Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1998/99:106

Torsdagen den 3 juni

Kl. 12.00 - 17.25

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Omval av ställföreträdande ombudsman
vid JO-ämbetet

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Konstitutionsutskottet har berett frågan om val av
ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet.
Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt
att riksdagen - för tiden den 1 september 1999 till
den 31 augusti 2001 - till ställföreträdande ombuds-
man omväljer f.d. president Leif Ekberg.
Stockholm den 1 juni 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel

Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag
och omvalde därmed under tiden den 1 september
1999-31 augusti 2001 till

ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet
Leif Ekberg

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 maj.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1998/99:N18 till näringsutskottet
1998/99:Ub17-Ub28 till utbildningsutskottet
1998/99:Kr37-Kr41 till kulturutskottet
1998/99:U17 till utrikesutskottet
1998/99:Sf16-Sf18 till socialförsäkringsutskottet
1998/99:A12-A15 till arbetsmarknadsutskottet
1998/99:T23 och T24 till trafikutskottet
1998/99:U16 till utrikesutskottet
1998/99:Ub13-Ub16 till utbildningsutskottet

4 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 2 juni

FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens förvalt-
ning 1998
Mom. 1 (utvärdering av penningpolitiken 1996-1998)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
133 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 32 v, 2 fp, 13 mp
För res. 1: 69 m, 36 kd, 16 c, 12 fp
Frånvarande: 12 s, 13 m, 11 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 5 (avskaffande av ekonomipriset till Alfred
Nobels minne)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
252 för utskottet
46 för res. 2
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 68 m, 36 kd, 15 c, 14 fp
För res. 2: 32 v, 1 c, 13 mp
Frånvarande: 12 s, 14 m, 11 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp
Lena Ek (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men
markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade att socialförsäk-
ringsutskottets betänkande SfU12, finansutskottets
betänkande FiU27 och bostadsutskottets betänkande
BoU10 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslu-
tad debatt.

5 § Vissa frågor om det nya pensionssystemet

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1998/99:SfU12
Vissa frågor om det nya pensionssystemet (prop.
1998/99:98, prop. 1998/99:73 delvis och prop.
1998/99:93 delvis)

Anf. 1 SIV HOLMA (v):
Herr talman! "Jag har fått det oranga kuvertet!
Står ni bakom det här? Har ni sagt ja till det här?"
frågade en ung man i telefon häromdagen. Han hade
ångest i rösten. "Jag kommer att få 6 200 kr i pension.
Hur ska jag klara mig på det?" Han är 25 år. När jag
hörde ångesten i hans röst försökte jag, som inte står
bakom det här pensionssystemet, att trösta honom.
"Pensionsbeskedet är bara en prognos, det kanske
blir hög tillväxt och då får du ut mer." Men det
hjälpte inte. Han hävdade att om tillväxten stiger har
förmodligen hyrorna stigit och maten blivit dyrare
och vem kan garantera tillväxten - han hade ju fått
prognosen på nolltillväxt för att han skulle kunna
bilda sig en uppfattning.
"Men du som är så ung har ju premiepension."
"Vadå premiepension, tänk om jag satsar fel, tänk om
just det jag satsar på spricker. Då blir det ingen pre-
miepension heller." Jag tog till den sista utvägen: "Du
måste nog se om ditt hus och satsa på en pensionsför-
säkring." Han fnös: "Du hör ju vad jag får i pension,
hur i hela friden tror du att jag ska ha råd att avstå
pengar till en pensionsförsäkring. De behöver jag till
mat."
När jag kommit hem den dagen hade mitt eget
oranga kuvert kommit. Jag öppnade det och tänkte:
Det kan inte vara sant. Men det är sant. Och jag kan
inte ens välja att satsa fel i premiepensionen för min
del är så liten. Och skulle jag satsa på en pensionsför-
säkring som skulle ge något, skulle jag förmodligen
tvingas att betala in hela riksdagsarvodet varje månad
i premie.
Jag ringde 020-numret för att få veta lite mer, t.ex.
hur pensionsunderlaget är framräknat och hur jag
skall kunna kolla det. Det gick automatiskt om man
hade en knapptelefon, och det har jag. Men det var
inte enkelt att välja mellan alla de alternativ som
finns i den s.k. menyn. Vill du ha broschyrer, fakta-
blad, blanketter så tryck 1, vill du ha ytterligare in-
formation så tryck 2. Vill du ha personlig service så
tryck 3. Under knapp 3 på min telefon döljer sig en
handläggare på försäkringskassan.
Jag presenterade mig för handläggaren och berät-
tade att jag sitter i riksdagen och noggrant följt det
nya pensionssystemet, men att jag hade svårigheter
att förstå vad som stod i beskedet. Hon tröstade mig
och sade att jag var inte den enda. Människor ringer
för att de inte förstår vad som står, och en stor del av
hennes tid går åt att förklara. Men om jag med mina
kunskaper inte förstår, hur skall den vanliga männi-
skan förstå? När vi avslutade samtalet sade hon:
"Hela svenska folket befinner sig i ett chocktill-
stånd!" Och det är inte en glädjechock, det kan jag
tala om.
Pensionsarbetsgruppen sade att det är viktigt att
var och en varje år kan följa utvecklingen av sin pen-
sion via pensionsbeskeden. Varje pensionssparare
skulle via premiepensionen få sin egen lilla aktieport-
följ och intresserat följa utvecklingen på hans eller
hennes egen pensionsfond. Ingen glömmer väl bilden
av Margit Gennser efter hennes förtjänstfulla arbete i
pensionsarbetsgruppen när hon lyckats få med sig
socialdemokraterna på att höja premiereserven från
2 % till 2,5 %. Hon strålade av lycka och sade: "Det
här kommer att skapa många fler kapitalister."
Och nu är vi där - hela svenska folket har fått sina
pensionsbesked och befinner sig, enligt handläggaren
på försäkringskassan, i ett chocktillstånd.
Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betän-
kande behandlar vissa frågor om det nya pensions-
systemet. Jag kommer i mitt anförande att ta upp de
förslag som Vänsterpartiet väckt under allmänna
motionstiden 1998 om det nya pensionssystemet.
Det nya pensionssystemet innebär ett ideologiskt
systemskifte. Den kritik som Vänsterpartiet framfört
tidigare kvarstår. Den viktiga ideologiska förändring-
en är att det nya pensionssystemet innebär att vi läm-
nar ett system med stort offentligt sparande i AP-
fonderna till förmån för ett sparande i en premiere-
serv där pengarna placeras i olika privata kapitalin-
stitut. Det är de sistnämnda som är de enda vinnarna i
det nya pensionssystemet. Alla andra, dvs. vi som är
de framtida pensionärerna, förlorar mer eller mindre i
det nya systemet. Vi lämnar ett förmånsbaserat sys-
tem till förmån för ett system där pensionens storlek
bl.a. blir beroende av hur mycket vi som individer
sätter in i systemet, den s.k. livsinkomstprincipen.
Det nya systemet är ogenomträngligt och obe-
gripligt för den enskilde individen. Nivån på de nya
pensionerna kommer att bero på hur många pensionä-
rer som finns i samma åldersgrupp, landets ekono-
miska tillväxt och på hur skicklig man är som individ
på att placera sina pensionspengar.
Förutom att det nya systemet är ogenomträngligt
innehåller det en hel del olösta problem att ta itu med.
När vi skrev vår motion pågick det cirka tio olika
utredningar med anknytning till det nya pensionssys-
temet. I dag när betänkandet debatteras återstår åtta
utredningar. Viktiga beslut har tagits före valen både
1994 och 1998. Det är inte heller helt osannolikt att
nästa viktiga principbeslut kan komma före nästa val,
dvs. år 2002. Vi antar att det motiveras av ambitionen
att vårda den gemensamma fempartiöverenskommel-
sen. I och för sig har Moderaterna redan i medierna
deklarerat att de arbetar med ett eget pensionssystem
vid sidan om Genomförandegruppens. Det nya sys-
temet har de för avsikt att genomföra om det blir en
borgerlig valseger 2002, så vi kanske får se nya prin-
cipbeslut även efter valet.
Sedan 1997 pågår översynen av AP-fondernas or-
ganisation och placeringsregler. Vänsterpartiet anser
att denna översyn omfattar mer än enbart genomfö-
randet av det nya pensionssystemet. Därför borde det
parlamentariska underlaget i utvärderingen utökas
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Enligt pensionsöverenskommelsen kommer medel
från AP-fonden att överföras till staten. Motivet bak-
om dessa överföringar är att det nya pensionssystemet
sägs inte behöva den stora buffert som AP-fonderna
utgjorde i det gamla systemet. För de närmaste åren,
1999 och 2000, föreslås att ca 45 miljarder kronor
förs över från AP-fonderna till staten. Mycket talar
för att dessa medel i huvudsak kommer att användas
för att amortera av på statsskulden. Vänsterpartiet
motsätter sig bestämt denna utveckling. Socialt och
politiskt sett beskriver kapitalägande i alla former
maktförhållandet mellan lönearbete och kapital.
Vänsterpartiet menar att löntagare och offentliga
institutioner aktivt skall engagera sitt långsiktiga
sparande i näringslivet och därigenom utveckla en
mycket mer aktiv ägarroll än hittills. Detta motverkas
av systemskiftet med det nya pensionssystemet.
I reservation 6 under mom. 6 framför vi att det
inte går att tappa AP-fonderna på medel förrän den
s.k. bromsen är färdigutredd och förhållandet mellan
skattehöjningar, sänkta pensionsnivåer och buffert-
fond är klargjort. Med en stor buffertfond blir sys-
temet mer robust och stabilt. Men med en för liten
buffertfond finns det en uppenbar risk, om det inte
finns tillräckligt med pengar i systemet, att pensions-
nivåerna kan komma att sänkas. Då bli alltfler i stället
beroende av garantipensionen som är värdeindexerad.
Herr talman! I reservation 1 under mom. 1 lyfter
vi kravet på att det behövs en kartläggning av kon-
sekvenserna av det nya pensionssystemet för personer
födda mellan 1954 och 1960. Det är inte tillfredsstäl-
lande att alla som är födda 1954 och senare, dvs. de
som nu är 45 år eller yngre, kan förvänta sig att bara
få 41 % av slutlönen i pension med det nya pensions-
systemet. De som är födda på 50-talet har redan ar-
betat halva sitt liv och har mycket små möjligheter att
påverka sin offentliga pension. De får inte heller
tillgodoräkna sig pensionsrätt för studier eller för
plikttjänstgöring. Vi anser att det är viktigt att synlig-
göra konsekvenserna för att kunna förändra så att de
också skall kunna få den trygga ålderdom som rege-
ringen och de borgerliga partierna utlovat.
Herr talman! För dem som tillhör mellangenera-
tionen har riksdagen beslutat att pensionerna skall
grundas dels på reglerna i ATP-systemet, dels på de
reformerade reglerna. De skall få kompensation för
de år de fått ATP-poäng. Det finns grupper inom den
här åldersgruppen som inte kommit över nivån för att
få kompensation. Det är ett vanligt förvärvsmönster
för mellangenerationens kvinnor att de arbetat mycket
kort deltid och många gånger med en lön som inte
överstigit den nivå som skulle gett dem kompensa-
tion. Vänsterpartiet anser därför att de som inte
kommit över gränsen skall kompenseras och att rege-
ringen skall få i uppdrag att återkomma med ett så-
dant förslag.
Det är ett känt faktum, herr talman, att kvinnor har
lägre pension än män. Det beror på att kvinnor arbetar
mer obetalt än män och att kvinnor har lägre löner än
män. För att det skall bli mer jämlikt och jämställt
måste kvinnor arbeta mer och få högre lön, vilket är
lättare sagt än gjort eftersom det här handlar om
strukturella skillnader mellan män och kvinnor. Vi är
medvetna om att ett pensionssystem inte kan kom-
pensera för dessa strukturella skillnader. Men det är å
andra sidan viktigt att konstruera system på ett sådant
sätt att skillnaderna inte förstärks. En av vår vikti-
gaste kritik går ut på att en pension på livsinkomst-
principen förstärker de strukturella skillnaderna, ef-
tersom det manliga förvärvsmönstret gynnas framför
det kvinnliga. Garantipensionens konstruktion inne-
bär att för de flesta kvinnorna kommer det att vara
svårt att arbeta mer eller att försöka få mer lön. Kon-
struktionen innebär att standardtryggheten i princip är
borttagen för dem som tjänar under 18 000 kronor i
månaden.
Ett annat förslag som slår mot kvinnor är att en-
dast de år för vilka ATP-poäng räknas läggs till grund
för beräkningen av folkpensionens basbelopp. När
man ser efter i pensionsregistret framgår det att kvin-
nor har avsevärt fler år utan pensionspoäng än män-
nen.
Dessa exempel talar för att det nya pensionssys-
temet inte till fullo har föregåtts av en ordentlig jäm-
ställdhetsanalys. Den jämställdhetsanalys som har
gjorts gjordes inte på hela pensionssystemet. Det som
ytterligare talar för att den gjorda jämställdhetsanaly-
sen haltar är motionen från socialdemokraten Karin
Wegestål. Hon tar upp studier och pensionsrätt. We-
gestål anför i sin motion att den som är född 1954
säkert har slutfört det mesta av sina studier före år
1995. Därför är det inte rimligt att de skall sakna
möjligheter att kompensera sig för den inkomst de
förlorat vid studier. Hon påpekar också helt riktigt att
nivån på pensionsrätten vid studier också är viktig
eftersom många, särskilt kvinnor, inte kan kompense-
ra sitt inkomstbortfall under studietiden med motsva-
rande högre lön i framtiden. Hon påpekar också att
pensionsrätten vid värnpliktstjänstgöring ligger på en
betydligt högre nivå.
Herr talman! Jag ser att min talartid är slut.
Jag vill göra kammaren uppmärksam på att om
inte Vänsterpartiet konsekvent och ihärdigt motione-
rat kring pensionssystemet, hade det inte blivit någon
debatt i kammaren. Vi har 14 reservationer, och jag
står självklart bakom dessa. Men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation 3 under mom. 3,
reservation 5 under mom. 5, reservation 6 under
mom. 6 och reservation 8 under mom. 8.

Anf. 2 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman! Med det nya pensionssystemet
kommer svenskarna framöver att tvingas sätta sig in i
och leva med upp till fem olika inkomstkopplade
pensionssystem och dessutom, för många personer,
två grundskyddssystem.
Miljöpartiet, som inte deltagit i pensionsuppgörel-
sen, förutspådde en svår, krånglig och dyr administ-
ration. Så blev det också. Vi kan i regeringens propo-
sition Vissa premiepensionsfrågor läsa om svårighe-
terna. Jag kommer främst att hålla mig till just premi-
epensionen.
När premiepensionssystemet träder i kraft skall
systemet administrera drygt 4 miljoner pensionsspa-
rares placeringar av pensionsmedel i olika fonder.
Antalet sparare kommer därefter successivt att öka till
ca 6 miljoner. Det är mycket stora transaktionsvoly-
mer som premiepensionssystemen därmed måste
kunna hantera, och det krävs avancerade datasystem.
I början av juli 1998 gjorde en arbetsgrupp inom
ramen för Riksförsäkringsverkets och Premiepen-
sionsmyndighetens gemensamma upphandlingsarbete
en utvärdering av konsulters anbud. Man valde Com-
puter Science Corporation, CSC. Utan att göra någon
bedömning av om det var sannolikt att leveranser
skulle kunna ske inom föreskriven tid rekommende-
rade arbetsgruppen att CSC skulle väljas. Så gick det
som det gick. Man blev väldigt försenad. Man skyller
på att Premiepensionsmyndigheten är ny och under
uppbyggnad och på att nödvändiga nyckelpersoner
inte fanns tillgängliga vid myndighetens inrättande.
Det är mycket anmärkningsvärt. Det menar också
Statskontoret. Sedan blev det så bråttom att man ville
strunta i lagrådsremiss. Utskottet har emellertid in-
hämtat yttrande från Lagrådet.
Jag har många gånger i den offentliga verksam-
heten varit med om upphandling av stora, dyra dator-
system utan tillräckligt kritisk uppkollning av vare sig
leverantör eller produkt innan man köper varan. I
Dalarna var det flera skandaler i och med införandet
av den s.k. Dalamodellen. Firmor med god försälj-
ningsteknik charmade landstingsledningen gång på
gång. Det är skattebetalarnas pengar det handlar om.
Det måste vi komma ihåg.
Miljöpartiet har som sagt inte varit med i pension-
suppgörelsen. Vi menar ju att de fördelningspolitiska
inslagen i den allmänna socialförsäkringen skall öka
och att den mer bör få karaktären av grundläggande
socialt skyddsnät.
Jag har i det här ärendet dels koncentrerat mig på
det här med försiktighet med konsulter, dels vill jag
också säga lite om orättvisorna i premiepensionssys-
temet. Människor har mycket olika kunskaper och
mycket olika tillgång till information. Det skapar
klassklyftor. Jag hörde ett radioprogram för några
månader sedan. Det var en hel timmes program där
man berättade om hur fantastiskt roligt det skulle bli i
framtiden när familjerna skulle sitta vid frukostbordet
och diskutera vilka fonder man skulle satsa sina
pengar i. Men de här lyckliga familjerna som sitter
vid frukostbordet är inte så många. Väldigt många vet
inte alls vad det här handlar om och har inte heller
kunskap om fonder, aktier och bankärenden. De kan-
ske inte heller har varken knapptelefon eller Internet.
Jag deltar med Vänstern i några reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reser-
vation 3 och reservation 8.

Anf. 3 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer. Detta betänkande är mycket informativt
och väldisponerat och ger en sammanfattande bild av
det nya reformerade pensionssystemet. Av tidsskäl
kan jag inte gå in på detaljerna, utan jag uppmanar
alla att ta del av detsamma. Speciellt bör utskottets
olika bedömningar och markeringar ge en intressant
läsning.
Utskottet har inhämtat yttrande av Lagrådet. Ut-
skottet tillstyrker propositionerna med någon ändring
av mer redaktionell karaktär. Förslaget om särskild
kontrolluppgift bör däremot inte antas. Utskottet
anger att regeringen får återkomma med förslag i
denna del och med en belysning av sekretessbestäm-
melsernas tillämplighet.
Herr talman! Sverige är inom området generell
välfärd ett av de länder som först tar tag i att ordna ett
nytt reformerat pensionssystem. Syftet är att över
tiden ha ett stabilt och långsiktigt pensionssystem.
Det reformerade pensionssystemet är som bekant en
uppgörelse mellan fem av riksdagens sju partier.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av olika anledning-
ar inte med i denna uppgörelse.
Ett pensionssystem är för dagens pensionärer och
framtida generationer ytterst viktigt och värdefullt.
Det är oerhört centralt att veta vilken trygghet som
föreligger när man träder in i systemet likväl som att
veta vilka regler som gäller under den yrkesaktiva
tiden och vad detta ger i pension. Samhällets utveck-
ling, olika placeringsregler i premiepensionsdelen och
fondernas utveckling är andra faktorer påverkar pen-
sionen.
Jag vill inledningsvis påpeka vad gäller motioner-
na som behandlas med anledning av detta betänkande
att jag inte anser att det finns någon som med all
säkerhet, av naturliga skäl, kan förutse allt som kom-
mer att hända i framtiden. Därför finns det anledning
att ha en ödmjuk inställning till olika påpekanden
som återfinns i motionerna även om vi vid detta till-
fälle avslår dem alla.
Det ligger på något sätt, anser jag, i sakens natur
att ha just den inställningen inför framtiden. Viktigt
är också för de fem partier som har ingått överens-
kommelsen att, som det står skrivet i betänkandet och
som har sagts i många uttalanden vid olika tillfällen,
vårda överenskommelsen. Det är viktigt att markera
och visa förtroende för det reformerade pensionssys-
temet som påverkar alla människor i Sverige.
Jag hoppas att alla och envar förstår att det vid ut-
formningen av en förändring av ett pensionssystem
måste till kompromissvilja, möjlighet att ge och ta
och öppenhet mot andra - utan att man för den skull
alltför mycket ger efter i fråga om sina egna visioner
och sin egen ideologi vad gäller trygghetssystemen.
Med tanke på en nyligen gjord markering förstår
alla vikten av att vårda en överenskommelse av detta
slag. Detta innebär ett stort ansvar för deltagarna i
överenskommelsen. De måste ha detta med sig in i
framtiden när det politiska samtalet förs. Det ställer
också stora krav på självdisciplin från de olika parti-
ernas företrädare när de yttrar sig i exempelvis mass-
medierna. Jag har tvingats konstatera att så inte alltid
är fallet, och det beklagar jag.
Herr talman! Jag avser nu att övergå till det mer
formella innehållet i betänkandet. Jag vill jag ta upp
de utestående frågorna. Det gäller bl.a. kvarstående
frågor om pensionssystemet.
Flera frågor i det reformerade pensionssystemet
återstår att lösa. Det gäller dels delar som mer direkt
ingår i det reformerade pensionssystemet, dels närlig-
gande frågor som har stor betydelse för det kompletta
pensionssystemet. Avsikten är att samtliga återståen-
de frågor skall vara lösta innan pensioner enligt det
reformerade pensionssystemet börjar betalas ut med
början år 2001.
Det handlar om pensionsrätt för inkomstgrundad
ålderspension. Regeringen avser att lägga fram en
proposition med förslag om ett nytt studiestödssystem
under hösten 1999.
Vad gäller finansiering är frågan om avgiftsutta-
get för finansiering av pensionssystemet inte slutligen
löst. Frågan bereds med inriktning på en överens-
kommelse mellan de fem partierna före sommaren
1999.
Det handlar också om finansiell stabilitet och fi-
nansiell infasning. Utestående frågor är bl.a. utform-
ning av den s.k. bromsen och gasen som skall stabili-
sera pensionssystemet samt buffertfondens dimensio-
nering och AP-fondens organisation och placerings-
regler. Förslag till en sådan automatisk balansering,
vilket är den benämning som avses användas i fort-
sättningen, kommer att redovisas i en departements-
stencil. Även förslag om AP-fondens organisation
och placeringsregler redovisas i en departementssten-
cil.
Enligt riktlinjerna 1994 för pensionsreformen
skall arbetstagare få lagstadgad rätt att kvarstå i ar-
bete till 67 års ålder. Åldersgränsen för avgångsskyl-
dighet bör i första hand bestämmas genom avtal mel-
lan arbetsmarknadens parter. Herr talman! Jag tycker
att detta är ett viktigt påpekande.
En särskild utredare har i betänkandet Efterlevan-
depension, en anpassning till det reformerade ålder-
spensionssystemet (SOU 1998:120) lämnat förslag till
en ny konstruktion av efterlevandepensioneringen
som harmonierar med det reformerade ålderspen-
sionssystemet.
En särskild utredare i Ö-garpsutredningen har i
betänkandet Garantipension och bosättningstillägg
för personer födda år 1937 eller tidigare lämnat
förslag till grundskydd för ålderspensionärer födda år
1937 eller tidigare, s.k. övergångsvis garantipension.
Utgångspunkten för förslaget har varit att i princip
ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuva-
rande regler. Jag tycker att detta är ett viktigt påpe-
kande.
En särskild utredare i BTP-utredningen har nyli-
gen avlämnat sitt betänkande Inkomstprövning av
bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). I
uppdraget har ingått att bl.a. anpassa reglerna till det
reformerade ålderspensionssystemet och att lämna
förslag till finansiering inom BTP-systemet av den
övergångsvisa garantipensionen.
Riksdagen har under 1998 godkänt riktlinjer för
ett reformerat förtidspensionssystem som skall träda i
kraft den 1 januari 2001.
Den närmare utformningen av förtidspensione-
ringen, som inte omfattas av pensionsöverenskom-
melsen mellan de fem partierna, bereds inom Social-
departementet.
Jag skall också säga några ord om finansieringen
av den nuvarande ordningen. Enligt de grundläggan-
de principerna för det nya pensionssystemet skall
värdet av pensionsrätten överensstämma med den
avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och
avgifterna till det inkomstgrundade ålderspensions-
systemet skall utgöra 18,5 % av pensionsgrundande
inkomst och andra s.k. pensionsgrundande belopp
som skall läggas till grund för pensionsrätt. Den av-
gift som lagts fast i samband med beslutet att refor-
mera ålderspensionssystemet skall gälla även på lång
sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska
påfrestningarna ökar efter sekelskiftet. Formerna för
finansieringen har dock inte fått någon slutgiltig lös-
ning.
Utskottet markerar särskilt: "Vid en höjning av
den allmänna pensionsavgiften är det utskottets be-
stämda mening att de yrkesaktiva skall kompenseras
för höjningen."
Herr talman! Jag vill avslutningsvis bestämt häv-
da att det nu gäller att noga följa och vårda denna
överenskommelse. Och jag anser att riksdagen speci-
ellt bör följa kvinnornas pensionssituation, den auto-
matiska balanseringen, den s.k. bromsen och gasen,
avgiftsväxlingen, buffertfondens storlek och utveck-
ling, fondernas utveckling, ADB-stödet och IT-
utvecklingen och de olika myndigheternas roll och
ansvar samt, vilket har påpekats, 50-talisternas pen-
sioner - de blir de första som fullt ut får sina pensio-
ner enligt det nya reformerade pensionssystemet -
och avgifternas storlek till PPM-systemet och se detta
i förhållande till avkastningen.
Till sist vill jag än en gång hänvisa till utskottets
olika bedömningar i de olika avsnitten samt helhets-
bedömningen.

Anf. 4 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Det har tidigare här i dag talats om
oro, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i sina
motioner framfört oro för att systemet inte skall hålla,
att det är feltänkt. Jag kan bara hänvisa dem till en av
världens främsta pensionsexperter, Martin Feldstein
och hans artikel i The Economist den 13 mars, där
han föreslog att Social Security skulle omvandlas på
samma sätt som det svenska pensionssystemet. I våra
huvuddrag tror jag alltså att vi kan vara ganska lugna.
Sedan kan detaljer alltid bli bättre eller sämre.
Vi har en uppgift, och det är att träffa detta pen-
sionsavtal i enighet mellan de fem partierna. Och
enighet tar lång tid, och det är väl egentligen därför
som vi är fördröjda. Men om vi har en uppgift att
komma överens skall den uppgiften också fullföljas.
Den ena sidan av enigheten är att man skall försö-
ka närma sig varandra. Man skall ta hänsyn till den
andra parten och hans eller hennes problem och för-
söka väga för och emot och ibland kunna bortse från
sina egna ståndpunkter.
Den andra sidan av enigheten är att ett avtal alltid
skall hållas. Och om det på något sätt har uppkommit
något tvivelsmål att vi moderater skulle hoppa av en
överenskommelse, så måste ni veta att detta är totalt
fel, eftersom vi då skulle förlora vår själ. För Mode-
raterna, som tror på marknadsekonomi, är avtal något
absolut fundamentalt. Och om man inte kan tro på
avtal kan man inte heller ha marknadsekonomi. Detta
gäller också den offentliga sektorn. Om vi inte kan
hålla fast vid vad vi har lovat håller inte det hela, och
då håller inte vår politik, och då kan vi sluta att vara
politiker.
Men vi skall också alla vara besjälade av uppdra-
get att försöka göra saker och ting bättre. Och jag
sade redan att detaljer kan vara lite felaktiga. Det
betyder naturligtvis att vi skall följa utvecklingen
mycket noggrant och att vi skall fundera på om saker
och ting kan göras bättre. Men då finns det ett villkor,
och det villkoret är att denna förändring måste göras
under konsensus, under enighet, så att vi verkligen
kommer överens. Och i detta sammanhang kan vi inte
använda oss av vanliga majoritetsbeslut om vi har
makten. Därför vill jag försäkra Ronny Olander att
han inte skall vara ängslig över att vi inte kommer att
fullfölja överenskommelsen.
Jag vill avsluta med att säga att tillit och förtroen-
de betyder oerhört mycket för utvecklingen av ett
lands välfärd. Det har nobelpristagaren North visat.
Det har också Landis visat i sin ganska nya bok The
Wealth and Poverty of Nations. Även Axelrod har
visat det med hjälp av dataspel. Han har visat att det
är genom samarbete och tillit som vi får välfärd och
samarbete och inte sammanbrott.
Jag hoppas att vi kommer att klara det sista steget
att överbrygga de stora motsättningarna som ATP-
systemet en gång skapade. Då är jag mycket optimis-
tisk om Sveriges och mina barns och barnbarns fram-
tid. Och optimism är mycket viktig och kanske t.o.m.
en förutsättning för att vi alla skall få det bättre.
Jag tror att även ni i Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet kan vara optimistiska. Jag tror att detta kan leda
till något bättre. Men det betyder naturligtvis att vi
alla måste vara besjälade av att i detta fall faktiskt
komma överens.

Anf. 5 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag vill tacka Margit Gennser för
hennes mycket tydliga klargörande av var Moderater-
na i dess helhet står. Det är ju flera som har hört av
sig på olika sätt och undrat just över tidningsartiklar-
na i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter. En
närstående kollega till Margit Gennser blev intervjuad
och sade bl.a.:
"Moderaterna bildar en egen arbetsgrupp för att
gå vidare med pensionsreformen. Uppdraget är att
utforma förslag som kan sjösättas av en borgerlig
regering efter valet 2002.
Framför allt gäller det att bygga ut delen med in-
dividuellt sparande, den så kallade premiereserven."
Då kan man genom Margit Gennsers klargörande
säga att någon, vilket ibland händer, har blivit miss-
förstådd i tidningarna, även om det återfanns liknande
uttalanden i både Dagens Nyheter och Svenska Dag-
bladet.

Anf. 6 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Jag har lärt mig att man inte alltid
skall tro allting som står i tidningarna. Det blir så lätt
felaktiga vinklingar eller felaktiga nyanser, även om
intervjuaren egentligen inte har gjort något fel.
Jag kan försäkra, Ronny Olander, att det - vi skall
ju följa den här stora pensionsöverenskommelsen -
aldrig kan vara så att denna fråga blir ett spel i den
stora politiska holmgången mellan partierna. Över-
enskommelsen måste ligga fast. Om vi i framtiden ser
att vi behöver göra saker bättre måste vi gå till var-
andra och säga att det kanske inte var den bästa lös-
ningen och fråga om vi inte tillsammans kan hitta nya
lösningar. Det är vad tillit och förtroende måste bety-
da i pensionssammanhang.
Varför är detta så viktigt? Jo, det är så långsiktiga
beslut. Ett pensionssystem skall faktiskt hålla minst
80-100 år. Så lång är nämligen livscykeln för de
blivande pensionärerna.
Jag hoppas att jag i dag har skingrat alla miss-
förstånd. Jag hoppas också att vi alla verkligen funde-
rar på, och försöker väga, våra ord väldigt noga i den
här typen av frågor så att vi inte får misstro i stället
för tillit.

Anf. 7 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag vill tacka för lämnad upplysning.
Ibland blir det fel, och det vet vi, men nu är det till-
rättalagt. Tack så mycket!

Anf. 8 KERSTIN-MARIA STALIN (mp) re-
plik:
Herr talman! Margit Gennser, också jag hoppas
att det här blir bra. Jag är en ganska optimistisk per-
son men jag blir inte optimistisk av att någon säger åt
mig att vara optimistisk eller av att någon tror att jag
skall vara optimistisk. Jag blir optimistisk när jag får
fakta om att saker och ting skall bli bra. Men i det här
fallet har jag skäl att lyssna på vad Statskontoret sä-
ger och att se till vad som står i propositionen liksom
att lyssna till vad Riksrevisionsverket säger. Jag har
alltså faktiskt skäl att vara lite orolig, och de tankarna
måste fram.
I och för sig är det väldigt länge sedan men det
var många som var oroliga för Titanic innan hon gav
sig i väg på sin resa. Men man sade då att det inte
fanns skäl att vara orolig.
Här är det viktigt att datorsystemen blir bra, för
annars går det åt skogen. Tack!

Anf. 9 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Ifall jag förstod rätt och hörde rätt
var det oro igen men jag vill säga att informationen
inte varit riktigt fullödig. En annan sak är att det ofta
varit gamla systemfel som uppmärksammats i och
med att man har fått sina pensionsbesked.

Anf. 10 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som
vi närmar oss en av socialförsäkringens i särklass
största reformer. Det gamla ATP-systemet kommer
att plana ut och fram träder ett nytt och ändamålsen-
ligt pensionssystem som på ett, förhoppningsvis,
acceptabelt sätt skall kunna täcka försäkringsbehovet
samtidigt som värdet på detsamma baseras på en
ekonomisk tillväxt i Sverige.
Den s.k. genomförandegruppen har tack vare sin
breda sammansättning förmått att arbeta fram en
produkt som tillgodosett såväl de försäkrades som
samhällets intressen. Förhoppningsvis täcker inbetal-
ningarna försäkringskostnaderna framöver. Det är
tillfredsställande att man har fått in ett inslag av
fondsparande i försäkringen. Den nivå som skall
investeras i en premiebaserad försäkring är blygsam-
ma 2,5 procentenheter. Det är ganska lite, speciellt
för unga människor, men självklart är det bättre än
ingenting. Kristdemokraterna anser det vara riktigt
med denna investering där försäkringstagarna själva
kan bestämma risk och möjlig tillväxt på pensions-
sparandet.
Premiepensionsmyndigheten kommer att bli en
ganska omfattande myndighet. Det är i stort sett
omöjligt för kunderna att omfatta så många olika
fonder som det totala erbjudandet kommer att bli. Det
borde därför vara bättre med ett något mindre antal
som i stället kunde koncentrera sig på att erbjuda
förvaltningsmodeller med olika inriktningar på lägre
risk, medelrisk eller högre risk.
Kristdemokraterna värderar fempartiöverens-
kommelsen mycket högt. Den skall vara en grund för
ett långsiktigt system med tyngd och förankring i de
olika partierna. Det är inte hållbart med alltför täta
förändringar inom ett pensionssystem. Få investe-
ringar gör vi människor på längre sikt än med tanke
på vår kommande pension. Därför måste vi få känna
trygghet och stabilitet i det nya pensionssystemet.
Kristdemokraterna kommer med tanke på detta att stå
fast vid överenskommelsen och solidariskt arbeta för
ett system som gynnar samtliga försäkrade.
Herr talman! Kristdemokraterna har redan från
början deltagit i förarbetet och i genomförandet av det
nya premiepensionssystemet. Jag konstaterar att Ge-
nomförandegruppen har lyckats ganska bra. Kristde-
mokraterna har varit aktiva när det gällt att påverka
resultatet. Visst skulle man kunna säga mycket om
detta system men i det stora hela är resultatet ganska
bra.
Låt mig ändå göra kammaren uppmärksam på
några punkter som Kristdemokraterna gärna skulle ha
sett förändrade. Jag tänker speciellt på komplexiteten
i systemet. Det skulle vara tacksamt om vi hade kun-
nat enas om ett något enklare system för att bygga
upp ett försäkringssystem som baserades på premie-
reservsmodellen. Det är helt i sin ordning att pen-
sionsavsättningarna baseras på premieinbetalningen.
Att det blir "raka rör" mellan inbetalning och utbetal-
ning är rätt. Sveriges ekonomi tillåter inte en pen-
sionsmodell som helt byggs upp på bidrag som finan-
sieras av skattesystemet till hundra procent eller för-
måner fristående från inbetalda premier. Därför är det
tacknämligt med ett premiesystem som byggts upp
omkring Premiepensionsmyndigheten. Jag vill emel-
lertid höja ett varningens finger vad beträffar tron på
att fondförvaltning skall ge stora rikedomar, vilket vi
tidigare här i kammaren hört som ett varnande exem-
pel. Även om vi haft en våldsam tillväxt under 80-
och 90-talen inom aktie- och fondförvaltningsvärlden
skall vi se på den ekonomiska framtiden med respekt.
Sammanfattningsvis: Premiepensionssystemet är
bra och kommer att öppna för en frihet i val av per-
sonlig inriktning på det egna sparandet. Det kommer
att finnas allt för alla människor - stora riskbenägna
fonder för unga människor som tror på god tillväxt
över tiden och trygga stabila förvaltningsmodeller
med liten risk avsedda t.ex. för dem som blir pensio-
närer inom en femårsperiod.
Herr talman! Efter flera års arbete till förmån för
många svenskar som valt att vårda sina barn själva i
stället för att "byta barn" med grannen har Kristde-
mokraterna tillsammans med övriga lyckats få ige-
nom ett erkännande vad gäller dessa människors
arbetsinsatser. Det är med stolthet som jag noterar att
vård av egna barn är pensionsgrundande i det nya
pensionssystemet.
Pensionsrätt för vård av barn är ett klart och tyd-
ligt erkännande av att vård av egna barn är en sam-
hällsnyttig insats. Många föräldrar i vårt land har
tacksamt noterat detta. Nu skulle det också bara be-
höva kompletteras med ett komplett vårdnadsbidrag
men den frågan hör till en annan debatt. Vi får åter-
komma till den saken.
För studier och värnplikt erbjuds samma förmå-
ner. Det är glädjande att notera att studier inte är att
stjäla grunden för en värdig ålderspension. Genomfö-
randegruppen har lyckats bra i sitt arbete med dessa
frågor.
Kristdemokraterna har alltid talat för lika rätt
mellan man och kvinna. Vård av barn eller hemnära
tjänster har alltid varit en högt prioriterad fråga för
oss. Vi har vid flera tillfällen drivit frågor till förmån
för lika behandling av män och kvinnor. Utveckling-
en i samhället har varit sådan att båda parter i famil-
jen, eller hemmet, har tvingats till förvärvsarbete
utanför hemmet.
Vi tror inte att den ekonomiska förlusten blir så
stor och drabbar så hårt om endast en av parterna
skulle stå för löneinkomsterna. Vårt skattesystem är
emellertid ännu inte gjort för en valfrihet på detta
område. Vad vore annars mer än en självklarhet att
inkomsten delades mellan parterna i familjen. Men
detta får bli ett debattunderlag vid annat tillfälle.
Tacksamt är emellertid att notera att Kristdemo-
kraternas förslag om makars rätt att överföra pen-
sionsrätt som intjänats i premiepensionssystemet nu
är en rättighet. Det är en framgång för jämställdhets-
frågorna och framför allt en rättighet för barnen att
föräldrarna erbjuds valfrihet och en verklig möjlighet
att stanna hemma utan förlust av pensionsrätt.
Med tanke på vårt ansvar för såväl våra äldre som
våra barn är det förståndigt med en uppdelning av
premien så att 16 % av inkomsten går till dagens
pensionärer och att 2,5 % fonderas på ett individuellt
konto. Garantipensionen skall helst skattefinansieras.
Kristdemokraterna hävdar att detta system med en
egenavgift även till den allmänna pensionen är en
rättvisefråga över generationerna. Vi som arbetar i
dag tar dels ansvar för vår egen pension, dels delar
ansvaret med dagens pensionärer som varit med om
uppbyggandet av vårt samhälle. Det är bra att sys-
temet kommer att knytas till den samhällsekonomiska
utvecklingen. Därigenom får vi återbetalt i rätt pen-
ningvärde. Under många år bakåt i tiden har det varit
alltför enkelt att komma upp i höga ATP-poäng. Men
nu blir det ett mer rättvist pensionssystem, vilket varit
intentionen från riksdagens kammare.
Som jag tidigare sagt anser jag denna modell vara
en fördelaktig kompromiss som dessutom innehåller
en tanke av solidaritet mellan generationerna.
Det är, avslutningsvis, en förmån att få ett dylikt
pensionssystem i Sverige, samtidigt som många andra
i Europa och på många andra håll också i vår värld
med nöd och näppe får till dagens brödranson. Det är
dessutom så att många andra länder ligger långt efter
oss i uppbyggandet av ett adekvat pensionssystem för
i stort sett hela befolkningen.
Herr talman! Jag finner anledning att till Siv
Holma ställa en fråga. Jag är förvånad över det
Vänsterpartiets företrädare sade, om det är så att Siv
Holma och den av henne omnämnda personen förvå-
nas över att pensionen redovisas i kalla siffror. Det är
väl inte så naivt att man tror att pensionen hade varit
högre om den hade varit dold, inte framtagen i kalla
faktiska belopp. Kan det tolkas så att Vänsterpartiet
hellre vill leva i en falsk drömvärld än att se det klara
i vad vi har för uppgifter att vänta i framtiden?
Jag skulle vilja ha besked på det. Jag är förvånad
över det chocktillstånd som Vänsterpartiet och tydli-
gen jämlika befinner sig i.

Anf. 11 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! För ett år sedan fattade riksdagen
efter en mycket lång debatt beslut om det framtida
pensionssystemet. Det råder en bred politisk enighet,
där Centerpartiet är en av parterna i överenskommel-
sen. Det är bra med en bred politisk enighet. Man
måste kunna lita på att systemet är hållbart och att de
åtgärder enskilda vidtar för att påverka sin pension
inte förändras i takt med olika politiska majoriteter.
Enigheten är viktig för den ekonomiska utvecklingen
och därmed för enskilda människor.
I dag debatterar vi återigen pensionssystemet. Det
är bra. Systemet måste hela tiden granskas och följas
upp så att det fungerar på ett tillfredsställande sätt.
Den breda politiska enigheten ger pensionsrefor-
men en betydande trovärdighet. Det borgar för en stor
trovärdighet för det framtida pensionssystemet. Alla
partier som står bakom pensionsreformen har ett stort
ansvar även i framtiden.
Det är viktigt att det nya pensionssystemet står för
ekonomisk trovärdighet. Medborgarna skall kunna
lita på det allmänna pensionssystemet, lita på spel-
reglerna i det mest långsiktiga av alla trygghetssys-
tem och lita på att pengarna och tryggheten i ålder-
spensionen finns där när man skall ta ut sin pension.
Man skall också kunna lita på att det finns en betryg-
gande grundtrygghet som höjer pensionsnivåerna för
alla dem som av olika skäl inte har så stora pensions-
rättigheter.
Behovet av koppling till samhällsekonomin, ökat
inflytande för medborgarna och en grundläggande
ekonomisk trygghet på ålderns höst var centrala ut-
gångspunkter för Centerpartiet i hela arbetet.
Nu har den s.k. genomförandegruppen, med före-
trädare för de fem partier som stod bakom reformen, i
uppdrag att medverka i det fortsatta beredningsarbetet
och att vårda denna överenskommelse.
Det finns några hörnstenar eller grundprinciper i
pensionsreformen som jag vill påminna om.
· Livsinkomsten skall ligga till grund för pensionen.
· Barnår, värnplikt och högre studier skall vara
pensionsgrundande, liksom ersättningar från a-
kassa, sjukpenning eller andra sociala försäkring-
ar.
· En god grundtrygghet skall finnas i form av ga-
rantipension.
· Pensionssystemet skall vara kopplat till den sam-
hällsekonomiska tillväxten.
· Pensionssystemet skall vara stabilt, inte gå med
underskott eller överskott, och helst stimulera lan-
dets ekonomiska tillväxt.
· Pensionsåldern skall vara rörlig, och individen
skall så långt möjligt själv bestämma när och hur
man vill gå i ålderspension.
· Pensionssystemet skall innehålla en del eget spa-
rande i form av premiereserv, som individen själv
har inflytande över och bestämmer sparform för.
· Det nya pensionssystemet införs successivt med
lång övergångstid.

I det nya pensionssystemet får medborgarna varje
år ett besked om intjänad pensionsrätt och underlag
för att bedöma framtida pension vid oförändrad in-
komst. Det har helt nyligen börjat att skickas ut upp-
gifter om vår kommande pension till alla som har
pensionsrätt. Jag kan hålla med dem som tidigare här
påpekat att det funnits vissa oklarheter. Men det har
funnits möjlighet att ringa och fråga. Vi kan hoppas
att vi i framtiden får klara och tydliga besked så att vi
verkligen känner att vi förstår den information som
ges till oss.
Det ges varje år underlag för att bedöma behovet
av kompletterande pensionssparande, arbete för yt-
terligare inkomster och studier för att kvalificera sig
för ökade inkomster.
Kort sagt: Det ger individen överblick och större
inflytande över sin egen situation i pensionssystemet.
En av de stora nyheterna i det framtida pensions-
systemet blir det egna sparandet, premiereserven. Den
innebär att mellan 15 och 20 miljarder kronor varje år
avsätts för individuellt sparande i det allmänna pen-
sionssystemet. Sverige går från att vara ett land med
ett mycket stort kollektivt sparande till att bli ett land
med betydligt större andel individuellt sparande.
Denna första överföring av premiepensionsmedel till
fondförvaltare föreslås skjutas upp till år 2000. Det
föreslår i betänkandet också andra ändringar i regler-
na för premiepensionen som syftar till att förenkla det
datasystem för den nya pension som Premiepen-
sionsmyndigheten bygger upp. Det är beklagligt att
det inte kan genomföras som först var planerat, men
det viktigaste är att komma rätt från början.
Centerpartiet har varit pådrivande för att få till
stånd ett system med sparande i premiereservens
form. Det ökar individernas inflytande och stärker
ansvarskänslan. Det kommer sannolikt att bidra till en
decentralisering av kapitalmarknaden.
Herr talman! Jag vill lyfta fram ytterligare några
frågor som är viktiga i det nya pensionssystemet.
Som Kenneth Lantz tidigare nämnde införs pensions-
rätt för vård av barn, och vi i Centerpartiet känner
stor tillfredsställelse med att det görs. Det görs retro-
aktivt från 1960. Det får stor betydelse främst för alla
kvinnor som avstått från eller minskat sin inkomst för
att ta ett stort ansvar för barnen. Systemet gäller själv-
fallet för både kvinnor och män men får i praktiken
störst betydelse för kvinnorna. Möjligheten för makar
att dela pensionsrätt förbättras också.
Störst betydelse för kvinnorna får också det nya
systemet för grundtryggheten. Garantipensionen er-
sätter dagens folkpension, pensionstillskott och sär-
skilda grundavdraget för pensionärer. Det betyder
dels en hygglig lägstanivå för ålderspension, dels ett
bra tillskott till pensionsrätten för dem som arbetat
deltid eller av andra skäl haft låga inkomster.
Att uppnå en god grundtrygghet har varit en av
Centerpartiets utgångspunkter för arbetet med pen-
sionsreformen. Genom kopplingen till den samhälls-
ekonomiska utvecklingen blir det nya pensionssys-
temet ekonomiskt trovärdigt. Nivån på ålderspensio-
nen blir därigenom också ett betyg på den långsiktiga
ekonomiska politiken. Det blir ytterligare ett motiv
för en ansvarsfull finanspolitik - faktiskt ett av de
viktigaste motiven.
Sverige är ju ett av de första länder i världen som
har reformerat pensionssystemet i en form som inne-
bär ökad ekonomisk och politisk trovärdighet såväl
för pensionssystemet som för landets ekonomi i dess
helhet. Så skall det naturligtvis vara. Pensionssystem-
et är en stor och viktig del av vår ekonomi, och det
påverkar i sig självt om vi får en bättre eller en sämre
ekonomisk utveckling och därigenom en bättre eller
en sämre trygghet för medborgarna.
Herr talman! Jag yrkar till sist bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 12 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi har i dag att behandla ett antal
frågor som rör det nya pensionssystemet, kanske
framför allt frågor som gäller premiepensioner. Men
det finns icke desto mindre reservationer om det
mesta eller åtminstone om väldigt mycket.
Vad gäller de konkreta frågorna är den försening
av sjösättningen av det nya premiepensionssystemet
som har berott på datatrassel förstås bara att beklaga.
Det har lagts fram en del förslag som syftar till att vi
alldeles säkert inte skall få mer än ett års fördröjning
av sjösättningen av det nya systemet. Herr talman!
Jag yrkar bifall till de förslagen och avslag på reser-
vationerna.
Trots de ändringar som föreslås kommer det nya
premiereservsystemet att innehålla en mycket stor
valfrihet för medborgarna. Jag tänker i mitt anförande
koncentrera mig på huvudfrågorna i reservationerna.
Först dock några ord om principerna för det nya pen-
sionssystemet.
Alla inkomster skall räknas. Det finns ett beklag-
ligt undantag för det när det gäller hälften av in-
komsterna ovanför förmånstaket, men det ingår i den
politiska kompromissen. Denna princip kompletteras
med att de fördelningspolitiska inslagen skall vara
tydliga och genomskinliga. Den andra huvudprinci-
pen är en följsamhet till vad som händer i samhälls-
ekonomin men också till vad som händer i demogra-
fin, framför allt förändringar och förhoppningsvis
förbättringar av medellivslängden.
Det finns en garantinivå i det nya systemet för
dem som inte har haft inkomster under livet som har
gett minst en viss nivå. Det är ett system med en
mycket stor flexibilitet för den enskilde. Vi gör vad vi
kan för att öka flexibiliteten i systemet ytterligare.
Människor är olika, och de skall förstås i görligaste
mån förstås kunna göra livsval som stämmer med
deras egna önskemål.
Det är också ett system som kommer att innehålla
oerhört mycket mera information än vad vi någonsin
har varit vana vid. De kuvert vars innehåll kritisera-
des i början av debatten i dag från Vänsterpartiets
sida ger ju för första gången någonsin i landets histo-
ria alla yrkesverksamma ett besked om deras intjäna-
de pensionsrättigheter och en prognos för framtiden.
Det kan säkert göras stora förbättringar i det. Vi får
väl lära oss successivt under resans gång, men detta
är som sagt första gången som något sådant här har
skett.
En tung och viktig del i det nya systemet är pre-
miepensionsinslaget. Det finns flera skäl till att ha ett
sådant, såväl för att sprida risker och öka sannolik-
heten för en högre pension som för att stimulera den
svenska ekonomin och ett decentraliserat sparande.
Det är förstås ett system som bygger på lika regler
för män och kvinnor. Det har, som redan har betonats
flera gånger i dag, tagits fram i bred enighet mellan
fem partier i riksdagen, som väl representerar drygt
80 % av väljarna.
Herr talman! Man kan förstås vara för eller mot
det nya systemet. Under resans gång har tre partier
varit emot det, under den förra mandatperioden Ny
demokrati och under den här mandatperioden Väns-
terpartiet och Miljöpartiet. Det finns anledning att
notera att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot det
av helt olika skäl.
Vänsterpartiet är åtminstone på ytan anhängare av
inkomstbortfallsprincipen - och somliga menar att det
också gäller på djupet - medan Miljöpartiet däremot
är helt emot denna princip och för något som brukar
kallas grundtrygghet.
Vänsterpartiet har lyckats åstadkomma 14 reser-
vationer. Man har fått med sig Miljöpartiet om unge-
fär en tredjedel av dem men står i övrigt ensam bak-
om dem.
Jag har en fråga till Miljöpartiet bl.a. med anled-
ning av Kerstin-Maria Stalins inlägg nyss. Hon pläde-
rade där för att man skulle ha mycket mer av fördel-
ningspolitik i socialförsäkringarna. Så kan man tycka,
men det innebär förstås att skatteinslaget ökar mycket
kraftigt. Jag skulle vilja höra om Kerstin-Maria Stalin
delar min analys att de förslag som Miljöpartiet läg-
ger fram i de här sammanhangen och vid andra till-
fällen när vi diskuterar socialförsäkringar innebär att
skatten skall öka.
Så över till reservationerna. Det finns ett antal un-
derligheter i de reservationer som har fogats vid be-
tänkandet. En av dem gäller garantipensionen, som
kritiseras både för att det finns en avtrappning och
marginaleffekter och för att man inte, som det hävdas,
förrän vid höga inkomster får en full standardtrygg-
het.
Herr talman! Detta innebär att man kritiserar sys-
temet från två helt motsatta utgångspunkter. Det finns
förstås en stor och viktig målkonflikt varje gång som
vi diskuterar garantinivåer, nämligen vad som händer
med dem som har tjänat in dem i alla fall. Vad blir
deras insatser värda, så att säga? Det finns ingen
perfekt lösning på det, och vi tvingas ständigt försöka
hitta avvägningar mellan dessa önskemål. Vänster-
partiet intar dock en annan position och försöker
kritisera det från bägge utgångspunkterna.
Det vore intressant att få ett svar på denna fråga -
och det gäller för övrigt också för mina övriga frågor
- från Vänsterpartiets representanter. Det bör, herr
talman, vara ganska lätt eftersom det finns 30 minuter
anmäld talartid från det partiet efter mig.
Det var den första frågan. Är man emot tanken på
någon form av garantipension, och drar man i så fall
någon konsekvens av detta?
I reservationerna görs också ett annat påstående.
Jag vet inte hur många gånger det har upprepats i
kammaren, och Vänsterpartiet har tidigare fått frågor
om det. Vi har dock aldrig fått något svar på dessa
frågor. Det gäller påståendet att egenavgifterna skulle
vara speciellt orättvisa.
Utskottsmajoriteten har försökt att bemöta detta i
texten - det går utmärkt att kommentera exempelvis
det eller det som jag nu kommer att säga - genom att
framhålla att om man byter arbetsgivaravgifter mot
egenavgifter och de förra är fullt avdragsgilla, finns
det inget skäl till att de senare inte skall vara det.
Det kan på ytan se ut så som Vänsterpartiet har
försökt hävda i agitationen genom åren, att egenav-
gifterna skulle vara speciellt orättvisa därför att de
dras mot marginalskatten, som är olika hög för skilda
människor. Man måste fundera på tankegången om de
avgifter som betalas nu för att man skall få pension
senare skall behandlas olika om de tar formen av
arbetsgivaravgift eller av egenavgift.
I samband med kritiken från Vänsterpartiets sida
mot PPM nämner man att de deltagande medborgarna
har drabbats av att man inte har kunnat sätta systemet
i sjön meddetsamma, och man talar t.o.m. om någon
form av ersättning för detta. Medborgarna skall, om
jag läser rätt, hållas skadeslösa.
Jag undrar för det första hur man har tänkt sig
detta. För det andra är jag nyfiken på om detta är ett
indirekt erkännande av att premiepensionsdelen med
stor sannolikhet ger en bättre pension än fördelnings-
systemet. Det är i så fall intressant, eftersom samma
parti i andra sammanhang hävdar att man inte alls vill
ha någon premiereservdel. Pläderar man då i prakti-
ken för att man vill ha en lägre pension än den som
kan komma ut av det nuvarande systemet?
Ytterligare en kritikpunkt i reservationerna har va-
rit och är hur pensionssystemet slår för kvinnor. Det
faktum att det är samma regler för män och kvinnor
har stor betydelse för kvinnorna. Eftersom kvinnor än
så länge har förmånen att leva längre än män, är det
viktigast för kvinnor att man har samma regler för
män och kvinnor.
Garantipensionen är än så länge med de orättvisor
som finns i samhället viktigast för kvinnor och mind-
re viktig för männen. Med de könsroller som vi fort-
farande har kvar i vårt land är förstås barnåren vikti-
gare för kvinnor än för män.
Införandet av möjligheten till delning, dvs. att
makarna kan komma överens om att delar av pen-
sionsrätten för den make som har den högsta in-
komsten, oftast mannen, kan föras över till kvinnan,
är rimligen också till förmån för kvinnor. Även den
förändring som har gjorts i samband med pensionsre-
formen och som gör att privata pensionsförsäkringar i
äktenskapet vid skilsmässa inte längre skall vara
enskild egendom utan gemensam egendom kommer i
flertalet fall att gynna kvinnor. Jag ser fram mot en
kommentar till detta från någon representant från
Vänsterpartiet.
Ett andra intressant påstående är att premiereserv-
delen skulle öka skillnaden mellan män och kvinnor.
Om det bottnar i en tankegång att män är mycket
bättre på att välja än kvinnor, kan mer om aktiemark-
naden eller har mera tur än kvinnor framgår inte av
reservationen, men vi kunde kanske få ett besked
även om det.
Det talas också om att de nya pensionsreglerna
skulle gynna ett manligt förvärvsmönster. Det var inte
det vi kom fram till när vi utredde frågan i början på
1990-talet. Det vi kom fram till var att män ofta hade
en brantare inkomstkurva än kvinnor, som ofta hade
en flack inkomstkurva. Låt oss hoppas att det ändras i
framtiden. Hittills har det varit så.
Det är väl sannolikt så att regler som innebär att
man får full pension genom att bara räkna en del av
sina inkomstår, nämligen de 15 bästa åren enligt det
gamla systemet, snarare än mer gynnsamt för män än
för kvinnor. Det skulle vara intressant att få en kom-
mentar även till detta från någon representant för
Vänsterpartiet.
Herr talman! Jag har läst en artikel sedan vi träf-
fades senast. Det är en av de anmälda vänsterpartita-
larna, Claes Stockhaus, som i en artikel som heter
Pensionsfiaskot vi får göra det bästa av bl.a. säger att
man tvingas leva med den här uppgörelsen tills vidare
och tills vi får möjlighet att avskaffa premiepensions-
systemet och överföra pensionsmedlen till ett solida-
riskt gemensamt sparande.
Med tanke på att denna kammare har ställt sig
bakom att de nuvarande grundlagsreglerna om egen-
domsskydd gäller även premiereserven vore det in-
tressant med en kommentar även på denna punkt.
Skulle det finnas tid kvar - det gör det kanske om
man har 30 minuter på sig - kunde det vara intressant
att få höra vilka kostnader det nya vänsterpartipen-
sionssystemet skulle innebära.
Herr talman! Återigen yrkar jag bifall till försla-
get.

Anf. 13 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag vill svara på frågan om skatter.
Jag har litet svårt att ta en skattedebatt med Bo Kön-
berg i eftermiddag, men jag antar att Bo Könberg
menar att vårt grundtrygghetssystem kommer att bli
väldigt mycket dyrare. Jag tror att det är det det
handlar om.
Om det blir väldigt mycket dyrare måste man be-
tala mer i skatt. Jag fattade det så. Är det inte så?

Anf. 14 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Nej, jag syftade på det faktum att om
man har ett system där man betalar in avgifter i för-
hållande till sin inkomst och får en försäkring i för-
hållande till sin inkomst, dvs. inkomstbortfallsprinci-
pen, så försvinner en stor del av skatteinslaget i av-
giften.
Men om man vill använda de försäkringspremier-
na till att omfördela i stor skala mellan inkomsttagare
blir det skatteinslag.

Anf. 15 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag ser det bredare än så. Vi räknar
faktiskt inte bara skatt på en liten bit utan ser helhe-
ten.
Med vårt grundtrygghetssystem skulle det sam-
hällsekonomiskt vara bättre eftersom det är andra
utgifter man i så fall skulle slippa. Det har också med
skatterna att göra. Det är helt olika system det handlar
om.

Anf. 16 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det hjälper att hävda
någon form av påstådd helhetssyn i det här samman-
hanget. Om vi har så stora delar av ekonomin som vi
nu talar om, dvs. att försäkra våra inkomster för
framtida pension och att försäkra dem för det fall vi
skulle bli sjuka, t.ex. sjukpensionärer, handlar det om
mycket stora andelar av ekonomin, av naturliga skäl i
ett land där människor lever mycket längre än den tid
de arbetar.
Då var mitt påpekande, och det har det varit i någ-
ra tidigare debatten, att om man säger att det skall
vara utrymme för en stor ekonomisk omfördelning
utöver den mellan människor som ofta är sjuka och
sällan är sjuka, och mellan dem som lever länge och
dem som lever kortare, får man stora skatteinslag i
det hela.
Jag vill gärna ha ett bemötande eller ett bekräf-
tande av den analysen.

Anf. 17 CARLINGE WISBERG (v):
Herr talman! Vid en konsultation med kammar-
sekreteraren - om det nu är rätt titel - fick jag klart
för mig att det var möjligt att knyta an till ett tidigare
replikskifte innan man börjar sitt anförande.
Jag vill då knyta an till det som sades mellan
Ronny Olander och Margit Gennser.
Jag tillhörde också dem som hade fördelen, eller
förmånen, att i lugn och ro läsa igenom artikeln. Man
kan naturligtvis hänvisa till att det har blivit missupp-
fattningar medialt, och att det kanske skulle ha stått
på något annat sätt.
Men för min del var det otvetydigt så att Margit
Gennsers parti faktiskt planerade för att driva en
annan linje än den Margit Gennser i dag refererar till
att man vill jobba vidare med i Genomförandegrup-
pen.
Det var en annan partiföreträdare, tillika ledamot i
socialförsäkringsutskottet, som intervjuades. Man
preciserade också en av de tyngsta anledningarna till
varför man hade valt den här vägen. Det skulle bero
på att det fanns ett kraftigt missnöje med socialför-
säkringsministerns sätt att hantera frågan.
Herr talman! Vänsterpartiet är inte anhängare av
premiereservsystemet. Vi såg helst att pensionsför-
säkringen i sin helhet ingick i samhällets socialför-
säkringssystem och inte är uppbyggt som det nu före-
slagna systemet.
Vi anser att det sparande staten skall ta ansvar för
och organisera skall ha en kollektiv inriktning. Indi-
videns eget sparande kan staten söka andra vägar för
att stimulera, utan att det blandas ihop med pensions-
systemet.
Premiereservsystemet är utan tvekan, enligt vårt
sätt att se, ett stort experiment, och som vi bedömer
det är också pensionsförsäkringssystemet ett direkt
missgrepp.
Pensionen kommer i framtiden att skilja sig avse-
värt mellan personer som utfört likvärdiga uppgifter
och som de facto också kan ha haft likvärdiga in-
komster under sin yrkesaktiva tid.
Detta beroende på vars och ens förmåga att hante-
rar just premiereserven.
Därtill finns det inbyggda riskmoment i systemet,
riskmoment som kan vara svåra att förutse och som
man kan behöva kunskap och förutseende för att
eliminera effekterna av.
Detta tycker vi rimmar dåligt med ett pensions-
system som enligt vårt sätt att se behöver trygghet
och stabilitet. Enligt vårt sätt att se skapar det här
systemet otvivelaktigt också förutsättning för ökade
klassklyftor i samhället.
Herr talman! Systemet är de facto beslutat och
håller på att genomföras. Vi tvingas alltså leva med
det till den dag då vi har möjlighet att avskaffa det. I
likhet med vad Claes Stockhaus skrev gäller det till
den dag då vi har möjlighet att åstadkomma föränd-
ringar och förbättringar i systemet och överföra det
till ett kollektivt sparande, precis som vi har haft i det
gamla AP-fondsystemet.
Så länge det finns, måste det ändå vara så att även
vi deltar i arbetet och försöker forma någon form av
förbättring i det som vi anser vara felaktigt.
Vi har också i vår motion pekat på ett antal områ-
den som vi anser borde förändras. Vinner vi inte stöd
för det i dag är det faktiskt vår övertygelse att den här
kammaren med tiden - vilket faktiskt också Ronny
Olander var inne på - kommer att göra förändringar.
De förändringarna är jag övertygad om kommer att
stå i stor samklang med det vi påpekar i vår motion.
Jag skall inte gå in på alla delar, utan inskränka
mig till att ta upp några saker som vi anser behöver
förändras.
Det ena gäller naturligtvis begränsningen i fond-
val. Har man skapat ett sådant här system upplever vi
det som en smula märkligt att vi som beslutsfattare
skall medverka till att göra begränsningar i själva
valet av fonder som man eventuellt vill sätta sina
pengar i. Är det ett individuellt fondsparande vi for-
mar bör det naturligtvis vara individens val av fonder
som gäller fullt ut.
Andra saker som det finns anledning att vara ob-
servant på är utvecklingen inom avgiftssystemet. Vi
anser, och vi har utvecklat resonemanget mer i vår
motion, att en lösning kunde vara att PPM varje år till
riksdagen redovisar sin verksamhet och därmed också
underställer verksamheten en prövning av de förtro-
endevalda.
Genom systemets konstruktion öppnas också utan
tvekan en marknad för konsulter som rådgivare när
det gäller placeringar. Hittills har ingen bank eller
fondförvaltare erbjudit sina tjänster gratis. Det bakas
alltid in i någon form av avgiftskonstruktion. Därför
menar vi att det är nödvändigt att skapa ett system
med avgiftsfri rådgivning när det gäller placering av
premiereservspengarna.
Herr talman! Det går naturligtvis att säga näst in-
till hur mycket som helst om den här frågan. Men
eftersom de flesta, liksom jag själv, har en ambition
att kunna hinna med tåg vid någorlunda normal tid
hem i kväll skall jag avsluta med att säga följande. Vi
står naturligtvis bakom våra reservationer, men jag
lyfter upp och yrkar bifall till reservationerna 3, 5, 6
och 8.
Bo Könberg hade ett antal frågeställningar som
jag inte riktigt hann med att notera. Men det kanske
finns möjlighet att återkomma.

Anf. 18 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Jag vill passa på att återigen ställa
frågan som jag ställde till Vänsterpartiets företrädare
Siv Holma. Jag förväntar mig ett svar. Den frågan
kan inte ha undgått Carlinge. Han har haft möjlighet
att skriva ned ett relevant svar. Det har ändå gått en
dryg halvtimme sedan jag ställde frågan till Siv Hol-
ma.
Tror Vänsterpartiets företrädare att pensionerna
hade blivit högre ifall vi inte hade redovisat siffrorna?
Det måste väl ändå i ärlighetens namn vara att få svar
på tal? Det gamla ATP-systemet var inte någons
lyckans vår, dvs. att det skulle ge extremt god pen-
sion. Nu ser vi faktiska siffror. Det måste väl vara
bättre. Kan man tolka Vänsterpartiet så, att man hellre
vill leva i en falsk drömvärld än att se verkligheten i
ögat?

Anf. 19 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Jag får be om ursäkt att jag missade
att svara Kenneth Lantz. Jag hade faktiskt gott om tid
att göra lite noteringar. Jag har också konstruerat ett
svar. Om Kenneth Lantz är tillfreds med det får vi väl
se sedan.
Kenneth Lantz ställde en konkret fråga om det var
så att Vänsterpartiet föredrog att leva i en drömvärld
eller om vi tyckte att det var bättre att ha tillgång till
faktiska siffror.
Siv Holma refererade till kontakter hon haft och
påståenden som hon hade mött från en omvärld. Jag
tycker naturligtvis att det är bra att Siv Holma har
kontakter, får information och får sig till del vad
människor tycker ute i samhället.
Jag tycker också att det är bra att Siv Holma har
styrkan att i den här kammaren, för den här besluts-
församlingen, också redovisa vad en stor del av val-
manskåren de facto tycker.

Anf. 20 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Jag är så generös att jag erbjuder
Carlinge ytterligare en chans att besvara min fråga.
Jag kan komplettera med ytterligare en liten fråga.
Tala om för mig om det finns någon fondförvaltare
eller bank, menade Carlinge, som erbjuder sina
tjänster gratis? Jag undrar: Erbjuder LO sina tjänster
sina tjänster gratis? Hur är det med AMF-
försäkringar, som så varmt rekommenderas av fack-
förbunden? Är de tjänsterna gratis?
Jag kan dock erbjuda mina tjänster gratis, om det
är frågor angående pensionssystemet, till Carlinge.

Anf. 21 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! När det kommer ut en sådan stor
mängd pengar i samhället på ganska kort tid, som det
ändå rimligtvis måste göra, skulle det vara mycket
förvånande om det inte också blev någon form av ren
affärsverksamhet kring det.
Vi misstänker att risken är mycket stor att vi får
en konsultflora som kommer att innebära att männi-
skor kommer att få betala en viss avgift för dessa
tjänster, som kan bakas in i olika konstruktioner.
Det kan vara ett feltänkande. Men det kan också
vara rätt sätt att se på saken. Framtiden får utvisa om
Kenneth Lantz eller vi i Vänsterpartiet har rätt i den
frågan.

Anf. 22 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag har inte kommit till kammaren i
dag för att på något sätt söka strid med de partier som
befinner sig utanför den reformerade pensionsuppgö-
relsen. Tvärtom försökte jag i mitt anförande anslå en
ödmjuk ton. Jag talade om att man för framtiden skall
försöka väga in olika aspekter som jag tycker är oer-
hört viktiga att bära med sig.
När Carlinge Wisberg tog upp resonemang om
ökade klassklyftor tyckte jag att det fanns anledning
att begära ordet. Jag tycker att det här betänkandet tar
upp vad förslaget innebär ur jämställdhetssynpunkt,
vad det betyder för män och kvinnor, och vad det
betyder för låginkomsttagare osv. Det vägleder i en
hel del funderingar inför framtiden.
När vi i Socialdemokraterna har gått in i arbetet
har vi haft för ögonen att se till att dagens pensionärer
och kommande generationer har ett stabilt, långsiktigt
pensionssystem att förlita sig på. Det är oerhört viktig
när man påbörjar sitt yrkesliv att veta vad som gäller
för framtiden.
Även om man kan ha olika meningar är det bara
att konstatera att det nuvarande systemet hade hållit
en tid till, men det hade inte hållit över tiden i det
långsiktiga perspektivet. Då beslöt vi oss för vår del
att gå in i detta arbete med de förutsättningar som vi
har redovisat vid olika tillfällen.
När man ger sig in i ett sådant här arbete får man
kompromissa på vissa delar, vilket vi har gjort. Men
som helhet står vi självfallet bakom förslaget och
inriktningen att lösa de återstående frågorna för
framtiden.

Anf. 23 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Delvis lämnade jag ett svar till
Ronny Olander redan i mitt anförande. Jag sade att
det fordras vissa saker för att kunna bevaka sina in-
tressen på ett bra sätt och inte bli strykpojkar i sys-
temet.
Ronny vet precis som jag att det ofta är olika
samhällsklasser i vår omvärld som besitter den kun-
skapen och den kompetensen. Det är kanske inte i
första hand är jag och mina likasinnade som har den
kunskapen. Det kanske är andra samhällsgrupperingar
som på olika sätt har tillskansat sig en bättre kunskap
och en längre, gedignare skolunderbyggnad och där-
med har lättare att hantera en sådan här situation.
Jag noterade med tillfredsställelse att Ronny
Olander inför framtiden var öppen att diskutera för-
ändringar och korrigeringar i det system som nu sjö-
sätts. Det kan kanske leda till förändringar i den rikt-
ning vi föreslår. Vi är nog ganska övertygade om att
förändringar kommer i just den riktning som vi pläde-
rar för i dag.

Anf. 24 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag har tidigare fört ett resonemang
om att se framtiden an. Ingen i den här kammaren har
tillgång till någon spåkula där man med absolut sä-
kerhet kan säga: Så här kommer framtiden att gestalta
sig. Det var med den ansatsen jag sade att man måste
ha en typ av ödmjukhet inför framtiden utan att på
något sätt låsa sig i olika frågor.
Samtidigt måste jag också konstatera att Sverige
redan i dag har världens äldsta befolkning och mycket
låga födelsetal. Vi har dessbättre en samhällsekonomi
som vi har mycket stor glädje av. Tillväxten kommer
att vara en stor del i det reformerade pensionssystem-
et.
Men frågan som måste ställas är: Vad hade hänt
om vi hade suttit med armarna i kors, om vi hade valt
det i stället? Vad hade hänt om vi bara hade tittat på
och vetat att det här kanske skulle sluta mycket
olyckligt?
Av den anledningen tog vi vårt ansvar. Vi vet att
pensionerna är en viktig del i den generella välfärden.
Av den anledningen har vi lagt ned ett oerhört jobb på
att försöka sanera statens finanser, vilket vi också
tillsammans med andra partier har lyckats med. Vi
tycker nog att vi kan se framtiden an med tillförsikt.
Vi vet att pensionerna är en viktig del i den generella
välfärden. Men det är också så, och det tycker jag att
man bör fundera på: Det hade inte gått att sitta still i
båten - absolut inte.

Anf. 25 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Jag var inte med på den tiden i den
här kammaren då det här diskuterades. Men jag har
trots allt ett visst minne av hur partiet resonerade på
den tiden, och jag minns inte att Vänsterpartiet då var
emot en förändring av det gamla ATP-systemet. Där-
emot var man beredd att göra mindre korrigeringar,
mindre förändringar, i det gamla systemet. Även det
skulle, enligt många, bära in i framtiden. Det var
alltså ingen nödvändighet att skapa ett system med
premiereserver etc. Man kunde modernisera och jus-
tera ATP-systemet lite grann och faktiskt få, tror jag,
samma samhällsekonomiska effekt.

Anf. 26 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag försökte ställa ett antal, som jag
tyckte, tunga och viktiga frågor till Vänsterpartiets
många representanter i den här debatten. Frågorna var
hämtade i huvudsak från de reservationer som finns i
dagens betänkande. Jag tror inte att jag har fått svar
på en enda av dem. Jag förstod att Carlinge Wisberg
gärna vill ta tåget hem. Vi har alla full förståelse för
att man så snart som möjligt vill komma till sina nära
och kära. Men i det här fallet tror jag att den önskan
även understryks av svårigheten att ta debatten i sak-
frågan på de här punkterna.
Jag vill bara påminna om två av frågorna. Den ena
var: Skall vi läsa Vänsterpartiets reservation i sam-
band med PPM så att Vänsterpartiet gör bedömning-
en att man får mer avkastning och bättre pension på
premiereserver än på fördelningsdelen?
Sedan lät det nästan som om Carlinge Wisberg in-
stämde i det som Claes Stockhaus verkar ha skrivit
om, nämligen att man skall överföra pensionsmedel.
Skall det läsas som en konfiskation av dem i strid mot
grundlagen, eller är det en vision om vad som skall
hända med framtida medel?

Anf. 27 CARLINGE WISBERG (s) replik:
Herr talman! Jag kan glädja Bo Könberg med att
jag naturligtvis delar Claes Stockhaus uppfattning.
Jag har själv lämnat en motsvarande tidningsartikel
till medierna.
Hur vi tekniskt en gång i framtiden skall kunna
lösa det här, när vi har fått ett majoritetsförhållande i
kammaren som gör det möjligt att gå ifrån premiere-
servsystemet, är det kanske svårt att i dag helt reda ut.
Men målsättningen enligt vårt sätt att se måste vara
att sträva efter att komma i från det här systemet och
att jobba mot ett system som i botten faktiskt handlar
om trygghet och stabilitet. Om och hur det rent prak-
tiskt skall genomföras tror jag ingen av oss i dag
riktigt kan svara på. Men vi måste ha som arbetshy-
potes att internt i vårt parti försöka hitta en väg för att
göra det här när den situationen uppstår.

Anf. 28 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Den ena av mina två frågor, som jag
fick en antydan till svar på, gällde faktiskt inte hur
man tekniskt skulle lösa frågan om premiereserven
efter en stor valframgång för Vänsterpartiet med över
50 % av rösterna år 2002 eller 2006. Det gällde i
stället den principiella frågan. Om det är fråga om det
som står i artikeln, att man skall överföra pensions-
medel, innebär det såvitt jag förstår att det kommer
att ske i strid med grundlagen. Det är möjligt att en
och annan väljare skulle vilja veta det i förväg. Även
om de kanske inte är så oroliga för att Vänsterpartiet
får 51 % av rösterna nästa gång kan det väl för de
pensionsintresserade vara intressant.
Sedan vill jag påminna om den andra frågan. Skall
vi tolka Vänsterpartiets egen text i reservationen så
att man gör bedömningen att man får mer pension per
procent i premiereserverna än i den andra delen?

Anf. 29 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Jag skall börja med det första. Min
framtidstro vad gäller Vänsterpartiets utveckling är
betydligt mer positiv än vad Bo Könberg kanske
önskar att den skall vara. Jag tror att vi tillsammans
med de partier som i dag jobbar ihop, och inom ra-
men för den samverkan, får ett betydligt starkare
Vänsterparti och skapar förutsättningar för att föra en
annan diskussion även när det gäller pensionssystem-
et.
Bo ställde en fråga till.

Anf. 30 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Ni beskriver i en av reservationerna
att problemet att PPM beroende på datatrassel dröjde
något år har vållat skada för pensionstagarna. Då
undrar jag: Skall man läsa det så att Vänsterpartiet
anser att man får ut mer pengar till pensionärerna på
aktiemarknader och i fonder än om pengarna ligger
kvar?

Anf. 31 CARLINGE WISBERG (v) replik:
Herr talman! Just nu ligger pengarna, som jag har
förstått det, hos Riksgälden med förhållandevis god
ränta. Det innebär väl att risken för skada just nu
kanske inte är så stor. Det kanske t.o.m. har gett lite
pluspengar. Det kan faktiskt tänkas vara så att vi kan
ha en något missvisande skrivning i reservationen, det
skall jag inte hålla för omöjligt.
Men framåt i tiden handlar ju ändå utfallet av
premiereservsystemet i stor utsträckning om huruvida
jag har förmåga, kunnande, kompetens och ett even-
tuellt stöd för att få ut maximal effekt av pengarna.
Är jag i avsaknad av det är risken naturligtvis stor att
jag får ett betydligt mindre utfall. Hela processen
handlar om att man på olika sätt handlar med papper
för att få ett mervärde i pappershanteringen. Det är ju
ändå det som är drivkraften i hela systemet.

Anf. 32 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! För ganska precis ett år sedan fattade
man beslut här i kammaren om det nya pensionssys-
temet. Då fanns det ett antal frågor som inte var lösta.
Det gällde den s.k. gasen och bromsen. Det gällde
den finansiella infasningen, den flexibla pensionsål-
dern och avgiftsväxlingen. Jag tänkte uppehålla mig
vid en del av detta och prata om den allmänna pen-
sionsavgiften.
När vi fattade beslut om det nya pensionssystemet
sades det att redan i början av 1999 skulle Genomfö-
randegruppen vara färdig med de här frågorna. I dag
är vi i mitten av 1999. Jag förstår att man jobbar med
frågan, men man är fortfarande inte färdig och det är
trots allt en ganska stor del som är kvar.
Eftersom jag tänkte prata om pensionsavgifterna,
alltså de gamla egenavgifterna, skall jag också säga
något om låg- och medelinkomsttagare.
I det här landet är vi faktiskt väldigt duktiga på att
beskatta våra låg- och medelinkomsttagare högt. Det
är faktiskt de som har fått de absolut största skatte-
höjningarna, till följd av egenavgifterna, sedan den
stora skattereformen i början av 1990-talet.
Jag tror att många av er håller med om att det här
har bidragit till enorma marginaleffekter just när det
gäller dessa inkomstlägen. Det har bidragit till att vi
har fått fattigdomsfällor. Om man ökar sin inkomst
sjunker vissa bidrag osv. Det gör att man ibland har
fått en negativ disponibel inkomst att röra sig med.
Varför pratar jag nu så mycket om detta? Jo, jag
tycker att det är viktigt att vi får upp den här frågan
till diskussion. Detta är nämligen en av de stora frå-
gor som ni som sitter i Genomförandegruppen har att
jobba med. Det handlar också om att finansieringen
av pensionssystemet inte är färdig fullt ut. Man kan ju
läsa i betänkandet att det faktum att man inte är färdig
innebär ett inkomstbortfall på 30 miljarder kronor i
år. Och det i sin tur betyder ju att den allmänna pen-
sionsavgiften kommer att höjas för låg- och medelin-
komsttagarna.
Det är viktigt att ta upp den här frågan, eftersom
jag tror att det finns en vilja från många partiers sida
att göra någonting åt det här problemet och att kom-
pensera på något sätt.
Jag satt och lyssnade på era anföranden. Ronny
Olander sade att någon typ av förslag skulle komma
före sommaren, om jag uppfattade honom rätt. Jag
brukar säga att juni är den första sommarmånaden.
Den 1 juni är den första dagen på sommaren för mig,
och i dag är det den 3 juni, herr talman. Därför förstår
jag att man nu i dagarna skall komma med någonting.
Jag kan kanske få något besked om detta från Ronny
Olander.
Eftersom Ronny Olander har begärt replik på mig
skulle jag vilja lägga till ytterligare ett par frågor.
Kommer man att diskutera en eventuell finansiering-
sprincip för att kompensera kommuner? Kommuner-
na har ju, som bekant, farit ganska illa under ett antal
år på grund av att de har gått miste om skatteintäkter.
Jag skulle också vilja veta om man inom ramen för
Genomförandegruppen har diskuterat hur löntagarna i
så fall kommer att kompenseras. Det här är ju en
diskussion som förs också på annat håll, bl.a. i skatte-
samtal. Man för diskussioner om hur man på bästa
sätt kompenserar låginkomsttagare, med tanke på att
vi beskattar låginkomsttagare oerhört högt i det här
landet. Och det är en stor grupp som inte har någon
stark lobby som pratar till dess försvar. Vi har ju
Skattebetalarnas förening, Industriförbundet osv. som
påtalar andra skatteproblem i vårt land.
Herr talman! Jag nöjer mig med detta och ser fram
emot replikväxlingen med Ronny Olander.

Anf. 33 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Det var synd att Marie Engström i
likhet med sin föregående partivän valde att inte svara
på de frågor som ställdes. Det var inte precis frågor
som har tagits ur tomma luften, utan de har väckts
med anledning av de reservationer som finns fogade
till dagens betänkande. I stället för att svara använde
hon en del av sin tid till att ställa frågor till andra. Nu
har vi kanske möjlighet att få svar ändå om Marie
Engström eller någon annan av de närvarande repre-
sentanterna från Vänsterpartiet är beredda att svara på
frågorna.
Jag tycker att det är utmärkt om Marie Engström
och hennes parti börjar engagera sig i frågan om mar-
ginaleffekter och försöker riva fattigdomsfällor. Det
är alldeles utmärkt. Vi hoppas att vi får se mer av det
när vi diskuterar skatter, bostadsbidrag och vad det nu
kan vara för någonting. Det skall löna sig att arbeta.
Det är en gammal liberal paroll som inte blir sämre
om fler, som tidigare har varit måttligt intresserade,
ansluter sig till den.
Egenavgifterna, dvs. de försäkringspremier som vi
skall betala till vår egen framtida pension i ett solida-
riskt system, kommer att höjas. Det ingår i uppgörel-
sen att de kommer att göra det. I det avseendet sägs
det tydligt i den uppgörelse som gjordes mellan de
fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna i
januari i fjol att det skall vara en skatte- och avgift-
sväxling. Dvs. att direktskatten skall sänkas om ege-
navgiften höjs.
Jag vill gärna höra något mer när det gäller de
många frågor som jag själv har ställt. Går det inte att
säga något i repliken finns det väl plats för att anmäla
anförande.

Anf. 34 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag skall svara Bo Könberg. Jag står
här och pläderar för ett rättvist skattesystem enligt vår
modell. Och jag tror inte att det är någon mer eller
mindre liberal syn, som Bo Könberg ville ge yttryck
för. Jag tycker naturligtvis att det skall löna sig att
arbeta. Det tror jag att alla människor tycker. Jag tror
framför allt att låginkomsttagare tycker att det är
oerhört viktigt att de har pengar kvar i plånboken
även efter den 20:e varje månad. Det är självklart.
När jag pratar om en rättvis fördelning pratar jag
också om att vi skall skatta på ett mycket mer rättvist
sätt. Och när det gäller egenavgifterna, pensionsav-
gifterna, har Vänsterpartiet fört fram ett alternativt
system där man inom skattesystemets ram, dvs. via
statsskatten, på ett mycket bättre och mer rättvist sätt
skall kunna få in de pengar som är nödvändiga till
pensionssystemet.

Anf. 35 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag var väl inte alldeles säker på att
Marie Engström och andra vänsterpartister ansluter
sig till de liberala skatteförslagen. Jag noterade bara
att det föreföll som om man nu talade väl om att det
skulle löna sig att arbeta. Marie Engström upprepade
ju också att hon ville att det skulle göra det.
Egenavgifter som tas ut upp till det förmånstak
som finns är ju, så att säga, raka försäkringspremier.
Marie Engström och jag har flera gånger diskuterat
frågan om det är fel att egenavgifter, i likhet med
arbetsgivaravgifter, är avdragsgilla i den meningen att
de inte beskattas nu utan när pensionen faller ut. Jag
har aldrig fått något riktigt svar på den frågan. Vad
gör att Vänsterpartiet anser att denna enda avgift -
det handlar om ett av fyra, fem olika sätt att ta ut
försäkringspremier för framtida pension - inte skall
vara avdragsgill? Jag tror att jag nu har ställt den
frågan för femte eller sjätte gången i den här kamma-
ren. Jag har bl.a. ställt den till Marie Engström vid
några tillfällen. Jag har aldrig fått något svar. Jag
förstår i och för sig varför.

Anf. 36 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag måste säga till Bo Könberg att
det ibland kan vara ganska svårt att följa hans fråge-
ställningar. Jag upplever dem många gånger som
ganska otydliga.
När det gäller frågan om det är fel att avgifter är
avdragsgilla vill jag säga: ja, det är det i så måtto att
det blir ett fördelningspolitiskt fel i och med att de är
avdragsgilla. Man kan ju inte ha någon principiell
inställning till att det är fel att kostnader är avdrags-
gilla. Det är i så fall en helt annan diskussion. Men i
det här fallet får det faktiskt sådana konsekvenser för
många människor att det blir en orättvis skatt och
därmed också en orättvis inkomstfördelning. Det är
helt uppenbart. Det är bl.a. därför som vi har tagit
fram andra system och har velat diskutera dem.
När jag läser i betänkandet på s. 14 ser jag fak-
tiskt att ni i Genomförandegruppen är uppe i inte
mindre än tre olika alternativ för att klara den s.k.
avgiftsväxlingen. Från början fanns det ju två olika
alternativ som ni stred om inbördes.
Jag hoppas att ni förstår andemeningen i mitt an-
förande. Jag vill att vi skall komma till skott i den här
frågan. Jag tycker att det är viktigt för låginkomstta-
gare att ni i Genomförandegruppen kommer till skott
och att ni kommer fram till reella förslag. Vad är det
som gäller? Ni pratar om långsiktighet osv. i system-
et. Det är naturligtvis väldigt många människor i det
här landet som betalar skatt som på lång sikt vill veta
vad det är som gäller och vad de skall hålla sig till.
Det är viktigt.

Anf. 37 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Jag måste upplysa om att jag inte
sitter i Genomförandegruppen. Men även om jag hade
suttit i den hade jag inte, med tanke på att fem partier
sitter i en intim förhandling och försöker hitta lös-
ningar, kunnat ge en redovisning för kammaren. Så
kan man bara inte göra.
Jag känner också otålighet, men vi får nog göra
det, och så får vi se efterhand vad som kommer fram.
Tiden är viktig, men jag kom att tänka på ett ordspråk
när Marie Engström talade. Det lyder: Vad hjälper det
att galoppera om det går i fel riktning? Jag tycker att
det på något sätt säger att vi faktiskt får låta dem som
sitter i Genomförandegruppen ta den här tiden, så att
de förhoppningsvis kan komma fram till ett så bra
resultat som möjligt.
Vad gäller avgifterna tycker jag ändå att utskottet
markerar detta i sitt betänkande: "Vid en höjning av
den allmänna pensionsavgiften är det utskottets be-
stämda mening att de yrkesaktiva skall kompenseras
för höjningen." Detta försökte jag också säga i mitt
anförande.
Sedan märker jag att vi också kommer in på skat-
tepolitiken. Det finns naturligtvis ett samband. Jag
tror inte att någon kan ta patent på parollen att det
skall löna sig att arbeta, för den tror jag att alla partier
kan ställa upp på. Men samtidigt är det viktigt att
erinra sig att 30 % av hushållens inkomst kommer via
omfördelning i den generella välfärden. Det innebär
att Marie, jag och alla vi andra här i riksdagen som
tjänar 36 000 kr i månaden får betala mer skatt än vad
låg- och medelinkomsttagarna gör, och sedan omför-
delas det så att vi, om vi tycker att alla i Sverige skall
kunna leva ett gott liv, på olika sätt stärker låg- och
medelinkomsttagarna. Detta är nog det finaste jag lärt
mig sedan jag kom hit som riksdagsledamot: ordet
generell välfärd.

Anf. 38 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag tror att jag och Ronny Olander är
överens om att vi vill jobba för den generella välfär-
den.
Galoppera åt fel håll skall vi naturligtvis inte göra.
Jag tycker dock fortfarande att det är väldigt viktigt
att den här frågan kan få sin lösning väldigt snart, inte
minst därför att det är viktigt med tydlighet och lång-
siktighet - bl.a. i skattefrågan, men även i frågan om
framtida pensioner som vi diskuterar här i dag.
Jag vill också påminna om att Bosse Ringholm
hade en stor artikel på DN Debatt för någon vecka
sedan där han konstaterade att egenavgifterna är en
plåga just för låginkomsttagare. Detta är oerhört vik-
tigt.
Annars har jag inget att anföra gentemot Ronny
Olander.

Anf. 39 RONNY OLANDER (s) replik:
Herr talman! Mycket kort: Jag delar Marie Eng-
ströms mening såtillvida att jag hoppas att Genomfö-
randegruppen skall lyckas komma till ett avslut - och
detta, precis som jag sade tidigare, i det korta pers-
pektivet.
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att fundera
på det som t.ex. statsministern vid flera tillfällen har
uttalat: När vi för resonemang om skattesamtal osv.
är det låg- och medelinkomsttagarna, de som har burit
de största bördorna under saneringstiden, som står
först i tur att få utdelning. Jag tycker att detta är något
fint att fundera på för framtiden.

Anf. 40 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det var synd att Ronny Olander inte
upplyste mig om när sommaren infaller. Det var den
fråga jag ställde.

Anf. 41 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Jag ställer in mig i ledet av fråge-
ställare till Vänsterpartiet och vill återgå till frågan
om de 2,5 % som skall avsättas till Premiepen-
sionsmyndighetens förvaltning. Om det är så att
Vänsterpartiet räds en fondförvaltning finns det ju de
facto möjlighet att välja de lite mer långsamt växande
fonderna. Jag vill då fråga: Upplever inte Vänsterpar-
tiet en risk med att avstå från den tillväxt som ändå
sker i vårt land tack vare dessa aktie- och fondplace-
ringar som vi haft så stor glädje av under 80- och 90-
talet? Kan det inte kännas som om man blir akter-
seglad om man inte hänger med i det racet, där vi har
en möjlig tillväxt att erhålla?

Anf. 42 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det kan ligga mycket i det som
Kenneth Lantz här anför. Han nämnde dock ordet
risk, och det ligger naturligtvis alltid en risk i att pla-
cera pengar någonstans. Det kan gå väldigt bra, men
det kan också gå väldigt dåligt. Men till viss del kan
jag ge Kenneth Lantz rätt i det resonemanget.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.54 att ajournera för-
handlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle
börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 43 TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas nu för riks-
dagens frågestund. I dag deltar följande statsråd: Vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén, justitieminister
Laila Freivalds, jordbruksminister Margareta Win-
berg, statsrådet Mona Sahlin, statsrådet Leif Pag-
rotsky, utbildningsminister Thomas Östros, socialmi-
nister Lars Engqvist och miljöminister Kjell Larsson.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frågor.
Frågorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområde inom regeringen.
Användning av den nationella insatsstyrkan m.m.

Anf. 44 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Jag vill ställa några frågor till justi-
tieministern.
Två poliser har mördats när de utförde sina ar-
betsuppgifter. Här har farliga personer utfört ett illdåd
under sin permission. Vi moderater har betonat att
statens intresse av att skydda medborgarna måste
väga tyngre än den intagnes rätt till permission. Be-
slut om permissioner bör naturligtvis fattas utifrån
den intagnes vårdplan, och enligt vårt förslag kan
elfotboja användas. Vi föreslog en försöksverksamhet
i vår reservation.
Min första fråga: Stöder justitieministern vårt för-
slag till utvidgning av användningsområdet vid inten-
sivövervakning?
Vi moderater har vidare fört fram att permission
bör föregås av farlighetsbedömning, en uppfattning
som delas av expertis på området.
Min andra fråga: Kan justitieministern stödja vårt
krav på stramare permissionsregler genom farlighets-
bedömning?
Under de borgerliga regeringsåren tog Gun Hells-
vik initiativ till striktare regler vid återfall i brott.
Samma uppfattning delas av en enig straffrättskom-
mitté. Nuvarande regering fick förslaget i oktober
1995, men ännu har beklagligt nog inget hänt.
Min tredje fråga: När förvandlas ord till handling?
Sverige har en kompetent insatsstyrka mot terro-
rism. Den skall enligt nuvarande regler endast använ-
das vid terroraktioner.
Min fjärde fråga: Är justitieministern liksom mo-
deraterna och flera andra partier beredd att ändra
reglerna för den kompetenta nationella styrkan så att
den kan användas i sådana sammanhang som den nu
aktuella tragiska händelsen?

Anf. 45 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag skall försöka att besvara alla de
där frågorna, även om svarstiden är mycket kort för
statsråden.
Det finns strikta regler för hur permissionerna
skall användas. Det sker en individuell prövning. Där
har vi stramat upp förfaringssättet i kriminalvården
väldigt mycket. Det skall inte vara några generella
beslut, utan det är individuella bedömningar.
Permissioner är viktiga som ett led i utslussningen
av någon som avtjänar sitt fängelsestraff. Förr eller
senare skall han ut. Det gäller att se till att man förbe-
reder honom för det fria livet så bra som möjligt, så
att han återgår till ett lagligt liv.
Vi funderar på hur man kan använda inten-
sivövervakningen. Den används ju i kriminalvården
som ett alternativ till fängelsestraffet. Det görs också
överväganden av att använda den i samband med
utslussning. Det pågår ett praktiskt arbete inom kri-
minalvården, och det pågår ett övervägande av lag-
regleringen i Justitiedepartementet. Det kommer ett
förslag om det så småningom.
Farlighetsbedömningar är svåra saker. Men de in-
går självfallet när man gör de individuella bedöm-
ningarna av i vilken utsträckning man riskerar att en
person som håller på att avtjäna straff också riskerar
att begå brott under permissionen eller i samband
med att han friges. Det finns en utredning som har till
uppdrag att överväga hur man kan utveckla farlig-
hetsbedömningarna.
Till frågan om insatsstyrkan får jag återkomma en
annan gång.

Anf. 46 TALMANNEN:
Det är ett begränsat antal frågor man hinner med
på en minut, både för frågeställaren och den som
svarar.

Anf. 47 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Av medierna har framgått att polisen i
Östergötland fått hjälp av den nationella insatsstyr-
kan. Men skall man vara tvungen att bryta mot lagen,
smyga eller ge styrkan annat namn för att få använda
den? Den speciella kompetens som här finns har vi
moderater krävt och kräver skall kunna användas vid
många allvarliga händelser, som det brutala mord
som nu utförts. Jag frågar om igen: Är ministern
beredd, liksom moderaterna och flera andra partier,
att ändra reglerna för den kompetenta nationella in-
satsstyrkan?
Självklart skall man få ha permissioner. Men per-
soner som tidigare visat sig farliga skall ha mycket
svårt att få permissioner innan det är kort tid kvar av
straffet. Reglerna måste vara strikta, och permissio-
nerna ligga när den utslussning som skall göras.
Det är viktigt att vi visar vägen, och det är natur-
ligtvis viktigt att vi tänker över situationen. Men vi
hade ju en enig kommitté bakom oss, och vi tycker att
regeringen borde kunna komma med förslag snabbare
än som skett.
Tack!

Anf. 48 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Det är återigen svårt att svara på alla
de frågor som tas upp i denna frågestund, där det är
tänkt att frågorna skall vara korta.
Vi inom socialdemokratin tycker om att överväga
och utreda frågor, veta vad det är vi beslutar, innan
beslut fattas. Jag vet att moderaterna gärna vill fatta
beslut innan man har övervägt det hela.
När det gäller insatsstyrkan utgår jag från att
Anita Sidén vet att det pågår ett utredningsarbete och
överväganden av på vilket sätt man kan ändra det
regelverk som styr användningen av insatsstyrkan i
dag. Så fort det arbetet är avslutat inom Rikspolissty-
relsen och vi har resultatet i departementet kommer vi
att göra våra ställningstaganden. Jag tycker att man
skall veta vad man beslutar om innan man fattar be-
sluten.
Det handlar inte om att smyga med användningen
av insatsstyrkan. Det viktiga är ju att använda insats-
styrkan och dess kompetens i varje situation där så
behövs. Det är det som sker i dag. Att kalla det för att
man smyger med att använda denna resurs tycker jag
är ett egendomligt sätt att se på en praktisk situation,
där polisen naturligtvis vid varje tidpunkt utgår från
att man skall använda den speciella kompetens som
finns när behovet uppstår. Det är precis det som sker.
Men regelverket ändrar vi efter noggrant övervä-
gande, och det pågår. Det borde Anita Sidén känna
till.
Missbrukarvården

Anf. 49 ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialmini-
ster Lars Engqvist om utvecklingen när det gäller
missbrukarvården i landet. Samstämmiga uppgifter
från olika håll talar om att många kommuners insatser
för vård och behandling av missbrukare har dragits
ned under senare år på ett sätt som inger allvarlig oro.
Institutionsplaceringarna har minskat på ett dra-
matiskt sätt, både vad gäller frivilligplaceringar och
LVM-placeringar. Det har också regeringen noterat
själv i olika sammanhang.
I någon mån har i stället billigare öppenvårds-
verksamhet ökat. Men kritiken mot att det här inte
räcker för de människor som har de allvarligaste
missbruksproblemen är numera rätt omfattande. Vi
vet att drog- och alkoholmissbruket inte har minskat i
omfattning. Det finns tvärtom många rapporter om att
det i stället ökar både vad gäller alkohol och narkoti-
ka. Det är inte minst ungdomar som är på väg in i och
i åtskilliga fall har etablerat ett tungt narkotikamiss-
bruk.
Min fråga till ministern är: Vilka åtgärder avser
ministern att vidta med anledning av de många rap-
porterna om nedrustning av behandlingsinsatserna för
missbrukare i landet?

Anf. 50 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Rolf Olssons fråga rör som så många
andra gånger när det handlar om hälso- och sjukvård
och även när det gäller missbrukarvård principfrågan
om var huvudansvaret ligger.
Jag delar först och främst inte riktigt Rolf Olssons
beskrivning av hur utvecklingen ser ut. Det är sant att
vi nu får rapporter om att unga människor tenderar att
i högre utsträckning använda narkotika och även att
unga människor i större utsträckning nu använder
alkohol. Men uppfattningen att problemet skulle ha
den omfattning som Rolf Olsson skildrar delar jag
inte.
Däremot är det alldeles riktigt att det har påpekats
att man både i landsting och på de områden där
kommunerna är ansvariga har dragit ned resurserna.
Hur vi under de närmaste åren skall kunna rusta upp
missbrukarvården igen blir i första hand en fråga att
diskutera med Landstingsförbundet och Kommunför-
bundet. För det krävs det ökade resurser till kommu-
ner och landsting.
Jag kan bara konstatera att vi nu har gett besked
om att under de kommande åren kommer både kom-
muner och landsting att få ökade resurser från statens
sida just för att kunna klara omsorgsfrågorna, sjuk-
vårdsfrågorna, men naturligtvis också missbrukarvår-
den.

Anf. 51 ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Jag får tacka socialministern för sva-
ret. Jag tycker att det är bra om regeringen är mer
aktiv och hjälper till att hålla ambitionsnivån uppe,
därför att det är väldigt mycket som står på spel.
Det finns i åtskilliga fall också fog för frågor om
det inte tummas på t.ex. LVM:s bestämmelser om
vård. Aktuella uttalanden från nämnder i vissa kom-
muner tyder på att så kan vara fallet.
Vi kunde nyligen läsa i tidningarna om att man i
Stockholm beslutat att ansökan om vård enligt LVM
endast skulle beslutas när missbruket var livshotande.
Ett sådant uttalande strider direkt mot intentionerna
och bokstaven i LVM. Det är bara ett exempel.
Min uppföljningsfråga till ministern är följande.
Kommer ministern samlat att se över om lagstiftning-
en efterlevs?

Anf. 52 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! I själva verket är det ett arbete som
pågår. Vi följer framför allt med hjälp av Socialsty-
relsen hur utvecklingen ser ut. Jag har inte fått sådana
rapporter som säger att det finns skäl att se över lag-
stiftningen. Däremot finns det skäl att starta en dialog
med kommunerna och landstingen om hur missbru-
karvården klaras av. Beskeden har varit att neddrag-
ningarna har lett till en försämrad situation. Vi måste
föra en dialog med kommun och landsting om det.
Levande historia

Anf. 53 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till vice stats-
ministern. Regeringen har ett välförtjänt gott interna-
tionellt renommé i arbetet för Förintelsens offer och
arbetet med Levande historia. Vi har från alla partier
över alla partigränser försökt att arbeta gemensamt
för att visa att vi som står för demokrati och demo-
kratins värden inte kan acceptera den typ av tanke-
gångar som nu tyvärr inte är historia utan som dyker
upp i t.ex. nynazistiska organisationer. Att detta ar-
bete fortfarande behövs visar de tragiska händelserna
i Östergötland med kopplingen till nynazistiska orga-
nisationer.
Lika angeläget som att hålla historien levande är
det att visa respekt och stödja de individer som bär de
fasansfulla upplevelserna med sig.
Vad anser vice statsministern att regeringen och
alla vi andra kan arbeta vidare med för att ännu mer
lyfta fram frågorna, och hur kan vi väga in i den indi-
viduella behandlingen i t.ex. flyktingärenden av i dag
även de historiska erfarenheter av fasansfulla upple-
velser som Förintelsens offer bär med sig?

Anf. 54 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Eftersom vi tack vare hela informa-
tionskampanjen med Levande historia har dessa saker
mer levande i dag än tidigare, tror jag att man är mer
observant för vad individer har varit med om tidigare
vid mottagande av flyktingar. Det ligger i atmosfären
i dag. Jag tror också att man genom många samtal i
familjer, i skolor och överallt annars uppmärksammar
hela området. Dessa frågor understryks ytterligare när
de kommit i blixtbelysning på grund av de tragiska
morden på poliserna. Det är viktigt att vi politiker
lägger manken till att föra hela detta resonemang
vidare. Man får aldrig glömma, och man skall alltid
vara på sin vakt mot odemokratiska företeelser.

Anf. 55 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Det är viktigt att vi inte skickar ut
dubbla signaler när det gäller hållningen till Förintel-
sens offer och till att nynazismens fula tryne aldrig
skall få sticka upp sin nos ordentligt igen. Vi får inte
skicka andra signaler till ungdomarna i fråga om
hantering av asylsökande eller människor som söker
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Man måste
väga in hela den historia en människa bär med sig,
vilken miljö människan kommer ifrån och vilka erfa-
renheter människan har.
Rent politiskt måste vi skicka signalen att såväl i
fråga om hela vår historia som för enstaka individer
kan vi aldrig acceptera att man inte respekterar För-
intelsens offer.

Anf. 56 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Flykting- och asyllagstiftningen inne-
håller de ingredienser Karin Pilsäter nämnde. De som
dagligdags arbetar med dessa frågor, poliser och
myndigheter, har hela tiden dessa ingredienser fram-
för ögonen. Man får hela tiden upparbeta förmågan.
Empati är väsentligt. Men för myndighetspersoner är
det inte bara fråga om empati. Det finns även en an-
nan del att titta på, nämligen att skrapa på historier
och se om de är sanna eller uppdiktade. Denna ba-
lansgång är svår.
Jag tror aldrig att vi i Sverige kan komma i den
situationen att vi på grund av dåliga och felaktiga
beslut i asylärenden skulle sätta i fråga vad vi för
övrigt driver upplysningskampanjer om nu, nämligen
Levande historia.
Äldrevården

Anf. 57 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist.
I går kväll såg jag TV-programmet Dokument in-
ifrån. Avsnittet kallades I skuggan av vårdkrisen.
Dokument inifrån hade granskat vårdkrisen och bl.a.
funnit att de stora förlorarna inom den svenska sjuk-
vården under de senaste åren var våra äldre, de män-
niskor som är över 70 år, är sjukast och har de största
vårdbehoven. Bland de äldsta låg förlusten på 4 000-
5 000 kr.
När det kommer fram sådana rapporter, är rege-
ringen beredd att analysera dem och se om det verkli-
gen är så att landsting och kommuner lever upp till de
beslut riksdagen har fattat?

Anf. 58 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det intressanta är att vi inte har fått
några sådana rapporter. Jag blev mycket överraskad
när jag fick veta att man i Sveriges Television redovi-
sade siffror som vi faktiskt inte känner till.
Det visade sig att redaktionen hade bett en hälso-
ekonom att räkna på dessa siffror. Om de är sanna är
de ganska alarmerande. Men de är alarmerande på ett
annat sätt än Chatrine Pålsson tänker sig.
Först visas att ökningen av läkemedelskostnader-
na under 90-talet har trängt tillbaka vården för de
äldre. Detta är ett påpekande som motiverar de åtgär-
der som regeringen har vidtagit för att minska läke-
medelskostnaderna för samhällets del. Det alarme-
rande är att hotet mot vården för de äldre beror på att
läkemedelskostnaderna har ökat med mer än 1 mil-
jard kronor per år. Det är tur att riksdagen har fattat
beslut för att komma till rätta med kostnaderna.
Det andra som var alarmerande är att kommuner-
na skulle prioritera vården mer för dem som är under
65 år än för dem som är över 65 år.
Vi har inte fått något sådant material. Men om det
är riktigt, skall vi ser över vad som behöver göras.
Men Socialstyrelsen har i sitt material och i sina un-
dersökningar ännu inte redovisat något sådant. Det
gäller att vara en smula kritisk mot beräkningarna.

Anf. 59 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Det är bra att socialministern erkän-
ner att detta är alarmerande om det är sanning. Det är
väl upp till oss politiker att försöka se vad som är
sanning eller ej.
Socialministern vet att jag inte delar uppfattning-
en om att beslutet om läkemedelsavgifter för den
enskilde är en lösning på detta problem.
Unga, barn och äldre kan ha stora behov av vård.
Det är en svår utmaning att ställa olika grupper mot
varandra.
Vi i riksdagen har fattat beslut i frågor om priori-
teringar. De svårast sjuka och de med de största be-
hoven skall gå först. Det är rent etiskt men också
parlamentariskt och demokratiskt en viktig fråga. Vad
är socialministern beredd att initiera för att få fram en
lösning?

Anf. 60 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Chatrine Pålsson litar blint på de siff-
ror som redovisades i går. Jag sade att man skall vara
lite försiktig med tilltron till dem. De var uppenbarli-
gen resultatet av en snabb beräkning gjord av en eko-
nom.
Vi har dessbättre ett tillförlitligt kontrollorgan av
sjukvårdens utveckling, nämligen Socialstyrelsen. Vi
har inte fått några sådana rapporter. Men om priorite-
ringarna i sjukvården kommer att visa sig peka mot
en annan ordning än den riksdagen har fattat beslut
om måste vi vidta åtgärder. Än så länge har vi dess-
bättre inga större undersökningar som pekar på det.
Det är lätt för Chatrine Pålsson att nu efteråt säga
att hon tillsammans med andra var kritiska mot det
förslag vi lade fram när det gällde förändringen av
läkemedelssubventionerna. Men Chatrine Pålsson
kunde åtminstone erkänna att det vi påpekade då hade
en viss giltighet, nämligen att läkemedelskostnaderna
för statens och landstingens del har trängt undan vård
i andra former. Det har varit ett av 90-talets stora
problem. Möjligen är vi nu på väg att vända utveck-
lingen genom de åtgärder som vi vidtar. Chatrine
Pålsson gick emot vårt förslag men hade inte mycket
till alternativ.
EU:s importregler

Anf. 61 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Pag-
rotsky.
På senare tid har medierna ägnat väldigt stort ut-
rymme åt att beskriva hur USA och EU bråkar om
bl.a. reglerna för EU:s bananimport. Det har främst
handlat om vilka företag som skulle drabbas om USA
belägger europeisk export med strafftullar.
Jag tycker att en aspekt helt har kommit bort i den
här striden, och det är att EU:s importregler i sig gör
bananerna och andra varor dyrare. Ingen tycks tänka
på konsumenterna i det här sammanhanget - de som
får betala mer för både bananer och andra varor i och
med att vi har de importregler vi har i EU. Alla andra
intressen verkar vara viktigare att ta till vara än kon-
sumenternas.
Jag skulle vilja fråga handelsministern vad han
gör för att konsumenternas intressen skall lyftas fram
och tas till vara i sådana här sammanhang.

Anf. 62 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Sverige är ett av de länder i EU som
mest konsekvent har konsumenternas intresse som
ledstjärna för sitt agerande i sådana här frågor. Sveri-
ge röstar mer än något annat land mot krav från olika
producentintressen på tullar och annat som syftar till
att höja priset på vardagliga varor för konsumenter i
Europa.
Jag beklagar att vi har rätt lite inflytande i de här
frågorna, eftersom producentintressena har starka
lobbyister och röststarka organisationer medan kon-
sumenterna inte är lika aktiva och välorganiserade i
Bryssel. Det ser vi inte minst i frågor som parallel-
limporten, att producentintressen precis på samma
sätt ser till att få regler som ökar levnadskostnaderna
för vanligt folk.
Det viktiga är nu att se till att parlamentet får en
sådan sammansättning att konsumentintressena kan
flytta fram sina positioner, att Sverige i den här frå-
gan får fler bundsförvanter att samarbeta med och att
vi får ökat tryck och ökad makt i de här frågorna, så
att det blir billigare att leva i Europa och att EU-
samarbetet blir mer på konsumenternas villkor än på
storföretagens.

Anf. 63 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker att
det är viktigt både för tron på och förtroendet för EU
att EU visar att man tar sig an frågor som rör enskilda
människor och inte enbart större lobbygrupper. Där-
för är jag nöjd med svaret.
Rovdjurspolitiken

Anf. 64 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Jag har en fråga till miljöministern.
Mycket tyder på att illegal jakt på rovdjur ökar
och är mycket omfattande. Försök med radiosändare
på björnar tyder på att den illegala jakten är större än
den lagliga jakten. Man kan fråga sig vad det här
beror på. Det kanske är så att många tar lagen i egna
händer därför att de inte upplever gällande lag som
realistisk i förhållande till rovdjursstammarnas stor-
lek.
Riksdagen har ju beställt en nationell rovdjurspo-
litik. Min fråga till ministern är: När får vi förslag på
en sådan ny nationell rovdjurspolicy?

Anf. 65 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Det här är naturligtvis en väldigt vik-
tig fråga. Jag kom i går kväll tillbaka från en resa i
Lappland där jag har studerat den inventering av
rovdjuren som pågår. Jag har i sammanhanget också
talat med länsstyrelse och med representanter för
samer, bl.a. om behovet av att göra tydligt att vi inte
kan acceptera den illegala jakt på rovdjur som pågår.
När det gäller frågan om rovdjurspolitiken sitter
nu en utredare, Sören Ekström, och utreder hela rov-
djurspolitikfrågan, inklusive jaktregler, skyddsregler
och ersättningsfrågan. Den utredningen kommer
under detta år, och efter ett vanligt remissförfarande
räknar jag med att kunna lägga förslag till riksdagen
så fort det är möjligt. Det kom ett delbetänkande
angående skyddsjakt på varg för bara några veckor
sedan från den här utredningen.

Anf. 66 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Det var bra att delbetänkandet kom,
men det brådskar mycket med den andra lagstiftning-
en. Om jag minns rätt beställde en enig riksdag redan
1996 det här förslaget till politik. Det har alltså gått
lång tid. Jag fick ändå inte svar på frågan när vi kan
tänkas få ett förslag som skall träda i kraft. Jag är
rädd för att pendeln hinner slå långt innan dess.

Anf. 67 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Jag tror att alla är överens om att det
krävs en utredning innan regeringen kan lägga fram
ett förslag. Den utredningen pågår, och jag tror inte
att man kan hävda att den har fått för lång tid till sitt
förfogande. Jag tror inte att det hade varit möjligt, i
varje fall inte under den tid som jag har varit ansvarig
för Miljödepartementet, att forcera arbetet mer än vad
som har skett.
Ett direkt svar på frågan när en proposition kan
komma är att jag ser vissa möjligheter - men jag
vågar inte lova det - att den kan komma sent nästa
vår.
AMS

Anf. 68 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Mona Sahlin.
För några veckor sedan kom RRV med en väldigt
kritisk rapport som handlade om AMS och Västra
Götaland, om relationerna mellan Arbetsmarknads-
verket och kommuner där nere. Jag bedömer det som
ett mycket allvarligt påpekande, som förmodligen
kommer att t.o.m. få rättsliga efterspel. Det handlar
om en helt undermålig redovisning av arbetsmark-
nadspolitiska pengar. Häromdagen kom rapporter
från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
som inte ens kan belägga oegentligheter därför att
man inte hittar några kvitton eller deltagarlistor. Man
kan alltså inte göra någon utvärdering.
Regeringen har ju velat att utvärderingen skall
lyftas upp i politiken. Arbetsmarknadsutskottet leve-
rerade 100 miljoner kronor för att man skulle kunna
förstärka uppföljning och utvärdering av de ganska
stora medel som kommer.
Min fråga, som kan tyckas vara kameralt dyster
till en sann tillväxtminister - men jag har lärt mig i
mina diskussioner med Finansdepartementet att
pengar räknas - är: Vad anser statsrådet att man bör
göra, och hur är egentligen läget?

Anf. 69 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag kan inte ge någon samlad be-
skrivning av hur läget är, som Hans Andersson ut-
tryckte det. Men utan att svara utifrån de exempel
som han nämnde kan jag svara mer generellt.
Hans Andersson pekar på ett viktigt och riktigt
problem. Det hänger ihop med att när man går från att
styra väldigt hårt till målstyrning inom arbetsmark-
nadspolitiken - förr skulle man räkna huvuden och nu
skall man i stället se på resultat - blir det ännu vikti-
gare att ha effektiva och tydliga metoder för att ut-
värdera. Departementet diskuterar just nu dessa frå-
gor intensivt med den nye AMS-chefen, och jag utgår
från att vi inom en snar framtid kan visa en strategi
för hur den här uppföljningen och kontrollen skall gå
till.

Anf. 70 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi är överens om vikten, men det som
nu rapporteras visar att det här inte fungerar bra. Det
handlar ju om oerhört stora belopp. Jag är överens
med statsrådet om att när man går över till målstyr-
ning blir det här än viktigare. Med den orgie av för-
söksverksamheter, med frilän, frikommuner, decent-
raliserat beslutsfattande, otraditionella medel osv.,
som arbetsmarknadspolitiken har innehållit, blir det
till slut en helt orimlig situation om man inte har en
mycket noggrann uppföljning. Ett minimum kunde
vara att få veta vilka som genomgick de här kurserna
och vad kostnaderna berörde.
Jag menar också att hela idén att sätta så mycket
försöksverksamhet i sjön är farlig. Man kan inte ut-
värdera sådant på kort sikt, men varje beslut som
regeringen har tagit har åtföljts av beskedet att det
skall utvärderas.
Sanera i floran och se till att vi har bra rutiner -
annars tappar vi trovärdighet och legitimitet för de
stora belopp som går till att bekämpa arbetslöshet och
gynna tillväxt.

Anf. 71 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Det sista kan jag bara instämma i till
hundra procent.
Kalkningsverksamheten

Anf. 72 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Min fråga ställer jag till miljöminis-
tern. Det gäller kalkningsverksamheten i vårt land.
Vi vet att det finns delade uppfattningar både vad
gäller fastmarkskalkning och sjökalkning. Min första
fråga är då följande: Vad är regeringens inställning
till kalkningsverksamheten i vårt land?

Anf. 73 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Kort och gott: Vi vill naturligtvis full-
följa en ambitiös kalkning för att möta de problem
som nedsläpp av försurande ämnen medför för natu-
ren. I detta avseende är Sverige mindre lyckligt lottat,
med tanke på markens beskaffenhet osv., jämfört med
en del andra länder.
Detta är åtgärder som vi vidtar i efterhand. Hu-
vudinriktningen när det gäller försurningspolitiken är
självfallet att medverka till att nedfallet av försurande
ämnen minskar radikalt. Det är också en av de allra
viktigaste frågorna i EU-samarbetet för närvarande,
där vi diskuterar två stora och viktiga direktiv för att
minska försurningen.
Det kommer att leda till att försurningen i de om-
råden av Sverige som är utsatta för försurnings-
problem kommer att gå ned från ungefär drygt 20 %
till ca 2 % på tio år.

Anf. 74 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill också för det första fråga om
den nationella kalkningsplan som vi skall få till den
30 juni kommer att komma fram i tid.
För det andra har jag fått mig till livs att Natur-
vårdsverket är väldigt delat i denna uppfattning - så
delat att det kanske kommer att försinka planen. Är
det bra att man på ett statligt verk har så delade upp-
fattningar om fastmarkskalkning och sjökalkning som
i detta fall?

Anf. 75 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Det kan man inte svara på generellt.
Det kan vara bra att det finns olika uppfattningar även
i ett statligt verk, så att uppfattningarna får brytas mot
varandra. Förhoppningsvis leder det till det bästa
möjliga resultatet.
Jag har själv inte fått någon rapport om att arbetet
skulle vara försenat.
Jag vill också slutligt peka på, vilket hör hemma i
en diskussion om kalkningen, att regeringen har före-
slagit förstärkta anslag till kalkningen i år och också
de tre följande åren. Det gör att vi borde klara de
höga ambitioner vi har när det gäller kalkningspoliti-
ken och när det gäller politiken mot försurningens
påverkan på den svenska miljön.
Nazistiskt och rasistiskt våld

Anf. 76 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Min fråga ställer jag till Lena Hjelm-
Wallén, därför att det är en fråga som är bred och rör
många olika områden.
De tragiska polismorden har visat att situationen
vad gäller nazistiska och rasistiska organisationer är
både allvarlig och farlig. Det fanns en expertgrupp
som hade som uppgift att ta fram åtgärder för att
motverka och förebygga rasistiskt och nazistiskt våld.
Den expertgruppen tog för länge sedan fram en gans-
ka lång lista med förslag för att motverka rasistiskt
och nazistiskt våld. De förslagen rör många områden.
De rör skolan. De rör lagstiftningen, polisen och
åklagarväsendet, bl.a.
I går gick Integrationsverkets chef Lars
Stjernkvist ut och sade att de tragiska polismorden
föranledde honom att vilja förbjuda nazistiska organi-
sationer - en metod som jag inte tror på. Det har man
gjort i Tyskland, och det har inte lett till en förbätt-
ring av den faktiska situationen.
Men förslagen är bra. Jag skulle vilja ha svar på
om man från regeringens sida avser att fullfölja de
förslagen och om man avser att förbjuda nazistorga-
nisationer - något som jag inte stöder. Men Lars
Stjernkvist har ju givit uttryck för detta.

Anf. 77 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Yvonne Ru-
waida syftar på när det gäller övriga förslag, men jag
svara gärna på frågan om vi skall förbjuda rasistiska
organisationer. Det är en fråga som har återkommit
många gånger och också debatterats i riksdagen vid
flera tillfällen. Varje gång har vi kommit fram till -
det har funnits en stor enighet om det - att det inte är
en meningsfull åtgärd. Den kan dessutom skapa fler
problem än den löser, för den löser egentligen inga
problem.
De nazistiska grupperingar vi har i vårt land är lö-
sa grupperingar som går under en beteckning och ger
ett intryck av att vara något slags mycket konkret
organisation. Det är de inte, utan det växlar oavbrutet.
Skall man förbjuda en organisation måste man
veta vad det är man förbjuder. Det krävs att den är
registrerad på något vis och att den har någon sub-
stans - en styrelse eller något sådant. Så ser inte
verkligheten ut.
I stället har vi valt att inskränka nynazisternas
agerande. Det är praktiskt taget inte möjligt för en
nynazist att över huvud taget agera utan att därige-
nom begå ett brott, framför allt hets mot folkgrupp.
Dessutom finns det en utredning som funderar
över om man också skulle kunna förbjuda ett aktivt
deltagande i en nynazistisk organisation. Tanken
bakom det är att gå så långt som det över huvud taget
går när det gäller att ingripa mot handlingar som
människor begår på grund av en viss åsikt. Att försö-
ka hindra dem från det är meningsfullt, men att angri-
pa sådant som inte har en substans och inte leder till
någonting har vi hittills kommit fram till icke är me-
ningsfullt.

Anf. 78 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag håller med om att det inte är me-
ningsfullt att förbjuda organisationerna. Därför blev
jag förvånad när Lars Stjernkvist - Integrationsver-
kets chef - gick ut med detta.
Det viktiga är att förebygga arbetet. Expertgrup-
pen har lagt fram förslag för att motverka och före-
bygga rasistiskt och nazistiskt våld. Det var regering-
ens expertgrupp. Man har tagit fram ett antal förslag
som rör alla samhällsområden, bl.a. skolan. Dessa
förslag har inte genomförts. Jag tycker fortfarande att
de borde genomföras.
Jag vill fråga om man tänker ta till sig expert-
gruppens förslag och försöka genomföra dessa.
Jag har också en tilläggsfråga. Integrationsverkets
styrelse består i dag bara av socialdemokrater och
moderater, vilket jag tycker är en brist. Den har inte
den politiska bredd som jag önskade att den hade.
Varför har regeringen bestämt detta?

Anf. 79 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag är inte säker på vilken minister
som borde svara på den senare delen av frågan. Jag
låter den finnas kvar. Den som är berörd och ansvarig
får på lämpligt sätt överväga att svara Yvonne Ru-
waida på frågan om varför regeringen har fattat de
beslut som den har gjort när det gäller sammansätt-
ning av styrelser.
När det gäller åtgärder mot nynazism och rasism i
vårt samhälle kan jag säga att en rad åtgärder har
tagits fram under senare år. De är av väldigt olika
karaktär, och de riktar sig mot olika delar av samhäl-
let.
Jag kan inte svara för alla delar av samhället. Jag
får nöja mig med att säga att rättsväsendet genom
skärpt lagstiftning i olika avseenden fått möjligheter
att intensifiera sitt arbete för att bekämpa rasistiska
uttryck.
Jag vill peka på att frågan om att bekämpa rasis-
men är en central fråga också i vårt samarbete inom
ramen för EU. Vi har haft ett år mot rasism gemen-
samt i Europa, som har givit en rad olika aktiviteter.
Vi har inrättat en särskild institution som skall följa
utvecklingen och ge oss mera kunskap, så att vi blir
bättre på att bekämpa dessa tendenser som finns i alla
våra samhällen.
Forskningsresurser i Västra Götaland

Anf. 80 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Jag vill vända mig till utbildningsmi-
nister Thomas Östros. Jag har ställt en skriftlig fråga
till ministern, men jag tycker inte att jag har fått ett
tillfredsställande svar. Därför försöker jag än en gång.
Det gäller forskningsresurser i Västra Götaland.
Det är riktigt, som ministern då svarade, att det
har satsats väldigt mycket pengar och resurser på
utökade utbildningsplatser inom högskola och univer-
sitet och också forskningsresurser de senaste åren.
Tyvärr ligger just Västra Götaland sämre till. Fram-
fört allt gäller det tre högskolor. Det är Borås hög-
skola, Skövde högskola och Trollhättan/Uddevalla.
De senaste två åren har dessa högskolor varit be-
roende av pengar från Chalmers, men det var bara
under två år. Nu finns de pengarna inte kvar längre.
Min fråga är hur dessa tre högskolor i Västra Gö-
taland kommer att få forskningsresurser i framtiden,
när man inte längre får det från Chalmers.

Anf. 81 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag vill tacka Sonja Fransson för frå-
gan. Det har under bara några få år skett någonting
viktigt och radikalt när det gäller svensk högskolepo-
litik. Alla våra högskolor har numera tillgång till fasta
forskningsresurser, vilket är viktigt. Det gör att man
på höskolor som tidigare inte har haft möjligheter att
skapa en forskningsmiljö nu kan göra det.
När det gäller de högskolor som Sonja Fransson
särskilt pekar på finns det dessutom en överenskom-
melse med Stiftelsen Chalmers om att man skall
stödja dessa högskolor. Det tror jag inte att man från
högskolan skall känna som ett tvång, utan det är vik-
tigt att de stiftelser som bildades på grundval av lön-
tagarfondspengar är en del av den offentliga forsk-
ningsfinansieringsfamiljen. Det är därför rimligt att
de är med och stöttar. Vi för diskussioner om framti-
da samarbete med stiftelsen.
Beträffande fördelning av forskningsresurser un-
der de kommande åren har vi nu möjlighet att se till
att stärka de nya universiteten. Detta kommer att
kräva en hel del resurser, men det är viktigt. De nya
universiteten har en vandring framför sig för att bli
högklassiga universitet.
Sedan kommer vi att göra bedömningar av var
och en av högskolorna och av vilka förstärkningar
som kan behövas i framtiden. Det återkommer vi till
vid ett senare tillfälle.

Anf. 82 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt. Jag håller med
ministern om att det har gjorts en stor utbyggnad,
men faktum kvarstår när det gäller samarbetet med
Chalmers. Den möjligheten finns inte i dag. Avtalet
omfattade två år, och man vet inte vad som kommer
att hända därefter. Det är just det som jag skulle vilja
veta.
Vad händer med dessa tre högskolor? Hur man än
räknar statistiskt är det just dessa tre högskolor i
Västra Götaland som har minst att satsa på fasta
forskningsresurser. I dag är de i stort sett helt beroen-
de av forskningsresurser från andra håll jämfört med
övriga högskolor i landet. Jag skulle vilja veta: Hur
skall man se till att också dessa tre högskolor i likhet
med andra höskolor i landet kan hålla den höga kva-
liteten också i framtiden?

Anf. 83 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag uppskattar verkligen Sonja Frans-
sons engagemang för högskolorna i Västra Götaland.
Det engagemanget delar vi båda två.
De senaste åren har det skett en stark utveckling
för flera av högskolorna i detta område. Man har gått
från väldigt små eller kanske inte ens befintliga hög-
skolor till ganska starka högskolor som kommer att
betyda mycket i sina regioner. Det gäller Borås,
Trollhättan/Uddevalla och flera andra höskolor.
Det är klart att alla högskolor önskar mer resurser
och mer forskningsresurser. I det här läget är det
första som vi prioriterar de nya universiteten. De skall
ha en stark utveckling på forskningssidan. Sedan
återkommer vi till vardera av höskolorna för att se
vilken typ av förstärkning som de kan få under de
kommande åren.
År 2000 tas detta utrymme upp av de nya univer-
siteten, och det är rimligt. Vi för också diskussioner
med stiftelserna om hur de kan hjälpa till att stötta
under 2000 och 2001, och jag ber att få återkomma
till detta senare.
Jämställdheten

Anf. 84 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till jämställdhetsmi-
nister Margareta Winberg.
I dag kan man läsa i tidningarna ett uttalande av
Barbro Dahlbom-Hall, konsult i ledarskapsfrågor och
utsedd till årets kvinnliga ledare, om att det relativt
sett är värre i Sverige när det gäller jämställdheten än
på många andra ställen i världen. Vi är bra på lagar
och jämställdhetsförordningar, men tyvärr är vi
mycket sämre på att få det att fungera i verkligheten.
Vi har många fina lagar i dag som vi kan luta oss
emot. Det finns varvade politiska listor, vi har en
jämställd regering och vi anser oss vara det mest
jämställda landet i världen. Kanske är det så, men
attityderna till flickor/kvinnor är på många håll i
samhället inte särskilt positiva. Det finns mycket som
pekar på det. Många av de unga kvinnorna upplever i
dag ett kvinnohat som vi äldre kvinnor inte har kom-
mit i närheten av, sägs det i debatten.
Har jämställdhetsministern några planer på att ar-
beta just med attityderna till flickor och kvinnor, och i
så fall hur? Hur skall vi få en jämställdhet som utgår
från människors lika värde? Hur kan vi jobba vidare
med dessa frågor regionalt och lokalt?

Anf. 85 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag läste också denna artikel. Men
vad man får komma ihåg är att det rör sig om en en-
skild persons uppfattning och kan som sådan inte
göra anspråk på att vara av vetenskaplig kvalitet.
Därför får man nog ta Barbro Dahlbom-Halls alldeles
privata åsikter med en nya salt. Men visst kan vi kän-
na igen oss i en del av vad hon säger.
Jag vill dock påminna om att Sverige av FN flera
gånger under 90-talet har utsetts till världens mest
jämställda land. Det betyder inte att vi är jämställda,
men i jämförelse med alla andra länder i världen är vi
nummer ett. Det tycker jag är värt att säga och på-
minna om. Ibland har vi en förmåga att klä oss i säck
och aska, och det behöver vi verkligen inte göra i det
här fallet.
Det handlar om representation och om hur kvin-
nor har det med jobben, som är grunden för jäm-
ställdhet, och där ligger vi i topp. Men det är klart att
det återstår väldigt mycket att göra.
Beträffande Barbro Dahlbom-Halls tes att vissa
saker finns också i praktiken, man att de unga kvin-
norna utsätts för trakasserier i form av benämningar
och tillmälen som ingen, vare sig kvinnor, män,
flickor eller pojkar skall behöva höra, är det ju ett
verkligt problem att språket och tonen har blivit råare
än tidigare.
Regeringen har haft en mycket stor konferens om
detta som hette Motbilden, där olika organisationer
och myndigheter fick presentera vad de hade på gång
och vad de planerade att göra, och det var ganska
mycket.

Anf. 86 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Det finns mycket att säga om dessa
frågor, och man kan prata hur länge som helst. Vis-
serligen var det en persons röst som jag har delgivit
här, men det var ändå en röst i debatten som speglar
mångas uppfattning i den här frågan. Det kan vi inte
helt bortse ifrån.
Visst är det bra att ge människor motbilder osv.,
men jag har ändå inte riktigt fått svar på frågan hur vi
skall kunna gå till botten med detta. Hur skall vi kun-
na ändra på attityderna så att vi verkligen blir jäm-
ställda, så att vi står på samma plan bredvid varandra
och ses som likvärdiga människor i alla sammanhang
- särskilt för de unga flickornas skull?

Anf. 87 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag önskar att jag kunde svara att
detta upphör om vi fattar ett beslut. Det hade kanske
varit enkelt, men det går inte att göra så. Detta är ett
historiskt ok som vi bär på och som handlar om hur
vårt och andra länders samhällen är uppbyggda och
hur strukturerna ser ut - kvinnlig underordning, man-
lig överordning.
Det handlar om metoder för att bryta sönder de
gamla strukturerna, metoder för att stärka kvinnor och
också metoder för att förändra männen i deras något
gamla och kanske inte alltid så konstruktiva mansroll.
Det krävs arbete på många olika plan. Myndighe-
ter och organisationer jobbar på sitt vis. Regeringen
jobbar med mansprojekt, kvinnoprojekt och main-
streaming. I riksdagen sitter det partier som också är
oerhört engagerade i den här frågan, vilket jag upp-
skattar oerhört mycket. Genom sitt opinionsarbete
bidrar de till att sakta men säkert förändra det hela.
Lönebidrag till unga handikappade

Anf. 88 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mona
Sahlin.
Jag har fått flera samtal som handlar om att man
är orolig för att det under den kommande hösten
kommer att bli ett anställningsstopp - eller som man
säger: idiotstopp - när det gäller lönebidrag till unga
arbetshandikappade. Denna oro grundar sig på att
regeringen gör besparingar i redan beviljade anslag
för 1999. Man är nu rädd för att detta kommer att leda
till att dessa ungdomar får försämrade möjligheter till
egen försörjning så att det bara är sjukpension som
återstår.
Vid min kontakt med Riksdagens utredningstjänst
svarade man mig så här: "Vad beträffar åtgärder för
handikappade meddelar departementet att det i själva
verket kommer att bli neddragningar av anslaget
under innevarande år med 210 miljoner kronor."
Min fråga till statsrådet Mona Sahlin är: Stämmer
det att det under hösten kommer att bli neddragningar
på arbetsmarknadsåtgärder när det gäller lönebidrag,
och då tänker jag särskilt på de unga, handikappade,
jämfört med hur det var förra hösten?

Anf. 89 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Nu är inte detta mitt område, så jag
kan inte alla detaljer, eftersom det är Björn Rosen-
gren som ansvarar för dessa frågor.
Sammantaget både i vårbudgeten och i höstens
budget är situationen på arbetsmarknaden väldigt
dålig för unga arbetshandikappade. Det sker nu för-
handlingar med arbetsgivarna om lönebidragen, så vi
vet inte än hur många anställningar som det kommer
att resultera i.
Det handlar om Samhall och också om det mycket
starka anställningsstöd som det redogjordes för i
vårbudgeten och som riktar sig till de som är lång-
tidsarbetslösa. Dit hör, tyvärr, en stor del av de han-
dikappade i vårt land som vill ut på arbetsmarknaden.
Eftersom jag inte kan alla detaljerna får jag återkom-
ma till summorna som nämndes här.
Annars är prioriteringen hög nu när det gäller de
grupper som står kvar och stampar och inte får arbete,
trots att arbetkraftsbrist nu börjar uppträda på alltfler
områden i vårt land. Då borde de som står utanför i
stället kunna ses som en resurs, en kompetens, som vi
alla borde ta till vara. Det är det arbetet som vi riktar
in oss på nu.

Anf. 90 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för det svaret.
Det är klart att har man inte frågan precis på sitt bor-
de, kan det vara svårt att känna till detaljerna. Men
jag är glad att statsrådet tar detta till sig, att vi lyfter
frågan och har den med, för den är väldigt aktuell. Vi
vet alla att arbetsmarknaden för unga handikappade
inte liknar den för unga friska, inte ens i en högkon-
junktur.
Ansvariga myndigheter som nu skall försöka att
hjälpa till att få ut de unga arbetshandikappade på
arbetsmarknaden är oroade och konstaterar faktiskt
att det efter varje konjunkturtopp blir alltfler av dessa
ungdomar som ställs utanför. Trots att vi har haft en
konjunkturtopp blir den här gruppen ännu större.
Det är alltså nu de här ungdomarna behöver sitt
lönebidrag för att i konjunkturuppgången få möjlighet
att komma ut på arbetmarknaden, inte om ett halvår
eller ett år.
Stimulansbidrag för om- och nybyggnad av äldrebo-
städer

Anf. 91 ROSMARIE JÖNSSON
NECKÖ (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialmini-
ster Lars Engqvist.
Förra året beslutade riksdagen att ge ett extra bi-
drag för om- och nybyggnad av äldrebostäder. Efter-
frågan på detta stimulansbidrag har blivit enormt.
Boverket, som handlägger ansökningarna, har gjort
uppskattningen att bidragen bara räcker till hälften av
alla de planerade byggprojekten.
I bl.a. min hemkommun, Markaryd, planeras en
större ombyggnad av ett äldreboende. Det är en
mycket stor investering för en så pass liten kommun.
Bidraget är därför en viktig del i hela finansieringen.
Flera kommuner som har ansökt om bidrag, bl.a. då
Markaryd, har fått beskedet att pengarna är slut.
Min fråga blir då: Planerar regeringen att avsätta
ytterligare resurser för om- och nybyggnad av äldre-
bostäder? Det är onekligen medel som behövs för att
göra det möjligt för kommunerna att täcka ett ökande
behov som verkligen finns.

Anf. 92 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det är ett viktigt påpekande som
RosMarie Jönsson Neckö gör om betydelsen av att
stimulera den här typen av byggande.
När staten avsatte pengar för detta handlade det
om att stimulera en utveckling där kommunerna yt-
terst har ansvaret för fortsättningen. Ofta är det så när
det gäller att få i gång en utveckling, att staten tar
fram stimulansmedel för att driva på en utveckling åt
ett visst håll, men att kommunerna måste ta det yt-
tersta ansvaret på lång sikt.
Hittills har dessa pengar faktiskt betytt väldigt
mycket. Det är säkert sant att det är många kommu-
ner som nu har fått besked om att anslaget för i år inte
räcker.
Vi får naturligtvis i diskussioner om kommande
budgetar fundera på i vilken mån staten fortsatt skall
ge stöd för att fortsätta utvecklingen. Jag kan inte i
dag ge besked om ifall det finns några sådana ytterli-
gare resurser eller ifall det kan bli sådana inför nästa
års budget.

Anf. 93 ROSMARIE JÖNSSON
NECKÖ (s):
Fru talman! Jag tackar för beskedet och vill då
tolka det som att det är en fortsatt positiv utveckling
som vi kan förvänta oss framöver.
Trafikmiljöpolitiken

Anf. 94 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Trafikens luftföroreningar har länge
misstänkts vara en viktig orsak till lungcancer. Nu har
det kommit en vetenskaplig studie som visar att minst
10 % av alla lungcancerfall i Stockholm orsakas av
trafiken.
Stockholms vägtrafik står för ungefär 60 % av
kolvätena. Framför allt är det andelen partiklar -
PAH, polycykliska och aromatiska kolväten - som
man misstänker vara allvarliga i sammanhanget. Ut-
vecklingen när det gäller ökad andel dieseldrivna
personbilar i nybilsförsäljningen menar man är en
viktig orsak till att de här hoten kommer att öka i
framtiden.
Naturvårdsverket har skrivit en rapport till rege-
ringen, där man hävdar att den ökade andelen dieslar
hotar de miljö- och hälsopolitiska målen.
Nu undrar jag om miljöministern är beredd att
vidta några åtgärder för att minska det miljö- och
hälsohot som de dieseldrivna personbilarna står för.

Anf. 95 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Utsläppen från bilar är självfallet en
viktig fråga i miljöpolitiken och också för hälsan. Jag
vill angripa problemet på två sätt, dels se till att bil-
motorerna blir effektivare, dels se till att reningen av
avgaserna blir effektivare. Här sker det nu väldigt
mycket.
Återigen kan jag hänvisa till EU-samarbetet, som
innebär att vi kommer att minska utsläppen radikalt
från nya bilar med både diesel- och bensinmotorer
under de närmaste sex sju åren. Tyvärr tar det ganska
lång tid innan detta får fullt genomslag, men det sker
en snabb utveckling åt rätt håll i det avseendet.
Det innebär ju inte att vi kan avstå från att fundera
på hur vi skall göra för att minska bilåkandet och
bilismen. Här kommer vi in på frågan om de livsstilar
som vi har i den industrialiserade världen.

Anf. 96 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Men det handlar också om att andelen
dieseldrivna personbilar ökar. Före årsskiftet 1996/97
var den 1 % av den totala personbilsförsäljningen. Nu
är den 10 %, och trenden visar att andelen kommer att
öka ytterligare.
Detta är inte bara intimt förknippat med den tek-
niska utvecklingen, utan det handlar också om skatte-
och avgiftspolitiken. Därför undrar jag om miljömi-
nistern planerar någonting för att påverka på det pla-
net.

Anf. 97 Miljöminister KJELL
LARSSON (s):
Fru talman! Jag har vid några tillfällen tidigare
påpekat att hälsobelastningen från bilarna skall åter-
speglas i beskattningen av bränslena t.ex. Nu är ju
hela frågan om bränsle- och fordonsbeskattning fö-
remål för utredning. I dag finns det ingen möjlighet
att säga exakt hur det här kommer att förändras, men
det finns möjligheter till förändringar i den riktning
som frågaren är ute efter.
Enklare regler för småföretagarna

Anf. 98 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Mona Sahlin.
För fyra veckor sedan stod jag här och ställde en
fråga till statsrådet om småföretagare.
Jag fick då bl.a. svaret att en stab i Näringsdepar-
tementet skall granska alla kommande regler, skatter
och lagar så att de är tillämpliga också för den lille
företagaren. Vi tänker inte ge oss i det arbetet. Vi
skall förenkla. Detta sade statsrådet.
Sedan läste jag vad som hade sagts i en debatt den
21 maj, då det var en moderatkvinna som ställde
frågor. Då blev svaret: Regeringen har beslutat om
och föreslagit en rad åtgärder för att förbättra före-
tagsklimatet. Vi lägger särskild vikt vid situationen
för småföretagarna. Det är konkreta förslag som skall
vara förverkligade den 1 januari 2000.
I lördags kunde man läsa i Finanstidningen att
småföretagarna skall få vänta på enklare regler.
Den utlovade propositionen, som skulle ha lagts
fram den 28 maj, kom alltså inte då, och vi vet inte
när den kommer. Nu är min fråga: När kommer den?

Anf. 99 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag vet inte hur det är med frågestäl-
laren, men jag har i alla fall lärt mig en sak: Jag tror
inte riktigt på allt som står i medierna. Ett litet tips
också till frågeställaren är att inte ta allt för givet bara
för att det står i en tidning.
I det här fallet var det inte sant. Propositionen
kommer inte senare. Den kommer, och förslagen
skall genomföras precis vid den tidpunkt som det
sades i vårpropositionen.
Vi fortsätter förenklingsarbetet, vi går vidare och
vi kommer inte att ge oss. Så jag upprepar det som
jag sade när vi hade vår diskussion tidigare. Dess-
utom hade jag en väldig nytta av det blankettexempel
som jag då fick, för krånglet är stort på vissa håll,
men företagsklimatet blir ständigt bättre.

Anf. 100 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Det gläder mig att papperen kom till
nytta.
Det var ändock sagt att propositionen skulle
komma den 28:e. När den sedan inte kom blev man ju
misstänksam på en gång. När småföretagare tappar
förtroendet tar det lite tid att få det tillbaka. Då gäller
det, vilket vi hoppas och tror, att reglerna blir extra
bra och extra enkla.
Handelshinder på den tyska marknaden

Anf. 101 JAN-EVERT RÅDSTRÖM (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Pagrotsky. Vi ser ju ständigt problem för vårt nä-
ringsliv. Men jag blir mycket bekymrad när jag ser på
den tyska lagstiftningen, på den lag som trädde i kraft
nu den 1 april. Den tyska skattemyndigheten håller in
30 % för svenska småföretag. Min fråga är: Vad gör
statsrådet för att förhindra detta och få bort det här
handelshindret?

Anf. 102 Statsrådet LEIF
PAGROTSKY (s):
Fru talman! Vi har då och då problem med att
tyska regler är av en sådan art att den inre marknaden
inte fungerar som det är tänkt när svenska företag vill
vara verksamma i Tyskland. Det har de senaste åren
framför allt gällt kravet på att det skall betalas pengar
till tyska semesterkassor för sådana personer som
t.ex. svenska byggnadsarbetare som jobbar med att
sätta upp svenska monteringsfärdiga småhus i Tysk-
land.
Det har varit en utomordentligt hög aktivitet från
svensk sida. Tjänstemän från flera departement har
varit engagerade, och flera ministrar har haft frågan
uppe med sina kolleger i Tyskland. Nu är frågan på
väg att få en lösning, tyvärr på ett ganska krångligt
och byråkratiskt sätt. Men det dyker hela tiden upp
nya problem. Jag beklagar att det är just Tyskland
som är det stora problemet för Sverige i EU eftersom
Tyskland ju är vår största handelspartner i EU. Det
här är ytterligare en fnurra i våra för övrigt väldigt
goda förbindelser med Tyskland. Det här måste vi
alltså diskutera vidare med de tyska kollegerna. Vi
måste försöka få dem att förstå att det här innebär
badwill för Tyskland i Sverige och att det är en broms
för de svensk-tyska handelsförbindelserna, som vi ju
båda vill skall utvecklas på ett offensivt och dyna-
miskt sätt.

Anf. 103 JAN-EVERT RÅDSTRÖM (m):
Fru talman! I avvaktan på att problemet med detta
handelshinder skall lösas vet vi ju att näringen kom-
mer att få en akut likviditetskris. De svenska småfö-
retag som har export till Tyskland får vänta med 30 %
av sitt fakturabelopp. Förvisso kan de få tillbaka det-
ta, men det skall gå över ett skatteår, och det är nog få
småföretag som klarar det. Finns det några tankar
från regeringens sida om att det skall till extraordinä-
ra åtgärder för att klara detta? Annars kommer vi
ganska snart att se en mängd småföretag som icke
kommer att kunna verka på denna exportmarknad.

Anf. 104 Statsrådet LEIF
PAGROTSKY (s):
Fru talman! Det är ett bekymmer för de mindre
företagen att detta ställer krav på ökad likviditet. Det
är ett problem just för de mindre, eftersom de ju ofta
har sämre förbindelse med sina banker än de stora,
som ju t.ex. kan vara delägare eller ha sin vd i ban-
kens styrelse. De mindre företagen måste göra upp
med sin bank redan när de lämnar offert på sådana
här saker. Det ställer större krav i fråga om rörelseka-
pital utöver de stora krav som redan finns eftersom
tyska kunder är sena och långsamma betalare.
Men då gäller det ju att slå vakt om detta att rän-
torna nu är så låga i Sverige att den kostnad som blir
resultatet av den här försämrade likviditeten för före-
tagen blir liten. Det är illa nog att det blir sämre likvi-
ditet och större skuldsättning. Men vi får vara glada
att det inte ovanpå det är tvåsiffriga räntekostnader på
de här lånen såsom det var för bara ett litet antal år
sedan när vi inte hade ordning i statsfinanserna och
när det inte var bra disciplin i Sveriges riksdag. Nu är
det annorlunda, och nu hoppas jag att vi åtminstone
skall kunna klara den delen av det här i Sverige utan
att behöva bråka med Tyskland.

Anf. 105 TALMANNEN:
Tack för det. Detta var det sista inlägget i veckans
frågestund - som också var den sista för detta arbets-
år. Den är nu avslutad. Jag tackar kammarens och
regeringens företrädare för era bidrag till frågestun-
den.

7 § Tilläggsbudget 1 för budgetåret 1999

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1998/99:FiU27
Tilläggsbudget 1 för budgetåret 1999 (prop.
1998/99:100)

Anf. 106 ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! I FiU 27, tilläggsbudgeten, behandlas
de ändringsförslag som omfattar dels finansutskottets
eget ansvarsområde, dels yttranden från övriga fac-
kutskott. Till betänkandet har vi moderater fogat ett
antal reservationer och ett särskilt yttrande som jag
helt kort kommer att kommentera - om än inte på ett
heltäckande sätt.
Under utgiftsområde 2 behandlas anslaget till
SCB och folk- och bostadsräkningen, den s.k. FoB.
Denna registerbaserade FoB var tänkt att genomföras
år 2000 men har nu skjutits ytterligare ett par år fram
i tiden. Den försöksverksamhet som har genomförts i
Stockholm och Gävle har visat på problem som ännu
inte har lösts. Trots detta föreslår regeringen nu att
reformen skall fullföljas över hela landet.
Reformen motiveras med att enskilda personer
och fastighetsägare i fortsättningen inte skall behöva
fylla i uppgifter om bl.a. bostad, yrke och fastighet på
en frågeblankett vart femte år. Dessa uppgifter kom-
mer i stället att kunna samlas in genom de lägenhets-
register och yrkesregister som skall byggas upp vid
Lantmäteriverket och SCB. För att ta fram hushålls-
statistik krävs också att skattemyndigheterna komp-
letterar folkbokföringsadressen med lägenhetsbeteck-
ning.
Regeringen kommer senare att presentera förslag
till den ytterligare lagstiftning som kan behövas. I den
senaste uppdateringen av hittills försenade proposi-
tioner återfinns även den här propositionen. Det är
alltså omöjligt i dag att ha en uppfattning om hur
långtgående innehållet kommer att vara.
När det sedan blir aktuellt att samköra registren
kommer allmänheten att informeras om syftet med
folk- och bostadsräkningen och om det integritets-
skydd som finns kring de uppgifter som samlats in.
Detta framgår av ett faktablad från Regeringskansliet.
Uppbyggnaden av det här registret och komplette-
ringen av folkbokföringsadresser tar flera år i an-
språk. Nu beräknas denna kartläggning kunna genom-
föras tidigast år 2004 eller 2005. Men för att tidspla-
nen skall hållas måste SCB redan innevarande år
påbörja uppläggningen av ett yrkesregister. Det an-
slås därför medel för detta.
Vi moderater har redan från början ställt oss tvek-
samma till en sådan här omfattande registrering. Det
finns flera skäl till det.
Det första är för vagt formulerade registerändamål.
Det andra är behovsfrågan. Vilka är de verkliga be-
hoven? Vad är en rimlig detaljeringsgrad? Det tredje
är integritetsaspekten.
Att det finns ett sådant problem har regeringen
uppenbarligen noterat, eftersom allmänheten skall
informeras om integritetsskyddet. Detta är en mycket
viktig fråga för väldigt många människor som värjer
sig mot storebrorstendenser, något som i grunden
måste anses som mycket sunt. Den moderna tekniken
har hunnit ifatt Orwells science fictionartade berättel-
se och medger alltför många möjligheter till samkör-
ning utan att den enskilde ens är medveten om det
eller har möjlighet att påverka innehållet.
Statistikinsamling tenderar att bli ett självända-
mål. Den kan lätt bli ett mycket trubbigt instrument i
beslutsprocessen. Ofta finns det en överdriven tilltro
till statistiska uppgifter. Jag tror t.ex. inte att en re-
gisterbaserad FoB hade förhindrat en mig näraliggan-
de kommun att uppföra bostäder där ingen vill bo.
Det var säkert helt andra incitament som bidrog till
den beslutsprocessen.
Ett annat exempel är det föreslagna yrkesregistret,
vilket vi moderater avvisar. Registret kommer snabbt
att bli föråldrat, inte minst som en följd av den stora
föränderligheten på arbetsmarknaden.
I går kväll lärde jag mig ett nytt ord, en ny yrkes-
benämning; monitorerare. Hur många visste i förrgår
vad det ordet står för och vem bryr sig om det i mor-
gon?
För ett antal år sedan möttes vi av ordet lokalvår-
dare. Nu är det fråga om webbredaktörer, controller
och coacher. Listan över mer eller mindre exotiska
benämningar kan göras lång. Spännande? Jovisst,
men ack så föränderligt!
Fru talman! Det kan finnas behov av information
på individnivå men detta faktum måste vid varje
tillfälle avvägas mot rättmätiga krav på respekt för
den enskilde medborgaren. Vi anser därför att den av
regeringen föreslagna registerbaserade FOB:en bör
ersättas med en komplettering och ett tillägg till folk-
bokföringen så att den enbart uppfyller grundläggan-
de uppgifter som behövs för bl.a. viss samhällsplane-
ring och som uppfyller internationella krav. För att i
framtiden tillgodose eventuella forskningsprojekt kan
dessa därutöver kompletteras med enkäter.
Fru talman! Utöver detta skall jag helt kort beröra
några av våra andra reservationer. Tillsammans med
övriga borgerliga partier föreslår vi en höjning av
avgiften till Brottsofferfonden. Vi anser att de intagna
i högre grad bör vara med och finansiera denna verk-
samhet genom att en del av de intagnas ersättning
avsätts för detta ändamål. Härigenom lyfts brottsoff-
ren fram, och statsmakten markerar tydligt att den
står på brottsoffrens sida.
Vi avvisar regeringens förslag om ett nytt anställ-
ningsstöd. Vi menar att denna åtgärd inte kommer att
lösa de långtidsarbetslösas situation. En viktig orsak
är otillräcklig utbildning. Detta förändras inte av en
tillfällig skattereduktion.
Vi avvisar också förslaget om ändrad användning
av medel för försöksverksamhet med lärlingsutbild-
ning. I stället förordar vi, vilket är känt, en yrkesut-
bildning som är en kombination av skolförlagd ut-
bildning och utbildning på olika arbetsplatser i nära
samarbete med näringslivet.
Till sist konstaterar vi att totalkostnaden för Bot-
niabanan, inklusive kommunala investeringar och
övriga åtgärder, ännu inte har redovisats. Därmed kan
projektet inte ställas mot andra angelägna infrastruk-
turinvesteringar. Vis av skadan från andra delar av
landet avvisar vi även detta förslag.
Fru talman! Med detta har jag redogjort för några
av moderaternas ställningstaganden. För att inte onö-
digt förlänga voteringstiden yrkar jag bifall endast till
reservation nr 1 men givetvis står jag bakom de övri-
ga moderata reservationerna.

Anf. 107 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Jag skall nöja mig med att för krist-
demokraternas räkning kommentera tilläggsbudgeten
när det gäller just anställningsstöd och lönebidrag.
Regeringen skryter med att det numera går bra för
Sverige. Ja, det är sant. Det går bättre i dag än det
gjorde i går. Sysselsättningen stiger men det sker från
en rekordlåg nivå eller, för att använda Björn Rosen-
grens ord i en interpellationsdebatt i måndags: Tidi-
gare var ju arbetsmarknaden helt död.
Fortfarande är mer än 10 % av arbetskraften utan
arbete eller i åtgärder. Förra året var 727 000 personer
i Sverige arbetslösa, i åtgärder eller undersysselsatta
på olika sätt. Sysselsättningen i dag är faktiskt tillba-
ka på den nivå som var 1994 när den här regeringen
tog över.
Vi har i dag kostnader, eller bristande intäkter, på
över 100 miljarder kronor för statskassan, eller 2 500
kr per yrkesarbetande - pengar som vi skulle kunna
sänka skatten med eller som vi kunde satsa på andra
områden, exempelvis vården och omsorgen, om vi
kom till rätta med arbetslösheten.
Vidare är jag rädd för att vi håller på att uppleva
att politikens fokus flyttar från just de arbetslösas
situation till andra problem. Regeringen är så ivrig att
peka på att det just nu går lite bättre att man glömmer
att vidta nödvändiga åtgärder för att utvecklingen
skall hålla i sig under en följd av år och också klara
de konjunktursvängningar som vi kommer att uppleva
framöver.
Som kontrast till den politik som vi kristdemo-
krater redovisat i vårt budgetalternativ står en hand-
lingsförlamad regering utan en politik för att stimule-
ra sysselsättning och tillväxt långsiktigt.
Det enda försöket till nya offensiva åtgärder från
regeringens sida i vårbudgeten och tilläggsbudgeten
är införandet av ett anställningsstöd vid anställning av
personer som varit långtidsinskrivna vid arbetsför-
medlingarna mer än tre år. Stödet skall uppgå till
75 % av lönekostnaden under de första sex månader-
na och sedan till 25 % i ytterligare 18 månader.
Mycket talar för att det här stödet inte kommer att
fungera. Det visar erfarenheterna från det riktade
anställningsstödet, RAS, som den socialdemokratiska
regeringen införde 1995 och som skulle ge 110 000
nya jobb men som bara gav ett fåtal.
System som ställer krav på att anställa vissa ar-
betssökande och som har svåröverblickbara regler
kommer inte till användning; det visar erfarenheterna.
Dessutom innebär inte stödet någon allmän stimulans
av efterfrågan på arbetskraft. På marginalen kan en
sådan här typ av stöd till en viss grupp ha en viss
effekt men då mer för att placera svårförmedlad ar-
betskraft på ett specifikt arbete i stället för en annan
arbetssökande.
Den fråga som jag gärna vill ställa till Jörgen An-
dersson som företrädare för socialdemokraterna och
majoriteten är: Tror du att det här anställningsstödet
kommer att skapa fler jobb? Det är nämligen så det
här har presenterats av många socialdemokrater och
regeringsföreträdare. Kommer det alltså att skapa fler
jobb eller kommer det möjligen bara att innebära att
en person får jobb på en annan persons bekostnad?
I ett försök att snabbt hitta en åtgärd som skulle
öka sysselsättningen genomförde den borgerliga rege-
ringen 1994 ett generellt anställningsstöd, GAS. Ty-
värr fanns det vissa brister i utformandet av GAS. En
av orsakerna till att GAS inte var så lyckosamt som
man kanske hade hoppats på var att stödet var starkt
tidsbegränsat. Rabatten på arbetsgivaravgiften var
bara 15 % och skulle gälla under en kort period under
1994.
Tanken var god men för att ett marginellt syssel-
sättningsstöd, som det kallas i forskningslitteraturen,
skall få avsedda effekter måste tydliga riktlinjer och
förutsättningar utstakas.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade
GAS och införde i stället år 1995 RAS, vilket, som
jag sagt, blev helt misslyckat. De bristande administ-
rativa rutinerna kring stödet och det praktiska krångel
som var förenat med att få del av stödet var de
främsta orsakerna.
Det finns ett marginellt sysselsättningsstöd, MSS,
som också har diskuterats i debatten. Det tycker vi
däremot kan vara ett intressant verktyg för att få fart
på sysselsättningen. Det innebär en kraftig skatte-
sänkning riktad till företag som nyanställer, utan att
det kostar staten särskilt mycket i form av lägre skat-
teintäkter. Dessutom skulle ett sysselsättningsstöd av
detta slag, i kombination med kanske uppmjukade
regler för prov- och visstidsanställningar, ge många
företag anledning att våga pröva att öka antalet sys-
selsatta.
Med en generell sänkning av arbetsgivaravgifter-
na för nyanställda skapas en större efterfrågan på
arbetsmarknaden, vilket också gynnar långtidsar-
betslösa och invandrare, för att nämna några grupper
som har det extra besvärligt att erhålla arbete.
När efterfrågan är låg är det just de här grupperna
som först slås ut. Särskilda åtgärder inom arbets-
marknadspolitikens ram måste givetvis vidtas för att
göra alla arbetslösa rustade för att möta den efterfrå-
geökning som blir följden av ett sysselsättningsstöd
av den här karaktären.
Ett generellt sysselsättningsstöd går ut på att varje
form av sysselsättningsökning i företagen skall upp-
muntras vare sig den karakteriseras av tillfällig eller
fast anställning eller den karakteriseras av deltids-
eller heltidsanställning. Alla befintliga företag skall
behandlas lika. Stödet skall vara ett generellt stöd,
vilket underlättar företagens och skattemyndigheter-
nas administration. Självklart skall det också vara
vissa spärregler.
Vi kristdemokrater anser att förslaget om ett mar-
ginellt sysselsättningsstöd seriöst borde övervägas av
regeringen. Vi har också föreslagit att regeringen i
samband med budgetpropositionen i höst återkommer
till riksdagen med ett förslag till utformning av ett
marginellt sysselsättningsstöd; just för att bryta den
massarbetslöshet som håller på att bita sig fast i det
svenska samhället.
I det sammanhanget kan man, tycker vi, också
överväga ett särskilt anställningsstöd till långtidsin-
skrivna på arbetsförmedlingarna. Då bör man också
diskutera finansieringen. Ett sätt kan vara att använda
sig av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Kostnaderna för detta har Fackföreningsrörelsens
Institut för Ekonomisk Forskning räknat på. Det visar
sig att det här är statsfinansiellt neutralt om 37 000
nya jobb skapas som en följd av sysselsättningsstödet.
Vårt bidrag för att försöka få regeringen att vidta
ytterligare åtgärder handlar om att överväga den här
typen av idéer som långsiktigt kan få fart på arbets-
marknaden, självklart tillsammans med övriga åtgär-
der som måste till - en ny näringspolitik, skattepolitik
osv. som vi ofta diskuterar i denna kammare.
Frågan är om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet inte vågar pröva den typen av förslag
grundligt, förslag som också många inom exempelvis
fackföreningsvärlden tycker är intressanta att diskute-
ra närmare.
En annan fråga jag vill kommentera är lönebidra-
gen. I tilläggsbudgeten som kom i våras står det på s.
99 att man tillför 90 miljoner kronor för att förbättra
möjligheterna för funktionshindrade att få arbete.
Vi kristdemokrater har krävt ökade anslag till lö-
nebidrag tidigare. Vi blev glada när vi såg detta i
budgetpropositionen och tyckte att regeringen nu
äntligen lyssnat på de krav som bl.a. vi har framfört.
Men när vi började granska det i arbetsmarknadsut-
skottet, där jag också sitter, upptäckte vi att dessa
plus 90 miljoner i själva verket är minus 200 miljoner
kronor. Orsaken är en del tidigare överdragningar på
anslag och indragna anslagsplaner från regeringens
sida.
Det här ger två problem. Det ena är att vi får total-
stopp på nya lönebidrag i vårt land, exempelvis i
Västra Götaland. Det här var uppe vid frågestunden
för en stund sedan. Till min förvåning säger statsrådet
Mona Sahlin att anställningsstödet skall vara ett slags
hjälp för människor som skulle behöva lönebidragen,
att det skulle vara något slags motivation till ned-
dragningen av lönebidragen. Mycket märkligt reso-
nemang. Det kanske Jörgen Andersson kan förklara
och utveckla.
Det andra som är mycket allvarligt är att det inte
finns någon redovisning i budgeten av att plus 90
miljoner skall bli minus 200 miljoner kronor. Det här
är inte enbart anmärkningsvärt. Det är skandalartat att
regeringen kan redovisa en ökad satsning som i själva
verket är en kraftig neddragning.
Jag skulle vilja veta vad socialdemokraterna har
för budskap att ge till alla de människor som nu hop-
pas på att kunna ta del av lönebidragen, till de myn-
digheter som jobbar med frågorna och ser alla männi-
skor med behov av en anställning, inte minst nu när
konjunkturläget är något bättre och det finns förut-
sättningar att placera ut människor på olika företag.
Då finns det inga pengar på grund av att plus 90 mil-
joner blev minus 200 miljoner kronor. Hur kan det
komma sig?
Fru talman! Jag vill avslutningsvis för tids vin-
nande yrka bifall bara till reservation 10 i FiU27.

Anf. 108 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Vi folkpartister har ett alternativ till
regeringens ekonomiska politik. Det alternativet re-
dovisar vi i vår vårbudget. För det här året 1999, som
egentligen till hälften är passerat, har vi några förslag
till ändringar. Regeringens tilläggsbudget som vi
diskuterar handlar väldigt mycket om att utgiftstaket
kommer att överskridas och att man därför försöker
göra justeringar för att komma undan det.
En av orsakerna till att utgiftstaket kommer att
överskridas är att regeringen använder budgeterings-
marginalen för att finansiera nya reformer löpande.
Men det den skall användas till, dels till reserv för
oförutsedda utgifter, dels för att kunna parera t.ex.
anslagsminskningar, täcks inte in. Detta i sin tur leder
till att man måste ta till olika typer av mer ogenom-
tänkta panikåtgärder för att få stopp på utbetalningar-
na. Det är den typen av åtgärder vi nu ser. Det gäller
framför allt biståndsverksamheten men även inom
många andra sektorer.
Regeringen talar om att höja biståndsanslaget. Se-
dan utfärdar man ett förbud för myndigheten att an-
vända anslaget. Först skall det tydligen sänkas innan
det kan höjas. Det finns många olika tolkningar av
vad det här kommer att leda till. Men i en skrivelse
till regeringen från Sida påpekar generaldirektören att
man kommer att vara tvungen att genomföra drastiska
nedskärningar av sin verksamhet och att det kommer
att leda till att man inte kan fullfölja gjorda överens-
kommelser och att man kommer att få svårt att satsa
på de olika typer av katastrofinsatser som nu är väl-
digt akuta. Slutet vet vi inte.
Det finns mycket olika diskussioner om vad det
här kommer att leda till. Det mest fascinerande är att
företrädare för regeringen, främst biståndsministern,
på något sätt vill låta oss tro att nedskärningar som
flera miljarder i årets verksamhet inte kommer att
märkas och inte har någon betydelse. Då undrar man
om det inte heller är någon mening med att höja bi-
ståndet. Vi vet att det är precis tvärtom. Det är klart
att det får mycket stora konsekvenser. Vilka vet vi
fortfarande inte.
Exakt samma sak hände förra året. Då sade man
att vi måste hålla inne med några hundra miljoner,
men det var ingen fara, för pengarna skulle finnas att
hämta efter årsskiftet, det år vi alltså nu är inne på.
Nu håller man inne de pengarna och ytterligare ett par
miljarder. Fortfarande sägs att det inte är någon fara,
utan pengarna kommer att finnas efter nästa årsskifte.
Detta inser var och en att det inte håller i längden.
Budgeteringsmarginalen har alltså krympt ihop till
den grad att man måste skära ned på biståndet. Den
budgeteringsmarginalen är ännu mindre nästa år re-
dan som det ser ut nu. Man förstår att det här är en
utveckling som håller på att gå över styr.
Det är inte likgiltigt när i tiden någonting sker,
även om det skulle ske samma saker. Ett mycket
konkret exempel. När nu en orkan har svept fram och
gjort hundratusentals människor bostadslösa är det
väldigt bråttom. Insatser för att möta situationen efter
orkanen Mitch är just sådant som människorna är
väldigt oroliga för att Sverige inte skall kunna full-
följa. Det kommer garanti på garanti att detta inte
skall drabbas. Men följden blir naturligt att det blir
helt andra saker som drabbas ännu mer och måste
avbrytas.
Ett annat exempel på att det inte är ointressant när
i tiden man gör någonting är demokratibiståndet. I
Guatemala skall man ha val i höst. Om man måste
avbryta demokratibiståndet spelar det väldigt stor roll
ifall demokratiinsatserna kan komma före valet och
inte efter. Det finns många andra exempel.
Fru talman! Budgetdisciplin är viktig, men den
måste gälla även regeringens eget arbete. Tyvärr
kommer mycket av det reformarbete som varit med
den nya budgetprocessen att gentemot myndigheterna
att förfuskas. De signaler man sänder till myndighe-
terna är att inte planera långsiktigt utan se till att sätta
sprätt på pengarna fort som ögat, för annars kommer
de att försvinna. Det är naturligtvis otroligt negativt.
Utgiftsprognoserna som ligger till grund för an-
vändandet av begränsningsbeloppen är inte heller
något som är känt. Vi kan inte ta del av och granska
de uppgifterna. Tydligen kan myndigheterna inte
heller komma överens med regeringen riktigt om
detta. Ekonomistyrningsverket har helt andra progno-
ser. Om man använder Ekonomistyrningsverkets
siffror förefaller det som att man med begränsnings-
beloppen bara kommer tillbaka till bugdetpropositio-
nens siffror. Det är lite oklart vad det egentligen
kommer att leda till. Statens egna verk gör helt andra
bedömningar än vad regeringen själv gör. Jag tycker
att det här känns mycket otillfredsställande.
Fru talman! Till några av de frågor som jag sär-
skilt vill nämna när det gäller tilläggsbudgeten. Vi i
Folkpartiet är, det är känt sedan gammalt, motstånda-
re till folk- och bostadsräkning. Alltså behöver man
inga pengar till folk- och bostadsräkning. Vi anser att
det är lite fel att försämra flyttningsbidragen just när
många nya jobb faktiskt tillkommer och vi ser flask-
halsar. Några människor kommer att behöva flytt-
ningsbidraget för att kunna flytta dit där jobben finns.
Vi är självklart för praktik i en ny gymnasieskola,
men vi kan inte förstå varför man skall ta pengarna
från utveckling av lärlingsprogram, som också myck-
et väl behövs. Vi tycker att det är mycket angeläget
att man sätter upp ett anslag för kostnader för M/S
Estonias förlisning, men vi förstår inte varför man
måste ta de pengarna från att köpa tågtrafik. Vi före-
slår att man tar dem från Banverkets och Vägverkets
administration.
Till sist, fru talman, vill jag verkligen instämma i
det som Stefan Attefall sade tidigare om lönebidra-
gen, däremot inte i det han sade om det nya anställ-
ningsstödet. Vi tror att det bara kommer att fungera
som en ny och ännu sämre variant av det tidigare
misslyckade RAS. Att påstå att ett stöd till anställning
är en sänkt skatt är endast ett sätt att komma runt
utgiftstaket. Skattesänkningarna bör vara generella.
Man kan inte ha individuella skattesänkningar. Jag
yrkar avslag på införandet av stödet.
Fru talman! För tids vinnande kommer jag att
formellt yrka bifall bara till reservation 11.

Anf. 109 JÖRGEN ANDERSSON (s):
Fru talman! Vi har nu ett par års erfarenhet av den
nya budgetrutinen med angivandet av ramarna på
våren och budgetprocessen på hösten. I den processen
ligger också tilläggsbudgeteringen eller korrigeringen
av gällande budget.
Det har varit en hel del diskussion om den nya
budgettekniken, och det finns en del kritiska syn-
punkter på den, framför allt när det gäller utgiftstak.
Jag tycker sammanfattningsvis när det gäller den nya
budgettekniken ändå att den har fungerat väldigt bra.
Jag tror att det har varit mycket betydelsefullt. Vid
den budgetsanering och förbättring av svensk ekono-
mi som har genomförts har denna budgetteknik spelat
en stor roll. Den har också bidragit till att det nu går
bra för Sverige.
Vi fick i går en prognos från Riksbanken där till-
växten skrivs upp. Riksbanken säger också att infla-
tionen kommer att bli mindre än den prognostiserade.
Med detta säger man också att det finns en utomor-
dentligt stor möjlighet att behålla de låga räntor som
vi har. Sysselsättningen har under det senaste året
ökat med 111 000 personer.
Stefan Attefall! Det är inte regeringen som säger
detta. Det är Riksbanken, SE-banken, OECD och
många prognosinstitut i Sverige som säger det. Detta
är skillnaden mellan den regering som Stefan Atte-
falls parti tillhörde under den förrförra mandatperio-
den och den regering som sitter nu.
Den regering som Stefan Attefalls parti tillhörde
skrev upp prognoserna i finansplan efter finansplan
och fick i efterhand korrigera ned prognoserna. Den
nuvarande regeringen har realistiska prognoser. De
går i stället åt det andra hållet. Det visar sig att man
får skriva upp de viktiga talen för tillväxt och syssel-
sättning och att räntor och inflation blir lägre än vad
som prognostiserats.
Detta är något annat, och jag måste säga att jag fö-
redrar den typ av prognoser som regeringen under
denna och den förra mandatperioden ägnat sig åt
framför glädjekalkylerna från den borgerliga rege-
ringen.
Fru talman! Jag skulle vilja kommentera en del av
tilläggsbudgeten. På totalförsvarets område finns det
en motion från ledamoten Landerholm, som vill ha ett
tillkännagivande till regeringen att den skall åter-
komma med ett förslag om ett tilläggsanslag på 2,2
miljarder kronor för totalförsvaret. Jag ber att få yrka
avslag på den motionen. Ett bifall vore att ge fel sig-
nal till hela den försvarsförändring och omstrukture-
ring av försvaret som vi nu är på väg att införa.
Jag skulle också vilja framhålla några andra saker
i tilläggsbudgeten. Där finns ett stimulansbidrag till
äldrepolitiken på 180 miljoner till kommuner och
landsting syftande till att modernisera och förändra
möjligheterna att bedriva en modern och human äld-
repolitik.
Jag vill också nämna något som Stefan Attefall
och även Karin Pilsäter berörde, nämligen det för-
stärkta anställningsstöd som nu införs och som inne-
bär möjligheter till stöd under 24 månader. Under de
första 6 månaderna skall stödet vara 75 % av löne-
kostnaderna och resterande 18 månader 25 %, dock
högst 11 550 kr de första 6 månaderna och högst
3 850 kr de resterande 18 månaderna. Stödet omfor-
mas vidare från ett kontantstöd till en kreditering på
arbetsgivarens skattekonto.
Vi har den mycket fasta övertygelsen - som också
arbetsmarknadsutskottet har kommit fram till - att
detta kommer att underlätta för de långtidsarbetslösa
att komma in på arbetsmarknaden. Skillnaden mellan
detta förslag och det förslag som kd har lagt fram
beträffande tilläggsbudgeten är att stödet enligt vårt
förslag går till individerna medan det som kd föreslår
går till företagen.
Det är ju inte företagen som är arbetslösa. Det är
individer av kött och blod som är arbetslösa, och om
man skall genomföra stimulanser skall man ge dem
till de människor som av olika orsaker har kommit i
den olyckliga belägenheten att ha varit långtidsar-
betslösa. Vi är därför helt övertygade om att det här
kommer att ge effekt.
Vi ser för övrigt nu en situation på arbetsmarkna-
den där - i bjärt kontrast till vad Stefan Attefall har
sagt från denna talarstol - man redan börjar tala om
flaskhalsar, dvs. om att företag har svårt att få tag i
arbetskraft. T.o.m. inom den hårt drabbade byggin-
dustrin börjar man nu tala om att det finns en tendens
till arbetskraftsbrist.
Detta läge är helt annorlunda än det som Stefan
Attefall beskriver. De utbildningssatsningar som
regeringen också har föreslagit kommer att visa sig
vara väldigt viktiga när det gäller att få in de långtids-
arbetslösa så att jobben passar dem som är arbetslösa.
Jag vill i detta sammanhang också nämna den för-
söksverksamhet avseende lärlingsutbildning till vars
genomförande vi avsätter 41,8 miljoner kronor. Däri
ingår som ett led att underlätta för ungdomar att få
jobb men också att företagen skall få den arbetskraft
som de behöver.
Fru talman! Jag vill också nämna att vi tillför 40
miljoner till anslaget för bidrag till investeringar i
studentbostäder. Det är ett välkommet tillskott, efter-
som det finns en stor efterfrågan på studentbostäder.
Jag vill också lyfta fram att budgetåret 1999
kommer, som ni säkert känner till, 103,5 miljarder att
betalas ut i generella statsbidrag till kommuner och
landsting. Det är den största utgiftsposten i 1999 års
budget. Den har gått om statsskuldräntorna, av två
orsaker. Dels har den socialdemokratiska regeringen
yrkat på kontinuerliga höjningar av de generella
statsbidragen, dels har man fört en ekonomisk politik
som har inneburit att ränteutgifterna har minskat.
Tidigare var ränteutgifterna den största enskilda pos-
ten. Nu har bidrag till kommuner och landsting för
bedrivande av välfärdspolitik blivit den största pos-
ten, och ränteutgifterna är på kraftig nedgång. Det är
en mycket glädjande utveckling.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till finansut-
skottets hemställan på alla punkter och avslag på de
reservationer och motioner som finns i nämnda be-
tänkande.

Anf. 110 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jörgen Andersson använde den tradi-
tionella socialdemokratiska retoriken om vad som
hände i början av 90-talet. Sanningen är den att sys-
selsättningen började rasa 1989-1990. Jörgen An-
dersson! Vilken regering satt då vid makten?
Vi hade i början av 90-talet Sveriges största eko-
nomiska kris sedan andra världskriget, men i slutet av
mandatperioden, när mitt parti var i regeringsställning
tillsammans med tre andra icke-socialistiska partier,
vände utvecklingen och sysselsättningen steg. Den
utvecklingen bröts av den socialdemokratiska rege-
ringen efter 1994 års val, någon gång under 1995, och
sysselsättningen sjönk ytterligare. Vad socialdemo-
kraterna då höll på med var att gömma undan arbets-
lösa i olika åtgärder, i mer eller mindre meningsfulla
utbildningar. Sedan har utvecklingen gått åt rätt håll
igen. Det började på allvar 1998 och fortsätter 1999.
Visst går det bättre för Sverige just nu, men det
går från en rekordlåg nivå. Det är det som är så be-
kymmersamt. Vad vi nu behöver är en kraftig upp-
gång i sysselsättning många år framåt.
Frågan är: Anser Jörgen Andersson att nuvarande
politik räcker för att åstadkomma den långsiktigt
kraftiga uppgång som vi behöver för att hjälpa alla de
700 000 människor som är arbetslösa, i åtgärder eller
på olika sätt är undersysselsatta?
Jörgen Andersson kommenterade också anställ-
ningsstödet. Det är ett stöd till individer, säger han,
inte till företag. Forskningen, dvs. fackföreningsrörel-
sen och Institutet för ekonomisk forskning, visar att
man måste ha mer generella stöd om det skall ge
effekt. Frågan är: Kommer det anställningsstöd som
socialdemokraterna föreslår att skapa fler jobb, eller
kommer det, vilket jag hoppas, att ge vissa långtidsin-
skrivna arbete före andra arbetslösa? Det kan vara bra
i sig, men det skapar inte fler jobb långsiktigt.
Jörgen Andersson kommenterade inte hur plus
90 miljoner i lönebidrag kan bli minus 200 miljoner.
Förklara det för kammaren och svenska folket. Ingen
begriper det än så länge. Du kanske lyckas förklara
det.

Anf. 111 JÖRGEN ANDERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har inte ägnat mig åt någon histo-
riebeskrivning mer än på en punkt, där jag talat om
hur man från den tidigare regeringen gjorde olika
prognosfadäser. I övrigt har jag inte kommenterat den
historiska utvecklingen på ekonomins område.
Jag håller mig till tilläggsbudget 1999. Den situa-
tion vi har i dag är att inom EU-området har Sverige
den högsta tillväxten. Vi har den högsta utvecklingen
när det gäller antalet nya sysselsatta, vi tillhör de
länder som har den lägsta inflationen och vi tillhör de
länder som har den lägsta räntan. Detta är fakta. Detta
ser vi varje dag att man säger från oberoende institut
och oberoende bedömare i olika ekonomiska tid-
skrifter.
Varför kan inte Staffan Attefall och jag vara gla-
da, nu när det snart är sommarlov och är ljust och
trevligt, över att det går bra för Sverige? Det skall vi
väl alla vara glada för? Det är ju fakta.
Sedan säger Stefan Attefall att det här behövs
långsiktigt. Jag delar den uppfattningen. Vi behöver
många år av den här utvecklingen. Men det är ju vi,
från denna regering, som har tagit fram de här glada
och bra sakerna på tillväxtens, inflationens och rän-
tornas område. Om regeringen sitter kvar finns det
förutsättningar för att vi får många goda år framöver.

Anf. 112 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag kan försäkra Jörgen Andersson att
samtliga prognoser som den socialdemokratiska rege-
ringen har levererat över sysselsättningsökning, åt-
minstone fram till alldeles nyss, har varit överdrivna
och felaktiga. Vi skulle ha haft 150 000 fler männi-
skor i sysselsättning i dag om prognoserna hade fun-
gerat som man påstod att de skulle göra.
Prognosmissar kan många syssla med. Det är nog
lätt att göra prognosfel. Men det är inte det som är
intressant. Det intressanta är att vi i dag är tillbaka på
samma nivå som när Jörgen Anderssons regering
började efter valet 1994. Vi är på ungefär den nivån
när det gäller sysselsättningsintensitet, andel av be-
folkningen som är i arbete och liknande.
Frågan är hur vi går vidare från detta. Det räcker
inte med att vara nöjd med nuvarande politik. Vi
behöver förändra på en rad områden, såsom närings-
politik och skattepolitik. Men vi behöver också, tror
jag, en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vårt parti tillhör
dem som tror att även en aktiv arbetsmarknadspolitik
har en funktion att fylla. Men då måste det vara åt-
gärder som fyller sin funktion. Jag tvivlar på att det
batteri som socialdemokraterna hittills har presterat
räcker till.
Jag är faktiskt uppriktigt orolig över att vi håller
på att glömma bort den grupp som är utanför arbets-
marknaden och som inte omfattas av den uppgång vi
just nu upplever.
Vid nästa lågkonjunktur har vi inte kraften att
fortsätta uppgången på lång sikt. Det är en uppriktig
oro från mig och mitt partis sida över att vi inte har en
tillräckligt effektiv politik för att skapa långsiktigt
nya jobb.
Jag måste återigen be Jörgen Andersson: Kom-
mentera lönebidragen. Det är viktigt för många män-
niskor i landet att veta hur en satsning på plus
90 miljoner kronor blir minus 200 miljoner kronor
och totalstopp på länsarbetsnämnderna för nya löne-
bidrag. Svara på det, Jörgen Andersson.

Anf. 113 JÖRGEN ANDERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Från det parti som Stefan Attefall till-
hör, och övriga på den kanten, brukar vi få kritik för
att vi ägnar oss för mycket åt det historiska när det
gäller den ekonomiska politiken, och att vi blickar
bakåt och lyfter fram det som varit tidigare.
Nu försöker Stefan Attefall locka in mig i den
diskussionen. Jag skall inte beröra det som har varit.
Jag berör det som är nu, dvs. tilläggsbudget för 1999.
Stefan Attefall säger att han är uppriktigt bekym-
rad. Det måste vara oerhört glada bekymmer som
Stefan Attefall går och bär på med den framgång som
politiken nu har givit på tillväxtens, sysselsättningens,
inflationens och räntornas område.
Då vill Stefan Attefall byta politik. Varför skall
man byta politik när man har en politik som är fram-
gångsrik och som ger detta utfall? Det vore väl ändå
fel. Det är ungefär som en fotbollstränare som ändrar
på ett vinnande lag. Vi har en regering och en majo-
ritet som just nu har sett till att sätta Sverige på det
vinnande planet. Då byter man inte. Då ändrar man
inte. Då håller man fast vid den politiken.

Anf. 114 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Vi diskuterar tilläggsbudgeten. Jag
vill börja med att säga det som är det viktiga, nämli-
gen att det är bra att vi har den här nya budgetproces-
sen. Det som vi är överens om och det som vi tycker
är viktigt kommer ofta bort i debatten.
Det som är bra kan bli bättre. Det vi vill kritisera
är de dåliga inslagen i hanteringen av de nya budget-
processerna.
Jag kan ta ett exempel utöver de tidigare. Det
gäller konsultarvodena för affären mellan Telia och
Telenord, där regeringen bemyndigar ett lån och så
visar man räntekostnaderna och drar av själva lånet
från försäljningssumman. Det är ytterligare ett avsteg
från budgetprocessen.
Vi vill kritisera avsteg där man försöker komma
runt den budgetprocess som vi har kommit överens
om och som har varit ett viktigt inslag i att vi nu har
fått bättre kontroll över statsfinanserna. Vi hoppas att
regeringen, om man inte vill försvara sig, i varje fall
tar till sig det för den kommande hanteringen.
Det som Jörgen Andersson för fram om glädje-
kalkyler handlar ju inte om förmåga att skriva upp
kalkyler, utan om att statsfinanserna i Sverige fortfa-
rande är så konjunkturkänsliga att förändringarna
underskattas i prognosmodellerna.
Om man inte tittar på vem som satt i regeringen,
utan tittar på konjunkturförloppen, ser vi att vi under-
skattar hastigheten vid nedgångar, men vi underskat-
tar också hastigheten vid uppgångar. Man kan säga
att det är ett problem bara för själva prognoserna. Det
spelar ju inte så stor roll. Problemet är konjunktur-
känsligheten också hos statsfinanserna.
Det som vi i Folkpartiet tycker är så allvarligt är
att regeringen nu uppenbarligen bara sätter sig ned
och tycker att det är bra med god konjunktur. Men är
det något vi vet, är det att god konjunktur alltid följs
av dålig konjunktur. Det är i god konjunktur man
skall göra något åt situationen. Det är därför vi blir så
olyckliga över att ni, trots att det är så mycket som ser
bra ut, inte gör tillräckligt mycket åt strukturfrågorna
när det gäller bl.a. arbetsmarknadssidan, utan inför ett
förstärkt anställningsstöd som är ett nytt bidrag, men
som inte kommer att kunna fungera. Vi efterlyser
generella strukturförändringar för fler jobb i skatte-
systemet.

Anf. 115 JÖRGEN ANDERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Vi skall hela tiden hålla ögonen på
budgetrutinerna. Vi skall hela tiden utveckla bud-
getrutinerna så att de blir bättre. Som jag sade i mitt
första inlägg, anser jag att de budgetrutiner som nu är
genomförda är bra och har betytt mycket. Finns det
sådant som behöver förbättras tekniskt skall vi natur-
ligtvis hjälpas åt att göra det för att få detta att bli
riktigt bra.
Karin Pilsäter talar om glädjekalkyler. Det är ju
inga glädjekalkyler. Det är fakta. Vi kan varje dag i
ekonomiska tidskrifter och tidningar läsa om hur bra
det utvecklas på de områden som jag tidigare har
nämnt.
Regeringen sitter inte med armarna i kors, Karin
Pilsäter. Det är därför regeringen och vi i finansut-
skottet är så noga med att hålla fast vid överskotts-
målet så att vi kan fortsätta att amortera av på
statsskulden. Det har på något sätt glömts bort i da-
gens debatt att vi faktiskt har en statsskuld som är rätt
omfattande. Vi har börjat amortera på den, men det är
oerhört viktigt att vi fortsätter att amortera för att vi
skall bli mindre känsliga när vi ramlar in i en låg-
konjunktur.
Regeringen och finansutskottet har slagit fast att
detta är viktigt, och jag tror att vi skall hålla fast vid
det. Då kommer vi att befinna oss i ett helt annorlun-
da och mycket bättre läge nästa gång vi kommer i en
lågkonjunktur.

Anf. 116 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag sade nog inte över huvud taget
vem jag syftade på när jag talade om glädjekalkyler.
Vad jag syftade på var att Jörgen Andersson sade att
den borgerliga regeringen gjorde glädjekalkyler. Vad
jag ville ha sagt var att prognosmetoderna inte klarar
av den kraftiga konjunkturkänslighet vi har. Det är
dåligt, eftersom statsfinanserna är så konjunkturkäns-
liga.
Vi från Folkpartiets sida är helt överens med rege-
ringen när det gäller överskottsmålen. Men det räcker
inte, utan man måste också genomföra andra struktu-
rella reformer som minskar ekonomins konjunktur-
känslighet. Det är väldigt viktigt för människor. Det
är också viktigt att man inte förfuskar den nya bud-
getprocessen, som jag tycker är så bra, genom att
göra olika typer av undanmanövrer.
Det förstärka anställningsstödet är just en sådan.
Det är inte någon skattesänkning att man får en kre-
ditering på skattekontot för ett individuellt bidrag. För
företagen är det precis samma metodik som tidigare
när de exempelvis på inbetalningskortet fick dra av
rekryteringsstöd och andra sådana individuella an-
ställningsstöd som man som företagare kunde få om
man anställde en speciell person.
Detta är ingen skattesänkning. Det är en praktisk
metod för att hantera utbetalningen av bidrag. Alla
som jobbar ute på fältet inser att detta inte är en skat-
tesänkning utan en form av bidrag. När man går runt
utgiftstaken genom att lösa problemet på det här sättet
är det ytterligare ett sätt att förfuska budgetprocessen.
Fru talman! Min huvudsakliga kritik mot FAS,
som nu kommer efter RAS, är att det inte är en frukt-
bar metod. Vad vi behöver är en generellt sänkt skatt
på arbete så att människor kan komma in på arbets-
marknaden.

Anf. 117 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Jag sade redan i mitt huvudanförande
att jag inte kommenterade alla punkter och reserva-
tioner. Jörgen Andersson valde att tala om just en
sådan punkt som jag inte nämnde. Jag kunde ha sagt
att vi konstaterade att tilläggsbudgeten inte innehåller
några åtgärder för att kompensera försvaret för de
akuta likviditetsproblem som uppstår under 1999.
Det är vår bestämda uppfattning att Försvar-
smaktens verksamhet under 1999 är underfinansierad.
Anslagen kommer inte att räcka för att täcka den
verksamhet som riksdagen har beslutat om och som
regeringen har preciserat i regleringsbreven. Vi me-
nar att det är orimligt. Just mot den bakgrunden före-
slår vi att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om en ny tilläggsbudget där man till-
skjuter de medel som behövs för att täcka verksam-
heten.

Anf. 118 JÖRGEN ANDERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! På den punkten har jag redogjort att
vi anser att år 1999 också är med i den omstrukture-
ring av försvaret som vi har kommit överens om med
Centerpartiet. Vi inte bara tror utan är helt övertygade
om att det skulle vara helt fel signaler till det om-
struktureringsarbete som nu är inlett på försvarets
område om vi plötsligt skulle bifalla den moderata
motionen och ge ett tillägg på 2,2 miljarder för bud-
getåret 1999. Det skulle störa det omstruktureringsar-
bete som redan är på gång.

Anf. 119 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Det är nog väl med ett omstrukture-
ringsarbete. Effekterna av en underfinansiering är att
man riskerar panikåtgärder. Jag skulle tro att de an-
ställda i Bofors som har blivit varslade av de panikåt-
gärder som är nödvändiga har en helt annan uppfatt-
ning. Resultatet är en hattig och ryckig politik. Det
sätter en mycket viktig verksamhet i stora problem.
Det leder inte till långsiktiga beslut med den framför-
hållning som en sådan här verksamhet behöver.

Anf. 120 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.
Detta är en något paradoxal debatt. Vi har tre par-
tier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkparti-
et - som föreslog kraftigt sänkta utgiftstak för i år.
För nästa år vill Moderaterna spara ungefär 30 mil-
jarder yttterligare, och Kristdemokraterna ungefär 20
miljarder och Folkpartiet ungefär 15 miljarder mer än
majoriteten. Men här lägger de fram förslag som
totalt sett landar på plus minus noll för kd och fp och,
hör och häpna, plus 4,6 miljoner för moderaterna,
dvs. de lägger på ytterligare pengar.
Här står Anna Åkerhielm och talar varmt om mer
pengar till försvaret, Stefan Attefall beskärmar sig
över lönebidragen och Karin Pilsäter talar om bistån-
det och det förskräckliga som har hänt där. Karin
Pilsäter sade också att det gäller att undvika panikåt-
gärder. Anta nu att ni genom något slags underverk
skulle vinna voteringen här i kammaren om ett par
veckor om era budgetförslag. Tala om panikåtgärder!
Hur skall ni klara av de väldiga besparingarna om ni
inte börjar nu? Varför lägger ni inte fram förslag till
tilläggsbudgeten som inleder denna mycket svåra
process att dra ned på de offentliga utgifterna? Ni
skall tacka er lyckliga stjärna att det finns en majori-
tet som är villig att ta ansvar för den samlade budge-
ten!
Jag skall bara beröra en punkt i de olika frågor
som tas upp i det här betänkandet. Det gäller Postgi-
rot. Där finns en moderat reservation där moderaterna
vill ha en tidsplan för försäljningen. Det är en mycket
märklig reservation från ett parti som säger sig vilja
hylla marknaden. Skall man sälja ett företag måste
man ju titta på hur det ser ut på marknaden. Modera-
terna vill ha en tidsplan som ett bestämt datum kastar
Postgirot i gapet på, antar jag, de stora privata ban-
kerna. Det skulle verkligen vara bingo för dem om
man lade fram en sådan tidsplan.
Vi i Vänsterpartiet har accepterat bemyndigandet
till regeringen när det gäller rätten att sälja. Jag skall
gärna erkänna att det inte var alldeles lätt för oss att
acceptera det. Vårt huvudalternativ är det som nämns
i betänkandet, nämligen att utveckla Postgirot, inves-
tera i det och förvandla det till en samhällsägd bank.
Det skulle behövas en skärpt konkurrens. Det är fort-
farande oligopol som gäller. De stora privata banker-
na beter sig på ett sätt som man kan göra om man är
helt marknadsdomnierande.
Det skulle behövas ett samhällsägt företag som
skärpte konkurrensen även på de nya instrumenten
Internethandel med finansiella tjänster osv., och som
pressar räntemarginalerna. Vi behöver också ett sam-
hällsägt företag som kan förmedla dessa tjänster i
hela landet och ge en bra service till hela landet. Har
vi t.ex. ett samarbete mellan Postbanken, Postgirot
och SBAB skulle man kunna utveckla ett mycket
starkt sådant samhällsägt alternativ. Det kan man
också lägga in i försäljningen. I så fall får man bilda
ett nytt företag. Sedan kan man sälja såväl Postgirot
som kanske vissa andra bitar av det statliga ägandet
till detta nya företag. Det här kommer vi att fortsätta
att diskutera i de förhandlingar som skall börja nu i
sommar inför höstbudgeten. Det är en hjärtefråga för
oss.
Jag skall säga något som kanske förvånar några av
er. Om det nu blir en försäljning, vilka företag är då
acceptabla som köpare? Som ni redan har hört är vårt
huvudalternativ, huvudspåret, att vi skall ha ett sam-
hällsägt företag. Det är det bästa alternativet. Men
näst bästa alternativ är faktiskt ett utländskt företag
hellre än en av de svenska storbankerna.
Ta t.ex. ett nordiskt företag av den typ som nu är
på gång när det gäller Telia-Telenord. Det företaget
kommer att vara betydligt mer intresserat av att be-
hålla t.ex. postkontoren runt om i landet för att ut-
veckla alternativ till de privata bankerna. Om man
däremot kastar Postgirot i gapet på SE-banken, Han-
delsbanken eller Nordbanken innebär det döden för
de folkliga tjänsterna på det här området. Det skulle
vara väldigt dåligt för konsumenterna. Det är det allra
sämsta alternativet.
Jag vet att på den här punkten är vi överens med
de fackliga organisationerna på Postgirot. Man häv-
dar också där att det allra bästa är att vi behåller Post-
girot i samhällets ägo och utvecklar och investerar i
en sådan här bank. Men det näst bästa alternativet är
faktiskt att vi har ett utländskt företag.

Anf. 121 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Det är ganska ofta vi får höra från
vänsterpartister: Det var inte lätt för oss att ställa upp
på det här. Vi gjorde det motvilligt. Det verkar vara
tungt för Vänsterpartiet att samarbeta med Socialde-
mokraterna. Det verkar vara mycket vånda. Ibland
nästan lider jag med Johan Lönnroth och hans parti-
kamrater för att de måste ha det så tråkigt och jobbigt.
Jag trodde att ni var med och påverkade och var
stolta över det ni kommit överens med socialdemo-
kraterna om. Jag trodde att ni stod enade bakom bra
förslag som ni trodde på och som ni tog strid för. Men
det verkar innebära mycket stön och bekymmer för
vänsterpartisterna.
Jag noterar tacksamt att Johan Lönnroth, om han
nu blir statsråd någon gång, kanske blir privatise-
ringsminister. Det skulle vara trevligt att se.
Johan Lönnroth sade, riktat tror jag till Karin Pil-
säter, att vi skall börja med besparingar i årets budget.
Jag vet inte exakt vad syftet var, men jag har bara sett
en enda besparing i tilläggsbudgeten. Det är bespa-
ringen på lönebidragen, på de arbetshandikappade.
Plus 90 miljoner som det står i budgeten blir i prakti-
ken minus 200 miljoner. Jag ställde frågan tre eller
fyra gånger till Jörgen Andersson. Han gav inget svar.
Mona Sahlin antydde i ett svar i frågestunden att
anställningsstödet skulle vara något slags ersättning.
Nu frågar jag Johan Lönnroth, som har gjort upp
med regeringen: Är du stolt över det här? Är det här
en politik som du kan förklara och försvara? Hur kan
plus 90 miljoner bli minus 200 miljoner, och hur kan
det bli totalstopp för nya lönebidrag ute i landet?

Anf. 122 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag skall tacka för medkänslan från
Stefan Attefall. Det är inte så att vi vänsterpartister
döljer att vi har tuffa förhandlingar med båda våra
partner. Vi tar ansvar för helheten, men vi döljer
ingenting och det tror jag vi är överens med våra
partner om. Vi talar om, också offentligt, att på den
och den punkten skulle vi gärna ha velat se en annan
lösning. Det är ju tre olika partier med tre olika linjer.
Det kan vara lite knepigt ibland att förklara för våra
sympatisörer och väljare att det även sker tuffa och
otrevliga saker som vi tar ansvar för.
Men jag har ett bra argument. Det är att jag kan
visa på vad alternativet är. Det är ju det som Stefan
Attefall och hans borgerliga bröder står för. Det inne-
bär kraftigt sämre villkor för de allra sjukaste och
svagaste människorna i det här samhället. Därför kan
jag trots allt mycket väl förklara för mina partivänner
och sympatisörer att det här är det alternativ som står
till buds och att denna majoritet tar ansvar. Vi är
stolta över att vi i denna mycket svåra situation har
klarat av att ta ett helhetsansvar och lägga fram ett
budgetförslag som även vi vänsterpartister står bakom
i sin helhet.

Anf. 123 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth är bekymrad över al-
ternativet. Titta på det som Johan Lönnroth själv
diskuterade, Postgirot AB. Jag tror att vi kan vara
ganska överens om att sälja ut det till en utländsk
ägare. Det har vi kristdemokrater inga problem med,
och det tror jag inte heller att moderater, folkpartister
och centerpartister har. Det alternativet verkar alltså
inte var så hemskt.
Det tror jag inte heller att alternativet när det gäl-
ler lönebidragen skulle vara för Johan Lönnroth. Jag
kan garantera att vi inte skulle ställa till det med en
för riksdagen icke redovisad chockartad indragning
av 200 miljoner kronor på ett bräde, som den
tilläggsbudget som vi nu tar ställning till faktiskt
innebär.
Jag har nu ställt frågan fyra gånger, tror jag, till
Jörgen Andersson och en gång till Johan Lönnroth.
Jag ställer den en gång till: Hur kan plus 90 miljoner i
lönebidrag bli minus 200 miljoner kronor? Hur kan
det bli ett totalstopp för nya lönebidrag nu när vi skall
få ut de arbetshandikappade på arbetsmarknaden?
Hur kan det komma sig, och hur kan ni försvara det
hela, Johan Lönnroth?

Anf. 124 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Nu har jag inte den exakta siffran i
huvudet, men det handlade om i storleksordningen 8-
10 miljarder. Så mycket lägre utgiftstak ville kristde-
mokraterna ha när det gäller utgifter för de arbetslösa.
Stefan Attefall har inte chans att förklara det nu,
men han kan väl göra det vid något senare tillfälle.
Förklara för mig, Stefan Attefall: Vad hade det betytt
för de arbetslösa om ni hade fått majoritet för era
förslag? Det kan han inte förklara, och därför är det
inte någon större poäng med att han inte har någon
replik kvar. Men jag kan likafullt bjuda på det. Kom
gärna tillbaka nästa gång och förklara det.

Anf. 125 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag kan ju ta vid där.
Johan Lönnroth sade alldeles nyss att det är tuffa
förhandlingar. Det har vi sett på TV och läst i tid-
ningarna. Det är ju ingen hemlighet hur det går till på
era förhandlingar.
Men att alternativet skulle vara att de "svagaste
och sjukaste" skulle få det ännu värre kan jag verkli-
gen inte hålla med om. De gamla som fick vård under
perioden 1994-97 fick den kraftigt nedskuren när
Vänsterpartiet var med i majoriteten i de flesta lands-
tingen. Det fick vi reda på i går. Det finns de som nu
får sitt högkostnadsskydd försämrat, de som har fått
se de handikappades assistansersättning skäras ned
och försämras. Vi har försämringarna i biståndet, i
änkepensioner. Det är vad jag kallar för de svagaste
och sjukaste och deras möjligheter. Ni kan ju inte å
ena sidan säga att ni tar ansvar, å andra sidan inte ta
ansvar för att ni faktiskt försämrar och avstår från att
förbättra och att uppfylla era egna vallöften just när
det gäller de svagaste och sjukaste. Johan Lönnroth
kan ju förklara hur det hänger ihop.
När det gäller våra förslag skulle jag vilja säga att
vi ju har lagt fram dem men de inte har fått någon
majoritet. Men det betyder ju inte att vi kan lägga ned
vår verksamhet och inte driva oppositionspolitik.
Med Lönnroths logik skulle vänsterpartisterna över
huvud taget inte ha lagt fram några förslag på decen-
nier när de en gång väl var nedröstade. Men vi måste
ju komma igen och hoppas att vi kan få en majoritet
för det paket av förändringar som vi vill genomföra.
Jag hoppas att vi inte skall behöva vänta ända till år
2002, för med Lönnroths logik när det gäller sats-
ningar på de svagaste och sjukaste kommer det här
landet att gå överstyr långt innan dess.

Anf. 126 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag tillhör inte dem som brukar vältra
sig i historiken och se bakåt. Men låt oss ändå titta på
den här perioden och se vad det var för förslag som
lades fram av Vänsterpartiet och Folkpartiet. Vi var
med på hösten 1994 och höjde ett antal skatter. Det
var nödvändiga skattehöjningar för att undvika de
ännu mycket mer dramatiska nedskärningarna inom
skola, vård och omsorg som den berömda Nataliepla-
nen skulle ha inneburit om den hade fått fortleva med
folkpartister i regeringen.
Ni ville ju ha väsentligt lägre skatter och väsent-
ligt lägre utgifter för handikappade och sjuka. Då får
ni väl stå för det. Men det gör ni inte. I stället hänvi-
sar ni till den mycket dramatiska totala nedskärning
som på det hela taget gjordes upp under en period då
vi inte var med. Vi var inte med i majoriteten från
1995 och fram till valet 1998.

Anf. 127 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth kanske inte känner
till att det finns en värld utanför riksdagen, men sjuk-
vården sköts huvudsakligen av landstingen och
Vänsterpartiet har i många landsting under perioden
1994-97 varit medansvarigt för detta. Det var det jag
syftade på, och det tror jag framgick mycket tydligt.
För övrigt, fru talman, innebar inte Natalieplanen
några nedskärningar inom skola, vård och omsorg.
Den innebar förslag på oförändrade resurser. Men den
socialdemokratiska regeringen har med eller utan er
medverkan - jag kommer inte ihåg under vilka perio-
der vilka beslut har fattats - fört en politik som inne-
burit en real nedskärning av resurserna. De har sedan,
efter detta, byggts upp igen. Först drogs de ned, sedan
byggdes de upp.
Men när det gäller resurserna till kommunerna är
ju poängen - det här avviker möjligen från ämnet för
debatten - att kommuner och landsting får mer egna
skatteinkomster ju fler människor som får jobb. Och
då avgör statsbidragen desto mindre. Under den här
perioden har ju också de egna skatteinkomsterna
krympt så pass mycket att statsbidragsökningarna
knappt täcker det.
Poängen med vår politik är att fler människor
skall kunna få jobb, försörja sig själva och bli skatte-
betalare. Då kan man i stället göra det som Folkparti-
et satsar på. Sverige behöver nämligen inte fler skat-
ter utan fler skattebetalare.

Anf. 128 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Karin Pilsäter! Det är väldigt svårt att
sitta på två stolar samtidigt. Man kan fördela de totala
resurserna i samhället mellan privat och offentlig
sektor.
Vänsterpartiet står för en fördelning som innebär
en större andel offentliga tjänster, och det betyder
naturligtvis att det blir något mindre kvar för privat
konsumtion. Vi står för det.
Ni folkpartister vill däremot ha en annan fördel-
ning av samhällets resurser. Ni lägger totalt sett
mindre resurser på den offentliga sektorn, genom att
ni vill ha lägre skatter och lägre utgifter. Det spelar
ingen roll om det är landstingen eller staten. Det
handlar om en total fördelning inom samhället.
Inte ens Karin Pilsäter kan växla en hundralapp i
tre femtiolappar. Ni får stå för det här. Er politik
betyder en något högre standard när det gäller den
privata konsumtionen men en väsentligt lägre nivå
när det gäller skola, vård och omsorg i samhället. Stå
för detta, och försök inte med detta eviga dubbelspel!

Anf. 129 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.
Tilläggsbudgeten är en del i en gemensam röd-
grön strävan att värna stabila statsfinanser. Det betän-
kande som vi diskuterar i dag berör ett antal omflytt-
ningar och enstaka satsningar som finansieras genom
att pengar överförs från andra konton. Domstolsvä-
sendet får t.ex. 10 miljoner kronor ytterligare för att
kunna täcka kostnader som uppstod i samband med
införandet av miljöbalken och inrättandet av särskilda
miljödomstolar. Det finns också andra påslag på mil-
jöområdet för miljöövervakning och kalkning som jag
tror att Gudrun Lindvall kommer att säga någonting
om efter mitt anförande.
Däremot, Karin Pilsäter, omfattar dagens betän-
kande inte de begränsningsbelopp som du tog upp i
ditt anförande. Frågan om begränsningsbeloppen
behandlas i ett annat betänkande, FiU20, som kom-
mer att debatteras här i kammaren om två veckor.
Därför väntar jag med att kommentera Karin Pilsäters
falska påståenden om nedskärningar i biståndet till
dess. Jag skall däremot nu kommentera en annan del i
Karin Pilsäters kritik.
Karin Pilsäter sade att hon godtog extra utgifter
för att täcka kostnader i samband med Estoniakatast-
rofen men att hon inte accepterade att vi tar pengarna
från anslaget som gäller köp av interregional tågtra-
fik. Jag undrar varför? Annars brukar folkpartister
tala sig varma för ökad konkurrens som en metod att
pressa priserna. Nu ökar konkurrensen och priserna
sjunker. Ett exempel är att ett paket Norrlandssträckor
nu kostar 99 miljoner kronor i stället för 140 miljoner
kronor. Nu sjunker alltså priserna. Varför skulle vi då
inte kunna minska anslaget med 10 miljoner kronor?
Trafikutskottet har också yttrat sig över det här för-
slaget. Trafikutskottet säger bl.a. mot bakgrund av
Ekonomistyrningsverkets budgetprognos, som pekade
på en utgående anslagsbehållning om 72 miljoner
kronor, att en minskning av anslaget med 10 miljoner
kronor inte kommer att få negativa återverkningar på
upphandlingen av interregional trafik under inneva-
rande år.
Slutligen vill jag ta upp lönebidragen. Jag tror att
Stefan Attefall vet hur plus 90 miljoner kronor kan bli
minus 200 miljoner kronor. Han borde veta det, efter-
som han sitter i arbetsmarknadsutskottet. Det här
beror på att anslagen för lönebidrag överskreds med
290 miljoner kronor under 1998. Om det inte hade
skett en övergång till en ny redovisningsmetod för
lönebidragen 1998 hade det varit en utgående an-
slagskredit 1998 på minus 290 miljoner, och det hade
inneburit en minskad möjlighet att förbruka anslag
1999 med 290 miljoner. På grund av redovisnings-
omläggningen blev det ingen utgående anslagskredit
utan överskridandet slår i stället igenom som en redu-
cering av anslaget 1999.
Det är naturligtvis problematiskt, men utan till-
skottet hade vi haft minus 290 miljoner i stället för
minus 200 miljoner. Jag vill ändå, fru talman, in-
stämma i kritiken när det gäller informationen till
riksdagen i den här frågan. Den bristen har vi från
Miljöpartiets sida också erfarit. När vi satt i förhand-
lingarna var vi inte på det klara med att dessa 90
miljoner plus skulle mötas av 290 miljoner minus.
Men jag tycker att jag har klargjort bakgrunden till
varför det är så här.

Anf. 130 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Matz Hammarström sade att han ville
diskutera begränsningsbeloppen för 1999 om två
veckor. Men jag tycker att de är relevanta i det här
sammanhanget, även om de inte innefattas i det här
betänkandet. Användningen av begränsningsbeloppen
är ju den största budgetförändringen för det här året.
Tilläggsbudgeten gäller 1999, men de största posterna
för 1999 finns inte med i det här betänkandet. Jag
tycker att det är relevant att ta upp begränsningsbe-
loppen i det här sammanhanget.
Matz Hammarström påstår dessutom att jag har
kommit med falska påståenden, vilket är fullkomligt
befängt. Men eftersom han nu tar upp den diskussio-
nen tycker jag att det vore klädsamt om han kunde
klargöra vad det var för falska påståenden som jag
kom med när jag refererade till vad man sade på Sida.
Fru talman! Det här med tågtrafiken är uppenbar-
ligen en öm tå för Miljöpartiet. Varför kan ni inte
bara konstatera att vi har olika uppfattningar om hu-
ruvida man skall ta pengar från administrationen eller
från tågtrafiken? Det är väl inte så konstigt att man
kan ha olika uppfattningar om detta.

Anf. 131 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! För min del förefaller det naturligare
att diskutera begränsningsbeloppen i debatten om det
betänkande där de finns med än i debatten om ett
betänkande där begränsningsbeloppen inte finns med.
Men jag skall kortfattat bemöta din kritik av min
kritik. När du säger "nedskärningar" säger jag att det
är ett falskt påstående. Det finns fog för det, eftersom
nedskärningar, såvitt jag förstår, innebär att man
minskar ett anslag. I det här fallet är det inte fråga om
det. Begränsningsbeloppet innebär att man får skjuta
upp utbetalningar till senare budgetår. Det är alltså
inte en nedskärning, utan det handlar om att man
skjuter upp en utbetalning. Och det är en helt annan
sak.

Anf. 132 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Erfarenheten av användning av bud-
geteringsmarginal och utgiftstak ger ju vid handen att
det tillfälle då man kan utnyttja dessa uppskjutna
belopp inte kommer att komma, åtminstone inte nära
i tiden, eftersom de även då måste rymmas inom det
här.
Men icke desto mindre och likafullt handlar det
bevisligen om en nedskärning nu. Detta belopp kan-
ske kommer att användas senare, men det vet vi ing-
enting om. För de människor i tredje världen, i Ko-
sovo eller på andra ställen som skulle behöva hjälpen
nu är det här bevisligen någonting som inte kan göras
nu. Det är klart att man kan säga att begränsningsbe-
loppen för 1999 formellt sett skall behandlas vid ett
senare tillfälle, men utrikesutskottet har ju ändå gjort
en enig bedömning att det här är en fråga som handlar
om 1999. Jag tycker inte att det är irrelevant att ta upp
detta i det här sammanhanget. När vi pratar om 1999
skall vi också kunna tala om de största förändringarna
för 1999. Och utrikesutskottet har enigt gjort samma
bedömning, så det är inte så långsökt.

Anf. 133 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är klokt att spara
begreppet "nedskärning" till dess att man talar om
nedskärningar och inte använda det om begräns-
ningsbelopp.
När det gäller Kosovo vet Karin Pilsäter att rege-
ringen och samarbetspartierna har betonat att det här
inte på något sätt innebär något men för de drabbade i
Kosovo, inte heller för dem som har drabbats av
Mitch.
Vi i Miljöpartiet har offentligt sagt att vi, i de
budgetförhandlingar som startar redan om någon
vecka inför höstbudgeten, kommer att prioritera frå-
gan om möjligheten att använda dessa uppskjutna
anslagsbesparingar i framtiden.

Anf. 134 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag vill först tacka Matz Hammar-
ström för att han svarade på min fråga om lönebidra-
gen. Det är mer än vad man kan säga om företrädarna
för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i den här
debatten. Det var en korrekt teknisk beskrivning. Jag
är också glad över att Matz Hammarström instämde i
min kritik mot regeringens sätt att redovisa det faktis-
ka förhållandet. Det var alltså en fullständigt obefint-
lig redovisning. Man framställde det som att det var
en ökad satsning. Det förhindrar dock inte att effekten
blir just ett totalstopp för nya lönebidrag - nu när vi
behöver få ut de arbetshandikappade på arbetsmark-
naden.
Jag inser också att det finns skäl av budgetdiscip-
linkaraktär att inte tillåta tidiga överdrag som också
finns med i bilden här. Men det handlar också om att
redovisa till riksdagen så att oppositionen har en
chans att ta ställning till frågorna, och dessutom om
att försöka hitta tekniska lösningar när det gäller att
låta det här verka under längre tid så att man inte får
det här idiotstoppet.
Min fråga till Matz Hammarström blir då: Kom-
mer han, när han nu får vara med kring maktens kött-
grytor i budgetförhandlingarna, att se till att vi i bud-
geten i höst kommer att ha en förbättring och för-
stärkning och att vi får bort idiotstoppet för nya löne-
bidrag ute i landet? Kommer vi att kunna lita på Mil-
jöpartiet i detta avseende, eller blir vi lika besvikna på
er som vi blivit på Vänsterpartiet och Socialdemo-
kraterna?

Anf. 135 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Stefan Attefall kan lita på att Miljö-
partiet kommer att göra vad vi kan för att rätta till det
här problemet.

Anf. 136 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Frågan blir då: Hur mycket kan Mil-
jöpartiet? Vi väntar med spänning på svaret på den
frågan.

Anf. 137 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Jag går upp i talarstolen för att tala om något så
ovanligt och glädjande som att det i tilläggsbudgeten
finns mer pengar till miljön. Det brukar inte tillhöra
det vi kan se, men nu är det så. Jag vill påstå att skälet
till detta är att Miljöpartiet är med i det här samarbe-
tet.
Det jag talar om är alltså ett extra påslag på 23
miljoner till kalkningsverksamheten.
Bakgrunden är denna: Varje år diskuteras i miljö-
och jordbruksutskottets debatter just kalkningsansla-
get - dess storlek, hur det skall användas osv. Det
visar sig när man tittar närmare på kalkningsanslaget
att det inte är så lätt att bestämma hur stort det skall
vara. Behovet varierar mycket år från år, dels beroen-
de på hur vintern har varit och hur avsmältningen ser
ut, dels därför att vissa objekt kalkas varje år, andra
vartannat. Det finns t.o.m. sjöar och vattendrag som
kalkas vart tredje år. Det här innebär att man behöver
olika mycket pengar olika år. Det har också inneburit
att det på kalkningsanslaget ofta har legat reserver
kvar som har använts kommande år.
För det här året är det inte så. De pengar som an-
slagits, ungefär 160 miljoner, är det som finns -
punkt.
Det här var alltså de pengar som anslogs i höstas.
När pengarna skulle fördelas under vintern kunde vi
konstatera att de inte riktigt räckte. Från Miljöpartiets
sida tog vi då initiativ till att sammankalla s, v, mp
och Naturvårdsverket för att diskutera den uppkomna
situationen. I höstas slog vi ihop anslagen för bl.a.
kalkning och naturvård samt skogspengarna till ett
anslag, A 3, som ligger strax under 580 miljoner. Det
som skedde var att pengar till kalkningen på vårt
initiativ lånades ur skogsanslaget. Det gick ut en
skrivelse till länsstyrelserna om att det nu fanns möj-
lighet att ansöka om pengar, om man behövde, för
objekt som man inte med de bidrag som anslagits i
budgeten i höstas hade haft råd till. Sedan inkom
ansökningar. Den 5 mars gick Naturvårdsverket ut
med ett pressmeddelande och sade att man nu betala-
de ut ytterligare knappt 23 miljoner för 1999 för
kalkningsverksamheten. Det innebär alltså att ansla-
get i år kommer att vara ungefär 183 miljoner kronor,
och de här pengarna lånar man ur årets skogsanslag.
När vi sedan satt i budgetförhandlingar fann Mil-
jöpartiet det naturligt att de här pengarna skulle läg-
gas tillbaka till skogen. Tanken var ju, när vi höjde
skogsanslaget i höstas, att det skulle finnas möjlighet
att spara ur- och naturskog som varit hotad. Så blev
det nu. Vi lägger alltså på 1999 års budget de 23
miljoner till kalkning som har visat sig fattas.
I den debatt som kommer att hållas om 14 dagar
kommer vi också att se att det även i fortsättningen
kommer att läggas på pengar till kalkningen.
Varför är då det här så viktigt? Jo, vi befinner oss
fortfarande i en situation i Sverige där vi kan se att
försurningen är en realitet. Försurningen hotar många
sjöar och vattendrag. Den biologiska mångfalden
hotas. Det finns små kryp i vatten - sländor, snäckor,
mollusker och vad det nu kan vara, men även fisk -
som inte kan överleva i de vatten där pH-värdet
sänks. Man skulle naturligtvis önska att det här hotet
undanröjdes, att vi inte hade försurande nedsläpp.
Den dagen får vi hoppas kommer någon gång i fram-
tiden, för det här är naturligtvis en fråga som måste
lösas. Men i dag är det inte så. Försurningen fortgår,
och just Sverige är utsatt eftersom vi dessutom har en
sur berggrund. För att klara den biologiska mångfal-
den, för att klara de här värdena för kommande gene-
rationer, måste vi i dag kalka.
Det biologiska behovet har beräknats till ungefär
600 miljoner. Nu finns det alltså ett anslag på drygt
180 miljoner. Vi kommer säkert att stå här i kamma-
ren varje år och diskutera hur stort kalkningsanslaget
skall vara. Från Miljöpartiets sida är vi glada över att
vi i alla fall för 1999 har lyckats höja anslaget till en
nivå som är vad länsstyrelserna känner att man måste
ha för att klara en någorlunda acceptabel nivå.
Risken är nämligen att om man slutar att kalka
kommer de lager av metaller som har bundits i sedi-
menten i de kalkade sjöarna att släppas fria. Då får vi
en situation som är mycket, mycket allvarlig för den
miljö som slutat kalkas. Har man börjat kalka måste
man alltså fortsätta - för miljöns och för den biolo-
giska mångfaldens skull.
Från Miljöpartiets sida är vi mycket glada över att
det finns ett tillägg på 23 miljoner till kalkningen i
tilläggsbudgeten.

Anf. 138 LENA EK (c):
Fru talman! Jag kan inte låta bli att börja med
kalkningsanslagen. Det är som vanligt: Man plockar
pengar från ett anslag, eller så är det kretsloppsmil-
jarden som går runt igen. Denna miljard, eller det
som är kvar av den, har hamnat ett slags budgetmäs-
sig omloppsbana och används om och om igen, och
det är synd.
Samtidigt klingar de stolta orden från Miljöpartiet
än mer ihåligt då man tänker på att det i den ekono-
miska propositionen, som vi skall behandla så små-
ningom här i kammaren, finns beskattning på biod-
rivmedel. Vad gör det för naturen?
I övrigt, fru talman, vill jag instämma i den kritik
som har framförts under den här debatten mot det sätt
på vilket information har lämnats till riksdagen om
anslagsreservationer, beloppsbegränsningar osv. Det
är inte tillfredsställande! För att besluten här skall
kunna fattas på ett korrekt sätt och för att vi skall
kunna ha en demokratisk insyn i hur statens medel
används är det mycket viktigt att det material som
lämnas ut faktiskt ger en god bild av verkligheten.
I övrigt vill jag kommentera några saker.
Under mom. 4 föreslås att avgiften till Brottsof-
ferfonden höjs från 300 till 500 kr. Detta är en myck-
et angelägen förändring. Hittills har vi i Sverige inte
ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt de människor som
fallit offer för brott. Det är anledningen till att Cen-
terpartiet tillsammans med övriga borgerliga partier
reserverat sig mot att inte anta förslagen i motion
Fi22, där motionärerna föreslår att intagna i kriminal-
vårdsanstalt skall vara med och finansiera Brottsof-
ferfonden liksom att utmätning av dessa skäl skall
kunna ske i en sådan persons arbetsersättning, med
vidhängande förändringar i lagen om kriminalvård i
anstalt.
Vidare skulle jag vilja kommentera utgiftsområde
5, som bl.a. rör fredsfrämjande verksamhet och medel
för den svenska styrkan i Kosovo. Vi i Centerpartiet
anser att det är mycket viktigt att denna styrka är av
en sådan storlek att den kan agera effektivt i trängda
situationer och därmed lämna ett reellt bidrag till
fredsskapande verksamhet i denna olycksdrabbade
del av Jugoslavien. Nu kommer det här att behandlas
i annat sammanhang, men vi vill också påpeka att det
är viktigt att det i höstens budgetproposition finns
med medel för att styrkan skall kunna verka under en
längre period.
Fru talman! Ett av Centerpartiets viktigaste rättvi-
seförslag i vår motion med anledning av årets
tilläggsproposition är att även de personer som fyllt
65 år skall få tillgång till personlig assistent. En
funktionshindrad person blir ju inte genom ett plöts-
ligt mirakel frisk på sin pensionsdag, utan tvärtom
ökar ofta behovet. Riksdagen har tre gånger givit till
känna att dessa regler borde ändras. Så har inte skett.
Inte heller den här gången kan socialutskottets majo-
ritet eller finansutskottets majoritet visa denna gene-
rositet mot äldre människor som dessutom drabbats
hårt av livet genom ett funktionshinder. Det här oroar
de funktionshindrade och deras familjer förskräckligt
i dagens läge.
I stället säger socialutskottet att man rekommen-
derar kommunerna att visa särskild smidighet och
hänsyn vid övergången från personlig assistans till
annan stödform. Den skrivningen är en oöverträffad
ironi.
Assistanssystemet är ett statligt system och skall
betalas för alla av statliga medel utan åldersdiskrimi-
nering.
Fru talman! För tids vinnande vill jag enbart yrka
bifall till vår reservation nr 7, som just handlar om
assistansersättningen.

Anf. 139 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill bara för klarläggande, och för
att Lena Ek kanske skall titta lite noggrannare på
siffrorna innan hon yttrar sig, tala om för kammaren
att i den sista budgeten som Centerpartiet och Social-
demokraterna lade fram var kalkanslaget 140 miljo-
ner kronor. Därefter lade jordbruksutskottet på 20
miljoner. Dessutom fanns en reservation på drygt 20
miljoner. I den budget som s, v och mp lade fram var
kalkanslaget 160 miljoner. Hur Lena Ek kan få det till
en besparing förstår inte jag.
Vi har alltså redan ökat på, men vi lägger på yt-
terligare därför att reservationerna det här året var
lägre. Förra året använde man en stor del av sina
reservationer på grund av att det hade varit ett blött
år.
Jag skulle också vilja uppmana Lena Ek att inför
den debatt som kommer om kretsloppsmiljarden titta
närmare på hur Centern använde de pengarna under
den tid Centern hade möjligheter. Det kommer i alla
fall jag att berätta för kammaren när den dagen kom-
mer.

Anf. 140 LENA EK (c):
Fru talman! Vi har också ökat på kalkningsansla-
gen. Men framför allt vill jag åt den som jag tycker
hycklande inställningen att man pratar om miljöför-
störing samtidigt som man aviserar en beskattning av
biodrivmedel. Det rimmar inte, fru talman, det hänger
inte ihop.
Anledningen till att vi gick ifrån den överenskom-
na satsningen på kretsloppsmiljarden tidigare var att
den användes för andra ändamål än de som var fram-
förhandlade från början, och det vet Miljöpartiets
representant också.

Anf. 141 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag tycker att vi skall spara debatten
om kretsloppsmiljarden till den diskussion vi skall ha
om två veckor. Den var, kan man säga, grisen Särim-
ner under centertiden. När man behövde pengar till
vissa anslag på t.ex. jordbrukssidan använde man
kretsloppsmiljarden. Det var någonting vi brukade
skratta åt i utskottet, kan jag tala om. Där fanns det
alltid pengar att hämta.
Men jag är glad att Lena Ek erkänner att kalkan-
slaget var lägre under den tid då Socialdemokraterna
och Centern lade fram budgeten än nu. Försök inte
säga någonting annat, det vore faktiskt fel.
Dessutom vill jag säga att det kommer en utred-
ning inom någon månad som just har undersökt hur
kalkningen och kalkningsanslaget skall hanteras i
framtiden. I vanliga fall brukar man vänta på utred-
ningen. Här har vi valt att inte vänta på utredningen,
därför att vi menar att behovet är så stort.
Jag vill också säga att Miljöpartiet har ett genuint
intresse för miljön, och naturligtvis ser vi till att de
anslag som behöver höjas höjs. Jag är glad att kunna
konstatera att för oss ligger den största satsningen just
på miljösidan.

Anf. 142 LENA EK (c):
Fru talman! Jag noterar att Miljöpartiets repre-
sentant väljer att inte prata om beskattningen av biod-
rivmedel. Det är ju ganska intressant, därför att orsa-
ken till miljöskadorna är viktiga att hantera. Plåstra
efteråt måste vi i och för sig göra, men det är viktigt
att gå över från fossilbränsle till någonting annat.

Anf. 143 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag visste att det var någonting jag
glömde.
Skatten på biodrivmedel har diskuterats under den
tid s och c satt vid makten. Ni kom aldrig till skott.
Som Lena Ek känner till regleras detta av ett minera-
loljedirektiv i EU, vilket innebär att om Sverige skall
få ha en nollskatt på biodrivmedel måste det ansökas
om detta i Bryssel.
Den här majoriteten har kommit till skott. Vi skri-
ver alltså, vilket också skall diskuteras om 14 dagar,
att vi vänder oss till Bryssel och begär nollskatt för
biodrivmedel. Det är alltså en positiv nyhet. LRF har
förstått det, så nu bygger man etanolfabriken i Öster-
götland.
Man har också kommit överens om hur det här
skall se ut tidsmässigt. Man börjar med ett antal år
och har två förlängningsperioder. Det finns alltså en
total samstämmighet mellan regeringen, Miljöpartiet
och Vänsterpartiet och de aktörer som i dag håller på
med de här frågorna.
Jag är glad att vi äntligen har kommit till skott.
Sedan kan man naturligtvis beklaga att vi måste begä-
ra tillstånd i Bryssel. Men det är en annan fråga. Här
kan vi säga att den positiva nyheten, vilket också syns
i verkligheten, är att det blir nollskatt på biodrivme-
del. Därför bygger man nu etanolfabriken i Östergöt-
land. Tydligare kan väl inte verkligheten visa att
beslutet vi har fattat verkar riktigt.

Anf. 144 LENA EK (c):
Fru talman! Den etanolfabriken har jag lagt ned
ganska många timmars arbete på att få i gång. Det har
varit ett elände, dels därför att ärendet har hanterats
på ett väldigt konstigt sätt mellan departementen, dels
har det bollats med och man har inte kunnat bestäm-
ma sig för hur man har velat hantera det gentemot
Bryssel.
Jag kan bara konstatera att i det material som har
lagts fram av Socialdemokraterna och samarbetspar-
tierna finns det aviserat en beskattning av biodrivme-
del så småningom. Det är att beklaga, därför att det
sänder fel signaler till näringen, helt och hållet fel
signaler.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

8 § Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU27
Prövning av fråga om tillämpligheten av 2 kap. 12 §
tredje stycket regeringsformen i visst fall
Bostadsutskottets betänkande 1998/99:BoU10
Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt m.m. såvitt
avser mom.1 och 2 (prop. 1998/99:101)

Anf. 145 KNUT BILLING (m):
Fru talman! När bostadsutskottets betänkande nr
10 diskuterades i kammaren den 20 maj framförde jag
att det under remissbehandlingen av propositionen
framkommit tveksamhet om förslaget överensstäm-
mer med grundlagen och skyddet för föreningsfrihe-
ten och att propositionen därför skulle förklaras vi-
lande i enlighet med 2 kap. 12 § tredje stycket rege-
ringsformen.
Såväl lagrådet som konstitutionsutskottet konsta-
terar nu att lagförslagen inte kan anses innebära be-
gränsningar i föreningsfriheten sådan denna är be-
stämd i regeringsformen. Detta måste vi självfallet
böja oss för.
Men, fru talman, jag framförde också en rad andra
argument för att regeringens förslag borde avvisas,
oavsett grundlagsfrågan. Alla de argumenten kvarstår
oförändrade i all sin kraft. Det faktum att jag inte
avser att upprepa dem här och nu påverkar inte detta
ett dugg.
För tids vinnande vill jag i stället hänvisa till det
jag sade den 20 maj och i övrigt yrka bifall till reser-
vation nr 1.

Anf. 146 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Vårt samhälle strävar alltmer efter
valfrihet och mångfald. Enskilda personers önskemål
skall väga tungt och kreativa idéer tas tillvara. Så
gäller tydligen inte för regeringens bostadspolitik.
Regeringen vill skärpa till såväl möjligheten att bilda
bostadsrätter som kommunernas möjligheter att sälja
ut bostadsföretag. Är målet att den enskilda männi-
skan skall bli livegen i sitt boende, kan jag förstå det.
Men jag känner inte igen dessa politiska strömningar,
så påtalade i övriga sammanhang. Möjligtvis är det så
att när ingen bostadsminister finns orkar ingen bry
sig, och då tycks det bättre att stävja i tid och stoppa
rörligheten inom bostadsmarknaden.
Regeringens fyra skäl till förslaget kan inte ac-
cepteras. Det handlar först och främst om osunda
planer och ekonomisk felkalkylering att strypa den
enskilda kreativiteten. Det är vidare odemokratiskt att
staten skall bestämma om den enskilde skall bo i
hyresrätt eller i bostadsrätt. Det finns redan lagregler
för att skydda hyresgästerna, besittningsskydd osv.
Lagstiftaren tar redan i första hand hyresgästernas
parti.
Den kommunala självstyrelsen har vi diskuterat
bl.a. vid en utfrågning i en annan liknande fråga. Jag
hänvisar till det protokollet. Lagrådets yttrande in-
hämtades sent vad gäller majoritet för ombildande till
bostadsrätter. Frågan om en övergångsreglering har
lämnats helt åt godtycke. Det är inte rimligt att de
bostadsrättsföreningar som gjort en intresseanmälan
efter dagens regler med en majoritet av hyresgästerna
bakom sig stoppas av de nya reglerna. Jag vill därför
yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 2. I den
senare reservationen kräver vi att en övergångsregel
införs som innebär att en förening i ett sådant fall
skall kunna besluta om förvärv med tillämpning av
bostadsrättslagen i dess äldre lydelse.
Fru talman! Föreningsfriheten skall skyddas av
grundlagen. Den vilandeförklaring jag varit med om
att skriva under skulle gälla om Europakonventionen
gällt. Lagrådet finner det klart att de remitterade lag-
förslagen inte kan anses innebära begränsningar av
föreningsfriheten sådan denna är bestämd i regerings-
formen. Men regeringsformen har sämre skydd än
Europakonventionen. Lagrådet säger: "I denna del
kan det inte anses råda full parallellitet med Europa-
konventionen, som kan antas ålägga konventionssta-
terna viss skyldighet att genom lagstiftning trygga
föreningsskyldigheten även mellan enskilda."
Vi borde se över regeringsformen om den inte
uppfyller Europakonventionen. Vår nationella håll-
ning är att föreningsfriheten får begränsas då det
gäller frågor av militär natur eller förföljelse. Det
verkar som om regeringen anammat militäriska faso-
ner vad gäller bostadsmarknaden och har satt i gång
en förföljelse mot frihet för bostadsmarknaden. Be-
gränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvän-
digt för ändamålet, säger regeringsformen. Man kan
verkligen fråga sig vari nödvändigheten i denna åt-
gärd ligger.
Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1 och nr 2.

Anf. 147 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! "Äntligen!" skulle vi bostadspolitiker
kunna säga denna vår. Bostadsfrågorna är inne i de-
batten. Under detta riksdagsår har bostadsutskottet
haft många ärenden på sitt bord. Dessvärre har ären-
dena denna säsong inte alltid varit till fördel för bo-
stadsmarknaden och de boende. Många ärenden har i
stället visat att den socialdemokratiska regeringen vill
bestämma över allt och alla. Den senaste tidens ären-
den visar mycket tydligt på det. Det har varit diskus-
sioner om ägarlägenheter. Jag undrar när regeringen
kommer att verkställa det beslut som riksdagen, trots
s, har fattat.
Riksdagen skall också innan sommaruppehållet
behandla hur kommunerna skall bakbindas, så att de
inte till äventyrs säljer kommunala bostadsbolag.
Debatten om bostadsfrågorna kommer att hållas
vid liv. Jag hoppas innerligt att det skall medföra
något positivt för alla berörda.
Dagens ärende har återkommit efter hörande av
konstitutionsutskottet. Jag hyser största respekt för
konstitutionsutskottets behandling av ärendet. Jag
sade redan när vi diskuterade ärendet i bostadsut-
skottet att detta är en politisk fråga. Det handlar om
vilken människosyn partierna har i boendefrågorna i
Sverige. Vill man visa och skapa förutsättningar för
valfrihet och mångfald? Vill man tillåta initiativ och
kreativitet?
Det här ärendet visar återigen ett prov på att s, v
och mp lägger en hämsko på initiativ och mångfald.
Jag och du, ensamma eller i förening med andra,
tillåts inte att så att säga ta ut bestämmandesvängen
för generöst. När socialdemokraterna anar något så-
dant ordnar de till ett lagförslag som får gehör hos en
majoritet i riksdagen. I dag består denna majoritet av
s och v i skön förening med Miljöpartiet.
Nu går man från ord till handling. Det gäller att ha
både hängslen, v, och livrem, Miljöpartiet, på sig.
Som kosmetik, för att få Miljöpartiet med sig, pudrar
man med lite eftergifter i andra bostadsärenden - som
vi får anledning att återkomma till.
Fru talman! I grund och botten är detta förslag i
dag lika dåligt som det förra förslaget var härom-
veckan i kammaren.
Ärendet har inte tillförts något som har fått Cen-
terpartiet att ändra uppfattning. Vi kvarstår i vårt
grundförslag. Jag avser inte att förlänga debatten med
vad jag sade förra gången, utan jag ber att få hänvisa
till vad jag sade då. Jag yrkar dock, nu som då, bifall
till reservationerna 1 och 2.

Anf. 148 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Precis som här har sagts fördes de-
batten om ombildning av hyresrätt till bostadsrätt för
bara 14 dagar sedan i kammaren. Därför finns det inte
någon anledning - särskilt inte som tre personer redan
har haft sina inlägg - att upprepa argumenten från
den tidigare debatten. Jag vill bara upprepa en enda
sak. Jag kan inte förstå hur majoriteten kan anse att
det behövs två tredjedelars majoritet för att bilda en
bostadsrättsförening, när man klarar sig i riksdagen
och i andra demokratiska församlingar med enkel
majoritet. Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till
reservationerna nr 1 och nr 2.

Anf. 149 CARINA ADOLFSSON (s):
Fru talman! Betänkande BoU10, som vi i dag
återigen behandlar i kammaren, handlar om ombild-
ning av hyresrätt till bostadsrätt. När vi behandlade
detta betänkande den 20 maj hävdades det från bor-
gerligt håll att förslaget bröt mot de mänskliga rättig-
heterna enligt Europakonventionen, att det var ett hot
mot föreningsfriheten och inte minst ett hot mot de-
mokratin.
Flera talare tog upp frågan ur demokratisk syn-
punkt, för att något senare på dagen kräva att frågan
skulle gå till KU för yttrande om inte förslaget till nya
regler bröt mot föreningsfriheten. Då var det fem
sjättedels majoritet som gällde. Det är att vända kap-
pan efter vinden.
Nu har frågan prövats av KU, och KU har inget
att erinra. Ett enhälligt KU anser att förslaget inte
inskränker på föreningsfriheten. Samma sak säger
Lagrådet i sitt yttrande, dvs. att reglerna inte begrän-
sar den grundlagsfästa föreningsfriheten.
Vi socialdemokrater konstaterar med stor till-
fredsställelse att vi hela tiden har haft rätt. Vi har lagt
fram ett konkret och riktigt förslag som ligger i linje
med en politik som vi under lång tid har fört för den
sociala bostadspolitikens bibehållande och utveck-
ling.
Att nu såväl KU som Lagrådet stöder oss känns
bra.
Fru talman! Våra argument är väl kända. Men för
säkerhets skull upprepar jag det viktigaste.
Vi socialdemokrater anser att bostaden är en soci-
al rättighet och att bostaden är en viktig del i väl-
färdspolitiken, att alla människor som så önskar skall
få möjlighet till en bra bostad i en bra miljö till en
rimlig kostnad. För oss är det inte det viktigaste att
äga utan rätten att få bestämma själv, dvs. boendein-
flytande. Vi kan aldrig acceptera ett samhälle eller en
bostadspolitik där det är plånboken som avgör om
samhällsmedborgaren får inflytande.
För oss socialdemokrater handlar boendet om att
bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden i
livets olika skeden samt att vi vill slå vakt om den
lilla människans möjligheter. De som har jobb och en
ekonomisk och social trygghet klarar sig alltid. Men
för dem som inte har de förutsättningarna vill vi slå
vakt om deras rättigheter och möjligheter till en bra
bostad. Det handlar om mänskliga rättigheter.
Fru talman! Vi anser att alla skall ha rätt att välja
den boendeform de vill ha. Bostadsrätten är ett alter-
nativ. Den vill vi slå vakt om. Men rätten till en hy-
resrätt måste finnas i hela landet. Jag yrkar därmed
bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 150 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Det var egentligen bara en sak av det
Carina Adolfsson sade som föranledde mig att repli-
kera. I själva sakfrågan upprepade hon bara det hon
sade förra gången, och jag avstår från att kommentera
det.
Hon sade en sak, nämligen att när vi använde oss
av en regel i vår grundlag, att hemställa om att detta
skulle föranleda en prövning om förslaget var i över-
ensstämmelse med grundlagen, innebär det att vi
vänder kappan efter vinden när vi hävdar att en sjät-
tedel skulle kunna få igenom ett sådant beslut. Jag vill
då säga följande till Carina Adolfsson.
Den regeln har socialdemokrater, precis som mo-
derater och ledamöter från alla övriga partier, godta-
git här i riksdagen. Vi har dessa regler i vår grundlag
för att skydda en minoritet. Normalt sett fattas beslut
med enkel majoritet.
Om Carina Adolfsson hade velat säga att vi från
och med nu bör övergå till att fatta alla beslut i Sveri-
ge med två tredjedels majoritet hade jag något lite
förstått hennes argumentation. Men det ville hon inte
säga.

Anf. 151 CARINA ADOLFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det jag åsyftade var att det i den förra
debatten, som jag inte skall upprepa, handlade myck-
et om att beslut med två tredjedels majoritet inte var
demokratiskt. Det var det jag avsåg med att man
hävdar att det är demokrati när man lite senare över-
går till att rösta med fem sjättedels majoritet.
Vad gäller grundlagen är det självklart att vi stäl-
ler upp på den.

Anf. 152 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Då har vi klarat ut den saken, att detta
är i överensstämmelse med grundlagen. Då kan vi
avföra den delen från debatten.
Då kvarstår den andra frågan, huruvida det är
rimligt att beslut i Sverige fattas med enkel majoritet
eller om det skall vara kvalificerad majoritet. Den
normala ordningen är att enkel majoritet gäller. Cari-
na Adolfsson vill nu ha ett system när det gäller om-
bildning till bostadsrätt där det skall krävas kvalifice-
rad majoritet. Men när det gäller exempelvis någon-
ting som Carina Adolfsson känner väl till, nämligen
att höja skatter och liknande, räcker det bra med enkel
majoritet.
Jag menar att detta är lite grann av dubbla stan-
darder. Vad vi bör acceptera är att beslut i Sverige
fattas med enkel majoritet. Det är den huvudregel
som skall gälla.

Anf. 153 CARINA ADOLFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det handlar om, anser vi från social-
demokratiskt håll, att när man skall bilda bostadsrätts-
förening skall man ha en så stark förening som möj-
ligt. Det är stora ekonomiska åtaganden som man
skall besluta om. Att man då har en så stark majoritet
som möjligt anser vi är positivt, och det är bl.a. därför
som vi föreslår detta.

Anf. 154 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Carina Adolfsson åberopar Lagrådets
fulla stöd. Jag skulle vilja läsa ett stycke från Lagrå-
det, som säger så här:
"Föreningsfriheten är enligt inledningen till
2 kap. 1 § regeringsformen tillförsäkrad medborgarna
'gentemot det allmänna'. Det allmänna omfattar inte
riksdagen såsom stiftare av civillag. Regleringar och
förbud som är av rent civilrättslig art inkräktar alltså
inte på föreningsfriheten sådan denna är bestämd i
regeringsformen. I denna del kan det inte anses råda
full parallellitet med Europakonventionen, som kan
antas ålägga konventionsstaterna viss skyldighet att
genom lagstiftning trygga föreningsfriheten även
mellan enskilda. Som förut antytts gäller dock den
prövning som enligt 2 kap. 12 § skall göras regerings-
formens bestämmelser."
Jag skulle vilja fråga: Skulle Carina Adolfsson
haft en annan uppfattning om vi till fullo hade följt
Europakonventionen?

Anf. 155 CARINA ADOLFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ge samma svar till
Ulla-Britt Hagström som jag för en stund sedan gav
till Knut Billing. Det handlar om stora ekonomiska
åtaganden i en sådan här förening, och vi anser att det
är stor skillnad mellan en annan förening och en bo-
stadsrättsförening, just med tanke på det stora eko-
nomiska åtagandet.

Anf. 156 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Åhörare! Det är med viss tillfreds-
ställelse som vi från Vänsterpartiets sida har kunnat
konstatera att överorden när det gällde grundlagar,
föreningsrätt och mänskliga rättigheter har avfärdats
såsom tagna ur luften av ett enigt konstitutionsutskott.
Det tackar vi konstitutionsutskottets klarsynthet för.
Man kunde önska att den klarsyntheten också omfat-
tade bostadsutskottets ledamöter.
Sedan går jag över till sakfrågan. Vi klargjorde
ganska tydligt vid det förra tillfället vad Vänsterparti-
et tycker om den här frågan. Trots allt upprepas en
del argument här i dag. Man upprepar argumentet att
skillnaden mellan 51 % och två tredjedels majoritet,
skulle vara som skillnaden mellan himmel och mot-
satsen. Efter ert resonemang om t.ex. föreningsfrihe-
ten kan man undra varför ni väljer en majoritet på
51 % eller 50 % - varför inte bara 40 %? Det är fort-
farande en förening. Ni inskränker föreningsrätten
även i ert eget förslag.
Det här är ett bra beslut. Det är bra för de bostads-
rättsföreningar som bildas. De kommer att stå på en
ganska stabil grund med det som sparbanker och
andra ekonomer rekommenderar, att ca 70 % bör
ansluta sig från början för att bostadsrättsföreningen
skall få en tillräckligt stark ekonomi. Det är också ett
bra beslut för att skydda minoriteter.
Jag tycker att man någon gång skulle föra en dis-
kussion i demokratins namn, om det alltid är så att
51 % får köra över 49 %. Det finns många tillfällen
då kvalificerad majoritet är ganska användbar. Jag
tror att även Knut Billing inser det. Jag tycker t.ex. att
om 99 % av befolkningen anser att 1 % inte skall ha
rösträtt gör 1 % fullständigt rätt i att köra över 99 %.
Det finns en mängd andra tillfällen också.
Om man skulle vilja ändra ägandeformen på min
bostad tycker jag att det är ett fall där det krävs att en
större grupp än 51 % fattar beslutet.
Fru talman! Jag yrkar, precis som förra gången,
bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Anf. 157 HELENA HILLAR
ROSENQVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag förbehåller mig rätten att gå upp i
talarstolen i dag också. Jag förbehåller mig dessutom
rätten att delta i beslutsfattandet i Sveriges riksdag,
eftersom jag är demokratiskt vald av väljarna i Öster-
götland att företräda Miljöpartiet under den här man-
datperioden.
Av förståeliga skäl skulle vår utskottsordförande
antagligen helst se att så inte var fallet, därför att då
skulle väl förslaget inte gå igenom.
Nu yrkar jag i alla fall bifall till förslaget, efter-
som jag glömde det förra gången.
Fru talman! Jag brukar inte vara långsint, men jag
har svårt att glömma hur vår utskottsordförande här i
kammaren den 20 maj ifrågasatte om jag över huvud
taget skulle delta i beslutsfattandet när jag inte begrep
hans fråga. Jag kan gott erkänna att jag som ny inte
har kunnat sätta mig in i allt som vår ordförande haft
flera mandatperioder på sig att lära sig. Men om det
är något som jag behärskar någorlunda efter 25 år
som yrkesverksam socialarbetare är det hur folk har
det i sin vardag, att allting inte är så tjusigt och jäm-
likt som vi ibland inbillar oss.
Bo måste alla göra, men vem som helst kan inte
köpa sin bostad. Det ligger ingen avundsjuka i detta.
Det är bara ekonomiska realiteter. Skillnaderna -
klyftorna - i samhället är för stora, och de ökar dess-
utom.
Detta förslag är bra, och det har alla förutsättning-
ar att gå igenom.
Till sist skulle jag vilja påpeka, om vi fortsätter
och läser i texten från konstitutionsutskottet, att det
står så här: "När det i - - - regeringsformen talas om
föreskrifter om enskildas 'personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes' avses härmed delar av civil-
rätten." Sedan fortsätter man med att skriva om att
minoritetsskyddet ligger på olika nivåer för olika
typer av verksamheter.
Detta är just en sådan verksamhet där minoritets-
skyddet behöver stärkas.

Anf. 158 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Argumenten är framförda. Fakta är på
bordet. Jag skall inte tillföra något mer. Jag vill bara
vädja till riksdagens majoritet, bestående av Vänster-
partiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att sluta
jaga bostadsrätten. Sluta hacka på bostadsrättsför-
eningarna!
Med detta vill jag instämma i Knut Billings tidi-
gare framförda yrkande.

Anf. 159 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Knut Billing höll här en liten lektion i
demokrati som jag tyckte var behövlig och välmoti-
verad. Däremot är resonemanget om 51 % eller 66 %
rätt ointressant i detta sammanhang. Även om 99 %
av de människor som i dag bor i hyresrätt anser att de
vill bilda bostadsrätt betyder det i mångt och mycket
inte ett dugg. Det är banken och finansiärerna som
avgör hur bra förutsättningar man har. Därför är det
beslut vi fattar i dag i praktiken onödigt.
Till sist, fru talman, vill jag mot bakgrund av alla
andra tunga beslut vi fattar i denna riksdag med en
rösts övervikt säga att jag tycker att detta är lite
skamligt ur demokratisk synpunkt.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SfU12 Vissa frågor om det nya pensionssystemet
Mom. 3 (kvinnors pensionsförmåner)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
237 för utskottet
44 för res. 3
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 63 m, 37 kd, 16 c, 11 fp
För res. 3: 33 v, 11 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 20 s, 19 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 5 (finansiering)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
245 för utskottet
36 för res. 5
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 63 m, 36 kd, 16 c, 11 fp, 9 mp
För res. 5: 33 v, 3 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 20 s, 19 m, 10 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Mom. 6 (finansiell stabilitet och finansiell infasning)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
249 för utskottet
32 för res. 6
1 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 63 m, 37 kd, 16 c, 11 fp, 12 mp
För res. 6: 32 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 20 s, 19 m, 11 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Mom. 8 (allmänt om premiepensionssystemet)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp)
Votering:
236 för utskottet
43 för res. 8
1 avstod
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 63 m, 36 kd, 16 c, 11 fp, 1 mp
För res. 8: 32 v, 11 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 21 s, 19 m, 11 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU27 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 1999
Mom. 2 (anslaget Statistiska centralbyrån)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
220 för utskottet
62 för res. 1
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 33 v, 37 kd, 16 c, 11 fp, 12 mp
För res. 1: 62 m
Frånvarande: 20 s, 20 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp
Ulf Kristersson (m) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande

Mom. 11 (förslag om ny tilläggsbudget inom utgifts-
område 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
266 för utskottet
16 för res. 7
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 63 m, 33 v, 37 kd, 11 fp, 11 mp
För res. 7: 16 c
Frånvarande: 20 s, 19 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 13 (anställningsstöd)
1. utskottet
2. res. 10 (kd)
3. res. 11 (fp)
Förberedande votering:
41 för res. 10
11 för res. 11
231 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
171 för utskottet
37 för res. 10
75 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 33 v, 15 c, 12 mp
För res. 10: 37 kd
Avstod: 63 m, 1 c, 11 fp
Frånvarande: 20 s, 19 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU27 Prövning av fråga om tillämpligheten av
2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen i visst
fall
Kammaren beslutade den 20 maj att hänvisa lagför-
slagen i bostadsutskottets betänkande nr 10 såvitt
avsåg majoritetskravet för förvärv av hyresfastighet
för ombildning till bostadsrätt och intresseanmälan
för sådant förvärv till konstitutionsutskottet för pröv-
ning som avses i 2 kap. 12 § tredje stycket regerings-
formen.

Konstitutionsutskottet hade i sitt betänkande nr 27
anmält att bestämmelserna i 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen enligt utskottets mening inte var
tillämpliga ifråga om lagförslagen.

Konstitutionsutskottets anmälan lades till handlingar-
na.

BoU10 Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
m.m.
Med hänsyn till utgången av konstitutionsutskottets
prövning hade kammaren att slutgiltigt besluta i reste-
rande delar av detta betänkande, nämligen moment 1
och 2.
Mom. 1 (kravet på kvalificerad majoritet vid ombild-
ning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
156 för utskottet
127 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 33 v, 12 mp
För res. 1 63 m, 37 kd, 16 c, 11 fp
Frånvarande: 20 s, 19 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Mom. 2 (en övergångsreglering)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd,c, fp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Förslag
1998/99:RR8 Riksdagens revisorers förslag angående
Skolverket och skolans utveckling
1998/99:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående
utvecklingssamarbetet - styrning, genomförande,
samordning och uppföljning av biståndet

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 2 juni

1998/99:695 av Ola Sundell (m) till näringsministern
Sveaskog

den 3 juni

1998/99:696 av Berit Jóhannesson (v) till finansmi-
nistern
Köp av konsulttjänster
1998/99:697 av Anne-Katrine Dunker (m) till fi-
nansministern
Reklamskatten och presstödet
1998/99:698 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
Koldioxidbeskattningen för cement- och kalkbran-
schen
1998/99:699 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialministern
Nytt aphus vid Smittskyddsinstitutet
1998/99:700 av Jeppe Johnsson (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Fordonstrafiken Malmö-Köpenhamn
1998/99:701 av Ola Karlsson (m) till kulturministern
Fördelning av radiofrekvenser
1998/99:702 av Ola Karlsson (m) till statsrådet Mona
Sahlin
Revidering av frekvensplanen

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll torsdagen den 10 juni.

11 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit

den 3 juni

1998/99:652 av Göte Jonsson (m) till justitieminis-
tern
Domstolsverket

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll torsdagen den 10 juni.

12 § Kammaren åtskildes kl. 17.25.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannnen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.54,
av talmannen därefter till 7 § anf. 121 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.