Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1999
Göran Persson
Kjell Larsson
(Milj ödepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om hissar och andra
anordningar i byggnadsverk.
Den nuvarande definitionen av byggprodukter i lagen (1994:847) om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. ändras för att underlätta
genomförandet av EG:s byggproduktdirektiv och andra direktiv som
berör hissar m.m. Regleringen av krav på och kontroll av hissar i
byggnadsverk förenklas därigenom. De nya kraven innebär samtidigt att
lagen (1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar
och andra lyft- och transportanordningar m.m. upphävs.
Regeringen bemyndigas vidare att meddela föreskrifter om nya krav på
befintliga hissar i byggnader. Därigenom ges möjlighet att tillgodose en
EG-rekommendation om höjda säkerhetskrav när det gäller befintliga
hissar.
Det görs tydligt att det är möjligt att med stöd av plan- och bygglagen
(1987:10) ingripa mot eftersatt underhåll av byggnadsverk och
anordningar i byggnadsverk.
Dessutom föreslås i propositionen att en- och tvåbostadshus undantas
från den återkommande obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem.
Vidare föreslås vissa smärre ändringar i miljöbalken och i lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken för att tydliggöra
milj ödomstol amas befattning med vissa ärenden samt en ändring i
bilagan till förköpslagen (1967:868), som reglerar vilka kommuner som
har en utökad förköpsrätt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 62
Prop. 1998/99:62
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m...............................5
2.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10).............................................................................8
2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken...........................9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:811) om
införande av miljöbalken..................................................10
2.5 Förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).....12
3 Ärendet och dess beredning............................................................13
4 Översyn av regleringen rörande hissar och vissa andra
anordningar......................................................................................14
4.1 EG-direktiv.......................................................................15
4.2 Gällande rätt och reformbehov.........................................19
4.2.1 Gällande lagstiftning om byggnadsverk och
byggprodukter.................................................19
4.2.2 Reformbehovet...............................................21
4.3 Anpassning av lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. till byggproduktdirektivet m.m.......23
4.3.1 Definitionen av byggprodukter m.m..............23
4.3.2 Marknadsföring av hissar och
värmeanordningar...........................................28
4.4 Upphävande av lagen (1977:484) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller
transportanordningar m.m.................................................30
4.5 Ingripanden mot eftersatt underhåll..................................31
4.6 Överklagande till förvaltningsdomstol.............................33
4.7 Höjd säkerhetsnivå för befintliga hissar...........................33
4.7.1 Bemyndigande för regeringen m.m................35
5 Funktionskontroll av ventilationssystem.........................................38
6 Ö vri ga frågor...................................................................................41
6.1 Vissa tillkännagivanden från riksdagen............................41
6.2 Tillsyn- och kontrollsystemet enligt plan- och bygglagen
(1987:10)...........................................................................44
6.3 Justeringar med anledning av tidigare förslag m.m..........47
6.3.1 Vissa ändringar i miljödomstolamas be-
hörighet...........................................................47
6.3.2 Ändring i kretsen av kommuner med utökad
rätt till förköp enligt förköpslagen..................49
7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................49
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................50
9 F örfattningskommentar...................................................................50
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:847) om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m...............50
9.2 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)...........................................................................51
9.3 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken.......................52
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:811) om
införande av miljöbalken..................................................52
9.5 Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).. 52
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian om ändring i regleringen av
Prop. 1998/99:62
hissar och vissa andra anordningar.......................................54
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser till promemorian om
ändring i regleringen om hissar och vissa andra
anordningar............................................................................56
Bilaga 3 Sammanfattning över betänkandet Byggkvalitet for fram-
tiden.......................................................................................57
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser till betänkandet
Byggkvalitet för framtiden....................................................63
Bilaga 5 Sammanfattning av förslagen i Boverkets rapport (1997:9)
Utvärdering av ändringar i byggregleringen:
Byggkontrollen......................................................................64
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser till Boverkets rapport
(1997:9) Utvärdering av ändringar i byggregleringen:
Byggkontrollen......................................................................66
Bilaga 7 De till Lagrådet remitterade lagförslagen..............................67
Bilaga 8 Lagrådets yttrande.............................................. 71
Bilaga 9 Sammanfattning av Boverkets rapport om det svenska
hissbeståndet i förhållande till EG-rekommendationen........73
Bilaga 10 Förteckning över de publikationer Boverket hänvisat till i
samband med slutrapporten avseende regeringens uppdrag om
förbättring av inomhusmiljön m.m.......................................82
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1998...........85
Rättsdatablad...........................................................................................86
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.,
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
3. lag om ändring i miljöbalken,
4. lag om ändring i lagen (1998:811) om införandet av miljöbalken,
5. lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
dels godkänner regeringens förslag om
6. att en- och tvåbostadshus skall undantas från återkommande
funktionskontroll av ventilationssystem (avsnitt 5).
Prop. 1998/99:62
Prop. 1998/99:62
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
dels att 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 13 § skall utgå,
dels att 1, 2, 4, 17 och 21-23 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (byggnader
och andra anläggningar) och byggprodukter.
Med byggprodukt avses i lagen
en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk och som har
betydelse för byggnadsverkets
egenskaper i de avseenden som
anges i 2 § första stycket 1-6.
Med byggprodukt avses i lagen
en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk.
2§
Byggnadsverk som uppförs eller ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga, och
9. hushållning med vatten och avfall.
De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de
varsamhetskrav som finns i 3 kap. 10-14 §§ plan- och bygglagen
(1987:10).
Byggnadsverk skall underhållas Byggnadsverk skall underhållas
så att deras egenskaper i de så att deras egenskaper i de
hänseenden som avses i första
stycket i huvudsak bevaras.
hänseenden som avses i första Prop. 1998/99:62
stycket i huvudsak bevaras.
Anordningar som är avsedda att
tillgodose kraven i första stycket
2-4, 6 och 8 skall hållas i stånd.
Byggprodukter skall vara
lämpliga för avsedd användning
för att få ingå i byggnadsverk. En
byggprodukt är lämplig, om den
har sådana egenskaper att det
byggnadsverk i vilket den skall
ingå, rätt projekterat och uppfört,
kan uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket 1-6.
2a§
Hissar i byggnader skall, även
när 2 § första stycket inte är
tillämpligt, ha det utförande och
den utrustning som skäligen kan
fordras för att de egenskapskrav
på byggnadsverk som anges i 2 §
skall uppfyllas.
4§
Byggprodukter skall vara
lämpliga för avsedd användning
för att fa ingå i byggnadsverk. En
byggprodukt är lämplig, om den
har sådana egenskaper att det
byggnadsverk i vilket den skall
ingå, rätt projekterat och uppfört,
kan uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket 1-6, eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av 22 §.
17 §
Om den kommunala nämnd som avses i 16 § finner att
funktionskontrollanten har åsidosatt sina skyldigheter far nämnden
besluta att en annan funktionskontrollant skall utses. Nämnden skall, i de
fall funktionskontrollanten har riksbehörighet, anmäla sitt beslut till det
organ som meddelat riksbehörigheten.
Nämndens beslut far överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Nämndens beslut z dessa frågor
eller i fråga om godkännande för
viss kontroll enligt 16 § far
överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk
skall uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket.
21 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk
skall uppfylla kraven enligt 2 och
2a§§.
För att uppfylla Sveriges
åtaganden enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet)
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter
för att de enligt 4 § skall vara
lämpliga för avsedd användning,
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter, hissar eller
värmeanordningar,
3. om märkning av bygg-
produkter, hissar och
värmeanordningar som
förutsättning för att de skall fa
släppas ut på marknaden och
användas, och
4. om sådana byggprodukter
som är av mindre betydelse med
hänsyn till hälsa och säkerhet och
där tillverkaren har utfärdat en
försäkran om byggproduktemas
överensstämmelse med allmänt
22 §
Prop. 1998/99:62
För att uppfylla Sveriges
internationella förpliktelser far
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter
för att de skall vara lämpliga för
avsedd användning,
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter,
3. om märkning av bygg-
produkter som förutsättning för att
de skall fa släppas ut på
marknaden och användas,
4. om sådana byggprodukter
som är av mindre betydelse med
hänsyn till hälsa och säkerhet och
där tillverkaren har utfärdat en
försäkran om byggproduktemas
överensstämmelse med allmänt
erkänd och tillämpad teknik.
erkänd och tillämpad teknik, och
5. om förbud mot att på
marknaden släppa ut bygg-
produkter som inte uppfyller
kravet på lämplighet.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för kontroll av att
föreskrifter utfärdade med stöd av
21 § följs och att sådana an-
ordningar som avses i 13 § hålls i
stånd.
23 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för kontroll av att
föreskrifter utfärdade med stöd av
21 § följs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 då lagen (1977:484) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller
transportanordningar m.m. upphör att gälla.
Prop. 1998/99:62
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:10)’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Byggnader skall uppfylla de
krav som anges i 2 § lagen
(1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. i den utsträckning som följer
av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen.
3§2
Byggnader skall uppfylla de
krav som anges i 2 och 2 a §§
lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. i den utsträckning som följer
av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
' Lagen omtryckt 1992:1769.
2 Senaste lydelse 1994:852.
Prop. 1998/99:62
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1 § miljöbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Regeringen prövar efter överklagande
1. beslut av statliga myndig-
heter i frågor som rör bildande,
ändring eller upphävande av
nationalparker, naturreservat, kul-
turreservat, naturminnen, strand-
skyddsområden, miljöskyddsom-
råden eller vattenskyddsområden,
utom frågor om ersättning, och
2. beslut av generalläkaren
enligt denna balk eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd
av balken.
1. beslut av statliga myndig-
heter i frågor som rör bildande,
ändring eller upphävande av
nationalparker, naturreservat, kul-
turreservat, naturminnen, strand-
skyddsområden, miljöskyddsom-
råden eller vattenskyddsområden,
utom frågor om ersättning,
2. beslut av generalläkaren
enligt denna balk eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd
av balken, och
3. andra beslut för vilka det är
föreskrivet att de skall överklagas
till regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Prop. 1998/99:62
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken
dels att 23 § skall ha följande lydelse,
dels att det närmast efter 21 § skall införas en ny paragraf, 21 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 a§
I fråga om ärenden som
handläggs hos miljödomstolen
enligt 4 kap. lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser
m.m. tillämpas 14 § miljöskydds-
lagen (1969:387). Vad som där
sägs om Koncessionsnämnden
skall i stället gälla miljö-
domstolen.
23 §
Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande och krav på
prövningstillstånd, om
1. en dom eller ett beslut har meddelats före miljöbalkens
ikraftträdande, eller
2. en dom eller ett beslut har meddelats av en allmän förvalt-
ningsdomstol efter miljöbalkens ikraftträdande.
Beslut som efter miljöbalkens ikraftträdande meddelas av statlig
förvaltningsmyndighet enligt någon av de lagar som upphävs genom 2 §
skall överklagas till miljödomstol, om ett beslut i motsvarande fråga
enligt miljöbalken skall överklagas till sådan domstol. Beslut som efter
ikraftträdandet meddelas av Koncessionsnämnden för miljöskydd skall
dock överklagas till Miljööverdomstolen.
Har före miljöbalkens ikraft-
trädande beslut i ärende enligt
någon av de lagar som upphävs
genom 2 § överklagats hos
regeringen och har ärendet vid
miljöbalkens ikraftträdande ännu
inte avgjorts, far regeringen före-
skriva eller i det enskilda ärendet
besluta att överlämna ärendet för
prövning vid den miljödomstol
som är behörig enligt 20 kap. 8 §
miljöbalken.
Har före miljöbalkens ikraft-
trädande beslut i ärende enligt
någon av de lagar som upphävs
genom 2 § överklagats hos
regeringen och har ärendet vid
miljöbalkens ikraftträdande ännu
inte avgjorts, får regeringen före-
skriva eller i det enskilda ärendet
besluta att överlämna ärendet för
prövning vid den miljödomstol
som är behörig.
10
Prop. 1998/99:62
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
11
Prop. 1998/99:62
2.5
Härigenom föreskrivs att bilagan till förköpslagen (1967:868)' skall ha
följande lydelse.2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Östhammars kommun
Nyköpings kommun
Borgholms kommun
Mörbylånga kommun
Gotlands kommun
Sölvesborgs kommun
Kungälvs kommun
Lysekils kommun
Orusts kommun
Sotenäs kommun
Strömstads kommun
Tanums kommun
Tjöms kommun
Uddevalla kommun
Öckerö kommun
Sundsvalls kommun
Ömsköldsviks kommun
Östhammars kommun
Trosa kommun
Borgholms kommun
Mörbylånga kommun
Gotlands kommun
Kungälvs kommun
Lysekils kommun
Orusts kommun
Sotenäs kommun
Strömstads kommun
Tanums kommun
Tjöms kommun
Uddevalla kommun
Öckerö kommun
Sundsvalls kommun
Ömsköldsviks kommun
Åre kommun
Härjedalens kommun
Åre kommun
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.1 fråga om köp eller byte som
har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1 Lagen omtryckt 1975:815.
2 Senaste lydelse 1984:301.
12
Prop. 1998/99:62
Inom dåvarande Inrikesdepartementet utarbetades en promemoria om
förslag till vissa ändringar i regleringen om hissar och vissa andra
anordningar. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig hos Miljödepartementet (dnr
M1999/83/Hs). Förslagen i promemorian behandlas i avsnitt 4.
Den 9 maj 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att belysa frågor om kvalitetssystem i byggprocessen och
förvaltningen, göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen
av ventilationssystem, utvärdera lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring, allsidigt analysera befintliga system med
småhusgarantier och konsumentskyddsaspekter i anslutning härtill samt
analysera behovet av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och
mögelskador i småhus. Utredningen, som antog namnet
Byggkvalitetsutredningen, överlämnade i december 1997 sitt betänkande
Byggkvalitet för framtiden (SOU 1997:177). Betänkandet har
remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig hos Miljödepartementet (dnr
M1999/82/Hs). I avsnitt 5 behandlas vissa av utredningens förslag som
rör funktionskontrollen av ventilationssystem.
Boverket har i en rapport den 17 mars 1998 redovisat ett antal olika
regeringsuppdrag, som har sin grund i tillkännagivanden av riksdagen
(bet. 1994/95:BoU18 mom. 1 och 2 samt 15, bet. 1994/95:BoUl
mom. 35). I avsnitt 6.1 behandlas dessa tillkännagivanden.
Vidare behandlas i avsnitt 6.2 förslag av Boverket med anledning av en
uppföljning av det nya systemet för tillsyn och kontroll enligt plan- och
bygglagen (1987:10) som publicerats i rapporten Utvärdering av
ändringar i byggregleringen: Byggkontrollen. En sammanfattning av
förslagen i rapporten finns i bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En
sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig hos
Miljödepartementet (dnr M1999/9/Hs).
I avsnitt 6.3.1 lämnas förslag till vissa ändringar i miljöbalken och dess
promulgationslag. Dessa förslag har beretts under hand med
Domstolsverket och miljödomstolama.
I avsnitt 6.3.2 lämnas förslag till förändringar i kretsen av kommuner
med utökad rätt till förköp enligt förköpslagen (1968:868). Förslaget har
beretts med berörda kommuner.
13
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 juni 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagforslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga
8. Lagrådet har föreslagit vissa redaktionella ändringar beträffande den
föreslagna 2 a § lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. och 3 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:10).
Regeringen har följt Lagrådets förslag i dessa delar. Lagrådet har också
invänt mot den föreslagna lydelsen av 4 § lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. I avsnitt 4.3.1 behandlas
Lagrådets synpunkter i denna del.
Förslagen till ändring i miljöbalken, lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken och förköpslagen (1967:868) har inte granskats av Lagrådet.
Dessa förslag är enligt regeringens mening av lagtekniskt okomplicerad
beskaffenhet. Lagrådets hörande skulle därför sakna betydelse.
Genom EES-avtalet uppkom skyldighet för Sverige att genomföra bl.a.
EG:s byggproduktdirektiv 89/106/EEG. I syfte att uppfylla denna
skyldighet antog riksdagen en ny byggproduktlag (1992:1535) i vilken
föreskrevs om lämplighetskrav på byggprodukter, motsvarande kraven
enligt byggproduktdirektivet. I samband med ett omfattande
lagstiftningsarbete, som bl.a. syftade till att införa en från
bygglovsprövningen fristående prövning av de tekniska egenskapskraven
på byggnader, lyftes dessa egenskapskrav ut från 3 kap. plan- och
bygglagen (1987:10, PBL) och sammanfördes med reglerna i
byggproduktlagen till en ny lag (1994:847) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m., (BVL). Den lagen kom således att innehålla
såväl regler om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk som regler om
byggprodukter. Såsom närmare redovisas i avsnitt 4.2.2 har systematiken
i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. medfört viss
oklarhet vad gäller regleringen av byggprodukter i denna lag i
förhållande till regleringen i byggproduktdirektivet och övriga direktiv
om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning gällande
byggprodukter.
Systematiken i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. har lett till att hissar och andra anordningar, bl.a.
värmeanordningar, kommit att i huvudsak falla utanför regleringen av
byggprodukter i lagen. För att den lagen skall kunna användas för att
reglera alla krav på sådana anordningar som följer av olika direktiv om
harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning på byggområdet lämnas
i avsnitt 4.3 förslag som klargör att dessa anordningar skall omfattas av
regleringen om byggprodukter.
I samband med det nyss angivna lagstiftningsarbetet överfördes också
de underhållskrav eller motsvarande som ställs på byggnadsverk m.m.
Prop. 1998/99:62
14
från plan- och bygglagen till lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.. I avsnitt 4.5 redovisas förslag som gör det tydligt
att det skall gå att med stöd av plan- och bygglagens regler om tillsyn,
kontroll och påföljder ingripa när angivna krav inte uppfylls.
I avsnitt 4.7 behandlas slutligen EU-kommisionens rekommendation
angående höjd säkerhetsnivå för befintliga hissar.
Det finns ett flertal EG-direktiv som berör byggprodukter av olika slag. I
första hand bör nämnas det s.k. byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, som
är ett generellt direktiv om byggprodukter. Vidare finns det några
direktiv som rör speciella produkter. För hissar m.m. finns dels
ramdirektivet 84/528/EEG om lyftanordningar m.m., kompletterat med
särdirektivet 84/529/EEG om vissa hisskomponenter, som upphör att
gälla den 1 juli 1999, dels direktivet 95/16/EG, som senast skall
tillämpas av medlemsstaterna vid den nämnda tidpunkten. För
värmeanordningar m.m. finns direktivet 78/170/EEG om funktionen hos
värmeanordningar m.m. och direktivet 92/42/EEG om effektivitetskrav
för värmepannor. Slutligen bör nämnas ett generellt direktiv om
maskiner, det s.k. maskindirektivet, 89/392/EEG.
I det följande ges en beskrivning av de olika direktiven som en
bakgrund till bedömningen av i vilken utsträckning det finns oklarheter i
lagstiftningen om genomförandet av direktiven.
Byggproduktdirektivet
I fråga om byggprodukter gäller rådets direktiv (89/106/EEG) av den 21
december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om byggprodukter, det s.k. byggproduktdirektivet, ändrat
genom direktiv 93/68/EEG.
Med byggprodukt avses i direktivet varje produkt som tillverkats för
att infogas varaktigt i byggnadsverk, dvs. byggnader och andra
anläggningar. Direktivet gäller byggprodukter i den mån de berörs av
något av vissa angivna väsentliga krav på det färdiga byggnadsverket
(artikel 1 och 3 samt bilaga 1). Dessa väsentliga krav motsvarar de krav
som har tagits in i 2 § första stycket 1-6 BVL, nämligen krav i fråga om
bärförmåga, stadga och beständighet, säkerhet i händelse av brand, skydd
med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, säkerhet vid användning, skydd
mot buller samt energihushållning och värmeisolering.
Medlemsländerna skall enligt direktivet se till att byggprodukter
släpps ut på marknaden endast om de är lämpliga för avsedd användning
mot bakgrund av de väsentliga kraven (artikel 2). Länderna far inte
hindra att produkter, som uppfyller direktivets krav, släpps ut på
marknaden eller används inom deras territorier (artikel 6).
Byggproduktdirektivet, som är ett led i genomförandet av den inre
marknaden, avser att skapa dels en reglering som underlättar den fria
rörligheten av byggprodukter bl.a. genom märkning av sådana produkter,
Prop. 1998/99:62
15
dels en harmonisering av medlemsstaternas krav på byggprodukter så att
dessa krav inte motverkar den fria rörligheten.
Byggproduktdirektivets praktiska tillämpning förutsätter ett antal s.k.
tillämpningsdokument som konkretiserar de väsentliga kraven. Sådana
dokument färdigställdes år 1994. Enligt direktivet kan det behövas
klasser för olika prestationsnivåer och krav som är beroende av
skillnader i bl.a. klimat, tradition och säkerhetsnivå. Nivåer och klasser
arbetades emellertid inte in i dokumenten. Tillämpningsdokumenten
anses allmänt otillräckliga för harmonisering av medlemsländernas krav.
För närvarande pågår därför arbete med att fastställa hur man skall
uttrycka medlemsländernas krav inom ramen för kommissionens uppdrag
att utarbeta harmoniserade standarder.
Direktiv om hissar
Hissar berörs av dels rådets direktiv (84/528/EEG) av den 17 september
1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om allmänna
bestämmelser för anordningar för lyft och mekaniserad hantering med
ändringar 86/312/EEG och 90/486/EEG, dels Europaparlamentets och
rådets direktiv (95/16/EG) av den 29 juni 1995 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om hissar.
Direktivet 84/528/EEG gäller alla lyftanordningar och mekaniska
hanteringsanordningar som är elektriska, hydrauliska eller mekaniska,
t.ex. hissar, byggnadshissar, varuhissar, kranar, transportörer och
motordrivna truckar. I direktivet ges allmänna bestämmelser om bl.a.
EEG-typkontroll och EEG-kontroll. Direktivet fungerar som ett
ramdirektiv för bl.a. rådets direktiv (84/529/EEG) av den 17 september
1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar i fråga om linhissar
samt hydrauliskt och linhydrauliskt drivna hissar.
I direktivet 84/529/EEG ges föreskrifter om EEG-typkontroll och
EEG-kontroll i fråga om vissa angivna hisskomponenter. I korthet ges i
direktiven följande regler om förfarandet och rättsverkningarna av detta.
På begäran av tillverkaren skall ett godkänt kontrollorgan utföra EEG-
typkontroll av en komponent och under vissa villkor utfärda ett EEG-
kontrollintyg. Medlemsstaterna skall se till att EEG-kontroll utförs för att
säkerställa en korrekt användning av EEG-märket (artikel 16 i direktivet
84/528/EEG). Ingen medlemsstat far vägra, förbjuda eller begränsa
utsläppande på marknaden eller montering eller installation av de
hisskomponenter som omfattas av direktiven, om komponenterna
stämmer överens med det typkontrollerade utförandet, är märkta med
EEG-typkontrollmärke och åtföljs av ett intyg om överensstämmelse
utfärdat av tillverkaren (artikel 3.2 i direktivet 84/529/EEG). Enligt
artikel 4 i direktivet 84/528/EEG skall medlemsstaterna ge samma
giltighet åt EEG-typkontroll och EEG-kontroll som åt motsvarande
nationella förfaranden.
Enligt artikel 13 i direktivet 95/16/EG upphävs direktiven 84/528/EEG
och 84/529/EEG med verkan från den 1 juli 1999.
Prop. 1998/99:62
16
Direktivet 95/16/EG gäller for permanent installerade hissar som
betjänar byggnader och anläggningar. Det gäller även för de
säkerhetskomponenter som används i sådana hissar och som finns
förtecknade i en bilaga till direktivet. Enligt artikel 15 skall
medlemsstaterna tillämpa direktivet fr.o.m. den 1 juli 1997.
Medlemsstaterna skall emellertid t.o.m. den 30 juni 1999 tillåta att hissar
och säkerhetskomponenter släpps ut på marknaden och tas i bruk i
enlighet med de bestämmelser som på dagen för utfärdandet av direktivet
gällde på deras områden. Medlemsstaterna skall se till att hissar och
säkerhetskomponenter släpps ut på marknaden eller tas i bruk endast om
detta inte medför risk för människors säkerhet och hälsa samt, i
förekommande fall, säkerhet för egendom (artikel 2.1). Medlemsstaterna
far inte motsätta sig att en hiss eller säkerhetskomponent som inte
uppfyller gemenskapsbestämmelsema visas på mässor, utställningar
m.m., om vissa förutsättningar är uppfyllda (artikel 2.5). Enligt artikel 3
skall hissar på vilka direktivet är tillämpligt uppfylla de grundläggande
hälso- och säkerhetskrav som anges i bilaga I. Säkerhetskomponenter på
vilka direktivet är tillämpligt skall uppfylla de grundläggande hälso- och
säkerhetskrav som anges i bilaga I eller möjliggöra att hissar i vilka de
installerats uppfyller nyssnämnda väsentliga krav. Medlemsstaterna får
inte förbjuda, begränsa eller hindra att en hiss och/eller en
säkerhetskomponent som uppfyller bestämmelserna i direktivet släpps ut
på marknaden och tas i bruk. Medlemsstaterna far inte heller förbjuda,
begränsa eller hindra att komponenter släpps ut på marknaden, om
tillverkaren eller dennes representant uppger att komponenten avses ingå
i en hiss på vilken direktivet är tillämpligt (artikel 4).
Medlemsstaterna skall anse att hissar och säkerhetskomponenter
överensstämmer med alla krav enligt direktivet, inklusive förfarandet för
bedömning av överensstämmelse som anges i kapitel II, om de försetts
med CE-märkning och med den EG-försäkran om överensstämmelse
som avses i bilaga II (artikel 5.1). I artikel 8 finns utförliga bestämmelser
om vad som skall iakttas innan säkerhetskomponenter och hissar far
släppas ut på marknaden. Det är fråga om kontroller av olika slag. I
samtliga fall skall avslutningsvis CE-märkning företas och en försäkran
om överensstämmelse upprättas.
Hissar är att betrakta som byggprodukter enligt byggproduktdirektivet
och även detta kan bli tillämpligt på hissar. Således skall de
grundläggande krav i byggproduktdirektivet, som inte har tagits med i
hissdirektivet, tillämpas på hissar (artiklarna 14 i direktivet 95/16/EG och
2.3 i byggproduktdirektivet samt bilaga I punkten 4 i direktivet
95/16/EG).
Även maskindirektivet 89/392/EEG kan bli tillämpligt på hissar. Om
det finns en relevant risk som inte omfattas av hissdirektivet, skall
således de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i maskindirektivet
tillämpas (bilaga I i direktivet 95/16/EG under rubriken Allmänt i
punkten 1).
Prop. 1998/99:62
17
Direktiv om värmeanordningar
Ett tidigt direktiv om värmeanordningar m.m. är rådets direktiv
(78/170/EEG) av den 13 februari 1978 om funktionen hos
värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörjning i nya
eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och
varmvattenförsörjning i hushåll i nya, icke-industriella byggnader. Enligt
direktivet skall medlemsstaterna genom kontroll i samband med
tillverkningen eller installationen säkerställa att alla nya
värmeanordningar uppfyller de ekonomiskt försvarbara minimikraven i
fråga om funktion (artiklarna 1.1 och 1.2). Några minimikrav anges
emellertid inte i direktivet och detta torde därför sakna praktisk
betydelse.
I fråga om värmepannor gäller rådets direktiv (92/42ZEEG) av den 21
maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med
flytande eller gasformigt bränsle, ändrat genom direktiv 93/68/EEG.
Direktivet ställer krav på verkningsgrad för sådana nya pannor med en
märkeffekt på minst 4 kW och högst 400 kW som eldas med flytande
eller gasformiga bränslen. Vissa typer av pannor är undantagna från
direktivets tillämpningsområde (artikel 3). Medlemsstaterna far inte
förbjuda, begränsa eller hindra att anordningar eller pannor som uppfyller
kraven i direktivet släpps ut på marknaden eller tas i bruk på deras
territorier, såvida inte något annat följer av fördraget om den Europeiska
gemenskapen eller av andra direktiv eller gemenskapsbestämmelser
(artikel 4.1). Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att pannor tas i bruk bara om de uppfyller kraven på
verkningsgrad i artikel 5 och de villkor för att tas i bruk som
medlemsstaterna fastställer på grundval av de lokala klimatförhållandena
och byggnadernas energimässiga och användningsmässiga egenskaper
(artikel 4.2). Om varmvattenpannor eller pannor för installation i
bostadsutrymmen redan fanns installerade i stor omfattning den dag då
direktivet antogs gäller dock vissa undantag (artikel 4. 3). I artikel 5
anges de krav på nyttoverkningsgrad som pannor måste uppfylla. De
harmoniserade standarder för kraven som utarbetas skall bl.a. fastställa
vilka kontrollmetoder som skall gälla för produktion och mått.
Medlemsstaterna skall förutsätta att de väsentliga kraven på
verkningsgrad är uppfyllda för pannor som överensstämmer med de
nationella standarder som motsvarar harmoniserade standarder. Sådana
pannor skall vara CE-märkta och åtföljas av en EG-försäkran om
överensstämmelse (artikel 7).
Överensstämmelsen hos serietillverkade pannor skall certifieras på det
sätt som anges i artikel 7. Enligt de förfaranden som fastställs i artikel 7
får medlemsstaterna besluta att för vissa pannor tillämpa ett särskilt
system med märkning som gör det möjligt att klart ange pannornas
energiprestanda (artikel 6). Märkningen skall ske med en till tre stjärnor.
I artikel 8 ges bestämmelser om anmälda organ och vilka kriterier som
skall användas när dessa utses.
Bestämmelserna i direktivet skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1994.
Fram t.o.m. den 31 december 1997 har dock anordningar fatt släppas ut
Prop. 1998/99:62
18
på marknaden och tas i bruk, om de uppfyllt de nationella regler som var Prop. 1998/99:62
i kraft inom deras territorium den dag då direktivet antogs.
Maskindirektivet
För maskiner gäller rådets direktiv (89/392/EEG) av den 14 juni 1989 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner, ändrat
genom direktiv 91/368/EEG, 93/44/EEG och 93/68/EEG.
Direktivet gäller for maskiner i enlighet med den definition och med de
undantag som anges i direktivet. Direktivet gäller inte när de risker med
maskiner som omnämns i direktivet helt eller delvis omfattas av
särdirektiv. Maskiner som omfattas av maskindirektivet måste uppfylla
vissa närmare angivna grundläggande hälso- och säkerhetskrav.
Maskiner far inte släppas ut på marknaden, om de inte uppfyller dessa
krav. Undantag gäller för maskiner som visas på mässor m.m. Å andra
sidan far medlemsstaterna inte förhindra fri cirkulation på marknaden av
maskiner som uppfyller direktivets krav.
Medlemsstaterna skall förutsätta att maskiner överensstämmer med de
grundläggande hälso- och säkerhetskraven, om de är försedda med ett
CE-märke och en EG-försäkran om överensstämmelse.
Med anledning av att Sverige i EES-avtalet förband sig att genomföra
EG:s byggproduktdirektiv 89/106/EEG antog riksdagen i december 1992
en ny byggproduktlag (1992:1535), som trädde i kraft den 1 januari
1994. I lagen föreskrevs om lämplighetskrav på byggprodukter. I övrigt
innehöll lagen i stor utsträckning bemyndiganden att meddela föreskrifter
om införande av byggproduktdirektivets krav i Sverige.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1995 gjordes
omfattande ändringar i prövningssystemet i plan- och bygglagen
(1987:10, PBL). Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven i
3 kap. PBL sammanfördes med reglerna i byggproduktlagen till en ny lag
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL).
Samtidigt infördes i plan- och bygglagen ett från bygglovsprövningen
fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de tekniska
egenskapskraven på byggnader och andra anläggningar.
Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. gäller för
byggnadsverk, dvs. byggnader och andra anläggningar, och för
byggprodukter. Dessutom finns regler för en särskild kategori, benämnd
anordningar i byggnadsverk.
I plan- och bygglagen anges förutsättningar för att fa uppföra
byggnader och de krav som avser utformningen av byggnader och andra
anläggningar. Med andra anläggningar avses därvid sådana anläggningar
som kräver bygglov. Begreppet anläggning i lagen om tekniska
19
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. är mer omfattande. Som Prop. 1998/99:62
byggnadsverk räknas således också vissa anläggningar som faller utanför
plan- och bygglagens regelsystem.
Bestämmelser om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk finns i
2 § BVL. Först anges under punkterna 1-6 i första stycket vissa krav som
överensstämmer med byggproduktdirektivets grundläggande krav.
Därefter anges under punkterna 7-9 vad som kan betraktas som
nationella krav.
Med stöd av bemyndigande i 21 § BVL ges närmare föreskrifter om de
tekniska egenskapskraven på byggnadsverk i förordningen (1994:1215)
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF).
I fråga om hissar m.m. finns föreskrifter om tekniska egenskapskrav
och bemyndigande för Boverket att meddela tillämpningsföreskrifter
även i förordningen (1993:1598) om hissar och vissa andra motordrivna
anordningar (hissförordningen).
Byggprodukter behandlas i 1 och 4-12 §§ BVL. Enligt 1 § avses med
byggprodukt en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk och som har betydelse för byggnadsverkets egenskaper i
de avseenden som anges i 2 § första stycket 1-6, således
byggproduktdirektivets grundläggande krav. Enligt 4 § skall en
byggprodukt vara lämplig för avsedd användning för att fa ingå i
byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana
egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, kan uppfylla de
nämnda grundläggande egenskapskraven. Enligt 5 § far byggprodukter
som uppfyller kravet på lämplighet släppas ut på marknaden och
användas. I 6—12 §§ finns bestämmelser om märkning, tillsyn samt
överklagande och verkställighet.
I ett särskilt avsnitt, 13 och 14 §§ BVL, ges vissa regler om
anordningar i byggnadsverk. Enligt 13 § skall anordningar som avser att
tillgodose vissa grundläggande krav på hälsa och säkerhet hållas i stånd. I
14 § anges att bestämmelserna för byggprodukter om märkning, tillsyn,
m.m. skall gälla i tillämpliga delar för hissar och värmeanordningar.
I 22 § BVL finns bemyndiganden att meddela föreskrifter om krav på
byggprodukter, bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav,
märkning m.m. Med stöd av dessa bemyndiganden har utförliga
föreskrifter i nämnda hänseenden meddelats i 20-38 §§ BVF. I 22 § finns
också bemyndiganden att meddela föreskrifter om bestyrkande av
överensstämmelse med gällande krav på hissar och värmeanordningar
och om märkning. Med stöd härav har föreskrifter meddelats om
värmeanordningar i 19 och 19a§§ BVF och om hissar i
hissförordningen.
Utöver nu nämnda regler finns en särskild lag som gäller hissar. Enligt
lagen (1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar
och andra lyft- eller transportanordningar m.m. bemyndigas regeringen
att i fråga om bl.a. hissar meddela föreskrifter som gäller utförande,
användande, m.m.
Byggprodukter, inklusive hissar och värmeanordningar, kan också
beröras av maskindirektivet. Detta har genomförts med stöd av
arbetsmiljölagstiftningen. I 3 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) finns
20
således bestämmelser om rätt till marknadsföring av maskiner,
produktinformation, m.m. I 4 kap. 1 § finns vidare ett bemyndigande att i
fråga om tekniska anordningar meddela föreskrifter om villkor för
tillverkning, användning, produktinformation, provning och kontroll. I
arbetsmiljöförordningen (1977:1166) bemyndigas Arbetarskydds-
styrelsen att meddela föreskrifter i de berörda hänseendena.
Anordningar i byggnadsverk
Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. behandlar vid
sidan av byggnadsverk och byggprodukter också s.k. anordningar i
byggnadsverk. Detta har skapat oklarheter vad gäller formerna för den
reglering som behövs för genomförande av olika direktiv som berör
sådana anordningar.
Som nämnts tidigare behandlar byggproduktdirektivet framför allt två
frågor, nämligen lämplighetskrav på byggprodukter och märkning, allt i
syfte att genomföra den inre marknaden.
Enligt byggproduktdirektivet avses med byggprodukt varje produkt
som tillverkats för att infogas varaktigt i byggnadsverk. Direktivet gäller
byggprodukter i den mån de berörs av något av vissa väsentliga krav på
det färdiga byggnadsverket (motsvarande de krav som har intagits i 2 §
första stycket 1-6 BVL). Värmepannor och hissar är uppenbarligen att
betrakta som byggprodukter enligt direktivet. Av den lämnade
redovisningen för direktiven framgår således att byggproduktdirektivet
skall tillämpas i fråga om hissar.
I författningskommentaren till 1 § BVL i propositionen Ändring i plan-
och bygglagen, m.m. (prop. 1993/94:178 s.127 f.) framhålls att
definitionen av begreppet byggprodukt är densamma som fanns upptagen
i 2 § byggproduktlagen och i artikel 1 i EG:s byggproduktdirektiv.
I byggproduktlagen fanns inga särskilda bestämmelser om de här
aktuella anordningarna och dessa torde ha varit att betrakta som
byggprodukter enligt lagen. Enligt förarbetena till lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. omfattas anordningarna
emellertid inte av byggproduktdirektivet och är alltså inte att hänföra till
byggprodukter. Vid behandlingen av vissa värmeanordningar och hissar
m.m. i propositionen 1993/94:178 anfördes således följande (s. 108).
”Regler bör införas som gör det möjligt att - i den mån det blir aktuellt
genom utvecklingen inom ÉES och behovet inte täcks av
arbetsmiljölagens regler — genom förordning göra sådana
bestämmelser om Kontroll, märkning, marknadsföring och
marknadsövervakning som finns i byggproduktlagen tillämpliga också
på anordningar som inte omfattas av EG:s byggproduktdirektiv men
som är avsedda att ingå i byggnadsverk pa samma sätt som
byggprodukter. Regeringen har därvid möjlighet att allt efter
omständigheterna åstadkomma en lämplig samordning med andra
förordningsbestämmelser av samma slag. ”
I enlighet härmed har bestämmelserna om de åsyftade anordningarna i
byggnadsverk tagits in i ett särskilt avsnitt i lagen där det dock i 14 §
Prop. 1998/99:62
21
BVL föreskrivs att bestämmelserna om byggprodukter i 6-12 §§ skall Prop. 1998/99:62
gälla i tillämpliga delar för hissar och värmeanordningar.
När byggprodukter väl monterats i ett byggnadsverk gäller inget annat
krav än att byggnadsverket skall underhållas så att dess egenskaper i
huvudsak bevaras samt att anordningar som avses i 13 § BVL skall hållas
i stånd. Sistnämnda lagrum innebär således ett längre gående
underhållskrav för vissa anordningar än för byggnadsverket i övrigt.
Anordningarna skall hållas i stånd. Bestämmelsen omfattar anordningar
som har till syfte att tillgodose kraven på säkerhet i händelse av brand,
skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, säkerhet vid användning,
energihushållning och värmeisolering samt tillgänglighet och
användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings-
formåga.
Med anordningar i 13 och 14 §§ torde beträffande hissar inte enbart
avses själva hissen, dvs. hisskorgen, utan även hisschaktet,
maskinrummet m.m. När det gäller värmeanordningar torde inte endast
avses själva värmepannan utan även ledningarna, radiatorerna,
expansionskärlet, pumpar etc. Ventilationsanordningar omfattar förutom
själva fläkten och kanalerna även tilluftsdon m.m. Sådana anordningar
som tar sikte på kravet på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse-
och orienteringsförmåga innefattar de ramper, dörrar, ledstänger m.m.
som tillsammans utgör anordningen. En anordning kan således motsvaras
av en byggprodukt, men består vanligen av en kombination av flera
byggprodukter.
Anordningar i byggnadsverk berörs således både av reglerna om
byggprodukter och av reglerna om byggnadsverk. Den nuvarande
regleringen där anordningar har behandlats som en kategori för sig har
medfört problem. Mot denna bakgrund bör de regler som nu finns i 13
och 14 §§ BVL flyttas och ses över.
Direktiven om värmeanordningar och hissar
Genom reglerna om byggprodukter i lagen om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m. har byggproduktdirektivet genomförts i
lagstiftningen.
Av redovisningen i det föregående framgår att det för vissa slag av
byggprodukter också finns särskilda direktiv vid sidan av det generella
byggproduktdirektivet. Det gäller främst värmepannor och hissar m.m.
Dessa direktiv är i dag genomförda med en systematik som inte är helt
tillfredsställande. Eftersom de särskilda direktiven rör produkter på vilka
även byggproduktdirektivet är tillämpligt är det önskvärt att erforderliga
regler för genomförande av de särskilda direktiven samordnas med de
generella reglerna om byggprodukter i lagen om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m. Direktivet 95/16/EG om hissar har genomförts
dels genom bestämmelser i olika lagar ( 1977 års lag om hissar m.m. och
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.), dels genom
bestämmelser i hissförordningen. Ett mål bör vara att åstadkomma en
22
systematisk förenkling så att lagstiftningen på området förs samman
inom ramen för regleringen av byggprodukter.
Värmeanordningar berörs av direktivet 78/170/EEG om funktionen
hos vissa värmeanordningar och direktivet 92/42/EEG om
effektivitetskrav på värmepannor. Vissa regler för genomförande av
dessa direktiv finns i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. och i förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. Som framgår av den lämnade redovisningen för direktiven torde
direktivet 78/170/EEG sakna praktisk betydelse, varför särskilda regler
som anknyter till detta direktiv inte behöver införas. Direktivet
92/42/EEG är delvis genomfört genom bestämmelserna i nyssnämnda lag
genom bestämmelserna om egenskapskrav. Direktivet ställer emellertid
krav på en produktreglering och denna bör, i likhet med vad som gäller
för hissar, samordnas med de generella reglerna om byggprodukter i
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
Regeringens förslag: Definitionen av en byggprodukt i lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL)
ändras så att bättre överensstämmelse uppnås med vad som gäller
enligt byggproduktdirektivet. Med byggprodukt kommer därmed att
avses en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk.
Utformningen av kravet på lämplighet vad gäller byggprodukter
ändras så att det blir möjligt att fortlöpande anpassa kraven på
byggprodukter till sådana krav som ställs enligt olika EG-direktiv.
Det särskilda avsnittet om anordningar i byggnadsverk (13-14 §§)
tas bort. Därmed klargörs att sådana anordningar omfattas av reglerna
om byggprodukter innan de ingår i ett byggnadsverk. Bestämmelserna
om underhåll av sådana anordningar förs samman med det generella
underhållskravet på byggnadsverk.
Prop. 1998/99:62
Promemorians förslag: Stämmer delvis överens med regeringens
förslag (se promemorian s. 29). I promemorian föreslås dock att lagens
bestämmelser om byggprodukter skall begränsas till att gälla sådana
byggprodukter som omfattas av det s.k. byggproduktdirektivet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga
invändningar mot förslaget. Hyresgästernas Riksförbund ställer sig
frågande till varför hissar inte skall beröras av kraven enligt 2 § första
stycket 7 och 8 i BVL, dvs. om lämplighet för avsett ändamål och om
tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och
orienteringsförmåga. Kammarrätten i Sundsvall menar att förslaget
23
innebär att det kommer att framstå som oklart om nämnda anordningar är
att betrakta som byggprodukter.
Skälen for regeringens förslag: En tydlig åtskillnad bör enligt
regeringens mening göras mellan de regler som gäller byggnadsverk som
sådana och de regler som gäller byggprodukter.
Reglerna om byggnadsverk syftar således till att säkerställa vissa
kvalitetskrav - av staten uppställda väsentliga egenskapskrav - på
byggnader och anläggningar. Dessa krav skall vara uppfyllda när
byggnadsverket uppfors eller ändras men skall också gälla under en
rimlig tidsperiod framåt vilket bl.a. förutsätter att byggnadsverket
underhålls.
Reglerna om byggprodukter har också till syfte att tillgodose liknande
kvalitetskrav men syftar dessutom till att främja genomförandet av den
inre marknadens principer om varors fria rörlighet och om harmonisering
av olika länders krav på produkters egenskaper. I lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. avser kvalitetskraven primärt det
färdiga byggnadsverket medan det beträffande byggprodukter anges att
en produkt är lämplig om den har sådana egenskaper att det fardiga
byggnadsverket, där produkten skall ingå, kan uppfylla uppställda
egenskapskrav.
En byggprodukt är enligt den inledande definitionen i lagen, som i sin
tur härrör från byggproduktdirektivet, en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett byggnadsverk. Reglerna om byggprodukter
kommer därmed att ha sin främsta betydelse för tillverkning, import och
försäljning av sådana produkter som skall ingå i ett byggnadsverk. Man
kan säga att regleringen om byggprodukter gäller för dessa produkter
fram till dess att de ingår i byggnadsverket. Vad som tidigare varit
byggprodukter blir därefter en del av det fardiga byggnadsverket. De
regler som handlar om kraven på byggnadsverk blir då tillämpliga. Vissa
produkter, t.ex. hissar, rulltrappor, maskindrivna portar och värmepannor
kan därmed först, såsom varor på en marknad, omfattas av reglerna om
byggprodukter och därefter, såsom särskilda anordningar i byggnadsverk,
komma att omfattas av speciella krav exempelvis på underhåll. Dessa
krav är då att se som en del av regleringen av egenskapskraven på
byggnadsverket och bör inte blandas samman med de regler som gäller
för byggprodukter.
Lagens tillämpningsområde såvitt gäller byggprodukter
Enligt byggproduktdirektivet avses, som nu nämnts, med en byggprodukt
en produkt som tillverkats för att infogas varaktigt i byggnadsverk.
Därefter avgränsas direktivets tillämpningsområde till att omfatta
byggprodukter i den mån de berörs av de i direktivet angivna väsentliga
kraven på byggnadsverk, dvs. de krav som motsvaras av 2 § första
stycket 1-6 BVL. I angiven lag har den sistnämnda begränsningen förts
in i definitionen. Med byggprodukt avses således för närvarande en
produkt som är avsedd att ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse
för de väsentliga kraven på byggnadsverket. Detta framstår som en
Prop. 1998/99:62
24
onödig avvikelse från direktivet. Därför bör 1 § BVL ändras så att lagens
definition av begreppet byggprodukt överensstämmer med direktivets.
Byggproduktdirektivets begränsning av tillämpningsområdet för
direktivet synes innebära att byggprodukter som inte berörs av de
väsentliga kraven faller utanför direktivets bestämmelser. För dessa
produkter torde dock de allmänna EG-rättsliga principerna om fri
rörlighet för varor gälla. Något skäl att begränsa lagens tillämplighet till
byggprodukter som berörs av byggproduktdirektivets egenskapskrav
synes däremot inte föreligga. En sådan begränsning kan tvärtom, vilket
kommer att redovisas i det följande, försvåra ett ändamålsenligt
genomförande av andra tvingande direktiv. Den begränsning som anges
för direktivets tillämpningsområde bör därför inte längre gälla för lagens
tillämplighet i sig. Det bör framhållas att detta inte innebär någon
omedelbar ändring av det sakliga innehållet i bestämmelserna om
byggprodukter. Den begränsning av lagens egentliga tillämpningsområde
till att gälla de krav som anges i byggproduktdirektivet återfinns
nämligen också i 4 § BVL som innehåller de materiella reglerna när det
gäller lämplighetskraven på byggprodukter.
Den nu föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde såvitt
gäller byggprodukter avses således inte ändra innebörden av nu angivna
regler vars syfte är ett genomförande av byggproduktdirektivet. Avsikten
är däremot att skapa en möjlighet att med stöd av bemyndiganden i lagen
kunna genomföra också andra EG-direktiv än byggproduktdirektivet som
i praktiken rör byggprodukter.
Med den vidare definitionen av begreppet byggprodukt kommer lagen
att omfatta i princip alla produkter som ingår i ett byggnadsverk. Vad
Kammarrätten i Sundsvall anfört i fråga om att det skulle framstå som
oklart om hissar och andra anordningar är byggprodukter torde därmed
inte bli något problem. Den valda lösningen far dock konsekvenser för
vad som skall anses vara en lämplig byggprodukt enligt 4 § BVL. Enligt
gällande bestämmelse är en lämplig byggprodukt en sådan produkt som
dels har betydelse för byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som
anges i byggproduktdirektivet, dels själv har sådana egenskaper att
byggnadsverket kan uppfylla direktivets krav. Med den föreslagna nya
definitionen kommer också en produkt som faller utanför
byggproduktdirektivets tillämpningsområde att anses som lämplig enligt
4 § BVL eftersom den inte i sig inverkar på de väsentliga
egenskapskraven hos det fardiga byggnadsverket. Denna utvidgning av
vad som skall anses vara en lämplig byggprodukt enligt 4 § BVL torde
dock inte innebära några komplikationer. Enligt 5 § BVL gäller att
byggprodukter som uppfyller det angivna kravet på lämplighet far
släppas ut på marknaden och användas på avsett sätt. Nämnda lagrum
jämte 6 § styr dessutom omfattningen av den tillsynsskyldighet som
stadgas i 7 §, den s.k. marknadskontrollen, vilken skyldighet enligt
gällande författning åvilar Boverket. Omfattningen av denna tillsyn torde
inte direkt påverkas av den förändrade definitionen av vad som skall
anses som en byggprodukt.
Prop. 1998/99:62
25
Närmare om regleringen om hissar och andra anordningar
Som framgår av redovisningen av reformbehovet har, enligt förarbetena
de anordningar som regleras i 13 och 14 §§ BVL inte betraktats som
byggprodukter trots att anordningarna eller delar av dessa torde vara att
betrakta som byggprodukter enligt byggproduktdirektivet. Detta har
inneburit att nämnda anordningar ansetts i princip falla utanför den
reglering som införts för genomförandet av byggproduktdirektivet,
framför allt 4 och 5 §§ BVL.
I promemorian har föreslagits att definitionen på byggprodukter och
tillämpningsområdet för bestämmelserna om dessa anpassas till
motsvarande regler i byggproduktdirektivet. Promemorians förslag
innebär att hissar och värmepannor kommer att betraktas som
byggprodukter och omfattas av samtliga regler om dessa produkter, dvs.
även 4 och 5 §§ BVL. Härigenom öppnas en möjlighet att med stöd av
4 § och 22 § 1 BVL föreskriva om lämplighetskrav på dessa produkter.
Emellertid är lämplighetskravet enligt 4 § utformat på så sätt att en
byggprodukt är lämplig om det färdiga byggnadsverket kan uppfylla de
väsentliga egenskapskraven enligt byggproduktdirektivet, dvs. 2 § första
stycket 1-6. Såsom 4 § BVL nu är utformad synes endast föreligga
möjlighet att med stöd av 22 § 1 BVL meddela föreskrifter som tar sikte
på nämnda egenskapskrav på det fardiga byggnadsverket, däremot inte
andra egenskapskrav som berör t.ex. handikappanpassning. Enligt
bilagal till direktivet 95/16/EG om hissar gäller emellertid beträffande
hisskorg (1.2 andra stycket) att den i vissa fall skall vara utformad på så
sätt att den inte på grund av sina strukturella egenskaper försvårar eller
förhindrar handikappade personers tillgång till och användning av hissen,
samt att det är möjligt att på lämpligt sätt anpassa den så dessa personers
användning av hissen underlättas.
Det redovisade kravet tar således sikte på handikappanpassning, dvs.
kravet på det fardiga byggnadsverket enligt 2 § första stycket 8 BVL.
Därmed torde det, såsom Hyresgästernas Riksförbund påpekat, inte vara
möjligt att föreskriva om sådana krav på hissar i egenskap av produkter
eftersom 4 § BVL som nyss nämnts begränsar omfattningen av
bemyndigandet i 22 § 1 BVL. Med hänsyn härtill bör 4 § ändras så att det
blir möjligt att föreskriva också om andra krav för vissa byggprodukter
än sådana som tar sikte på de väsentliga egenskapskraven enligt
byggproduktdirektivet, t.ex. krav om handikappanpassning enligt den
nyssnämnda bestämmelsen i hissdirektivet. Därigenom kan alla de skilda
produktkrav som ställs på hissar enligt såväl byggproduktdirektivet som
hissdirektivet regleras genom föreskrifter meddelade med stöd av 22 § 1
BVL.
Lagrådet har pekat på att det remitterade lagförslaget, där 4 § BVL
getts ett tillägg med innebörd att även krav enligt föreskrifter meddelade
med stöd av 22 § kan uppfyllas, innebär ett cirkelresonemang eftersom
22 § 1 beträffande lämplighetskravet hänvisar till 4 § och 4 § i samma
hänseende hänvisar till föreskrifter enligt 22 §. Lagrådet har föreslagit att
om syftet är att även krav på handikappanpassning skall införas för
Prop. 1998/99:62
26
byggprodukter bör en direkt hänvisning till krav enligt 2 § första
stycket 8 göras i 4 §.
Regeringen vill i fråga om den lagtekniska lösningen anföra följande.
Syftet med förslaget är att alla de skilda produktkrav som för närvarande
ställs på hissar enligt såväl byggproduktdirektivet som hissdirektivet
skall kunna regleras genom föreskrifter meddelade med stöd av 22 § 1
BVL. Den föreslagna ändringen i 4 § sammanhänger också med det nyss
redovisade förslaget om utvidgningen av lagens tillämpningsområde
såvitt gäller byggprodukter. Avsikten med den sistnämnda utvidgningen
är att skapa en möjlighet att med stöd av bemyndiganden kunna
genomföra också andra EG-direktiv som i praktiken rör byggprodukter.
För att med säkerhet kunna uppfylla detta bör den riktigaste lösningen
vara att i 22 § 1 ta bort hänvisningen till 4 §. Lagrådet har mot detta
invänt dels att det inte finns några materiella regler som anknyter till
lämplighetskravet i 22 § 1 - något som dock torde kunna accepteras
enligt Lagrådet eftersom en förutsättning är att det finns internationella
åtaganden, främst EG-direktiv i grunden - dels att det i 2 § första stycket
7 talas om lämplighet för avsett ändamål, något som skulle kunna
vilseleda till tolkningen att övriga krav enligt nyssnämnda lagrum inte
kan läggas till grund för föreskrifter. I sistnämnda fråga gör emellertid
regeringen den bedömningen att någon risk för vilseledande inte
föreligger. Uttrycket lämpliga för avsedd användning i 22 § 1 återfinns
även i 4 § som anger att byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd
användning för att fa ingå i byggnadsverk, dvs. lämpliga för användning
som byggprodukter, varefter det i sistnämnda lagrum ges en definition på
vad detta innebär. Uttrycket lämplighet för avsett ändamål i 2 § första
stycket 7 tar däremot sikte på byggnadsverket som sådant, t.ex. att ett
bostadshus är lämpligt för boende. Även om uttrycken lämpliga för
avsedd användning och lämplighet för avsett ändamål vid en första
betraktelse kan förefalla lika föreligger enligt regeringens mening en
tillräckligt tydlig skillnad mellan de båda uttrycken för att välja den
föreslagna justeringen av 22 § 1. Förslaget leder, såsom även Lagrådet
pekat på, till att den föreslagna 22 § 5, som behandlas i det kommande,
bör erhålla en annan lydelse.
Som angetts i det föregående styrs omfattningen av Boverkets
marknadskontroll av 4-6 §§ BVL. Sådana krav på produkter som
meddelas med stöd av 22 § 1 BVL kommer därför att påverka Boverkets
tillsynsansvar. Det innebär emellertid ingen reell utökning av Boverkets
ansvarsområde eftersom det i 14 § BVL i dess gällande lydelse föreskrivs
att 6-12 §§ gäller i tillämpliga delar för hissar och värmeanordningar.
Detta torde innebära att Boverket redan i dag har ansvar för
marknadskontrollen såvitt avser dessa produkter.
Med de förslag som nu redovisas kan de särskilda bestämmelserna om
hissar och värmeanordningar i 14 § BVL utgå. Förslagen medför att
ändringar också måste göras i 22 § 2 och 3 BVL. I dessa bestämmelser
sidoordnas byggprodukter, hissar och värmeanordningar. De föreslagna
ändringarna innebär att hissar och värmeanordningar skall behandlas som
byggprodukter, varför dessa anordningar inte längre skall nämnas
särskilt.
Prop. 1998/99:62
27
Hissar, värmeanordningar och andra anordningar kommer enligt vad
som nu föreslagits att anses som byggprodukter i den mån de är avsedda
att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk men ännu inte infogats. Efter
infogandet kommer dessa anordningar att vara en del av det fardiga
byggnadsverket. Det framstår då som naturligt att de särskilda kraven på
underhåll m.m. av sådana anordningar samordnas med det allmänna
underhållskravet på det fardiga byggnadsverket som regleras i 2 § tredje
stycket BVL. Den särskilda bestämmelsen i 13 § BVL bör därför flyttas.
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud mot
marknadsföring av produkter som inte uppfyller föreskrivna krav.
Prop. 1998/99:62
Promemorians förslag: Stämmer delvis överens med regeringens
förslag (se promemorian s. 30-32).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar
mot förslaget. Boverket har påpekat att det enligt direktivet om
värmepannor (92/42/EEG) bör ställas krav på att värmepannor som inte
uppfyller föreskrivna krav inte endast hindras att tas i bruk utan även
hindras från att släppas ut på marknaden.
Hissdirektiven
Som redovisats i det föregående finns det tre EG-direktiv som rör hissar,
nämligen direktiven 84/528/EEG och 84/529/EEG, vilkas betydelse
begränsas till hisskomponenter, samt direktivet 95/16/EEG om hissar. De
två förstnämnda direktiven förutsätter föreskrifter om EEG-typkontroll
och EEG-kontroll i fråga om hisskomponenter och om rättsverkningar av
sådana förfaranden. Enligt föreskrift i direktivet 95/16/EEG upphör
direktiven 84/528/EEG och 84/529/EEG att gälla den 1 juli 1999.
Direktiven ålägger medlemsländerna en skyldighet att se till att
komponenter som genomgått EEG-typkontroll far släppas ut på
marknaden och installeras, varvid EEG-typkontroll och EEG-kontroll
skall ges samma giltighet som motsvarande nationella förfarande.
Boverket har genom föreskrifter (BFS 1997:1) infört regler om
nyssnämnda kontroll. I promemorian som utgår ifrån att nyssnämnda
föreskrifter har meddelats utan erforderligt stöd i lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. lämnas förslag som avses ge
erforderligt bemyndigande. Enligt regeringens mening föreligger
emellertid tillräckligt stöd för de meddelade föreskrifterna i den
nuvarande bemyndiganderegeln i 22 § BVL som innebär en rätt att
meddela föreskrifter om bestyrkande av överenstämmelse med gällande
krav på byggprodukter, hissar och värmeanordningar och om märkning
28
av dessa som förutsättning för att de skall få släppas ut på marknaden.
Något ytterligare bemyndigande behövs därför inte.
Direktivet 95/16/EG om hissar ställer utförliga krav som hissar och
säkerhetskomponenter måste uppfylla för att få marknadsföras och
användas. Genom de i föregående avsnitt föreslagna ändringarna blir
hissar att betrakta som byggprodukter varvid det grundläggande kravet i
4 § BVL på lämplighet som förutsättning för att få användas blir
tillämpligt på hissar och säkerhetskomponenter. Någon ytterligare
lagreglering erfordas därför inte. De angivna kraven i direktivet blir
tillämpliga på hissar som byggprodukter genom förordningsföreskrifter
och Boverkets föreskrifter.
Direktivet 95/16/EG ställer emellertid också krav på hinder mot
marknadsföring av hissar och hisskomponenter som inte uppfyller
direktivets krav. Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. föreslås därför kompletterad med ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
förbud mot att på marknaden släppa ut byggprodukter som inte uppfyller
nämnda krav.
Direktiven om värmeanordningar
För värmeanordningar finns två direktiv, dels direktivet 78/170/EEG om
funktionen hos värmeanordningar m.m., ändrat genom direktivet
82/885/EEG, dels direktivet 92/42/EEG om effektivitetskrav för nya
värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle.
Enligt promemorian ställer direktivet 92/42/EEG endast krav på att
medlemsländerna skall förbjuda användning av pannor som inte
uppfyller ställda krav men inte krav på hindrande av marknadsföring.
Boverket har i sitt remissvar pekat på att direktivet med anledning av
den nya modellen för lagstiftning inom EU bör tolkas så att det finns en
villkorsmässig koppling mellan uppfyllandet såväl av de tekniska kraven
som av de procedurer som gäller för kontroll av överensstämmelse med
de tekniska kraven inklusive CE-märkning och rätten att släppa ut en
produkt på marknaden. Med det bemyndigande som regeringen föreslår
om förbud mot marknadsföring av produkter som inte uppfyller
föreskrivna krav kommer stöd för att genom förordning meddela
föreskrifter i detta hänseende att föreligga.
Direktivet 78/170/EEG om funktionen hos värmeanordningar m.m.,
som ändrats genom direktivet 82/855/EEG, innehåller inte några
funktionskrav och saknar därför för närvarande praktisk betydelse. Om
sådana krav emellertid skulle införas bör det finnas kvar ett stöd för
Boverket att meddela föreskrifter. Genom de ändringar i lagen om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som redovisats i det
föregående föreligger enligt regeringens mening erforderliga
bemyndiganden.
Prop. 1998/99:62
29
Prop. 1998/99:62
Regeringens förslag: Lagen (1977:484) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller
transportanordningar m.m. upphävs.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har inga invändningar
mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 1977 års lag bemyndigas regeringen
att i fråga om dels hissar och andra lyft- eller transportanordningar, dels
portar och liknande anordningar meddela föreskrifter som gäller
utförande, användande, besiktning eller tillsyn eller som i övrigt är
påkallade från säkerhetssynpunkt. Regeringen bemyndigas vidare att
meddela föreskrifter om avgifter för sådan provning m.m. som har
föreskrivits med stöd av bemyndigandet. Regeringen får slutligen
överlåta på en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om
utförande m.m. (egenskapskrav och kontroll) och åt kommunen att
meddela föreskrifter om avgifter.
I förarbetena till lagen (prop. 1976/77:125) angavs att det inom
området för officiell provning av lyft- och transportanordningar saknades
bemyndigande att meddela bestämmelser om provning, kontroll eller
besiktning av sådana hissar som stod under byggnadsnämndens tillsyn.
De då gällande reglerna om sådana hissar återfanns i kungörelsen
(1939:738) angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa
hissar. Eftersom fråga då uppkommit om ändring i denna kungörelse -
vilket enligt regeringsformen bara kunde ske efter bemyndigande i lag -
behövdes en lag med erforderliga bemyndiganden.
De i tidigare avsnitt föreslagna ändringarna i lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. innebär att de bemyndiganden
som behövs att meddela föreskrifter om egenskapskrav och kontroll
kommer att återfinnas i den lagen. Motsvarande bestämmelser i 1977 års
lag bör därför kunna utgå.
I enlighet med det s.k. öppna systemet för provning och kontroll
föreskrivs i fråga om sådan kontroll beträffande hissar i förordningen
(1993:1598) om hissar och vissa andra motordrivna anordningar att den
som äger eller annars ansvarar för anordningen kan åläggas att låta
undersöka denna genom besiktning eller annan teknisk kontroll (7 och 8
§§). Sådan besiktning skall på uppdrag av den som ålagts att utföra en
sådan - normalt den som äger eller annars ansvarar för anordningen -
utföras av ett organ, vars kompetens för uppgiften styrkts genom
ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
Innebörden av denna reglering är att de ackrediterade organen är
privaträttsliga subjekt som arbetar på uppdragsbasis och som bestämmer
30
sina avgifter själva. Vidare föreligger möjlighet att med stöd av
bemyndigande i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll styra
prissättningen for angiven kontroll (jfr prop. 1991/92:170, bilaga Ils.
52). Därmed saknas behov av särskilt bemyndigande att föreskriva om
avgifter for kontroll av nu aktuella anordningar. Det bemyndigande som
ges i 1977 års lag om avgifter for kontroll kan därmed också utgå.
Eftersom bemyndiganden motsvarande de som ges i 1977 års lag
således redan finns eller kommer att inforas genom de övriga förslag som
regeringen redovisat i det föregående kan lagen upphävas.
Prop. 1998/99:62
Regeringens förslag: Det görs tydligt att ingripande mot eftersatt
underhåll av byggnader och anordningar skall kunna göras med stöd
av reglerna i plan- och bygglagen (1987:10) om tillsyn, kontroll och
påföljder.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inga invändningar mot förslaget. Kammarrätten i Göteborg anför att
förslaget innebär att det är oklart om det går att ingripa med stöd av plan-
och bygglagems bestämmelser om en anordning av något annat skäl än
eftersatt underhåll inte uppfyller de krav som finns i lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., såsom krav enligt den föreslagna
regeln om befintliga hissar (avsnitt 4.7). Kammarrätten i Sundsvall
påpekar att en hänvisning till föreskrifter enligt 21 § BVL även bör gälla
beträffande underhållskravet.
Bakgrund: Enligt 2 § tredje stycket lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL) skall byggnadsverk
underhållas så att deras egenskaper i de hänseenden som avses i
paragrafens första stycke i huvudsak bevaras.
I fråga om tillsyn, kontroll och påföljder hänvisas i 3 § BVL till
bestämmelserna i 9 och 10 kap. PBL. Enligt 10 kap. 15 § PBL ges
byggnadsnämnden möjligheter att ingripa med föreläggande, om någon
underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd som åligger
honom enligt plan- och bygglagen eller enligt någon föreskrift eller något
beslut som har meddelats med stöd av lagen. Härvid inställer sig frågan
om en underhållsåtgärd som krävs enligt lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skall anses som en åtgärd som det
åligger någon att vidta enligt plan- och bygglagen.
Enligt 3 kap. 3 § PBL skall byggnader uppfylla de krav som anges i
2 § BVL i den utsträckning som följer av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen. Dessa regler i lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. gäller alltså som regler enligt plan- och bygglagen.
Enligt 21 § BVL far meddelas de närmare föreskrifter som behövs för att
byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 § första stycket.
Underhållskravet regleras emellertid i 2 § tredje stycket och därmed torde
31
möjligheter att med stöd av plan- och bygglagen ingripa mot eftersatt
underhåll saknas.
För de anordningar i byggnadsverk som avses i 13 § BVL ställs det
längre gående krav på underhåll. Anordningarna skall hållas i stånd.
Enligt 23 § BVL far regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för kontroll av
att anordningarna hålls i stånd. I fråga om ventilationssystem och hissar
m.m. finns sådana föreskrifter i förordningen (1991:1273) om
funktionskontroll av ventilationssystem och i hissförordningen. Där ges
således föreskrifter om en fortlöpande kontroll av anordningarna genom i
första hand särskilda sakkunniga eller organ. När det gäller möjligheterna
att med stöd av plan- och bygglagen ingripa mot eftersatt underhåll
inställer sig samma problem som behandlats nyss.
I hissförordningen finns emellertid bestämmelser om
användningsförbud och ansvar vid överträdelse av förbud. Vidare finns i
förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem en föreskrift
om att byggnadens ägare snarast möjligt skall avhjälpa vid besiktningen
påtalade brister. Därvid skall byggnadsnämnden i enlighet med vad som
föreskrivs i plan- och bygglagen övervaka att byggnadens ägare fullgör
sina skyldigheter. Bestämmelsen härrör från tiden före reformeringen av
lagstiftningen år 1995 som innebar att underhållskraven fördes över från
plan- och bygglagen till lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.. Då hade förordningen sitt stöd i ett bemyndigande i
16 kap. PBL. Reformen innebar emellertid att förordningen nu i stället
har stöd i bemyndigande i 23 § BVL. Effektiviteten i den nämnda
kopplingen till plan- och bygglagen kan därför ifrågasättas.
Skälen for regeringens förslag: Som redovisats i det föregående
saknas i dag uttryckligt lagstöd för att med stöd av plan- och bygglagen
ingripa mot eftersatt underhåll eller brist i kravet att anordningar skall
hållas i stånd.
I propositionen som behandlade bl.a. införandet av lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (prop. 1993/94:178 s. 95) angavs
följande om underhållskravet: ”Underhållskravet i 3 kap. 13 § PBL är
visserligen inte ett egenskapskrav, men har så nära samband med de
tekniska egenskaperna att det av den anledningen delvis bör flyttas till
den nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.”. I
3 kap. 13 § PBL i dess lydelse före ikraftträdandet av lagförslagen i
nyssnämnda proposition reglerades dels underhållskravet, dels kravet att
anordningar skulle hållas i stånd. I författningskommentaren till
ändringarna i nämnt lagrum (prop. s. 112) angavs att de två första
meningarna strukits och att dessa bestämmelser överförts till 2 § tredje
stycket respektive 13 § BVL.
Avsikten var således inte att någon saklig ändring beträffande
möjligheten att ingripa mot eftersatt underhåll m.m. skulle ske i samband
med överflyttningen från plan- och bygglagen till lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.. Därför bör en uttrycklig regel om
ingripande mot eftersatt underhåll m.m. nu åter införas. Detta bör ske på
sätt som Kammarrätten i Sundsvall föreslagit, nämligen genom att
bemyndigandet i 21 § BVL utsträcks till att gälla hela 2 § BVL.
Prop. 1998/99:62
32
Därigenom kommer nödvändiga föreskrifter att kunna meddelas om
kravet på underhåll enligt 2 § tredje stycket BVL. Lagtexten bör, såsom
Kammarrätten i Göteborg anfört, utformas så att det klart anges att det
skall vara möjligt att ingripa med stöd av plan- och bygglagen även när
det gäller befintliga hissar som inte uppfyller sådana höjda krav som kan
komma att föreskrivas för dessa i enlighet med vad som föreslås i avsnitt
4.7.
Prop. 1998/99:62
Regeringens förslag: En kommunal nämnds beslut att vägra någon
godkännande för viss kontroll enligt regleringen om funktionskontroll
av ventilationssystem far överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Skälen för regeringens förslag: I 15-17 §§ BVL regleras frågor om
funktionskontroll av ventilationsansläggningar, varvid regler ges om krav
på den som skall utföra kontrollen. Därvid gäller att som
funktionskontrollant far endast utses den som fått godkännande
(riksbehörighet) av ett organ som ackrediterats för detta ändamål enligt
14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller den som fått
godkännade för viss kontroll av den eller de kommunala nämnder som
fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet. Vidare
gäller att den kommunala nämnden kan besluta att utse annan
funktionskontrollant om en funktionskontrollant åsidasatt sina
skyldigheter. Ett sådant beslut kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
När det gäller frågan om godkännande av funktionskontrollant för viss
kontroll finns emellertid inga regler i lagen om överklagande av
nämndens beslut att vägra godkännande. I stället regleras den frågan i
förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem,
där det föreskrivs att ett sådant beslut far överklagas till allmän
förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd gäller vid överklagande
till kammarrätten.
Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen gäller att regler om domstolarnas
rättsskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om
rättegången skall föreskrivas i lag. Detta innebär att bestämmelser om
överklagande till domstol bör stå i lag. Regeringen anser därför att den
överklaganderegel som nu finns i förordningen om ventilationssystem
bör föras över till lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m.
EG:s hissdirektiv antogs den 29 juni 1995. Detta direktiv reglerar den
fria handeln med hissar och hisskomponenter samt installationen av
hissar. Direktivet rör således bara säkerhetsnivån när det gäller nya
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 62
hissar. I anslutning till direktivet rekommenderade emellertid EU-
kommissionen i en skrivelse den 8 juni 1995 (95/216/EG) medlems-
staterna att vidta åtgärder för att tillförsäkra ett tillfredsställande under-
håll av befintliga hissar och en höjning av säkerhetsnivån också för dessa
hissar. Till rekommendationen finns fogad en bilaga med tio konkreta
åtgärder för höjning av säkerheten samt en uppmaning att genomfora
ytterligare åtgärder i det fall det innebär en förbättring av säkerheten.
Kommissionens rekommendation har antagits med beaktande av bl.a.
att åtgärder för höjning av säkerheten kan fördelas över flera år.
I den till rekommendationen fogade bilagan anges följande åtgärder.
1. Installation av dörrar i hisskorgen, och av våningsvisare inuti
hisskorgen.
2. Kontroll, och eventuellt utbyte, av korgens upphängningslinor.
3. Modifiering av anordningar för avsaktning för att uppnå dels en
progressiv avsaktning, dels en god s.k. stannplansnoggrannhet.
4. Åtgärder för att göra manöverenheterna både i korgen och på
stannplanet användbara och förståeliga för obeledsagade handikappade
personer.
5. Installation av detektorer på automatiskt stängande dörrar för att
förhindra klämning av människor och djur.
6. Installation av ett fangsystem med progressiv avsaktning på hissar
med högre hastighet än 0,6 m/s.
7. Modifiering av alarmsystemen för att tillförsäkra en permanent
kontakt med en snabbt assisterande serviceenhet.
8. Utbyte av asbest om sådan finns i bromsmekanismema.
9. Installation av anordning som förhindrar okontrollerad korgrörelse
uppåt.
10. Installation av nödbelysning i hisskorgen som träder i funktion vid
avbrott i huvudströmförsörjningen.
Genom beslut den 6 juni 1996 uppdrog regeringen åt Boverket att
utreda i vad mån svenska hissar uppfyller kommissionens
rekommendation och i vad mån ytterligare åtgärder erfordras. I de fall
Boverket fann att någon eller några av de av kommissionen föreslagna
åtgärderna inte var tillfredsställande lösta, skulle verket enligt
regeringens uppdrag beräkna de ekonomiska konsekvenserna av att
genomföra dessa åtgärder i det befintliga beståndet samt studera
möjligheterna och kostnaderna för att uppnå samma säkerhetshöjning
med alternativa åtgärder.
Boverket har den 30 oktober 1996 till regeringen överlämnat en
rapport, som därefter har kompletterats den 21 november och den 23
december 1996. I rapporten finns en redovisning av andra länders
åtgärder. Där framgår att inget land ännu har vidtagit några åtgärder som
en direkt följd av kommissionens rekommendation. Däremot hade vissa
länder, exempelvis Frankrike, Danmark och Norge redan innan
rekommendationen kom förberett eller infört skärpta krav för befintliga
hissar som saknar korgdörr. Till rapporten har fogats bilagor med
konsekvensanalyser av olika typer av åtgärder. Boverket uppskattar de
totala investeringskostnaderna för att genomföra rekommendationen till
Prop. 1998/99:62
34
mellan ca 1,9 miljarder kronor och ca 5 miljarder kronor beroende på om
åtgärderna genomförs i paket om flera åtgärder samtidigt under en
övergångstid eller var och en för sig.
En sammanfattning av rapporten återfinns i bilaga 9. Av rapporten
framgår att vissa av de rekommenderade kraven redan uppfylls i det
befintliga beståndet. Kontroll och eventuellt byte av korgens upphäng-
ningslinor ( p. 2 ) sker redan idag i samband med den återkommande
besiktningen. Dagens krav på befintliga hissar motsvarar den rekommen-
derade åtgärden i ( p. 5 ). Ett förbud mot asbest ( p. 8 ) finns i Sverige
sedan flera år. Manöverenheterna i korgen och på stannplanet är enligt
svenska regler förståeliga och användbara utom för personer med nedsatt
synförmåga ( del av p. 4 ).
Med utgångspunkt från rapporten har i den inom Inrikesdepartementet
upprättade promemorian lämnats förslag till vissa ändringar i lagstift-
ningen om hissar.
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bemyndigas att föreskriva om skärpta krav för befintliga
hissar i byggnader.
Prop. 1998/99:62
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att hissar i befintliga
byggnader senast den 31 december år 2007 skall uppfylla de krav som
följer av rekommendationen samt att en detaljerad uppräkning görs i
förordning av de åtgärder som måste vara genomförda inom den angivna
tidsfristen.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig
bakom grundtanken i promemorian att det finns anledning att förbättra
säkerheten när det gäller befintliga hissar. Däremot har endast ett fatal
tillstyrkt det föreslagna tillvägagångssättet med detaljerade tekniska krav
i författningsform som samtliga skall vara uppfyllda inom en viss tid.
Hyresgästernas Riksförbund föreslår att de detaljerade kraven i BVF
skall utgå. I stället bör Boverket bemyndigas att utarbeta regler för hur
säkerheten i befintliga hissar kan höjas. Riksbyggen anser att regeringen
bör uppdra åt Boverket att utreda hur säkerheten hos befintliga hissar kan
höjas och att föreslå en tidsplan för genomförandet. HSB Riksförbund
anser att frågan om säkerhetshöjande åtgärder i befintliga hissar bör
utredas ytterligare av Boverket i samverkan med bl.a. företrädare för
ägare och förvaltare av flerbostadshus. SABO menar att det förslagna
tillvägagångssättet med detaljerade krav är olyckligt och föreslår i stället
att Boverket bemyndigas att utarbeta regler för hur säkerheten hos
befintliga hissar kan ökas och att även föreslå lämpliga tidpunkter för
införandet. SA Q Kontroll AB anser att är önskvärt att åtgärderna fördelas
under en längre tid med olika ikraftträdandetider så att hissbranschens
kapacitet räcker till. Boverket framhåller att ett successivt ikraftträdande
grundat på hissinstallationens ålder skulle kunna förhindra att det vid
tidpunkten för ikraftträdandet blir en anhopning av upphandlingsåtgärder.
35
Även Hissförbundet föreslår att en tidsgräns gemensam för alla åtgärder
bör ersättas med en etappindelad tidsplan. Förbundet anser också att
samhällskostnaderna för att genomföra åtgärderna blir avsevärt lägre än
vad man utgått från i promemorian. Sveriges Fastighetsägareförbund
anser att åtgärderma för att öka säkerheten i första hand bör genomföras
frivilligt av fastighetsägare. Förbundet bedömer också att Boverkets
kostnadsuppskattning är alltför optimistisk.
Behovet av ytterligare åtgärder
En EU-rekommendation är inte rättsligt bindande för medlemsstaterna.
Sverige har således ingen formell skyldighet att genomföra de åtgärder
som anges i rekommendationen. Med hänsyn till rekommendationens
syfte att förbättra skyddet för människors hälsa och säkerhet finns det
dock anledning att tillmäta den stor betydelse. Boverkets rapport visar
att det redovisas ett betydande antal olyckor varje år som är orsakade av
brister i befintliga hissar. Dessutom kan man på goda grunder anta att det
verkliga antalet olyckor orsakade av hissar är större än vad som framgår
av tillgängliga uppgifter eftersom skador från hissar ofta inte redovisas
särskilt. Det framgår dock av tillgängliga uppgifter att avsaknaden av
dörr på hisskorgen förorsakat flera allvarliga olyckor, i vissa fall med
dödlig utgång. Om en hiss saknar innerdörr ökar risken bl.a. för barn att
fastna med skor eller fingrar i schaktdörrspringor eller i ojämnheter i
schaktväggen. Även dålig stannplansnoggrannhet orsakar en hel del
olyckor, särskilt bland äldre människor. Antalet hissar som saknar
alarmsystem med tvåvägskommunikation uppgår till cirka 60 000.1 upp-
skattningsvis 20 fall per dygn inträffar det att människor fastnar i sådana
hissar. De psykiska påfrestningarna kan i vissa fall bli svåra och det kan
även finnas risk för fysiska skador. Avsaknad av nödbelysning förstärker
givetvis de psykiska påfrestningarna vid ett stopp. Hos många människor
finns en rädsla att använda hiss särskilt under vissa tider på dygnet. För
möjligheterna för många handikappade att utnyttja hiss är det självfallet
av betydelse att manöverenheterna inte bara är användbara genom att de
kan nås utan även att de är förståeliga.
Mot den nu redovisade bakgrunden anser regeringen att det finns skäl
att förbättra säkerheten i befintliga hissar. En övervägande majoritet av
remissinstanserna delar denna uppfattning även om många har
invändningar mot den närmare utformningen av förslaget i promemorian.
Det bör därför nu skapas en möjlighet att ställa sådana ökade krav på
befintliga hissar som behandlas i kommissionens rekommendation. Med
hänsyn bl.a. till vad som framkommit vid remissbehandlingen bör
regleringen dock utformas på ett annat sätt än vad som föreslogs i
promemorian.
Prop. 1998/99:62
36
Den närmare utformningen av en ny regel
Hissar ingår i byggnadsverk och de tekniska egenskapskraven på
byggnadsverk i 2 § BVL är därför tillämpliga på hissar. Enligt 21 § BVL
far regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
de närmare föreskrifter som behövs för att byggnadsverk skall uppfylla
dessa krav. Reglerna i 2 § BVL avser emellertid som tidigare nämnts
endast nya eller ändrade byggnader och hissar. Något stöd i dessa regler
för att föreskriva om nya krav på befintliga anordningar i byggnadsverk
finns inte. Det är därför nödvändigt att införa en ny regel som ger
möjlighet ställa sådana krav på befintliga hissar.
Regeringen anser att regleringen bör utformas som dels en allmänt
hållen bestämmelse i anslutning till 2 § BVL som innebär att också
befintliga hissar skall uppfylla vissa angivna krav, dels ett bemyndigande
för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
närmare föreskrifter i ämnet. I denna del överensstämmer regeringens
förslag med promemorians.
Promemorian innehåller dessutom förslag om att en genomförandetid
nu skall bestämmas inom vilken samtliga de i rekommendationen angiv-
na åtgärderna skall vara utförda. Vidare redovisas förslag till en
detaljerad uppräkning av de åtgärder som måste vara genomförda inom
den angivna tidsfristen. Flera remissinstanser anser att de detaljerade
kraven bör utgå. Dessutom anser vissa remissinstanser att genomföran-
detiden i promemorian bör ersättas med ett successivt genomförande.
Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det är olämpligt
att i lag lägga fast en tidpunkt inom vilken samtliga åtgärder måste vara
genomförda. En konsekvens av en sådan ordning kan förväntas bli att det
sker en anhopning av upphandlingsåtgärder i anslutning till den angivna
tidpunkten, något som i sig kan verka kostnadshöjande. Genomförandet
bör i stället ske successivt med utgångspunkt i en närmare prioritering av
åtgärderna. Regeringen anser emellertid att det underlag som föreligger
inte är tillräckligt för att det nu skall vara möjligt att närmare ange hur
och efter vilka kriterier som en sådan prioritering bör ske. Det är också
nödvändigt att fastighetsägare, fastighetsförvaltare, hisstillverkare och
inte minst företrädare för hyresgästerna ges tillfälle att påverka hur och i
vilken takt kraven på befintliga hissar skall höjas. Mot bakgrund av att
Boverkets kostnadsredovisning har ifrågasatts från olika håll är det också
nödvändigt att analysen av kostnaderna för olika handlingsalternativ
vidareutvecklas.
Regeringen anser därför att frågan om på vilket sätt och inom vilka
tider som olika säkerhetshöjande åtgärder skall utföras i befintliga hissar
behöver utredas ytterligare innan närmare föreskrifter om
genomförandet utformas. Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att
i samarbete med företrädare för bl.a. fastighetsägare och hyresgäster samt
hissbranschen ta fram det ytterligare underlag som behövs.
I detta utredningsarbete bör en närmare prioritering göras av de olika
åtgärdernas betydelse från säkerhetssynpunkt. Vidare bör analyserna av
kostnaderna utvecklas. Därvid bör bl.a. studeras vilka möjligheter som
finns att minska kostnaderna t.ex. genom samordnat genomförande av
Prop. 1998/99:62
37
olika delåtgärder eller genom att vissa åtgärder utförs i anslutning till det
löpande underhållet av hissar eller på annat sätt. Möjligheten att sprida
insatserna över tiden genom att olika tidskrav sätts för byggnader eller
hissar av olika ålder bör också prövas. Det bör vidare övervägas ytter-
ligare i vilken utsträckning frivilliga åtaganden från fastighetsägarna i
kombination med informationsinsatser kan ersätta tvingande reglering
när det gäller vissa av åtgärderna. Sedan det nu berörda utredningsarbetet
genomförts avser regeringen att ta ställning till vilka bestämmelser om
höjda säkerhetskrav i befintliga hissar som behöver meddelas. Vid
bedömningen av vilka ytterligare krav som skall beslutas kommer
regeringen att ta särskild hänsyn till om företrädare för de boende och
fastighetsägarna är överens om åtgärdernas inriktning och omfattning.
Om så skulle bedömas lämpligt kan en skärpning av kraven beslutas
successivt.
Prop. 1998/99:62
Regeringens förslag: En- och tvåbostadshus undantas från den åter-
kommande obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem.
Utredningens förslag: Utredningens förslag i fråga om att en- och
tvåbostadshus undantas från den återkommande obligatoriska
funktionskontrollen överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dessutom - beträffande flerbostadshus som upplåts
med hyresrätt - ett system som innebär att underlåtenhet från
hyresvärdens sida att kontrollera ventilationssystemet och att rätta till
brister far omedelbar betydelse för hyressättningen i byggnaden.
Utredaren anvisar att detta kan åstadkommas genom att man vid
hyresförhandlingar ålägger hyresvärden att visa att byggnadens
ventilationssystem är kontrollerat och överensstämmer med gällande
föreskrifter. Lagtekniskt föreslår utredningen att en sådan ordning
åstadkoms genom ett nytt stycke till 12 kap. 55 § jordabalken
(hyreslagen), av innebörd att vid prövningen av aktuell lägenhets
bruksvärde skall lägenheten anses sakna tillfredsställande ventilation om
funktionskontroll inte utförts eller har föranlett anmärkningar av
betydelse för ventilationssystemets funktion och hyresvärden inte visar
att bristerna avhjälpts.
Remissinstanserna: Det finns ett starkt stöd bland remissinstanserna
för att den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem
behålls. Av de cirka tjugo remissinstanser som har yttrat sig i denna
fråga tillstyrker samtliga förslaget.
Utredningens förslag om att undanta mekaniskt från- och
tilluftsventilerade en- och tvåbostadshus från den återkommande
kontrollen har mött ett blandat mottagande bland remissinstanserna.
Sveriges skorstensfejaremästares Riksförbund, Funktionskontrollanterna
38
i Sverige och Riksförbundet Sveriges Ventilationsrengörare är uttalat
negativa till förslaget. Ett antal remissinstanser påpekar vikten av det
genomförs en aktiv informationskampanj om en- och tvåbostadshusen
skulle undantas. Bland annat Socialstyrelsen och Konsumentverket har
framfört denna synpunkt. Boverket, Kommunförbundet och flera
kommuner är positiva till att en- och tvåbostadshusen undantas.
Huvuddelen av remissinstanserna är negativa till utredningens förslag
beträffande flerbostadshus upplåtna med hyresrätt som innebär att en
underlåtenhet från hyresvärdens sida att genomföra kontrollen skall få
genomslag på hyressättningen. Svea hovrätt avstyrker förslaget med
motiveringen att det inte är lämpligt att i jordabalken särskilt ange en av
många faktorer som kan ligga till grund för bestämmandet av
bruksvärdet. Detta gäller särskilt som den föreslagna bestämmelsen inte
tar sikte på avsaknaden av en faktisk egenskap som bör föreligga utan på
brister i det administrativa förfarandet. Hyresnämnden i Stockholm finner
det principiellt felaktigt att på hyresmarknadens parter och i sista hand
hyresnämnden i praktiken överföra uppgifter som enligt förordning
åligger kommunerna. Även Hyresnämnden i Göteborg avstyrker
förslaget med motiveringen att det i ett hyresrättsligt perspektiv är
främmande att lägga andra förhållanden till grund för hyressättningen än
sådana som är ostridiga eller faktiskt kan påvisas. Sveriges
Fastighetsägereförbund avstyrker med motiveringen att det strider mot
principerna bakom bruksvärdesystemet att i lagen särskilt värdera vissa
egenskaper. Hyresgästernas Riksförbund är tveksamt till om förslaget är
tillräckligt effektiv. Förbundet föreslår istället andra lagändringar i sitt
yttrande. Också Föreningen Sveriges bygglovgranskare och
byggnadsnämndssekreterare avstyrker förslaget med motiveringen att
den föreslagna ordningen innebär en sanktionering av att regelbrott får
ske bara man betalar för detta.
Skälen för regeringens förslag: Ett funktionsdugligt
ventilationssystem är av största vikt för att uppnå en god luftkvalitet
inomhus. Dessutom har ventilationen stor betydelse för att eliminera
radon och olägenheter som fukt. Det var mot den bakgrunden - samt att
allergier särskilt hos barn ökat kraftigt - som riksdagen år 1992 beslutade
om en obligatorisk funktionskontroll av i princip samtliga
ventilationssystem (prop. 1990/91:145, bet. 1990/9 l:BoU 19, rskr.
1990/91:353). Gällande regler finns i förordningen (1991:1273) om
funktionskontroll av ventilationssystem samt i Boverkets föreskrifter och
innebär i korthet följande. För att säkerställa ett tillfredsställande
inomhusklimat i byggnaden skall byggnadens ägare se till att
funktionskontrollen sker enligt bestämmelserna i förordningen. I princip
samtliga byggnader omfattas av kontrollen. Boverket har dock med stöd
av ett bemyndigande i förordningen undantagit vissa byggnader bl.a. en
och tvåbostadshus med självdragsventilation samt sådana hus med enbart
mekanisk frånluftsventilation. En funktionskontroll skall utföras av
sakkunnig med viss behörighet. Enligt förordningen skall protokoll föras
vid varje besiktning. Ett exemplar av protokollet skall lämnas till
byggnadens ägare och ett exemplar skall sändas till kommunen. Intyg om
genomförd besiktning skall anslås av byggnadens ägare på väl synlig
Prop. 1998/99:62
39
plats i byggnaden. Om besiktningen föranlett anmärkningar skall Prop. 1998/99:62
byggnadens ägare snarast möjligt avhjälpa påtalade brister.
Enligt utredningen är de vanligaste felen i ventilationssystemen
felaktiga luftflöden i ventilationssystemen, avsaknad av
driftinstruktioner, föroreningar i fläktar, fel på fläktarna, föroreningar i
kanalerna, fel på styr- och reglerutrustning, smutsiga filter samt fel på
filtren, fel på och smuts i till- och frånluftsdon. Sammantaget beror felen
och bristerna i ventilationssystemen i stor utsträckning på bristande
skötsel och underhåll men kan också förklaras av felaktiga
konstruktioner samt en samverkan mellan nämnda faktorer.
Utredningen konstaterar att redovisningen av utfallet av
ventilationskontrollen visar att obligatoriet behövs samt att det inte går
att förlita sig på att byggnadernas ägare lever upp till det generella kravet
på underhåll och vidmakthållande av de väsentliga egenskaperna hos
ventilationssystemen. Regeringen delar utredningens och
remissinstansernas uppfattning att det finns ett uttalat behov av en
fortsatt obligatorisk funktionskontroll.
Utredningen har emellertid föreslagit att också mekaniskt från- och
tilluftsventilerade en- och tvåbostadshus skall undantas från den
återkommande funktionskontrollen av ventilationssystem. Enligt
bestämmelserna skall funktionskontroll göras när ventilationssystemet
tas i bruk och därefter återkommande med nioårsintervall. Regeringen
delar utredningens uppfattning att en ägare av ett småhus bör ha ett så
stort eget intresse av att tillse att ventilationen fungerar tillfredsställande
att det framstår som onödigt med obligatorisk återkommande kontroll.
Däremot bör kravet på kontroll innan ett nytt ventilationssystem tas i
bruk finnas kvar. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att samtliga
en- och tvåbostadshus undantas från den återkommande obligatoriska
kontrollen. Regeringen avser att, sedan riksdagen behandlat frågan,
genomföra erforderliga förändringar i förordningen (1991:1273) om
funktionskontroll av ventilationssystem.
Utredningen har också - beträffande flerbostadshus som upplåts med
hyresrätt - föreslagit ett system som innebär att underlåtenhet från
hyresvärdens sida att kontrollera ventilationssystemet enligt gällande
föreskrifter och att rätta till eventuella brister far omedelbar betydelse för
hyressättningen i byggnaden. Enligt utredningen kan detta ske genom att
hyresvärden vid hyresförhandlingarna åläggs att visa såväl att
föreskriven kontroll utförts som att påvisade brister åtgärdats. I annat fall
skall lägenheterna i den aktuella byggnaden - vid prövningen av
bruksvärdet - anses sakna tillfredställande ventilation. Förslaget har mött
stark kritik från remissinstanserna. Det har bl.a. framhållits att det inte är
lämpligt att i hyreslagen peka ut en av de många faktorer som kan ligga
till grund för bestämmandet av bruksvärde. Det sagda gäller i synnerhet
när det inte är fråga om avsaknad av en faktisk egenskap utan brister i det
administrativa förfarandet. Det är också mindre lämpligt att tillsynen
över att fastighetsägarna uppfyller föreskrivna krav i fråga om kontroll
av ventilationssystem skall så att säga övervältras på hyresgästerna. Mot
bakgrund av de nu redovisade invändningarna är regeringen inte beredd
att ta initiativ till ett genomförande av utredningens förslag i denna del.
40
Prop. 1998/99:62
Byggnaders inomhusmiljö
I betänkandet Byggnaders inomhusmiljö m.m. (bet. 1994/95:BoUl 8)
uttalade utskottet i fråga om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och
boende att det kunde finnas anledning att överväga i vilken utsträckning
det är erforderligt och möjligt att definiera vilka krav m.m. som bör
ställas på en byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk.
Vidare framhölls att de ekologiska och miljöanpassade byggnadsprojekt
som dittills hade kommit till stånd i huvudsak hade genomförts som
enskilda projekt utan inbördes samband. Tillsammans antogs ändå
projekten kunna utgöra en bas för en bred kunskap om egenskaperna
m.m. hos olika tekniska lösningar och konstruktioner ur ekologisk och
miljömässig synpunkt. I den mån erfarenheterna från dessa projekt inte
redan tagits till vara borde, enligt utskottets mening, detta göras t.ex.
genom att projekten inventerades och klassificerades med avseende på
tekniska lösningar m.m. Enligt utskottets mening borde det övervägas om
det finns anledning att med statligt stöd genomföra ytterligare
byggprojekt med inriktningen att utnyttja befintlig kunskap om ett miljö-
och hälsoriktigt byggande.
I betänkandet behandlas också återanvändning och återvinning i
byggandet. I dessa frågor framhöll utskottet bl.a. att i en byggnad
ingående material m.m. bör kunna tas till vara när den rivs och att målet
bör vara att det i möjligaste mån skall kunna återanvändas och återvinnas
och att resterande delar i stället kan deponeras på ett sätt som inte skadar
miljön. Utskottet pekade också på att det finns en betydande
återvinningspotential i byggnader och att återvinningen bör öka från de
byggnader som nu rivs. Enligt utskottet borde en inventering göras av
projekt som avser återvinning av byggmaterial. Inventeringen borde
omfatta alla typer av insatser från information och utbildning till direkta
återvinningsprojekt. Utöver den nämnda inventeringen borde det enligt
utskottets mening övervägas att genomföra ett begränsat antal
försöksprojekt av närmast demonstrationskaraktär, exempelvis försök
med skonsamma rivningsmetoder, bearbetning av rivningsmaterial för att
möjliggöra återanvändning samt frågor om lagerhållning m.m. av
material som kan återanvändas. Även ansvarsfrågan m.m. avseende
återanvänt material kunde behöva belysas enligt utskottet. Avslutningsvis
framhöll utskottet att behovet av informations- och utbildningsinsatser
borde beaktas.
I det aktuella betänkandet behandlas också frågor om elöverkänslighet.
Utskottet konstaterade att dessa frågor, liksom biologiska och medicinska
effekter av elektromagnetiska falt, har uppmärksammats alltmer.
Utskottet uttalade att utskottet delade den oro över problem med
elöverkänslighet som olika motioner gett uttryck för, men konstaterade
41
samtidigt att det inte finns någon allmänt accepterad förklaring till
uppkomsten av elöverkänslighet. Ändå talade enligt utskottet starka skäl
för att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till
rätta med problemen. Det borde, enligt utskottets mening, övervägas att
genomföra något eller några försöksprojekt där i dag känd teknik
används för att nedbringa eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten
och att ett eventuellt projekt systematiskt följs upp.
Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om miljö- och hälsoriktigt boende, om
återanvändning och återvinning i byggandet och om elöverkänslighet.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.
1994/95:234).
Regeringen gav den 19 oktober 1995 (dnr N95/2133) Boverket i
uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder i samband med förbättring av
inomhusmiljön m.m. Vid genomförandet av uppdraget skulle Boverket
beakta bl.a. vad riksdagen givit regeringen till känna i nu aktuella
avseenden. Uppdraget har slutrapporterats till regeringen den 16 mars
1998. I slutredovisningen har verket hänvisat till ett stort antal
publikationer varav de flesta getts ut av Boverket i en serie benämnd
Bygg för hälsa och miljö. En förteckning över publikationerna finns i
bilaga 10. Dessa innehåller inventeringar och goda exempel samt
redovisar försöksprojekt i sådana avseenden som efterfrågas i riksdagens
tillkännagivanden. Vidare pågår numera även inom näringslivet och
andra samhällssektorer ett omfattande arbete med dessa frågor. I detta
sammanhang finns det skäl att särskilt peka på det arbete som Rådet för
arbetsmiljöforskning bedriver med att utarbeta en forskningsöversikt och
genomföra en utvärdering av både svenska och internationella
forskningsresultat om elöverkänslighet. Arbetet grundas på ett
regeringsuppdrag. Uppdraget skall slutredovisas under hösten år 2000.
Som framgår av redovisningen har en rad åtgärder när det gäller
inomhusmiljön vidtagits med anledning bl.a. av riksdagens
tillkännagivanden. Syftet med dessa får därmed anses ha uppfyllts. Det är
enligt regeringen samtidigt uppenbart att fortsatta och kontinuerliga
åtgärder krävs för att förbättra inomhusmiljön. Detta är i första hand en
uppgift för dem som är verksamma inom bygg- och fastighetsbranschen.
Regeringen följer emellertid uppmärksamt dessa frågor och avser att
återkomma till riksdagen vid behov.
Egenskapskrav på byggnader
Bostadsutskottet har i betänkandet Egenskapskrav på byggnader m.m.
(bet. 1996/97:BoU 12) behandlat frågan om barnsäkerhet i byggnader.
Utskottet underströk att kraven på bamsäkerhet måste vara högt ställda
mot bakgrund av barnens bristande förmåga att själva skydda sig mot
risker och framhöll att det var angeläget att byggnaderna redan från
början gavs en sådan säkerhetsnivå att omfattande kompletteringar av
säkerhetsanordningar inte var nödvändiga. Utskottet framhöll också att
det i dagens byggnadslagstiftning ställs krav på att byggnader och tomter
Prop. 1998/99:62
42
skall utformas så att man får tillräcklig säkerhet vid användningen och så
att risken för olycksfall begränsas. Det noterades att ett då aktuellt
förslag till ändringar i Boverkets byggregler skulle innebära ökade krav
på bamsäkerhet för nya byggnader, men att dessa krav inte skulle omfatta
befintliga byggnader. Med hänvisning till tidigare uttalanden framhöll
utskottet i detta sammanhang behovet av att bamsäkerheten ökade i
befintliga byggnader - dock inte nödvändigtvis genom tvingande regler.
Informationsinsatser framhölls som en möjlighet, varvid Boverkets skrift
Bamsäkerhet i byggnader från år 1996 uppmärksammades. Utskottet
ansåg det viktigt att de erfarenheter som vunnits om bamsäkerhet i
byggnader borde ges stor spridning och att det var angeläget att alla
berörda gavs information om vilka krav som följde av gällande regler
men även om vad som kunde åstadkommas med enkla medel på frivillig
väg. Utskottet anförde avslutningsvis att det var angeläget att frågan
gavs en fortsatt hög prioritet och att särskild vikt borde läggas på breda
informationsinsatser, varvid en samordning mellan olika myndigheter,
organisationer och företag som har ett särskilt ansvar eller intresse för
bamsäkerhetsfrågoma borde ske och att det fick ankomma på regeringen
att närmare överväga i vilket sammanhang dessa insatser borde ske.
Utskottet hemställde att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om bamsäkerhet i byggnader. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1996/97:176).
Det av utskottet uppmärksammade förslaget till skärpning av
Boverkets byggregler har genomförts efter regeringens medgivande
enligt 27 § 4 verksförordningen (1995:1322). Skärpningen berör
utformningen av balkongräcken och balkonginglasningar (BFS 1993:57,
med ändring t.o.m. BFS 1998:38). Vidare har Boverket fortsatt att aktivt
arbeta för ökad bamsäkerhet tillsammans med bl.a. Barnombudsmannen
och Konsumentverket. Flera seminarier och konferenser har genomförts
med medverkan av olika myndigheter. Härigenom har information
kunnat spridas till myndigheter och allmänheten.
Genom de åtgärder som redovisats har syftet med riksdagens nu
aktuella tillkännagivande uppnåtts.
Bostadsutskottet har i samma betänkande behandlat frågan om krav på
brandvarnare skall införas i byggreglerna. Härvid pekade utskottet på
vikten av väl fungerande brandvarnare, vilka utöver att medverka till att
rädda liv och förhindra att människor skadas även kan förhindra att
ekonomiska värden går förlorade. Utskottet hade i sammanhanget noterat
ett förslag till ändring av byggreglerna som skulle innebära att bostäder
vid ny- och tillbyggnad skall förses med nätanslutna brandvarnare, men
framhöll vikten av att alla hem och lokaler där människor vistas utrustas
med brandvarnare. Enligt utskottets mening kvarstod uppgiften att öka
förekomsten av brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet även efter
ett genomförande av förslaget. Detta borde enligt utskottet i första hand
åstadkommas genom en intensifierad information till de boende.
Ansvaret för informationen fick enligt utskottet i första hand anses åvila
regeringen och Boverket men utskottet framhöll också det ansvar som
fastighetsägare och försäkringsbolag har för att brandskyddet förbättras.
Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad
Prop. 1998/99:62
43
utskottet förordat om installation av brandvarnare. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1996/97:176).
Det av utskottet uppmärksammade förslaget till skärpning av
Boverkets byggregler i fråga om brandvarnare har genomförts samtidigt
som den tidigare nämnda skärpningen i fråga om bamsäkerhet, även i
detta fall efter regeringens medgivande enligt 27 § 4 verksförordningen
(1995:1322). Boverket har bl.a. i den konsekvensutredning som låg till
grund för förändringarna i byggreglerna uttryckt en förhoppning att
införandet av kravet på brandvarnare i nya bostadshus kommer att öka
antalet brandvarnare även i det befintliga beståndet av bostäder. Boverket
har under hösten 1998 i informationsinsatser rekommenderat att
befintliga bostäder utrustas med brandvarnare. Av övriga myndigheters
aktiviteter kan nämnas att Räddningsverket bidragit med inslag om
brandvarnare i Anslagstavlan i Sveriges television samt med
informationsskriften Gör hemmet tryggare. Även
Brandförsvarsföreningen har gett ut information; informationsbladet
Brandvarnare i bostäder. Av de övriga organ som bidragit med
information kan den lokala räddningstjänstens insatser nämnas och inte
minst viktigt de aktiviteter som försäkringsbranschen vidtagit för att
förmå sina kunder att sätta upp brandvarnare i hemmen.
Genom de åtgärder som redovisats har syftet med riksdagens nu
aktuella tillkännagivande uppnåtts.
Prop. 1998/99:62
Regeringens bedömning: Tillräckliga skäl föreligger inte för att nu
ändra bestämmelserna om tillsyn och kontroll enligt plan- och
bygglagen. Ytterligare informationsinsatser bör genomföras för att
främja en smidig tillämpning.
Boverkets bedömning och förslag: Boverket konstaterar att
byggbranschens aktörer i stort är överens om att byggprocessen för de
större projekten utvecklas i positiv riktning. Verkets uppfattning av
reformen är att den kan bli en positiv kraft för kvalitetssäkring och en
smidigare byggprocess. En förutsättning för att reformen ska lyckas är
dock enligt Boverket att tillsyn- och kontrollprocessen inte överbelastas
av de enkla ärendenas hantering. Det nya tillsyn- och kontrollsystemet
har blivit en administrativ belastning för de små projekten utan att några
extra kvaliteter egentligen tillförs. Boverket anser inte att det finns
anledning att söka en särskild kontrollform för enklare åtgärder. Istället
ifrågasätter Boverket om samhället verkligen har ett tillräckligt behov av
kontroll för att motivera en reglering i lag för dessa ärenden. Mot denna
bakgrund har Boverket lämnat ett antal förslag till lagändringar.
Merparten av förslagen syftar till att underlätta för de små projekten,
medan bakgrunden till vissa andra av förslagen avser att underlätta den
administrativa hanteringen hos byggnadsnämnderna. Boverket föreslår
44
även att den särskilda avgift höjs som kan tas ut som påföljd t.ex. för att
byggnadsarbeten utförs utan kvalitetsansvarig. Slutligen föreslås att
verket i samråd med länsstyrelserna och Svenska kommunförbundet skall
fa i uppdrag att närmare utreda frågan om statens tillsynsansvar över
byggnadsväsendet. En sammanfattning av förslagen finns i bilaga 5.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till
förslag som syftar till förenkling av hanteringen av enkla ärenden.
Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget att ge byggnadsnämnden
större frihet att bedöma behovet av byggsamråd och kontrollplan.
Kammarrätten i Jönköping och Kammarrätten i Stockholm har ingenting
att erinra mot de föreslagna förändringarna i lagstiftningen. Länsstyrelsen
i Örebro län anser det angeläget att inte belasta kontrollsystemet med
enkla ärenden. Riksantivkvarieämbetet menar att utredningen ägnat för
lite utrymme åt hur kravet på varsamhet hanteras och att utredningen inte
analyserat konsekvenserna av att sakkunniga kontrollanter för varsamhet
inte anlitas. Länsstyrelsen i västra Götalands län menar dock att det i
särskilt kulturhistoriska miljöer är nödvändigt med någon form av tillsyn
- enkel myndighetskontroll av att ritningar och materialval fullföljs - av
de enskilda byggobjekten. AB Kristianstadsbyggen framhåller att flera av
de föreslagna förändringarna ryms inom gällande lagstiftning utan att
någon lagändring krävs. Bolaget hävdar att några av förslagen snarare
kommer att öka oklarheterna kring lagens tillämpning och att inget av
förslagen bidrar till att handläggningen av tillståndsärenden förenklas.
Ett fatal remissinstanser har behandlat frågan om statens
tillsynsverksamhet över byggnadsväsendet. Svenska kommunförbundet
anser att det är viktigt att staten anger en tydlig nivå på omfattningen av
tillsynen och hur denna skall finansieras. Förbundet framhåller att det i
dagsläget är svårt för kommunerna att upprätthålla en godtagbar tillsyn
eller övervakning av byggverksamheten utan att nya resurser tillförs och
att Boverket även bör ges i uppdrag att belysa dessa frågor. Malmö
kommun anser att Boverkets förslag är lovvärt och nödvändigt.
Handikappombudsmannen stöder förslaget och framhåller betydelsen av
tillsynen vad gäller tillgänglighetsfrågoma.
Nuvarande system för tillsyn och kontroll i byggandet
Vissa i lag angivna byggnads-, rivnings-, eller markarbeten far normalt
inte vidtas förrän tidigast tre veckor efter det att byggnadsnämnden
underrättats om arbetena genom en bygganmälan från byggherren. När
bygganmälan kommit in skall byggnadsnämnden skyndsamt kalla till
byggsamråd, om det inte är uppenbart obehövligt. Till byggsamrådet
skall byggherren, den kvalitetsansvarige (se nedan) och andra som
bestäms av nämnden kallas. Vid byggsamrådet skall en genomgång bl.a.
göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är
nödvändiga för att byggnaden eller anläggningen skall kunna antas
komma att uppfylla samhällskraven. Åtgärderna skall, om det inte är
uppenbart obehövligt, skrivas in i en kontrollplan som byggnadsnämnden
Prop. 1998/99:62
45
beslutar om. I kontrollplanen skall anges vilken kontroll som skall
utföras, vilka intyg och övriga handlingar som skall företes för
byggnadsnämnden samt vilka anmälningar som skall göras till nämnden.
Kontrollen kan utföras genom dokumenterad egenkontroll, av fristående
sakkunniga eller, om det finns särskilda skäl, av byggnadsnämnden. Som
en garanti för att byggherren har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att
uppfylla kontrollplanens krav skall byggherren utse en eller flera
kvalitetsansvariga. Den kvalitetsansvariges arbetsuppgifter ligger inom
ramen för byggherrens egenkontroll. Han skall delta i samråd och
närvara vid kontroller och besiktningar i enlighet med kontrollplanen.
Om byggherren har tillräcklig kompetens och erfarenhet, kan han själv
vara kvalitetsansvarig. När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt
kontrollplanen och byggnadsnämnden inte funnit skäl att ingripa skall
nämnden utfärda slutbevis.
Behovet av regeländringar
Tillsyn- och kontrollsystemet enligt PBL är utformat från den
utgångspunkten att det är byggherren som svarar för byggnadens
utformning och kvalitet i tekniskt avseende. Det är således byggherren
som har ansvaret för byggnadens egenskaper gentemot köpare, brukare
och tredje man. Byggherren har att följa de krav som ställs upp med
hänsyn till väsentliga allmänna intressen när det gäller hälsa säkerhet,
miljö och sociala behov. Byggherren har en skyldighet att för
byggnadsnämnden styrka att hans byggnad uppfyller dessa krav.
Byggnadsnämndernas tillsyn skall inriktas på att kontrollera att
byggherren tagit sitt ansvar. Denna tydliga ansvarsfördelning mellan
byggherre och byggnadsnämnd är central för tillsyns- och
kontrollsystemet enligt PBL. Enligt Boverkets rapport är alla parter
också överens om att detta är en av det nya systemets stora fördelar.
Av Boverkets rapport framgår att byggbranschens aktörer i stort sett är
överens om att byggprocessen för de större projekten utvecklas i positiv
riktning. Att det nya kontrollsystemet är kvalitetsbefrämjande och i stort
sett väl fungerande för professionella byggherrar synes klart. I rapporten
hävdas däremot att det uppstått vissa problem att behandla små och
relativt okomplicerade projekt inom ramen för det nya kontrollsystemet.
Dessa projekt består i stor utsträckning av tilläggsarbeten på
småhusfastigheter. Som ett led i att förenkla hanteringen för dessa
ärenden har Boverket bl.a. föreslagit att bygganmälningsplikten slopas
t.ex. för mindre tillbyggnader och vissa ändringar av en- och
tvåbostadshus samt att byggnadsnämnden ges större möjlighet att avstå
från byggsamråd.
Regeringen delar Boverkets bedömning att det är viktigt att tillsyns-
och kontrollprocessen är administrativt enkel och smidig även för de
mindre projekten. Denna principiella uppfattning - som även har starkt
stöd bland remissinstanserna - kom till uttryck redan när det nya
systemet infördes. Regeringen anförde t.ex. att bygganmälan i de
enklaste fallen kan göras muntligt (prop. 1993/94:178 s. 65). Det finns
Prop. 1998/99:62
46
redan med gällande regler möjligheter till en smidig hantering av enklare
ärenden som enligt regeringens mening inte utnyttjas fullt ut.
Byggnadsnämnden kan i sådana fall besluta t.ex. att byggsamråd inte
krävs, att kontrollplan inte behöver upprättas, att byggherren själv skall
vara kvalitetsansvarig och att inga anmälningar behöver lämnas. Om
omständigheterna i ärendet är sådana att det är lämpligt kan byggsamråd
ske genom ett telefonsamtal som dokumenteras av byggnadsnämnden.
Således finns redan idag ett antal möjligheter för byggnadsnämnden att
förenkla hanteringen av denna ärendetyp där så behövs. I detta
sammanhang vill regeringen också peka på att det åligger
byggnadsnämnderna att ta till vara de möjligheter lagen ger att förenkla
och underlätta ärenden för enskilda.
Det som Boverket angivit som problem när det gäller de enkla
ärendena är således enligt regeringens bedömning inte av sådan
beskaffenhet att ytterligare lagstiftningsåtgärder nu erfordras. Merparten
av de i rapporten påtalade svårigheterna bör enligt regeringens mening
istället bemötas genom ökade informationsinsatser.
Boverket har - trots ett mycket omfattande konferensprogram innan
lagstiftningen trädde i kraft - i anslutning till utvärderingen också
konstaterat att det behövs kompletterande information om tillämpningen
av systemet. Verket avser därför att på olika sätt intensifiera
informationsinsatserna. Regeringen delar Boverkets uppfattning att
fortsatta informationsinsatser är viktiga och förutsätter att insatserna ges
en sådan inriktning att en smidig tillämpning av kontrollsystemet
främjas.
Regeringens förslag: Reglerna om regeringens möjlighet att överlämna
överklagade ärenden till miljödomstolen görs tydligare liksom reglerna
om vilka ärenden som far överklagas till regeringen. Miljödomstolamas
befattning med ärenden som domstolarna handlägger enligt 4 kap. lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. regleras genom ett
tillägg till lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Prop. 1998/99:62
Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § tredje stycket lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken gäller beträffande beslut i
ärende som överklagats hos regeringen enligt någon av de lagar som
upphävs genom införandet av miljöbalken, att regeringen far föreskriva
eller i det enskilda ärendet besluta att överlämna ärendet för prövning vid
den miljödomstol som är behörig enligt 20 kap. 8 § miljöbalken. Syftet
med övergångsbestämmelsen var att ge regeringen möjlighet att till
miljödomstol överlämna överklagade ärenden som är av sådan typ som
efter miljöbalkens ikraftträdande skall prövas av miljödomstol (prop.
1997/98:45, Del 2 s. 394). Hänvisningen till 20 kap. 8 § har emellertid
väckt frågan om möjligheten för regeringen att överlämna ärenden till
47
miljödomstolama är begränsad till de måltyper som anges i lagrummet.
Som framgår av motiven till 23 § lagen om införande av miljöbalken har
detta inte varit avsikten utan också ärenden enligt naturvårdslagen
(1964:822) avsågs ingå. Detta bör tydligare framgå. Regeringen föreslår
därför en justering i 23 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Det nu anförda innebär ingen ändring av 18 kap. 1 § 1 miljöbalken. De
slag av ärenden om naturvård som anges där skall även i fortsättningen
överklagas till regeringen. Den senare delen av bestämmelsen bör likväl
bringas i samklang med 19 kap. 1 § tredje stycket och 20 kap. 2 § andra
stycket i fråga om vilka förvaltningsärenden som kan överklagas till
regeringen. Detta åstadkoms genom att en tredje punkt läggs till
paragrafen. Regeringen föreslår därför att ett sådant tillägg görs till
18 kap. 1 § miljöbalken.
Miljödomstolama vid Stockholms tingsrätt och Vänersborgs tingsrätt
har i framställningar till regeringen pekat på en oklarhet som rör frågan
vilken miljödomstol som är behörig att handlägga överklagade
förvaltningsärenden från myndigheter. Problemet består i enligt
domstolarna att länsgränser och kommungränser inte alltid sammanfaller
med miljödomstolamas domsområden, exempelvis gäller detta ärenden
som rör Laholm och Karlskoga. Miljödomstolama har med anledning av
detta föreslagit olika sätt att ändra 20 kap. 9 § miljöbalken.
Miljödomstolen vid Umeå tingsrätt menar dock att problemet måste
analyseras grundligare innan förslag kan lämnas till paragrafens
utformning. Regeringen finner att frågan om lagändring inrymmer
sådana överväganden som kräver en mer omfattande beredning. I likhet
med Umeå tingsrätt anser regeringen att frågan därför ytterligare bör
analyseras.
Miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt har även pekat på att
nuvarande utformning av 25 kap. 8 § miljöbalken innebär att sökanden i
mål som inleds i länsstyrelse som första instans är skyldig att ersätta
kostnaderna i länsstyrelsen men inte kostnaderna hos miljödomstolen,
även om sökanden är den som klagar. Regeringen finner att frågan
fordrar ytterligare beredning och är därför inte beredd att nu förelägga
riksdagen förslag i denna fråga.
Hos regeringen finns ett antal ärenden som avser frågor om tillåtlighet
till nya verksamheter enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (naturresurslagen) liksom ändring av villkor
meddelade av regeringen i samband med tidigare prövning av tillåtlighet
enligt naturresurslagen. Dessa ärenden har remitterats till
Koncessionsnämnden för miljöskydd eller kommer att remitteras till
miljödomstol för avgivande av yttrande i ärendena. I ett antal ärenden
hade Koncessionsnämnden vid miljöbalkens ikraftträdande ännu inte
avgivit yttrande i ärendena och nämnden har därför överlämnat begäran
om yttrande till miljödomstolama. Det har uppmärksammats att det är
oklart vilka förfaranderegler som miljödomstolama skall använda sig av
vid sin handläggning av remisserna. Mot bakgrund härav föreslår
regeringen att det i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken införs
en ny bestämmelse innebärande att miljödomstolama i dit överlämnade
remisser och eventuellt kommande remisser enligt 4 kap.
Prop. 1998/99:62
48
naturresurslagen skall tillämpa förfarandet i 14 § miljöskyddslagen Prop. 1998/99:62
(1969:387).
Regeringens förslag: Den bilaga till förköpslagen (1967:868) som
anger vilka kommuner som har utökad förköpsrätt enligt 1 § första
stycket 5 anpassas till aktuella förhållanden.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § första stycket 5
förköpslagen gäller att en kommun har förköpsrätt vid försäljning som
omfattar fast egendom som är bebyggd med hus som behöver användas
som bostad för permanent bruk och som är belägen inom ett område där
det råder en avsevärd efterfrågan på fritidsbostäder. Enligt samma
bestämmelses tredje stycke gäller angiven förköpsrätt inom de
kommuner som anges i bilaga till lagen.
I bilagan upptas bl.a. Nyköpings kommun. Den angivna förköpsrätten
har därvid emellertid endast berört Trosa stadsförsamling. Eftersom detta
område numera ingår i Trosa kommun bör Nyköpings kommun utgå ur
bilagan och ersättas av Trosa kommun.
Sölvesborgs kommun och Härjedalens kommun har hemställt om att få
utgå ur bilagan. Dessa kommuner gör uppenbarligen inte längre gällande
att behov av utökad förköpsrätt föreligger. Regeringen som saknar
anledning att göra en annan bedömning föreslår därför att dessa
kommuner inte längre bör ingå bland de kommuner för vilka utökad
förköpsrätt föreligger.
De ändringar som föreslås för att uppnå en bättre överensstämmelse med
regleringen i byggproduktdirektivet samt de övriga författningsändringar
som föreslås i avsnitten 4.3-4.6 bedöms inte i sig ha några
kostnadskonsekvenser eftersom förslagen i huvudsak innebär att reglerna
anpassas till det sätt på vilket de kommit att tillämpas.
Vad gäller förslaget i avsnitt 4.7 om att höja säkerhetsnivån m.m.
beträffande det befintliga hissbeståndet framgår av den tidigare
redovisningen att Boverket uppskattar de totala investeringskostnaderna
för att genomföra rekommendationen till mellan ca 1,9 miljarder kronor
och ca 5 miljarder kronor beroende på om åtgärderna genomförs i paket
om flera åtgärder samtidigt under en övergångsperiod eller var och en för
sig. Denna kostnadsredovisning har ifrågasatts av flera remissinstanser.
Vissa anser att investeringskostnaderna i själva verket kommer att bli
högre, medan andra förutspår att kostnaderna blir lägre än vad Boverkets
beräkning visar. Regeringens bedömning är att boendekostnaderna
utslaget per lägenhet endast kan komma att öka marginellt vid ett
49
genomförande av dessa åtgärder. En närmare analys av dessa effekter Prop. 1998/99:62
kommer att genomföras inom ramen för det uppdrag till Boverket som
redovisas i avsnitt 4.7. Regeringens avsikt är att åtgärderna skall
genomföras i sådan omfattning och takt att en eventuell ökning av
boendekostnaderna begränsas i så stor utsträckning som möjligt.
De ändringar som föreslås i avsnitt 9 bedöms inte ha annat än
marginella kostnadskonsekvenser.
Övriga ändringar bedöms inte ha några kostnadskonsekvenser.
Såväl den nya bestämmelsen om krav på det befintliga hissbeståndet som
övriga ändringar bör träda i kraft den 1 juli 1999 då också det senaste
hissdirektivet (95/16/EEG) senast skall börja tillämpas av
medlemsstaterna. Några särskilda övergångsregler till de föreslagna
lagändringarna behövs inte.
1§
Ändringen har behandlats i avsnittet 4.3.1. Den innebär att definitionen
på byggprodukter ändras för att överensstämma med bygg-
produktdirektivet 89/106/EEC. Den avgränsning av lagens
tillämpningsområde som tidigare fanns i andra stycket har utgått.
2§
Ändringen har behandlats i avsnittet 4.3.1. I ett tillägg till tredje stycket
ges en bestämmelse om att vissa anordningar skall hållas i stånd.
Bestämmelsen är överförd från den nuvarande 13 §.
2a§
Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 4.7. Lagrummet har getts
formen av ett egenskapskrav som hänvisar till kraven enligt 2 § första
stycket BVL. Med stöd av den nya paragrafen och den ändring som
föreslås i 21 § kan föreskrivas om höjda krav för det befintliga
hissbeståndet. Lagtexten har ändrats redaktionellt i enlighet med
Lagrådets förslag.
50
4§
Ändringen har behandlats i avsnitt 4.3.1. Ändringen innebär att det
beträffande sådana byggprodukter som är föremål för tvingande reglering
enligt i första hand olika EG-direktiv, bl.a. hissar, blir möjligt att
föreskriva om också andra krav än de som avses i 2 § första stycket 1-6.
Ändringen har behandlats i avsnitt 4.6. Ändringen innebär endast att den
överklaganderegel som enligt gällande författning återfinns i
förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem
utan ändring i sak överförs till lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.
21 §
Tillämpningsområdet för bemyndigandet i paragrafen har dels
kompletterats med ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om
krav på hissar enligt den föreslagna 2 a §, dels utsträckts till att gälla
samtliga krav enligt 2 § således även krav på underhåll enligt 2 § tredje
stycket. Beträffande sistnämnda ändring, se även kommentaren till
ändringen i 3 kap. 3 § PBL. Förslaget har behandlats i avsnittet 4.5.
22 §
Ändringen har behandlats i avsnitt 4.3.1 och 4.3.2. Ändringen i
paragrafens inledning är av närmast redaktionell karaktär. I punkten 1 har
hänvisningen till 4 § tagits bort. I punkterna 2 och 3 har det särskilda
omnämnandet av hissar och värmeanordningar uteslutits eftersom dessa
anordningar skall omfattas av reglerna för byggprodukter.
I en ny punkt 5 har införts ett bemyndigande att meddela föreskrifter
om förbud mot marknadsföring av produkter som inte uppfyller kravet på
lämplighet. Bestämmelsen tar sikte på möjligheten att meddela
föreskrifter om förbud mot marknadsföring av hissar och
säkerhetskomponenter samt vissa värmepannor för genomförande av
direktiven 95/16/EG om hissar och 92/42/EEG om värmepannor.
23 §
Ändringen har behandlats i avsnitt 4.3.1 och 4.5. I den nuvarande
lydelsen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om kontroll av
att föreskrifter enligt 21 § (egenskapskrav) följs och av att anordningar
som avses i 13 § hålls i stånd. Genom att regleringen av nämnda
anordningar flyttats till 2 § tredje stycket som därmed omfattas av
bemyndigandet i den föreslagna lydelsen av 21 § kan den sista att-satsen
utgå.
Prop. 1998/99:62
51
3 kap. 3 §
Ändringen har behandlats i avsnitt 4.5. I paragrafen återfinns i dag den
koppling mellan plan- och bygglagen och lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som innebär att plan- och
bygglagens system för tillsyn, kontroll och påföljder blir tillämpligt såvitt
gäller de tekniska egenskapskraven enligt 2 § första stycket BVL. Genom
de ändringar som föreslås i 21 § BVL kommer även underhållskravet att
omfattas av plan- och bygglagens tillsyns-, kontroll- och
påföljdsreglering. Dessutom föreslås att hänvisning sker till krav enligt
den föreslagna 2 a § BVL vilket innebär att även föreskrifter om höjda
krav för det befintliga hissbeståndet kommer att omfattas av nämnda
reglering. Lagtexten har ändrats redaktionellt i enlighet med Lagrådets
förslag.
18 kap. 1 §
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.1. Ett ny tredje punkt läggs till.
Genom tillägget görs uppräkningen mer fullständig i fråga om vilka
ärenden som överklagas till regeringen. De föreskrifter som åsyftas kan
avse kemiska produkter och befattningen med dessa, frågor där ibland
avvägningar av sådan art som lämpligen bör göras av regeringen kan bli
aktuella.
21a§
Förslaget till lagtext har behandlats i avsnitt 6.3.1. Genom detta förslag
ges förfaranderegler för miljödomstolen i fråga om ärenden som
domstolen handlägger enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.
23 § tredje stycket
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.1. Genom ändringen i sista stycket
görs tydligare - med de begränsningar som följer av 18 kap. 1 § - vilka
överklagade ärenden som regeringen far överlämna till miljödomstolama.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.2. Ändringen innebär dels att
Trosa kommun tilläggs rätten att utöva den utökade förköpsrätten inom
kommunen i stället för Nyköpings kommun dit området tidigare hörde,
Prop. 1998/99:62
52
dels att Sölvesborg och Härjedalens kommuner inte längre skall ha någon Prop. 1998/99:62
utökad förköpsrätt.
53
Med anledning av att Sverige i EES-avtalet förband sig att genomföra
EG:s byggproduktdirektiv 89/106/EEG antog riksdagen i december 1992
en ny byggproduktlag (1992:1535), som trädde i kraft den 1 januari
1994.1 lagen föreskrevs om lämplighetskrav på byggprodukter.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1995 gjordes
omfattande ändringar i prövningssystemet i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL. Bestämmelserna i plan- och bygglagen om de tekniska
egenskapskraven på byggnader och andra anläggningar sammanfördes
med reglerna i byggproduktlagen till en ny lag (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., BVL, och i plan- och bygglagen
infördes ett från bygglovsprövningen fristående tillsyns- och
kontrollförfarande beträffande de tekniska egenskapskraven på
byggnader och andra anläggningar.
I efterhand har det visat sig att sammanslagningen av
byggproduktlagen och de nämnda delarna av plan- och bygglagen har fått
en mindre lämplig utformning i vissa hänseenden.
Reglerna i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
om skärpta underhållskrav för vissa anordningar i byggnader och andra
anläggningar har kommit att bygga på att dessa anordningar, till skillnad
mot vad som gäller enligt byggproduktdirektivet, inte betraktas som
byggprodukter utan som en artskild grupp produkter. Detta har lett till
oklarheter som uppmärksammats vid genomförandet av
byggproduktdirektivet. Överföringen av reglerna om underhållskraven i
plan- och bygglagen till lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. har vidare lett till vissa oklarheter när det gäller
möjligheterna att ingripa mot eftersatt underhåll. I promemorian föreslås
att lagstiftningen kompletteras med en regel om att byggnader skall
underhållas och anordningar hållas i stånd enligt vad som föreskrivs i
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.. Därmed blir
även underhållskraven enligt lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. en del av plan- och bygglagen och ingripande mot
eftersatt underhåll kan då ske enligt reglerna i 10 kap. PBL.
Definitionen av en byggprodukt i lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. har kommit att avvika från den definition som anges
i EG:s byggproduktdirektiv 89/106/EEG vilket gör att de faller utanför
den reglering som har tagit sikte på genomförande av
byggproduktdirektivet. I promemorian lämnas förslag på hur detta kan
rättas till.
Vidare föreslås att lagstiftningen ändras så att hissar och
värmeanordningar m.m. skall anses som byggprodukter. Förslaget
innebär att reglerna om hissar och värmeanordningar m.m. samordnas
med de generella reglerna om byggprodukter i lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och tillhörande förordning.
I promemorian konstateras att de särskilda EG-direktiven som gäller
hissar och värmepannor m.m. har genomförts på ett inte helt
Prop. 1998/99:62
Bilaga 1
54
tillfredsställande sätt. Även i denna del lämnas förslag på hur detta kan
rättas till.
I forordningen (1993:1598) om hissar och vissa andra motordrivna
anordningar ges regler om tekniska egenskapskrav, underhåll och
kontroll. Dessutom finns regler som tar sikte på genomförande av det
nämnda hissdirektivet. I promemorian förelås att förordningen renodlas
till att enbart behandla frågor om kontroll.
Avslutningsvis behandlas frågor om höjd säkerhet för befintliga hissar.
I det senaste hissdirektivet (95/16/EG) regleras den fria handeln med och
installationen av hissar. I anslutning till direktivet rekommenderade EU-
kommissionen i en skrivelse den 8 juni 1995 (95/216/EG)
medlemsstaterna att vidta åtgärder för att tillförsäkra ett tillfredsställande
underhåll av befintliga hissar och en uppgradering av säkerhetsnivån i
dessa hissar. Till rekommendationen finns fogad en bilaga med tio
konkreta åtgärder för uppgradering av säkerheten samt en uppmaning att
genomföra ytterligare åtgärder i det fall det innebär en förbättring av
säkerheten. På uppdrag av regeringen har Boverket utrett i vad mån
svenska hissar uppfyller de rekommenderade kraven och bedömt de
ekonomiska konsekvenserna av att på olika sätt förbättra säkerheten i
enlighet med rekommendationen. I promemorian lämnas en
sammanfattande redovisning av Boverkets rapport samt förslag till
lagstiftning för genomförande av åtgärder som bedöms erforderliga för
att eftersträvade krav på säkerhet och tillgänglighet skall uppnås.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 1
55
1. Kammarrätten i Göteborg
2. Kammarrätten i Sundsvall
3. Arbetarskyddsstyrelsen
4. Boverket
5. Länsstyrelsen i Skåne län
6. Länsstyrelsen i Västemorrlands län
7. Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, SFBS
8. Hissbesiktning i Sverige AB
9. HSB Riksförbund
10. Hyresgästernas Riksförbund
11. IKH, Kran- och Hisstandardiseringen
12. LO
13. Riksbyggen
14. SAF
15. SAQ Kontroll AB
16. Salwéns Ingenjörsbyrå
17. SLPAB
18. SMP Besiktning
19. STK InterTest AB
20. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)
21. Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC)
22. Sveriges Fastighetsägareförbund
23. Svenska Kommunförbundet
24. Svenska Hissförbundet
25. SWEDAC
26. Swedish Association for Testing, inspection and Certification
(SWETIC)
27. ÅF-Kontroll AB
Prop. 1998/99:62
Bilaga 2
56
Utredningen, som antagit namnet Byggkvalitetsutredningen, har haft i
uppdrag
att inventera vilka heltäckande kvalitetssystem som finns på
byggområdet och i förvaltningen i dag, utvärdera system och ge
förslag hur de snabbt kan introduceras,
att göra en översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem,
att belysa hur tecknade byggfelsförsäkringar uppfyller intentionerna i
lagen om sådan försäkring och bedöma behovet av ändringar i lagen
med inriktning på tillämpningsområdet och skyddet för boende m.fl.,
att allsidigt redovisa och analysera befintliga system med s.k.
småhusgarantier och konsumentaspekter i anslutning härtill, varvid
förslag skall lämnas till ett ändamålsenligt konsumentskydd, samt
att bedöma det fortsatta behovet av statligt ekonomiskt stöd för att
avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus, m.m., varvid formerna för
verksamheten skall övervägas.
Utredningen redovisar, utifrån tillgängliga utredningar om
byggnadsbeståndet, hur situationen ser ut i fråga om fel och brister i våra
byggnader. Här kan nämnas följande. År 1992 hade ca 6 procent av
småhusen fukt- och mögelskador i källare eller på grundplanet och i vart
femte småhus var luftfuktigheten under vissa delar av året så hög att
risken för allergiframkallande kvalster ökar. I ca 500 000
bostadslägenheter fanns fuktskador i våtutrymmen. Bristfällig ventilation
förelåg i totalt 2,4 miljoner bostäder. När det gäller lokalbyggnader
noterades att det förelåg behov av reparation av 4-5 procent av den
sammanlagda arean ytterväggar och fönster. Störst reparationsbehov
fanns i skolor. I fråga om ventilation i lokaler konstaterades att
reparationsbehov förelåg i 12 procent av volymen, varav skolorna svarar
för den största volymandelen. Materialet visar vidare att samma typer av
fel i byggandet återkommer genom åren.
Utredningen konstaterar att ett ökat kvalitetsmedvetande inom
byggområdet erfordras för att minska behovet av korrigeringar i
efterhand. Utredningen anser att grundstenarna i arbetet på att förbättra
kvaliteten i byggande och förvaltning utgörs av yrkeskunnande och
yrkesstolthet hos aktörerna. Skall en förbättring åstadkommas krävs
kvalitetstrategier hos aktörerna inom de olika leden i byggande och
förvaltning. Enligt utredningens mening kan en samordning av
kvalitetsarbetet hos de skilda aktörerna minska behovet av ingripanden
från samhället.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
57
År 1995 ändrades byggnadslagstiftningen med inriktning på att
tydliggöra rollerna och ansvaret i byggandet och därmed skapa
förutsättningar för bättre kvalitet. Boverket har haft i uppdrag att göra en
utvärdering av de nya byggbestämmelsema och har lämnat sin
slutredovisning till regeringen i oktober 1997.
I föreliggande betänkande redovisas nuvarande läge i kvalitetsarbetet
på byggområdet och i förvaltningen med uppdelning i projekteringsfas,
byggfas och förvaltningsfas.
Utredningen konstaterar att det för närvarande inte finns heltäckande
kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen. Många företag och
även branscher har emellertid, med ISO- 9000 som utgångspunkt,
utvecklat egna system inom sina områden, ISO liknande system.
Systemen är ofta branschanpassade eller framtagna för en viss
produktionskedja eller ett särskilt produktionssystem. Enligt en
bedömning som gjorts utifrån det system som används i Utmärkelsen
Svensk Kvalitet (USK) framgår att det inom de tillfrågade företag på
byggområdet finns ett systematiskt angreppssätt för kvalitetsarbetet inom
stora delar av respektive företag. I bedömningen konstateras att
byggentreprenörena kommit längst i sitt kvalitetsarbete. Utredningens
studier visar att det i stor utsträckning saknas parametrar och metoder att
mäta effekterna av olika sätt att säkra kvaliteten och därmed saknas
förutsättningar att klarlägga effektiviteten i de skilda sätten.
Utredningen konstaterar att många goda skäl talar för att arbetet med
att fa till stånd ett mera systematiskt kvalitetsarbete bör intensifieras. Det
främsta skälet är naturligtvis att fa till stånd bättre byggnader men det
kan också lyftas fram att undersökningar visar att det finns stora
möjligheter att minska kostnaderna i byggandet genom kvalitetsarbetet.
Av utredningens studier kan utläsas att kvalitetsfelkostnadema ofta
bedöms uppgå till mellan 6 och 10 procent av produktionskostnaden.
Även förvaltningskostnaderna kan minska betydligt. Ett förbättrat
kvalitetsarbete torde också öka konkurrenskraften och skapa
exportmöj ligheter.
Utredningen har kommit fram till att aktörerna i byggandet och
förvaltningen bör bygga upp ett bättre samarbete i kvalitetsfrågorna med
sikte på ett heltäckande kvalitetssystem. Utredningen föreslår att ett
byggbranschens kvalitetsråd bildas i vilket ingår alla aktörer på
byggområdet och i förvaltningen samt även försäkringsbolag och
finansieringsinstitut. I betänkandet redovisas frågor som ett sådant råd
bör ta upp och skapa samordning i. En av huvudfrågorna gäller
samordning av kvalitetsarbetet hos de skilda aktörerna och
erfarenhetsåterföringen mellan dem. En annan stor fråga gäller
kompetensen hos skilda personalkategorier.
Under årens lopp har ett omfattande arbete lagts ner på att komma till
rätta med miljöfaktorer som inverkar negativt på vår hälsa. Utredningen
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
konstaterar att det endast är delvis känt hur inomhusmiljön medverkar till
sjukdomstillstånd. För att fa till stånd ett bra inomhusklimat kan slås fast
att det är nödvändigt med ett fungerande ventilationssystem, som är
anpassat till den verksamhet som bedrivs i byggnaderna. Beträffande
arbetsläget för ventilationskontrollen konstateras att det inte finns
underlag för att dra fullständiga slutsatser om i vilken omfattning
ventilationssystemen i de skilda byggnadskategoriema har kontrollerats
eller om utfallet av kontrollen. De slutsatser som med säkerhet kan dras,
är att den av Boverket föreskrivna tidplanen för kontrollen inte har
infriats. I bästa fall har ventilationssystemen i flertalet byggnader
funktionskontrollerats en gång vid utgången av år 1997. En mycket stor
andel av de kontrollerade ventilationssystemen har dessutom påtagliga
brister.
Mot bakgrund av de uppgifter som inhämtats och redovisas föreslår
utredningen att den obligatoriska funktionskontrollen skall bestå.
Problemet är främst att fa genomslagskraft i kontrollen av
ventilationssystemen. Kommunernas byggnadsnämnder har till uppgift
att bevaka kontrollsystemet. Från kommunhåll har framförts att det inte
finns förutsättningar eller resurser att närmare övervaka att
byggnadsägama följer uppställda kontrollkrav. Utredningen har i sina
överväganden kommit fram till att kontrollbehovet från samhällets sida
är olika för de skilda byggnadskategoriema och att byggnadsnämndens
övervakning bör inriktas på de områden där det finns störst anledning att
följa utvecklingen. Utredningen konstaterar att byggnadsägare normalt
har intresse av att byggnaderna bibehåller sitt värde och att funktionerna
vidmakthålls, inte minst för att fa god avkastning på kapitalet.
Hyresgäster har intresse av att bostaden eller lokalen verkligen har de
funktioner man betalar för. Utredningen har kommit fram till följande för
skilda kategorier.
1. När det gäller hyresbostäder visar undersökningar att det finns en
påtaglig eftersläpning i kontrollen. Här finns visserligen ett
partsförhållande men hyresgäster har förhållandevis svårt att göra sig
gällande i underhållsfrågor av förevarande slag. För att fa
genomslagskraft i ventilationskontrollen föreslår utredningen därför att
underlåtenhet från en hyresvärds sida att följa reglerna om
ventilationskontroll skall fa omedelbar effekt på hyressättningen i
byggnaden. Detta kan enligt utredningens uppfattning göras genom ett
tillägg till 12 kap. 55 § första stycket jordabalken på sätt att en
hyreslägenhet vid prövningen av skälig hyra enligt bestämmelserna i
kapitlet skall anses sakna godtagbar ventilation om besiktning enligt
bestämmelserna om ventilationskontrollen inte utförts eller kontrollen
föranlett anmärkningar av betydelse för ventilationssystemets funktion
och hyresvärden inte visar att bristerna avhjälpts.
2. Beträffande bostadsrätter konstaterar utredningen att de boende, till
skillnad från hyresgäster, kan påverka skötseln av huset vid
föreningsstämma och också ta upp skötselfrågor med den valda styrelsen.
Bostadsrättshavama har ett ekonomiskt intresse av att huset underhålls.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
59
Utredningen menar att några särskilda åtgärder inte behöver vidtas för att
förbättra efterlevnaden av kontrollkravet. Utredningsunderlaget tyder på
att efterlevnaden är förhållandevis bra hos bostadsrättsföreningarna och
närmast är det information som behövs.
3. Vid lokalhyresförhållanden är partsförhållandena mera jämspelta.
Lokalhyresgästema torde i sina förhandlingar med byggnadsägaren ställa
krav på att gällande föreskrifter om ventilation följs. Utbudet av lokaler
för kontor och andra verksamheter är förhållandevis stort varför det finns
anledning att anta att byggnadsägama är angelägna att kunna visa att
lokalerna uppfyller minst gällande krav. Till detta kommer att
arbetsplatser omfattas av arbetsmiljölagstiftningen och att arbetstagare
och deras organisationer har ett intresse av att bevaka arbetsmiljön. Även
här kan den kommunala kontrollen begränsas.
4. Utredningen föreslår att samtliga småhus undantas från den
återkommande funktionskontrollen av ventilationssystem. Däremot bör
kravet på kontroll innan ett nytt ventilationssystemet tas i drift finnas
kvar. Utredningen konstaterar att det för småhusen är ägaren och dennes
familj som är berörda och att det ligger i ägarens eget intresse att se till
att ventilationen fungerar så att en tillfredsställande inomhusmiljö råder.
5. Vad gäller daghem, skolor, vårdlokaler etc. finns inga hyresavtal mellan
dem som vistas i byggnaderna och ägaren. Barn, ungdomar, sjuka och
gamla personer har begränsade möjligheter att själva ställa krav på
inomhusklimatet. I den här typen av byggnader är det särskilt viktigt att
samhället tillvaratar nyttjamas intressen och kontrollerar att ventilationen
och inomhusmiljön fortlöpande är avpassad till den verksamhet som
bedrivs. Utredningen anser att de övervakningsresurser som finns i
kommunerna i första hand bör användas för den här typen av lokaler.
Beträffande utformningen av den fortsatta ventilationskontrollen ger
utvärderingen inte anledning att föreslå ändringar av
besiktningsintervall.. Det ankommer på Boverket att följa utvecklingen
och vid behov föreskriva ändringar. Ett exempel på förhållanden som kan
ge anledning till längre besiktningsintervall är enligt utredningens
mening att byggnadsägaren visar att ventilationssystemet ses över
kontinuerligt.
Utredningen konstaterar att den kontrollfunktion som lagts på
kommunerna är densamma som i övrigt gäller i fråga om övervakning av
att byggnadslagstiftningen efterlevs. Skyldighet för kommunerna att
ingripa uppkommer när det finns anledning att anta att överträdelse skett.
Som ett led i en sådan kommunal tillsyn anser utredningen att endast
protokoll från besiktningar som föranlett sådana anmärkningar att
funktionskraven som uppställs i kontrollförordningen inte är uppfyllda
skall skickas till kommunen för kännedom.
Utredningen föreslår att vissa förtydliganden görs i förordningen såvitt
gäller behöriga ventilationskontrollanters uppgifter. När protokoll över
ventilationskontrollen skall skickas till kommuner skall detta utföras av
funktionskontrollanten. Det föreskrivna intyget om utförd besiktning
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
60
föreslås fa en ny roll. Det bör föreskrivas att intyg om utförd besiktning
inte far utfärdas och anslås förrän ventilationssystemet uppfyller de
uppställda kraven och att intyget skall utfärdas och anslås av
funktionskontrollanten.
Utredningen förutsätter att de skilda intresseorganisationerna för
fastighetsägare lämnar information till sina medlemmar om vikten av att
ventilationssystemen i byggnaderna underhålls. Utredningen utgår även
från att ventilationsbranschen medverkar med information.
När det gäller frågorna om byggfelsförsäkring och småhusgarantier har
utredningen kommit fram till att verksamheten hos garantibolagen är att
betrakta som försäkringsrörelse och därmed underkastad regleringen på
försäkringsområdet. Utredningen konstaterar att det därför skulle krävas
en särskild lagstiftning för verksamheten hos garantibolagen om den
skall finnas kvar i nuvarande bolagsform. Mot den bakgrunden har
utredningen övervägt och funnit att bestämmelserna om
byggfelsförsäkring bör göras generellt tillämpliga även på småhus för
permanentboende. För att därutöver stärka konsumentskyddet bör de
standardavtal som används i konsumentförhållanden kompletteras så att
det åligger anlitade entreprenörer och säljare att ställa säkerhet för sina
produktionsåtaganden. Enligt utredningens mening åstadkoms genom
förslaget ett ändamålsenligt konsumentskydd. Utredningen förslår att de
undantag från konsumenttjänstlagens, konsumentköplagens och
jordabalkens annars tvingande avtalsvillkorsregler som idag gäller om
sådant konsumentskydd finns som ställs som villkor för statlig
bostadsfinansiering, dvs. småhusgaranti i förening med
konsumentanpassade standardavtal, i stället bör avse det
konsumentskydd som byggfelsförsäkringen ger i kombination med
konsumentanpassade standardavtal. Byggfelsförsäkring i förening med
ett kompletterat ABS 95 ger enligt utredningens uppfattning ett avsevärt
bättre konsumentskydd än konsumenttjänstlagen.
När det gäller utvärderingen av systemet med byggfelsförsäkring
konstaterar utredningen att det har gått för kort tid för att det skall vara
möjligt att göra en fullständig utvärdering. Lagen har endast varit i kraft
sedan den 1 juli 1993. Hittills har det nästan inte varit några skadefall.
Det torde inte vara möjligt att fa en riktig bild av systemet förrän det har
varit i kraft under en dryg tioårsperiod, motsvarande tiden från det att
byggfelsförsäkring tecknas till det att den har löpt ut. Det finns inte
underlag för att föreslå att systemet med byggfelsförsäkringar skall
utvidgas till att omfatta andra byggnader än permanentbostäder. Det kan
dock redovisas att det förekommer att försäkringar tecknas även utanför
obligatoriet och att den delen av marknaden inte är ringa. Vad gäller
lagens tillämpningsområde i övrigt föreslår utredningen att den
nuvarande kopplingen till näringsidkarbegreppet i första paragrafen tas
bort och att avgränsningen av vilka ombyggnader som skall omfattas av
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
61
försäkringsobligatoriet förtydligas. Framför allt sistnämnda förslag har
sin grund i påtalade tillämpningssvårigheter av nuvarande regel.
Analysen av de förekommande försäkringarna samt förslaget att
småhusen skall inordnas generellt i systemet har föranlett utredningen att
föreslå vissa förändringar av lagen såvitt avser tillåten självrisk.
Utredningen föreslår att utrymmet för avtal om självrisk regleras.
Beträffande småhus bör självrisken fa vara högst ett halvt basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för flerbostadshus
högst tre basbelopp.
Utredningen föreslår även viss begränsning i möjligheten för
försäkringsgivaren att friskriva sig från ersättningen för skador som
normalt täcks av andra försäkringar
I frågan om fortsatt behov av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa
fukt- och mögelskador i småhus konstaterar utredningen att det alltjämt
föreligger ett stort behov av sådant stöd för att komma till rätta med
problem i hus som inte omfattas av småhus garanti. Eftersom i princip
alla hus byggda efter år 1989 omfattas av sådana garantier finns inte
anledning att ändra regeln att endast hus byggda före det året kan komma
ifråga för stöd. Mot bakgrund av att fel som orsakar fukt- och
mögelskador av det slag som omfattas ofta inte blir påtagliga förrän
omkring 10 år har gått, även om de kan uppdagas tidigare, föreslår
utredningen att möjligheten att söka stöd bör finnas kvar under ytterligare
en fyraårsperiod. Utredningen konstaterar att hanteringsordningen av
skadeärenden i sak fungerar mycket bra vid småhusskadenämnden
(fonden för fukt- och mögelskador i småhus) och att den i sak bör vara
densamma under avslutningsperioden. Utredningen konstaterar vidare att
reglerna om självrisk för sökandena är sådana att allt färre som behöver
hjälp kommer i åtnjutande av sådan. Utredningen föreslår därför att
stödreglema förbättras och förenklas. I korthet bör gälla att sökanden
alltid själv skall svara för åtgärdskostnad upp till ett basbelopp. Är
kostnaden större för att fa huset att fungera tillfredsställande som bostad,
föreslår utredningen att bidrag lämnas med hälften av åtgärdskostnaden,
dock att sökanden alltid svarar för ett basbelopp. En förenkling av
stödreglema enligt förslaget medför att en ökad tillströmning av ärenden
kommer att kunna hanteras med den personal som nu finns.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 3
62
Svea Hovrätt, Malmö tingsrätt, Södra Roslags tingsrätt, Hyresnämnden i
Stockholm, Hyresnämnden i Göteborg, Hyresnämnden i Växjö, Social-
styrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Finansinspektio-
nen, Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, Boverket,
Byggforskningsrådet, Konsumentverket, Fastighetsmäklamämnden,
Statens geotekniska institut, Fonden för fukt- och mögelskador, Kungliga
tekniska högskolan, KTH, Chalmers tekniska högskola, CTH, Lunds
universitet, Högskolan i Gävle/Sandviken, Ingenjörsvetenskaps-
akademien, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Hallands län,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Stock-
holms stad, Linköpings kommun, Karlshamns kommun, Varbergs
kommun, Gävle kommun, Umeå kommun, Sveriges provnings- och
forskningsinstitut AB, Svenska Kommunförbundet, Svenska institutet för
kvalitet, SIQ, Byggstandardiseringen, Statens Bostadsfmansieringsaktie-
bolag, SBAB, Svenska bankföreningen, Sveriges försäkringsförbund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostads-
företag, SABO, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation,
SBC, Sveriges Advokatsamfund, Riksbyggen, HSB Riksförbund, Bygg-
herreföreningen, Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund, Villaägarnas
Riksförbund, Vi i Villa, Hyresgästernas Riksförbund, AB Bostadsgaranti,
GAR-BO AB, Arkitekt- och Ingenjörsföretagen, AI AB, VVS-tekniska
föreningen, Föreningen Ventilation-Klimat-Miljö, Byggentreprenörerna,
SBUF, Industrins Byggmaterialgrupp, FUNKIS-kansli, Föreningen
Sveriges VVS-inspektörer c/o Gösta Pemesund, Riksförbundet Sveriges
Ventilationsrengörare, RSVR, Byggnadsarbetareförbundet, Mäklarsam-
fundet, Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Golvbranschens
Riksorganisation (GBR), Isoleringsfirmomas förening (IF), Kylentrepre-
nöremas förening (KYL), Målarmästarnas Riksförening i Sverige, Platt-
sättnings Entreprenörernas Riksförening (PER), Plåtslageriernas Riksför-
bund, Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet, Svenska Byggingenjö-
rers Riksförbund (SBR), VVS-Installatörema (VVS), Föreningen
Sveriges bygglovgranskare och byggnadsnämndssekreterare, Sveriges
Skorstensfejaremästares Riksförbund, Tell, Wilhelm, Wiven, Gunnar,
Energimarknad Claes Forsberg AB, Svensk Byggtjänst, Betong och
ballast certifiering AB BBC, Kungl. Tekniska Högskolan.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 4
63
I den föreliggande rapporten föreslår Boverket:
• att bygganmälan inte ska behövas för mindre tillbyggnader, vissa
ändringar av en- och tvåbostadshus samt uppförande av
komplementbyggnader till en- och tvåbostadshus. (3.4.3)
• att bygganmälan inte ska behövas för att anordna, uppföra och ändra
upplag och materialgårdar, murar och plank, parkeringsplatser
utomhus samt begravningsplatser. (4.1.1)
• att bygganmälan införs när byggnader tas i anspråk eller inreds helt
eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket
byggnaderna senast har använts. (4.1.1)
• att byggnadsnämnden ges större möjlighet att avstå från byggsamråd
och kontrollplan och därmed också från kvalitetsansvarig då nämnden
bedömer detta vara obehövligt utifrån allmänna intressen. (4.1.1)
• att den utförda projekteringen också ska tas upp till behandling under
samrådet. (4.2.2
• att lagtexten (9 kap. 6 §) om utsättning av byggnad blir tydligare.
(3-4.3)
• att en kontrollplan alltid ska upprättas efter ett byggsamråd och att den
kvalitetsansvarige ska se till att byggherrens dokumenterade
egenkontroll som berör samhällskraven har utförts och dokumenterats
på ett tillfredsställande sätt. (4.3.1)
• att den kvalitetsansvariges närvaroplikt vid kontroller och besiktningar
alltid ska framgå av kontrollplanen. (4.4.6)
• att byggnadsnämndens möjlighet att kräva byggnadsritningar för
arkivering även gäller om det är av särskild betydelse vid framtida
ändringsåtgärder. (4.3.5)
• att en anmälningspliktig åtgärd som inte är bygglovpliktig senast ska
vara färdigställd inom fem år efter dagen för bygganmälan. (4.1.4)
• att byggherren blir skyldig att göra en slutanmälan i både
bygganmälningsärenden och bygglovärenden utan anmälningsplikt.
Byggherren ska i denna slutanmälan också intyga att den utförda
åtgärden överensstämmer med givet bygglov. (4.6.3)
• att den särskilda avgiften höjs till lägst 1.000 kronor och högst 10.000
kronor. Den särskilda avgiften ska också kunna tas ut om byggherren
underlåter att göra en sådan slutanmälan som föreslås i punkten ovan.
(4.8.2)
• att byggnadsnämnden ges möjlighet att utöka bygglovplikten för inre
åtgärder i särskilt värdefulla byggnader. (4.2.3)
• att rubriken till 9 kap. ändras så att den bättre överensstämmer med
innehållet i kapitlet. (3.2.3)
• att i enlighet med utredningen (SOU 96:168) ”översyn av PBL och
VA-lagen” att en avgift för bygglov och bygganmälan m.m. får tas ut
motsvarande kommunens självkostnad. (3.5.1)
Prop. 1998/99:62
Bilaga 5
64
Boverket föreslår vidare i avsnitt 3.3.4 att Boverket i samråd med Prop. 1998/99:62
Kommunförbundet och länsstyrelserna far i uppdrag att utreda frågan om Bilaga 5
hur staten på bästa sätt kan samordna och utöva tillsyn över
kommunernas handläggning av bygganmälningsärenden och över
kommunernas tillsynsuppgift i samband med byggverksamhet.
65
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 62
1. Kammarrätten i Jönköping
2. Kammarrätten i Stockholm
3. Arbetarskyddsstyrelsen
4. Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer
5. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
6. Länsstyrelsen i Skåne län
7. Länsstyrelsen i Örebro Län
8. Borlänge kommun
9. Danderyds kommun
10. Hudiksvalls kommun
11. Luleå kommun
12. Lycksele kommun
13. Malmö kommun
14. Motala kommun
15. Norrköpings kommun
16. Uppsala kommun
17. Valdemarsviks kommun
18. Växjö kommun
19. Byggentreprenörerna
20. Byggherreföreningen
21. Kristianstadsbyggen AB
22. Kvalitetsansvarigas Riksförening
23. Svenska Kommunförbundet
24. Sveriges Fastighetsägareförbund
25. Villaägarnas Riksförbund
Prop. 1998/99:62
Bilaga 6
66
Prop. 1998/99:62
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
dels att 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 13 § skall utgå,
dels att 1, 2, 4, 17 och 21-23 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller tekniska egenskapskrav pa byggnadsverk (byggnader
och andra anläggningar) och byggprodukter.
Med byggprodukt avses i lagen
en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk och som har
betydelse för byggnadsverkets
egenskaper i de avseenden som
anges i 2 § första stycket 1-6.
Med byggprodukt avses i lagen
en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett
byggnadsverk.
2§
Byggnadsverk som uppförs eller ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga, och
9. hushållning med vatten och avfall.
De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de
varsamhetskrav som finns i 3 kap. 10-14 §§ plan- och bygglagen
(1987:10).
Byggnadsverk skall underhållas Byggnadsverk skall underhållas
så att deras egenskaper i de så att deras egenskaper i de
67
hänseenden som avses i första
stycket i huvudsak bevaras.
hänseenden som avses i första Prop. 1998/99:62
stycket i huvudsak bevaras. Bilaga 7
Anordningar som avser att
tillgodose kraven i första stycket
2-4, 6 och 8 skall hållas i stånd.
Byggprodukter skall vara
lämpliga för avsedd användning
för att få ingå i byggnadsverk. En
byggprodukt är lämplig, om den
har sådana egenskaper att det
byggnadsverk i vilket den skall
ingå, rätt projekterat och uppfört,
kan uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket 1-6.
Hissar i byggnader skall, även i
andra fall än när byggnaden
uppförs eller ändras, ha det ut-
förande och den utrustning som
skäligen kan fordras för att de
egenskapskrav på byggnadsverk
som anges i 2 § skall uppfyllas.
4§
Byggprodukter skall vara
lämpliga för avsedd användning
för att få ingå i byggnadsverk. En
byggprodukt är lämplig, om den
har sådana egenskaper att det
byggnadsverk i vilket den skall
ingå, rätt projekterat och uppfört,
kan uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket 1-6, eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av 22 §.
17 §
Om den kommunala nämnd som avses i 16 § finner att
funktionskontrollanten åsidosatt sina skyldigheter får nämnden besluta
att en annan funktionskontrollant skall utses. Nämnden skall, i de fall
funktionskontrollanten har riksbehörighet, anmäla sitt beslut till det
organ som meddelat riksbehörigheten.
Nämndens beslut får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Nämndens beslut z dessa frågor
eller i fråga om godkännande för
viss kontroll enligt 16 § får
överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk
skall uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket.
21 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk
skall uppfylla kraven enligt 2 och
2a§§.
68
22 §
För att uppfylla Sveriges
åtaganden enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet)
far regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter for
for avsedd användning,
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter, hissar och
värmeanordningar,
3. om märkning av bygg-
produkter, hissar och
värmeanordningar som
förutsättning för att de skall fa
släppas ut på marknaden och
användas, och
4. om sådana byggprodukter
som är av mindre betydelse med
hänsyn till hälsa och säkerhet och
där tillverkaren har utfärdat en
försäkran om byggproduktemas
överensstämmelse med allmänt
För att uppfylla Sveriges
internationella förpliktelser får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter
Prop. 1998/99:62
Bilaga 7
att de enligt 4 § skall vara lämpliga
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter,
3. om märkning av bygg-
produkter som förutsättning för att
de skall fa släppas ut på
marknaden och användas,
4. om sådana byggprodukter
som är av mindre betydelse med
hänsyn till hälsa och säkerhet och
där tillverkaren har utfärdat en
försäkran om byggproduktemas
överensstämmelse med allmänt
erkänd och tillämpad teknik.
erkänd och tillämpad teknik, och
5. om förbud mot att på
marknaden släppa ut bygg-
produkter som inte uppfyller
kravet på lämplighet enligt 4 §.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för kontroll av att
föreskrifter utfärdade med stöd av
21 § följs och att sådana
anordningar som avses i 13 § hålls
i stånd.
§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för kontroll av att
föreskrifter utfärdade med stöd av
21 § följs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 då lagen (1977:484) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller
transportanordningar m.m. upphör att gälla.
69
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:10)3 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:62
Bilaga 7
Byggnader skall uppfylla de
krav som anges i 2 § lagen
(1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. i den utsträckning som följer
av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen.
3§4
Byggnader och hissar i
byggnader skall uppfylla de krav
som anges i 2 respektive 2 a §§
lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. i den utsträckning som följer
av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
3 Lagen omtryckt 1992:1769.
4 Senaste lydelse 1994:852.
70
Prop. 1998/99:62
Bilaga 8
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-06-12
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 4 juni 1998 (Inrikesdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m.,
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Joakim Munter.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.
2a§
Enligt paragrafen skall hissar i byggnader, även "i andra fall än när
byggnaden uppförs eller ändras", ha det utförande och den utrustning
som skäligen kan fordras för att de egenskapskrav på byggnadsverk som
anges i 2 § skall uppfyllas. Det citerade uttrycket passar inte ihop med
verbet "ha" och "i andra fall" anger illa att det är fråga om byggnadens
permanenta tillstånd. I stället kan väljas lydelsen: "Hissar i byggnader
skall, även när 2 § första stycket inte är tillämpligt, ha det utförande och
den utrustning — ",
4 och 22 §§
Enligt andra meningen i 4 § gäller nu att en byggprodukt är lämplig för
avsedd användning, om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i
vilket den skall ingå kan uppfylla kraven enligt 2 § första stycket 1-6.
Häri inbegrips sålunda inte krav på handikappanpassning, som tas upp i
punkten 8 i 2 § första stycket. Enligt 22 § 1 far föreskrifter meddelas om
krav på byggprodukter för att de enligt 4 § skall vara lämpliga för avsedd
användning. Nu föreslås att i 4 § skall göras ett sådant tillägg att även
krav enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § kan uppfyllas.
Tanken är att man därmed skall kunna fa med krav på handikappanpass-
ning men även andra krav som kan ställas på byggprodukter enligt EG-
direktiv.
71
Den föreslagna lösningen innebär emellertid ett cirkelresonemang. 22 § 1
hänvisar i fråga om lämplighetskravet till 4 § och 4 § hänvisar i samma
hänseende till föreskrifter enligt 22 §. Detta kan inte anses tillåtet och
kan inte antas leda till avsett resultat, eftersom föreskrifter enligt 22 § 1
inte kan gå utanför vad som finns reglerat i 4 § med undantag för sådana
föreskrifter. Om man, som synes högst rimligt, vill införa krav om
handikappanpassning av byggprodukter, bör en hänvisning också till
punkten 8 i 2 § första stycket föras in i 4 §. Om även andra krav åsyftas
kan möjligen hänvisningen till 4 § strykas i 22 § 1. Detta förefaller dock
mindre lämpligt, eftersom det dels inte finns några materiella regler om
vad lämplighetskravet kan avse - detta kan dock accepteras eftersom en
förutsättning är att det finns internationella åtaganden, främst EG-
direktiv, i botten - dels i punkten 7 i 2 § första stycket talas om
lämplighet för avsett ändamål och man kan vilseledas att tro att övriga
krav enligt nämnda lagrum inte kan läggas till grund för föreskrifter.
Härtill kommer att motsvarande osäkerhet uppkommer angående
innebörden av den föreslagna punkten 5, där i så fall också hänvisningen
till 4 § borde strykas.
Enligt Lagrådets mening talar övervägande skäl för det första alter-
nativet. I så fall far 4 § ändras, om EG-krav medför behov av föreskrifter
i andra ämnen. Det undandrar sig Lagrådets bedömning, om man redan
nu kan i 4 § hänvisa även till punkterna 7 och 9 i 2 § första stycket eller
med andra ord till kraven i första stycket i dess helhet.
Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
3 kap. 3 §
Enligt förslaget skall byggnader "och hissar i byggnader" uppfylla de
krav som anges i "2 respektive 2 a §§" lagen om tekniska egenskapskrav
hos byggnadsverk, m. m. i den utsträckning som följer av föreskrifter
utfärdade med stöd av 21 § i den lagen. Eftersom hissar anges särskilt
frågar man sig om bestämmelserna i paragrafen inte omfattar andra
anordningar som avses i byggnadsverkslagen (jfr den föreslagna 2 §
tredje stycket andra meningen i den lagen). Om man å andra sidan tar
med även sådana anordningar i förevarande paragraf kan detta påverka
tolkningen av plan- och bygglagen i övrigt. Hissar behöver inte
omnämnas särskilt i paragrafen. Dessa liksom andra anordningar ingår i
begreppet byggnader. Det är helt i sin ordning att säga att byggnader
skall uppfylla kraven i 2 och 2 a §§ byggnadsverkslagen, varvid 2 a § ju
bara gäller för hissar. Paragrafen bör därför inledas: "Byggnader skall
uppfylla de krav som anges i 2 och 2 a §§ — ".
Prop. 1998/99:62
Bilaga 8
72
Krav på underhåll av hissar finns genom föreskrifter och råd i
Boverkets författningssamling, BFS 1994:25 (omtryckt BFS 1995:3)
avsnitten 2.1 och 2.2. Dessa föreskrifter och råd gäller skötsel och
underhåll av alla existerande hissar oavsett deras installationstillfålle.
I samband med Boverkets påbörjade översyn av besiktningsintervallen
för hissar och revidering av verkets föreskrifter, har en översyn även
gjorts av kraven på skötsel och underhåll av hissar. Denna översyn torde
leda till att kraven på skötsel och underhåll preciseras och att det införs
kontroll av att tillfredsställande skötsel utförs. Enligt Boverket lever
därför Sverige i detta avseende upp till EU-kommissionens
rekommendation och det bedöms att inga ytterligare åtgärder behövs.
Samtliga tio rekommenderade åtgärder är inte av säkerhetskaraktär i
den meningen att de avser att förhindra fysiska skador. En del av
åtgärderna berör även komforten och hälsan, och en åtgärd berör
tillgängligheten för funktionshindrade personer. Till hälsoåtgärder har
Boverket valt att även hänföra de risker som kan ge enbart psykiska
skador.
Vissa av de rekommenderade kraven uppfylls redan av svenska hissar.
Kontroll av och eventuellt utbyte av korgens upphängningslinor
(punkten 2) sker redan i dag i samband med den återkommande
besiktningen.
Dagens krav på nya och befintliga hissar motsvarar den
rekommenderade åtgärden att förse automatiskt stängande dörrar med
detektorer för att hindra klämning av människor och djur (punkten 5).
Ett förbud mot asbest finns i Sverige sedan flera år. Krav på utbyte av
asbest (punkten 8) behövs således inte.
Manöverenheterna både i korgen och på stannplanet är enligt svenska
regler användbara och förståeliga för obeledsagade handikappade
personer (punkten 4) utom för personer med nedsatt synförmåga.
Rekommenderade åtgärder i sistnämnda hänseende behandlas därför i det
följande.
Följande rekommenderade krav uppfylls inte enligt de svenska
reglerna.
Kommissionen rekommenderar för hisskorgar som saknar korgdörr att
dörrar och våningsvisare installeras i korgen. Dessa åtgärder kan
betraktas som säkerhetsåtgärder som bl.a. förhindrar skador genom
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 62
klämning av någon kroppsdel mellan hisskorg och schaktvägg. Prop. 1998/99:62
Installationen av våningsvisare är en följdåtgärd av att dörr installeras, Bilaga 9
eftersom man då inte längre ser vid vilket plan man befinner sig.
Vid avsaknad av dörr på hisskorgen finns det risk för att vid fard
klämma någon kroppsdel mellan korgöppningen och den förbirusande
schaktväggen. Likaså finns risk för att fastna med fingrar eller skor i
schaktdörrspringor eller ojämnheter i schaktväggen. Olyckor händer även
vid transport av vagnar, möbler och dylikt genom att det transporterade
föremålet hakar fast i schaktväggen och tippas uppåt-bakåt. Om en
person då står bakom föremålet, kläms personen mellan föremålet och
den bakre korgväggen. Risken för denna typ av olycka har ökat på senare
år genom den ökade återvinningen av papper på kontor och liknande
lokaler. Detta återvinningspapper transporteras ofta i hissen i speciella
behållarvagnar. Likaså händer det att personer tappar eller fastnar med ett
föremål i springan mellan korg och schaktvägg. Inte så sällan tappar barn
en leksak och försöker att snabbt rädda den från att försvinna i springan.
I Norge har flera sådana fall lett till att barnet har slagit huvudet i den
förbirusande schaktväggen och brutit nacken. En annan risk är att barnet
fastnar i springan med nyckeln som det har i ett snöre runt halsen.
Det finns inte någon detaljerad olycksstatistik som exakt visar hur
många olyckor som har orsakats av avsaknaden av korgdörr. Däremot vet
man utifrån tidigare statistik att totala antalet dödsolyckor i samband med
hissar är 0,5 fall per år. Utifrån tidigare statistik har Boverket fatt fram att
ca 0,1 dödsfall per år har orsakats av avsaknaden av korgdörr. Med
hänsyn till den nämnda nya typen av olyckor i samband med transport av
återvinningspapper kan förutses att 0,2 dödsfall per år kommer att
orsakas av avsaknad av korgdörr i framtiden. Antalet invaliditetsfall kan
beräknas till två per år och lättare skador till 200 fall per år.
I dag finns vanligtvis följande skydd för att förebygga olyckor i
samband med hissar utan korgdörr.
Personhissar med en hastighet mellan 0,3-0,65 m/s skall ha en rörlig
säkerhetströskel vid korgöppningens golvkant och en rörlig takklaff i
korgöppningens takkant. Tröskeln och klaffen skall hindra hissen från att
starta eller stanna.
Personhissar med en hastighet t.o.m. 0,3 m/s (lågfartshissar) och
varupersonhissar har normalt vid korgöppningen ett fotocellskydd i
stället för säkerhetströskeln. Detta skydd består av en eller flera sändare
på ena sidan öppningen och en eller flera mottagare på den andra sidan.
Dessutom finns en säkerhetsklaff i takkanten.
Lågfartshissar bedöms inte behöva förses med en hissdörr. Dessa
hissar hinner normalt stanna innan någon allvarlig personskada har
uppstått.
Antalet hissar i landet som kan vara aktuella för någon form av
dörrlösning uppgår enligt Boverket till 49 000, varav 14 000 hissar med
en märkhastighet på över 0,65 m/s och 35 000 hissar med en
märkhastighet på 0,3-0,65 m/s.
Kostnaderna för olika typer av dörrlösningar har av Boverket beräknats
uppgå till följande belopp.
74
- "Bussdörr", dvs. en vikdörr av kompakttyp. Installationskostnad 10-
20 000 kr.
- Teleskopdörr, vid vilken de olika dörrpartiema teleskopiskt skjuts in
i eller ut från varandra vid öppnandet respektive stängandet.
Installationskostnad 15-25 000 kr.
- Parskjutdörr, vilken består av två dörrhalvor som vid öppnandet
skjuts isär. Installationskostnad 25-30 000 kr.
De olika dörrlösningama passar olika bra för olika
installationsförutsättningar. Genomsnittskostnaden kan enligt Boverket
beräknas till 20 000 kr per hiss.
Till de angivna kostnaderna kommer en kostnad för automatiskt
öppnande av schaktdörrama vid stannplanen. Kostnaden för att förse
stannplansdörrama med automatik uppskattas av Boverket till 5 000-
10 000 kr/plan. Sådan automatik är dock inte aktuell för alla hissar och
för alla installationsplatser. Den monteras på schaktdörren om denna är
en slagdörr och framför allt om hissen är belägen i t.ex. offentlig miljö
eller används mycket av rörelsehindrade.
Om man räknar med att de berörda byggnaderna i medeltal har fem
plan och att en ljärdedel av de berörda hissarna kommer att förses med
dörrautomatik, kommer kostnaden för en hissinstallation att uppgå till
6 000-12 000 kr. Genomsnittskostnaden för att förse en hiss med dörr
och dörrautomatik har av Boverket beräknats till 30 000 kr.
Till de ovan nämnda hissarna bör läggas 3 000-5 000 varupersonhissar
med två korgöppningar, vilka har en låg säkerhetsnivå på skyddet för
korgdörröppningen. För dessa hissar räcker det med att fotocellskyddet
för korgöppningen förbättras till dagens nivå. Kostnaden för detta kan
enligt Boverket beräknas uppgå till 10 000 kr per hiss, vilket innebär att
totalkostnaden kan beräknas uppgå till 40 milj. kr.
Boverket har beräknat kostnaderna med utgångspunkt från olika
alternativ i fråga om omfattningen av åtgärder.
I samtliga alternativ förutsätts att hissar med en hastighet t.o.m. 0,3
m/s lämnas utan åtgärd.
Alternativ A
Samtliga personhissar (49 000 st.) förses med dörrar och
våningsvisare. Härtill kan komma montering av automatik för öppnande
av schaktdörrama vid stannplanen i en ljärdedel av hissarna. Vissa
varupersonhissar (3 000-5 000 st.) förses med fotocellskydd.
Alternativ B
Hissar med en hastighet överstigande 0,65 m/s (14 000 st.) förses med
dörrar och våningsvisare. Hissar med en hastighet av 0,3-0,65 m/s
(35 000 st.) och vissa varupersonhissar förses med ett fotocellskydd vid
dörröppningen.
Säkerhetsnivån bör vara nästan lika hög med ett fotocellskydd i form
av en heltäckande ljusridå i dörröppningen som med korgdörrar.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
75
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
Alternativ C
Hissar med en hastighet av över 0,65 m/s förses med dörrar och
våningsvisare. Vissa personvaruhissar förses med fotocellskydd.
Alternativ D
Alla hissar med en hastighet av över 0,65 m/s förses med fotocellridåer
och vissa varupersonhissar förses med fotocellskydd.
Alternativ E
Trånga hissar och vissa varupersonhissar förses med fotocellskydd.
I alternativet tas fasta på den ökade användningen av olika sorters
vagnar i trånga hissar. Med detta alternativ skulle man kunna utesluta
exempelvis ett stort antal s.k. möbelhissar och hissar med gallergrind,
vilka är vanligt förekommande i äldre fastigheter.
Alternativ F
Trånga hissar i kontor, hotell, industrier, offentliga miljöer, sjukhus
o.d. samt vissa varupersonhissar förses med fotocellskydd.
Åtgärder enligt de olika alternativen beräknas medföra följande
investeringskostnader.
Alternativ
A
B
C
D
E
F
1 500 (med automatik)
1 000 (utan automatik)
810 (med automatik)
670 (utan automatik)
460 (med automatik)
320 (utan automatik)
180
220
90
God stannplansnoggrannhet är en säkerhetsfråga, medan den
progressiva avsaktningen är mer en komfortfråga. Den progressiva
avsaktningen far man oftast på köpet när man bygger om hissen för att
uppnå en god stannplansnoggrannhet.
De hissar som är aktuella för åtgärder är framför allt äldre linhissar av
vissa slag. Det rör sig enligt Boverket om 30—40 000 hissar. Det finns
76
olika tekniska lösningar på hur man skall kunna uppnå god Prop. 1998/99:62
stannplansnoggrannhet hos befintliga hissar. Bilaga 9
- Total ombyggnad till frekvensstyming av elmotorn.
Investeringskostnad 80-100 000 kr.
- Komplettering med frekvensomvandlare. Investeringskostnad ca
40 000 kr.
- Linbroms som verkar direkt på hisslinoma. Investeringskostnad
30 000 kr.
De alternativa åtgärderna lämpar sig olika bra för olika
installationsfall, varför genomsnittskostnaden enligt Boverket kan
beräknas till 40 000 kr per installation. Med utgångspunkt från 35 000
hissar blir totalkostnaden därmed 1 400 milj. kr.
Det sker ett stort antal olycksfall på grund av dålig planinställning,
framför allt genom att människor snubblar, vilket, särskilt för gamla
människor, kan leda till allvarliga skador. Även för rullstolsbundna är
dålig stannplansinställning ett stort problem. I värsta fall kan rullstolen
välta med personskador som följd. Det sammanlagda antalet olyckor per
år kan beräknas till 100.
Kommissionen rekommenderar att manöverenheterna både i korgen
och på stannplanet skall göras användbara och förståeliga för
obeledsagade handikappade personer. Dessa åtgärder syftar till att öka
tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar.
Det finns ca 10 000 hissar som inte uppfyller denna rekommendation.
Installationskostnaden uppgår enligt Boverket till 5 000-12 000 kr per
hiss. Man kan därför räkna med en totalkostnad på 80 milj. kr.
Det är här fråga om en säkerhetsrelaterad åtgärd som har till syfte att
minska de påkänningar på kroppen, framför allt i benen och i fotleder,
som uppstår om hissens fångsystem träder i funktion.
Fångsystemet skall träda i funktion om hissen far en överhastighet
nedåt på grund av t.ex. att bärlinoma går av, hisslinoma slirar på
drivskivan eller ett axelbrott inträffar. Sannolikheten för att
fanganordningen behöver träda i funktion är liten.
Det finns i dag 13 000-19 000 hissar som inte uppfyller den aktuella
rekommendationen. För detta krävs en linbroms som verkar direkt på
hisslinoma. Investeringskostnaden har av Boverket beräknats till 30 000
kr per hiss. Om åtgärden utförs i samband med korgbyte eller annan
ombyggnad kan kostnaden enligt verket beräknas minska till 20-25 000
kr. Totalkostnaden kan beräknas till 500-750 milj. kr.
77
Det är här fråga om en hälsorelaterad åtgärd snarare än en
säkerhetsrelaterad.
Det finns ca 60 000 hissar som inte uppfyller den aktuella
rekommendationen. Den erforderliga åtgärden består i att installera ett
system som erbjuder tvåvägskommunikation mellan hisskorgen och en
servicecentral. Kostnaden för detta uppgår till 5 000-10 000 kr, exklusive
kostnaden för årligt abonnemang och underhåll. När tekniken utvecklats
så att alarmsystemen blir trådlösa och heltransistoriserade kommer
installationskostnaden att sjunka till 1 500-3 000 kr. Totalkostnaden kan
enligt Boverket beräknas till 500 milj, kr jämte kostnader för
abonnemang och underhåll med 60 milj, kr per år. Med nyare teknik kan
kostnaden beräknas gå ned till 150 milj, kr jämte abonnemangs- och
underhållskostnader.
Kommissionen rekommenderar att det installeras en anordning som
förhindrar okontrollerad rörelse uppåt. Det är här fråga om en
säkerhetsrelaterad åtgärd. Om hissen far en okontrollerad rörelse uppåt,
kan personskador och dödsfall inträffa, dels när korgen slår i
schakttoppen, dels därefter.
I dag finns inget krav i Sverige på att risken för okontrollerad rörelse
uppåt skall förhindras. Däremot ställs kravet i det nya hissdirektivet.
Den troligaste orsaken till att en hiss kan komma att röra sig
okontrollerat uppåt är att linorna slirar på drivskivan. Åtgärder kan därför
i första hand krävas på de 24 000 drivskivehissar som finns i landet.
Även lintrummehissar bör dock medräknas, vilket leder till att åtgärder
kan krävas på totalt 40 000 hissar.
Två olika lösningar är tänkbara. Den befintliga hastighetsbegränsaren
kan förses med en kontakt som bryter huvudströmmen.
Investeringskostnaden uppgår till 3 000 kr. Denna åtgärd hjälper
emellertid inte i de fall ett axelbrott inträffar eller linan rutschar på
drivskivan för att friktionen är för låg. Eftersom dessa fall, som nämnts,
är de troligaste orsakerna till att en hiss far en okontrollerad rörelse
uppåt, ger åtgärden en för låg säkerhetsnivå. Det är därför att föredra att
hissen förses med en s.k. linbroms som bromsar direkt på linan.
Investeringskostnaden för en sådan åtgärd har av Boverket beräknats
uppgå till 30 000 kr per hiss. Totalkostnaden skulle således uppgå till 1
200 milj. kr.
Som ett alternativ till de nämnda generella åtgärderna kan man tänka
sig mer begränsade åtgärder bestående i att bara personhissar och
varupersonhissar med stor märklast, dvs. har tillåtelse att frakta stora
laster, förses med en anordning som förhindrar okontrollerad rörelse
uppåt. Boverket saknar för närvarande uppgift på hur många hissar det
finns som skulle beröras av sådana begränsade åtgärder.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
78
Vid strömavbrott stannar hissen och det blir även mörkt i hissen, om
det inte finns en särskild nödbelysning. Inrättande av en sådan belysning
är främst en hälsorelaterad åtgärd.
Det beräknas att ca 60 000 hissar saknar nödbelysning i hisskorgen.
Hissar som har installerats efter den 1 januari 1991 har dock sådan
belysning.
Kostnaden for att installera nödbelysning uppgår enligt Boverket till
4 000-5 000 kr.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
I den följande sammanställningen tas beträffande punkten 1 bara med
alternativet A med förutsättningen att dörrautomatik inte krävs. Punkten
7 avser kostnaderna med nuvarande teknik.
|
Åtgärd |
Berörda hissar |
Kostnad/hiss, kr |
Total kostn., milj, kr |
|
p. 1 |
49 000 st. |
30 000 |
1 000 |
|
p.3 |
30-40 000 st. |
30-100 000 |
1 400 |
|
p.4 |
10 000 st. |
5-12 000 |
80 |
|
p. 6 |
13-19 000 st. |
20-30 000 |
500-750 |
|
p.7 |
60 000 st. |
6-11 000+1 OOO/år |
500+60/år |
|
p.9 |
40 000 st. |
30 000 |
1 200 |
|
p. 10 |
60 000 st. |
4-5 000 |
270 |
|
Totalt |
4 950-5200+60/år |
I bilagor till rapporten har Boverket redovisat de samhällsekonomiska
konsekvenserna av de olika åtgärderna.
I analyserna har man jämfört två alternativ, förändringsaltemativet och
nollaltemativet. Med förändringsaltemativet avses att åtgärderna
framtvingas genom särskild lagstiftning. I sakens natur ligger därvid att
åtgärderna måste fa kunna företas under några års tid. Med
nollaltemativet avses att någon särskild lagstiftning i fråga om det
befintliga hissbeståndet inte genomförs. Det innebär att de ökade krav
som kommer att ställas i enlighet med den lagstiftning som blir en följd
av genomförandet av hissdirektivet kommer att fa genomslag först i
samband med sådan upprustning att kraven kan göras gällande. För
flertalet åtgärder räknas med en genomsnittstid för detta på 40 år.
I analysen beaktas även de samhällsekonomiska vinsterna av att
säkerheten förbättras genom att antalet olycksfall minskar. Åtgärden att
t.ex. förse hissar med dörrar i förändringsaltemativet nedan kan ge
besparingseffekter på 130 milj. kr. Vissa åtgärder kan däremot inte antas
leda till några besparingseffekter alls. Arbetspolitiska effekter har inte
vägts in.
79
|
Åtgärd |
Förändringsalt. |
Nollalt. |
Nettoeffekt Prop. 1998/99:62 |
|
p. 1 A |
1 370 (med automatik) |
540 |
830 Bilaga 9 |
|
870 (utan automatik) |
330 |
540 | |
|
B |
720 (med automatik) |
290 |
430 |
|
580 (utan automatik) |
230 |
350 | |
|
C |
400 (med automatik) |
170 |
230 |
|
260 (utan automatik) |
110 |
150 | |
|
D |
120 |
40 |
80 |
|
E |
170 |
60 |
110 |
|
F |
60 |
20 |
40 |
|
p.3 |
1 250 |
500 |
750 |
|
p.4 |
80 |
30 |
50 |
|
p.6 |
500-750 |
215-320 |
285-430 |
|
p.7 |
1 325 |
800 |
525 |
|
p.9 |
1 200 |
500 |
700 |
|
p. 10 |
270 |
115 |
150 |
Boverket har också redovisat lämpliga åtgärdspaket som skulle kunna
utföras samtidigt så att kostnaderna minskas.
De åtgärder som kan behöva vidtas med hänsyn till kommissionens
rekommendation kan genomföras på olika sätt,
- som ett paket av flera åtgärder samtidigt,
- som ett tillägg till ett normalt servicebesök, eller
- som en del av en mer omfattande ombyggnad/modemisering.
Åtgärderna under punkterna 3, 6 och 9 i rekommendationen är av
sådan karaktär att de kan genomföras i samband med
ombyggnad/modemisering och åtgärderna 1, 4, 7 och 10 bör kunna
genomföras som ett paket. Kostnaderna skulle då kunna reduceras i
enlighet med följande.
Åtgärderna 1, 4, 7 och 10 738 milj, kr
Åtgärd 3 413 milj, kr
Åtgärd 6 116 milj, kr
Åtgärd 9____________________________651 milj, kr
Summa 1918 milj, kr
Vid bedömningen av åtgärdernas angelägenhetsgrad delar Boverket in
åtgärderna i säkerhetsrelaterade (1, del av 3, 6 och 9),
tillgänglighetsrelaterade (4) samt komfort- och hälsorelaterade åtgärder
(del av 3, 7 och 10).
Boverket förordar inte att några av de säkerhetsrelaterade åtgärderna
genomförs i sin helhet utifrån rent samhällsekonomiska effekter.
Däremot föreslås att det skall ställas krav på att hisskorgen skall förses
med dörrar eller fotocellridåer när det gäller trånga hisskorgar i
80
byggnader med kontor, industriverksamhet, hotell verksamhet, sjukhus,
offentliga miljöer o.d. samt hissar med en hastighet över 0,65 m/s och
vissa varupersonhissar. Frågan om åtgärder for att förhindra
okontrollerad rörelse uppåt i fråga om hissar som är tillåtna att ha stor
last bör utredas närmare.
Behovet av den huvudsakligen tillgänglighetsrelaterade åtgärden att
göra manöverenheterna förståeliga för obeledsagade handikappade
personer är enligt Boverket svårt att bedöma. Frågan bör utredas
grundligare.
När det slutligen gäller de huvudsakligen hälso- och komfortrelaterade
åtgärderna ger ingen av dessa positiva samhällsekonomiska effekter. Den
mest angelägna åtgärden är modifieringen av alarmsystemet. Boverket
föreslår att denna åtgärd utreds närmare i fråga om en begränsad del av
hissbeståndet, t.ex. där följden av en instängning kan ge fysiska skador.
Boverket har inte funnit att det finns några krav på ytterligare åtgärder
som behöver införas i fråga om befintliga hissar.
Inget land har ännu vidtagit några åtgärder som en direkt följd av
kommissionens rekommendation. Vissa länder har emellertid aldrig
tillåtit hissar utan korgdörr och andra länder, exempelvis Frankrike,
Danmark och Norge, hade redan innan rekommendationen kom förberett
eller infört skärpta krav för befintliga hissar som saknar korgdörrar.
Med anledning av inträffade olyckor i Norge införde man ett generellt
krav i bygglagen på att existerande hissar skall ha likvärdig säkerhet som
nyinstallerade hissar. Kraven finns preciserade i ett dokument från den
15 februari 1989. Bl.a. ställs krav på att hisskorgar skall förses med
korgdörr eller fotocellridå. Kravet gäller dock inte generellt utan är
beroende av en prövning med utgångspunkt från vissa kriterier. En
bedömning från fall till fall underlättas av att man i Norge har ett enda
organ som besiktar hissar.
Inträffade olyckor har lett till att man även i Danmark har infört krav i
fråga om befintliga hissar. Genom föreskrifter, införda 1996, krävs bl.a.
att hissar med en hastighet över 0,7 m/s eller som har en stoppsträcka på
över 0,15 m skall förses med korgdörr samt att hissar med en hastighet
på 0,7 m/s och därunder eller som har en stoppsträcka på 0,15 m eller
mindre far förses med fotocellridå i stället för dörr. Vidare krävs att
tvåvägskommunikation med en permanent bemannad servicecentral
införs i alla hissar.
Prop. 1998/99:62
Bilaga 9
81
•n • i t ii Bilaga 10
• Att kalla en byggnad ”ekologisk”
(regeringsrapport 15 mars 1998)
• Ekologi som inspirerar - 12 miljöanpassade skolhus
(utgiven 1998)
• Ekologiskt byggande - Föreställningar och fakta
(utgiven februari 1998)
• Miljövärdering av byggnader - Går det att använda det brittiska vär-
deringssystemet BREEAM i Sverige?
(utgiven mars 1998)
• Miljöanpassat byggande i Europa - Rapporter från Danmark, Tysk-
land och Frankrike
(utgiven januari 1998)
• Byggutmaningen i Hestra Parkstad - Manual for miljö- och hälso-
riktig projektering och byggande, del 1 och del 2
(Del 1 utgiven mars 1998, del 2 utges under 1999)
• Uppdatering av Hus&Hälsa-materialet
(utges under 1999)
• Information och utbildning om inomhusmiljön
(Stencil)
• Genomförande av en telefonrådgivningssatsning for kunskapssprid-
ning om god inomhusmiljö under namnet: FrågaSvar i Gimle
(Stencil)
• Miljöanpassat boende i Kalmar, Kristianstad och Norrköpings bo-
stadsbolag
(utges april 1999)
• Sju goda exempel på sund inomhusmiljö
(utgiven februari 1998)
• Fuktdimensionering ger fuktsäkrare byggnader
(utgiven oktober 1998)
• Kriterier för sunda byggnader och material
(utgiven december 1998)
• VASKA 97 - Utvärdering av vattenskadesäkert byggande
(utges under 1999)
• Kvalitetssäkring i bygg- och förvaltningsprocessen
(utgiven december 1998)
• Obligatorisk ventilationskontroll (OVK) - utvärdering och erfaren-
hetsåterforing
(utgiven december 1998)
• Teknikum - En återspegling av miljöutvecklingen inom byggsektorn
(Utgiven mars 1998)
• Ett robust närsamhälle i storstaden - Lindeborgsprojektet
(utges mars 1999)
• Bygga och bo i Gebers - så formades boendet
(utgiven december 1998)
82
• Bygga och bo i Gebers - varsam ombyggnad för resurshushållning
och gemenskap
(utgiven december 1998)
• Bygga och bo i Gebers - plan- och byggprocessen
(video)
• Ekobo på landet
(utgiven november 1998)
• Kvalitetssäkrad fastighetsförvaltning
(utges maj 1999)
• Gruvavfall i norr blir ballastmaterial i söder - Ekonomi och trans-
port sjövägen
(utgiven januari 1998)
• Återanvändning och återvinning i byggandet
(regeringsrapport 15 mars 1998)
• Handbok för selektiv rivning
(utgiven januari 1999)
• Återvunna Huset - Ett bostadshus av återvunnet material
(utgiven mars 1998)
• Att flytta hyreshus - En broschyr om ekonomiska och praktiska lös-
ningar vid flyttning av hyreshus
(utgiven januari 1997)
• Attityder till flyttbara hus
(utgiven september 1998)
• Vem vill bo i återvunna hus? - Attityder till begagnat byggmaterial
(utgiven mars 1998)
• Återvinning av trä
(utgiven mars 1998)
• Återanvändning av tegel
(utgiven september 1998)
• Betong i vägar - förstudie - Om möjligheterna att återvinna betong
från husrivning
(utgiven mars 1998)
• Betong i vägar - krosstudie
(utgiven september 1998)
• Betong i vägar - materialstudie
(utges i april 1999)
• Spola WC med regnvatten - inte med dricksvatten
(utgiven augusti 1998)
• Juridik för återbruk - Begagnade byggvaror och returmaterial
(utgiven mars 1998)
• Riktlinjer för rivningsplaner enligt PBL. - Utgiven av stiftelsen
REFORSK
(FoU 140, oktober 1996)
• Återbruksmarknaden för byggvaror - En lägesrapport från Stock-
holms län
(utgiven februari 1998)
• Brukstidens restmaterial - vad, vart och hur mycket?
(utgiven oktober 1998)
Prop. 1998/99:62
Bilaga 10
83
• God elmiljö från början - Erfarenheter från konsultbranschen
(utgiven november 1998)
• Förbättrad elmiljö vid nybyggnad - Furiren 3 i Kristianstad
(utgiven oktober 1998)
• Förbättrad elmiljö - Åtgärder för att minska elektriska och magne-
tiska falt
(utgiven december 1998)
• Omfattande elsanering - Åtgärder för att minska elektriska och
magnetiska falt i bostäder
(utgiven december 1998)
Prop. 1998/99:62
Bilaga 10
84
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Freivalds, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Larsson
Prop. 1998/99:62
Regeringen beslutar proposition 1998/99:62 Vissa byggfrågor m.m.
85
Prop. 1998/99:62
|
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- |
Celexnummer för |
|
Lag (1994:847) om 2 a, 21, 22, 23 §§ tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. |
389L0106 395L0016 392L0042 |
86
Eländers Gotab 57807, Stockholm 1999