
handlar inte minst om att fullt ut delta i ett internatio-
nellt samarbete på Europanivå och i andra samman-
hang. Med detta, fru talman, tror jag att vi har möj-
lighet under de kommande åren att förbättra tillväxt
och sysselsättning och därmed grunden för välfärds-
politiken i vårt land.

Anf. 52 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Erik Åsbrink säger att åtgärder för
ökad tillväxt inte kommer genom snabba klipp eller
alexanderhugg. Det kan vi säkert hålla med om, men
någon gång måste förslagen komma. Någon gång
måste man lyfta svärdet och spänna bågen. Nu har ni
i fyra år ropat: Skott kommer.
Det vore intressant att höra om det nu kommer en
tillväxtproposition. Vad är dagsnoteringen vad gäller
exempelvis en skatterabatt på hushållstjänster? Har ni
någon ställning i det krig som pågår inom regeringen
i den frågan som kan meddelas en omvärld i dag? Det
vore väldigt intressant.
Erik Åsbrink frågar om skuldavskrivning är en
möjlighet. Jag kan inte svara på det. Det är viktigt att
vi ser till att utgifterna håller sig inom utgiftstaket om
vi skall vara trovärdiga.
Då är jag inne på min fråga till Erik Åsbrink. Den
här budgetdisciplinen handlade nu om försvaret. Jag
har tidigare ställt frågan till Vänsterpartiets och Mil-
jöpartiets ledamöter. Vi står nu, att döma av en initie-
rad artikel den 20 oktober i Dagens Industri, som av
alla bedömare betraktas som en medveten läcka från
regeringen, inför en uppgörelse med Sydkraft som
kommer att kosta de svenska skattebetalarna ca 5
miljarder kronor. Det kanske är 4, 7 eller 10 miljar-
der. Var finns de pengarna, Erik Åsbrink?
Jag är som vice ordförande i finansutskottet in-
tresserad av hur regeringen tänker sig att finansiera
denna direkta eller indirekta överföring till aktieägar-
na i Sydkraft. Det vore bra om man åtminstone kunde
ange de principer som tänker sig, utan att avslöja
några saker som kan försvåra de fortsatta förhand-
lingarna.
Slutligen vore det intressant, fru talman, att veta
om Erik Åsbrink tror att den tudelade principen för
budgetberedning är långsiktigt hållbar, att man har en
utgiftsallians om utgifterna och en annan politisk
allians om inkomsterna.

Anf. 53 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Jag blev väldigt förvånad över att
som svar på min fråga om skuldavskrivningen är
acceptabel eller inte få höra: Jag vet inte. Jag tycker
nog att Mats Odell skall ta reda på den saken i så fall.
Det är ingen liten fråga.
Det handlar om att visa respekt för budgetproces-
sen i dess olika delar och att inte tillgripa kryphål och
fiffel för att ta sig ur greppet och därmed kunna
utanordna ett antal miljarder i nya pengar till ett visst
område. Om det knepet tillåts på detta område, vad är
det då som hindrar att det tillgrips på alla andra om-
råden?
Det är ingen liten fråga, Mats Odell. Jag tycker
faktiskt att en person som i andra sammanhang talar
med så oerhört högt tonläge om budgetdisciplin och
ordning och reda borde se efter hur det förhåller sig.
Jag emotser ett svar med det snaraste på den punkten.
Det handlar om att visa lite konsekvens och visa lite
moral och etik också i budgetpolitiken.
När kommer tillväxtpropositionen? frågade Mats
Odell. Jag försökte i mitt anförande säga att det inte
handlar om en enstaka proposition. Det handlar om
ett långsiktigt arbete som pågår över flera år och som
täcker många politikområden. Det är inte så att den
första åtgärden kommer någon gång i framtiden. Vi
har redan vidtagit en mängd åtgärder av det slaget.
Dit hör inte minst budgetsaneringen. Det är klart
att den har skapat oerhört mycket stabilare grund för
den tillväxt som nu pågår, för halverade räntor och
för att sysselsättningen nu har ökat med 100 000
personer det senaste året.
Vi har också vidtagit en rad andra åtgärder för
bygga ut utbildningsväsendet och för att sänka skat-
terna för små och medelstora företag. Vi gjorde
mycket av detta i samarbete med Centerpartiet. Mats
Odells hånfulla tillmälen drabbar i så fall lika mycket
Centerpartiet som Socialdemokraterna, eftersom vi
gemensamt stått för den politiken under de gångna
åren.
En del av de åtgärderna har inte ens trätt i kraft
utan kommer vid årsskiftet. Vi har inte sett den fulla
effekten av dem, men den kommer. De skall natur-
ligtvis kompletteras med fler åtgärder på andra områ-
den.

Anf. 54 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Om finansministern riktar frågan till
mig om uppgörelsen som regeringen har träffat med
en stor del av oppositionen ryms inom utgiftstaken
visar det enbart på det sönderfall som nu pågår inom
regeringen. Det här var faktiskt en uppgörelse. Vi har
hållit fast vid den uppgörelsen.
Jag håller fast vid min grundprincip, nämligen att
statens utgifter måste rymmas inom utgiftstaken. En
regering som gör upp om en så pass allvarlig fråga
bör i första hand ha huvudansvaret för att se till att
det sker. I andra hand måste man gemensamt hitta en
finansiering för de utgifterna.
Då är jag tillbaka till min fråga, som finansminis-
tern inte alls svarade på. Hur tänker man sig att finan-
siera snabbstängningen av Barsebäck? Det handlar
om minst lika mycket som de försvarskostnader som
nu har varit föremål för så omfattande debatt.
Det vore intressant om finansministern angav nå-
gon modell för hur han har tänkt sig att finansiera
detta. De finns i varje fall inte synliga i det budgetal-
ternativ och budgetramar som riksdagen förväntas
fatta beslut om inom några timmar. Det tycker jag
som finansutskottets vice ordförande är en mycket
beklaglig princip.

Anf. 55 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Det var många slingerbultar i detta
inlägg. Den dag det finns ett konkret förslag om kost-
nader skall vi också ta ställning till finansieringen.
Det kommer Mats Odell och alla andra att få vara
med om i kammaren.
I stället för att nu spekulera om framtida händel-
ser, som vi inte vet säkert när de inträffar och exakt
vilken innebörd de har, är det ganska rimligt att Mats
Odell har en uppfattning om någonting som faktiskt
skall avgöras av riksdagen nu, nämligen utgifterna på
försvarsområdet.
Är det möjligt eller inte möjligt att skriva av 6
miljarder, och därmed bereda utrymme för 6 miljar-
der i nya utgifter? Jag begär att Mats Odell skall läm-
na ett klart besked. Får man göra på det sättet? Om
man får göra det på försvarsområdet, får man då göra
det på alla andra områden?
Formellt kan det sägas att man räddar utgiftstaket.
Men i praktiken har man ju använt sig av fiffel och
bokföringstricks för att utanordna mer pengar till ett
visst område. Om man avskriver den skulden kommer
det att leda till att statsskulden i motsvarande mån blir
större. Den kan man inte avskriva. Där finns inga
bokföringstricks. Den blir 6 miljarder större om man
tillgriper de metoderna.
Jag tycker att det är mycket märkligt att Mats
Odell inte har en uppfattning i den frågan. Jag kom-
mer att återkomma med krav på besked. Förr eller
senare förväntar jag mig att få klara besked från Mats
Odell.

Anf. 56 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det vore värdefullt om finansminis-
tern kunde rätta till ett missförstånd som jag tror att
Jan Bergqvist har skapat i den här debatten. Sverige
har världens högsta skattetryck. Det ligger nu på
nivån 55 %. Trots att det i budgetproposition efter
budgetproposition har sagts att det skall sjunka stiger
det snarast fortfarande.
Ni har prognoser. Jan Bergqvist gjorde en poäng
av att jag inte borde tro på era prognoser, men ni
själva borde ju tro på dem. Om Sverige år 2001 har
ett budgetöverskott på uppemot 70 miljarder, som det
står i era prognoser, och det kostar 45 miljarder eller
något sådant att betala av 2 % på statsskulden, kan
man då tänka sig att sänka skatterna för det som åter-
står? Är det en orimlig tanke?
Häromåret skrev ni "överföring till hushåll" på det
beloppet. Det gör ni inte längre. Nu har ni haft en
kampanj före valet om att det inte går att förena beva-
rad välfärd med sänkta skatter, när nästan allt tyder på
att det är precis tvärtom. Vi kan bara på sikt bevara
välfärden i Sverige om vi sänker skatterna.
Nu hade finansministern häromdagen en pressträff
där han trots den där annonskampanjen sade: Ja, jag
vill sänka skatterna. Gör då klart för Jan Bergqvist
och andra att om vi genom tillväxt har skapat ett
utrymme skall vi naturligtvis använda det till att sän-
ka skatterna.
Om finansministern svarar ja på den självklara
frågan faller också kritiken mot Folkpartiets budge-
talternativ. Vi har bara sagt: Finns det ett överskott
när vi har betalat av på statsskulden skall vi sänka
skatterna. Är det någonting fel med det resonemang-
et?

Anf. 57 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Jag tänker vara väldigt försiktig med
att lova ut pengar, vare sig till skattesänkningar eller
utgiftsökningar. Vi har kalkyler som sträcker sig ett
antal år fram i tiden. Men vi vet också hur sårbara de
är, t.ex. till följd av den internationella utvecklingen.
Lars Leijonborg har utmålat ett skräckscenario för
svensk ekonomi å ena sidan, men samtidigt låtsas han
som om de här kalkylerna är totalt opåverkade av
detta. Det går ju inte ihop.
Jag måste ställa frågan: När blir det en upprust-
ning av Folkpartiets ekonomisk-politiska kompetens
så vi slipper se dessa pinsamheter i era budgetmotio-
ner.
Jag vill inte jämföra Lars Leijonborg med Lucky
Luke. Lars Leijonborg är snarare en i Daltonligan, de
här småskumma, inte alltför smarta bröderna som
försöker ställa till förtret hela tiden, med dessbättre
misslyckas. I den kretsen ingår ju redan Bo Lundgren
och Mats Odell. Jag är rädd för att även Lars Leijon-
borg sällar sig till den skaran. Jag hoppas att inte
Lena Ek gör det.

Anf. 58 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Detta är tom retorik som inte är värd
att bemöta. Inget har kunnat sägas här som tyder på
att Folkpartiet skulle ha ett svagt budgetalternativ.
Det finns en omfattande dokumentation som stöder
det vi säger på fuskområdet. Det är ju en av de saker
som Jan Bergqvist har tagit upp.
Det är dessutom så att Erik Åsbrinks kolleger i re-
geringen, Björn Rosengren och Mona Sahlin, ofta
återkommer till att det omfattande svartjobbet i hus-
hållssektorn är ett problem. Om vi kan få ned det,
ökar statens skatteinkomster. Det är väl inget konstigt
med det.
Jag fick inget begripligt svar. Det visar ju att So-
cialdemokraterna sitter fast i högskattetänkandet. Inte
ens om man har betalat av på statsskulden och har 30
miljarder är man beredd att lova att man skall sänka
skatterna.
Erik Åsbrink sade att nu är det socialdemokrater i
EU och nu har de kommit fram med intressanta för-
slag på tillväxt- och sysselsättningsområdet. Då vill
jag fråga: Vilka rekommendationer från EU kommer
Sverige att följa för att få fart på jobben?
Jag målar inte ut något skräckscenario. Jag bygger
på Konjunkturinstitutets rapporter om svagare tillväxt
än vad regeringen har trott. Över 100 000 jobb saknas
i ert nya sysselsättningsmål. Ni är handlingsförlama-
de. Ni är som Kronblom. Ni ligger på soffan. Ni får
ingenting gjort. Det är det som är problemet med er
regering.

Anf. 59 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Sverige deltar inte bara i EU:s syssel-
sättningssamarbete, utan vi är ett av de mest pådri-
vande länderna. Vi skulle vilja gå längre än vad en
del andra länder vill göra. Men dessbättre har ju ut-
sikterna förbättrats efter det att en del borgerliga
regeringar har kastats ut och ersatts av socialdemo-
kratiska regeringar. Det har förbättrat utsikterna. Jag
ser fram emot ett fortsatt samarbete.
Lars Leijonborg beklagar sig över höga skatter.
För några år sedan hade vi ett jättelikt budgetunder-
skott ovanpå vårt höga skattetryck, dvs. lånefinansie-
ring. Det egentliga skattetrycket i Sverige mäts ju
bäst inte genom de formella skatter vi tar ut utan
genom de utgifter vi tar ut. De var mycket högre för
några år sedan. Det gick inte att finansiera dem fullt
ut med riktiga pengar, utan det lånades på ett sätt som
var ohållbart.
Nu har vi fått bort det underskottet. Vi har ett
överskott redan i år. Det gör att läget är så mycket
bättre nu än vad det var för några år sedan. Men jag
tänker inte medverka till att lova ut några skattesänk-
ningar om jag inte vet alldeles säkert att vi klarar
starka offentliga finanser under de kommande åren,
om jag inte vet att vi klarar de åtaganden vi har gjort
för att förbättra vården, skolan och omsorgen och om
jag inte vet att vi klarar en bra fördelningspolitik. Om
vi fick bort statsskulden, som Lars Leijonborg be-
kymrar sig för, skulle onekligen läget vara mycket
bättre. Då skulle jag ta ut svängarna lite mer än vad
jag gör nu.
Men denna statsskuld leder ju varje år till att vi
betalar räntor på 90-100 miljarder. Det är ett gigan-
tiskt utrymme som tas i anspråk för att betala för
gamla försyndelser. Det är klart att det är bra om vi
kan amortera på statsskulden, och det skall vi göra på
ett riktigt sätt och inte genom manipulationer och
bokföringstricks i olika motioner som presenteras av
Folkpartiet och andra partier.
Jag har återigen ett gott och kamratligt råd: Se
över den interna kompetensen på detta område! Jag
skulle glädja mig åt om det var lite bättre kvalitet på
Folkpartiets motioner i framtiden.

Anf. 60 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Erik Åsbrink skall inte förhäva sig.
De här tveksamma lustigheterna borde egentligen
fastna i halsen på honom när han tänker på de hund-
ratusentals arbetslösa som inte har fått de jobb de
skulle kunna ha fått om han hade gjort något annat än
att bara vänta och se, eller när han tänker på de hund-
ratusentals familjer, inte minst de ensamstående
mammor som ofta är socialbidragsberoende därför att
skatterna är så höga. För att inte tala om de gamla
människor som väntar i vårdköer och inte får den
äldreomsorg de behöver och de barn som inte får en
tillräckligt bra utbildning trots att Erik Åsbrink tar ut
världens högsta skatter.
Det är förvisso så att 80-talet, när han var stats-
sekreterare och skatteminister, resulterade i
statsskuldräntor på 90-100 miljarder. Vi skall aldrig
ha tillbaka spekulationsekonomin igen. Men det finns
ju också kapitalinkomster för staten. Om man jämför
med andra länder ger inte Sverige medborgarna va-
luta för skattepengarna. Med ett sådant facit tycker
jag inte att man skall förhäva sig.
När det gäller försvarsproblematiken vill jag säga
att tomma tunnor skramlar mest. Det är ju Björn von
Sydow, Erik Åsbrink och Göran Persson som har farit
omkring som yra höns i Regeringskansliet och inte
vetat vad de andra har gjort. Ta ansvar för det ni har
misslyckats med och lägg inte det ansvaret på andra
partier som försöker reda ut en situation i riksdagen!
Sedan kan det inte hjälpas att jag är bekymrad
över att finansministern står här och talar om att lö-
nebildningen måste reformeras, arbetsmarknaden
måste ses över och att vi nog måste fundera över
skatterna. Vad har ni gjort i fyra år, varav två och ett
halvt med Erik Åsbrink? Ingenting! Vanliga männi-
skor lider av det.
Dessutom kan jag inte låta bli att ställa den fråga
om budgetprioriteringar som Jan Bergqvist visligen
avstod från att svara på. Erik Åsbrink svarade ju inte
på frågan om Barsebäck, men det ställer jag inte fler
frågor om eftersom han inte kommer att svara på
dem. Det visar erfarenheten. Han svarar inte på dem
fast de har betydelse för statsfinanserna. Men varför
skall ni spara på de handikappade när ni gör budget-
prioriteringarna, Erik Åsbrink? Berätta det för dem!
Varför skall ni spara på de handikappade?

Anf. 61 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! När jag gick till den här debatten be-
stämde jag mig för att vi inte skulle gräla om det
förflutna. Jag skall inte ta upp vad som hände under
den borgerliga regeringen. Men så konstaterar jag att
Bo Lundgren inte kan låta bli att gå tillbaka till 80-
talet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört detta
förut. Det var när jag var statssekreterare på 80-talet
som samtliga problem i landet uppstod. Jag skall inte
svara med samma mynt. Jag tycker att det är rätt
tröttsamt, och alla ledamöter i kammaren har hört
detta så många gånger förut.
Däremot är det ju patetiskt att höra Bo Lundgren,
med något tillkämpat socialt patos, tala om olika
områden där det krävs förbättringar. Sanningen är att
ni å ena sidan skall öka miljardrullningen till försva-
ret och å andra sidan sänka skatterna med gigantiska
belopp. Man behöver inte vara professor i nationale-
konomi för att räkna ut att det då blir avsevärt mycket
mindre pengar kvar att satsa på vården, skolan och
omsorgen eller på de handikappade. Det är inte tro-
värdigt. Detta patos har ingen reell grund.
För Moderaterna är det viktigaste av allt att sänka
skatterna. Att sänka skatterna är lösningen på alla
problem. Detta mantra börjar ju t.o.m. stå en del av
era egna partivänner upp i halsen. Det har ju kommit
en del protester på senare tid mot denna alltför ensi-
diga, mekaniska upprepningskonst att ständigt och
jämt tala om sänkta skatter som lösningen på alla
problem.
Sedan gäller det försvarsutskottets betänkande. Vi
kan diskutera försvarspolitik i alla dess delar. Jag har
bara ställt en begränsad fråga. Är det acceptabelt att,
som Bo Lundgrens partivänner i försvarsutskottet,
föreslå en skuldavskrivning på 6 miljarder? Är detta
förenligt med budgetlagen och med andan och princi-
perna i den nya budgetprocessen? Det vore välgöran-
de att få ett besked på den punkten.

Anf. 62 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! För oss moderater är försvarsproble-
matiken mycket mindre. Vi förutsåg nämligen pro-
blemen och har lagt in de kostnader som skulle kunna
uppkomma i det budgetalternativ vi redovisade. Det
är alltså mycket enkelt. Sedan får regeringen hantera
sitt problem. Jag förstår att finansministern försöker
gå till attack. Er kalabalik internt är den stora skan-
dalen i det här sammanhanget.
Jag vill inte heller diskutera det förflutna alltför
mycket, men det var någon annan som halkade in i
statsskulder i andra diskussioner och då fann jag mig
föranlåten att påminna om det förflutna lite grann.
Sedan är det faktiskt så att sänkta skatter inte är
lösningen på allt. Men sänkta skatter löser en hel del
problem. Sänkta skatter på arbete ger bättre förutsätt-
ningar för jobb. De skattehöjningar på arbete som ni
genomför försämrar förutsättningarna för jobb. Dub-
belbeskattning på företagande försämrar förutsätt-
ningar för nya jobb. Det är bättre om man inte har
dubbelbeskattning. Om man sänker skatten för vanli-
ga människor så att deras arbetsinkomster blir lägre
beskattade behöver de mindre bidrag och mindre
subventioner. De får större kontroll över sitt eget liv
och sin egen tillvaro, och det är bättre för människor-
na.
Men det finns sektorer där vi måste göra gemen-
samma insatser. En sådan är sjukvården. Där har ni
inte gjort någonting när personalen säger: Ge oss
chansen att utnyttja vår kompetens, så kan vi ge en
bättre sjukvård för samma eller lägre kostnader.
Men ni gör ingenting. Ni behåller de gamla sys-
temen och pumpar in mer pengar i dem. Köerna fort-
sätter att finnas och att växa, och skolans problem
löses inte, för att ta några exempel.
Det mest anmärkningsvärda tycker jag är att ni
som ibland hävdar att ni står på de svagas sida inte
gör det. Därför tycker jag att just den frågan är väl-
digt intressant att ställa, men ni svarar inte på det. Det
är ett erkännande att vi har rätt om inte finansminis-
tern svarar på det denna gång heller. Förklara för mig,
för kammaren och för svenska folket varför ni i era
budgetprioriteringar för något år sedan gjorde kraftiga
besparingar, ett par miljarder, på de handikappade?
Varför gjorde ni detta? Varför vidhåller ni de bespa-
ringarna?

Anf. 63 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Alla och envar förstår att om vi skall
ha utrymme att satsa pengar, och kanske mer pengar,
på de handikappade och på välfärdens olika områden
gäller det att skapa utrymme för det i en budget. Det
gör man inte genom skuldsättning. Det är nämligen
inte hållbart. Vi har tagit oss ur detta med viss möda.
Men det är också självklart att om man dels höjer
utgifterna på andra områden, dels sänker skatterna
med stora belopp blir det - det är enkel matematik -
mindre utrymme kvar för att satsa på detta.
Bo Lundgrens tal går helt enkelt inte ihop. Det går
inte att förena dessa olika saker - höjda utgifter på en
rad områden och sänkta skatter. Samtidigt påstår han
att han har högre ambitioner när det gäller att minska
statsskulden. Det går inte ihop. Ett barn inser att det
inte går ihop.
Så länge ni för den typen av oförenliga stånd-
punkter är ni inte trovärdiga. Ni är inte trovärdiga i
den ekonomiska politiken. Dessvärre har ni ingenting
lärt av misstagen i det förflutna.
Jag konstaterar dessvärre att jag inte får något
svar på min fråga om skuldavskrivningar är ett ac-
ceptabelt sätt eller inte. Bo Lundgren kan raljera om
både det ena och det andra i försvarspolitiken. Jag
begärde bara ett svar på frågan. Men där slingrar han
sig undan lika mycket som Mats Odell. Bo Lundgrens
trovärdighet i framtiden när det gäller att stå upp och
tala om budgetdisciplin - som något slags ortodox
överstepräst som bevakar att budgetlagen följs i alla
dess delar - flagnar betänkligt när man inte kan få ett
enkelt och rakt besked på den här punkten. Beskedet
borde ha varit: Detta är inte acceptabelt. Det kommer
moderaterna inte att tillgripa i fortsättningen.
Tyvärr har jag inte fått det beskedet, och det är i
sig en viktig upplysning.

Anf. 64 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Finansministern! Jag skulle vilja ta
upp några saker som rör de internationella frågorna
och miljöfrågorna.
Jag håller med om att det finns mycket att diskute-
ra på det internationella planet och särskilt inom den
europeiska unionen när det gäller skattesatser, skatte-
baser och framför allt miljöskatter. Sverige kommer
att gå in som ordförande i EU om ett par år. Vi har i
dagens läge ingen egentlig debatt om vad som skall
drivas och om hur Sverige skall använda den maktba-
sen framöver. Jag hoppas att finansministern medver-
kar till en sådan diskussion som involverar det svens-
ka folket om hur vi faktiskt använder EU-
medlemskapet, någonting som är väldigt viktigt.
Försummar vi chansen att styra EU:s politik i sam-
band med ordförandeskapet kommer den inte tillbaka
på ett så monumentalt sätt på många år.
Det är heller inte så länge sedan statsministern
med vibrato i stämman talade om att den nya stora
uppgiften var att göra Sverige till ett miljövänligt,
ekologiskt uthålligt samhälle. Det har vi inte hört
någonting om i dag. Det har vi inte sett nästan nå-
gonting av i budgetpropositionen, och det finns inte
annat än standardfraser i utskottets huvudtext. Är det
så omställningen skall gå till? Eller kan vi förvänta
oss något mer framöver som är litet mer konkret och
hållfast i det här sammanhanget?
Försvarsfrågan har diskuterats mycket. Jag tycker
att det är synd att socialdemokraterna inte antog vårt
förslag om amorteringsfrihet under 1998 och 1999.
Det hade inte stört utgiftstaket och det hade inte på-
verkat statsskulden. Men det hade gett en aning
rådrum och kanske lite mindre oro hos de ungdomar
som förväntar sig en utbildning nästa år och hos de
anställda inom både försvaret och försvarsindustrin.
Då hade man också kunnat summera effekten av vad
vi har gjort hittills och av vad som ligger framför oss
i den kontrollstation som på Centerpartiets initiativ
kom till och som skall äga rum under våren. En sådan
samlad avstämning hade varit värdefull och hade
kanske rensat en del i den debatt som nu har pågått.
Det har varit en ganska underhållande diskussion
som har spänt över hela serievärlden under den här
tiden. Jag är inte Lucky Luke, inte bröderna Dalton
och inte heller Kronblom. Men Modesty Blaise har en
omsorg om dem som har det svårt. Hon har ett eget
företag och hon står för mycket initiativkraft.

Anf. 65 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Först skall jag säga till Lena Ek att
oavsett om det är skuldavskrivning eller skuldupp-
skov leder det till att statsskulden blir högre än vad
den eljest skulle ha blivit. Det är på det sättet och
varje annat påstående är felaktigt. Det är viktigt att
kammarens ledamöter har klart för sig vad det är
fråga om. Ger man sig in på den typen av operationer
kan man möjligen säga att man i formell mening inte
bryter utgiftstaket. Men man kringgår det, och det
leder till högre statsskuld. Så är det. Allt annat är fel.
Jag vill kategoriskt fastslå detta.
När det gäller miljöpolitiken vill jag säga att jag
inte har använt min tid för att hålla ett miljöpolitiskt
anförande. Jag beklagar det. Tiden räcker inte till för
detta. Men jag kan försäkra att jag och Sverige är
mycket aktivt bl.a. i EU-samarbetet. Vi har diskuterat
senast i går på Ekofinrådets möte huruvida vi kan få
fart på den process som innebär att vi får vissa mini-
miregler när det gäller energi- och miljöbeskattning-
en. Sverige är pådrivande i det arbetet. Tyvärr finns
några länder som släpar efter och bromsar, så det går
trögt. Jag skulle gärna se att det gick fortare. Vi
kommer att fortsätta att driva på, inte bara det halvår
då vi är ordförande utan både dessförinnan och där-
efter. Det kan jag försäkra. Jag ser fram emot ett
samarbete på den punkten.
Sedan vill jag säga till Lena Ek att jag hade väl
kunnat få en liten komplimang för att jag ändå försva-
rar det samarbete som Centerpartiet och Socialdemo-
kraterna bedrev under de gångna åren mot alla attack-
er som kommer från Bo Lundgren och Mats Odell.
De påstår att ingenting har gjorts, att inte en enda
åtgärd vidtogs. Det är faktiskt inte på det sättet. Vi
vidtog tillsammans en mängd åtgärder som vi har
glädje av och som vi kommer att ha glädje av fram-
över. Att skapa ett ökat förtroende för svensk ekono-
mi, att förbättra betingelserna för tillväxt och syssel-
sättning och att förbättra villkoren för landets små
och medelstora företagare var något vi gjorde till-
sammans, och det är mycket viktiga insatser.

Anf. 66 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Stabiliteten i den svenska ekonomin
och det som Centerpartiet och Socialdemokraterna
tillsammans gjorde för att sanera den mycket svåra
situation som rådde är självfallet alldeles utmärkt och
bildar grunden för de positiva omdömen som har
förekommit i kammaren i dag. Det är väl tur för
kommunerna att vi var med och genomförde det här.
Det gav nämligen 20 miljarder till kommunerna jäm-
fört med det som i kammaren har kallats för en jätte-
satsning till kommunerna, på 1,2 miljarder om två år.

Anf. 67 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Det var bra att vi gemensamt bl.a.
kunde lägga fram förslag om successiv ökning av
statsbidragen till vården, skolan och omsorgen. De
kommer att uppgå till 20 miljarder år 2000 och året
därpå höjas till 22 miljarder. Man kan säga att det
sista tillskottet inte är så stort, men det är trots allt
helheten som är det viktiga. Det är klart att 22 miljar-
der i ökade resurser skapar förutsättningar för en
bättre vård, en bättre skola och en bättre omsorg.

Anf. 68 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi är just nu tre partier som samar-
betar, men om rätt skall vara rätt så var det också tre
partier som samarbetade om budgetsaneringen. Vi var
överens i januari 1995 om 114 miljarder i budgetsa-
nering. Det var inte så dåligt.
Men det var inte skälet till att jag begärde replik.
Jag är överens med finansministern om att vi skall se
till att få internationella skatteregler, men behålla
kontrollen över skattepolitiken själva. Vi är helt över-
ens.
Men hur blir det med EMU, finansministern? Vad
händer om man har en gemensam valuta? Kan man
fortfarande ha kontroll över den egna skattepolitiken?
Kan Tyskland ha en skatt på kapital i Niedersachsen
och en annan skatt på kapital i Bayern? Kan USA ha
en skatt på kapital i Massachusetts och en annan skatt
på kapital i Kalifornien?
Mitt svar är nej, det går inte när man har samma
valuta i ett område. Jag tror inte att det går att ha
olika källskatt på kapital om man är i samma valu-
taområde. Jag tror inte att skattebetalarna är så ex-
tremt lojala. Jag tror att Bo Lundgren till viss del har
rätt i att folk är litet egoistiska i alla fall. Varför betala
30 % i ränta i Sverige om man kan få noll i Danmark
eller kanske i Belgien och det inte innebär några
valutarisker. Nej, då tror inte jag att det går längre.
Tror inte finansministern att jag har rätt? Har man
en gemensam valuta så kan man inte ha olika skatte-
satser på källskatt på kapital. Då kan man inte ha
olika skattesatser på företagsbeskattningen och in-
komstsidan. En valutaunion leder med nödvändighet
fram till en samordnad skattepolitik och i förläng-
ningen till en gemensam finanspolitik. Har jag fel,
finansministern? Eller har jag i huvudsak rätt?
Finansministern! Odell talar ju om att det finns en
inkomstallians och en utgiftsallians. Vi är väl överens
om både inkomstsidan och utgiftssidan i budgeten
just nu, Erik Åsbrink? Visst kan väl vi släppa in mer
folk i en gemensam syn på skattepolitiken. Det är väl
inget ohägn om vi kan bredda basen för en överens-
kommelse. Det är väl bara bra det, finansministern.

Anf. 69 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Jag vill inte polemisera mot Mats
Odell, som inte har replikrätt. Men det är naturligtvis
riktigt att den budget vi har gjort upp om även inne-
fattar en inkomstsida. Det är inte så att den står helt
utanför uppgörelsen.
Däremot har vi inte träffat någon uppgörelse om
den långsiktiga skattepolitiken. Det är det nog ingen
som påstår. I den frågan bjuds samtliga partier in till
överläggningar den 9 december. Sedan får vi se vad
som kommer ut av detta.
Det är klart att det nuvarande parlamentariska lä-
get skapar komplicerade situationer. Det kan vara så.
Även det kan läggas regeringen till last, men det är
faktiskt väljarna som har bestämt hur riksdagen skall
vara sammansatt, och vi har alla att utgå från den
situationen och göra bästa möjliga av den. Jag tycker
att det vi har gjort hittills i höst har fungerat bra.
Som svar på frågan om EMU och skattepolitiken
vill jag säga att Lars Bäckström har delvis fel. Jag
tror uppriktigt sagt inte att skillnaden är så förfärligt
stor vare sig vi går in i valutaunionen eller inte i fråga
om våra möjligheter att föra en självständig skattepo-
litik. Beslutanderätten kommer vi under alla omstän-
digheter att behålla i denna kammare. Det kommer vi
att slåss för. Där tror jag att vi har en bred politisk
enighet.
Däremot är vi utsatta för internationella influenser
i allt större utsträckning, oavsett om vi går med i
valutaunionen eller inte. Och kapitalbeskattningen är
ett sådant område där våra möjligheter att avvika från
omvärlden förmodligen kommer att vara ganska be-
gränsade. Jag tror inte att vi måste ha identiska skatte-
regler med andra länder, men jag tror att vi måste
hålla ett avstånd som inte är alltför stort. Det kommer
att gälla oavsett hur vi förhåller oss till valutaunionen
i framtiden.

Anf. 70 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är sant att det finns ett sådant
problem. Det är därför man måste ha gemensamma
regler om minimiskattesatser. Det är vi överens om.
Men jag säger att det i en valutaunion inte blir möjligt
att ha olika kapitalbeskattning. Där finns det ingen
möjlighet. Det är det som är min poäng.
Sedan kan man ha olika skatt på t.ex. varor. Det
har man i USA. Där är snittet ungefär fem procenten-
heter. Men min poäng var: Kan man ha olika skatt på
kapital inom en valutaunion? Det menar jag är omöj-
ligt.
Det är klart att vi inte är överens ännu, finansmi-
nistern. Men jag talade tidigare med Jan Bergqvist
och gjorde några poäng. Jag sade att jag tror att vi är
överens om de här fem sakerna. Jag tror att vi i
Vänsterpartiet är överens med Erik Åsbrink om de
här fem sakerna. Jag behöver inte tvinga fram något
svar just i dag. Men jag säger det för kammaren och
för offentligheten.
Det finns faktiskt de som är långt borta i skatte-
frågan. Det är de som har problem att komma in i
den, de som inte har finanserna i ordning. Det är de
som har problem. Jag tror faktiskt att det finns goda
förutsättningar den här gången. En gång sade Erik
Åsbrink att kom det bara an på att komma överens
med Lars Bäckström skulle det nog gå att komma
överens med Vänsterpartiet. Se, nu har vi blivit över-
ens! Det går framåt, Erik Åsbrink. Den här gången
verkar det vara andra som står långt borta i skattepo-
litiken.
Tack för tacket. Det är väl en stor dag för Erik
Åsbrink i dag, en liten taklagsfest nästan. Erik Ås-
brink är väl byggmästaren. Jag känner mig mer som
en byggjobbare. Tänk då på att byggjobbarna gärna
ställer upp och jobbar bra, men de kräver sin lön, och
de kräver att byggmästaren har bra ritningar.
Jag hoppas att det skall gå bra, men det kräver ak-
tiva insatser från allas sida. Det har i huvudsak gått
bra. Jag delar den bedömningen, med undantag för
några tidningsartiklar från någon enstaka person här
och där. Men i huvudsak bra. Det gäller på bägge
sidor. Men bygget handlar nu om att se till att få fler i
arbete och att se till att folkhemmet får en bra fördel-
ningspolitik. Till slut skall vi nog t.o.m. kunna höja
taken på byggena. Men först skall vi amortera. Det är
rätt.

Anf. 71 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Först kapitalbeskattningen. Om 30
dagar har vi en valutaunion. De elva länderna kom-
mer inte att ha gemensamma skatteregler när det
gäller kapitalbeskattningen och har, såvitt jag vet,
inga planer på att genomföra detta heller.
Jag tror inte att det är absolut nödvändigt att ha
identiska regler. Däremot utsätts vi alla, medlemmar
eller ej, för ett växande tryck att inte avvika alltför
mycket. Det har inte så mycket med EU eller EMU
att göra, utan det är internationaliseringen, det lätt-
flyktiga kapitalet, som gör att utrymmet för att avvika
sannolikt blir mindre i framtiden än det har varit fram
till nu.
Jag håller med om att det går framåt. Det har varit
bra att vi har kunnat komma överens om budgetpro-
positionen och sedan klarat processen genom riksda-
gen. Det var steg två i samarbetet. Det har fungerat
mycket bra.
Vi kan nog ha en taklagsfest, men det är viktigt att
både Lars Bäckström och Vänsterpartiet håller sig
under taket när den festen pågår och inte bryter ige-
nom det.
Om vår politik blir framgångsrik när det gäller att
få ökad tillväxt och sysselsättning kan man naturligt-
vis höja taket i framtiden. Om jag förflyttar mig från
husen till bakverken kan jag säga att när kakan blir
större kan en oförändrad vinkel på kakbiten bli desto
större. På det sättet får vi utrymme för större insatser i
välfärdssektorn utan att vi överanstränger ekonomin
totalt sett. Därför är det viktigt att det arbete vi nu
bedriver med sysselsättning och tillväxt blir fram-
gångsrikt.

Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tänkte ta upp en annan fråga med
finansministern. Den har ett mycket nära samband
med jobben och den diskussion vi för på det området.
På 90-talet har vi i stor utsträckning fått en för-
ändring på arbetsmarknaden. Vi får fler och fler män-
niskor som tar korttidsjobb. Fler och fler företag
erbjuder korttidsjobb eller projektarbeten. Också
inom den offentliga sektorn har detta en tendens att
växa.
Det är många ungdomar som har problem att
komma in på arbetsmarknaden. De kanske kommer in
delvis genom den här typen av projektarbete, men de
kommer inte in i trygghetssystemen ordentligt.
Det är också många som känner att de inte vågar
ta vissa jobb på grund av hur välfärdssystemen är
uppbyggda. Jag undrar om finansministern känner
som jag och Miljöpartiet att det är viktigt att snabbt
försöka se över systemen, så att inte alltfler hamnar
utanför trygghetssystemen och att många människor
inte vågar ta de jobb som erbjuds. En förändring av
trygghetssystemen vore viktigt för att klara de syssel-
sättningsmål som finns i budgeten. Hur ser finansmi-
nistern på detta?

Anf. 73 Finansminister ERIK ÅS-
BRINK (s):
Fru talman! Jag instämmer i den beskrivning som
Peter Eriksson ger, dvs. att vi har system, alltifrån
arbetsrätten till socialförsäkringar och andra trygg-
hetssystem, som fungerar väl för dem som kommer in
i systemen men som inte fungerar alls för dem som
inte kommer in. Det kan ibland vara svårt att komma
in i systemen i takt med att arbetsmarknaden föränd-
ras. Vi arbetar på ett annat sätt än tidigare.
Många ungdomar arbetar i projekt och med till-
fälliga anställningar. Det gäller inte bara ungdomar.
Det finns säkert anledning att se över systemen för att
skapa bättre trygghet eller för att göra det lättare att
komma in i systemen. Det är ett viktigt reformområde
under de kommande åren.
Vi riskerar annars att det blir en tudelning på ar-
betsmarknaden, dvs. ett A-lag som har den fina
tryggheten ordnad och ett B-lag som helt står utanför.
B-laget tenderar dessutom att bli allt större och större
- en antalsmässigt växande grupp. Jag tror att det är
viktigt att vi ser över detta under de kommande åren.

Anf. 74 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill säga tack. Vi har ett viktigt
samarbetsområde som vi kan jobba vidare på.

Anf. 75 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Då skall vi gå vidare och diskutera fi-
nansutskottets betänkande, men nu blir det explicit
skatterna. Det finns skäl till det.
Skatterna i Sverige griper in i varje medborgares
liv i en utsträckning som inte har någon motsvarighet
i något annat jämförbart land. Skattetrycket ligger på
en nivå som gör det svårt att leva på sin lön. Skatte-
baserna eroderar eller riskerar att i många fall delvis
försvinna. Det politiska systemet i Sverige använder
sig av skattesystemet för att gripa in i människors
vardag onödigt mycket.
Eftersom riskkapital beskattas högt i Sverige jäm-
fört med andra länder, leder det till svårigheter fram-
för allt för mindre företag att locka till sig kapital.
Detta leder till två viktiga problemställningar. Eko-
nomins funktionssätt försämras, och tillväxten häm-
mas av felkonstruerade skatter. Den enskilde får inte
den valfrihet i sin vardag som han eller hon har rätt
till.
I Sverige har vi ett regeringsparti som i valrörel-
sen inte ville höra talas om skattesänkningar. Efter
valrörelsen kom det emellertid olika budskap beroen-
de på vilken budbärare man talade med. I det betän-
kande vi nu behandlar finns ett litet förslag till skatte-
sänkning, men för säkerhets skull är den bara tillfäl-
lig. Tyvärr leder den också till oönskade marginalef-
fekter.
Skatteutskottet har denna mandatperiod fått en ny
ordförande. Han kommer att få ordet inom någon
timme eller så. Tyvärr dröjer det så lång tid med den
talarordning vi har här. Eftersom den utmätta replik-
tiden är kort, två gånger två minuter, vill jag redan nu
ställa en fråga till Arne Kjörnsberg. Han har då gott
om tid på sig att fundera på svaret, samtidigt som han
lyssnar på övriga inlägg.
Jag vill veta om det finns någon vilja hos social-
demokraterna att förändra både nivåerna och tekniken
i skattesystemet. Om svaret på den frågan är ja, är jag
naturligtvis mycket nyfiken på att få reda på vad detta
innebär. Då gör jag det lite lättare för Arne Kjörns-
berg, för han behöver inte svara för hela regeringen.
Jag inser att den uppgiften blir för svår. Det räcker
med en egen bedömning, så kan vi diskutera med
utgångspunkt i den.
Fru talman! Det förs nu en debatt där t.o.m. den
yttersta vänstern i svensk politik har börjat tala om att
kapitalskatterna behöver sänkas. Vänsterpartiet har
också en hel rad av förslag till ökat skatteuttag, så
bilden är inte så ljus när det gäller Vänsterpartiets
skattepolitik. Men det faktum att alltfler talar om
lägre skatter är intressant att notera. Det är inte bara
vi moderater som diskuterar detta, utan de övriga
partierna på den politiska kartan börjar hinna i fatt
oss.
För mig räknas emellertid i första hand skarpa
förslag och beslut. Vi moderater håller fast vid de
förslag till skattesänkningar som vi presenterade före
valet. Det innebär skattesänkningar främst när det
gäller inkomstskatter - i första hand för låg- och
medelinkomsttagare. För det stora flertalet hushåll är
emellertid även våra förslag till sänkt fastighetsskatt
ett mycket viktigt inslag i hushållsekonomin.
Jag tycker att det finns anledning att slå fast att
det är av största betydelse att enskilda människor och
hushåll får möjlighet att själva disponera sina in-
komster i största möjliga utsträckning. Ett starkt sam-
hälle bygger på självständiga och från staten obero-
ende medborgare. Ett sådant samhälle skapar resurser
att hjälpa dem som inte kan påverka sin egen situa-
tion själva.
Under lång tid har jag talat om att vi måste få ett
skattesystem som gör det möjligt att kunna leva på
sin lön. Det är för mig en självklarhet. De höga skat-
ter vi har i dag gör att alldeles för många personer i
detta land inte klarar av att kunna leva på sin lön. Vi
måste få en skattedebatt som klarar ut att de pengar
som en individ tjänar faktiskt tillhör just den perso-
nen. Det känns genant att här i Sverige ibland behöva
konstatera att detta inte upplevs som en självklarhet
bland alla politiska partier. En del politiker talar om
"egna" pengar, men de menar skattebetalarnas peng-
ar.
Jag tror inte att det går att slå fast någon idealisk
skattesats som skall gälla för evigt. Men som ett
första steg borde vi kunna slå fast ambitionen att
förändra dagens skattetryck så att den inriktas på att
komma ned i en genomsnittlig europeisk nivå. Rege-
ringen har inte den ambitionen. Jag hoppas att dagens
debatt kan reda ut vilken ambition regeringen har.
Skulle man gå vidare och sänka skatterna, leder
det naturligtvis till att socialdemokratiska politiker
måste frånhända sig politiskt inflytande över männi-
skornas vardag. Det kanske de inte gillar. Men verk-
ligheten, och situationen i omvärlden, kommer likväl
att tvinga fram förändringar.
Globaliseringen av ekonomin gör att människor,
företag och kapital flyttar mellan länder. Numera är
det inte bara kapital, utan även människor och företag
i betydligt större utsträckning än tidigare. Det vore
bra om lagstiftningen och skattesatser kunde bygga
på denna kunskap. I annat fall kommer riksdagen att
inte annat än i efterhand kunna påverka skattesystem-
et. Höjningen av t.ex. tobaksskatten visade hur en
tänkt ökad skatteintäkt blev en ren förlustaffär för
staten, samtidigt som det öppnade en marknad för
kriminella element att ägna sig åt smuggling. Den
smugglingen är nu tyvärr svår att knäcka.
I kontakter med företrädare för svenskt näringsliv
talar de tydligt om sin oro över att unga välutbildade
människor flyttar utomlands i en omfattning som vi
inte har sett tidigare. Det finns flera skäl till detta.
Men det är uppenbart att skattesystemet är ett av
dessa skäl. Det är därför svagt att regeringen inte har
kunnat uppfylla sitt löfte om att fullt ut återgå till
20 % statlig skatt.
Jag hoppas därför att dagens skattedebatt skall
kunna klarlägga position och färdriktning hos rege-
ringspartiet. Det är naturligtvis särskilt intressant mot
bakgrund av de skatteöverläggningar som snart skall
äga rum.
För min del är jag på det klara med att både möj-
ligheterna till ökad tillväxt i ekonomin och männi-
skors möjligheter att kunna leva på sin lön kräver
lägre skatter. Sänkta inkomstskatter är viktigt efter-
som det leder till positiva effekter både för tillväxten,
bl.a. genom att det påverkar lönebildningen på ett bra
sätt, men också för att öka människors frihet.
Sänkta skatter på riskkapital är också viktigt efter-
som det uppmuntrar till sparande och risktagande,
vilket är betydelsefullt för att vi skall få livsdugliga
företag - och det genererar nya arbetstillfällen.
Man kan naturligtvis alltid diskutera tekniken för
att nå dessa mål. Det förvärvsavdrag som vi har före-
slagit stimulerar till arbete och marginaleffekterna
begränsas. Det är för alla parter önskvärt med en
långsiktighet i skattesystemet, så att människor kan
planera sin ekonomi. Därför måste det finnas en öp-
penhet för att skapa en teknik som gör det möjligt.
Den öppenheten har vi moderater.
Eftersom vi är världens högst beskattade folk,
måste man komma överens om färdriktningen. Skat-
teöverläggningarna får inte stanna vid en omfördel-
ning mellan olika skattesatser. Medborgarna måste
märka att skatten faktiskt sänks.
Med de förslag vi moderater lagt fram sänks in-
komstskatterna i en sådan omfattning att de mål som
låg till grund för 1991 års skattereform uppfylls.
Fördelningen mellan de olika skattesänkningar
som vi lägger fram innebär att fyra femtedelar avser
lägre skatt på arbete, familj och boende. Våra skatte-
sänkningar är således utformade på ett sådant sätt att
de skapar större trygghet och förutsägbarhet i var-
dagsekonomin för enskilda och familjer än vad som
blir fallet om man även fortsättningsvis vill behålla
världens högsta skattetryck. Allt färre människor kan
bygga upp en buffert genom att spara. De höga skat-
terna bidrar därför till en otrygghet i vardagen.
Det går inte att i en skattedebatt undvika att tala
om det höga beroendet av bidrag bland många männi-
skor. Enligt Socialstyrelsen betalar den genomsnittli-
ge socialbidragstagaren mer i skatt än vad han eller
hon får i bidrag.
Kopplingen mellan ändrad lön, ändrade skatter
och ändrade bidrag som följer av detta är ett stort
problem inte bara i familjeekonomin utan även i ett
större ekonomiskt sammanhang. Detta måste natur-
ligtvis ändras, och ett steg på vägen i den riktningen
är att sänka skatterna.
En lång rad ekonomiska bedömare, både svenska
och utländska, har under lång tid, i likhet med oss
moderater, gjort bedömningen att det behövs en änd-
rad struktur på det svenska skattesystemet men fram-
för allt lägre nivåer på skattesatserna. Det vore natur-
ligtvis önskvärt både för tillväxtmöjligheterna i
svensk ekonomi och för de enskilda människornas
skull att dessa bedömningar får ett sådant genomslag
att de också påverkar socialdemokraternas politik. Är
regeringen beredd att kasta de ideologiska skygglap-
parna åt sidan borde det finnas förutsättningar för att
kunna lägga om kursen i skattepolitiken.
Jag ber, fru talman, att få återkomma i replikskif-
tena till ytterligare ett antal frågor till Arne Kjörns-
berg. Jag hoppas att vi när debatten är slut har fått
reda på lite mer kring ambitionerna när det gäller
regeringens skattepolitik och fått reda på om det
verkligen finns en ambition att göra någon föränd-
ring, eller om inbjudan till överläggningarna bara är
ett sätt att fånga upp en debatt utan att man själv vill
göra någonting åt situationen och lägga fram konkreta
förslag.

Anf. 76 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! I Sverige är vi stolta över vårt gemen-
samt finansierade välfärdssystem, och det har vi god
anledning till i flera avseenden. Jag tänker på följande
verksamheter:
· Skola, vård och omsorg.
· Arbetslöshetsersättningar och ett socialt ekono-
miskt skyddsnät.
· Investeringar i infrastruktur, som vägar och järn-
vägar m.m.

Den klart viktigaste frågan är om gemensam fi-
nansiering av investeringar och drift är det optimala
sättet att bygga all välfärd på. Ett problem med den
stora svenska offentliga sektorn är att den inte har en
nära kontakt med behov och efterfrågan. Därför är det
nära till att den växer av sig själv och har svårt med
anpassningen samt att effektiviteten på det sättet blir
lidande.
Den offentliga sektorn är avsevärt mycket större i
Sverige än i de flesta andra länder i och utanför Euro-
pa. Att finansiera denna sektor kräver ett mycket högt
skatteintag, vars effektivitet vi har stora problem med
i dag.
Sverige har världens högsta skatter för att finansi-
era vår välfärdssektor. Många andra länder ger sina
medborgare lika bra service eller bättre till betydligt
lägre skatter. Detta borde få vår regering att tänka
efter många gånger när det gäller skattepolitiken. Att
Sverige har halkat efter från tredje till sjuttonde plats
i OECD:s välfärdsliga borde få oss alla att fundera
mycket mer på varför det är så. Att den svenska kro-
nan har devalverats åtskilliga gånger på grund av
dålig lönebildnings- och skattepolitik borde sätta
regeringens ansvar i fokus.
Fru talman! Moder Svea har i dag en kvarnsten
runt sin hals. Den kvarnstenen heter produktions-
skatter i alla led. Landet befinner sig i en situation där
alla upptänkliga skatter driver upp kostnaderna så
högt på våra varor och tjänster att de blir alltför dyra
både att köpa och att sälja. Vi tar ut skatter överallt på
råvaror, löner, energi, försäljning m.m. i alla led.
Detta leder till höjda kostnader och därmed till höjda
priser, och vi har allt mindre råd med en bra skola,
vård och omsorg i våra kommuner, beroende på att
kostnaderna drivs upp så mycket.
Skatter och avgifter driver upp personalkostna-
derna i all verksamhet och trycker därmed ned med-
borgarnas eget löneutrymme, och ändå blir kostnads-
nivån så hög att vi har svårt att anställa lärare, läkare
och sjuksköterskor. De har låga löner jämfört med i
omvärlden, men inklusive den svenska skatten blir
kostnaderna så höga att vi snart inte har råd med det
allra viktigaste, nämligen skola, vård och omsorg.
Nog är detta ett systemfel, ett skattesystemfel!
Vi kristdemokrater hoppas att det är med denna
insikt som regeringen nu har inbjudit övriga partier
till skatteöverläggningar. I stället för övningar i hur
man flyttar skatter och söker nya s.k. skattebaser vill
vi se överläggningar där målet är att reducera skatter,
och att dessa skatteöverläggningar skall bli första
steget mot en mer realistisk skattepolitik.
Fru talman! I den statsbudget som vi nu debatterar
är inriktningen på en framsynt skattepolitik långt
ifrån närvarande. I stället bryter socialdemokraterna
löftet om att den s.k. värnskatten skulle tas bort. I
stället hittar man en ny nivå och en ny benämning, för
att vilseleda medborgarna.
Detta är ingen bra början på en skatteöverläggning
där vi kristdemokrater skulle vilja se en ökad trovär-
dighet och stabilitet och att staten på det sättet visar
vägen till en ekonomi som skattemässigt är mera i
harmoni med omvärlden än den är i dag. Med rege-
ringens tillfälliga skattesänkningar, av ad hoc-
karaktär, kommer skattepolitiken i stället att ständigt
få parera alltfler lättflyktiga skattebaser. Kristdemo-
kraterna säger nej till både den tillfälliga skattereduk-
tionen och den nya värnskatten, och vi säger nej till
den tillfälliga och sneda sänkningen av fastighets-
skatten för enbart hyreshus.
Kristdemokraterna vill se en politik där bidrag er-
sätts med lägre skatter så att medborgare kan leva på
sin lön - det har sagts många gånger, men det är oer-
hört viktigt - utan att den skall dras in till staten och
komma tillbaka i form av ett bidrag. Vi vill komma
bort från den situationen där medborgarna bildligt
står med bidragsblanketten i den ena handen och
mössan i den andra.
De steg som vi vill ta mot ett sådant mål framgår
av vårt budgetalternativ, i skattemotionen och i en
mycket koncentrerad reservation till skatteutskottets
yttrande till finansutskottet.
Det handlar om kraftigt höjda grundavdrag i den
kommunala beskattningen, upp till 20 300 kr, och
ännu högre för den s.k. LO-puckeln för att underlätta
för deltidsanställda. Man skall kunna tjäna upp till
20 500 kr innan man över huvud taget behöver betala
någon skatt.
Vi vill att man inför det nya pensionssystemet
också skall höja avdragsrätten för pensionssparande.
Vi vill också införa individuella utbildningskonton
med full avdragsrätt, för att på det sättet stimulera
utveckling av personer.
Gränsen för avdraget för resor till och från arbetet
vill vi sänka från 7 000 till 6 000 kr. Fastighetsskatten
vill vi sänka för samtliga bostäder till 1,4 %.
Vi tycker inte att någon skall behöva betala mer
än 50 % av en inkomstökning i skatt. Vi avvisar där-
med, som jag tidigare har sagt, regeringens förslag till
ny värnskatt.
Vidare föreslår vi en avdragsrätt på barnomsorgs-
kostnader upp till 10 % av basbeloppet, kopplat till
vårt förslag om vårdnadsbidrag. Självfallet är allt
detta finansierat till sista kronan.
Fru talman! Jag vill redovisa några direkta pro-
duktionsskatter som måste förändras. Det gäller de
svarta hushållstjänsterna. Medborgarna drivs i dag ut
på en svart marknad därför att de behöver tjänsterna,
men beskattningen har drivit upp kostnaderna till
orimligheter. Här säger Socialdemokraterna i debat-
ten att man inte vill subventionera hushållstjänster.
Detta är icke att subventionera. Detta är ett bevis på
att vi har en skattepolitik som har havererat. Vi har
inte råd att köpa de tjänster som vi efterfrågar.
I budgetalternativet tar vi också upp arbetsgivar-
avgifterna, som vi vill sänka med upp till 10 % för
lönesummor upp till 900 000. Förmögenhetsskatten
och dubbelbeskattningen har nämnts tidigare. Vi vill
ha ett permanent riskkapitalavdrag. Royaltyinkomster
och den särskilda löneskatten tycker vi också att man
behöver angripa. Detta är produktionsskatter som
driver upp kostnaderna för svensk ekonomi till ett
läge som vår ekonomi egentligen inte tål i dag.
Fru talman! Andra viktiga skattesänkningar gäller
konkurrenskraften med omvärlden. Det handlar om
en återgång till rimliga betalningsfrister för moms på
företagen, där vi skiljer oss från omvärlden. Det
handlar om yrkesfiskaravdraget. Det handlar inte
minst om jordbrukets energiskatter, som verkligen
inte är i harmoni med de skatter som gäller i andra
EU-länder i dag. Vi förlorar också arbetstillfällen på
det. Det handlar om åkerinäringens fordonsskatt. Vi
skall inte behöva flagga ut lastbilsåkerierna i Sverige.
Fru talman! Må vi tillsammans kunna lätta på
Moder Sveas skattekvarnsten, så att hon kan komma
att bli lite mindre tyngd, lite lättrörligare, lite lättare
att anpassa till omvärlden och framför allt mera kon-
kurrenskraftig. Därmed skulle vi kunna skapa nya
jobb för hundratusentals medborgare.

Anf. 77 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Det betänkande vi nu diskuterar in-
leds med en sammanfattning. Under rubriken Kon-
junkturen och den ekonomiska politiken står följande:
"Utskottet bedömer att förutsättningarna är goda för
en hög tillväxt i den svenska ekonomin under de
närmaste åren, och de offentliga finanserna är sanera-
de. Den offentliga budgeten visar nu överskott. Infla-
tionen är i det närmaste obefintlig. De svenska rän-
torna ligger på den lägsta nivån sedan 1950-talet. De
samlade affärerna med utlandet, dvs. bytesbalansen,
visar ett relativt stort överskott."
Jag instämmer gärna i den bedömningen. Vi har
från Centerpartiets sida starkt bidragit till att det nu
finns fog för att uttrycka sig så som utskottet gör. Vi
har i hög grad bidragit till att vi har den grund att stå
på som vi nu faktiskt har. Efter att ha segat oss upp ur
den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet har vi
nu någotsånär fast mark under fötterna. Det ger oss
förutsättningar att bättre klara den avmattning i kon-
junkturen som nu av allt att döma står för dörren. Det
gynnar oss alla - både som nation och som individer.
En viktig förutsättning för att åstadkomma detta
hyggliga utgångsläge har varit införande av utgiftstak
och utgiftsramar. Det är viktigt för att upprätthålla
disciplinen i budgetarbetet och framför allt i uppfölj-
ningen av budgetarbetet. Det är särskilt viktigt under
valrörelsetider, då regeringen och andra frestas att
vara frikostiga med löften.
Det är alldeles utomordentligt särskilt viktigt med
tanke på att valet gav det resultat som det gav. Låt oss
för ett ögonblick göra tankeexperimentet att regering-
ens överläggningar med Vänstern och Miljöpartiet
skulle ha förts utan den restriktion som utgiftstaket
innebär och har inneburit. Vilken kostnadsexpansion
hade detta inte kunnat leda till?
Jag tvekar inte att påstå att förekomsten av sys-
temet med utgiftstak och utgiftsramar har räddat oss
från kostnadsökningar och budgetförsvagning som i
sin tur skulle ha medfört höjda räntor och än lägre
värde på den svenska kronan. Det är en för lång tid
framöver bestående och varaktig och för oss alla
nyttig effekt av det samarbete som vi bedrev med
regeringspartiet under förra mandatperioden.
En annan bestående och varaktig och för oss alla
nyttig effekt av samarbetet är en betydande grad av
tillväxtbefrämjande åtgärder. Det gäller inom arbets-
marknadsområdet, men också inom skatteområdet.
Jag tänker framför allt på de sänkningar av arbetsgi-
varavgifterna som har genomförts i två steg. De har,
som alla vet, tyngdpunkten inriktad på småföretagen,
dvs. den del av näringslivet som enligt de allra flesta
bedömare har den största tillväxt- och sysselsätt-
ningspotentialen. Jag tänker vidare på de lättnader i
dubbelbeskattningen som genomförts och som riktar
sig till just samma målgrupp.
Fru talman! Jag går åter till inledningen i betän-
kandet, som jag citerade nyss. Första meningen lyder
så här: "Utskottet bedömer att förutsättningarna är
goda för en hög tillväxt i den svenska ekonomin un-
der de närmaste åren." Hur förvaltar då regeringen
dessa förutsättningar i sin budgetproposition?
Man kan uttrycka det på två olika sätt. Båda sätten
är lika relevanta. Det ena sättet att uttrycka det är att
säga sig att det kunde varit värre. Som jag tidigare
resonerat har utgiftstaket fungerat som en effektiv
restriktion mot vidlyftiga kostnadsökningar och för-
hindrat dessa.
Det andra sättet att uttrycka det är att säga att re-
geringen förvaltar förutsättningarna ganska illa. Det
gäller ånyo inom arbetsmarknadspolitiken, men också
på skattesidan, där det återfinns alltför få förslag som
är tillväxtstimulerande och framför allt långsiktigt
verkande. Detta sker i en tid av konjunkturavmattning
då vi som allra mest behöver just sådana förslag.
De förslag som regeringen ändå lägger fram på
skatteområdet kännetecknas av hafsighet och brist på
strategiskt system. Förslagen är genomgående tillfäl-
liga. De begränsar sig till ettårslösningar. Förslagen
saknar framförhållning och inriktning mot stabila
långsiktiga spelregler, som är så värdefulla i ett väl
fungerande skattesystem.
De konkreta skatteförslag i budgetpropositionen
som berör oss som individer eller som företagare
summerar sig till två - två förslag som har konkreti-
sering! I övrigt består de redovisade förslagen av
allmänna och till intet förpliktande meningsyttringar.
Ett sådant exempel är: "Under mandatperioden
bör kapitalinkomstskattesatsens nivå och förmögen-
hetsskatten övervägas." Bör övervägas, är det besked
som regeringen ger. Vilken ledning ger det till dem
som berörs och som behöver stabila spelregler för sitt
långsiktiga agerande? Det ger ju ingen ledning!
De två konkreta förslagen i budgeten är dels en
tillfällig skattereduktion för låg- och medelinkomst-
tagare, dels en likaledes tillfällig ettårig 0,2-procentig
sänkning av fastighetsskatten för hyresfastigheter.
Fru talman! Centerpartiet bejakar skattesänkning-
en för låg- och medelinkomsttagare. Vi har sedan
länge drivit denna fråga. Vi anser dock att nivån på
sänkningen är för blygsam. Därför föreslår vi att en
större sänkning genomförs 1999, och vi utgår från att
den inte förblir enbart tillfällig. Vi vill i stället se
detta som ett permanent inslag i skattesystemet och
ser på denna punkt fram emot nästa veckas skatte-
samtal mellan regeringen och inbjudna partier. Vi
utgår ifrån att frågan om sänkta inkomstskatter för
låg- och medelinkomsttagare kommer att inta en
central roll i dessa överläggningar, och vi kommer att
vara pådrivande i denna process.
Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten för
hyresfastigheter avvisar vi däremot. Vi gör det inte
därför att vi är emot sänkta fastighetsskatter; vi har
klart dokumenterat vår inställning härvidlag och har
också drivit fram en generell sänkning av skattesatsen
från 1,7 % till 1,5 %. Nej, skälet för att avvisa rege-
ringens förslag på den här punkten är just att sänk-
ningen är tillfällig.
Regeringens motivering för den tillfälliga sänk-
ningen uppges vara att den skall resultera i sänkta
hyror och därmed öka hyresgästernas köpkraft. Av
allt att döma kommer en sådan här tillfällig sänkning
av fastighetsskatten för hyresfastigheter i allt väsent-
ligt inte att resultera i sänkta hyror. Det är heller inte
så konstigt. En ettårig sänkning har ju ingen som helst
långsiktig trovärdighet. Om den året därefter återgår
till den nuvarande nivån måste man ju på nytt höja
hyresnivån. Sådan ryckighet är ingen betjänt av.
Nej, praktiskt taget allt talar för att den sänkta
fastighetsskatten för hyresfastigheter kommer att
stanna i fastighetsägarnas fickor. Det var väl ändå
inte avsikten, Marie Engström och Arne Kjörnsberg.
Nej, låt oss därför i något så när lugn och ro diskutera
också fastighetsskatten och dess nivå under de kom-
mande skattesamtalen!
Vi kommer vid dessa samtal också att ta upp de
tillväxtfrämjande förslag på skatteområdet som vi
tidigare, nu senast i motioner i anslutning till den här
budgetpropositionen, har aktualiserat. Det gäller t.ex.
ytterligare steg i sänkningar av arbetsgivaravgifterna,
med tyngdpunkten på de små företagen. Det gäller
avskaffandet av den s.k. dubbelbeskattningen. Det
gäller att ta bort merparten av de s.k. stoppreglerna
för egenföretagare. Det gäller att plocka av ryggsäck-
en från jordbruksnäringen, så att villkoren i detta
hänseende mera jämställs med villkoren i näringens
konkurrentländer.
Det är också utomordentligt viktigt att vi snart
kommer till skott när det gäller den framtida och
långsiktiga energibeskattningen. Såväl företag som
individer behöver besked för att rätt kunna fatta de
beslut som är beroende av energiskatternas utform-
ning.
Efter de två inlägg som hittills har hållits i den här
skattedebatten finner jag anledning att påminna om
att alla hurtiga skattesänkningsförslag måste inrym-
mas inom ramen för en balanserad budget som dess-
utom ger förutsättningar att betala av på statsskulden.
Jag utgår ifrån att de förestående skattesamtalen ock-
så syftar till samsyn i dessa viktiga hänseenden.
Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bi-
fall till reservation 18.

Anf. 78 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vårt skattesystem måste vara lång-
siktigt, hållbart och robust för att ge de planerade
inkomsterna och för att medborgarna skall ha rimliga
chanser att förstå och också acceptera det. I högskat-
telandet Sverige kommer den ena rapporten efter den
andra om hur skattehöjningar inte ger de pengar i
skatteintäkter som avsetts. I vissa fall leder höjda
skatter t.o.m. till minskade intäkter för staten.
Regeringens skattepolitik har under den förra
mandatperioden präglats av principlöshet och tillfäl-
liga lösningar. Skatter har höjts och sänkts mer eller
mindre planlöst.
Låt mig ge några exempel: Tobaksskatten har
höjts och sänkts. Arbetsgivaravgifterna har höjts och
därefter sänkts lite för vissa. Dubbelskatten på aktier
återinfördes - men något år senare, när skadeverk-
ningarna för småföretagen blev alltför uppenbara,
sänktes den lite grann för vissa mindre företag. Fas-
tighetsskatten höjdes så kraftigt att det nästan utlöste
en skatterevolt i vårt land. Då sänktes den lite grann
för vissa fastighetsägare.
Planlösheten och ryckigheten har blivit än mer
tydlig nu när regeringen är beroende av Vänsterparti-
et och Miljöpartiet. Detta är allvarligt för Sverige och
svensk ekonomi.
I dag är det meningen att vi skall fatta beslut om
att tillfälligt sänka skatten för hyresgäster. Dessutom
skall inkomstskatten för låginkomsttagare tillfälligt
sänkas, måhända marginellt men dock med ökande
marginaleffekter som resultat.
Den sammantagna effekten av regeringens skatte-
politik är emellertid ett ständigt stigande skattetryck,
trots i dag aktuella marginella och tillfälliga skatte-
lättnader. Under förra mandatperioden höjdes skatter-
na med 70 miljarder kronor, i huvudsak på arbete och
sparande. Denna politik har enligt min uppfattning
starkt bidragit till att cementera arbetslösheten och
dramatiskt minska antalet företagare i Sverige samt
förutsättningarna att skapa nya företag. Detta är ett
strategiskt misstag som det är ganska brådskande att
rätta till.
Sverige kämpar som sagt om att ha världens hög-
sta skattetryck. Vi har världens högsta skatteuttag på
arbete. Ändå får vi inte den valuta för skattepengarna
som vi förtjänar, varken i dag eller för 15 år sedan då
Folkpartiet började prata om valuta för skattepengar-
na. Vi i Folkpartiet tycker nämligen att skatter är bra.
Skatter skapar trots allt, rätt utformade, mer frihet än
ofrihet.
Bristerna i skattesystemet är numera ett av de all-
varligaste strukturproblemen i den svenska ekonomin
och dess funktionssätt. Utformningen bidrar till att
dämpa den ekonomiska tillväxten och motverkar
direkt tillkomsten av nya jobb, kanske allra mest i
tjänstesektorn. Höga skatter bidrar indirekt, bakvä-
gen, till en sämre välfärd, trots att de har till syfte att
öka välfärden. Detta är allvarligt. Därför måste skat-
tesystemets drivkrafter förbättras. Vi måste bättre
uppmuntra arbete, företagande, utbildning och spa-
rande - fyra goda ting för en stark tillväxt och hög
sysselsättning.
Behovet av en långsiktig strategi för skattepoliti-
ken i syfte att åstadkomma ett internationellt konkur-
renskraftigt system är, med tanke på den omfattande
och allt snabbare internationaliseringen, mycket vik-
tigt.
Sverige behöver inte högre skatter, utan fler skat-
tebetalare. Denna slogan använde vi i Folkpartiet oss
av i den gångna valrörelsen. Det är dock med stor
besvikelse som jag noterar att fler medborgare verka-
de gilla det nuvarande regeringsunderlagets gemen-
samma slogan: Sverige behöver fortsatt höga skatter,
oavsett hur det går med antalet skattebetalare.
Det är bara genom fler skattebetalare som Sverige
och medborgarna på sikt i framtiden kan stå starka i
en starkt föränderlig värld. Jag tror därför att skatte-
politiken måste läggas om och inriktas på att skapa
förutsättningar för växt och ett dynamiskt näringsliv.
Bara så kan vi få växande skattebaser.
Fru talman! För att fler människor skall komma i
sysselsättning är det nödvändigt att sänka skatten på
arbete. Flera undersökningar visar att de flesta småfö-
retagare, åtminstone hälften av dem, tycker att sänkta
arbetsgivaravgifter, sänkta skatter på arbete, är den
enskilt viktigaste åtgärden för att underlätta nyan-
ställningar så att fler människor kan få jobb i vårt
land. Även internationella studier tyder på att sänkt
skatt på arbete faktiskt leder till ökad sysselsättning.
I jämförbara länder i vår del av världen, där ar-
betslösheten med åtminstone viss framgång har be-
kämpats, är skatten på arbete lägre. Vi i Folkpartiet
föreslår i vår motion sänkta arbetsgivaravgifter så att
det blir billigare att anställa. Vi tror nämligen att det
blir svårt att öka sysselsättningen, som den nya rege-
ringen nu har som mål. Det blir inte bara svårt att
minska arbetslösheten utan också att öka sysselsätt-
ningen med fortsatt extremt höga skatter på just sys-
selsättningen.
Den största potentialen för nyföretagande och
jobb tror vi finns inom den privata tjänstesektorn.
Därför anser vi att hela sänkningen av arbetsgivarav-
giften kanske måste riktas in där för att få den största
effekten. Det blir avsevärt mera gynnsamt för företag
att anställa nya medarbetare. Genom att sänka arbets-
givaravgiften med 5 procentenheter redan den 1 janu-
ari skulle chansen öka att fler får råd att anställa. Vi
skulle därmed få fler nya välbehövliga jobb i vårt
land.
En del företrädare för regeringsunderlaget anser
att det är rimligt att ge subventioner för att någon
skall installera en diskmaskin hemma hos mig. Men
ofta anser samma personer att det är en ohyggligt
hemsk tanke att med samma eller med en motsvaran-
de skattelättnad ha någon som hjälper till med att
plocka in disken i den maskin som man får en sub-
vention för att sätta in.
För mig är detta ett helt orimligt sätt att från riks-
dagen för våra medborgare tala om vad som är rätt
och fel. Dessutom är det mycket som talar för att
denna påstådda moralblockering håller tillbaka en
stor mängd arbeten i en sektor som vill växa, och som
faktiskt växer. Tyvärr sker det på den svarta markna-
den.
Vi har tillsammans med Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna mycket konkret föreslagit en
skattereduktion för hushållstjänster på sikt så att det
blir möjligt att skapa fler nya jobb för att få denna
marknad att växa vitt, inte svart.
Förutom denna skattelättnad, som vi tror är nöd-
vändig för att få bort de s.k. skattekilarna, är det vik-
tigt att se över hela regelverket för mycket små före-
tag. Vi föreslår förenklingar vid en rad transaktioner.
Vi föreslår t.ex. förenklingar vad gäller F-skattsedel.
Detta är viktigt för att få bort hinder för nyföretagan-
de i vårt land.
Problemen med höga inkomstskatter och höga
marginalskatter ökar i takt med den svenska ekono-
mins internationalisering. Även inkomstskatterna
behöver därför sänkas. Det finns en anledning till att
nyckelavdelningar inom svenskt näringsliv läggs ned
i Sverige och byggs upp någon annanstans. Det finns
en orsak till att många unga ingenjörer t.ex. väljer att
söka sig utomlands för att få behålla mer av sin lön.
Anledningen och orsaken är, enligt min uppfattning,
den höga skatten på arbete.
Detta med den nya värnskatt som man vill införa
bör därför slopas. Denna skatt på arbete är ett tragiskt
löftesbrott från regeringen i förhållande till den se-
naste skattereformen, som Folkpartiet tillsammans
med Socialdemokraterna med glädje medverkade till
- en skattereform som för övrigt alltfler i denna
kammare i dag verkar längta tillbaka till.
Alltfler bör alltså få behålla minst hälften av en
inkomstökning. De inkomster som den högsta margi-
nalskatten i dag inbringar står inte i rimlig proportion
till de skador som den åsamkar samhällsekonomin
och medborgarnas förtroende för de besked som de
får från politikerna. Det som en gång var ett löfte
borde hållas. I dag är det närmare 200 000 personer
som betalar denna specialskatt för rika som käckt
kallas för värnskatt.
Folkpartiet står självfallet, inför samtal och annars
fast, vid 90-talets skattereforms intentioner, dvs. att
endast 15 % av löntagarna skall betala statsskatt.
Därför är det viktigt att den s.k. brytpunkten räknas
upp så som den borde ha uppräknats om inte kamma-
ren hade satt käppar i hjulet.
Skattesystemet måste utformas på ett sådant sätt
att utbildning uppmuntras och premieras under hela
livet - det som populärt brukar kallas för livslångt
lärande. Den snabba utvecklingen i arbetslivet gör det
alltmer angeläget att finna former för finansiering av
återkommande studier i livet. Folkpartiet föreslår
därför att det nuvarande pensionssparandet breddas
till att även omfatta ett kompetenskonto som möjlig-
gör för alla människor att sätta av ett visst belopp
skattefritt för att sedan kunna använda det när man
vill i livet för att vidareutbilda sig, så att man lättare
kan ta ett halvår eller ett år för vidareutbildning.
Avgörande för att fler jobb skall tillkomma är att
det i motsvarande omfattning tillkommer nya entre-
prenörer och nya företagare. Därför är det viktigt att
vi även förändrar skatteregler för företagen och deras
ägare. Dessa regler måste ses i ett sammanhang.
Svenska företag svävar ju inte fritt omkring i vår
tillvaro, utan de har en eller flera ägare som gör rea-
listiska bedömningar av avkastningen på deras satsa-
de pengar, pengar som de har satsat i ett företag eller i
ett riskfyllt projekt som är ytterst värdefullt för oss
alla eftersom det skapar förutsättningar för fler nya
jobb. Därför är det Folkpartiets uppfattning att nå-
gonting måste göras för att slopa dubbelbeskattningen
på aktier.
Vi vet att det i dag är svårt att erhålla riskvilligt
kapital till riktigt små företag. Detta är en viktig or-
sak. Man får en hårdare beskattning om man köper
lite aktier än om man sätter in pengar på banken.
Detta är fortfarande orimligt. Det är närmare 5 miljo-
ner människor i det här landet som straffas denna väg
eftersom vi väl nästan alla i dag så att säga har en
liten aktiefond någonstans eller ett pensionssparande.
Vidare måste skattevillkoren för fåmansbolagen
förbättras. De har i decennier diskriminerats jämfört
med de stora börsnoterade företagen. Reglerna upp-
levs fortfarande, på goda grunder, som orättvisa och
snåriga.
Vi måste se över kravet på förtida momsinbetal-
ningar, som fortfarande av många företagare upplevs
som helt orimliga. Jag delar den uppfattningen. Det är
tyvärr sant, och framför allt är det orimligt att man i
praktiken får betala in skatten i förväg. Tänk om vi
som anställda fick betala in skatt före lönen! Det vore
inte klokt.
Sedan gäller det förmögenhetsskatten. Vissa en-
staka miljardärer får numera, och har fått, extremt
stora skattelättnader. I Dagens Industri i dag redovi-
sas effekterna av regeringens märkliga företagarskat-
tepolitik. Miljardären Stefan Persson med familj,
storägare i Hennes & Mauritz, fick förra året se en
sänkning av sin förmögenhetsskatt från 93 miljoner
kronor till 0 kr. Detta kallas av vissa för en politik för
ökad rättvisa - dvs. när man sänker skatten för extre-
ma miljardärer från 93 miljoner kronor till 0 kr. Van-
ligt folk däremot skall beskattas för sitt sparande eller
därför att de råkar äga ett välskött litet hus; detta
alltså medan extremt rika miljardärer helt slipper
skatt. Detta är orimligt.
Vi anser att förmögenhetsskatten därför på sikt
måste slopas. Det är inte rimligt att man får betala
extra skatt därför att man sparat pengar, sparade
pengar som kan användas för att göra investeringar.
En rimlig omvärldsanalys berättar att vi står inför
en ny värld där globalisering och kunskap är avgö-
rande parametrar även för skatter i alla former. Detta
manar till förändringar. Med förändringar av svenska
skatter, så att arbete, företagande, utbildning och
sparande uppmuntras, ökar chanserna för en stark
ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, och där-
med för en tryggare välfärd för dem som har de allra
största behoven. Låt oss därför samtala om hur vi i de
kommande skattesamtalen skall genomföra sådana
förändringar!

Anf. 79 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag tänkte vända på tågordningen och
börja med att försöka besvara en del frågor. Jag skall
väva in det i mitt anförande därefter. Men jag hoppas
kunna besvara en del av alla de frågor som ställts.
Holger Gustafsson påstår helt frankt att andra län-
der ger samma service med lägre skatter. Han tänkte
på den offentliga sektorn. Men Holger Gustafsson
glömde att tala om att det där betalas på ett annat sätt.
Det betalas genom avgifter. Det är olika system som
man har valt. Antingen gör man det genom avgifter
som medborgarna själva eller arbetsgivaren betalar,
eller också gör man det genom skatter.
Det var en nidbild. Det smärtar mig att Holger
Gustafsson använde en sådan bild, även om den var
bildlig. Han säger att medborgarna står med bidrags-
blanketten i ena handen och mössan i den andra. Så är
det inte med generell välfärd, Holger Gustafsson,
utan det är en nidbild, verkligen en nidbild. Sedan
påstår Holger Gustafsson att alla era förslag är finan-
sierade till sista kronan. Det har Jan Bergqvist och
Erik Åsbrink tidigare i en debatt här med er ekono-
misk-politiske talesman Mats Odell visat att det inte
alls är så.
Sedan hade jag tänkt säga till Carl Fredrik Graf att
moderaterna löser problemen genom att säga: Sänk
skatten. Men det skall jag inte säga till Carl Fredrik
Graf, i varje fall inte i dag. I stället säger jag det till
Holger Gustafsson. Han säger så här: Där det är pro-
blem, sänk skatten. Där det är problem, sänk skatten.
Där det är problem, sänk skatten. Där det är problem
med försvaret, höj anslaget. Så uppträder Holger
Gustafsson i dag. Han bara radar upp problem, och
lösningen på alltihop är: Sänk skatten. Det har tidiga-
re varit förbehållet moderaterna att använda den mo-
dellen. Jag noterar att Carl Fredrik Graf inte gjorde
det i dag.
Till Rolf Kenneryd vill jag här i inledningen säga
som Erik Åsbrink sade tidigare i dag: Tack för de
insatser ni gjorde under förra mandatperioden. Till
Marie Engström skall jag för ordningens och artig-
hetens skulle säga samma sak, även om vi hade vissa
diskussioner. Jag återkommer längre fram till Rolf
Kenneryd.
Jag skall för Johan Pehrson peka på några påstå-
enden som var felaktiga. Johan Pehrson säger att
antalet företagare i Sverige minskar under socialde-
mokratisk regering. Det är inte sant. Det är precis
tvärtom. Det var när vi blev av med den borgerliga
fyrpartiregeringen som antalet företagare i Sverige
ökade. Dessutom sjönk antalet konkurser närmast
dramatiskt.
Sedan säger Johan Pehrson som en objektiv san-
ning att sänkta skatter leder till lägre arbetslöshet. Jag
tror att de kan göra det ibland, men det är ingen själv-
klarhet. Jag inser naturligtvis att Johan Pehrson inte
tror på mig. Ni i Folkpartiet brukar citera ekonomer
av olika dignitet bak- och framlänges. Lars Calmfors
hade en artikel i en av lokaltidningarna i Stockholm
någon gång i augusti-september. Alla påstår när det
gäller sänkta skatter att det är på det sättet. Lars
Calmfors hade gått igenom olika undersökningar som
vetenskapsmän och forskare gjort och frågar sig: Vad
kan man dra för slutsatser av det material som finns?
Det är definitivt inte bevisat att lägre skatter leder till
fler jobb. Så säger Lars Calmfors i en av lokaltid-
ningarna i Stockholm.
Därefter över till någonting helt annat. Som flera
sagt tidigare bygger budgetpropositionen på en över-
enskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Det tycker jag är bra. Nu
finns det majoritet här i kammaren för den. Jag hop-
pas att det samarbete som vi nu har påbörjat kan ut-
vecklas så att framtida överenskommelser kan bli
något av det som jag och andra i debatten med P-O
Eriksson under förra mandatperioden kunde kalla
handslagsöverenskommelser. Om vi kan träffa sådana
tror jag att det blir ännu bättre.
Fru talman! Varför skatter och skattepolitik? Jag
tycker att det finns tre goda skäl. Jag skall säga nå-
gonting om vartdera.
Om vi bestämmer oss för att vi skall lösa vissa sa-
ker gemensamt får vi faktiskt ha kraften och modet
att se till att betala för det gemensamt också. Vi har
alla erfarenheter, en del av oss bittra sådana, av hur
det går när man inte lever upp till detta egentligen
ganska enkla. Man måste betala för välfärden. Det går
inte att låna till den. Det går i varje fall inte att låna
till den på lång sikt. Eller uttryckt på ett sätt som vi
brukar använda i Sjuhäradsbygden: Först skall peng-
arna in, sedan kan man använda dem. Eller som Gun-
nar Sträng brukade säga: Det skall vara ordning och
reda i moder Sveas portmonnä.
Mitt konstaterande nyss om att en del av oss har
bittra erfarenheter av hur det går när man inte har de
pengar som behövs för att klara de utgifter som vi i
ganska stor enighet har varit överens om antyder att
somliga anser - ingen nämnd, ingen glömd - att enda
sättet att få ned skatterna ordentligt är att först sänka
skatterna för då blir man tvingad till att skära i utgif-
terna. Det tycker vi socialdemokrater är fel. Vi vet
både teoretiskt och praktiskt att det i första hand och
ofta med förfärande tyngd och bittra konsekvenser
drabbar dem som lever i små ekonomiska omständig-
heter, dem som har små marginaler eller på annat sätt
är sköra i livets olika skeden.
Ofinansierade utgifter är, rått uttryckt och rakt på
sak, ett sätt att i förväg ta ut skatt av våra barn och
barnbarn, kanske intill sjunde led, som det står i Bi-
beln. Det är bl.a. därför som skattehöjningar har varit
ett, jag betonar ett, Holger Gustafsson, sätt att sanera
ekonomin under de senaste fyra åren.
Man brukar tala om skattetryck. Finansministern
var inne på det och påpekade att man egentligen bor-
de tala om skattekvot, eller ännu mer rättvisande,
utgiftskvot och egentlig skattekvot. Egentlig skatte-
kvot är det som vi borde ha för beslutade utgifter.
Den egentliga skattekvoten är ett sätt att visa att de
underskott som ibland finns, har funnits men som nu
inte längre finns är uppskjutna skattehöjningar och
ingenting annat. Det är här övervältringen på barn
och barnbarn, som jag talade om nyss, kommer in.
Detta borde skänka oss alla en smula eftertanke.
Åtgärder inom skattepolitiken får inte äventyra
starka offentliga finanser, säger vi socialdemokrater.
Det här med barn och barnbarn är ett av skälen för
det. Det första var alltså att vi skall betala för våra
utgifter.
Det andra är att skattesystemet kan och skall
medverka till en rättvis fördelning. Vi kan och har
säkert olika uppfattningar om vad som är rättvis. Men
jag har den uppfattningen att skattesystemet skall
användas för att göra det rättvisare när det gäller
fördelningspolitiken. Det är min absoluta övertygelse
att skattesystemet kan och skall bidra till att minska,
inte öka, klyftorna i Sverige. En del tycker kanske att
det är barnsligt, t.o.m. en fåfäng förhoppning, men
jag påstår helt frankt att ökade klyftor är till förfång,
kanske t.o.m. på lite sikt farligt även för dem som har
det bra ekonomiskt. Ökade klyftor är, i varje fall på
lite sikt, negativt för alla. Det är mitt påstående.
Jämfört med andra länder har vi ett högt skatteut-
tag i Sverige. Om vi skall kunna ha det i framtiden
beror uteslutande på om medborgarna bedömer att det
de får, den välfärd de får för skatterna, är bra.
Har man dåliga erfarenheter är man inte beredd att
betala för välfärden. Vem förlorar på det? Svaret är
helt uppenbart. Den som är mest beroende av det som
vi löser gemensamt. Den som är ung. Den som är
äldre. Den som är utsatt på något sätt. Eller jag skall
kanske formulera det så här: Den som från tid till
annan i olika skeden av livet behöver solidariskt stöd
från oss andra förlorar om vi inte sköter den gemen-
samma välfärden. I vårt land har vi valt att lösa detta i
samhällets regi. Alla undersökningar - förresten be-
hövs det inga undersökningar, för alla vet i hjärtat att
det är på det sättet - visar att för den som har minst
betyder den gemensamma välfärden mest, i alla fall
över en livscykel.
Fru talman! Jag vill göra Tage Erlanders ord till
mina. Han funderade väldigt mycket på dessa frågor.
Han resonerade om det som han kallade "det starka
samhället". Då sade han:
Vi kan alla råka ut för en olycka. Vi kan bli svårt
sjuka. Vi kan drabbas av arbetslöshet. Vi vet ingen-
ting om det, men en sak vet vi: Vi har alla varit unga
och förhoppningsvis kommer vi alla att bli gamla.
Det är då som vi behöver en solidarisk uppställning.
Det är alldeles för osäkert, om detta skulle vila på
någon form av välgörenhet. I stället skall vi bidra till
det gemensamma, och det skall vi göra i kraft av vår
förmåga.
Det var detta som Tage Erlander kallade "det
starka samhället". Det är därför som skattesystemet
skall användas för att minska klyftorna, inte för att
öka dem. Då blir samhället bättre för alla, inte bara
för några.
Det är så mycket som vi vill göra. Vi har så
många drömmar, förhoppningar och strävanden. Men
alltihop blir bara som en skrift i vatten om vi inte har
de pengar som är en förutsättning för bättre vård,
bättre skola och bättre omsorg. Det är en orsak till att
avbetalningar på statsskulden är så viktiga. Vi vill
använda de pengar som nu går till räntor på statsskul-
den - som fördubblades på fyra korta år - till andra
saker, till att uppfylla dessa drömmar och förhopp-
ningar.
Nästa år går 14-15 öre av varje krona som staten
har i inkomster till att betala räntor på statsskulden.
Att betala detta är ett ansvar för alla skattebetalare i
vårt land, och då skall vi göra det efter bärkraft. Vi
skall göra det för barnens och barnbarnens skull, men
också för vår egen skull. Det är därför som skatte-
systemet skall användas för att minska klyftorna.
För det tredje gäller det styreffekterna. Skattesys-
temet kan och skall, tycker jag, användas för att styra
efterfrågan på vissa områden, exempelvis på energi-
och miljöområdena. Under senare år har flera utred-
ningar presenterats som berör dessa frågor. Inom EU
pågår det ett arbete om den framtida energibeskatt-
ningen. Regeringen anser att allt detta bör hanteras i
ett sammanhang. Bedömningen nu är att riksdagen
under nästa år kommer att få ta ställning till ett nytt
energiskattesystem.
Jag har bara några funderingar och vill bara höja
ett varningens finger. Om man inför avgifter eller
skatter vilkas syfte är att minska eller ta bort någon-
ting, då kan det finnas mycket goda skäl för det, men
man får se upp så att man inte bygger en välfärd på
skattebaser som man egentligen vill ha bort. Detta bör
man fundera över på litet längre sikt.
Sammanfattningsvis: Vi socialdemokrater arbetar
för en jämnare och, som vi menar, mer rättvis fördel-
ning av egendom och inkomster. Detta innebär inte
att vi glömmer att man måste producera innan man
kan fördela. Detta borde inte behöva sägas av en
företrädare för ett parti som anser att en nations vikti-
gaste tillgång är medborgarnas vilja till arbete. Men
icke desto mindre måste jag säga det. Alltför ofta hör
jag företrädare för borgerliga partier säga: Ni social-
demokrater tänker aldrig på att man måste producera,
utan ni bara kör med fördelning. Detta är fel. Det är
en självklarhet för oss att det är så.
Holger Gustafsson sade att kostnaderna för våra
varor är så höga att vi mister i konkurrenskraft. Har
inte Holger Gustafsson hört talas om vilket drag det
har varit i exporten? Exporten har stigit med tvåsiffri-
ga belopp under fyra år i rad. Det tyder ju inte på att
kostnaderna är så väldigt höga.
Fru talman! Finansministern har inbjudit till skat-
teöverläggningar. Rolf Kenneryd m.fl., där har ni
skälet till att vissa förslag i budgetpropositionen är
tillfälliga. Det är av artighet mot er och av omtanke
om de förhandlingar och samtal som vi skall ha. Vi
vill inte slå fast precis hur det skall vara. Vi vill ha en
öppen attityd mot er. Det är därför som dessa förslag
har gjorts tillfälliga.
Till Carl Fredrik Graf vill jag säga att vi går in i
detta med ett mycket öppet sinne. Vi är beredda att
diskutera, men vi har slagit fast vissa principer: Stats-
finanserna och samhällsekonomin får inte äventyras.
Klyftorna får inte öka, de skall minska. Skattesystem-
et skall bidra till tillväxt, arbete, ökade kunskaper och
mer utbildning. Detta är våra grundläggande värde-
ringar och förutsättningar. Men annars har vi ett öp-
pet sinne. Vi menar faktiskt allvar med den inbjudan
som finansministern på regeringens vägnar har sänt
till riksdagens partier. Vi ser fram emot dessa samtal
som skall inledas nästa vecka.
Fru talman! Jag vet att finansutskottets ordförande
redan har gjort det, men för ordningens skulle vill jag
yrka bifall till hemställan i finansutskottets betänkan-
de och avslag på reservationerna.

Anf. 80 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag lyssnade med intresse till det an-
förande som skatteutskottets ordförande höll. Det
fanns flera punkter som skulle föranleda en intressant
debatt. Mitt inledningsanförande var också ett försök
att få till stånd en mer principiell diskussion kring
skatterna och inte så mycket en uppräkning av de
olika skatteförslag som redovisas i betänkandet.
Först vill jag ansluta mig till den fråga som jag
hade ställt angående skattereformen och de överlägg-
ningar som nu skall äga rum. Arne Kjörnsberg säger
att man går in i dessa med öppna ögon, och att det är
därför som man nu lägger fram förslag om tillfälliga
skattesänkningar.
Arne Kjörnsberg är något av moralisk och etisk
expert inom socialdemokratin, såvitt jag har förstått.
Då kan han naturligtvis svara på frågan: Finns det
någon moralisk gräns för hur stora skatter som man
kan plocka in av en individ? Nu behöver inte Arne
Kjörnsberg precisera detta i procent, men ligger det
på dagens nivå? Kan man gå längre? Eller måste vi gå
nedåt för att nå en någorlunda rimlig moralisk ut-
gångspunkt för hur stor andel av en intjänad inkomst
som staten och det allmänna kan plocka in? Den
typen av funderingar kan vara bra att ha med sig till
överläggningarna.
Arne Kjörnsberg talade om eroderande skatteba-
ser. Det är bra att den insikten nu finns beträffande
kapitalskatter, men jag fick ingen fingervisning om
färdriktningen. Det står lite grand i betänkandet om
att någonting skall hända på den här punkten. Jag vill
anknyta till det som bl.a. Johan Pehrson sade om
förmögenhetsskatten. Är det ett exempel på en bra
fördelningspolitik? Jag tycker att det vore bättre att
slopa förmögenhetsskatten också för vanligt folk, inte
bara för dem som har mest. Det rimmar bättre med
min föreställningsvärld om hur ett skattesystem skall
fungera. Hur ser Arne Kjörnsberg på detta?
Arne Kjörnsberg diskuterade också sambanden
mellan arbete och skatter. Min fråga är då: Anser
Arne Kjörnsberg att det finns något samband mellan
lägre inkomstskatter och högre tillväxt i ekonomin?
Jag gör bedömningen att det är på det viset. Statisti-
ken från de senaste 25 åren inom OECD visar tydligt
på ett sådant samband. Det är viktigt att Arne Kjörns-
berg kan redogöra för sin ståndpunkt även på denna
punkt.
Fru talman! Därmed ser jag fram emot de svar
som Arne Kjörnsberg nu skall leverera.

Anf. 81 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag är inte någon moralisk-etisk ex-
pert. Jag har i all ödmjukhet haft ett partiuppdrag, och
jag vill definitivt inte framstå som någon expert på
det här området.
Men jag tycker att Carl Fredrik Grafs utgångs-
punkt blir fel på något sätt när han anlägger aspekter
på olika procenttal upp eller ned. Är det etiskt för-
svarbart med en skatt som är 30 % eller 50 %? Säg att
det vore så olyckligt att situationen i världen inte
hade förbättrats, utan vi hade stått inför ett uppenbart
krigshot. Då hade vi varit tvingade, gissar jag, att höja
skatter och sänka ersättningar och annat. Hade det
varit etiskt försvarbart? Nej, det visar hur konstig en
sådan diskussion blir.
Det är så att vissa skatter vill vi sänka, andra kan-
ske vi blir tvingade att sänka. Men vi är realister och
är beredda att resonera om det. Jag vill för min del
dock inte säga att det är en självklarhet att förmögen-
hetsskatten skall bort, för det handlar om fördelning
och klyftor.
Sedan är det inte ett axiom - jag är ledsen att be-
höva säga det, Carl Fredrik Graf - att lägre inkomst-
skatter leder till högre tillväxt. Det finns inga empi-
riska undersökningar som är självklara på den punk-
ten. Ibland är det si och ibland är det så. Man kan
nämligen inte säga att allt övrigt är lika, för allt övrigt
är inte lika i olika länder och framför allt inte från tid
till annan. Därför går det inte att göra det så enkelt.
Det är flera variabler med i resonemanget.

Anf. 82 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara konstatera att jag tycker
att man kan föra en moralisk diskussion också i skat-
tefrågorna. Repliktiden medger kanske inte att vi går
på djupet i detta, men det finns definitivt moral i
skattefrågor.
När det gäller fördelningspolitiken blev jag över-
raskad, om jag nu skall bryta ut en av skatterna, näm-
ligen förmögenhetsskatten, då det i dagens nummer
av Dagens Industri mycket tydligt framgår att de allra
rikaste slipper att betala förmögenhetsskatt.
Arne Kjörnsberg säger att det inte är självklart att
de som har betydligt mindre - det är ju 520 000
svenskar som betalar förmögenhetsskatt, ofta beroen-
de på att de äger fastigheter - skall slippa förmögen-
hetsskatten. Det gör mig förvånad, men det är i vart
fall ett besked till husägare och andra.
Sedan vill jag återkomma till sambandet mellan
tillväxt i ekonomin och lägre skatter. Frida Widman,
forskare vid Uppsala universitet, har gjort en under-
sökning som rätt entydigt visar att det inte är säkert
att det finns ett samband mellan det totalt sänkta
skattetrycket och ökad tillväxt i ekonomin. Hon har
studerat rätt många länder under en lång period. Jag
tror att det var 23 OECD-länder. Men i hennes under-
sökning kunde hon visa att det fanns ett samband
mellan sänkta inkomstskatter och tillväxt i ekonomin.
Man kan naturligtvis inte ta ut en undersökning och
säga att så här är det, men det finns en hel rad under-
sökningar som pekar på ett rätt entydigt samband. Jag
tycker att det är värt, Arne Kjörnsberg, att ta med
denna kunskap till de överläggningar som skall äga
rum nästa vecka och pröva om det inte är läge att nu
gå vidare. Det finns alltså både ekonomiska och mo-
raliska skäl för att sänka skatterna, jämte en hel del
andra skäl som jag nämnde tidigare.
Det besked som jag skall ta med mig och fundera
på inför överläggningarna, i vilka jag i och för sig
inte skall delta men som vi diskuterar i vår parti-
grupp, är uppenbarligen att Arne Kjörnsberg säger att
Socialdemokraterna är beredda att sänka vissa skatter.
I så fall är det ett bra besked. Då har han tagit bort de
ideologiska skygglapparna i den här diskussionen. Då
kan man med tillförsikt se fram emot överläggningar-
na. Men det är en helt annan retorik än den som vi
hörde i valrörelsen, då varenda socialdemokrat sade:
Nej, inga sänkta skatter på någon punkt. Han får ju
problem med sina egna väljare, men jag välkomnar
attitydförändringen.

Anf. 83 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Äras den som äras bör. Det är fi-
nansministern som i inbjudan till Carl Fredrik Grafs
parti och alla andra partier här i riksdagen har sagt att
syftet i första hand skall vara att diskutera sänkningar
av inkomstskatter. Därefter blir det en diskussion om
samhällsekonomin och om klyftorna mellan låg- och
medelinkomsttagare. Syftet är att öka möjligheterna
till arbete, tillväxt och rättvis fördelning. Jag skall
alltså inte äras, utan det är finansministern som skall
äras.
När det sedan gäller den moraliska diskussionen
om skattesatsen finns det vissa nyliberaler som säger
att alla skatter är stöld från folket. Jag påstår inte att
Carl Fredrik vare sig är nyliberal i det avseendet eller
att han påstår det, men det visar hur svår diskussionen
är. Carl Fredrik Graf undvek ju bevisligen att tala om
vilken procentsats som är moralisk och hur hög den
skall vara. Jag inbjöd ju faktiskt till att 30 % eller
50 % totalt skulle kunna vara en norm. Detta visar
bara hur svår diskussionen är.
Men som sagt var: Finansministern har här i dag
på nytt inbjudit till överläggningarna i nästa vecka.
Låt mig instämma i denna inbjudan.

Anf. 84 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är väl känt att Arne Kjörnsberg är
både sin kollektivistiska ideologi och sina förfäder
väl trogen. Men nu är det så att det har hänt en hel del
i Sverige sedan Tage Erlanders tid. Jag tycker att det
är den nuvarande situationen som vi skall debattera
här i dag.
Jag förstår att jag kom litet känsligt in på det här
med mössan i hand. Det var en bild från min sida. Jag
tror att det är nyttigt att Arne Kjörnsberg tänker sig in
i situationen för en ensamstående mamma, som kan-
ske arbetar deltid och inte klarar av sin försörjning,
får betala in 30-35 % i skatt och sedan gå till socialen
och hämta pengar för att klara sin familj. Jag tror att
den situationen är värd att tänka på för socialdemo-
kraterna. Den är inte så rolig. Det skulle vara betyd-
ligt finare om man åtminstone fick behålla de pengar
man tjänar.
Sedan handlar det om frågan om sysselsättning
och kostnader, som jag försökte ägna min tid åt här.
Jag vill på ett så pedagogiskt sätt jag kan försöka
förklara och få förståelse för att en läkare, en lärare
och en sjuksköterska har sin lön på vilken de skall
betala kommunalskatt, vanlig statlig skatt och sedan
värnskatten från socialdemokraterna. Ovanpå detta
läggs de sociala avgifterna. Förstår Arne Kjörnsberg
att det blir dyr arbetskraft? Vi har inte råd att anställa
omsorgspersonal till de gamla i vårt samhälle i den
utsträckning som behövs. Förstår Kjörnsberg att detta
inte skapar arbetstillfällen utan att det leder till att
man skickar hem människor? Samhället har inte råd,
därför att kostnaderna är för dyra med alla dessa
skatter som staplas på varandra. Det är den här dialo-
gen som jag skulle vilja få fram och få förståelse för.
Kan vi få fram denna förståelse, så kan vi sedan dis-
kutera hur vi kommer till rätta med detta.
Finns det ett samband mellan höga skatter och
hög arbetslöshet? Det är min fråga.

Anf. 85 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Det kan hända att det finns, men det
är inte självklart, Holger Gustafsson. Jag vet inte hur
många gånger jag har sagt att det faktiskt inte finns
några entydiga studier som visar att det är så. En del
säger si och en del säger så.
Sedan detta med mössan i hand: Ja, Holger Gus-
tafsson det var en känslig punkt för mig.
När jag var 15 år var jag och hälsade på två kusi-
ner, vilkas pappa var lantarbetare på en herrgård
utanför Vänersborg. När den där stora svarta ameri-
kanaren kom stod min farbror, inte bildligt utan bok-
stavligt talat, och bugade för bilen med mössan i
hand. Det är klart att det är en känslig punkt för mig
när Holger Gustafsson använder en sådan bild av den
generella välfärden, nämligen att man skall stå med
bidragsblanketten i den ena näven och med mössan i
den andra. Det beror naturligtvis på vår bakgrund och
våra erfarenheter. För mig var det en känslig punkt.
Den där mamman, som Holger Gustafsson talar
om, är ensamstående och har några barn. Det är hon
som under sitt liv genom den generella välfärden får
minst 1 miljon kronor mer till sig själv och sina barn,
därför att vi har generell välfärd. Detta kan jämföras
med Holger Gustafssons modell.
När det sedan gäller värnskatten vänder jag mig
också till Johan Pehrson. Jag hade inte tid att göra det
tidigare. När vi gjorde upp skatteöverenskommelsen
sade vi att varje inkomstsgrupp skall bära sina egna
skattesänkningar. Nu har undersökningar efteråt visat
att den tiondel som tjänar mest inte har burit sina
egna skattesänkningar. Det är därför vi inför - det vill
jag säga till både Johan Pehrson och Holger Gustafs-
son - det som Holger Gustafsson kallar den nya
värnskatten eller den extra värnskatten.

Anf. 86 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker ändå att svaret tyder på att
vi kan föra en dialog framöver, och det är alltid posi-
tivt. Jag skulle vilja passa på detta tillfälle att ställa
ytterligare en fråga till Arne Kjörnsberg. Det gäller
tjänstesektorn. Jag undrar över något som från social-
demokraternas sida återkommande sägs i debatten.
Om vi skulle komma fram till en skattesänkning så att
medborgarna har råd att köpa de här tjänsterna - vi
kan diskutera vilket fält det skulle röra sig om - och
slipper köpa dem svart, är det då att betrakta som en
subvention? Eller är det ett havererat skattesystem
som vi måste rätta till? Är det så att staten äger den
skattenivå vi har i dag och när vi gör en avvikelse
nedåt subventionerar man från statskassans sida? Är
det så ni ser det?

Anf. 87 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Naturligtvis kan jag alltid föra en di-
alog med Holger Gustafsson. Och det parti som jag
tillhör kan naturligtvis föra ett samtal med Holger
Gustafsson och hans parti. Det är självklart.
I fråga om tjänstesektorn vill jag inte nu ta hela
den diskussionen. Jag har genom att titta på talarlistan
förutsett att den kommer senare. Men jag skall svara
på en sak, Holger Gustafsson. Sänker man skatten på
det som brukar kallas hushållsnära tjänster så är det
en subvention jämfört med annat, med sådant som
man inte sänker. I så måtto är det en subvention. Det
vidhåller jag bestämt.
Sedan kan jag som sagt förutse att den här diskus-
sionen kommer upp senare på talarlistan. Då är jag
beredd att utveckla lite mer - detta av artighet, fru
talman, mot övriga debattörer som står på talarlistan.

Anf. 88 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Den statistik som jag har, som är från
SCB, visar att det är ungefär 100 000 färre företag
och företagare nu än vad det var när ni socialdemo-
krater tog över. Det har funnits vissa perioder då det
har varit några fler företag - inte företagare. Man får
ju göra en åtskillnad när det gäller detta med varför
man bildar aktiebolag. I Sverige är det ju väldigt
vanligt att man tvingas bilda en mängd aktiebolag för
att klara av omstruktureringar av sin verksamhet osv.
Ibland är det ren skatteplanering. Så man får ju göra
en åtskillnad i fråga om hur många företag vi har där
det är människor som arbetar, driver en näring och
faktiskt kan anställa folk.
Så till det här med sänkt skatt på arbete. I sitt an-
förande var Arne Kjörnsberg orolig för att hög skatt
på energi kan leda till att vi använder mindre energi.
Det kan ju vara klokt. Men om vi då har hög skatt på
arbete så kan väl det leda till att vi arbetar mindre -
åtminstone till att vi arbetar mindre i Sverige?
Arne Kjörnsberg var också inne på det här med
vad som kan kallas för subvention och vad som är rätt
och fel i det avseendet. Vi har ju skattelättnader för
vissa tjänster. Om det är byggnadstjänster i hemmen
så är det helt okej. Det är ju helt orimligt att vissa
skall ha detta och inte andra. Det måste finnas någon
konsekvens.
Sedan till det här med att det inte är bevisat att
sänkt skatt på arbete leder till fler nya jobb. Nej, det
har ju aldrig prövats i Sverige så det är väldigt svårt
att ha något empiriskt bevis för det. Men det mesta
pekar ändå sannolikt på att så är fallet. Vi måste väl
ändå våga känna sådan experimentlusta att vi i det här
fallet åtminstone prövar? Läget är ju katastrofalt. Jag
träffar också väldigt många människor som står med
blanketten i hand och söker socialbidrag eftersom det
inte finns några arbeten.

Anf. 89 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Man skall vara lite försiktig, Johan
Pehrson, när man målar upp alla socialbidragstagare
man har träffat. Det går nämligen inte till på det sättet
att man står där med blanketten i hand.
Johan Pehrson påstår att jag är rädd för att energi-
förbrukningen minskar om avgiften höjs. Det är jag
inte alls. Tvärtom - jag tycker att det är bra om vi kan
spara på det sättet. Sedan försöker Johan Pehrson dra
parallellen till arbete. Det kan faktiskt vara precis
tvärtom. Johan Pehrson uttrycker det som att högre
skatt på arbete kan leda till att vi arbetar mindre. Det
var inte min formulering. Det var Johan Pehrsons
formulering. Det kan faktiskt vara precis tvärtom. Det
beror på vilka vi är, på vilken livssituation vi har, på
hur vår familjesituation är och på vilka ambitioner vi
har.
Sedan till det här med sänkta arbetsgivaravgifter.
Vi har ju med benägen hjälp av Centerpartiet och
Rolf Kenneryd sänkt arbetsgivaravgiften för små
företag. Rolf Kenneryd vill fortsätta den diskussio-
nen. Det kan finnas skäl att göra det. Men vi kan inte
se någon entydig, absolut, matematisk effekt av det
här. Det kan ju finnas andra skäl. Sådant här kan
också ta tid.
Man får inte experimentera alltför mycket, Johan
Pehrson. Man får inte experimentera med våra ge-
mensamma inkomster. Då går det käpprätt åt skogen.
Erfarenheten visar det. Jag säger bara: Fördubblad
statsskuld. Tredubblad arbetslöshet. Fyrdubblat bud-
getunderskott. Allt detta skedde på fyra år. Det var
experimentet. Experimentet kallades den enda vägen.

Anf. 90 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Arne Kjörnsberg säger att det är bra
att vi minskar energiförbrukningen i Sverige. Det
tycker jag också. Men poängen med de höga skatter-
na är just att vi skall minska energiförbrukningen. Då
borde ändå konsekvensen vara att höga skatter på
arbete också kan få en negativ effekt som vi inte vill
ha. Varken Arne Kjörnsberg eller jag vill väl minska
antalet arbeten gissar jag.
Sedan var det detta med välfärden. Jag står ändå
fast vid att när jag har varit i socialnämnden hemma i
Örebro där jag bor, och när jag har varit på studiebe-
sök vid de sociala myndigheterna där, är människor
faktiskt där och ansöker om att få socialbidrag. Och
de är väldigt många. Det är ett stort problem med det
experiment som vi har i dag, att vi inte gör någonting.
Vi säger nej till alla förbättringar för företag - eller
åtminstone att man skall fortsätta vänta. Vi säger nej
till sänkt skatt på arbete. Vi säger nej till modernise-
rad arbetsrätt, vilket i och för sig är en annan diskus-
sion.
Det händer ju ingenting. I dag har bara ungefär
hälften av medborgarna i arbetsför ålder en riktig fast
anställning. Många har tillfälliga jobb och utbild-
ningsplatser. Väldigt många är också direkt arbetslö-
sa. Detta är ett problem som vi måste ta tag i, och det
granska snabbt. Om ni förut tyckte att en liten sänk-
ning av arbetsgivaravgiften var okej är min direkta
fråga: Varför genomförde ni den om ni hade bevis
alls då? Eller hade ni bevis som gällde just den lilla
sänkningen?

Anf. 91 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Lyssna noga nu, Johan Pehrson, och
gå sedan gärna till ert partikansli och läs brevet som
finansministern har skickat till Folkpartiet liberalerna
med inbjudan om överläggningar om det framtida
skattesystemet. Där säger finansministern att syftet är
att åstadkomma ett skattesystem med sänkta inkomst-
skatter för låg- och medelinkomsttagare som leder till
ökad sysselsättning, bättre tillväxt och stabila statsfi-
nanser.
Detta är uppfattningen hos det parti som jag till-
hör såsom det är presenterat av regeringen genom
finansministern. Vi är beredda till detta. Det enda jag
vill försöka framföra, Johan Pehrson, är att man inte
kan säga att allt i övrigt är lika. Det finns så många
variabler. Och experiment av modell den enda vägen
avråder jag bestämt från, för att uttrycka det försik-
tigt.

Anf. 92 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Om jag bortser från en del smågräl i
slutet av den här debatten så noterar jag med tillfreds-
ställelse den öppenhet som hittills har kännetecknat
den. Framför allt noterar jag att de traditionella mot-
polerna Socialdemokraterna och Moderaterna, här
företrädda av Arne Kjörnsberg och Carl Fredrik Graf,
har visat en så pass stor öppenhet. Jag tycker att det
ger en god grund för de här skattesamtalen som skall
ske i nästa vecka på, för att citera Grönköpings
veckoblad, "höjden av nivå".
Jag vill också uttrycka förhoppningen att det här
skall bli bestående. Det är ju då vi kan räkna med
resultat. Men förutsättningarna för ett konstruktivt
arbete inom ramen för de här skatteöverläggningarna
har ju i varje fall inte hittills stäckts.
Jag vill också uttrycka tillfredsställelse över att ut-
skottets ordförande har intagit den här attityden och
en förhoppning om att den också skall känneteckna
utskottets arbetsdiskussioner framöver. Då kan också
dessa bli konstruktiva och till gagn för oss alla.
Arne Kjörnsberg förde i sitt inlägg vidare ett prin-
cipiellt resonemang. Han ställde frågan: Skall vi inte
betala för välfärden, och skall vi inte göra det med
egna pengar? Jo, så långt är jag och Centerpartiet
med. Jag får ändå intrycket att resonemanget lite väl
mycket andas traditionell socialdemokratisk skattefi-
losofi med högsta möjliga skattetryck. Det är en vä-
sentlig balansakt som vi måste klara, framför allt med
de rörliga skattebaser som måste till som följd av
europiseringen.
Detta är en anpassning som behöver vara ömsesi-
dig mellan de olika nationerna. För oss med vårt
utgångsläge måste det innebära en anpassning nedåt.
Jag hoppas att också det skall kunna bli föremål för
överläggningar inom ramen för skattesamtalen.

Anf. 93 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Svaret på den sista frågan eller för-
hoppningen från Rolf Kenneryd är ja. Också det
kommer att bli föremål för samtal, om de andra par-
terna vill det.
Vad vidare ankommer på mig vill jag verkligen
bidra till ett bra samtals- och samarbetsklimat i skat-
teutskottet. Under de veckor som Rolf Kenneryd har
varit svensk FN-delegat har vi försökt hjälpa till med
att lösa kriser på olika håll i världen. Jag är ny i skat-
teutskottet - eller åtminstone nygammal; jag har en
gång i tiden varit suppleant - och jag har mötts av
stor vänlighet och ett öppet sinne från flera håll. Det
uppskattar jag, och jag skall, som vi socialdemokrater
brukar säga, göra så gott jag kan.
Vad sedan gäller samtalsklimatet i skatteöver-
läggningarna kunde Centerpartiet och Socialdemo-
kraterna talas vid, och vi kunde träffa handslagsöver-
enskommelser. Jag tror att Rolf Kenneryd har större
möjligheter än jag att påverka andra så att vi skall
kunna samtala lugnt och sansat som vuxna människor
om viktiga frågor.
Vissa saker kan dock vi socialdemokrater inte
släppa. Det skall vara ordning på pengarna, på moder
Sveas portmonnä, det skall vara minskade klyftor,
inte ökade, och om vi skall sänka skatter skall vi ha
pengarna först, och de skall gå till låg- och medelin-
komsttagare. Det skall syfta till att förbättra syssel-
sättningen och öka tillväxten. Jag tror - i varje fall
hoppas jag det - att detta är så allmänt omfattat att vi
borde kunna komma överens om det som en bas,
utifrån vilken vi sedan kan gå vidare.

Anf. 94 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Låt oss ha som utgångspunkt att vi
skall åstadkomma allt detta goda. Jag har en del dubi-
er om huruvida vi kommer att lyckas med det. Vi
kommer naturligtvis inte att klara det fullt ut, men vi
skall göra ett ärligt försök.
Låt mig avslutningsvis lite kommentera det som
Arne Kjörnsberg var inne på, nämligen förklaringen
till tillfälliga förslag. De skulle också bero på öppen-
heten inför andra synpunkter. Jag är i vart fall inte
alldeles säker på att det är den enda förklaringen. Jag
tror att det också kan ha varit så att man i de över-
läggningar som har förts mellan partierna i det nuva-
rande regeringsunderlaget närmast har nödgats ta till
sådana här tillfälliga lösningar för att tillfredsställa
någon eller några av de parter som ingår i de här
överläggningarna.
Jag vill därför upprepa min tidigare framställda
fråga vad gäller Arne Kjörnsbergs bedömning:
Kommer den sänkta fastighetsskattesatsen för hyres-
hus att resultera i sänkta hyror, eller kommer pengar-
na att till slut hamna i fastighetsägarnas fickor?

Anf. 95 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag tror att det drar åt lite olika håll,
men enligt vad jag kan överblicka med den bakgrund
som jag har kommer den i varje fall på de allra flesta
håll att resultera i lägre hyror, och pengarna kommer
inte att hamna i fastighetsägarnas fickor. Det kan
dock bero på att fastighetsägarna i stor utsträckning är
allmännyttiga bostadsföretag.
Fru talman! Jag vill vidare till Rolf Kenneryd bara
säga att det någonstans i den heliga skrift står: Tänk
inte illa om din nästa! Vi har från Socialdemokraterna
och Centerpartiet tillsammans både höjt och sänkt
fastighetsskatten. När vi nu sänker den och inbjuder
er till att samtala med oss vill vi naturligtvis inte att
den skall vara låst för evärdliga tider. Vi vill i prakti-
ken visa att vi har ett öppet sinne.
Det är faktiskt den enkla bakgrunden. Rolf Ken-
neryd! Tänk inte illa om din nästa! För protokollets
skull vill jag peka på att detta är ett citat ur Bibeln
och att jag därför kan säga "din" nästa.

Anf. 96 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiet står, som tidigare
sagts, bakom budgetförslaget för 1999 tillsammans
med Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna.
Jag tänker i mitt anförande prata lite grann om vår
syn och vår inriktning på skattepolitiken i Vänster-
partiet. Jag gör det utifrån den inbjudan till skatte-
samtal som vi liksom alla andra partier har fått.
Vad syftar då skattepolitiken till? Arne Kjörns-
berg var tidigare inne på frågan varför vi har skatter
och en skattepolitik. Också jag skulle vilja ställa den
frågan. Vi tycker att skatterna fyller vissa väldigt
grundläggande och viktiga uppgifter i samhället. Det
gäller i första hand att finansiera statlig och kommu-
nal verksamhet. Det handlar alltså om att ha en stark
offentlig sektor.
De är också ett viktigt redskap i fördelningspoliti-
ken. Det handlar om att minska inkomstskillnader.
Skatter kan i vissa fall också ha en styrande effekt.
För att fördjupa mig lite grann skulle jag vilja prata
om den offentliga sektorn och den generella välfärden
och den betydelse som de har haft, kanske framför
allt för oss kvinnor. Vi hade på 70- och 80-talet en
offentlig sektor som expanderade. Kvinnor kom ut på
arbetsmarknaden, och detta blev till en stor arbets-
marknad också för oss kvinnor.
Under 90-talets besparingar har detta ryckts un-
dan. Många kvinnor har blivit arbetslösa, och mycket
av kompetens tas inte till vara. Jag tycker att det är
viktigt att ha detta med sig. Jag tycker också att det är
bra att vi nu ser att vi på något sätt är i slutet av den
här saneringsperioden, så att vi kan börja återupp-
byggnaden av vår generella och gemensamma väl-
värd.
Jag vet inte riktigt vad Holger Gustafsson menade
när han förut sade att den offentliga sektorn i dag inte
har kontakt med de behov som finns och med efter-
frågan. Den skulle därför i stället växa av sig själv.
Jag vet inte vad ett sådant uttalande står för. Så-
som jag ser det är det snarare många gånger tvärtom.
Den offentliga verksamhet som vi har täcker inte alla
de behov som faktiskt finns på dagis, i skolan, inom
sjukvården och inom äldreomsorgen. Det har många
larmrapporter de senaste åren faktiskt vittnat om.
Det är också i mycket en ideologisk fråga vad
man använder skattepengarna till och vilken typ av
samhälle man vill ha. Vi i Vänsterpartiet förespråkar
den generella välfärden. Vi förespråkar inte den s.k.
grundtrygghet som vissa partier vill föra fram som ett
alternativ. Vi ser det så att en grundtrygghet många
gånger förutsätter privata försäkringar vid sidan av
det som samhället kan erbjuda.
Det är en väg som vi inte vill gå in på. När man
t.ex. gjorde försämringar inom sjukförsäkringen fick
vi se prov på hur privata försäkringsbolag för några år
sedan helt plötsligt hittade en helt ny marknad för
människor som behövde få trygghet inför eventuellt
kommande sjukdom.
Det är intressant, Holger Gustafsson, att höra så
många män göra sig till tolkar för hur en ensamståen-
de mamma kan tänka eller tycka i en viss situation.
Jag kan kanske lite bättre tänka mig in i hur en en-
samstående mamma tänker, och jag tror inte att hon i
första hand tänker: Måtte de nu sänka skatterna! Jag
tror att hon i stället vill ha en bra skola för sina barn
och kanske en god vård för sin mamma eller sin pap-
pa. Det finns oändligt mycket annat som hon sätter
högre på prioriteringslistan än att skatterna skall sän-
kas.
Kanske blir detta en lång utläggning om den gene-
rella välfärden, men det är faktiskt en stor och viktig
del av det vi använder våra skatter till.
Som jag sade förut skall skatterna vara ett redskap
i fördelningspolitiken. Detta måste få acceptans hos
dem som betalar skatt. Det måste finnas något slags
legitimitet för ett skattesystem. Det måste upplevas
rättvist. Av den anledningen var vi i Vänsterpartiet
kritiska till att man ändrade grunden för värnskatt,
vilket man nu kommer att göra den 1 januari 1999.
Det är också en annan sak som andra företrädare
har påtalat, och det gäller den förmögenhetsbeskatt-
ningsbefrielse som vissa miljardärer i dag har på
börsen. Någon nämnde t.ex. Stefan Persson, och det
finns naturligtvis flera. Med tanke på kommande
skattesamtal tror jag att det är viktigt att vi tar upp
frågan om hur vi definierar arbetande kapital, för det
är där problemet ligger. Från Vänsterpartiets sida är
vi alltså med andra ord inte intresserade av att ta bort
förmögenhetsskatten.
Det har pratats om hushållstjänster. Vi har tidigare
från Vänsterpartiets sida pratat om, inte specifikt
hushållstjänster, utan om den privata tjänstesektorn,
och vi kan också tänka oss att ta upp detta i skatte-
samtalen. Finns det någon möjlighet att göra riktade
sänkningar av arbetsgivaravgifter där, eller finns det
möjlighet att för att öka sysselsättningen tänka sig
riktade momssänkningar?
Det är också viktigt att vi förbättrar villkoren för
företagande, kanske framför allt för de små företagen.
Småföretagsdelegationen har ju lagt fram en rad för-
slag, och vad jag förstår kommer det så småningom
en proposition angående detta.
Vi har också många gånger påtalat sjuklöneperio-
dens inverkan, i första hand då för de små företagen,
och att den många gånger minskar viljan att kanske
anställa en person eller att, om man har två anställda
redan, anställa den tredje, för att ha någon anställd
som befarar att han eller hon kommer att vara frånva-
rande och sjuk mycket hämmar inte bara verksamhe-
ten utan också det enskilda företagets ekonomi. Det
här tänker vi ta med oss till skattesamtalen.
Vi får heller inte glömma bort den s.k. gröna
skatteväxlingen. Jag tycker att det är en viktig del i
arbetet för en hållbar utveckling. Det är också viktigt
att vi i vår generation nu tar upp dessa frågor på all-
var och använder detta som ett redskap för att minska
vår miljöbelastning. Jag tycker att det är en viktig del
i skattesamtalen, och jag tror att det kanske finns en
ganska stor samstämmighet när det gäller, kanske inte
synen på hur vi skall beskatta, men att detta är en
viktig överlevnadsfråga.
Fru talman! Vi är också beredda från Vänsterpar-
tiets sida att ställa upp och diskutera de ändrade för-
utsättningar som vi tyvärr har hamnat i på grund av
den ökade internationaliseringen. Det kan handla om
kapitalskatterna. Utan att säga att vi på något sätt vill
sänka kapitalskatterna måste vi ändå erkänna att detta
är ett problem. Det handlar alltså om skattebaser som
håller på att minska; man säger att de eroderar. Att ha
breda och starka skattebaser är ju också faktiskt grun-
den för att vi skall kunna beskatta och för att vi skall
kunna få och få behålla en generell välfärd. Det tyck-
er jag är viktigt. Det förs diskussioner om eventuella
minimiskattesatser, och det förs diskussioner om
uppgiftsskyldighet mellan länder. Var detta slutar vet
jag inte, men oavsett lösning är i varje fall dagens
system, där t.ex. Luxemburg beskattar kapital med
0 %, helt förödande för våra möjligheter att på sikt ha
en vettig kapitalbeskattning.
Från Vänsterpartiets sida ser vi det också angelä-
get i samtalen att föra en diskussion om skatteuttag
för låg- och medelinkomsttagare, i första hand lågin-
komsttagare. Det handlar om en fördelningsprofil,
men det handlar också om att skapa köpkraft och
kanske därmed sysselsättning.
Något som i väldigt hög grad påverkat ekonomin
för människor med lägre inkomst de senaste åren är
införandet av de allmänna egenavgifterna, det som
numera heter allmänna pensionsavgifter. Det började
med någon procent, växte så småningom och är i dag
uppe i 6,95 %. Nu skall man veta att parallellt som vi
kommer att sitta i skattesamtalen sitter det också en
genomförandegrupp för att slutföra pensionsrefor-
men. Vi har ju fattat beslut om merparten, men det
finns saker kvar, och en av de delarna är alltså finan-
sieringen av pensionsreformen. Det står faktiskt att
läsa i en bilaga till budgetpropositionen att på några
års sikt kommer ett underskott att finnas, som måste
täckas, då förmodligen som jag tolkar det med en
höjning av de allmänna pensionsavgifterna.
I vilket fall som helst utgör de redan i dag en väl-
digt stor avgift för låginkomsttagare. Vi tycker därför
att det är viktigt att få en diskussion kring detta. Vi
har ju alltid varit väldigt kritiska till att över huvud
taget ta ut avgifter på detta sätt. Dels är det fördel-
ningspolitiskt oriktigt eftersom man tar ut dem upp
till 7 ½ basbelopp, dels är de avdragsgilla och dels
har de under flera år påverkat kommunsektorns eko-
nomi på ett negativt sätt.
Vi tycker att man nästan skulle kunna tänka sig att
prova olika alternativa finansieringar, t.ex. att inom
befintligt skattesystem finansiera via höjda statsskat-
ter eller att inom systemets ram helt enkelt kompense-
ra inkomsttagarna för höga pensionsavgifter.
Vi i Vänsterpartiet noterar att det i regeringens in-
bjudan till skattesamtal står att den kommande skat-
tepolitiken inte får äventyra starka offentliga finanser
eller kvaliteten inom vård, skola och omsorg och inte
leda till ökade skatteklyftor. Den beskrivningen stäl-
ler sig Vänsterpartiet bakom. Vi tycker att det är en
bra utgångspunkt, men vi vill också inskjuta betydel-
sen av att kommande skattesystem skall ha till syfte
att minska inkomstklyftor. Det gläder mig att Arne
Kjörnsberg i sina anföranden flera gånger har påtalat
just detta också: Syftet skall vara att minska klyftorna
i Sverige. Det resonemang som jag nyss förde om
pensionsavgifter är just ett exempel på att man kan
göra något åt detta.
Fru talman! Jag har inget yrkande. De synpunkter
jag har fört fram finns i stort sett i ett särskilt yttrande
i betänkandet.

Anf. 97 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara mycket kort säga en sak
till Marie Engström.
Jag råkar sitta i den s.k. Genomförandegruppen.
Det är vi som i flera år har hållit på med pensionerna.
Det Marie Engström sade om att det skulle vara ett
underskott på gång om några år och att det skulle leda
till att man måste höja egenavgifterna kan jag de-
mentera. Så är det inte, och det kommer inte att bli på
det sättet. Det som Genomförandegruppen har att
klara ut nu - där har vi olika uppfattningar - är hur
man skall lösa frågan om "hälften-hälften". Totalt är
det ju 18 ½ % som gäller, och den ursprungliga prin-
cipöverenskommelsen handlar om 9,25 % i egenav-
gifter och 9,25 % i arbetsgivaravgifter.
Jag tycker i och för sig att det är en lite onödig
diskussion, eftersom pengarna kommer från samma
håll. De kommer från produktionen. Det spelar inte så
stor roll vilken väg de går. Där har vi kvarstående
problem, och där är vi oense. Det har vi varit sedan
förra julen. Veckan före jul förra året satt vi och dis-
kuterade detta långa kvällar och sena nätter. Men det
är bara det som är kvar.
Sedan har statsministern, vår partiordförande, of-
fentligt sagt att man inom ramen för dessa skatte-
överläggningar bör titta på vad de s.k. egenavgifterna
i pensionssystemet har inneburit för olika inkomst-
grupper. Det får vi ta med oss, och vi får titta på det.

Anf. 98 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Säger Arne Kjörnsberg att det inte
blir någon höjning av pensionsavgiften tycker jag
naturligtvis att det är bra. Det är säkert också många
löntagare som tycker att det är bra.
Jag noterar att det står i budgetpropositionen att
det i dag finns ett underuttag som måste täckas. Det
är väl bara att vänta på att ni i Genomförandegruppen
blir ense om hur det göras.
Jag hoppas - och det kanske jag kan få ett svar på
av Arne Kjörnsberg - att det kommer att finnas med i
skattesamtalen och att det kommer att beaktas.

Anf. 99 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag refererade till statsministern och
min partiordförande. Jag tror att han är ett bättre san-
ningsvittne och har större inflytande på det än vad jag
kommer att ha. Det får vi se.

Anf. 100 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Marie Engströms inlägg illustrerar i
många avseenden de svårigheter som regeringsun-
derlaget med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Social-
demokraterna står inför.
Ett exempel är den mycket märkliga förmögen-
hetsskatt vi har i dag som på intet sätt lever upp till
någon sorts krav på fördelningspolitik. Marie Eng-
ströms lösning förefaller vara att det är lika bra att vi
ökar skattesatsen så att den gäller lika för alla.
I budgetpropositionen skriver regeringen: Rege-
ringen bedömer att frågan om kapitalinkomstskatte-
satsens nivå och förmögenhetsskatten bör övervägas
under mandatperioden. Jag tolkar det trots allt som att
man inte överväger en ökning av skattesatsen. Det
framgår av texten som följer.
Det är ett problem. Det kommer att bli flera pro-
blem. Jag är lite orolig för att det kommer att sända ut
osäkerhetssignaler både till enskilda individer och till
näringsliv, där man ifrågasätter långsiktigheten och
stabiliteten i den ekonomiska politik som kommer att
föras framöver.

Anf. 101 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är nästan rörande hur många mo-
derater på något sätt skall vårda samarbetet mellan s,
v och mp. Det är intressant i och för sig. Jag har hört
det många gånger också i skatteutskottet, jag har hört
flera gånger här i kammaren, och nu kom det åter-
igen.
Jag ser inga problem. Jag är övertygad om att om
vi från Vänsterpartiets sida kommer med förslag till
diskussion i skattesamtalen kommer det också att
välkomnas av t.ex. Socialdemokraterna.
Precis som jag sade förut i mitt anförande är det
viktigt att vi har ett skattesystem som har trovärdighet
och upplevs som rättvist av medborgarna. Jag är
övertygad om att Socialdemokraterna är lika intresse-
rade av det som jag är som representant för Vänster-
partiet.

Anf. 102 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker också att vi skall ha ett
rättvist skattesystem. Det skall bl.a. innebära att ett
antal miljardärer som inte betalar förmögenhetsskatt
skall hamna i samma situation som alla småhusägare
och småsparare. De skall inte behöva betala förmö-
genhetsskatt.
Men spåren förskräcker, Marie Engström. Under
hösten 1994, då Vänsterpartiet senast hade aktiva
överläggningar med regeringen, höjdes skatterna med
ett stort antal miljarder. Sammanlagt under mandatpe-
rioden blev det 80 miljarder. Ni i Vänsterpartiet är
huvudansvariga genom att ni under den mandatperio-
den hjälpte regeringen med det mesta i den delen.
Jag är i högsta grad orolig för vad det här samar-
betet kommer att föra med sig.

Anf. 103 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Javisst, spåren förskräcker. Det såg
ganska förskräckligt ut 1994. Vi var tvungna att delta
i en sanering av statens finanser. Det handlade dels
om nedskärningar, dels om skattehöjningar. Det var
en kombination. I dag kan vi faktiskt se resultatet.

Anf. 104 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman, ni som lyssnar här i kammaren och ni
som lyssnar på läktaren! Jag vill först och främst
kommentera något av det som har sagts.
Jag delar helt Marie Engströms syn på egenavgif-
ter. Det är ett elände. Jag har också noterat att både
finansministern och statsministern har noterat vår oro
för detta och öppnat för att man skall kunna diskutera
frågan.
Jag vill också passa på att säga till Arne Kjörns-
berg att det är mycket bra och goda grundbultar som
Arne Kjörnsberg levererade. Det är någon sorts ide-
ologisk fasthet i det som han sade om att det inte bara
är fråga om att samtala utan att det faktiskt finns
ideologiska rågångar gentemot dem som står för
nyliberala värderingar. Det uppskattar jag väldigt
mycket.
Den här debattrundan skall handla om skatter.
Miljöpartiets ledamot i skatteutskottet Yvonne Ru-
waida är på ett internationellt grönt europeiskt möte
och kan därför inte delta. Det ger mig anledning att
påminna om den rödgröna våg som går genom Euro-
pa just nu där röda och gröna partier har kunnat sam-
arbeta på ett väldigt bra sätt. Jag är övertygad om att
det samarbetet också skall kunna fungera väldigt bra i
Sverige.
Jag kan också konstatera att det är väldigt många i
Sverige - inte minst på ledarsidor och i andra sam-
manhang, och också från riksdagens talarstol - som
känner en väldigt stor bitterhet över samarbetet mel-
lan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokra-
terna. Den bitterheten har t.o.m. knökat in sig hos en
del centerpartister, vilket är lite tragiskt.
Jag har med stort intresse tagit del av den debatt
som varit. Det påstås från en del mörkermän och
också en och annan mörkerkvinna att detta samarbete
är darrigt. De senaste dagarna har visat att det inte är
darrigt. Jag kan nog leverera min bedömning av rege-
ringen. Jag tror inte att regeringen har darrat på man-
chetten när det gällde försvarsuppgörelsen.
Det har skrivit mycket om det i medierna. Vi hade
en uppgörelse. Miljöpartiet gick in i de förhandling-
arna med förutsättningen att statsskulden skall betalas
av och utgiftstaken skall hållas. Miljöpartiet, Social-
demokraterna och Vänsterpartiet var överens om det,
och därmed fanns det inget utrymme. Svårare än så
var det inte.
Någon sade här - jag tror att det var Centerpartiets
Rolf Kenneryd - att tack vare utgiftstak och annat har
en del partier hållit sig på mattan. Ett av de krav som
vi i Miljöpartiet hade, Rolf Kenneryd, för att över
huvud taget sätta oss i förhandlingar med regeringen
var att vi skall vidmakthålla sunda finanser, att
statsskulden skall betalas av och utgiftstaken skall
hållas. Det var förutsättningen för att vi över huvud
taget satte oss där.
Samsynen mellan de tre partierna när det gäller att
hålla sunda finanser har också gjort det möjligt för
många människor att uppleva de låga räntor som
finns just nu. De litar på att det inte är partier som
springer i väg, även om jag kan tänka mig att det
darrades en del här och var när en del borgerliga
partiet tyckte att vi skulle satsa ytterligare 6 miljarder
på det militära försvaret.
Skattetryck diskuteras mycket. Jag håller på att
reparera ett gammalt hus, och jag rev en vägg. På den
tiden isolerade man med gamla tidningar. Det var
Katrineholms-Kuriren från 1932, tror jag. Det var
intressant. Det fanns en debatt om det höga skatte-
trycket på ledarsidan. Det är en liberal tidning. Det
höga skattetrycket var förfärande. Det höga skatte-
trycket var 17 eller 18 %. Det var fruktansvärt förfä-
rande för näringslivet och för allting. Klagomål på
skatter har alltid förekommit och kommer nog också
alltid att förekomma.
Vårt synsätt är att skatter är ett sätt att finansiera
välfärdens kärna, en gemensam välfärd. Därför kan
naturligtvis inte skattesänkningar i sig vara ett själv-
ändamål. Tvärtom är det viktigt att slå fast att skatte-
sänkningar inte skall äventyra en generös välfärdspo-
litik eller sunda statsfinanser.
Moderaterna, som är riksdagens absolut mest po-
pulistiska parti, vill sänka skatter på ett sätt gör att
man måste skära ned kraftigt. Man drar sig inte ens
för att bluffa när man talar om hur man skall klara av
dessa nedskärningar. Vi såg det i Aktuellt i går kväll.
Det var väldigt pinsamt. Men det är ju bra att medier-
na granskar en del partier som lever väldigt mycket
på populism.
Vi behöver alltså skatteintäkter. Det är viktigt.
Men skattesystemet måste enligt vårt synsätt revide-
ras. Det ligger naturligtvis väldigt mycket i det att vi
har en hög skatt på arbetstid i Sverige. Vi har så hög
skatt på arbetstid att vi kanske till slut inte har råd
med varandra. Detta är ett problem samtidigt som vi
har för få incitament för företag och andra att göra
miljöinvesteringar.
Den här kombinationen av brister gör det som
klippt och skuret att ta steg in i en socialekologisk
skattereform, en grön skatteväxling. Det talar man om
i Tyskland, Frankrike, Italien, Finland och överallt
där det rödgröna samarbetet fungerar. Jag tror också
att vi skall diskutera det i Sverige. Jag kommer natur-
ligtvis att medverka till att detta skall föras upp i de
skatteförhandlingar vi har.
Skatteväxling är alltså centralt. Det stimulerar
tjänstesektorn. Insikten om att skatten på arbetstid är
för hög visar sig i resonemanget om hushållstjänster.
Vi är absoluta motståndare till de s.k. pigavdragen. Vi
tycker att det är ett fullständigt felaktigt synsätt av
flera orsaker. Ett skäl är att skattesystemen skall vara
enkla, tydliga och väldigt klara. Människor skall
förstå dem. Det skall inte bli undanträngningseffekter,
vilket det naturligtvis blir om man kan ta hem en
reparatör som fixar bilen och får en viss subvention,
eller om samma sak gäller om någon lagar maten
hemma men inte på restaurang. Det blir konstigheter,
och det kan leda till att vanlig traditionell affärsverk-
samhet får det svårare och kanske konkurreras ut.
Detta är felaktigt. Det måste vara enkla och tydliga
system. Därför tycker vi att en grön socialekologisk
skatteväxling är oerhört viktig.
Någon var inne på att man måste se till att skatte-
basen inte minskar om man höjer de miljörelaterade
skatterna, energiskatterna osv. Målsättningen är ju att
energin skall förbrukas i mindre omfattning och att
miljöförstöringen skall minska. Det är ju fullt riktigt.
Men det finns en oändlig massa miljörelaterade skat-
ter som är oerhört stabila och robusta. Det är faktiskt
på det sättet. Det är viktigt att ta de första stora stegen
mot ett annat synsätt.
Inför skatteöverläggningarna har finansministern
tagit upp sju punkter som är viktiga. Jag skall mycket
snabbt redovisa hur vi ser på dem.
För det första säger Erik Åsbrink - egentligen sä-
ger han det för det sjunde, men jag vänder på det
eftersom jag tycker att det blir mycket trevligare för
oss i Miljöpartiet - att skattepolitiken skall kunna
användas för att förbättra miljön. Det är naturligtvis
en öppning för att vi måste diskutera detta med en
grön skatteväxling eller en socialekologisk skattere-
form i Sverige som i andra länder. Det är utmärkt.
För det andra talar finansministern om en utjäm-
ning av ekonomisk levnadsstandard. Det är en ideo-
logisk grundbult för oss att man skall sänka skatter på
låga inkomster. Jag tycker att det inlägg som Arne
Kjörnsberg gjorde också visar den ideologiska grund-
synen att skattepolitiken skall användas för att minska
orättvisorna i samhället.
För ett tag sedan hade vi en debatt om moral och
etik. Jag tror att det var Holger Gustafsson som tog
upp det, åtminstone förknippar jag honom som krist-
demokrat med etik och moral. Han talade om att
värnskatten var så förskräcklig. Men jag vet inte. Så
länge vi har ett system som innebär att Stadsmissio-
nen måste göra allt de gör, tycker jag att det är omo-
raliskt att jag som höginkomsttagare skall få sänkt
skatt. Jag tycker att det är oetiskt. Jag tycker att det är
omoraliskt. Visst finns det moral i skatt. Moral i skatt
är att vi med höga inkomster betalar lite mer, mer än
50 % på den sista hundralappen. Vi har råd med det.
Nästa punkt är att skatteändringen inte får äventy-
ra en generös välfärdspolitik. Det är fullt riktigt. Det
behövs ett relativt högt skattetryck i Sverige. Det är
så vi måste ha det, och det är så vi skall ha det. Det
håller ihop samhället på ett positivt sätt.
Nästa punkt för Åsbrink är kraven på skattesys-
temet från en tilltagande internationalisering. Oavsett
om man vill det eller inte, måste man se saker på det
sättet. Det går inte att blunda för det. Därför är vi
naturligtvis öppna för en sådan diskussion.
Den näst sista punkten Åsbrink tar upp är att för-
bättra möjligheterna för ekonomisk tillväxt via skatte-
systemet. Här är det så oerhört viktigt att vi ser till att
den blir ekologiskt hållbar. Därför är vi i Miljöpartiet
väldigt glada över att vi har fått till en utredning som
skall titta på just hur sambanden är mellan ekonomisk
tillväxt och miljö. Tyvärr är det ju ganska lätt att via
miljöförstöring skapa en kraftig kortsiktig ekonomisk
tillväxt. Det synsättet måste vi komma bort ifrån.
Som sin första punkt har Åsbrink en återgång till
skattereformen. Det kan vi diskutera principiellt, men
även sakligt. Jag tycker inte att det är någon huvud-
punkt. Vi kan återgå till 30 %, men inte till 50 %.
Sedan har jag ytterligare några kommentarer till
det som har sagts här under dagen. Jag reagerade på
väldigt mycket av det Holger Gustafsson sade. Jag
tänker på etik och moral. Jag skulle vilja höra hur
Holger Gustafsson analyserar det. Jag försökte få Alf
Svensson att diskutera frågan under partiledardebat-
ten. Etik och moral handlar ju också om hur männi-
skor i tredje världen har det.
Ett av de största problemen för riktigt fattiga län-
der i framtiden blir drivhuseffekten. Man jagar på
drivhuseffekten genom att släppa ut mycket koldiox-
id. I valrörelsen åkte kristdemokrater runt och lovade
att man skulle arbeta för sänkta bensinskatter, dvs.
sänkta skatter på koldioxid, på kolatomer som lägger
sig som ett lock runt jorden och leder till att tempe-
raturen höjs, isarna smälter och de riktigt fattiga län-
derna drabbas av översvämning. Är det etik och mo-
ral?
Jag skall också kommentera några andra saker.
Några var inne på detta med socialförsäkringssystem-
en och talade om den generella välfärden. Men pro-
blemet i dag är ju att vi inte har någon generell väl-
färd. Jag skulle gärna vilja få en dialog med social-
demokraterna om detta. Vad är en generell välfärds-
politik? Flera hundratusen står ju utanför i dag.
Systemet är uppbyggt på att man gick ut skolan
och sedan fick man ett jobb. Många slås ut ifrån de
s.k. generella välfärdssystemen. Jag tror att socialmi-
nistern har öppnat för en viss diskussion om detta.
Han har ju insett att det finns stora brister i dagens
system. Jag tror att man måste ta steg mot en mer
generell grundtrygghet i botten. Jag tycker inte att
man kan kalla dagens system för generellt när så
många av de människor som har det allra sämst står
utanför. Generell välfärdspolitik är kanske detsamma
som att gå över till ett system med en grundtrygghet i
botten. Då skulle man slippa detta att man står med
mössan i ena handen och bidragsblanketten i den
andra, det gamla patronsamhället. Det har vi ju fått
tillbaka redan i dag. Det är förnedrande för männi-
skor. Trots detta finns det politiker som talar om att vi
har ett generellt välfärdssystem. Det har vi inte.
Det finns ett annat begrepp som vi har hört flera
gånger. Arne Kjörnsberg sade det, men han menade
det inte. Han sade att medborgarna måste få jobb osv.
Men det handlar ju inte om att man är medborgare,
utan det handlar om alla som bor i Sverige. Det var
naturligtvis det Arne Kjörnsberg menade. Det är
väldigt många som bor i Sverige i dag som inte har
fått möjlighet att bli medborgare.
Jag ser fram emot skatteöverläggningarna med en
rättvisare fördelning och en bättre miljöprofil. Dess-
utom måste vi se till att vi kan behålla de sunda fi-
nanserna.
Jag är mycket tacksam för att det här angreppet
från militären, ÖB och försvarsindustrin på sunda
statsfinanser tillbakavisades. Det visar att samarbetet
mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Mil-
jöpartiet är mycket stabilt. Vi stod t.o.m. emot det
militära anfallet. Det är inte dåligt.

Anf. 105 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag skall göra några smärre kom-
mentarer.
Birger Schlaug talar om bitterhet över det nu in-
ledda samarbetet och säger att det t.o.m. skulle ha
"knökat in sig" hos en del centerpartister, vad nu
knöka är för något.
Jag vill i varje fall för egen del deklarera att jag
inte känner någon sådan bitterhet. Den rätt att samar-
beta för att nå resultat som jag har varit ivrig före-
språkare för är självfallet en rätt som tillkommer
också andra partier än mitt eget. Det föranleder för
min del i varje fall ingen bitterhet.
Däremot förbehåller vi oss naturligtvis rätten att
lägga synpunkter på och i förekommande fall kritise-
ra innehållet i samarbetet och de resultat som samar-
betet genererar.
Om det dessutom, som Birger Schlaug säger,
finns en gemensam insikt om och en gemensam strä-
van efter att utgiftstaket skall hållas och att det är en
tillgång känner jag stolthet över att dels ha varit med
om att initiera och genomföra detta utgiftstak, dels i
någon grad pedagogiskt ha medverkat till att denna
insikt har fått en sådan spridning, om så skulle vara
fallet.

Anf. 106 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är trevligt att Rolf
Kenneryd är stolt och inte känner bitterhet. Det tycker
jag låter väldigt trevligt.
Vad "knöka in sig" betyder kan vi ta en diskus-
sion om efteråt, men Rolf Kenneryd förstår nog unge-
fär vad jag menar.
Rolf Kenneryd var också inne på att det verkar lite
darrigt när vårt gemensamma förslag innebär tillfälli-
ga sänkningar av fastighetsskatten och tillfälliga
sänkningar för låginkomsttagare. Det var precis på
det sätt - jag var själv med i förhandlingarna - som
Arne Kjörnsberg säger. Det var för att det skulle vara
öppenhet gentemot Centern och andra partier inför
skatteöverläggningarna, så det var inte det att samar-
betet darrade.
Om samarbetet fortsätter mellan Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna är jag däremot
övertygad om att sänkt fastighetsskatt även för hyres-
fastigheter och sänkt skatt för låginkomsttagare
kommer att gälla. Därför tycker jag att det är viktigt
att markera att jag inte hoppas att regeringen eller
någon socialdemokrat funderar på att samarbeta med
moderaterna i skattefrågor.

Anf. 107 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag har aldrig uttryckt någon uppfatt-
ning om att samarbetet skulle darra. Det undandrar
sig nämligen fullständigt min bedömning. Jag tycker
dessutom att det inte finns någon anledning att göra
sådana lösa bedömningar. Framtiden får väl utvisa
hur pass hållbart det här är. Låt oss testa öppenheten i
skattesamtalen och vad den kan leda fram till. Vi
kommer, som jag tidigare har påpekat, att konstruk-
tivt medverka i det jobbet.

Anf. 108 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det låter utmärkt!

Anf. 109 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ber att få tacka Birger Schlaug för
engagemanget i de ekonomisk-etiska frågorna. Det är
alltid värdefullt när det blir så här uppenbart.
Såvitt jag vet har inte vi kristdemokrater något
krav på sänkta bensinskatter. De kampanjaktiviteterna
var nog mer av ett personligt inslag i valrörelsen. Det
kan jag inte lämna någon garanti för. I vårt program
har vi inte något krav på att sänka bensinskatterna.
Däremot är vi mycket engagerade i arbetet inom
EU för att höja beskattningen på den typen av ut-
släpp, så jag tror att vi klarar av balansgången ganska
bra. Men om man räknar med en bensinskatt på bortåt
15 kr som det har nämnts att Miljöpartiet vill ha lig-
ger vi i så fall lågt i det sammanhanget. Då vill jag
också fråga hur etiken ligger till för den dagmamma
som skall hämta sina barn på dagis och kanske inte
har råd med detta. Är det en så genomtänkt etik från
dem som kräver ett bensinpris på 15 kr?
Låt mig också återkomma till Stadsmissionen. Jag
tror att om man tänker lite längre får man det lite
lättare med etiken. Jag försökte förut beskriva för
Arne Kjörnsberg att om jag har löner för offentligan-
ställda med vanlig skatt, statsskatt, värnskatt och
sociala avgifter blir det ganska dyrt. De personalkost-
naderna gör att vi spräcker våra kommunala och
landstingskommunala budgetar i dag. Beroende på
bl.a. det höga skattetrycket har vi inte råd att anställa
de socialarbetare som skulle ha behövts i Stadsmis-
sionen. Hade vi klarat av en god skattepolitik kanske
vi hade haft en bättre etik också när det gäller Stads-
missionen och dem som sover ute.

Anf. 110 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Den kommunala verksamheten finan-
sieras faktiskt genom just skatter, så jag förstod mig
inte riktigt på hur Holger Gustafsson argumenterade.
Jag skall dock ta upp det första, om krav på sänkt
bensinskatt. Bl.a. Mats Odell åkte land och rike runt
och lovade sänkt skatt på bensin. Det är intressant att
höra att en som är mer etiskt bevandrad än vad Mats
Odell kanske var just när han sade det tar avstånd från
det. Det gläder mig. Men så gjorde ni faktiskt, och ni
vann säkert en och annan röst på det också. Men det
var inte speciellt etiskt att lova något om man sedan
inte står för det.
Egentligen är det ganska ointressant vad skatten
på det fossila bränslet bensin är i framtiden, om 20 år.
Det fossila bränslet bensin skall nämligen mönstras
ut. Det är därför det skall vara beskattat. I framtiden
skall vi ha andra bränslen. Framför allt skall det vara
lönsamt och trevligt även för bilfabrikanterna att göra
reklam för bilar som drar 0,2 och 0,25 liter per mil.
Det är det som är vitsen med att höja skatten på det
fossila bränslet bensin. Det skall nämligen så små-
ningom mönstras ut.

Anf. 111 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill säga fyra korta saker till Bir-
ger Schlaug.
För det första skulle vi stå pall mot de nyliberala
vindarna. Jag tror att det blir något enklare. De blåser
nämligen inte så starkt längre, eller också är det så att
de snarare har mojnat.
För det andra tackar jag för de vänliga orden, men
de skall inte tillkomma mig utan mitt parti.
För det tredje använde jag fel ord. Jag menade
människorna men sade medborgarna. Nationens vik-
tigaste tillgång är människornas vilja till arbete. Så
skall det korrekt formuleras. Det var bra att jag fick
det påpekandet.
För det fjärde har jag haft tillfälle att tacka Per
Rosengren och Marie Engström för det samarbete vi
har haft. Vi har haft våra partiers överenskommelse i
botten, och vi har närmat oss ett arbete som jag vill
beteckna mera som en handslagsöverenskommelse.
Detta gäller också Yvonne Ruwaida. Jag vill be om
en hälsning till henne. Jag tycker att det passar efter-
som vi för skatteutskottets debatt, så jag ber om det.
Det kommer svåra frågor och det kommer svåra
tider. Då hoppas jag att vi orkar stå pall även för de
besvärliga besluten. Jag tycker mig se att mycket
tyder på att vi skall klara det. Men det är en gemen-
sam uppgift. Man brukar säga att har man tagit en
viss potentat i båten så skall man också ro potentaten
i land.

Anf. 112 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Frågan är om potentaten är sossarna
eller vi. Det kan man ju diskutera.
Hur som helst ser jag inga större problem med att
utveckla samarbetet på ett bra sätt. När regeringen
står pall för det våldsamma angreppet från ÖB, mili-
tären och vapenindustrin för att hålla en överens-
kommelse tycker jag att det bådar gott.
Tack i övrigt för alla vänligheter! Jag returnerar
dem.

Anf. 113 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Den frågan kan man ställa sig. Låt
mig erkänna att jag uttryckte mig lite slarvigt. Vad
jag menar är att om man har bestämt sig för att göra
en sak kan man inte göra det halvhjärtat utan då får
man satsa på det. Allt du gör, gör fullt och helt, icke
styckevis och delt, tror jag man brukar säga.

Anf. 114 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag vill börja med att läsa upp ett an-
tal uttalanden.
En person säger sig vara öppen för lokala försök
med lägre pris på hushållstjänster. En annan finner
det möjligt att åtgärder kan vidtas för någon typ av
skattelättnader för hushållstjänster. En tredje anser att
LO-utredaren Dan Anderssons förslag om sänkt skatt
på s.k. hushållstjänster är bra. En fjärde ser det som
möjligt att förvandla svarta jobb till vita.
En femte uttalar: Jag försöker se vilka branscher
som skulle kunna växa och var det finns behov nå-
gonstans. Tjänstesektorn är en sådan bransch.
Ett sjätte uttalande: Men subvention av hushåll-
stjänster är ett bra förslag för den som jobbar svart.
Den kan jobba vitt. Det är också ett bra förslag för
dem som har behov av sådana tjänster.
Ett sjunde uttalande: I dag är det många som är
beredda att köpa tid. Det gör vi hela tiden på restau-
ranger och på annat håll. Varför skall vi inte också
göra det med tjänster som i dag är svarta och handlar
om hushållstjänster. Det är väl bra om de blir vita. De
som jobbar där i dag har noll social trygghet.
Det gemensamma för alla dessa uttalanden är att
de är positiva till hushållsnära tjänster. Men det är
inte det viktigaste och mest intressanta. Det intres-
santa och betydelsefulla är att de alla är yttrade av
socialdemokrater, av socialdemokratiska ministrar
ingående i nuvarande regering.
Egentligen, fru talman, skulle jag kunna sluta mitt
anförande här och glatt konstatera att det finns stor
majoritet i riksdagen för att fatta beslut som gör det
enklare, ekonomiskt möjligt och accepterat för alla,
från barnfamiljer till äldre, att köpa hushållsnära
tjänster vitt. Detta skulle också innebära att de som i
dag arbetar inom denna sektor inte faller utanför de
sociala trygghetssystemen på grund av svartarbete.
Men tyvärr skulle jag också kunna läsa upp lika
många negativa uttalanden från socialdemokratiska
ministrar. Så vad regeringen och socialdemokraterna
egentligen tycker i den här frågan är fortfarande höljt
i dunkel, trots att flera av oss här i kammaren vid ett
flertal tillfällen har försökt att få klarhet i om det
finns en gemensam uppfattning inom regeringen och
socialdemokratin och vilken den i så fall är.
Det hörs ofta från socialdemokratiskt håll att
skattenivån som den är just nu är precis den rätta och
att medborgarna i Sverige inte alls tycker att skatterna
är för höga. De som påstår detta har likt strutsen
stuckit ned huvudet i sanden i tron att det man inte ser
eller inte hör inte heller existerar.
Men jag vill påstå att det varje dag, varje timme i
det tysta pågår en skatterevolt här i Sverige. Varför
jobbas det svart? Varför köps det svarta tjänster?
Riksskatteverket uppskattar att 90 000 hushåll kö-
per tjänster som städning, fönsterputsning och barn-
tillsyn svart. Siffran gäller alltså bara dessa tjänster.
Jag har inte tagit med alla de andra, för då blir siff-
rorna betydligt högre för dem som köper tjänster
svart.
Riksskatteverkets undersökning visar också att
den svarta marknaden för just hushållstjänster lågt
räknat omsätter 10 miljarder kronor varje år.
Självklart är våra höga skatter grundproblemet.
Detta insåg också regeringen när den en kort tid efter
en skattehöjning på tobak var tvungen att sänka de
höga skatterna för att stoppa smugglingen och den
svarta marknaden och för att över huvud taget få in
några skatter. Är det då inte rimligt att dra samma
slutsats när det gäller andra sektorer i samhället, t.ex.
de hushållsnära tjänsterna?
Orimliga skatter har lagt en död mans hand över
en vit marknad för hushållstjänster. De s.k. skatteki-
larna är gigantiska. Hur orimligt det hela är fick sin
blixtbelysning 1997, när Jan Nygren, socialdemokra-
tisk statsministerkandidat, ville ha 39 000 kr inklusive
arbetsgivaravgift extra för att kunna anställa en hus-
hållerska. Trots denna gigantiska summa skulle hus-
hållerskan bara få en lön på 13 000 kr. Nej, förresten,
man skall ta bort löneskatten. Då försvinner 3 000 kr,
och hushållerskans bruttolön blir ca 10 000 kr. Hen-
nes nettolön, efter skatt, blir 7 000 kr. 39 000 kr blir
7 000 kr. Siffrorna talar faktiskt för sig själva.
Det inte heller helt obekanta, men tyvärr numera
nedlagda, EU-projektet Humlan i Kungälv har visat
att det finns en stor efterfrågan på hushållsnära tjäns-
ter om priset bara inte är för högt. Det visar sig också
att många arbetslösa kan tänka sig att arbeta inom
denna sektor. För ungdomar är detta ett bra sätt att få
in en fot på arbetsmarknaden.
Vi moderater, Folkpartiet och Kristdemokraterna
presenterade redan i våras en rapport med konkreta
förslag för att öka antalet arbetstillfällen samt göra
den hemnära tjänstesektorn vit. Vi har i höst väckt en
gemensam motion med förhoppning om att tiden nu
skulle vara mogen för regeringen och det nya super-
departementet att gå från ord till handling. Då kunde
vårt förslag, som jag i korthet skall presentera, tjäna
som en inspirationskälla. Detaljerna i det förslag som
vi lägger fram kan naturligtvis alltid diskuteras. Det
är vi också beredda att göra.
Nu kommer jag till vårt förslag i korthet. Det gäl-
ler alltså skattereduktion för tjänster som utförs i
hemmet.
Ersättning för tjänster som utförs i det egna hem-
met skall berättiga till skattereduktion. Skattereduk-
tionen skall uppgå till 50 % av arbetskostnaden inklu-
sive moms. Skattereduktionen begränsas till
25 000 kr per hushåll och år. Det innebär att hushål-
len blir berättigade till en skattereduktion för betal-
ning av en arbetskostnad på upp till 50 000 kr per år.
Man kan köpa tjänsten från ett företag. När en
kund köper från ett företag skall säljaren dra av skat-
tereduktionen från kundens pris direkt vid betalning-
en. Företaget får därefter dra av skattereduktionen i
den månatliga skattedeklarationen.
Man kan också tänka sig att tjänsten köps från en
privatperson. Om man gör det får man en skattere-
duktion på 50 % av arbetskostnaden inklusive arbets-
givaravgiften. Reduktionen avräknas när betalningen
erläggs. Den överenskomna bruttolönen meddelas
skattemyndigheten som svarar för att arbetsgivarav-
gift, inkomstskatt och egenavgift beräknas och att
skattereduktionen reducerar beloppet.
I det här sammanhanget är det faktiskt viktigt att
ta upp frågan om F-skattsedel. Det kan tänkas att fler
vill starta den här typen av företag. Det behövs då
regler som gör det lättare att få denna F-skattsedel.
Man kan säga att i dag betecknas möjligheten att få F-
skattsedel som arbetsmarknadens moment 22, efter-
som det för att få en F-skattsedel måste påvisas att
man har tillräckligt många kunder och för att få till-
räckligt många kunder måste man ha F-skattsedel.
Var och en förstår att det här inte är speciellt enkelt.
Våra övergripande mål för det förslag vi har lagt
fram är naturligtvis att öka antalet jobb. Vi vill göra
svarta jobb vita. Vi vill öka valfriheten för hushållen,
dvs. möjligheten att välja mellan att göra det själv och
låta någon annan göra en del av hemarbetet.
Vi vill öka jämställdheten. Man kan jämföra med
det som finns i dag, dvs. ROT-avdrag. De gäller till
största delen mäns arbetsmarknad och att underlätta
för män. Jag kan inte förstå vari skillnaden består.
Sätter man in nya fönster får man en skattereduktion,
men om man vill ha någon som putsar de nya fönst-
ren får man ingen skattereduktion. Vårt förslag gör
inte den här märkliga diskrimineringen, utan vårt
förslag omfattar även dem som i dag omfattas av
ROT-avdraget.
Som jag sade tidigare är vi givetvis redo att dis-
kutera den exakta tekniken för hur skattereduktionen
skall gå till. Men grundsatsen är den jag nyss beskri-
vit. I finansutskottets betänkande redovisas Modera-
ternas, Kristdemokraternas, Folkpartiets och Centerns
samsyn beträffande de hushållsnära tjänsterna.
Roten till det onda är de höga skatterna. Valet står
mellan att blunda och låta allt vara som det är eller att
gå till botten med det onda, dvs. skattesystemet, och
förändra det. Det måste bli enkelt att jobba vitt och få
jobb utfört vitt. Det måste bli enkelt att göra rätt.
Vad tillsättandet av Dan Andersson, LO-
ekonomen som har utrett och lagt fram förslag om
tjänstesektorn, som en av de fem statssekreterarna i
det nya superdepartementet kan få för betydelse åter-
står att se.
Fru talman! Hittills har det från socialdemokra-
tiskt håll i fråga om konkreta förslag angående hus-
hållsnära tjänster varit precis som att klippa grisen,
dvs. mycket skrik och lite ull.

Anf. 115 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Socialdemokraternas och skatteut-
skottets majoritets uppfattning i frågan finns på s. 348
i betänkandet i första stycket under rubriken Utskot-
tet. Det är socialdemokraternas uppfattning.
Låt mig trots detta ge några kommentarer. En sär-
skild stimulans för det som kallas för hushållsnära
tjänster innebär ett avsteg från principen om likfor-
mig neutral beskattning. Man kanske skall göra så,
men man skall vara medveten om att det innebär det.
Jag är tveksam till om effekterna på sysselsättningen
blir små eller inga alls. Erfarenheter från Danmark
tyder på det. Dessutom tyder erfarenheterna från
Danmark på att det inte blir fråga om heltidsarbete
utan korta påhugg - ofta för studerande. Det kan i och
för sig vara bra, men det kan inte vara det som Mari-
etta de Pourbaix-Lundin efterlyser.
Kostnaderna för att stimulera fram detta är stora.
Låt mig också peka på avgränsningsproblemen. Vad
är hushållsnära tjänster? Under valrörelsen noterade
jag att ett parti, som ingår bland reservanterna, tyckte
att det var alla tjänster som görs i anslutning till bo-
staden. Tar man hem bilreparatören och reparerar
bilen på gårdsplanen - om man nu har en gårdsplan -
skall det vara en hushållsnära tjänst. Det är ett exem-
pel på problemet.
Ett argument som brukar användas är att subven-
tioner för hushållsnära tjänster kan förvandla svar-
tjobb till vita jobb. Är det inte så att fuskgränsen
flyttas? Jag vet inte. Hur skall man göra med kon-
trollen? Alla ni som brukar tala om faran med store-
bror, har ni funderat över hur man skall kontrollera
detta? Kommer storebror? Ni som brukar hylla mark-
naden och hur marknaden kan lösa allt, har ni funde-
rat på undanträngnings- och snedvridningseffekter
med sådana system som ni förordar?
Trots dessa invändningar, låt oss resonera. Låt oss
diskutera detta som allt annat. För helhetens skull vill
jag peka på de stora problemen. Om det finns pengar,
är det bättre att de går till behovsprövade åtgärder
som t.ex. till Svea Pettersson, 84 år, i Borås, än att
någon skall komma hem till mig och till ett lägre pris,
på skattebetalarnas bekostnad, dammsuga på Götga-
tan 7.

Anf. 116 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om tiderna för repliker. Det är
önskvärt att de respekteras.

Anf. 117 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag har fortfarande inte riktigt klart
för mig vad socialdemokraterna i regeringen tycker i
frågan. Alla de uttalanden jag har läst upp - och jag
har ställt frågor i kammaren - ger inte någon entydig
uppfattning hos socialdemokraterna. Det får man inte
heller när man läser vad som står i betänkandet.
Huvudinvändningen är att det nu görs ett avsteg
från någonting. Vad är då ROT-avdraget? Då är detta
ett avsteg, men det är tydligen helt okej. Det gynnar
männen och de saker män gör. Det som vi pratar om
kan gynna hela familjen. Men då fungerar det inte
speciellt bra.
Jag undrar vad det blir för undanträngningseffek-
ter. I dag är det mycket som antingen inte görs alls,
görs svart eller så gör man det själv. När det görs
svart blir det inga skatteintäkter. Jag tycker inte att
man kan blunda för det, och det gör inte Arne
Kjörnsberg. Han medger att det finns en stor svart
sektor. Det vet vi alla. Vilken lösning har Arne
Kjörnsberg för att komma till rätta med den stora
svarta sektor som finns, så att folk som verkligen vill
vara hederliga också skall komma i åtnjutande av
dessa tjänster även om de inte har enorma inkomster?
Det exempel jag hade visar att det behövs 39 000 kr
extra per månad för att kunna betala ut en lön på
13 000 kr brutto till någon som hjälper. Det är bara
förunnat några få rika.

Anf. 118 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att Moderaterna, som bru-
kar framhålla sig själva som sådana räknemästare,
skulle kunna räkna på dessa förslag. Ni säger att det
skall bli så många nya jobb. Räkna på detta, och note-
ra att priskänsligheten tycks ligga på 60-70 kr i tim-
men. Räkna på vad det skulle kosta med era progno-
ser om hundratusentals tjänster. Det borde ni kunna
göra.
Jag vidhåller det för mig ideologiskt viktiga. Om
vi har råd med detta, är det viktigare att en äldre per-
son, en pensionär, som behöver hjälp hemma med
städning får hjälp en gång var fjortonde dag i stället
för en gång i månaden, än att skattebetalarna skall
betala för att någon skall dammsuga hos mig på Göt-
gatan 7 i Stockholm eller på Hasselbacksgatan 42 i
Borås.

Anf. 119 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Var fanns ideologin när det gäller
ROT-avdraget? Finns det någon ideologi bakom det?
Jag kan inte hitta någon. Vi vill göra det lika, både
med det som i dag ingår i ROT-avdraget och det som
vi vill införa, nämligen hushållsnära tjänster såsom
städning, barnpassning, att kratta löv osv.
I dag får faktiskt staten inga intäkter när hushåll-
stjänsterna utförs svart. Staten får 0 kr. Då kan jag
inte förstå vad det är som skall kosta. Vi har en finan-
siering i vår budget. Men på sikt kan jag inte se att
det skall kosta någonting. Tvärtom skall det bli mer
skatteintäkter.

Anf. 120 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag instämmer i många frågeställ-
ningar som Arne Kjörnsberg har rest i sin replikväx-
ling. Men det är något som intresserar mig speciellt
när det gäller det samlade förslaget om hushåll-
stjänster. Det gäller krånglet.
Jag har deltagit i många debatter i kammaren där
vi hela tiden har pratat om att förenkla för småföreta-
gen. Det skall finnas enkla, klara regler. Men det här
förslaget är en uppvisning i krångel av sällan skådat
slag. Skall vi inrätta nya tjänster på skattemyndighe-
terna, något slags skattereduktionsavräkningsperso-
nal, som skall hålla reda på att man inte utnyttjar mer
än 25 000 kr per år per familj eller skattskyldig?

Anf. 121 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Om tekniken och krånglet är det enda
hindret och bekymret, är vi beredda att diskutera hur
det skall gå till väga. Det betyder underförstått att
Marie Engström är beredd att köpa principen, bara
det går att hitta en lösning som gör att det blir enkelt
att genomföra detta. Det tackar jag för.

Anf. 122 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var en grov misstolkning av min
fråga till Marietta de Pourbaix-Lundin. Jag inledde
med att säga att jag instämmer i de frågeställningar
som Arne Kjörnsberg redan har väckt. Den viktigaste
är varför vi skall satsa skattemedel i den sektorn när
det finns många äldre som är i behov av ökad hem-
hjälp och över huvud taget ökad service. Det är kan-
ske det allra viktigaste.
Det var mera av ett personligt intresse att höra en
företrädare som annars håller fanan högt när det gäl-
ler att bekämpa krångel, nu kommer med det krångli-
gaste förslaget. Marietta de Pourbaix-Lundin säger
själv att hon inte riktigt vet hur det skall gå till tek-
niskt sett.

Anf. 123 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag sade inte att jag inte vet hur det
skall gå till. Det står väl beskrivet i vår motion, och
jag gick igenom den från talarstolen. Om det går att
få en bred uppslutning, är vi beredda att diskutera det
tekniska. Det kanske finns andra som har bättre för-
slag än vad vi har.
Jag vill fråga Marie Engström: Blundar Marie
Engström för att det här är en väldigt stor svart sektor
och att de som jobbar svart är helt utanför alla våra
sociala trygghetssystem? Blundar Marie Engström för
att staten inte får in några skatteintäkter när det job-
bas svart? Vi får över huvud taget inte in de pengar
som vi vill ha för att utbildningen och sjukvården
skall bli bättre. Det här är ett sätt att göra sektorn vit,
så att människor kan vara lagliga, att vi kan få in
skatteintäkter och att de som utför de här tjänsterna
kommer in i vårt sociala välfärdssystem.

Anf. 124 HELENA HÖIJ (kd):
Fru talman! Jag tänker fortsätta debatten om skatt
på tjänster som riktar sig till hushållssektorn.
Det måste löna sig både att jobba "vitt" och att
köpa tjänster vitt. I dag omsätter den svarta sektorn
totalt mellan 50 och 60 miljarder kronor om året i
Sverige, enligt Riksrevisionsverket. Det innebär inte
bara att samhället går miste om betydande skattein-
täkter på uppskattningsvis mellan 20 och 40 miljarder
kronor om året. Det innebär vidare att de som jobbar
svart står utanför en stor del av det sociala skyddsnät
som många av oss tar för mer eller mindre självklart.
Det innebär i sin tur naturligtvis en otrygghet för dem
som mer eller mindre känner sig tvingade att jobba
svart, inte sällan lågutbildade kvinnor som jobbar åt
hushållen.
En växande svart sektor innebär också att fler och
fler skolas in att både sälja och köpa svart - en trend
som kan vara svår att bryta och som undergräver det
etiska medvetandet och respekten för våra gemen-
samma skattelagar och rättssamhället i stort.
Framför allt tycker vi kristdemokrater att vi måste
sänka skatten på arbete generellt genom ett höjt grun-
davdrag - ett förslag som också återfinns i vårt bud-
getalternativ. Detta har vi hört tidigare i denna debatt.
Vidare måste vi göra oss av med de höga skattekilar-
na inom tjänstesektorn. Detta vill vi göra genom att
ge rätt till skatteavdrag när man köper in tjänster till
hushållen som ett första steg. Även detta föreslår
kristdemokraterna. Det är detta förslag, fru talman,
som jag tänker uppehålla mig vid.
Jag vågar påstå att en stor del av de tjänster som
utförs svart vänder sig till just hushållen. Kristdemo-
kraternas förslag innebär att man gör vita hushåll-
stjänster tillgängliga för människor med normala
inkomster. Detta gör vi genom en rejäl utvidgning av
dagens ROT-system, så att systemet omfattar hem-
tjänst, renoverings-, underhålls- och reparationsarbe-
ten samt större trädgårdsarbeten av anläggningska-
raktär och installationsarbeten för t.ex. vitvaror och
datorer i eller för hushållen. Detta skulle också leda
till att långt fler tjänster i hushållet som traditionellt
betraktats som kvinnliga får lika skattemässiga villkor
som de traditionellt manliga. Detta är en nog så viktig
poäng i sammanhanget.
Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs
för privatpersoners betalning av arbetskostnaden när
det gäller hushållstjänster som utförs i det egna hem-
met på totalt upp till 25 000 kr per år. Förslaget inen-
bär jämfört med dagens regler att det vita priset hal-
veras direkt vid köpet.
Vi har tidigare i debatten här hört att vi har försla-
get gemensamt med Folkpartiet och Moderaterna, och
jag ser det som ett viktigt steg mot lägre skatt på
arbete och en växande och dynamisk tjänstesektor.
Förslaget innebär en ökad valfrihet för hushållen - en
valfrihet som i dag är förbehållen dem med mycket
tjock plånbok och dem som kan tänka sig att köpa
dessa tjänster svart. Lägre kostnader för hushåll-
stjänster skulle få betydelse inte minst för småbarns-
föräldrar, som i dag ofta har en orimlig arbetsbelast-
ning, men också för äldre personer som kan behöva
hjälp t.ex. i trädgården.
Det är beklagligt att varken regeringen eller fi-
nansutskottet, eller för den delen majoriteten i skat-
teutskottet, är beredd att ställa sig bakom förslag som
öppnar en laglig och vit tjänstemarknad som riktar sig
till de privata hushållen. Skatteutskottet menar att
kostnaderna skulle bli stora och effekterna små. Jag
menar att de siffror jag nämnde inledningsvis visar på
det motsatta när det gäller kostnaderna. Vi vet dess-
utom att ca 45 % av allt arbete som utförs sker i
hemmen. Hushållssektorn har alltså en stor potential
vad gäller nya jobb. Vår bedömning är att förslaget på
sikt kan ge upphov till mellan 50 000 och 100 000
nya jobb.
Genom de höga skattekilarna är den vita markna-
den för hushållstjänster i dag i stort sett obefintlig,
medan svartjobben inom sektorn är mycket omfattan-
de. Både efterfrågan och tillgång finns, och kostna-
derna är små på sikt - det skulle snarare ge en positiv
nettoeffekt för de offentliga finanserna. Dessutom
skulle ändrade regler ge människor en chans att in-
ordna sig i ett lagligt system.
En möjlighet till skatteavdrag för hushållsnära
tjänster skulle alltså ur flera aspekter vara en sam-
hällsekonomisk vinst.
Med detta, fru talman, vill jag avsluta genom att
instämma i de bifall som yrkats till reservation 1 med
anledning av finansutskottets betänkande nr 1.

Anf. 125 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! ROT-avdrag har kommit upp gång på
gång här, och det är egentligen en investering som
man gör. Man kan låna pengar för att byta fönster
eller tilläggsisolera, och man får det lite billigare.
Man betalar det sedan på månadskostnaden. Men det
ni talar om är konsumtion, i varje fall i nationaleko-
nomisk bemärkelse. Det är faktiskt en väldigt stor
skillnad där. Detta blir bara åtkomligt - med all re-
spekt för era subventioner - för människor som har
väldigt bra inkomster. Lågavlönade vårdbiträden
kommer inte att ha råd att ta hem någon som skurar
golvet.
Sedan tycker jag att ni är så fördomsfulla och så
gammalmodiga. Ni talar hela tiden om traditionellt
kvinnliga och traditionellt manliga jobb. Sådant som
ni kallar traditionellt kvinnliga jobb är tvätt, strykning
och dammsugning, och det är sådant som jag gör. Ni
kan väl för ordningens skull försöka släppa de här
gamla föreställningarna. Det argumentet är inte sär-
skilt mycket värt, i varje fall inte för moderna förhål-
landen.

Anf. 126 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! När jag säger att skatteavdrag för
hushållsnära tjänster ur flera aspekter skulle vara en
samhällsekonomisk vinst, talar jag inte bara om in-
vesteringar eller den typen av tjänster, utan jag menar
också att de som i dag utför tjänster svart i hemmen,
ofta lågutbildade kvinnor, kommer att få tillgång till
de skyddsnät och trygghetssystem som vi andra om-
fattas av.
Jag tycker också att det är en samhällsekonomisk
vinst att ge småbarnsföräldrar mer tid till sina barn.
Jag vill hemskt gärna koppla den här reformen till vår
familjepolitik.
När det gäller det traditionella synsättet vet vi i
dag att de tjänster som hushållen köper in vitt, genom
t.ex. ROT-avdraget, utförs i stor utsträckning av män.
De tjänster som de hushåll som inte har en extremt
tjock plånbok tvingas köpa in svart - om man nu kan
tänka sig att göra det - utförs i stor utsträckning av
kvinnor. Jag var noga med att påpeka att det är tjäns-
ter som "traditionellt betraktas" som kvinnliga och
manliga, men vi skall ha klart för oss att de föreställ-
ningarna lever kvar.

Anf. 127 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid pen-
sionssparandet och den avsättning som är möjlig i dag
- den begränsade summan ett halvt basbelopp. Jag
kommer inte att lägga fram något förslag på ytterliga-
re yrkanden utan ställer mig bakom tidigare framlag-
da yrkanden vad gäller kristdemokraternas motioner i
detta betänkande.
Vi håller just nu på att gå från ett gammalt pen-
sionssystem till ett nytt. Ja, så gammalt är det egentli-
gen inte - ungefär 40 år gammalt. ATP-systemet, som
skulle förse oss med ekonomisk ersättning vid ålder-
spensionen, planas ut. Det nya pensionssystemet blir
säkert bra. Jag skall inte tala om detta just nu. Men
det är märkligt att regeringen, samtidigt som fem
partier ställer sig bakom den nya pensionsreformen
och bl.a. accepterar en lägre ekonomisk ersättning vid
ålderspension, i sin budgetproposition inte besvärat
sig med att återställa den sedan våren 1995 minskade
avdragsrätten för pensionsförsäkringar.
Jag kan acceptera den förändring som skedde
1973, då avdrag för makes pensionsförsäkring slopa-
des. Jag har full förståelse för detta med tanke på den
särbeskattningsreform som beslutades och genomför-
des 1970.
Fru talman! Om den nya pensionsreformen kom-
mer att ge allt lägre ersättning vid ålderspensione-
ringen är det väl ett rimligt krav att man inte bara
återgår till den avdragsrätt på ett basbelopp som gäll-
de före våren 1995 utan rentav, som bl.a. Folkpartiet
yrkat i flera motioner, sätter ett och ett halvt basbe-
lopp som avdragsgräns.
Kristdemokraterna har som sig bör finansierat en
höjning av utrymmet för pensionsavdrag från ett halvt
basbelopp till ett helt basbelopp med 470 miljoner
kronor för 1999, 930 miljoner kronor för år 2000
samt slutligen 1 170 miljoner kronor för år 2001.
Sparandet framställs ofta, inte minst av regering-
ens företrädare, som ett problem och nämns även som
en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen
och den höga arbetslösheten. Detta måste vara ett i
grunden felaktigt synsätt. Det individuella sparandet
borde i stället uppmuntras och av statsmakterna pre-
mieras på olika sätt. Sedan barnsben har jag och
många med mig lärt känna bankernas Spara och Slö-
sa. Vi erinrar oss säkerligen också höstdagarna då
banken bjöd in till olika aktiviteter för att vi redan i
unga år skulle lära oss att spara våra veckopengar och
sedermera del av lönen. Tidningar, ballonger och
vänliga människor på banken gav oss stimulans till
sparande.
Att spara, fru talman, är en god sed. Att handla
och leva på egna pengar har vi alltid hållit högt. Sta-
ten skall inte ge fel signal om sparandet. Ett utökat
avdrag skulle tvärtom dels kompensera avsättningen,
dels stimulera för framtida uttag och ett större eget
ansvar för ålderspensionen.
Hushållssparandet i Sverige är extremt lågt jäm-
fört med andra länder. Även om sparandet ökat i
någon ringa grad ligger det fortfarande på en alltför
låg nivå internationellt sett. Detta beror säkerligen på
den egna självbevarelsedriften. Att spara i Sverige är
skattemässigt inte särskilt förmånligt. Beskattningen
är alltför hög. Det gäller såväl skatten på kapitaltill-
växten i form av ränta och fondtillväxt som schablon-
beskattningen av pensions- och kapitalförsäkringar.
Den beskattning som drabbar försäkringssparande är
ren konfiskering av kapital. Regeringens inställning
till sparande tydliggörs på flera olika sätt genom höga
beskattningar på samtliga former av sparande.
Kristdemokraternas uppfattning är att det fordras
ett ännu större individuellt sparande på en godkänt
hög nivå för att kunna ge den enskilde individen
handlingsutrymme och ekonomisk buffert för oförut-
sedda händelser såväl under den aktiva yrkestiden
som under den kommande pensionsperioden. Våra
olika socialförsäkringssystem är så generella att det
inte går att i dessa täcka in alla individuella önskemål,
även om det för vissa säkert vore önskvärt. Största
effektivitet erhålls normalt sett alltid med större an-
svar för individen. Därför bör i stället den enskilda
människan, som är trogen skattebetalare, få möjlighet
och stimulans att genom långsiktigt sparande gardera
sig mot inkomstbortfall, eller kanske rentav få möj-
lighet att spara målmedvetet för att göra egna större
investeringar.
Möjlighet till enskilt och långsiktigt sparande var
också en av förutsättningarna på vilken den nya pen-
sionsuppgörelsen vilar. Utan eget sparande blir de
enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid
sjukdom och ålderdom.
Det finns en annan effekt av lågt sparande. Staten
och kommunerna tillhör dem som förlorar om det
enskilda sparandet minskar, eftersom den enskildes
kapacitet att klara oförutsedda utgifter också minskar.
En minskning av det inhemska långsiktiga sparandet
och därmed mindre uppbyggt kapital drabbar både
svensk företagsamhet och staten. Det uppkommer ett
behov av att placera omfattande lån.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att krist-
demokraterna har föreslagit såväl lägre beskattning på
pensions- och kapitalförsäkringar som en återgång till
vad som gällde tidigare för avdragsrätten för privat
och enskilt pensionssparande, vilket innebär en höj-
ning till ett basbelopp. Genom att erbjuda svenska
folket möjlighet att yrka avdrag i sin deklaration för
pensionsavsättning med ett basbelopp ger staten en
riktig signal, nämligen att vi skall ta vårt individuella
ansvar för vår ålderspension. Detta stämmer överens
med det nya pensionssystemet, som fem partier ge-
mensamt har kommit överens om. Låt oss därför
också vara överens om en återgång till rätten att dra
av ett fullt basbelopp.

Anf. 128 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid motion
Fi912 om ett operativt skrattmål. Som alla säkert vet
lever vi i dag i kongressernas tidevarv. Alldeles nyss
avhölls den internationella kongressen för humor i
den schweiziska staden Basel. Jag skulle här vilja
erinra om den ostkongress som hölls i nyss nämnda
land, som faktiskt refererades i Radio Mosebacke för
att antal år sedan. Det var ett reportage som avsluta-
des med följande: "Oj, nu knackar det på dörren. Det
måste vara kumminosten. Kum in!"
Att skratta är att finnas till. Det sade redan filoso-
fen Cartesius, som i och för sig dog efter att ha for-
mulerat denna djärva tes. Det var inte så lyckat.
För att gå vidare i historien, och för att ge detta en
viss ideologisk prägel, tänker jag formulera ett marx-
istiskt perspektiv när det gäller just skrattens funktion
i samhället. Skrattet kan ses som en överbyggnad
som, om förhållandena i basen är gynnsamma, helt
kan blomma ut. Skrattet kan frodas i världen.
Basen skulle då naturligtvis bestå av de livsbe-
tingelser vi har, som t.ex. ekonomi, hälsa och relatio-
ner. För att öka skrattmängden i samhället krävs alltså
insatser i just denna bas. Alla borde kunna ställa upp
på kravet om ökad skrattmängd.
När det sedan kommer till frågan om vem som
skrattar och åt vad man skrattar blir enigheten kanske
inte total. Då kommer skilda uppfattningar fram.
Kommer man från vänstern värnar man om arbetar-
klassens och småfolkets rättigheter. Överklassen må
småfnittra över gåslevern, men det vi vill värna är
folkets rätt till ordentliga gapskratt - särskilt om de är
riktade mot överheten.
Chaplin konstaterade helt riktigt att skrattet fak-
tiskt har en klasskaraktär. Han anförde att det inte är
särskilt kul att tappa en glass innanför en lokalvårda-
res klänning. Men att göra samma sak i dekolletaget
på en överklassdam kan vara riktigt roligt.
Lenin är inte särskilt känd för att vara en jättestor
lustigkurre. Det tror jag att vi alla här i kammaren kan
enas om över blockgränserna. Men ett av motiven för
att genomföra NEP - ny ekonomisk politik - på
1920-talet var just att sovjetmedborgarna skulle få det
roligare och skratta mera.
Nu är det inte så att alla skratt är positiva. Det
finns en del rent skadliga och t.o.m. negativa skratt.
Framför allt hånskrattet är ett sådant. Det bör vi na-
turligtvis akta oss för och framför allt inte stimulera
på något sätt.
Finansutskottet hävdar i sitt betänkande att man
inte utan vidare är beredd att överväga att instämma i
motionärernas verklighetsbeskrivning. Finansutskot-
tets sammanträden i all ära, men med hänvisning till
de resultat som redovisades vid den internationella
humorkongressen i Basel är det minskande skrattan-
det ett större problem än vad som redovisas i fi-
nansutskottets betänkande. Man konstaterade nämli-
gen på kongressen att skrattet sedan 50-talet faktiskt
har minskat från 18 minuter till 6 minuter per dag.
Det här är alarmerande.
Vi föreslår i motionen att man skall tillsätta en
grupp, förslagsvis bestående av finansministern och
representanter för Miljöpartiet och Vänsterpartiet,
som skall komma fram till åtgärder för att vi återigen
skall komma till 50- och 60-talets nivå när det gäller
skratt.
Trots en i övrigt positiv skrivning når utskottet
inte ända fram till målet. Snarare slutar betänkandet
med ett rejält självmål. Eller är det så att finansut-
skottet egentligen föreslår att dess sammanträden
skall vara öppna för alla, så att alla kan insupa ut-
skottets goda stämning samt kunna deltaga i dess
sammanträden som icke helt är i avsaknad av skratt?
Är det så vi skall tolka utskottets svar?
Nej, låt oss skapa ett skratteparadis med vidgade
avdragsmöjligheter i våra deklarationer, avdrag i
form av skrattereduktion av olika slag. Avdrag bör
kunna yrkas under förutsättning att en skrattjournal
förs, där skrattets art, styrka och längd klart framgår.
En sådan journal måste naturligtvis kunna uppvisas
för skrattemyndigheten vid anfordran för att avdraget
skall kunna gå igenom.
Visst skulle det vara härligt att se en sådan marx-
istisk idé genomförd i landet, för innerst inne är vi väl
alla här i kammaren djupt troende marxister. Låt oss
därför i detta skede icke glömma det ursprungliga
upphovet. Låt oss alla hålla minnet av Marx i helgd.
Då menar jag såväl Chico som Harpo och framför allt
Groucho.
Vad vore väl mer lämpligt, i detta hus bestående
av politiker, än att avsluta med ett citat av just Grou-
cho Marx? Lyssna nu, alla politiker! Han sade så här:
"Detta är mina principer. Gillar ni dem inte så har jag
andra."
Jag yrkar bifall till motion Fi912.

Anf. 129 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Jag håller
helt och fullt med Per Rosengren i hans anförande.
Vår motion om ett operativt skrattmål har väckt
viss munterhet runtom i landet. Det är ju en positiv
och mycket önskvärd reaktion på motionen. Det har
skrivits många artiklar om skratt, och behovet av
skratt har lyfts fram. Jag tror att vi med detta ageran-
de har fått en ökad skrattfrekvens i landet.
Motionen har t.o.m. fått ett humoristiskt bemötan-
de i finansutskottet, vilket alla ledamöter här kan ta
till sig, glädjas åt och t.o.m. skratta åt.
Men motionen är egentligen mycket allvarligt
menad. När vi fick kunskap om att Sverige skrattar
mindre i dag än på 50- och 60-talet frågade vi oss,
liksom alla seriöst arbetande politiker måste fråga sig:
Varför? Det finns säkert många orsaker till detta, men
en del av svaret finns i hur människor upplever sin
situation i dag i Sverige. Under dagens skatte- och
finansdebatt har vi fått många bevis på att det finns
problem i det här samhället. Det finns många männi-
skor och grupper som har det besvärligt. Otrygghet
och större ensamhet är bara några av problemen.
Men varför vill vi då att man skall skratta mer? Jo,
därför att skrattet är ett synligt bevis på att vi mår
bättre, att vi t.o.m. mår bra. Kan vi då genom olika
åtgärder öka skrattfrekvensen har vi förhoppningsvis
förbättrat för många - inte bara i materiellt avseende,
utan också i tillfredsställelse med det egna livet och
den egna situationen i stort.
Men skratt har också ett egenvärde. Jag är gam-
mal sjuksköterska, så jag måste ta till de medicinska
aspekterna på detta. Skratt är nyttigt och hälsobring-
ande. Dessutom är det smittsamt, i ordets riktiga
bemärkelse. När vi skrattar utlöses reaktioner i hjär-
nan som ger ökad produktion av adrenalin och norad-
renalin. Dessa ämnen sätter fart på hjärtat, ökar blod-
flödet och förbättrar andningen.
Det bildas också endorfiner, som är naturens eget
smärtstillande ämne. Alla som har motionerat vet att
det är upplevelsen av detta ämne som driver en hän-
given motionär ut i skogen i regn och rusk. Det är just
det som gör det vanebildande, på ett positivt sätt, att
jogga och springa runt i skogen.
Personligen föredrar jag dock att skratta för att få
samma upplevelse.
Det finns alltså vetenskapliga belägg för det
gamla uttryck som säger att ett gott skratt förlänger
livet.
En norsk forskare, Sven Svebak, professor i medi-
cin och psykologi, har kartlagt humorn hos ungdo-
mar. Unga människor med humor klarar förkylningar
och andra sjukdomar bättre än de som inte skrattar så
mycket.
Dessutom ger skrattet oss en inre massage, en
massage av våra inre organ. Efter en härlig skrattat-
tack känner vi oss avslappnade och tillfreds, och ett
välbefinnande infinner sig.
En amerikansk forskare har genom experiment vi-
sat att skratt dessutom gör oss mer kreativa och gör
att vi löser problem bättre. Dessutom vet vi genom
forskning att skratt förebygger stress och gör vårt
immunsystem mer robust.
Skratt är alltså vårt bästa försvar mot både inre
och yttre fiender till vår kropp och vår själ. Det är
nästan så att bibliotekets avdelning för böcker som
ger skratt borde få del av läkemedelssubventionerna,
fru talman.
Men det är viktigt att det är rätt sorts skratt. Ett
hånskratt har inte alls samma effekt som ett hjärtligt,
från hjärtat kommande skratt. Skratt skall komma ur
gemenskap och samhörighet.
Men vad kan vi här i riksdagen göra för att öka
skrattfrekvensen och få människor att skratta mer? Jo,
varje gång vi här i riksdagen fattar ett beslut som ökar
jämställdheten och jämlikheten i samhället har vi
berett jorden för att fröet skratt skall kunna gro. Varje
gång vi fattar beslut som förbättrar situationen för
människor, skapar trygghet och ger en framtidstro
bidrar vi till ökad skrattfrekvens. Vi kan alltså göra
mycket.
Kanske vi själva, här i riksdagen, skulle kunna fö-
regå med gott exempel. Det är väl bra och lovvärt om
politiker kan vara ett föredöme inom denna positiva
sektor: humor i riksdagen. Humor är ju faktiskt att se
det lilla i det stora och det stora i det lilla.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till motio-
nen.

I detta anförande instämde Per Rosengren (v).

Anf. 130 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Man skall inte underskatta den här
typen av inlägg - de kan vara ett värdefullt inslag -
men jag tror ändå att Vänsterpartiet är på fel väg, om
man där tror att vi skall skatta oss lyckliga i vårt land.

Anf. 131 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag vill nog vidhålla vår åsikt i det
här fallet. Vi tror faktiskt att man kan skratta sig
lycklig och att detta är en mycket viktig aspekt på vår
gemensamma hållning här i riksdagen. Vi måste na-
turligtvis också se till att det här har möjlighet att
sprida sig till andra.

Anf. 132 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Också jag reagerade lite grann när
den tidigare talaren sade att vi skrattar allt mindre. En
spontan tanke, som det kanske kan finnas någon san-
ning i, är att det kanske är fråga om kommunicerande
kärl. Det hänvisades till en tidigare ganska hög fre-
kvens av skratt i vårt samhälle. Vi hörde tidigare i
skattedebatten här att beskattningen då var avsevärt
lägre.
Man kan då fråga motionären om det är fråga om
kommunicerande kärl, dvs. ju högre beskattning,
desto lägre skratt. Kunde det ges någon uttömmande
förklaring till detta, skulle det kanske i kammaren
kunna väckas ett förslag om att sänka skatterna rejält,
så skulle det skrattas mer.

Anf. 133 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag måste göra Kenneth Lantz besvi-
ken. Det är nämligen så att den minskade skrattfre-
kvensen är ganska generell över hela Europa. Jag vet
inte hur det är i USA eller i andra länder, men i Euro-
pa visar man tyvärr upp samma tråkiga resultat. Jag
tror därför inte att de här kommunicerande kärlen
finns.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1998

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1998/99:FiU11
Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1998 (prop.
1998/99:1 delvis)

Anf. 134 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Först en randkommentar till slutet av
debatten i det förra ärendet. Man kan möjligen säga
att det var beklagligt för dem som motionerat om det
operativa skrattmålet att debatten om detta mål inte
föranledde ett enda hörbart skratt från kammarens
sida.
Fru talman! Nu övergår vi till att behandla fi-
nansutskottets betänkande beträffande tilläggsbudget
2. Jag vill under den punkten säga att den på senare år
införda ordningen med ett utgiftstak för staten är
mycket bra men att det också är utomordentligt vik-
tigt att vi då har en regering som vidtar de nödvändi-
ga åtgärderna enligt budgetlagen.
Det finns ju en tendens att när skatteinkomsterna
ökar i en uppåtgående konjunktur blir budgetdiscipli-
nen och utgiftsprövningen mindre noggrann med
hänvisning till att inkomstökningen klarar de ökade
utgifterna. Vi har också sett hur regeringen inte minst
under den gångna valrörelsen i det läget binder sig för
ökande bestående utgifter. På så sätt driver man ju
upp utgiftsnivån för framtiden, så att det blir ett bud-
getunderskott när konjunkturen viker. Samtidigt per-
manentar man också det orimligt höga skattetrycket.
När vi nu har fått tilläggsbudget 2 kan vi se ett
antal åtgärder som regeringen vidtar för att på pappe-
ret klara utgiftstaket. Man bör uppmärksamma att en
del av detta uppenbarligen ligger i att man inte för
riksdagen presenterar utgiftsökningar som äger rum
och som vi med all sannolikhet kommer att erfara
först när vi gör en uppföljning av budgetåret 1998.
Men utifrån de åtgärder som vi tar del av kan vi
göra den reflexionen att det är viktigt att man inom
ramen för nuvarande ordning har en belönande kultur,
där man uppmuntrar sparande hos förvaltningar och
myndigheter. I det sammanhanget får väl sägas att
handläggningen av anslagssparandet hos länsstyrel-
serna i det här ärendet är ett exempel på en åtgärd
som kan bli rent kontraproduktiv inför framtiden.
Regeringen lägger här nämligen beslag på an-
slagssparande hos de länsstyrelser som har åstad-
kommit ett sådant och för över en stor del av det till
andra utgiftsslag inom utgiftsområdet. Jag tror att det
finns anledning för regeringen att tänka över hur man
egentligen skall hantera den typen av situationer.
Fru talman! Vi har från moderat sida i anslutning
till den här tilläggsbudgeten ett antal yrkanden som
har behandlats i finansutskottet och som vi moderater
där har yrkat bifall till. Jag skall här yrka bifall bara
till reservation 2.

Anf. 135 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Finansutskottets betänkande nr 11 om
tilläggsbudget 2 för innevarande budgetår har en stor
spännvidd. Det handlar om anslagsökningar och an-
slagsminskningar och berör områden alltifrån För-
svarsmaktens budgetdisciplin, ett nog så aktuellt
ämne, till minröjningsuppdrag i Västsahara.
Sammantaget innebär förslaget en anslagsökning
netto på 139 miljoner kronor, vilket mycket väl ryms
inom de budgetpolitiska målen. Med anknytning och
hänvisning till den debatt som under större delen av
denna dag tidigare har förts om den ekonomiska poli-
tiken, där man i en borgerlig trojka försökt överträffa
varandra i pessimism och svartsyn i fråga om tillstån-
det i riket, är det intressant att notera att ett enigt
finansutskott, inkluderande moderaterna, står bakom
konstaterandet att de offentliga finanserna utvecklas
positivt och att det som i 1998 års budgetproposition
beräknades bli ett underskott på 15 miljarder nu i
stället enligt tillgängliga prognoser blir ett överskott.
Statsfinanserna är i dag de starkaste vi har haft
under hela 90-talet. Få andra länder om ens något
annat land inom den europeiska gemenskapen kan
uppvisa överskott i statsbudgeten. Klarsynen om de
här förhållandena och självkritiken om de egna bud-
getalternativen börjar också sprida sig djupt in i de
borgerliga leden. I går kunde vi i Aktuellt höra hur
moderaten Mikael Odenberg underkände Moderater-
nas budgetalternativ. Det går helt enkelt inte ihop.
Två reservationer är fogade till utskottets betän-
kande. Den första handlar om Fonden för den mindre
skeppsfarten. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom
oppositionens förslag om att 50 miljoner från fonden
skall inlevereras till statskassan. Mot detta reserverar
sig moderaterna med motiveringen att fonden behö-
ver dessa medel för att klara sin verksamhet med
topputlåning vid köp av nya fartyg.
Farhågorna är starkt överdrivna. Fonden har en
behållning på drygt 130 miljoner kronor. Utestående
och beviljade lån är totalt 180 miljoner kronor. Be-
hållningen efter indragningen är alltså 80 miljoner
kronor. Med principen om ett utlåningstak på tio
gånger eget kapital är möjligheten till utlåning 800
miljoner kronor. Slutsatsen blir därför att verksam-
heten inte kommer att påverkas av det förslag till
indragning som regeringen lagt fram.
I en andra reservation motsätter sig moderaterna
att anslaget F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet
höjs med 15 miljoner kronor och att finansiering sker
genom motsvarande minskning av anslaget A 2 Sä-
kerhetspolisen. Moderaterna anser att det inte är möj-
ligt att bedöma relevansen i den föreslagna anslags-
höjningen.
I själva verket är denna anslagsförändring väl un-
derbyggd. Det rör sig här om ett regelstyrt anslag som
det i princip är omöjligt att prognostisera med någon
större exakthet. 75 % av anslaget var förbrukat vid
halvårsskiftet, och det är mot denna bakgrund rege-
ringen gör bedömningen att anslaget måste höjas. Det
går t.ex. inte att förutsäga kostnaderna för statens
rättegångar. Få men stora rekvisitioner på 2-4 miljo-
ner kronor påverkar anslagsutfallet stort.
Det finns också goda skäl att finansiera via Säpos
anslag. Säpo har ett stort anslagssparande, eller 200
miljoner kronor av totalt 516 miljoner kronor. Myn-
digheten har också själv gjort den bedömningen att
medel från anslaget kan tas utan att det drabbar verk-
samheten.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationerna
och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 136 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill göra ett par kommentarer.
Bengt Silfverstrand åberopar prognosen för statens
verksamhet 1998 och att statsfinanserna utvecklar sig
väl. Vi får hoppas att han har rätt på den punkten. Vi
kan notera att vi i utskottet utgår från det förhållandet.
Men vad Bengt Silfverstrand inte uppehåller sig vid
så mycket av lättförståeliga skäl är de totala statliga
utgifterna för 1998. Det är ju dem vi egentligen be-
handlar i samband med tilläggsbudgeten, och där lär
den framtida uppföljningen få visa i vilken utsträck-
ning de utgiftsnivåer som riksdagen har beslutat om
på de olika utgiftsområdena kommer att visa sig hål-
la.
Bengt Silfverstrand talar om Fonden för den
mindre skeppsfarten och hänvisar till att den verk-
samheten inte kommer att behöva påverkas. Jag hop-
pas att Bengt Silfverstrand har rätt, men vi får väl
även där se om den uppföljning som görs för året
kommer att visa att Bengt Silfverstrand har rätt i sitt
påstående om att så skulle vara fallet. Jag har andra
uppgifter.

Anf. 137 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! En budget, en statsbudget och en
tilläggsbudget, består av både utgifter och inkomster.
I det här fallet är det inte bara en förhoppning det
handlar om utan det är ett konstaterande att den här
prognosen är välgrundad. Bakom det konstaterandet
står samtliga partier inklusive Moderaterna. Jag har
inte hittat någon reservation på den punkten.
När det gäller Fonden för den mindre sjöfarten
kan man konstatera att det givetvis rör sig om be-
dömningar. Man kan aldrig vara helt säker. Men om
Lennart Hedquist ställer upp på att det är rimligt att
ha ett utlåningstak som ligger på den här nivån, dvs.
tio gånger behållningen vilket gör att man kan gå upp
till 800 miljoner kronor, så är vi så nära sanningen
som vi kan vara. Man måste göra bedömningar, men
de är välgrundade. Har Lennart Hedquist andra upp-
gifter så bör han redovisa dem för kammaren.

Anf. 138 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Bengt Silfverstrand sätter på nytt fo-
kus på den samlade statsbudgeten, och det av lättför-
ståeliga skäl. Jag sätter fokus på de statliga utgifterna.
Jag har redan sagt att det är mycket betänkligt att man
inte kan hålla utgiftsnivån i en uppåtgående kon-
junktur. Hur blir det inte då när man har en nedåtgå-
ende konjunktur med ökande utgifter i ett läge då
skatteinkomsterna minskar? Då har man åstadkommit
en permanentning av ett högt skattetryck samtidigt
som man har en utgiftsnivå som man inte klarar av att
finansiera annat än med ett stort budgetunderskott,
och det är den situationen vi på nytt kommer att glida
in i när vi får en konjunkturförsvagning.

Anf. 139 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Utgifterna och överskridandet i
tilläggsanslaget är 139 miljoner kronor. Moderaterna
ställer upp på formuleringen att det är rimligt att
förslaget till tilläggsbudget ryms inom de budgetpoli-
tiska målen. Därmed har man också skrivit under på
att vi har bedömt utgiftsökningen och utgifterna så-
som rimliga. Vi kan inte göra andra antaganden med
det underlag vi har. Vi vet att situationen i vår om-
värld har påverkat utvecklingen dithän att vi noterar
att tillväxten och utvecklingen av bruttonationalpro-
dukten inte blir så positiv som vi hade bedömt tidiga-
re.
Då är det märkligt att man, om man har det pes-
simistiska synsätt som Lennart Hedquist redovisar i
kammaren, har inskränkt sig till att reservera sig på
synnerligen begränsade punkter. Det rör sig här om
en reservation där man motsätter sig en ökning på 15
miljoner kronor av anslaget för rättsväsendet. Detta
stämmer alltså inte. Moderaterna står tydligen inte
bakom detta. Om jag uppfattar Lennart Hedquist rätt
tycks han också, från att ha varit konstruktiv och ställt
upp på den här tilläggsbudgeten, ha präglats av den
svartsyn som hans partiföreträdare redovisade tidiga-
re i den ekonomisk-politiska debatten.

Anf. 140 LENA EK (c):
Fru talman! Centerpartiet står bakom det förslag
som har antagits i utskottet och har inte reserverat sig
på någon punkt. Jag skulle bara vilja lyfta fram frågan
om att man under utgiftsområde 18, Samhällsplane-
ring, bostadsförsörjning och byggande lyfter undan
anslag från kontot A 12 Investeringsbidrag för anord-
nande av bostäder till studenter m.fl. med 75 miljoner
kronor.
Det här är, tycker jag, väldigt synd, därför att det
fattas studentbostäder på många universitetsorter. De
nya högskolor som Centerpartiet och Socialdemo-
kraterna gemensamt har varit med om att utveckla
befinner sig i en särskilt besvärlig situation därför att
på de orter där de ligger är bostadssituationen sådan
att det är bostadsbrist för studenter. Studenter har en
dålig ekonomi och svårt att hitta pengar för att finan-
siera boendet. Man har inte råd med lägenhet eller
bostadsrätt, utan ett billigare studentboende är nöd-
vändigt.
Det här är särskilt synd om man kombinerar den-
na situation med hur studiemedelssystemet ser ut i
dagens läge och den snedrekrytering som faktiskt
finns. Trots att politiker i den här kammaren har pra-
tat om snedrekrytering som ett problem för hela lan-
det i decennier är frågan fortfarande inte löst.
Jag kommer att återkomma till frågan om finansi-
ering av studentbostäder och tillgången på studentbo-
städer i ett annat sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkoms-
terna, m.m.
Mom. 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Huvudvotering:
163 för utskottet
120 för res. 1
7 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 38 v, 3 c, 13 mp
För res. 1: 72 m, 37 kd, 11 fp
Avstod: 1 s, 6 c
Frånvarande: 21 s, 10 m, 5 v, 5 kd, 9 c, 6 fp, 3 mp
Carina Adolfsson (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.
Tullia von Sydow (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats som frånvarande.
Ragnwi Marcelind (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.

Mom. 2 (sysselsättningsmålet)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
134 för res. 3
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 39 v, 15 mp
För res. 3: 72 m, 38 kd, 14 c, 10 fp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 18 s, 10 m, 4 v, 4 kd, 3 c, 7 fp, 1 mp
Tullia von Sydow (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats som frånvarande.

Mom. 3 (formerna för beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
3. res. 7 (mp)
Förberedande votering:
15 för res. 6
54 för res. 7
235 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
152 för utskottet
53 för res. 7
98 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 2 m, 37 kd, 1 c
För res. 7: 38 v, 15 mp
Avstod: 2 s, 70 m, 14 c, 12 fp
Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 5 fp, 1 mp
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 5 (mellanstatligt samarbete för ökad sysselsätt-
ning)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
160 för utskottet
39 för res. 10
105 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 kd, 7 c, 1 fp, 2 mp
För res. 10: 39 v
Avstod: 1 s, 71 m, 1 kd, 8 c, 11 fp, 13 mp
Frånvarande: 17 s, 11 m, 4 v, 4 kd, 3 c, 5 fp, 1 mp
Marianne Jönsson (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 7 (budgetförslagen för år 1999)
1. utskottet
2. res. 16 (m)
3. res. 17 (kd)
4. res. 18 (c)
Förberedande votering 1:
38 för res. 17
16 för res. 18
251 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 17.
Förberedande votering 2:
72 för res. 16
39 för res. 17
193 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 16.
Huvudvotering:
166 för utskottet
72 för res. 16
65 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 39 v, 1 c, 12 mp
För res. 16: 72 m
Avstod: 37 kd, 14 c, 12 fp, 2 mp
Frånvarande: 17 s, 10 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 5 fp, 2 mp

Mom. 22 (operativt skrattmål)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. 1998/99:Fi912 (v)
Votering:
271 för utskottet
21 för mot.
11 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 11 v, 36 kd, 15 c, 12 fp, 14
mp
För mot.: 21 v
Avstod: 2 m, 7 v, 1 kd, 1 mp
Frånvarande: 18 s, 10 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 5 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU11 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1998
Mom. 13 (sammanställning av anslag och utgiftsra-
mar på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1998)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
231 för utskottet
72 för res. 2
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 38 v, 38 kd, 15 c, 11 fp, 15 mp
För res. 2: 72 m
Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 v, 4 kd, 3 c, 6 fp, 1 mp
Lena Olsson (v) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 26 november.

13 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU6
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1998/99:MJU5
Näringsutskottets betänkande 1998/99:NU4

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Socialutskottet betänkande
1998/99:SoU3 Stärkt patientinflytande m.m.

15 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 2 december

1998/99:69 av Inga Berggren (m) till miljöministern
Byggforskningens framtid
1998/99:70 av Gunilla Tjernberg (kd) till socialmi-
nistern
Funktionshindrade barn

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 8 december.

16 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 2 december

1998/99:132 av Per-Olof Svensson (s) till utbild-
ningsministern
Kunskapslyftet
1998/99:133 av Birger Schlaug (mp) till miljöminis-
tern
Östra Tönningflon
1998/99:134 av Carlinge Wisberg (v) till näringsmi-
nistern
Hanteringen av resgods
1998/99:135 av Bertil Persson (m) till miljöministern
Vindkraftsanläggning på Lillegrund
1998/99:136 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsministern
Förnyelse av körkort för funktionshindrade
1998/99:137 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsministern
Hanteringen av pyrotekniska varor
1998/99:138 av Maud Ekendahl (m) till statsrådet
Pierre Schori
Hiv/aids
1998/99:139 av Alf Eriksson (s) till näringsministern
Västkustbanan
1998/99:140 av Sonja Fransson (s) till socialminis-
tern
Funktionshindrades rättigheter
1998/99:141 av Sonja Fransson (s) till näringsminis-
tern
Beläggning av grusvägar i Sjuhärad
1998/99:142 av Sonja Fransson (s) till jordbruksmi-
nistern
Avbytartjänster inom jordbruket
1998/99:143 av Gunnel Wallin (c) till justitieminis-
tern
Bedrägeri mot småföretagare

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 8 december.

17 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 2 december

1998/99:78 av Per Lager (mp) till justitieministern
IB-forskningen
1998/99:94 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till statsrådet Ulrica Messing
Hörseltest av elever som studerar svenska för invand-
rare
1998/99:96 av Kia Andreasson (mp) till justitiemi-
nistern
Sverige och National Security Agency, NSA
1998/99:107 av Tuve Skånberg (kd) till justitiemi-
nistern
Skatter och sociala förmåner som missgynnar äkten-
skapet
1998/99:109 av Tuve Skånberg (kd) till socialminis-
tern
Tillgången till familjerådgivare
1998/99:110 av Gudrun Lindvall (mp) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Jaktutbildning i skolan
1998/99:117 av Gunnel Wallin (c) till socialministern
Infektionsrisken på sjukhus
1998/99:120 av Carina Adolfsson (s) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Föräldrainflytande

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 8 december.

18 § Kammaren åtskildes kl. 17.10.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 10 §
anf. 21 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 62 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 96 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 134
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.