Prop.
1998/99:83
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1999
Göran Persson
Lars-Erik Lövdén
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnads-
kostnader vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten slopas. I stället skall
avdrag medges så länge det tillfälliga arbetet pågår och förutsättningarna
i övrigt för avdrag är uppfyllda. Om traktamente betalats ut när arbetet
pågått längre tid än två år på samma ort skall den avdragsgilla merutgif-
ten för måltider och diverse småutgifter schablonmässigt beräknas till
högst 50 procent av maximi- eller normalbeloppet per dag. I fråga om
logikostnader föreslås att kostnaderna skall fa beräknas schablonmässigt
också när arbetsgivaren inte betalar ut nattraktamente.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första
gången redan vid 1999 års taxering.
I propositionen föreslås också en justering av skattebetalningslagens
regler om befrielse från mervärdesskatt.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 83
Prop. 1998/99:83
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)...........................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)...........................................................................9
3 Ärendet och dess beredning............................................................11
4 Avdrag för ökade levnadskostnader................................................12
4.1 Inkomsttaxeringen............................................................12
4.1.1 Den vanliga verksamhetsorten........................12
4.1.2 Tjänsteresor....................................................13
4.1.3 Tillfälligt arbete utanför bostadsorten............14
4.2 Avdrag för preliminär skatt..............................................15
4.3 Arbetsgivaravgifter...........................................................15
4.4 Kontrolluppgifter..............................................................15
5 En utvidgad avdragsrätt vid tillfälligt arbete...................................16
5.1 Tvåårsgränsen...................................................................16
5.2 Måltider och småutgifter...................................................20
5.3 Kostnader för logi.............................................................23
6 Befrielse från mervärdesskatt vid import........................................25
7 Ekonomiska konsekvenser och ikraftträdande................................25
7.1 Ekonomiska konsekvenser................................................25
7.2 Ikraftträdande....................................................................26
8 F örfattningskommentar...................................................................28
8.1 Lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ....28
8.2 Lagen om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).....29
Bilaga 1 Sammanfattning av delbetänkandet Avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete
(SOU 1998:56)......................................................................31
Bilaga 2 Delbetänkandets lagförslag...................................................32
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser till delbetänkandet Avdrag
för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt
arbete (SOU 1998:56)...........................................................38
Bilaga 4 Lagrådsremissens förslag till lagtext.....................................39
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999...........46
Rättsdatablad...........................................................................................47
Prop. 1998/99:83
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Prop. 1998/99:83
Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 33 §
3.‘ Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd
av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verk-
samhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare full-
gör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på
arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den
plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsupp-
gifter. Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de vill-
kor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings-
branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges
bostad anses som tjänsteställe. För reservofficerare skall bostaden anses
som tjänsteställe. Detsamma skall gälla för nämndemän, jurymän och
andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltnings-
domstol, hyresnämnd, arrendenämnd eller skattenämnd. En skattskyldig
som under begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens in-
stitutioner eller organ eller vid Europaskolorna men far den huvudsakliga
delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall, under längst tre
år, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvud-
sakliga delen av lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på
arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den
inte anses som sådan bostad som avses i andra meningen, under förut-
sättning att den skattskyldige har annan permanent bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för mål-
tider och småutgifter {dagtrakta-
mente) och visar den skattskyldige
inte större kostnadsökning, med-
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för mål-
tider och småutgifter {dagtrakta-
mente) och visar den skattskyldige
inte större kostnadsökning, med-
Senaste lydelse 1998:233.
ges avdrag med belopp mot- Prop. 1998/99:83
svarande den uppburna ersätt-
ningen, dock för varje hel dag som
tagits i anspråk för resan högst
med ett belopp som motsvarar 0,5
procent av det för beskattningsåret
gällande prisbasbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring avrundat till
närmaste tiotal kronor (helt max-
imibelopp) och för varje halv dag
högst med ett halvt maximibelopp.
ges avdrag med belopp mot-
svarande den uppburna ersätt-
ningen, dock för varje hel dag som
tagits i anspråk för resan högst
med ett belopp som motsvarar 0,5
procent av det för beskattningsåret
gällande basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring avrundat till närmaste
tiotal kronor (helt maximibelopp)
och för vaije halv dag högst med
ett halvt maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara
den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive
förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett
halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,
för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal stan-
dard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för
resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsökning
för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den an-
ställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta
beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig
den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses
avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om
resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit
större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i ljärde
stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda an-
ställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnads-
ökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på ut-
rikes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats
enligt femte stycket, far kostnadsökningen beräknas för varje förrättning
för sig.
Om den skattskyldige inte fatt ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att
han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket
enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom
riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
den medges avdrag med belopp
Avdrag for kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
den medges avdrag vid förrättning
inom riket med ett halvt maximi-
belopp per natt och vid förrättning
utom riket med ett halvt normal-
belopp per natt.
motsvarande ersättning som upp-
burits från arbetsgivaren (natt-
traktamente). Detta avdrag får
dock inte överstiga vid förrättning
inom riket ett halvt maximibelopp
och vid förrättning utom riket ett
halvt normalbelopp per natt.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande
förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet för-
läggs till annan ort under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.
3 a.2 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan
inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige ar-
betar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i
följande fall, nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid,
arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Prop. 1998/99:83
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttar till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostna-
der om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj
behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbets-
orten äger rum.
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbets-
orten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket
medges under längst två år och i
övrigt under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
längst ett år för ensamstående
Avdrag enligt andra stycket
medges under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
längst ett år för ensamstående
skattskyldiga. Avdrag medges
2 Senaste lydelse 1993:1515.
skattskyldiga. I den angivna tiden
skall inräknas tid under vilken
avdrag för samma förrättning
medgetts enligt punkt 3. Avdrag
medges dock för längre tid än som
sagts nu, om anställningens natur
eller andra särskilda skäl talar för
dock för längre tid, om särskilda
skäl talar för det.
Prop. 1998/99:83
det.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmel-
serna i punkt 3 nionde stycket
Ökningen i kostnaderna för mål-
tider och småutgifter på arbets-
orten beräknas antingen enligt ut-
redning om den faktiska kostnads-
ökningens storlek eller schablon-
mässigt. Den schablonmässiga
ökningen beräknas
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. Kan skattskyldig,
som medges avdrag enligt första
stycket, inte visa logikostnaden
medges avdrag vid arbete inom
riket med ett halvt maximibelopp
per natt och vid arbete utom riket
med ett halvt normalbelopp per
natt. Ökningen i kostnaderna för
måltider och småutgifter på
arbetsorten beräknas antingen
enligt utredning om den faktiska
kostnadsökningens storlek eller
schablonmässigt. Den schablon-
mässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till per dag 70 procent av helt
maximibelopp när arbetsorten är
belägen inom riket och 70 procent
av helt normalbelopp när arbets-
orten är belägen utom riket,
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till ett belopp som motsvarar
denna ersättning, dock till högst
70 procent av helt maximibelopp
per dag när arbetsorten är belägen
inom riket och 70 procent av helt
normalbelopp per dag när arbets-
orten är belägen utom riket för tid
fram till två års bortovaro och för
tid därefter, till högst 50 procent
av helt maximibelopp per dag när
arbetsorten är belägen inom riket
och 50 procent av helt normal-
belopp per dag när arbetsorten är
belägen utom riket,
2. för skattskyldig med arbetsort belägen inom riket som medges av-
drag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt maximi-
belopp för tid därefter,
3. för skattskyldig med arbetsort belägen utom riket som medges av-
drag enligt första stycket, till ett halvt normalbelopp per dag under de
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt normalbe- Prop. 1998/99:83
lopp för tid därefter,
4. för skattskyldig som medges avdrag enligt andra stycket, till ett be-
lopp per dag som utgör 30 procent av maximibeloppet eller normalbe-
|
loppet. |
I de angivna tiderna skall inräk- |
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om utgifter som uppkom-
mit efter utgången av år 1997.
3. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid 1999 och 2000 års taxeringar
om dessa är förmånligare för den skattskyldige.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 8 kap. 19 § och 13 kap. 1 § skatte-
betalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:83
1 §'
Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-
ning av
1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe-
ringslagen (1990:324),
2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster,
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift
som avses i 1-5, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) samt kontrollavgift enligt lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., och
7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.
Lagen gäller inte när skatt en-
ligt mervärdesskattelagen skall tas
ut för varor vid import. I sådant
fall gäller tullagen (1994:1550).
Om inte annat särskilt anges
gäller lagen inte när skatt skall tas
ut enligt mervärdesskattelagen vid
import av varor. I sådant fall gäl-
ler tullagen (1994:1550).
19 §2
Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersätt-
ningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a
eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i
punkt 3 elfte stycket av anvisning-
arna till 33 § kommunalskatte-
lagen varar mer än två år på
samma ort eller, i fall som avses i
punkt 3 andra stycket åttonde och
nionde meningarna av samma an-
visningar, tre år på samma ort,
skall skatteavdraget beräknas på
' Senaste lydelse 1998:516.
2 Senaste lydelse 1998:232.
1* Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 83
hela ersättningen. Skattemyndig-
heten får dock, efter ansökan av
den som betalar ut ersättningen,
besluta att skatteavdrag skall gö-
ras enligt första stycket även un-
der en viss längre tid.
1§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far helt
eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag
eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns syn-
nerliga skäl.
Första stycket gäller även när
skatt skall tas ut enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200) vid import
av varor.
Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket far motsvarande be-
frielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.
Prop. 1998/99:83
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Bestämmelserna i 8 kap. 19 § gäller i fråga om skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret 1998.
3. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § och 13 kap. 1 § skall tillämpas för tid
från och med den 1 januari 1998 i de delar bestämmelserna reglerar möj-
ligheten att medge befrielse från att betala sådan skatt som enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200) skall tas ut för varor vid import.
10
Hösten 1997 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se
över reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa, till-
fälligt arbete utanför bostadsorten och dubbel bosättning. Utredningen,
som antog namnet Utredningen om ökade levnadskostnader m.m., över-
lämnade i maj förra året sitt delbetänkande Avdrag för ökade levnads-
kostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete (SOU 1998:56). En sam-
manfattning av utredningens förslag finns i bilaga 1 och utredningens
lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns
tillgänglig i Finansdepartementet (Fi98/1479). Regeringen tar i detta
ärende upp utredningens hittills föreslagna ändringar i reglerna om av-
drag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor och tillfälliga arbeten
utanför bostadsorten.
I ärendet behandlar regeringen också en ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483) vad gäller möjligheten att medge befrielse från mervär-
desskatt vid import.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bi-
laga 5.
Förslaget i skattebetalningslagen om befrielse från mervärdesskatt vid
import har tillkommit efter det att regeringen beslutat att inhämta Lag-
rådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Ändringen består av att den
av förbiseende slopade möjligheten att medge befrielse från mervärdes-
skatt som skall tas ut för varor vid import återinförs. Ändringen är av
enkel beskaffenhet. Regeringen anser därför att Lagrådets hörande kan
underlåtas.
Prop. 1998/99:83
11
Prop. 1998/99:83
Huvudregeln vid inkomsttaxeringen är, enligt 20 § andra stycket kom-
munalskattelagen (1928:370, KL), att avdrag inte far göras för levnads-
kostnader och liknande utgifter. I vissa fall far dock avdrag göras för
ökade levnadskostnader, nämligen vid resa i tjänsten utom den vanliga
verksamhetsorten, tillfälligt arbete utanför bostadsorten och dubbel bo-
sättning. Bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader finns i
punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § KL.
Den gemensamma utgångspunkten för bestämmelserna är att en ök-
ning av levnadskostnaderna på grund av att den skattskyldige arbetar på
annan ort än den vanliga verksamhetsorten eller bostadsorten under vissa
förutsättningar är avdragsgill. Kostnadsökningen kan avse utlägg för
logi, merkostnad för måltider och diverse småutgifter. Merkostnaderna
för måltider och småutgifter beräknas som regel schablonmässigt i form
av maximibelopp (inrikes resor) respektive normalbelopp (utrikes resor).
Kostnaden för logi beräknas däremot som regel till belopp som motsva-
rar den faktiska utgiften.
En grundläggande förutsättning för rätten till avdrag är att övernattning
skett vid vistelsen utanför den vanliga verksamhetsorten eller bostads-
orten.
Bestämmelserna vid inkomsttaxeringen har också betydelse för skyl-
digheten för arbetsgivare att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar-
avgifter samt för skyldigheten att lämna kontrolluppgifter.
Rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i tjänsten förut-
sätter att resan inneburit övernattning utom den vanliga verksamhets-
orten.
Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd
av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verk-
samhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare full-
gör huvuddelen av sitt arbete. I vissa fall kan bostaden anses som tjänste-
ställe. Det gäller bl.a. om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid
enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och
anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher.
För dem som under en begränsad tid arbetar vid Europeiska unionens
institutioner eller organ eller vid Europaskolorna men får den huvudsak-
liga delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare gäller särskilda
regler i fråga om tjänsteställe. De skall, om de begär det, under längst tre
år anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvud-
sakliga delen av lönen. För en sådan person gäller vidare att, om bosta-
den på arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, den
inte anses som sådan bostad som avses vid bestämmandet av vad som
12
utgör den vanliga verksamhetsorten, under forutsättning att han eller hon Prop. 1998/99:83
har en annan permanent bostad.
Den som i sitt arbete gjort resor med övernattning utom den vanliga
verksamhetsorten har rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden,
som han eller hon har haft på grund av vistelsen utanför sin vanliga
verksamhetsort. Som nämnts tidigare kan kostnadsökningen avse logi-
kostnader och merkostnader för måltider och diverse småutgifter.
Storleken på avdraget för merkostnader för måltider och småutgifter
beror på om arbetsgivaren betalat ut ersättning för att täcka kostnads-
ökningen (dagtraktamente) eller inte. Har arbetsgivaren betalat ut trakta-
mente och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges
avdrag med belopp motsvarande det uppburna traktamentet.
Avdraget får dock inte överstiga ett helt maximibelopp för hel dag och
ett halvt maximibelopp för halv dag. Vid tjänsteresa utomlands gäller i
stället för maximibelopp det normalbelopp som Riksskatteverket bestämt
skall gälla för vistelse i respektive land.
Maximibeloppet, dvs. det belopp som gäller för tjänsteresor i Sverige,
motsvarar en halv procent av basbeloppet för beskattningsåret. Vid 1999
års taxering är ett helt maximibelopp 180 kr.
Särskilda bestämmelser gäller för det fall en skattskyldig vill visa att
kostnadsökningen under en tjänsteresa varit större än det schablonmäs-
sigt beräknade avdraget.
Om arbetsgivaren inte betalat ut dagtraktamente vid en resa i tjänsten
men det är sannolikt att merkostnader för måltider och småutgifter har
uppkommit vid resan, medges avdrag med ett halvt maximi- eller nor-
malbelopp, dvs. för närvarande med 90 kr per dag vid resa inom Sverige.
Avdrag för kostnad för logi medges med den faktiska utgiften. Om lo-
gikostnaden inte kan visas, medges avdrag med ett belopp som motsvarar
den ersättning som arbetsgivaren har betalat ut (nattraktamente), dock
högst ett halvt maximi- eller normalbelopp per natt.
Bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
gäller så länge resan inte varar mer än tre månader på samma ort. En på-
gående tjänsteresa anses bruten endast av uppehåll som beror på att ar-
betet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. När arbete utom den
vanliga verksamhetsorten pågått längre tid än tre månader på samma ort
bedöms rätten till avdrag och beräknas detta enligt de bestämmelser som
gäller för avdrag för ökade levnadskostnader vid bl.a. tillfälligt arbete
utanför bostadsorten, dvs. enligt bestämmelserna i punkt 3 a av anvis-
ningarna till 33 § KL.
Det bör poängteras att det endast är vid tjänsteresor där arbetet utförs
på samma ort under de tre första månaderna som avdragsrätten för tiden
därefter skall bedömas enligt bestämmelserna för tillfälligt arbete utanför
bostadsorten. Vid tjänsteresor som pågår under längre tid men inte på
samma ort bedöms däremot rätten till avdrag helt enligt de bestämmelser
som gäller för tjänsteresor.
13
En avdragsgill ökning av levnadskostnaderna anses inte uppkomma en-
bart på grund av att den skattskyldige arbetar på annan ort än den där han
eller hon har sin bostad (punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL). Avdrag
medges dock om
1. arbetet avser endast en kortare tid,
2. arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
3. arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
4. det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Avdrag medges endast om övernattning sker på arbetsorten och om av-
ståndet mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag medges vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten under längst
två år (tvåårsgränsen). I den tiden skall inräknas tid som avdrag medgetts
för samma resa enligt punkt 3, dvs. den tid som avdrag för ökade lev-
nadskostnader medgetts som för tjänsteresa. Avdrag kan dock medges
för längre tid än två år, om anställningens natur eller andra särskilda skäl
talar för det.
En principiellt viktig skillnad mellan bestämmelserna om avdrag vid
tjänsteresor och dem om avdrag vid tillfälligt arbete, är att vid tjänste-
resor krävs för avdrag att övernattning sker utom den vanliga verksam-
hetsorten medan det avgörande för avdragsrätten vid tillfälligt arbete är
att övernattningen sker på arbetsorten, dvs. utanför bostadsorten. Det
innebär att den som har sitt tjänsteställe i bostaden betraktas skattemäs-
sigt vara på tjänsteresa och berättigad till avdrag för ökade levnadskost-
nader så snart han eller hon övernattar på en plats som ligger mer än fem
mil från bostadsorten. Var en arbetstagares tjänsteställe anses beläget är
således av avgörande betydelse för bedömningen av om det är fråga om
en tjänsteresa eller ett tillfälligt arbete utanför bostadsorten. Denna dis-
tinktion har, som framgår av vad som sägs nedan, betydelse för hur stora
belopp som avdrag för ökade levnadskostnader får göras med.
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete beräknas an-
tingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller
schablonmässigt. De schablonmässigt beräknade beloppen är olika bero-
ende på om arbetsgivaren betalat ut traktamente eller inte.
För den som har medgetts avdrag för tjänsteresor och som alltjämt får
traktamente, uppgår avdraget till 70 procent av helt maximibelopp
(126 kr) per dag.
I andra fall, dvs. om traktamente inte har betalats ut, medges avdrag
med halvt maximibelopp (90 kr) per dag under de första tre månaderna.
För tid därefter medges avdrag med 30 procent av helt maximibelopp
(54 kr).
Avdrag för kostnad för logi medges med den faktiska utgiften på
samma sätt som gäller vid tjänsteresor. Logikostnaden får beräknas
schablonmässigt för den som under de tre första månaderna av borto-
varon medgetts avdrag enligt reglerna för tjänsteresa och som fortfarande
Prop. 1998/99:83
14
uppbär nattraktamente. Avdrag medges då med belopp som motsvarar
traktamentet. Avdraget får dock inte överstiga ett halvt maximibelopp
(90 kr) per natt.
Om arbetsorten är belägen utomlands gäller i stället for nämnda ande-
lar av maximibeloppet motsvarande andel av normalbeloppet för det land
där arbetsorten är belägen.
Den som vid tjänsteresa utomlands har rätt till avdrag för ökade lev-
nadskostnader har också rätt till avdrag för kostnader för medföljande
barns grundläggande skolgång i det land där arbetet utförs för samma tid
som han eller hon har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader (punkt
3 d av anvisningarna till 33 § KL).
Avdrag för ökade levnadskostnader kan medges förutom vid tjänste-
resa och tillfälligt arbete, också vid dubbel bosättning. Avdragsrätten vid
dubbel bosättning behandlas dock inte i detta sammanhang.
Avdrag för preliminär skatt skall göras från ersättning för ökade levnads-
kostnader vid tjänsteresa endast till den del ersättningen överstiger de
schablonbelopp som gäller för avdragsrätten vid inkomsttaxeringen eller,
när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften (8 kap. 19 § skatte-
betalningslagen [1997:483, SBL]).
Om en tjänsteresa, där avdragsrätten bedöms enligt bestämmelserna
om tillfälligt arbete, varar mer än två år på samma ort eller, för dem som
arbetar vid någon av Europeiska unionens institutioner eller organ eller
vid Europaskolorna, tre år på samma ort, skall skatteavdrag beräknas på
hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som
betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdraget skall göras endast till
den del ersättningen överstiger ovan nämnda schablonbelopp även under
en viss längre tid.
Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 § SBL
skall undantas vid beräkning av avdrag för preliminär skatt (2 kap. 3 §
första stycket lagen [1981:691] om socialavgifter). Det innebär att om
skatteavdrag inte skall göras från kostnadsersättning så skall inte heller
arbetsgivaravgifter beräknas på ersättningen.
Arbetsgivare, som vid en arbetstagares tjänsteresa har betalat ut ersätt-
ning för ökade levnadskostnader som understiger eller motsvarar de be-
lopp för vilka arbetstagaren har rätt till avdrag med eller, i fråga om er-
sättning för kostnad för logi, den faktiska kostnaden, skall i kontrollupp-
giften ange att sådan ersättning har utbetalats. Det utbetalda beloppets
Prop. 1998/99:83
15
storlek behöver anges först efter föreläggande av skattemyndigheten
(3 kap. 5 § lagen [1990:325] om självdeklaration och kontrolluppgifter,
LSK).
Om ersättning betalats ut för en eller flera tjänsteresor som omfattat en
sammanhängande period av mer än tre månader, skall detta anges i kon-
trolluppgift.
Prop. 1998/99:83
Regeringens förslag: Tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnads-
kostnader vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten slopas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inget
att invända mot att tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader
vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten slopas. Riksskatteverket fram-
håller vikten av att regelsystemet är förutsebart och lätt att hantera för
både skattskyldiga och skattemyndigheter. Det är därför enligt verkets
mening fördelaktigt om avdrag kan medges utan att det krävs en tolkning
av vad som är "särskilda skäl". Förslaget löser dock enligt verket inte
problemet med vad som avses med ”kortvarigt arbete” eller
”tidsbegränsat till sin natur”, vilka är definitioner som, liksom begreppet
tjänsteresa, regelmässigt ger upphov till tolkningsproblem i den praktiska
hanteringen. Länsrätten i Dalarnas län menar att det förhållandet att av-
drag medges utöver tvåårsperioden innebär nya tillämpningssvårigheter
eftersom frågan om en förrättning respektive anställning verkligen utgör
en tjänsteresa respektive ett tillfälligt arbete måste besvaras även efter
tvåårsperioden. Statskontoret anser att eftersom bestämmelserna för
tjänsteresa, tillfälligt arbete och dubbel bosättning är nära förknippade
med varandra skulle det vara naturligt med en helhetslösning. Statskon-
toret delar dock utredningens bedömning att det föreligger en risk för
olikartad tillämpning med den utformning som reglerna har i dag. Enligt
Sveriges Advokatsamfund bör också den bortre tidsgränsen för rätt till
avdrag vid dubbel bosättning tas bort redan nu då det annars uppkommer
en omotiverad skillnad mellan dem som har dubbel bosättning till följd
av ett permanent arbete och dem som har en mer eller mindre dubbel bo-
sättning genom att ha tagit tillfälligt arbete utanför bostadsorten.
Skälen för regeringens förslag: Det har riktats kritik mot reglerna om
avdragsrätt för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete utanför bo-
stadsorten som pågår längre tid än två år på samma ort. Kritiken, som
kommer från såväl arbetsgivarorganisationer som arbetstagarorganisa-
tioner, kan sammanfattas så att bestämmelsen om en avdragsrätt under
två år och med möjlighet till förlängd avdragsrätt i speciella fall inte
fungerar på ett tillfredsställande sätt.
16
Tvåårsgränsen for avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt ar- Prop. 1998/99:83
bete utanför bostadsorten infördes vid 1990 års skattereform (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650). Tidigare fanns det
ingen uttrycklig tidsgräns för avdragsrätten. Vid tjänsteresor gällde dock
enligt praxis att avdrag enligt schablonmetoden, dvs. avdrag för en
schablonmässigt beräknad ökning av levnadskostnaderna, inte medgavs
för en längre period än två år. Om arbetet fortgick längre tid än två år på
samma ort kunde avdrag i stället medges för den faktiska ökningen av
levnadskostnaderna enligt reglerna för s.k. tillfällig anställning.
Avsikten med nuvarande regler var att denna praxis skulle gälla också
fortsättningsvis. För att uppnå en mer likformig behandling av långvariga
bortavistelser ansågs dock att tvåårsgränsen borde lagfastas vid tillfällig
anställning.
För dem som arbetade inom byggnads- och anläggningsbranschen
gällde en särskild bestämmelse under taxeringsåren 1984 - 1991. Den
innebar att de fick tillämpa den dåvarande schablonmetoden även om
arbetet på samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten pågått längre
tid än två år. Motiven till bestämmelsen (prop. 1983/84:68 s. 8, bet.
1983/84:SkU16 s. 10) var att speciella förhållanden gällde för vissa kate-
gorier av anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen, bl.a. vid
kraftverksbyggen där det inte fanns någon reell möjlighet till fast bosätt-
ning på arbetsorten. Det ansågs därför påkallat att i någon mån mildra de
effekter som en strikt tillämpning av då gällande regler skulle ha inne-
burit för deras del. Särregleringen för anställda inom byggnads- och an-
läggningsbranschen upphävdes samtidigt som nuvarande regler infördes.
Den nuvarande tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader
vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten är inte absolut utan det finns en
ventil för speciella fall. Enligt ventilen medges avdrag under längre tid än
två år, om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Argumenten för att införa denna möjlighet till en förlängd avdragsrätt i
vissa speciella fall var i huvudsak desamma som motiverade den tidigare
särregleringen för arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbran-
schen. I propositionen angavs (s. 360) också att yrkeskategorier inom
byggnads- och anläggningsbranschen hörde till dem som undantaget
skulle kunna gälla för. Det ansågs därför att den tidsbegränsade särregeln
för dessa inte behövde förlängas.
Efter skattereformen har införts en särreglering av tjänsteställe för na-
tionella experter vid någon av Europeiska unionens institutioner eller
organ och lärare vid Europaskolorna (prop. 1995/96:152, bet.
1995/96:SkU25, SFS 1996:651). Särregleringen ger dessa arbetstagare en
möjlighet att behålla sitt tjänsteställe i Sverige under längst tre år. När det
gäller deras möjligheter till avdrag för ökade levnadskostnader för tiden
efter två år angavs i förarbetena att anställningens natur för nationella
experter är sådan att de torde medges avdrag under hela sin tjänstgöring,
dvs. längst tre år. De har kvar sin anställning i hemlandet med full lön
samtidigt som arbetet som expert inte kan förlängas. Lärare vid Euro-
paskolorna däremot torde - i de fall dubbel bosättning inte föreligger -
inte komma i fråga för avdragsrätt för längre tid än två år. Deras första
förordnande är på två år men tjänstgöringen kan förlängas upp till nio år.
1** Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 83
Enligt Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S 1998:39) kan an-
ställda inom byggnads- och anläggningsbranschen höra till dem som kan
komma ifråga för tillämpningen av undantaget från tvåårsgränsen. Det
kan då röra sig om projekt som tar längre tid än två år att fullfölja. Även
uppdrag som ledamot av riksdagen, liksom vissa kommittéuppdrag,
nämns i rekommendationen vara av långvarig karaktär.
Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. har framhållit att rätts-
läget i fråga om vad som avses med begreppen ”anställningens natur”
och ”andra särskilda skäl” är oklart. Vägledande praxis om vad som av-
ses med begreppen finns inte. Utredningen pekar på att oklarheterna
medfört tillämpningssvårigheter.
Kombinationen av ventil och en dispensregel framstår också enligt ut-
redningen som otillfredsställande. En arbetsgivare kan beviljas dispens
enligt 8 kap. 19 § SBL från skyldigheten att göra skatteavdrag på hela
den utbetalda ersättningen för tid utöver två år. Även om arbetsgivaren
far dispens är dispensbeslutet inte bindande vid den enskildes taxering.
En arbetstagare som uppburit traktamente under längre tid än två år kan
således vid inkomsttaxeringen vägras avdrag för ökade levnadskostnader
trots att arbetsgivaren erhållit nämnda dispens.
Det har också framförts kritik som innebär att tillämpningen av venti-
len är alltför restriktiv och att avdrag i praktiken mycket sällan medges
under längre tid än två år. Från arbetsgivarhåll har hävdats att en strikt
upprätthållen tvåårsgräns medför en omotiverad personalomsättning med
ökade kostnader som följd. På senare år har produktionen inom bygg-
nads- och anläggningsbranschen till stor del inriktats på infrastrukturen
där uppdragen ofta är omfattande och har lång genomförandetid, exem-
pelvis Öresundsbron. Dessa projekt har medfört att svårigheterna med att
tillämpa bestämmelserna i de fall arbetet pågår längre tid än två år på
samma ort blivit ännu tydligare.
Kritiken mot nuvarande bestämmelser och tillämpningen av dem
kommer inte bara från byggnads- och anläggningsbranschen utan också
från annat håll, bl.a. Försvarsmakten.
Det är enligt regeringens mening tydligt att nuvarande bestämmelser
om avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete utanför bo-
stadsorten inte är så förutsebara och enkla som de borde vara. Den tillta-
gande rörligheten på arbetsmarknaden accentuerar problemen. Kritiken
mot bestämmelserna tar sikte främst på osäkerheten om i vilka fall av-
drag skall medges under längre tid än två år och nackdelarna med detta.
Det är regeringens uppfattning att otydligheten i fråga om vilka situatio-
ner som omfattas av avdragsrätten har en negativ inverkan på rörligheten
på arbetsmarknaden. Den enskilde kan i vissa fall inte innan arbetet på-
börjas överblicka hur en begäran om avdrag för ökade levnadskostnader
kan komma att bedömas vid taxeringen. Eftersom kostnadsavdraget har
betydelse för det ekonomiska utfallet av anställningen, är ett besked i
frågan således av stor vikt för den enskilde.
Kriterierna för att medge avdrag utöver två år - anställningens natur
eller andra särskilda skäl - lämnar också ett betydande utrymme för olika
tolkningar som utan vägledande domstolsavgöranden medför en stor risk
för oacceptabla olikheter i tillämpningen av bestämmelserna.
Prop. 1998/99:83
18
Det är inte heller önskvärt att utrymmet for avdrag under längre tid än
två år skall vara så litet att tidsbegränsningen av avdragsrätten medför
komplikationer för såväl arbetsgivare som arbetstagare vid projekt som
pågår längre tid än två år, t.ex. byggandet av Öresundsbron.
Regeringen ansluter sig därför till utredningens och remissinstansernas
bedömning att tvåårsgränsen för avdragsrätt för ökade levnadskostnader
vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten bör slopas. Reglerna blir enligt
regeringens mening både tydligare och enklare att tillämpa om avdrags-
rätten enbart knyts till kriterierna för avdrag på det sätt som utredningen
föreslagit. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete utan-
för bostadsorten bör således medges så länge det tillfälliga arbetet fortgår
utanför bostadsorten och kriterierna i övrigt för avdrag är uppfyllda.
En anledning till avdrag är att arbetet utanför bostadsorten är kort-
varigt. För kortvariga arbeten bör slopandet av tidsbegränsningen i prak-
tiken inte fa någon större betydelse, eftersom ett arbete som varar längre
än två år vanligen inte anses som kortvarigt. Slopandet av tvåårsgränsen
får i stället främst betydelse när anledningen till ökade levnadskostnader
är att arbetet, som visserligen inte kan betecknas som kortvarigt, typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs. Vad som åsyftas här är framför allt
tjänsteresor som varar längre tid än tre månader på samma ort och där
avdragsrätten alltså bedöms enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete
utanför bostadsorten. Det gäller således bl.a. objektsanställningar inom
byggnads- och anläggningsbranschen där arbetstagarens vanliga verk-
samhetsort bestäms utifrån bostaden.
Slopandet av tvåårsgränsen får givetvis inte leda till slutsatsen att varje
arbete som är tidsbegränsat ger rätt till avdrag för ökade levnadskostna-
der. Det krävs för att avdrag skall medges att arbetet typiskt sett är tids-
begränsat till sin natur. Det krävs också att en definitiv avflyttning inte
har skett till arbetsorten, att övernattning har ägt rum på arbetsorten och
att den är belägen minst fem mil från bostadsorten. Dessa krav för avdrag
bedömer regeringen vara tillräckliga för att den utvidgade avdragsrätten
inte skall missbrukas.
En fråga som uppkommer när tvåårsgränsen slopas är om det finns
anledning att ändra nuvarande schablonmässigt beräknade kostnads-
belopp för måltider och småutgifter när arbetet pågått längre tid än två år
på samma ort. Denna fråga och frågan om avdrag för logikostnader be-
handlas särskilt i avsnitt 5.2 och 5.3.
Advokatsamfundet anser att tidsgränsen för avdrag för ökade levnads-
kostnader vid dubbel bosättning bör avskaffas samtidigt med tvåårs-
gränsen vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten. Avdragsrätten vid dub-
bel bosättning är emellertid knuten till personliga förhållanden och inte
till omständigheter hänförliga till arbetet eller anställningen, som är fallet
i fråga om avdragsrätten vid tillfälligt arbete. Tidsbegränsningen för
avdrag vid dubbel bosättning kräver bl.a. därför att man gör andra
överväganden än de som är aktuella i detta lagstiftningsärende. Det ingår
i uppdraget till Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. att under-
söka om tidsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel
bosättning är lämplig. Även om det som samfundet påpekar kan upp-
Prop. 1998/99:83
19
komma skillnader mellan dem som har dubbel bosättning i följd av ett
permanent arbete och dem som har en mer eller mindre dubbel bosätt-
ning genom att ha tagit tillfälligt arbete utanför bostadsorten, bör tids-
gränsen för avdragsrätt vid dubbel bosättning enligt regeringens mening
först behandlas av utredningen. Regeringen avser därefter att återkomma
till frågan.
Det finns anledning - också efter det att tvåårsgränsen slopas för av-
dragsrätt för ökade levnadskostnader vid tillfälliga arbeten utanför bo-
stadsorten - att försöka ännu tydligare än i dag precisera i vilka fall av-
drag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten
bör medges. Det gäller t.ex., som flera remissinstanser påpekat, att
definiera vad som bör avses med begreppet tillfälligt arbete. Regeringen
utgår från att denna fråga närmare övervägs av Utredningen om ökade
levnadskostnader m.m. varefter det kan finnas anledning att återkomma
till riksdagen med ett förslag i denna del.
En tidsmässig utökning av rätten till avdrag för ökade levnadskostna-
der innebär att även avdragsrätten för vissa skolavgifter enligt punkt 3 d
av anvisningarna till 33 § KL utökas tidsmässigt.
Slopandet av tvåårsgränsen medför en ändring i punkt 3 a av anvis-
ningarna till 33 § KL. Likaså medför det att dispensbestämmelsen i
8 kap. 19 § SBL blir obehövlig och kan slopas.
Regeringens förslag: Om traktamente betalats ut när arbetet pågått
längre tid än två år på samma ort skall den avdragsgilla merutgiften
för måltider och diverse småutgifter schablonmässigt beräknas till
högst 50 procent av maximi- eller normalbeloppet per dag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att det avdragsgilla beloppet skall beräk-
nas till högst 30 procent av maximi- eller normalbeloppet per dag när
arbetet har pågått längre tid än två år på samma ort.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Riksskatte-
verket och Rikspolisstyrelsen ställer sig bakom eller har inget att invända
mot utredningens förslag. Flera remissinstanser bl.a. Byggentrepre-
nörerna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
Byggnadsarbetarförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund, är däremot av den
uppfattningen att nuvarande högsta avdragsgilla schablonbelopp på 70
procent av maximi- eller normalbeloppet per dag när traktamente betalas
ut, skall behållas också om tvåårsgränsen för avdragsrätten slopas. LO
anser att det sannolikt finns stora variationer i möjligheten att med tiden
anpassa sina kostnader framför allt beroende på vad för typ av arbete det
handlar om. Allmänt sett torde enligt LO stora byggnadsprojekt innebära
en form av boende som i mindre grad än andra typer av jobb underlättar
en anpassning av kostnaderna. En minskad avdragsrätt kan uppfattas som
en signal till personalen att avbryta det tillfälliga arbetet för att återgå till
Prop. 1998/99:83
20
jobb antingen på hemorten eller på någon annan ort med fortsatt rätt till
det högre avdraget, vilket kan innebära risk för produktionsstömingar.
Vidare råder det i dag stora och kanske omotiverade skillnader mellan
avdragsbeloppen beroende på om man uppbär traktamente eller ej vid
tillfälligt arbete. Det är ytterligare en anledning till att man bör avvakta
en fullständig översyn av det avdragsgilla schablonbeloppets storlek
innan avdragsbeloppet efter två år vid tjänsteresa ändras. Det är därför
enligt LO:s mening olämpligt att nu föregripa utredningens slutliga
ställningstagande genom en kraftig reducering av beloppet. Även
Byggentreprenörerna, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund anser att man inte nu bör ändra de avdragsgilla
schablonbeloppens storlek utan att utredningens fortsatta arbete bör
avvaktas. Dessa remissinstanser menar också, liksom Svenska
Byggnadsarbetarförbundet, att det inte finns något egentligt belägg för att
merutgiftema sjunker efter två års vistelse på samma ort. Sveriges
Advokatsamfund anser att utredningens synsätt, att det är rimligt att
kräva att den enskilde aktivt bidrar till en anpassning av kostnaderna
under bortovaron, torde stå i konflikt med skatteförmågeprincipen. Några
remissinstanser pekar också på att övergångsbestämmelserna till
lagändringen blir enklare om nuvarande avdragsnivåer behålls.
Riksskatteverket anser emellertid att schablonbeloppen för måltider och
småutgifter är väl generösa och förutsätter att beloppsgränsema ses över i
utredningens fortsatta arbete. Verket pekar på att det med utredningens
förslag till lagtext är oklart om de första tre månadernas bortovaro, under
vilken avdragsrätt funnits enligt bestämmelserna om tjänsteresa, skall
inräknas i de första två åren. Det bör också enligt Riksskatteverket göras
ett förtydligande i gällande lagtext att avdrag inte skall medges med ett
belopp som överstiger utbetalt traktamente.
Skälen för regeringens förslag: De avdragsgilla merutgiftema för
måltider och diverse småutgifter beräknas i princip bara schablonmässigt.
Vid tjänsteresor där traktamente betalas ut under hela resan och arbetet
pågår på samma ort en längre tid medges avdrag under de första tre må-
naderna med ett helt maximi- eller normalbelopp per dag, dvs. för närva-
rande med 180 kr per dag vid resa inom Sverige. När arbetet pågått
längre tid än tre månader sjunker det avdragsgilla schablonbeloppet per
dag till 70 procent av maximi- eller normalbeloppet, dvs. till för närva-
rande 126 kr per dag vid resor inom Sverige. Någon ytterligare minsk-
ning av det avdragsgilla schablonbeloppet när traktamente betalas ut sker
inte. Utgångspunkten är i stället att avdrag normalt inte skall medges un-
der längre tid än två år.
Vid tillfälligt arbete utanför bostadsorten medges avdrag för schab-
lonmässigt beräknade merutgifter för måltider och diverse småutgifter
med ett halvt maximi- eller normalbelopp per dag, dvs. för närvarande
med 90 kr per dag om arbetet utförs i Sverige, under arbetets tre första
månader och med 30 procent av nämnda belopp för tid därefter, dvs. för
närvarande med 54 kr per dag.
Det bör starkt betonas att vad som är och skall vara avdragsgillt endast
är de merkostnader som uppkommer med anledning av tjänsteresan eller
det tillfälliga arbetet. Det är inte meningen att avdragsrätten för ökade
Prop. 1998/99:83
21
levnadskostnader, till följd av bl.a. behovet av att ha enkla och lättilläm- Prop. 1998/99:83
pade bestämmelser med schablonbelopp, skall leda till en skattemässig
överkompensation genom att avdrag medges också för levnadskostnader
som normalt inte är avdragsgilla. Med den utgångspunkten kan rege-
ringen inte dela vissa remissinstansers inställning att en eventuell juste-
ring i de avdragsgilla beloppen skall anstå till dess utredningen har pre-
senterat en fullständig översyn i den delen. Slopandet av tvåårsgränsen
utgör en betydelsefull och ändamålsenlig inledande modernisering av
bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader och en utvidg-
ning av avdragsrätten. Det finns därför anledning att göra nödvändiga
justeringar av de avdragsgilla beloppen till den del de hör samman med
att tvåårsgränsen slopas.
Utredningen har föreslagit att de schablonmässigt beräknade avdrags-
gilla merutgiftema för måltider och diverse småutgifter efter det att ar-
betet pågått två år på samma ort skall uppgå till 30 procent av maximi-
eller normalbeloppet per dag. Det kan självklart alltid diskuteras hur
stora merutgifter för måltider och diverse småutgifter som faktiskt upp-
kommer vid dessa långa vistelser utanför bostadsorten. Som utredningen
nämner kan det antas att många kategorier arbetstagare har möjlighet att
relativt snabbt anpassa dessa utgifter till en lägre nivå medan andra
arbetstagare inte har samma möjlighet. Någon entydig bild går det inte att
få. Generellt sett måste det dock antas att kostnadsökningen för måltider
och småutgifter är högre i ett inledningsskede men att den tenderar att
minska när den enskilde anpassar sig efter situationen. Den av
utredningen föreslagna sänkningen av det avdragsgilla beloppet från 70
till 30 procent av maximi- eller normalbeloppet torde emellertid innebära
en alltför kraftig begränsning av avdragsrätten. Det avdragsgilla
schablonbeloppet efter två års arbete på samma ort bör lämpligen kunna
bestämmas till högst 50 procent av dessa belopp, om arbetsgivaren
fortfarande betalar ut traktamente.
En begränsad nedsättning av det avdragsgilla beloppet till 50 procent
av maximi- eller normalbeloppet bör också undanröja eventuella risker
för sådana produktionsstömingar, som LO befarar kan uppkomma om
utredningens förslag genomförs. Det gäller särskilt om tvåårsgränsen för
avdragsrätten samtidigt slopas.
Det är förvisso korrekt som några remissinstanser påpekar att över-
gångsbestämmelserna blir enklare om de avdragsgilla schablonbeloppen
inte ändras. Det är emellertid enligt regeringens mening inte tillräckliga
skäl för att nu låta bli att göra lämpliga förändringar i de materiella av-
dragsreglema.
Förslaget föranleder en ändring i punkt 3 a sjätte stycket 1 av anvis-
ningarna till 33 § KL. Vissa redaktionella ändringar i lagtexten har därvid
gjorts i förhållande till utredningens förslag.
Som Riksskatteverket påpekat är lagtextens nuvarande utformning
otydlig i fråga om avdragsrätten när traktamente har betalats ut med ett
lägre belopp än schablonbeloppet. Enligt regeringens mening bör den
nämnda bestämmelsen ändras redaktionellt så att det klart framgår att
avdrag inte medges med ett högre belopp än det som motsvarar utbetalat
traktamente.
Prop. 1998/99:83
Regeringens forslag: Avdrag för schablonmässigt beräknade logi-
kostnader skall medges också när arbetsgivaren inte betalar ut
nattraktamente.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inget
att invända mot att logikostnadema far beräknas schablonmässigt också
då nattraktamente inte betalas ut av arbetsgivaren. Hovrätten för Nedre
Norrland och Kammarrätten i Göteborg anser att det av lagtexten skall
framgå att den skattskyldige måste kunna göra sannolikt att någon kost-
nad för logi förekommit för att schablonavdrag för logikostnader skall
medges. Riksskatteverket menar å andra sidan att det inte framstår som
meningsfullt att ställa upp ett sådant krav eftersom minsta lilla merkost-
nad medför att avdrag skall medges enligt schablon. Byggnadsarbetar-
förbundet anser att utredningen valt en lösning för logikostnader som är
helt tillfredsställande. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges In-
dustriförbund menar att utredningens förslag ger enkla och klara regler
som är ägnade att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
Skälen för regeringens förslag: Kostnaden för logi vid både tjänste-
resor och tillfälligt arbete utanför bostadsorten är ofta lätt att beräkna.
Huvudregeln för avdrag för logikostnader i dessa fall är också att avdrag
medges för den faktiska utgiften.
Avdrag kan i vissa fall göras för en schablonmässigt beräknad kost-
nadsökning. Det gäller när nattraktamente betalas ut till den som är på en
tjänsteresa och han eller hon inte kan visa logikostnaden. I dessa fall
medges avdrag med belopp som motsvarar nattraktamentet, dock högst
med ett halvt maximi- eller normalbelopp per natt. Vid resa inom Sve-
rige medges således för närvarande som högst ett schablonmässigt av-
drag för logikostnader med 90 kr per natt. Denna möjlighet till avdrag
med ett schablonbelopp för logikostnader när arbetsgivaren betalar ut
nattraktamente gäller också när avdragsrätten för ökade levnadskostnader
vid tjänsteresa bedöms enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete utanför
bostadsorten.
Den som inte uppbär nattraktamente har däremot rätt till avdrag bara
med den faktiska utgiften för logi, inte med en schablonmässigt beräknad
kostnad. Kan den faktiska utgiften inte visas medges inget avdrag för
logikostnader. Det gäller oavsett om det är fråga om en tjänsteresa eller
tillfälligt arbete utanför bostadsorten.
Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. beskriver nuvarande
regler med följande exempel. En arbetstagare som vid en tjänsteresa far
nattraktamente med 90 kr har rätt till avdrag med motsvarande belopp.
En arbetstagare som vid en tjänsteresa inte far traktamente eller en ar-
betstagare som har tillfälligt arbete har inte rätt till avdrag för logikostna-
der när han eller hon inte kan visa den faktiska utgiften. Han eller hon far
i denna situation själv bekosta den merutgift som boendet medför.
Exempel på sådana situationer kan vara boende i husvagn eller fritids-
bostad, olika former av inneboende eller dylikt.
23
Enligt regeringens uppfattning är en olikhet i den skattemässiga be-
handlingen av personer som befinner sig i stort sett identiska situationer
inte motiverad. Det kan uppfattas som orättvist att arbetstagare på samma
arbetsplats har olika möjligheter till avdrag. Deras merkostnader kan vara
lika stora och avse samma logi. Skillnaden mellan dem består i att den
enes arbetsgivare betalar ut nattraktamente medan den andres inte gör
det. Enligt regeringens mening bör emellertid det förhållandet inte vara
av någon avgörande betydelse för rätten att fa avdrag för logikostnader
med ett schablonbelopp. I stället bör man sträva efter att skattemässigt
likabehandla dem som arbetar tillfälligt utanför bostadsorten, oavsett om
arbetet utförs inom ramen för en tjänsteresa eller på annat sätt, när det
gäller deras rätt till avdrag för ökade levnadskostnader. Både rättvise-
och förenklingsskäl talar för att avdrag för logikostnader med schablon-
belopp skall få göras när kostnaden inte kan visas.
Avdrag bör medges i alla situationer där den skattskyldige inte kan
visa den faktiska utgiften för logi. Samma belopp bör gälla såväl för den
som får nattraktamente som för den som inte får nattraktamente. Avdrag
för logikostnader bör således medges med ett halvt maximi- eller nor-
malbelopp per natt. Detta schablonbelopp bör också gälla för den som får
nattraktamente som understiger schablonen. På så sätt uppnår man den
önskvärda skattemässiga likabehandlingen av rätten till avdrag för logi-
kostnader för olika arbetstagare - de på tjänsteresa med nattraktamente,
de på tjänsteresa utan nattraktamente och de på tillfälligt arbete utanför
bostadsorten. Möjligheten att få avdrag med schablonbeloppet också i de
fall nattraktamentet understiger schablonen är en utvidgning av rätten till
avdrag jämfört med de regler som gäller i dag.
Hovrätten för Nedre Norrland och Kammarrätten i Göteborg anser att
det av lagtexten skall framgå att den skattskyldige måste kunna göra san-
nolikt att någon kostnad för logi förekommit för att avdrag med scha-
blonbelopp skall få göras. Regeringen delar inte denna uppfattning.
Grunden för avdragsrätt är ju att övernattning har skett på arbetsorten.
Redan detta förhållande måste rimligen anses vara tillräckligt för att anse
det som sannolikt att kostnader för logi har uppkommit. En annan sak är
att den skattskyldige måste fullgöra sin bevisbörda i fråga om att han
eller hon övernattat på arbetsorten. Enligt regeringens mening är det som
Riksskatteverket anför inte ändamålsenligt att i lagtexten ange att den
skattskyldige skall göra sannolikt att han eller hon haft någon kostnad för
logi, för att vara berättigad att göra avdrag med schablonbeloppet.
Förslaget medför ändringar i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till
33 § KL.
Prop. 1998/99:83
24
Prop. 1998/99:83
Regeringens förslag: Möjligheten att medge befrielse från att be-
tala sådan skatt som enligt mervärdesskattelagen (1994:200) skall tas
ut för varor vid import återinförs.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om befrielse från
mervärdesskatt fanns tidigare i 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen
(1994:200). Med stöd av denna paragraf kunde regeringen eller den
myndighet regeringen bestämde medge skattskyldig nedsättning av eller
befrielse från skatt enligt mervärdesskattelagen om det fanns synnerliga
skäl. Denna regel gällde mervärdesskatt generellt och således även sådan
skatt som enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för varor vid import
(importmoms).
Bestämmelsen fördes den 1 november 1997 över till 13 kap. 1 § skatte-
betalningslagen (prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS
1997:483). Någon avsikt att förändra regelns tillämpningsområde vad
avser mervärdesskatt fanns inte. I författningskommentaren till paragra-
fen exemplifieras paragrafens tillämpningsområde bl.a. med en situation
som berör importmoms (prop. 1996/97:100, del 1, s. 596).
Den 1 januari 1998 ändrades dock 1 kap. 1 § skattebetalningslagen
(prop. 1997/98:33, bet. 1997/98:SkU9, SFS 1997:1032). Genom änd-
ringen föreskrevs att tullagen (1994:1550) skall tillämpas när mervärdes-
skatt skall betalas för varor vid import.
Ändringen i 1 kap. 1 § fick som följd att bestämmelsen i 13 kap. 1 §
inte kan tillämpas när skatt skall betalas för varor vid import. Utan att
detta var förutsett togs således möjligheten att medge befrielse från im-
portmoms bort, någon möjlighet att medge befrielse från importmoms
finns nämligen inte i tullagen. Genom ändring i 1 kap. 1 § och 13 kap.
1 § skattebetalningslagen föreslår regeringen att detta förbiseende rättas
till och att möjligheten att medge befrielse från importmoms återinförs.
Ändringarna föreslås därvid fa retroaktiv verkan och tillämpas för tid
från och med den 1 januari 1998.
Vid 1997 års taxering uppskattades medgivna i deklarationerna yrkade
avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa, tillfälligt arbete och
dubbel bosättning samt kostnader för hemresor uppgå till ca 980 miljoner
kr. Med en genomsnittlig marginalskatt på 44 procent belastade dessa
avdrag den offentliga sektorns budget med ca 430 miljoner kr.
Eftersom avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa, tillfälligt
arbete och dubbel bosättning inte särredovisas är det inte möjligt - även
om förslagen inte skulle ge upphov till några beteendeeffekter - att
närmare beräkna de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Emellertid
25
talar ett antal kvalitativa faktorer för att förslagen sammantagna kommer
att ge ett stort sett budgetneutralt utfall.
Den som inte kan visa logikostnaden skall enligt förslaget medges av-
drag med ett schablonbelopp. Jämfört med gällande regler leder förslaget
till en budgetförsvagning. Den grupp skattskyldiga som inte kan visa den
faktiska logikostnaden kan antas vara liten i förhållande till det totala
antalet skattskyldiga som yrkar avdrag för logikostnader vid tjänsteresa
eller tillfälligt arbete. Budgetförsvagningen bedöms därför som ringa.
Vad gäller slopandet av tvåårsgränsen har de tänkbara budgeteffek-
terna bedömts mot bakgrund av två alternativa scenarier för hur gällande
regler påverkar anställningen och anställningens längd. I det första scena-
riot antas att de anställda vid ett projekt som varar längre tid än två år
också fortsätter att arbeta under längre tid än två år även om de för denna
tid inte medges avdrag. I det andra scenariot antas att merparten av de
anställda byts ut mot ny personal efter två år om avdragsrätten bortfaller
när tidsgränsen passeras. Det antas också att gällande avdragsregler inte
förhindrar att projekt överstigande två år genomförs.
Under det första scenariot innebär slopandet av tvåårsgränsen att den
offentliga sektorns intäkter minskar jämfört med gällande regler. Det kan
emellertid också i detta fall antas att antalet anställda inom projekt som
pågår längre tid än två år är fa i förhållande till det totala antalet anställda
som yrkar avdrag. Budgetförsvagningen uppskattas därför som ringa.
Om avdrag i enlighet med förslaget medges så länge tjänsteresan eller
det tillfälliga arbetet pågår behöver inte personalen bytas ut efter två år.
Det innebär att det totala yrkade avdraget enligt förslaget blir lägre än
enligt gällande regler, om det antas att den berörda personalen i enlighet
med det andra scenariot med gällande regler i stället skulle ha bytts ut
efter två år.
Det har från företrädare för branschorganisationer gjorts gällande att
det är det andra scenariot ovan som beskriver den faktiska situationen.
Oavsett scenario blir sannolikt budgeteffekterna obetydliga, eftersom
förslaget att avdrag skall medges så länge tjänsteresan eller det tillfälliga
arbetet pågår bara berör arbetstagare som är anställda i projekt som pågår
längre tid än två år. De avdrag för ökade levnadskostnader som är hän-
förliga till sådana projekt utgör sannolikt en mycket liten del av de totala
avdragen. Förslaget att arbetstagare vid tjänsteresa med traktamente bara
får göra avdrag med 50 procent av maximi- eller normalbeloppet för
tiden efter två års bortovaro innebär, för det fall avdragsrätt redan i dag
föreligger, en budgetförstärkning, även om också dessa fall sannolikt är
få. Regeringen gör därför den bedömningen att förslagen sammantagna
ger ett i huvudsak budgetneutralt utfall.
Förslaget till befrielse från mervärdesskatt vid import har ingen stats-
fmansiell betydelse.
Prop. 1998/99:83
26
Prop. 1998/99:83
De nya reglerna om avdrag for ökade levnadskostnader föreslås träda i
kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången redan vid 1999 års taxe-
ring. Det är av flera skäl angeläget att förändringen kan komma att
tillämpas så snart som möjligt. Ikraftträdandet innebär att de nya be-
stämmelserna kan tillämpas på förhållanden som rådde under föregående
år. Det krävs då vissa särskilda övergångsbestämmelser för att ändring-
arna inte skall stå i strid med regeringsformens förbud mot retroaktiv
skattelagstiftning.
De nya reglerna innebär att den möjlighet till avdrag för ökade lev-
nadskostnader under längre tid än två år som för närvarande föreligger
om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det tas bort.
Enligt de nu gällande bestämmelserna har skattskyldig som skall bedö-
mas enligt punkt 3 a sjätte stycket 1 av anvisningarna till 33 § KL en i
vart fall teoretisk möjlighet att erhålla avdrag för kostnader för måltider
och småutgifter med 70 procent av helt maximi- eller normalbelopp även
för tid efter två år. En förändring som skulle medföra rätt till avdrag med
endast 50 procent av maximi- eller normalbeloppet måste, för nämnda
kategorier, vara att betrakta som en förändring som står i strid med
retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen. För att undvika
detta måste det vid både 1999 och 2000 års taxeringar finnas en
möjlighet att tillämpa de äldre bestämmelserna om möjlighet till avdrag
med hänsyn till anställningens natur eller andra särskilda skäl. Slopandet
av tvåårsgränsen skall naturligtvis inte påverka bedömningen av om det
anses föreligga särskilda skäl för att medge avdrag enligt äldre bestäm-
melser för längre tid än två år.
Ikraftträdandet m.m. i fråga om förslaget till befrielse från mervärdes-
skatt vid import kommenteras i avsnitt 6.
27
Prop. 1998/99:83
till 33 §
punkt 3
I punktens nionde stycke regleras rätten till avdrag för logikostnader som
uppkommit till följd av en tjänsteresa utom den vanliga verksamhets-
orten. Rätten till avdrag utvidgas på så sätt att den som inte kan visa logi-
kostnaden skall medges avdrag med ett schablonbelopp, oavsett om han
eller hon fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnaden eller
inte. Avdrag skall medges med ett halvt maximibelopp eller, vid resor
utomlands, med ett halvt normalbelopp. Det innebär att en skattskyldig
har rätt till avdrag med detta belopp om han eller hon vid en tjänsteresa
övernattat utanför den vanliga verksamhetsorten. Redan det förhållandet
att övernattning ägt rum bör således vara tillräckligt för att anta att det
har uppkommit en avdragsgill merkostnad. Detta gäller givetvis under
förutsättning att arbetsgivaren inte har tillhandahållit övemattnings-
bostad.
punkt 3 a
Anledningen till ändringen förklaras närmare i avsnitt 5.
I punkten regleras rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid till-
fälligt arbete och vid dubbel bosättning. Ändringen i femte stycket inne-
bär att någon lagfäst tidsbegränsning för avdragsrätten vid tillfälligt ar-
bete inte skall föreligga. Rätt till avdrag skall således finnas under hela
den tid som förutsättningarna för avdrag i övrigt är uppfyllda. Eftersom
avdragsrätten inte skall vara tidsbegränsad vid tillfälligt arbete kommer
femte stycket enbart gälla för dubbel bosättning.
Bestämmelsen om att det i den angivna tiden skall inräknas tid under
vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt bestämmelserna om
tjänsteresa är tillämplig vid tillfälligt arbete, men däremot inte vid dubbel
bosättning. Bestämmelsen har därför flyttats och utgör i stället ett nytt
sjunde stycke i anvisningspunkten.
Punktens sjätte stycke reglerar storleken på de avdragsgilla beloppen.
För skattskyldig som inte kan visa logikostnaden och som medges avdrag
enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete utanför bostadsorten skall av-
dragsrätt föreligga enligt schablon vid arbete inom Sverige med ett halvt
maximibelopp och vid arbete utomlands med ett halvt normalbelopp.
Vidare skall de avdragsgilla beloppen för kostnader för måltider och
småutgifter efter två års bortovaro bestämmas till 50 procent av maximi-
eller normalbeloppet vid tjänsteresor, om arbetsgivaren fortfarande beta-
lar ut traktamente.
28
Någon ändring föreslås inte i fråga om de avdragsgilla beloppen för
måltider och småutgifter när arbetet inte pågått minst två år på samma
ort. Vid tjänsteresor där traktamente fortfarande betalas ut skall alltså, på
samma sätt som för närvarande, avdrag medges med 70 procent av
maximi- eller normalbeloppet per dag från och med den ljärde månaden
till och med den tjugoljärde månaden av bortovaron.
I stycket har också gjorts en redaktionell ändring som innebär att det
uttryckligen i lagtexten anges att, om traktamente betalats ut, avdrag
medges med motsvarande belopp, dock högst 70 procent av maximi-
eller normalbeloppet per dag. Förtydligandet kommenteras i avsnitt 5.2.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna skall enligt regeringens förslag tillämpas retro-
aktivt för beskattningsåret 1998. Självdeklaration har emellertid som re-
gel redan lämnats för det årets inkomster när de nya bestämmelserna trä-
der i kraft. Om en enskild i sådant fall vill yrka avdrag enligt de nya be-
stämmelserna måste han eller hon komplettera deklarationen med yrkan-
det alternativt begära omprövning av taxeringen.
Ikraftträdandebestämmelsema i övrigt kommenteras i avsnitt 7.
1§
Ändringen kommenteras i avsnitt 6.
79 f
Som en konsekvens av de förändringar som föreslås i kommunalskat-
telagen behövs regleringen i skattebetalningslagen om ersättningar som
utbetalas för tid efter två års tjänstgöring på samma ort inte längre. Inte
heller behövs den särskilda regleringen om arbetsgivares möjligheter att
ansöka om dispens från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter. Andra stycket i paragrafen skall därför upphöra att
gälla.
Ändringen kommenteras i avsnitt 6.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övergångsbestämmelserna till 8 kap. 19 § innebär att en arbetsgivare
som underlåtit att göra skatteavdrag från ersättning som betalats ut efter
utgången av 1997 inte kan göras betalningsansvarig för större belopp än
vad som gäller enligt de nya reglerna. Detsamma gäller i fråga om obe-
Prop. 1998/99:83
29
talda arbetsgivaravgifter. Om en arbetsgivare med hänsyn till de nya
reglerna har betalat arbetsgivaravgifter med for högt belopp för någon
månad under 1998 eller 1999 har han rätt att fa tillbaka det som betalats
for mycket. Det sker enklast genom att arbetsgivaren ger in en ny, rättad
skattedeklaration
Övergångsbestämmelserna till 1 kap. 1 § och 13 kap 1 § kommenteras
i avsnitt 6.
Prop. 1998/99:83
30
Utredningens uppgift är bl.a. att göra en översyn av reglerna om avdrag
för ökade levnadskostnader. Arbetet har i ett första skede inriktats på
bestämmelserna om avdrag for ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
och tillfälligt arbete som pågår längre tid än två år.
Utredningen föreslår att rätt till avdrag for logikostnader skall före-
ligga under hela den tid som tjänsteresan respektive det tillfälliga arbetet
pågår. Detta innebär en tidsmässig utökning av rätten till avdrag jämfört
med de bestämmelser som gäller i dag, där det endast föreligger rätt till
avdrag under längst två år, såvida inte anställningens natur eller andra
särskilda skäl talar för att avdragsrätt skall föreligga under längre tid. För
skattskyldig som inte kan visa den faktiska logikostnaden föreslår utred-
ningen att avdrag skall kunna medges med ett halvt maximibelopp när
arbetsorten är belägen inom riket och med ett halvt normalbelopp när
arbetsorten är belägen utom riket, under förutsättning att det är sannolikt
att sådana kostnader förekommit. Enligt gällande bestämmelser kan av-
drag för logikostnader endast medges skattskyldig som kan visa sina
kostnader eller den som vid tjänsteresa uppburit ersättning härför från
arbetsgivaren. Den föreslagna bestämmelsen innebär således en utökning
av rätten till avdrag för logikostnader på så sätt att någon åtskillnad inte
görs mellan skattskyldig som uppburit ersättning från arbetsgivaren och
skattskyldig som inte uppburit sådan ersättning. Utredningens förslag,
som motiveras av rättviseskäl men som också kan förväntas ge vissa
tillämpningsvinster, omfattar också tiden före två års bortovaro.
Utredningen föreslår vidare att rätt till avdrag för kostnader för mål-
tider och småutgifter skall föreligga under hela den tid som tjänsteresan
respektive det tillfälliga arbetet pågår. Även detta innebär en tidsmässig
utökning av avdragsrätten. Avdrag skall för tid efter två års bortovaro
medges med 30 procent av maximi- respektive normalbeloppet. Detta
innebär att skattskyldig, som inlett bortovaron som en tjänsteresa och
som alltjämt uppbär ersättning från arbetsgivaren, efter två års förrättning
medges avdrag med 30 procent av maximi- eller normalbeloppet till
skillnad mot gällande bestämmelser där avdraget, under förutsättning att
avdragsrätt föreligger, uppgår till 70 procent av beloppen.
Eftersom utredningen föreslår att avdragsrätt för kostnader för logi,
måltider och småutgifter skall föreligga under hela den tid tjänsteresan
respektive det tillfälliga arbetet pågår innebär detta att det inte behövs
någon regel avseende möjligheten till avdragsrätt när bortovaron översti-
ger två år. Detta innebär i sin tur att den s.k. dispensregeln i skattebetal-
ningslagen (1997:483) inte längre fyller någon funktion och utredningen
föreslår därför att den skall upphöra att gälla.
31
Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Anvisningar
till 33 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3.1 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd
av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verk-
samhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare full-
gör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på
arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den
plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsupp-
gifter. Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de vill-
kor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings-
branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges
bostad anses som tjänsteställe. För reservofficerare skall bostaden anses
som tjänsteställe. Detsamma skall gälla för nämndemän, jurymän och
andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltnings-
domstol, hyresnämnd, arrendenämnd eller skattenämnd. En skattskyldig
som under begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens in-
stitutioner eller organ eller vid Europaskolorna men får den huvudsakliga
delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall, under längst tre
år, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvud-
sakliga delen av lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på
arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den
inte anses som sådan bostad som avses i andra meningen, under förut-
sättning att den skattskyldige har annan permanent bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente)
och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag
med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel
Prop. 1998/99:83
Bilaga 2
Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
32
dag som tagits i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar
0,5 procent av det för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal
kronor (helt maximibelopp') och för varje halv dag högst med ett halvt
maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara
den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive
förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett
halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,
för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal stan-
dard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för
resan. Föreligger särskilda skäl far normalbeloppet avse kostnadsökning
för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den an-
ställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta
beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig
den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses
avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om
resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit
större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde
stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda an-
ställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnads-
ökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utri-
kes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats
enligt femte stycket, far kostnadsökningen beräknas för varje förrättning
för sig.
Om den skattskyldige inte fatt ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att
han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket
enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom
riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
den medges avdrag med belopp
motsvarande ersättning som upp-
burits från arbetsgivaren
(nattraktamente). Detta avdrag får
dock inte överstiga vid förrättning
inom riket ett halvt maximibelopp
och vid förrättning utom riket ett
halvt normalbelopp per natt.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 2
Avdrag för kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
den medges avdrag vid förrättning
inom riket med ett halvt maximi-
belopp och vid förrättning utom
riket med ett halvt normalbelopp
per natt.
33
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande
förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet för-
läggs till annan ort under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.
3 a.2 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan
inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige ar-
betar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i
följande fall, nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid,
arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 2
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttar till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostna-
der om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj
behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på ar-
betsorten äger rum.
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och ar-
betsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket
medges under längst två år och i
övrigt under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
längst ett år för ensamstående
skattskyldiga. I den angivna tiden
skall inräknas tid under vilken av-
drag för samma förrättning med-
getts enligt punkt 3. Avdrag med-
ges dock för längre tid än som
sagts nu, om anställningens natur
eller andra särskilda skäl talar för
Avdrag enligt andra stycket
medges under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
längst ett år för ensamstående
skattskyldiga. I den angivna tiden
skall inräknas tid under vilken av-
drag för samma förrättning med-
getts enligt punkt 3. Avdrag med-
ges dock för längre tid än som
sagts nu, om anställningens natur
eller andra särskilda skäl talar för
det.
2 Senaste lydelse 1993:1515.
34
det.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmel-
serna i punkt 3 nionde stycket.
Ökningen i kostnaderna för målti-
der och småutgifter på arbetsorten
beräknas antingen enligt utredning
om den faktiska kostnadsökning-
ens storlek eller schablonmässigt.
Den schablonmässiga ökningen
beräknas
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. Kan skattskyldig,
som medges avdrag enligt första
stycket, inte visa logikostnaden
medges avdrag vid arbete inom
riket med ett halvt maximibelopp
och vid arbete utom riket med ett
halvt normalbelopp per natt. Ök-
ningen i kostnaderna för måltider
och småutgifter på arbetsorten be-
räknas antingen enligt utredning
om den faktiska kostnadsökning-
ens storlek eller schablonmässigt.
Den schablonmässiga ökningen
beräknas
Prop. 1998/99:83
Bilaga 2
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till per dag 70 procent av helt
maximibelopp när arbetsorten är
belägen inom riket och 70 procent
av helt normalbelopp när ar-
betsorten är belägen utom riket,
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till per dag 70 procent av helt
maximibelopp när arbetsorten är
belägen inom riket och 70 procent
av helt normalbelopp när ar-
betsorten är belägen utom riket
under de första två åren av borto-
varon och till 30 procent av helt
maximibelopp när arbetsorten är
belägen inom riket och 30 procent
av helt normalbelopp när ar-
betsorten är belägen utom riket för
tid därefter,
2. för skattskyldig med arbetsort belägen inom riket som medges av-
drag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt maximi-
belopp för tid därefter,
3. för skattskyldig med arbetsort belägen utom riket som medges av-
drag enligt första stycket, till ett halvt normalbelopp per dag under de
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt normalbe-
lopp för tid därefter,
4. för skattskyldig som medges avdrag enligt andra stycket, till ett be-
lopp per dag som utgör 30 procent av maximibeloppet eller normalbe-
loppet.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
35
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte- Prop. 1998/99:83
pliktig intäkt. Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och gäller från och med
den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.
2. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid 1999 års taxering om dessa
är förmånligare för den skattskyldige.
36
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 19 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
8 kap.
19 §'
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersätt-
ningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a,
eller när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i
punkt 3 elfte stycket av anvisning-
arna till 33 § kommunalskattela-
gen varar mer än två år på samma
ort eller, i fall som avses i punkt 3
andra stycket åttonde och nionde
meningarna av samma anvis-
ningar, tre år på samma ort, skall
skatteavdraget beräknas på hela
ersättningen. Skattemyndigheten
får dock, efter ansökan av den som
betalar ut ersättningen, besluta att
skatteavdrag skall göras enligt
första stycket även under en viss
längre tid.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som avser beskatt-
ningsåret 1999.
Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
37
Efter remiss har yttrande över delbetänkandet avgetts av Riksskatte-
verket, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Läns-
rätten i Skåne län, Länsrätten i Dalarnas län, Arbetsgivarverket, Arbets-
marknadsstyrelsen, Domstolsverket, Försvarsmakten, högkvarteret,
Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Byggentreprenö-
rerna, Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige,
Landstingsförbundet, Maskinentreprenörema, SEKO, Facket för Service
och Kommunikation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bygg-
nadsarbetarförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Advokat-
samfund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation.
Elektriska Installatörsorganisationen, Ledarna, Svenska Elektrikerför-
bundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och WS-Installatörema
har beretts tillfälle att yttra sig men har inte kommit in med något ytt-
rande.
SACO, Svenska Akademikers Centralorganisation har gett in yttrande
från Officersförbundet.
Yttrande har också inkommit från Föreningen svenskar i världen.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 3
38
Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 33 §
3.1 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd
av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verk-
samhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare full-
gör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på
arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den
plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsupp-
gifter. Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de vill-
kor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings-
branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges
bostad anses som tjänsteställe. För reservofficerare skall bostaden anses
som tjänsteställe. Detsamma skall gälla för nämndemän, jurymän och
andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltnings-
domstol, hyresnämnd, arrendenämnd eller skattenämnd. En skattskyldig
som under begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens in-
stitutioner eller organ eller vid Europaskolorna men far den huvudsakliga
delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall, under längst tre
år, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvud-
sakliga delen av lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på
arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den
inte anses som sådan bostad som avses i andra meningen, under förut-
sättning att den skattskyldige har annan permanent bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för mål-
tider och småutgifter
(dagtraktamente) och visar den
skattskyldige inte större kostnads-
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för mål-
tider och småutgifter
(dagtraktamente') och visar den
skattskyldige inte större kostnads-
Senaste lydelse 1998:233.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 4
39
ökning, medges avdrag med be-
lopp motsvarande den uppburna
ersättningen, dock för varje hel
dag som tagits i anspråk för resan
högst med ett belopp som mot-
svarar 0,5 procent av det för be-
skattningsåret gällande basbelop-
pet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
avrundat till närmaste tiotal kronor
ökning, medges avdrag med be- Prop. 1998/99:83
lopp motsvarande den uppburna Bilaga 4
ersättningen, dock för varje hel
dag som tagits i anspråk för resan
högst med ett belopp som mot-
svarar 0,5 procent av det för
beskattningsåret gällande pris-
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
avrundat till närmaste tiotal kronor
(helt maximibelopp') och för varje
halv dag högst med ett halvt
maximibelopp.
(helt maximibelopp) och för varje
halv dag högst med ett halvt
maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara
den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive
förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett
halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,
för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal stan-
dard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för
resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsökning
för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den an-
ställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta
beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig
den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses
avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om
resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit
större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde
stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda an-
ställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsök-
ningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes
ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats en-
ligt femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för
sig-
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att
han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket
enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom
riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
Avdrag för kostnad för logi
medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den
skattskyldige inte visa logikostna-
40
den medges avdrag vid förrättning
inom riket med ett halvt maximi-
belopp per natt och vid förrättning
utom riket med ett halvt normal-
belopp per natt.
den medges avdrag med belopp
motsvarande ersättning som upp-
burits från arbetsgivaren
(nattraktamente). Detta avdrag får
dock inte överstiga vid förrättning
inom riket ett halvt maximibelopp
och vid förrättning utom riket ett
halvt normalbelopp per natt.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande
förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet för-
läggs till annan ort under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.
3 a.2 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan
inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige ar-
betar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i
följande fall, nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid,
arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 4
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttar till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostna-
der om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj
behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på ar-
betsorten äger rum.
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och ar-
betsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket
medges under längst två år och i
övrigt under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
Avdrag enligt andra stycket
medges under längst tre år för gifta
eller samboende par och under
längst ett år för ensamstående
2 Senaste lydelse 1993:1515.
41
längst ett år för ensamstående
skattskyldiga. I den angivna tiden
skall inräknas tid under vilken
avdrag för samma förrättning
medgetts enligt punkt 3. Avdrag
medges dock för längre tid än som
sagts nu, om anställningens natur
eller andra särskilda skäl talar för
det.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmel-
serna i punkt 3 nionde stycket.
Ökningen i kostnaderna för mål-
tider och småutgifter på arbets-
orten beräknas antingen enligt ut-
redning om den faktiska kostnads-
ökningens storlek eller schablon-
mässigt. Den schablonmässiga
ökningen beräknas
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
skattskyldiga. Avdrag medges
dock för längre tid, om särskilda
skäl talar för det.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 4
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. Kan skattskyldig,
som medges avdrag enligt första
stycket, inte visa logikostnaden
medges avdrag vid arbete inom
riket med ett halvt maximibelopp
per natt och vid arbete utom riket
med ett halvt normalbelopp per
natt. Ökningen i kostnaderna för
måltider och småutgifter på arbets-
orten beräknas antingen enligt
utredning om den faktiska kost-
nadsökningens storlek eller
schablonmässigt. Den schablon-
mässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldig som under de
första tre månaderna av bortovaron
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till per dag 70 procent av helt
maximibelopp när arbetsorten är
belägen inom riket och 70 procent
av helt normalbelopp när arbets-
orten är belägen utom riket,
medgivits avdrag enligt punkt 3
ovan och som alltjämt uppbär
kostnadsersättning från arbetsgiva-
ren, till ett belopp som motsvarar
denna ersättning, dock till högst
70 procent av helt maximibelopp
per dag när arbetsorten är belägen
inom riket och 70 procent av helt
normalbelopp per dag när arbets-
orten är belägen utom riket för tid
fram till två års bortovaro och för
tid därefter, till högst 50 procent
av helt maximibelopp per dag när
arbetsorten är belägen inom riket
och 50 procent av helt normal-
belopp per dag när arbetsorten är
belägen utom riket,
2. för skattskyldig med arbetsort belägen inom riket som medges av-
drag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt maximi-
belopp för tid därefter,
42
3. för skattskyldig med arbetsort belägen utom riket som medges av- Prop. 1998/99:83
drag enligt första stycket, till ett halvt normalbelopp per dag under de Bilaga 4
första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt normalbe-
lopp för tid därefter,
4. för skattskyldig som medges avdrag enligt andra stycket, till ett be-
lopp per dag som utgör 30 procent av maximibeloppet eller normalbe-
|
loppet. |
I de angivna tiderna skall inräk- |
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahål-
lits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om utgifter som uppkom-
mit efter utgången av år 1997.
3. Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla vid 1999 och 2000 års taxe-
ringar om dessa är förmånligare för den skattskyldige.
43
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 19 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §'
Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersätt-
ningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a
eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i
punkt 3 elfte stycket av anvisning-
arna till 33 § kommunalskatte-
lagen varar mer än två år på
samma ort eller, i fall som avses i
punkt 3 andra stycket åttonde och
nionde meningarna av samma an-
visningar, tre år på samma ort,
skall skatteavdraget beräknas på
hela ersättningen. Skattemyndig-
heten får dock, efter ansökan av
den som betalar ut ersättningen,
besluta att skatteavdrag skall gö-
ras enligt första stycket även un-
der en viss längre tid.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången i
fråga om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret
1998.
Senaste lydelse 1998:232.
44
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-23
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet Ingegerd
Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.
Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ulf
Rehnberg.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1998/99:83
Bilaga 5
45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Lövdén
Prop. 1998/99:83
Regeringen beslutar proposition 1998/99:83 Avdrag för ökade levnads-
kostnader vid tillfälligt arbete
46
Prop. 1998/99:83
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Kommunalskattelagen |
punkterna 3 och 3 a av |
|
Skattebetalningslagen |
8 kap. 19 § |
47
Eländers Gotab 57787, Stockholm 1999