Prop.
1998/99:64
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1999
Göran Persson
Björn von Sydow
(F örsvarsdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner konventionen om
gränsöverskridande effekter av industriolyckor av den 17 mars 1992, dels
antar en lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all-
varliga kemikalieolyckor. Lagen genomför rådets direktiv 96/82/EG av
den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följ-
derna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och konven-
tionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor. Inom arbets-
miljöområdet genomförs dock direktivet genom bestämmelser i form av
myndighetsföreskrifter.
Lagens syfte är att förebygga allvarliga olyckshändelser inom den ke-
mikaliehanterande industrin och att begränsa skadorna om sådana olyck-
or skulle inträffa.
Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. verksamhetsutövarens skyl-
digheter, ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och överklagande-
bestämmelser.
Lagförslaget innebär att det skall ske en fördjupad säkerhetsprövning i
samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken för de verksamhe-
ter som omfattas av såväl kravet på sådan tillståndsprövning som kravet
på säkerhetsrapport enligt rådets direktiv om åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen
ingår och som dessutom omfattas av konventionen om gränsöverskridan-
de effekter av industriolyckor. Med anledning av den fördjupade säker-
hetsprövningen görs även nödvändiga ändringar i miljöbalken.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
Lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvar-
liga kemikalieolyckor och ändringarna i miljöbalken föreslås träda i kraft
den 1 juli 1999.
Slutligen görs vissa ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, sekretesslagen (1980:100) och räddningstjänstla-
gen (1986:1102). Dessa ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med de
övriga ändringarna.
Prop. 1998/99:64
Prop. 1998/99:64
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.............6
2.2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken.........................12
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall................................17
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 18
2.5 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102).......................................................................19
3 Ärendet och dess beredning............................................................20
4 Bakgrund och utgångspunkter.........................................................20
4.1 Kemikalieolyckor inom industrin.....................................20
4.2 Genomförandet av Seveso-I-direktivet.............................21
4.3 Seveso Il-direktivet...........................................................21
4.4 Konventionen om gränsöverskridande effekter av
industriolyckor..................................................................23
4.5 Sambandet mellan Seveso Il-direktivet och
Industriolyckskonventionen..............................................24
5 Godkännande av konventionen om gränsöverskridande effekter
av industriolyckor............................................................................25
6 Genomförandet av Seveso Il-direktivet och
Industriolyckskonventionen............................................................25
6.1 Samordning med miljöprövningen...................................25
6.2 Lagteknisk lösning............................................................28
6.3 Tillsynsansvaret................................................................30
7 Den materiella regleringen..............................................................32
7.1 Tillämpningsområde.........................................................32
7.2 Definitioner.......................................................................35
7.3 Verksamhetsutövamas skyldigheter.................................38
7.4 Planering för räddningsinsatser........................................43
7.5 Den fysiska planeringen...................................................44
7.6 Påverkan på omgivningen.................................................46
7.7 Informationsskyldighet.....................................................47
7.8 Tillsyn...............................................................................48
7.9 Driftförbud m.m................................................................50
7.10 Den gemensamma miljö- och säkerhetsprövningen.........51
7.11 Överklagande....................................................................53
7.12 Behov av lagstiftningsåtgärder i övrigt.............................53
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................57
9 Ekonomiska konsekvenser av förslaget..........................................58
10 F örfattningskommentar...................................................................59
10.1 Förslaget till lag om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor...........59
10.2 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken.......................65
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall................................66
10.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).........................................................................67
10.5 Förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102).......................................................................67
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1998:13)
Säkrare kemikaliehantering...................................................68
Bilaga 2 Betänkandets förslag till lagtext............................................72
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................88
Bilaga 4 Konventionen om gränsöverskridande effekter av
industriolyckor......................................................................89
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...............................................151
Bilaga 6 Lagrådets yttrande...............................................................166
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999.........170
Rättsdatablad.........................................................................................171
Prop. 1998/99:64
Prop. 1998/99:64
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner
1. konventionen den 17 mars 1992 om gränsöverskridande effekter av
industriolyckor,
dels antar regeringens förslag till
2. lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarli-
ga kemikalieolyckor,
3. lag om ändring i miljöbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), och
5. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Prop. 1998/99:64
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 § Syftet med denna lag är att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och
att begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och mil-
jön.
2 § I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse.
Allvarlig kemikalieolycka: olycka med ett eller flera farliga ämnen in-
blandade, t.ex. utsläpp, brand eller explosion, som orsakas av ett okont-
rollerat händelseförlopp i samband med driften av en verksamhet som
omfattas av denna lag, och som medför allvarlig, omedelbar eller för-
dröjd, fara för människors hälsa, inom eller utanför verksamheten, eller
för miljön.
Farliga ämnen. de ämnen, blandningar och beredningar som regering-
en föreskriver och som förekommer som råvara eller som produkter, bi-
produkter, restprodukter och mellanprodukter, inbegripet sådana ämnen
som rimligen kan bildas vid en olycka.
Verksamhet: hela det område som står under en verksamhetsutövares
ledning eller kontroll eller flera verksamhetsutövares gemensamma led-
ning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera an-
läggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma
eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.
Anläggning: en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen
tillverkas, används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all utrust-
ning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, särskilda in-
dustrijämvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande an-
ordningar, flytande eller fasta, som är nödvändiga för anläggningens
drift.
Verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller
innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att
1 Jfr rådets direktiv (96/82/EG) av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår
(EGTnrLOlO, 14.1.1997, s. 13, Celex 396L0082).
fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggning-
ens tekniska drift. Om flera verksamheter med en gemensam ägare är
samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den ge-
mensamma ägaren som verksamhetsutövare.
Lager: förekomst av en viss mängd farliga ämnen for lagring, förva-
ring eller magasinering.
3 § Denna lag tillämpas på verksamheter där farliga ämnen förekommer i
mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som regeringen fö-
reskriver.
Med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller möjliga före-
komsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana
ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk
process.
4 § Lagen tillämpas inte på
1. faror som har samband med joniserande strålning,
2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (1982:821)
om transport av farligt gods,
3. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verksamheter
som omfattas av denna lag, eller
4. militär verksamhet.
5 § I fråga om verksamhet som kan ge upphov till allvarliga kemikalie-
olyckor tillämpas utöver denna lag även bestämmelser i annan lag.
När det gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana
hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas be-
stämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).
6 § En verksamhetsutövare skall förebygga riskerna för allvarliga kemi-
kalieolyckor. I de fall en allvarlig kemikalieolycka har inträffat är en
verksamhetsutövare skyldig att begränsa följderna för människors hälsa
och miljön.
Allmänna hänsynsregler, som gäller för verksamhetsutövaren, finns i
2 kap. miljöbalken.
7 § Verksamhetsutövaren skall för sådan verksamhet som omfattas av
denna lag göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan bygg-
nadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.
En anmälan skall innehålla
1. uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekom-
ma inom en anläggning eller ett lager,
2. en redogörelse för driften vid anläggningen eller lagret, samt
3. en beskrivning av verksamhetens omgivning.
Prop. 1998/99:64
Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken far re-
geringen föreskriva begränsningar av anmälningsskyldigheten. Även i
övrigt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela närmare föreskrifter om vad anmälan skall innehålla.
Om väsentliga förändringar sker i verksamheten, skall verksamhets-
utövaren anmäla detta till tillsynsmyndigheten.
8 § Verksamhetsutövaren skall utarbeta ett handlingsprogram för hur
allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela närmare föreskrifter om vad handlingsprogrammet skall innehålla.
9 § Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd
anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av denna lag, även om
tillstånd inte krävs enligt miljöbalken.
Ansökan om tillstånd enligt första stycket prövas av miljödomstol. Ett
mål om sådant tillstånd är ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen
får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter
skall prövas av länsstyrelsen.
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att för vissa verksamheter
skall en säkerhetsrapport upprättas.
En säkerhetsrapport skall innehålla
1. information om hur verksamhetens driftsystem och organisation har
utformats för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor,
2. en beskrivning av verksamhetens omgivning,
3. en beskrivning av anläggningen och de farliga ämnen som före-
kommer eller kan förekomma där,
4. en identifiering och analys av olycksrisker, samt
5. uppgifter om förebyggande åtgärder för att förhindra och åtgärder
för att begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om vad säkerhetsrapporten skall innehålla samt
föreskrifter om undantag från bestämmelserna i andra stycket.
11 § Säkerhetsrapporten skall förnyas vart femte år eller tidigare, om det
finns särskilda skäl. Säkerhetsrapporten skall lämnas till tillsynsmyndig-
heten.
12 § Verksamhetsutövare vars verksamhet omfattas av kravet på säker-
hetsrapport skall i samråd med kommunen och de anställda upprätta en
intern plan för räddningsinsatser. Denna plan skall fogas till säkerhets-
rapporten.
Den interna planen skall förnyas vart tredje år eller när det annars finns
anledning till det. Planen skall lämnas till tillsynsmyndigheten som skall
granska den.
Prop. 1998/99:64
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om planens innehåll.
13 § I säkerhetsarbetet skall verksamhetsutövama, utöver förhållandena
vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till andra faktorer i omgiv-
ningen som kan påverka säkerheten. Närheten till annan verksamhet som
omfattas av lagen skall särskilt beaktas.
Vid utredningen av om det finns sådana faktorer som sägs i första
stycket skall verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala
myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken.
Om det behövs för utredningen, får verksamhetsutövaren begära hjälp
från tillsynsmyndigheten enligt 21 §.
Förekomsten av nämnda faktorer samt åtgärder som av den anledning-
en vidtagits eller planerats skall redovisas i anmälan enligt 7 § och i sä-
kerhetsrapporten.
14 § Kommunen skall se till att personer som löper risk att påverkas av
en allvarlig kemikalieolycka vid en verksamhet som omfattas av kravet
på säkerhetsrapport informeras om vilka säkerhetsåtgärder som skall
vidtas och hur man skall förfara vid en olycka. Detta gäller även i för-
hållande till personer i en annan kommun eller utomlands.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vad informationen skall innehålla.
Verksamhetsutövaren skall svara för kostnaderna för den information
som skall lämnas enligt första stycket.
Allmänt om tillsynen
15 § Statens räddningsverk, länsstyrelsen och kommunerna (tillsyns-
myndigheterna) skall, i enlighet med vad regeringen bestämmer, ha till-
syn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.
Länsstyrelsen och kommunerna skall ha tillsyn över verksamhet som
omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken i enlighet med den ansvars-
fördelning för tillsynen av miljöfarlig verksamhet som följer av miljöbal-
ken. Tillsynsmyndigheterna skall samordna tillsynen med den tillsyn som
sker enligt miljöbalken.
För verksamhet som inte omfattas av andra stycket skall länsstyrelsen
vara tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun att ha
tillsynen om kommunen gjort framställning om det.
16 § Om en kommun gjort framställning om att tillsynen skall överlåtas
enligt 15 § tredje stycket och länsstyrelsen finner att tillsynen inte bör
Prop. 1998/99:64
överlåtas, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringen för avgörande, om kommunen begär det.
Länsstyrelsen far återkalla överlåtelsen av tillsynen till en kommun.
Om regeringen har beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om
återkallelse.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana
uppgifter som behövs för att en central tillsynsmyndighet skall kunna
fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande ansvar.
18 § Tillsynsmyndigheterna skall utarbeta ett tillsynsprogram för varje
verksamhet. För verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrap-
port skall tillsynsprogrammet grunda sig på en analys och en planmässig
bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor i samband med
verksamheten.
Tillträde för tillsyn
19 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till en verk-
samhet. Tillsynsmyndigheten har också rätt att fa de upplysningar och
tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsyns-
myndigheten skall fa tillträde till en verksamhet.
Föreläggande och förbud
20 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att denna lag eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen följs. Detsamma gäller för domar
och beslut enligt miljöbalken.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om
tillstånd i ett ansökningsmål enligt miljöbalken som har rättskraft enligt
24 kap. 1 § miljöbalken.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet far
inte tillgripas.
21 § Tillsynsmyndigheten får vid sådan utredning av effekter som sägs i
13 § förelägga en verksamhetsutövare eller någon annan att lämna de
uppgifter som behövs för utredningen.
Prop. 1998/99:64
Vite
22 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite. Frågor
om att döma ut vite prövas av miljödomstol.
10
Verkställighet på den felandes bekostnad
23 § Om en verksamhetsutövare inte gör det som han eller hon är skyldig
till enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten vidta åt-
gärden på hans eller hennes bekostnad.
Övriga bestämmelser
24 § Om det finns särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet bestämma att
dess beslut skall gälla även om det överklagas.
25 § En kommuns beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen far överklagas hos länsstyrelsen. Läns-
styrelsens och Statens räddningsverks beslut far överklagas hos miljö-
domstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken.
Beslut om tillsynsprogram far inte överklagas.
Prop. 1998/99:64
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen skall anmälan enligt
7 § ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari 2000 samt säker-
hetsrapporten och den interna planen för räddningsinsatser senast den 1
januari 2001. För befintlig verksamhet som inte omfattades av rådets
direktiv om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter,
82/501/EEG, skall dock säkerhetsrapporten och den interna planen för
räddningsinsatser ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 februari
2002.
11
Prop. 1998/99:64
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 och 7 §§, 19 kap. 5 §, 22 kap. 1, 4, 6
och 25 §§ samt 26 kap. 3 § miljöbalken skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och be-
skriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller
åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft,
klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten
och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material,
råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning
av dessa effekter på människors hälsa och miljön.
Syftet med en miljökonsekvens-
beskrivning som berör en verk-
samhet som avses i lagen
(1999:000) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor är
också att identifiera och bedöma
faktorer i verksamhetens omgiv-
ning som kan påverka säkerheten
hos denna.
7§
En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som
kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de upp-
gifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland
1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lo-
kalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verk-
ningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, tex. hur det skall undvi-
kas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvali-
tetsnorm enligt 5 kap. överträds,
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga
inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och
vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt
alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett
visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att
verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och
12
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan
kan antas far länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt att
nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i
första stycket 4 redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad
som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till
verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.
Av 22 kap. 1 § första stycket 6
framgår att en ansökan i ett an-
sökningsmål skall innehålla en
säkerhetsrapport i de fall verksam-
heten omfattas av lagen
(1999:000) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor.
Prop. 1998/99:64
5§
I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall
tillämpas bestämmelserna i
1. 22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,
4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning
8. 22 kap. 25 § första stycket
1-3 och 5-10 samt andra stycket
sista meningen och tredje stycket
om tillståndsdoms innehåll,
9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket,
tredje stycket första meningen om
föreskrifter,
å platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket
1-3 och 5-77 samt andra stycket
sista meningen och tredje stycket
om tillståndsdoms innehåll,
andra stycket andra meningen samt
uppskjutna frågor och provisoriska
11. 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsför-
ordnande, och
12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sakkunni-
ga som avses i 22 kap. 12§.
1 §
En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att
bedöma verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning,
2. en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. och uppgift om det
samråd som skett enligt 6 kap. 4-6 §§,
13
3. de uppgifter som behövs for att bedöma hur de allmänna hänsyns-
reglema i 2 kap. iakttas,
4. forslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller av-
hjälpa olägenheter från verksam-
heten, och
5. förslag till hur verksamheten
skall kontrolleras.
Prop. 1998/99:64
4. förslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller av-
hjälpa olägenheter från verksam-
heten,
5. förslag till hur verksamheten
skall kontrolleras, och
6. en säkerhetsrapport i de fall
verksamheten omfattas av lagen
(1999:000) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor.
I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla följande
1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten
eller ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda
innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och
2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sa-
kägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med
sådana uppgifter.
Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla
i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet och Fiskeriver-
ket. Om det kan antas att det all-
männa fiskeintresset eller något
annat allmänt intresse inte berörs
av verksamheten, behöver ansök-
ningshandlingarna dock inte sän-
das över.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälso-
skyddsområdet samt till länsstyrelsen och andra statliga myndigheter
vars verksamhet kan beröras av ansökan.
§
Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet, Statens rädd-
ningsverk och Fiskeriverket. Om
det kan antas att det allmänna fis-
keintresset eller något annat all-
mänt intresse inte berörs av verk-
samheten, behöver dock inte
handlingarna sändas över.
Naturvårdsverket, Kammarkol-
legiet och länsstyrelsen skall, när
det behövs, föra talan i målet för
att tillvarata miljöintressen och
andra allmänna intressen.
6§
Naturvårdsverket, Kammarkol-
legiet, Statens räddningsverk och
länsstyrelsen skall, när det behövs,
föra talan i målet för att tillvarata
miljöintressen och andra allmänna
intressen.
14
En kommun far föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra
allmänna intressen inom kommunen.
Fiskeriverket skall, om handlingar sänds till verket enligt 4 §, yttra sig
om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna
fiskeintressset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för
fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen,
skall verket anmäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om sak-
kunnigutredning enligt 12 §.
Prop. 1998/99:64
25 §
En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet skall i före-
kommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet skall gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska ut-
formning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan
eller andra olägenheter,
7. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av ke-
miska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre
miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och åter-
användning om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan
medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark,
vatten och andra naturresurser,
10. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och stäl-
lande av säkerhet,
11. den tid inom vilken anspråk
i anledning av oförutsedda skador
far framställas,
12. den förlust av vatten eller
11. de villkor som behövs för att
förebygga allvarliga kemikalie-
olyckor och begränsa följderna av
dem för människors hälsa och
miljön,
12. den tid inom vilken anspråk
i anledning av oförutsedda skador
får framställas,
13. den förlust av vatten eller
annat som tillståndshavare enligt
31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
underkasta sig utan ersättning, och
14. rättegångskostnader.
annat som tillståndshavare enligt
31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
underkasta sig utan ersättning, och
13. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges
den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst
tio år. Den tid inom vilken igångsättandet av miljöfarlig verksamhet skall
ha skett skall anges.
15
Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor
av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet
och vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
3§
Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen,
andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i en-
lighet med vad regeringen bestämmer.
Bestämmelser om tillsyn finns
också i lagen (1999:000) om åt-
gärder för att förebygga och be-
gränsa följderna av allvarliga ke-
mikalieolyckor.
Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige
bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9
kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver till-
stånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över
avfallshanteringen enligt 15 kap.
Regeringen far föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen be-
stämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan
tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om
kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet
som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materi-
elverk eller Försvarets radioanstalt.
Prop. 1998/99:64
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Denna lag är inte tillämplig på mål eller ärenden som är under hand-
läggning enligt miljöbalkens bestämmelser, eller motsvarande äldre be-
stämmelser i lag som upphävts genom miljöbalken enligt 2 § lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken, vid denna lags ikraftträdande.
16
Prop. 1998/99:64
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:661) om immunitet och privi-
legier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
För personal som ställts till för-
fogande av en biståndsgivande
part samt för utrustning och egen-
dom som införs i Sverige enligt
konventionen den 26 september
1986 om bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödlä-
ge med radioaktiva ämnen åtnjutes
immunitet och privilegier i den
utsträckning som anges i konven-
tionen, dock med de inskränkning-
ar som följer av förklaringar som
Sverige har avgett i anslutning till
konventionen.
Föreslagen lydelse
6§
För personal som ställs till för-
fogande av biståndsgivande part
samt för utrustning och egendom
som införs i Sverige enligt kon-
ventionen den 26 september 1986
om bistånd i händelse av en kärn-
teknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen eller kon-
ventionen den 17 mars 1992 om
gränsöverskridande effekter av
industriolyckor åtnjuts immunitet
och privilegier i den utsträckning
som anges i konventionerna, dock
med de inskränkningar som följer
av förklaringar som Sverige har
avgett i anslutning till konventio-
nerna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Lagen omtryckt 1994:717.
17
Prop. 1998/99:64
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller för sådan upp-
gift om enskilds affars- eller drift-
förhållanden som har lämnats en-
ligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen, om det kan antas att den
enskilde lider skada om uppgiften
röjs. Regeringen kan för särskilt
fall förordna om undantag från
sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
18 §
Sekretess gäller för sådan upp-
gift om enskilds affars- eller drift-
förhållanden som har lämnats en-
ligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen samt konventionen den 17
mars 1992 om gränsöverskridande
effekter av industriolyckor, om det
kan antas att den enskilde lider
skada om uppgiften röjs. Rege-
ringen kan för särskilt fall förord-
na om undantag från sekretessen,
om den finner det vara av vikt att
uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Lagen omtryckt 1992:1474.
18
Prop. 1998/99:64
Härigenom föreskrivs att 30 § räddningstjänstlagen (1986:1102)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddnings-
tjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddnings-
organen.
När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten
underrättas om insatsen.
Om effekterna av en olyckshän-
delse kan kräva särskilda åtgärder
till skydd för befolkningen eller
miljön i ett annat land än Sverige,
skall det räddningsorgan som gör
räddningsinsatsen omedelbart
underrätta berörd myndighet i det
andra landet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Lagen omtryckt 1992:948.
19
Prop. 1998/99:64
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvars-
departementet den 5 februari 1997 en särskild utredare, numera hov-
rättslagmannen Ulf Bjällås, för att klarlägga och lägga fram förslag till
den lagstiftning som krävs med anledning av EG-direktivet om åtgärder
för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser
där farliga ämnen ingår samt att utreda vilken lagstiftning som krävs för
en ratifikation av konventionen om gränsöverskridande effekter av in-
dustriolyckor (dir. 1996:90).
I januari 1998 lade utredaren fram betänkandet Säkrare kemikaliehan-
tering (SOU 1998:13). En sammanfattning av betänkandet och utred-
ningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsde-
partementet (dnr Fo98/54/CIV).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i propositionen i
huvudsak följt de förslag som Lagrådet lämnat. Vi återkommer till Lag-
rådets synpunkter i avsnitt 6.2 och 7.10, i författningskommentaren till 1,
2, 6, 9, 12 och 25 §§ lagen (1999:000) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor samt i författnings-
kommentaren till 6 kap. 3 § miljöbalken. Vissa smärre språkliga ändring-
ar har gjorts i lagtexten med anledning av vad som förekommit vid lag-
rådsföredragningen.
Inom industrin hanteras stora mängder kemikalier. Detta i kombination
med att de industriella processystemen många gånger är komplicerade
ökar risken för att allvarliga olyckshändelser i form av explosioner eller
kemikalieutflöden skall inträffa. Sverige har hittills varit förskonade från
större olyckor. Utomlands har emellertid flera mycket allvarliga industri-
olyckor inträffat under de senaste decennierna, vilket lett till att säker-
hetsfrågor ägnats stort intresse i det internationella arbetet inom Organi-
sationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Förenta na-
tionerna (FN) och Europeiska unionen (EU). Internationella arbetsorga-
20
nisationen (ILO) antog år 1993 en konvention (nr 174) om förebyggande
av storolyckor inom industrin.
Efter en industriolycka i Seveso i Italien år 1976, med utsläpp av di-
oxiner, varvid ett stort område fick utrymmas för flera år framöver, på-
börjades ett arbete inom Europeiska gemenskapen (EG) med att ta fram
gemensamma regler avseende stora industriolyckor. Detta arbete utmyn-
nade år 1982 i direktivet om risker för storolyckor i vissa industriella
verksamheter (82/501/EEG), det s.k. Seveso-direktivet (nedan kallat Se-
veso I-direktivet). I direktivet regleras säkerhetshanteringen vid viss in-
dustriell verksamhet där farliga ämnen ingår. Syftet med direktivet är att
förhindra och begränsa följderna av stora olyckor vid sådan industriell
verksamhet.
Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om säkerhetsåtgärder som
skall vidtas vid berörda verksamheter. Kraven på verksamhetsutövama är
indelade i två nivåer beroende på vilka farliga ämnen som finns i verk-
samheten och i vilka mängder de kan förekomma. Vid samtliga verk-
samheter som omfattas av direktivet skall en riskanalys genomföras och
erforderliga åtgärder vidtas för att eliminera de identifierade riskerna. För
de verksamheter som omfattas av den högre kravnivån skall en särskild
säkerhetsredovisning lämnas till behörig myndighet innan verksamheten
påbörjas och därefter skall redovisningen uppdateras regelbundet. Säker-
hetsredovisningen skall bl.a. innehålla uppgifter om själva anläggningen
och tillverkningsprocessen, och de farliga ämnen som hanteras i verk-
samheten. För övriga verksamheter som omfattas av direktivet behöver
någon särskild redovisning inte lämnas till behörig myndighet.
Frågor om olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder spänner
över flera lagstiftningsområden och därmed också över flera myndighe-
ters ansvarsområden. Vid genomförandet av Seveso I-direktivet ansågs
den befintliga lagstiftningen tillräcklig för att uppfylla direktivets krav.
Nödvändiga anpassningar av svenska bestämmelser med anledning av
direktivets innehåll skedde genom tillägg i räddningstjänstförordningen
(1986:1107) och genom myndighetsföreskrifter av berörda myndigheter
(Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Statens räddningsverk och
Sprängämnesinpektionen.)
Rådets direktiv (96/82/EG) av den 9 december 1996 om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farli-
ga ämnen ingår (nedan kallat Seveso Il-direktivet) är en vidareutveckling
av Seveso I-direktivet. Generellt kan sägas att kraven på såväl företag
som myndigheter är högre och mer omfattande i Seveso II jämfört med
Seveso I.
Prop. 1998/99:64
21
Huvuddragen i Seveso Il-direktivet är följande.
Syftet med direktivet är att förebygga allvarliga olyckshändelser inom
den kemikaliehanterande industrin och att begränsa följderna av dem för
människor och miljö, så att höga skyddsnivåer säkerställs konsekvent
och effektivt i hela gemenskapen. Direktivet är generellt tillämpligt på all
verksamhet där farliga ämnen förekommer i viss omfattning. De verk-
samheter som omfattas av direktivet är indelade i två kravnivåer beroen-
de på vilka farliga ämnen som förekommer i verksamheten och i vilka
mängder detta kan antas ske. Vissa verksamheter är emellertid undantag-
na från direktivets tillämpningsområde. Dessa är bl.a. militär verksamhet,
faror som har samband med joniserande strålning och gruvindustri.
Verksamhetsutövarens skyldigheter i direktivet är uppdelade i allmän-
na skyldigheter och särskilda skyldigheter.
De allmänna skyldigheterna gäller samtliga verksamhetsutövare som
omfattas av direktivet och innebär att medlemsstaterna skall se till att
verksamhetsutövama vidtar alla åtgärder som krävs för att förebygga
allvarliga olyckshändelser och för att begränsa följderna av dessa för
människor och miljö. Verksamhetsutövama skall även kunna styrka för
behörig myndighet att åtgärderna är vidtagna. Bestämmelsen motsvarar i
princip artiklarna 3 och 4 i Seveso I-direktivet.
De särskilda skyldigheterna omfattar, dels en anmälningsskyldighet,
dels en skyldighet för verksamhetsutövama att utforma en säkerhetspo-
licy och dels en skyldighet att upprätta en säkerhetsrapport som skall
inges till behörig myndighet. Skyldigheten att lämna en säkerhetsrapport
omfattar dock endast de verksamhetsutövare som omfattas av den högre
kravnivån i direktivet. Vidare har verksamhetsutövama som omfattas av
kravet att inge en säkerhetsrappport en skyldighet att utarbeta en intem
plan för räddningsinsatser samt lämna information så att en behörig
myndighet skall kunna upprätta en extern plan för räddningsinsatser.
Vidare finns i direktivet bestämmelser för sådana följdeffekter som
kan uppkomma av att flera verksamheter är samorganiserade. Verksam-
heterna skall identifieras av behörig myndighet och berörda verksam-
hetsutövare skall utbyta information med varandra och anpassa säkerhet-
sarrangemangen till situationen. Nämnda verksamhetsutövare har även
en informationsskyldighet mot allmänheten och skall även förse rädd-
ningstjänsten med information för att externa planer för räddningsinsat-
ser skall kunna upprättas.
Vad gäller direktivets bestämmelser om lokalisering och markanvänd-
ning skall medlemsstaterna se till att riktlinjerna för markanvändning
innefattar förebyggande åtgärder mot allvarliga olyckor och en begräns-
ning av olyckornas konsekvenser
Informationsskyldigheten enligt direktivet omfattar information bl.a.
till allmänheten, till myndigheter, till andra stater och till EG-
kommissionen.
Direktivet innehåller även en bestämmelse om att driftstopp i vissa fall
skall kunna beslutas av behörig myndighet. Ett beslut om driftstopp skall
vara överklagbart.
Slutligen finns i direktivet bestämmelser om tillsyn och sekretess.
Prop. 1998/99:64
22
Konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor (nedan
kallad Industriolyckskonventionen) är en del av ett folkrättsligt miljö-
skyddssystem med konventioner som utarbetats inom FN:s ekonomiska
kommission för Europa. Syftet med konventionen är att förebygga all-
varliga olyckshändelser inom den kemikaliehanterande industrin och att
begränsa skadorna om sådana olyckor skulle inträffa. Industriolyckskon-
ventionen är när det gäller förebyggande åtgärder endast tillämplig på
gränsöverskridande effekter. Konventionen gäller fullt ut mellan partema
i fråga om insatser for att begränsa skadorna vid olyckorna, informa-
tionsutbyte m.m.
Industrikonventionen finns i sin helhet i bilaga 4. Huvuddragen i In-
dustriolyckskonventionen är följande.
I konventionens allmänna bestämmelser åtar sig partema, dvs. kon-
ventionsstatema, att vidta lämpliga åtgärder och samarbeta inom ramen
för konventionen för att skydda människor och miljö mot olyckor i verk-
samheter med hantering av farliga ämnen. Partema skall i möjligaste mån
förebygga sådana olyckor, minska deras frekvens och svårighetsgrad,
vidta beredskapsåtgärder och räddningsinsatser, inklusive åtgärder för att
återställa förhållandena. Partema skall vidare genom informationsutbyte,
konsultationer och andra samarbetsåtgärder utan onödigt dröjsmål ut-
veckla och tillämpa riktlinjer och strategier for att minska riskerna for
och konsekvenserna av industriolyckor. Partema åtar sig också att säker-
ställa att företagsledningar tvingas vidta alla åtgärder som krävs for att på
ett säkert sätt kunna genomföra den farliga verksamheten och förebygga
industriolyckor.
Industriolyckskonventionen tillämpas, som nyss sagts, vid förebyg-
gande av olyckor och vid beredskap for och insatser vid industriolyckor
som kan orsaka gränsöverskridande effekter. Med effekt avses i det här
sammanhanget även verkningar av industriolyckor orsakade av naturka-
tastrofer.
Bestämmelserna i Industriolyckskonventionen skall inte tillämpas på
bl.a. kärntekniska olyckor och olyckor vid militära anläggningar
Upphovsparten, dvs. den part under vilkens jurisdiktion en industrio-
lycka inträffat eller kan befaras inträffa, har en skyldighet att vidta åtgär-
der for att identifiera farliga verksamheter och säkerställa att berörda
parter underrättas om varje sådan verksamhet
Partema skall vidta lämpliga åtgärder för att förebygga industriolyckor,
inbegripet åtgärder for att minska riskerna för industriolyckor.
Vidare skall enligt konventionen upphovspartema sträva efter att anta
riktlinjer för lokalisering av nya farliga verksamheter och för reglering av
betydelsefulla ändringar som avser redan existerande farliga verksamhe-
ter.
Partema skall vidta lämpliga åtgärder för att upprätthålla en ändamåls-
enlig beredskap och säkerställa att beredskapsåtgärder vidtas för att ge-
nomföra insatser omedelbart inom sitt verksamhetsområde.
Prop. 1998/99:64
23
Partema skall också säkerställa att information ges till allmänheten i de Prop. 1998/99:64
områden som kan påverkas av en industriolycka vid en farlig verksam-
het.
Partema skall, i syfte att erhålla och avsända larm om industriolyckor
som innehåller sådan information som behövs för att bekämpa gräns-
överskridande effekter, se till att det finns samordnade och effektiva
alarmsystem för industriolyckor på lämpliga nivåer. Upphovsparten skall
säkerställa att de utsatta partema omedelbart underrättas på lämpliga ni-
våer genom alarmeringssystemen. Vidare skall partema säkerställa att
räddningsinsatser snarast vidtas vid en industriolycka eller vid ett ome-
delbart hot om en sådan.
Om partema behöver bistånd vid händelse av industriolycka får de en-
ligt konventionen begära sådant bistånd av andra parter.
Vidare finns i konventionen allmänna bestämmelser om samarbete i
fråga om forskning och utveckling samt bestämmelser om informations-
utbyte och överföring av kunskap om teknologi.
En behörig myndighet skall utses för konventionens ändamål.
Både Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventionen syftar till att
förebygga allvarliga olyckshändelser inom den kemikaliehanterande in-
dustrin och att begränsa skadorna om sådana olyckor skulle inträffa. Di-
rektivets och konventionens tillämpningsområden sammanfaller därför i
hög grad med varandra. Att beakta är dock att Industriolyckskonventio-
nen endast är tillämplig på gränsöverskridande effekter på det förebyg-
gande området.
Seveso Il-direktivet har ett vidare tillämpningsområde än Industrio-
lyckskonventionen eftersom direktivets tröskelvärden avseende före-
komsten av farliga ämnen är lägre än motsvarande tröskelvärden i Indust-
riolyckskonventionen. Tröskelvärdena i Industriolyckskonventionen
motsvarar i huvudsak de tröskelvärden som gäller för den högre kravni-
vån enligt Seveso Il-direktivet. Listorna över farliga ämnen med tillhö-
rande tröskelvärden i direktivet och konventionen är dock inte helt jäm-
förbara med varandra. Inom EU pågår ett arbete med en harmonisering
av tröskelvärden m.m. i direktivet och konventionen. Det finns därför
skäl att anta att de nuvarande skillnaderna kommer att försvinna i framti-
den. Definitionerna i direktivet och konventionen skiljer sig också åt i
vissa avseenden. Dessa skillnader är dock av begränsad betydelse.
Kraven enligt direktivet och konventionen på verksamhetsutövare och
behöriga myndigheter avseende förebyggande åtgärder, lokalisering,
räddningstjänstberedskap och information sammanfaller i huvudsak med
varandra. Generellt kan dock sägas att kraven i direktivet som regel är
mer omfattande och mer preciserade än i konventionen.
24
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: Konventionen om gränsöverskridande effekter av
industriolyckor godkänns.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att konventionen om
gränsöverskridande effekter av industriolyckor ingås av regeringen sedan
riksdagen godkänt överenskommelsen.
Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits av remissin-
stanserna.
Skälen för regeringens förslag: Konventionen om gränsöverskridan-
de effekter av industriolyckor är en del av ett folkrättsligt miljöskydds-
system med konventioner som utarbetas inom FN:s ekonomiska kom-
mission för Europa. Utöver konventionen om gränsöverskridande effek-
ter av industriolyckor finns konventionen om långväga gränsöverskri-
dande luftföroreningar, konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar
i ett gränsöverskridande sammanhang och konventionen om skydd och
användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar.
Industriolyckskonventionen har särskilt stor betydelse för de central-
och östeuropeiska länder där det nu pågår en modernisering och upp-
byggnad av industrin. Bestämmelserna i konventionen gör det bl.a. möj-
ligt att föra över kunskap och att åstadkomma ett utbyte av teknologisk
information. Kapacitet skapas också inom administrationen för behand-
ling av frågor om säkerhet och beredskap i samband med farlig industri-
ell verksamhet.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige tillträder
konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor. Kon-
ventionen är av sådan betydelse att den bör godkännas av riksdagen.
Regeringens förslag: För de verksamheter som omfattas av kraven på
säkerhetsrapport enligt Seveso Il-direktivet och av Industriolyckskon-
ventionen, skall en fördjupad säkerhetsprövning ske i samband med till-
ståndsprövningen enligt miljöbalken.
25
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att för all verksam-
het som omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet och
av Industriolyckskonventionen skall en säkerhetsprövning ske. I övrigt
överensstämmer utredningens förslag med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt
utredningens förslag eller har inte haft några invändningar mot förslaget.
Arbetarskyddsstyrelsen och Sprängämnesinspektionen har avstyrkt för-
slaget då de anser att det inte finns några starka skäl för kopplingen mel-
lan säkerhets- och miljöfrågor utan har poängterat det starka sambandet
mellan säkerhetsfrågorna och arbetsmiljölagstiftningen och lagstiftningen
om brandfarliga och explosiva varor. Riksrevisionsverket har framfört att
den tillståndsprövning som utredningen föreslår inte kommer att leda till
större samordningsvinster, utan tvärtom leder till ökade kostnader. Kemi-
kontoret har invänt att eftersom de delar som rör arbetsmiljö och frågor
om brandfarliga och explosiva varor lämnats utanför den föreslagna
samordnade prövningen misslyckas utredningen med att åstadkomma
den eftersökta samordningen.
Skälen för regeringens förslag: I samhället blir det allt vanligare att
se frågor om hälsa, miljö och säkerhet i ett sammanhang. Skälet härtill är
att frågorna i hög grad hänger samman och påverkar varandra och att det
därför är lämpligt och rationellt att de också hanteras i ett sammanhang.
En utveckling åt det hållet syns även i de båda Sevesodirektiven och i
Industriolyckskonventionen.
Inom miljöområdet har regeringen drivit utvecklingen mot en ökad
helhetssyn. I propositionen till ny miljöbalk, prop 1997/98:45 Miljöbalk,
framhålls bl.a. att det är viktigt att tillåtlighetsprövningen av större verk-
samheter inte endast omfattar utsläppen från verksamheten utan också
effekterna av verksamheten.
Säkerhetsfrågorna har dock hittills endast i begränsad omfattning in-
tegrerats i miljölagstiftningen. Sambandet mellan de två områdena är
dock påtagligt genom att det i båda fallen handlar om att förhindra skador
på människor och miljö. Gränsen mellan miljö- och säkerhetsfrågor är
därför inte skarp och beröringspunkterna är många. Säkerhetsfrågor be-
handlas i viss mån vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken (se 22 kap.
25 § första stycket 2 miljöbalken). Någon systematisk granskning av sä-
kerhetsarrangemangen sker dock inte vid miljöprövningen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar finns i miljöbalken.
Även utanför miljöbalken finns bestämmelser om miljökonsekvensbe-
skrivningar, bl.a. i plan- och bygglagen (1987:10). Syftet med miljökon-
sekvensbeskrivningar är primärt att ge ett bättre beslutsunderlag och
möjliggöra en samlad bedömning av en planerad verksamhets inverkan
på miljö, hälsa och hushållning med naturresurser.
Enligt miljöbalken sker prövningen av miljöfarlig verksamhet i första
instans antingen av regeringen, miljödomstolama eller länsstyrelserna
beroende på verksamhetens miljöfarlighet. För de ärenden där länsstyrel-
sen är första instans kommer förvaltningslagen att tillämpas och vid
överklagande till miljödomstol gäller förvaltningsprocesslagen. Länssty-
relserna och miljödomstolama har därmed ett utredningsansvar för sina
mål och ärenden. Det har således möjliggjorts för beslutande instanser att
Prop. 1998/99:64
26
begära in remisser från andra myndigheter som kan ha kunskap och syn-
punkter som är av värde för målen och ärendenas hantering.
Tillståndsplikten i miljöbalken är kopplad till bl.a. miljöfarlig verk-
samhet. I 9 kap. 1 § miljöbalken anges vad som avses med miljöfarlig
verksamhet. Enligt 9 kap. 6 § miljöbalken skall ansökan om tillstånd gö-
ras vid nyanläggning och vid vissa förändringar av befintliga verksam-
heter om det inte är fråga om mindre förändringar. I 22 kap. 25 § miljö-
balken anges vad en dom om tillstånd till en verksamhet skall innehålla.
Miljöprövningen enligt miljöbalken är ett offentligt förfarande. Sak-
ägare och allmänhet har rätt och möjlighet att yttra sig över en ansökan
om tillstånd och under arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen.
Verksamhetsutövarens skyldigheter i Seveso Il-direktivet och Industri-
olyckskonventionen omfattar bl.a. vidtagande av åtgärder för att före-
bygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dessa samt
ingivande av redovisningar angående verksamheten och säkerhetsarran-
gemangen till behöriga myndigheter.
Varken i Seveso Il-direktivet eller i Industriolyckskonventionen anges
att säkerhetsarrangemangen skall prövas. I Seveso Il-direktivet anges
emellertid att säkerhetsrapporten skall granskas. En prövning förutsätter
ett mer aktivt ställningstagande från den berörda myndigheten än en
granskning. Prövningen av miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken
resulterar t.ex. i ett tillstånd där särskilda krav ställs på verksamheten,
alternativt i ett avslag.
Den kemikaliehanterande industrin som omfattas av Seveso II-
direktivet och av Industriolyckskonventionen kan anses omfattas av mil-
jöbalkens tillämpningsområde.
Sambandet mellan miljö- och säkerhetsfrågor är som nyss sagts påtag-
ligt genom att det i båda fallen handlar om att förhindra skador på männi-
skor och miljön. Miljö- och säkerhetsfrågorna går ofta i varandra och
kräver gemensamma överväganden och åtgärder. Det är därför en fördel
om de kan lösas i ett sammanhang för att undvika motstridigheter. En
samordning av säkerhetsfrågorna i Seveso Il-direktivet och Industrio-
lyckskonventionen med tillståndsprövningen enligt miljöbalken skulle
således ha stora fördelar. En gemensam prövning blir mer rationell och
myndigheternas och industrins hantering av frågor om hälsa, miljö och
säkerhet kommer att bättre harmoniseras med varandra. Vidare kan i en
integrerad miljö- och säkerhetsprövning miljökonsekvensbeskrivningar
användas för att ge en allsidig beskrivning av både de kontinuerliga mil-
jöeffekterna och riskerna vid en verksamhet. En samordnad miljö- och
säkerhetsprövning enligt miljöbalken kommer att omfatta de verksam-
heter som omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet
och Industriolyckskonventionen. För verksamheter som omfattas av den
högre kravnivån i direktivet och konventionen men som inte är till-
ståndspliktiga enligt miljöbalken återkommer vi till i avsnitt 7.10. En
samordnad miljö- och säkerhetsprövning enligt miljöbalken kommer att
omfatta i huvudsak de områden som enligt nuvarande reglering enligt
Seveso I-direktivet täcks in av räddningstjänstlagstiftningen och miljö-
balken. De arbetsmiljörelaterade säkerhetsfrågorna kommer, eftersom de
faller utanför miljöbalkens tillämpningsområde, inte att omfattas av
Prop. 1998/99:64
27
prövningen. Inom arbetsmiljöområdet finns emellertid en omfattande
reglering av säkerhetsfrågorna.
Den närmare samordningen av miljö- och säkerhetsprövningen be-
handlas i avsnitt 7.10.
Regeringens förslag: Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventio-
nen skall genomföras genom en gemensam reglering. För ändamålet bör
en särskild lag inforas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens forslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Arbetarskyddssty-
relsen, Sprängämnesinpektionen och Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet har i huvudsak tillstyrkt förslaget om en särskild lag för att
genomföra Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventionen. Arbe-
tarskyddsstyrelsen har framfört att någon särskild lag för att genomföra
Seveso Il-direktivet inte är behövligt samt att ansvaret för en reglering
skall fördelas tydligt på berörda myndigheter i huvudsak inom ramen för
redan befintliga uppdrag. Sprängämnesinpektionen har förordat en förut-
sättningslös omarbetning av lagförslaget och att ett nytt förslag skall an-
ge de väsentligaste riktlinjerna för hanteringen av de olika delarna i di-
rektivet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har tillstyrkt försla-
get till samordning i och för sig samt i ett kort tidsperspektiv många av
de lagtekniska lösningarna som bygger på en särskild lag som syftar till
att utgöra en brygga mellan säkerhets- och miljölagstiftningen. Juridiska
fakulteten har dock vidare anfört att förslaget som helhet skall avstyrkas
på grund av en fundamental brist som hör samman med förhållandet
mellan å ena sidan planlagstiftningen och å andra sidan miljö- och säker-
hetslagstiftningen, allt bedömt i ljuset av EG-rättsliga principer och vissa
delar av Seveso Il-direktivet. Vissa remissinstanser har förespråkat ett
vidare tillämpningsområde för lagen medan andra förespråkat en mer
begränsad lagstiftning.
Skälen för regeringens förslag: Den samordning av miljö- och säker-
hetsprövningen som regeringen föreslår ställer krav på en större enhet-
lighet i regleringen inom framför allt Statens räddningsverks och Natur-
vårdsverkets ansvarsområden. En gemensam reglering kommer att om-
fatta båda dessa myndigheters ansvarsområden.
Sambandet mellan hälsa, miljö och säkerhet är som tidigare nämnts
tydligt i Seveso Il-direktivet. Även Industriolyckskonventionen uppvisar
en helhetssyn på säkerhetsfrågorna. Syftet med och tillämpningsområdet
för Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventionen är, som tidigare
sagts, i huvudsak likvärdiga.
Med hänsyn till den överensstämmelse som således föreligger mellan
direktivet och konventionen bör bestämmelserna samordnas för att möj-
liggöra en gemensam reglering. Detta innebär visserligen att de svenska
bestämmelserna i vissa avseenden kommer att bli något strängare än om
direktivets och konventions bestämmelser skulle följts var för sig. I gen-
Prop. 1998/99:64
28
gäld blir en samordnad reglering mer lättöverskådlig och tillämpningen
kommer vidare att kunna underlättas. Fördelarna med en gemensam reg-
lering överstiger de begränsade nackdelar detta kan innebära for vissa
verksamhetsutövare.
Seveso Il-direktivet innehåller förpliktelser gentemot den enskilde fö-
retagaren samt rätten för tillsynsmyndigheten att i vissa fall meddela
drifitförbud. För att dessa förpliktelser skall kunna få giltighet i svensk
rätt måste de regleras i lag.
Genom att samla vissa av reglerna för olycksförebyggande och skade-
begränsande åtgärder inom kemikaliehanterande verksamhet i en särskild
lag skapas nödvändiga förutsättningar för en fördjupad säkerhetspröv-
ning i samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken samt ges
möjlighet att uppfylla de krav som ställs i Seveso Il-direktivet och In-
dustriolyckskonventionen. Därmed ges också förutsättningar för en kla-
rare och enklare myndighetsstruktur.
Lagrådet har anfört att de bestämmelser som direkt införlivar Seveso
Il-direktivet har sin plats i en särskild lag, men att regler om tillstånd och
tillsyn mycket väl hade kunnat sökas i miljöbalken. Statens räddnings-
verk hade därvid, enligt Lagrådet, kunnat inordnas som en central till-
synsmyndighet enligt miljöbalken. Lagrådet har ansett att det har upp-
kommit en dubblyr med miljöbalkens bestämmelser.
Genom den föreslagna lagen genomförs en ny princip inom miljöom-
rådet som innebär att domstolarna och tillsynsmyndigheterna är skyldiga
att beakta olycksförebyggande åtgärder när de prövar tillståndsfrågor och
utövar tillsyn. Vid tillståndsprövningen och tillsynen har således dom-
stolarna och tillsynsmyndigheterna att tillämpa miljöbalkens allmänna
hänsynsregler i 2 kap. Någon dubblyr mellan den föreslagna lagen och
miljöbalken bör därför inte anses uppkomma.
I detta sammanhang bör också nämnas att det i följ dlagstiftningen till
miljöbalken (prop. 1997/98:90, bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279)
ingår flera lagar som innehåller förfaranderegler för bl.a. tillstånd och
som samtidigt är parallellt tillämpliga med miljöbalken. Exempel på så-
dana lagar är minerallagen (1991:45) och lagen (1995:1649) om byggan-
de av järnväg.
Enligt regeringen föreligger det skäl att reglera även frågor om till-
stånd och tillsyn i den föreslagna lagen med hänsyn till regleringen där i
fråga om olycksförebyggande åtgärder och skadebegränsande åtgärder.
Till detta kommer den nya principen för domstolarna och tillsyns-
myndigheterna att vid tillståndsprövning och tillsyn beakta olycksföre-
byggande åtgärder.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har avstyrkt förslaget på
den grunden att det inte lever upp till vissa förpliktelser som anges i di-
rektivet. Juridiska fakulteten har inte gått in på vilka delar av direktivet
som avses och inte heller redovisat någon närmare genomgång av de be-
stämmelser i direktivet som man sätter i fråga. Som yttrandet får förstås
är det genomförandet av artikel 12 i direktivet, kontroll över den fysiska
planeringen, som sätts i fråga. Regeringen återkommer i avsnitt 7.5 till
frågan om den fysiska planeringen.
Prop. 1998/99:64
29
De arbetsmiljörelaterade säkerhetsfrågorna kommer, eftersom de faller
utanför miljöbalkens tillämpningsområde, inte att omfattas av den för-
djupade säkerhetsprövningen i samband med tillståndsprövningen enligt
miljöbalken som föreslås. Inom arbetsmiljöområdet finns emellertid en
omfattande reglering av säkerhetsfrågor och någon ny lagstiftning är en-
ligt regeringens bedömning inte nödvändig. Kompletterande regler for att
genomföra Seveso Il-direktivet kan ges i form av myndighetsföreskrifter.
Den föreslagna regleringen kommer inte heller att beröra lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Detta kommer att med-
föra en överlappning i lagstiftningen genom att vissa verksamheter
kommer att omfattas både av den nya lagen och lagen om brandfarliga
och explosiva varor. Lagen om brandfarliga och explosiva varor är dock
ett specialområde, som utan omfattande ändringar i nuvarande regel-
struktur, är svår att inordna i den nu föreslagna integrerade miljö- och
säkerhetsprövningen och den därtill knutna myndighetsstrukturen. Ge-
nom remissförfarandet vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken och
samarbetet mellan ansvariga myndigheter torde dock olägenheten med
överlappning av lagstiftningarna kunna begränsas.
I den nya lagen bör i huvudsak övergripande bestämmelser om syftet
och tillämpningsområdet, definitioner av centrala begrepp, övergripande
bestämmelser om verksamhetsutövarens skyldigheter, delegationsbe-
stämmelser, ansvarsfördelning mellan myndigheter och överklagandebe-
stämmelser införas. Övriga bestämmelser, framförallt beträffande inne-
hållet i bilagorna till direktivet och konventionen, avser regeringen att
reglera i förordning och genom myndighetsföreskrifter.
Behovet av reglering i anledning av direktivet och konventionen be-
handlas mer utförligt i kapitel 7.
Regeringens förslag: Tillsynsorganisationen enligt den nya lagen före-
slås harmonisera med tillsynen enligt miljöbalken. Länsstyrelsen och
kommunerna skall därför ha det regionala och lokala tillsynsansvaret.
Det centrala tillsynsansvaret enligt den nya lagen skall ligga på Statens
räddningsverk.
Prop. 1998/99:64
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt ut-
redningens förslag eller inte haft några invändningar mot förslaget. Riks-
revisionsverket har föreslagit att Arbetarskyddsstyrelsen bör vara central
tillsynsmyndighet. Sprängämnesinspektionen har förordat att Arbets-
skyddsstyrelsen far det övergripande ansvaret för genomförandet av Se-
veso Il-direktivet. Vissa remissinstanser har påpekat att en samordnande
myndighet för hela Seveso Il-direktivets område borde utses. Arbe-
tarskyddsstyrelsen och Sprängämnesinspektionen har föreslagit att Ar-
betarskyddsstyrelsen blir samordnande myndighet.
Skälen för regeringens förslag: I Seveso Il-direktivet görs, som
framgått ovan, en uppdelning i två kravnivåer beroende på vilka mängder
30
av farliga ämnen som kan förekomma i verksamheterna. Industriolycks-
konventionens tillämpningsområde sammanfaller i princip med området
för den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet. Som tidigare fram-
gått är det en stor skillnad på verksamhetsutövamas skyldigheter beroen-
de på vilken kravnivå som skall tillämpas. För de verksamheter som om-
fattas av den lägre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet gäller att verk-
samhetsutövaren skall inge en anmälan till behöriga myndigheter. I den
skall anges sådant som vilka farliga ämnen som hanteras i verksamheten,
hur verksamheten bedrivs och hur den är lokaliserad. För de verksamhe-
ter som omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet gäl-
ler att verksamhetsutövaren skall inge en säkerhetsrapport, planera för
räddningsinsatser samt informera om säkerhetsåtgärder.
Seveso Il-direktivet uppställer som krav att medlemsstaterna tillskapar
ett system för tillsyn av både den lägre och den högre kravnivån i Seveso
Il-direktivet. Industriolyckskonvention har inget direkt krav på en tillsyn-
sorganisation utan anger att varje part till konventionen skall utse en
myndighet för konventionens ändamål.
Även om de formella kraven är mindre omfattande enligt den lägre
kravnivån betyder inte det att tillsynen av en sådan verksamhet är
okomplicerad. Eftersom uppdelningen av de både kravnivåerna är myck-
et förenklad - mängden hanterade farliga ämnen - ger den i många fall
en inte helt rättvisande bild av de krav på kompetens som fordras för till-
synen av de verksamheter som omfattas av direktivet. Om tillsynen skall
bli effektiv och bidra till att höja säkerheten bör därför tillsynsorganisa-
tionen vara densamma för de båda kravnivåerna. På detta sätt kan den
högre kompetens som krävs för att utöva tillsyn över de verksamheter
som omfattas av den högre kravnivån även utnyttjas vid tillsyn av verk-
samheter enligt den lägre kravnivån.
En samordning med miljötillsynen är enligt regeringens uppfattning
nödvändig med hänsyn till, som tidigare nämnts, det nära sambandet
mellan miljö, hälsa och säkerhet. Enligt miljöbalken kommer tillsynen av
den miljöfarliga verksamheten att skötas av länsstyrelserna på regional
nivå och kommunerna på lokal nivå. Naturvårdsverket har det centrala
tillsynsansvaret och har rätt att meddela föreskrifter om hur lagen i vissa
avseenden skall tillämpas.
Det finns starka skäl som talar för att en motsvarande tillsynsorganisa-
tion som den som finns på miljöområdet också bör tillämpas för säker-
hetsfrågorna med länsstyrelsen och kommunerna som tillsynsorgan. Be-
träffande det centrala tillsynsansvaret kan det med en särskild lag som nu
föreslås antingen läggas på Statens räddningsverk eller Naturvårdsverket.
Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor
om olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102) samt samordnar samhällets verksamhet för olycks- och ska-
deförebyggande åtgärder enligt samma lag. Statens räddningsverk skall
också bevaka riskutvecklingen inom sitt verksamhetsområde och verka
för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga
olyckor samt samordna beredskapsplanläggningen mot kärnenergi-
olyckor och andra allvarliga olyckor. Med allvarliga olyckor avses bl.a.
kemikalieolyckor. Statens räddningsverks övergripande roll i samhällets
Prop. 1998/99:64
31
olycks- och skadeförebyggande arbete har på senare år betonats av riks- Prop. 1998/99:64
dagen. Försvarsutskottet framhöll i betänkandet FöU 1993/94:1 vikten av
att ge Statens räddningsverks samordningsuppgift ett sådant innehåll att
verket kunde agera på ett likartat sätt inom samtliga myndighetsområden
avseende skyddet mot kemikalieolyckor och vid transport av farligt gods.
Naturvårdsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om mil-
jövård, däri inbegripet naturvård och miljöskydd. Något särskilt ansvar
för säkerhetsfrågor har verket emellertid inte även om säkerheten inom
t.ex. industrin naturligtvis har betydelse för miljön.
Med hänsyn till att den föreslagna lagen främst kommer att avse säker-
hetsfrågor anser regeringen att det centrala tillsynsansvaret bör ligga på
Statens räddningsverk. Som central tillsynsmyndighet bör Statens rädd-
ningsverk även få ansvaret för att utfärda föreskrifter och allmänna råd
för tillämpningen av den nya lagen.
Som angivits tidigare kommer arbetsmiljötillsynen att falla utanför det
nu föreslagna tillsynssystemet. Det är ingen förändring mot vad som
gäller idag enligt Seveso I-direktivet.
Även tillsynen enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor kommer att ligga utanför den nu föreslagna ordningen för tillsynen.
Regeringen föreslår således ingen ändring av det system som gäller idag
med Sprängämnesinspektionen som central myndighet. Tillsynen i fråga
om explosiva varor utövas av polismyndigheten och i fråga om brandfar-
liga ämnen av den kommunala nämnd som har ansvaret för rädd-
ningstjänsten. Dessutom har Sprängämnesinspektionen det lokala till-
synsansvaret avseende brandfarliga varor där Sprängämnesinspektionen
utövar tillsyn av explosiva varor, dvs. främst explosivämnestillverkare,
och dessutom för de mest komplicerade petrokemiska industrierna.
Regeringens förslag: Lagens tillämpningsområde skall omfatta sådana
verksamheter där farliga ämnen förekommer eller kan förekomma i
mängder (tröskelvärden) som motsvarar eller överstiger de mängder som
regeringen bestämmer. Tröskelvärdena får därmed inte överstiga de vär-
den som anges i Seveso Il-direktivet och i Industriolyckskonventionen.
Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i övrigt vad
gäller arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen
(1977:1160).
Från lagens tillämpningsområde undantas faror som har samband med
joniserande strålning, militär verksamhet, transport av farliga ämnen i
rörledningar utanför de verksamheter som omfattas av lagen och sådan
hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (1982:821) om trans-
port av farligt gods.
32
Utredningens förslag Utredningen har föreslagit att även militär verk-
samhet och transport av farliga ämnen i rörledningar skall omfattas av
lagen. I övrigt överensstämmer utredningens förslag med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt för-
slaget. Sveriges hamn- och stuveriförbund och Göteborgs kommun har
satt i fråga förslagets tillämpning i hamnar. Sjöfartsverket har anfört att
hamnar inte omfattas av direktivet. Järnvägsinspektionen har påpekat att
begreppet rangerbangårdar inte är entydigt och att exempelvis Statens
järnvägar och Banverket har olika synsätt på hur begreppet skall tolkas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2 i Seveso Il-direktivet
är direktivet tillämpligt på verksamheter där farliga ämnen förekommer
eller kan förekomma i kvantiteter (tröskelvärden) som motsvarar eller
överstiger de mängder som anges i bilaga I till direktivet. De verksam-
heter som omfattas av direktivet är, som sagts tidigare, indelade i två
kravnivåer beroende på vilka farliga ämnen som hanteras och i vilka
mängder detta sker. I Industriolyckskonventionen anges tillämpningsom-
rådet på ett liknande sätt genom att begreppet farlig verksamhet är kopp-
lat till en särskild bilaga med en lista över farliga ämnen och kategorier
av farliga ämnen samt därtill hörande tröskelvärden. De tröskelvärden
som anges i konventionen motsvarar i princip de tröskelvärden som gäl-
ler för den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet.
En övergripande bestämmelse om tillämpningsområdet bör införas i
den nu föreslagna lagen. Vilka verksamheter som omfattas av den nya
lagen bör dock anges av regeringen i förordning. Av lagtekniska skäl bör
regeringens bemyndigande delas upp så att vilka farliga ämnen som av-
ses i lagen bestäms genom bemyndigande i anslutning till definitionen av
begreppet farliga ämnen och tröskelvärdena genom bemyndigande i nu
aktuell bestämmelse angående lagens tillämpningsområde. De tröskel-
värden som anges i Seveso Il-direktivet bör därvid i huvudsak användas
för att bestämma lagens tillämpningsområde. Med denna bestämning av
lagens tillämpningsområde kommer som regel även Industriolyckskon-
ventionens bestämmelser att täckas in. I de fåtal fall där Industriolycks-
konventionens tröskelvärden är strängare bör emellertid dessa tillämpas.
Både i Seveso Il-direktivet och i Industriolyckskonventionen ges en
rad undantag som inte omfattas av direktivets och konventionens be-
stämmelser. Det står varje land fritt att bestämma om dessa undantag
skall utnyttjas eller inte.
Militär verksamhet är undantagen från både direktivets och konventio-
nens tillämpningsområde. Kärntekniska olyckor eller nödlägen med ra-
dioaktiva ämnen är undantagna från konventionen medan faror som har
samband med joniserande strålning undantagits från direktivets tillämp-
ningsområde. Transporter av farliga ämnen utanför de aktuella verksam-
heterna är undantagna från direktivets tillämpningsområde och detta
gäller i praktiken även för Industriolyckskonventionen. Transporter av
farliga ämnen i rörledningar utanför sådana verksamheter som omfattas
av direktivet, gruvindustri och avfallsdeponier är undantagna från direk-
tivets tillämpningsområde. Dessa verksamheter är inte undantagna från
Prop. 1998/99:64
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
konventionens tillämpningsområde. Däremot är dammolyckor och marin
verksamhet undantagna från konventionens tillämpning.
Militär verksamhet är således undantagen från både direktivets och
konventionens tillämpningsområde. Endast två typer av militära verk-
samheter är prövningspliktiga enligt miljöbalken, nämligen flottiljflyg-
platser samt skjutbanor och skjutfalt. Vid prövning av dessa prövas all
verksamhet inom respektive anläggning. För hantering av brandfarliga
och explosiva varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explo-
siva varor krävs tillstånd för såväl Försvarsmakten som för Försvarets
materielverk och Fortifikationsverket. Prövningsmyndighet är Spräng-
ämnesinspektionen. Försvarsmaktens hantering av farliga ämnen är ofta
knuten till krigsorganisationen och är därför hemlig. Sådan verksamhet
bör inte säkerhetsprövas i ett offentligt förfarande. Regeringen finner mot
bakgrund av det anförda att militär verksamhet i vid bemärkelse, dvs.
sådan som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifi-
kationsverket och Försvarets forskningsanstalt bör undantas från lagens
tillämpningsområde.
Kärntekniska olyckor eller nödlägen med radioaktiva ämnen är som
nyss sagts undantagna från konventionen medan faror som har samband
med joniserande strålning undantagits från direktivets tillämpningsområ-
de. Kärnteknisk verksamhet är en industriell verksamhet som ställer syn-
nerligen höga krav på säkerhet, varför verksamheten omfattas av en sär-
skild lagreglering. Bestämmelser om kärnteknisk verksamheten finns
bl.a. i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Lagen om kärnteknisk
verksamhet är speciellt inriktad på samhällets insyn i verksamheten och
på att säkerheten vid verksamheten på kämenergiområdet är så hög som
möjligt. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om uppförande och innehav
av kärntekniska anläggningar samt befattning med kärnämnen och kär-
navfall. Genom särskild lagreglering ställs således särskilt stränga krav
på säkerheten för kärnteknisk verksamhet. Kärnteknisk verksamhet bör
därför inte omfattas av nu föreslagen lags tillämpningsområde.
Transporter av farliga ämnen, inkluderande lastning, lossning och för-
varing och annan hantering av godset som utgör ett led i förflyttningen,
omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Nämnda lag
omfattar alla transportslag och alla de varuslag som anses farliga i trans-
portsammanhang. Lagen reglerar således godstransporter. Den förflytt-
ning som godstransporten innebär förutsätter att en rad andra hante-
ringsmoment genomförs, exempelvis lastning och lossning. Ofta kan en
transport inte slutföras i ett sammanhang varför även viss lagring av gods
förekommer i avvaktan på vidare transport Lagen omfattar som nyss
sagts samtliga dessa moment och kan i huvudsak sägas reglera hela
transportkedjan från avsändare till mottagare. Vid avgörande av om lagen
är tillämplig torde syftet med omhändertagandet vara av större betydelse
än tiden för transporten. Förflyttning som endast sker inom ett område
där tillverkning, lagring eller förbrukning av farligt gods äger rum om-
fattas dock inte av nämnda lag. I dessa fall är den nu föreslagna lagen
tillämplig samt även arbetsmiljölagstiftningen och eventuella skyddsfö-
reskrifter i produktkontrollagstiftningen. Till lagen om transport av far-
Prop. 1998/99:64
34
ligt gods är kopplad förordningen (1982:923) om transport av farligt
gods samt myndighetsföreskrifter.
Lagen om transport av farligt gods reglerar således i huvudsak hela det
område för transporter som undantas i direktivet. Transporter av farliga
ämnen som omfattas av lagen om transport av farligt gods bör därför un-
dantas från nu föreslagen lags tillämpningsområde.
Transport av farliga ämnen i rörledningar är undantagna från direkti-
vet. Frågor om rörledningar regleras i lagen (1978:160) om vissa rörled-
ningar. I rörledningar som omfattas av kravet på koncession enligt lagen
om vissa rörledningar transporteras dock inga kemikalier. Sådana led-
ningar är avsedda för transport av § ärrvärme, dvs. varmvatten, eller av
råolja, naturgas eller produkter av råolja eller naturgas eller av annan
vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle (1 § lagen om
vissa rörledningar). Vad gäller andra rörledningar än för fjärrvärme om-
fattas de av lagen om brandfarliga och explosiva varor. Med stöd av be-
myndiganden i den lagen har Sprängämnesinpektionen utfärdat en rad
säkerhetsbestämmelser beträffande krav på den tekniska utformningen,
tillsynen och driften av sådana rörledningar. Andra transporter av farliga
ämnen i rörledningar än de som omfattas av lagen om vissa rörledningar
och lagen om brandfarliga och explosiva varor regleras genom bl.a. ar-
betsmiljölagstiftningen. På uppdrag av Europaparlamentet och rådet ut-
reder för närvarande kommissionen behovet av åtgärder för att förebygga
och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser med rörledningar.
Som ett av syftena med det arbetet anges behovet av att fastställa huruvi-
da det beträffande rörledningar behövs säkerhetsåtgärder av samma om-
fattning som beträffande de anläggningar som omfattas av Seveso II-
direktivet. Ytterligare bestämmelser för transporter i rörledningar kan
inte anses erfordras för närvarande. Transporter i rörledningar bör därför
inte omfattas av nu föreslagen lags tillämpningsområde.
Undantagen för dammar och marin verksamhet i konventionen torde i
praktiken sakna betydelse. När det gäller dammar är det inte troligt att
farliga ämnen förekommer i sådan omfattning att vare sig konventionen
eller direktivet kan bli tillämpligt. Olyckor till följd av verksamhet i ma-
rin miljö och utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen till sjöss regleras
i andra konventioner. Den marina verksamheten i form av t.ex. oljeutvin-
ning och gasutvinning är i det närmaste obefintlig i Sverige.
Såväl avfallsdeponier och gruvindustri bör dock omfattas av den nya
lagen.
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: Vissa för Seveso Il-direktivet och Industriolyck-
skonventionen centrala begrepp skall definieras i den föreslagna lagen.
Dessa begrepp är allvarlig kemikalieolycka, verksamhet, verksamhets-
utövare, anläggning, lager och farliga ämnen. Definitionerna i direktivet
och konventionen kommer därvid att vara samordnade.
Regeringen skall fa föreskriva vilka ämnen som skall anses som farli-
ga.
35
Utredningens forslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Både Seveso Il-direktivet (artikel 3)
och Industriolyckskonventionen (artikel 1) innehåller många definitioner
av begrepp. För att kunna reglera direktivet och konventionen i en ge-
mensam lag behöver definitionerna samordnas.
I Industriolyckskonventionen finns till en början flera begrepp som en-
dast har betydelse för konventionsstatemas inbördes relationer såsom
part och därtill knutna bestämmelser som upphovspart, utsatt part och
berörd part. De nämnda begreppen behöver därför inte definieras i den nu
föreslagna lagen. Inte heller begrepp som allmänhet, effekter och gräns-
överskridande effekter i konventionen samt fara och risk i direktivet be-
höver definieras i lagen. Deras betydelser får anses vara klara och de har
inte någon avgörande betydelse för lagens tolkning och förståelse.
De begrepp som därmed återstår och således bör definieras i lagen är i
konventionen begreppen industriolycka, farlig verksamhet och företags-
ledning samt i Seveso Il-direktivet begreppen verksamhet, anläggning,
verksamhetsutövare, farliga ämnen, allvarlig olyckshändelse och lager.
Begreppen industriolycka och allvarlig olyckshändelse, farlig verk-
samhet och verksamhet samt företagsledning och verksamhetsutövare
motsvarar varandra i direktivet och konventionen. Definitionerna är dock
inte helt identiska varför en anpassning måste göras i den nu föreslagna
lagen för att både konventionen och direktivet skall omfattas.
Allvarlig olyckshändelse och industriolycka
Allvarlig olyckshändelse är ett begrepp som bättre beskriver de händelser
som avses i direktivet och konventionen än industriolycka. Begreppet
industriolycka ger intryck av att olyckan måste ha ett direkt samband
med någon form av industriell verksamhet vilket inte är nödvändigt en-
ligt vare sig direktivet eller konventionen. En olycka i ett lager där ingen
verksamhet förekommer kan t.ex. om mängden farliga ämnen är tillräck-
ligt stor omfattas av både direktivet och konventionen. I stället för
olyckshändelse bör begreppet kemikalieolycka användas eftersom direk-
tivet och konventionen endast omfattar olyckor där farliga ämnen före-
kommer. Andra typer av olyckshändelser faller utanför dess tillämp-
ningsområde.
Begreppet industriolycka i konventionen har en något vidare betydelse
än allvarlig olyckshändelse i direktivet. Industriolycka omfattar nämligen
vissa transportolyckor samt olyckor vid slutligt omhändertagande som
får undantas från direktivets tillämpningsområde enligt artikel 4.
När det gäller transporter är dock industriolyckskonventionens
tillämpningsområde starkt begränsat. Det är endast räddningsinsatser i
samband med olyckor vid landbaserade transporter och verksamhetsin-
tema transporter som omfattas av begreppet industriolycka. Verksam-
hetsintema transporter ingår även i begreppet allvarlig olyckshändelse
enligt direktivet. Däremot omfattas inte räddningsinsatser vid transport-
Prop. 1998/99:64
36
olyckor. Sådana insatser faller emellertid även utanför den nu föreslagna
lagens tillämpningsområde eftersom den enligt ovan endast skall avse
sådana åtgärder som kan vidtas innan en olycka inträffat. Själva rädd-
ningsinsatsen regleras i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Eftersom transportolyckor utanför själva verksamheten inte kommer
att omfattas av den nu förelagda lagen bör definitionen av allvarliga
olyckshändelser i direktivet användas i den nu föreslagna lagen för att
ange betydelsen av allvarliga kemikalieolyckor. För att åstadkomma
harmonisering mellan direktivet och konventionen bör dock avfallsdepo-
nier inte undantas från lagens tillämpning. Regeringen har behandlat frå-
gan om avfallsdeponier i avsnitt 7.1.
Verksamhet och farlig verksamhet
Verksamhet i Seveso Il-direktivet är mer precist angivet än farlig verk-
samhet i Industriolyckskonventionen. Någon betydelseskillnad är det
dock inte fråga om. Begreppet farlig verksamhet är knutet till konventio-
nens lista över farliga ämnen och innefattar därmed även konventionens
definition av farliga ämnen. Farliga ämnen bör dock, vilket vi återkom-
mer till nedan, definieras särskilt i lagen.
Begreppet verksamhet i Seveso Il-direktivet bör användas i lagen. De-
finitionen av begreppet verksamhet har ändrats på sätt Lagrådet föresla-
git. Verksamhetsbegreppet omfattar samtliga verksamheter som inte är
undantagna från den nu föreslagna lagens tillämpningsområde.
Ett problem som sammanhänger med verksamhetsbegreppet är dock
hur samlokaliserade företag som ingår i samma koncern skall behandlas.
På denna punkt ger varken konventionen eller direktivet någon ledning.
Utgångspunkten bör dock vara att det är den faktiska risken som skall
vara vägledande för tillämpningen av reglerna. Risken med en verksam-
het förändras inte av att dess organisation förändras genom att t.ex. av-
delningar bolagiseras. Genom att dela upp en verksamhet i flera dotter-
bolag skulle emellertid de särskilda säkerhetsbestämmelserna i direktivet
och konventionen kunna kringgås genom att mängderna farliga ämnen i
de olika verksamheterna inte räknas samman.
Denna olägenhet skulle dock kunna avhjälpas med ett tillägg i defini-
tionen av verksamhet genom att med verksamhet avses även det område
som sorterar under flera verksamhetsutövares gemensamma ledning.
Därmed skulle även koncerner omfattas av verksamhetsbegreppet. Ett
förtydligande blir därmed även nödvändigt att göra avseende begreppet
verksamhetsutövare. Med verksamhet avses självfallet inte ett företags
eller koncerns hela verksamhet, som kan vara spridd på många olika plat-
ser och orter, utan endast verksamheten på en plats.
Verksamhetsutövare och företagsledning
Verksamhetsutövare och företagsledning har samma betydelse i direkti-
vet och konventionen. Eftersom begreppet verksamhetsutövare bäst an-
knyter till verksamhet ovan bör det användas i den nu föreslagna lagen.
Prop. 1998/99:64
37
Som ovan angetts bör det i definitionen av begreppet verksamhets-
utövare göras ett tillägg så att koncernledningen vid samlokaliserade
dotterbolag räknas som verksamhetsutövare.
Med verksamhetsutövare bör således anses varje fysisk eller juridisk
person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning. Om flera
verksamheter med gemensam ägare är samlokaliserade skall dessa ses
som en verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutöva-
re.
Anläggning, lager och farliga ämnen
Anläggning omfattas av begreppet verksamhet i Seveso Il-direktivet och
kan ses som en precisering av de delar av verksamheten där farliga äm-
nen förekommer. Den definition som finns i direktivet bör överföras till
den nu föreslagna lagen. Även definitionen av lager i direktivet bör tas in
i lagen.
Definitionen av farliga ämnen i direktivet innehåller dels en precise-
ring av vad som menas med ämnen, dels en hänvisning till de särskilda
listor över farliga ämnen och kategorier av farliga ämnen som finns i bi-
laga I till direktivet. Skäl talar för att definitionen av farliga ämnen i den
nu föreslagna lagen bör göras på samma sätt. Hänvisning till listorna
över farliga ämnen kommer, som ovan nämnts, att ske genom ett bemyn-
digande till regeringen att ange vilka farliga ämnen som avses.
Därvid bör listorna till bilaga I till direktivet följas med undantag för
de fall där Industriolyckskonventionen är strängare. De närmare bestäm-
melserna om hur mängden farliga ämnen skall beräknas och de mer de-
taljerade tillämpningsbestämmelsema som anges i nämnda bilaga I till
direktivet bör meddelas av centralt ansvarig myndighet.
Regeringens förslag: Verksamhetsutövarnas skyldigheter är uppdelade i
två kravnivåer beroende på i vilka mängder farliga ämnen förekommer
eller kan förekomma i verksamheten.
Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att vidta förebyggande och
skadebegränsande åtgärder, inge anmälan till tillsynsmyndigheten om
verksamheten samt upprätta ett handlingsprogram för hur allvarliga ke-
mikalieolyckor skall förebyggas. Bestämmelser med dessa skyldigheter
införs i lagen.
De verksamhetsutövare som omfattas av den högre kravnivån i lagen
skall utöver nämnda skyldigheter även lämna en säkerhetsrapport. Vid
nyanläggning och förändring av verksamhet som omfattas av den högre
kravnivån skall säkerhetsrapporten lämnas till miljöprövningsmyndig-
heten för en fördjupad säkerhetsprövning. I övriga fall skall säkerhets-
rapporten lämnas till tillsynsmyndigheten.
Prop. 1998/99:64
38
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att vid nyanläggning
och förändring av vissa verksamheter som omfattas av den högre kravni-
vån enligt Seveso Il-direktivet och av Industriolyckskonventionen skall
en säkerhetsrapport inges till miljöprövningsmyndigheten för en samord-
nad miljö- och säkerhetsprövning. I övrigt överensstämmer utredningens
förslag med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: I Seveso Il-direktivet anges verk-
samhetsutövamas skyldigheter i huvudsak i artiklarna 5-7, 9, 10 och ar-
tikel 13. Industriolyckskonventionens bestämmelser om verksamhets-
utövamas skyldigheter finns i artiklarna 3, 4 och 6. Även artikel 9 i kon-
ventionen om information till och deltagande av allmänheten har en
koppling till verksamhetsutövarens skyldigheter.
Verksamhetsutövarens skyldigheter i Seveso Il-direktivet och Industri-
olyckskonventionen omfattar i huvudsak tre moment, nämligen vidta-
gande av åtgärder för att förebygga allvarliga olyckshändelser och be-
gränsa följderna av dessa, ingivande av redovisningar angående verk-
samheten och säkerhetsarrangemangen till behöriga myndigheter och
information till allmänheten om verksamheten.
I artikel 5 i Seveso Il-direktivet anges att verksamhetsutövaren skall
vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser
och för att begränsa följderna av dessa. Vidare skall verksamhetsutövaren
för behöriga myndigheter kunna styrka att alla nödvändiga åtgärder vid-
tagits. I Industriolyckskonventionen motsvaras artikel 5 i direktivet när-
mast av artikel 3 tredje punkten där det anges att företagsledningen skall
iaktta alla åtgärder som krävs för att på ett säkert sätt kunna genomföra
den farliga verksamheten och förebygga industriolyckor.
Utredningen har föreslagit att då bestämmelserna om verksamhets-
utövarens allmänna skyldigheter är av så grundläggande betydelse och
anger vad verksamhetsutövama rent faktisk har att göra bör en bestäm-
melse därom tas in i den föreslagna lagen. Länsrätten i Stockholm län har
påpekat att genom att meddela förelägganden och förbud, som kan för-
enas med vite, kan Sverige uppfylla sin skyldighet enligt direktivet att se
till att verksamhetsutövaren vidtar alla åtgärder som krävs för att före-
bygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dessa för
människor och miljö. Regeringen anser att bestämmelsen om verksam-
hetsutövarens allmänna skyldigheter enligt artikel 5 i direktivet är av så
grundläggande betydelse att en särskild bestämmelse bör införas i lagen
om detta.
Miljöbalken tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan
verksamhet och sådana anläggningar som omfattas av balkens tillämp-
ningsområde. Detta innebär att den som bedriver verksamhet som om-
fattas av nu föreslagen lag skall iaktta miljöbalkens allmänna hänsyns-
regler i 2 kap. En bestämmelse bör införas i nu föreslagen lag för att
klarlägga detta förhållande.
I artiklarna 6, 7 och 9 anges verksamhetsutövarens särskilda skyldig-
heter enligt Seveso Il-direktivet.
Prop. 1998/99:64
39
Artikel 6 om anmälan gäller samtliga verksamhetsutövare som omfat-
tas av direktivet medan artikel 9, skyldighet att upprätta och inge säker-
hetsrapport, endast omfattar de verksamhetsutövare som omfattas av den
högre kravnivån. Artikel 7 om säkerhetspolicy gäller formellt endast de
verksamhetsutövare som omfattas av den lägre kravnivån, men eftersom
en säkerhetspolicy även skall ingå i säkerhetsrapporten enligt artikel 9 är
bestämmelsen även tillämplig på verksamhetsutövare i den högre kravni-
vån.
De krav som ställs på verksamhetsutövama i konventionen anges i ar-
tikel 6. De krav som där ställs omfattas, som ovan nämnts, i huvudsak av
den högre kravnivån enligt Seveso Il-direktivet.
Reglerna om anmälan i Seveso Il-direktivet avser som nyss sagts
samtliga verksamhetsutövare som omfattas av direktivet. Anmälan skall
göras vid nyanläggning samt när det gäller befintliga verksamheter inom
tre år från det att direktivet trädde i kraft.
En anmälan skall bl.a. innehålla uppgifter om vilka farliga ämnen eller
grupper av ämnen som ingår i verksamheten och omfattas av direktivet,
uppgifter om den verksamhet som bedrivs eller skall bedrivas och infor-
mation om omgivningspåverkan.
Vid väsentliga förändringar i verksamheten som har betydelse för de
uppgifter som lämnats i anmälan skall verksamhetsutövaren omedelbart
informera berörda myndigheter. Vidare skall information lämnas vid de-
finitiv nedläggning av en anläggning. Om säkerhetsarrangemangen vid
en verksamhet bedöms som uppenbart otillräckliga skall den behöriga
myndigheten enligt artikel 17 förbjuda i drifttagandet eller driften vid
verksamheten. Även i de fall anmälan inte lämnas in i tid kan den behö-
riga myndigheten förbjuda verksamheten enligt artikel 17. I det senare
fallet är detta emellertid inte någon skyldighet utan endast en möjlighet.
En bestämmelse som anger att en anmälan skall inges och när detta
skall ske bör tas in i lagen. Vidare bör en övergripande bestämmelse om
en anmälans innehåll tas in i lagen. Närmare precisering av innehållet i
anmälan kan ske genom förordning och myndighetsföreskrifter.
För de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och
där det således kommer att ske en fördjupad säkerhetsprövning i sam-
band med tillståndsprövningen enligt miljöbalken bör regeringen för att
underlätta för dessa verksamhetsutövare ha möjlighet att föreskriva be-
gränsningar i anmälningsskyldigheten.
De särskilda övergångsbestämmelser som enligt Seveso Il-direktivet
gäller för befintliga verksamheter återkommer regeringen till i avsnitt 8.
Enligt artikel 7 skall de verksamhetsutövare som endast omfattas av
den lägre kravnivån utarbeta ett dokument med företagets säkerhetspo-
licy för att förebygga allvarliga olyckshändelser och se till att den tilläm-
pas i verksamheten. Det finns inget krav på att dessa verksamhetsutövare
skall inge säkerhetspolicyn till behöriga myndigheter med mindre än att
dessa särskilt begär det. För verksamheter som omfattas av den högre
kravnivån skall däremot säkerhetspolicyn ingå som en del av den säker-
hetsrapport som dessa företag enligt artikel 9 är skyldiga att inge till be-
höriga myndigheter.
Prop. 1998/99:64
40
I bilaga III till direktivet anges vilka uppgifter som säkerhetspolicyn
skall innehålla.
Säkerhetspolicyn innefattar mål och allmänna handlingsprinciper som
verksamhetsutövaren ställt upp för hantering av riskerna.
I lagen bör det tas in en bestämmelse som anger att samtliga verksam-
hetsutövare är skyldiga att utarbeta en säkerhetspolicy, dvs. ett hand-
lingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas. När-
mare bestämmelser om innehållet i handlingsprogrammet kommer att ges
i förordning.
Enligt artikel 9 i Seveso Il-direktivet skall de verksamhetsutövare som
omfattas av den högre kravnivån i direktivet inge en säkerhetsrapport till
behöriga myndigheter. Detta kommer att gälla för flertalet av de verk-
samheter som i dag är skyldiga att lämna säkerhetsredovisning enligt
artikel 5 i Seveso I-direktivet.
Syftet med säkerhetsrapporten är att
- visa att en säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshän-
delser och ett säkerhetssystem för att se till att denna genomförs har
införts i enlighet med bilaga III,
- visa att faror för allvarliga olyckshändelser har identifierats och att
nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förebygga dem och be-
gränsa följderna för människor och miljö,
- visa att utformning, konstruktion, drift och underhåll av alla an-
läggningar, lagerplatser och infrastrukturer som har samband med
driften och som har ett samband med olika slag av fara för allvarli-
ga olyckshändelser inom verksamheten, uppvisar tillräcklig säker-
het och tillförlitlighet,
- visa att interna planer för räddningsinsatser har upprättats och till-
handahålla underlag som gör det möjligt att utarbeta en extern plan
för räddningsinsatser om en allvarlig olyckshändelse skulle inträffa,
- säkerställa att de behöriga myndigheterna får tillräcklig infor-
mation för att kunna besluta om lokalisering av nya aktiviteter och
markanvändning omkring befintliga verksamheter.
I bilaga II till direktivet anges vilka uppgifter som alltid skall ingå i en
säkerhetsrapport. Jämfört med dagens säkerhetsredovisningar är kraven
på säkerhetsrapportens innehåll mer utförliga och preciserade. Säkerhets-
rapporten är mer fokuserad på säkerhetstänkandet inom organisationen.
Ökad vikt har bl.a. lagts vid företagens kontrollsystem för uppföljning av
säkerhetsarbetet. Stor vikt har även lagts vid verksamhetens omgivning
både med avseende på den risk som omgivande aktiviteter utgör och den
risk som verksamheten utgör för omgivningen.
Säkerhetsrapporten skall i likhet med anmälan enligt artikel 6 inges till
behörig myndighet. Tiderna för ingivande av säkerhetsrapporten vid nya
verksamheter är de samma som för anmälan. När det gäller befintliga
verksamheter gäller dock något längre tider för att inge säkerhetsrappor-
ten än vad som gäller för anmälan. De särskilda övergångsbestämmelser
som enligt Seveso Il-direktivet gäller för befintliga verksamheter åter-
kommer regeringen till i avsnitt 8.
Vid ändringar i verksamheten som kan få betydande återverkningar av-
seende faran för olyckshändelser skall verksamhetsutövaren enligt artikel
Prop. 1998/99:64
41
10 se över och vid behov revidera säkerhetsrapporten. Därutöver skall
säkerhetsrapporten regelbundet ses över och uppdateras minst vart femte
år eller vid vilken annan tidpunkt som helst på verksamhetsutövarens
eller den behöriga myndighetens initiativ, när nya fakta gör detta berätti-
gat eller för att kunna beakta den tekniska utvecklingen och kunskapsut-
vecklingen på riskbedömningens område.
En väsentlig nyhet jämfört med Seveso I-direktivet är att de behöriga
myndigheterna skall granska de säkerhetsrapporter som inges. Om myn-
digheterna inte anser att säkerhetsarrangemangen är tillräckliga eller att
säkerhetsrapporten är bristfällig kan de begära in kompletterande upp-
gifter. Ytterst om säkerhetsarrangemangen bedöms som uppenbart otill-
räckliga skall den behöriga myndigheten enligt artikel 17 förbjuda idrift-
tagandet eller driften vid verksamheten. Även i de fall säkerhetsrapporten
inte lämnas in i tid kan den behöriga myndigheten förbjuda verksamheten
enligt artikel 17.1 det senare fallet är det emellertid, som tidigare nämnts
beträffande anmälan, inte någon skyldighet utan endast en möjlighet.
I lagen bör det tas in en bestämmelse som bemyndigar regeringen att
meddela föreskrifter om att för vissa verksamheter skall en säkerhetsrap-
port upprättas. När det gäller innehållet i säkerhetsrapporten bör en över-
gripande bestämmelse om vilka delmoment som den skall omfatta tas in i
lagen. Närmare precisering av innehållet i säkerhetsrapporten med hän-
syn till de krav som ställs i bilagan till direktivet och konventionen kan
ske genom förordning och myndighetsföreskrifter. De särskilda över-
gångsbestämmelser som enligt Seveso Il-direktivet gäller för befintliga
verksamheter återkommer regeringen till i avsnitt 8.
Enligt den föreslagna integrerade miljö- och säkerhetsprövningen skall
en fördjupad prövning av säkerhetsarrangemangen göras vid de verk-
samheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och som samtidigt
omfattas av förprövningsreglema i miljöbalken. Detta skall ske vid ny-
anläggning och vid förändringar i verksamheten, vilket sammanhänger
med när tillståndsprövning skall utföras enligt miljöbalken.
Med en fördjupad säkerhetsprövning tillgodoses kravet på en gransk-
ning av säkerhetsrapporten enligt artikel 9 i Seveso Il-direktivet samt
kraven i artikel 3 om identifikation av farliga verksamheter och artikel 6
om förebyggande åtgärder i Industriolyckskonventionen. En prövning av
säkerhetsarrangemangen kommer att göras av den instans som har att
tillståndspröva verksamheten enligt miljöbalken. Vid prövningen skall
miljöbalkens regler om ansökan även omfatta säkerhetsrapporten som
skall anses utgöra en del av själva ansökan. Vad som i miljöbalken stad-
gas om komplettering m.m. av ansökan är således tillämpligt även på
säkerhetsrapporten.
Genom den samordning med miljöprövningen som nu föreslås kom-
mer allmänheten med redan befintliga och väl inarbetade regler i miljö-
balken att tillförsäkras den möjlighet att yttra sig som fordras enligt arti-
kel 13 i Seveso Il-direktivet och artikel 9 i Industriolyckskonventionen.
Förutom vid nyanläggning och förändring i verksamheten skall som
nyss sagts, säkerhetsrapporten förnyas vart femte år eller vid annan tid-
punkt på initiativ av verksamhetsutövaren eller den behöriga myndighe-
ten om nya fakta gör detta berättigat eller för att kunna beakta den tek-
Prop. 1998/99:64
42
niska utvecklingen som har samband med säkerheten. I den nu föreslagna
lagen bör detta anges. Säkerhetsrapporten i dessa fall bör hanteras av
tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall därvid granska den in-
sända rapporten och avgöra om förändringarna ryms inom det befintliga
tillståndet eller inte.
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: Interna planer för räddningsinsatser skall ingå i
säkerhetsrapporten.
Den interna planen för räddningsinsatser utarbetas av verksamhets-
utövaren i samråd med kommunen och de anställda.
Den fortlöpande kontrollen av de interna planerna för räddningsin-
satser skall ligga på tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Seveso Il-direktivets särskilda krav
på planering för räddningsinsatser anges i artikel 11 och gäller endast för
de verksamheter som omfattas av den högre kravnivån. Motsvarande
krav på sådan planering anges i artikel 8 i Industriolyckskonventionen
Kravet i Seveso Il-direktivet riktar sig både till verksamhetsutövama,
som skall upprätta interna planer för räddningsinsatsen, och den behöriga
myndighet som skall upprätta externa planer för räddningsinsatser. Utar-
betande av den interna planen för räddningsinsatser skall ske i samråd
med de anställda och vid utarbetande av den externa planen för rädd-
ningsinsatser skall allmänheten ges tillfälle att lämna synpunkter.
Enligt artikel 9 i Seveso Il-direktivet skall de interna planerna samt
underlag för de externa planerna för räddningsinsatser ingå i säkerhets-
rapporten.
Den interna planen ingår i den säkerhetsrapport som är en del av un-
derlaget för den av regeringen föreslagna fördjupade säkerhetsprövning-
en i samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Med hänsyn
till det och med beaktade av direktivets och konventionens lydelse är det
lämpligt att ansvaret för utarbetandet av den interna planen för rädd-
ningsinsatser läggs på verksamhetsutövaren.
Den fortlöpande kontrollen av de interna planerna för räddningsinsat-
ser bör hanteras som en tillsynsfråga. Enligt direktivet skall kontrollen
ske minst vart tredje år. Förfarandet är således inte harmoniserat med
redovisningen av säkerhetsrapportema som skall ske minst vart femte år.
Med hänsyn till direktivets krav anser regeringen att den fortlöpande
kontrollen av de interna planerna för räddningsinsatser bör läggas på till-
synsmyndigheterna. De särskilda övergångsbestämmelser som enligt
Seveso Il-direktivet gäller för befintliga verksamheter återkommer rege-
ringen till i avsnitt 8.
Beredskapen för räddningsinsatser inom en verksamhet är underordnad
kommunens räddningstjänst och är vid en insats i ledningshänseende
43
underställd räddningsledaren inom den kommunala räddningstjänsten,
vilket följer av räddningstjänstlagen (1986:1102). Kommunen bör därför
lämpligen medverka i arbetet med utarbetandet av den interna planen för
räddningsinsatser. I lagen bör således framgå att den interna planen skall
utarbetas i samråd med kommunen och de anställda. Den fortlöpande
kontrollen av de interna planerna bör, i enlighet med direktivet, hanteras
som en tillsynsfråga. Frågan kommer att behandlas i avsnitt 7.8.
De externa planerna for räddningsinsatser skall enligt direktivet upp-
rättas av behörig myndighet, dvs. för svenska förhållanden, den kommu-
nala räddningstjänsten, på grundval av vad som redovisats i säkerhets-
rapporten. Den fortlöpande kontrollen av de externa planerna, som di-
rektivet uppställer, kommer att behandlas i avsnitt 7.8.
Såvitt avser frågan om underlaget för de externa planerna skall bedö-
mas vid den fördjupade säkerhetsprövningen i samband med till-
ståndsprövningen enligt miljöbalken anser regeringen att det finns för-
delar med ett sådant förfarande. Därmed kan behovet av kommunala
räddningsinsatser vägas mot verksamhetsutövarens andra åtgärder för att
förebygga olyckor och effekter av olyckor samt krav på interna planer för
räddningsinsatser. Regeringen anser att underlaget för de externa planer-
na för räddningsinsatser skall ingå som en del av den fördjupade säker-
hetsprövningen i samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken.
Enligt direktivet skall det vidare vara möjligt för behörig myndighet
att på grundval av vad som redovisats i säkerhetsrapporten bedöma att
någon extern plan för räddningsinsatsen inte behöver upprättas. Detta
torde endast komma i fråga i undantagsfall och den utredning som skulle
krävas för att fatta ett sådant beslut kan antas bli omfattande. Någon mot-
svarande bestämmelse finns inte i Industriolyckskonventionen.
Planerna för räddningsinsatser rör i huvudsak räddningstjänstfrågor.
Detta gäller särskilt de externa planerna för räddningsinsatser som inte
direkt berörs av prövningen av säkerhetsarrangemangen. De övergripan-
de bestämmelserna om externa planer för räddningsinsatser bör därför
ingå bland de bestämmelser som reglerar räddningstjänsten. Regeringen
har för avsikt att vidta erforderliga förordningsändringar med stöd av
61 § räddningstjänstlagen.
Prop. 1998/99:64
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att
uppfylla både Seveso Il-direktivets och Industriolyckskonventionens
krav.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Boverket har framfört att för att underlätta fram-
tida prövning av ärenden rörande säkrare kemikaliehantering bör sam-
bandet mellan planprövningen och prövningen enligt nu föreslagen lag-
stiftning klargöras. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har, som
framgått i avsnitt 6.2, haft invändningar mot bedömningen i denna del.
44
Skälen for regeringens bedömning: Frågor om lokalisering och mar-
kanvändning finns i artikel 12 i Seveso Il-direktivet och i artikel 7 i In-
dustriolyckskonventionen.
Frågor om lokalisering och markanvändning är en nyhet i Seveso II-
direktivet. Medlemsstaterna skall enligt artikel 12 i direktivet se till att
målen när det gäller att förebygga allvarliga olyckshändelser och be-
gränsningar av följderna av sådana olyckor beaktas vid regleringen av
markanvändningen och annan relevant reglering. Målen uppnås, enligt
artikeln, genom kontroll av dels lokaliseringen av nya verksamheter, dels
förändringar av befintliga verksamheter, dels nya anordningar kring be-
fintliga verksamheter som t.ex. transportleder, platser som besöks av
allmänheten och bostadsområden, när denna lokalisering eller dessa an-
ordningar kan befaras öka risken för allvarliga olyckshändelser eller för-
värra följderna av dem. Vid reglering av markanvändningen skall med-
lemsstaterna se till att nödvändigheten av att på lång sikt upprätthålla
lämpliga skyddsavstånd beaktas. Vidare skall lämpliga samrådsförfaran-
den finnas.
I svensk rätt finns en omfattande reglering av frågor som rör fysisk
planering och markanvändning. Plan- och bygglagen (1987:10) (nedan
kallad PBL) innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vat-
ten samt om byggande.
I 2 kap. PBL finns bestämmelser om allmänna intressen som skall be-
aktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse. Enligt 2 kap.
1 § PBL skall mark och vattenområden användas för det eller de ändamål
för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och
läge samt föreliggande behov. Bebyggelse skall enligt 2 kap. 3 § PBL
lokaliseras till mark som är lämpad for ändamålet med hänsyn till bl.a. de
boendes och övrigas hälsa. Inom områden med sammanhängande bebyg-
gelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av skydd
mot uppkomst och spridning av brand samt trafikolyckor och andra
olyckshändelser (2 kap. 4 § 1 PBL). Vid planläggning och i ärenden om
bygglov och förhandsbesked skall miljöbalken tillämpas.
I 3 och 4 kap. miljöbalken finns bestämmelser för hushållning med
mark och vattenområden och i 9 kap. miljöbalken finns bestämmelser om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De grundläggande hushållnings-
bestämmelsema i 3 kap. miljöbalken skall främja väl genomtänkta av-
vägningar mellan olika önskemål om att utnyttja marken, vattnet och den
fysiska miljön i övrigt. Syftet med bestämmelserna är att redovisa vilka
intressen som har särskild betydelse för samhällsutvecklingen och som
därför skall ges ett försteg framför andra intressen när markanvändnings-
frågor skall avgöras. I 4 kap. miljöbalken anges geografiska områden
som är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som
finns i områdena. Syftet med bestämmelserna är att skydda dessa värden
mot exploateringsforetag och andra ingrepp i miljön som påtagligt kan
skada områdenas bevarandevärden. Att en lokalisering skall väljas som
är lämplig med hänsyn till vad som anges i 3 och 4 kap. miljöbalken
framgår av den allmänna hänsynsregeln i 2 kap. 4 § miljöbalken.
Plan- och bygglagen och miljöbalken gör det således möjligt för myn-
digheterna att ställa långtgående krav på lokalisering och markanvänd-
Prop. 1998/99:64
45
ning. Kommunerna har genom sitt planmonopol stora möjligheter att
styra markanvändningen och därmed också ett stort ansvar för samhälls-
planeringen. Genom detaljplaner kan nödvändig hänsyn till omgivningen
tas vid placeringen av bl.a. miljöfarliga verksamheter. Detta kan ske ge-
nom själva lokaliseringen av verksamheten och genom begränsning av
markanvändningen i närheten av verksamheten, till exempel genom att
inte tillåta bostadsbebyggelse inom en viss radie räknat från verksamhe-
ten i fråga. För att bereda allmänheten möjlighet till insyn i planförfaran-
det finns särskilda regler om samråd innan översiktsplan, detaljplan eller
områdesbestämmelser antas.
Genom framför allt plan- och bygglagen och miljöbalken har svenska
myndigheter långtgående möjligheter att påverka frågor om fysisk plane-
ring. Även allmänhetens möjlighet till insyn och deltagande är väl tillgo-
dosedda. Några särskilda lagstiftningsåtgärder såvitt avser den fysiska
planeringen behövs därför inte.
Regeringens förslag: Särskilda bestämmelser om det ömsesidiga förhål-
landet mellan en verksamhet och omgivningen skall införas i lagen. Ett
syfte med miljökonsekvensbeskrivningar skall vara att identifiera verk-
samhet vars säkerhet kan påverkas av faktorer i omgivningen.
Prop. 1998/99:64
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förlaget. Länsrätten i
Stockholms län har ifrågasatt uttrycket dominoeffekter.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 8 i Seveso Il-direktivet finns
bestämmelser om verksamheter vid vilka sannolikheten och möjligheten
för och konsekvenserna av en allvarlig olycka är större på grund av verk-
samheternas lokalisering och närhet till varandra. Dessa verksamheter
skall enligt artikeln identifieras av behörig myndighet samt skall berörda
verksamhetsutövare utbyta information med varandra och anpassa säker-
hetsarrangemangen till situationen. Verksamhetsutövama har enligt arti-
keln en informationsskyldighet mot allmänheten samt skall även förse
behörig myndighet med information för att externa planer för rädd-
ningsinsatser skall kunna upprättas.
Den angivna ordningen för identifikation av verksamhet vars säkerhet
kan påverkas av faktorer i omgivningen innebär att en verksamhetsutöva-
re kan bli tvungen att lämna in två anmälningar eller säkerhetsrapporter,
först en för att identifiera eventuella lokaliseringsrisker och sedan en för
att visa att dessa beaktats i säkerhetsarbetet. För att förenkla hanteringen
bör enligt regeringen nämnda risker bedömas innan anmälan och säker-
hetsrapporten skall lämnas till behörig myndighet. Detta kan då ske ge-
nom att det i lagen införs en bestämmelse riktad till verksamhetsutövama
om att risker till följd av faktorer i omgivningen skall beaktas och att
samråd skall ske för att utröna sådana risker. Vilken omfattning samrådet
skall ha far bedömas från fall till fall. Resultatet av samrådet och redo-
visningen av de eventuella åtgärder som vidtagits i anledning av före-
46
komsten av nämnda risker skall redovisas i anmälan eller säkerhetsrap-
porten.
För de verksamheter som skall förprövas enligt miljöbalken kan en
samordning ske med de miljökonsekvensbeskrivningar som bl.a. skall
ingå i ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet.
För att göra det möjligt att beakta nämnda risker i miljökonsekvens-
beskrivningar bör ett tillägg till miljökonsekvensbeskrivningens syfte i
6 kap. 3 § miljöbalken inforas. Av tillägget skall framgå att även faktorer
i omgivningen som kan påverka riskbilden för en planerad verksamhet
som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka eller förvärra följ-
derna av en sådan olycka skall identifieras och bedömas.
När det gäller bevakningen av dessa frågor på myndighetssidan, blir
detta en viktig uppgift för räddningstjänsten inom ramen för samhälls-
planeringen. Detta kan ske vid den analys av risker som skall göras av
räddningstjänsten i det kommunala säkerhetsarbetet.
Länsrätten i Stockholms län har ifrågasatt ifråga direktivets och utred-
ningens användning av uttrycket dominoeffekter. Regeringen anser att då
någon sammanfattande term för de effekter som omnämns i artikel 8 i
Seveso Il-direktivet inte är nödvändig för genomförande av direktivet i
svensk rätt finns inget behov av att använda uttrycket dominoeffekt i la-
gen.
Regeringens förslag: Information om säkerhetsåtgärder och lämpligt
uppträdande vid en olycka skall spridas till berörd allmänhet. Kommunen
skall ha ansvaret för att detta sker. Informationen skall dock bekostas av
verksamhetsutövaren. En bestämmelse om detta skall införas i lagen
Prop. 1998/99:64
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om information finns i
artiklarna 13—15 i Seveso Il-direktivet och i artikel 9 i Industriolyck-
skonventionen. Informationsskyldigheten till allmänheten och angränsa-
de stater enligt artikel 13 i direktivet gäller endast sådan verksamhet som
omfattas av den högre kravnivån. Bestämmelserna i artikel 14 och 15 om
information till behöriga myndigheter och kommissionen gäller däremot
för samtliga verksamheter som omfattas av direktivet. Sådan information
samlas i en databank (Major Accidents Reporting System - MARS) hos
EU:s Major Accident Hazards Bureau (MAHB) och används i det före-
byggande arbetet och som stöd i olyckssituationer.
Enligt både Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventionen skall
allmänheten ges viss information om säkerhetsåtgärder och lämpligt
uppträdande vi en olycka. Hur detta skall ske står det de berörda staterna
fritt att bestämma.
Regeringen anser att kommunen är bäst lämpad att ha ansvaret för att
information kommer berörda personer tillhanda. Kostnaden för informa-
tionen till allmänheten har ett direkt samband med den farliga verksam-
47
heten och bör därför belasta verksamhetsutövaren. Om en verksamhets-
utövare underlåter att ta fram information och/eller sprida denna bör
kommunen som är ansvarig för informationen till allmänheten kunna
göra detta på verksamhetsutövarens bekostad.
Den information som enligt Seveso Il-direktivet skall lämnas till an-
gränsande medlemsstater för att dessa skall kunna tillämpa direktivets
bestämmelser om beredskapsplanering och fysisk planering far anses
omfattas av den information som lämnas vid miljö- och säkerhetspröv-
ningen enligt den nordiska miljöskyddskonventionen. Genom detta för-
farande får angränsande medlemsstater tillgång till samma information
som svenska myndigheter har tillgång till för att tillämpa bestämmelserna
i direktivet.
I artikel 14 anges dels den information som en verksamhetsutövare
skall lämna till behöriga myndigheter vid en allvarlig olyckshändelse,
dels myndigheternas ansvar för att sanerings- och återställningsåtgärder
genomförs. Vidare framgår i artikel 14 krav på att olyckan analyseras och
att förebyggande åtgärder vidtas. Några särskilda bestämmelser i anled-
ning av myndigheternas skyldigheter enligt artikeln behövs inte då dessa
uppgifter täcks in av den nuvarande lagstiftningen.
Bestämmelser om information som medlemsländerna skall lämna till
kommissionen finns i artikel 15 och 19 i Seveso Il-direktivet. Motsva-
rande bestämmelser finns i artikel 11 i Seveso I-direktivet. Statens rädd-
ningsverk är idag den myndighet som skall förmedla information till
kommissionen. Några ändringar härvidlag är inte aktuella.
Regeringens förslag: Bestämmelser om tillsyn och tillsynsmyndigheter-
nas befogenheter tas in i den nya lagen.
Prop. 1998/99:64
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att för verksamhet
som inte är tillståndspliktig enligt miljöbalken skall länsstyrelsen vara
tillsynsmyndighet såvida inte länsstyrelsen och kommunen kommer
överens om att kommunen skall vara tillsynsmyndighet.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har påtalat behovet av
en samordnande myndighet för Seveso Il-direktivet. Riksrevisionsverket
har förordat att Arbetarskyddsstyrelsen bör vara central tillsynsmyndig-
het. Arbetarskyddsstyrelsen och Sprängämnesinspektionen har föreslagit
att Arbetarskyddsstyrelsen bör vara samordnande myndighet.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 18 i Seveso Il-direktivet be-
handlar tillsyn. Artikeln anger i huvudsak följande. Behöriga myndighe-
ter skall upprätta ett system för tillsyn och andra kontrollåtgärder som
lämpar sig för den aktuella typen av verksamhet. Tillsynen skall ske obe-
roende av om de redovisningar som föreskrivs i direktivet lämnats in.
Tillsynen skall omfatta en systematisk granskning av de tekniska system
samt organisations- och driftssystem som tillämpas i verksamheten. För
tillsynen skall finnas ett tillsynsprogram för alla verksamheter. Den be-
höriga myndigheten skall enligt artikeln också för utövande av tillsynen
48
ha möjlighet att begära in kompletterande information från verksamhets-
utövama om det behövs för att kunna bedöma risker för allvarliga
olyckshändelser. Artikeln innehåller även bestämmelser om inspektion
hos verksamhetsutövama.
I avsnitt 6.3 har regeringen förslagit att tillsynsorganisationen enligt
den nya lagen skall harmoniseras med tillsynen enligt miljöbalken. Den
lokala och regionala tillsynen kommer därmed att ligga på kommunerna
och länsstyrelserna. Det centrala tillsynsansvaret kommer som sagts i
avsnitt 6.3 att ligga på Statens räddningsverk. För verksamheter som inte
är förprövningspliktiga enligt miljöbalken bör tillsynsansvaret ligga på
länsstyrelsen. För dessa fall bör länsstyrelsen få, om det inte är olämpligt
med hänsyn till förutsättningarna för att tillsynen skall kunna utövas till-
fredsställande, överlåta tillsynen åt en kommun. Har en kommun gjort
framställning om en sådan överlåtelse av tillsynen och bedömer länssty-
relsen att en överlåtelse inte är lämplig bör frågan kunna överlämnas till
regeringen för prövning.
Förutsättningarna för tillsynsmyndigheternas arbete kommer avsevärt
att förbättras med Seveso Il-direktivet genom att samtliga verksamheter
som omfattas av direktivet är skyldiga att inge en anmälan om sin verk-
samhet (se artikel 6 i direktivet).
För alla verksamheter skall det som nyss sagts upprättas tillsynspro-
gram. Om inte tillsynsprogrammen bygger på en systematisk bedömning
av riskerna för allvarliga olyckshändelser skall enligt direktivet årliga
tillsynsbesök genomföras vid de verksamheter som omfattas av den hög-
re kravnivån.
Tillsynsbesöken är en viktig del av tillsynsarbetet. För att utnyttja de
befintliga resurserna på bästa sätt bör enligt regeringen tillsynsprogram-
men avseende de verksamheter som omfattas av den högre kravnivån
alltid bygga på en systematisk bedömning, dvs. en analys och en plan-
mässig bedömning, av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor i samband
med den aktuella verksamheten. Detta krav bör därför framgå av lagen.
Med denna lösning kan vissa tillsynsbesök undvikas och tillsynsverk-
samheten i stället inriktas på de verksamheter där risken för allvarliga
olyckshändelser är störst eller behovet av tillsynsbesök av annan anled-
ning är stort.
För den lägre kravnivån finns inget särskilt krav på hur ofta tillsynsbe-
sök skall göras eller hur tillsynsprogrammet skall utarbetas. Riskerna
varierar mellan verksamheterna i gruppen och behovet av tillsynsbesök
far därför avgöras från fall till fall av tillsynsmyndigheten.
För att tillsynen skall kunna bli effektiv bör det i lagen tas in bestäm-
melser om tillsynsmyndigheternas befogenheter. För att kunna fullgöra
sin tillsynsfunktion bör således tillsynsmyndigheterna ha rätt att få till-
träde till en verksamhet samt rätt att få de upplysningar och tillgång till
de handlingar som behövs för tillsynen.
Flera remissinstanser har föreslagit att en samordnande myndighet för
Seveso Il-direktivet utpekas. Regeringen överväger att i förordningsform
meddela bestämmelser om samarbetsformer för de myndigheter som har
att utöva tillsynen inom Seveso Il-direktivets tillämpningsområde.
Prop. 1998/99:64
49
13
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: En bestämmelse om tillsynsmyndighetens befo-
genhet att meddela föreläggande och förbud bör tas in i lagen. Föreläg-
gandet skall kunna förenas med vite.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 17 om driftförbud i Seveso II-
direktivet har ingen motsvarighet i Industriolyckskonventionen. Driftför-
bud skall enligt artikeln meddelas om säkerhetsarrangemangen vid en
verksamhet är uppenbart otillräckliga. Vidare skall driftförbud meddelas
om en verksamhetsutövare inte inger de redovisningar i tid som han eller
hon enligt direktivet är skyldig att göra. Ett beslut om driftstopp skall
kunna överklagas. Fråga om överklagande behandlas i avsnitt 7.11.
Genom att samordna säkerhetsprövningen med miljöprövningen på sätt
regeringen föreslår finns det möjlighet att förhindra att en verksamhet
som omfattas av tillståndsprövningen enligt miljöbalken sätts i gång eller
fortsätter genom att avslå en ansökan om tillstånd. För att uppfylla direk-
tivets krav om driftsförbud behövs det emellertid särskilda regler som
gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att för samtliga verksamheter
som omfattas av nu föreslagen lag meddela förelägganden och förbud i
enskilda fall för att lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen skall efterlevas. Ett föreläggande skall kunna förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten bör också ha möjlighet att om en verksamhets-
utövare underlåter att vidta åtgärder han eller hon förelagts att göra, låta
utföra dessa på verksamhetsutövarens bekostnad. Därmed kommer till-
synsmyndighetens befogenheter enligt den föreslagna lagen att överens-
stämma med vad som gäller enligt 56 § räddningstjänstlagen (1986:1102)
avseende tillsyn.
Av bestämmelsen bör framgå att ett föreläggande även kan meddelas
för att förmå en verksamhetsutövare eller annan att medverka vid utred-
ning av risker till följd av faktorer i omgivningen. En verksamhetsutöva-
re bör således kunna begära hjälp från tillsynsmyndigheten för att få fram
relevanta uppgifter. Att låta tillsynsmyndigheten fa denna uppgift och
inte miljöprövningsinstansen är naturligt eftersom tillsynsmyndigheten
deltar i utredningen av nämnda risker genom det samråd som skall ske.
Tillsynsmyndigheten har därmed en god insyn i arbetet och bör därför ha
goda förutsättningar att kunna bedöma om de uppgifter som verksam-
hetsutövaren vill fa del av är relevanta eller inte. Innan några uppgifter
som tillsynsmyndigheten inhämtat genom föreläggande lämnas till den
verksamhetsutövare som begär uppgifterna skall en sedvanlig sekretes-
sprövning göras om den som lämnat uppgifter begärt att de skall vara
hemliga.
50
7.10
Regeringens förslag: Vid den fördjupade säkerhetsprövningen som
skall ske i samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken skall
en säkerhetsrapport ingå i tillståndsansökan.
En dom i ett tillståndsmål skall innehålla de villkor som behövs för
att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av
dem för människors hälsa och miljön.
Statens räddningsverk skall ges rätt att föra talan i mål för att tillva-
rata miljöintressen och andra allmänna intressen avseende säkerhets-
frågor.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en säker-
hetsprövning skall ske för all verksamhet som omfattas av den högre
kravnivån enligt Seveso Il-direktivet och av Industriolyckskonventionen.
I övrigt stämmer utredningens förslag överens med regeringens förslag.
Remissinstansernas inställning till förslaget i denna del har redovisats
i avsnitt 6.1.
Skälen för regeringens förslag: I 1 kap. 1 § miljöbalken anges att
balken skall tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot
skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller
annan påverkan. Miljöbalken får således anses tillämplig på risker och
skador till följd av olyckor vid verksamheter som omfattas av balkens
tillämpningsområde.
Tillståndsplikten enligt miljöbalken är kopplad till bl.a. miljöfarlig
verksamhet. Med miljöfarlig verksamhet avses sammanfattningsvis all
användning av mark, byggnader eller anläggningar som innebär utsläpp
till mark, luft eller vatten eller annan olägenhet för människors hälsa eller
miljön. Härmed avses även risken för olyckor och de konsekvenser i
form av utsläpp och buller, skakningar och annat sådant som de kan föra
med sig för omgivningen. Explosioner som främst leder till en kraftig
tryckvåg eller brand i omgivningen får anses omfattas av begreppet mil-
jöfarlig verksamhet i 9 kap. 1 § miljöbalken.
I 9 kap. 6 § miljöbalken bemyndigas regeringen bl.a. att föreskriva att
det skall vara förbjudet att anlägga eller ändra vissa slag av fabriker, and-
ra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet. Bemyndigandet utgör
grunden för reglerna om prövning när det gäller tillståndsplikt för miljö-
farlig verksamhet.
Verksamheter som omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso II-
direktivet är sådan miljöfarlig verksamhet som till huvudsaklig del om-
fattas av tillståndsplikten enligt miljöbalken. En prövning av säkerhet
ingår redan idag vid tillåtlighetsprövningen av miljöfarlig verksamhet.
Någon mer systematisk genomgång av säkerhetsfrågorna vid till-
ståndsprövningen är det dock inte fråga om.
Den särskilda kopplingen till den nu föreslagna lagen avseende de
verksamheter som enligt nämnda lag omfattas av kravet på säkerhetsrap-
port och samtidigt omfattas av kravet på tillståndsprövning enligt miljö-
balken, bör göras i bestämmelserna om tillståndsansökans innehåll enligt
51
22 kap. 1 § miljöbalken. Underlaget för denna prövning utgörs av säker- Prop. 1998/99:64
hetsrapporten. I nämnda bestämmelse bör anges att en säkerhetsrapport
skall ingå i ansökan. Den nu föreslagna lagens krav är att se som en pre-
cisering av underlaget för miljödomstolens prövning, en fördjupad säker-
hetsprövning, av vissa verksamheter där hanteringen av farliga ämnen är
särskilt omfattande. Någon formell utvidgning av miljöbalkens materiella
kravregler är det däremot inte fråga om utan kravet när det gäller olycks-
och skadeförebyggande åtgärder ryms inom miljöbalkens ram.
För att betona säkerhetsfrågornas betydelse bör det i 22 kap. 25 § mil-
jöbalken om vad en dom i ett tillståndsmål skall innehålla anges som en
särskild punkt att villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemi-
kalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och
miljön i förekommande fall skall meddelas. Genom att föra in säkerhets-
frågorna i miljöprövningen bör det, utöver möjligheten att avslå en till-
ståndsansökan om den av miljö- eller säkerhetsskäl inte kan tillåtas, ock-
så vara möjligt för prövningsinstansen att föreskriva särskilda villkor
även i fråga om säkerhetsarrangemangen.
I 22 kap. 6 § miljöbalken anges att Naturvårdsverket, Kammarkollegiet
och länsstyrelsen skall, när det behövs, föra talan i mål för att tillvarata
miljöintressen och andra allmänna intressen. En kommun far föra talan
för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kom-
munen. Även Fiskeriverket skall delta i processen om det allmänna fis-
keintresset berörs. Denna regel skall tillämpas både i mål hos miljödom-
stolen och i ärenden hos länsstyrelsen. På samma sätt bör Statens rädd-
ningsverk ges en sådan möjlighet avseende säkerhetsfrågor. I anledning
härav bör även en följdändring göras i 22 kap. 4 § miljöbalken.
Ett fåtal verksamheter, i huvudsak gaslager, som omfattas av den högre
kravnivån i Seveso Il-direktivet och av Industriolyckskonventionen, och
som därför omfattas av kravet på att upprätta och inlämna en säkerhets-
rapport till behörig myndighet, omfattas inte av kraven på tillståndspröv-
ning enligt miljöbalken. Regeringen bör med hänsyn till sådan verksam-
het kunna få meddela föreskrifter om att verksamheter som inte omfattas
av tillståndsplikten enligt miljöbalken ändå skall kunna tillståndsprövas
enligt det förfarande som anges i 22 kap. miljöbalken innan verksamhe-
ten anläggs eller ändras. En sådan bestämmelse bör föras in i förslaget till
lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor. Dessutom bör regeringen fa möjlighet att föreskriva
att vissa slag av verksamheter skall prövas av länsstyrelsen.
Lagrådet har ifrågasatt om inte 20 kap. 2 § miljöbalken bör ändras så
att hänvisningar görs i paragrafen till 9, 22 och 25 §§ i nu föreslagen lag.
Bemyndigandet i 9 § i nu föreslagen lag innebor att dessa verksam-
heter — i huvudsak vissa gaslagar - kommer att utgöra sådana anlägg-
ningar som enligt miljöbalkens bestämmelser skall prövas av läns-
styrelsen enligt 19 kap. miljöbalken. Inte heller i övrigt finner regeringen
skäl att införa ytterligare hänvisningar i 20 kap. 2 § miljöbalken.
52
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: En kommuns beslut enligt lagen får överklagas
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens och Statens räddningsverks beslut får
överklagas hos miljödomstolen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 17 om driftförbud i Seveso
Il-direktivet anges att ett beslut om driftsstopp skall vara överklagbart.
Någon motsvarande bestämmelse finns inte i Industriolyckskonventio-
nen.
Enligt förslaget till lag kan beslut meddelas om bl.a. föreläggande, för-
bud och vite. Som överklagandeinstans för beslut enligt lagen eller därtill
följande föreskrifter kan då väljas antingen miljödomstol eller allmän
förvaltningsdomstol. En fördel med att välja miljödomstol är att överkla-
gandebestämmelsema därmed kommer att överensstämma med vad som
gäller för den övergripande tillståndsprövningen av säkerhetsarrange-
mangen. Miljödomstolama kan därmed antas få en betydande erfarenhet
av säkerhetsfrågor som gör dem väl lämpade att pröva denna typ av mål.
Det som talar emot en sådan lösning är att beslut enligt räddningstjänst-
lagen (1986:1102) hänförs till förvaltningsrätten och överklagas därmed
till länsstyrelsen och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Mål enligt
räddningstjänstlagen är emellertid relativt ovanliga hos de allmänna för-
valtningsdomstolarna. Olägenheten av att överklagandereglema splittras
inom räddningstjänsten är därmed inte så stor att det bör hindra att miljö-
domstolama blir överklagandeinstans för mål enligt den föreslagna lagen.
För det fall ett beslut har meddelats av en kommun bör i enlighet med
vad som gäller enligt miljöbalken beslutet överklagas hos länsstyrelsen.
För att hålla reglerna om integrerad miljö- och säkerhetsprövning och
överklagande enligt den föreslagna lagen samlade bör även anges att frå-
gor om utdömande av vite prövas av miljödomstolen.
Regeringens förslag: I 30 § räddningstjänstlagen (1986:1102) före-
slås att ett tillägg görs för att klarlägga att det föreligger en skyldighet
för räddningsorgan som utför en räddningsinsats att omedelbart un-
derrätta berörd myndighet i annat land än Sverige.
Ändringar bör även göras i lagen (1976:661) om immunitet och pri-
vilegier i vissa fall och sekretesslagen (1980:100) för att uppfylla kra-
ven i Industriolyckskonventionen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
53
Alarmering
Prop. 1998/99:64
Enligt artikel 10 i Industriolyckskonventionen skall parterna se till att det
finns samordnade och effektiva alarmeringssystem för industriolyckor på
lämpliga nivåer. I bilaga IX till konventionen anges närmare bestämmel-
ser om alarmeringssystemens utformning. I artikel 11 punkt 5 i Seveso
Il-direktivet anges att medlemsstaterna skall infora ett system som säker-
ställer att planerna för räddningsinsatserna verkställs när en allvarlig
olycka inträffat eller när en okontrollerad händelse inträffar som kan an-
tas leda till en allvarlig olyckshändelse.
Reglerna om alarmering finns i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Kommunerna och de statliga myndigheterna som svarar for rädd-
ningstjänst skall enligt 30 § nämnda lag se till att det finns anordningar
för alarmering av räddningsorgan. Vid utsläpp av giftiga ämnen från en
anläggning som omfattas av 43 § räddningstjänstlagen skall enligt 38 §
samma lag anläggningens innehavare underrätta länsstyrelsen, polismyn-
digheten och räddningskåren om utsläppen påkallar särskilda åtgärder till
skydd för allmänheten. Underrättelse skall också lämnas om det förelig-
ger överhängande fara för ett sådant utsläpp.
Enligt 39 § räddningstjänstlagen skall den som upptäcker eller på annat
sätt får kännedom om en brand eller en olyckshändelse som innebär fara
för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller miljön, om det är
möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Det gäller
den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en
sådan brand eller olyckshändelse.
De krav som direktivet och konventionen ställer på alarmeringssystem
får anses tillgodosedda genom de nuvarande bestämmelserna i rädd-
ningstjänstlagstiftningen.
Regeringen anser emellertid att det i 30 § räddningstjänstlagen bör gö-
ras ett tillägg för att klarlägga att det föreligger en skyldighet för de
räddningsorgan som utför en räddningsinsats att omedelbart underrätta
berörd myndighet i ett annat land än Sverige. Skyldigheten skall gälla om
effekterna av en olyckshändelse påkallar särskilda åtgärder till skydd för
allmänheten och miljön i det andra landet.
Bistånd
Om en part behöver bistånd i händelse av en industriolycka, far den en-
ligt artikel 12 i Industriolyckskonventionen begära sådant bistånd av and-
ra parter. Den part till vilken en begäran om bistånd riktar sig till skall
omedelbart fatta ett beslut och informera den begärande parten om den
har möjlighet att ge det begärda biståndet samt ange omfattningen av och
villkoren för biståndet. Om parterna inte kommer överens om annat, skall
bistånd ges i enlighet med bestämmelserna som finns i Bilaga X till kon-
ventionen.
Av dessa bestämmelser följer att den begärande parten är ansvarig för
den övergripande ledningen, kontrollen, samordningen och övervakning-
en av biståndet. Biståndet skall tillhandahållas på den begärande partens
bekostnad. Den begärande parten skall på allt sätt anstränga sig för att ge
54
den bistående parten samt personer som handlar på dennes vägnar de
privilegier, den immunitet eller de resurser som behövs för ett snabbt
genomförande av biståndsuppgiftema. Den begärande parten skall inte
behöva ge sina egna medborgare eller hos sig fast bosatta utländska per-
soner de privilegier och den immunitet som avses. Den begärande parten
skall underlätta för anmäld biståndspersonal samt utrustning och egen-
dom, som skall användas i biståndssyfte, att komma in till, vistas i och
lämna dess territorium.
Av bilagan följder vidare att den begärande parten när det gäller hand-
lingar som utgör en direkt följd av det givna biståndet skall hålla den
biståndsgivande parten eller de personer som handlar på dess vägnar ska-
deslösa samt kompensera dem för dödsfall eller skada på utrustning eller
annan egendom som används för biståndet. Den begärande parten skall
ansvara för handläggningen av yrkanden från tredje part mot den biträ-
dande parten eller de personer som handlar på dennes vägnar. Varje part
far enligt bilagans bestämmelser begära bistånd för läkarvård eller tillfäl-
lig flyttning inom en annans parts territorium av personer som råkat ut
för en olycka.
Bestämmelserna i Industriolyckskonventionen om biståndsgivning
motsvarar i hög grad vad som gäller enligt andra internationella överens-
kommelser, främst konventionen den 26 september 1986 om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva äm-
nen (nedan kallad biståndskonventionen). Vad som krävdes för en ratifi-
kation av nämnda konvention samt två andra internationella överens-
kommelser om räddningstjänst har behandlats i prop. 1990/91:180 med
anledning av Sveriges tillträde till tre internationella överenskommelser
rörande räddningstjänst.
För att tillgodose kraven enligt biståndskonventionen infördes immu-
nitet och privilegier för personal som en biståndsgivande part ställer till
förfogande samt utrustning och egendom som förs in i Sverige. För att
tillgodose Industriolyckskonventionen regler om bistånd föreslår rege-
ringen att motsvarade regel som infördes med anledning av Sveriges till-
träde till biståndskonventionen införs för Industriolyckskonventionen.
Således föreslås att ett tillägg görs till 6 § lagen (1976:661) om immuni-
tet och privilegier i vissa fall som omfattar Industriolyckskonventionen.
Reglerna om immunitet och privilegier skall inte tillämpas på deltagare i
räddningsinsatser som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige.
Räddningstjänstlagen föreskriver i 70 § om skadeståndskyldighet att
om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i lan-
det medverkar i en räddningsinsats i Sverige på begäran av regeringen,
en kommun eller en statlig myndighet, skall staten i stället för den ut-
ländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med rädd-
ningsinsatsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha
varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall även ersätta en
fysisk eller juridisk person, som saknar hemvist i Sverige och som
handlar för biståndsgivarens räkning, för personskada och skada på ut-
rustning eller materiel som används vid biståndsgivningen, om skada har
uppkommit i Sverige i samband med räddningsinsatser. Enligt 71 § rädd-
ningstjänstlagen far staten med viss begränsning återkräva ersättning som
Prop. 1998/99:64
55
har betalats enligt 70 § nämnda lag, av den som vållat skada uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.
Industriolyckskonventionens krav får anses tillgodosedda genom dessa
bestämmelser i räddningstjänstlagen. Även om konventionen inte inne-
håller bestämmelser om återkrav vid uppsåt och grov vårdslöshet anser
regeringen att det inte kan anses strida mot konventionen att staten ställer
sådana krav.
Enligt artikel 12 jämte bilaga X punkten 9 i Industriolyckskonventio-
nen far varje part begära bistånd vad gäller läkarvård eller tillfällig flytt-
ning inom en annans parts territorium av personer som råkat ut för en
olycka. Hälso- och sjukvårdens roll i detta sammanhang regleras i lagen
(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Dessa
får lämna sådant bistånd direkt till ett annat land eller genom internatio-
nella hjälporganisationer. Biståndet far lämnas om det inträffat en kata-
strof eller på något annat sätt uppkommit en nödsituation. Detta far ges i
form av utrustning som kan avvaras. Medel får avsättas för iordningstäl-
lande och transport av utrustningen. Kommuner, landsting och kyrkliga
samfälligheter får också tillhandahålla och svara för ersättning till perso-
nal som behövs för att utrustning skall kunna tas i bruk. I norden finns
det ett samarbete på sjukvårdsområdet inom ramen för det nordiska ram-
avtalet, som bl.a. gör det möjligt att sända hjälpbehövande över gränser-
na. Vidare föreligger det enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
en skyldighet för varje landstingshuvudman att erbjuda personer, som
tillfälligt vistas inom huvudmannens område utan att vara bosatt där, akut
vård i mån av behov. Några ytterligare regler på hälso- och sjukvårdens
område för att uppfylla Industriolyckskonventionens krav behövs enligt
regeringens bedömning inte.
Sekretess
Enligt artikel 22 i Industriolyckskonventionen skall konventionens be-
stämmelser inte inverka på parternas rättigheter och skyldigheter att
skydda information om personuppgifter, industriell och kommersiell sek-
retess enligt nationella rättsregler. Om en part ändå bestämmer sig för att
tillhandahålla en annan part sådan information skall den part som erhåller
sådan skyddad information dock iaktta den erhållna informationens kon-
fidentiella natur samt de villkor på vilka den lämnats och endast använda
den för de syften för vilka den tillhandahållits.
Bestämmelsen om sekretess i Industriolyckskonventionen motsvarar
vad som gäller enligt konventionen den 26 september 1986 om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva äm-
nen (nedan kallad Biståndskonventionen). Enligt artikel 6 i Biståndskon-
ventionen förbinder sig den hjälpsökande staten att skydda den förtroliga
karaktären hos den konfidentiella information som den far tillgång till i
samband med bistånd vid en kämenergiolycka eller ett radioaktivt nödlä-
ge och att endast använda sådan information för det överenskomna bi-
ståndet.
Prop. 1998/99:64
56
Genom prop. 1990/91:180 infördes i anledning av Biståndskonventio-
nen i 8 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100) en möjlighet att sekretess-
belägga uppgifter avseende enskilds affars- eller driftförhållanden i ären-
den om bistånd.
Eftersom bestämmelserna om sekretess i Industriolyckskonventionen
och Biståndskonventionen motsvarar varandra bör de bedömas på likartat
sätt.
8 kap. 18 § sekretesslagen bör därför ändras i anledning av Industri-
olyckskonventionen liksom skedde i anledning av Biståndskonventionen,
för att tillgodose de krav som konventionen ställer.
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag: Lagen om åtgärder för att förebygga och be-
gränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor träder i kraft den 1 juli
1999. För befintliga verksamheter som omfattas av lagen skall anmä-
lan inges till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari 2000 och säker-
hetsrapporten respektive den interna planen för räddningsinsatser se-
nast den 1 januari 2001. För befintliga verksamheter som inte har om-
fattats av bestämmelserna i direktiv 82/501/EEG (Seveso I-direktivet)
skall dock säkerhetsrapporten och interna planerna för räddnings-
insatser inges till tillsynsmyndigheterna senast den 1 februari 2002.
Lagen om ändring i miljöbalken skall inte tillämpas på mål och
ärenden som vid lagens ikraftträdande är under handläggning enligt
miljöbalkens bestämmelser eller motsvarande äldre bestämmelser som
upphävts genom miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om införan-
de av miljöbalken.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. Utredningen har dock inget förslag till övergångsbestäm-
melse såvitt avser pågående mål och ärenden enligt miljöbalken eller
de interna planerna för räddningsinsatser. Beträffande övergångs-
bestämmelser har utredningen föreslagit endast en tidsfrist.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artiklarna 6, 9 och 11 i Seveso
Il-direktivet finns övergångsbestämmelser för befintliga anläggningar
som inte lyder under Seveso I-direktivet samt övriga anläggningar.
För befintliga verksamheter som inte lyder under Seveso I-direktivet
är övergångstiden för inlämnande av säkerhetsrapport respektive den
interna planen för räddningsinsatser tre år och för övrig verksamhet
två år. För att underlätta genomförandet av den fördjupade säker-
hetsprövningen bör bägge tidsfristerna tillämpas. Tidsfristen för att
inge säkerhetsrapport respektive den interna planen för räddnings-
insatser gäller dock endast under förutsättning att verksamheten inte
ändras under den tid som anges i ikraftträdandebestämmelsema. För
57
befintlig verksamhet är övergångstiden för inlämnande av anmälan ett
år. För dessa verksamheter skall övergångstiden vara ett år.
För mål och ärenden som är under handläggning enligt miljöbal-
kens bestämmelser, eller motsvarande äldre bestämmelser i lag som
upphävts genom miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om införan-
de av miljöbalk, skall vid ikraftträdandet av lagen om ändring i miljö-
balken de nya bestämmelserna inte tillämpas. En övergångsbestäm-
melse om detta bör tas in i lagen om ändring i miljöbalken.
Av 9 kap. 6 § miljöbalken och 5 § förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår att tillstånd krävs en-
ligt miljöbalken för att bedriva miljöfarlig verksamhet och denna
skyldighet gäller även vid förändring av verksamheten. För redan be-
fintliga verksamheter enligt den högre kravnivån som kommer att lyda
under den nu föreslagna lagen kommer dessa således att inordnas un-
der miljöbalkens bestämmelser och så snart en större förändring av
verksamheten skall ske kommer krav på tillstånd enligt miljöbalken
att gälla. Behov av särskilda övergångsbestämmelser för pågående
verksamheter är därför inte behövliga.
Prop. 1998/99:64
Regeringens förslag i detta ärende innebär dels åtgärder för att genom-
föra delar av EG:s direktiv om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och FN:s
konvention om gränsöverskridande effekter av industriolyckor, dels en
samordnad miljö- och säkerhetsprövning. Genomförandet av direktivet
och konventionen innebär nya skyldigheter för verksamhetsutövama. De
nu föreslagna bestämmelserna är i och för sig endast en vidareutveckling
av de regler som i dag finns införda genom Seveso I-direktivet. Med det
lagförslag med en fördjupad säkerhetsprövning som föreligger har rege-
ringen varit angelägen om att ha så enkla och samordnade regler som
möjligt, som skall underlätta för verksamhetsutövama att tillämpa be-
stämmelserna.
Länsstyrelsernas och kommunernas tillkommande kostnader för ge-
nomförandet av den föreslagna lagen kommer att finansieras över ut-
giftsområde 6 Totalförsvar.
På sikt kan övervägas en finansiering genom avgifter.
58
Prop. 1998/99:64
Syftet med lagen
Paragrafen innehåller en upplysning om syftet med lagen.
Uttrycket miljö skall enligt lagen ha samma betydelse som enligt mil-
jöbalken. Detta innebär att även egendom omfattas av begreppet. I rädd-
ningstjänstlagstiftningen skiljer man mellan skyddet av miljön och egen-
dom. Lagrådet har påpekat att även om räddningstjänstlagen bygger på
andra begrepp är miljöbalken en senare och mer central lag. Lagrådet har
med anledning härav föreslagit att den föreslagna lagen bör utgå från
miljöbalkens systematik. Regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört.
Definitioner
2§
Paragrafen innehåller definitioner av viktiga begrepp som används i la-
gen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Defini-
tionerna har behandlats i avsnitt 7.2. En anpassning har skett av motsva-
rande definitioner i Seveso Il-direktivet och Industriolyckskonventionen
för att både konventionen och direktivet skall omfattas.
Lagens tillämpningsområde
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Paragrafen har behandlats i
avsnitt 7.1. Avsikten är att paragrafen skall motsvara artikel 2 i Seveso
Il-direktivet och artikel 2 i Industriolyckskonventionen. Vilka verksam-
heter som omfattas av lagen bestäms av regeringen i förordning. Av lag-
tekniska skäl är regeringens bemyndigande uppdelat så att vilka farliga
ämnen som avses i lagen avgörs genom bemyndigande i anslutning till
definitionen av begreppet farliga ämnen i 2 § och tröskelvärdena genom
bemyndigande i denna paragraf.
Paragrafen anger undantagen från lagens tillämpning. Paragrafen har be-
handlats i avsnitt 7.1.
59
Prop. 1998/99:64
Av paragrafens första stycke framgår att utöver denna lags regler kan
bestämmelser i annan lag reglera den verksamhet som omfattas av denna
lags tillämpningsområde. Annan lag gäller vid sidan om denna lag. La-
garna skall tillämpas parallellt. Exempel på lagar som reglerar förhållan-
den som också regleras av denna lag är lagen (1988:868) om brandfarliga
och explosiva varor.
Denna lag avser inte reglera arbetsmiljölagens (1977:1160) tillämp-
ningsområde. Innebörden av paragrafens andra stycke är att det på det
område där denna lag berör arbetsmiljön skall arbetsmiljölagens be-
stämmelser gälla i stället för denna lag.
Verksamhetsutövarnas skyldigheter
Bestämmelsen anger verksamhetsutövarnas skyldigheter. Dessa skyldig-
heter framgår av denna lag samt de allmänna hänsynsreglema som finns i
2 kap. miljöbalken. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. Dessa hänsynsregler anger att den som utövar verksamhet eller
vidtar en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs och vidta de
försiktighetsmått som behövs så snart det finns en risk för skada eller
olägenhet för människors hälsa och miljön. Han eller hon skall därvid
tillämpa bästa möjliga teknik i fråga om yrkesmässig verksamhet, välja
en lämplig plats, hushålla med råvaror och energi, utnyttja möjligheterna
till återanvändning och återvinning, inte använda eller sälja kemiska pro-
dukter och biotekniska organismer som kan ersättas med mindre farliga
sådana samt ansvara för att skada som har uppkommit för miljön av-
hjälps. Med åtgärd avses en åtgärd som inte är försumbar i det enskilda
fallet.
Vid tillämpningen av hänsynsreglema skall en skälighetsavvägning gö-
ras med hänsyn särskilt till å ena sidan nyttan av försiktighetsmåtten och
å andra sidan kostnaderna för att vidta dessa.
Vid prövning och tillsyn är verksamhetsutövaren skyldig att visa att
hänsynsreglema följs.
I paragrafen anges att samtliga verksamhetsutövare som omfattas av la-
gen skall inge en anmälan till tillsynsmyndigheten innan byggnadsarbe-
tena påbörjas eller verksamheten tas i drift. För de verksamheter som
omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken ges dock regeringen rätt att
föreskriva begränsningar i anmälningsskyldigheten. Närmare bestämmel-
ser om anmälans innehåll föreskrivs av regeringen.
Vidare anges att verksamhetsutövaren skall informera tillsynsmyndig-
heten om väsentliga förändringar görs i verksamheten. I sådana fall be-
60
höver dock inte informationen lämnas i förväg. Det räcker med att den
lämnas så snart det kan ske i anslutning till förändringen.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3. Samtliga verksamhetsutövare är
skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieo-
lyckor skall förebyggas och som på begäran skall kunna visas upp för
tillsynsmyndigheten. Avsikten är att paragrafen skall motsvara artikel 7 i
Seveso Il-direktivet.
I andra stycket anges att regeringen meddelar föreskrifter om hand-
lingsprogrammets innehåll.
Paragrafen är behandlad i avsnitt 7.3 och 7.10. Paragrafen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag. Ett fatal verksamheter, i huvudsak
gaslager, som omfattas av den högre kravnivån i Seveso 11-direktivet och
av Industriolyckskonventionen, och som därför också omfattas av kravet
på att upprätta och inlämna en säkerhetsrapport till behörig myndighet,
omfattas inte av förprövningsplikten enligt miljöbalken. Enligt paragra-
fen bemyndigas regeringen bestämma att även sådana verksamheter skall
kunna tillståndsprövas enligt miljöbalken.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3. Samtliga verksamhetsutövare
som omfattas av den högre kravnivån skall upprätta en säkerhetsrapport.
I paragrafens första stycke bemyndigas regeringen att i förordning ange
dessa verksamheter. Bestämmelser om säkerhetsrapport finns i artikel 9 i
Seveso Il-direktivet.
Av andra stycket framgår vilka delmoment en säkerhetsrapport skall
innehålla. Närmare preciseringar av innehållet i säkerhetsrapporten med
hänsyn till de särskilda krav som ställs i bilaga II till Seveso Il-direktivet
och Industriolyckskonventionen kan, enligt tredje stycket, ske genom
förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer har även rätt att meddela undantag från be-
stämmelserna i andra stycket. Avsikten är att det skall vara möjligt att
meddela föreskrifter om undantag för sådana verksamheter som omfattas
av artikel 9 punkt 6 i Seveso Il-direktivet.
Bestämmelsen avser att motsvara artikel 9 punkt 5 i Seveso Il-direktivet
och innebär att säkerhetsrapporten skall förnyas vart femte år eller vid
någon annan tidpunkt antingen på verksamhetsutövarens initiativ eller på
begäran av tillsynsmyndigheten, när nya fakta gör detta motiverat eller
för att kunna beakta den tekniska utvecklingen som har samband med
säkerheten.
Prop. 1998/99:64
61
Planer för interna räddningsinsatser
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.4. Paragrafen avser att motsvara del
av artikel 11 i Seveso Il-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag. Bestämmelsen innebär att för en verksamhet som
omfattas av kravet på säkerhetsrapport och därmed av den högre kravni-
vån enligt Seveso Il-direktivet, skall en intern plan för räddningsinsatser
utarbetas av verksamhetsutövaren i samråd med kommunen och de an-
ställda. I andra meningen anges att den interna planen för rädd-
ningsinsatsen bifogas till säkerhetsrapporten.
Andra stycket avser motsvara del av artikel 11 punkt 4 i Seveso II-
direktivet. Bestämmelsen innebär att den fortlöpande kontrollen av de
interna planerna för räddningsinsatser skall hanteras som en tillsynsfråga.
I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer får meddela föreskrifter om planens innehåll.
Påverkan på omgivningen
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.6. Paragrafen avser motsvara del av
artikel 8 i Seveso Il-direktivet.
I andra stycket anges en samrådsskyldighet med dem som kan ha in-
tresse i saken.
I tredje stycket stadgas att nämnda faktorer och planerade eller vidtag-
na åtgärder skall redovisas i anmälan och säkerhetsrapporten.
Information
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.7. Paragrafen avser att motsvara del
av artikel 13 i Seveso Il-direktivet och artikel 9 punkt 1 och 2 i Industri-
olyckskonventionen.
Allmänt om tillsynen
Tillsynen över efterlevnaden av lagen och av föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen skall enligt paragrafens första stycke utövas av
Statens räddningsverk, av länsstyrelsen och av kommunerna.
Innehållet i andra stycket innebär att tillsynsorganisationen för den
operativa tillsynen av lagen skall harmoniseras med vad som gäller i frå-
Prop. 1998/99:64
62
ga om organisation av tillsynen enligt miljöbalken. På så sätt kan miljö-
och säkerhetstillsynen samordnas.
I tredje stycket anges att länsstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet för
verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Länssty-
relsen får överlåta tillsynen till en kommun som åtar sig det. En förut-
sättning bör vara att det inte är olämpligt med hänsyn till förutsättningar-
na för att tillsynen skall kunna utövas tillfredställande.
Om länsstyrelsen inte vill överlämna tillsynen enligt 15 § tredje stycket
skall frågan, om kommunen begär det, hänskjutas till regeringens pröv-
ning.
Om omständigheterna föranleder det får överlåtelsen återkallas. Både
omständigheter som kan hänföras till kommmunen och omständigheter
som kan hänföras till tillsynsobjektet kan föranleda återtagandet. Har
regeringen beslutat om överlåtelse skall regeringen besluta om återkallel-
se.
En förutsättning för att ett effektivt säkerhetsarbete skall kunna genom-
föras är att de tillsynsmyndigheter som utövar den operativa tillsynen
bistår den centrala tillsynsmyndigheten med den information som behövs
för detta arbete. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
bemyndigas i paragrafen att utfärda föreskrifter angående rapportering av
relevanta uppgifter för att säkerställa att detta sker på ett tillförlitligt och
effektivt sätt.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.8. paragrafen avser att motsvara
artikel 18 punkt 2 a) i Seveso Il-direktivet.
Tillträde för tillsyn
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.8.
Föreläggande och förbud
Frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter har behandlats i avsnitt
7.8 och 7.9. En tillsynsmyndighet kan enligt första stycket meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att bestämmelserna i lagen
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs eller att vill-
Prop. 1998/99:64
63
kor eller andra beslut som meddelats med stöd av miljöbalken skall ef-
terlevas.
Av 24 kap. 1 § miljöbalken framgår att lagakraftvunna domar och be-
slut som avser tillstånd enligt miljöbalken gäller mot alla såvitt avser
frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detta innebär att vad gäller
tillståndsgiven verksamhet är det de i tillståndsbeslutet angivna villkoren
som närmare beskriver vad som åligger verksamhetsutövaren i olika av-
seenden. Beträffande sådana frågor som har prövats vid tillståndsgiv-
ningen kan i princip inga ytterligare krav ställas med hänvisning till de
allmänna hänsynsreglema i 2 kap. miljöbalken. Förelägganden kan
komma i fråga endast om domen eller beslutet åsidosätts.
Vad gäller sådana frågor som faller under lagens tillämpningsområde,
men som inte varit föremål för en fördjupad säkerhetsprövning i sam-
band med tillståndsprövningen enligt miljöbalken, kan tillsynsmyndig-
heten grunda beslut om föreläggande direkt på lagens regler. Detta gäller
t.ex. vid åsidosittande av de allmänna hänsynsreglema i 2 kap. miljö-
balken.
Med den fördjupade säkerhetsprövningen i samband med till-
ståndsprövningen enligt miljöbalken kommer verksamheter med allvarli-
ga säkerhetsrisker inte att få tillstånd att driva verksamhet. Med denna
prövning samt möjlighet för tillsynsmyndigheter att meddela viten (se
22 §) torde beslut om driftförbud bli tillämpligt endast då en verksam-
hetsutövare underlåter att följa beslut som tillsynsmyndigheten meddelat.
Tillsynsmyndigheten skall naturligtvis aldrig tillgripa mer ingripande
tvångsåtgärder än vad som krävs i det enskilda fallet för att åstadkomma
att lagens regler följs.
Paragrafen har berörts i avsnitt 7.6. För möjlighet för verksamhetsutövare
att bedöma faktorer i omgivningen som påverkar säkerheten har de möj-
lighet att begära bistånd av tillsynsmyndigheter för att fa tillgång till
nödvändig information från andra verksamhetsutövare eller andra.
Vite
Föreläggande och förbud skall kunna förenas med vite. Att miljödomstol
skall pröva frågan har behandlats i avsnitt 7.11.
Verkställighet på den felandes bekostnad
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.9.
Prop. 1998/99:64
64
Övriga bestämmelser
Föreskriften i paragrafen gör det möjligt for tillsynsmyndigheten att for-
ordna om omedelbar verkställighet av ett beslut. Denna möjlighet bör
givetvis endast användas i undantagsfall. Ett fall kan vara att åtgärder för
att begränsa uppenbara risker är så brådskande av säkerhetsskäl att en
överklagandeprövning inte kan avvaktas.
Överklagande
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.11. Paragrafen har utformats i en-
lighet med Lagrådets förslag.
Tillsynsprogrammet är ett myndighetsintemt dokument som inte inne-
bär några särskilda förpliktelser för verksamhetsutövama. 1 paragrafens
andra stycke anges att dessa beslut därför inte får överklagas.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.
Avsikten med tillägget till denna bestämmelse om syftet med miljökon-
sekvensbeskrivningar är att identifiera och bedöma faktorer i en planerad
verksamhets omgivning som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieo-
lycka eller förvärra följderna av en sådan olycka. Paragrafen har utfor-
mats i enlighet med Lagrådets förslag. Tillägget möjliggör en samord-
ning av miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken med Seveso II-
direktivets bestämmelser om verksamhet vars säkerhet kan påverkas av
faktorer i omgivningen.
I Jjärde stycket införs en hänvisning till 22 kap. 1 § vari anges att en sä-
kerhetsrapport skall ingå i de fall verksamheten omfattas av lagen
(1999:000) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all-
varliga kemikalieolyckor. Bestämmelsen skall även tillämpas analogt
med vad som sägs i 19 kap. 5 §. Bestämmelser om säkerhetsrapport ges i
10 § nämnda lag.
Prop. 1998/99:64
65
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
Prop. 1998/99:64
Ändringen är en följdändring med anledning av ändringen i 22 kap. 25 §
miljöbalken.
Ändringen i första stycket 6 innebär att en säkerhetsrapport skall inges i
de fall verksamheten omfattas av lagen (1999:000) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Den
särskilda kopplingen mellan nämnda lag avseende de verksamheter som
omfattas av kravet på säkerhetsrapport och miljöbalkens tillståndsregler
framgår således av den nya sjätte punkten.
I 22 kap 6 § ges Statens räddningsverk rätt att föra talan i mål för att till-
varata miljöintressen och andra allmänna intressen avseende säkerhets-
frågor. I anledning härav görs även en följdändring i 22 kap. 4 §.
I första stycket 11 införs en bestämmelse som anger att i förekommande
fall skall de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalie-
olyckor och begränsa följderna av dem för människor och miljön anges i
domen.
När det gäller tillsyn finns särbestämmelser i lagen om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser. Dessa
regler skall när det gäller säkerhetstillsynen enligt nämnda lag tillämpas
framför miljöbalkens tillsynsregler. En erinran om detta tas in i miljöbal-
ken.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.
66
Frågan har behandlats i avsnitt 7.12. Bestämmelsen avser motsvara arti-
kel 12 i Industriolyckskonventionen samt bilaga X till konventionen.
I paragrafen klarläggs att sekretess skall gälla i ärenden enligt Industri-
olyckskonventionen för enskildas affars- och driftförhållanden.
Bestämmelsen i det nya tredje stycket har behandlats i avsnitt 7.12. När
en olyckshändelse kan få gränsöverskridande effekter skall behörig myn-
dighet i det andra landet omedelbart underrättas.
67
Vår huvuduppgift i utredningen har varit att föreslå lagstiftning för ge-
nomförandet av EU-direktivet (96/82/EEG) om åtgärder for att förebyg-
ga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga äm-
nen ingår (Seveso II) och konventionen om gränsöverskridande effekter
av industriolyckor (Industriolyckskonventionen). Seveso II är en vidare-
utveckling av direktivet (82/501/EEG) om risker för storolyckor i vissa
industriella verksamheter (Seveso-direktivet), som utarbetades inom EG
efter den svåra kemikalieolyckan i Seveso år 1976. Både Seveso II och
Industriolyckskonventionen syftar till att förebygga allvarliga olyckshän-
delser inom den kemikaliehanterande industrin och att begränsa skador
om sådana olyckor skulle inträffa. Direktivets och konventionens
tillämpningsområden sammanfaller därför i hög grad med varandra. Att
Industriolyckskonventionen avseende kraven på förebyggande åtgärder
och beredskapen vid farliga verksamheter endast är tillämplig på gräns-
överskridande effekter har vi valt att bortse ifrån. Det finns nämligen,
som vi ser det, inte skäl att tillämpa lägre krav på säkerhet inom det egna
landet än i förhållande till angränsande stater.
Kraven på verksamhetsutövama i Seveso II är uppdelade i två kravni-
våer beroende på vilka mängder farliga ämnen som kan komma att hante-
ras i en verksamhet. Den högre kravnivåns tröskelvärden överensstäm-
mer i stort med de tröskelvärden som gäller för tillämpningen av Indust-
riolyckskonventionen. För de verksamhetsutövare vars verksamheter
omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso II skall en särskild säker-
hetsrapport inges till behörig myndighet som har att granska och godkän-
na rapporten. Vid detta förfarande skall allmänheten ges möjlighet till
insyn och deltagande. Liknande krav finns i Industriolyckskonventionen.
Kraven enligt direktivet och konventionen på verksamhetsutövare och
behöriga myndigheter avseende förebyggande åtgärder, lokalisering,
räddningstjänstberedskap och information sammanfaller i huvudsak med
varandra. Generellt kan dock sägas att kraven i direktivet som regel är
mer omfattande och mer preciserade än i konventionen.
Vår målsättning har varit att skapa en så enkel och samlad reglering
som möjligt med hänsyn tagen till den befintliga regel- och myndighets-
strukturen. Tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagstiftningen inne-
håller de moment av offentlighet och insyn som både direktivet och kon-
ventionen kräver. En samordnad miljö- och säkerhetsprövning skulle
således tillgodose nämnda krav på offentlighet. Det finns även en rad
andra skäl som talar för en samordnad prövning. Fördelarna kan sam-
manfattas enligt följande.
- Syftet med både miljö- och säkerhetsregleringen är i huvudsak det
samma, d.v.s. att undvika skador på människor och miljön.
- Miljö- och säkerhetsfrågorna går ofta i varandra och kräver gemen-
samma överväganden och åtgärder. Det är därför en fördel om de
kan lösas i ett sammanhang för att undvika motstridigheter.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 1
68
- Genom en samordnad prövning kan bl.a. förorenaren betalar-
principen, substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen föras in
i säkerhetsbedömningen via miljöskyddslagstiftningen.
- En gemensam prövning blir mer rationell och myndigheternas och
industrins hantering av frågor om hälsa, miljö och säkerhet kommer
att bättre harmoniera med varandra.
- Miljökonsekvensbeskrivningama kan användas för att ge en allsi-
dig beskrivning av både de kontinuerliga miljöeffekterna och
olycksriskerna vid en verksamhet.
- Beslutsunderlaget är till stora delar gemensamt.
- Förfarandet blir lättare att förstå för allmänheten än om man har
skilda förfaranden för de fortlöpande utsläppen och för tillfälliga
utsläpp och annan påverkan till följd av olyckor.
- En samordnad prövning kommer att bli samhällsekonomiskt billi-
gare och snabbare än att ha två separata prövningar.
Med hänsyn till ovan angivna argument har vi funnit att den gransk-
ning av säkerhetsarrangemangen som krävs för de verksamheter som
omfattas av Industriolyckskonventionen och den högre kravnivån enligt
Seveso II bör kopplas till tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagstift-
ningen.
När det gäller genomförandet av de materiella reglerna i direktivet och
konventionen har vi övervägt olika alternativ och kommit fram till att
den lämpligaste lösningen är att införa en särskild lag med koppling till
både räddningstjänstlagen och miljöbalken. För att räddningstjänstlagens
regler om förebyggande åtgärder skall harmoniera med den nya lagens
tillämpningsområde föreslår vi att 43 § räddningstjänstlagen ändras så att
den även avser olycksförebyggande åtgärder och inte endast som nu ska-
deförebyggande åtgärder.
De frågor i direktivet och konventionen som rör arbetsmiljön kommer
att ligga utanför den gemensamma regleringen. Inom arbetsmiljöområdet
har vi inte bedömt att det behövs någon ny lagstiftning utan nödvändiga
regler kan införas genom myndighetsföreskrifter. Den av oss föreslagna
lagen bör emellertid för att undvika att begrepp som används ges olika
innebörd vara normbildande även på arbetsmiljöområdet.
Även lagen om brandfarliga och explosiva varor kommer att ligga
utanför den gemensamma regleringen. Detta kommer att medföra en viss
dubbelreglering. Lagen om brandfarliga och explosiva varor är emellertid
ett specialområde som inte utan omfattande ändringar i den nuvarande
regel- och myndighetsstrukturen går att inordna i den av oss föreslagna
samordnade miljö- och säkerhetsprövningen. Några nya regler i anled-
ning av direktivet och konventionen behöver dock inte införas.
Med hänsyn till säkerhetsfrågornas starka anknytning till rädd-
ningstjänstlagstiftningen har vi inte ansett det lämpligt att helt inordna
regleringen i miljöskyddslagstiftningen. Att reglera frågorna inom ramen
för räddningstjänstlagstiftningen, med 43 § räddningstjänstlagen som
utgångspunkt, hade varit möjligt, men då hade kopplingen till till-
ståndsprövningen enligt miljöskyddslagstiftningen blivit komplicerad.
Att splittra upp reglerna har vi inte heller ansett lämpligt med hänsyn till
Prop. 1998/99:64
Bilaga 1
69
att en sådan lösning skulle göra reglerna svåröverskådliga och mindre
användarvänliga.
Säkerhetsfrågornas koppling till miljöskyddslagstiftningen kommer
inte endast att gälla de verksamheter som omfattas av den högre kravni-
vån enligt den nya lagen. Redan i dag ingår säkerhetsfrågor vid till-
ståndsprövningen enligt miljöskyddslagen. Någon mera systematisk ge-
nomgång av säkerhetsarrangemangen görs dock inte. Genom förtydli-
ganden i miljöskyddslagstiftningen vill vi lyfta fram säkerhetsfrågorna så
att de intar en jämbördig plats vid sidan av övriga miljöfrågor där så är
befogat. Den föreslagna nya lagen och därtill knutna föreskrifter kan där-
vid tjäna som stöd även vid säkerhetsbedömningen av verksamheter som
inte omfattas av dess tillämpningsområde för att kontrollera att säkerhets-
frågorna beaktats på ett fullgott sätt.
Den nya lagen kommer att ha karaktären av en ramlag. Merparten av
de materiella bestämmelserna, som både i direktivet och konventionen är
mycket detaljerade och tekniska, kommer att meddelas i förordning och
myndighetsföreskrifter som är kopplade till lagen. Som centralt ansvarig
tillsynsmyndighet och ansvarig för att meddela föreskrifter enligt lagen
föreslår vi Räddningsverket med hänsyn till verkets breda ansvar för sä-
kerhetsfrågor i samhället. Den operativa tillsynen skall utföras av läns-
styrelserna och kommunerna och samordnas med miljötillsynen.
Genom den utvidgning av 43 § räddningstjänstlagen som vi ovan
nämnt samt kopplingen av säkerhetsfrågorna till miljöprövningen kom-
mer förorenaren betalarprincipen att gälla fullt ut på räddningstjänstens
område med undantag för själva räddningsinsatsen som vi alltjämt anser
bör vara ett allmänt åtagande finansierat med offentliga medel.
Försiktighetsprincipen, som sedan länge tillämpas inom miljörätten,
föreslår vi även skall införas inom räddningstjänsten genom en ny be-
stämmelse (43 a §) i räddningstjänstlagen. Därmed kommer myndighe-
ternas möjligheter att med stöd av räddningstjänstlagen ställa krav på
förebyggande åtgärder att underlättas och harmoniera med miljörätten.
När det gäller transport av farligt gods föreslår vi att EU-direktivet om
säkerhetsrådgivare (96/35/EEG) genomförs genom en rambestämmelse i
lagen om transport av farligt gods. De närmare bestämmelserna om sä-
kerhetsrådgivare kan ges i förordningen eller myndighetsföreskrifter.
Kravet på säkerhetsrådgivare kommer att omfatta samtliga transport-
slag, vilket är en utvidgning i förhållande till direktivet som endast om-
fattar transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar. Vi
har dock inte funnit några avgörande skäl till varför inte samtliga trans-
portslag skall omfattas av regleringen. Vi anser däremot inte att bestäm-
melserna om säkerhetsrådgivare skall omfattas av ansvarsbestämmelser-
na i lagen om transport av farligt gods. Säkerhetsrådgivare skall endast
fungera som ett hjälpmedel för företagsledningarna att se till att hante-
ringen av farligt gods i samband med transport sker på ett säkert sätt och
att reglerna om transport av farligt gods följs. Företagsledningen skall
fortfarande ha ansvaret för verksamheten och att utse en säkerhetsrådgi-
vare skall inte vara ett sätt för företagsledningen att friskriva sig från an-
svar.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 1
70
I övrigt när det gäller transport av farligt gods är det mest fråga om
detaljändringar för att harmoniera den svenska regleringen med vad som
gäller enligt internationella regelverk.
Slutligen i fråga om miljöräddningsoperationer till sjöss föreslår vi att
Kustbevakningen skall fa möjlighet att inleda en miljöräddningsoperation
redan när fara för utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen föreligger
och inte som nu först när det föreligger överhängande fara. Det främsta
skälet till förändringen är tidsfaktorn som är av helt avgörande betydelse
vid miljöräddningsoperationer till sjöss. Bekämpning av olja och kemika-
lier som kommit ut i havet fordrar stora och kostsamma insatser framför
allt om oljan når stränderna. Har oljan eller kemikalien blandats ner i
vattenmassan saknas det i dag effektiva bekämpningsmetoder. Det är
därför av största vikt att Kustbevakningen kan inleda en miljöräddnings-
operation i ett tidigt skede. Någon ändring i förhållandet mellan rädd-
ningstjänstlagen och lagen om åtgärder mot förorening från fartyg inne-
bär inte vårt förslag.
För att förhindra att kompetenskonflikter uppstår mellan kommunal
och statlig räddningstjänst vid miljöräddningsoperationer till sjöss förslår
vi att det görs ett förtydligande i 33 § räddningstjänstlagen angående re-
geringens möjligheter att föreskriva eller i särskilt fall bestämma att läns-
styrelsen eller annan statlig myndighet skall ta över ansvaret för rädd-
ningstjänsten.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 1
71
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
1 § Denna lag har till syfte att förebygga kemikalieolyckor och att be-
gränsa följderna av sådana olyckshändelser för människors hälsa och
miljön.
Med miljön avses i denna lag även egendom.
2 § Denna lag är tillämplig på verksamheter där farliga ämnen förekom-
mer i kvantiteter som motsvarar eller överstiger de mängder som rege-
ringen föreskriver.
Med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller möjliga före-
komsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana
ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk
process.
3 § Lagen tillämpas inte på
1. joniserande strålning,
2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (1982:821)
om transport av farligt gods utanför de verksamheter som omfattas av
denna lag och
3. militär verksamhet avseende förekomsten av explosiva ämnen.
4 § I denna lag avses med:
allvarliga kemikalieolyckor: en händelse, t.ex. ett utsläpp, en brand el-
ler en explosion av stor betydelse, som orsakas av okontrollerade händel-
seförlopp vid en verksamhet som omfattas av denna lag, och som medför
allvarlig, omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa, inom eller
utanför verksamheten och/eller för miljön, och där ett eller flera farliga
ämnen ingår.
farliga ämnen: de ämnen, blandningar och beredningar som regeringen
föreskriver och som förekommer som råvara, som produkt, biprodukter,
restprodukter och mellanprodukter, inbegripet sådana ämnen som det är
rimligt att anta att det kan bildas vid en olyckshändelse.
verksamhet: hela det område som lyder under en verksamhetsutövares
ledning eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning, där farliga
ämnen finns vid en eller flera anläggningar, inklusive gemensamma eller
därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.
anläggning: en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen
tillverkas, används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all utrust-
ning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, särskilda in-
72
dustrijämvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande an-
ordningar, flytande eller fasta, som är nödvändiga for anläggningens
drift.
verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller
innehar en verksamhet eller som på annat sätt givits rätten att fatta avgö-
rande ekonomiska beslut med avseende på dennas tekniska drift. Om
flera verksamheter med gemensam ägare är samlokaliserade skall dessa
anses som en verksamhet och den gemensamma ägaren som verksam-
hetsutövare.
lager: förekomst av en viss kvantitet farliga ämnen för lagring, säker
förvaring eller magasinering.
5 § En verksamhetsutövare skall vidta de åtgärder som krävs för att före-
bygga olyckshändelser med farliga ämnen och för att begränsa följderna
av sådana olyckshändelser för människors hälsa och miljön.
En verksamhetsutövare skall när som helst kunna visa att åtgärder i
enlighet med första stycket vidtagits.
Utöver vad som föreskrivs i denna lag om verksamheter som kan ge
upphov till allvarliga kemikalieolyckor tillämpas också bestämmelserna i
annan lag, såsom arbetsmiljölagen (1977:1160) såvitt gäller arbetstagar-
nas säkerhet och lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
6 § En verksamhetsutövare skall för en verksamhet som omfattas av den-
na lag i god tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i
drift göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med vad
som följer av 16 § tredje och fjärde stycket.
En anmälan skall innehålla följande uppgifter.
1. Verksamhetsutövarens namn eller firma samt fullständig adress till
den aktuella verksamheten.
2. Företagets säte och fullständiga adress.
3. Namn eller befattning på den som ansvarar för verksamheten om det
rör sig om en annan person än verksamhetsutövaren.
4. Tillräckliga uppgifter för att klargöra vilka farliga ämnen eller vil-
ken grupp av ämnen det är fråga om.
5. Mängd och fysisk form för det eller de farliga ämne(n) som avses.
6. Den aktivitet som bedrivs eller skall bedrivas vid anläggningen eller
lagret.
7. Faktorer i verksamhetens omedelbara omgivning som kan ge upp-
hov till en allvarlig olyckshändelse eller förvärra följderna av den.
Om väsentliga förändringar i verksamheten sker skall verksamhets-
utövaren omedelbart informera tillsynsmyndigheten.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
7 § En verksamhetsutövare skall utarbeta ett dokument med företagets
säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser och se till att
den tillämpas.
73
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- Prop. 1998/99:64
dela närmare föreskrifter om vad en säkerhetspolicy skall innehålla. Bilaga 2
8 § Regeringen far meddela föreskrifter om att vissa verksamheter inte
får anläggas eller ändras utan att en säkerhetsprövning görs i enlighet
med reglerna för tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen
(1969:387)/miljöbalken (i fortsättningen miljöbalken).
9 § Säkerhetsprövningen skall grundas på en säkerhetsrapport som skall
innehålla
- information om hur verksamhetens driftsystem och organisation har
utformats for att förebygga allvarliga olyckshändelser,
- beskrivning av verksamhetens omgivning,
- beskrivning av anläggningen och de farliga ämnen som förekom-
mer eller kan förekomma där,
- identifiering och analys av olycksrisker samt
- förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder for att förhindra och be-
gränsa följderna av en olycka.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en säkerhetsrapport skall innehålla.
10 § Regeringen får föreskriva att säkerhetsprövningen beträffande vissa
slag av ärenden skall ske i länsstyrelsen.
11 § Säkerhetsrapporten skall, utöver vad som ovan angetts i 8 §, förnyas
minst vart femte år eller vid annan tidpunkt på initiativ av verksamhets-
utövaren eller på begäran av tillsynsmyndigheten, när nya fakta gör detta
motiverat eller for att kunna beakta den tekniska utvecklingen som har
samband med säkerheten.
Säkerhetsrapporten skall inges till tillsynsmyndigheten. Om förhållan-
dena eller säkerhetsarrangemangen som redovisas i säkerhetsrapporten
förändrats så att de inte är förenliga med verksamhetens gällande tillstånd
skall tillsynsmyndigheten meddela verksamhetsutövaren detta samt fö-
relägga denna att inom viss tid ansöka om nytt tillstånd enligt 8 §. Före-
läggandet får förenas med vite eller förbud mot fortsatt verksamhet.
12 § Verksamhetsutövare som omfattas av kravet på säkerhetsrapport i
8 § skall i samråd med kommunen och de anställda utarbeta en intern
plan for räddningsinsatser.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om planens innehåll.
13 § Den interna planen for räddningsinsatser skall ingå i säkerhets-
rapporten och vid nyanläggning och väsentliga förändringar av befintliga
verksamheter prövas av miljödomstol.
Planen skall därutöver förnyas vart tredje år eller när det annars finns
anledning till det och inges till kommunen som har att granska och fatta
beslut om planen.
För att säkerställa planens funktion och ändamålsenlighet skall den
övas minst en gång om året.
14 § I säkerhetsarbetet skall verksamhetsutövama utöver forhållandena
vid den egna verksamheten även ta hänsyn till andra faktorer i omgiv-
ningen som kan påverka säkerheten. Härvid skall närheten till annan
verksamhet som omfattas av lagen särskilt beaktas.
För att utröna om sådana effekter (dominoeffekter) som sägs i första
stycket föreligger skall verksamhetsutövaren samråda med statliga och
kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intres-
se i saken. Om det behövs för utredningen far verksamhetsutövaren begä-
ra hjälp från tillsynsmyndigheten enligt 19 § andra stycket.
Förekomsten av dominoeffekter samt åtgärder som vidtagits eller pla-
neras i anledning därav skall redovisas i anmälan och säkerhetsrapporten.
15 § Kommunen skall se till att personer som löper risk att påverkas av
en allvarlig kemikalieolycka vid en verksamhet som omfattas av kravet
på säkerhetsrapport enligt 8 § informeras om vilka säkerhetsåtgärder som
skall vidtas och hur man skall förfara vid en olycka. Detta gäller även i
förhållande till personer i annan kommun och i annat land än Sverige.
Verksamhetsutövama skall svara för kostnaderna för den information
som skall lämnas enligt första stycket.
16 § Statens räddningsverk, Generalläkaren, länsstyrelserna samt kom-
munerna utövar tillsyn enligt lagen.
Statens räddningsverk har den centrala tillsynen, samordnar till-
synsverksamheten och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. I
det centrala tillsynsansvaret ingår även att samverka med andra berörda
myndigheter i säkerhetsfrågor.
Generalläkaren utövar tillsyn över Försvarsmakten och Försvarets
materielverk. Länsstyrelserna och kommunerna genom de kommunala
nämnder som ansvarar för räddningstjänsten utövar tillsyn i enlighet med
den ansvarsfördelning för tillsynen av miljöfarlig verksamhet som följer
av miljöbalken. Tillsynsmyndigheterna skall därvid samordna tillsynen
med den tillsyn som sker enligt miljöbalken.
För verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöbalken eller
annars omfattas av generalläkarens tillsyn skall länsstyrelsen vara till-
synsmyndighet såvida inte länsstyrelsen och kommunen kommer överens
om att kommunen skall vara tillsynsmyndighet.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
75
17 § För tillsynens bedrivande skall tillsynsmyndigheterna utarbeta ett
tillsynsprogram för varje verksamhet. För verksamhet som omfattas av
8 § skall tillsynsprogrammet grunda sig på en systematisk analys av ris-
kerna för allvarliga kemikalieolyckor vid verksamheten.
Beslut om tillsynsprogram far inte överklagas.
18 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till en verk-
samhet. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
19 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden om försiktig-
hetsmått och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller fö-
reskrifter som meddelats med stöd av lagen, inklusive domar och beslut
enligt miljöbalken avseende säkerhetsprövning enligt 8 § denna lag, skall
efterlevas.
Tillsynsmyndigheten får vid utredning av dominoeffekter enligt 14 §
förelägga verksamhetsutövare eller annan att utge de uppgifter som be-
hövs för utredningen.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Frågor om
utdömande av vite prövas av miljödomstol. Underlåter en verksamhets-
utövare att vidta en åtgärd som åligger honom enligt tillsynsmyndighe-
tens föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på hans bekostnad.
Om det föreligger särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet bestämma
att dess beslut skall gälla även om det överklagas.
20 § Beslut av tillsynsmyndighet eller kommunal nämnd enligt denna lag
eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag får överklagas till
miljödomstol.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999
För befintliga verksamheter som omfattas av lagen skall anmälan inges
till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari 2000 och säkerhetsrapport
senast den 1 januari 2001.
76
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Härigenom föreslås att 6 kap. 3 §, 9 kap. 1 §, 19 kap. 5 §, 22 kap. 1, 4,
6 och 25§§ samt 26 kap 3 § skall ha följande lydelse.
6 kap Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag
3 § Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och be-
skriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller
åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft,
klimat, landskap, kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten
och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material,
råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning
av dessa effekter på människors hälsa och miljön.
Utöver vad som sägs i första
stycket är syftet med miljökon-
sekvensbeskrivningen att identifie-
ra och bedöma faktorer i en plane-
rad verksamhets omgivning som
kan ge upphov till en allvarlig
olyckshändelse eller förvärra följ-
derna av en sådan
9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
1 § Med miljöfarlig verksamhet
avses
1. utsläpp av avloppsvatten, fasta
ämnen eller gas från mark, bygg-
nader eller anläggningar i mark,
vattenområden eller grundvatten,
2. användning av mark, byggnader
eller anläggningar på ett sätt som
kan medföra olägenhet för män-
niskors hälsa eller miljön genom
annat utsläpp än som avses i 1 el-
ler genom förorening av mark,
luft, vattenområden eller grund-
vatten, eller
3. användning av mark, byggnader
eller anläggningar på ett sätt som
kan medföra olägenhet för omgiv-
ningen genom buller, skakningar,
1 § Med miljöfarlig verksamhet
avses
1. utsläpp av avloppsvatten, fasta
ämnen eller gas från mark, bygg-
nader eller anläggningar i mark,
vattenområden eller grundvatten,
2. användning av mark, byggnader
eller anläggningar på ett sätt som
kan medföra olägenhet för män-
niskors hälsa eller miljön genom
annat utsläpp än som avses i 1 el-
ler genom förorening av mark,
luft, vattenområden eller grund-
vatten, eller
3. användning av mark, byggnader
eller anläggningar på ett sätt som
kan medföra olägenhet för omgiv-
ningen genom buller, skakningar,
77
ljus, joniserande eller icke-jonise- okontrollerade explosioner, ljus,
rande strålning eller annat liknan- joniserande eller icke-joniserande
de. strålning eller annat liknande.
19 kap Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
5 § I ärenden som prövas av läns-
styrelser eller kommunala nämn-
der skall tillämpas bestämmelserna
i
1. 22 kap. 1 § första stycket om
ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om ansökans ingi-
vande och brister i densamma,
3. 22 kap. 6 § om talerätt,
4. 22 kap. 9 § om rätt att företräda
fastighet,
5. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
6. 22 kap. 13 § om undersökning
på platsen,
7. 22 kap. 25 § första stycket 1-3
och 5-70 samt andra stycket sista
meningen och tredje stycket om
tillståndsdoms innehåll,
8. 22 kap. 26 § om särskild dom,
9. 22 kap. 27 § första stycket, and-
ra stycket andra meningen samt
tredje stycket första meningen om
uppskjutna frågor och provisoriska
föreskrifter,
10. 22 kap. 28 § första stycket
första meningen om verkställig-
hetsförordnande, samt
11. 23 kap. 3 § i vad angår särskild
överklagan i frågor om sakkunnig
som avses i 22 kap. 12 §.
5 § I ärenden som prövas av läns-
styrelser och kommunala nämnder
skall tillämpas bestämmelserna il.
22 kap.
1 § första stycket och fjärde styck-
et om ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om ansökans ingi-
vande och brister i densamma,
3. 22 kap. 6 § om talerätt,
4. 22 kap. 9 § om rätt att företräda
fastighet,
5. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
6. 22 kap. 13 § om undersökning
på platsen,
7. 22 kap. 25 § första stycket 1-3
och 5-77 samt andra stycket sista
meningen och tredje stycket om
tillståndsdomens innehåll,
8. 22 kap. 26 § om särskild dom,
9. 22 kap. 27 § första stycket, and-
ra stycket andra meningen samt
tredje stycket första meningen om
uppskjutna frågor och provisoriska
föreskrifter,
10. 22 kap. 28 § första stycket
första meningen om verkställig-
hetsförordnande samt
11.23 kap. 3 § i vad angår särskild
överklagan i frågor om sakkunnig
som avses i 22 kap. 12 §.
22 kap. Förfarandet vid miljödomstolar i ansökningsmål
1 § En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall inne-
hålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att
bedöma verksamhetens eller företagets beskaffenhet och omfattning,
2. en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. och uppgift om det
samråd som skett enligt 6 kap. 4-6 §§,
3. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsyns-
reglema i 2 kap. iakttas samt hur risken för olyckor och skador till följd
av olyckor beaktats,
78
4. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som be-
hövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och
5. förslag till hur kontroll av verksamheten skall ske.
I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla
1. uppgifter om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten
samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt
till fastigheterna, och
2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sa-
kägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med
sådana uppgifter.
Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla
i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (0000) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
I mål där en säkerhetsprövning
skall ske enligt 8 § lagen
(1998:00) om åtgärder för att fö-
rebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor skall
dessutom en säkerhetsrapport en-
ligt nämnda lag ingå i ansökan.
Ytterligare bestämmelser om sä-
kerhetsrapporten och säkerhets-
prövningen finns i nämnda lag.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
4 § Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet och Fiskeriver-
ket. Om det kan antas att det all-
männa fiskeintresset eller något
annat allmänt intresse inte berörs
av verksamheten, behöver ansök-
ningshandlingarna dock inte sän-
das över.
4 § Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet, Räddningsver-
ket och Fiskeriverket. Om det kan
antas att det allmänna fiskeintres-
set eller något annat allmänt in-
tresse inte berörs av verksamheten,
behöver dock inte handlingarna
sändas över.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskydds-
området samt till länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vars verk-
samhet kan beröras av ansökan.
6 § Naturvårdsverket, Kammar-
kollegiet och länsstyrelsen skall,
när det behövs, föra talan i målet
för att tillvarata miljöintressen och
andra allmänna intressen.
6 § Naturvårdsverket, Kammar-
kollegiet, Räddningsverket och
länsstyrelsen skall, när det behövs,
föra talan i målet för att tillvarata
miljöintressen och andra allmänna
intressen.
Kommun far föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmän-
na intressen inom kommunen.
79
Fiskeriverket skall, om handlingar sänts över till verket enligt 4 §, yttra Prop. 1998/99:64
sig om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmän- Bilaga 2
na fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för
fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen,
skall verket anmäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om sak-
kunnigutredning enligt 12 § miljöbalken.
25 § En dom som innebär att till-
stånd lämnas till en verksamhet
skall i förekommande fall inne-
hålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet skall
gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge,
omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll,
4. skyldighet att betala ersättning
eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall
ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att
hindra eller begränsa skadlig på-
verkan eller andra olägenheter,
7. de villkor som behövs avseende
hanteringen i verksamheten av
kemiska produkter om hanteringen
kan medföra olägenheter för den
yttre miljön,
8. de villkor som behövs avseende
avfallshantering och återvinning
och återanvändning om hantering-
en, återvinningen eller återan-
vändningen kan medföra olägen-
heter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med av-
seende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresur-
ser,
10. de villkor som behövs med
avseende på efterbehandling och
ställande av säkerhet,
11. tid inom vilken anspråk i an-
ledning av oförutsedda skador far
framställas,
12. den förlust av vatten eller an-
nat som tillståndshavare enligt 31
kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
25 § En dom som innebär att till-
stånd lämnas till en verksamhet
skall i förekommande fall inne-
hålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet skall
gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge,
omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll,
4. skyldighet att betala ersättning
eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall
ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att
hindra eller begränsa skadlig på-
verkan eller andra olägenheter,
7. de villkor som behövs avseende
hanteringen i verksamheten av
kemiska produkter om hanteringen
kan medföra olägenheter för den
yttre miljön,
8. de villkor som behövs avseende
avfallshantering och återvinning
och återanvändning om hantering-
en, återvinningen eller återanvänd-
ningen kan medföra olägenheter
för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med av-
seende på hushållningen med
mark, vatten och andra natur-
resurser,
10. de villkor som behövs med
avseende på efterbehandling och
ställande av säkerhet,
11. de villkor som behövs för att
förebygga olyckor och begränsa
följderna av dem för människors
hälsa och miljön,
12. tid inom vilken anspråk i an-
ledning av oförutsedda skador far
80
underkasta sig utan ersättning, och framställas,
13. rättegångskostnader. 13. den förlust av vatten eller an-
nat som tillståndshavare enligt 31
kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
underkasta sig utan ersättning,
ochl4. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges den
tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst tio
år. Den tid inom vilken igångsättande av miljöfarlig verksamhet skall ha
skett skall anges.
Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor
av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet
och vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 7 § lagen (0000)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
26 kap. Tillsyn
3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen,
andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer och kommunerna
(tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Bestämmelser om tillsyn finns
också i lagen (1998:00) om åtgär-
der för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalie-
olyckor.
Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige be-
stämmer inom kommunen tillsynen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9
kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver till-
stånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över
avfallshanteringen enligt 15 kap.
Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen be-
stämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan
tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om
kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet
som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materi-
elverk eller Försvarets radioanstalt.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999.
81
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 6 § skall ha följande lydelse.
6 § För personal som ställs till för-
fogande av en biståndsgivande
part samt för utrustning och egen-
dom som införs i Sverige enligt
konventionen den 26 september
1986 om bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödlä-
ge med radioaktiva ämnen åtnjutes
immunitet och privilegier i den
utsträckning som anges i konven-
tionen, dock med de inskränkning-
ar som följer av förklaringar som
Sverige har avgett i anslutning till
konventionen.
6 § För personal som ställs till för-
fogande av en biståndsgivande
part samt för utrustning och egen-
dom som införs i Sverige enligt
konventionerna den 26 september
1986 om bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödlä-
ge med radioaktiva ämnen och den
17 mars 1992 om gränsöverskri-
dande effekter av industriolyckor
åtnjutes immunitet och privilegier
i den utsträckning som anges i
konventionerna, dock med de in-
skränkningar som följer av förkla-
ringar som Sverige har avgett i
anslutning till konventionerna.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999.
82
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 4 § skall ha följande lydelse.
4 § Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är
lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes
lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.
Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel-
ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.
Vid koncessionsprövning skall
lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 februari
Vid koncessionsprövning skall
lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. samt 1-7
§§, 8 § avseende vilka verksam-
heter som skall säkerhetsprövas, 9,
11-15 och 17 §§ lagen (1998:00)
om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor tillämpas.
1999.
83
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 § skall ha följande lydelse.
8 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska
förhållanden
18 § Sekretess gäller för sådan
uppgift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden som har lämnats
enligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen, om det kan antas att den
enskilde lider skada om uppgiften
röjs. Regeringen kan för särskilt
fall förordna om undantag från
sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
18 § Sekretess gäller för sådan
uppgift om enskilds affars- eller
driftförhållanden som har lämnats
enligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen samt den 17 mars 1992 om
gränsöverskridande effekter av
industriolyckor, om det kan antas
att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag
från sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999.
84
Härigenom föreskrivs dels att 2, 27 b, 30, 33 och 43 §§ skall ha följande
lydelse, dels att det i lagen införs en ny paragraf, 43 a §, som skall ha
följande lydelse.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 2
2 § Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten
eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande
fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor
eller egendom eller i miljön.
Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som görs enligt
25-2 7a §§ utan att det har inträffat
någon olyckshändelse eller före-
ligger överhängande fara för en
olyckshändelse.
Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som görs enligt
25-275 §§ utan att det har inträffat
någon olyckshändelse eller före-
ligger överhängande fara för en
olyckshändelse.
Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger
endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det ho-
tade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i öv-
rigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen.
27b § Inom Sveriges sjöterritori-
um, med undantag för vattendrag,
kanaler, hamnar och andra insjöar
än Vänern, Vättern och Mälaren,
samt inom Sveriges ekonomiska
zon skall Kustbevakningen svara
för räddningstjänsten, när olja eller
andra skadliga ämnen har kommit
ut i vattnet.
27b § Inom Sveriges sjöterritori-
um, med undantag för vattendrag,
kanaler, hamnar och andra insjöar
än Vänern, Vättern och Mälaren,
samt inom Sveriges ekonomiska
zon skall Kustbevakningen svara
för räddningstjänsten, när olja eller
andra skadliga ämnen har kommit
ut i vattnet eller när fara förelig-
ger för att olja eller andra skadli-
ga ämnen skall komma ut i vattnet.
30§ Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för rädd-
ningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av rädd-
ningstj änstorganen.
När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten
underrättas om insatsen.
Om effekterna av en olyckshändel-
se kan påkalla särskilda åtgärder
till skydd för befolkningen eller
85
|
miljön i ett annat land än Sverige, Prop. 1998/99:64 andra landet. | |
|
33 § I fråga om räddningsinsatser |
33 § I fråga om räddningsinsatser |
I fråga om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärntek-
nisk anläggning får regeringen föreskriva eller i särskilda fall besluta, att
en länsstyrelse skall ta över ansvaret för saneringen inom flera län eller
att någon annan statlig myndighet skall ta över detta ansvar inom ett eller
flera län.
43 § Vid en anläggning, där verk-
samheten innebär fara för att en
olyckshändelse skall orsaka allvar-
liga skador på människor eller i
miljön, är anläggningens ägare
eller innehavare skyldig att i skälig
omfattning hålla eller bekosta be-
redskap med personal och egen-
dom och i övrigt vidta erforderliga
åtgärder för att hindra eller be-
gränsa sådana skador.
43 § Vid en byggnad eller anlägg-
ning, där en olyckshändelse kan
orsaka allvarliga skador på män-
niskor eller i miljön, är byggna-
dens eller anläggningens ägare
eller innehavare skyldig att i skälig
omfattning hålla eller bekosta be-
redskap med personal och egen-
dom och i övrigt vidta erforderliga
åtgärder för att förebygga sådana
olyckshändelser och för att hindra
eller begränsa skador till följd av
sådana olyckshändelser.
Detsamma skall gälla flygplatser som har godkänts enligt 6 kap. 9 §
första stycket luftfartslagen (1957:297).
43 a § Förebyggande åtgärder
enligt 41 och 43 §§ skall vidtas om
inte ägaren eller innehavaren kan
visa att åtgärderna inte behövs
86
med hänsyn till risken för brand Prop. 1998/99:64
eller annan olyckshändelse eller Bilaga 2
av annan anledning är oskäliga.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999.
87
Prop. 1998/99:64
Bilaga 3
Svea hovrätt, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Vänersborgs tingsrätt,
Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län,
Försvarsmakten och generalläkaren vid Försvarsmakten, Kustbevak-
ningen, Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Banverket, Vägverket,
Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riks-
revisionsverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Arbetar-
skyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Boverket,
Sprängämnesinspektionen, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i
västra Götalands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Väs-
temorrlands län, Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Hel-
singborgs kommun, Göteborgs kommun, Stenungsunds kommun, Karl-
skoga kommun, Ånge kommun, Skellefteå kommun, Svenska Kommun-
förbundet, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Svenska Pet-
roleum Institutet, Svenska Brandförsvarsföreningen, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Sveriges redareförening, Sveriges Kemiska Industri-
kontor (Kemikontoret), Svenska åkeriförbundet, Sveriges hamn- och stu-
veriförbund, Sveriges Transportindustriförbunds Service AB, Miljö-
balksutredningen (M 1993:04), Hallandsås-kommissionen (M 1997:04),
Skogsindustrierna, Svenska Gasföreningen samt Svenska Flygbranschens
Riksförbund BTL Sweden AB.
88
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
CONVENTION ON THE TRANS-
BOUNDARY EFFECTS OF IN-
DUSTRIAL ACCIDENTS
PREAMBLE
The Parties to this Convention,
Mindful of the special impor-
tance, in the interest of present and
future generations, of protecting
human beings and the environment
against the effects of industrial ac-
cidents,
Recognizing the importance and
urgency of preventing serious ad-
verse effects of industrial accidents
on human beings and the environ-
ment, and of promoting all measu-
res that stimulate the rational, eco-
nomic and efficient use of preventi-
ve, preparedness and response mea-
sures to enable environmentally
sound and sustainable economic
development,
Taking into account the fact that
the effects of industrial accidents
may make themselves felt across
borders, and require co-operation
among States,
Affirming the need to promote
active intemational cooperation
among the States concemed before,
during and after an accident, to en-
hance appropriate policies and to
reinforce and co-ordinate action at
all appropriate levels for promoting
the prevention of, preparedness for
and response to the transboundary
effects of industrial accidents,
KONVENTION OM GRANS-
ÖVERSKRIDANDE EFFEKTER
AV INDUSTRIOLYCKOR
PREAMBEL
Parterna i denna konvention,
som inser den särskilda vikten, i
nuvarande och framtida generatio-
ners intresse, av att skydda männi-
skor och miljö mot effekterna av
industriolyckor,
som erkänner att det är viktigt att
snarast förebygga skadliga effekter
av industriolyckor för människor
och miljö och att främja alla åtgär-
der som stimulerar ett rationellt,
ekonomiskt och effektivt utnyttjan-
de av förebyggande åtgärder, be-
redskapsåtgärder och räddningsin-
satser för att möjliggöra en miljö-
anpassad och hållbar ekonomisk
utveckling,
som tar hänsyn till att effekterna
av industriolyckor kan spåras över
gränserna och kräva samarbete
mellan staterna,
som bekräftar behovet att främja
aktivt internationellt samarbete
mellan berörda stater före, under
och efter en olycka i syfte att för-
bättra lämpliga strategier och att
förstärka och samordna verksam-
heten på alla lämpliga nivåer för att
främja förebyggande av, beredskap
för och insatser mot de gränsöver-
skridande effekterna av industri-
olyckor,
89
Noting the importance and use-
fulness of bilateral and multilateral
arrangements for the prevention of,
preparedness for and response to
the effects of industrial accidents,
Conscious of the role played in
this respect by the United Nations
Economic Commission for Europé
(ECE) and recalling, inter alia, the
ECE Code of Conduct on Acci-
dental Pollution of Transboundary
Inland Waters and the Convention
on Environmental Impact Assess-
ment in a Transboundary Context,
Having regard to the relevant
provisions of the Final Act of the
Conference on Security and Coope-
ration in Europé (CSCE), the
Concluding Document of the Vien-
na Meeting of Representatives of
the Participating States of the
CSCE, and the outcome of the So-
fia Meeting on the Protection of the
Environment of the CSCE, as well
as to pertinent activities and
mechanisms in the United Nations
Environment Programme (UNEP),
in particular the APELL program-
me, in the International Labour Or-
ganisation (ILO), in particular the
Code of Practise on the Prevention
of Major Industrial Accidents, and
in other relevant intemational orga-
nizations,
Considering the pertinent provi-
sions of the Declaration of the
United Nations Conference on the
Human Environment, and in parti-
cular principle 21, according to
which States have, in accordance
with the Charter of the United Na-
tions and the principles of intema-
tional law, the sovereign right to
exploit their own resources pursu-
ant to their own environmental po-
som beaktar vikten och nyttan av
bilaterala och multilaterala arran-
gemang for förebyggande av, be-
redskap för och insatser mot effek-
terna av industriolyckor,
som är medvetna om den roll
som Förenta nationernas ekono-
miska kommission för Europa
(ECE) har i detta sammanhang och
som erinrar om bland annat ECEs
uppförandekod angående förore-
ningar av gränsöverskridande inre
vattendrag till följd av olyckshän-
delser och om konventionen om
miljökonsekvensbeskrivningar i ett
gränsöverskridande sammanhang,
som tar hänsyn till de relevanta
bestämmelserna i slutdokumentet
från konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa (ESK), till det
avslutande dokumentet från mötet i
Wien med representanter från de
deltagande ESK-statema och re-
sultatet av ESK-mötet i Sofia om
skydd av miljön samt till relevanta
verksamheter och mekanismer i
Förenta nationernas miljöprogram
(UNEP), särskilt APELL-program-
met, i Internationella arbetsorgani-
sationen (ILO), särskilt koden som
syftar till att förebygga större in-
dustriolyckor, samt i andra rele-
vanta internationella organisationer,
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
som beaktar de relevanta be-
stämmelserna i förklaringen från
Förenta nationernas konferens om
den mänskliga miljön, särskilt prin-
cip 21, enligt vilken staterna i en-
lighet med Förenta nationernas
stadga och folkrättens principer har
den suveräna rätten att exploatera
sina egna resurser enligt sina egna
miljöstrategier samt ansvaret att
säkerställa att verksamheter inom
licies, and the responsibility to en- deras jurisdiktion eller under deras
sure that activities within their ju- kontroll inte förorsakar skada på
risdiction or control do not cause miljön i andra stater eller i områden
damage to the environment of other utom gränserna för nationell juris-
States or of areas beyond the limits diktion,
of national jurisdiction,
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Taking account of the polluter-
pays principle as a general principle
of intemational environmental law,
Underlining the principles of in-
temational law and custom, in par-
ticular the principles of good-
neighbourliness, reciprocity, non-
discrimination and good faith,
Have agreed as follows:
som betraktar principen förorena-
ren betalar som en allmän princip
inom internationell miljörätt,
som understryker principerna in-
om folkrätten och internationell
sedvänja, särskilt principerna om
grannsämja, reciprocitet, icke-
diskriminering och goda avsikter,
har kommit överens om följande.
Artide 1
DEFINITIONS
For the purposes of this Conven-
tion,
(a) ”Industrial accident” means
an event resulting from an uncon-
trolled development in the course of
any activity involving hazardous
substances either:
(i) In an installation, for example
during manufacture, use, storage,
handling, or disposal; or
(ii) During transportation in so
far as it is covered by paragraph
2(d) of Artide 2;
(b) ”Hazardous activity” means
any activity in which one or more
hazardous substances are present or
may be present in quantities at or in
excess of the threshold quantities
listed in Annex I hereto, and which
Artikel 1
DEFINITIONER
I denna konvention avses med
(a) ”industriolycka”: en händelse
till följd av en okontrollerad ut-
veckling under varje form av verk-
samhet som omfattar farliga ämnen,
antingen
(i) i en anläggning, till exempel
vid tillverkning, användning, lag-
ring, hantering eller slutligt omhän-
dertagande, eller
(ii) under transport, i den ut-
sträckning som denna täcks av
punkt 2 (d) i artikel 2,
(b) ”farlig verksamhet”: varje
verksamhet där ett eller flera farliga
ämnen förekommer eller kan före-
komma i sådana mängder som mot-
svarar eller överstiger de mängder
som anges i bilaga 1 till denna kon-
91
is capable of causing transboundary
effects;
(c) ”Effects” means any direct or
indirect, immediate or delayed ad-
verse consequences caused by an
industrial accident on, inter alia:
(i) Human beings, flora and fau-
na;
(ii) Soil, water, air and landscape;
(iii) The interaction between the
factors in (i) and (ii);
(iv) Material assets and cultural
heritage, including historical mo-
numents;
(d) ”Transboundary effects” me-
ans serious effects within the juris-
diction of a Party as a result of an
industrial accident occurring within
the jurisdiction of another Party;
(e) ”Operator” means any natural
or legal person, including public
authorities, in charge of an activity,
e.g. supervising, planning to carry
out or carrying out an activity;
(f) ”Party” means, unless the text
otherwise indicates, a Contracting
Party to this Convention;
(g) ”Party of origin” means any
Party or Parties under whose juris-
diction an industrial accident occurs
or is capable of occurring;
(h) ”Affected Party” means any
Party or Parties affected or capable
of being affected by transboundary
effects of an industrial accident;
(i) ”Parties concemed” means
any Party of origin and any affected
Party;
vention och som kan ge upphov till
gränsöverskridande effekter,
(c) ”effekter”: alla direkta eller
indirekta, omedelbara eller fördröj-
da skadliga följder av en industri-
olycka för bland annat
(i) människor, växter och djur,
(ii) marken, vattnet, luften och
naturen,
(iii) växelverkan mellan faktorer-
na under (i) och (ii),
(iv) materiella tillgångar och
kulturarv, inklusive historiska mo-
nument,
(d) ”gränsöverskridande effekt-
er”: allvarliga effekter inom en
parts jurisdiktion till följd av en
industriolycka som inträffar inom
en annan parts jurisdiktion,
(e) ”företagsledningen”: varje fy-
sisk eller juridisk person, inklusive
offentliga myndigheter, som ansva-
rar för en viss verksamhet, t.ex.
ledning av, planering av att genom-
föra eller genomförande av en verk-
samhet,
(f) ”part”: om texten inte anger
annat, en fördragsslutande part i
denna konvention,
(g) ”upphovspart”: varje part el-
ler parter under vilkens eller vilkas
jurisdiktion en industriolycka in-
träffar eller kan befaras inträffa,
(h) ”utsatt part”: varje part eller
parter som utsätts eller kan befaras
utsättas för gränsöverskridande ef-
fekter av en industriolycka,
(i) ”berörda parter”: upphövs-
parter och utsatta parter;
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
92
(j) ”The public” means one or
more natural or legal persons.
Articie 2
SCOPE
1. This Convention shall apply to
the prevention of, preparedness for
and response to industrial accidents
capable of causing transboundary
effects, including the effects of
such accidents caused by natural
disasters, and to intemational co-
operation conceming mutual assi-
stance, research and development,
exchange of information and ex-
change of technology in the area of
prevention of, preparedness for and
response to industrial accidents.
2. This Convention shall not
apply to:
(a) Nuclear accidents or radiolo-
gical emergencies;
(b) Accidents at military installa-
tions;
(c) Dam failures, with the excep-
tion of the effects of industrial ac-
cidents caused by such failures;
(d) Land-based transport acci-
dents with the exception of:
(i) Emergency response to such
accidents;
(ii) Transportation on the site of
the hazardous activity;
(e) Accidental release of geneti-
cally modified organisms;
(j) ”allmänheten”: en eller flera
fysiska eller juridiska personer.
Artikel 2
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
1. Denna konvention skall tilläm-
pas på förebyggandet av, beredskap
för och insatser vid industriolyckor
som kan förorsaka gränsöverskri-
dande effekter, inbegripet effekter-
na av sådana olyckor till följd av
naturkatastrofer, samt på interna-
tionellt samarbete om ömsesidigt
bistånd samt forskning och utveck-
ling, informations- och teknologi-
utbyte inom området för förebyg-
gande av, beredskap för och insat-
ser vid industriolyckor.
2. Denna konvention skall inte
tillämpas på
(a) kärntekniska olyckor eller
nödlägen med radioaktiva ämnen,
(b) olyckor vid militära anlägg-
ningar,
(c) dammolyckor med undantag
av effekterna av industriolyckor till
följd av sådana olyckor,
(d) olyckor i samband med land-
baserad transport med undantag av
(i) räddningstjänstinsatser vid så-
dana olyckor,
(ii) transport på platsen för den
farliga verksamheten,
(e) utsläpp till följd av olycka av
genetiskt modifierade organismer,
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
93
(f) Accidents caused by activities
in the marine environment, inclu-
ding seabed exploration or exploi-
tation;
(g) Spills of oil or other harmful
substances at sea.
Artide 3
GENERAL PROVISIONS
1. The Parties shall, taking into
account efforts already made at
national and intemational levels,
take appropriate measures and co-
operate within the framework of
this Convention, to protect human
beings and the environment against
industrial accidents by preventing
such accidents as far as possible, by
reducing their frequency and seve-
rity and by mitigating their effects.
To this end, preventive, prepared-
ness and response measures, inclu-
ding restoration measures, shall be
applied.
2. The Parties shall, by means of
exchange of information, consulta-
tion and other cooperative measures
and without undue delay, develop
and implement policies and strate-
gies for reducing the risks of in-
dustrial accidents and improving
preventive, preparedness and res-
ponse measures, including restora-
tion measures, taking into account,
in order to avoid unnecessary dup-
lication, efforts already made at
national and intemational levels.
3. The Parties shall ensure that
the operator is obliged to take all
measures necessary for the safe
performance of the hazardous acti-
(f) olyckor till följd av verksam-
heter i marin miljö, inbegripet ut-
forskning av och utvinning från
havsbotten,
(g) utsläpp till sjöss av olja eller
andra skadliga ämnen.
Artikel 3
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
1. Partema skall, under beaktande
av de insatser som redan gjorts på
nationell och internationell nivå,
vidta lämpliga åtgärder och samar-
beta inom ramen för denna kon-
vention för att skydda människor
och miljö mot industriolyckor ge-
nom att i möjligaste mån förebygga
sådana olyckor, minska deras frek-
vens och svårighetsgrad samt be-
gränsa deras effekter. I detta syfte
skall förebyggande åtgärder, bered-
skapsåtgärder och räddningsinsat-
ser, inklusive återställande åtgärder,
vidtas.
2. Partema skall genom informa-
tionsutbyte, konsultationer och and-
ra samarbetsåtgärder och utan onö-
digt dröjsmål utveckla och tillämpa
beredskapsåtgärder, insatser, rikt-
linjer och strategier för att minska
riskerna för industriolyckor och
förbättra förebyggande åtgärder,
beredskapsåtgärder och räddnings-
insatser, inklusive återställande
åtgärder, och därvid, för att undvika
onödigt dubbelarbete, beakta de
insatser som redan gjorts på natio-
nell och internationell nivå.
3. Partema skall säkerställa att
företagsledningen tvingas iaktta alla
åtgärder som krävs för att på ett
säkert sätt kunna genomföra den
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
94
vity and for the prevention of in-
dustrial accidents.
4. To implement the provisions
of this Convention, the Parties shall
take appropriate legislative, regu-
latory, administrative and financial
measures for the prevention of,
preparedness for and response to
industrial accidents.
5. The provisions of this Con-
vention shall not prejudice any ob-
ligations of the Parties under Inter-
national law with regard to indust-
rial accidents and hazardous activi-
ties.
Artide 4
IDENTIFICATION, CONSULTA-
TION AND AD VICE
1. For the purpose of undertaking
preventive measures and setting up
preparedness measures, the Party of
origin shall take measures, as
appropriate, to identify hazardous
activities within its jurisdiction and
to ensure that affected Parties are
notified of any such proposed or
existing activity.
2. Parties concemed shall, at the
initiative of any such party, enter
into discussions on the identifica-
tion of those hazardous activities
that are, reasonably, capable of cau-
sing transboundary effects. In the
Parties concemed do not agree on
whether an activity is such a hazar-
dous activity, any such Party may,
unless the Parties concemed agree
on another method of resolving the
question, submit that question to an
inquiry commission in accordance
with the provision of Annex II he-
reto for advice.
farliga verksamheten och förebygga
industriolyckor.
4. För att tillämpa bestämmelser-
na i denna konvention skall parter-
na vidta lämpliga lagstiftnings- och
föreskriftsåtgärder samt administ-
rativa och finansiella åtgärder för
förebyggande av, beredskap för och
insatser vid industriolyckor.
5. Bestämmelserna i denna kon-
vention skall inte hindra parternas
folkrättsliga skyldigheter vad gäller
industriolyckor och farliga verk-
samheter.
Artikel 4
IDENTIFIERING, KONSULTA-
TIONER OCH RÅDGIVNING
1. I syfte att vidta förebyggande
åtgärder och beredskapsåtgärder
skall upphovsparten vidta sådana
åtgärder som är lämpliga för att
identifiera farliga verksamheter
inom sin jurisdiktion och säker-
ställa att berörda parter underrättas
om varje sådan föreslagen eller be-
fintlig verksamhet.
2. Berörda parter skall på initiativ
av någon av dem inleda diskussio-
ner om identifiering av de farliga
verksamheter som rimligen kan
orsaka gränsöverskridande effekter.
Om de berörda partema inte enas
om huruvida en verksamhet utgör
en sådan farlig verksamhet, får
varje sådan part, om de berörda
partema inte kommer överens om
att lösa frågan på ett annat sätt,
hänskjuta frågan till en undersök-
ningskommission för att fa ett råd, i
enlighet med bestämmelserna i bi-
laga II.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
95
3. The Parties shall, with respect
to proposed or existing hazardous
activities, apply the procedures set
out in Annex III hereto.
4. When a hazardous activity is
subject to an environmental impact
assessment in accordance with the
Convention on Environmental Im-
pact Assessment in a Transboun-
dary Context and that assessment
includes an evaluation of the trans-
boundary effects of industrial acci-
dents from the hazardous activity
which is performed in conformity
with the terms of this Convention,
the final decision taken for the pur-
poses of the Convention on Envi-
ronmental Impact Assessment in a
Transboundary Context shall fulfil
the relevant requirements of this
Convention.
3. Parterna skall, vad gäller före-
slagna eller befintliga farliga verk-
samheter, tillämpa de förfaranden
som fastställs i bilaga III.
4. När en farlig verksamhet är fö-
remål för en miljökonsekvensbe-
skrivning i enlighet med konven-
tionen om miljökonsekvensbe-
skrivningar i ett gränsöverskridande
sammanhang och denna beskriv-
ning innefattar en utvärdering av de
gränsöverskridande effekterna av
industriolyckor vid en sådan farlig
verksamhet som bedrivs i enlighet
med regleringen i denna konven-
tion, skall det slutliga beslut som
fattas med avseende på konventio-
nen om miljökonsekvensbeskriv-
ningar i ett gränsöverskridande
sammanhang uppfylla relevanta
krav i denna konvention.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Artide 5
VOLUNTARY EXTENSION
Parties concemed should, at the
initiative of any of them, enter into
discussions on whether to treat an
activity not covered by Annex I as a
hazardous activity. Upon mutual
agreement, they may use an adviso-
ry mechanism of their choice, or an
inquiry commission in accordance
with Annex II, to advise them.
Where the Parties concemed so
agree, this Convention, or any part
thereof, shall apply to the activity in
question as if it were a hazardous
activity.
Artikel 5
FRIVILLIG UTVIDGNING
Berörda parter skall, på initiativ
av någon av dem, inleda diskussio-
ner om huruvida en verksamhet
som inte täcks av bilaga I skall be-
handlas som en farlig verksamhet.
Efter ömsesidig överenskommelse
far de använda en rådgivningsme-
kanism efter eget val eller vända sig
till en undersökningskommission i
enlighet med bilaga II för att få ett
råd. När de berörda partema kom-
mer överens om det, skall denna
konvention eller någon del av den
tillämpas på ifrågavarande verk-
samhet, som om den var en farlig
verksamhet.
96
Artide 6
Artikel 6
PREVENTION
FÖREBYGGANDE
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
1. The Parties shall take appro-
priate measures for the prevention
of industrial accidents, including
measures to induce action by ope-
rators to reduce the risk of industri-
al accidents. Such measures may
include, but are not limited to those
referred to in Annex IV hereto.
2. With regard to any hazardous
activity, the Party of origin shall
require the operator to demonstrate
the safe performance of the hazar-
dous activity by the provision of
information such as basic details of
the process, including but not limi-
ted to, analysis and evaluation as
detailed in Annex V hereto.
1. Parterna skall vidta lämpliga
åtgärder för att förebygga industri-
olyckor, inbegripet åtgärder för att
förmå företagsledningar att vidta
åtgärder för att minska risken för
industriolyckor. Sådana åtgärder
kan innefatta, men är inte begrän-
sade till, dem som närmare beskrivs
i bilaga IV.
2. Vad gäller farlig verksamhet
skall upphovsparten ålägga före-
tagsledningen att visa hur den farli-
ga verksamheten genomförs på ett
säkert sätt genom att tillhandahålla
information om exempelvis grund-
läggande detaljer om processen,
inbegripet men inte begränsat till
sådan analys och utvärdering som
närmare anges i bilaga V.
Artide 7
Artikel 7
DECISION-MAKING ON SIT-
TING
Within the framework of its legal
system, the Party of origin shall,
with the objective of minimizing
the risk to the population and the
environment of all affected Parties,
seek the establishment of policies
on the siting of new hazardous acti-
vities and on significant modifica-
tions to existing hazardous activiti-
es. Within the framework of their
legal systems, the affected Parties
shall seek the establishment of po-
licies on significant developments
in areas which could be affected by
transboundary effects of an indust-
rial accident arising out of a hazar-
dous activity so as to minimize the
risks involved. In elaborating and
BESLUTSFATTANDE OM
LOKALISERING
Inom ramen för sin rättsordning
skall upphovsparten i syfte att mi-
nimera risken för befolkningen och
samtliga berörda parters miljö, ef-
tersträva antagandet av riktlinjer för
lokalisering av nya farliga verk-
samheter och om betydelsefulla
ändringar vad avser redan existe-
rande farliga verksamheter. Inom
ramen för sina rättssystem skall de
utsatta parterna eftersträva antagan-
det av riktlinjer för betydelsefull
samhällsutveckling i områden som
skulle kunna utsättas för gränsöver-
skridande effekter av en industri-
olycka som orsakas av farlig verk-
samhet, så att de aktuella riskerna
minimeras. Vid utarbetandet och
97
4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
establishing these policies, the Par- upprättandet av dessa riktlinjer bör Prop. 1998/99:64
ties should consider the matters set parterna beakta det som anges i Bilaga 4
out in Annex V, paragraph 2, sub- bilaga V, punkt 2 1) - 8) samt bila-
paragraph (1) to (8), and Annex VI ga VI.
hereto.
Article 8 Artikel 8
EMERGENCY PREPAREDNESS RÄDDNINGSTJÄNSTBERED-
SKAP
1. The Parties shall take appropri-
ate measures to establish and
maintain adequate emergency pre-
paredness to respond to industrial
accidents. The Parties shall ensure
that preparedness measures are ta-
ken to mitigate transboundary ef-
fects of such accidents, on-site du-
ties being undertaken by operators.
These measures may include, but
are not limited to those referred to
in Annex VII hereto. In particular,
the Parties concemed shall inform
each other of their contingency
plans.
2. The Party of origin shall ensu-
re for hazardous activities the pre-
paration and implementation of on-
site contingency plans, including
suitable measures for response and
other measures to prevent and mi-
nimize transboundary effects. The
Party of origin shall provide to the
other Parties concemed the ele-
ments it has for the elaboration of
contingency plans.
3. Each Party shall ensure for
hazardous activities the preparation
and implementation of off-site con-
tingency plans covering measures
to be taken within its territory to
prevent and minimize transboun-
dary effects. In preparing these
plans, account shall be taken of the
1. Partema skall vidta lämpliga
åtgärder för att vidmakthålla ända-
målsenlig beredskap för att genom-
föra räddningsinsatser vid industri-
olyckor. Partema skall säkerställa
att beredskapsåtgärder vidtas för att
begränsa gränsöverskridande ef-
fekter av sådana olyckor, varvid
företagsledningen genomför insat-
ser vid anläggningen. Dessa åtgär-
der kan innefatta men är inte be-
gränsade till dem som avses i bilaga
VII. De berörda partema skall lägga
vikt vid att underrätta varandra om
sina beredskapsplaner.
2. Upphovsparten skall säker-
ställa att planen för räddningstjänst
inom anläggningar med farlig verk-
samhet utarbetas och tillämpas.
Planerna skall innefatta lämpliga
räddningstjänståtgärder och andra
åtgärder för att förebygga och mi-
nimera gränsöverskridande effek-
ter. Upphovsparten skall för utar-
betande av räddningstjänstplaner
förse övriga berörda parter med de
uppgifter den förfogar över.
3. Varje part skall säkerställa att
planen för räddningstjänst utanför
anläggningar med farlig verksamhet
utarbetas och tillämpas. Planerna
skall innefatta åtgärder som skall
vidtas inom dess territorium för att
förebygga och minimera gränsöver-
skridande effekter. Vid utarbetandet
98
conclusions of analysis and evalua- av dessa planer skall hänsyn tas till Prop. 1998/99:64
tion, in particular the matters set de slutsatser som en analys och Bilaga 4
out in Annex V, paragraph 2, sub- utvärdering har lett till, särskilt så-
paragraphs (1) to (5). Parties con- dana omständigheter som anges i
cemed shall endeavour to make bilaga V, punkt 2 1) - 5). Berörda
such plans compatible. Where parter skall försöka se till att dessa
appropriate, joint off site conting- planer stämmer överens med var-
ency plans shall be drawn up in andra. Där det är ändamålsenligt
order to facilitate the adoption of skall gemensamma planer för rädd-
adequate response measures. ningsinsatser utanför anläggningar
utarbetas för att underlätta vidta-
gandet av lämpliga räddnings-
tjänståtgärder.
4. Contingency plans should be
reviewed regularly, or when cir-
cumstances so require, taking into
account the experience gained in
dealing with actual emergencies.
4. Räddningstjänstplaner bör re-
videras regelbundet, eller när om-
ständigheterna kräver det, hänsyn
bör därvid tas till erfarenheter från
genomförda räddningsinsatser.
Artide 9
INFORMATION TO, AND PAR-
TICIPATION OF THE PUBLIC
1. The Parties shall ensure that
adequate information is given to the
public in the areas capable of being
affected by an industrial accident
arising out of hazardous activity.
This information shall be transmit-
ted through such channels as the
Parties deem appropriate, shall
include the elements contained in
Annex VIII hereto and should take
into account matters set out in An-
nex V, paragraph 2, subparagraphs
(1) to (4) and (9).
2. The Party of origin shall, in
accordance with the provisions of
this Convention and whenever pos-
sible and appropriate, give the pub-
lic in the areas capable of being
affected an opportunity to partici-
pate in relevant procedures with the
aim of making known its views and
Artikel 9
INFORMATION TILL OCH
DELTAGANDE AV ALLMÄN-
HETEN
1. Parterna skall säkerställa att
adekvat information ges allmänhe-
ten i de områden som kan påverkas
av en industriolycka vid en farlig
verksamhet. Denna information
skall ges genom sådana kanaler
som parterna finner lämpliga, skall
innefatta de olika momenten i bila-
ga VIII samt bör beakta de frågor
som anges i bilaga V, punkt 2 1)-
4) och 9).
2. Upphovsparten skall, i enlighet
med bestämmelserna i denna kon-
vention och när så är möjligt och
lämpligt, ge allmänheten i områden
som kan komma att påverkas till-
falla att delta i relevanta förfaran-
den i syfte att den skall fa framföra
sina synpunkter på och krav på fö-
99
concems on prevention and prepa- rebyggande åtgärder och bered- Prop. 1998/99:64
redness measures, and shall ensure skapsåtgärder samt säkerställa att Bilaga 4
that the opportunity given to the den utsatta partens allmänhet ges
public of the affected Party is equi- samma möjligheter som upphovs-
valent to that given to the public of partens allmänhet.
the Party of origin.
3. The Parties shall, in accor-
dance with their legal systems and,
if desired, on a reciprocal basis
provide natural or legal persons
who are being or are capable of
being adversely affected by the
transboundary effects of an indust-
rial accident in the territory of a
Party, with access to, and treatment
in the relevant administrative and
judicial proceedings, including the
possibilities of starting a legal ac-
tion and appealing a decision affec-
ting their rights, equivalent to those
available to persons within their
own jurisdiction.
3. Parterna skall, i enlighet med
sin rättsordning och, om de så öns-
kar, på basis av reciprocitet, ge fy-
siska eller juridiska personer som
påverkas eller kan komma att på-
verkas skadligt av de gränsöver-
skridande effekterna av en industri-
olycka på en parts territorium möj-
lighet att använda sig av relevanta
administrativa och rättsliga förfa-
randen, inbegripet möjligheten att
inleda en rättslig process och anföra
talan mot beslut som rör deras rät-
tigheter, motsvarande den som
finns för personer inom deras egen
jurisdiktion.
Artide 10
INDUSTRIAL ACCIDENT NO-
TIFICATION SYSTEMS
1. The Parties shall, with the aim
of obtaining and transmitting in-
dustrial accident notifications con-
taining information needed to co-
unteract transboundary effects, pro-
vide for the establishment and ope-
ration of compatible and efficient
industrial accident notification
systems at appropriate levels.
2. In the event of an industrial
accident, or imminent threat there-
of, which causes or is capable of
causing transboundary effects, the
Party of origin shall ensure that
affected Parties are, without delay,
notified at appropriate levels
through the industrial accident noti-
fication systems. Such notification
Artikel 10
ALARMERINGSSYSTEM FÖR
INDUSTRIOLYCKOR
1. Parterna skall, i syfte att er-
hålla och avsända larm om in-
dustriolyckor som innehåller sådan
information som behövs för att be-
kämpa gränsöverskridande effekter,
upprätta och säkerställa funktionen
av kompatibla och effektiva alar-
meringssystem för industriolyckor
på lämpliga nivåer.
2.1 händelse av en industriolycka
eller omedelbart hot om en sådan,
vilken medför eller kan komma att
medföra gränsöverskridande effek-
ter, skall upphovsparten säkerställa
att de utsatta parterna omedelbart
underrättas på lämpliga nivåer ge-
nom alarmeringssystemen för in-
dustriolyckor. Sådana underrättel-
100
shall include the elements contai-
ned in Annex IX hereto.
3. The Parties concemed shall
ensure that, in the event of an in-
dustrial accident or imminent threat
thereof, the contingency plans pre-
pared in accordance with Artide 8
are activated as soon as possible
and to the extent appropriate to the
circumstances.
ser skall innefatta de moment som
finns i bilaga IX.
3. Berörda parter skall säkerställa
att vid en industriolycka eller ett
omedelbart hot om en sådan de pla-
ner för räddningstjänst som upp-
rättats i enlighet med artikel 8 till-
lämpas så snart som möjligt och i
den utsträckning som med hänsyn
till omständigheterna är lämpligt.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Artide 11
RESPONSE
1. The Parties shall ensure that,
in the event of an industrial acci-
dent, or imminent threat thereof,
adequate response measures are
taken, as soon as possible and using
the most efficient practices, to
contain and minimize effects.
2. In the event of an industrial
accident, or imminent threat there-
of, which causes or is capable of
causing transboundary effects, the
Parties concemed shall ensure that
the effects are assessed - where
appropriate, jointly for the purpose
of taking adequate response measu-
res. The Parties concemed shall
endeavour to coordinate their res-
ponse measures.
Artide 12
MUTUAL ASSISTANCE
1. If a Party needs assistance in
the event of an industrial accident,
it may ask for assistance from other
Parties, indicating the scope and
type of assistance required. A Party
to whom a request for assistance is
directed shall promptly decide and
Artikel 11
INSATSER
1. Partema skall säkerställa att
adekvata räddningstjänstinsatser
snarast möjligt vidtas i händelse av
en industriolycka eller vid omedel-
bart hot om en sådan, varvid an-
vändning av de mest effektiva me-
toderna att begränsa och minimera
effekterna skall användas.
2.1 händelse av en industriolycka
eller ett omedelbart hot om en så-
dan, vilken medför eller kan kom-
ma att medföra gränsöverskridande
effekter, skall de berörda partema
säkerställa att effekterna bedöms,
när så är lämpligt gemensamt, i
syfte att vidta ändamålsenliga insat-
ser. De berörda partema skall sträva
efter att samordna sina insatser.
Artikel 12
ÖMSESIDIGT BISTÅND
1. Om en part behöver bistånd i
händelse av en industriolycka, får
den begära sådant bistånd av andra
parter och därvid ange omfattning-
en och arten av det bistånd den be-
gär. Den part som begäran om bi-
stånd riktar sig till skall omedelbart
101
inform the requesting Party whether
it is in a position to render the assi-
stance required and indicate the
scope and terms of the assistance
that might be rendered.
2. The Parties concemed shall
cooperate to facilitate the prompt
provision of assistance agreed to
under paragraph 1 of this Artide,
including, where appropriate, action
to minimize the consequences and
effects of the industrial accident,
and to provide general assistance.
Where Parties do not have bilateral
or multilateral agreements which
cover their arrangements for provi-
ding mutual assistance, the assi-
stance shall be rendered in accor-
dance with Annex X hereto, unless
the Parties agree otherwise.
fatta ett beslut och informera den
begärande parten huruvida den har
möjlighet att ge det begärda bistån-
det samt ange omfattningen av och
villkoren för det bistånd som skulle
kunna komma i fråga.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
2. De berörda partema skall sam-
arbeta för att underlätta ett omedel-
bart biståndsgivande i enlighet med
punkt 1 i denna artikel, inbegripet,
när så är lämpligt, åtgärder för att
minimera följderna och effekterna
av industriolyckan och tillhanda-
hålla bistånd av allmän natur. När
partema inte har bilaterala eller
multilaterala avtal som täcker ar-
rangemangen för tillhandahållande
av det ömsesidiga biståndet, skall
detta ges i enlighet med bilaga X,
om partema inte kommer överens
om annat.
Artide 13
RESPONSIBILITY AND LIABI-
LITY
The Parties shall support appro-
priate intemational efforts to elabo-
rate rules, criteria and procedures in
the field of responsibility and liabi-
lity.
Artikel 13
SKADESTÅNDSANSVAR
Partema skall stödja lämpliga
internationella ansträngningar i
syfte att utarbeta regler, kriterier
och förfaranden inom skadestånds-
ansvarsområdet.
Artide 14
RESEARCH AND DEVELOP-
MENT
Artikel 14
FORSKNING OCH UTVECK-
LING
The Parties shall, as appropriate,
initiate and cooperate in the con-
duct of research into, and in the
development of methods and
technologies for the prevention of,
preparedness for and response to
industrial accidents. For these pur-
poses, the Parties shall encourage
Partema skall på lämpligt sätt
inleda och samarbeta i fråga om
forskning om och utveckling av
metoder och teknik för ett förebyg-
gande av, beredskap för och insat-
ser vid industriolyckor. I dessa
syften skall partema uppmuntra och
aktivt främja vetenskapligt och tek-
102
and activily promote scientific and
techological cooperation, including
research into less hazardous proces-
ses aimed at limiting accident
hazards and preventing and limiting
the consequences of industrial acci-
dents.
niskt samarbete, inbegripet forsk-
ning om mindre farliga processer
som syftar till att begränsa allvarli-
ga olycksrisker samt förebygga och
begränsa följderna av industri-
olyckor.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Artide 15
EXCHANGE OF INFORMATION
The Parties shall, at the multilate-
ral or bilateral level, exchange rea-
sonably obtainable information,
including the elements contained in
Annex XI hereto.
Artide 16
EXCHANGE OF TECHNOLOGY
1. The Parties shall, consistent
with their laws, regulations and
practices, facilitate the exchange of
technology for the prevention of,
preparedness for and response to
the effects of industrial accidents,
particularly through the promotion
of:
(a) Exchange of available
technology on various financial
basis;
(b) Direct industrial contacts and
cooperation;
(c) Exchange of information and
experience;
(d) Provision of technical assi-
stance.
2. In promoting the activities
specified in paragraph 1, subpa-
ragraphs (a) to (d) of this Artide,
Artikel 15
UTBYTE AV INFORMATION
Parterna skall på multilateral eller
bilateral nivå utbyta sådan infor-
mation som de kan införskaffa ge-
nom rimliga åtgärder, inbegripet de
uppgifter som finns i bilaga XI.
Artikel 16
UTBYTE AV TEKNOLOGI
1. Parterna skall i överensstäm-
melse med sina lagar och andra
författningar samt rättspraxis un-
derlätta teknologiutbytet för före-
byggande av, beredskap för och
insatser mot effekterna av industri-
olyckor, särskilt genom att främja
(a) utbyte av tillgänglig teknologi
på olika finansiella grunder,
(b) direkta kontakter och samar-
bete på industrins område,
(c) utbyte av information och er-
farenhet,
(d) tillhandahållande av tekniskt
bistånd.
2. Vid främjandet av de verk-
samheter som närmare anges i
punkt 1 a) - d) i denna artikel, skall
103
the Parties shall create favourable
conditions by facilitating contacts
and cooperation among appropriate
organizations and individuals in
both the private and the public
sectors that are capable of provi-
ding technology, design and engi-
neering services, equipment or fi-
nance.
parterna skapa förmånliga villkor
genom att underlätta kontakter och
samarbete mellan lämpliga organi-
sationer och enskilda personer inom
såväl den privata som den offentli-
ga sektorn, vilka har möjlighet att
tillhandahålla teknologi, konstruk-
tions- och ingenjörstjänster, utrust-
ning eller finansiering.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Artide 17
COMPETENT AUTHORITIES
AND POINTS OF CONTACT
1. Each party shall designate or
establish one or more competent
authorities for the purposes of this
Convention.
2. Without prejudice to other ar-
rangements at the bilateral or mul-
tilateral level, each Party shall de-
signate or establish one point of
contact for the purpose of industrial
accident notifications pursuant to
Artide 10, and one point of contact
for the purpose of mutual assistance
pursuant to Artide 12. These points
of contact should preferably be the
same.
3. Each Party shall, within three
months of the date of entry into
force of this Convention for that
Party, inform the other Parties,
through the secretariat referred to in
Artide 20, which body or bodies it
has desi gnated as its point(s) of
contact and as its competent autho-
rity or authorities.
4. Each Party shall, within one
month of the date of decision, in-
form the other Parties, through the
secretariat, of any changes regar-
ding the designation(s) it has made
under paragraph 3 of this Artide.
Artikel 17
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
OCH KONTAKTSTÄLLEN
1. Varje part skall utse eller upp-
rätta en eller flera behöriga myn-
digheter för denna konventions än-
damål.
2. Utan att inverka på andra
överenskommelser på bilateral eller
multilateral nivå skall varje part
utse eller upprätta ett kontaktställe
med uppgifter i fråga om alarme-
ring om industriolyckor i enlighet
med artikel 10 samt ett kontakt-
ställe med uppgifter i fråga om öm-
sesidigt bistånd enligt artikel 12.
Dessa kontaktställen bör helst vara
desamma.
3. Vatje part skall inom tre må-
nader från dagen för denna kon-
ventions ikraftträdande, genom det
sekretariat som avses i artikel 20
underrätta de andra parterna om
vilket organ eller vilka organ den
har utsett som sitt (sina) kontakt-
ställe(n) och som sin(a) behöriga
myndighet(er).
4. Varje part skall, inom en må-
nad efter dagen för beslutet, genom
sekretariatet underrätta de andra
parterna om eventuella ändringar
avseende de myndigheter och kon-
taktställen som den utsett enligt
104
5. Each Party shall keep its point
of contact and industrial accident
notification systems pursuant to
Article 10 operational at all times.
6. Each Party shall keep its point
of contact and the authorities res-
ponsible for making and receiving
requests for, and accepting offers of
assistance pursuant to Article 12
operational at all times.
punkt 3 i denna artikel.
5. Varje part skall se till att dess
kontaktställe och dess alarmerings-
system för industriolyckor i enlig-
het med artikel 10 alltid är tillgäng-
liga.
6. Varje part skall se till att dess
kontaktställe och de myndigheter
som ansvarar för att avge och mot-
taga framställningar om bistånd
enligt artikel 12 alltid är tillgängli-
ga.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Article 18
CONFERENCE OF THE PARTI-
ES
1. The representatives of the Par-
ties shall constitute the Conference
of the Parties of this Convention
and hold their meetings on a regular
basis. The first meeting of the Con-
ference of the Parties shall be con-
vened not later than one year after
the date of the entry into force of
this Convention. Thereafter, a mee-
ting of the Conference of the Parti-
es shall be held at least once a year
or at the written request being
communicated to them by the se-
cretariat, it is supported by at least
one third of the Parties.
2. The Conference of the Parties
shall:
(a) Review the implementation of
this Convention;
(b) Carry out advisory functions
aimed at strengthening the ability of
Parties to prevent, prepare for and
respond to the transboundary ef-
fects of industrial accidents, and at
facilitating the provisions of techni-
Artikel 18
PARTSKONFERENSEN
1. Parternas representanter skall
utgöra denna konventions partskon-
ferens och hålla reguljära möten.
Partskonferensens första möte skall
sammankallas senast ett år efter
dagen för denna konventions
ikraftträdande. Därefter skall ett
möte med partskonferensen hållas
minst en gång om året eller på
skriftlig begäran av någon part,
förutsatt att denna begäran inom
sex månader, efter det att begäran
delgivits dem av sekretariatet, far
stöd av minst en tredjedel av par-
terna.
2. Partskonferensen skall
(a) granska tillämpningen av
denna konvention,
(b) fullgöra rådgivande uppgifter
syftande till att stärka parternas
förmåga att förebygga, förbereda
sig för och genomföra insatser mot
de gränsöverskridande effekterna
av industriolyckor samt att under-
105
cal assistance and advice at the
request of Parties faced with indust-
rial accidents;
(c) Establish, as appropriate,
working groups and other appropri-
ate mechanisms to consider matters
related to the implementation and
development of this Convention
and, to this end, to prepare appro-
priate studies and other docu-
mentation and submit recommen-
dations for consideration by the
Conference of the Parties;
(d) Fulfil such other functions as
may be appropriate under the provi-
sions of this Convention;
(e) At its first meeting, consider
and, by consensus, adopt rules of
procedure for its meetings.
3. The Conference of the Parties,
in discharging its functions, shall,
when it deems appropriate, also
cooperate with other relevant inter-
national organizations.
4. The Conference of the Parties
shall, at its first meeting, establish a
programme of work, in particular
with regard to the items contained
in Annex XII hereto. The Confe-
rence of the Parties shall also deci-
de on the method of work, inclu-
ding the use of national centres and
cooperation with relevant intema-
tional organizations and the estab-
lishment of a system with a view to
facilitating the implementation of
this Convention, in particular for
mutual assistance in the event of an
industrial accident, and building
upon pertinent existing activities
within relevant intemational orga-
nizations. As part of the programme
of work, the Conference of the Par-
lätta tillhandahållandet av tekniskt
bistånd och teknisk rådgivning på
begäran av parter som utsätts for
industriolyckor,
(c) på lämpligt sätt upprätta ar-
betsgrupper och andra lämpliga
mekanismer för att behandla ären-
den som avser tillämpning och ut-
veckling av denna konvention och i
detta syfte göra lämpliga utredning-
ar och sammanställa annan doku-
mentation samt lägga fram rekom-
mendationer för behandling av
partskonferensen,
(d) fullgöra andra uppdrag som
kan vara lämpliga enligt bestäm-
melserna i denna konvention,
(e) vid sitt första möte behandla
och genom consensus anta arbets-
ordningen för sina möten.
3. Partskonferensen skall, när den
fullgör sina uppgifter och så anser
lämpligt, även samarbeta med andra
behöriga internationella organisa-
tioner.
4. Partskonferensen skall, vid sitt
första möte, utarbeta ett arbets-
program, särskilt med avseende på
de frågor som behandlas i bilaga
XII. Partskonferensen skall även
besluta om arbetssätt, inbegripet
utnyttjande av nationella centra och
samarbete med behöriga internatio-
nella organisationer samt upprät-
tande av ett system i syfte att un-
derlätta genomförandet av denna
konvention, i synnerhet vad avser
ömsesidigt bistånd i händelse av en
industriolycka och som bygger på
relevanta befintliga verksamheter
inom behöriga internationella orga-
nisationer. Som en del av arbets-
programmet skall partskonferensen
granska befintliga nationella, regio-
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
106
ties shall review existing national,
regional and intemational centres,
and other bodies and programmes
aimed at coordinating information
and efforts in the prevention of,
preparedness for and response to
industrial accidents, with a view to
determining what additional inter-
national institutions or centres may
be needed to carry out the tasks
listed in Annex XII.
5. The Conference of the Parties
shall, at its first meeting, commen-
ce consideration of procedures to
create more favourable conditions
for the exchange of technology for
the prevention of, preparedness for
and response to the effects of in-
dustrial accidents.
6. The Conference of the Parties
shall adopt guidelines and criteria
to facilitate the identification of
hazardous activities for the purpo-
ses of this Convention.
Article 19
RIGHT TO VOTE
1. Except as provided for in pa-
ragraph 2 of this Article, each Party
to this Convention shall have one
vote.
2. Regional economic integration
organizations as defined in Article
27 shall, in matters within their
competence, exercise their right to
vote with a number of votes equal
to the number of their member
States which are Parties to this
Convention. Such organizations
shall not exercise their right to vote
if their member States exercise
theirs, and vice versa.
nala och internationella centra samt
andra organ och program som syf-
tar till att samordna information
och ansträngningar vid förebyggan-
de av, beredskap för och insatser
vid industriolyckor för att fastställa
vilka ytterligare internationella in-
stitutioner eller centra som kan be-
hövas för att utföra de uppdrag som
är förtecknade i bilaga XII.
5. Partskonferensen skall, vid sitt
första möte, börja beakta förfaran-
den för att skapa fördelaktigare
villkor för utbyte av teknologi för
förebyggande av, beredskap för och
insatser mot effekterna av industri-
olyckor.
6. Partskonferensen skall anta
riktlinjer och kriterier för att un-
derlätta identifieringen av farliga
verksamheter för denna konven-
tions ändamål.
Artikel 19
RÖSTRÄTT
1. Med undantag av det som fö-
reskrivs i punkt 2 i denna artikel
skall varje part i denna konvention
ha en röst.
2. Regionala organisationer för
ekonomisk integration, enligt defi-
nitionen i artikel 27, skall i ärenden
inom sina kompetensområden utöva
sin rösträtt med det antal röster som
motsvarar antalet medlemsstater
som är parter i denna konvention.
Sådana organisationer skall inte
utöva sin rösträtt om deras med-
lemsstater utövar sin rösträtt och
vice versa.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
107
Article 20
Artikel 20
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
SECRETARIAT
The Executive Secretary of the
Economic Commission for Europé
shall carry out the following secre-
tariat functions:
(a) Convene and prepare mee-
tings of the Parties;
(b) Transmit to the Parties reports
and other information received in
accordance with the provisions of
this Convention;
(c) Such other functions as may
be determined by the Parties.
Article 21
SETTLEMENT OF DISPUTES
1. If a dispute arises between two
or more Parties about the interpre-
tation or application of this Con-
vention, they shall seek a solution
by negotiation or by any other met-
hod of dispute settlement accep-
table to the parties to the dispute.
2. When signing, ratifying, ac-
cepting, approving or acceding to
this Convention, or at any time the-
reafter, a Party may declare in wri-
ting to the Depositary that, for a
dispute not resolved in accordance
with paragraph 1 of this Article, it
accepts one or both of the following
means of dispute settlement as
compulsory in relation to any Party
accepting the same obligation:
SEKRETARIAT
Exekutivsekreteraren för Eko-
nomiska kommissionen för Europa
skall fullgöra följande sekretariats-
uppgifter:
(a) sammankalla och förbereda
parternas möten,
(b) till parterna vidarebefordra
rapporter och annan information
som erhållits i enlighet med be-
stämmelserna i denna konvention,
(c) sådana andra uppgifter som
partema kan komma att besluta om.
Artikel 21
BILÄGGANDE AV TVISTER
1. Om en tvist uppstår mellan en
eller flera parter om tolkningen el-
ler tillämpningen av denna konven-
tion, skall de eftersträva en lösning
genom forhandlingar eller någon
annan metod for att bilägga tvister,
som partema i tvisten kan godta.
2. Vid undertecknandet, ratifice-
ringen, godtagandet eller godkän-
nandet av eller vid anslutningen till
denna konvention eller vid någon
senare tidpunkt kan en part skriftli-
gen förklara for depositarien att
den, vad gäller en tvist som inte har
bilagts enligt punkt 1 i denna arti-
kel, godtar ett av eller båda de föl-
jande sätten att bilägga tvister som
obligatoriska i förhållande till en
part som godtar samma skyldighet:
(a) Submission of the dispute to a) hänskjutande av tvisten till
108
the Intemational Court of Justice;
(b) Arbitration in accordance
with the procedure set out in Annex
XIII hereto.
3. If the Parties to the dispute ha-
ve accepted both means of dispute
settlement referred to in paragraph
2 of this Article, the dispute may be
submitted only to the Intemational
Court of Justice, unless the parties
to the dispute agree otherwise.
Internationella domstolen,
b) skiljedom i enlighet med det
förfarande som anges i bilaga XIII.
3. Om de tvistande partema har
godtagit båda de sätt att lösa tvister
som anges i punkt 2 i denna artikel,
far tvisten hänskjutas endast till
Internationella domstolen, om inte
partema kommer överens om något
annat.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Article 22
LIMITATIONS ON THE SUPPLY
OF INFORMATION
1. The provisions of this Con-
vention shall not affect the rights or
the obligations of Parties in accor-
dance with their national laws, re-
gulations, administrative provisions
or accepted legal practices and ap-
plicable intemational regulations to
protect information related to per-
sonal data; inclustrial and commer-
cial secrecy, including intellectual
property, or national security.
2. If a Party nevertheless decides
to supply such protected informa-
tion to another Party, the Party re-
ceiving such protected information
shall respect the confidentiality of
the information received and the
conditions under which it is suppli-
ed, and shall only use that informa-
tion for the purposes for which it
was supplied.
Artikel 22
BEGRÄNSNINGAR I TILLHAN-
DAHÅLLANDET AV INFOR-
MATION
1. Bestämmelserna i denna kon-
vention skall inte inverka på parter-
nas rättigheter eller skyldigheter i
enlighet med deras nationella lagar,
förordningar, administrativa före-
skrifter eller godkänd rättspraxis
samt tillämpliga internationella
regler för att skydda information
om personuppgifter, industriell och
kommersiell sekretess, inklusive
intellektuell äganderätt eller natio-
nell säkerhet.
2. Om en part ändå bestämmer
sig för att tillhandahålla en annan
part sådan skyddad information,
skall den part som erhåller sådan
skyddad information iaktta den er-
hållna informationens konfidentiel-
la natur samt de villkor på vilka den
tillhandahålls och endast använda
den för de syften för vilka den till-
handahållits.
109
Article 23
IMPLEMENTATION
The Parties shall report periodi-
cally on the implementation of this
Convention.
Article 24
BILATERAL AND MULTILA-
TERAL AGREEMENTS
1. The Parties may, in order to
implement their obligations under
this Convention, continue existing
or enter into new bilateral or mul-
tilateral agreements or other arran-
gements.
2. The provisions of this Con-
vention shall not affect the right of
Parties to take, by bilateral or mul-
tilateral agreement where appropri-
ate, more stringent measures than
those required by this Convention.
Artikel 23
TILLÄMPNING
Parterna skall regelbundet rap-
portera om tillämpningen av denna
konvention.
Artikel 24
BILATERALA OCH MULTILA-
TERALA AVTAL
1. Parterna far, i syfte att uppfylla
sina skyldigheter enligt denna kon-
vention, bibehålla befintliga eller
sluta nya bilaterala eller multilate-
rala avtal eller andra överenskom-
melser.
2. Bestämmelserna i denna kon-
vention skall inte inverka på parter-
nas rätt att vidta, när så är lämpligt
genom ett bilateralt eller multilate-
ralt avtal, strängare åtgärder än de
som krävs enligt konventionen.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
Article 25
STATUS OF ANNEXES
The Annexes to this Convention
form an integral part of the Con-
vention.
Artikel 25
BILAGORNAS STATUS
Bilagorna till denna konvention
utgör en integrerad del av konven-
tionen.
Article 26
AMENDMENTS TO THE CON-
VENTION
1. Any Party may propose
amendments to this Convention.
Artikel 26
ÄNDRINGAR I KONVENTIO-
NEN
1. Varje part får föreslå ändringar
i denna konvention.
2. The text of any proposed 2. Texten till en föreslagen änd-
amendment to this Convention shall ring i denna konvention skall över-
be submitted in writing to the Ex- lämnas i skriftlig form till exekutiv-
110
ecutive Secretary of the Economic
Commission for Europé, who shall
circulate it to all Parties. The Con-
ference of the Parties shall discuss
proposed amendments at its next
annual meeting, provided that such
proposals have been circulated to
the Parties by the Executive Secre-
tary of the Economic Commission
for Europé at least ninety days in
advance.
3. For amendments to this Con-
vention - other than those to Annex
I, for which the procedure is
described in paragraph 4 of this
Article:
(a) Amendments shall be adopted
by consensus of the Parties present
at the meeting and shall be submit-
ted by the Depositary to all Parties
for ratification, acceptance or ap-
proval;
(b) Instruments of ratification,
acceptance or approval of amend-
ments shall be deposited with the
Depositary. Amendments adopted
in accordance with this Article shall
enter into force for Parties that have
accepted them on the ninetieth day
following the day of receipt by the
Depositary of the sixteenth instru-
ment of ratification, acceptance or
approval;
(c) Thereafter, amendments shall
enter into force for any other Party
on the ninetieth day after that Party
deposits its instruments of ratifica-
tion, acceptance or approval of the
amendments.
4. For amendments to Annex I:
(a) The Parties shall make every
effort to reach agreement by con-
sekreteraren i Ekonomiska kom-
missionen för Europa, som skall
skicka ut den till alla parter.
Partskonferensen skall diskutera de
föreslagna ändringarna vid sitt
nästa årsmöte under förutsättning
att exekutivsekreteraren i Ekono-
miska kommissionen för Europa
har skickat ut förslagen till parterna
minst nittio dagar före mötet.
3. För ändringar i denna konven-
tion - andra än dem som avser bila-
ga I, för vilka förfarandet anges i
punkt 4 i denna artikel, gäller föl-
jande:
(a) ändringar skall antas genom
konsensus av de parter som är när-
varande vid mötet och skall av de-
positarien underställas alla parter
för ratifikation, godtagande eller
godkännande,
(b) instrumenten avseende ratifi-
kation, godtagande eller godkän-
nande av ändringarna skall depone-
ras hos depositarien. Ändringar
som antagits i enlighet med denna
artikel träder i kraft för parter som
har godtagit dem den nittionde da-
gen efter dagen för depositariens
mottagande av det sextonde ratifi-
kations-, godtagande- eller godkän-
nandeinstrumentet,
(c) därefter träder ändringarna i
kraft för varje annan part den nitti-
onde dagen efter det att parten i
fråga har deponerat sitt instrument
avseende ratifikation, godtagande
eller godkännande av ändringarna.
4. För ändringar i bilaga I gäller
följande:
(a) partema skall på alla sätt be-
möda sig om att nå en överens-
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
111
sensus. If all efforts at consensus
have been exhausted and no agree-
ment reached, the amendments
shall, as a last resort, be adopted by
a nine-tenths majority vote of the
Parties present and voting at the
meeting. If adopted by the Confe-
rence of the Parties, the amend-
ments shall be communicated to the
Parties and recommended for ap-
proval;
(b) On the expiry of twelve
months from the date of their com-
munication by the Executive Se-
cretary of the Economic Commis-
sion for Europé, the amendments to
Annex I shall become effective for
those Parties to this Convention
which have not submitted a notifi-
cation in accordance with the provi-
sions of paragraph 4 (c) of this Ar-
ticle, provided that at least sixteen
Parties have not submitted such a
notification;
(c) Any Party that is unable to
approve an amendment to Annex I
of this Convention shall so notify
the Executive Secretary of the Eco-
nomic Commission for Europé in
writing within twelve months from
the date of the communication of
the adoption. The Executive Secre-
tary shall without delay notify all
Parties of any such notification re-
ceived. A Party may at any time
substitute an acceptance for its pre-
vious notification and the amend-
ment to Annex I shall thereupon
enter into force for that Party.
(d) For the purpose of this pa-
ragraph ”Parties present and vo-
ting” means Parties present and
casting an affirmative or negative
vote.
kommelse genom konsensus. Om
alla bemödanden att nå konsensus
har uttömts och ingen överens-
kommelse nåtts, skall ändringarna i
sista hand antas med nio tiondedels
majoritet av de vid mötet närvaran-
de och röstande parterna. Om änd-
ringarna antagits av partskonferen-
sen, skall de meddelas till parterna
och rekommenderas för godkän-
nande,
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
(b) efter utgången av tolv måna-
der efter dagen då de meddelats av
exekutivsekreteraren i Ekonomiska
kommissionen för Europa blir änd-
ringarna i bilaga I gällande för de
parter i denna konvention som har
överlämnat en underrättelse i enlig-
het med punkt 4 (c) i denna artikel
under förutsättning att minst sexton
parter inte har överlämnat en sådan
underrättelse,
(c) en part som inte kan godkän-
na en ändring i bilaga I i denna
konvention skall skriftligen under-
rätta exekutivsekreteraren i Eko-
nomiska kommissionen för Europa
om detta inom tolv månader efter
dagen för meddelandet om anta-
gandet. Exekutivsekreteraren skall
omedelbart underrätta alla parter
om varje sådan mottagen underrät-
telse. En part far när som helst byta
ut sin tidigare underrättelse mot ett
godtagande, och ändringen i bilaga
I träder därefter i kraft för parten i
fråga,
(d) i denna punkt avses med
”närvarande och röstande parter” de
parter som är närvarande och avger
en jaröst eller en nejröst.
112
Article 27
Artikel 27
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
SIGNATURE
UNDERTECKNANDE
This Convention shall be open
for signature at Helsinki from 17 to
18 March 1992 inclusive, and the-
reafter at United Nations Headqu-
arters in New York until 18 Sep-
tember 1992, by States members of
the Economic Commission for Eu-
ropé, as well as States having con-
sultative status with the Economic
Commission for Europé, pursuant
to paragraph 8 of Economic and
Social Council resolution 36 (IV)
of 28 March 1947, and by regional
economic integration organizations
constituted by sovereign States
members of the Economic Com-
mission for Europé to which their
member States have transferred
competence in respect of matters
govemed by this Convention,
including the competence to enter
into treaties in respect of these
matters.
Denna konvention skall vara öp-
pen för undertecknande i Helsing-
fors från den 17 till den 18 mars
1992 och därefter i Förenta natio-
nernas högkvarter i New York till
den 18 september 1992 av stater
som är medlemmar i Ekonomiska
kommissionen för Europa liksom
av stater som har konsultativ status
vid Ekonomiska kommissionen för
Europa i enlighet med punkt 8 i
Ekonomiska och sociala rådets re-
solution 36 (IV) den 28 mars 1947
och av regionala organisationer för
ekonomisk integration sammansatta
av suveräna stater som är medlem-
mar av Ekonomiska kommissionen
för Europa till vilka dess medlems-
stater har givit behörighet avseende
frågor som regleras i denna kon-
vention, inklusive behörigheten att
ingå avtal avseende dessa frågor.
Article 28
DEPOSITARY
The Secretary-General of the
United Nations shall act as the De-
positary of this Convention.
Article 29
RATIFICATION, ACCEPTANCE,
APPROVAL AND ACCESSION
1. This Convention shall be sub-
ject to ratification, acceptance or
approval by the signatory States
and regional economic integration
organizations referred to in Article
Artikel 28
DEPOSITARIE
Förenta nationernas generalsek-
reterare skall vara depositarie för
denna konvention.
Artikel 29
RATIFIKATION, GODTAGAN-
DE, GODKÄNNANDE OCH AN-
SLUTNING
1. Denna konvention skall ratifi-
ceras, godtagas eller godkännas av
de undertecknande staterna och de
regionala organisationer for eko-
nomisk integration som avses i ar-
113
TI.
tikel 27.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
2. This Convention shall be open
for accession by the States and or-
ganizations referred to in Article
27.
3. Any organization referred to in
Article 27 which becomes Party to
this Convention without any of its
member States being a Party shall
be bound by all the obligations un-
der this Convention. In the case of
such organizations, one or more of
whose member States is a Party to
this Convention, the organization
and its member States shall decide
on their respective responsibilities
for the performance of their obliga-
tions under this Convention. In
such cases, the organization and the
member States shall not be entitled
to exercise rights under this Con-
vention concurrently.
4. In their instruments of ratifi-
cation, acceptance, approval or ac-
cession, the regional economic in-
tegration organizations referred to
in Article 27 shall declare the ex-
tent of their competence with re-
spect to the matters govemed by
this Convention. These organiza-
tions shall also inform the Deposi-
tary of any substantial modification
to the extent of their competence.
Article 30
ENTRY INTO FORCE
1. This convention shall enter
into force on the ninetieth day after
the date of deposit of the sixteenth
instrument of ratification, accep-
tance, approval or accession.
2. Denna konvention skall vara
öppen för anslutning av de stater
och organisationer som avses i arti-
kel 27.
3. Varje organisation som avses i
artikel 27, som blir part i denna
konvention utan att någon av dess
medlemsstater är part, skall vara
bunden av alla förpliktelser enligt
konventionen. I fråga om sådana
organisationer där en eller flera av
medlemsstaterna anslutit sig till
konventionen, skall organisationen
och dess medlemsstater besluta om
sitt respektive ansvar för att fullgö-
ra sina förpliktelser enligt konven-
tionen. I sådana fall skall organisa-
tionen och medlemsstaterna inte ha
rätt att samtidigt utöva sina rättig-
heter enligt konventionen.
4. De organisationer för regional
ekonomisk integration som avses i
artikel 27 skall i sina instrument
avseende ratifikation, godtagande,
godkännande eller anslutning uppge
omfattningen av sin behörighet vad
gäller frågor som regleras i denna
konvention. Dessa organisationer
skall även underrätta depositarien
om varje väsentlig ändring beträf-
fande sin behörighet.
Artikel 30
IKRAFTTRÄDANDE
1. Denna konvention träder i
kraft den nittionde dagen efter de-
poneringen av det sextonde ratifi-
kations-, godtagande-, godkännan-
de- eller anslutningsinstrumentet.
2. For the purposes of paragraph 2. Med avseende på punkt 1 i
114
1 of this Article, any instrument
deposited by an organization refer-
red to in Article 27 shall not be co-
unted as additional to those depo-
sited by States members of such an
organization.
3. For each State or organization
referred to in Article 27 which rati-
fies, accepts or approves this Con-
vention or accedes thereto after the
deposit of the sixteenth instrument
of ratification, acceptance, approval
or accession, this Convention shall
enter into force on the ninetieth day
after the date of deposit by such
State or organization of its instru-
ment of ratification, acceptance,
approval or accession.
Article 31
WITHDRAWAL
1. At any time after three years
from the date on which this Con-
vention has come into force with
respect to a Party, that Party may
withdraw from this Convention by
giving written notification to the
Depositary. Any such withdrawal
shall take effect on the ninetieth
day after the date of the receipt of
the notification by the Depositary.
2. Any such withdrawal shall not
affect the application of Article 4 to
an activity in respect of which a
notification has been made pursuant
to Article 4, paragraph 1, or a
request for discussions has been
made pursuant to Article 4, pa-
ragraph 2.
denna artikel skall ett instrument
som deponerats av en organisation
som avses i artikel 27 inte räknas
som ett tillägg till dem som depone-
rats av medlemsstater i en sådan
organisation.
3. För varje stat eller organisation
som avses i artikel 27, som ratifice-
rar, godtar eller godkänner denna
konvention eller ansluter sig till den
efter depositionen av det sextonde
ratifikations-, godtagande-, god-
kännande- eller anslutningsinstru-
mentet, träder konventionen i kraft
den nittionde dagen efter den dag
då en sådan stat eller organisation
deponerat sitt ratifikations-, godta-
gande-, godkännande- eller anslut-
ningsinstrument.
Artikel 31
FRÅNTRÄDANDE
1. En part far när som helst efter
utgången efter tre år räknat från
dagen för denna konventions
ikraftträdande för parten i fråga
frånträda konventionen genom
skriftlig underrättelse till deposita-
rien. Varje sådant frånträdande trä-
der i kraft den nittionde dagen efter
dagen då depositarien mottagit un-
derrättelse.
2. Ett sådant frånträdande skall
inte påverka tillämpningen av arti-
kel 4 vad avser en verksamhet där
en underrättelse har gjorts i enlighet
med artikel 4 punkt 1 eller en begä-
ran om diskussion har gjorts i en-
lighet med artikel 4 punkt 2.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
115
Article 32
AUTHENTIC TEXTS
The original of this Convention,
of which the English, French and
Russian texts are equally authentic,
shall be deposited with the Secre-
tary-General of the United Nations.
IN WITNESS WHEREOF the
undersi gned, being duly authorized
thereto, have signed this Conven-
tion.
DONE at Helsinki, this sevente-
enth day of March one thousand
nine hundred and ninety-two.
Artikel 32
AUTENTISKA TEXTER
Originalet av denna konvention,
där de engelska, franska och ryska
texterna äger lika giltighet, skall
deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
Till bekräftelse härav har under-
tecknande, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat den-
na konvention.
Som skedde i Helsingfors den 17
mars 1992.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
ANNEX I
BILAGA I
HAZARDOUS SUBSTANCES
FOR THE PURPOSES OF DEFI-
NING HAZARDOUS ACTIVITI-
ES
The quantities set out below re-
läte to each activity or group of
activities. Where a range of quanti-
ties is given in Part I, the threshold
quantities are the maximum quanti-
ties given in each range. Five years
after the entry into force of this
Convention, the lowest quantity
given in each range shall become
the threshold quantity, unless
amended.
Where a substance or preparation
named in Part II also falls within a
category in Pact I, the threshold
quantity set out in Part II shall be
used.
For the identification of hazar-
dous activities, Parties shall take
into consideration the foreseeable
possibility of aggravation of the
FARLIGA AMNEN FOR DEFINI-
TION AV FARLIGA VERKSAM-
HETER
Nedan angivna mängder gäller
för varje verksamhet eller grupp av
verksamheter. Då ett mängdinter-
vall ges i del I är tröskelmängdema
lika med maximi mängderna i varje
intervall. Fem år efter ikraftträdan-
det av denna konvention skall den
minsta mängden som anges i varje
intervall bli tröskelmängd om den
inte ändrats.
Då ett ämne eller en beredning
nämnd i del II också faller inom en
kategori i del I, skall den tröskel-
mängd som anges i del II användas.
Vid identifiering av farliga verk-
samheter skall parterna ta hänsyn
till den förutsägbara möjligheten till
ökning av de innefattande riskerna
116
hazards involved and the quantities
of the hazardous substances and
their proximity, whether under the
charge of one or more operators.
och till mängderna av de farliga
ämnena och deras inbördes avstånd,
vare sig de är under tillsyn av en
eller flera företagsledningar.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
PART I. Categories of substances and preparations not specifically
named in Part II.
DEL I. Kategorier av ämnen och beredningar som inte specifikt nämns
i del II.
Category Threshold Quantity
(Tönnes)
Kategori Tröskelmängd
(Tori)
1. Flammable gases la) including LPG
Brandfarliga gaser la) inklusive LPG 200
2. Highly flammable liquids lb)
Mycket brandfarliga vätskor Ib) 50,000
3. Very toxic 1°)
Mycket giftiga lc) 20
4. Toxic fö)
Giftiga fö) 500-200
5. Oxidizing fö)
Oxiderande le) 500-200
6. Explosive fö
Explosiva fö 200-50
7. Flammable liquids *g) (handled under special
conditions of pressure and temperature)
Brandfarliga vätskor Ig) (hanterade under
speciella tryck- och temperaturbetingelser) 200
8. Dangerous for the environmentlh)
Farliga för miljön lh) 200
117
Part II. Named substances
Del II. Namngivna ämnen
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
|
Substance Åmne |
Threshold Quantity |
|
1. Ammonia | |
|
Amoniak |
500 |
|
2a Ammonium nitrate 2/ | |
|
Ammoniumnitrat 2/ |
2,500 |
|
b Ammonium nitrate in the form of fertilizers 3/ | |
|
Ammoniumnitrat i form av gödningsmedel 3/ 10,000 | |
|
3. Acrylonitrile | |
|
Akrylnitril |
200 |
|
4. Chlorine | |
|
Klor |
25 |
|
5. Ethylene oxide | |
|
Etylenoxid |
50 |
|
6. Hydrogen cyanide | |
|
Cyanväte |
20 |
|
7. Hydrogen fluoride | |
|
Fluorväte |
50 |
|
8. Hy drogen sulphide | |
|
Svavelväte |
50 |
|
9. Sulphur diozide | |
|
Svaveldioxid |
250 |
|
10. Sulphur trioxide | |
|
Svaveltrioxid |
75 |
|
11. Lead alkyls | |
|
Alkylbly |
50 |
|
12. Phosgene | |
|
Fosgen |
0,75 |
|
13. Methyl isocyanate | |
|
Metylisocyanat |
0,15 |
|
NOTES |
ANMÄRKNINGAR |
|
1. Indicative criteria. in the ab- |
1. Riktvärdeskriterier. I avsak- |
|
sence of other appropriate criteria, |
nad av andra lämpliga kriterier kan |
|
Parties may use the following cri- |
parterna använda följande kriterier |
|
teria when classifying substances |
för klassificering av ämnen och |
|
or preparations for the purposes of |
beredningar enligt del I av detta |
|
Part I of this Annex. |
annex. |
|
(a) FLAMMABLE GASES: |
(a) BRANDFARLIGA GASER: |
|
substances which in the gaseous |
ämnen som i gasformigt tillstånd |
118
State at normal pressure and mixed
with air become flammable and
the boiling point lower than 21°C
point of which at normal pressure
is 20°C or below;
(b) HIGHLY FLAMMABLE
LIQUIDS: substances which have
a flash point lower than 21°C and
the boiling point of which at nor-
mal pressure is above 20°C;
(c) VERY TOXIC: substances
with properties corresponding to
those in table 1 or table 2 below,
and which, owing to their physical
and Chemical properties, are ca-
pable of creating industrial acci-
dent hazards.
vid normalt tryck och blandade
med luft blir brandfarliga och vil-
kas kokpunkt vid normalt tryck är
20°C eller lägre;
(b) MYCKET BRANDFARLI-
GA VÄTSKOR: ämnen som har
en lägre flampunkt än 21°C och
vars kokpunkt vid normalt tryck är
högre än 20°C;
(c) MYCKET GIFTIGA: ämnen
med egenskaper motsvarande dem
i tabell 1 eller tabell 2 nedan och
som, beroende på sina fysikaliska
och kemiska egenskaper, kan ge
upphov till risker för industrio-
lyckor.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
TABLE1
Tabell 1
LDSO (oral/oraZt) (1)
mg/kg body weight
mg/kg kroppsvikt
LD50 < 25
LD50 (åermaXI dermalt)
(2)
mg/kg body weight
mg/kg kroppsvikt
LD50 < 50
LC5O(3)
mg/1 (inhalation)
mg/l (inhalation)
LC50 < 0,5
(1) LDS0 oral in rats
LD50 or alt hos råtta
(2) LD50 dermal in rats or rabbits
LDitJ dermalt hos råtta eller kanin
(3) LC50by inhalation (four hours) in rats
LCX genom inhalation (fyra timmar) hos råtta
TABLE 2
Tabell 2
Discriminating dose
mg/kg body weight < 5
Diskriminerande dos
mg/kg kroppsvikt
119
where the acute oral toxicity in animals of the substance has been de-
termined using the fixed-dose procedure. om ämnets akuta orala toxicitet
hos djur har bestämts med metoden med fastställd dos.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
(d) TOXIC: substances with properties corresponding to those in table 3
or 4 and having physical and Chemical properties capable of creating in-
dustrial accident hazards.
GIFTIGA: ämnen med egenskaper motsvarande dem i tabell 3
eller 4 och med fysikaliska och kemiska egenskaper som kan ge upphov
till risker för industriolyckor.
TABLE 3
Tabell 3
LD50 (oral/ora/t) (1)
LD50 (dermal/dermalt) LC50 (3)
(2)
mg/kg body weight
mg/kg kroppsvikt
25 < LD50 < 200
mg/kg body weight
mg/kg kroppsvikt
50 < LD50 < 400
mg/1 (inhalation)
mg/l (inhalation
0,5 LC50<2
(1) LD50 oral in rats
LDVl oralt hos råtta
(2) LD50 dermal in rats or rabbits
LD50 dermalt hos råtta eller kanin
(3) LC50by inhalation (four hours) in rats
LC50 genom inhalation (fyra timmar) hos råtta
TABLE 4
Tabell 4
Discriminating dose
mg/kg body weight = 5
Diskriminerande dos
mg/kg kroppsvikt
where the acute oral toxicity in animals of the substance has been de-
termined using the fixed-dose procedure. om ämnets akuta orala toxicitet
hos djur har bestämts med metoden med fastställd dos.
(e) OXIDIZING: substances
which give rise to highly exother-
mic reaction when in contact with
other substances, particularly
flammable substances.
(f) EXPLOSIVE: substances
which may explode under the ef-
fect of flame or which are more
(e) OXIDERANDE: ämnen som
ger starkt exoterma reaktioner vid
kontakt med andra ämnen, särskilt
brandfarliga ämnen.
(f) EXPLOSIVA: ämnen som
kan explodera vid påverkan av eld
eller som är känsligare för stötar
120
sensitive to shocks or friction than
dinitrobenzene.
(g) FLAMMABLE LIQUIDS:
substances which have a flash
point lower than 55°C and which
remain liquid under pressure,
where particular processing con-
ditions, such as high pressure and
high temperature, may create in-
dustrial accident hazards.
(h) DANGEROUS FOR THE
ENVIRONMENT: substances
showing the values for acute tox-
icity to the aquatic environment
corresponding to table 5.
eller friktion än dinitrobensen.
(g) BRANDFARLIGA VÄTS-
KOR: ämnen som har en lägre
flampunkt än 55°C och som förblir
flytande under tryck, då särskilda
processbetingelser, såsom högt
tryck och hög temperatur, kan ge
upphov till risker för industrio-
lyckor.
(h) FARLIGA FÖR MILJÖN:
ämnen som har värden för akut
toxicitet för den akvatiska miljön
motsvarande tabell 5.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
TABLE 5
Tabell 5
|
LC5O(1) |
EC50(2) |
IC50(3) |
|
mg/1 |
mg/1 |
mg/1 |
|
LC50< 10 |
EC50 < 10 |
IC50< 10 |
(1) LC50 fish (96 hours)
LC^jfisk (96 timmar)
(2) EC50 daphnia (48 hours)
ECS0 daphnia (48 timmar)
(3) IC50algae (72 hours)
IC50 alg (72 timmar)
where the substance is not read-
ily degradable, or the log Pow >
3,0 (unless the experimentally de-
termined BCF < 100).
då ämnet inte är lätt nedbrytbart
eller log Pow > 3,0 (om inte den
experimentellt bestämda BCF <
100).
(i) LD - lethal dose (dödlig dos)
(j) LC - lethal concentration (dödlig koncentration)
(k) EC - effective concentration (effektkoncentration)
(l) IC - inhibiting concentration (inhiberande koncentration)
(m) Pow - partition coefficient octano/water (fördelningskoeffient octa-
nol/vatten)
(n) BCF - bioconcentration factor (biokoncentrationsfaktor)
121
|
2. This applies to ammonium |
2. Här avses ammoniumnitrat Prop. 1998/99:64 > 90 vikt-%. |
|
3. This applies to straight am- |
3. Här avses gödningsmedel av |
|
4. Mixtures and preparations |
4. Blandningar och beredningar |
|
ANNEX II |
BILAGA II |
|
INQUIRY COMMISSION PRO- |
FÖRFARANDE I UNDERSÖK- |
|
1. The requesting Party or Parti- |
1. Den begärande parten eller de |
2. The inquiry commission shall 2. Undersökningskommissionen
122
consist of three members. Both the
requesting party and the other
party to the inquiry procedure
shall appoint a scientific or techni-
cal expert and the two experts so
appointed shall designate by
common agreement a third expert,
who shall be the president of the
inquiry commission. The latter
shall not be a national of one of
the parties to the inquiry procedu-
re, nor have his or her usual place
of residence in the territory of one
of these parties, nor be employed
by any of them, nor have dealt
with the case in any other capacity.
3. If the president of the inquiry
commission has not been desig-
nated within two months of the
appointment of the second expert,
the Executive Secretary of the
Economic Commission for Europé
shall, at the request of either party,
designate the president within a
further two-month period.
4. If one of the parties to the in-
quiry procedure dose not appoint
an expert within one month of its
receipt of the notification by the
secretariat, the other party may
inform the Executive Secretary of
the Economic Commission for
Europé, who shall designate the
president of inquiry commission
within a further two-month period.
Upon de-signation, the president
of the inquiry commission shall
request the party which has not
appointed an expert to do so wit-
hin a month. If it fails to do so
within that period, the president
shall inform the Executive Secre-
tary of the Economic Commission
for Europé who shall make this
appointment within a further two-
month period.
skall bestå av tre ledamöter. Både
den begärande parten och den and-
ra parten i undersökningsförfaran-
det skall utse en vetenskaplig eller
teknisk expert, och de två exper-
terna som utsetts på detta sätt skall
gemensamt utse en tredje expert,
som skall vara ordförande i under-
sökningskommissionen. Denne
skall inte vara medborgare hos
någon av parterna i undersök-
ningsförfarandet och inte heller
vara permanent bosatt inom något
av dessa parters territorier, vara
anställd av någon av dem eller ha
befattat sig med frågan i någon
annan egenskap.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
3. Om ordföranden i undersök-
ningskommissionen inte har ut-
setts inom två månader från det att
den andra experten har utsetts,
skall exekutivsekreteraren i Eko-
nomiska kommissionen för Euro-
pa, på endera partens begäran, utse
ordföranden inom ytterligare en
tvåmånadersperiod.
4. Om någon av parterna i un-
dersökningsförfarandet inte utser
en expert inom en månad från
mottagandet av underrättelsen från
sekretariatet, kan den andra parten
informera exekutivsekreteraren för
Ekonomiska kommissionen för
Europa, som då skall utse ordför-
anden i undersökningskommissio-
nen inom två månader. Sedan ord-
föranden i undersökningskommis-
sionen blivit utsedd, skall han an-
moda den part som inte har utsett
en expert att göra detta inom en
månad. Om parten inte gör detta
inom denna period skall ordföran-
den underrätta exekutivsekretera-
ren för Ekonomiska kommissionen
för Europa, som skall göra denna
utnämning inom ytterligare en
tvåmånadersperiod.
123
|
Prop. 1998/99:64 | |
|
5. The inquiry commission shall |
5. Undantagskommissionen Bilaga 4 skall anta sina egna procedurreg- |
|
6. The inquiry commission may |
6. Undersökningskommissionen |
|
7. The parties to the inquiry pro- |
7. Partema i undersökningsför- och skall särskilt, genom att an- |
|
(a) Provide the inquiry commis- |
a) förse undersökningskommis- |
|
(b) Enable the inquiry commis- |
b) göra det möjligt för under- |
|
8. The parties and the experts |
8. Partema och experterna skall |
|
9. If one of the parties to the in- |
9. Om någon av partema i un- |
|
10. Unless the inquiry commis- |
10. Om inte undersöknings- |
|
inquiry commission, including the |
nens utgifter, inklusive ersättning Prop. 1998/99:64 |
|
11. Any Party which has an inte- |
11. Varje part som har ett sakligt |
|
12. The decisions of the inquiry |
12. Undersökningskommissio- |
|
13. The inquiry commission |
13. Undersökningskommissio- |
|
14. The final opinion of the in- |
14. Undersökningskommissio- |
125
ANNEX III
PROCEDURES PURSUANT TO
ARTICLE 4
1. A Party of origin may request
consultations with another Party,
in accordance with paragraph 2 to
5 of this Annex, in order to deter-
mine whether that party is an af-
fected Party.
2. For a proposed or existing
hazardous activity, the Party of
origin shall, for the purposes of
ensuring adequate and effective
consultations, provide for the noti-
fication at appropriate levels of
any Party that it considers may be
an affected Party as early as pos-
sible and no later than when in-
forming its own public about that
proposed or existing activity. For
existing hazardous activities such
notification shall be provided no
later than two years after the entry
into force of this Convention for a
Party of origin.
3. The notification shall contain,
inter alia:
(a) Information on the hazar-
dous activity, including any avai-
lable information or report, such as
information produced in accor-
dance with Article 6, on its pos-
sible transboundary effects in the
event of an industrial accident;
(b) An indication of a reaso-
nable time within which a respon-
se under paragraph 4 of this Annex
is required, taking into account the
nature of the activity;
and may include the information
set out in paragraph 6 of this An-
BILAGA III
FÖRFARANDEN I ENLIGHET
MED ARTIKEL 4
1. En upphovspart kan begära
konsultationer med en annan part,
i enlighet med punkterna 2 - 5 i
denna bilaga, i syfte att fastställa
huruvida denna part är en berörd
part.
2. För en föreslagen eller be-
fintlig farlig verksamhet skall
upphovsparten for att säkerställa
lämpliga och effektiva konsulta-
tioner se till att varje part som den
anser vara en berörd part under-
rättas på lämpliga nivåer så tidigt
som möjligt och senast när den
informerar sin egen allmänhet om
den föreslagna eller befintliga
verksamheten. Vad avser befintlig
farlig verksamhet skall en sådan
underrättelse ske senast två år efter
det att denna konvention har trätt i
kraft för en upphovspart.
3. Underrättelsen skall bland
annat innehålla
a) information om den farliga
verksamheten, inklusive varje till-
gänglig information eller rapport,
såsom information framtagen i
enlighet med artikel 6, om dess
möjliga gränsöverskridande ef-
fekter i händelse av en industri-
olycka,
b) en uppgift om en rimlig tids-
period, inom vilken ett svar enligt
punkt 4 i denna bilaga krävs, med
hänsyn till verksamhetens art, och
kan även omfatta den information
som anges i punkt 4 av denna bila-
ga,
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
nex.
126
|
4. The notified Parties shall res- |
4. De parter som underrättats Prop. 1998/99:64 |
|
5. If a notified Party indicates |
5. Om en part som underrättats |
|
6. Upon receipt of a response |
6. Sedan upphovsparten mottagit |
|
(a) Relevant information regar- |
a) relevant information om tids- |
|
(b) Relevant information on the |
b) relevant information om den |
|
(c) The opportunity to partici- |
c) tillfälle att delta i utvärde- |
|
7. An affected Party shall, at the |
7. En berörd part skall, på begä- ran av upphovsparten, förse denna |
tainable information relating to the
area under the jurisdiction of the
affected Party capable of being
affected, where such information
is necessary for the preparation of
the assessment and analysis and
measures. The information shall
be fumished promptly and, as
appropriate, through a joint body
where one exist.
8. The Party of origin shall fur-
nish the affected Party directly, as
appropriate, or, where one exists,
through a joint body with the ana-
lysis and evaluation documenta-
tion as described in Annex V, pa-
ragraphs 1 and 2.
9. The Parties concemed shall
inform the public in areas reaso-
nably capable of being affected by
the hazardous activity and shall
arrange for the distribution of the
analysis and evaluation documen-
tation to it and to authorities in the
relevant areas. The Parties shall
ensure them an opportunity for
making comments on, or objec-
tions to, the hazardous activity and
shall arrange for their views to be
submitted to the competent autho-
rity of the Party of origin, either
directly to that authority or, where
appropriate, through the Party of
origin, within a reasonable time.
10. The Party of origin shall,
after completion of the analysis
and evaluation documentation,
enter without undue delay into
consultations with the affected
Party conceming, inter alia, the
transboundary effects of the
hazardous activity in the event of
an industrial accident, and measu-
res to reduce or eliminate its ef-
fects. The consultation may reläte
to:
kan erhållas rörande det område
under den berörda partens juris-
diktion som kan beröras, när sådan
information är nödvändig för för-
beredandet av bedömning, analys
och åtgärder. Informationen skall
lämnas omedelbart och, om så är
lämpligt, genom ett gemensamt
organ, där ett sådant finns.
8. Upphovsparten skall direkt
tillställa den berörda parten, om så
är lämpligt, eller genom ett ge-
mensamt organ, där ett sådant
finns, dokumentation om analys
och bedömning enligt bilaga V,
punkterna 1 och 2.
9. De berörda parterna skall un-
derrätta allmänheten i områden
som rimligen kan tänkas bli på-
verkade av den farliga verksam-
heten samt ordna med distribution
av dokumentationen om analys
och bedömning till denna och till
myndigheter inom de berörda om-
rådena. Partema skall se till att de
far tillfälle att kommentera eller
invända emot den farliga verk-
samheten samt att deras synpunk-
ter inom rimlig tid underställs
upphovspartens behöriga myndig-
het, antingen direkt till myndighe-
ten eller, när så är lämpligt, genom
upphovsparten.
10. Upphovsparten skall efter att
ha färdigställt dokumentationen
om analys och bedömning utan
oskälig tidsåtgång inleda konsul-
tationer med den berörda parten
rörande bland annat den farliga
verksamhetens gränsöverskridande
effekter i händelse av en industri-
olycka och åtgärder för att minska
eller eliminera dess effekter. Kon-
sultationerna kan avse
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
128
|
(a) Possible altematives to the |
a) möjliga alternativ till den far- Prop. 1998/99:64 |
|
(b) Other form of possible |
b) andra former av möjligt öm- |
|
(c) Any other appropriate mat- |
c) andra lämpliga frågor. |
|
The Parties concemed shall, on |
De berörda partema skall, när |
|
11. The Parties concemed shall |
11. De berörda partema skall |
|
12. The Party of origin shall no- |
12. Upphovsparten skall under- |
|
13. If, after additional and rele- |
13. Om ytterligare relevant in- |
5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
|
Parties concemed so requests, re- |
de berörda partema begär detta, Prop. 1998/99:64 skall förnyade konsultationer äga Bilaga 4 |
|
ANNEX IV |
BILAGA IV |
|
PREVENTIVE MEASURES PURSUANT TO ARTICLE 6 |
FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER ENLIGT ARTIKEL 6 |
|
The following measures may be |
Följande åtgärder far, med hän- |
|
1. The setting of general or spe- |
1. Uppsättande av allmänna eller |
|
2. The adoption of legislative |
2. Antagande av legislativa be- |
|
3. The Identification of those |
3. Identifiering av sådana farliga |
|
4. The evaluation of risk analy- |
4. Utvärdering av riskanalyser |
|
5. The provision to the compe- |
5. Tillförande av erforderlig in- |
|
6. The application of the most |
6. Användning av lämpligaste |
|
7. The undertaking, in order to |
7. Genomförande, i syfte att för- |
appropriate education and training
of all persons engaged in hazar-
dous activities on-site under both
normal and abnormal conditions;
8. The establishment of intemal
managerial structures and practi-
ces designed to implement and
maintain safety regulations effec-
tively;
9. The monitoring and auditing
of hazardous activities and the
carrying out of inspections.
utbildning och övning av alla de
personer som på platsen är syssel-
satta inom farliga verksamheter
under såväl normala som onormala
förhållanden.
8. Upprättande av interna led-
ningsstrukturer och sedvänjor,
avsedda att effektivt tillämpa och
upprätthålla säkerhetsbestämmel-
ser.
9. Övervakning och granskning
av farliga verksamheter samt ge-
nomförande av inspektioner.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
ANNEXV
ANALYSIS AND EVALUA-
TION
1. The analysis and evaluation of
the hazardous activity should be
performed with a scope and to a
depth which vary depending on the
purpose for which they are carried
out.
2. The following table illustra-
tes, for the purposes of the related
Artides, matters which should be
considered in the analysis and
evaluation, for the purposes listed:
Purpose of analysis
Emergency planning under ar-
ticle 8
Matters to be considered:
(1) The quantities and properties
of hazardous substances on the
site;
(2) Brief descriptive scenarios
of a representative sample of in-
dustrial accidents possibly arising
BILAGA V
ANALYS OCH BEDÖMNING
1. Analysen och bedömningen
av den farliga verksamheten bör
utföras i en omfattning och med en
grundlighet som kan variera bero-
ende på syftet.
2. Följande uppställning belyser,
vad avser de berörda artiklarna, de
frågor som bör beaktas i analysen
och bedömningen i angivna syften:
Analysens syfte
Räddningstjänstberedskap enligt
artikel 8
Frågor att beakta:
1) Mängder av och egenskaper
hos farliga ämnen inom anlägg-
ningen.
2) Korta beskrivande scenarier
av representativa exempel på in-
dustriolyckor som kan bli en följd
131
|
from the hazardous activity, inclu- |
av den farliga verksamheten, in- Prop. 1998/99:64 |
|
(3) For each scenario: |
3) För varje scenario: |
|
(a) The approximate quantity of |
a) den ungefarliga mängden som |
|
(b) The extent and severity of |
b) omfattningen av och graden |
|
(c) The time-scale within which |
c) den tid inom vilken industri- |
|
(d) Any action which could be |
d) varje åtgärd som skulle kunna |
|
(4) The size and distribution of |
4) Storleken och fördelningen av |
|
(5) The age, mobility and su- |
5) Denna befolknings ålder, rör- |
|
Decision-making on siting under |
Beslutsfattande om lokalisering |
|
In addition to items (1) to (5) |
Utöver punkterna 1) - 5) ovan: |
|
(6) The severity of the harm in- |
6) Graden av allvar för den ska- |
|
(7) The distance from the loca- |
7) Avståndet från platsen för |
132
|
which harmful effects on people |
skadliga effekter för människor Prop. 1998/99:64 olycka. |
|
(8) The same information not |
8) Samma information inte en- |
|
Information to the public under Article 9 |
Information till allmänheten en- ligt artikel 9 |
|
In addition to items (1) to (4) |
Utöver punkterna 1) - 4) ovan: |
|
(9) The people who may be af- |
9) Människor som skulle kunna |
|
Preventive measures under Ar- |
Förebyggande åtgärder enligt |
|
ln addition to items (4) to (9) |
Utöver punkterna 4-9 ovan |
|
(10) The conditions and quatiti- |
10) På vilka villkor och i vilka |
|
(11) A list of the scenarios for |
11) En förteckning över scenari- |
|
(12) For each scenario, a |
12) För varje scenario en be- |
6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
(13) An assessment, at least in
general terms, of the likelihood of
each step occurring, taking into
account the arrangements in (14);
(14) A description of the pre-
ventive measures in terms of both
equipment and procedures desig-
ned to minimize the likelihood of
each step occurring;
(15) An assessment of the ef-
fects that deviations from normal
operating conditions could have,
and the consequent arrangements
for safe shut-down of the hazar-
dous activity or any part thereof in
an emergency, and of the need for
staff training to ensure that poten-
tially serious deviations are recog-
nized at an early stage and appro-
priate action taken;
(16) An assessment of the ex-
tent to which modifications, repair
work and maintenance work on the
hazardous activity could place the
control measures at risk, and the
consequent arrangements to ensure
that control is maintained.
upp.
13) En bedömning, åtminstone i
allmänna ordalag, av sannolikhe-
ten av varje steg som inträffar,
med hänsyn till arrangemangen
under 14).
14) En beskrivning av de före-
byggande åtgärderna, såväl vad
gäller utrustning som förfaranden
som utformats för att minimera
sannolikheten av att varje steg in-
träffar.
15) En bedömning av de effek-
ter som avvikelser från normala
driftsvillkor skulle kunna ha, samt
de systematiska arrangemang för
ett säkert driftsavbrott vid den far-
liga verksamheten eller en del av
denna vid en olyckshändelse, samt
behovet av att öva personalen för
att säkerställa att avvikelser som
skulle kunna vara allvarliga kon-
stateras på ett tidigt stadium och
att lämpliga åtgärder vidtas.
(16) En bedömning av den ut-
sträckning i vilken förändringar,
reparationsarbeten och underhålls-
arbeten inom den farliga verksam-
heten skulle kunna medföra att
man riskerade att åsidosätta säker-
hetsåtgärderna samt de systema-
tiska arrangemangen för att säker-
ställa att kontrollen bibehålls.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
ANNEX VI
DECISION-MAKING ON SI-
TING PURSUANT TO ARTICLE
7
The following illustrates the
matters which should be conside-
red pursuant to Article 7:
BILAGA VI
BESLUTSFATTANDE OM LO-
KALISERING ENLIGT ARTI-
KEL 7
De frågor som bör beaktas enligt
artikel 7 belyses av följande:
134
1. The results of risk analysis
and evaluation, including an eva-
luation pursuant to Annex V of the
physical characteristics of the area
in which the hazardous activity is
being planned;
2. The results of consultations
and public participation processes;
3. An analysis of the increase or
decrease of the risk caused by any
development in the territory of the
affected Party in relation to an
existing hazardous activity in the
territory of the Party of origin;
4. The evaluation of the envi-
ronmental risks, including any
transboundary effects;
5. An evaluation of the new
hazardous activities which could
be a source of risk;
6. A consideration of the siting
of new, and significant modifica-
tions to existing hazardous activi-
ties at a safe distance from existing
centres of population, as well as
the establishment of a safety area
around hazardous activities; within
such areas, developments which
would increase the populations at
risk, or otherwise increase the se-
verity of the risk, should be clo-
sely examined.
ANNEX VII
EMERGENCY PREPAREDNESS
MEASURES PURSUANT TO
ARTICLE 8
1. All contingency plans, both
on- and off site, should be coordi-
1. Resultaten av riskanalys och
bedömning, inbegripet en bedöm-
ning enligt bilaga V av de fysiska
särdragen i det område där den
farliga verksamheten planeras.
2. Resultaten av samrådsförfa-
randen och av förfaranden för all-
mänhetens deltagande.
3. En analys av ökningen eller
minskningen av den risk som för-
orsakas av en utveckling inom den
utsatta partens territorium i för-
hållande till en befintlig farlig
verksamhet inom upphovspartens
territorium.
4. Bedömningen av miljörisker-
na, inbegripet gränsöverskridande
effekter.
5. En bedömning av de nya far-
liga verksamheter som skulle kun-
na skapa risker.
6. En uppskattning av lokalise-
ringen av nya och betydelsefulla
ändringar av befintliga farliga
verksamheter på säkert avstånd
från befintliga befolkningscentra,
samt upprättande av ett säkerhets-
område omkring farliga verksam-
heter; inom sådana områden bör
sådan utveckling som skulle kunna
öka den för risk utsatta befolk-
ningen eller på annat sätt öka ris-
ken utredas noga.
BILAGA VII
ÅTGÄRDER FÖR RÄDD-
NINGSTJÄNSTBEREDSKAP
ENLIGT ARTIKEL 8
1. Alla beredskapsplaner, såväl
inom anläggningen och utanför
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
135
|
nated to provide a comprehensive |
denna, bör samordnas så att en Prop. 1998/99:64 |
|
2. The contingency plans should |
2. Beredskapsplanerna bör inne- |
|
3. Contingency plans should gi- |
3. Beredskapsplaner bör förse |
|
4. Examples of matters which |
4. Exempel på frågor som skulle |
|
(a) Organizational roles and res- |
a) organisatoriska roller och an- |
|
(b) A description of the action |
b) en beskrivning av de åtgärder |
|
(c) A description of the equip- |
c) en beskrivning av den utrust- |
136
(d) Arrangements for providing
early waming of industrial acci-
dents to the public authority res-
ponsible for the off-site emergency
response, including the type of
information which should be
included in an initial waming and
the arrangements for providing
more detailed information as it
becomes available;
(e) Arrangements for training
personnel in the duties they will be
expected to perform.
5. Examples of matters which
could be covered by off site con-
tingency plans include:
(a) Organizational roles and res-
ponsibilities off site for dealing
with an emergency, including how
integration with one-site plans is
to be achieved;
(b) Methods and procedures to
be followed by emergency and
medical personnel;
(c) Methods for rapidly deter-
mining the affected area;
(d) Arrangements for ensuring
that prompt industrial accident
notification is made to affected or
potentially affected Parties and
that that liaison is maintained sub-
sequently;
(e) Identification of resources
necessary to implement the plan
and the arrangements for coordi-
nation;
(f) Arrangements for providing
information to the public inclu-
förfogande,
d) alarmeringssystem för snabbt
alarm till den offentliga myndig-
heten, som är ansvarig för rädd-
ningstjänstinsatser utanför anlägg-
ningen, om industriolyckor, vari
inbegrips den typ av information
som bör inkluderas i ett första larm
samt arrangemang för att tillhan-
dahålla mer detaljerad informa-
tion, när sådan blir tillgänglig,
e) arrangemang för att öva per-
sonal för de uppgifter som den
förväntas fullgöra.
5. Exempel på frågor som skulle
kunna täckas av beredskapsplaner
för området utanför anläggningen
innefattar
a) organisatoriska roller och an-
svar utanför anläggningen för
hantering av en olyckshändelse,
inbegripet uppgifter om hur integ-
rering av planerna inom anlägg-
ningen skall uppnås,
b) metoder och förfaranden som
skall tillämpas av räddningstjänst-
och sjukvårdspersonal,
c) metoder för att snabbt utpeka
det utsatta området,
d) arrangemang för att säker-
ställa att omedelbar underrättelse
om industriolycka sker till utsatta
eller potentiellt utsatta parter och
att denna förbindelse därefter up-
pehålls,
e) identifiering av resurser som
är nödvändiga för att tillämpa pla-
nen och samordningsarrange-
mangen,
f) arrangemang för att tillhanda-
hålla information till allmänheten
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
137
|
ding, where appropriate, the arran- |
inbegripet, när så är lämpligt, ar- Prop. 1998/99:64 |
|
(g) Arrangements for training |
g) arrangemang för utbildning |
|
6. Contingency plans could |
6. Beredskapsplaner kan inne- |
|
ANNEX VIII |
BILAGA VIII |
|
INFORMATION TO THE PUB- LIC PURSUANT TO ARTICLE 9 |
INFORMATION TILL ALL- MÄNHETEN ENLIGT ARTIKEL 9 |
|
1. The name of the company, |
1. Namnet på företaget, adressen |
|
2. An explanation in simple |
2. En lättfattlig förklaring av |
|
3. The common names or the |
3. Allmänna benämningar eller |
|
4. General information resulting |
4. Allmän information om re- |
|
5. The general information rela- |
5. Allmän information avseende arten av en industriolycka, som ^8 |
|
accident that could possibly occur |
möjligen skulle kunna inträffa i Prop. 1998/99:64 |
|
6. Adequate information on how |
6. Lämplig information om hur |
|
7. Adequate information on the |
7. Lämplig information om de |
|
8. Adequate information on ar- |
8. Lämplig information om de |
|
9. General information on the |
9. Allmän information om den |
|
10. General information on spe- |
10. Allmän information om spe- |
|
11. Details of where further re- |
11. Detaljerad information om |
139
ANNEX IX
INDUSTRIAL ACCIDENT NO-
TIFICATION SYSTEMS
PURSUANT TO ARTICLE 10
1. The industrial accident notifi-
cation systems shall enable the
speediest possible transmission of
data and forecast according to pre-
viously determined codes using
compatible data-transmission and
data-treatment systems for emer-
gency waming and response, and
for measures to minimize and
contain the consequences of trans-
boundary effects, taking account
of different needs at different le-
vels.
2. The industrial accident notifi-
cation shall include the following:
(a) The type and magnitude of
the industrial accident, the hazar-
dous substances involved (if
known), and the severity of its
possible effects;
(b) The time of occurrence and
exact location of the accident;
(c) Such other available infor-
mation as necessary for an effici-
ent response to the industrial acci-
dent.
3. The industrial accident notifi-
cation shall be supplemented at
appropriate intervals, or whenever
required, by further relevant in-
formation on the development of
the situation conceming transbo-
undary effects.
4. Regular tests and reviews of
the effectiveness of the industrial
accident notification systems shall
BILAGA IX
ALARMERINGSSYSTEM FÖR
INDUSTRIOLYCKOR ENLIGT
ARTIKEL 10
1. Alarmeringssystem för in-
dustriolyckor skall möjliggöra
snabbast möjliga överföring av
data och prognoser enligt tidigare
fastställda koder med användning
av kompatibla dataöverförings-
och databehandlingssystem för
varsel vid olyckor och räddnings-
tjänstinsatser samt för åtgärder
som syftar till att minimera och
hindra följderna av gränsöverskri-
dande effekter, varvid hänsyn skall
tas till olika behov på olika nivåer.
2. Alarmeringen vid industri-
olyckor skall innefatta följande:
a) arten och omfattningen av in-
dustriolyckan, de farliga ämnen
som är involverade (om dessa är
kända) och svårighetsgraden av
dess möjliga effekter,
b) tidpunkten och den exakta
platsen för olyckan,
c) sådan annan tillgänglig in-
formation som behövs för en ef-
fektiv insats efter industriolyckan.
3. Alarmeringen vid industrio-
lyckan skall med lämpliga inter-
valler eller, vid behov, komplette-
ras med ytterligare relevant infor-
mation om utvecklingen av läget
vad avser gränsöverskridande ef-
fekter.
4. Regelbundna prov och kon-
troller av effektiviteten hos alar-
meringssystemen för industri-
olyckor skall företas, inbegripet
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
140
be undertaken, including the re-
gular training of the personnel in-
volved. Where appropriate, such
tests, reviews and training shall be
performed jointly.
regelbunden övning av berörd per- Prop. 1998/99:64
sonal. När så är lämpligt skall Bilaga 4
prov, kontroller och övning ge-
nomföras samordnat.
ANNEX X
MUTUAL ASSISTANCE
PURSUANT TO ARTICLE 12
1. The overall direction, control,
coordination and supervision of
the assistance is the responsibility
of the requesting Party. The per-
sonnel involved in the assisting
operation schall act in accordance
with the relevant laws of the
requesting Party. The appropriate
authorities of the requesting Party
shall cooperate with the authority
designated by the assisting party,
pursuant to Article 17, as being in
charge of the immediate operatio-
nal supervision of the personnel
and the equipment provided by the
assisting Party.
2. The requesting Party shall, to
the extent of its capabilities, pro-
vide local facilities and services
for the proper and effective admi-
nistration of the assistance, and
shall ensure the protection of per-
sonnel, equipment and materials
brought into its territory by, or on
behalf of, the assisting Party for
such a purpose.
3. Unless otherwise agreed by
the Parties concemed, assistance
shall be provided at the expense of
the requesting Party. The assisting
party may at any time waive
wholly or partly the reimburse-
ment of costs.
BILAGA X
ÖMSESIDIGT BISTÅND EN-
LIGT ARTIKEL 12
1. Den begärande parten är an-
svarig för den övergripande led-
ningen, kontrollen, samordningen
och övervakningen av biståndet.
Den personal som deltar i bi-
ståndsaktionen skall handla i en-
lighet med den begärande partens
relevanta lagar. Den begärande
partens behöriga myndigheter
skall samarbeta med den myndig-
het som i enlighet med artikel 17
utsetts av den biståndsgivande
parten, vilken är ansvarig för den
omedelbara operationella ledning-
en av den personal och utrustning
som tillhandahålls av den bi-
ståndsgivande parten.
2. Den begärande parten skall så
långt möjligt tillhandahålla lokala
resurser och tjänster för att bistån-
det skall kunna administreras på
ett bra och effektivt sätt samt sä-
kerställa skyddet av personal, ut-
rustning och material som i detta
syfte införts till dess territorium av
den biståndsgivande parten eller
på dennas vägnar.
3. Om inte annat överenskoms
mellan de berörda partema, skall
bistånd tillhandahållas på den be-
gärande partens bekostnad. Den
biträdande parten far när som helst
avstå från att helt eller delvis få
ersättning för kostnaderna.
141
7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 64
4. The requesting Party shall use
its best efforts to afford to the as-
sisting Party and persons acting on
its behalf the privileges, immuniti-
es or facilities necessary for the
expeditious performance of their
assistance functions. The reques-
ting Party shall not be required to
apply this provision to its own
nationals or permanent residents or
to afford them the privileges and
immunities referred to above.
4. Den begärande parten skall på Prop. 1998/99:64
allt sätt anstränga sig för att ge den Bilaga 4
bistående parten samt personer
som handlar på dennas vägnar de
privilegier, den immunitet eller de
resurser som behövs för ett snabbt
genomförande av biståndsuppgif-
tema. Den begärande parten skall
inte behöva tillämpa denna be-
stämmelse på sina egna medborga-
re eller fast bosatta personer eller
ge dem de privilegier och den im-
munitet som avses ovan.
5. A Party shall, at the request of
the requesting or assisting Party,
endeavour to facilitate the transit
through its territory of duly notifi-
ed personnel, equipment and pro-
perty involved in the assistance to
and from the requesting Party.
6. The requesting Party shall fa-
cilitate the entry into, stay in and
departure from its national territo-
ry of duly notified personnel and
of equipment and property invol-
ved in the assistance.
7. With regard to acts resulting
directly from the assistance provi-
ded, the requesting Party shall, in
respect of the death of or injury to
persons, damage to or loss of pro-
perty, or damage to the environ-
ment caused within its territory in
the course of the provision of the
assistance requested, hold harm-
less and indemnify the assisting
Party or persons acting on its be-
half and compensate them for de-
ath or injury suffered by them and
for loss of or damage to equipment
or other property involved in the
assistance. The requesting Party
shall be responsible for dealing
5. En part skall på begäran av
den begärande eller den biträdande
parten sträva efter att underlätta
befordran genom dess territorium
av vederbörligen anmäld bi-
ståndspersonal samt utrustning och
egendom som skall användas i
biståndssyffe till och från den be-
gärande parten.
6. Den begärande parten skall
underlätta för vederbörligen an-
mäld biståndspersonal samt ut-
rustning och egendom som skall
användas i biståndssyffe att kom-
ma in till, vistas i samt lämna dess
nationella territorium.
7. Vad avser de handlingar som
utgör en direkt följd av det givna
biståndet, skall den begärande
parten i fråga om dödsfall eller
personskada, skada på eller förlust
av egendom eller miljöskada som
inträffat inom dess territorium un-
der den tid det begärda biståndet
givits, hålla den biståndsgivande
parten eller de personer som
handlar på dess vägnar skadeslösa
samt kompensera dem för dödsfall
eller skada som drabbat dem samt
för förlust av eller skada på utrust-
ning eller annan egendom som
används för biståndet. Den begä-
rande parten skall ansvara för
|
with claims brought by third parti- |
handläggningen av yrkanden från Prop. 1998/99:64 handlar på dennas vägnar. |
|
8. The Parties concemed shall |
8. De berörda partema skall nära |
|
9. Any party may request assi- |
9. Varje part får begära bistånd |
|
10. The affected or requesting |
10. Den utsatta eller begärande |
|
ANNEX XI |
BILAGA XI |
|
EXCHANGE OF INFORMA- |
INFORMATIONSUTBYTE EN- LIGT ARTIKEL 15 |
|
Information shall include the |
Information skall innefatta föl- |
|
(a) Legislative and administrati- |
a) lagstiftnings- och administra- |
|
boundary effects; |
ning av gränsöverskridande effekt- Prop. 1998/99:64 er, Bilaga 4 |
|
(b) Measures and contingency |
b) åtgärder och räddningstjänst- |
|
(c) Programmes for monitoring, |
c) program for kontroll, plane- |
|
(d) Measures taken regarding |
d) åtgärder som vidtagits i fråga |
|
(e) Experience with industrial |
e) erfarenhet av industriolyckor |
|
(f) The development and appli- |
f) Utvecklingen och tillämp- |
|
(g) Emergency preparedness and |
g) räddningstjänstens beredskap |
|
(h) Methods used for the pre- |
h) metoder som används för att |
|
ANNEX XII |
BILAGA XII |
|
TASK.S FOR MUTUAL ASSI- |
ÖMSESIDIGA BISTÄNDSUPP- GIFTER ENLIGT ARTIKEL 18, |
|
1. Information and data collec- |
1. Information och datainsam- |
|
(a) Establishment and operation |
a) upprättande och hantering av |
and on experts, in order to involve
the experts as rapidly as possible
in providing assistance;
(b) Establishment and operation
of a data bank for the reception
Processing and distribution of ne-
cessary information on industrial
accidents, including their effects,
and also on measures applied and
their effectiveness;
(c) Elaboration and maintenance
of a list of hazardous substances,
including their relevant characte-
ristics, and of information on how
to deal with those in the event of
an industrial accident;
(d) Establishment and mainte-
nance of a register of expects to
provide consultative and other
kinds of assistance regarding pre-
ventive, preparedness and respon-
se measures, including restoration
measures;
(e) Maintenance of a list of
hazardous activities;
(f) Production and maintenance
of a list of hazardous substances
covered by the provisions of An-
nex I, Part I.
2. Research, training and met-
hodologies
(a) Development and provision
of models based on experience
from industrial accidents, and sce-
narios for preventive, preparedness
and response measures;
(b) Promotion of education and
training, organization of intema-
tional symposia and promotion of
cooperation in research and deve-
lopment.
syfte att snarast möjligt få hjälp av
experter i samband med bistånds-
givning,
b) upprättande och drift av en
databank for mottagande, behand-
ling och spridning av nödvändig
information om industriolyckor,
inbegripet effekterna av dessa,
samt om vidtagna åtgärder och
effekterna av dessa,
c) upprättande och fortsatt upp-
datering av en lista över farliga
ämnen, inklusive deras relevanta
egenskaper, samt över information
om hur dessa skall hanteras i hän-
delse av en industriolycka,
d) upprättande och uppdatering
av ett expertregister for att tillhan-
dahålla rådgivning och andra slag
av bistånd avseende förebyggande-
beredskaps- och räddningstjänståt-
gärder, inklusive åtgärder för åter-
ställande,
e) uppdatering av en lista över
farliga verksamheter,
f) upprättande och uppdatering
av en lista över farliga ämnen en-
ligt bilaga 1, del 1.
2. Forskning, utbildning och
metodologi
a) utveckling och framtagning
av modeller baserade på erfarenhet
av industriolyckor, samt scenarier
for förebyggande-, beredskaps-
och räddningstjänståtgärder,
b) främjande av utbildning och
övning, organiserande av interna-
tionella symposier samt främjande
av forsknings- och utvecklings-
samarbete.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
145
3. Technical assistance
(a) Fulfillment of advisory
functions aimed at strengthening
the ability to apply preventive,
preparedness and response measu-
res;
(b) Undertaking, at the request
of a Party, of inspections of its
hazardous activities and the provi-
sion of assistance in organizing its
national inspections according to
the requirements of this Conven-
tion.
4. Assistance in the case of an
emergency
Provision, at the request of a
Party, of assistance by, inter alia,
sending experts to the site of an
industrial accident to provide con-
sultative and other kinds of assi-
stance in response to the industrial
accident.
ANNEX XIII
ARBITRATION
1. The claimant Party or Parties
shall notify the secretariat that the
Parties have agreed to submit the
dispute to arbitration pursuant to
Article 21, paragraph 2 of this
Convention. The notification shall
State the subject-matter of arbitra-
tion and inchule, in particular, the
Artides of this Convention, the
interpretation or application of
which is at issue. The secretariat
shall forward the information re-
ceived to all Parties to this Con-
vention.
3. Tekniskt bistånd
a) fullföljande av rådgivande
uppgifter syftande till att förstärka
möjligheten att tillämpa förebyg-
gande-, beredskaps- och rädd-
ningstjänståtgärder,
b) genomförande, på begäran av
en part, av inspektion av dess far-
liga verksamheter samt tillhanda-
hållande av bistånd vid organise-
rande av dess nationella inspektio-
ner i enlighet med kraven i denna
konvention.
4. Bistånd i händelse av en
olyckshändelse.
Tillhandahållande, på en parts
begäran, av bistånd genom att
bland annat sända experter till
platsen för en industriolycka för
att lämna rådgivande och andra
former av bistånd för insatser vid
en industriolycka.
BILAGA XIII
SKILJEDOM
1. Kärandeparten eller kärande-
parterna skall underrätta sekreta-
riatet om att parterna har kommit
överens om att hänskjuta tvisten
till skiljedom i enlighet med arti-
kel 21 punkt 2 i denna konvention.
I underrättelsen skall anges vilken
fråga skiljedomen skall avse och
de artiklar i denna konvention,
vars tolkning eller tillämpning är
omstridd skall särskilt inkluderas.
Sekretariatet skall vidarebefordra
den sålunda erhållna informatio-
nen till alla parter i denna konven-
tion.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
146
2. The arbitral tribunal shall
consist of three members. Both the
claimant Party or Parties and the
other Party or Parties to the dis-
pute shall appoint an arbitrator,
and the two arbitrators so appoin-
ted shall designate by common
agreement the third arbitrator, who
shall be the president of the arbi-
tral tribunal. The latter shall not be
a national of one of the parties to
the dispute, nor have his or her
usual place of residence in the ter-
ritory of one of these parties, nor
be employed by any of them, nor
have dealt with the case in any
other capacity.
2. Skiljedomstolen skall bestå av Prop. 1998/99:64
tre ledamöter. Kärandeparten eller Bilaga 4
kärandepartema och den andra
parten eller parterna i tvisten skall
utnämna en skiljedomare och de
två sålunda utnämnda skiljedo-
marna skall gemensamt utse den
tredje, som skall vara skiljedom-
stolens ordförande. Den senare
skall inte vara medborgare i något
land som är part i tvisten och inte
heller vara stadigvarande bosatt
inom någon av dessa parters terri-
torier, vara anställd av någon av
dem eller ha befattat sig med målet
i någon annan egenskap.
3. If the president of the arbitral
tribunal has not been designated
within two months of the appo-
intment of the second arbitrator,
the Executive Secretary of the
Economic Commission for Europé
shall, at the request of either party
to the dispute, designate the presi-
dent within a further twomonth
period.
4. If one of the parties to the
dispute does not appoint an arbi-
trator within two months of the
receipt of the request, the other
party may so inform the Executive
Secretary of the Economic Com-
mission for Europé, who shall de-
signate the president of the arbitral
tribunal within a further two-
month period. Upon designation,
the president of the arbitral tribu-
nal shall request the party which
has not appointed an arbitrator to
do so within two months. If it fails
to do so within that period, the
president shall inform the Executi-
ve Secretary of the Economic
Commission for Europé, who shall
make this appointment within a
further two-month period.
3. Om skiljedomstolens ordfö-
rande inte har utsetts inom två må-
nader efter utnämnandet av den
andre skiljedomaren, skall exeku-
tivsekreteraren för Ekonomiska
kommissionen för Europa på begä-
ran av endera parten i tvisten utse
ordföranden inom en tvåmåna-
dersperiod.
4. Om en av parterna i tvisten
inte utnämner en skiljedomare
inom två månader efter mottagan-
det av anmodan kan den andra
parten underrätta exekutivsekrete-
raren för Ekonomiska kommissio-
nen för Europa, som skall utse
skiljedomstolens ordförande inom
ytterligare en tvåmånadersperiod.
Efter utnämningen skall skilje-
domstolens ordförande anmoda
den part som inte utnämnt någon
skiljedomare att göra detta inom
två månader. Om parten underlåter
att göra detta inom denna period
skall ordföranden underrätta exe-
kutivsekreteraren för Ekonomiska
kommissionen för Europa, som
skall göra denna utnämning inom
en tvåmånadersperiod.
5. The arbitral tribunal shall
render its decision in accordance
with intemational law and in ac-
cordance with the provisions of
this Convention.
6. Any arbitral tribunal consti-
tuted under the provisions set out
herein shall draw up its rules of
procedure.
7. The decisions of the arbitral
tribunal, both on procedure and on
substance, shall be taken by majo-
rity vote of its members.
8. The tribunal may take all
appropriate measures to establish
the facts.
9. The parties to the dispute
shall facilitate the work of the ar-
bitral tribunal and, in particular
shall, using all means at their dis-
posal:
(a) Provide the tribunal with all
relevant documents, facilities and
information;
(b) Enable the tribunal, where
necessary, to call witnesses or ex-
perts and receive their evidence.
10. The parties to the dispute
and the arbitrators shall protect the
confidentiality of any information
they receive in confidence during
the proceedings of the arbitral tri-
bunal.
11. The arbitral tribunal may, at
the request of one of the parties,
recommend interim measures of
protection.
5. Skiljedomstolen skall med-
dela sitt beslut i enlighet med folk-
rätten och bestämmelserna i denna
konvention.
6. En skiljedomstol tillsatt enligt
dessa bestämmelser skall själv
utarbeta sina procedurregler.
7. Skiljedomstolens beslut både
vad gäller processordning och in-
nehåll skall fattas med enkel majo-
ritet bland ledamöterna.
8. Domstolen kan vidta alla
lämpliga åtgärder för att fastställa
fakta.
9. Partema i tvisten skall un-
derlätta skilj edomstolense arbete
och skall i synnerhet genom att
använda alla tillgängliga medel
a) förse domstolen med all rele-
vant dokumentation, hjälpmedel
och information, och
b) möjliggöra för domstolen att
vid behov kalla vittnen eller ex-
perter för att fa ta del av deras ut-
sagor.
10. Partema i tvisten och skilje-
domarna skall skydda alla konfi-
dentiella uppgifter som de far i
förtroende under processen i skil-
jedomstolen.
11. Skiljedomstolen kan, på be-
gäran av någon av partema, re-
kommendera tillfälliga skyddsåt-
gärder.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 4
12. If one of the parties to the 12. Om en av partema i tvisten
148
|
dispute does not appear before the |
inte inställer sig hos skiljedom- Prop. 1998/99:64 |
|
13. The arbitral tribunal may he- |
13. Skiljedomstolen kan pröva |
|
14. Unless the arbitral tribunal |
14. Såvida inte skiljedomstolen |
|
15. Any Party to this Conven- |
15. Varje part i denna konven- |
|
16. The arbitral tribunal shall |
16. Skiljedomstolen skall med- |
|
17. The award of the arbitral tri- |
17. Skiljedomstolens utslag |
transmitted by the arbitral tribunal
to the parties to the dispute and to
the secretariat. The secretariat will
forward the information received
to all Parties to this Convention.
vidarebefordras till parterna i Prop. 1998/99:64
tvisten och till sekretariatet. Sek- Bilaga 4
retariatet skall vidarebefordra den
erhållna informationen till alla
parter i denna konvention.
18. Any dispute which may arise
between the parties conceming the
interpretation or execution of the
award may be submitted by either
party to the arbitral tribunal which
made the award or, if the latter
cannot be seized thereof, to anot-
her tribunal constituted for this
purpose in the same manner as the
first.
18. Varje tvist som uppstår
mellan parterna beträffande tolk-
ningen eller verkställandet av ut-
slaget kan av någondera parten
hänskjutas till den skiljedomstol
som avkunnat utslaget eller, om
denna inte kan uppta saken till
behandling, till en annan domstol
som tillsatts för detta.
150
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 § Syftet med denna lag är att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och
att begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och mil-
jön.
Med miljö avses i denna lag även egendom.
2 § I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse.
Allvarlig kemikalieolycka: olycka med ett eller flera farliga ämnen in-
blandade, t.ex. utsläpp, brand eller explosion, som orsakas av ett okont-
rollerat händelseförlopp vid driften av en verksamhet som omfattas av
denna lag, och som medför allvarlig och omedelbar eller fördröjd fara för
människors hälsa, inom eller utanför verksamheten, eller för miljön.
Farliga ämnen-, de ämnen, blandningar och beredningar som regering-
en föreskriver och som förekommer som råvara eller som produkter, bi-
produkter, restprodukter och mellanprodukter, inbegripet sådana ämnen
som rimligen kan bildas vid en olycka.
Verksamhet: hela det område som står under en verksamhetsutövares
ledning eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning och där det
finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inklusive infrastruk-
turer eller aktiviteter, som är gemensamma för eller hör till området.
Anläggning: en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen
tillverkas, används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all utrust-
ning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, särskilda in-
dustrijämvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande an-
ordningar, flytande eller fasta som är nödvändiga för anläggningens drift.
Verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller
innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att
fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggning-
ens tekniska drift. Om flera verksamheter med en gemensam ägare är
samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den ge-
mensamma ägaren som verksamhetsutövare.
Lager: förekomst av en viss mängd farliga ämnen för lagring, förva-
ring eller magasinering.
1 Jfr rådets direktiv (96/82/EG) av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår
(EGT nr L 010, 14.1.1997, s. 13, Celex 396L0082).
151
3 § Denna lag tillämpas på verksamheter där farliga ämnen förekommer i
mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som regeringen fö-
reskriver.
Med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller möjliga före-
komsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana
ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk
process.
4 § Lagen tillämpas inte på
1. faror som har samband med joniserande strålning,
2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (1982:821)
om transport av farligt gods,
3. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verksamheter
som omfattas av denna lag, eller
4. militär verksamhet.
5 § I fråga om verksamhet som kan ge upphov till allvarliga kemikalie-
olyckor tillämpas utöver denna lag även bestämmelser i annan lag.
När det gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana
hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas be-
stämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).
6 § En verksamhetsutövare skall förebygga riskerna för allvarliga kemi-
kalieolyckor. I de fall en allvarlig kemikalieolycka har inträffat är en
verksamhetsutövare skyldig att begränsa följderna för människors hälsa
och miljön.
Verksamhetsutövaren skall iaktta de allmänna hänsynsregler som an-
ges i 2 kap. miljöbalken.
7 § Verksamhetsutövaren skall för sådan verksamhet som omfattas av
denna lag göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan bygg-
nadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.
En anmälan skall innehålla
1. uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekom-
ma inom en anläggning,
2. en redogörelse för driften vid anläggningen eller lagret, samt
3. en beskrivning av verksamhetens omgivning.
Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken får re-
geringen föreskriva begränsningar av anmälningsskyldigheten. Även i
övrigt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela närmare föreskrifter om vad anmälan skall innehålla.
Om väsentliga förändringar sker i verksamheten, skall verksamhets-
utövaren anmäla detta till tillsynsmyndigheten.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
152
8 § Verksamhetsutövaren skall utarbeta ett handlingsprogram för hur
allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela närmare föreskrifter om vad handlingsprogrammet skall innehålla.
9 § Regeringen far meddela föreskrifter om att verksamheter som inte
omfattas av tillståndsplikten enligt miljöbalken ändå skall tillståndsprö-
vas enligt det förfarande som anges i 22 kap. miljöbalken, innan verk-
samheten anläggs eller ändras.
10 § Regeringen far meddela föreskrifter om att för vissa verksamheter
skall en säkerhetsrapport upprättas.
En säkerhetsrapport skall innehålla
1. information om hur verksamhetens driftsystem och organisation har
utformats för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor,
2. en beskrivning av verksamhetens omgivning,
3. en beskrivning av anläggningen och de farliga ämnen som före-
kommer eller kan förekomma där,
4. en identifiering och analys av olycksrisker, samt
5. uppgifter om förebyggande åtgärder för att förhindra och begränsa
följderna av en allvarlig kemikalieolycka.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela närmare föreskrifter om vad säkerhetsrapporten skall innehålla samt
föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket.
11 § Säkerhetsrapporten skall förnyas vart femte år eller tidigare, om det
finns särskilda skäl. Säkerhetsrapporten skall lämnas till tillsynsmyndig-
heten.
12 § Verksamhetsutövare vars verksamhet omfattas av kravet på säker-
hetsrapport skall i samråd med kommunen och de anställda upprätta en
intern plan för räddningsinsatser. Denna plan skall ingå i säkerhetsrap-
porten.
Den interna planen skall förnyas vart tredje år eller när det annars finns
anledning till det. Planen skall lämnas till tillsynsmyndigheten som skall
granska den.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela närmare föreskrifter om planens innehåll.
13 § I säkerhetsarbetet skall verksamhetsutövama, utöver förhållandena
vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till andra faktorer i omgiv-
ningen som kan påverka säkerheten. Närheten till annan verksamhet som
omfattas av lagen skall särskilt beaktas.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
153
Vid utredningen av om det finns sådana faktorer som sägs i första
stycket skall verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala
myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken.
Om det behövs för utredningen, far verksamhetsutövaren begära hjälp
från tillsynsmyndigheten enligt 21 §.
Förekomsten av nämnda faktorer samt åtgärder som av den anledning-
en vidtagits eller planerats skall redovisas i anmälan och i säkerhetsrap-
porten.
14 § Kommunen skall se till att personer som löper risk att påverkas av
en allvarlig kemikalieolycka vid en verksamhet som omfattas av kravet
på säkerhetsrapport informeras om vilka säkerhetsåtgärder som skall
vidtas och hur man skall förfara vid en olycka. Detta gäller även i för-
hållande till personer i en annan kommun eller utomlands.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vad informationen skall innehålla.
Verksamhetsutövama skall svara för kostnaderna för den information
som skall lämnas enligt första stycket.
Allmänt om tillsynen
15 § Statens räddningsverk, länsstyrelsen och kommunerna (tillsyns-
myndigheterna) skall, i enlighet med vad regeringen bestämmer, ha till-
syn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.
Länsstyrelsen och kommunerna skall ha tillsyn över verksamhet som
omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken i enlighet med den ansvars-
fördelning för tillsynen av miljöfarlig verksamhet som följer av miljöbal-
ken. Tillsynsmyndigheterna skall samordna tillsynen med den tillsyn som
sker enligt miljöbalken.
För verksamhet som inte omfattas av andra stycket skall länsstyrelsen
vara tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun ha till-
synen om kommunen gjort framställning om det.
16 § Om en kommun gjort framställning om att tillsynen skall överlåtas
enligt 15 § tredje stycket och länsstyrelsen finner att tillsynen inte bör
överlåtas, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringen för avgörande, om kommunen begär det.
Länsstyrelsen far återkalla överlåtelsen av tillsynen till en kommun.
Om regeringen har beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om
återkallelse.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana
154
uppgifter som behövs för att en central tillsynsmyndighet skall kunna Prop. 1998/99:64
fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande ansvar. Bilaga 5
18 § Tillsynsmyndigheterna skall utarbeta ett tillsynsprogram för varje
verksamhet. För verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrap-
port skall tillsynsprogrammet grunda sig på en analys och en planmässig
bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor i samband med
verksamheten.
Tillträde för tillsyn
19 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till en verk-
samhet. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de upplysningar och
tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsyns-
myndigheten skall fa tillträde till en verksamhet.
Föreläggande och förbud
20 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att denna lag eller föreskrifter
som meddelas med stöd av lagen följs. Detsamma gäller för domar och
beslut enligt miljöbalken.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om
tillstånd i ett ansökningsmål enligt miljöbalken som har rättskraft enligt
24 kap. 1 § miljöbalken.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet far
inte tillgripas.
21 § Tillsynsmyndigheten far vid sådan utredning av effekter som sägs i
13 § förelägga en verksamhetsutövare eller någon annan att lämna de
uppgifter som behövs för utredningen.
Vite
22 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite. Frågor
om att döma ut vite prövas av miljödomstol.
Verkställighet på den felandes bekostnad
23 § Om en verksamhetsutövare inte gör det som han eller hon är skyldig
till enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten vidta åt-
gärden på hans eller hennes bekostnad.
Övriga bestämmelser
24 § Om det finns särskilda skäl, far en tillsynsmyndighet bestämma att
dess beslut skall gälla även om det överklagas.
155
25 § Beslut av tillsynsmyndighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelas med stöd av denna lag får överklagas till miljödomstol.
Beslut om tillsynsprogram far inte överklagas.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen skall anmälan ges in
till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari 2000 samt säkerhetsrappor-
ten respektive den interna planen för räddningsinsatser senast den 1 janu-
ari 2001.
156
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 och 7 §§, 19 kap. 5 §, 22 kap. 1, 4, 6
och 25 §§ samt 26 kap. 3 § miljöbalken skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och be-
skriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller
åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft,
klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten
och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material,
råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning
av dessa effekter på människors hälsa och miljön.
Utöver vad som sägs i första
stycket är syftet med miljökon-
sekvensbeskrivningen att identifie-
ra och bedöma faktorer i en plane-
rad verksamhets omgivning som
kan ge upphov till en allvarlig ke-
mikalieolycka eller förvärra följ-
derna av en sådan olycka.
7§
En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som
kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de upp-
gifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland
1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lo-
kalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verk-
ningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvi-
kas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvali-
tetsnorm enligt 5 kap. överträds,
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga
inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och
vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas
medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt
alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett
visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att
verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan
kan antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt att
157
nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i
första stycket 4 redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad
som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till
verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.
Av 22 kap. 1 § första stycket 6
framgår att i ett ansökningsmål
skall en säkerhetsrapport ingå i de
fall verksamheten omfattas av la-
gen (1999:0000) om åtgärder för
att förebygga och begränsa följ-
derna av allvarliga kemikalie-
olyckor.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
I ärenden som prövas av länssty-
relser eller kommunala nämnder
skall tillämpas bestämmelserna i
I. 22 kap. 1 § första stycket om
ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans
ingivande och brister i den,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses
innehåll,
4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att före-
träda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning
på platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket
1-3 och 5-10 samt andra stycket
sista meningen och tredje stycket
om tillståndsdoms innehåll,
9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket,
andra stycket andra meningen
samt tredje stycket första mening-
en om uppskjutna frågor och pro-
visoriska föreskrifter,
II. 22 kap. 28 § första stycket
första meningen om verkställig-
hetsforordnande, och
12. 23 kap. 3 § när det gäller
särskild överklagan i frågor om
sakkunniga som avses i 22 kap.
12§.
5§
I ärenden som prövas av länssty-
relser eller kommunala nämnder
skall tillämpas bestämmelserna i
1. 22 kap. 1 § första stycket om
ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans
ingivande och brister i den,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses
innehåll,
4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att före-
träda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning
på platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket
1-3 och 5—77 samt andra stycket
sista meningen och tredje stycket
om tillståndsdoms innehåll,
9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket,
andra stycket andra meningen
samt tredje stycket första mening-
en om uppskjutna frågor och pro-
visoriska föreskrifter,
11. 22 kap. 28 § första stycket
första meningen om verkställig-
hetsförordnande, och
12. 23 kap. 3 § när det gäller
särskild överklagan i frågor om
sakkunniga som avses i 22 kap.
12 §.
158
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
En ansökan i ett ansökningsmål
skall vara skriftlig. Den skall inne-
hålla
1. de uppgifter, ritningar och
tekniska beskrivningar som be-
hövs for att bedöma verksamhe-
tens eller åtgärdens art och om-
fattning,
2. en miljökonsekvensbeskriv-
ning enligt 6 kap. och uppgift om
det samråd som skett enligt 6 kap.
4-6 §§,
3. de uppgifter som behövs för
att bedöma hur de allmänna hän-
synsreglema i 2 kap. iakttas,
4. förslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller av-
hjälpa olägenheter från verksam-
heten, och
5. förslag till hur verksamheten
skall kontrolleras.
1 §
En ansökan i ett ansökningsmål
skall vara skriftlig. Den skall inne-
hålla
1. de uppgifter, ritningar och
tekniska beskrivningar som be-
hövs för att bedöma verksamhe-
tens eller åtgärdens art och om-
fattning,
2. en miljökonsekvensbeskriv-
ning enligt 6 kap. och uppgift om
det samråd som skett enligt 6 kap.
4-6 §§,
3. de uppgifter som behövs för
att bedöma hur de allmänna hän-
synsreglema i 2 kap. iakttas,
4. förslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller av-
hjälpa olägenheter från verksam-
heten,
5. förslag till hur verksamheten
skall kontrolleras, och
6. en säkerhetsrapport i de fall
verksamheten omfattas av lagen
(1999:0000) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor.
I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla följande
1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten
eller ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda
innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och
2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sa-
kägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med
sådana uppgifter.
Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla
i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet och Fiskeriver-
ket. Om det kan antas att det all-
männa fiskeintresset eller något
annat allmänt intresse inte berörs
4 §
Ett exemplar av ansöknings-
handlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket,
Kammarkollegiet, Statens rädd-
ningsverk och Fiskeriverket. Om
det kan antas att det allmänna fis-
keintresset eller något annat all-
159
av verksamheten, behöver ansök- mänt intresse inte berörs av verk- Prop. 1998/99:64
ningshandlingama dock inte sän- samheten, behöver dock inte Bilaga 5
das över. handlingarna sändas över.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälso-
skyddsområdet samt till länsstyrelsen och andra statliga myndigheter
vars verksamhet kan beröras av ansökan.
Naturvårdsverket, Kammarkol-
legiet och länsstyrelsen skall, när
det behövs, fora talan i målet för
att tillvarata miljöintressen och
andra allmänna intressen.
En kommun får föra talan för atl
allmänna intressen inom kommunen.
§
Naturvårdsverket, Kammarkol-
legiet, Statens räddningsverk och
länsstyrelsen skall, när det behövs,
föra talan i målet för att tillvarata
miljöintressen och andra allmänna
intressen.
tillvarata miljöintressen och andra
Fiskeriverket skall, om handlingar sänds till verket enligt 4 §, yttra sig
om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna
fiskeintressset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för
fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen,
skall verket anmäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om sak-
kunnigutredning enligt 12 §.
En dom som innebär att tillstånd
lämnas till en verksamhet skall i
förekommande fall innehålla be-
stämmelser om
1. den tid som tillståndet skall
gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge,
omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kon-
troll,
4. skyldighet att betala ersätt-
ning eller att utföra skadeförebyg-
gande åtgärder samt hur betalning-
en skall ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att
hindra eller begränsa skadlig på-
verkan eller andra olägenheter,
7. de villkor som behövs avse-
ende hanteringen i verksamheten
av kemiska produkter om hante-
ringen kan medföra olägenheter
för den yttre miljön,
25 §
En dom som innebär att tillstånd
lämnas till en verksamhet skall i
förekommande fall innehålla be-
stämmelser om
1. den tid som tillståndet skall
gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge,
omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kon-
troll,
4. skyldighet att betala ersätt-
ning eller att utföra skadeförebyg-
gande åtgärder samt hur betalning-
en skall ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att
hindra eller begränsa skadlig på-
verkan eller andra olägenheter,
7. de villkor som behövs avse-
ende hanteringen i verksamheten
av kemiska produkter om hante-
ringen kan medföra olägenheter
för den yttre miljön,
160
8. de villkor som behövs om av-
fallshantering och återvinning och
återanvändning om hanteringen,
återvinningen eller återanvänd-
ningen kan medföra olägenheter
för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med
avseende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresur-
ser,
10. de villkor som behövs med
avseende på efterbehandling och
ställande av säkerhet,
11. den tid inom vilken anspråk
i anledning av oförutsedda skador
får framställas,
12. den förlust av vatten eller
annat som tillståndshavare enligt
31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
underkasta sig utan ersättning, och
13. rättegångskostnader.
8. de villkor som behövs om av-
fallshantering och återvinning och
återanvändning om hanteringen,
återvinningen eller återanvänd-
ningen kan medföra olägenheter
för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med
avseende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresur-
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
ser,
10. de villkor som behövs med
avseende på efterbehandling och
ställande av säkerhet,
11. de villkor som behövs för att
förebygga allvarliga kemikalie-
olyckor och begränsa följderna av
dem för människors hälsa och
miljön,
12. den tid inom vilken anspråk
i anledning av oförutsedda skador
far framställas,
13. den förlust av vatten eller
annat som tillståndshavare enligt
31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att
underkasta sig utan ersättning, och
14. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges
den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst
tio år. Den tid inom vilken igångsättandet av miljöfarlig verksamhet skall
ha skett skall anges.
Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor
av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet
och vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
3§
Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen,
andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i en-
lighet med vad regeringen bestämmer.
Bestämmelser om tillsyn finns
också i lagen (1999:0000) om åt-
gärder för att förebygga och be-
gränsa följderna av allvarliga ke-
mikalieolyckor.
Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige
bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9
kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver till-
161
stånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över
avfallshanteringen enligt 15 kap.
Regeringen far föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen be-
stämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan
tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om
kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet
som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materi-
elverk eller Försvarets radioanstalt.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Denna lag är inte tillämplig på mål eller ärenden som är under
handläggning enligt miljöbalkens bestämmelser, eller motsvarande äldre
bestämmelser i lag som upphävts genom miljöbalken enligt 2 § lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken, vid denna lags ikraftträdande.
162
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:661) om immunitet och privi-
legier i vissa fall2 skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
För personal som ställts till för-
fogande av en biståndsgivande
part samt för utrustning och egen-
dom som införs i Sverige enligt
konventionen den 26 september
1986 om bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödlä-
ge med radioaktiva ämnen åtnjutes
immunitet och privilegier i den
utsträckning som anges i konven-
tionen, dock med de inskränkning-
ar som följer av förklaringar som
Sverige har avgett i anslutning till
konventionen.
Föreslagen lydelse
6§
För personal som ställs till för-
fogande av biståndsgivande part
samt för utrustning och egendom
som införs i Sverige enligt kon-
ventionen den 26 september 1986
om bistånd i händelse av en kärn-
teknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen och kon-
ventionen den 17 mars 1992 om
gränsöverskridande effekter av
industriolyckor åtnjuter immunitet
och privilegier i den utsträckning
som anges i konventionerna, dock
med de inskränkningar som följer
av förklaringar som Sverige har
avgett i anslutning till konventio-
nerna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2 Lagen omtryckt 1994:717.
163
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
18
Sekretess gäller för sådan upp-
gift om enskilds affars- eller drift-
förhållanden som har lämnats en-
ligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen, om det kan antas att den
enskilde lider skada om uppgiften
röjs. Regeringen kan för särskilt
fall förordna om undantag från
sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
tjugo år.
§
Sekretess gäller för sådan upp-
gift om enskilds affars- eller drift-
förhållanden som har lämnats en-
ligt 19-21 §§ lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller i
ärende om underrättelse och in-
formation eller bistånd enligt kon-
ventionerna den 26 september
1986 om tidig information vid en
kämenergiolycka och om bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen samt konventionen den 17
mars 1992 om gränsöverskridande
effekter av industriolyckor, om det
kan antas att den enskilde lider
skada om uppgiften röjs. Rege-
ringen kan för särskilt fall förord-
na om undantag från sekretessen,
om den finner det vara av vikt att
uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Lagen omtryckt 1992:1474.
164
Prop. 1998/99:64
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 30 § räddningstjänstlagen (1986:1102)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddnings-
tjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddnings-
organen.
När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten
underrättas om insatsen.
Om effekterna av en olyckshän-
delse kan kräva särskilda åtgärder
till skydd för befolkningen eller
miljön i ett annat land än Sverige,
skall det räddningsorgan som gör
räddningsinsatsen omedelbart
underrätta berörd myndighet i det
andra landet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Lagen omtryckt 1992:948.
165
Prop. 1998/99:64
Bilaga 6
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 1999 (Försvarsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor,
2. lag om ändring i miljöbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privi-
legier i vissa fall,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Jan Nyrén.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor
Samtliga verksamheter som lagen omfattar synes utgöra miljöfarlig
verksamhet enligt miljöbalken. Denna balk har nyligen antagits i syfte
bl.a. att där sammansmälta bestämmelserna i centrala miljölagar. Det
synes inte ha funnits några svåra hinder för att inordna de verksamheter
som den föreslagna lagen omfattar under miljöbalkens bestämmelser.
Såvitt framgått synes det främsta problemet ha sammanhängt med svå-
righeter att inordna vissa sådana verksamheter under indelningen i för-
ordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, alltså
inte ens en lagfråga. Även om vissa ingrepp skulle ha krävts i själva bal-
ken hade det varit väl värt besväret eftersom man då hade fått en mer
enhetlig lagstiftning. De bestämmelser som direkt införlivar Seveso II-
direktivet har, som föreslås i lagrådsremissen, sin plats i en särskild lag,
men regler om tillstånd och tillsyn hade mycket väl kunna sökas i miljö-
balken. Statens räddningsverk hade därvid kunnat inordnas som en cent-
ral tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. När nu lagstiftningsärendet
avancerat så långt och inför krav på ett snabbt införlivande av direktivet
med svensk rätt anser sig Lagrådet inte böra avstyrka förslaget i dess
nuvarande utformning men finner dubblyren med miljöbalkens bestäm-
melser beklaglig.
1 §
Enligt andra stycket avses i denna lag med miljö även egendom. Att så är
fallet överensstämmer med miljöbalken. Även om räddningstjänstlagen
166
bygger på andra begrepp är miljöbalken en senare och mer central lag.
Den föreslagna lagen bör utgå från miljöbalkens systematik. Lagrådet
hemställer att andra stycket far utgå.
2§
Den föreslagna definitionen av begreppet "verksamhet" ger ingen klarhet
i frågan, vilken innebörd begreppet skall tilläggas. Begreppet används
senare i lagen i olika betydelser. Exempelvis förekommer det i 5 § med
sin normalsvenska innebörd, dvs. en viss typ av arbete som fortlöpande
utförs ("verksamhet som kan ge upphov till allvarliga kemikalieolyck-
or"), medan det i 19 § används i en rent geografisk bemärkelse ("tillträde
till en verksamhet"). Av direktivets franska text (rådets direktiv
96/82/EG, artikel 2) framgår emellertid, att definitionen just är tänkt att
avse såväl det geografiska område där verksamheten bedrivs som de ak-
tiviteter vilka ingår i verksamheten. Lagens definition bör därför förtyd-
ligas så att det nu sagda framgår, särskilt som den innebörd begreppet
ges, såsom antytts ovan, avviker från vanligt svenskt språkbruk. Bland
annat bör uttrycket "under en verksamhetsutövares ledning" kompletteras
med "eller kontroll", for att det även skall kunna omfatta ett geografiskt
område, och helst också "inklusive" bytas ut mot konstruktionen
"inbegripet såväl — som". Definitionen skulle då kunna lyda: "hela det
område som står under en verksamhetsutövares ledning eller kontroll
eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och
där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet
såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande
infrastrukturer eller aktiviteter".
Ändras definitionen på föreslaget sätt krävs inga följdändringar i lagen i
övrigt.
6§
Enligt andra stycket skall verksamhetsutövaren iaktta de allmänna hän-
synsregler som anges i 2 kap. miljöbalken. Denna balk är, som for övrigt
framgår också av 5 § första stycket, tillämplig och dess bestämmelser
behöver inte upprepas. Av pedagogiska skäl kan det inte desto mindre
vara lämpligt att erinra om just de centrala hänsynsreglema, men detta
bör i så fall ske just i form av en erinran, inte som ett nytt påbud. Lagrå-
det förordar därför att stycket ges följande lydelse: "Allmänna hänsyns-
regler, som gäller för verksamhetsutövaren, finns i 2 kap. miljöbalken."
9§
I paragrafen bör lämpligen kravet på tillstånd regleras för sig och förfa-
randet för prövning av tillståndsfrågan för sig. Lagrådet förordar att pa-
ragrafen delas i två stycken och ges förslagsvis följande lydelse:
Prop. 1998/99:64
Bilaga 6
167
"Regeringen far föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd Prop. 1998/99:64
anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av denna lag, även om Bilaga 6
tillstånd inte krävs enligt miljöbalken.
Ansökan om tillstånd enligt första stycket prövas av miljödomstol. Ett
mål om sådant tillstånd är ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen
far föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter
skall prövas av länsstyrelsen."
12 §
Säkerhetsrapporten skall enligt 11 § förnyas senast vart femte år, medan
planen för interna räddningsinsatser - planen bör i överensstämmelse
med paragrafrubriken ges denna beteckning även i lagtexten - skall för-
nyas senast vart tredje år. Ändå skall planen "ingå" i säkerhetsrapporten,
vilket synes fa till följd att även rapporten måste ges in till tillsynsmyn-
digheten vart tredje år. Om i stället anges att planen skall "fogas till" sä-
kerhetsrapporten kan den ges in separat.
Rubriken före 13 §
Paragrafen handlar inte om samlokalisering utan om det ömsesidiga för-
hållandet mellan en verksamhet och omgivningen. Lagrådet förordar att
rubriken far lyda: "Omgivningspåverkan"
25 §
Beslut av kommunala tillsynsmyndigheter torde, som är fallet enligt både
miljöbalken och räddningstjänstlagen, böra överklagas hos länsstyrelsen.
Lagrådet föreslår att första stycket ges följande lydelse: "En kommunal
nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens och
Statens räddningsverks beslut får överklagas hos miljödomstol enligt 20
kap. 2 § andra stycket miljöbalken."
Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
6 kap. 3 §
Lagrådet förordar att andra stycket i förtydligande syfte ges följande ly-
delse: "Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som berör en verk-
samhet som avses i lagen (1999:0000) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor är också att identifiera
och bedöma faktorer i verksamhetens omgivning som kan påverka säker-
heten hos denna."
20 kap. 2 §
Lagrådet ifrågasätter om inte också denna paragraf bör ändras så att i
första stycket tas in hänvisningar till 9 och 22 § i den föreslagna lagen
168
om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemi
kalieolyckor och i andra stycket hänvisning till 25 § samma lag.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1998/99:64
Bilaga 6
169
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Lars-
son, Wämersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet von Sydow
Prop. 1998/99:64
Regeringen beslutar proposition 1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering.
170
Prop. 1998/99:64
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lagen (1999:000) om |
2, 3, 7, 8, 9, 10, 12, 14, Celex 396L0082 15 och 17 §§ |
171
Eländers Gotab 57786, Stockholm 1999