Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 mars 1999
Göran Persson
Erik Åsbrink
(F inansdepartementet)
Prop.
1998/99:79
Under våren 1999 kommer Tullverket att genomgå en omorganisation.
Tullverket utgörs i dag av Generaltullstyrelsen, som är chefsmyndighet,
samt sex regionala tullmyndigheter. Omorganisationen innebär att Tull-
verket kommer att bestå av en enda myndighet med en central ledning
och sex tullregioner. Den nya organisationen är tänkt att gälla från den 1
juli 1999.
Propositionen innehåller forslag till nya bestämmelser om överklagan-
de i tullagen samt ändringar i ett antal andra lagar med anledning av om-
organisationen. Förslaget är begränsat till vad som är nödvändigt för att
Tullverkets nya organisation skall kunna genomföras.
I propositionen föreslås sålunda att Generaltullstyrelsen avskaffas som
överklagandeinstans. Enligt huvudregeln skall beslut av Tullverket över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut i administrativa ärenden
och normgivningsärenden skall överklagas hos regeringen. Vidare före-
slås att bestämmelserna om överklagande utformas på så sätt att det kla-
rare framgår att dessa även gäller beslut beträffande annan skatt än tull
och avgift som skall tas ut vid import. Det föreslås också att frågor om
utdömande av vite skall prövas av allmän förvaltningsdomstol.
I propositionen gör regeringen vidare den bedömningen att det allmän-
na ombudet skall behållas i tullagen och att Tullagsutredningens förslag
om att införa bestämmelser om dröjsmålstalan i tullagen inte skall ge-
nomföras nu.
I propositionen föreslås vidare att Tullverket skall fa möjlighet att väg-
ra att lämna ut en vara som omhändertagits med stöd av lagen om Tull-
verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 79
peiska unionen (inregränslagen), om varan inte får föras in i eller ut ur
landet eller om särskilda villkor för införseln eller utförseln inte är upp-
fyllda. Om den som för in eller för ut varan inte inom viss tid uppfyllt
villkoren för införseln eller utförseln eller, vid införsel, återutfört varan
skall denna kunna förverkas efter beslut av Tullverket. Detta beslut, lik-
som övriga beslut enligt de nya bestämmelserna, skall kunna överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
I propositionen lämnas också förslag till vissa ändringar av bestäm-
melserna om ledsagardokument i lagarna om tobaks- och alkoholskatt.
Bakgrunden till förändringarna är att man på gemenskapsnivå har kom-
mit överens om att införa ett vamingssystem för snabbt informationsut-
byte avseende transporter av sprit och cigaretter och att svenska myndig-
heter redan från starten bör ha den information om avgående transporter
som är nödvändig för att systemet skall fungera. Ändringarna innebär att
föreskrifter om antal exemplar av ledsagardokument m.m. flyttas över till
förordningarna om alkohol- och tobaksskatt. Även på energiområdet görs
ändringar på motsvarande sätt i lagen och förordningen. Samtidigt görs
den bedömningen att det i nämnda förordningar bör införas föreskrifter
om att upplagshavare i vissa fall skall upprätta ledsagardokument i fem
exemplar och sända in ett exemplar till ansvarig myndighet.
I propositionen föreslås även en ändring i vägavgiftslagen. Ändringen
innebär att om en förare av ett vägavgiftspliktigt svenskt fordon inte kan
visa upp ett vägavgiftsbevis vid kontroll på grund av att beviset inte
tillställts ägaren, är föraren skyldig att i stället visa upp kvitto på betald
vägavgift.
Slutligen föreslås att lagen om fordonsskatt på utländska fordon skall
upphävas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Prop. 1998/99:79
Prop. 1998/99:79
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6
2 Lagtext...............................................................................................8
2.1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...................8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med
vissa bestämmelser om sjöfynd..........................................9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling...................................................10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:419) om
förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker.................13
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om
straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.............14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om
uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller
pålaga................................................................................15
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam............................................16
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:431) om
utredning angående brott mot utländsk tullag...................17
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreg
lerade varor, m.m..............................................................18
2.10 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 19
2.11 Förslag till lag om ändring i containerlagen (1980:152) ..22
2.12 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).........................................................................23
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343)..........................24
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:821) om
transport av farligt gods....................................................25
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter............................26
2.16 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617).........................................................................27
2.17 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)...........................................................................28
2.18 Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon......................................29
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank..............................................................30
2.20 Förslag till lag om ändring i karantänslagen (1989:290).. 31
2.21 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137) 32
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika.........................................................34
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering................................................35
2.24 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)........36
2.25 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).........................................................................37
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...........38
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m....................................................................39
2.28 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)...........40
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.......................................49
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1552) om
tullkontroll av varumärkesintrång m.m............................50
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt........................................................................51
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.......................................................................54
2.33 Förslag till lagom ändring i alkohollagen (1994:1738)...57
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi...................................................................58
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m....................................................60
2.36 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)..........61
2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................62
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1058) om
register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.......66
2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon.......................................68
Prop. 1998/99:79
2.40 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490) 69
2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol
varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter...................70
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om
det statliga personadressregistret......................................71
3 Ärendet och dess beredning............................................................72
4 Tullagens överklaganderegler.........................................................74
4.1 Bakgrund...........................................................................74
4.2 Bestämmelser om överklagande.......................................74
4.3 Dröjsmålstalan..................................................................80
4.4 Beslut beträffande annan skatt än tull...............................83
4.5 Utdömande av vite............................................................84
4.6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser....................85
5 Tullen får möjlighet att vägra att lämna ut varor som
omhändertagits i den EU-interna trafiken.......................................85
6 Informationsutbyte om transporter av sprit och cigaretter..............87
7 Ändring i vägavgiftslagen...............................................................90
8 Upphävande av lagen om fordonsskatt på utländska fordon..........91
9 Ekonomiska konsekvenser..............................................................92
10 F örfattningskommentar...................................................................92
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling...................................................92
10.2 Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen
(1990:137).........................................................................93
10.3 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)........93
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt........................................................................97
10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.......................................................................98
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi............................................................................99
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................99
10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1058) om
register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.....101
10.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon.....................................102
10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol
varor, tobaks varor och mineraloljeprodukter.................102
10.11 Övriga förslag till lagändringar......................................102
Bilaga 1 Utredningens författningsförslag........................................103
Bilaga 2 Departementspromemorians författningsförslag
avseende 17 § inregränslagen..............................................111
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över SOU 1998:127 Tullagens överklaganderegler m.m.
vid en omorganisation av Tullverket..................................112
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har fått tillfälle att
yttra sig över departementspromemorian Ny smugglings
lag (Ds 1998:53).................................................................. 113
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...............................................114
Bilaga 6 LAGRÅDET.......................................................................128
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1999.......130
Rättsdatablad.........................................................................................131
Prop. 1998/99:79
Prop. 1998/99:79
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens forslag till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd,
3. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,
4. lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot
införsel av spritdrycker,
5. lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt
ursprungsintyg m.m,
6. lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,
annan skatt, avgift eller pålaga,
7. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
8. lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot
utländsk tullag,
9. lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och för-
störing av införselreglerade varor, m.m.,
10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
11. lag om ändring i containerlagen (1980:152),
12. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
13. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
14. lag om ändring i lagen (1982:821) om transport av farligt gods,
15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
16. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
17. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
18. lag om upphävande av lagen (1988:328) om fordonsskatt på
utländska fordon,
19. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
20. lag om ändring i karantänslagen (1989:290),
21. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),
22. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
23. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,
24. lag om ändring i postlagen (1993:1684),
25. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
26. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
27. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
28. lag om ändring i tullagen (1994:1550),
29. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,
30. lag om ändring i lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkes-
intrång m.m.,
31. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
32. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
33. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
34. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
35. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m,
36. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),
37. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
38. lag om ändring i lagen (1997:1058) om register i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet,
39. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,
40. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490),
41. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av
transporter m.m. av alkholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,
42. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadress-
registret.
Prop. 1998/99:79
Prop. 1998/99:79
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 10 a § utsökningsbalken1 ordet
"tullmyndigheten" skall bytas ut mot "Tullverket".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
' Senaste lydelse av 6 kap. 10 a § 1988:385.
Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1918:163) med vissa bestämmel-
ser om sjöfynd1 ordet "generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tull-
verket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 7 § 1988:439.
2.3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling1
dels att i 22 § ordet "generaltullstyrelsen" och i 4, 25 och 26 §§ ordet
"tullmyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Tullverket"
samt att i 24 § ordet ”Generaltullstyrelsen” skall bytas ut mot ”verket”,
dels att 13 och 19 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:79
Förundersökning rörande brott,
som avses i denna lag, må inledas
av tullmyndighet. Har den inletts
av tullmyndighet, skall beträffande
myndigheten gälla vad i rätte-
gångsbalken är stadgat om under-
sökningsledare. Är saken ej av
enkel beskaffenhet, skall ledning-
en övertagas av åklagaren, så snart
någon skäligen kan misstänkas för
brottet. Åklagaren skall ock eljest
övertaga ledningen, när det finnes
påkallat av särskilda skäl.
Åklagaren äge, då undersökning
ledes av tullmyndighet, meddela
anvisningar rörande undersök-
ningens bedrivande.
Då undersökning ledes av åkla-
garen, äge han vid undersökning-
ens verkställande anlita biträde av
tullmyndighet, så ock uppdraga åt
tulltjänsteman att vidtaga särskild
till undersökningen hörande åt-
gärd, om dess beskaffenhet tillåter
det.
§2
Förundersökning rörande brott,
som avses i denna lag, må inledas
av Tullverket. Har den inletts av
Tullverket, skall beträffande verket
gälla vad i rättegångsbalken är
stadgat om undersökningsledare.
Är saken ej av enkel beskaffenhet,
skall ledningen övertagas av åkla-
garen, så snart någon skäligen kan
misstänkas för brottet. Åklagaren
skall ock eljest övertaga ledningen,
när det finnes påkallat av särskilda
skäl.
Åklagaren äge, då undersökning
ledes av Tullverket, meddela an-
visningar rörande undersökningens
bedrivande.
Då undersökning ledes av åkla-
garen, äge han vid undersökning-
ens verkställande anlita biträde av
Tullverket, så ock uppdraga åt
tulltjänsteman att vidtaga särskild
till undersökningen hörande åt-
gärd, om dess beskaffenhet tillåter
det.
1 Senaste lydelse av
4 § 1987:1067
22 § 1974:1070
24 § 1994:1417.
2 Senaste lydelse 1981:1079.
10
Prop. 1998/99:79
Med tullmyndighet avses i denna
paragraf chef för distriktstull-
kammare, gränstullkammare och
tullkammare eller annan befatt-
ningshavare i tullverket som gene-
raltullstyrelsen förordnar att full-
göra vad som enligt paragrafen
ankommer på tullmyndighet.
19 §3
Om det finns anledning att anta
att någon, som anträffas vid en
gräns- eller kustort eller ankom-
mer till en plats, med förbindelse
till utlandet, har på sig gods som
enligt denna lag är underkastat
beslag, får tulltjänstemän eller
tjänstemän vid Kustbevakningen
för att söka efter sådant gods hos
honom utföra kroppsvisitation,
ytlig kroppsbesiktning samt ta
urinprov. Ingen får dock hållas
kvar för urinprovstagning. Om
chefen för en tullregion finner att
skärpning av tullkontrollen av per-
sontrafiken till eller från utlandet
med viss lägenhet eller för viss
tidrymd på någon plats är ound-
gängligen nödvändig, får efter re-
gionchefens beslut kroppsvisita-
tion utföras på var och en som
med lägenheten eller under tid-
rymden ankommer till platsen från
utlandet eller avreser från platsen
till utlandet. Sådant beslut får
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Tullverkets chef
eller den han sätter i sitt ställe.
Om det finns anledning att anta
att någon, som anträffas vid en
gräns- eller kustort eller ankom-
mer till en plats, med förbindelse
till utlandet, har på sig gods som
enligt denna lag är underkastat
beslag, får tulltjänstemän eller
tjänstemän vid Kustbevakningen
för att söka efter sådant gods hos
honom utföra kroppsvisitation,
ytlig kroppsbesiktning samt ta
urinprov. Ingen får dock hållas
kvar för urinprovstagning. Om
vederbörande chef för tulldistrikt
finner att skärpning av tullkon-
trollen av persontrafiken till eller
från utlandet med viss lägenhet
eller för viss tidrymd på någon
plats är oundgängligen nödvändig,
får efter myndighetschefens beslut
kroppsvisitation utföras på var och
en som med lägenheten eller under
tidrymden ankommer till platsen
från utlandet eller avreser från
platsen till utlandet. Sådant beslut
skall ofördröjligen underställas
Generaltullstyrelsens prövning
men skall likväl genast verkställas.
Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, ytlig kroppsbe-
siktning samt urinprovstagning skall verkställas inomhus i avskilt rum
eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den
undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens när-
varo. Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och urinprovstagning be-
träffande kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna,
läkare eller legitimerad sjuksköterska.
3 Senaste lydelse 1993:1409.
11
Protokoll behöver inte foras och bevis om utförd kroppsvisitation, ytlig
kroppsbesiktning eller urinprovstagning behöver inte utfärdas om inte
den undersökte begär det eller föremål som påträffas tas i beslag.
Prop. 1998/99:79
Bestämmelser om rätt för
tullmyndighet att undersöka hand-
resgods samt resväskor och lik-
nande som medförs av resande
finns även i tullagen {1987:1065).
Bestämmelser om rätt för Tullver-
ket att undersöka handresgods
samt resväskor och liknande som
medförs av resande finns även i
tullagen {1994:1550).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
12
2.4
Härigenom föreskrivs att i 1 § 3 mom. och 2 § 2 mom. lagen
(1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker1 ordet
"generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 2 § 2 mom. 1984:416.
13
Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1962:120) om straff i vissa fall
för oriktigt ursprungsintyg m.m.1 ordet "generaltullstyrelsen" skall bytas
ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
' Senaste lydelse av 4 § 1984:418.
14
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:200) om uttagande av
utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga1 att i 3 § ordet
"Generaltullstyrelsen" samt i 2 och 3 §§ orden ”en tullmyndighet” skall
bytas ut mot "Tullverket".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av
2 § 1994:1554
3 § 1994:1554.
15
Härigenom föreskrivs att i 26 § lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam1 ordet "tullmyndigheten" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av 26 § 1998:597.
16
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1973:431) om utredning angåen-
de brott mot utländsk tullag1 ordet "generaltullstyrelsen" skall bytas ut
mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av 2 § 1991:436.
17
Härigenom föreskrivs att i 2 och 3 §§ lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.1 ordet
"tullmyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Tullverket" i
motsvarande form.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 2 § 1994:1556.
18
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. åklagarmyndighets, polis-
myndighets, skattemyndighets,
Tullverkets eller Kustbevakning-
ens verksamhet i övrigt för att fö-
rebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott, eller
5 kap.
1 §2
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till
1. förundersökning i brottmål,
2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,
4. åklagarmyndighets, polis-
myndighets, skattemyndighets,
tullmyndighets eller kustbevak-
ningens verksamhet i övrigt för att
förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott, eller
5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insi-
derlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument,
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som av-
ses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till
Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot
rikets säkerhet eller förebygga terrorism gäller sekretess, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma
gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som av-
ses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skatte-
myndigheters medverkan i brottsutredningar.
Sekretess enligt första och andra
styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åkla-
garmyndighet, polismyndighet,
skattemyndighet, tullmyndighet
eller kustbevakningen med att
uppdaga, utreda eller beivra brott
samt hos tillsynsmyndighet i kon-
kurs och inom exekutionsväsendet
för uppgift som angår misstanke
om att en gäldenär har begått brott
Sekretess enligt första och andra
styckena gäller i annan verksamhet
hos myndighet för att biträda åkla-
garmyndighet, polismyndighet,
skattemyndighet, Tullverket eller
Kustbevakningen med att uppda-
ga, utreda eller beivra brott samt
hos tillsynsmyndighet i konkurs
och inom exekutionsväsendet för
uppgift som angår misstanke om
att en gäldenär har begått brott
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1999:93.
Prop. 1998/99:79
19
som avses i 11 kap. brottsbalken
eller annat brott som har samband
med gäldenärens näringsverksam-
het.
som avses i 11 kap. brottsbalken ProP- 1998/99:79
eller annat brott som har samband
med gäldenärens näringsverksam-
het.
I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan under-
rättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst
sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen
i högst fyrtio år.
9 kap.
17 §3
Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden, om inte annat följer av 18 §
1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,
2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutred-
ning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),
4. i åklagarmyndighets, polis-
myndighets, skattemyndighets,
Statens kriminaltekniska laborato-
4. i åklagarmyndighets, polis-
myndighets, skattemyndighets,
Statens kriminaltekniska laborato-
riums, tullmyndighets eller kustbe-
vakningens verksamhet i övrigt för
att förebygga, uppdaga, utreda
eller beivra brott,
riums, Tullverkets eller Kustbe-
vakningens verksamhet i övrigt för
att förebygga, uppdaga, utreda
eller beivra brott,
5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän
åklagare eller polismyndighet i brottmål,
6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen
(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,
7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,
8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.
Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och
i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i den-
na lag. Utan hinder av sekretessen får uppgift vidare lämnas ut enligt vad
som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister, polisdatalagen
(1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar samt i förordningar
som har stöd i dessa lagar.
1 Senaste lydelse 1999:94.
20
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
21
Härigenom föreskrivs att i 9 § containerlagen (1980:152) ordet
"tullmyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
22
Härigenom föreskrivs att i 7 § skatteregisterlagen (1980:343)' ordet
"Generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tullverket" och ordet "tull-
myndigheter” mot ”verket”.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
' Lagen omtryckt 1983:143.
Senaste lydelse av 7 § 1998:1609.
23
Härigenom föreskrivs att i 7 § skatteregisterlagen (1980:343)’ i para-
grafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag ordet
"Generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tullverket" och ordet
"tullmyndigheter” mot ”verket”.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
Lydelse enligt prop. 1998/99:38.
24
Härigenom föreskrivs att i 16 a § lagen (1982:821) om transport av
farligt gods1 orden "en tullmyndighet" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 16 a § 1992:593.
25
Härigenom föreskrivs att i 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter ordet "tullmyndighet" skall bytas ut mot "Tull-
verket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
26
Härigenom föreskrivs att i 8 § utsökningsregisterlagen (1986:617)' or-
det "Generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tullverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av 8 § 1995:441.
27
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)' att i
10 kap. 11 § ordet "tullmyndigheter" och i 11 kap. 3 § ordet ”tullmyn-
digheten” skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av 10 kap. 11 § 1990:511.
28
Härigenom föreskrivs att lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländ-
ska fordon skall upphöra att gälla den 1 juli 1999.
Prop. 1998/99:79
29
Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 8 § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank1 ordet "tullmyndigheter" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Lagen omtryckt 1999:19.
30
Härigenom föreskrivs i fråga om karantänslagen (1989:290) att i 9 och
16 §§ ordet "tullmyndigheten" skall bytas ut mot "Tullverket" samt att i
9 § ordet ”den” skall bytas ut mot ”verket”.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
31
Härigenom föreskrivs i fråga om tullregisterlagen (1990:137)’
dels att i 2 och 3 § § ordet "tullmyndighet" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "Tullverket" eller i förekommande fall ”Tullverkets” samt
att i 3 § ordet ”Generaltullstyrelsen” skall bytas ut mot ”Tullverket”,
dels att 1, 2 a och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
För de ändamål som anges i 2 §
får Tullverket föra ett tullregister
med hjälp av automatisk databe-
handling.
För de ändamål som anges i 2 §
får ett för tullmyndigheterna ge-
mensamt tullregister föras med
hjälp av automatisk databehand-
ling.
Bestämmelserna i denna lag gäller inte de register som Tullverket för
med stöd av lagen (1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekäm-
pande verksamhet och inte heller register som regleras i annan lag eller
förordning.
Bestämmelser om förfarandet vid import och export finns i rådets för-
ordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en
tullkodex för gemenskapen och i kommissionens förordning (EEG) nr
2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förord-
ning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen
och i tullagen (1994:1550).
2a§3
Generaltullstyrelsen är regis- Tullverket är registeransvarigt
teransvarig för tullregistret. för tullregistret.
Andra tullmyndigheter är re-
gisteransvariga när det gäller
uppgifter i tullärenden som hand-
läggs hos myndigheten.
Samtliga tullmyndigheter får ha
terminalåtkomst till tullregistret.
Annan tullmyndighet än General-
tullstyrelsen får dock endast ta del
av de uppgifter som behövs i myn-
dighetens verksamhet.
6§4
Tullverket har terminalåtkomst
till tullregistret. En tullregion får
dock endast ta del av de uppgifter
som behövs i regionens verksam-
het.
1 Senaste lydelse av
2 § 1998:510
3 § 1998:510.
2 Senaste lydelse 1997:1061
3 Senaste lydelse 1991:159.
4 Senaste lydelse 1998:510.
32
Riksskatteverket far ha terminalåtkomst till uppgifter om kontroll och
beslut enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.
Skattemyndighet som regeringen bestämmer far för ändamål som av-
ses i 2 § andra stycket ha terminal åtkomst till uppgifter som avses i andra
stycket.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 79
Härigenom föreskrivs att i 12 och 14 §§ lagen (1992:860) om kontroll
av narkotika' ordet "Generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tull-
verket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av
12 § 1993:361
14 § 1995:91.
34
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering ordet "tullmyndigheterna" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
35
2.24
Härigenom föreskrivs att i 20 a § postlagen (1993:1684)' orden "en
tullmyndighet" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 20 a § 1996:705.
36
Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 4 § mervär-
desskattelagen (1994:200)' ordet "tullmyndigheten" skall bytas ut mot
"Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av
7 kap. 10 § 1994:1798
8 kap. 4 § 1994:1798.
37
Härigenom föreskrivs att i 21 § lagen (1994:466) om särskilda tvångs-
åtgärder i beskattningsförfarandet' ordet "tullmyndighet" skall bytas ut
mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Senaste lydelse av 21 § 1997:503.
38
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
ordet "tullmyndigheten" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
39
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)'
dels att i 31, 67 och 119 §§ ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 7, 9-16,
19, 20, 22, 23, 25, 26, 37, 38, 40, 41, 44, 47, 48, 52, 55-57 a, 58-62, 66,
67 a-71, 74, 75, 77, 78, 94, 96, 98, 99 a, 111, 113 och 118 §§ ordet
”tullmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Tullverket”
eller i förekommande fall ”Tullverkets”,
dels att i 13 och 78 §§ ordet ”myndigheten” samt i 66 § orden ”denna
myndighet” skall bytas ut mot ”verket”,
dels att 107 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 21, 57 b, 57 d, 64, 91, 99, 100-105 och 108-110 §§ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:79
2§
I denna lag förstås med
det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt
luftrummet däröver,
EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,
EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-
ser om en viss skatt är tillämpliga,
tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde,
tullklarering: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
angetts till godkänd tullbehand-
ling,
förtullning: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
deklarerats för övergång till fri
omsättning.
I övrigt har uttryck som används
förordning (EEG) nr 2913/92.
Vid tillämpning av tullagstift-
ningen förstås med tullmyndighet
Generaltullstyrelsen och under-
ställda myndigheter. Med tullag-
stiftningen förstås såväl EG:s be-
stämmelser som svenska tullför-
fattningar.
tullklarering: Tullverkets åtgär-
der i fråga om en vara som angetts
till godkänd tullbehandling,
förtullning: Tullverkets åtgärder
i fråga om en vara som deklarerats
för övergång till fri omsättning.
i denna lag samma innebörd som i
Med tullagstiftningen förstås så-
väl EG:s bestämmelser som
svenska tullförfattningar.
1 Senaste lydelse av
9a§ 1996:703
38 § 1997:1046
57 a § 1996:703
66 § 1996:703
67 a § 1996:703
67 b § 1996:703
69 § 1997:505
71 § 1997:505
74 § 1997:1031
75 § 1997:505
99 a § 1996:703
118 § 1997:1063.
40
Den tullmyndighet som fattat
beslut om tull som första instans
skall ompröva beslutet i en fråga
som kan ha betydelse för tulltaxe-
ringen om den tullskyldige begär
det eller om det finns andra skäl.
Ytterligare regler om omprövning
av tull finns i förordningarna
(EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
21 §
Tullverket skall ompröva ett be-
slut i en fråga som kan ha betydel-
se för tulltaxeringen om den tull-
skyldige begär det eller om det
finns andra skäl. Ytterligare regler
om omprövning av tull finns i för-
ordningarna (EEG) nr 2913/92 och
2454/93.
Prop. 1998/99:79
Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om om-
prövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt
beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana
beslut skall ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.
57 b §2
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av tullmyndighetens
chef eller efter dennes förordnande
av någon annan tjänsteman vid
myndigheten.
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av chefen för en tull-
region eller efter dennes förord-
nande av någon annan tjänsteman
vid tullregionen.
57 d§
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullmyndighet besluta att post-
försändelse som väntas till viss
postanstalt, och som kommer från
tredje land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullregion besluta att postför-
sändelse som väntas till viss post-
anstalt, och som kommer från
tredje land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller nar-
kotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Generaltullsty-
Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Tullverkets chef
2 Senaste lydelse 1996:703.
3 Senaste lydelse 1996:703.
41
relsen.
eller av verkets chefsjurist.
Prop. 1998/99:79
Om det finns anledning att anta
att en uppgift som lämnats enligt
tullagstiftningen inte är riktig, får
tullmyndigheten anlita särskild
sakkunnig för att få fram den
upplysning som behövs. Om upp-
giften visas vara oriktig, är den
som lämnat uppgiften skyldig att
stå för kostnaden för den sakkun-
nige. Sådan skyldighet föreligger
dock inte, om den oriktiga upp-
giften avser varans tull- eller
skattepliktiga värde och det slutli-
gen fastställda värdet inte översti-
ger det uppgivna med mer än tio
procent.
En tullmyndighet får, med Gene-
raltullstyrelsens medgivande, an-
lita särskild sakkunnig även när en
uppmaning att lämna uppgift eller
handling rörande en vara inte har
följts. Den som rätteligen skulle ha
lämnat uppgiften eller handlingen
skall stå for kostnaden, om styrel-
sen inte beslutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå för, skall
denne enligt beslut av tullmyndig-
het ersätta staten dess kostnad.
Vad som sägs i 37 § om indrivning
av tull skall gälla även sådan er-
sättning.
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av tullmyndig-
heten. Allmän förvaltningsdomstol
prövar dock, på talan av det all-
männa ombudet som avses i 100 §,
frågor om tulltillägg på grund av
oriktiga uppgifter i mål om tull.
Sådan talan får föras, om den
oriktiga uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak eller inte
har prövats i målet. Talan skall
§
Om det finns anledning att anta
att en uppgift som lämnats enligt
tullagstiftningen inte är riktig, får
Tullverket anlita särskild sakkun-
nig för att få fram den upplysning
som behövs. Om uppgiften visas
vara oriktig, är den som lämnat
uppgiften skyldig att stå för kost-
naden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet föreligger dock inte,
om den oriktiga uppgiften avser
varans tull- eller skattepliktiga
värde och det slutligen fastställda
värdet inte överstiger det uppgivna
med mer än tio procent.
Tullverket får anlita särskild
sakkunnig även när en uppmaning
att lämna uppgift eller handling
rörande en vara inte har följts. Den
som rätteligen skulle ha lämnat
uppgiften eller handlingen skall stå
för kostnaden, om verket inte be-
slutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå för, skall
denne enligt beslut av Tullverket
ersätta staten dess kostnad. Vad
som sägs i 37 § om indrivning av
tull skall gälla även sådan ersätt-
ning.
§
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av Tullverket.
Allmän förvaltningsdomstol prö-
var dock, på talan av det allmänna
ombudet som avses i 100 §, frågor
om tulltillägg på grund av oriktiga
uppgifter i mål om tull. Sådan ta-
lan får föras, om den oriktiga upp-
giften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prö-
vats i målet. Talan skall väckas
42
inom ett år från utgången av den
månad då domen eller det slutliga
beslutet i målet har vunnit laga
kraft.
Prop. 1998/99:79
väckas inom ett år från utgången
av den månad då domen eller det
slutliga beslutet i målet har vunnit
laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Den tullskyldiges yrkande i frå-
ga om tulltillägg eller försenings-
avgift skall utan hinder av vad som
annars gäller om överklagande
prövas, om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller, om det
allmänna ombudet framställt ett
sådant yrkande till förmån för den
tullskyldige. Om yrkandet fram-
ställs först i domstol, kan domsto-
len förordna att det skall tas upp
och vidare handläggas av
tullmyndigheten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift
skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att tullmyn-
digheten överväger att påföra tull-
tillägg eller förseningsavgift får
ske genom överföring av elektro-
niskt dokument.
När en tullmyndighet med stöd
av tullagstiftningen förelägger
tullskyldig eller annan att vidta
åtgärd som behövs för förtullning
eller annan tullklarering eller för
Tullverkets kontrollverksamhet,
kan vite föreläggas. Finns det an-
ledning att anta att den tullskyldige
eller, om den tullskyldige är juri-
disk person, ställföreträdare för
den tullskyldige har begått brott,
får den tullskyldige inte föreläggas
enligt 68 § vid vite att medverka i
utredningen av en fråga som har
samband med den gärning som
brottsmisstanken avser.
Underrättelse om att Tullverket
överväger att påföra tulltillägg
eller förseningsavgift får ske ge-
nom överföring av elektroniskt
dokument.
99 §4
När Tullverket med stöd av
tullagstiftningen förelägger tull-
skyldig eller annan att vidta åtgärd
som behövs för förtullning eller
annan tullklarering eller för Tull-
verkets kontrollverksamhet, kan
vite föreläggas. Finns det anled-
ning att anta att den tullskyldige
eller, om den tullskyldige är juri-
disk person, ställföreträdare för
den tullskyldige har begått brott,
far den tullskyldige inte föreläggas
enligt 68 § vid vite att medverka i
utredningen av en fråga som har
samband med den gärning som
brottsmisstanken avser.
4 Senaste lydelse 1997:1031.
43
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller
inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyl-
dighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller hög-
re än femtusen kronor.
Frågor om utdömande av vite
prövas av Generaltullstyrelsen.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.
Prop. 1998/99:79
/ övrigt gäller bestämmelserna i
lagen (1985:206) om viten.
Hos Generaltullstyrelsen skall
finnas ett allmänt ombud som för
det allmännas talan i mål och
ärenden som avses i 107 § första
stycket utom sådana mål och
ärenden som gäller eller har sam-
band med inskränkning i rätten att
förfoga över varor. Det allmänna
ombudet får föra talan även till
förmån för den tullskyldige eller
annan enskild part. Ombudet har
då samma behörighet som den
enskilde parten.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer förordnar
det allmänna ombudet och ersätta-
re för denne.
Beslut, som någon annan
tullmyndighet än Generaltullsty-
relsen har meddelat enligt denna
lag eller enligt bestämmelser som
meddelats med stöd av lagen eller
enligt tullagstiftningen i övrigt, får
överklagas hos Generaltullstyrel-
sen.
Tullmyndighets beslut om revi-
sion enligt 70 § far inte överkla-
gas.
100 §
Hos Tullverket skall finnas ett
allmänt ombud. Det allmänna om-
budet får överklaga Tullverkets
beslut i sådana ärenden som avses
i 102 och 106 §§.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer förordnar
det allmänna ombudet och ersätta-
re för denne.
101 §
Ett beslut av Tullverket enligt
denna lag eller enligt bestämmel-
ser som meddelats med stöd av
lagen eller enligt tullagstiftningen i
övrigt, far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Tullverkets beslut om revision
enligt 70 § får inte överklagas.
Föreskrifter om överklagande
av Tullverkets beslut om före-
skrifter med stöd av ett bemyndi-
gande enligt denna lag meddelas
av regeringen.
44
102 §
Prop. 1998/99:79
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull skall överkla-
gandet ha kommit in till den myn-
dighet som meddelat beslutet inom
tre år från den dag då tullskyldig-
heten uppkom. Om tulltaxerings-
beslutet meddelats senare än två
och ett halvt år efter den dag då
tullskyldigheten uppkom får över-
klagandet dock, om tiden för över-
klagande därigenom blir längre,
komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige fick
del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket omprövats far även om-
prövningsbeslutet överklagas inom
där angiven treårsfrist. Om om-
prövningsbeslutet meddelats sena-
re än två och ett halvt år efter den
dag då tullskyldigheten uppkom,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två måna-
der från den dag då den tullskyldi-
ge fick del av omprövningsbeslu-
tet.
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
samt avgift enligt 10 § andra
stycket, skall överklagandet ha
kommit in till Tullverket inom tre
år från den dag då tullskyldigheten
eller den anmälningsskyldighet
som anges i 9 § uppkom. Om be-
slutet meddelats senare än två och
ett halvt år efter den dag då tull-
skyldigheten eller anmälnings-
skyldigheten uppkom får överkla-
gandet dock, om tiden för överkla-
gande därigenom blir längre,
komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige eller
anmälnings skyldige fick del av
beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket omprövats får även om-
prövningsbeslutet överklagas inom
där angiven treårsfrist. Om om-
prövningsbeslutet meddelats sena-
re än två och ett halvt år efter den
dag då tullskyldigheten eller an-
mälningsskyldigheten uppkom, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir läng-
re, komma in inom två månader
från den dag då den tullskyldige
eller anmälningsskyldige fick del
av omprövningsbeslutet.
En tullskyldigs eller anmäl-
ningsskyldigs yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall prövas, oavsett tidsfristerna i
första och andra styckena, om be-
slutet om den tull som tulltillägget
eller förseningsavgiften avser inte
har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller, om det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån för den tullskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
45
tas upp och handläggas av Tull-
verket.
Den tullskyldige får överklaga En tullskyldig eller anmäl-
ett tulltaxeringsbeslut även om det ningsskyldig får överklaga ett be-
inte gått honom emot. slut som avses i första och andra
styckena även om det inte gått ho-
nom emot.
Prop. 1998/99:79
Beslutsmyndighet som avses i
102 § skall pröva om den tullskyl-
diges överklagande har kommit in
i rätt tid. Har överklagandet kom-
mit in för sent, skall myndigheten
avvisa det, om inte annat följer av
andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
beslutsmyndigheten har lämnat den
tullskyldige en felaktig underrät-
telse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
tullmyndighet än den som fattat
beslutet. Överklagandet skall då
omedelbart översändas till den
tullmyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till tullmyndigheten.
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall beslutsmyndig-
heten snarast ompröva det över-
klagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om
tullmyndigheten ändrar beslutet så
som den tullskyldige begär.
Om myndigheten ändrar beslutet
på annat sätt än den tullskyldige
begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet. Finns
skäl för det, får myndigheten läm-
na den tullskyldige tillfälle att
återkalla överklagandet.
103 §
Tullverket skall pröva om den
tullskyldiges eller anmälnings-
skyldiges överklagande har kom-
mit in i rätt tid. Har överklagandet
kommit in för sent, skall Tullver-
ket avvisa det, om inte annat följer
av andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
Tullverket har lämnat en felaktig
underrättelse om hur man överkla-
gar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till allmän för-
valtningsdomstol. Överklagandet
skall då omedelbart översändas till
Tullverket med uppgift om den dag
då handlingen kom in till domsto-
len.
104 §
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall Tullverket sna-
rast ompröva det överklagade be-
slutet.
Ett överklagande förfaller, om
Tullverket ändrar beslutet så som
den tullskyldige eller anmälnings-
skyldige begär.
Om Tullverket ändrar beslutet på
annat sätt än den tullskyldige eller
anmälningsskyldige begär, skall
överklagandet anses omfatta det
nya beslutet. Finns skäl för det, får
Tullverket lämna den tullskyldige
eller anmälningsskyldige tillfälle
att återkalla överklagandet.
46
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 § eller förfaller enligt
104 §, skall tullmyndigheten över-
lämna överklagandet, sitt ompröv-
ningsbeslut och övriga handlingar
i ärendet till Generaltullstyrelsen.
Om det finns särskilda skäl far
överklagandet överlämnas till Ge-
neraltullstyrelsen utan föregående
omprövning.
Om en part har överklagat ett
beslut i ett sådant mål eller ärende
vari enligt 100 § det allmännas
talan skall föras av ett allmänt
ombud, får också motparten över-
klaga beslutet, även om den för
honom föreskrivna tiden för över-
klagande har gått ut. Motpartens
skrivelse skall ha kommit in till
den myndighet som meddelade
beslutet inom två månader, om
överklagande görs enligt 102 §
eller 106 §, inom en vecka i mål
om bindande klassificeringsbesked
och i övrigt inom två veckor från
den dag då han fick del av den
först ingivna skrivelsen med över-
klagande eller, om han inte fick
del av den före utgången av den tid
inom vilken den senast skulle ha
kommit in, från utgången av denna
tid.
Återkallas eller förfaller på annat
det senare överklagandet förfallet.
Bestämmelserna i 6 kap. 13 och
18-24 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga de-
lar vid överklagande av beslut som
avses i 102 och 106 §§. Vad som i
nämnda bestämmelser sägs om
Riksskatteverket skall gälla det
allmänna ombudet och vad som
sägs om länsrätten Generaltullsty-
relsen.
105 §
Ett överklagande som inte avvi-
sas enligt 103 § eller förfaller en-
ligt 104 § skall tillsammans med
handlingarna i ärendet överläm-
nas till den domstol som skall prö-
va överklagandet. Om det finns
särskilda skäl får överklagandet
överlämnas utan föregående om-
prövning.
Prop. 1998/99:79
J§
Om en part har överklagat Tullver-
kets beslut i ett sådant ärende som
avses i 102 eller 106 §, far också
motparten överklaga beslutet, även
om den för honom föreskrivna
tiden för överklagande har gått ut.
Motpartens skrivelse skall ha
kommit in till Tullverket inom två
månader från den dag då han fick
del av den först ingivna skrivelsen
med överklagande eller, om han
inte fick del av den före utgången
av den tid inom vilken den senast
skulle ha kommit in, från utgången
av denna tid.
det första överklagandet, är även
109 §
Bestämmelserna i 6 kap.
9-15 §§, 16 § andra och tredje
styckena samt 77-24 §§ taxerings-
lagen (1990:324) gäller i tillämpli-
ga delar vid överklagande av be-
slut som avses i 102 och 106 §§.
Vad som i nämnda bestämmelser
sägs om Riksskatteverket skall
gälla det allmänna ombudet och
vad som sägs om skattemyndighet
47
Tullverket.
Prop. 1998/99:79
Beslut enligt 20, 21, 23 och
24 §§ samt beslut om tulltillägg
och förseningsavgift skall gälla
omedelbart. Detsamma gäller an-
nat beslut av tullmyndighet, som
meddelats enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som utfärdats
med stöd av lagen och som inte
innebär att målet eller ärendet
avgörs.
110 §
I artiklarna 7 och 244 i förord-
ningen (EEG) nr 2913/92 finns
bestämmelser om verkställighet av
beslut som överklagas.
Beslut om skönstulltaxering,
tulltillägg och förseningsavgift
samt beslut om annan skatt än tull
skall gälla omedelbart. Detsamma
gäller annat beslut av Tullverket
som meddelats enligt tullagstift-
ningen eller enligt föreskrifter som
utfärdats med stöd av tullagstift-
ningen och som inte innebär att
målet eller ärendet avgörs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller
dock beträffande överklaganden som före ikraftträdandet kommit in till
den myndighet som fattat det överklagade beslutet. Beslut som före
ikraftträdandet överklagats hos Generaltullstyrelsen skall efter ikraftträ-
dandet prövas av Tullverkets chef eller den som han sätter i sitt ställe.
48
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import, m.m. att i 2 kap. 5, 10 och 12 §§ och 3 kap. 1 och 2 §§
ordet "tullmyndighet" i olika böjningsformer samt i 2 kap. 8 §, 3 kap. 5 §
och 4 kap. 4 § ordet ”Generaltullstyrelsen” skall bytas ut mot
"Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
49
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1552) om tullkontroll av
varumärkesintrång m.m.' att i 2, 5 och 6 §§ ordet "Generaltullstyrelsen" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Tullverket” i motsvarande form,
att i 3 och 4 §§ ordet "tullmyndighet" i olika böjningsformer skall bytas
ut mot "Tullverket" samt att i 2 § ordet ”tullmyndighet” skall bytas ut
mot ”myndighet”.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av
2 § 1995:763
4 § 1998:1685.
50
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1
dels att i 19 och 41 §§ ordet ”tullmyndigheten” skall bytas ut mot
”Tullverket”,
dels att 24 och 25 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 9, 23, 23 a och 26 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:79
9§2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i
Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall
användas för annat än privat bruk,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 a §.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 d §.
23 §3
Upplagshavare skall upprätta
ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade
varor mellan Sverige och ett annat
EG-land,
2. vid transport av obeskattade
varor till en upplagshavare i Sve-
rige om transporten sker via ett
annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 21 § första stycket e,
4. vid export till tredje land av
Vid transport av obeskattade va-
ror mellan Sverige och ett annat
EG-land skall upplagshavaren
upprätta ett ledsagardokument i
fyra exemplar. Upplagshavaren
skall även upprätta ett sådant do-
kument vid transport av obeskatta-
de varor till en upplagshavare i
Sverige om transporten sker via ett
annat EG-land samt då obeskatta-
de varor levereras till mottagare i
ett annat EG-land enligt 21 §
första stycket e. Tre exemplar av
1 Senaste lydelse av 25 § 1995:612.
2 Senaste lydelse 1995:612.
3 Senaste lydelse 1995:612.
51
dokumentet skall åtfölja varorna
under transport. Vid transport till
mottagare som avses i 21 § första
stycket e skall varorna under
transporten även åtföljas av ett
intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet. Av
dokumentets exemplar skall ett
(returexemplaret) undertecknas av
mottagaren och återsändas till
avsändaren senast 15 dagar efter
utgången av den kalendermånad
under vilken varorna har motta-
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Prop. 1998/99:79
gits.
Har en upplagshavare sålt obe-
skattade varor till en näringsidka-
re i ett annat EG-land och har
upplagshavaren inte inom två må-
nader efter utgången av den ka-
lendermånad under vilken varorna
avsänts erhållit returexemlaret av
ledsagardokumentet, skall han
utan dröjsmål underrätta beskatt-
ningsmyndigheten om förhållan-
det.
Ledsagardokument som avses i
första stycket skall åtfölja varorna
under transport i enlighet med vad
regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 21 § första stycket e skall
varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varu-
mottagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu-
mottagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumenta-
tion som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i
destinationslandet.
Regeringen får meddela före-
skrifter om förfarandet vid ändring
och tillägg av uppgifter i ledsa-
gardokumentet.
23 a §4
Upplagshavare eller varumotta-
gare som tar emot varor från ett
4 Senaste lydelse 1995:612.
52
annat EG-land skall senast 15 da-
gar efter utgången av den kalen-
dermånad under vilken varorna
tagits emot underteckna ett ex-
emplar av ledsagardokumentet
(returexemplaret) och skicka till-
baka det till avsändaren i det and-
ra EG-landet.
Beskattningsmyndigheten skall på returexemplaret av ledsagardoku-
mentet attestera andra förluster än sådana som avses i 21 § första stycket
a och 32 § b, under förutsättning att förlusterna uppkommit under trans-
port inom EG och konstaterats i Sverige.
Om obeskattade varor transporteras från ett skatteupplag i ett annat
EG-land till Sverige och andra förluster än sådana som avses i 21 § första
stycket a och 32 § b under transporten uppkommit i ett annat EG-land,
skall beskattningsmyndigheten vid varornas ankomst till Sverige ange i
vilken omfattning beskattning skall ske av de förlorade varumängderna
samt hur skatten skall beräknas. Beskattningsmyndigheten skall skicka
en kopia av returexemplaret till behörig myndighet i det EG-land där
förlusten konstaterats.
Prop. 1998/99:79
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument i tre exemplar.
Två exemplar av dokumentet skall
åtfölja varorna under transporten.
Sådant ledsagardokument krävs
dock inte vid försäljning som av-
ses i 28 §.
26 §
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten z enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 28 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
53
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1
dels att i 18 § ordet ”tullmyndigheten” skall bytas ut mot ”Tullverket”,
dels att 23 och 24 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 8, 22, 22 a, och 25 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat
än privat bruk,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 a §.
Skattskyldighet föreligger inte
för varor som förs in till Sverige
under sådana omständigheter att
förutsättningar skulle finnas att
medge återbetalning av skatten
enligt 31 d §.
Vid transport av obeskattade va-
ror mellan Sverige och ett annat
EG-land skall upplagshavaren
upprätta ett ledsagardokument i
fyra exemplar. Upplagshavaren
skall även upprätta ett sådant do-
kument vid transport av obeskatta-
de varor till en upplagshavare i
Sverige om transporten sker via ett
annat EG-land samt då obeskatta-
de varor levereras till mottagare i
ett annat EG-land enligt 20 §
första stycket m. Tre exemplar av
22 §’
Upplagshavare skall upprätta
ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade
varor mellan Sverige och ett annat
EG-land,
2. vid transport av obeskattade
varor till en upplagshavare i Sve-
rige om transporten sker via ett
annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 20 § första stycket m,
4. vid export till tredje land av
' Senaste lydelse av 24 § 1995:613.
2 Senaste lydelse 1995:613.
3 Senaste lydelse 1995:613.
54
dokumentet skall åtfölja varorna
under transport. Vid transport till
mottagare som avses i 20 § första
stycket m skall varorna under
transporten även åtföljas av ett
intyg om att skattefrihet gäller för
varorna i det andra EG-landet. Av
dokumentets exemplar skall ett
(returexemplaret) undertecknas av
mottagaren och återsändas till
avsändaren senast 15 dagar efter
utgången av den kalendermånad
under vilken varorna har motta-
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Prop. 1998/99:79
gits.
Har en upplagshavare sålt obe-
skattade varor till en näringsidka-
re i ett annat EG-land och har
upplagshavaren inte inom två må-
nader efter utgången av den ka-
lendermånad under vilken varorna
avsänts erhållit returexemplaret
av ledsagardokumentet, skall han
utan dröjsmål underrätta beskatt-
ningsmyndigheten om förhållan-
det.
Ledsagardokument som avses i
första stycket skall åtfölja varorna
under transport i enlighet med vad
regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 20 § första stycket m skall
varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varu-
mottagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu-
mottagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumenta-
tion som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i
destinationslandet.
Regeringen får meddela före-
skrifter om förfarandet vid ändring
och tillägg av uppgifter i ledsa-
gardokumentet.
22 a §4
Upplagshavare eller varumotta-
gare som tar emot varor från ett
4 Senaste lydelse 1995:613.
55
annat EG-land skall senast 15 da-
gar efter utgången av den kalen-
dermånad under vilken varorna
tagits emot underteckna ett ex-
emplar av ledsagardokumentet
(retur exemplar et) och skicka till-
baka det till avsändaren i det and-
ra EG-landet.
Beskattningsmyndigheten skall på returexemplaret av ledsagardoku-
mentet attestera andra förluster än sådana som avses i 20 § första stycket
a och 32 § b, under förutsättning att förlusterna uppkommit under trans-
port inom EG och konstaterats i Sverige.
Om obeskattade varor transporteras från ett skatteupplag i ett annat
EG-land till Sverige och andra förluster än sådana som avses i 20 § första
stycket a och 32 § b under transporten uppkommit i ett annat EG-land,
skall beskattningsmyndigheten vid varornas ankomst till Sverige ange i
vilken omfattning beskattning skall ske av de förlorade varumängderna
samt hur skatten skall beräknas. Beskattningsmyndigheten skall skicka
en kopia av returexemplaret till behörig myndighet i det EG-land där
förlusten konstaterats.
Prop. 1998/99:79
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument i tre exemplar.
Två exemplar av dokumentet skall
åtfölja varorna under transporten.
Sådant ledsagardokument krävs
dock inte vid försäljning som av-
ses i 27 §.
25 §
När skattepliktiga varor för vil-
ka skatt enligt denna lag har tagits
ut skall levereras till ett annat EG-
land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat
ledsagardokument. Ledsagardo-
kumentet skall åtfölja varorna un-
der transporten i enlighet med vad
regeringen föreskriver. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte
vid försäljning som avses i 27 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
56
Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 4 § samt 12 kap. 8 och 8 a §§ alko-
hollagen (1994:1738)’ ordet "tullmyndighet" skall bytas ut mot "Tull-
verket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
1 Senaste lydelse av 12 kap. 8 a § 1998:511.
57
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på ener-
gi1
dels att i 2 kap. 8 § och 10 kap. 9 § ordet "tullmyndighet" i olika böj-
ningsformer skall bytas ut mot "Tullverket",
dels att 6 kap. 5 och 6 §§ skall upphör att gälla,
dels att 6 kap. 3, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
Prop. 1998/99:79
Upplagshavare skall upprätta ett
ledsagardokument i fyra exemplar
när han transporterar bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en upplagshavare i Sveri-
ge om transporten sker via ett an-
nat EG-land eller till en upplags-
havare eller en varumottagare i ett
annat EG-land. Upplagshavaren
skall behålla ett exemplar av do-
kumentet. De övriga tre exempla-
ren av dokumentet skall följa
bränslet under transporten.
Ledsagardokument enligt första
stycket skall även upprättas när en
upplagshavare transporterar bräns-
le för vilket skattskyldighet inte
har inträtt till en mottagare i ett
annat EG-land enligt 2 kap. 11 §
första stycket 5. I detta fall skall
bränslet under transporten även
3§2
Upplagshavare skall upprätta
ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en upplagshavare eller en
varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en upplagshavare i Sveri-
ge om transporten sker via ett an-
nat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5,
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i
1 kap. 3 a §, och
5. vid transport av bränsle som
avses i 1 kap. 3 a § och som för-
tullats enligt tullagen (1994:1550).
Ledsagardokument som avses i
första stycket skall följa bränslet
under transporten i enlighet med
vad regeringen föreskriver.
1 Senaste lydelse av
6 kap. 5 § 1995:611
6 kap. 6 § 1995:611
lOkap. 9 § 1995:912.
2 Senaste lydelse 1995:611.
58
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för bränslet i det andra
EG-landet.
Om en upplagshavare inte inom
två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken
bränsle förts ut ur landet fått ett
undertecknat returexemplar av
ledsagardokumentet, skall han
utan dröjsmål underrätta beskatt-
ningsmyndigheten om detta.
Regeringen får meddela före-
skrifter om förfarandet vid ändring
och tillägg av uppgifter i ledsa-
gardokumentet.
Vid transport till mottagare som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 5
skall bränslet under transporten
även åtföljas av ett intyg om att
skattefrihet gäller för bränslet i det
andra EG-landet.
Prop. 1998/99:79
Bränsle för vilket skattskyldig-
het inte inträtt och som av en upp-
lagshavare levereras till en oregist-
rerad varumottagare i ett annat
EG-land skall under leveransen
följas av dokument som visar att
säkerhet enligt 4 kap. 4 § har
ställts för skattens betalning.
Den som ansvarar för transpor-
ten av beskattat bränsle enligt
1 kap. 3 a § till en mottagare i ett
annat EG-land skall upprätta ett
förenklat ledsagardokument i tre
exemplar. Två exemplar av doku-
mentet skall följa bränslet under
transporten. Sådant ledsagardo-
kument krävs dock inte vid di-
stansförsäljning enligt 9 §.
7§
Bränsle för vilket skattskyldig-
het inte inträtt och som av en upp-
lagshavare levereras till en oregist-
rerad varumottagare i ett annat
EG-land skall under leveransen
följas av dokument som visar att
säkerhet enligt 4 kap. 7 § har
ställts för skattens betalning.
8§3
Den som ansvarar för transpor-
ten av beskattat bränsle enligt
1 kap. 3 a § till en mottagare i ett
annat EG-land skall upprätta ett
förenklat ledsagardokument. Led-
sagardokumentet skall följa
bränslet under transporten i enlig-
het med vad regeringen föreskri-
ver. Sådant ledsagardokument
krävs dock inte vid distansförsälj-
ning enligt 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
3 Senaste lydelse 1995:611.
59
Härigenom föreskrivs att i 12-14 §§ lagen (1995:439) om beskattning,
förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ordet
"Generaltullstyrelsen" skall bytas ut mot "Tullverket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
60
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 § vapenlagen (1996:67) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
2 kap.
Skjutvapen eller ammunition,
som en resande fört med till Sveri-
ge för personligt bruk men inte
haft rätt att föra in, får åter föras
ut, om egendomen anmälts i be-
hörig ordning för tullmyndigheten.
Vapnen och ammunitionen tillfal-
ler staten om egendomen inte förs
ut inom antingen fyra månader
efter en sådan anmälan eller den
längre tid därefter som General-
tullstyrelsen eller, efter styrelsens
bestämmande, en annan tullmyn-
dighet i det enskilda fallet be-
stämmer. I ett sådant fall skall
egendomen behandlas som om den
hade förklarats förverkad.
15 §
Skjutvapen eller ammunition,
som en resande fört med till Sveri-
ge för personligt bruk men inte
haft rätt att föra in, får åter föras
ut, om egendomen anmälts i be-
hörig ordning för Tullverket. Vap-
nen och ammunitionen tillfaller
staten om egendomen inte förs ut
inom antingen fyra månader efter
en sådan anmälan eller den längre
tid därefter som Tullverket i det
enskilda fallet bestämmer. I ett
sådant fall skall egendomen be-
handlas som om den hade förkla-
rats förverkad.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
61
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:701) om Tullverkets be-
fogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unio-
nen1
dels att i 4 och 14 §§ ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 8, 13, 15-18
och 21 §§ ordet ”tullmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”Tullverket”,
dels att 9, 11, 12 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas fyra nya paragrafer, 17 a-17 d §§, av
följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beslut om öppnande med stöd
av 8 § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av tullmyndighetens
chef eller efter dennes förordnande
av någon annan tjänsteman vid
myndigheten.
9§
Beslut om öppnande med stöd
av 8 § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av chefen för en tull-
region eller efter dennes förord-
nande av någon annan tjänsteman
vid tullregionen.
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullmyndighet besluta att post-
försändelse som väntas till viss
postanstalt, och som kommer från
ett annat EU-Iand, skall hållas kvar
av postbefordringsföretaget när
försändelsen kommer in till post-
anstalten. Ett beslut skall meddelas
H §
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullregion besluta att postför-
sändelse som väntas till viss post-
anstalt, och som kommer från ett
annat EU-land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller nar-
kotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får
Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Generaltullsty-
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Tullverkets chef
Senaste lydelse av 4 § 1999:57.
62
relsen.
eller av verkets chefsjurist.
Prop. 1998/99:79
Polisen och Kustbevakningen är
skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om
en tullmyndighet och en tulltjäns-
teman gäller vid sådan medverkan
också polismyndigheten och Kust-
bevakningen samt en polisman och
en tjänsteman vid Kustbevakning-
en.
Ett postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer är skyldigt
att, på begäran av tullmyndigheten,
till denna myndighet överlämna en
försändelse som kvarhållits enligt
11 §■
12 §
Polisen och Kustbevakningen är
skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om
Tullverket och en tulltjänsteman
gäller vid sådan medverkan också
polismyndigheten och Kustbevak-
ningen samt en polisman och en
tjänsteman vid Kustbevakningen.
Ett postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer är skyldigt
att, på begäran av Tullverket, till
verket överlämna en försändelse
som kvarhållits enligt 11 §.
Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket om
det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse
innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.
17a§
Varor som avses i 3 § 1, 3-8,
10, 13 och 14, och som har om-
händertagits enligt 17 §, får inte
lämnas ut om
1. en sådan vara enligt lag eller
annan författning inte får föras in i
eller ut ur landet, eller
2. ett särskilt föreskrivet villkor
för att varan skall få föras in i el-
ler ut ur landet inte är uppfyllt.
Om förutsättningarna i första
stycket 2 inte är uppfyllda skall
den som för in eller för ut varan,
eller varans ägare, ges möjlighet
att uppfylla förutsättningarna el-
ler, vid införsel, att återutföra va-
ran.
17b§
Ett beslut enligt 17 a § om att
en vara inte får lämnas ut skall
upphävas, om
1. det inte längre finns grund för
ett sådant beslut,
63
2. ett beslut om beslag enligt 27
kap. rättegångsbalken eller enligt
lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling meddelas beträf-
fande varan,
3. varan förklaras förverkad en-
ligt 17 c §, eller
4. det är oskäligt att inte lämna
ut varan.
Den som gör anspråk på en va-
ra som har varit omhändertagen
svarar för att varan hämtas.
17c§
Tullverket får besluta att varor
som avses i 3 § 1, 3-8, 10, 13 och
14, och som har omhändertagits
enligt 17 §, skall förklaras förver-
kade om ett beslut enligt 17 a § att
en sådan vara inte får lämnas ut
har vunnit laga kraft och ägaren,
eller den som för in eller för ut
varan, inte har uppfyllt förutsätt-
ningarna för in- eller utförseln
eller, vid införsel, återutfört varan
inom en månad från den dag då
beslutet vann laga kraft.
Tullverket får även besluta att
en vara som avses i första stycket
skall förverkas om ett tidigare be-
slut om omhändertagande har
upphävts enligt 17 b § och
1. ägaren inte har gjort anspråk
på varan inom tre månader från
den dag då beslutet om att varan
inte får lämnas ut upphävdes, eller
2. ägaren, om han har gjort så-
dant anspråk, inte har hämtat va-
ran inom tre månader från den
dag då anspråket framställdes.
Om det finns särskilda skäl får
Tullverket medge en förlängning
av de tidsfrister som anges i första
och andra styckena.
I7d§
När ett beslut om förverkande
enligt denna lag vunnit laga kraft
skall varan förstöras genom Tull-
Prop. 1998/99:79
64
verkets försorg. I fråga om alko-
holvaror gäller dock lagen
(1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. i till-
lämpliga delar.
Prop. 1998/99:79
22 §
Beslut enligt 13-15 och 17 §§ Beslut enligt 13-15 och 17-
får överklagas hos ‘allmän förvalt- 17 d §§ far överklagas hos allmän
ningsdomstol. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Bestämmelserna i 17 a-17 d §§ skall inte tillämpas i fråga om varor
som omhändertagits före ikraftträdandet.
65
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 79
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1058) om register i Tull-
verkets brottsbekämpande verksamhet
dels att i 12 § ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 4, 13, 14 och 17 §§
ordet "tullmyndighet" skall bytas ut mot "Tullverket",
dels att 1, 6, 10, 15 och 24 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
För de ändamål som anges i
denna lag får register föras med
hjälp av automatisk databehand-
ling för tullmyndigheternas brotts-
bekämpande verksamhet i form av
1. register i underrättelseverk-
samhet bestående dels av ett
gemensamt underrättelseregister,
dels av analysregister, och
2. ett gemensamt spaningsre-
gister.
Underrättelseregistret får inrät-
tas av Generaltullstyrelsen och
föras som ett gemensamt register
för tullmyndigheternas underrät-
telseverksamhet. Generaltullsty-
relsen är registeransvarig för un-
derrättelseregistret.
En tullmyndighet far inrätta och
föra analysregister när en särskild
undersökning har inletts och det
finns anledning att anta att allvar-
lig brottslig verksamhet har ut-
övats eller kan komma att utövas.
Tullmyndigheten är registeransva-
rig för analysregistret.
Spaningsregistret får inrättas av
Generaltullstyrelsen och föras som
ett gemensamt register för
tullmyndigheternas spanings- och
kontrollverksamhet. Generaltull-
1 §
För de ändamål som anges i
denna lag får register föras med
hjälp av automatisk databehand-
ling för Tullverkets brottsbekäm-
pande verksamhet i form av
1. register i underrättelseverk-
samhet bestående dels av ett
gemensamt underrättelseregister,
dels av analysregister, och
2. ett gemensamt spaningsre-
gister.
Tullverket är registeransvarigt
för registren enligt denna lag.
6§
Underrättelseregistret får inrät-
tas av Tullverket och föras som ett
gemensamt register för verkets
underrättelseverksamhet.
10 §
Inom Tullverket får Tullverkets
huvudkontor eller en tullregion
inrätta och föra analysregister när
en särskild undersökning har in-
letts och det finns anledning att
anta att allvarlig brottslig verk-
samhet har utövats eller kan kom-
ma att utövas.
15 §
Spaningsregistret får inrättas av
Tullverket och föras som ett ge-
mensamt register för verkets spa-
nings- och kontrollverksamhet.
66
styrelsen är registeransvarig för
spaningsregistret.
Prop. 1998/99:79
Om någon som i tjänsten tar be-
fattning med en uppgift som har
lämnats ur register finner anled-
ning att anta att uppgiften är orik-
tig, skall han genast anmäla detta
till Generaltullstyrelsen eller till
registeransvarig tullmyndighet.
24 §
Om någon som i tjänsten tar be-
fattning med en uppgift som har
lämnats ur register finner anled-
ning att anta att uppgiften är orik-
tig, skall han genast anmäla detta
till Tullverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
67
Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:79
27 §
Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid
mot bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som har meddelats
med stöd av denna lag.
Föraren av ett avgiftspliktigt
fordon skall, vid förd på avgifts-
belagd väg, medföra beviset om
betald vägavgift. Beviset skall på
begäran av polismyndighet visas
upp vid kontroll.
Föraren av ett avgiftspliktigt
fordon skall, vid färd på avgifts-
belagd väg, medföra beviset om
betald vägavgift. Beviset skall på
begäran av polismyndighet visas
upp vid kontroll. År vägavgiften
för ett svenskt fordon betald men
har ägaren inte tillställts beviset
är föraren skyldig att i stället visa
upp kvitto på betald vägavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
68
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1998:490) att i
4 kap. 6 § och 7 kap. 5 § ordet "Generaltullstyrelsen" i olika böjnings-
former skall bytas ut mot "Tullverket" i motsvarande form samt att i
6 kap. 8 § orden ”en tullmyndighet” skall bytas ut mot ”Tullverket”.
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
69
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskatte-
kontroll av transporter m.m. av alkholvaror, tobaksvaror och mineralol-
jeprodukter
dels att i 2 kap. 1-7, 11-13 och 22 §§, 3 kap. 1, 4, 5 och 9 §§ och
4 kap. 2, 6, 7, 9, 10, 13 och 15 §§ ordet "tullmyndighet" i olika böjnings-
former skall bytas ut mot "Tullverket" eller i förekommande fall
”Tullverkets” samt att i 2 kap. 2 och 12 §§ ordet ”myndigheten” skall
bytas ut mot ”verket”,
dels att 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:79
3 kap.
Beslut om att öppna brev och
andra sådana försändelser som kan
antas innehålla förtroliga medde-
landen får fattas endast av tull-
myndighetens chef eller, efter den-
nes förordnande, av någon annan
tjänsteman vid myndigheten.
2§
Beslut om att öppna brev och
andra sådana försändelser som kan
antas innehålla förtroliga medde-
landen får fattas endast av chefen
för en tullregion eller, efter dennes
förordnande, av någon annan
tjänsteman vid regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
70
2.42
Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1998:527) om det statliga per-
sonadressregistret ordet "tullmyndigheter" skall bytas ut mot "Tull-
verket".
Prop. 1998/99:79
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
71
Prop. 1998/99:79
Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1996 tillkalla-
de det statsråd som har ansvar för tullväsendet en särskild utredare med
uppdrag att göra en översyn av den tullagstiftning som faller inom Fi-
nansdepartementets ansvarsområde (dir. 1996:103). I uppdraget ingår
bl.a. att överväga om det finns skäl att se över bestämmelserna om över-
klagande i tullagen (1994:1550). Utredaren har antagit namnet Tullagsut-
redningen (Fi 1997:03).
Den 30 januari 1998 redovisade Utredningen om utvärdering av EU-
medlemskapets effekter för Tullverkets dimensionering och organisation
sitt slutbetänkande En gräns - en myndighet? (SOU 1998:18). I betän-
kandet konstaterar utredningen att Generaltullstyrelsens roll som strate-
giskt ledningsorgan för hela Tullverket behöver utvecklas. Vidare an-
märks att den nuvarande ordningen för överklagande av beslut i tullären-
den hämmar styrelsens möjligheter att mer aktivt påverka beslutsproces-
sen. I betänkandet föreslås därför att Tullagsutredningen bör göra en
översyn av bestämmelserna om överklagande och därvid överväga möj-
ligheten att avskaffa den nuvarande ordningen, där regionala tullmyndig-
heters beslut överklagas till Generaltullstyrelsen, till förmån för en ord-
ning där överklagandet sker direkt till allmän förvaltningsdomstol.
Med hänvisning till utredningens slutsatser hemställde Generaltullsty-
relsen i en skrivelse till regeringen den 14 september 1998 att regeringen
skulle vidta de åtgärder som behövs för att Tullverket skulle kunna om-
organiseras från den nuvarande formen med en chefsmyndighet och tolv
regionala tullmyndigheter till att utgöras av en myndighet. Inom den nya
myndigheten skulle det finnas en central och en regional nivå. Styrelsen
pekade särskilt på behovet av att ändra bestämmelserna om överklagande
så att beslut fattade på regional nivå inte längre skulle överklagas till det
centrala organet inom myndigheten. Tullverkets omorganisation är tänkt
att genomföras under våren 1999. Från den 1 mars 1999 består Tullver-
kets regionala organisation av sex tullmyndigheter.
Tullagsutredningen fick i tilläggsdirektiv (dir. 1998:86) den 1 oktober
1998 i uppdrag att lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande
i tullagen. Bestämmelserna skulle utformas utifrån förutsättningen att
Tullverkets organisation ändras så att verket utgör en enda myndighet.
Vidare skulle utredningen lämna förslag till andra lagändringar som är
nödvändiga för att en sådan omorganisation skall kunna genomföras.
I slutet av oktober 1998 avlämnade Tullagsutredningen delbetänkandet
Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket
(SOU 1998:127). Utredningens lagförslag finns i bilaga 1. Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bila-
ga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finans-
departementet (dnr Fi98/2946).
I betänkandet har Tullagsutredningen lämnat förslag till nya bestäm-
melser om överklagande i tullagen. Vidare föreslås att institutet dröjs-
72
målstalan skall införas i tullagen medan institutet allmänt ombud skall
mönstras ut. Utredningen föreslår också att det klarare skall komma till
uttryck i överklagandebestämmelserna att dessa även gäller beträffande
beslut om annan skatt än tull och avgift som skall tas ut vid import. Slut-
ligen föreslås att frågor om utdömande av vite skall prövas av allmän
förvaltningsdomstol.
En arbetsgrupp inom Finansdepartementet har i departementsprome-
morian Ny smugglingslag (Ds 1998:53) lämnat förslag till en ny smugg-
lingslagstiftning. Promemorian, som har remissbehandlats, kommer att
beredas vidare för att sedermera resultera i ett förslag till en ny lagstift-
ning. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. I promemo-
rian lämnas även förslag till vissa ändringar i lagen (1996:701) om Tull-
verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-
peiska unionen (inregränslagen). Sålunda föreslås bl.a. att Tullverket
skall få möjlighet att vägra att lämna ut en vara som omhändertagits en-
ligt lagen, om varan inte får föras in i eller ut ur landet eller om särskilda
villkor för införseln eller utförseln inte är uppfyllda. Enligt den nuvaran-
de ordningen kan Tullverket endast ta hand om en vara för att utföra vis-
sa kontroller, såvida det inte föreligger misstanke om varusmugglings-
brott, då ett omhändertagande enligt inregränslagen kan ersättas med ett
beslag med stöd av bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling. Någon annan grund för omhändertagande anges inte. Detta
är en brist som det kan finnas skäl att åtgärda omgående.
I propositionen lämnas också förslag till vissa förändringar av be-
stämmelserna om ledsagardokument i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på
energi. Utformningen av författningsförslagen har skett i samråd med
Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen. Någon annan beredning i den-
na del har inte ansetts nödvändig.
Slutligen föreslås, efter påpekande från Riksskatteverket och Vägver-
ket, en ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.
Ändringen har utarbetats i samråd med Riksskatteverket. Någon annan
beredning i denna del har inte ansetts nödvändig.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 11 februari 1999 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bi-
laga 6. Regeringen har följt Lagrådets förslag. I ett fall har dock Lagrå-
dets synpunkter endast föranlett en redaktionell ändring. Regeringen
återkommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren.
Prop. 1998/99:79
73
Prop. 1998/99:79
Tullagens regler om överklagande innebär att ett beslut av en regional
tullmyndighet överklagas hos Generaltullstyrelsen. Vissa beslut av Gene-
raltullstyrelsen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol medan övriga
beslut överklagas hos regeringen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Lagen innehåller också bestämmelser om tullmyndighets skyldighet att
ompröva ett överklagat beslut.
Tullagen trädde i kraft den 1 januari 1995 som en direkt följd av Sveri-
ges medlemskap i Europeiska unionen. Den dåvarande svenska tullag-
stiftningen kom till stora delar att ersättas av gemenskapsförordningar
som blev direkt gällande i Sverige. Viktigast bland dessa forordningar är
rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättan-
det av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) och kommissionens
förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföre-
skrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex for gemenskapen (tillämpningskodexen).
Vid tillkomsten av tullagen uttalades att bl.a. rättssystematiska skäl ta-
lade för att en ordning liknande den som genomförts för omprövning och
överklagande på hela området för den inrikes beskattningen genomfördes
beträffande tulltaxeringsbeslut i samband med att tullkodexens ompröv-
ningsregler blev gällande för tull. Som förebild för bestämmelserna an-
vändes lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter ef-
tersom den i likhet med tullagen reglerar ett förfarande med allmänt om-
bud (prop. 1994/95:34, s. 109).
Ordningen for överklagande enligt tullagen skiljer sig från den ordning
som gäller enligt 22 § lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) bl.a.
så tillvida att ett beslut av en regional tullmyndighet enligt den paragra-
fen skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och inte hos Gene-
raltullstyrelsen. Enligt Lagrådets mening var det inte tillfredsställande att
ordningen för överklagande inte är likartad i de två lagarna. Lagrådet
förutsatte att denna fråga togs upp i samband med en kommande översyn
av tullagen (prop. 1995/96:166, s. 159).
Regeringens förslag: Generaltullstyrelsen avskaffas som överkla-
gandeinstans. Enligt huvudregeln skall beslut av Tullverket överkla-
gas hos allmän förvaltningsdomstol. Det allmänna ombudet behålls i
tullagen. Ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden
som gäller eller har samband med tulltaxering. Det allmännas talan i
allmän förvaltningsdomstol förs då av ombudet. Om en tullskyldig
överklagar förs det allmännas talan av Tullverket.
74
Prop. 1998/99:79
Utredningens förslag: Utredningen föreslår i likhet med regeringen
att Generaltullstyrelsen avskaffas som överklagandeinstans och att beslut
av Tullverket enligt huvudregeln skall överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Vidare föreslår utredningen att det allmänna ombudet av-
skaffas samt att en central enhet inom Tullverket skall ha möjlighet att
överklaga en regional tullenhets beslut.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller godtar
förslaget. Ett antal remissinstanser kritiserar dock delar av förslaget.
Kammarrätten i Stockholm menar att förslaget att Tullverket skall kunna
överklaga sina egna beslut framstår som en egenartad konstruktion. Det
vore att föredra att Tullverkets möjligheter att ompröva sina egna beslut i
stället utvecklades. Kammarrätten i Sundsvall ställer sig tveksam till om
den föreslagna ordningen uppfyller kravet på tvåstegsförfarande i tullko-
dexen. Enligt kammarrätten skulle det stämma bättre överens med inne-
hållet i artiklarna 243 och 244 om den enskilde, efter ett obligatoriskt
omprövningsförfarande, hade rätt att överklaga omprövningsbeslutet till
allmän förvaltningsdomstol. Länsrätten i Stockholms län påpekar att for-
slaget att Tullverket skall ha rätt att överklaga sina egna beslut strider
mot hittills gällande principer inom förvaltningsrätten. Däremot bör
Tullverket ha möjlighet att ompröva sina egna beslut på samma sätt som
skattemyndigheterna har enligt 4 kap. taxeringslagen (1990:324). Läns-
rätten i Skåne län föreslår att det i det fortsatta utredningsarbetet bör
övervägas om det obligatoriska omprövningsbeslutet skall vara själv-
ständigt överklagbart såsom föreslås bli förvaltningslagens huvudregel
enligt promemorian Effektivare omprövning av förvaltningsbeslut (Ds
1998:42). Sveriges Domareförbund anser att artikel 243 i tullkodexen ger
klart uttryck för att hinder föreligger mot att låta beslut av regional tull-
enhet överklagas till länsrätt som första instans. Att Tullverket är skyldigt
att ompröva sina beslut föranleder ingen annan bedömning eftersom om-
prövningen inte utgör ett sådant självständigt led som enligt artikel 243
förutsätts föregå domstolsprocessen. Ett sådant självständigt förfarande
kan dock uppnås om det är först omprövningsbeslutet som kan överkla-
gas på sätt som föreslås i promemorian Effektivare omprövning av för-
valtningsbeslut.
Skälen för regeringens förslag
Instansordningen
Grundläggande för tullagens bestämmelser om överklagande är artikel
243 i tullkodexen. Enligt punkt 1 skall varje person ha rätt att överklaga
beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tull-
lagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. I punkt 2 sägs
att överklagandet sker i första instans hos de tullmyndigheter som utsetts
för detta av medlemsstaterna och i andra instans hos ett organ som kan
vara en rättslig myndighet eller ett motsvarande organ enligt gällande
bestämmelser i medlemsstaterna. Enligt artikel 245 skall de närmare be-
stämmelserna om överklagande fastställas av medlemsstaterna.
75
Ordalydelsen i artikel 243 tycks ge vid handen att förstainstanspröv-
ningen skall ske hos en därtill utsedd tullmyndighet. Tullkodexen är en
EG-förordning och som sådan gällande i Sverige. Nuvarande 101 § tulla-
gen överensstämmer med artikel 243; Generaltullstyrelsen är första in-
stans vid överklagande av en regional tullmyndighets beslut. Däremot är
det tveksamt om 107 § är förenlig med artikeln; Generaltullstyrelsens
beslut överklagas i vissa, särskilt angivna fall hos allmän förvaltnings-
domstol och i övrigt hos regeringen.
Vid en omorganisation av Tullverket från en chefsmyndighet och sex
självständiga regionala myndigheter till en enda myndighet ligger det i
sakens natur att den nuvarande ordningen för överklagande inte kan be-
hållas. Besluten fattas av Tullverket som en myndighet och det går inte
att utse ”en tullmyndighet” till överklagandeinstans. Det torde inte heller
vara möjligt att tilldela en central enhet inom Tullverket en sådan funk-
tion, eftersom det hela tiden är fråga om samma myndighet. Frågan blir
då om den föreslagna omorganisationen av Tullverket går att förena med
bestämmelserna i artikel 243.2 tullkodexen där det sägs att överklagandet
sker i första instans hos de tullmyndigheter som utsetts för detta av med-
lemsstaterna.
Vad först gäller avfattningen av artikel 243.2 kan det ifrågasättas om
artikeln skall ges en så strikt tolkning som ordalydelsen ger vid handen.
Som utredningen redogjort för har de engelska, franska och tyska
språkversionerna en mer fakultativ karaktär än den svenska. Eftersom det
här är fråga om EG-rättsliga bestämmelser saknas förarbeten eller mot-
svarande dokumentation att tillgå som visar skälen för bestämmelsen. Av
tillgängligt material kan det inte med säkerhet avgöras om artikel 243.2 i
tullkodexen innebär att ett överklagande undantagslöst skall ske hos en
bestämd tullmyndighet som första instans. Det bör i detta sammanhang
emellertid observeras att tullkodexen inte säger något om hur de natio-
nella tulladministrationema skall vara organiserade. I artikel 4.3 sägs
endast att med beteckningen tullmyndigheter i kodexen förstås myndig-
heter som bl.a. har ansvar för tillämpningen av tullagstiftningen. Klart är
att bestämmelsen i artikel 243.2 förutsätter att det skall finnas ett två-
stegsförfarande för prövningen av en tullmyndighets överklagade beslut.
Hur tvåstegsförfarandet utformas bör dock medlemsländerna själva kun-
na bestämma med stöd av artikel 245. Det viktiga måste vara att den tull-
skyldige tillförsäkras en prövning i två instanser varav i vart fall den ena
är ett i förhållande till tullmyndigheterna oberoende organ. Regeringen
menar därför att en ordning som innebär att Tullverkets beslut överklagas
hos allmän förvatlningsdomstol med skyldighet för verket att först om-
pröva det överklagade beslutet får anses vara förenlig med grundtankarna
i tullkodexen. En sådan ordning stämmer också överens med den allmän-
na regel om överklagande av förvaltningsbeslut som kommer till uttryck i
22 a § förvaltningslagen (1986:223). Härigenom skulle vidare undanröjas
det, som Lagrådet påpekade, otillfredsställande i att tullagen och inre-
gränslagen har olika regler för överklagande.
Som redogjorts för ovan har ett antal remissinstanser påpekat att ett
mer självständigt omprövningsförfarande, i likhet med det som föreslås
bli förvaltningslagens huvudregel enligt promemorian Effektivare
Prop. 1998/99:79
76
omprövning av förvaltningsbeslut, skulle lämpa sig bättre i Tullverkets
nya organisation. Det framhålls att ett sådant förfarande i högre grad än
det nuvarande skulle överensstämma med de krav som uppställs i artikel
243 i tullkodexen. Den aktuella promemorian har remissbehandlats.
Ärendet bereds nu i Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta
arbete framstår det som lämpligast att tills vidare behålla det nuvarande
förfarandet för omprövning i tullagen. Regeringen avser att återkomma
till frågan sedan Tullagsutredningen lämnat sitt slutbetänkande.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår regeringen således be-
träffande instansordningen sådana ändringar i tullagens överklagande-
regler som innebär att förstainstansprövningen vid ett överklagande av ett
beslut av Tullverket som meddelas enligt tullagstiftningen skall ske hos
allmän förvaltningsdomstol.
Kompetensfördelningen allmän förvaltningsdomstol - regeringen
Enligt 107 § tullagen skall vissa särskilt angivna beslut av Generaltullsty-
relsen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Övriga beslut över-
klagas hos regeringen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Den ovan nämnda regeln i 22 a § förvaltningslagen skall gälla endast
när något annat inte är särskilt föreskrivet beträffande överklagande. Be-
stämmelsen är inte avsedd att ersätta de föreskrifter om överklagande till
allmän förvaltningsdomstol som finns i den förvaltningsrättsliga lagstift-
ningen, dvs. när föreskriften tagits in i lag. Särskilda regler om överkla-
gande till förvaltningsdomstol bör därför behållas och även i fortsätt-
ningen föras in i ny förvaltningsrättslig lagstiftning. Däremot innebär den
nya regeln att det i författning måste anges i vilka fall talan mot ett beslut
hos allmän förvaltningsdomstol skall vara utesluten på grund av överkla-
gandeförbud eller i vilka fall beslutet i stället skall överklagas hos rege-
ringen.
I tullagstiftningen finns särskilda bestämmelser om överklagande. Den
nya regeln i förvaltningslagen gäller därför inte där. Det finns dock skäl
att vid en ändring av tullagens överklagandebestämmelser beakta de
principer som ligger till grund för den nya regeln. Det kan därvid kon-
stateras att det beträffande tullärenden vanligtvis inte finns några skäl att
låta en överprövning ske hos regeringen. Det är här inte fråga om ären-
den som kräver någon politisk bedömning eller annan lämplighetsbe-
dömning från statsmaktens sida. Huvudregeln beträffande tullärenden bör
därför vara att överprövningen sker hos allmän förvaltningsdomstol. Be-
stämmelserna i tullkodexen torde inte lägga hinder i vägen för en sådan
regel. Tvärtom kan det lämpliga i att behålla den nuvarande ordningen,
enligt vilken vissa beslut får överklagas till domstol och övriga till rege-
ringen, ifrågasättas. I artikel 243.2 b i tullkodexen stadgas att överkla-
gandet i andra instans sker hos ett oberoende organ som kan vara en
rättslig myndighet eller ett motsvarande specialiserat organ enligt gällan-
de bestämmelser i medlemsstaterna. Domstol är givetvis en rättslig myn-
dighet. Däremot kan regeringen inte anses vara ett sådant organ eller en
sådan myndighet som åsyftas i bestämmelsen. Artikel 243.2 b synes där-
Prop. 1998/99:79
77
för kräva att alla överklaganden av Tullverkets beslut som meddelas en-
ligt tullagstiftningen skall prövas av allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen föreslår därför att beslut enligt tullagstiftningen skall över-
klagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut i administrativa ärenden
och normgivningsärenden bör dock liksom för närvarande överklagas hos
regeringen.
Överklagande av det allmänna
Enligt 100 § tullagen skall det hos Generaltullstyrelsen finnas ett allmänt
ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 §
första stycket, dvs. där Generaltullstyrelsens beslut överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Undantag görs dock för sådana mål och ärenden
som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över
varor. Det allmänna ombudet bedömer enligt 13 § förordningen
(1991:1524) med instruktion för Tullverket om beslut av någon annan
tullmyndighet än Generaltullstyrelsen skall överklagas.
Utredningen har föreslagit att det allmänna ombudet avskaffas och att i
stället en central enhet inom Tullverket skall ha möjlighet att för det all-
männas räkning överklaga en regional tullenhets beslut. Den föreslagna
ordningen är hämtad från 6 kap. 1 § taxeringslagen där det anges att
Riksskatteverket får överklaga en skattemyndighets taxeringsbeslut hos
länsrätten. Den tänkta omorganisationen av Tullverket innebär emellertid
att verket kommer att bestå av en enda myndighet varför det inte kommer
att finnas någon självständig chefsmyndighet motsvarande Riksskatte-
verket som kan överklaga beslut fattade på regional nivå. Utredningen
har därför föreslagit en ordning som innebär att en central enhet inom
Tullverket skall kunna överklaga en regional enhets beslut.
Några remissinstanser har kritiserat förslaget och därvid anfört bl.a. att
konstruktionen, som innebär att en myndighet överklagar sitt eget beslut,
strider mot hittills gällande principer inom förvaltningsrätten. Regeringen
instämmer i den kritiken. Det är tveksamt om det alls är möjligt att införa
en ordning som den föreslagna. Regeringen anser därför att utredningens
förslag i denna del inte skall genomföras.
Om Tullverket således inte kommer att kunna överklaga sina egna be-
slut samtidigt som det allmänna ombudet avskaffas, blir följden att det
allmänna kommer att sakna möjlighet att överklaga beslut fattade av
Tullverket. Detta är i och för sig ett förhållande som inte är ovanligt inom
den statliga förvaltningen. I många fall saknar det allmänna möjlighet att
överklaga en statlig myndighets beslut. I andra fall har man valt att ge ett
statligt eller kommunalt organ möjlighet att överklaga. Skillnaderna har
samband med att behovet av att samhället agerar aktivt växlar i styrka
från rättsområde till rättsområde. På områden där höga krav ställs på en
enhetlig rättstillämpning är det naturligtvis önskvärt att det allmänna har
en möjlighet att överklaga i prejudikatbildande syfte. Ett exempel på ett
sådant område är den inrikes beskattningen där Riksskatteverket vanligt-
vis har möjlighet att överklaga beslut fattade av regionala skattemyndig-
heter.
Prop. 1998/99:79
78
Enligt statistik från Generaltullstyrelsen avseende åren 1985 - 1998 har
det allmänna ombudet överklagat beslut fattade av en regional tullmyn-
dighet vid fem tillfallen och beslut fattade av Generaltullstyrelsen vid tre
tillfallen. Beträffande de regionala tullmyndigheternas beslut överklaga-
des två av dessa 1985 och de övriga tre, som alla överklagades anslut-
ningsvis, 1988. Vad gäller Generaltullstyrelsens beslut överklagades ett
1988 avseende tulltillägg, ett 1991 avseende eftertulltaxering och ett
1992 gällande tulltillägg.
Den redovisade statistiken visar att det är sällsynt att det allmänna om-
budet överklagar beslut fattade av tullmyndigheterna. Det skulle därför
kunna hävdas att det inte föreligger något större behov för det allmänna
att ha en sådan möjlighet. Här måste emellertid beaktas att tull är att anse
som en skatt. På skatteområdet i övrigt har det allmänna i stort sett un-
dantagslöst förbehållits rätten att överklaga beslut fattade av beskatt-
ningsmyndighetema. Vidare är Tullverket beslutsmyndighet i fråga om
ett flertal skatter som tas ut i samband med införsel av varor. När det t.ex.
gäller mervärdesskatt vid import är Tullverket beslutsmyndighet. Samma
sak gäller tobaks-, alkohol- och energiskatterna i vissa fall i samband
med import. I samtliga dessa fall är tullagens förfaranderegler tillämpli-
ga. Det skulle enligt regeringens mening inte vara tillfredsställande med
en ordning som innebar att det allmänna saknade möjlighet att överklaga
beskattningsbeslut fattade i samband med import, när en sådan möjlighet
finns beträffande motsvarande beslut på den inrikes beskattningens om-
råde. Vidare bör beaktas att frågorna kring beskattning i samband med
varuinförsel blivit mer komplicerade i och med att Sverige numera även
har att tillämpa de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på området.
Även om det allmänna ombudet sällan utnyttjar möjligheten att överkla-
ga, går det inte att bortse från situationer där det kan finnas behov av fa
till stånd ett vägledande domstolsavgörande.
Mot bakgrund av dessa överväganden anser regeringen att det även
fortsättningsvis måste finnas en möjlighet för det allmänna att överklaga
vissa av Tullverkets beslut. Den tänkta omorganisationen av Tullverket
medför att det inte kommer att finnas någon överordnad myndighet med
en sådan funktion. Det bör därför även fortsättningsvis i tullagen finnas
ett allmänt ombud som har möjlighet att överklaga beslut för det allmän-
nas räkning.
Även om det allmänna ombudet sålunda behålls i tullagen, finns det
skäl att överväga dels i vilka fall ombudet skall ha rätt att överklaga
Tullverkets beslut, dels om ombudet, såsom förhållandet är i dag, alltid
skall företräda det allmänna i förvaltningsdomstolarna.
Enligt nuvarande bestämmelser skall det allmänna ombudet föra det
allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 § första stycket, dvs.
där Generaltullstyrelsens beslut överklagas till allmän förvaltningsdom-
stol. Bestämmelsen innebär att det allmänna ombudet, utöver beslut som
har samband med tulltaxering, får överklaga beslut om temporär import,
restitution av tull, ränta, föreläggande m.m. Enligt regeringens mening
finns det inget behov för det allmänna att ha möjlighet att överklaga and-
ra beslut än sådana som gäller eller har samband med tulltaxering eller
motsvarande förfarande avseende annan skatt än tull. Det allmänna om-
Prop. 1998/99:79
79
budets möjlighet att överklaga Tullverkets beslut bör därför begränsas till
sådana beslut som avses i 102 och 106 §§ tullagen, dvs. taxeringsbeslut
samt beslut om dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift.
Enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall om en enskild
överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först
beslutade i saken vara den enskildes motpart i domstolen. Samma ord-
ning gäller om en skattskyldig överklagar en skattemyndighets taxerings-
beslut enligt taxeringslagen. Skattemyndigheten blir då den skattskyldi-
ges motpart i länsrätten och kammarrätten. Det finns enligt regeringens
mening inte skäl att ha någon annan ordning i fråga om tullmålen. Såle-
des bör Tullverket vara den tullskyldiges motpart efter ett överklagande
av denne medan det allmännas talan förs av det allmänna ombudet i de
fall då det är ombudet som har överklagat. Därutöver bör, enligt mönster
från taxeringslagen, det allmänna ombudet ha samma möjlighet som
Riksskatteverket att ta över uppgiften att föra det allmännas talan i all-
män förvaltningsdomstol. Den föreslagna ordningen genomförs tills vi-
dare lämpligast genom införande av ytterligare hänvisningar i 109 § tull-
lagen till bestämmelser i 6 kap. taxeringslagen. Metoden att hänvisa till
annan lag är inte tillfredsställande. I en ny tullag bör de relevanta be-
stämmelserna föras in direkt i lagen.
Prop. 1998/99:79
Regeringens bedömning: Några bestämmelser om dröjsmålstalan in-
förs inte nu i tullagen. Regeringen avser att återkomma till frågan se-
dan Tullagsutredningen lämnat sitt slutbetänkande.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelser om
dröjsmålstalan införs i tullagen. Enligt förslaget skall en framställning
som väckts skriftligen anses ha avslagits om Tullverket inte fattat beslut
inom sex månader. Rätt till överklagande skall då föreligga.
Bestämmelserna i tullkodexen är direkt tillämpliga i medlemsstaterna.
Eftersom tullkodexen innehåller en bestämmelse om dröjsmålstalan finns
redan en sådan rätt i Sverige enligt utredningen. En annan sak är att be-
stämmelsen är omöjlig att tillämpa här eftersom det i den svenska tullag-
stiftningen saknas regler om inom vilken tid ett beslut skall ha fattats.
Utredningens slutsats är att även om ordalydelsen i artikel 6.2 andra
stycket tullkodexen inte direkt ger vid handen att en tidsfrist för besluts-
fattande måste finnas, kan det dock antas att detta är bestämmelsens in-
nebörd. Den föreslagna tidsramen på sex månader har hämtats från mot-
svarande bestämmelser i bankrörelselagen (1987:617) m.fl.
Remissinstanserna: Hälften av remissinstanserna har berört förslaget
om dröjsmålstalan särskilt. Av dessa är hälften positiva medan övriga
avstyrker förslaget. Svenska Handelskammarförbunde t och Sveriges In-
dustriförbund tillstyrker förslaget med hänvisning till de långa handlägg-
ningstider som kan förekomma hos tullen, särskilt vad avser tullprocedu-
rerna aktiv och passiv förädling. Svea hovrätt, Domstolsverket och Kom-
80
merskollegium ser positivt på förlaget. Sveriges Domareförbund ansluter
sig till utredningens ställningstagande att det av tullkodexens bestämmel-
ser följer att det måste finnas en rätt till överklagande om ett beslut inte
har meddelats inom viss tid och att en sådan tidsfrist måste anges i den
nationella lagstiftningen. Förbundet menar dock att rättsverkan av un-
derlåtenhet att meddela beslut borde innebära bifall och inte avslag på
gjord framställning. Justitieombudsmannen, Kammarrätten i Stockholm,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i
Skåne län och Riksskatteverket avstyrker förlaget. Justitieombudsmannen
menar att Tullanpassningsutredningens bedömning 1994 att det aktuella
stadgandet i tullkodexen inte är tillämpligt i Sverige var riktig. Det kan
knappast anses vara klarlagt att det är nödvändigt att införa en rätt till
dröjsmålstalan. Med hänsyn härtill och då behovet av en sådan rätt över-
huvudtaget inte belysts bör utredningens förslag inte läggas till grund för
lagstiftning. Kammarrätten i Stockholm anför bl.a. att invändningar kan
riktas mot att länsrätten skall träda in och avgöra ärenden i stället för
Tullverket när beslut inte meddelats inom tidsramen. För det fall ett
ärende av godtagbara skäl inte varit klart för avgörande av Tullverket,
kommer ärendet inte heller vara klart for avgörande av länsrätten. Det
enda den enskilde uppnått med sin dröjsmålstalan är att han gått miste
om en instans. Kammarrätten i Sundsvall menar att den föreslagna ord-
ningen, att en enskilds framställning skall anses avslagen om inte beslut
fattats inom viss tid, kan komma att motverka att tullärenden avgörs
snabbt. Den enskilde får inte heller ett motiverat avslagsbeslut som han
kan anknyta till vid angivande av grunderna för ett överklagande. De
aktuella artiklarna i tullkodexen förefaller inte kräva en regel av denna
innebörd. Länsrätten i Skåne län anser att institutet dröjsmålstalan är en
fråga som berör hela förvaltningsrätten och inte endast tullrätten. Svensk
förvaltningsrätt ger för närvarande inte någon generell möjlighet att
överklaga myndigheters passivitet. En grundläggande förutsättning för
att infora en sådan rätt är att det verkligen finns behov av ett sådant in-
stitut. Vidare skulle ett förfarande med dröjsmålstalan innebära att läns-
rätten skulle överta den passiva myndighetens utredningsskyldighet och
fatta beslut i sak i myndighetens ställe. Myndighetens förstainstanspröv-
ning går i dessa fall förlorad.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Någon generell rätt att föra
talan mot myndigheters passivitet finns inte i den svenska förvaltnings-
rätten. Däremot har det i vissa lagar på det finansiella området införts
bestämmelser om att en sökande efter viss tid kan begära förklaring hos
kammarrätten att ett ärende onödigt uppehålls. Avger kammarrätten så-
dan förklaring skall ansökan anses ha avslagits om det beslutande organet
inte meddelat beslut inom viss angiven tid. Vidare finns i konkurrensla-
gen (1993:20) en bestämmelse som innebär att om Konkurrensverket inte
har fattat beslut med anledning av en anmälan om undantag från förbudet
mot konkurrensbegränsningar inom tre månader, skall undantag anses
beviljat.
Frågan om talan mot myndighets passivitet behandlades av Fri- och
rättighetskommittén i sitt slutbetänkande Domstolsprövning av förvalt-
ningsärenden (SOU 1994:117). Här benämndes institutet dröjsmålstalan.
Prop. 1998/99:79
81
Kommittén föreslog att enskild part skulle ha en generell möjlighet till
dröjsmålstalan i sådana förvaltningsärenden som hade väckts av parten
och som avsåg myndighetsutövning. Om myndigheten inte hade avgjort
det aktuella ärendet inom sex månader från det att det väcktes, skulle
parten få begära att allmän förvaltningsdomstol prövade om ärendet onö-
digt uppehållits. Om domstolen fann att så var fallet, skulle den förelägga
myndigheten att avgöra ärendet inom en bestämd tid. Om myndigheten
inte följde föreläggandet, skulle domstolen på begäran av parten få för-
ordna att ärendet överlämnades för avgörande till den myndighet som
skulle ha prövat ett överklagande av beslutet. Om sådan överinstans sak-
nades, fick domstolen själv överta ärendet eller förordna om annan pröv-
ning av ärendet.
Fri- och rättighetskommitténs förslag i denna del har inte lett till lag-
stiftning. Flera betydelsefulla remissinstanser avstyrkte förslaget. I lag-
stiftningsärendet (prop.1995/96:133) ställde sig regeringen tveksam till
om handläggningstiderna totalt sett skulle bli kortare om det gavs en rätt
till dröjsmålstalan. Tvärtom var det regeringens uppfattning att det skulle
kunna resultera i längre handläggningstider både hos förvaltningsmyn-
digheterna och hos de länsrätter som skulle pröva dröjsmålstalan. Med
hänsyn bl.a. härtill samt till det negativa remissutfallet ansåg regeringen
att kommitténs förslag om dröjsmålstalan inte borde genomföras.
Enligt artikel 243.1 andra stycket i tullkodexen skall varje person som
gjort en framställning om ett beslut i fråga om tillämpningen av tullag-
stiftningen ha rätt att överklaga, om beslut inte fattas inom den tid som
avses i artikel 6.2. I artikel 6.2 anges bl.a. att beslut skall fattas så snart
som möjligt och, om framställningen görs skriftligen, senast inom en tid
som fastställs enligt gällande bestämmelser. Tiden får överskridas om
tullmyndigheterna inte kan fullgöra sina uppgifter inom denna tid. I så
fall skall myndigheterna underrätta sökanden om detta innan tiden gått
ut, ange de skäl som berättigar till överskridandet och ange den ytterliga-
re tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut rörande
framställningen.
Inför det svenska EU-medlemskapet anförde Tullanpassnings-
utredningen i sitt betänkande SOU 1994:89 Tullagstiftningen och EG
(s. 152) följande beträffande institutet dröjsmålstalan.
Svensk förvaltningsrätt tillhandahåller inte någon möjlighet att
”överklaga ” myndigheters passivitet, och har aldrig gjort det. Den
som är missnöjd med en myndighets passivitet är hänvisad till att
framföra sina klagomål t. ex. till en överordnad myndighet eller till
Justitieombudsmannen eller ge offentlighet på annat sätt åt sin
uppfattning
Vad ett sådant "överklagande ” skulle gå ut på, om den överord-
nade instansen skall fatta ett beslut i sak i den passiva myndighe-
tens ställe, eller vilket annat beslut som den överordnade instansen
skulle fatta kan vi inte utläsa ur gemenskapsreglerna. Sannolikt
finns det regler om detta i nationell förvaltningsrätt i vissa av de
nuvarande medlemsstaterna.
Prop. 1998/99:79
82
Vi föreslår inga nationella bestämmelser med anledning av nyss-
nämnda regel i tullkodexen. Om rättsfiguren "överklagande av
myndighets underlåtenhet att fatta beslut" skall införas i svensk rätt
är en fråga som berör hela förvaltningsrätten och inte endast
tullrätten. Att utreda den frågan anser vi ligga utanför ramarna för
våra direktiv. Vårt ställningstagande kan även formellt försvaras
med att de återgivna artiklarna sammantaget innebär att beslut
skall "fattas inom en tid som fastställs enligt gällande bestämmel-
ser " för att underlåtenheten att fatta beslutet inom den tiden skall
vara överklagbart. Vi känner emellertid inte till några sådana
”gällande bestämmelser” på tullverksamhetens område, varken
gemenskapsbestämmelser eller svenska bestämmelser. Denna del
av artikel 6.2 kommer därför att sakna tillämpning i Sverige.
I prop. 1994/95:34 sägs i denna del endast (s. 110) att regeringen lik-
som utredningen inte finner det lämpligt eller nödvändigt att infora rätts-
figuren ”överklagande av myndighets underlåtelse att fatta beslut”.
Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har således tidigare
gjort bedömningen att det inte är lämpligt eller nödvändigt att införa be-
stämmelser om dröjsmålstalan i den svenska tullagstiftningen. Den av
utredningen nu föreslagna ordningen har ingen motsvarighet i svensk rätt
och skiljer sig också från vad som föreslogs beträffande dröjsmålstalan
av Fri- och rättighetskommittén. Det kan enligt regeringens mening, och
såsom ett flertal remissinstanser har påpekat, med den föreslagna ord-
ningen föreligga en risk att outredda ärenden hamnar i domstol och att
handläggningstidema därigenom blir ännu längre. Från näringslivshåll
har påpekats att handläggningen av vissa typer av tullärenden kan dra ut
oacceptabelt långt på tiden. Härutöver saknas utredning om huruvida det
verkligen föreligger ett behov av att införa en rätt till dröjsmålstalan i den
svenska tullagstiftningen.
Innan regeringen tar ställning till om en rätt till dröjsmålstalan bör in-
föras i den svenska tullagstiftningen bör behovet och utformningen av en
sådan bestämmelse utredas närmare. Med hänsyn till föreliggande lag-
stiftningsärendes brådskande beskaffenhet saknar regeringen möjlighet
att nu göra en sådan utredning. Regeringen avser därför att återkomma
till frågan sedan Tullagsutredningen lämnat sitt slutbetänkande.
Prop. 1998/99:79
Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande utformas på
så sätt att det framgår att 102-105 §§ tullagen gäller också vid över-
klagande av beslut om taxering i fall som avses i 10 § andra stycket
tullagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan.
Dessa tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Sundsvall menar dock att
överklagandebestämmelsema borde utformas så att det tydligare framgår
83
att tulltaxering täcker såväl tull som andra skatter och avgifter varom
beslut fattas samtidigt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § första stycket första me-
ningen tullagen är den, som till landet för in eller låter föra in en vara
från ett område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s
skatteområde, skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. I vissa
fall skall skatten betalas till tullmyndigheten. Enligt 10 § första stycket
tullagen är den som är tullskyldig även skyldig att betala annan skatt eller
avgift som skall tas ut vid import eller export. Vidare är enligt paragra-
fens andra stycke den som lämnar anmälan eller bort lämna anmälan en-
ligt 9 § skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall tas ut vid in-
eller utförsel. Skatt och avgift enligt 10 § skall fastställas och betalas i
den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Det är således
Tullverket som skall fatta taxeringsbeslut i dessa fall, trots att tulltaxering
inte alltid skall ske. Avsikten torde vara att samtliga dessa taxeringsbe-
slut skall kunna överklagas i den ordning som gäller enligt 101-110 §§.
I 102 § tullagen stadgas om en treårsfrist för överklagande när det gäl-
ler beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse
av tull. Beslut enligt 10 § andra stycket är inte att anse som tulltaxerings-
beslut och det skulle därför kunna ifrågasättas om dessa beslut omfattas
av bestämmelserna i 102 §. Besluten skulle i så fall överklagas senast tre
veckor efter delfåendet, dvs. i enlighet med 23 § förvaltningslagen.
Skattebetalningslagen (1997:483) och lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter är inte tillämpliga på skatter och avgifter som skall
betalas till Tullverket. En sådan extremt kort tidsfrist jämfört med fristen
för överklagande av tulltaxeringsbeslut och beslut enligt skattebetal-
ningslagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter är na-
turligtvis inte rimlig.
För att undanröja den osäkerhet som kan råda beträffande omfattning-
en av 102 § tullagen föreslår regeringen därför att bestämmelsen utfor-
mas på så sätt att det framgår att den gäller också vid överklagande av
beslut om taxering i fall som avses i 10 § andra stycket tullagen.
Prop. 1998/99:79
Regeringens förslag: Frågor om utdömande av viten skall prövas av
länsrätt enligt huvudregeln i lagen om viten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-
slaget. De instanser som berör förslaget särskilt tillstyrker det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 99 § fjärde stycket tullagen
skall frågor om utdömande av viten prövas av Generaltullstyrelsen. Detta
innebär en avvikelse från lagen (1985:206) om viten. Enligt 6 § denna
lag är huvudregeln att frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt. I
och med den tänkta omorganisationen av Tullverket och regeringens för-
slag att det inte längre skall finnas någon överklagandeinstans inom ver-
84
ket, framstår det inte längre som lämpligt att ha en annan ordning än den
som gäller enligt lagen om viten. Regeringen föreslår därför att frågor om
utdömande av viten skall prövas enligt huvudregeln i lagen om viten.
Tullverkets omorganisation är tänkt att genomföras under våren 1999. De
nya bestämmelserna i tullagen bör träda i kraft den 1 juli 1999.
När den föreslagna ordningen för överklagande träder i kraft kommer
det att hos Generaltullstyrelsen finnas ett antal överklagade ärenden som
ännu inte har avgjorts. Lämpligast är att dessa prövas av Tullverkets chef
eller efter dennes förordnande av annan tjänsteman hos Tullverkets led-
ning. När det gäller ärenden som redan handläggs hos regeringen bör inte
heller dessa överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. De äldre be-
stämmelserna om överklagande bör därför gälla för beslut som överkla-
gats före ikraftträdandet. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet,
men överklagandet kommit in till den myndighet som fattat beslutet först
efter ikraftträdandet, kommer de nya bestämmelserna att gälla.
Det finns ett stort antal författningar där hänvisning sker till General-
tullstyrelsen eller till tullmyndighet. Förslaget om ändring i tullagen
medför följdändringar i dessa författningar huvudsakligen av innebörden
att orden Generaltullstyrelsen och tullmyndighet ersätts med ordet Tull-
verket.
Regeringens förslag: En vara som med stöd av 17 § inregränslagen
omhändertagits av tullen får inte lämnas ut om varan enligt gällande
bestämmelser inte får föras in i eller ut ur landet eller om gällande
villkor för in- eller utförsel av varan inte är uppfyllda. Ägaren, eller
den som för in eller för ut varan, skall ges möjlighet att inom viss tid
uppfylla villkoren för in- eller utförseln alternativt, vid införsel, att
återutföra varan. Om så inte sker får Tullverket besluta att varan skall
förverkas. När ett beslut om förverkande vunnit laga kraft skall varan
förstöras eller, såvitt avser alkoholvaror, försäljas. Beslut som fattas
med stöd av de nya bestämmelserna får överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Endast Alkoholinspektionen och Systembolaget
har yttrat sig över förslaget till ändring i bestämmelserna om omhänder-
tagande i inregränslagen. Alkoholinspektionen tycker att förslaget är sär-
skilt tillfredsställande, eftersom det ger tullen en möjlighet att omhän-
Prop. 1998/99:79
85
derta och i vissa fall förstöra en alkoholvara. Dessa åtgärder innebär, en- Prop.
ligt Inspektionen, ett skydd som är viktigt för genomförandet av den
svenska alkoholpolitiken och förstärker även möjligheterna att ingripa
mot den organiserade brottsligheten. Även Systembolaget ser mycket
positivt på förslaget.
Skälen for regeringens förslag: I samband med EU-inträdet fick tul-
len befogenheter att vid inre gräns kontrollera illegal införsel av vissa
uppräknade varor. Av tidsskäl ansågs det inte möjligt att genomföra en
självständig reglering avseende kontrollen vid inre gräns i samband med
de ändringar i tullagstiftningen som beslutades inför EU-medlemskapet.
Som en provisorisk lösning infördes därför regleringen i övergångsbe-
stämmelserna till tullagen (prop. 1994/95:34, bet. 1994/95:SkU8). Be-
stämmelserna, som under våren 1995 kompletterades med vissa ytterliga-
re kontrollbefogenheter (prop. 1994/95:173, bet. 1994/95:SkU39), fördes
sedan över till en särskild lag om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, inregränslagen (prop.
1995/96:166, bet. 1995/96:SkU23). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1996
och omfattar samma varuslag som övergångsbestämmelserna, dvs.
krigsmateriel, narkotika, vapen och ammunition, injektionssprutor och
kanyler, dopningsmedel, s.k. gatustridsvapen, vissa kulturföremål, hund-
ar och katter, spritdrycker, vin, starköl och teknisk sprit samt tobaksvaror
vid kontroll av gällande åldersgräns. Vidare ges i lagen tullmyndigheter-
na befogenhet att kontrollera införsel av nötkreatur, svin, får, getter, fjä-
derfän, fisk och reptiler samt djurtransporter vid misstanke om smittsam
sjukdom. Sedan den 1 januari 1999 ingår även barnpornografi bland de
varor som får kontrolleras vid inre gräns (prop. 1997/98:43, bet.
1998/99:KU4). Från och med den 1 april 1999 får tullen möjlighet att
också kontrollera varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor (prop. 1997/98:183, bet. 1998/99:SoU5). Denna änd-
ring har beaktats i det föreliggande lagförslaget.
Inregränslagen bygger på en anmälningsskyldighet till Tullverket för
de nämnda varuslagen, vilka räknas upp i 3 §. Enligt lagen får Tullverket
kontrollera att anmälningsskyldigheten fullgjorts och att villkoren för in-
eller utförsel är uppfyllda. I 17 § föreskrivs att en tullmyndighet får ta
hand om varor, om det behövs för att genomföra en kontroll enligt lagen.
Någon annan grund för omhändertagande anges inte. När kontrollen är
genomförd finns alltså inte något lagligt stöd för ett fortsatt omhänderta-
gande, såvida det inte föreligger misstanke om varusmugglingsbrott, då
ett omhändertagande enligt inregränslagen kan ersättas med ett beslag
med stöd av bestämmelserna i lagen om straff för varusmuggling. För att
åtgärda den här bristen föreslås Tullverket få möjlighet att vägra att läm-
na ut en vara på den grunden att varan inte får föras in i eller ut ur landet
eller att särskilda villkor för införseln eller utförseln inte är uppfyllda.
Vidare föreslås att den som för in eller för ut en vara, eller varans ägare,
skall ges möjlighet att inom viss tid uppfylla de villkor som gäller för att
varan skall få föras in i eller ut ur landet, alternativt att, vid införsel, åter-
utföra varan. Om så inte sker får Tullverket besluta att varan skall för-
verkas. Detta beslut, liksom övriga beslut enligt de nya reglerna, får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett beslut om förverkande
1998/99:79
86
vunnit laga kraft skall varan förstöras eller, såvitt avser alkoholvaror, Pr0P- 1998/99:79
försäljas.
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Regeringens bedömning: När det gemensamma varningssystemet för
snabbt informationsutbyte avseende transporter av sprit och cigaretter
startar bör svenska myndigheter ha den information om avgående
transporter som är nödvändig för att systemet skall fungera. För att
uppnå detta bör det föreskrivas att ledsagardokument i vissa fall skall
upprättas i fem exemplar och att ett exemplar skall sändas in till an-
svarig myndighet.
Regeringens förslag: Föreskrifterna om i hur många exemplar ett
ledsagardokument skall upprättas och hur dessa skall hanteras i lagar-
na om alkohol- och tobaksskatt flyttas till respektive lags förordning.
För enhetlighets skull föreslås motsvarande förändring i lagen om
skatt på energi.
Bakgrunden till regeringens förslag: Den 26 mars 1997 beslutade
generaldirektörerna för tull- och skattemyndigheterna inom EU att inrätta
en högnivågrupp under kommissionens ordförandeskap. Högnivågruppen
har haft i uppgift att sammanställa en rapport om bedrägerier inom to-
baks- och alkoholområdet. Rapporten publicerades i april 1998. I rap-
porten behandlas arten och omfattningen av bedrägerierna samt svagheter
i kontrollsystemen. Högnivågruppen föreslår också vissa åtgärder för att
komma till rätta med kontrollproblemen.
När det gäller transporter av alkohol- och tobaksvaror inom EU anser
Högnivågruppen att det grundläggande kontrollproblemet är att de behö-
riga myndigheterna i medlemsstaterna saknar information om de trans-
porter som äger rum vid ett visst givet tillfälle. Denna brist gör det svårt
att genom riskanalyser rikta kontrollerna mot kontrollvärda transporter,
vilket i sin tur försvårar kontrollen av varor under transport.
För att åtgärda detta anser Högnivågruppen att det är nödvändigt att in-
föra ett datoriserat transport- och kontrollsystem för transporter av alko-
hol- och tobaksvaror inom EU. Ett sådant system kan dock inte införas
inom en snar framtid. Högnivågruppen rekommenderar därför medlems-
staterna att i avvaktan på det datoriserade systemet införa ett vamings-
system som syftar till ett snabbt informationsutbyte (early waming sys-
tem). Enligt Högnivågruppen kan detta ske förhållandevis snabbt efter-
som medlemsstaterna kan komma överens om att föreskriva att upplags-
havare skall upprätta ett femte exemplar av ledsagardokumentet för av-
gående transporter och sända kopian till behörig myndighet. Den legala
grunden för detta finns i artikel 19 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25
februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om
87
innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076,
23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012).
Den 19 maj 1998 antog Europeiska unionens råd för ekonomiska och
finansiella frågor vissa slutsatser med anledning av Högnivågruppens
rapport. I en av slutsatserna betonar rådet, med förbehåll for resultatet av
den genomförbarhetsstudie som föreslagits av kommissionen, vikten av
ett datoriserat kontrollsystem som ett mål på lång sikt och åtar sig att
under tiden arbeta för ett skyndsamt genomförande av ett effektivt och
snabbt varningssystem som skall användas selektivt.
Vilka uppgifter det pappersbaserade systemet skall innehålla har där-
efter diskuterats i Europeiska unionens kommitté för punktskatter dels
den 29 och 30 juni, dels den 1 och 2 oktober 1998. Den 16 december
1998 presenterade kommissionen ett förslag till pappersbaserat system
för generaldirektörerna för tull- och skattemyndigheterna inom EU. För-
slaget bygger på att medlemsstaten från vilka varorna avsänds har infor-
mation om avgående transporter, dvs. att varje medlemsstat utnyttjar
möjligheten att genom en femte kopia av ledsagardokument kräva in in-
formation om sådana transporter. Detta är en förutsättning för att upp-
gifter om s.k. högrisktransporter skall kunna lämnas till övriga medlems-
stater. Hur informationen samlas in är dock enligt förslaget en fråga för
respektive medlemsstat. Det föreslagna systemet skall inledningsvis en-
dast omfatta sprit och cigaretter. Systemet skall dock inte bara omfatta
EU-intema transporter utan även export. Information om avgående trans-
porter skall utbytas via fax eller AFIS-mail. Vidare skall enligt förslaget
insamlandet och utbytet av information begränsas till de uppgifter som
anges på ledsagardokumentet. Generaldirektörerna har ställt sig bakom
förslaget. Ordföranden i Europeiska unionens kommitté för punktskatter
hänvisade på kommitténs möte den 18 och 19 januari 1999 till att gene-
raldirektörerna godkänt förslaget och uttalade att det nu var upp till
medlemsstaterna att snarast möjligt få detta system att fungera.
Skälen för regeringens förslag: Vamingssystemet skall möjliggöra
riskanalyser vilket i sin tur gör det möjligt att rikta kontrollerna mot s.k.
högrisktransporter. Tullmyndighetens kontroller enligt lagen (1998:506)
om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter blir effektivare om myndigheten far tillgång till
förhandsinformation om s.k. högrisktransporter. Detsamma gäller tullens
övriga kontrollverksamhet. Ett förstärkt informationsutbyte mellan med-
lemsstaterna effektiviserar även beskattningsmyndighetens kontrollverk-
samhet. Mot den nu angivna bakgrunden välkomnar regeringen att det
införs ett varningssystem på gemenskapsnivå. För att systemet skall fun-
gera krävs det att avsändarmedlemsstaten har information om avgående
transporter. Regeringen anser därför att det bör införas bestämmelser
som ger ansvarig myndighet den information om avgående transporter
som är nödvändig för att systemet skall fungera.
Enligt 23 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 22 § lagen
(1994:1564) om alkoholskatt skall en upplagshavare vid transport av
obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-land upprätta ett led-
sagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar skall åtfölja varorna under
transport. Enligt 25 § lagen om tobaksskatt och 24 § lagen om alkohol-
Prop. 1998/99:79
88
skatt skall upplagshavare vid export av obeskattade varor upprätta ett
ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall
åtfölja varorna under transport. Utfartstullkontoret skall attestera att va-
rorna har lämnat gemenskapen och till avsändaren återsända det atteste-
rade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar. Dessa bestäm-
melser grundar sig på artiklarna 18 och 19 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Enligt artikel 19 i nämnda direktiv får de behöriga myndigheterna i varje
avsändarmedlemsstat föreskriva att ytterligare ett exemplar av doku-
mentet skall upprättas och tillställas avsändarmedlemsstatens behöriga
myndighet. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet. Det är dock lämp-
ligt att nu utnyttja denna möjligt för att säkerställa att Sverige kan lämna
uppgifter om avgående transporter av obeskattade varor både vid trans-
port till annat EU-land och vid export.
Föreskrifter om att ledsagardokumentet i vissa fall skall upprättas i fem
exemplar bör lämpligen meddelas i förordning. Eftersom man på gemen-
skapsnivå har valt att begränsa systemet till sprit och cigaretter kommer
föreskrifterna endast att omfatta dessa varor och meddelas i förordningen
(1994:1614) om alkoholskatt respektive förordningen (1994:1613) om
tobaksskatt. I förordningarna kommer också att tas in föreskrifter om till
vilken myndighet exemplaret skall skickas och när detta senast ske.
Som redogjorts för ovan innehåller nuvarande bestämmelser om ledsa-
gardokument i lagarna om alkohol- och tobaksskatt föreskrifter om att
dokumentet skall upprättas i fyra exemplar och att tre exemplar skall åt-
följa transporten. Fråga uppkommer då om det är lämpligt att ha vissa
föreskrifter om antalet exemplar i lagarna och andra i förordningarna.
Från konstitutionell synpunkt finns det inget som hindrar att nyss nämn-
da föreskrifter i lag i stället meddelas genom förordning. Att samla före-
skrifterna om i hur många exemplar ett ledsagardokument skall upprättas
och hur dessa skall hanteras i en författning skulle öka överskådligheten.
Med hänsyn härtill och till att det rör sig om föreskrifter av förordnings-
karaktär anser regeringen att föreskrifter om antalet exemplar m.m. bör
samlas i förordningarna om alkohol- och tobaksskatt. I samband därmed
bör även föreskriften om att beskattningsmyndigheten skall underrättas i
fall en upplagshavare inte fatt tillbaka returexemplaret inom viss tid föras
över till förordningarna. Detta föranleder ändringar i 22 § lagen om alko-
holskatt och 23 § lagen om tobaksskatt. Föreskrifterna om att ledsagar-
dokument skall upprättas vid export i 24 § lagen om alkoholskatt och i
25 § lagen om tobaksskatt bör föras samman med föreskrifterna om led-
sagardokument i de i föregående mening nämnda paragraferna. Därmed
kan 24 § lagen om alkoholskatt och 25 § lagen om tobaksskatt upphävas.
De nu redovisade förändringarna föreslås även beträffande föreskrifterna
om ledsagardokument vid transport av varor som förtullats utan att be-
skattas och vid transport av beskattade varor till annat EU-land (se 24
och 26 §§ tobaksskattelagen samt 23 och 25 §§ alkoholskattelagen). I
syfte att upprätthålla en enhetlig lagstiftning för de harmoniserade punkt-
skatterna föreslås motsvarande förändringar i lagen (1994:1776) om skatt
på energi vad gäller mineraloljeprodukter. Detta innebär att 6 kap. 5 och
6 §§ lagen om skatt på energi upphävs och att ändringar görs i 6 kap. 3
och 8 §§ samma lag.
Prop. 1998/99:79
89
De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
Regeringens förslag: Om föraren av ett vägavgiftspliktigt fordon inte
kan visa upp ett vägavgiftsbevis vid kontroll på grund av att beviset
inte har tillställts ägaren är föraren skyldig att i stället visa upp kvitto
på betald vägavgift.
Bakgrunden till regeringens förslag: Sverige är sedan den 1 januari
1998 anslutet till ett samarbetsavtal om uttag av en vägavgift för tunga
godstransporter, det s.k. Euro vinjettsystemet. I Sverige regleras
vägavgiften i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Det
kan noteras att enligt proposition 1997/98:12 om vägavgift för vissa
tunga fordon är vägavgiften för utländska fordon att anse som en avgift
medan den för svenska fordon är en skatt.
I samarbetsavtalet anges att fordonets förare skall medföra ett väg-
avgiftsbevis när han använder de avgiftspliktiga vägarna samt att han
på uppmaning skall kunna visa upp beviset. En bestämmelse har därför
införts i den svenska vägavgiftslagen om att vägavgiftsbeviset skall
medföras i fordonet vid färd på de avgiftsbelagda vägarna och kunna
uppvisas vid kontroll. Vidare anges i samarbetsavtalet att de
avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att bestraffa
överträdelser av skyldigheten att medföra bevis. Det har därför också i
den svenska vägavgiftslagen införts en bestämmelse om att föraren kan
dömas till penningböter om han inte vid fard medför giltigt
vägavgiftsbevis.
Sverige har valt att beträffande svenska fordon i allt väsentligt bygga
på regelsystemet för fordonsskatt och därmed uppnå administrativa
fördelar. Detta innebär bl.a. att vägavgiften skall administreras av Väg-
verket. Nuvarande ordning avseende administrationen av vägavgiftsbe-
visen innebär att när ägaren anmäler ett avgiftspliktigt fordon till bilre-
gistret skickar Vägverket ett inbetalningskort till fordonsägaren. När
fordonsägaren betalat vägavgiften och betalningen registrerats skickar
Vägverket ett vägavgiftsbevis till fordonsägaren. Förfarandet från det
att fordonsägaren begärt att fordonet skall registreras i bilregistret till
att han får ett vägavgiftsbevis kan ta upp till 10 dagar enligt Riksskatte-
verket. Motsvarande fördröjning uppstår inte för fordonsägare i övriga
länder som är med i samarbetet eftersom fordonsägaren får beviset di-
rekt vid betalning.
I skrivelser från Svenska åkeriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund
och Bilindustriföreningen anförs att det är oskäligt att en fordonsägare
kan bötfållas trots att han har betalat vägavgiften om han använder sitt
fordon innan han har fått ett vägavgiftsbevis. Det anförs vidare i skri-
velserna att de fordon som används för begränsat arbete eller enstaka
transporter drabbas särskilt eftersom dessa uppdrag ofta ges under för-
Prop. 1998/99:79
90
utsättning att de kan utföras omgående. Det har också anförts att det är
orimligt att en köpare av ett vägavgiftspliktigt fordon inte kan förflytta
fordonet förrän han har fått ett vägavgiftsbevis.
Skälen for regeringens förslag: Avsikten med bestämmelsen att väg-
avgiftsbevis måste medföras vid fard med vägavgiftspliktigt fordon är att
det skall vara möjligt att kontrollera om vägavgiften har betalats. Det
borde emellertid även vara möjligt att kontrollera om vägavgiften har
betalats genom att föraren visar upp kvitto. Genom en ändring av be-
stämmelsen på så sätt att föraren av ett vägavgiftspliktigt fordon vid
kontroll är skyldig att visa upp kvitto på att avgiften är betald kan den
fördröjning som uppstår vid administrationen av vägavgiftsbevisen und-
vikas. Enligt samarbetsavtalet skall dock vägavgiftsbeviset medföras vid
fard med fordonet. En ändring på sätt som beskrivits kan emellertid mo-
tiveras med att Sverige har valt att låta en central myndighet administrera
bevisen och därför kan bevisen inte lämnas ut lika snabbt som vid en
direkt försäljning av avgiftsbevis. En sådana ändring far dock inte inne-
bära att fordonsägaren alltid undgår böter när han betalat vägavgiften
men saknar vägavgiftsbevis, eftersom detta skulle kunna uppfattas som
ett kringgående av bestämmelsen i samarbetsavtalet om att vägavgiftsbe-
viset skall medföras vid färd. Användandet av ett vägavgiftspliktigt for-
don utan att medföra ett vägavgiftsbevis bör därför begränsas till när det
vid kontroll framkommer att föraren visserligen saknar avgiftsbevis, men
att detta beror på att ägaren ännu inte tillställts beviset. Vidare bör en
tillåtelse att använda ett vägavgiftspliktigt fordon utan att medföra ett
vägavgiftsbevis begränsas till svenska fordon eftersom utländska fordon
får ett vägavgiftsbevis direkt vid betalning.
Mot bakgrund härav föreslås att om föraren av ett vägavgiftspliktigt
fordon inte kan visa upp ett vägavgiftsbevis vid kontroll på grund av att
ägaren inte har tillställts beviset är föraren skyldig att i stället visa upp
kvitto på betald vägavgift. Den föreslagna ändringen berör endast trafik
med vägavgiftspliktigt fordon i Sverige. Vid internationell trafik måste
ett vägavgiftsbevis medföras.
Regeringens förslag: Lagen om fordonsskatt på utländska fordon
upphör att gälla den 1 juli 1999.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1988:328) om fordons-
skatt på utländska fordon skall lastbilar, bussar och andra släpvagnar än
påhängsvagnar som dras av lastbilar eller bussar med en totalvikt över
6 000 kilogram betala fordonsskatt om fordonen har förts in till Sverige
för tillfälligt brukande och inte är registrerade här. Lagen trädde i kraft
den 1 januari 1989 och syftet med lagen var att förenkla beskattningen av
utländska fordon som tillfälligt används i Sverige.
Prop. 1998/99:79
91
Utländska fordon är dock undantagna från fordonsskatt under en viss
tid om de inte används för persontransport mot betalning eller för trans-
port av varor för industri eller handel. Även om utländska fordon skulle
användas för persontransport mot betalning eller för transport av varor
för industri eller handel skall de undantas från fordonsskatt i vissa sär-
skilt uppräknade fall. Detta gäller bl.a. för sådana lastbilar och bussar
som är registrerade i länder där svenska lastbilar och bussar undantas
från fordonsskatt, dvs. när det föreligger en ömsesidig skattebefrielse.
Lagen är därför tillämplig i mycket liten utsträckning och uppbörden är
obetydlig, cirka 22 000 kronor under 1998. Administrationskostnaderna
står inte heller i proportion till skatteintäkterna. Till viss del har lagen
dessutom ersatts av den vägavgift som tas ut enligt vägavgiftslagen
(1997:1137) när utländska lastbilar använder det svenska vägnätet. Lagen
om fordonsskatt på utländska fordon får därför anses ha en så marginell
betydelse att lagen bör upphöra.
Prop. 1998/99:79
En ny instansordning som innebär att beslut i tullärenden överklagas di-
rekt till allmän förvaltningsdomstol medför givetvis en viss ökning i
ärendemängden hos länsrätterna. Samma sak gäller förslaget att länsrät-
ten i stället för Tullverket skall pröva frågor om utdömande vite. En av
tankarna bakom omorganisationen av Tullverket är att främja en enhetli-
gare rättstillämpning inom verket. Det torde på sikt leda till att antalet
överklaganden minskar. Det går dock inte att nu närmare bedöma i vilken
utsträckning arbetsbördan kommer att öka för länsrätterna. Regeringen
avser att följa frågans fortsatta utveckling.
Förslaget som avser en förändring av omhändertagandebestämmelser-
na i inregränslagen bedöms inte fa några beaktansvärda statsfinansiella
konsekvenser.
13 §
Förutom att ”Tullverket” ersätter ”tullmyndighet” utgår det nuvarande
fjärde stycket där det regleras vad som i paragrafen skall avses med
tullmyndighet. Ändringen innebär att det i fortsättningen ankommer på
Tullverket att förordna vilka befattningshavare som skall fullgöra Tull-
verkets uppgifter enligt paragrafen.
92
19 §
Paragrafens första stycke innehåller bl.a. bestämmelser om s.k. skärpt
tullkontroll. Enligt den nuvarande lydelsen får chefen för en tullmyndig-
het besluta om sådan kontroll. Ett sådant beslut skall ofördröjligen under-
ställas Generaltullstyrelsens prövning. Ändringen innebär att beslut om
skärpt tullkontroll skall fattas av chefen for en tullregion och att beslutet
snarast skall prövas av Tullverkets chef eller den han sätter i sitt ställe.
l.§
Ändringen är föranledd av Tullverkets omorganisation.
2a§
I paragrafen regleras registeransvaret. I den nuvarande lydelsen är ansva-
ret fördelat mellan Generaltullstyrelsen och övriga tullmyndigheter. Re-
gisteransvaret i det allmännas verksamhet har varit kopplat till myndig-
hetsbegreppet. I och med att Tullverket kommer att utgöras av en enda
myndighet måste sålunda Tullverket vara registeransvarigt för samtliga
uppgifter i tullregistret. Av den nya lydelsen av paragrafen framgår att
Tullverket är registeransvarigt för tullregistret.
6§
Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av Tullverkets omor-
ganisation. Enligt den nuvarande lydelsen far samtliga tullmyndigheter
ha terminalåtkomst till tullregistret. För en regional tullmyndighet gäller
dock den begränsningen att myndigheten endast får ta del av de uppgifter
som behövs i myndighetens verksamhet. Ändringen innebär att nämnda
begränsning skall gälla för en tullregion.
7, 9-16, 19, 20, 21-23, 25, 26, 31, 37, 38, 40, 41, 44, 47, 48, 52, 55-57 b,
58-62, 64, 66-71, 74, 75, 77, 78, 94, 96, 98, 99 a, 111, 113, 118 och
119 §§.
Ändringarna är föranledda av Tullverkets omorganisation.
2§
Förutom att ”Tullverket” ersätter ”en tullmyndighet” i definitionerna av
tullklarering och förtullning utgår definitionen av tullmyndighet.
Tullmyndigheter är enligt artikel 4.3 i tullkodexen myndigheter som bl.a.
har ansvar för tillämpningen av tullagstiftningen. Tullverket har på såväl
central som regional nivå givetvis ansvar för tillämpningen av tullagstift-
ningen. Detsamma gäller regeringen, som enligt RF är en myndighet,
dock inte en förvaltningsmyndighet. Regeringen far efter bemyndigande
Prop. 1998/99:79
93
av riksdagen genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel
av vara (8 kap. 9 § RF).
57 d§
Ändringarna är föranledda av Tullverkets omorganisation. Enligt nuva-
rande bestämmelser skall, sedan ett beslut om kvarhållande fattats, be-
slutet snarast prövas av Generaltullstyrelsen. Enligt den nya lydelsen
skall prövningen i stället göras av Tullverkets chef eller av verkets
chefsjurist.
91 §
Bestämmelsen i det nuvarande tredje stycket är en överklagandebestäm-
melse; den flyttas till 102 §.
99 §
Paragrafens nuvarande fjärde stycke utgår. Huvudregeln i 6 § viteslagen
att vite utdöms av länsrätt blir då tillämplig. Även paragrafens sista
stycke utgår. Viteslagens övriga bestämmelser blir tillämpliga utan att det
behöver anges här.
100 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om det allmänna ombudet. Skälen
för att behålla det allmänna ombudet har redogjorts för i avsnitt 4.2.
I första stycket anges att det allmänna ombudet får överklaga Tullver-
kets beslut i sådana ärenden som avses i 102 och 106 §§, dvs. huvudsak-
ligen taxeringsbeslut samt beslut om dröj smålsavgift, tulltillägg och för-
seningsavgift. Ändringen innebär att det allmänna ombudets möjligheter
att överklaga beslut inskränks i forhållande till vad som tidigare angavs i
107 § första stycket. Vidare tas föreskriften om att det allmänna ombudet
får föra talan även till förmån för den tullskyldige eller annan bort. Ge-
nom en hänvisning i 109 § till 6 kap. 17 § taxeringslagen följer att ombu-
det får föra sådan talan.
101 §
Skälen till den föreslagna ordningen för överklagande har utvecklats i
avsnitt 4.2. Enligt paragrafens första stycke skall som huvudregel beslut
enligt tullagstiftningen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Änd-
ringen innebär en anpassning till vad som under en längre tid varit en
oskriven huvudregel inom förvaltningsrätten och som genom införandet
av den nya 22 a § i förvaltningslagen blev generell lagregel från den 1
oktober 1998. Den nya regeln kan bl.a. ses som ett uttryck för en princip
om att den rättsliga kontrollen av förvaltningsbeslut bör ske vid domstol.
Med den nu föreslagna ordningen för överklagande behövs ingen mot-
svarighet till 107 § utöver vad som sägs om prövningstillstånd vid över-
klagande till kammarrätten. Den bestämmelsen har förts in i paragrafens
andra stycke.
I ett nytt fjärde stycke erinras om att regeringen meddelar föreskrifter
om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter. Stycket har in-
förts i enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. 1998/99:79
94
102 §
De nuvarande bestämmelserna i 102 § om tidsfristen för överklagande får
anses vara förenliga med såväl tullkodexens bestämmelser som det sys-
tem för överklagande som gäller beträffande den inrikes beskattningen.
Paragrafens första och andra stycke ändras därför endast så att överkla-
gandetiden blir densamma för tulltaxeringsbeslut och beslut som inte
avser tulltaxering enligt 10 § andra stycket. Skälen härför har redovisats i
avsnitt 4.5.1 enlighet med Lagrådets förslag har den tidigare lydelsen av
andra stycket behållits i stort sett oförändrad.
I tredje stycket har de bestämmelser om yrkande beträffande tulltillägg
och förseningsavgift som i dag finns i 91 § tredje stycket tagits in.
I övrigt är ändringarna endast redaktionella.
103 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 103 § med vissa redaktionella ändringar
och följdändring i anledning av förslaget till 102 §.
104 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av beslut i samband
med ett överklagande. Utredningens förslag att omprövningen skall göras
av en central enhet inom Tullverket när beslutet rör en fråga av prin-
cipiell betydelse eller annars är av större vikt har fått viss remisskritik
och har inte genomförts. Det får i stället ankomma på Tullverket att
meddela närmare föreskrifter om hur omprövningen skall göras inom
verket.
Paragrafen motsvarar i övrigt nuvarande 104 § med vissa redaktionella
ändringar och följdändringar i anledning av förslaget till 102 §.
105 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 105 § men har med vissa redaktionella
ändringar utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits i 102
och 104 §§.
108 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om anslutningsöverklagande. I para-
grafens nuvarande lydelse regleras förfarandet för anslutningsöverkla-
gande beträffande såväl tullmyndighets, Generaltullstyrelsens som all-
män förvaltningsdomstols beslut. Genom ändringen begränsas paragra-
fens tillämpningsområde till att gälla endast anslutningsöverklagande av
Tullverkets beslut. Som en följd av ändringen i 100 §, avseende det all-
männa ombudets möjlighet att överklaga Tullverkets beslut, kan anslut-
ningsöverklagande endast ske i fråga om sådana beslut som avses i 102
och 106 §§. När det gäller beslut av allmän förvaltningsdomstol regleras
förfarandet för anslutningsöverklagande genom en hänvisning i 109 § till
6 kap. 14 § taxeringslagen.
109 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 109 §, men vissa ytterligare hänvisning-
ar till bestämmelser i taxeringslagen har gjorts.
Prop. 1998/99:79
95
I 6 kap. taxeringslagen finns bestämmelser om överklagande. Genom
en hänvisning i den nuvarande 109 § tullagen har vissa av dessa bestäm-
melser gjorts tillämpliga vid överklagande enligt tullagen, nämligen be-
stämmelsen om tid för överklagande av länsrätts eller kammarrätts beslut
i 6 kap. 13 § samt bestämmelserna om handläggning vid domstol i 6 kap.
18-24 §§ taxeringslagen.
I den nya lydelsen av paragrafen görs även hänvisning till 6 kap.
9-12 §§, 14 och 15 §§, 16 § andra och tredje styckena samt 17 § taxe-
ringslagen. Liksom tidigare skall vad som i de aktuella paragraferna i
taxeringslagen sägs om Riksskatteverket gälla det allmänna ombudet.
Vad som sägs om skattemyndighet skall dock i fortsättningen gälla Tull-
verket. Ändringarna innebär att i stort sett samma principer som gäller
för överklagande av skatteärenden kommer att gälla på tullområdet.
Hänvisningen till 6 kap. 9 § taxeringslagen far till följd att om det all-
männa ombudet har överklagat ett taxeringsbeslut enligt tullagen, skall
därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.
Hänvisningen till 6 kap. 10 § taxeringslagen medför att länsrättens be-
slut avseende Tullverkets beslut att avvisa en begäran om omprövning
såsom för sent inkommen inte får överklagas.
Genom hänvisningen till 6 kap. 12 § taxeringslagen följer att det all-
männa ombudet får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten
även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.
I 6 kap. 14 § taxeringslagen finns bestämmelser om anslutningsöver-
klagande efter beslut av länsrätt eller kammarrätt. Genom hänvisningen
blir bestämmelserna tillämpliga även beträffande tullmålen. När det gäl-
ler beslut av Tullverket regleras förfarandet för anslutningsöverklagande
i 108 § tullagen.
I 6 kap. 15 och 16 §§ taxeringslagen finns bestämmelser om det all-
männas företrädare i allmän förvaltningsdomstol. Av hänvisningen till
15 § följer att det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten förs av
Tullverket när den enskilde har överklagat, och av det allmänna ombudet
när ombudet har överklagat. I Regeringsrätten förs det allmännas talan av
det allmänna ombudet. Hänvisningen till 16 § andra och tredje styckena
innebär att det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän för-
valtningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden samt att ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tull-
verket att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol.
Av hänvisningen till 6 kap. 17 § taxeringslagen följer att det allmänna
ombudet får föra talan till den tullskyldiges förmån. En motsvarande be-
stämmelse fanns tidigare i 100 § tullagen.
110§
Syftet med nuvarande 110 § är att täcka in beslut som inte omfattas av
tullkodexen (prop. 1994/95:34 s.163). 20, 21, 23 och 24 §§, till vilka
hänvisas i 110 §, avser beslut om tulltaxering, omprövning av sådana
beslut och skönstulltaxering.
Tulltaxerings- och omprövningsbeslut omfattas av artiklarna 7 och 244
i tullkodexen och bör därför inte regleras i tullagen; en hänvisning till de
Prop. 1998/99:79
96
artiklarna synes dock lämplig. I paragrafens första stycke erinras således Prop. 1998/99:79
om bestämmelserna i tullkodex.
Instituten skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift finns inte i
tullkodexen. Samma sak gäller beslut beträffande annan skatt än tull. De
behandlas därför i andra stycket.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1999. Äldre be-
stämmelser skall dock gälla för överklaganden som före ikraftträdandet
kommit in till den myndighet som fattat det överklagade beslutet. Har ett
överklagande kommit in efter ikraftträdandet skall de nya bestämmelser-
na gälla. Ärenden som före ikraftträdandet överklagats hos Generaltull-
styrelsen kommer efter ikraftträdandet att prövas av Tullverkets chef el-
ler den som han sätter i sitt ställe.
?§
Ändringen är föranledd av att 31 a § numera betecknas 31 d § (se prop.
1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68, SFS 1998:1678).
23 §
Ändringen innebär i huvudsak att vissa föreskrifter om i hur många ex-
emplar ett ledsagardokument skall upprättas och hur exemplaren skall
hanteras flyttas över till förordningen (1994:1613) om tobaksskatt.
Föreskrifterna i första stycket 4 och 5 har flyttats över till förevarande
paragraf från 25 § respektive 24 §. Övriga föreskrifter i nämnda paragra-
fer flyttas över till förordningen om tobaksskatt. Enligt 19 § gäller att om
skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte är
upplagshavare eller registrerade varumottagare skall skatten betalas till
tullmyndigheten. I nuvarande lydelse av 24 § föreskrivs att vid förtull-
ning enligt tullagen skall, om beskattning av varorna inte skett enligt
19 §, vid transport av obeskattade varor upprättas ledsagardokument.
Bestämmelsen är alltså endast tillämplig om beskattning inte skett, vilket
innebär att det är upplagshavare och registrerade varumottagare som är
skyldiga att upprätta ledsagardokument. Eftersom detta uttryckligen
framgår av föreslagen lydelse av första stycket 5 och fjärde stycket före-
varande paragraf kan uttrycket om beskattning av varorna inte skett en-
ligt 19 § slopas.
Enligt andra stycket föreligger en skyldighet för upplagshavaren att se
till att ledsagardokument åtföljer varorna under transport i enlighet med
vad regeringen föreskriver. Skyldigheten att se till att ledsagardokument
medföljer varorna under transport följer alltså direkt av förevarande lag.
Hur många exemplar som skall åtfölja transporten kommer däremot en-
ligt vad som föreskrivs i lagen att regleras i förordningen om tobaksskatt.
Enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter (LPK) får tullmyn- (
4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 79
digheten omhänderta punktskattepliktiga varor bl.a. om det finns anled- Pr°P-
ning att anta att transporten inte åtföljs av ledsagardokument i enlighet
med vad som föreskrivs i lagen om tobaksskatt. Den föreslagna ändring-
en i förevarande paragraf påverkar inte bedömningen av om förutsätt-
ningarna för omhändertagande i LPK är uppfyllda utan innebär endast att
tullen även måste beakta vad som föreskrivs i förordningen. Detsamma
gäller beträffande förutsättningarna för att påföra transporttillägg med
stöd av LPK.
I det nya fjärde stycket föreskrivs att även registrerade varumottagare
är skyldiga att upprätta ledsagardokument vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen. Detta stämmer överens med vad som redan i
dag gäller enligt 24 §. Eftersom sistnämnda paragraf enligt förslaget skall
upphävas flyttas skyldigheten i fråga över till förevarande paragraf. Se
även kommentaren till första stycket.
Regeringen får anses ha kompetens utan bemyndigande från riksdagen
att meddela föreskrifter om förfarandet vid ändring och tillägg av upp-
gifter i ledsagardokumentet. Det nuvarande ljärde stycket kan därför slo-
pas.
23 a §
Det nya första stycket har utformats med ledning av 6 kap. 4 § första
stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi och överensstämmer i sak
med vad som gäller enligt 23 § första stycket sista meningen nuvarande
lydelse av lagen om tobaksskatt. Syftet med flytta över nämnda föreskrift
till förevarande paragraf är att öka överskådligheten genom att samla alla
föreskrifter om returexemplaret av ledsagardokumentet i en paragraf.
26 §
Ändringen innebär i huvudsak att föreskrifterna om i hur många exemp-
lar ett förenklat ledsagardokument skall upprättas och hur exemplaren
skall hanteras flyttas över till förordningen om tobaksskatt. Se även
kommentaren till 23 § andra stycket.
8§
Ändringen är föranledd av att 31 a § numer betecknas 31 d § (se prop.
1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68, SFS 1998:1679).
22 §
Se kommentaren till 23 § tobaksskattelagen.
22 a §
Se kommentaren till 23 a § tobaksskattelagen.
25 §
Se kommentaren till 26 § tobaksskattelagen.
1998/99:79
98
6 kap. 3 §
Se kommentaren till 23 § tobaksskattelagen.
6 kap. 7 §
Genom ändringen korrigeras en felaktig hänvisning.
6 kap 8 §
Se kommentaren till 26 § tobaksskattelagen.
4, 8, 9, 11-18,21 och 22 §§
Ändringarna är föranledda av Tullverkets omorganisation.
17a§
I paragrafens första stycke finns en bestämmelse om att tullen får vägra
att lämna ut en vara som omhändertagits för kontroll enligt 17 §. För att
bestämmelsen skall bli tillämplig krävs att det vid kontrollen visar sig att
det är fråga om en vara som inte får föras in i eller ut ur landet eller att ett
särskilt villkor som gäller för in- eller utförseln inte är uppfyllt.
I andra stycket ges den som för in eller för ut varan, eller ägaren av
denna, möjlighet att, när det gäller varor som är belagda med införsel-
eller utförselrestriktioner, antingen uppfylla de förutsättningar som gäller
för in- eller utförseln eller, vid införsel, att återutföra varan. Ingen av
dessa möjligheter föreligger när det gäller varor som över huvud taget
inte far föras in i eller ut ur landet.
När det gäller varor som avses i 3 § 9, 11 och 12, dvs. hundar och kat-
ter, nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfan, fisk och reptiler samt djur-
transporter vid misstanke om smittsam sjukdom är bestämmelserna i för-
ordningen (1994:1830) om införsel av djur m.m. tillämpliga. Detta inne-
bär inte någon skillnad i förhållande till vad som gäller i dag. Om en in-
försel av djur har hindrats, t.ex. på grund av att villkoren för införseln
inte är uppfyllda, skall sålunda Statens jordbruksverk (SJV) bestämma
vad som skall göras med djuren. Till dess SJV fattat sitt beslut får djuren
inte lossas eller lämnas ut. I avvaktan på SJV:s beslut får en officiell ve-
terinär (dvs. en av SJV anställd distriktsveterinär) bestämma hur djuren
skall tas om hand.
17 b §
I paragrafen regleras när ett beslut om att vägra att lämna ut en vara som
omhändertagits för kontroll skall upphävas.
Prop. 1998/99:79
99
Av första stycket 1 framgår att beslutet skall upphävas om det inte
längre finns grund för Tullverket att vägra att lämna ut en vara som om-
händertagits med stöd av 17 §. Bestämmelsen bör läsas tillsammans med
17 a § som reglerar förutsättningarna för att Tullverket skall få fatta ett
beslut om att inte lämna ut en omhändertagen vara. Ett sådant beslut skall
sålunda upphävas om den som för in eller för ut varan, eller ägaren av
denna, har uppfyllt de förutsättningar som gäller för in- eller utförseln,
eller om han, vid införsel, bestämmer att varan skall återutföras.
Enligt första stycket 2 skall beslutet upphävas om ett beslut om beslag
enligt 27 kap. rättegångsbalken eller enligt varusmugglingslagen medde-
las beträffande varan.
Av första stycket 3 framgår att beslutet skall upphävas om varan för-
klaras förverkad. Förutsättningarna för förverkande regleras i 17 c §.
I första stycket 4 föreskrivs att ett beslut enligt 17 a § skall upphävas
om det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Bestämmelsen skall
ses som en säkerhetsventil som skall göra det möjligt att upphäva ett be-
slut om att inte lämna ut en vara även om inte någon av de övriga förut-
sättningarna i paragrafen är uppfyllda.
I andra stycket finns en bestämmelse om att den som gör anspråk på en
vara som har varit omhändertagen själv får hämta varan. I samband med
att ägaren enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om innehållet i be-
slutet om upphävande bör en upplysning lämnas om innehållet i andra
stycket.
17 c §
I paragrafen anges i vilka fall en omhändertagen vara får förverkas och
att det är Tullverket som får besluta om att ett sådant förverkande skall
ske. Den omredigering som gjorts av paragrafen har föranletts av den
synpunkt som Lagrådet lämnat.
Enligt första stycket får förverkande ske om ett beslut om att varan inte
får lämnas ut har vunnit laga kraft och ägaren, eller den som för in eller
för ut varan, inte inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft
antingen har uppfyllt de förutsättningar som gäller för att varan skall få
föras in i eller ut ur landet eller, vid införsel, återutfört varan.
Enligt andra stycket får förverkande äga rum om ägaren inte har gjort
anspråk på varan inom tre månader från den dag då omhändertagandet
upphävdes enligt 17 b § eller, om han har gjort sådant anspråk, inte
hämtat varan inom tre månader från den dag då anspråket på varan fram-
ställdes.
I samband med att ägaren av en vara enligt 21 § förvaltningslagen un-
derrättas om innehållet i ett beslut om upphävande av omhändertagandet
bör en upplysning lämnas även om innehållet i första och andra styckena.
Enligt tredje stycket får Tullverket, om det finns särskilda skäl, medge
att de tidsfrister som nämns i första och andra styckena förlängs.
17 d §
I paragrafen finns regler om förstöring av en vara som förverkats. Det är
här fråga om åtgärder som far vidtas först sedan ett lagakraftägande be-
slut om förverkande föreligger. Eftersom det så gott som uteslutande rör
Prop. 1998/99:79
100
sig om egendom som på grund av gällande regleringar inte fritt kan salu-
föras blir det i praktiken bara tal om att förstöra varan i fråga. Endast när
det gäller alkohol skulle det kunna bli aktuellt med en försäljning. Med
anledning härav föreskrivs i andra meningen i paragrafen att i fråga om
alkoholvaror gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. i tillämpliga delar. Detta innebär att sådan vara får förstöras
endast om dess värde är ringa eller om det av någon annan anledning är
försvarligt att förstöra varan. I annat fall far varan försäljas.
22 §
I paragrafen införs en möjlighet att överklaga även sådana beslut som
fattats med stöd av 17 a - d §§.
Övergångsbestämmelserna
Bestämmelserna har införts på inrådan av Lagrådet.
1 §
Enligt nuvarande 6 och 15 §§ är Generaltullstyrelsen registeransvarigt för
underrättelseregistret och spaningsregistret. Enligt 10 § är den tullmyn-
dighet som inrättar ett analysregister registeransvarigt för detta. Regis-
teransvaret i det allmännas verksamhet har varit kopplat till myndighets-
begreppet. I och med att Tullverket kommer att utgöras av en enda myn-
dighet måste sålunda Tullverket vara registeransvarigt för samtliga re-
gister enligt lagen. I ett nytt andra stycke anges därför att Tullverket är
registeransvarigt för de register som nämns i paragrafens första stycke.
6§
Bestämmelsen om registeransvaret har flyttats till ett nytt andra stycke i
1 §. Ändringarna i övrigt är föranledda av Tullverkets omorganisation.
10 §
I paragrafen regleras förutsättningarna för inrättande och förande av
analysregister. Enligt nuvarande lydelse får sådant register inrättas och
föras av en tullmyndighet. Med tullmyndighet avses här även General-
tullstyrelsen. Syftet är således att ett analysregister inte skall föras ge-
mensamt för Tullverket. I paragrafens nya lydelse vidmakthålls angivna
syfte genom att det anges att analysregister får inrättas och föras av Tull-
verkets huvudkontor eller av en tullregion.
Bestämmelsen om registeransvaret har flyttats till ett nytt andra stycke
il §•
15 §
Ändringarna motsvarar de i 6 §.
Prop. 1998/99:79
101
5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 79
24 §
Ändringen i paragrafen är föranledd av att Tullverket kommer att vara
registeransvarigt för samtliga register enligt lagen.
27 §
Den föreslagna ändringen av lagrummet innebär att om föraren av ett
vägavgiftspliktigt svenskt fordon inte kan visa upp ett vägavgiftsbevis
vid kontroll på grund av att beviset inte tillställts ägaren, är föraren skyl-
dig att i stället visa upp kvitto på betald vägavgift.
3 kap. 2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om kontroll av postförsändelser och
avser i första hand försändelser som erfarenhetsmässigt kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden. Ändringen innebär att ett beslut om öpp-
nande av en sådan försändelse får fattas endast av chefen för en tullregi-
on eller, efter dennes förordnande, annan tjänsteman vid regionen.
Ändringarna är föranledda av Tullverkets omorganisation och innebär i
huvudsak att orden ”Generaltullstyrelsen” och ”tullmyndighet” byts ut
mot ”Tullverket”.
Prop. 1998/99:79
102
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs beträffande tullagen (1994:1550)
dels att vad som sägs om Generaltullstyrelsen och tullmyndighet i 7,
9-16, 19-21, 23, 25, 26, 31, 37, 40, 41, 47, 48, 52, 55-57a, 58-62, 66-71,
75, 77, 78, 94, 96, 98, 111, 113, 118 och 119 §§ skall gälla Tullverket,
dels att 100 och 107 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2, 57 b, 57 d, 64, 91, 99, 101-105 och 108-110 §§ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
I denna lag förstås med
det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt
luftrummet däröver,
EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,
EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-
ser om en viss skatt är tillämpliga,
tullklarering: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
angetts till en godkänd tullbe-
handling,
förtullning: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
deklarerats för övergång till fri
omsättning.
I övrigt har uttryck som används
förordning (EEG) nr 2913/92.
Vid tillämpning av tullagstift-
ningen förstås med tullmyndighet
Generaltullstyrelsen och under-
ställda myndigheter. Med tullag-
stiftningen förstås såväl EG:s be-
stämmelser som svenska tullför-
fattningar.
57
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av tullmyndighetens
tullklarering: Tullverkets åtgär-
der i fråga om en vara som angetts
till en godkänd tullbehandling,
förtullning: Tullverkets åtgärder
i fråga om en vara som deklarerats
för övergång till fri omsättning.
i denna lag samma innebörd som i
Med tullagstiftningen förstås så-
väl EG:s bestämmelser som
svenska tullförfattningar.
b§
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av den regionala tul-
103
chef o\\er efter dennes förordnande lenhetens chef eller efter dennes Prop. 1998/99:79
av någon annan tjänsteman vid förordnande av någon annan Bilaga 1
myndigheten. tjänsteman vid tullenheten.
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullmyndighet besluta att post-
försändelse som väntas till viss
post- anstalt, och som kommer
från tredje land, skall hållas kvar
av postbefordringsföretaget när
försändelsen kommer in till post-
anstalten. Ett beslut skall meddelas
57 d§
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en regional tullenhet besluta att
postförsändelse som väntas till
viss postanstalt, och som kommer
från tredje land, skall hållas kvar
av postbefordringsföretaget när
försändelsen kommer in till post-
anstalten. Ett beslut skall meddelas
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller nar-
kotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling,
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Generaltullsty-
relsen.
verkställas omedelbart, men skall
snarast prövas av en central enhet
inom Tullverket.
Om det finns anledning att anta att
en uppgift som lämnats enligt tull-
lagstiftningen inte är riktig, far
tullmyndigheten anlita särskild
sakkunnig för att få fram den
upplysning som behövs. Om upp-
giften visas vara oriktig, är den
som lämnat uppgiften skyldig att
stå för kostnaden för den sakkun-
nige. Sådan skyldighet föreligger
dock inte, om den oriktiga upp-
giften avser varans tull- eller
skattepliktiga värde och det slutli-
gen fastställda värdet inte översti-
ger det uppgivna med mer än tio
procent.
En tullmyndighet får, med Gene-
raltullstyrelsens medgivande, an-
lita särskild sak- kunnig även när
en uppmaning att lämna uppgift
eller handling rörande en vara inte
64 §
Om det finns anledning att anta att
en uppgift som lämnats enligt tull-
lagstiftningen inte är riktig, far
Tullverket anlita särskild sakkun-
nig för att få fram den upplysning
som behövs. Om uppgiften visas
vara oriktig, är den som lämnat
uppgiften skyldig att stå för kost-
naden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet föreligger dock inte,
om den oriktiga uppgiften avser
varans tull- eller skattepliktiga
värde och det slutligen fastställda
värdet inte överstiger det uppgivna
med mer än tio procent.
Tullverket får anlita särskild
sakkunnig även när en uppmaning
att lämna uppgift eller handling
rörande en vara inte har följts. Den
som rätteligen skulle ha lämnat
104
har följts. Den som rätteligen
skulle ha lämnat uppgiften eller
handlingen skall stå för kostnaden,
om styrelsen inte beslutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå för, skall
denne enligt beslut av tullmyndig-
het ersätta staten dess kostnad.
Vad som sägs i 37 § om indrivning
av tull skall gälla även sådan er-
sättning.
uppgiften eller handlingen skall stå
för kostnaden, om verket inte be-
slutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå för, far ver-
ket besluta att denne skall ersätta
staten dess kostnad. Vad som sägs
i 37 § om indrivning av tull skall
gälla även sådan ersättning.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
91 §
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av den regio-
nala tullenheten. Allmän förvalt-
ningsdomstol prövar dock, på ta-
lan av en central enhet inom Tull-
verket, frågor om tulltillägg på
grund av oriktiga uppgifter i mål
om tull. Sådan talan får föras, om
den oriktiga uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak eller
inte har prövats i målet. Talan
skall väckas inom ett år från ut-
gången av den månad då domen
eller det slutliga beslutet i målet
har vunnit laga kraft.
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av tullmyndig-
heten. Allmän förvaltningsdomstol
prövar dock, på talan av det all-
männa ombudet som avses i 100 §,
frågor om tulltillägg på grund av
oriktiga uppgifter i mål om tull.
Sådan talan får föras, om den
oriktiga uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak eller inte
har prövats i målet. Talan skall
väckas inom ett år från utgången
av den månad då domen eller det
slutliga beslutet i målet har vunnit
laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Den tullskyldiges yrkande i frå-
ga om tulltillägg eller försenings-
avgift skall utan hinder av vad som
annars gäller om överklagande
prövas, om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller, om det
allmänna ombudet framställt ett
sådant yrkande till förmån för den
tullskyldige. Om yrkandet fram-
ställs först i domstol, kan domsto-
len förordna att det skall tas upp
och vidare handläggas av
tullmyndigheten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift
skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att tullmyn-
digheten överväger att påföra tull-
Underrättelse om att Tull verket
överväger att påföra tulltillägg
105
tillägg eller förseningsavgift far eller förseningsavgift far ske ge-
ske genom överföring av elektro- nom överföring av elektroniskt
niskt dokument. dokument.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
99 §
När Tullverket med stöd av tul-
lagstiftningen förelägger tullskyl-
dig eller annan att vidta åtgärd
som behövs för förtullning eller
annan tullklarering eller för Tull-
verkets kontrollverksamhet, kan
vite föreläggas.
När en tullmyndighet med stöd
av tullagstiftningen förelägger
tullskyldig eller annan att vidta
åtgärd som behövs för förtullning
eller annan tull- klarering eller för
Tullverkets kontrollverksamhet,
kan vite föreläggas.
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller
inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyl-
dighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.
Vite far inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller hög-
re än femtusen kronor.
Frågor om utdömande av vite
prövas av Generaltullstyrelsen.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.
101
Beslut, som någon annan tullmyn-
dighet än General- tullstyrelsen
har meddelat enligt denna lag eller
enligt bestämmelser som medde-
lats med stöd av lagen eller enligt
tullagstiftningen i övrigt, får över-
klagas hos Generaltullstyrelsen.
Tullmyndighets beslut om revi-
sion enligt 70 § får inte överkla-
gas.
Ett beslut av Tullverket enligt
tullagstiftningen eller enligt be-
stämmelser som meddelats med
stöd av tullagstiftningen far över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
Beslut i administrativa ärenden
och i ärenden som avses i 20 §
första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223) överklagas dock hos
regeringen.
Tullverkets beslut om revision
enligt 70 § får inte överklagas.
Har Tullverket i ett ärende som
har väckts skriftligen av en enskild
inte meddelat beslut inom sex må-
nader från det att ärendet väckts
eller inom den tid som avses i arti-
kel 6.2 tredje stycket i förordning
(EEG) nr 2913/92, skall det anses
som att framställningen har avsla-
gits. Rätt till överklagande före-
ligger då enligt första stycket.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
106
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull skall överkla-
gandet ha kommit in till den myn-
dighet som meddelat beslutet inom
tre år från den dag då tullskyldig-
heten uppkom. Om tulltaxerings-
beslutet meddelats senare än två
och ett halvt år efter den dag då
tullskyldigheten uppkom far över-
klagandet dock, om tiden för över-
klagandet därigenom blir längre,
komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige fick
del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket omprövats får även om-
prövningsbeslutet överklagas inom
där angiven treårsfrist. Om om-
prövningsbeslutet meddelats sena-
re än två och ett halvt år efter den
dag då tullskyldigheten uppkom,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två måna-
der från den dag då den tullskyldi-
ge fick del av omprövningsbeslu-
tet.
102 §
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
samt avgift enligt 10 § andra
stycket, skall överklagandet ha
kommit in till den tullenhet som
meddelat beslutet inom tre år från
den dag då tullskyldigheten eller
anmälningskyldigheten uppkom.
Om tulltaxeringsbeslutet eller be-
slutet enligt 10 § andra stycket har
meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då tullskyl-
digheten eller anmälningsskyldig-
heten uppkom, får överklagandet
dock, om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
den tullskyldige eller anmäl-
ningskyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, gäller de
där angivna tidsfristerna även för
överklagande av omprövnings-
beslutet
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
Den tullskyldiges eller anmäl-
ningsskyldiges yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett tidsfristerna i första
och andra styckena, prövas, om
beslutet om den tull som tulltilläg-
get eller förseningsavgiften avser
inte har vunnit laga kraft. Det-
samma gäller, om Tullverket fram-
ställt ett sådant yrkande till för-
mån för den tullskyldige. Om yr-
kandet framställs först i domstol,
kan domstolen förordna att det
107
Den tullskyldige får överklaga
ett tulltaxeringsbeslut även om det
inte gått honom emot.
Beslutsmyndighet som avses i
102 § skall pröva om den tullskyl-
diges överklagande har kommit in
i rätt tid. Har överklagandet kom-
mit in för sent, skall myndigheten
avvisa det, om inte annat följer av
andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
beslutsmyndigheten har lämnat den
tullskyldige en felaktig underrät-
telse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
tullmyndighet än den som fattat
beslutet. Överklagandet skall då
omedelbart översändas till den
tullmyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till tullmyndigheten.
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall beslutsmyndig-
heten snarast ompröva det över-
klagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om
tullmyndigheten ändrar beslutet så
som den tullskyldige begär.
skall tas upp och vidare handläg-
gas av Tullverket.
En tullskyldig eller anmäl-
ningsskyldig får överklaga ett be-
slut som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
denne emot.
103 §
Tullenhet som avses i 102 §
skall pröva om den tullskyldiges
eller den anmälningsskyldiges
överklagande har kommit in i rätt
tid. Har överklagandet kommit in
för sent, skall enheten avvisa det,
om inte annat följer av andra eller
tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
tullenheten har lämnat en felaktig
underrättelse om hur man överkla-
gar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
tullenhet än den som fattat beslutet
eller till allmän förvaltningsdom-
stol. Överklagandet skall då ome-
delbart översändas till den tullen-
het som meddelat beslutet med
uppgift om den dag då handlingen
kom in till tullenheten eller dom-
stolen.
104 §
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall den tullenhet
som meddelat beslutet snarast om-
pröva det överklagade beslutet.
Har beslutet fattats av en regional
tullenhet och rör det en fråga av
principiell betydelse eller annars
av större vikt, skall omprövningen
göras av en central enhet inom
Tullverket.
Ett överklagande förfaller, om
beslutet vid omprövningen ändras
så som den tullskyldige eller an-
mälningsskyldige begär.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
108
Om myndigheten ändrar beslu-
tet på annat sätt än den tullskyldi-
ge begär, skall överklagandet an-
ses omfatta det nya beslutet. Finns
skäl för det, får myndigheten läm-
na den tullskyldige tillfälle att
återkalla överklagandet.
Om beslutet ändras på annat sätt
än vad som begärts, skall överkla-
gandet anses omfatta det nya be-
slutet. Finns skäl för det, får den
tullskyldige eller anmälnings-
skyldige lämnas tillfälle att åter-
kalla överklagandet.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 § eller förfaller enligt
104 §, skall tullmyndigheten
överlämna överklagandet, sitt om-
prövningsbeslut och övriga hand-
lingar i ärendet till Generaltullsty-
relsen. Om det finns särskilda skäl
får överklagandet överlämnas till
Generaltullstyrelsen utan föregå-
ende omprövning.
105 §
Ett överklagande som inte avvi-
sas enligt 103 § eller förfaller en-
ligt 104 § skall tillsammans med
handlingarna i ärendet överlämnas
till behörig allmän förvaltnings-
domstol. Om det finns särskilda
skäl, får överklagandet överlämnas
utan föregående omprövning.
108 §
Om en part har överklagat ett
beslut i ett sådant mål eller ärende
vari enligt 100 § det allmännas
talan skall föras av ett allmänt
ombud, får också motparten över-
klaga beslutet, även om den för
honom föreskrivna tiden för över-
klagande har gått ut. Motpartens
skrivelse skall ha kommit in till
den myndighet som meddelade
beslutet inom två månader, om
överklagande görs enligt 102 §
eller 106 §, inom en vecka i mål
om bindande klassificeringsbesked
och i övrigt inom två veckor från
den dag då han fick del av den
först ingivna skrivelsen med över-
klagande eller, om han inte fick
del av den före utgången av den
tid inom vilken den senast skulle
ha kommit in, från utgången av
denna tid.
Om en part har överklagat ett
beslut enligt 101 § första stycket
får också motparten, utom i mål
som gäller eller har samband med
inskränkning i rätten att förfoga
över varor, överklaga beslutet,
även om den för motparten före-
skrivna tiden för överklagande har
gått ut. Motpartens skrivelse skall
ha kommit in till den tullenhet som
meddelade beslutet
1. inom två månader om
överklagandet görs enligt 102
eller 106 §,
2. inom en vecka i mål om bin-
dande klassificeringsbesked och
3. i övrigt inom två veckor
från den dag då motparten fick
del av den först ingivna skrivelsen
med överklagande eller, om mot-
parten inte fått del av den före
utgången av den tid inom vilken
den senast skulle ha kommit in,
från utgången av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även
det senare överklagandet förfallet.
109
Bestämmelserna i 6 kap. 13 och
75-24 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga de-
lar vid överklagande av beslut som
avses i 102 och 106 §§. Vad som i
nämnda bestämmelser sägs om
Riksskatteverket skall gälla det
allmänna ombudet och vad som
sägs om länsrätten Generaltullsty-
relsen.
109 §
Bestämmelserna i 6 kap. 7, 9-10,
72-13 och 75-24 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga de-
lar vid överklagande av beslut som
avses i 102 och 106 §§. Vad som i
nämnda bestämmelser sägs om
Riksskatteverket skall gälla en
central enhet inom Tullverket och
vad som sägs om skattemyndighet
skall gälla regional tullenhet.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 1
Beslut enligt 20, 21, 23 och 24
§§ samt beslut om tulltillägg och
förseningsavgift skall gälla ome-
delbart. Detsamma gäller annat
beslut av tullmyndighet, som med-
delats enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som utfärdats med
stöd av lagen och som inte innebär
att målet eller ärendet avgörs.
110 §
Enligt artiklarna 7 och 244
första stycket i förordningen
(EEG) nr 2913/92 skall ett över-
klagande inte medföra att verk-
ställigheten av det ifrågasatta be-
slutet uppskjuts. Av artikel 244
andra stycket framgår dock att
tullmyndigheterna i vissa fall skall
uppskjuta verkställigheten helt
eller delvis.
Beslut om skönstulltaxering,
tulltillägg och förseningsavgift
skall gälla omedelbart. Detsamma
gäller annat beslut av Tullverket
som meddelats enligt tullagstift-
ningen eller enligt föreskrifter som
utfärdats med stöd av tullagstift-
ningen och som inte innebär att
målet eller ärendet avgörs.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den —. Äldre bestämmelser gäller dock beträf-
fande överklaganden som kommit in till Generaltullstyrelsen före ikraft-
trädandet. Överklagande som har kommit in till Generaltullstyrelsen skall
handläggas av den centrala enhet inom Tullverket som avses i 91 §.
Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till Generaltullsty-
relsen eller tullmyndighet, skall hänvisningen i stället gälla Tullverket.
110
Prop. 1998/99:79
Bilaga 2
Om det behövs för att genomfö-
ra en kontroll enligt denna lag, får
en tullmyndighet ta hand om en
vara. Varan får därvid läggas upp
på lager för tillfällig förvaring. De
kostnader som Tullverket haft för
varans uppläggning och förvaring
skall ersättas av den som för in
eller för ut varan.
17 §
En tullmyndighet får ta hand om
en vara om det behövs för att ge-
nomföra en kontroll enligt denna
lag. Vidare får en tullmyndighet ta
hand om en vara som enligt lag
eller särskild författning inte får
föras in i eller ut ur landet och en
vara för vilken särskilt föreskrivet
villkor för införsel eller utförsel
inte är uppfyllt. De kostnader som
Tullverket haft för varans upplägg-
ning och förvaring skall ersättas av
den som för in eller för ut varan.
Tullmyndigheten kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän
kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.
Tullmyndigheten får besluta om befrielse helt eller delvis från ersätt-
ningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.
En vara som har omhänder-
tagits enligt första stycket får även
förstöras under kontroll av en
tullmyndighet eller annan som
denna godkänner eller återutföras
eller överlåtas till staten.
111
Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i
Skåne län, Länsrätten i Norrbottens län, Justitiekanslem, Domstolsverket,
Riksåklagaren, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Kommerskollegium, Svenska Handelskammarförbun-
det, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Svensk Handel,
Sveriges Redareförening, Svenska åkeri förbundet, Sveriges Transportin-
dustriförbund, Sveriges Domareförbund, Stockholms universitet.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 3
112
, . . . , Prop. 1998/99:79
Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Ble-
kinge, Stockholms tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Haparanda tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslem , Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen,
Brottsförebyggande rådet, Statens invandrarverk, Inspektionen för strate-
giska produkter, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Alkoholinspektionen,
Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet, Statens Järnvägar, Sjöfartsverket,
Luftfartsverket, Posten AB, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevi-
sionsverket, Riksskatteverket, Statens Jordbruksverk, Statens Livsme-
delsverk, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Kommerskollegium,
Svenska Handelskammarförbundet, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länssty-
relsen i Norrbottens län, Statens Naturvårdsverk, Göteborgs kommun,
Haparanda kommun, Helsingborgs kommun, Malmö kommun, Norrkö-
pings kommun, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund,
Svensk Handel, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akade-
mikers Centralorganisation, Sveriges Redareförening, Scandinavian Air-
lines System, Svenska åkeriförbundet, Sveriges Transportindustriför-
bund, Systembolaget AB, Vin & Sprit AB, Sveriges Domareförbund,
Uppsala universitet, TULL-KUST.
113
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)
dels att i 31, 67 och 119 §§ ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 7, 9-16,
19, 20, 22, 23, 25, 26, 37, 38, 40, 41, 44, 47, 48, 52, 55-57 a, 58-62, 66,
67 a-71, 74, 75, 77, 78, 94, 96, 98, 99 a, 111, 113 och 118 §§ ordet
”tullmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Tullverket”,
eller i förekommande fall ”Tullverkets”
dels att i 13 och 78 §§ ordet ”myndigheten” samt i 66 § orden ”denna
myndighet” skall bytas ut mot ”verket”,
dels att 107 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 21, 57 b, 57 d, 64, 91, 99, 100-105 och 108-110 §§ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
I denna lag förstås med
det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt
luftrummet däröver,
EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 2913/92,
EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-
ser om en viss skatt är tillämpliga,
tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde,
tullklarering: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
angetts till godkänd tullbehand-
ling,
förtullning: en tullmyndighets
åtgärder i fråga om en vara som
deklarerats för övergång till fri
omsättning.
I övrigt har uttryck som används
förordning (EEG) nr 2913/92.
Vid tillämpning av tullagstift-
ningen förstås med tullmyndighet
Generaltullstyrelsen och under-
ställda myndigheter. Med tullag-
stiftningen förstås såväl EG:s be-
stämmelser som svenska tullför-
fattningar.
tullklarering: Tullverkets åtgär-
der i fråga om en vara som angetts
till godkänd tullbehandling,
förtullning: Tullverkets åtgärder
i fråga om en vara som deklarerats
för övergång till fri omsättning.
i denna lag samma innebörd som i
Med tullagstiftningen förstås så-
väl EG:s bestämmelser som
svenska tullförfattningar.
114
Den tullmyndighet som fattat
beslut om tull som första instans
skall ompröva beslutet i en fråga
som kan ha betydelse för tulltaxe-
ringen om den tullskyldige begär
det eller om det finns andra skäl.
Ytterligare regler om omprövning
av tull finns i förordningarna
(EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
21 §
Tullverket skall ompröva ett be-
slut i en fråga som kan ha betydel-
se för tulltaxeringen om den tull-
skyldige begär det eller om det
finns andra skäl. Ytterligare regler
om omprövning av tull finns i för-
ordningarna (EEG) nr 2913/92 och
2454/93.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om om-
prövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt
beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana
beslut skall ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.
57 b §
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av tullmyndighetens
chef eller efter dennes förordnande
av någon annan tjänsteman vid
myndigheten.
Beslut om öppnande med stöd
av 57 a § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden far
fattas endast av chefen för en tull-
region eller efter dennes förord-
nande av någon annan tjänsteman
vid tullregionen.
57 d§2
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullmyndighet besluta att post-
försändelse som väntas till viss
postanstalt, och som kommer från
tredje land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullregion besluta att postför-
sändelse som väntas till viss post-
anstalt, och som kommer från
tredje land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller nar-
kotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall verkställas omedelbart men skall
1 Senaste lydelse 1996:703.
2 Senaste lydelse 1996:703.
115
snarast prövas av Generaltullsty- snarast prövas av Tullverkets chef Prop. 1998/99:79
relsen. eller av verkets chefsjurist. Bilaga 5
Om det finns anledning att anta
att en uppgift som lämnats enligt
tullagstiftningen inte är riktig, får
tullmyndigheten anlita särskild
sakkunnig för att fa fram den
upplysning som behövs. Om upp-
giften visas vara oriktig, är den
som lämnat uppgiften skyldig att
stå för kostnaden för den sakkun-
nige. Sådan skyldighet föreligger
dock inte, om den oriktiga upp-
giften avser varans tull- eller
skattepliktiga värde och det slutli-
gen fastställda värdet inte översti-
ger det uppgivna med mer än tio
procent.
En tullmyndighet far, med Gene-
raltullstyrelsens medgivande, an-
lita särskild sakkunnig även när en
uppmaning att lämna uppgift eller
handling rörande en vara inte har
följts. Den som rätteligen skulle ha
lämnat uppgiften eller handlingen
skall stå för kostnaden, om styrel-
sen inte beslutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå for, skall
denne enligt beslut av tullmyndig-
het ersätta staten dess kostnad.
Vad som sägs i 37 § om indrivning
av tull skall gälla även sådan er-
sättning.
64 §
Om det finns anledning att anta
att en uppgift som lämnats enligt
tullagstiftningen inte är riktig, får
Tullverket anlita särskild sakkun-
nig för att få fram den upplysning
som behövs. Om uppgiften visas
vara oriktig, är den som lämnat
uppgiften skyldig att stå för kost-
naden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet föreligger dock inte,
om den oriktiga uppgiften avser
varans tull- eller skattepliktiga
värde och det slutligen fastställda
värdet inte överstiger det uppgivna
med mer än tio procent.
Tullverket får anlita särskild
sakkunnig även när en uppmaning
att lämna uppgift eller handling
rörande en vara inte har följts. Den
som rätteligen skulle ha lämnat
uppgiften eller handlingen skall stå
for kostnaden, om verket inte be-
slutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som
enligt första eller andra stycket
någon annan skall stå for, skall
denna enligt beslut av Tullverket
ersätta staten dess kostnad. Vad
som sägs i 37 § om indrivning av
tull skall gälla även sådan ersätt-
ning.
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av tullmyndig-
heten. Allmän förvaltningsdomstol
prövar dock, på talan av det all-
männa ombudet som avses i 100 §,
frågor om tulltillägg på grund av
oriktiga uppgifter i mål om tull.
Sådan talan får föras, om den
oriktiga uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak eller inte
91 §
Frågor om tulltillägg och förse-
ningsavgift prövas av Tullverket.
Allmän förvaltningsdomstol prö-
var dock, på talan av det allmänna
ombudet som avses i 100 §, frågor
om tulltillägg på grund av oriktiga
uppgifter i mål om tull. Sådan ta-
lan får foras, om den oriktiga upp-
giften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prö-
116
vats i målet. Talan skall väckas
inom ett år från utgången av den
månad då domen eller det slutliga
beslutet i målet har vunnit laga
kraft.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
har prövats i målet. Talan skall
väckas inom ett år från utgången
av den månad då domen eller det
slutliga beslutet i målet har vunnit
laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Den tullskyldiges yrkande i frå-
ga om tulltillägg eller försenings-
avgift skall utan hinder av vad som
annars gäller om överklagande
prövas, om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller, om det
allmänna ombudet framställt ett
sådant yrkande till förmån för den
tullskyldige. Om yrkandet fram-
ställs först i domstol, kan domsto-
len förordna att det skall tas upp
och vidare handläggas av
tullmyndigheten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift
skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att tullmyn-
digheten överväger att påföra tull-
tillägg eller förseningsavgift far
ske genom överföring av elektro-
niskt dokument.
Underrättelse om att Tullverket
överväger att påföra tulltillägg
eller förseningsavgift far ske ge-
nom överföring av elektroniskt
dokument.
När en tullmyndighet med stöd
av tullagstiftningen förelägger
tullskyldig eller annan att vidta
åtgärd som behövs för förtullning
eller annan tullklarering eller för
Tullverkets kontrollverksamhet,
kan vite föreläggas. Finns det an-
ledning att anta att den tullskyldige
eller, om den tullskyldige är juri-
disk person, ställföreträdare för
den tullskyldige har begått brott,
får den tullskyldige inte föreläggas
enligt 68 § vid vite att medverka i
utredningen av en fråga som har
samband med den gärning som
brottsmisstanken avser.
99 §3
När Tullverket med stöd av
tullagstiftningen förelägger tull-
skyldig eller annan att vidta åtgärd
som behövs för förtullning eller
annan tullklarering eller för Tull-
verkets kontrollverksamhet, kan
vite föreläggas. Finns det anled-
ning att anta att den tullskyldige
eller, om den tullskyldige är juri-
disk person, ställföreträdare för
den tullskyldige har begått brott,
får den tullskyldige inte föreläggas
enligt 68 § vid vite att medverka i
utredningen av en fråga som har
samband med den gärning som
brottsmisstanken avser.
3 Senaste lydelse 1997:1031.
117
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller
inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyl-
dighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller hög-
re än femtusen kronor.
Frågor om utdömande av vite
prövas av Generaltullstyrelsen.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.
I övrigt gäller bestämmelserna i
lagen (1985:206) om viten.
100 8
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Hos Generaltullstyrelsen skall
finnas ett allmänt ombud som för
det allmännas talan i mål och
ärenden som avses i 107 § första
stycket utom sådana mål och
ärenden som gäller eller har sam-
band med inskränkning i rätten att
förfoga över varor. Det allmänna
ombudet får föra talan även till
förmån för den tullskyldige eller
annan enskild part. Ombudet har
då samma behörighet som den
enskilde parten.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer förordnar
det allmänna ombudet och ersätta-
re för denne.
Hos Tullverket skall finnas ett
allmänt ombud. Det allmänna om-
budet får överklaga Tullverkets
beslut i sådana ärenden som avses
i 102 och 106 §§.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer förordnar
det allmänna ombudet och ersätta-
re för denne.
Beslut, som någon annan
tullmyndighet än Generaltullsty-
relsen har meddelat enligt denna
lag eller enligt bestämmelser som
meddelats med stöd av lagen eller
enligt tullagstiftningen i övrigt, får
överklagas hos Generaltullstyrel-
sen.
Tullmyndighets beslut om revi-
sion enligt 70 § får inte överkla-
gas.
101 §
Ett beslut av Tullverket enligt
denna lag eller enligt bestämmel-
ser som meddelats med stöd av
lagen eller enligt tullagstiftningen i
övrigt, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Tullverkets beslut om revision
enligt 70 § får inte överklagas.
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
102 §
Om överklagande enligt 101 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
118
fastställelse av tull skall överkla-
gandet ha kommit in till den myn-
dighet som meddelat beslutet inom
tre år från den dag då tullskyldig-
heten uppkom. Om tulltaxerings-
beslutet meddelats senare än två
och ett halvt år efter den dag då
tullskyldigheten uppkom far över-
klagandet dock, om tiden for över-
klagande därigenom blir längre,
komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige fick
del av beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket omprövats får även om-
prövningsbeslutet överklagas inom
där angiven treårsfrist. Om om-
prövningsbeslutet meddelats sena-
re än två och ett halvt år efter den
dag då tullskyldigheten uppkom,
far överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två måna-
der från den dag då den tullskyldi-
ge fick del av omprövningsbeslu-
tet.
Den tullskyldige får överklaga
ett tulltaxeringsbeslut även om det
inte gått honom emot.
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
samt avgift enligt 10 § andra
stycket, skall överklagandet ha
kommit in till Tullverket inom tre
år från den dag då tullskyldigheten
eller den anmälningsskyldighet
som anges i 9 § uppkom. Om be-
slutet meddelats senare än två och
ett halvt år efter den dag då tull-
skyldigheten eller anmälnings-
skyldigheten uppkom får överkla-
gandet dock, om tiden för överkla-
gande därigenom blir längre,
komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige eller
anmälningsskyldige fick del av
beslutet.
Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, gäller de
där angivna tidsfristerna även för
överklagande av omprövningsbe-
slutet.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Den tullskyldiges eller anmäl-
ningsskyldiges yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall prövas, oavsett tidsfristerna i
första och andra styckena, om be-
slutet om den tull som tulltillägget
eller förseningsavgiften avser inte
har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller, om det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån för den tullskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
tas upp och handläggas av Tull-
verket.
En tullskyldig eller anmäl-
ningsskyldig får överklaga ett be-
slut som avses i första och andra
119
styckena även om det inte gått ho-
nom emot.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Beslutsmyndighet som avses i
102 § skall pröva om den tullskyl-
diges överklagande har kommit in
i rätt tid. Har överklagandet kom-
mit in för sent, skall myndigheten
avvisa det, om inte annat följer av
andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
beslutsmyndigheten har lämnat den
tullskyldige en felaktig underrät-
telse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
tullmyndighet än den som fattat
beslutet. Överklagandet skall då
omedelbart översändas till den
tullmyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till tullmyndigheten.
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall beslutsmyndig-
heten snarast ompröva det över-
klagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om
tullmyndigheten ändrar beslutet så
som den tullskyldige begär.
Om myndigheten ändrar beslutet
på annat sätt än den tullskyldige
begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet. Finns
skäl för det, får myndigheten läm-
na den tullskyldige tillfälle att
återkalla överklagandet.
103 §
Tullverket skall pröva om den
tullskyldiges eller anmälnings-
skyldiges överklagande har kom-
mit in i rätt tid. Har överklagandet
kommit in för sent, skall Tullver-
ket avvisa det, om inte annat följer
av andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvi-
sas, om förseningen beror på att
Tullverket har lämnat en felaktig
underrättelse om hur man överkla-
gar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till allmän för-
valtningsdomstol. Överklagandet
skall då omedelbart översändas till
Tullverket med uppgift om den dag
då handlingen kom in till domsto-
len.
104 §
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 §, skall Tullverket sna-
rast ompröva det överklagade be-
slutet.
Ett överklagande förfaller, om
Tullverket ändrar beslutet så som
den tullskyldige eller anmälnings-
skyldige begär.
Om Tullverket ändrar beslutet på
annat sätt än den tullskyldige eller
anmälningsskyldige begär, skall
överklagandet anses omfatta det
nya beslutet. Finns skäl för det, får
Tullverket lämna den tullskyldige
eller anmälningsskyldige tillfälle
att återkalla överklagandet.
Om överklagandet inte avvisas
enligt 103 § eller förfaller enligt
104 §, skall tullmyndigheten
överlämna överklagandet, sitt om-
105 §
Ett överklagande som inte avvi-
sas enligt 103 § eller förfaller en-
ligt 104 § skall tillsammans med
handlingarna i ärendet överläm-
120
prövningsbeslut och övriga hand-
lingar i ärendet till Generaltullsty-
relsen. Om det finns särskilda skäl
får överklagandet överlämnas till
Generaltullstyrelsen utan föregå-
ende omprövning.
nas till den domstol som skall prö-
va överklagandet. Om det finns
särskilda skäl far överklagandet
överlämnas utan föregående om-
prövning.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Om en part har överklagat ett
beslut i ett sådant mål eller ärende
vari enligt 100 § det allmännas
talan skall föras av ett allmänt
ombud, far också motparten över-
klaga beslutet, även om den för
honom föreskrivna tiden för över-
klagande har gått ut. Motpartens
skrivelse skall ha kommit in till
den myndighet som meddelade
beslutet inom två månader, om
överklagande görs enligt 102 §
eller 106 §, inom en vecka i mål
om bindande klassificeringsbesked
och i övrigt inom två veckor från
den dag då han fick del av den
först ingivna skrivelsen med över-
klagande eller, om han inte fick
del av den före utgången av den tid
inom vilken den senast skulle ha
kommit in, från utgången av denna
tid.
Återkallas eller förfaller på annat
det senare överklagandet förfallet.
Bestämmelserna i 6 kap. 13 och
18-24 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga de-
lar vid överklagande av beslut som
avses i 102 och 106 §§. Vad som i
nämnda bestämmelser sägs om
Riksskatteverket skall gälla det
allmänna ombudet och vad som
sägs om länsrätten Generaltullsty-
relsen.
?§
Om en part har överklagat Tullver-
kets beslut i ett sådant ärende som
avses i 102 eller 106 §, far också
motparten överklaga beslutet, även
om den för honom föreskrivna
tiden för överklagande har gått ut.
Motpartens skrivelse skall ha
kommit in till Tullverket inom två
månader från den dag då han fick
del av den först ingivna skrivelsen
med överklagande eller, om han
inte fick del av den före utgången
av den tid inom vilken den senast
skulle ha kommit in, från utgången
av denna tid.
det första överklagandet, är även
109 §
Bestämmelserna i 6 kap.
9-15 §§, 16 § andra och tredje
styckena samt 17-24 §§ taxerings-
lagen (1990:324) gäller i tillämpli-
ga delar vid överklagande av be-
slut som avses i 102 och 106 §§.
Vad som i nämnda bestämmelser
sägs om Riksskatteverket skall
gälla det allmänna ombudet och
vad som sägs om skattemyndighet
Tullverket.
110§
Beslut enligt 20, 21, 23 och I artiklarna 7 och 244 i förord-
24 §§ samt beslut om tulltillägg ningen (EEG) nr 2913/92 finns
121
och förseningsavgift skall gälla
omedelbart. Detsamma gäller an-
nat beslut av tullmyndighet, som
meddelats enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som utfärdats
med stöd av lagen och som inte
innebär att målet eller ärendet
avgörs.
bestämmelser om verkställighet av
beslut som överklagas.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Beslut om skönstulltaxering,
tulltillägg och förseningsavgift
samt beslut om annan skatt än tull
skall gälla omedelbart. Detsamma
gäller annat beslut av Tullverket
som meddelats enligt tullagstift-
ningen eller enligt föreskrifter som
utfärdats med stöd av tullagstift-
ningen och som inte innebär att
målet eller ärendet avgörs.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2. Beslut som före ikraftträdandet överklagats hos Generaltullstyrelsen
skall efter ikraftträdandet prövas av Tullverkets chef eller den som han
sätter i sitt ställe.
122
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:701) om Tullverkets be-
fogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unio-
nen
dels att i 4 och 14 §§ ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 8, 13, 15-18
och 21 §§ ordet ”en tullmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”Tullverket”,
dels att 9, 11, 12 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 17 a - 17 d §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beslut om öppnande med stöd
av 8 § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av tullmyndighetens
chef eller efter dennes förordnande
av någon annan tjänsteman vid
myndigheten.
9§
Beslut om öppnande med stöd
av 8 § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas inne-
hålla förtroliga meddelanden får
fattas endast av chefen för en tull-
region eller efter dennes förord-
nande av någon annan tjänsteman
vid tullregionen.
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullmyndighet besluta att post-
försändelse som väntas till viss
postanstalt, och som kommer från
ett annat EU-land, skall hållas kvar
av postbefordringsföretaget när
försändelsen kommer in till post-
anstalten. Ett beslut skall meddelas
H §
Under de förutsättningar som
anges i andra stycket får chefen för
en tullregion besluta att postför-
sändelse som väntas till viss post-
anstalt, och som kommer från ett
annat EU-land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när för-
sändelsen kommer in till postan-
stalten. Ett beslut skall meddelas
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
att gälla viss angiven, kortare tids-
rymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller nar-
kotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får Ett beslut om kvarhållande får
verkställas omedelbart men skall
verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Generaltullsty-
relsen.
snarast prövas av Tullverkets chef
eller av verkets chefsjurist.
123
Polisen och Kustbevakningen är
skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om
en tullmyndighet och en tulltjäns-
teman gäller vid sådan medverkan
också polismyndigheten och Kust-
bevakningen samt en polisman och
en tjänsteman vid Kustbevakning-
en.
Ett postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer är skyldigt
att, på begäran av tullmyndigheten,
till denna myndighet överlämna en
försändelse som kvarhållits enligt
11 §■
12 §
Polisen och Kustbevakningen är
skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om
Tullverket och en tulltjänsteman
gäller vid sådan medverkan också
polismyndigheten och Kustbevak-
ningen samt en polisman och en
tjänsteman vid Kustbevakningen.
Ett postbefordringsföretag som
regeringen bestämmer är skyldigt
att, på begäran av Tullverket, till
verket överlämna en försändelse
som kvarhållits enligt 11 §.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket om
det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse
innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.
Varor som avses i 3 § 1, 3-8, 10
och 13, och som har omhänderta-
gits enligt 17 §, får inte lämnas ut
om
1. en sådan vara enligt lag eller
annan författning inte får föras in i
eller ut ur landet, eller
2. ett särskilt föreskrivet villkor
för att varan skall få föras in i el-
ler ut ur landet inte är uppfyllt.
Om förutsättningarna i första
stycket 2 inte är uppfyllda skall
den som för in eller för ut varan,
eller varans ägare, ges möjlighet
att uppjylla förutsättningarna el-
ler, vid införsel, att återutföra va-
ran.
För varor som avses i 3 § 9, 11
och 12 gäller bestämmelserna i
förordningen (1994:1830) om in-
försel av djur m.m. i tillämpliga
delar.
17b§
Ett beslut enligt 17 a § om att
en vara inte får lämnas ut skall
124
upphävas, om
1. det inte längre finns grund för
ett sådant beslut,
2. ett beslut om beslag enligt 27
kap. rättegångsbalken eller enligt
lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling meddelas beträf-
fande varan,
3. varan förklaras förverkad en-
ligt 17 c §, eller
4. det är oskäligt att inte lämna
ut varan.
Den som gör anspråk på en va-
ra som har varit omhändertagen
svarar för att varan hämtas.
17 c §
Tullverket får besluta att varor
som avses i 3 § 1, 3-8, 10 och 13,
och som har omhändertagits enligt
17 §, skall förklaras förverkade
om
1. ett beslut enligt 17 a § att en
sådan vara inte får lämnas ut har
vunnit laga kraft och ägaren, eller
den som för in eller för ut varan,
inte har uppfyllt förutsättningarna
för in- eller utförseln eller, vid
införsel, återutfört varan inom en
månad från den dag då beslutet
vann laga kraft, eller
2. ägaren inte har gjort anspråk
på varan inom tre månader från
den dag då beslutet om att varan
inte får lämnas ut upphävdes, eller
3. ägaren, om han har gjort så-
dant anspråk, inte har hämtat va-
ran inom tre månader från den
dag då anspråket framställdes.
Om det finns särskilda skäl får
Tullverket medge en förlängning
av de tidsfrister som anges i första
stycket.
17d§
När ett beslut om förverkande
enligt denna lag vunnit laga kraft
skall varan förstöras genom Tull-
verkets försorg. I fråga om alko-
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
125
holvaror gäller dock lagen Prop. 1998/99:79
(1958:205) om förverkande av Bilaga 5
alkoholhaltiga drycker m.m. i till-
lämpliga delar.
22 §
Beslut enligt 13-15 och 17 §§ Beslut enligt 13-15 och 17-
får överklagas hos allmän förvalt- 17 d §§ får överklagas hos allmän
ningsdomstol. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
126
Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:79
Bilaga 5
27 §
Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid
med bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som har meddelats
med stöd av denna lag.
Föraren av ett avgiftspliktigt
fordon skall, vid fard på avgifts-
belagd väg, medföra beviset om
betald vägavgift. Beviset skall på
begäran av polismyndighet visas
upp vid kontroll.
Föraren av ett avgiftspliktigt
fordon skall, vid färd på avgifts-
belagd väg, medföra beviset om
betald vägavgift. Beviset skall på
begäran av polismyndighet visas
upp vid kontroll. År vägavgiften
för ett svenskt fordon betald men
har ägaren inte tillställts beviset
är föraren skyldig att i stället visa
upp kvitto på betald vägavgift.
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 1999
127
Prop. 1998/99:79
Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-08
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 1999 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i tullagen (1994:1550),
2. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
3. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans
Levén, kanslirådet Johan Montelius och departementssekreteraren Jan
Larsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i tullagen
101 §
Enligt 119 § far Regeringen bemyndiga Tullverket att meddela före-
skrifter i ett stort antal där angivna ämnen. Tullverkets beslut om sådana
föreskrifter skall inte överklagas till förvaltningsdomstol utan torde
komma att överklagas till regeringen enligt regler i den förordning där
regeringen överlämnar normgivningskompetensen till Tullverket. En
erinran härom kan lämpligen tas in i tullagen, förslagsvis som ett nytt
sista stycke i förevarande paragraf, med följande lydelse: "Föreskrifter
om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett
bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen."
102 §
Enligt Lagrådets mening är det inte alldeles lätt att ur den nya lydelsen av
andra stycket utläsa vilka frister som gäller för överklagande i ompröv-
ningsfallen. Nu gällande lydelse är i det hänseendet tydligare. Lagrådet
förordar att den tidigare lydelsen behålls, med tillägg av orden "eller an-
mälningsskyldigheten" och "eller anmälningsskyldige".
Förslaget till lag om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
17a§
Hänvisningar i lag till förordningar bör undvikas, eftersom förordningar
kan ändras eller upphävas utan riksdagens medverkan. Lagrådet förordar
att tredje stycket i paragrafen får utgå. Den information som stycket läm-
nar kan fås av motiveringen.
128
17 c §
Bestämmelserna om förverkande enligt första stycket 2 och 3 kan inte bli
tillämpliga om varan förklaras förverkad enligt punkten 1. Punkten 2 bör
därför inledas med orden "ägaren i annat fall inte har gjort anspråk på
varan".
Övergångsbestämmelse
Ehuru fallet troligen är opraktiskt torde ändå böra anges att bestämmel-
serna il7a - 17 d §§ inte tillämpas i fråga om varor som omhändertagits
före ikraftträdandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen om vägavgift för vissa tunga
fordon
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1998/99:79
Bilaga 6
129
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1999
Prop. 1998/99:79
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sy-
dow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Lars-
son, Wämersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: Erik Åsbrink
Regeringen beslutar proposition Tullens överklaganderegler, m.m.
130
Prop. 1998/99:79
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for bak- häver eller upprepar |
|
Lag om upphävande av |
8§ |
|
Lag om ändring i lagen |
23 § |
|
Lag om ändring i lagen |
22 § |
|
Lag om ändring i lagen |
6 kap. 3 § |
131
Eländers Gotab 57844, Stockholm 1999