Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 11 februari 1999
Göran Persson
ErikÅsbrink
(F inansdepartementet)
Investerarskydd och försäkringsersättning
Regeringen har den 10 november 1998 till riksdagen överlämnat en pro-
position med förslag till lag om investerarskydd (prop. 1998/99:30). I
denna proposition föreslås skatteregler för ersättning från investerar-
skyddet. Förslaget innebär att sådan ersättning skall vara skattepliktig.
Detsamma föreslås gälla ersättning från en försäkring som ett värdepap-
persbolag tecknat enligt 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse. Ersättning från investerarskydd kan vara att hänföra såväl till
inkomstslaget kapital som inkomstslaget näringsverksamhet. Beträffande
ersättning som hänför sig till inkomst av kapital utgör ersättning för ka-
pitalbelopp inte en skattepliktig intäkt. Annorlunda kan det förhålla sig
om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget näringsverksamhet.
För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen från sådan ersättning
som är skattefri föreslås en turordningsregel. Den ersättning som betalas
ut skall i första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och
ränta). Om det i ersättningen för medel ingår ersättning för ränta skall
emellertid den delen beskattas. I andra hand skall ersättningen anses avse
ersättning för finansiella instrument.
Ersättning som avser ett finansiellt instrument skall behandlas som ve-
derlag för instrumentet varvid reavinstbeskattning skall ske som om in-
strumentet avyttrats.
Om de finansiella instrumenten utgörs av såväl marknadsnoterade som
icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen i första hand anses
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 48
avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt
till ersättningen yrkar annat.
Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemmahörande
juridisk person far ersättning från en utländsk motsvarighet till
investerarskyddet eller från en försäkringsgivare i utlandet skall
ersättningen beskattas som om den hade betalats ut av det svenska
investerarskyddet eller av en svensk försäkringsgivare.
Beskattningsreglerna föreslås bli intagna i en ny lag om skatteregler
för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd och lagen
(1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti före-
slås upphöra att gälla. Såvitt avser skatteregler för ersättning från insätt-
ningsgarantin föreslås inga ändringar i sak.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.
Lättnad i beskattning av utdelning
1 3 § 1 b mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, anges att
löneunderlaget vid beräkning av lättnadsbeloppet skall beräknas enligt
3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om aktien är sådan kvalificerad aktie
som avses i 3 § 12 mom. SIL skall beräkningen av löneunderlaget ske
enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje styckena SIL, dvs. enligt de s.k.
spärreglerna. I propositionen föreslås att, om aktier i företaget i bety-
dande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning, löneun-
derlaget i lättnadssystemet för aktieägare som har en kvalificerad aktie
skall beräknas utan beaktande av spärreglerna.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Rättelse av fel i SFS
I prop. 1998/99:15 Omstrukturering och beskattning föreslog regeringen
bl.a. en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370). Av förbiseende föll en mening av lagtexten bort ur förlaget.
Meningen återinförs.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.
Prop. 1998/99:48
Prop. 1998/99:48
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................4
2 Lagtext....................................................................................................5
2.1 Förslag till lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd...............................5
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370).................................................................8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt......................................................................13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter..............................16
3 Ärendet och dess beredning..................................................................19
4 Ersättning från försäkring eller investerarskyddet...............................21
4.1 Ersättning från investerarskyddet..............................................21
4.2 Försäkringsersättning................................................................28
4.3 Den lagtekniska lösningen........................................................30
5 Kontrolluppgiftsskyldighet...................................................................30
6 Lättnad i beskattning av utdelning.......................................................32
7 Rättelse i kommunalskattelagen...........................................................33
8 Förslagens konsekvenser och genomförande.......................................34
8.1 Ekonomiska effekter.................................................................34
8.2 Ikraftträdande och övergångsfrågor..........................................34
9 Författningskommentar........................................................................36
9.1 Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd.............................36
9.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370)...............................................................39
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt......................................................................39
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter..............................40
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian
Skatteregler och investerarskydd..........................................42
Bilaga 2 Promemorians lagforslag.......................................................44
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser..........................................51
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................52
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................63
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1999.... 68
Prop. 1998/99:48
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investe-
rarskydd,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Prop. 1998/99:48
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall följande gälla.
2 § Begrepp som används i denna lag har, om inte annat anges, samma
innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti eller enligt lagen (1999:000) om in-
vesterarskydd skall behandlas som om ersättningen betalats ut av det in-
stitut hos vilket insättningen eller investeringen finns. Detsamma gäller
sådan ersättning enligt 5 § som betalas ut av en försäkringsgivare.
Ersättning
3 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt-
ning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen
ränta skall den behandlas som inkomstränta.
Återbetalning av ersättning
4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er-
sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.
Ersättning
5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1999:000) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av
en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestäm-
melsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall, om
ersättningen inte täcker hela förlusten, i första hand anses utgöra ersätt-
ning för medel (kapitalbelopp och ränta), varvid kapitalbeloppet anses
ersatt före räntan. I andra hand skall ersättningen anses avse finansiella
instrument.
Ränta
6 § Ersättning för ränta enligt 8 § andra stycket lagen (1999:000) om in-
vesterarskydd eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 §
skall behandlas som inkomstränta.
Finansiella instrument
7 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller av
en sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tid-
punkt då ersättningen fastställs. Om den som far ersättningen är bokfö-
ringsskyldig skall dock avyttring anses ha skett när ersättningen enligt
god redovisningssed skall redovisas.
Ersättning för finansiella instrument skall vid inkomstbeskattningen
behandlas som vederlag för de avyttrade instrumenten.
8 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
av en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade
som icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand
anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har
rätt till ersättningen yrkar annat.
Återbetalning av ersättning
9 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:000) om in-
vesterarskydd skall den del av det återbetalda beloppet som motsvarar
inkomstränta enligt 6 § behandlas som ränteutgift.
10 § Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma-
hörande juridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd
eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som mot-
svarar sådan försäkring som avses i 5 § skall bestämmelserna i 5-9 §§
tillämpas.
Prop. 1998/99:48
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 då lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Den
upphävda lagen skall dock tillämpas vid 1999 och tidigare års taxeringar.
De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring
som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap.
2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse tillämpas endast på sådan
ersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. Det-
samma gäller ersättning som avses i 10 §.
Prop. 1998/99:48
Prop. 1998/99:48
Härigenom föreskrivs att 19 § och punkt 1 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §'
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke-,
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär-
dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom
eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er-
sättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är
skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte-
pliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som mot-
svarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte
väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på egendom,
dock att skatteplikt föreligger dels
i den mån ersättningen avser annan
byggnad än privatbostad eller
markanläggning, dels i den mån
köpeskilling, som skulle ha influtit
om den försäkrade eller skadade
försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på egendom,
dock att skatteplikt föreligger dels
i den mån ersättningen avser annan
byggnad än privatbostad eller
markanläggning, dels i den mån
köpeskilling, som skulle ha influtit
om den försäkrade eller skadade
Senaste lydelse 1997:1292.
egendomen i stället hade sålts,
hade varit att hänföra till intäkt av
näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller av-
dragsgill omkostnad för närings-
verksamhet;
egendomen i stället hade sålts,
hade varit att hänföra till intäkt av
näringsverksamhet, dels i den mån
ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller av-
dragsgill omkostnad för närings-
verksamhet, dels för sådan försäk-
ringsersättning som avses i lagen
(1999:000) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd i den omfatt-
ning ersättningen avser ersättning
för ränta och finansiella instru-
Prop. 1998/99:48
ment',
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvis-
ningarna till 49 §;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke före-
legat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium
som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår perio-
diskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utfö-
ras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i
punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-
drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myn-
dighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsut-
bildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i
följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen av-
ser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angi-
ven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum
angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del
av barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäk-
ring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt
9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt
3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773)
om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag,
som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den
vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och la-
gen (1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående
med barn;
ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om
kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadser-
sättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa
inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-län-
dema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger fak-
tiska resekostnader och vid köming med egen bil inte överstiger det av-
drag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders-
mjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vins-
Prop. 1998/99:48
10
ten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp av-
rundat till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit
från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxe-
ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den
del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be-
skattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till nä-
ringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap.
13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 §
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 §
tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen
(1997:483);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-
ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd
av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts
vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk-
ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §.
Anvisningar
till 22 §
1.2 Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar
eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten
skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och
ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för va-
ror, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller
även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga
varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista
affärshändelsen i verksamheten.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid
avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa-
rier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av vär-
deminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra
Prop. 1998/99:48
2 Senaste lydelse 1998:1604.
11
och tredje styckena lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en
fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den
Prop. 1998/99:48
skattskyldige begär det.
Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yr-
kesmässig avyttring (realisations-
vinst) av andel i sådan ekonomisk
förening som avses i 2 § 8 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt såvida innehavet av
andelen betingas av sådan verk-
samhet. I fråga om handelsbolag
hänförs till intäkt av näringsverk-
samhet också realisationsvinst vid
avyttring av andra tillgångar som
avses i 27 § 1 mom., av tillgångar
som avses i 28 §, 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § samt av för-
pliktelser som avses i 3 § 1 mom.
nämnda lag. Avyttrar ett handels-
bolag en aktie eller annan andel i
ett svenskt aktiebolag, en svensk
ekonomisk förening, ett svenskt
handelsbolag eller en utländsk ju-
ridisk person med realisationsvinst
till ett företag som ingå i samma
koncern som det säljande handels-
bolaget, tillämpas bestämmelserna
i lagen (1998:1602) om uppskov
med beskattningen vid andelsöver-
låtelser inom koncerner.
Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yr-
kesmässig avyttring (realisations-
vinst) av andel i sådan ekonomisk
förening som avses i 2 § 8 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt såvida innehavet av
andelen betingas av sådan verk-
samhet. Detsamma gäller vinst vid
icke yrkesmässig avyttring av en
medlems fordran på en sådan eko-
nomisk förening, om medlemska-
pet betingas av medlemmens nä-
ringsverksamhet. I fråga om han-
delsbolag hänförs till intäkt av
näringsverksamhet också realisa-
tionsvinst vid avyttring av andra
tillgångar som avses i 27 §
1 mom., av tillgångar som avses i
28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom.
och 31 § samt av förpliktelser som
avses i 3 § 1 mom. nämnda lag.
Avyttrar ett handelsbolag en aktie
eller annan andel i ett svenskt ak-
tiebolag, en svensk ekonomisk
förening, ett svenskt handelsbolag
eller en utländsk juridisk person
med realisationsvinst till ett före-
tag som ingår i samma koncern
som det säljande handelsbolaget,
tillämpas bestämmelserna i lagen
(1998:1602) om uppskov med be-
skattningen vid andelsöverlåtelser
inom koncerner.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.
2. Ändringen i 19 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering och
endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter
lagens ikraftträdande.
3. Ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om
avyttringar efter ikraftträdandet. På yrkande av den skattskyldige skall de
nya bestämmelserna tillämpas även på avyttringar före ikraftträdandet.
12
2.3
Härigenom föreskrivs att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1998/99:48
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 b mom.3 Det belopp som
undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien en sådan kvali-
ficerad aktie som avses i 12 mom.
tillämpas även 12 d mom. andra
och tredje styckena.
3§
1 b mom. Det belopp som un-
dantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien kvalificerad en-
ligt 12 a mom. skall även 12 d
mom. andra och tredje styckena
tillämpas. Om aktieägaren visar
att utomstående i betydande om-
fattning äger del i företaget och
har rätt till utdelning gäller inte
vad som sägs i andra meningen,
om inte särskilda skäl föreligger.
Härvid beaktas även förhållan-
dena under de fem beskattningsår
som närmast föregått beskatt-
ningsåret. Vad som avses med fö-
retag och utomstående framgår av
12 e mom. andra stycket.
Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare
under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt-
nadsbelopp.
Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha
använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid-
punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år
1990 respektive ingången av år 1992 far bestämmelserna i 12 c mom.
andra respektive tredje styckena tillämpas.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
3 Senaste lydelse 1998:593.
13
Prop. 1998/99:48
2 mom.4 Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
också föreligga om det företag
som givit ut instrumentet
24 §
2 mom. Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
också föreligga dels i de situatio-
ner som avses i 7 / lagen
(1999:000) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd, dels om det
företag som givit ut instrumentet
1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller
en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs,
2. träder i likvidation,
3. upplöses genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respek-
tive 5 § lagen (1998:1603) om beskattning vid fussioner, fissioner och
verksamhetsöverlåtelser eller
4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt
5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i
aktiebolagslagen.
Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning.
Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt
värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola-
get om andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt
28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till-
gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall
avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond-
andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om
medlem avgår ur en ekonomisk förening.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options-
rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för för-
värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av
det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egen-
domen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat ve-
derlag.
Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om
beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser gäller -
4 Senaste lydelse 1998:1606.
14
om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - inte bestämmelsen i
första stycket 3 finansiellt instrument som innehas av det eller de överta-
gande företagen
Prop. 1998/99:48
Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000,
och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 §
1 b mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången
vid 2000 års taxering.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:48
22 §‘
Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av
1. central värdepappersförvarare som avses i lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så-
dant fondpapper förvaras i depå eller
7. Insättningsgarantinämnden,
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av en central värdepappers-
förvarare enligt lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella in-
strument.
kontoförs,
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av en central värdepappers-
förvarare enligt lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella in-
strument,
9. försäkringsgivare som betalat
ut ersättning på grund av försäk-
ring som avses i 5 kap. 2 § lagen
(1991:981) om värdepappersrö-
Kontrolluppgift skall lämnas för
1. den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut
(borgenär),
2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första
stycket 7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag
för premieobligation som getts ut före år 1996,
3. den som har varit antecknad 3. den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt rän-
som innehavare av utländskt rän-
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
Senaste lydelse 1998:1490.
16
till sådant fondpapper. till sådant fondpapper,
4. den som fått ersättning enligt
lagen (1999:000) om investerar-
skydd eller på grund av sådan för-
säkring som avses i 5 kap. 2 § la-
gen om värdepappersrörelse.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-
lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre-
liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den
kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm-
nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid
avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i
27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid
årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som
inte omfattas av detta värde.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-
visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyl-
dige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta
det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen-
skap föras in i ett register som förs av en central värdepappersförvaltare
enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, skall
utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till
insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren.
32 d§
Kontrolluppgift om avyttring av
finansiellt instrument skall, i annat
fall än som avses i 22, 32 a eller
32 c §, lämnas av
1. Insättningsgarantinämnden,
2. försäkringsgivare som betalat
ut ersättning på grund av försäk-
ring som avses i 5 kap. 2 § lagen
(1991:981) om värdepappersrö-
relse.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall ta upp den er-
sättning som avser avyttrade fi-
nansiella instrument, antalet fi-
Prop. 1998/99:48
17
nansiella instrument samt deras
slag och sort.
Avser en utbetalning också an-
nat än ersättning för finansiella
instrument och kan den uppgifts-
skyldige inte ange hur stor del
därav som utgör ersättning för
dessa, skall i stället det samman-
lagt utbetalda beloppet redovisas.
Prop. 1998/99:48
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering. Den nya lydelsen skall dock tillämpas endast på sådan
försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraft-
trädande.
18
Under hösten 1997 överlämnade Investerarskyddsutredningen (Fi
1996:06) betänkandet Ett svenskt investerarskydd (SOU 1997:125). I
betänkandet föreslås en ny lag om investerarskydd. Förslaget grundar sig
på rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning
till investerare. På grund av direktivet åligger det Sverige att införa ett
investerarskydd. Banker med värdepappersrörelse samt värdepappersbo-
lag och vissa utländska foretag som driver värdepappersrörelse från filial
här i landet (institut) skall vara anslutna till investerarskyddet.
Enligt utredningens förslag till lag om investerarskydd skall investe-
rare ha en direkt rätt till ersättning från ett investerarskyddsföretag. Med
investerare avses enligt förslaget den som anlitat ett institut for utförande
av en tjänst i värdepappersrörelsen. Rätt till ersättning från investerar-
skyddet föreslås inträda om ett institut som är anslutet till investerar-
skyddet försätts i konkurs och investeraren inte kan få ut sina finansiella
instrument eller medel som tillhör honom. Rätt till ersättning föreligger
också om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör investerar-
skyddet och en behörig myndighet i institutets hemland förklarat att fi-
nansiella instrument och medel hos institutet inte är tillgängliga. Skyddet
föreslås gälla för egendom som institutet innehaft på grund av ett förvalt-
ningsuppdrag eller som ett led i förmedlingen av en transaktion. Enligt
förslaget skall skyddet täcka egendomens marknadsvärde vid utgången
av den dag konkursbeslutet meddelas. Ersättningen betalas utan självrisk
men med ett högsta belopp per investerare och institut om 250 000 kr.
Ett värdepappersbolag är enligt 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse skyldiga att ha en försäkring för skadeståndsskyldighet
som företaget kan komma att ådra sig vid utförande av tjänster i rörelsen.
Enligt 1 kap. 1 § andra stycket samma lag gäller lagens bestämmelser i
tillämpliga delar även för utländska företags verksamhet i Sverige. In-
vesterarens rätt till ersättning från investerarskyddet skall inte påverkas
av att denne kan få ersättning från sådan ansvarsförsäkring.
I anslutning till utredningens förslag till lag om investerarskydd upp-
kom ett antal frågor med skatterättslig anknytning, nämligen dels hur er-
sättningen från investerarskyddet skulle behandlas i inkomstskattehän-
seende, dels om det skulle införas en kontrolluppgiftsskyldighet. Hit hör
också frågan om den inkomstskattemässiga behandlingen av försäk-
ringsersättningar. I en inom Finansdepartementet utarbetad promemoria
Skattefrågor och investerarskydd (Ds 1998:47) togs de nu nämnda frå-
gorna upp till behandling. Förslagen i promemorian utgick från ett sådant
investerarskydd som föreslagits av Investerarskyddsutredningen.
Investerarskyddsutredningens betänkande har remissbehandlats och det
har därefter utarbetats en proposition med förslag till lag om investerar-
skydd (prop. 1998/99:30). Propositionen har överlämnats till riksdagen
den 10 november 1998. Den nya lagen om investerarskydd föreslås träda
i kraft den 1 maj 1999. I propositionen föreslås bl.a. - till skillnad från
utredningens förslag - att investerarskyddet skall handläggas av Insätt-
ningsgarantinämnden i stället för ett privat investerarskyddsföretag.
Prop. 1998/99:48
19
År 1997 genomfördes på aktieägarni vå en lättnad i beskattningen av
utdelning från små och medelstora foretag. Lättnaden i beskattningen
innebär att viss del av utdelning undantas från beskattning. Det belopp
som på så sätt undantas från beskattning, det s.k. enkelbeskattade belop-
pet, skall beräknas på visst sätt. I underlaget för beräkningen ingår bl.a.
det s.k. löneunderlaget som finns i 3:12-systemet. Med 3:12-systemet
avses de särskilda beskattningsregler som finns i 3 § 12 a - e mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, för fåmansföretag i vilka aktie-
ägare eller närstående är eller har varit verksam i betydande omfattning,
dvs. aktien är en s.k. kvalificerad aktie. I promemorian Skattefrågor och
investerarskydd behandlades även frågan hur löneunderlaget i lättnadsre-
geln skall beräknas när aktieägaren har en kvalificerad aktie.
En sammanfattning av promemorian Skattefrågor och investerarskydd
(Ds 1998:47) finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi 98/2102). Regeringen tar i detta
ärende upp de skatte- och kontrolluppgiftsförslag som behandlades i
promemorian.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 november 1998 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag utom såvitt avser
den föreslagna bestämmelsen i 7 § lag om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd. Skälen för att regeringen valt att
inte följa Lagrådets förslag i denna del utvecklas närmare i avsnitt 4.1.
Efter Lagrådets granskning har en saklig ändring gjorts i 3 § 1 b mom.
första stycket SIL. Detta anges i författningskommentaren till berörd
paragraf. Förutom de ändringar som föreslagits av Lagrådet har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Prop. 1998/99:48
20
Prop. 1998/99:48
Regeringens förslag: Ersättning från investerarskyddet skall i första
hand anses avse medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet
skall anses utgå före räntan. Därefter skall ersättningen avse de finan-
siella instrument som omfattas av skyddet.
Ersättningen skall vara skattepliktig i den utsträckning den avser fi-
nansiella instrument. Till den del som ersättningen för medel innefat-
tar ersättning för ränta skall denna beskattas som en inkomstränta. Er-
sättning för kapitalbelopp skall inte anses som skattepliktig i inkomst-
slaget kapital.
De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet skall
anses avyttrade vid tidpunkten för att ersättningen fastställs. Ersätt-
ningen skall vid inkomstbeskattningen behandlas som ersättning för
instrumenten varvid vanlig reavinstberäkning skall göras. I de fall
som en intäkt vid avyttring av ett finansiellt instrument skulle ha be-
skattats som en ränteintäkt skall i stället sådan beskattning ske.
Om ersättningen för finansiella instrument avser såväl marknads-
noterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen i
första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument om
inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat.
Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma-
hörande juridisk person får ersättning från ett utländskt investerar-
skydd skall beskattning av ersättningen ske som om ersättningen hade
betalats ut från det svenska investerarskyddet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att invända mot förslaget. Näringslivets Skattedelegation,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges
Aktiesparares Riksförbund avstyrker förslaget om att ersättning från
investerarskyddet skall beskattas och anser att investeraren skall kunna
återställa den situation som rådde innan skadan inträffade. Delegationen,
Bankföreningen och Fondhandlareföreningen har även avstyrkt förslaget
beträffande den skattemässiga behandlingen av återbetalt belopp och
menar att återbetalt belopp skall - för att upprätthålla fullt skattemässigt
värde - behandlas som en ränteutgift. Riksskatteverket har påpekat att det
av förslaget inte framgår hur en ersättning som betalas ut från ett
utländskt institut till en i Sverige bosatt person skall beskattas. Vidare
anför Riksskatteverket att det ur administrativ synpunkt vore en fördel
om de skattskyldiga hade full valfrihet i fördelningen av en ersättning.
Även Näringslivets Skattedelegation anser att, om ersättning från
investerarskydd skall beskattas, investeraren bör ha rätt att själv få välja
21
hur ersättningen skall fördelas. Finansinspektionen har anfört att det är
att föredra att tidpunkten for att ett finansiellt instrument skall anses
avyttrat knyts till utbetalningen av ersättningen.
Prop. 1998/99:48
Rätt till ersättning från investerarskyddet föreligger enligt propositionen
med förslag till lag om investerarskydd endast för finansiella instrument
som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut eller
en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut förfogar över i
samband med att en investeringstjänst utförs. Vidare omfattar investerar-
skyddet medel som institutet eller filialen har tagit emot med redovis-
ningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs. Om rätt
till ränta föreligger enligt lag eller avtal, skall ersättning för medel även
omfatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet. Med investerare
och således den som har rätt till ersättning avses såväl fysiska personer
som juridiska personer.
Vad som således kan ersättas genom investerarskyddet är dels medel
(kapitalbelopp och ränta), dels finansiella instrument som inte går att få
ut från konkursboet. Den skattemässiga behandlingen av en ersättning för
kapitalbelopp kan vara olika beroende av om ersättningen är att hänföra
till inkomstslaget kapital eller inkomstslaget näringsverksamhet. I in-
komstslaget kapital är dock en ersättning för kapitalbelopp alltid skatte-
fri. Om ersättningen för medel till någon del innefattar ränta uppkommer
emellertid i såväl inkomstslaget kapital som inkomstslaget näringsverk-
samhet fråga om och hur den skall beskattas. Däremot skall en ersättning
vid en avyttring av finansiella instrument i normalfallet reavinstbeskattas.
I den civilrättsliga lagstiftningen om investerarskydd har begreppen
”medel” och ”finansiella instrument” använts. I en skattelagstiftning som
anknyter till den civilrättsliga lagstiftningen bör samma terminologi an-
vändas. Förslaget om skatteregler för ersättning från investerarskyddet
ansluter sig sålunda till de i lag om investerarskydd tillämpade begreppen
medel och finansiella instrument.
Medel
Enligt propositionen med förslag till lag om investerarskydd skall om rätt
till ränta föreligger enligt lag eller avtal, ersättning för medel även om-
fatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet (8 § i lag om
investerarskydd). Ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra
fordringar är skattepliktig enligt 3 § 1 mom. första stycket SIL. Detta
talar för att sådan ränta som kan ingå i ersättning för medel bör beskattas.
År 1996 trädde lagen (1995:1571) om insättningsgaranti i kraft. Enligt
denna lag kan under vissa förutsättningar den som satt in kapital på konto
i bank fa ersättning när en bank försatts i konkurs. När ersättning betalats
ut från insättningsgarantin anses enligt lagen (1995:1592) om skattereg-
ler för ersättning från insättningsgaranti den del av ersättningen som av-
ser upplupen ränta som inkomstränta och skall beskattas. Även detta talar
22
för att ersättningen från investerarskyddet i den del den avser ränta skall
behandlas som inkomstränta. Det saknas anledning att behandla ersätt-
ning för ränta genom investerarskyddet på annat sätt. Den del av ersätt-
ningen som avser ränta bör därför vid inkomstbeskattningen behandlas
som en inkomstränta. I den utsträckning som det ingår ränta i ersättning
för medel skall denna således beskattas vid den tidpunkt ersättningen
betalas ut i enlighet med kontantprincipen.
Ersättning för finansiella instrument
Skäl kan anföras såväl för som mot skatteplikt för sådan ersättning som
avser finansiella instrument. Som skäl för att ersättningen skall vara
skattefri talar främst att den som ersatts för en förlust av egendom bör
kunna återställa den situation som rådde innan skadan inträffade. En be-
skattning av ersättningen kan motverka detta.
Ett skäl för att ersättningen skall anses skattepliktig är att de finansiella
instrumenten kan anses avyttrade i och med att de inte går att få ut från
institutet eller konkursboet. Att en avyttring har skett vid en tidpunkt som
ägaren inte själv valt påverkar inte ett sådant synsätt. I 24 § 2 mom. SIL
anges att med avyttring avses försäljning, byte eller därmed jämförlig
överlåtelse av egendom. Avgörande för om en avyttring skett är att egen-
domen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren (se prop.
1989/90:110 s. 392). En avyttring anses normalt föreligga när bindande
avtal ingåtts. Genom skattereformen 1990 infördes bestämmelser om att
beskattning inom reavinstsystemet skall ske redan vid avyttringstillfället.
En förutsättning för att beskattning skall kunna ske är emellertid att stor-
leken på vinst respektive förlust kan beräknas med tillräcklig säkerhet vid
den tidpunkten. Som jämförelse kan nämnas den situation då ett företag
som gett ut ett finansiella instrumentet försätts i konkurs. Enligt bestäm-
melser i 24 § 2 mom. SIL anses då det finansiella instrumentet avyttrat
varvid reavinstbeskattning skall ske. Om en avdragsgill reaförlust upp-
kommer till följd av avyttringen inträder avdragsrätten vid samma tid-
punkt. Ytterligare ett skäl mot en skattefrihet är att om ersättningen inte
anses som skattepliktig skulle inte heller avdrag för eventuella reaför-
luster medges.
En annan lösning kan vara att ersättning för finansiella instrument är
skattefri i de fall den som erhåller ersättningen inom viss tid därefter
återanskaffar de förlorade finansiella instrumenten. En sådan ordning
skulle emellertid kräva en omfattande och relativt komplicerad reglering
för bl.a. beräkning av anskaffningskostnad m.m. Det kan dessutom gå
lång tid mellan skadan och utbetalningen av ersättningen. För flertalet av
investerarna torde det inte vara möjligt att återanskaffa de förlorade in-
strumenten innan ersättningen erhållits. Detta innebär att den tid under
vilken en återanskaffning måste tillåtas ske, mot bakgrund av de civil-
rättsliga reglerna för investerarskydd, inte torde kunna understiga i vart
fall ett år från inträffad skada, dvs. institutets konkurs eller den tidpunkt
då en behörig myndighet i ett instituts hemland förklarat att de finansiella
instrumenten eller medlen inte är tillgängliga. Det är inte heller säkert att
Prop. 1998/99:48
23
investeraren väljer att återanskaffa hela sitt innehav eller att detta ens är
möjligt. Det är knappast rimligt att belasta skattesystemet med en sådan
reglering för det relativt få fall som kan antas komma att ersättas från
investerarskyddet.
Sammanfattningsvis talar således övervägande skäl för att i den ut-
sträckning som investerarskyddet ersätter finansiella instrument ersätt-
ningen bör vara skattepliktig. Regeringen anser att - trots den kritik som
vissa remissinstanser riktat mot förslaget - att sådan skatteplikt skall infö-
ras. De ersatta finansiella instrumenten skall anses avyttrade och rea-
vinstberäkning skall ske. I de situationer som ersättningen skulle ha be-
skattats som en ränta, t.ex. beträffande obligationer, skall sådan beskatt-
ning ske i stället för reavinstbeskattning.
Det framstår inte som alldeles klart när det kan bli aktuellt att begära
ersättning från investerarskyddet för förlorade finansiella instrument.
Vanligtvis torde separationsrätt föreligga till investerarens egendom.
Tänkbara situationer är emellertid dels då egendomen är sammanblandad
med egendom som tillhör annan, dels då egendomen inte finns kvar. Det
är emellertid nödvändigt att avgöra vid vilken tidpunkt de genom investe-
rarskyddet ersatta finansiella instrumenten skall anses avyttrade.
Om de finansiella instrumenten verkligen är avyttrade i tiden före
konkursen gäller allmänna reavinstregler. Detta gäller oberoende av om
investeraren känt till avyttringen eller inte.
I de fall de finansiella instrumenten inte har avyttrats men investeraren
av något skäl inte kan få ut dem från konkursboet bör instrumenten anses
avyttrade vid den tidpunkt då ersättningen enligt investerarskyddsbe-
stämmelsema fastställs. En sådan ordning är mest förenlig med vad som i
allmänhet gäller på reavinstbeskattningens område, nämligen att skatt-
skyldighet för en reavinst inträder vid den tidpunkt då avyttring skett. Ett
sådant ställningstagande bygger på följande resonemang. Först vid den
tidpunkt då det konstaterats att de civilrättsliga förutsättningarna för er-
sättning föreligger och storleken på ersättningen fastställts, är situationen
jämförbar med den som i andra reavinstsammanhang innebär att en
avyttring skett. Med detta synsätt bortfaller förutsättningarna för att
skattskyldighet skulle inträda vid tidpunkten för konkurs eller när ersätt-
ningen betalas. Även praktiska skäl talar mot sådana lösningar. Finansin-
spektionen föreslår att tidpunkten då ersättningen betalas skall anses
utgöra den tidpunkt då avyttring anses ha skett och skattskyldighet in-
träda. Även Lagrådet har uttalat att om risken för att skattskyldighet in-
träder vid ”fel” tidpunkt skall minimeras, borde avyttringstidpunkten
fastställas till den tidpunkt då ersättningen är tillgänglig för lyftning. Vad
Finansinspektionen och Lagrådet har anfört har i och för sig den fördelen
att man undviker att skattskyldigheten inträder innan den skattskyldige
fatt utbetalningen. Det finns emellertid ingen anledning att just i det nu
aktuella sammanhanget frångå de grundläggande principer som gäller
frågan om tidpunkten för skattskyldighetens inträde.
I reavinstsystemet görs åtskillnad mellan marknadsnoterade och icke
marknadsnoterade finansiella instrument. Med marknadsnoterade finan-
siella instrument avses enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL sådana in-
Prop. 1998/99:48
24
strument som är föremål för notering på svensk eller utländsk börs eller rop’
annan sådan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning som är
allmänt tillgänglig.
Reaförlust på marknadsnoterade instrument får enligt 27 § 5 mom. SIL
kvittas mot reavinst på andra marknadsnoterade instrument. Förlust på
instrument som inte är marknadsnoterade får kvittas mot vinst på sådana
instrument. Enligt en ändring som infördes efter förslag i 1998 års eko-
nomiska vårproposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS
1998:593) skall förlust på instrument som inte är marknadsnoterade få
kvittas även mot vinster på marknadsnoterade instrument. Mot bakgrund
av kvittningsreglerna är det nödvändigt att i de fall ersättningen omfattar
såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument ha regler
för vad som anses ersatt genom investerarskyddet. Den som erhåller
ersättning bör emellertid ges en möjlighet att själv välja huruvida
ersättningen skall anses avse marknadsnoterade eller icke
marknadsnoterade instrument eller båda slagen. För att förenkla den
administrativa hanteringen bör dock, om inte den ersättningsberättigade
yrkar annat, ersättning för de finansiella instrumenten i första hand avse
marknadsnoterade tillgångar. Investeraren har således full frihet att i de
situationer som ersättningen inte täcker hela förlusten själv ange vilka
finansiella instrument som skall anses ersatta. När det gäller ersättning
till handelsbolag skall enligt vanliga regler reavinstberäkningen ske i
bolaget. Detta innebär att det är vid reavinstberäkningen i bolaget som
beslut måste fattas om vilka finansiella instrument som skall anses
ersatta. Däremot sker beskattningen hos delägaren.
Om den ersättning som betalas ut från investerarskyddet inte täcker
hela den förlust investeraren gör, som beskattas i inkomstslaget kapital,
kan följande exempel illustrera investerarens valmöjlighet.
A hade i det konkursdrabbade värdepappersbolaget dels ett kapitalbe-
lopp (medel) om 10 000 kr, dels finansiella instrument som han enligt
gällande reavinstregler anses ha anskaffat för 400 000 kr. Hälften av an-
skaffningskostnaden avser marknadsnoterade och hälften icke marknads-
noterade instrument. A erhåller en ersättning motsvarande den högsta
möjliga ersättningen, dvs. 250 000 kr. Ersättningen skall i enlighet med
förslaget i första hand anses avse det kapitalbelopp som han inte fått ut,
dvs 10 000 kr. Resterande 240 000 kr avser de finansiella instrumenten.
Han har således gjort en förlust motsvarande skillnaden mellan anskaff-
ningskostnaden och den utbetalda ersättningen, dvs. 160 000 kr. Under
det aktuella beskattningsåret har A gjort en reavinst vid avyttring av
andra icke marknadsnoterade finansiella instrument. Reavinsten uppgår
till 100 000 kr. För att kunna kvitta reavinsten mot den uppkomna rea-
förlusten väljer A att ”placera” reaförlusten på de icke marknadsnoterade
instrumenten i den utsträckning att i vart fall en reaförlust på 100 000 kr
uppkommer för sådana instrument. Om resterande reaförlust om 60 000
kr innebär att det uppkommer ett underskott i inkomstslaget kapital får A
en rätt till skattereduktion med 30 % av underskottet att räknas från stat-
lig och kommunal inkomstskatt på inkomst av tjänst eller inkomst av
näringsverksamhet. Om underskottet i inkomstslaget kapital emellertid är
25
större än 100 000 kr blir skattereduktionen 21 % på belopp över 100 000
kr.
Återbetalning
Enligt 19 § i förslaget till lag om investerarskydd kan den som tagit emot
ersättning bli återbetalningsskyldig. Återbetalning skall ske om någon
genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att ersättning betalats
ut med för högt belopp. Återbetalning skall också ske om någon i annat
fall har tagit emot ersättning med för högt belopp och skäligen borde ha
insett detta. Vid återbetalning skall ränta enligt räntelagen utgå på det
återbetalade beloppet. Det följer av allmänna regler att sådan ränta skall
behandlas som ränteutgift vid inkomstbeskattningen.
I promemorian föreslogs att till den del återbetalt belopp avser ersätt-
ning för finansiella instrument skulle beloppet behandlas som en reaför-
lust. Näringslivets Skattedelegation m.fl. har mot forslaget i promemorian
anfört att för att fullt skattemässigt värde skall kunna upprätthållas
återbetalt belopp bör behandlas som en ränteutgift och inte som en rea-
förlust. Som ett alternativ till ränteavdrag har föreslagits att taxeringen
rivs upp för det aktuella beskattningsåret. Regeringen instämmer i syn-
punkterna att det skattemässiga värdet bör upprätthållas och att detta inte
är möjligt med den i promemorian föreslagna lösningen. För att detta bäst
skall åstadkommas bör såsom föreslagits taxeringen rivas upp när åter-
betalningen avser ersättning for finansiella instrument. Regeringen finner
dessutom inte skäl att behandla en återbetalning av en ersättning från
investerarskyddet på annat sätt än vad som sker i andra liknande situatio-
ner när en intäkt som varit föremål för beskattning går åter.
Återbetalat belopp kan utöver ersättning for finansiella instrument
även avse ersättning för medel och som en del av medel även ränta. Om
ersättning for ränta återbetalas bör emellertid inte taxeringen rivas upp.
Det återbetalda beloppet bör i stället i likhet med vad som gäller for ett
återbetalat räntebelopp inom insättningsgarantisystemet tas upp som en
ränteutgift vid taxeringen.
Ersättning från en utländsk motsvarighet till investerarskyddet
Investerarskyddet grundar sig på ett EG-direktiv. Det kan därför förut-
sättas att det i övriga medlemsländer finns eller kommer att finnas mot-
svarigheter till det svenska investerarskyddet. Det torde därför kunna
förutsättas att ersättning från en annan medlemsstat kan komma att utbe-
talas till i Sverige bosatta eller i övrigt hemmahörande. Det saknas anled-
ning att behandla en ersättning som betalats ut från utlandet på annat sätt
än en ersättning från det svenska investerarskyddet. Således bör beskatt-
ningen av den från utlandet utbetalda ersättningen ske på samma sätt som
om den hade betalats ut från det svenska investerarskyddet.
I punkt 1 av anvisningarna till 53 § och 68 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, finns bestämmelser som anger vem som är att anse som
bosatt i Sverige. Såsom bosatt i Sverige räknas den som här har sitt
Prop. 1998/99:48
26
egentliga bo och hemvist. Även den som har väsentlig anknytning till
Sverige kan anses vara bosatt här. Det bör i den föreslagna lagen om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd tas
in en bestämmelse som anger att begrepp som används i lagen har, om
inte annat särskilt anges, samma betydelse som i kommunalskattelagen
och lagen om statlig inkomstskatt.
Sammanfattning
Ersättning från investerarskyddet skall vara skattepliktig i den utsträck-
ning ersättningen avser finansiella instrument. Ersättningen skall emel-
lertid i första hand anses avse medel. I den utsträckning som ersättningen
för medel innefattar ränta skall den beskattas. Ersättning för kapitalbe-
lopp skall i den utsträckning den hänför sig till inkomstslaget kapital inte
vara skattepliktig.
De finansiella instrument som omfattas av rätt till ersättning skall an-
ses avyttrade vid tidpunkten för fastställande av ersättningen. Även om
den ersättning som erhålls från investerarskyddet inte räcker för att täcka
hela eller delar av den förlust som investeraren drabbats av skall han
ändå anses ha avyttrat de finansiella instrumenten som han inte har fatt ut
från institutet eller konkursboet. Ersättningen för finansiella instrument
skall vid inkomstbeskattningen behandlas som likvid för instrumenten
varvid vanlig reavinstberäkning skall göras.
Om den ersättning som betalats ut genom investerarskyddet omfattar
såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument skall
ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella in-
strument om inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat.
Prop. 1998/99:48
27
Prop. 1998/99:48
Regeringens forslag: Försäkringsersättning skall i inkomstskattehän-
seende behandlas på samma sätt som ersättning från investerar-
skyddet. De finansiella instrument som ersätts genom en försäkring
skall anses avyttrade vid den tidpunkt då försäkringsgivaren fastställt
försäkringsersättningen.
Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemma-
hörande juridisk person får ersättning från en utländsk försäkring,
skall beskattning av ersättningen ske som om den hade betalats ut från
en försäkringsgivare i Sverige.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Samma invändningar som beträffande förslaget
avseende beskattning av ersättning från investerarskydd har framförts
mot de föreslagna beskattningsreglerna beträffande försäkringsersättning.
Kammarrätten i Stockholm har påpekat att det kan uppkomma fråga om
konkurrens mellan skattefrihetsreglema i 19 § KL och 2 § SIL och de
föreslagna reglerna om skatteplikt för försäkringsersättning.
Skälen för regeringens förslag: Förutom ersättning från investerar-
skyddet kan i förekommande fall ersättning även utgå från institutets
egna ansvarsförsäkring. Enligt Investerarskyddsutredningen (SOU
1997:125 s. 66) förekommer i de försäkringsavtal som utredningen haft
tillgång till bland annat följande villkor. Försäkringen gäller skadestånds-
skyldighet för ren förmögenhetsskada orsakad av fel eller försummelse
som den försäkrade eller hans arbetstagare begått. Försäkringen gäller
inte för skada som orsakats av handlande eller underlåtenhet som innebu-
rit betydande risk för skadans uppkomst, om det inte kan visas att man
från institutets sida inte kunde förutse det inträffade. Försäkringen gäller
inte heller för uppsåtligt handlande. Investerarskyddsutredningen kon-
staterade att försäkringarna kan komma att omfatta delar av det område
där även investerarskyddet gäller. Där ett uppsåtligt handlande är orsak
till skadan torde dock enligt Investerarskyddsutredningen investerar-
skyddet i allmänhet ensamt svara för skyddet för investeraren.
Försäkringen och investerarskyddet kommer således i viss omfattning
att täcka samma situation. Investeraren kommer i flertalet konkurssitua-
tioner ha en möjlighet att välja om han skall begära ersättning från in-
vesterarskyddet eller från försäkringsgivare.
I 19 § KL anges att försäkringsersättningar eller andra ersättningar för
skada på egendom — i den utsträckning ersättningen inte avser annan
byggnad än privatbostad eller markanläggning, lager, inventarier i nä-
ringsverksamhet, eller på något annat sätt motsvarar en intäkt eller ett
avdrag i näringsverksamhet - är skattefria. En sådan bestämmelse om
skattefrihet för försäkringsersättning för fast och lös egendom har funnits
i KL sedan dess tillkomst. Vid tiden för lagens tillkomst såg emellertid
reavinstskattereglema annorlunda ut. Är 1981 utvidgades det skattebefri-
ade området till att avse skadeståndsersättningar. I samband med
28
tillkomsten av lagen om värdepappersrörelse och skyldigheten att teckna
ansvarsförsäkring behandlades överhuvudtaget inte frågan om försäk-
ringsersättningens eventuella skatteplikt. Mot bakgrund av de övervä-
ganden som gjorts beträffande ersättning från investerarskyddet förelig-
ger emellertid skäl att nu se på frågan hur en ersättning från försäkring
som tecknats med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse skall behandlas.
I likhet med ersättning från investerarskyddet är det även beträffande
försäkringsersättning inte i alla delar helt klart i vilka situationer ersätt-
ning kan komma att utgå från försäkringen. Frågan avgörs närmast av de
villkor som gäller enligt försäkringsavtalet. I den utsträckning som er-
sättning från försäkringen träder i stället för skattepliktig inkomst bör den
emellertid behandlas på samma sätt som ersättning från investerarskyd-
det. Det saknas skäl att behandla försäkringsersättning på annat sätt än
ersättning från investerarskyddet. En sådan ordning skulle innebära att
det avgörande för frågan om skatteplikt föreligger eller inte är vem som
betalat ut ersättningen och inte vad ersättningen avser. Investeraren har i
de situationer då både investerarskyddet och en försäkring täcker en
skada full frihet att själv avgöra om han skall begära ersättning från den
ena eller den andra. Detta innebär att - om försäkringsersättningen skulle
vara skattefri - investeraren skulle ha full frihet att välja om en ersättning
skall vara skattepliktig eller inte genom att välja utbetalare av ersätt-
ningen. I de situationer en skada inte skulle omfattas av en försäkring har
investeraren emellertid inte motsvarande möjlighet att undgå beskattning.
En sådan lösning är inte acceptabel. I den utsträckning som försäk-
ringsersättningen avser finansiella instrument bör således ersättningen
beskattas och de finansiella instrument som omfattas av försäkringen
därmed anses avyttrade. Om ränta har betalats ut skall även denna be-
skattas.
Vid ersättning från en försäkring bör avyttringen - i likhet med vad
som gäller vid ersättning från investerarskyddet - anses ha skett vid tid-
punkten för fastställandet av försäkringsersättningen, dvs. dagen för be-
slut om ersättning.
I förtydligande syfte bör i 19 § KL anges att skattefrihet inte föreligger
för aktuell ersättning.
Ersättning från en försäkring tecknad i utlandet
På motsvarande sätt som gäller för en ersättning från ett utländskt
investerarskydd bör en ersättning som en i Sverige bosatt fysisk person
eller en i Sverige hemmahörande juridisk person far från en utländsk för-
säkringsgivare beskattas i Sverige. Beskattningen bör ske på samma sätt
som om ersättningen hade betalats ut från en svensk försäkringsgivare.
Prop. 1998/99:48
29
Rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av
insättningar har tidigare genomförts i svensk rätt genom lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti. Bestämmelser om beskattning av
ersättning från insättningsgarantin togs i samband därmed in i en ny lag,
lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti.
De nu föreslagna reglerna om beskattning av ersättning från investerar-
skyddet och från försäkring bör behandlas i samma lag som ersättning
från insättningsgarantin. Lagen bör dock få ett nytt namn som bättre an-
ger dess innehåll. Även paragrafindelning av lagen är nödvändig. Änd-
ringarna i den nu befintliga lagen (1995:1592) om skatteregler för ersätt-
ning från insättningsgaranti blir således så omfattande att den lagen i
stället bör upphävas och ersättas med en ny lag om skatteregler för er-
sättning från insättningsgaranti och investerarskydd. Såvitt avser skatte-
reglerna för ersättning från insättningsgarantin görs inga ändringar i sak.
I 24 § 2 mom. SIL finns bestämmelser som anger vad som avses med
avyttring. Lagrummet bör kompletteras med en hänvisning till den nya
lagens bestämmelse om avyttring av finansiella instrument.
I 19 § KL anges vilka inkomster som inte utgör skattepliktig inkomst. I
bestämmelsen anges bl.a. försäkringsersättning i vissa fall som en skatte-
befriad intäkt. Det bör därför i bestämmelsen anges att sådan försäk-
ringsersättning som avses i den nu föreslagna lagen utgör skattepliktig
intäkt.
Prop. 1998/99:48
Regeringens förslag: Insättningsgarantinämnden och försäkringsgi-
vare skall vara skyldiga att lämna kontrolluppgift om utbetald ersätt-
ning i de delar den avser ränta och ersättning för finansiella instru-
ment. Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av ersätt-
ningen som avser ränta och finansiella instrument skall i stället det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare skall även göra
avdrag för preliminär skatt på utbetald ränta.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund har ifrågasatt om
det med hänsyn till kostnadsaspekter finns tillräckliga skäl att lägga upp
rutiner för administration av kontrolluppgifter i detta speciella fall.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 22 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgift, LSK, skall under där angivna
förutsättningar den som betalar ut ränta lämna kontrolluppgift om denna.
Värdepappersinstitut skall lämna kontrolluppgift även vid avyttring av
finansiella instrument enligt 3 kap. 32 c § LSK om de är skyldiga att upp-
30
rätta avräkningsnota. Även om sådan skyldighet inte finns skall de lämna
kontrolluppgift vid slutföranden av vissa options- och terminsaffärer.
Den ersättning som betalas ut till en investerare från Insättningsgaran-
tinämnden eller en försäkringsgivare kan som framgått avse ränta (som
ett delbelopp i ersättning för medel, 8 § andra stycket förslag till lag om
investerarskydd) och ersättning för förlorade finansiella instrument. De
finansiella instrument som omfattas av rätten till ersättning skall anses
avyttrade. Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare som betalar
ut ersättning som avser ränta och finansiella instrument bör vara skyldiga
att lämna kontrolluppgift om den utbetalda ersättningen. Preliminärskatt
skall dessutom i flertalet fall dras från räntan enligt 5 kap. 8 - 9 §§ skat-
tebetalningslagen (1997:483), SBL.
Ersättningen från investerarskyddet är enligt förslag till lag om inves-
terarskydd maximerad till 250 000 kr. I de situationer som investerarens
förlust i samband med ett instituts konkurs överstiger 250 000 kr torde
inte kunna uteslutas att Insättningsgarantinämnden utredning begränsas.
Det kan därmed inte heller förutsättas att den som betalar ut en ersättning
alltid kan ange exakt hur mycket av denna som avser ränta respektive
finansiella instrument. I de fall Insättningsgarantinämnden eller försäk-
ringsgivaren inte kan göra en sådan uppdelning av ersättningen skall i
stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
Av 5 kap. 8 § SBL följer att skatteavdrag skall göras från sådan ränta
som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för enligt
3 kap. 22 § LSK. Skatteavdrag skall dock enligt 5 kap. 9 § p 7 SBL inte
göras för ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det
är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta.
Utbetalaren skall i stället redovisa hela beloppet i kontrolluppgiften en-
ligt 3 kap. 22 § sjätte stycket LSK. Bestämmelsen blir således tillämplig
på ränteutbetalningar från Insättningsgarantinämnden eller en försäk-
ringsgivare.
En kontrolluppgiftsskyldighet är nödvändig för att skattemyndighe-
terna skall få information om de skattepliktiga transaktionerna. Även om
det kan antas att de situationer som kommer att omfattas av en rätt till
ersättning från investerarskyddet eller försäkringsgivare kommer att vara
begränsade utgör detta inte skäl att underlåta sådan kontrolluppgiftsskyl-
dighet. Inte heller utgör kostnadsaspekten tillräckliga skäl för ett undan-
tag.
Förslaget föranleder en ny bestämmelse i 3 kap. och en komplettering
av 22 § samma kapitel i LSK.
Prop. 1998/99:48
31
Prop. 1998/99:48
Regeringens förslag: Vid beräkningen av lättnadsbelopp enligt 3 §
1 b mom. SIL skall, om aktier i företaget i betydande omfattning ägs
av utomstående som har rätt till utdelning, löneunderlaget för aktie-
ägare som har en kvalificerad aktie beräknas utan beaktande av de s.k.
spärreglerna i 3 § 12 d mom. andra och tredje styckena SIL.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget
har inte haft något att invända mot det.
Efter förslag i prop. 1996/97:45 genomfördes på ägamivå en lättnad i
beskattningen av inkomster i små och medelstora företag. Lättnadsreg-
lerna finns i 3 § 1 a - f mom. SIL och innebär att viss del av utdelning på
aktier i svenska och utländska onoterade företag undantas från beskatt-
ning hos aktieägarna. Detta s.k. enkelbeskattade utrymme är utformat
med utgångspunkt i de regler som gäller för beskattning av aktiva ägare i
fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglema. Det enkelbeskattade beloppet upp-
går till 70 % av statslåneräntan multiplicerad med summan av anskaff-
ningskostnaden för aktierna och ett löneunderlag. Löneunderlaget i 3:12-
systemet utgör utgångspunkt för löneunderlaget i lättnadsregeln.
Löneunderlaget i 3:12-systemet
Löneunderlaget beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL på
grundval av löner och andra ersättningar till arbetstagare i företaget.
Även arbetsersättningar i dotterföretag får medräknas, i proportion till
moderföretagets ägarandel i dotterföretaget. Löneunderlaget utgörs av
den del av det sammanlagda ersättningsbelopp som överstiger ett belopp
motsvarande 10 gånger basbeloppet för året före beskattningsåret fördelat
med lika belopp på aktierna i företaget.
När det gäller aktieägare som i betydande omfattning är verksam i fö-
retaget eller i ett dotterföretag, dvs. äger en kvalificerad aktie, uppställs
ett krav i 3 § 12 d mom. andra stycket SIL, att aktieägaren skall ha tagit
ut en viss lägsta lön för att löneunderlaget skall få läggas till anskaff-
ningskostnaden, den s.k. spärregeln. Denna lägsta lön utgör det lägsta av
120 % av den högsta lön som betalats till anställd i företaget eller ett be-
lopp som svarar mot 10 basbelopp. Det sammanlagda löneunderlaget får
enligt en s.k. takregel inte överstiga 50 gånger den lön aktieägaren har
tagit ut från bolaget och dess dotterföretag.
13 § 12 e mom. SIL finns en bestämmelse som innebär att om aktie-
ägaren visar att aktier i företaget i betydande omfattning ägs av utomstå-
ende som har rätt till utdelning tillämpas inte 3:12-reglerna, dvs. utdel-
ningen beskattas i sin helhet i inkomstslaget kapital även om aktien enligt
32
3 § 12 a mom. SIL är kvalificerad. Även tidigare års förhållanden måste
beaktas för att hindra att successiva utförsäljningar, som syftar till att ta
ut ackumulerad utdelning eller reavinster efter en försäljning av en mino-
ritetspost av aktierna, leder till icke avsedda skatteförmåner. Förhållan-
dena under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella be-
skattningsåret skall beaktas.
Löneunderlaget i lättnadsregeln
I 3 § 1 b mom. SIL anges att löneunderlaget vid beräkning av lättnads-
beloppet skall beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om ak-
tien är sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall beräk-
ningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje
stycket SIL, dvs. med tillämpning av de s.k. spärreglerna. Det görs alltså
i regleringen beträffande löneunderlaget i lättnadsreglerna inte någon
begränsning av de s.k. spärreglernas tillämplighet liknande den i 3:12-
systemet i de fall företaget i betydande omfattning ägs av utomstående
som har rätt till utdelning. Något skäl att upprätthålla denna skillnad
mellan lättnadsregeln och 3:12-systemet föreligger emellertid inte. Om
aktier i företaget i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt
till utdelning bör löneunderlaget även i lättnadssystemet för aktieägare
som har en kvalificerad aktie beräknas utan beaktande av de nämnda
spärreglerna. Syftet med lagändringen är att lättnadsreglerna och 3:12-
reglerna skall ha motsvarande tillämpning. Det bör därför även beträf-
fande lättnadsreglerna tas in en bestämmelse som medför att tidigare års
förhållanden måste beaktas vid bedömningen av utomståenderegelns till-
lämplighet. Detta får till följd att när utomståenderegeln är tillämplig i
lättnadssystemet är den det också i 3:12-systemet och vice versa.
Förslaget föranleder en ändring i 3 § 1 b mom. SIL.
Prop. 1998/99:48
Regeringens förslag: Ett förbiseende vid en tidigare ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall rättas till.
Skälen för regeringen förslag: I prop. 1998/99:15 Omstrukturering
och beskattning föreslog regeringen bl.a. en ändring i punkt 1 av
anvisningarna till 22 § KL. Av förbiseende föll en mening av lagtexten
bort ur förslaget. Lagändringen är numera, efter riksdagsbeslut, utfärdad
(SFS 1998:1604). Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1999. Det är
angeläget att förbiseendet rättas snarast möjligt.
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 48
Den skattemässiga regleringen avseende ersättning från investerarskydd
m.m. innebär att ersättningen till viss del beskattas som ränteinkomst och
till viss del behandlas som reavinst i skattehänseende. Då förslagen syftar
till att reglera den skattemässiga behandlingen av ett slag av inkomster
som ej tidigare förekommit — ordningen med investerarskydd är ju en ny
civilrättslig företeelse - uppkommer särskilda frågor hur de offentligfi-
nansiella effekterna skall bedömas. Det handlar om att jämföra skadeut-
fallet enligt de föreslagna skattereglerna med en situation utan precise-
rade skatteregler för detta slag av inkomster. Enligt allmänna regler
skulle skattefrihet råda för de aktuella inkomsterna varför förslaget be-
döms ge en viss, dock mycket begränsad budgetförstärkning.
Såvitt gäller förslaget om att de s.k. spärreglerna för tillgodoräknande
av löneunderlag vid beräkning av lättnadsbeloppet inte skall vara till-
lämpliga för innehavare av s.k. kvalificerad aktie i de fall aktierna i före-
taget i betydande omfattning ägs av utomstående - i likhet med vad som
gäller för tillgodoräknande av löneunderlag vid beräkning av kapitalbe-
skattad utdelning och reavinst enligt de s.k. 3:12-reglerna - innebär detta
en skattelättnad i förhållande till gällande regler. Regeländringen innebär
att innehavare av kvalificerade aktier behandlas på samma sätt som öv-
riga ägare i dessa företag.
För bedömningen av de offentligfinansiella effekterna kan noteras att
lättnaden uppkommer enbart för sådana ägare till kvalificerade aktier
som i dag gjort för små löneuttag i förhållande till vad gällande regler
kräver - för ägare med "tillräckliga" löneuttag innebär den föreslagna
regeländringen ingen förändring. Då kraven på tillräckligt löneuttag är
förhållandevis lågt satta - det lägsta av 120 % av högsta lön till anställd i
företaget eller 10 basbelopp - torde denna situation vara förhållandevis
ovanlig. Men en kvantifiering av effekterna är för närvarande inte möjlig;
det regelverk det handlar om - lättnadsreglerna - tillämpades första
gången vid 1998 års taxering och information om förhållanden relevanta
för en bedömning kommer att vara tillgängliga först i början av år 1999.
Med det föreslagna ikraftträdandet - där den nya regeln tillämpas först
vid taxeringen år 2001 - uppkommer de kassamässiga budgeteffekterna
första gången år 2001.
Ersättning från försäkring eller investerarskydd m.m.
De särskilda skattereglerna för ersättning via investerarskyddet eller för-
säkring bör träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna lagen
om investerarskydd, dvs. den 1 maj 1999. Såvitt avser ersättning från
investerarskyddet uppkommer inga retroaktiva beskattningseffekter. Så-
dana effekter skulle emellertid kunna uppkomma vid ersättning från
Prop. 1998/99:48
34
försäkringsgivare eftersom sådan ersättningen tidigare varit skattefri. För
att det i dessa fall inte skall uppkomma retroaktiv beskattning bör de nya
bestämmelserna tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada
som inträffat efter den nya lagens ikraftträdande.
I samband med att den nya lagen om skatteregler för ersättning från in-
sättningsgaranti och investerarskydd träder i kraft upphör lagen
(1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti att
gälla. Den upphävda lagen bör emellertid tillämpas på 1999 och tidigare
års taxeringar.
De föreslagna ändringarna i LSK föreslås träda i kraft samtidigt som
skattereglerna för aktuella ersättningar.
Lättnad i ägarbeskattningen
Ändringen i 3 § 1 b mom. SIL föreslås träda i kraft den 1 januari 2000
och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
Prop. 1998/99:48
35
Prop. 1998/99:48
2§
I den nuvarande lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti, som föreslås upphävd, anges att ersättnings om beta-
las ut av Insättningsgarantinämnden vid inkomstbeskattningens skall be-
handlas som om ersättningen betalats av det institut hos vilken insätt-
ningen finns. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det inte kan uteslutas
att bestämmelsen kan vara av värde att ha kvar, t.ex. för att identifiera
ersättningen och dess eventuella uppdelning i kapitalbelopp och ränta
samt i förekommande fall finansiella instrument. På inrådan av Lagrådet
har därför i andra stycket av förevarande paragraf tagits in en liknande
bestämmelse.
Ersättning
Bestämmelsen är hämtad från lagen (1995:1592) om skatteregler för er-
sättning från insättningsgaranti som upphävs i och med den nya lagens
ikraftträdande.
En ersättning från insättningsgarantin kan vara att hänföra till in-
komstslaget kapital respektive inkomstslaget näringsverksamhet. Den
skattemässiga behandlingen av en ersättning för kapitalbelopp kan vara
olika beroende av om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital
eller inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital är dock en
ersättning för kapitalbelopp alltid skattefri.
Återbetalning av ersättning
4§
Bestämmelsen är i likhet med 3 § - utan att en ändring i sak föreligger -
hämtad från lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insätt-
ningsgaranti.
Ersättning
På grund av att ersättning för kapitalbelopp inte är skattepliktig om er-
sättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital är det nödvändig att i
de fall ersättningen avser såväl skattefri som skattepliktig intäkt ha en
bestämmelse som anger vad utbetald ersättning anses avse. Bestämmel-
36
sen blir aktuell att tillämpa i de situationer då utbetald ersättning inte
täcker hela förlusten för investeraren. I dessa fall skall utbetald ersättning
i första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta),
varvid kapitalbeloppet anses utgå före räntan, och i andra hand finansi-
ella instrument som investeraren inte har fått ut vid institutets konkurs.
Enligt 1 kap 1 § andra meningen lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse gäller lagens bestämmelser i tillämpliga delar även för utländska
företag. Avsikten vid tillkomsten av bestämmelsen var att utländska vär-
depappersföretag från länder utanför EES enligt 5 kap. 2 § samma lag
alltjämt skulle vara skyldiga att teckna ansvarsförsäkring. I fråga om fö-
retag hemmahörande i EES regleras frågor av detta slag i stället av lag-
stiftningen i företagets hemland. I den utsträckning sådan lagstiftning
föreskriver en sådan försäkring beskattas ersättning enligt 10 § om inte
det utländska värdepappersföretaget tecknat en försäkring hos en svensk
försäkringsgivare.
Ränta
6§
Bestämmelsen innebär att det belopp som avser ränta och som ingår i
ersättning för medel skall vara skattepliktigt och behandlas som en in-
komstränta.
I likhet med vad som gäller ersättning från insättningsgarantin kan er-
sättning från investerarskyddet vara att hänföra till inkomstslaget kapital
respektive inkomstslaget näringsverksamhet. Som anförts under 3 § kan
den skattemässiga behandlingen av en ersättning för kapitalbelopp vara
olika beroende av om ersättningen är att hänföra till inkomstslaget kapital
eller inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital är dock en
ersättning för kapitalbelopp alltid skattefri.
Finansiella instrument
7§
I bestämmelsens första stycke anges att de finansiella instrument som
omfattas av investerarskyddet eller en av värdepappersinstitutet tecknad
försäkring skall anses avyttrade. Avyttringen skall anses ha skett vid tid-
punkten för fastställandet av ersättningen från investerarskyddet respek-
tive försäkringsersättningen. Såvitt avser ersättningsberättigade som är
bokföringsskyldiga skall i stället god redovisningssed tillämpas för att
fastställa avyttringstidpunkten.
Eftersom de finansiella instrumenten anses avyttrade skall reavinstbe-
skattning ske. I andra stycket anges att den ersättning som betalats ut för
finansiella instrument skall utgöra vederlag för de avyttrade instrumen-
ten. Av turordningsregeln i 5 § framgår att det belopp som återstår av den
utbetalda ersättningen sedan ersättning för medel avräknats från ersätt-
ningsbeloppet skall anses avse ersättning för de finansiella instrument
som omfattas av rätten till ersättning. Detta belopp utgör alltså vederlag
för de förlorade finansiella instrumenten. I övrigt beräknas reavinsten
Prop. 1998/99:48
37
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 48
eller reaförlusten på vanligt sätt. I de fall en ersättning för ett finansiellt
instrument skulle ha beskattats som en ränteinkomst i stället för reavinst
skall i stället de reglerna tillämpas (se 29 § 2 mom. SIL).
8§
I bestämmelsens har intagits turordningsregler för ersättning för de fi-
nansiella instrument som inte har kunnat fas ut i samband med
värdepappersinstitutets konkurs. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt
4.1.
Återbetalning av ersättning
9§
Enligt 19 § i lagen om investerarskydd kan den som tagit emot ersättning
i vissa fall bli återbetalningsskyldig. Bestämmelsen innebär att den del av
ett återbetalat belopp som avser ersättning för ränta skall behandlas som
en ränteutgift. Om återbetalt belopp avser en ersättning för finansiella
instrument skall taxeringen för det beskattningsår ersättningen beskattats
i stället rivas upp.
10§
Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i Sverige hemmahörande
juridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från
en försäkring som tecknats i utlandet skall ersättningen beskattas på
samma sätt som om den hade utbetalats genom det svenska
investerarskyddet eller genom en försäkring tecknad i Sverige.
Genom den hänvisning som finns i 2 § till KL respektive SIL kommer
bosättningsbegreppet att få den innebörd som följer av punkt 1 av anvis-
ningarna till 53 § och 68 § KL.
Med en i Sverige hemmahörande juridisk person avses sådana juri-
diska personer som enligt bestämmelser i KL och SIL är oinskränkt
skattskyldiga i Sverige.
De särskilda skattereglerna för ersättning från investerarskyddet eller
försäkring bör träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna lagen
om investerarskydd, dvs. den 1 maj 1999. Samtidigt upphävs lagen
(1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti. Be-
stämmelserna i den upphävda lagen har inarbetats utan ändring i sak i
den nya lagen. Den upphävda lagen bör emellertid tillämpas på ersätt-
ningar som hänför sig till 1999 och tidigare års taxeringar.
Beträffande ersättning som betalas ut från investerarskyddet uppkom-
mer inga retroaktiva beskattningseffekter. Sådana effekter uppkommer
emellertid vid ersättning från försäkringsgivare eftersom sådan ersätt-
Prop. 1998/99:48
38
ningen i tiden före de nya bestämmelserna varit skattefri. För att det i
dessa fall inte skall uppkomma retroaktiva beskattningseffekter tillämpas
de nya bestämmelserna endast på sådan ersättning som avser skada som
inträffat efter den nya lagens ikraftträdande.
19§
I förtydligande syfte har i första stycket femte ledet tagits in en hänvis-
ning till lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och
investerarskydd. Av bestämmelsen framgår att skatteplikt föreligger för
försäkringsersättning i den omfattning ersättningen avser ränta och
finansiella instrument.
3 § 1 b mom.
I första stycket införs en begränsning liknande den i 3:12-systemet vid
utdelning. Den nya bestämmelsen innebär att de s.k. spärreglerna i 3 §
12 d mom. andra och tredje stycket SIL inte skall tillämpas vid beräkning
av löneunderlaget om ägare av kvalificerad aktie visar att aktier i företa-
get i betydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning.
I likhet med vad som gäller för utomståenderegelns tillämplighet i 3:12-
systemet bör tidigare års förhållande beaktas vid bedömningen av utom-
ståenderegelns tillämplighet i lättnadssystemet. Utomståenderegeln
kommenterades i samband med dess tillkomst (prop. 1989/90:110 s.
704).
I 3 § 12 e mom. andra stycket SIL finns en definition av vad som avses
med företag och utomstående. Definitionen av företag ansluter till defi-
nitionen av vilka aktier som skall anses kvalificerade enligt 3 §
12 a mom. SIL. De utomstående skall alltså äga del i det företag i vilket
aktieägaren eller närstående varit verksam i betydande omfattning. En
fysisk person eller ett dödsbo som äger en kvalificerad aktie i det företag
i vilket aktieägaren eller närstående är verksam eller i annat fåmansföre-
tag som avses i 3 § 12 a mom. första stycket SIL utgör inte en
"utomstående" enligt definitionen i momentet.
24 § 2 mom.
I bestämmelsen avgränsas avyttringsbegreppet. I dess första stycke tas i
klargörande syfte in en hänvisning till bestämmelsen i 7 § lagen om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. I
bestämmelsen anges att de finansiella instrument som omfattas av
investerarskyddet eller försäkring anses avyttrade.
Prop. 1998/99:48
39
Prop. 1998/99:48
Ändringen i 3 § 1 b mom. SIL föreslås träda i kraft den 1 januari 2000
och de skall börja tillämpas vid 2001 års taxering. Ändringen innebär en
lättnad i beskattningen. Den föreslagna ändringen kommer att tillämpas
på utdelning som sker efter ikraftträdandet av den nu föreslagna änd-
ringen.
Ändringen i 24 § 2 mom. SIL föreslås träda i kraft samtidigt som
skattereglerna för aktuella ersättningar och skall börja tillämpas vid taxe-
ring år 2000.
22 f
I en ny punkt i första stycket anges att försäkringsgivare som betalat ut
ersättning på grund av försäkring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse skall lämna kontrolluppgift om inkomstränta och
fordran. Insättningsgarantinämnden har redan enligt punkt 7 i bestäm-
melsen sådan skyldighet.
Av en ny punkt i andra stycket följer att kontrolluppgift skall lämnas
för den som fått ersättning enligt lagen om investerarskydd eller på grund
av försäkring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse. Om utbetalning avser även annat än ränta, vilket inte sällan torde
vara fallet, och Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivaren inte
kan ange hur stor del av det utbetalda beloppet som utgör ränta skall i
stället det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. Detta framgår av
näst sista stycket.
32
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att Insättningsgarantinämnden
eller försäkringsgivare skall lämna kontrolluppgift om avyttring av finan-
siella instrument. Bestämmelsen tar sikte på sådana finansiella instru-
ment som omfattas av ersättning från Insättningsgarantinämnden eller
försäkringsgivare. Sådana finansiella instrument anses avyttrade enligt
7 § lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och
investerarskydd.
I andra stycket anges att kontrolluppgift om avyttring av finansiella in-
strument skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften
skall redovisas antalet finansiella instrument samt deras slag och sort.
I likhet med undantaget beträffande kontrolluppgiftsskyldighetens om-
fattning vid inkomstränta i 22 § LSK finns ett undantag i sista stycket i
de fall en utbetalning avser även annat än avyttrade finansiella instru-
ment. Om Insättningsgarantinämnden eller försäkringsgivaren inte kan
ange hur stor del av det utbetalda beloppet som utgör avyttrade finansi-
40
Proo 1998/99’48
ella instrument skall alltså i stället det sammanlagt utbetalda beloppet F’
redovisas.
De föreslagna ändringarna i LSK föreslås träda i kraft samtidigt som
skattereglerna för aktuella ersättningar. Den nya lydelsen skall dock till-
lämpas på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat ef-
ter lagens ikraftträdande.
41
I promemorian föreslås att ersättning från investerarskyddet och från en
försäkring som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappers-
företag tecknat enligt 5 kap. 2 och 5 §§ lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse för skadeståndsskyldighet som företaget tecknat skall utgöra
skattepliktig ersättning. En begränsning i skatteplikten finns dock så till
vida att ersättning som avser likvida medel inte skall vara skattepliktig.
För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen från sådan ersättning
som är skattefri finns en turordningsregel i den föreslagna lagen beträf-
fande investerarskydd och försäkring. Den ersättning som betalas ut från
investerarskyddet eller från en försäkring skall i första hand anses utgöra
ersättning för likvida medel. I andra hand skall ersättningen anses avse
upplupen ränta och i sista hand ersättning för finansiella instrument.
Den del av ersättningen som avser upplupen ränta skall vid inkomstbe-
skattningen behandlas som inkomstränta. Ersättning som avser de finan-
siella instrumenten skall behandlas som vederlag för instrumenten varvid
reavinstbeskattning skall göras. De finansiella instrument som omfattas
av investerarskyddet eller en försäkring skall således anses avyttrade.
Om ersättningen är maximerad till ett visst belopp (investerarskyddet är
t.ex. begränsat till 250 000 kr) inte täcker hela skadan skall det belopp
som återstår sedan likvida medel och upplupen ränta ersatts anses utgöra
vederlag för samtliga finansiella instrument. Vederlaget kan på så sätt
anses vara 0 kr.
Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
en försäkring utgör såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade
instrument skall ersättningen, om inte den som har rätt till ersättningen
yrkar annat, i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella in-
strument.
Enligt förslaget till lag om investerarskydd kan den som tagit emot er-
sättning i vissa fall bli återbetalningsskyldig. Vid återbetalning skall
ränta enligt räntelagen utgå. Sådan ränta skall behandlas som ränteutgift
vid inkomstbeskattningen.
I den del återbetalt belopp avser ersättning för finansiella instrument
föreslås att beloppet behandlas som en reaförlust. På motsvarande sätt
som gäller i en ersättningssituation bör även i återbetalningsfallet den
skattskyldige få välja huruvida beloppet avser marknadsnoterade eller
icke marknadsnoterade finansiella instrument eller båda slagen.
Beskattningsregler för insättningsgaranti togs i samband med att rådets
direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt-
ningar genomfördes i svensk rätt, in i en ny lag, lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti. De i promemorian fö-
reslagna reglerna om beskattning av ersättning från investerarskyddet och
från försäkring föreslogs behandlas i samma lag som ersättning från in-
sättningsgarantin. För att bättre ange dess innehåll föreslogs i promemo-
Prop. 1998/99:48
Bilaga 1
42
rian att lagen skulle fa ett nytt namn. Även paragrafindelning av lagen
ansågs nödvändig. Ändringarna i den nu befintliga lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti ansågs bli så omfat-
tande att den lagen i stället föreslogs upphävas och ersättas med en ny lag
om skatteregler från insättningsgaranti och investerarskydd, m.m. Såvitt
avser skatteregler för ersättning från insättningsgarantin föreslogs inga
ändringar i sak.
I 24 § 2 mom. SIL finns bestämmelser som anger vad som avses med
avyttring. Lagrummet kompletterades i promemorian med en hänvisning
till den nya lagens bestämmelse om avyttring av finansiella instrument.
I 3 § 1 b mom. SIL anges att löneunderlaget vid beräkning av lättnads-
beloppet skall beräknas enligt 3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om ak-
tien är sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall be-
räkningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d mom. andra och tredje
stycket SIL, de s.k. spärreglerna. Det görs alltså i regleringen beträffande
lättnadsbeloppet inte någon begränsning av de s.k. spärreglernas tillämp-
lighet liknande den i 3:12-systemet i de fall företaget i betydande omfatt-
ning ägs av utomstående som har rätt till utdelning. Något skäl att upp-
rätthålla denna skillnad mellan lättnadsregeln och 3:12-systemet förelig-
ger emellertid inte. I promemorian föreslås att om aktier i företaget i be-
tydande omfattning ägs av utomstående som har rätt till utdelning löne-
underlaget i lättnadssystemet för aktieägare som har en kvalificerad aktie
bör beräknas utan beaktande av bestämmelserna i 3 § 12 d mom. andra
och tredje styckena SIL.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 1
43
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt-
ning för insatt kapitalbelopp.
Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall den vid inkomst-
beskattningen behandlas som inkomstränta.
2 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er-
sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.
3 § Ersättning som betalas ut från ett investerarskyddsföretag enligt lagen
(1998:000) om investerarskydd eller från en försäkringsgivare som ett
värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag tecknat i enlighet
med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 6 § lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse, skall i första hand anses utgöra ersättning för insatt kapital-
belopp. I andra hand skall ersättningen anses avse upplupen ränta. I öv-
rigt skall ersättningen anses avse finansiella instrument.
4 § Ersättning för upplupen ränta som betalats ut från ett investerar-
skyddsföretag eller en försäkringsgivare skall vid inkomstbeskattningen
behandlas som inkomstränta.
5 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet skall
anses avyttrade vid tidpunkten för fastställande av ersättningen.
Finansiella instrument som omfattas av sådan försäkring som avses i
3 § andra stycket skall anses avyttrade vid den tidpunkt som försäkrings-
givaren tillämpat för beräkning av ersättningen.
44
6 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskydd eller
sådan försäkring som avses i 3 § andra stycket utgörs av såväl marknads-
noterade som icke marknadsnoterade instrument skall ersättningen, om
inte den som har rätt till ersättningen yrkar annat, i första hand anses avse
marknadsnoterade finansiella instrument.
Med marknadsnoterade finansiella instrument avses sådana instrument
som är föremål för notering på svensk eller utländsk börs eller annan
kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt
tillgänglig.
7 § Vid återbetalning av ersättning enligt 21 § lagen (1998:000) om in-
vesterarskydd skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser ersätt-
ning för det insatta kapitalbeloppet eller för de finansiella instrumenten
behandlas som ränteutgift.
Om återbetalt belopp avser ersättning för finansiella instrument skall
beloppet tas upp som realisationsförlust varvid 6 § första stycket skall
tillämpas.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999 då lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Be-
stämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring
som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag tecknat
i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 och 6 § lag (1991:981) om värde-
pappersrörelse tillämpas endast på sådan ersättning som avser skada som
inträffat efter lagens ikraftträdande.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 b mom. Det belopp som
undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
Föreslagen lydelse
§
1 b mom. Det belopp som
undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien en sådan kvali-
ficerad aktie som avses i 12 mom.
tillämpas även 12 d mom. andra
och tredje styckena.
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien kvalificerad en-
ligt 12 a mom. skall även 12 d
mom. andra och tredje styckena
tillämpas. Detta gäller dock inte
om aktieägaren visar att utomstå-
ende i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till ut-
delning, om inte särskilda skäl
talar mot det. Vad som avses med
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
företag och utomstående framgår
av 12 e mom. andra stycket.
Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare
under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt-
nadsbelopp.
Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha
använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid-
punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år
1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom.
andra respektive tredje styckena tillämpas.
24 §
2 mom. Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
också föreligga om det företag
som givit ut instrumentet
1. upplöses genom konkurs
eller, om det är ett svenskt aktie-
bolag eller en svensk ekonomisk
förening, när företaget försätts i
konkurs,
2. träder i likvidation,
3. upplöses genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 11 kap. 1 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618), 15 a
kap. 1 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), eller, om det är ett
utländskt bolag, när bolaget upplö-
ses genom ett motsvarande förfa-
rande eller
2 mom. Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
föreligga i de situationer som av-
ses i 5 § andra stycket lagen
(1998:000) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd, m.m. Avytt-
ring av ett finansiellt instrument
anses också föreligga om det fö-
retag som givit ut instrumentet
1. upplöses genom konkurs
eller, om det är ett svenskt aktie-
bolag eller en svensk ekonomisk
förening, när företaget försätts i
konkurs,
2. träder i likvidation,
3. upplöses genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 11 kap. 1 § bankak-
46
4. upplöses genom att avregist-
reras efter den 4 april 1995 enligt
punkt 5 eller 6 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1994:802)
om ändring i aktiebolagslagen.
tiebolagslagen (1987:618), 15 a
kap. 1 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), eller, om det är ett
utländskt bolag, när bolaget upplö-
ses genom ett motsvarande förfa-
rande eller
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
4. upplöses genom att avregist-
reras efter den 4 april 1995 enligt
punkt 5 eller 6 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1994:802)
om ändring i aktiebolagslagen.
Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning.
Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt
värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola-
get om andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet en-
ligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till-
gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall
avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond-
andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om
medlem avgår ur en ekonomisk förening.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options-
rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för för-
värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av
det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade
egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat
vederlag.
1. Den nya bestämmelsen i 24 § 2 mom. träder i kraft den 1 april 1999
och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. Den nya bestämmelsen i 3 § 1 b mom. träder i kraft den 1 januari
2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av föl-
jande lydelse.
47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
22 §
Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket ut-
ländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så-
dant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs,
7. Insättningsgarantinämnden,
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekon-
tolagen (1989:827).
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekon-
tolagen (1989:827),
9. investerarskyddsföretag som
avses i lagen (1998:000) om in-
vesterarskydd, 10. försäkringsgi-
vare som betalat ut ersättning på
grund av försäkring som avses i 5
kap. 2 eller 6 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse.
Kontrolluppgift skall lämnas för
1. den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär),
2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första stycket
7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag för pre-
mieobligation som getts ut före år 1996,
3. den som har varit antecknad 3. den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt rän-
som innehavare av utländskt rän-
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
till sådant fondpapper.
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
till sådant fondpapper,
4. den som fått ersättning enligt
lagen om investerarskydd eller på
grund av sådan försäkring som
avses i 5 kap. 2 eller 6 § lagen om
värdepappersrörelse.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-
lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre-
liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den
kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm-
48
nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid
avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27
§ 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid
årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som
inte omfattas av detta värde.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-
visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också an-
nat än ränta och kan den uppgifts-
skyldige inte ange hur stor del
därav som utgör ränta, skall i stäl-
let för ränta det sammanlagt utbe-
talda beloppet redovisas.
Avser en utbetalning också an-
nat än ränta och kan den uppgifts-
skyldige inte ange hur stor del
därav som utgör ränta, skall i stäl-
let för ränta det sammanlagt utbe-
talda beloppet redovisas. I fall som
avses i första stycket 9 och 10
skall därutöver redovisas vilka
yrkanden som framställts av den
ersättningsberättigade.
En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen-
skap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Ak-
tiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till Riks-
skatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto
som han har hos förvaltaren.
32 d §
Kontrolluppgift om avyttring av
finansiellt instrument skall, i annat
fall än som avses i 22, 32 a eller
32 c §, lämnas av
1. investerarskyddsföretag som
avses i lagen (1998:000) om in-
vesterarskydd och som betalat ut
ersättning från investerarskyddet,
2. försäkringsgivare som beta-
lat ut ersättning på grund av för-
säkring som avses i 5 kap. 2 eller
6 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall ta upp den er-
sättning som avser avyttrade fi-
nansiella instrument, antalet fi-
nansiella instrument samt deras
slag och sort.
49
Avser en utbetalning också an-
nat än ersättning för finansiella
instrument och kan den uppgifts-
skyldige inte ange hur stor del
därav som utgör ersättning för
finansiella instrument, skall i
stället det sammanlagt utbetalda
beloppet redovisas. Därutöver
skall redovisas vilka yrkanden som
framställts av den ersättningsbe-
rättigade.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999 och tillämpas första gången
vid 2000 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för
försäkringsersättningar som avser förhållanden som inträffat före lagens
ikraftträdande.
50
Prop. 1998/99:48
Bilaga 3
Efter remiss har yttrande över promemorian Ds 1998:47, Skattefrågor
och investerarskydd, kommit in från Sveriges Riksbank, Hovrätten över
Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Fi-
nansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Insättnings-
garantinämnden, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensver-
ket, Konsumentverket, Ackordscentralen, Allmänna pensionsfonden,
första - tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfonden, fjärde fond-
styrelsen, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Konkursför-
valtarkollegiemas förening, OM Stockholm AB, Penningmarknadsin-
formation Pml AB, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlare-
föreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksför-
bund, Sveriges Försäkringsförbund.
Yttrande har också kommit in från Näringslivets Skattedelagation.
OM Stockholm AB och Stockholms Fondbörs AB har åberopat ytt-
rande från Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföre-
ningen. Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening och Fondbo-
lagens förening har åberopat yttrande från Näringslivets Skattedelaga-
tion.
Sveriges Försäkringsförbund har förutom eget yttrande åberopat ytt-
rande från Näringslivets Skattedelagation.
Aktiefrämjandet har förklarat sig avstå från att yttra sig över förslaget.
51
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall följande gälla.
2 § Begrepp som används i denna lag har, om inte annat anges, samma
innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Ersättning
3 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti skall i första hand anses utgöra ersätt-
ning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen
ränta, skall den behandlas som inkomstränta.
Återbetalning av ersättning
4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti skall den del av ett återbetalt belopp som inte avser er-
sättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.
Ersättning
5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1999:000) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av
en försäkring som ett värdepappersbolag eller utländskt värdepappers-
företag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse skall, om ersättningen inte täcker
hela förlusten, i första hand anses utgöra ersättning för kapitalbelopp
(medel). I andra hand skall ersättningen anses avse finansiella instru-
ment.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
52
Ränta
6 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1998:000) om investerarskydd
som betalats ut från Insättningsgarantinämnden som ersättning för medel
eller från en försäkringsgivare skall behandlas som inkomstränta. I övrigt
skall ersättning som avser medel inte anses som skattepliktig vid in-
komstbeskattningen.
Finansiella instrument
7 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en
sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid dentidpunkt då
ersättningen fastställs. Om den som får ersättningen är bokföringsskyldig
skall dock avyttring anses ha skett när ersättningen enligt bokföringsmäs-
siga grunder skall redovisas.
Ersättning för finansiella instrument skall vid inkomstbeskattningen
behandlas som vederlag för de avyttrade instrumenten.
8 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som icke
marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses avse
marknadsnoterade finansiella instrument om inte den som har rätt till
ersättningen yrkar annat.
Återbetalning av ersättning
9 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:000) om in-
vesterarskydd skall den del av det återbetalda beloppet som motsvarar
inkomstränta enligt 6 § behandlas som en ränteutgift.
10 § Om en i Sverige bosatt person eller en i Sverige hemmahörande ju-
ridisk person får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från en
utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som motsvarar sådan för-
säkring som avses i 5 § skall bestämmelserna i 5-8 §§ tillämpas.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 då lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti upphör att gälla. Den
upphävda lagen skall dock tillämpas vid 1999 och tidigare års taxeringar.
De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna skall såvitt avser ersättning från försäkring
som ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag tecknat
i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse tillämpas endast på sådan ersättning som avser
skada som inträffat efter lagens ikraftträdande.
53
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att
19 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
19 §5
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke-.
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär-
dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom
eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er-
sättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är
skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte-
pliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som mot-
svarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte
väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på egendom,
dock att skatteplikt föreligger dels
i den mån ersättningen avser annan
byggnad än privatbostad eller
markanläggning, dels i den mån
köpeskilling, som skulle ha influtit
om den försäkrade eller skadade
egendomen i stället hade sålts,
hade varit att hänföra till intäkt av
försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på egendom,
dock att skatteplikt föreligger dels
i den mån ersättningen avser annan
byggnad än privatbostad eller
markanläggning, dels i den mån
köpeskilling, som skulle ha influtit
om den försäkrade eller skadade
egendomen i stället hade sålts,
hade varit att hänföra till intäkt av
5 Senaste lydelse 1997:1292.
54
näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller av-
dragsgill omkostnad för närings-
verksamhet;
näringsverksamhet, dels i den mån
ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller av-
dragsgill omkostnad för närings-
verksamhet, dels för sådan försäk-
ringsersättning som avses i lagen
(1999:000) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd i den omfatt-
ning ersättningen avser ersättning
för ränta och finansiella instru-
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
ment',
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvis-
ningarna till 49 §;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke före-
legat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium
som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår perio-
diskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utfö-
ras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i
punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen av-
ser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angi-
ven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum
55
angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del
av barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäk-
ring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9
kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3
kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773)
om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag,
som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den
vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionä-
rer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och la-
gen (1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående
med barn;
ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om
kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadser-
sättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa
inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-län-
derna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger fak-
tiska resekostnader och vid köming med egen bil inte överstiger det av-
drag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders-
mjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vins-
ten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp av-
rundat till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit
från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxe-
ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
56
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den
del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be-
skattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till nä-
ringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap.
13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 §
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 §
tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen
(1997:483);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-
ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd
av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts
vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk-
ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt1 att 3 § 1 b mom. och 24 § 2 mom. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 b mom.6 Det belopp som
undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
Föreslagen lydelse
3§
1 b mom. Det belopp som
undantas från skatteplikt
(lättnadsbeloppet) beräknas som
70 procent av statslåneräntan vid
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
6 Senaste lydelse 1998:593.
57
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien en sådan kvali-
ficerad aktie som avses i 12 mom.
tillämpas även 12 d mom. andra
och tredje styckena.
utgången av november året före
beskattningsåret multiplicerad med
summan av anskaffningskostnaden
för aktien och ett löneunderlag
beräknat enligt 12 d mom. första
stycket. Är aktien kvalificerad en-
ligt 12 a mom. skall även 12 d
mom. andra och tredje styckena
tillämpas, såvida inte aktieägaren
visar att utomstående i betydande
omfattning äger del i företaget och
har rätt till utdelning, om inte sär-
skilda skäl talar mot det. Vad som
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
avses med företag och utomstå-
ende framgår av 12 e mom. andra
stycket.
Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare
under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lätt-
nadsbelopp.
Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha
använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tid-
punkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år
1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom.
andra respektive tredje styckena tillämpas.
2 mom.1 Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
också föreligga om det företag
som givit ut instrumentet
24 §
2 mom. Med avyttring av
egendom avses försäljning, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
av egendom. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnytt-
jande av en option löpt ut utan att
optionen har utnyttjats. Avyttring
av ett finansiellt instrument anses
föreligga i de situationer som av-
ses i 7 § lagen (1999:000) om
skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerar-
skydd. Avyttring av ett finansiellt
instrument anses också föreligga
om det företag som givit ut in-
strumentet
1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller
en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs,
2. träder i likvidation,
3. upplöses genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 15 a kap. 1 §
7 Senaste lydelse 1995:854.
58
försäkringsrörelselagen (1982:713), eller, om det är ett utländskt bolag,
när bolaget upplöses genom ett motsvarande förfarande eller
4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt
5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i
aktiebolagslagen.
Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning.
Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt
värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bola-
get om andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet en-
ligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna till-
gångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall
avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fond-
andelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiffning. Detsamma gäller om
medlem avgår ur en ekonomisk förening.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, options-
rätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, for för-
värv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av
det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet for den förvärvade
egendomen är summan av anskaffningsvärdet for instrumentet och annat
vederlag.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
1. Den nya bestämmelsen i 24 § 2 mom. första stycket tredje me-
ningen träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid 2000
års taxering.
2. Den nya bestämmelsen i 3 § 1 b mom. första stycket träder i kraft
den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
59
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 d §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
22 §‘
Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket
utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till så-
dant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs,
7. Insättningsgarantinämnden,
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekon-
tolagen (1989:827).
Kontrolluppgift skall lämnas för
1. den som gottskrivits ränta
8. förvaltare som i sådan egen-
skap är införd i det register som
förs av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag enligt aktiekon-
tolagen (1989:827),
9. försäkringsgivare som betalat
ut ersättning på grund av försäk-
ring som avses i 5 kap. 2 eller 5 §
lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse.
eller till vilken ränta betalats ut
(borgenär),
2. innehavare av marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första
stycket 7 lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med undantag
för premieobligation som getts ut före år 1996,
3. den som har varit antecknad 3. den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt rän-
som innehavare av utländskt rän-
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
till sådant fondpapper.
tebärande fondpapper eller rättig-
het eller skyldighet som anknyter
till sådant fondpapper,
4. den som fått ersättning enligt
lagen (1999:000) om investerar-
Senaste lydelse 1997:329.
60
skydd eller på grund av sådan för-
säkring som avses i 5 kap. 2 eller
5 § lagen om värdepappersrörelse.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes samman-
lagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdragen pre-
liminär skatt. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskrivits samt om innehavet i depån eller den
kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare läm-
nas för upplupen men inte förfallen avkastning (räntekompensation) vid
avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i
27 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid
årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som
inte omfattas av detta värde.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat forhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redo-
visas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyl-
dige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta
det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
En skattskyldig, som uppdrar åt en utländsk förvaltare att i sådan egen-
skap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Ak-
tiebolag enligt aktiekontolagen (1989:827), skall utan dröjsmål till Riks-
skatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto
som han har hos förvaltaren.
32 d §
Kontrolluppgift om avyttring av
finansiellt instrument skall, i annat
fall än som avses i 22, 32 a eller
32 c §, lämnas av
1. Insättningsgarantinämnden,
2. försäkringsgivare som betalat
ut ersättning på grund av försäk-
ring som avses i 5 kap. 2 eller 5 §
lagen (1990:981) om värdepap-
persrörelse.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall ta upp den er-
sättning som avser avyttrade fi-
nansiella instrument, antalet fi-
nansiella instrument samt deras
slag och sort.
Avser en utbetalning också an-
nat än ersättning för finansiella
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
61
instrument och kan den uppgifts-
skyldige inte ange hur stor del
därav som utgör ersättning för
dessa, skall i stället det samman-
lagt utbetalda beloppet redovisas.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för försäk-
ringsersättningar som avser skada som inträffat före lagens ikraftträ-
dande.
62
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-07
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 19 november 1998 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och
investerarskydd,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ewa Lindbäck.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd
2§
I den nuvarande lagen om skatteregler för ersättning från insättnings-ga-
rantin, som föreslås upphävd, anges att ersättning som betalas ut av In-
sättningsgarantinämnden skall vid inkomstbeskattningen behandlas som
om ersättningen betalats av det institut hos vilket insättningen finns. Be-
stämmelsen kommenterades inte särskilt när den infördes och nu före-
slås, också utan kommentarer, att den inte skall tas med i den nya lagen
om skatteregler. Lagrådet vill emellertid inte utesluta att bestämmelsen
kan vara av värde att ha kvar, t.ex. för att identifiera ersättningen och
dess ev. uppdelning i kapitalbelopp och ränta samt i förekommande fall
finansiella instrument. En bestämmelse liknande den i lagen om skatte-
regler för ersättning från insättningsgaranti skulle sålunda kunna tas in
som ett andra stycke i förevarande paragraf och utformas på förslagsvis
följande sätt. "Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden
enligt lagen (1995:1571) om insättnings-garanti eller enligt lagen
(1999:000) om investerarskydd skall behandlas som om ersättningen be-
talats av det institut hos vilket insättningen- eller investeringen finns.
Detsamma gäller sådan ersättning enligt 5 § som betalas ut av en försäk-
ringsgivare."
Prop. 1998/99:48
Bilaga 5
63
I de bestämmelser som rör investerarskyddet har, vid sidan av hänvis-
ningen i 1 § till kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt,
i vissa hänseenden gjorts tydligt vilka konsekvenser regleringen för med
sig i fråga om beskattningen. Sålunda anges i 6 §, efter motsvarande fö-
reskrift angående inkomstränta som i förevarande paragraf, att ersättning
som avser medel inte i övrigt skall anses som skattepliktig vid inkomst-
beskattningen. Bestämmelserna om insättnings-garantin och investerar-
skyddet blir mer likformade, om förevarande paragraf avslutas med en
mening av följande lydelse: "I övrigt skall ersättningen inte anses som
skattepliktig vid inkomstbeskattningen."
5§
I paragrafen talas om ersättning som betalas ut av "en försäkringsgivare
på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag eller utländskt vär-
depappersföretag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 eller 5
§" lagen om värdepappersrörelse. Hänvisningen skall rätteligen avse en-
dast 2 §. Där talas emellertid inte om utländska försäkringsföretag. An-
ledningen härtill är att vid lagändring år 1994 togs en hänvisning till ut-
ländska värdepappersföretag bort som en följd av att definitionen av detta
begrepp utmönstrades ur lagen. I stället föreskrevs i 1 kap. 1 § andra
stycket att lagens bestämmelser i tillämpliga delar skulle gälla även för
utländska företag. (Prop. 1994/95:50 s. 337 f, 353.) Avsikten var att ut-
ländska värdepappersföretag från länder utanför EES enligt 5 kap. 2 §
alltjämt skulle vara skyldiga att teckna ansvarsförsäkring. Det går inte att
fylla ut en hänvisning till 5 kap. 2 § med mer än vad som faktiskt står
där. Förevarande paragraf bör därför avse försäkring av "en försäkrings-
givare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i
enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse".
Det bör tilläggas att i fråga om företag hemmahörande i EES regleras
frågor av detta slag i stället av lagstiftningen i företagets hemland. I den
mån en sådan lagstiftning föreskriver en försäkringslösning torde pro-
blemet tas om hand av 10 § i det remitterade förslaget (försåvitt inte det
utländska värdepappersföretaget valt att teckna en försäkring hos en
svensk försäkringsgivare).
Konsekvensändringar krävs i övergångsbestämmelserna punkten 2 i
förevarande lagförslag samt i 3 kap. 22 och 32 d §§ förslaget till lag om
ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Den ersättning som betalas ut skall enligt den föreslagna lagtexten anses
utgöra i första hand "ersättning för kapitalbelopp (medel)", i andra hand
ersättning för finansiella instrument. Termen "medel" är hämtad från 1 §
lagen om investerarskydd och innefattar enligt 8 § den lagen både kapi-
talbelopp och ränta. Syftet är också att ersättning enligt förevarande be-
Prop. 1998/99:48
Bilaga 5
64
stämmelse skall utgå i första hand för såväl kapitalbelopp som ränta, i nu
nämnd ordning. Detta kan komma- till uttryck med formuleringen "i
första hand anses utgöra ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta),
varvid kapitalbeloppet anses utgå före räntan".
6§
I paragrafen torde böra anges att det är fråga om bl.a. ersättning för ränta
från sådan försäkring som avses i 5 §. Detta kan ske med orden: "eller
ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behandlas
som inkomstränta".
7§
För den som inte är bokföringsskyldig skall enligt den föreslagna be-
stämmelsen gälla att de finansiella instrumenten skall anses avyttrade vid
den tidpunkt då ersättningen fastställs. I lagrådsremissen sägs att man
härmed minskar risken för att ersättning fastställs ett år och betalas ut ett
annat. I frågan om att knyta avyttringstidpunkten till utbetalningen anges
att en sådan ordning skulle skapa "nya problem". Vilka dessa är nämns
dock inte. Visserligen skall Insättningsgarantinämnden betala ut ersätt-
ning till en investerare snarast möjligt och senast två veckor efter det att
ersättningen slutligt har fastställts (17 § lagen om investerarskydd).
Förevarande bestämmelse tar emellertid sikte också på försäkringsutbe-
talningar enligt 5 §. Skall risken för att skattskyldighet inträder vid "fel"
tidpunkt minimeras, borde avyttringstidpunkten fastställas till den tid-
punkt då ersättningen är tillgänglig för lyftning. I fråga om realisations-
vinster torde numera tidpunkten för avtalet anses avgörande vilket talar
för den valda lösningen. Några övertygande skäl för denna har dock inte
angetts i remissen.
10 §
Ersättning från ett utländskt investerarskydd eller en utländsk försäk-
ringsgivare torde böra omfattas också av bestämmelserna om återbetal-
ning i 9 §.
Övergångsbestämmelserna
Punkten 2. Till punkten torde för fullständighets skull böra läggas en ny
mening av följande innehåll: "Detsamma gäller ersättning som avses i 10
§." Tillägget gäller inte bara en utländsk försäkring utan också ett ut-
ländskt investerarskydd. Ett sådant kan ha trätt i kraft tidigare än den nya
lagstiftningen i Sverige.
Prop. 1998/99:48
Bilaga 5
65
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
19 §
Det nya undantaget kommer att omfatta även ersättning från utländsk
försäkringsgivare enligt 10 § i förslaget till lag om skatteregler för ersätt-
ning från insättningsgaranti och investerarskydd, något som också torde
vara avsett. Däremot omfattar det inte skadestånd exempelvis från den
som uppsåtligt förskingrat finansiella instrument.
Övergångsbestämmelsen
För tydlighets skull bör anges att den nya lydelsen tillämpas endast på
sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens
ikraftträdande.
Förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt
3 § 1 b mom.
Den föreslagna nya bestämmelsen är svårläst genom att två villkors-sat-
ser staplas på varandra. Detta kan botas om tillägget tas in i en ny mening
med följande innehåll: "Om aktieägaren visar att utomstående i bety-
dande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning gäller inte
vad som sägs i andra meningen, om inte särskilda skäl föreligger."
24 §
2 mom. första stycket innehåller en huvudregel i första meningen, medan
de följande meningarna utgör komplettering till denna. Den nya satsen
bör fogas in i detta mönster, vilket kan ske t.ex. genom att den nuvarande
tredje meningen formuleras på följande sätt. "Avyttring av ett finansiellt
instrument anses också föreligga dels i de situationer som avses i 7 § la-
gen (1999:000) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och
investerarskydd, dels om det företag som givit ut instrumentet —."
Ikraftträdandebestämmelserna
Bland annat av hänsyn till den omformulering av 24 § 2 mom. som Lag-
rådet föreslagit bör ikraftträdandebestämmelsema erhålla följande ly-
delse.
"Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000,
och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 § 1 b
mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången
vid 2000 års taxering."
Prop. 1998/99:48
Bilaga 5
66
Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter
I konsekvens med övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om
skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd -
och då det dessutom inte finns några äldre bestämmelser att tillämpa -
bör övergångsbestämmelsen ges följande lydelse: "Den nya lydelsen
skall dock tillämpas endast på sådan försäkringsersättning som avser
skada som inträffat efter lagens ikraftträdande."
Prop. 1998/99:48
Bilaga 5
67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon,
Lövdén
Prop. 1998/99:48
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1998/99:48 Skattefrågor och investerar-
skydd.
Eländers Gotab 57722, Stockholm 1999
68