Regeringens proposition

1998/99:124

Staten och trossamfunden - stöd, medverkan inom
totalförsvaret, m.m.

Prop.

1998/99:124

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 maj 1999

Göran Persson

Marita Ulvskog

(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas vissa frågor som har aktualiserats till följd av
beslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan fr.o.m.
år 2000. Det gäller frågor om statligt stöd till trossamfunden, om
samfundens medverkan inom totalförsvaret samt om följdändringar i
lagstiftningen med anledning av stat—kyrkareformen.

Stöd till trossamfund skall kunna lämnas som statsbidrag och statlig
avgiftshjälp till registrerade trossamfund. Målet för stödet skall vara att
bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv
och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst,
själavård, undervisning och omsorg. Stöd skall endast fa lämnas till
trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka samhällets
grundläggande värderingar och som är stabila och har egen livskraft.
Enligt regeringens bedömning bör större delen av statsbidraget ges i form
av organisationsbidrag. Regeringen skall bestämma vilka trossamfund
som kan få bidrag av staten. Om ett samfund får avgiftshjälp skall detta
beaktas vid fördelningen av statsbidraget.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att trossamfundens kun-
skaper och insatser uppmärksammas och tas till vara inom totalförsvaret
även i framtiden. Svenska kyrkans skyldigheter att vidta beredskaps-
förberedelser i fråga om begravningsverksamheten och förvaltningen av
de kyrkliga kulturminnena föreslås vara offentligrättsligt reglerade även
efter relationsändringen. Beredskapsplaneringen av trossamfundens
verksamhet i övrigt skall inte regleras offentligrättsligt.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 124

Innehållsförteckning

Prop. 1998/99:124

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6

2   Lagtext...............................................................................................8

2.1      Förslag till lag om stöd till trossamfund.............................8

2.2     Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)...........................................................................9

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m...............................11

2.4      Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

(1971:291).........................................................................14

2.5      Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen

(1972:207).........................................................................15

2.6     Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om

identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl...............16

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om

tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare...................17

2.8     Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfastighet m.m..........................................18

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om

kungörande av lagar och andra författningar....................20

2.10    Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223).........................................................................22

2.11    Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om

förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheter-
na och domstolarna under krig eller krigsfara m.m..........23

2.12    Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.............................................................25

2.13    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster..................26

2.14    Förslag till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144).......................................................................28

2.15    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) om

folkbokföringsregister.......................................................29

2.16    Förslag till lag om ändring i lagen (1992:889) om den

officiella statistiken...........................................................30

2.17    Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om

totalförsvar och höjd beredskap........................................31

2.18    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning..........................................................32

2.19    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:693) om rätt

för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd......33

2.20    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om

civilt försvar......................................................................35

2.21    Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt...............................................................38

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

Prop. 1998/99:124

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.........................40

2.23    Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

(1996:627).........................................................................43

2.24    Förslag till lag om ändring i lagen (1997:158) om

röstlängdsregister..............................................................45

2.25    Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).........................................................................47

2.26    Förslag till lag om ändring i lagen (1997:998) om

ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister............48

2.27    Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om

behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga.. 50

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593) om

trossamfund.......................................................................51

2.29    Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om

avgift till registrerat trossamfund.....................................52

2.30    Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om

ändring i sekretesslagen (1980:100).................................54

2.31    Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om

ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)......................56

3   Ärendet och dess beredning............................................................57

4   Statens stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan..................58

4.1      Remissinstanserna positiva till arbetsgruppens förslag.... 58

4.2     Det nuvarande statsbidraget till trossamfunden................59

4.3     Motiv för stöd...................................................................60

4.4     Det framtida stödet till trossamfunden.............................61

4.4.1      Övergripande mål för stödet...........................61

4.4.2      Förutsättningar för statsbidrag........................63

4.4.3      Beslut om statsbidrag.....................................66

4.4.4     Utformningen av bidragssystemet..................67

4.5      Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund ... 69

4.5.1      Kostnaderna räknas av från statsbidraget.......69

4.5.2      Förutsättningar för avgiftshjälp......................70

5   Trossamfunden och totalförsvaret...................................................72

5.1     Nuvarande förhållanden....................................................72

5.2     Totalförsvarets behov av trossamfundens medverkan......74

5.3      Offentligrättslig reglering av trossamfundens

beredskapsförberedelser m.m...........................................75

5.4     Ledning och samordning av trossamfundens

medverkan inom totalförsvaret.........................................78

5.4.1     Lokalnivå.......................................................79

5.4.2      Regional nivå..................................................80

5.4.3      Centralnivå.....................................................81

5.5     Följdändringar inom totalförsvarsområdet.......................83

5.5.1      Skyldighet att lämna upplysningar m.m. om

krigsfångar och andra skyddade personer......84

5.5.2      Bestämmelser om totalförsvarsplikt m.m.......85

5.5.3      Övriga lagändringar........................................88

6   Följdändringar med anledning av stat-kyrkareformen...................90

6.1     Kommunalskattelagen (1928:370)....................................91

6.2     Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av

skatt, m.m..........................................................................91

6.3     Förvaltningsprocesslagen (1971:291)...............................92

6.4     Skadeståndslagen (1972:207)...........................................92

6.5      Lagen (1974:174) om identitetsbeteckning for juridiska

personer m.fl.....................................................................92

6.6     Lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar

och översättare..................................................................93

6.7     Lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.... 93

6.8     Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra

författningar......................................................................93

6.9     Förvaltningslagen (1986:223)...........................................94

6.10    Lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under

krig eller krigsfara m.m....................................................94

6.11    Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster.............................................................94

6.12    Lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.................95

6.13    Lagen (1992:889) om den officiella statistiken................95

6.14    Lagen (1994:261) om fullmaktsanställning......................95

6.15    Lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting

och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd.......................................95

6.16    Lagen (1997:158) om röstlängdsregister..........................96

6.17    Skattebetalningslagen (1997:483)....................................96

6.18    Lagen (1997:998) om ändring i lagen (1995:743) om

aviseringsregister..............................................................96

6.19    Lagen (1999:000) om ändring i sekretesslagen

(1980:100).........................................................................96

6.20    Lagen (1999:000) om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................97

6.21    Övrigt................................................................................97

7   Ekonomiska konsekvenser av förslagen samt ikraftträdande.........98

7.1      Förslagen rörande statens stöd till andra trossamfund

än Svenska kyrkan............................................................98

7.2     Förslagen rörande trossamfunden och totalförsvaret........99

7.3     Förslagen om följdändringar.............................................99

7.4      Ikraftträdande....................................................................99

8   F örfattningskommentarer................................................................99

8.1      Förslaget till lag om stöd till trossamfund........................99

8.2     Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m...........................................................101

Prop. 1998/99:124

8.3      Förslaget till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144).....................................................................101

8.4     Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1403) om

totalförsvar och höjd beredskap......................................101

8.5     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om

civilt försvar....................................................................101

8.6     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt.............................................................102

8.7     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.......................102

8.8      Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

(1996:627).......................................................................102

8.9     Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om

behandling av personuppgifter om totalförsvars-
pliktiga............................................................................102

8.10    Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1593) om

trossamfund.....................................................................102

8.11    Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om

avgift till registrerat trossamfund...................................103

8.12    Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om

ändring i sekretesslagen (1980:100)...............................103

Bilaga 1 Sammanfattning av riksdagens beslut med anledning av
principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och
Svenska kyrkan...................................................................105

Bilaga 2 Sammanfattning av departementspromemorian Statens
stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan
(Ds 1999:12)........................................................................115

Bilaga 3 Remissinstanser - Statens stöd till andra trossamfund
än Svenska kyrkan (Ds 1999:12)........................................ 119

Bilaga 4 Sammanfattning av departementspromemorian
Trossamfunden och totalförsvaret (Ds 1999:4)................... 121

Bilaga 5 Remissinstanser - Trossamfunden och totalförsvaret,

Ds 1999:4............................................................................125

Bilaga 6 Remissinstanser - promemorian Följdändringar i
anledning av stat-kyrkareformen........................................127

Bilaga 7 Remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig över

SOU 1997:41.......................................................................129

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 maj 1999.........132

Rättsdatablad.........................................................................................133

Prop. 1998/99:124

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1998/99:124

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.  lag om stöd till trossamfund,

2.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3.  lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

4.  lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

5.  lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

6.  lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.,

7.  lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar
och översättare,

8.  lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,

9.  lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och
andra författningar,

10. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

11. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

13. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

14. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

15. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,

16. lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,

17. lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap,

18. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

19. lag om ändring i lagen (1994:693) om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd,

20. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,

21. lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

22. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.,

23. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

24. lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister,

25. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

26. lag om ändring i lagen (1997:998) om ändring i lagen (1995:743)
om aviseringsregister,

27. lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av person-
uppgifter om totalförsvarspliktiga,

28. lag om ändring i lagen (1998:1593) om trossamfund,

29. lag om ändring i lagen (1999:000) om avgift till registrerat
trossamfund,

30. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

31. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200).

Prop. 1998/99:124

Lagtext

Prop. 1998/99:124

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om stöd till trossamfund

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1  § Denna lag innehåller bestämmelser om statens stöd till
trossamfunden. Stöd kan lämnas som statsbidrag och som statlig hjälp
med avgifter till registrerade trossamfund.

Mål for stödet

2 § Stödet skall bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att
bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av
gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.

Förutsättningar för statsbidrag

3 § Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar
som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har egen livskraft.

Beslut om statsbidrag

4 § Regeringen bestämmer vilka trossamfund som kan fa statsbidrag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om fördelning av statsbidrag.

Vid fördelning av statsbidrag skall det beaktas om trossamfundet far
sådant stöd som avses i 5 §.

Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund

5 § Bestämmelser om statlig hjälp med bestämmande, debitering och
redovisning av avgifter till Svenska kyrkan och andra registrerade
trossamfund samt med att ta in avgifterna finns i 16 § lagen (1998:1593)
om trossamfund och i lagen (1999:000) om avgift till registrerat
trossamfund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'
dels att 60 § skall upphöra att gälla,

dels att punkt 3 av anvisningarna till 20 § och punkt 3 av anvisningarna
till 54 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 20 §

3 . Som svenska allmänna
skatter räknas allmänna utskylder
till staten samt till landsting
kommun och församling. Som
allmän skatt räknas däremot inte
skogsvårdsavgift och statlig fastig-
hetsskatt.

3. Som svenska allmänna skatter
räknas allmänna utskylder till
staten samt till landsting och
kommun. Som allmän skatt räknas
däremot inte statlig fastighetsskatt.

Anvisningarna till 54 §

3³. Skattefrihet enligt 54 § första
stycket f föreligger om anställ-
ningen och vistelsen utomlands
varat minst sex månader i den mån
inkomsten beskattats i verksam-
hetslandet. Om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst ett
år i samma land och avsett an-
ställning hos annan än svenska
staten, svensk kommun, svensk
landstingskommun eller svensk
församling medges dock sådan
befrielse även om inkomsten inte
beskattats i verksamhetslandet på
grund av lagstiftning eller admi-
nistrativ praxis i detta land eller
annat avtal än avtal för undvikande

3. Skattefrihet enligt 54 § första
stycket f föreligger om anställ-
ningen och vistelsen utomlands
varat minst sex månader i den mån
inkomsten beskattats i verksam-
hetslandet. Om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst ett
år i samma land och avsett an-
ställning hos annan än svenska
staten, svensk kommun, svenskt
landsting eller församling inom
Svenska kyrkan medges dock
sådan befrielse även om inkomsten
inte beskattats i verksamhetslandet
på grund av lagstiftning eller
administrativ praxis i detta land
eller annat avtal än avtal för

av dubbelbeskattning som detta
land ingått. Sådan befrielse
medges - om övriga angivna
förutsättningar föreligger - även
beträffande anställning hos svens-
ka staten, svensk kommun, svensk
landstingskommun eller svensk
församling när fråga är om

undvikande av dubbelbeskattning
som detta land ingått. Sådan
befrielse medges - om övriga
angivna förutsättningar föreligger
- även beträffande anställning hos
svenska staten, svensk kommun,
svenskt landsting eller församling
inom Svenska kyrkan när fråga är

¹ Senaste lydelse av 60 § 1991:484.

² Senaste lydelse 1984:1054.

³ Senaste lydelse 1993:1515.

tjänsteexport.                         om tjänsteexport.

Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt
fartyg. I fråga om sådan anställning gäller att skattefrihet föreligger om
anställningen och vistelsen utomlands varat under tidrymd eller tid-
rymder som sammanlagt varat minst 183 dagar under en tolvmånaders-
period och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk
juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen
utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan
oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594).

I tid för vistelse som avses i första stycket far inräknas kortare avbrott
för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till
början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här
avsedda ändamål far inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex
dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under
ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar
under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren
för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall
inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade
förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte
kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

Prop. 1998/99:124

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2001 års taxering.

10

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 a §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

3§²

Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och
landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer
kommunen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter
om sådan redovisning.

Skattemyndigheten skall senast den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift om det beräknade antal skattekronor

som avses i 1 § första stycket.

Riksskatteverket skall i fråga
om avgifter till trossamfund lämna
redovisning och uppgifter mot-
svarande dem som anges i första
och andra styckena till Svenska
kyrkan och andra registrerade
trossamfund, som enligt lagen
(1999:000) om avgift till registre-
rat trossamfund har beviljats
statlig hjälp med att ta in av-
gifterna. Riksskatteverket skall
lämna motsvarande redovisning
och uppgifter i fråga om begrav-
ningsavgift enligt begravnings-
lagen (1990:1144) till den för-
samling, kyrkliga samfallighet
eller kommun som är huvudman
för begravningsverksamheten.

Riksskatteverket eller den
skattemyndighet som Riksskatte-
verket bestämmer skall i fråga om
avgifter till trossamfund lämna
redovisning och uppgifter mot-
svarande dem som anges i första
och andra styckena till Svenska
kyrkan och andra registrerade
trossamfund, som enligt lagen
(1999:000) om avgift till registre-
rat trossamfund har beviljats
statlig hjälp med att ta in av-
gifterna. Riksskatteverket skall
lämna motsvarande redovisning
och uppgifter i fråga om begrav-
ningsavgift enligt begravnings-
lagen (1990:1144) till den för-
samling, kyrkliga samfällighet
eller kommun som är huvudman
för begravningsverksamheten.

4a§³

Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:000) om avgift till
registrerat trossamfund är berättigat att under visst år av staten uppbära
avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle
utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören för de avgifts-

¹ Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

² Senaste lydelse 1999:000.

³ Senaste lydelse 1999:000.

11

skyldiga i trossamfundet enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap.
2 § taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för
året före taxeringsåret.

Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst
år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten
av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt
4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet
avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt
bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Prop. 1998/99:124

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör trossamfundets fordran
hos staten enligt denna paragraf
skall Riksskatteverket under
samma år utanordna till trossam-
fundet med en tolftedel per månad
den tredje vardagen räknat från
den 17 i månaden, varvid dag som
enligt 2 § lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid jäm-
ställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är trossamfun-
dets fordran inte uträknad vid ut-
betalningstillfallena i månaderna
januari och februari, skall vid
dessa tillfällen utbetalas samma
belopp som har utbetalats i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det far Riksskatteverket dock för-
ordna att utbetalning skall ske med
annat belopp. Om något av de
belopp som utbetalades i måna-
derna januari och februari inte
motsvarar en tolftedel av trossam-
fundets fordran, skall den jäm-
kning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör trossamfundets fordran
hos staten enligt denna paragraf
skall Riksskatteverket eller den
skattemyndighet R iksskatteverket
bestämmer under samma år ut-
anordna till trossamfundet med en
tolftedel per månad den tredje
vardagen räknat från den 17 i må-
naden, varvid dag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med all-
män helgdag inte skall medräknas.
Är trossamfundets fordran inte
uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och februari,
skall vid dessa tillfallen utbetalas
samma belopp som har utbetalats i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det far Riksskatteverket dock
förordna att utbetalning skall ske
med annat belopp. Om något av de
belopp som utbetalades i måna-
derna januari och februari inte
motsvarar en tolftedel av trossam-
fundets fordran, skall den jäm-
kning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad.

Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen
(1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat
trossamfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om Riks-
skatteverket och trossamfund skall dock i stället gälla skattemyndigheten

12

respektive den församling eller kyrkliga samfallighet som är huvudman Prop. 1998/99:124
för begravningsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

13

2.4

Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen Prop. 1998/99:124
(1971:291)

Härigenom föreskrivs att 37 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37 §’

I mål, vari prövningstillstånd kräves, far omständighet eller bevis, som
klaganden åberopar först i Regeringsrätten, beaktas endast om det
föreligger särskilda skäl.

Föreskrifter om hinder mot att
beakta eller anföra nya omständig-
heter i vissa mål finns i 10 kap.
10 § kommunallagen (1991:900)
och 22 kap. 1 § tredje stycket
kyrkolagen (1992:300).

Föreskrifter om hinder mot att
beakta eller anföra nya omständig-
heter i vissa mål finns i 10 kap.
10 § kommunallagen (1991:900).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1994:436.

14

2.5 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

3 kap.

2§

Staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid

myndighetsutövning i verksamhet
kommunen svarar.

Vad som sägs i första stycket
om kommun gäller också lands-
tingskommun, kommunalförbund,
församling och kyrklig samfällig-
het.

för vars fullgörande staten eller

Vad som sägs i första stycket
om kommun gäller också lands-
ting och kommunalförbund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Lagen omtryckt 1975:404.

15

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl. skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Identitetsbeteckning i numerisk form (organisationsnummer) skall
fastställas för

1. aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och samfallighets-
förening,

2. allmän försäkringskassa, er-
känd arbetslöshetskassa, under-
stödsförening och annan allmän
inrättning som enligt lag eller
annan författning står under
offentlig tillsyn, samt

3. kommun, landstingskommun,
församling, kyrklig samfällighet,
kommunalförbund samt annat
organ för samverkan mellan
kommuner.

2. allmän försäkringskassa, er-
känd arbetslöshetskassa, under-
stödsförening och annan allmän
inrättning som enligt lag eller
annan författning står under
offentlig tillsyn,

3. kommun, landsting, kom-
munalförbund och annat organ för
samverkan mellan kommuner, och

4. registrerat trossamfund och
dess organisatoriska delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

16

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om
tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:689) om tystnadsplikt för
vissa tolkar och översättare skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning på
tolk och översättare som anlitas av
myndighet eller annat organ som
utövar verksamhet för vars
fullgörande staten eller kommun
svarar samt på tolk och översättare
som genomgått av regeringen eller
av förvaltningsmyndighet som
regeringen bestämmer föreskriven
prövning. Med kommuner likställs
landstingskommuner, kommunal-
förbund, församlingar, kyrkliga
samfälligheter och allmänna för-
säkringskassor.

1 §'

Denna lag tillämpas på tolk och
översättare som anlitas av en
myndighet eller ett annat organ
som utövar verksamhet för vars
fullgörande staten eller en
kommun svarar samt på tolk och
översättare som genomgått av
regeringen eller av den förvalt-
ningsmyndighet som regeringen
bestämmer föreskriven prövning.
Med kommuner likställs landsting,
kommunalförbund och allmänna
försäkringskassor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1986:49.

17

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.¹ skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§²

Förvärvstillstånd fordras inte

1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landsting eller
kommunalförbund,

2. om staten, kommun, landsting, kommunalförbund, aktiebolag, som
helt ägs av kommun eller landsting, allmännyttigt bostadsföretag,
riksorganisation för bostadsrättsföreningar eller regional sådan

organisation är förvärvare,

2 a. om egendomen förvärvas av
en bostadsrättsförening och före-
ningen har fattat beslut om för-
värvet i den ordning som före-
skrivs i 9 kap. 19 § bostadsrätts-
lagen (1991:614),

3. om egendomen enligt med-
givande av regeringen förvärvas
för kyrkligt ändamål eller fånget
prövats enligt lagen (1988:183)
om förvaltningen av kyrklig jord,

3. om egendomen förvärvas av
en bostadsrättsförening och före-
ningen har fattat beslut om för-
värvet i den ordning som före-
skrivs i 9 kap. 19 § bostadsrätts-
lagen (1991:614),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller
enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig
att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om
förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är
överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är
skyldig att avyttra egendomen enligt 6 §,

6. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

7§

Har förordnande meddelats enligt 6 § och har inroparen dessförinnan
eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i
verkställighet, om kommunen eller hyresnämnden icke återkallar sin
framställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som om egendomen blivit
utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt däri efter, i före-

I övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som om egendomen blivit
utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt däri efter, i före-

¹ Lagen omtryckt 1983:438.

² Senaste lydelse 1992:1370.

18

kommande fall, sådana rättigheter
som besvärade egendomen redan
vid den exekutiva auktionen och
har företräde framför alla be-
fintliga fordringar. Även om det i
enlighet härmed bestämda skydds-
beloppet täckes, får försäljning
dock ej ske om ej den bjudna
köpeskillingen täcker även det
värde som i ärendet har åsatts
egendomen enligt 12 kap. utsök-
ningsbalken eller, om ägaren eller
innehavare av fordran som är
förenad med panträtt i egendomen
i god tid före auktionen påkallat
särskild värdering, det värde vartill
egendomen uppskattas av värde-
ringsmän som länsstyrelsen utser.
Egendomen får säljas endast till
den som fått besked från kom-
munen att prövning ej påkallas,
erhållit förvärvstillstånd eller
enligt 2 § 2, 3 eller 4 får förvärva
egendomen utan sådant tillstånd.
Avges vid auktionen bud som
sålunda får antagas, skall för-
säljning ske även om innehavare
av fordran bestrider det.

kommande fall, sådana rättigheter
som besvärade egendomen redan
vid den exekutiva auktionen och
har företräde framför alla be-
fintliga fordringar. Även om det i
enlighet härmed bestämda skydds-
beloppet täckes, får försäljning
dock ej ske om ej den bjudna
köpeskillingen täcker även det
värde som i ärendet har åsatts
egendomen enligt 12 kap. utsök-
ningsbalken eller, om ägaren eller
innehavare av fordran som är
förenad med panträtt i egendomen
i god tid före auktionen påkallat
särskild värdering, det värde vartill
egendomen uppskattas av värde-
ringsmän som länsstyrelsen utser.
Egendomen får säljas endast till
den som fått besked från kom-
munen att prövning ej påkallas,
erhållit förvärvstillstånd eller
enligt 2 § 2 eller 4 får förvärva
egendomen utan sådant tillstånd.
Avges vid auktionen bud som
sålunda får antagas, skall för-
säljning ske även om innehavare
av fordran bestrider det.

Prop. 1998/99:124

Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, får kommunen eller
hyresnämnden inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft hos
länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställes ej sådan
begäran inom föreskriven tid eller avges ej heller vid den senare
auktionen bud som får antagas, är frågan om försäljning av egendomen
förfallen.

Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, betalas av
statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

19

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar¹

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

Författningar som har beslutats
av riksdagen, regeringen eller
kyrkomötet eller av en myndighet
under regeringen, riksdagen eller
kyrkomötet skall kungöras enligt
denna lag, om inte annat följer av
2 §. Detsamma gäller de inter-
nationella överenskommelser och
de ändringar i sådana som enligt
författning skall gälla som svensk
rätt.

1 §²

Författningar som har beslutats
av riksdagen eller regeringen eller
av en myndighet under regeringen
eller riksdagen skall kungöras
enligt denna lag, om inte annat
följer av 2 §. Detsamma gäller de
internationella överenskommelser
och de ändringar i sådana som
enligt författning skall gälla som
svensk rätt.

Med författningar skall i denna lag förstås lagar, förordningar och
andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som före-
skrifter.

Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska gemen-
skaperna och som enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen gäller här i landet kungörs i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning.

För kungörande av författningar skall finnas

1. Svensk författningssamling,

2. Svenska kyrkans författnings-
samling,

3. författningssamlingar för cen-
trala myndigheter under rege-
ringen,

4. författningssamlingar för riks-
dagens förvaltningskontor och för
förvaltningsmyndigheter under
riksdagen,

5. en författningssamling för
varje län.

1. Svensk författningssamling,

2. författningssamlingar för cen-
trala myndigheter under rege-
ringen,

3. författningssamlingar för riks-
dagens förvaltningskontor och för
förvaltningsmyndigheter under
riksdagen,

4. en författningssamling för
varje län.

¹ Lagen omtryckt 1989:935.
Senaste lydelse av 5 § 1992:347.

² Senaste lydelse 1994:1692.

20

Prop. 1998/99:124

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

21

2.10 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen
(1986:223)

Härigenom föreskrivs att 31 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 13-30 §§
gäller inte sådana ärenden hos
myndigheter i kommuner, lands-
ting och kyrkliga kommuner där
besluten kan överklagas enligt
10 kap.          kommunallagen

(1991:900) eller 22 kap.
kyrkolagen (1992:300).

31 §'

Bestämmelserna i 13-30 §§
gäller inte sådana ärenden hos
myndigheter i kommuner och
landsting där besluten kan
överklagas enligt 10 kap. kom-
munallagen (1991:900).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1992:353.

22

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om
förfarandet hos kommunerna, förvaltnings-
myndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 7 §§ lagen (1988:97) om förfarandet
hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under
krig eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag är tillämplig på beslutande kommunala församlingar samt
på förvaltningsmyndigheter och domstolar. Bestämmelserna i 32-36 §§
gäller också hos regeringen.

Prop. 1998/99:124

Lagen gäller inte förvaltnings-
myndigheter under riksdagen eller
kyrkomötet.

I denna lag avses med

fullmäktige: kommunfullmäkti-
ge, landsting, fullmäktige i kom-
munalförbund, kyrkofullmäktige,
församlingsdelegerade och stifts-
fullmäktige,

styrelse: kommunstyrelse, för-
valtningsutskott, styrelse i kom-
munalförbund med fullmäktige,
kyrkoråd och stiftsstyrelse.

Styrelsen får i ett ärende som
inte kan anstå besluta i stället för
fullmäktige eller kyrkostämman.
Styrelsen far dock inte besluta i ett
ärende som rör

1. val av ledamöter och supp-
leanter i styrelsen eller någon
annan nämnd eller av revisorer och
revisorssuppleanter,

2. ansvarsfrihet för styrelsens
eller en annan nämnds ledamöter
eller åtgärd för att bevara kom-
munens, landstingskommunens,
kommunalförbundets, försam-
lingens eller den kyrkliga sam-
fällighetens rätt.

Lagen gäller inte förvaltnings-
myndigheter under riksdagen.

§

fullmäktige: kommunfullmäkti-
ge, landstingsfullmäktige och för-
bundsfullmäktige i kommunalför-
bund,

styrelse:       kommunstyrelse,

landstingsstyrelse och förbunds-
styrelse i kommunalförbund med
förbundsfullmäktige.

7§

Styrelsen far i ett ärende som
inte kan anstå besluta i stället för
fullmäktige. Styrelsen far dock
inte besluta i ett ärende som rör

1. val av ledamöter och supp-
leanter i styrelsen eller någon
annan nämnd eller av revisorer och
revisorsersättare,

2. ansvarsfrihet för styrelsens
eller en annan nämnds ledamöter
eller åtgärd för att bevara kom-
munens, landstingets eller kom-
munalförbundets rätt.

23

Beslut som har fattats med stöd av första stycket skall anmälas till fullmäktige eller stämman vid nästa sammanträde.

Beslut som har fattats med stöd Prop. 1998/99:124 av första stycket skall anmälas till fullmäktige vid nästa samman- träde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

24

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om Prop. 1998/99:124
kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
skall införas en ny paragraf, 4 kap. 15 a §, samt närmast före 4 kap.
15 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 4 kap. Beredskapsförberedelser 15a§ Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall vidta de beredskapsförberedelser som under höjd beredskap behövs för vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

25

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om Prop. 1998/99:124
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med
18,09 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets
ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på

1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets-

tagare,

2. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som

2. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsför-
säkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som

arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet, Svenska kyrkans försam-
lings- och pastoratsförbund, det
för kommunerna och landstingen
gemensamma organet för admini-
stration av personalpension eller
Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliserings-
institut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal eller av annan ar-
betsgivare, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen eller
liknande garanti tecknats av kom-
mun, kommunalförbund, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsför-
bund,

arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet, det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet
för administration av personal-
pension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och ra-
tionaliseringsinstitut, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av
annan arbetsgivare, under förut-
sättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal och att
borgen eller liknande garanti
tecknats av kommun, kommunal-
förbund, Svenska Kommunförbun-
det eller Landstingsförbundet,

3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtids-
pension eller till sjukbidrag,

Senaste lydelse 1998:685.

26

5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstifitelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt

1 form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna
lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i
form av en förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven av
fysisk person som är bosatt utomlands eller av utländsk juridisk person,
skall den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige anses som
skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen kan anses
ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något
anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen
och mottagaren.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i

2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts
till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller
dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande på avgångsersättning som betalats ut före
ikraftträdandet.

Prop. 1998/99:124

27

2.14 Förslag till lag om ändring i begravningslagen         Prop. 1998/99:124

(1990:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990:1144)

dels att nuvarande 8 kap. 3 § skall betecknas 8 kap. 5 §,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 3 § skall sättas närmast före 8 kap.

5§,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 kap. 3 och 4 §§,

samt närmast före 8 kap. 3 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 8 kap. Beredskapsförberedelser m.m. 3§ En församling som är huvudman för begravningsverksamheten skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap. Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar. 4§ Skyldigheten att lämna upp- lysningar m.m. enligt 8 kap. 13 § andra stycket och 14 § lagen (1994:1720) om civilt försvar gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplat- ser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

28

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:1536) om folkbokförings-
register skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§‘

Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer
som är eller har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för

vilket registret förs. För en sådan person får anges

1. födelsetid och personnummer,

2. namn,

3. adress,

4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,

5. födelsehemort och födelseort,

6. medborgarskap,

7. civilstånd,

8. make, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan person som
den registrerade har samband med inom folkbokföringen och om
sambandet är grundat på adoption,

9. sjömansregistrering,

10. inflyttning från utlandet,

11. avregistrering vid

a) dödsfall och dödförklaring,

b) utflyttning till utlandet,

c) obefmtlighet,

d) beslut om fingerade personuppgifter,

12. gravsättning,

13. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).

För personen får också anges
uppgifter som den 30 juni 1991 i
enlighet med särskilda bestämmel-
ser är antecknade i sådan person-
akt som avses i 16 § folkbok-
föringskungörelsen (1967:495)
samt uppgifter om medlemskap i
en icke-territoriell församling.

För personen får också anges
uppgifter som den 30 juni 1991 i
enlighet med särskilda bestämmel-
ser är antecknade i sådan person-
akt som avses i 16 § folkbok-
föringskungörelsen (1967:495).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före
ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1997:165.

29

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:889) om den Prop. 1998/99:124
officiella statistiken

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:889) om den officiella
statistiken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Utöver vad som följer av andra
lagar är kommuner, kyrkliga kom-
muner och landsting skyldiga att
för den officiella statistiken lämna
uppgifter enligt 4 § 1-6.

6§

Utöver vad som följer av andra
lagar är kommuner och landsting
skyldiga att för den officiella stati-
stiken lämna uppgifter enligt 4 §
1-6.

Kommuner är dessutom skyldiga att lämna

1. sammandrag av sina räkenskaper såvitt avser kommunala ändamål,

2. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.

Den uppgiftsskyldighet som av-
ses i första och andra stycket skall

i motsvarande mån även gälla för
Svenska kyrkans organisatoriska
delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

30

2A7 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och
höjd beredskap skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Vid höjd beredskap skall
kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner vidta de särskilda
åtgärder i fråga om planering och
inriktning av verksamheten,
tjänstgöring och ledighet för
personal samt användning av
tillgängliga resurser som är
nödvändiga för att de under de
rådande förhållandena skall kunna
fullgöra sina uppgifter inom
totalförsvaret.

Vid höjd beredskap skall
kommuner och landsting vidta de
särskilda åtgärder i fråga om
planering och inriktning av
verksamheten, tjänstgöring och
ledighet för personal samt an-
vändning av tillgängliga resurser
som är nödvändiga för att de under
de rådande förhållandena skall
kunna fullgöra sina uppgifter inom
totalförsvaret.

Vid höjd beredskap skall de enskilda organisationer och företag som
enligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin
verksamhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och
inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt
användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under
de rådande förhållandena skall kunna fullgöra dessa skyldigheter.

Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder framgår av andra
författningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1996:1470.

31

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.

Prop. 1998/99:124

32

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:693) om rätt
for kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:693) om rätt för
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd samt 1^4 §§ lagen skall ha följande
lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kom-
muner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd

Lag om rätt för kommuner
och landsting att lämna inter-
nationell katastrofhjälp och
annat bistånd

1 §

Kommuner och landsting far
lämna katastrofhjälp eller annat
humanitärt bistånd till ett annat
land, om det där inträffar en
katastrof eller på något annat sätt
uppstår en nödsituation.

Kommuner, landsting, försam-
lingar och kyrkliga samfälligheter
får lämna katastrofhjälp eller annat
humanitärt bistånd till ett annat
land, om det där inträffar en
katastrof eller på något annat sätt
uppstår en nödsituation.

Biståndet far ges i form av utrustning som de kan avvara.

Utrustningen skall lämnas direkt till det andra landet eller skickas
genom en internationell hjälporganisation. Den far också lämnas till en
internationell hjälporganisation för att användas om en nödsituation
senare skulle inträffa.

Till ett land som avses i 1 § och
som far svenskt statligt bistånd far
kommuner, landsting, försam-
lingar och kyrkliga samfälligheter
ge bistånd också i form av
utrustning, rådgivning, utbildning
eller på annat sätt under
förutsättning att regeringen lämnar
tillstånd till det.

2§

Till ett land som avses i 1 § och
som far svenskt statligt bistånd far
kommuner och landsting ge
bistånd också i form av utrustning,
rådgivning, utbildning eller på
annat sätt under förutsättning att
regeringen lämnar tillstånd till det.

Sådant bistånd kan även ges i form av ekonomiskt stöd för att
genomföra utbildning och rådgivning.

Biståndet skall lämnas direkt till det andra landet eller skickas genom
en internationell hjälporganisation.

När kommuner, landsting, för-
samlingar eller kyrkliga samfällig-
heter lämnar sådant bistånd som

3§

När kommuner eller landsting
lämnar sådant bistånd som avses i
2 §, skall de förvissa sig om att

33

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 124

avses i 2 §, skall de förvissa sig biståndet kommer till avsedd Prop. 1998/99:124
om att biståndet kommer till användning.

avsedd användning.

Kommuner, landsting försam-
lingar eller kyrkliga samfällig-
heter som har beslutat att lämna
bistånd i form av utrustning far i
skälig omfattning anvisa medel
som behövs för att transportera
och ställa i ordning utrustningen.

De far också tillhandahålla och svara för ersättning till personal
behövs för att utrustningen skall kunna tas i bruk.

4§

Kommuner eller landsting som
har beslutat att lämna bistånd i
form av utrustning far i skälig
omfattning anvisa medel
behövs för att transportera
ställa i ordning utrustningen.

som
och

som

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

34

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar

Prop. 1998/99:124

Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (1994:1720) om civilt försvar
dels att 2 kap. 3 § och 3 kap. 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§ samt 8 kap. 11, 13 och 14 §§
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

I denna lag ges bestämmelser
om kommunernas, landstingens
och de kyrkliga kommunernas
ansvar inom det civila försvaret.
Lagen innehåller också bestäm-
melser om hemskydd, verkskydd
och befolkningsskydd.

§

I denna lag ges bestämmelser
om kommunernas och lands-
tingens ansvar inom det civila
försvaret. Lagen innehåller också
bestämmelser om hemskydd,
verkskydd och befolkningsskydd.

2 kap.

Kommunerna, landstingen och
de kyrkliga kommunerna skall
vidta de beredskapsförberedelser
som behövs för deras respektive
verksamhet under höjd beredskap.

Kommunstyrelsen och lands-
tingsstyrelsen ansvarar inom
kommunen respektive landstinget
för att beredskapsförberedelsema
far en enhetlig inriktning och
genomförs på ett ändamålsenligt
sätt. Inom den kyrkliga kommunen
ligger detta ansvar på kyrkorådet
eller motsvarande organ.

Beredskapsförberedelsema skall
genomföras i samverkan med
berörda statliga myndigheter,
kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner. Den kyrkliga kom-
munen skall också samverka med
övriga trossamfund inom den
kyrkliga kommunen.

Kommunen skall verka för att
beredskapsförberedelsema för den
civila verksamhet som bedrivs i

§

Kommunerna och landstingen
skall vidta de beredskapsför-
beredelser som behövs för deras
respektive verksamhet under höjd
beredskap.

Kommunstyrelsen och lands-
tingsstyrelsen ansvarar inom kom-
munen respektive landstinget för
att beredskapsförberedelsema får
en enhetlig inriktning och genom-
förs på ett ändamålsenligt sätt.

Beredskapsförberedelsema skall
genomföras i samverkan med
berörda statliga myndigheter,
kommuner och landsting.

§

Kommunen skall verka för att
beredskapsförberedelsema för den
civila verksamhet som bedrivs i

35

kommunen av statliga myndig-
heter, landstinget, kyrkliga kom-
muner samt organisationer Och
foretag får en enhetlig inriktning
och för att samverkan kommer till
stånd mellan dem. Detta gäller
dock endast i fråga om sådan
verksamhet som är inriktad på
kommunen.

kommunen av statliga myndig-
heter, landstinget samt orga-
nisationer och foretag får en
enhetlig inriktning och för att
samverkan kommer till stånd
mellan dem. Detta gäller dock
endast i fråga om sådan
verksamhet som är inriktad på
kommunen.

Prop. 1998/99:124

Varje kommun, landsting och
kyrklig kommun skall medverka i
sådan utbildning som utgör ett led
i beredskapsförberedelsema och
som genomförs av något annat
sådant organ eller av en statlig
myndighet och som berör
kommunen, landstinget eller den
kyrkliga kommunen.

Varje kommun och landsting
skall medverka i sådan utbildning
som utgör ett led i beredskaps-
förberedelsema och som genom-
förs av något annat sådant organ
eller av en statlig myndighet och
som berör kommunen eller
landstinget.

8 kap.

H §

Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om utrymmande och
utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen
(1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl.

Under höjd beredskap är varje
kyrklig kommun skyldig att
bedriva verksamhet för invånare
från andra kyrkliga kommuner och
för utlänningar som söker skydd i
Sverige, på samma sätt som gäller
för dem som bor inom den egna
kyrkliga kommunen.

13 §

Enligt Genévekonventionema
den 12 augusti 1949 rörande skydd
för offren i internationella väpnade
konflikter och tilläggsprotokollen
till konventionerna skall uppgifter
om identitet, vistelseort, hälso-
tillstånd och liknande förhållanden
som avser krigsfångar och andra
skyddade personer som är i
Sveriges våld lämnas till en offl-

Enligt Genévekonventionema
den 12 augusti 1949 rörande skydd
för offren i internationella väpnade
konflikter och tilläggsprotokollen
till konventionerna skall uppgifter
om identitet, vistelseort, hälso-
tillstånd och liknande förhållanden
som avser krigsfångar och andra
skyddade personer som är i
Sveriges våld lämnas till en offi-

Senaste lydelse 1996:1469.

36

ciell nationell upplysningsbyrå.
Varje kommun, landsting och kyr-
klig kommun som har sådana upp-
gifter skall, under tid när den
nationella upplysningsbyrån är
upprättad, lämna dessa uppgifter i
fråga om krigsfångar till Total-
försvarets pliktverk och i fråga om
andra skyddade personer till
Statens invandrarverk. Totalför-
svarets pliktverk och Statens in-
vandrarverk skall vidarebefordra
uppgifterna till den nationella
upplysningsbyrån.

Varje kommun, landsting och
kyrklig kommun skall också till
Totalförsvarets pliktverk respek-
tive Statens invandrarverk lämna
uppsamlade värdeföremål och
handlingar, som kvarlämnats av
skyddade personer eller som efter-
lämnats av avlidna skyddade per-
soner, om värdeföremålen eller
handlingarna är av vikt for de
närmast anhöriga. Uppgift skall
även lämnas om var avlidna
skyddade personers gravar är be-
lägna. Totalförsvarets pliktverk
och Statens invandrarverk skall
lämna vidare uppsamlade värde-
föremål och handlingar samt vi-
darebefordra uppgifter om gravars
belägenhet till den nationella upp-
lysningsbyrån.

14 §²

På begäran av Svenska röda
korset skall varje kommun,
landsting och kyrklig kommun,
som i krig eller under neutralitet
kan få sådan information som
avses i 13 §, i fred lämna Svenska
röda korset biträde med att för-
bereda den nationella upplysnings-

byråns verksamhet.

ciell nationell upplysningsbyrå.
Varje kommun och landsting som
har sådana uppgifter skall, under
tid när den nationella upplys-
ningsbyrån är upprättad, lämna
dessa uppgifter i fråga om krigs-
fångar till Totalförsvarets plikt-
verk och i fråga om andra
skyddade personer till Statens in-
vandrarverk. Totalförsvarets plikt-
verk och Statens invandrarverk
skall vidarebefordra uppgifterna
till den nationella upplysnings-
byrån.

Varje kommun och landsting
skall också till Totalförsvarets
pliktverk respektive Statens in-
vandrarverk lämna uppsamlade
värdeföremål och handlingar, som
kvarlämnats av skyddade personer
eller som efterlämnats av avlidna
skyddade personer, om värde-
föremålen eller handlingarna är av
vikt för de närmast anhöriga. Upp-
gift skall även lämnas om var
avlidna skyddade personers gravar
är belägna. Totalförsvarets plikt-
verk och Statens invandrarverk
skall lämna vidare uppsamlade
värdeföremål och handlingar samt
vidarebefordra uppgifter om gra-
vars belägenhet till den nationella
upplysningsbyrån.

Prop. 1998/99:124

På begäran av Svenska röda
korset skall varje kommun och
landsting, som i krig eller under
neutralitet kan få sådan informa-
tion som avses i 13 §, i fred lämna
Svenska röda korset biträde med
att förbereda den nationella upp-
lysningsbyråns verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Senaste lydelse 1996:1469.

37

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 15 § samt 5 kap. 15 och

19 §§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

2 kap.

1 §

För att en totalförsvarspliktigs
förutsättningar att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt skall kunna
utredas och bedömas är han eller
hon skyldig att, på begäran av
Totalförsvarets pliktverk, en annan
statlig myndighet som regeringen
bestämmer, en kommun, ett lands-
ting eller en kyrklig kommun,
skriftligen eller muntligen eller,
om det behövs, vid en personlig
inställelse lämna nödvändiga upp-
gifter om hälsotillstånd, utbild-
ning, arbete och personliga för-
hållanden i övrigt.

För att en totalförsvarspliktigs
förutsättningar att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt skall kunna
utredas och bedömas är han eller
hon skyldig att, på begäran av
Totalförsvarets pliktverk, en annan
statlig myndighet som regeringen
bestämmer, en kommun eller ett
landsting, skriftligen eller munt-
ligen eller, om det behövs, vid en
personlig inställelse lämna nöd-
vändiga uppgifter om hälsotill-
stånd, utbildning, arbete och per-
sonliga förhållanden i övrigt.

Beslut om krigsplacering fattas
av Totalförsvarets pliktverk efter
framställningar från statliga myn-
digheter, kommuner, landsting,
kyrkliga kommuner, bolag, fö-
reningar, samfälligheter eller andra
enskilda. Om ett beslut om krigs-
placering upphävs, gäller 14 §.

3 kap.

15 §

Beslut om krigsplacering fattas
av Totalförsvarets pliktverk efter
framställningar från statliga myn-
digheter, kommuner, landsting,
bolag, föreningar, samfälligheter,
registrerade trossamfund, organi-
satoriska delar av sådana samfund
eller andra enskilda. Om ett beslut
om krigsplacering upphävs, gäller
14 §.

Ärenden om avbrott skall prövas
av Totalförsvarets pliktverk eller
efter verkets bestämmande av en
annan statlig myndighet, en kom-
mun, ett landsting eller en kyrklig
kommun. Ärenden som avses i
14 § skall dock alltid prövas av
Totalförsvarets pliktverk.

5 kap.

15 §

Ärenden om avbrott skall prövas
av Totalförsvarets pliktverk eller
efter verkets bestämmande av en
annan statlig myndighet, en kom-
mun eller ett landsting. Ärenden
som avses i 14 § skall dock alltid
prövas av Totalförsvarets plikt-
verk.

38

19 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
överlämna till bolag, föreningar,
samfälligheter eller andra enskilda
att besluta om ledighet och
förmåner för totalförsvarspliktiga
som fullgör civilplikt hos dem.

Prop. 1998/99:124

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far
överlämna till bolag, föreningar,
samfälligheter, registrerade tros-
samfund, organisatoriska delar av
sådana samfund eller andra
enskilda att besluta om ledighet
och förmåner för totalförsvars-
pliktiga som fullgör civilplikt hos
dem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

39

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Härigenom föreskrivs att 19, 22-24, 50, 51, 58 och 62 §§ lagen
(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. skall ha
följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

19

Frågor om disciplinansvar eller
åtalsanmälan prövas av den myn-
dighet, den kommun, det landsting
eller den kyrkliga kommun där den
disciplinansvarige tjänstgör eller
senast har tjänstgjort eller av den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

I fråga om disciplinansvariga
som tjänstgör eller har tjänstgjort
hos ett bolag, en förening, en
samfållighet, en stiftelse eller en
annan enskild, prövas frågor om
disciplinförseelse eller åtalsan-
mälan av den myndighet som
regeringen bestämmer.

22

Ärenden som skall prövas av
andra myndigheter än Försvars-
makten, av kommuner, av lands-
ting eller av kyrkliga kommuner
där den disciplinansvarige tjänst-
gör eller har tjänstgjort prövas av
chefen för den organisatoriska
enhet där den disciplinansvarige
tjänstgör eller har tjänstgjort eller
av någon annan högre chef.

Föreslagen lydelse

§

Frågor om disciplinansvar eller
åtalsanmälan prövas av den myn-
dighet, den kommun eller det
landsting där den disciplinan-
svarige tjänstgör eller senast har
tjänstgjort eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.

I fråga om disciplinansvariga
som tjänstgör eller har tjänstgjort
hos ett bolag, en förening, en
samfållighet, en stiftelse, ett
registrerat trossamfund eller nå-
gon av dess organisatoriska delar
eller hos en annan enskild, prövas
frågor om disciplinförseelse eller
åtalsanmälan av den myndighet
som regeringen bestämmer.

§

Ärenden som skall prövas av
andra myndigheter än Försvars-
makten, av kommuner eller av
landsting där den disciplinan-
svarige tjänstgör eller har tjänst-
gjort prövas av chefen för den
organisatoriska enhet där den
disciplinansvarige tjänstgör eller
har tjänstgjort eller av någon
annan högre chef.

23 §

För att biträda de myndigheter,
kommuner, landsting eller kyrk-
liga kommuner som har att hand-
lägga disciplinärenden skall det
finnas auditörer.

För att biträda de myndigheter,
kommuner eller landsting som har
att handlägga disciplinärenden
skall det finnas auditörer.

Auditörema skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

40

24 §

Prop. 1998/99:124

Innan en disciplinpåföljd be-
slutas eller en åtalsanmälan görs i
fråga om en disciplinansvarig,
skall yttrande inhämtas från audi-
tören. Ett sådant yttrande behövs
dock inte när ärendet prövas enligt
21 § eller, under de förutsättningar
som anges i 21 §, av någon annan
myndighet än Försvarsmakten, en
kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun.

Auditören är medansvarig för de
beslut som myndigheten, kom-
munen, landstinget eller den kyr-
kliga kommunen fattar på hans
eller hennes tillstyrkan.

50 §

Ett beslut av en sådan chef vid
Försvarsmakten som avses i 20 §,
av en annan myndighet än För-
svarsmakten, eller av en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kom-
mun att ålägga någon disciplin-
påföljd far av den disciplinan-
svarige överklagas hos den tings-
rätt inom vars domkrets det verk-
samhetsställe där den disciplinan-
svarige tjänstgör är lokaliserat.
Om verksamhetsstället inte är lo-
kaliserat i Sverige eller om det
finns särskilda skäl, får beslutet
överklagas hos den tingsrätt som
regeringen bestämmer.

51

Beslutet överklagas genom att
överklagandet skickas till den
myndighet, den kommun, det
landsting eller den kyrkliga kom-
mun som har meddelat beslutet. I
överklagandet skall klaganden an-
ge det beslut som överklagas och
den ändring i beslutet som begärs.

Överklagandet skall ha kommit
meddelat beslutet, inom tio dagar fr;

Innan en disciplinpåföljd be-
slutas eller en åtalsanmälan görs i
fråga om en disciplinansvarig,
skall yttrande inhämtas från audi-
tören. Ett sådant yttrande behövs
dock inte när ärendet prövas enligt
21 § eller, under de förutsättningar
som anges i 21 §, av någon annan
myndighet än Försvarsmakten, en
kommun eller ett landsting.

Auditören är medansvarig för de
beslut som myndigheten, kom-
munen eller landstinget fattar på
hans eller hennes tillstyrkan.

Ett beslut av en sådan chef vid
Försvarsmakten som avses i 20 §,
av en annan myndighet än För-
svarsmakten, eller av en kommun
eller ett landsting att ålägga någon
disciplinpåföljd får av den disci-
plinansvarige överklagas hos den
tingsrätt inom vars domkrets det
verksamhetsställe där den disci-
plinansvarige tjänstgör är lokali-
serat. Om verksamhetsstället inte
är lokaliserat i Sverige eller om det
finns särskilda skäl, får beslutet
överklagas hos den tingsrätt som
regeringen bestämmer.

§

Beslutet överklagas genom att
överklagandet skickas till den
myndighet, den kommun eller det
landsting som har meddelat be-
slutet. I överklagandet skall kla-
ganden ange det beslut som över-
klagas och den ändring i beslutet
som begärs.

in till den myndighet, som har
ån den dag då klaganden fick del av

beslutet.

41

Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva Prop. 1998/99:124
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit
in for sent skall avvisas.

58

Om materiel som har utlämnats
för personligt bruk till en disci-
plinansvarig går förlorad eller
skadas, far en myndighet, en kom-
mun, ett landsting eller en kyrklig
kommun besluta om ersättnings-
skyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207) för honom eller henne.
Om någon åtgärd har vidtagits för
att åtal skall väckas mot den
disciplinansvarige, far ersättnings-
ärende inte inledas eller fortsättas i
fråga om det förfarande som avses
med åtgärden.

62

Ett beslut om ersättnings-
skyldighet som fattas av en sådan
chef i Försvarsmakten som avses i
20 §, av en annan myndighet än
Försvarsmakten, eller av en kom-
mun, ett landsting eller en kyrklig
kommun far överklagas av den
disciplinansvarige till tingsrätten.
Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§
gäller vid sådant överklagande.

§

Om materiel som har utlämnats
för personligt bruk till en
disciplinansvarig går förlorad eller
skadas, får en myndighet, en kom-
mun eller ett landsting besluta om
ersättningsskyldighet enligt skade-
ståndslagen (1972:207) för honom
eller henne. Om någon åtgärd har
vidtagits för att åtal skall väckas
mot den disciplinansvarige, får
ersättningsärende inte inledas eller
fortsättas i fråga om det förfarande
som avses med åtgärden.

§'

Ett beslut om ersättnings-
skyldighet som fattas av en sådan
chef i Försvarsmakten som avses i
20 §, av en annan myndighet än
Försvarsmakten, eller av en kom-
mun eller ett landsting far över-
klagas av den disciplinansvarige
till tingsrätten. Bestämmelserna i
50-53 och 55 §§ gäller vid sådant
överklagande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2. I fråga om en disciplinansvarigs tjänstgöring hos en kyrklig
kommun skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla. Vad som sägs om
kyrklig kommun skall dock i stället gälla den myndighet som avses i 19 §
andra stycket. De ärenden om disciplinansvar, om åtalsanmälan och om
ersättningsskyldighet för materiel som har utlämnats för personligt bruk,
vilka vid utgången av år 1999 handläggs hos en kyrklig kommun, skall
överlämnas till den myndigheten för fortsatt handläggning.

Senaste lydelse 1996:269.

42

2.23 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen
(1996:627)

Härigenom föreskrivs i fråga om säkerhetsskyddslagen (1996:627)
dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 4, 8 och 31 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

1 §

Denna lag gäller vid verksamhet hos

1. staten, kommunerna, lands-
tingen och de kyrkliga kommuner-
na,

2. aktiebolag, handelsbolag, fö-
reningar och stiftelser över vilka
staten, kommuner, landsting eller
kyrkliga kommuner utövar ett
rättsligt bestämmande inflytande,
och

1. staten, kommunerna och
landstingen,

2. aktiebolag, handelsbolag, fö-
reningar och stiftelser över vilka
staten, kommuner eller landsting
utövar ett rättsligt bestämmande
inflytande, och

3. enskilda, om verksamheten är av betydelse för rikets säkerhet eller
särskilt behöver skyddas mot terrorism.

Staten, kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner skall anses
utöva ett rättsligt bestämmande
inflytande enligt 1 § 2, om de en-
samma eller tillsammans

Staten, kommuner och landsting
skall anses utöva ett rättsligt be-
stämmande inflytande enligt 1 § 2,
om de ensamma eller tillsammans

1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening
med fler än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på
något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,

2. har rätt att utse eller avsätta fler än hälften av ledamöterna i
styrelsen för ett aktiebolag, en förening eller en stiftelse, eller

3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.

Vid tillämpningen av 1-3 skall
inflytande anses vara utövat av
staten, om inflytandet utövas av en
juridisk person över vilken staten
bestämmer på det sätt som anges i
punkterna. Det som här sägs om
staten gäller också kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner.

Vid tillämpningen av 1-3 skall
inflytande anses vara utövat av
staten, om inflytandet utövas av en
juridisk person över vilken staten
bestämmer på det sätt som anges i
punkterna. Det som här sägs om
staten gäller också kommuner och
landsting.

När staten avser att begära in
anbud eller träffa avtal om upp-
handling där det förekommer upp-
gifter som med hänsyn till rikets

När staten avser att begära in
anbud eller träffa avtal om upp-
handling där det förekommer upp-
gifter som med hänsyn till rikets

43

säkerhet omfattas av sekretess, skall staten träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med an- budsgivaren eller leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Detsamma gäller för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner.

säkerhet omfattas av sekretess, Prop. 1998/99:124 skall staten träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med an- budsgivaren eller leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Detsamma gäl- ler för kommuner och landsting.

Om säkerhetsskyddslagen gäller för anbudsgivaren eller leverantören
på grund av 1 § 2 eller 3, kan anbudsgivarens eller leverantörens
skyldigheter enligt lagen inte göras mindre långtgående genom villkoren
i säkerhetsskyddsavtalet.

31 §

Den som regeringen bestämmer skall kontrollera säkerhetsskyddet hos
myndigheter och andra som lagen gäller för samt hos anbudsgivare och
leverantörer som har träffat ett säkerhetsskyddsavtal.

Därutöver skall staten, kom- muner, landsting och kyrkliga kommuner se till att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd hos aktiebolag, handelsbolag, fö- reningar och stiftelser över vilka de utövar ett rättsligt bestämmande inflytande samt hos anbudsgivare och leverantörer med vilka de har träffat ett säkerhetsskyddsavtal.

Därutöver skall staten, kom- muner och landsting se till att det finns ett tillfredsställande säker- hetsskydd hos aktiebolag, handels- bolag, föreningar och stiftelser över vilka de utövar ett rättsligt bestämmande inflytande samt hos anbudsgivare och leverantörer med vilka de har träffat ett säker- hetsskyddsavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

44

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:158) om
röstlängdsregister

Härigenom föreskrivs att 2, 5 och 7 §§ lagen (1997:158) om röst-
längdsregister skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Röstlängdsregister får användas för framställning av

1. röstlängder och röstkort enligt
vallagen (1997:157), lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m. och folkomröstningslagen

1. röstlängder och röstkort enligt
vallagen (1997:157) och folkom-
röstningslagen (1979:369),

(1979:369),

2. röstlängder och röstkort vid folkomröstning i en kommun eller i ett
landsting,

3. duplettröstkort, tillsyn, planering och uppföljning av val eller
omröstning, och

4. statistik.

5§

För den som avses i 4 § får registret innehålla uppgifter om

1. namn, personnummer, adress
och den församling som personen
är folkbokförd i enligt folkbok-
föringslagen (1991:481),

2. medborgarskap, och

3. tillhörighet i svenska kyrkan
eller medlemskap i en icke-
territoriell församling.

För den som inte är folkbokförd i
de utvandrade.

1. namn, personnummer, adress
och den församling som personen
är folkbokförd i enligt folkbok-
föringslagen (1991:481), och

2. medborgarskap.

landet får i registret också anges när

7§

I ett röstlängdsregister får som sökbegrepp bara användas uppgift om

1. namn eller personnummer,

2. tillhörighet i svenska kyrkan,

3. medlemskap i en icke-
territoriell församling,

4. medborgarskap i Sverige,
Danmark, Finland, Island eller
Norge,

5. medborgarskap i ett land
inom eller utom Europeiska unio-
nen (unionsmedborgarskap eller
icke unionsmedborgarskap), eller

6. valdistrikt.

1. namn eller personnummer,

2. medborgarskap i Sverige,
Danmark, Finland, Island eller
Norge,

3. medborgarskap i ett land
inom eller utom Europeiska unio-
nen (unionsmedborgarskap eller
icke unionsmedborgarskap), eller

4. valdistrikt.

45

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Prop. 1998/99:124

46

2.25 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.

4§

Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till

1. staten, landsting, kommuner, 1. staten, landsting, kommuner
kommunalförbund eller kyrkliga eller kommunalförbund,
kommuner,

2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,

3. utländska juridiska personer, eller

4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från
skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.

Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.

Prop. 1998/99:124

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

47

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:998) om
ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 8 §§ lagen (1995:743) om
aviseringsregister i stället för deras lydelse enligt lagen (1997:998) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4§

Aviseringsregistret far innehålla uppgifter om personer som är eller har
varit folkbokförda i landet och om personer som har tilldelats ett
samordningsnummer enligt 18 a § folkbokföringslagen (1991:481).

För en person som är eller har varit folkbokförd far de uppgifter anges
som registrerats enligt lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister och
som avser

1. personnummer och samordningsnummer,

2. namn,

3. adress,

4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,

5. födelsehemort och födelseort,

6. medborgarskap,

7. civilstånd,

8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,

9. datum för inflyttning från utlandet,

10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet
eller annan anledning,

11. medlemskap i icke-territo-

riell församling,

12. anmälan enligt 7 kap. 1 och 11. anmälan enligt 7 kap. 1 och

10 §§ vallagen (1997:157).           10 §§ vallagen (1997:157).

För en person som har tilldelats ett samordningsnummer far anges de
uppgifter som har registrerats enligt 7 § tredje och fjärde styckena lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister.

7§

I fråga om den som är eller har varit folkbokförd far i aviseringsregistret
som sökbegrepp användas uppgift

1. som avses i 4 § andra stycket 1. som avses i 4 § andra stycket

1-4, 8 och 10-12,                    1-4, 8 ,10 och 11,

2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island,
eller

3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).

I fråga om den som tilldelats ett samordningsnummer får i
aviseringsregistret som sökbegrepp användas uppgift om samordnings-
nummer, födelsetid och namn.

Prop. 1998/99:124

48

Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, också
användas uppgift som avses i 5 §.

Prop. 1998/99:124

Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § andra stycket 1-8, 11
och 12 samt i 4 § tredje stycket
skall gallras när en ny, mot-
svarande uppgift registreras eller
när uppgiften inte längre är
aktuell. Uppgift som avses i 4 § 4
och som ersatts av en ny
motsvarande uppgift får dock be-
varas i två år efter utgången av det
år ändringen registrerades. Vidare
får uppgift om rättat person-
nummer bevaras under den tid

8§

Uppgift i aviseringsregistret som
avses i 4 § andra stycket 1-8 och
11 samt i 4 § tredje stycket skall
gallras när en ny, motsvarande
uppgift registreras eller när upp-
giften inte längre är aktuell.
Uppgift som avses i 4 § 4 och som
ersatts av en ny motsvarande upp-
gift får dock bevaras i två år efter
utgången av det år ändringen
registrerades. Vidare får uppgift
om rättat personnummer bevaras
under den tid som behövs för att

tillgodose ändamålet med registret.

som behövs för att tillgodose
ändamålet med registret.

Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra år
efter utgången av det år då uppgiften registrerades.

Om en person har avregistrerats
från folkbokföringen, skall uppgift
som avses i 4 § andra stycket 4-9
och 11 gallras vid avregistreringen
och övriga uppgifter tio år efter
utgången av det år personen
avregistrerades.

Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i
tredje stycket.

Om en person har avregistrerats
från folkbokföringen, skall uppgift
som avses i 4 § andra stycket 4-9
gallras vid avregistreringen och
övriga uppgifter tio år efter
utgången av det år personen
avregistrerades.

49

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om
totalforsvarsp 1 iktiga

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1998:938) om behandling av
personuppgifter om totalförsvarspliktiga skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

6§

Känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för de
ändamål som anges i 1 § första stycket.

Första stycket gäller även
kommuner, landsting, kyrkliga
kommuner och statliga myn-
digheter om uppgifterna behövs
för utredning om den totalförsvars-
pliktiges personliga förhållanden
enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt.

Första stycket gäller även
kommuner, landsting och statliga
myndigheter om uppgifterna be-
hövs för utredning om den total-
försvarspliktiges personliga för-
hållanden enligt 2 kap. 1 § lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket skall inte börja tillämpas förrän den
1 oktober 2001.

50

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593) om
trossamfund

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund skall
ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Svenska kyrkan har rätt till hjälp
av staten med beräkning, debi-
tering och redovisning av avgifter
från dem som tillhör Svenska kyr-
kan samt med att ta in avgifterna.
Även andra registrerade trossam-
fund kan beviljas sådan hjälp.

Bestämmelser om förfarandet
vid sådan hjälp meddelas i
särskild lag.

Föreslagen lydelse

16 §

Svenska kyrkan har rätt till hjälp
av staten med bestämmande, debi-
tering och redovisning av avgifter
från dem som tillhör Svenska kyr-
kan samt med att ta in avgifterna.
Även andra registrerade trossam-
fund kan beviljas sådan hjälp.
Bestämmelser om förfarandet
meddelas i särskild lag.

Regeringen beslutar, om ett
annat registrerat trossamfund än
Svenska kyrkan skall få sådan
hjälp. Regeringen får besluta att
ett trossamfund som har beviljats
hjälp inte längre skall få det.

Hjälpen får lämnas endast till
ett trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla
och stärka de grundläggande
värderingar som samhället vilar
på, och

2.  är stabilt och har egen
livskraft.

51

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
avgift till registrerat trossamfund

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:000) om avgift till
registrerat trossamfund

dels att 2 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 3-10 §§ skall betecknas 2-9 §§,

dels att 1 § samt de nya 4-6 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om statlig hjälp
med beräkning, debitering och re-
dovisning av avgifter till Svenska
kyrkan samt med att ta in
avgifterna finns i 16 § lagen
(1998:1593) om trossamfund. Be-
stämmelser om kyrkoavgift finns i
7 och 8 §§ lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan.

Vid beräkning, debitering,
redovisning och betalning av av-
gifter gäller skattebetalningslagen
(1997:483).

1§

Bestämmelser om statlig hjälp
med bestämmande, debitering och
redovisning av avgifter till
Svenska kyrkan samt med att ta in
avgifterna finns i 16 § lagen
(1998:1593) om trossamfund. Be-
stämmelser om kyrkoavgift finns i
7 och 8 §§ lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan.

4§

Vid bestämmande, debitering,
redovisning och betalning av av-
gifter gäller skattebetalningslagen
(1997:483).

Trossamfundet skall senast den

5§

Trossamfundet skall senast den

3 december varje år på medium för
automatisk databehandling till
Riksskatteverket lämna de upp-
gifter som behövs för att beräkna,
debitera, redovisa och ta in
avgifterna.

Uppgifterna skall gälla för visst inkomstår och far endast avse personer
som den 1 november året före det inkomstår för vilket avgiften skall tas

3 december varje år på medium för
automatisk databehandling till
Riksskatteverket lämna de upp-
gifter som behövs för att be-
stämma, debitera, redovisa och ta
in avgifterna.

in

1. är skyldiga att betala kyrkoavgift enligt 7 § lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan, eller

2. har eller anses ha samtyckt 2. har eller anses ha samtyckt

enligt 7 j>' denna lag till att betala enligt 6 § denna lag till att betala
avgift till trossamfundet.              avgift till trossamfundet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna skall lämnas.

Andra registrerade trossamfund

Andra registrerade trossamfund

52

än Svenska kyrkan skall innan uppgifter enligt 6 § lämnas skaffa skriftligt samtycke från de per- soner vilkas avgifter skall tas in med statlig hjälp. Samtycket skall avse avgiftsskyldigheten till tros- samfundet och att avgifterna tas in med statlig hjälp.

än Svenska kyrkan skall innan Prop. 1998/99:124 uppgifter enligt 5 j> lämnas skaffa skriftligt samtycke från de per- soner vilkas avgifter skall tas in med statlig hjälp. Samtycket skall avse avgiftsskyldigheten till tros- samfundet och att avgifterna tas in med statlig hjälp.

Om trossamfundets stadgar innehåller regler om skyldighet för med-
lemmarna att betala avgift till trossamfundet i den ordning som gäller för
skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen (1997:483), anses med-
lemmarna ha lämnat sådant samtycke som avses i första stycket.

8§

Om staten till följd av behand- lingen av en uppgift som avses i 6 § betalar skadestånd till en per- son som är registrerad i skatte- registret skall det trossamfund som lämnat uppgiften ersätta staten i motsvarande utsträckning.

Om staten till följd av behand- lingen av en uppgift som avses i 5 § betalar skadestånd till en per- son som är registrerad i skatte- registret skall det trossamfund som lämnat uppgiften ersätta staten i motsvarande utsträckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

53

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och bilagan till sekretesslagen
(1980:100) i stället för deras lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1998/99:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Erhåller arkivmyndighet för ar-
kivering från någon annan myn-
dighet uppgift som är sekretess-
belagd där, gäller sekretessen
också hos arkivmyndigheten.

Erhåller ett enskilt organ som
avses i 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen för förvaring en
handling som härrör från en
myndighet och som innehåller en
uppgift som är sekretessbelagd hos
myndigheten, gäller sekretessen
också hos det enskilda organet.

Erhåller Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för
förvaring en allmän handling enligt lagen (1999:000) om överlämnande
av allmänna handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess
organisatoriska delar för förvaring, m.m. som innehåller en uppgift som
är sekretessbelagd, skall sekretessen fortsätta att gälla.

13 kap.

4§

Får en arkivmyndighet för
arkivering från någon annan myn-
dighet en uppgift som är sekretess-
belagd där, gäller sekretessen
också hos arkivmyndigheten.

Får ett enskilt organ som avses i
1 kap. 8 § tredje stycket första
meningen för förvaring en
handling som härrör från en
myndighet och som innehåller en
uppgift som är sekretessbelagd hos
myndigheten, gäller sekretessen
också hos det enskilda organet.

Bilaga

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ                           Verksamhet

Besiktningsorganen Aktiebolaget fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Svensk Bilprovning, SMP Svensk

Maskinprovning Aktiebolag och

SAQ Kontroll Aktiebolag

54

Bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda där total- försvarspliktiga fullgör civilplikt	prövning av frågor om ledighet Prop. 1998/99:124 och förmåner för totalförsvars- pliktiga som fullgör civilplikt (SFS 1994:1809)
Chalmers tekniska högskola aktie- bolag	all verksamhet

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ	Verksamhet
Besiktningsorganen Aktiebolaget Svensk Bilprovning, SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag och SAQ Kontroll Aktiebolag	fordonskontroll (SFS 1994:2043)
Bolag, föreningar, samfälligheter, registrerade trossamfund och organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda där totalförsvarspliktiga fullgör civil- plikt	prövning av frågor om ledighet och förmåner för totalförsvars- pliktiga som fullgör civilplikt (SFS 1994:1809)
Chalmers tekniska högskola aktie- bolag	all verksamhet

55

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 23 § mervärdesskattelagen (1994:200)
i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1998/99:69 Föreslagen lydelse

Prop. 1998/99:124

3 kap.

23 §

Från skatteplikt undantas omsättning av följande slag av varor och
tjänster:

1. sedlar och mynt som är gällande betalningsmedel, dock inte
samlarföremål,

2. läkemedel som lämnas ut enligt recept eller säljs till sjukhus eller
förs in i landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

3. modersmjölk, blod eller organ från människor,

4. flygbensin och flygfotogen,

5. lotterier, inräknat vadhållning och andra former av spel,

6. tjänster som avser grav-
öppning eller gravskötsel när
tjänsten tillhandahålls av huvud-
mannen för en allmän begrav-
ningsplats, och

6. tjänster som avser grav-
öppning eller gravskötsel på all-
män begravningsplats när tjänsten
tillhandahålls av huvudmannen för
eller innehavaren av begravnings-

platsen, och

7. guld som levereras till Sveriges riksbank.

56

Ärendet och dess beredning

Riksdagen fattade hösten 1995 ett principbeslut om ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan fr.o.m. den 1 januari 2000 (prop.
1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). Genom princip-
beslutet godkände riksdagen regeringens förslag till riktlinjer för det
fortsatta arbetet med relationsändringen. Dessa riktlinjer omfattade den
rättsliga regleringen, ekonomi och uppbörd, begravningsverksamheten,
den kyrkliga egendomen samt vården av kulturhistoriska värden.

Principbeslutet medförde ett omfattande utredningsarbete vars resultat
redovisades i början av april 1997 i sju betänkanden, SOU 1997:41-47.
På grundval av bl.a. de förslag som lämnades i dessa betänkanden har
regeringen beslutat följande tre propositioner:

- Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop. 1997/98:49),

- Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och
andra trossamfund (prop. 1997/98:116),

- Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kultur-
minnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. (prop. 1998/99:38).

Riksdagen har den 4 juni 1998 (bet. 1997/98:KU20, rskr. 1997/98:284)
och slutligt den 18 november 1998 (bet. 1998/99:KU5, rskr. 1998/99:3)
beslutat i de frågor som behandlas i de första två propositionerna och den
21 april 1999 (bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176) beslutat i de frågor
som behandlas i den tredje propositionen. En redogörelse för innehållet i
de av riksdagen beslutade lagarna finns i bilaga 1.

I ett av betänkandena, Staten och trossamfunden, Stöd, skatter och
finansiering (SOU 1997:45), lämnades förslag om bl.a. utformningen av
det framtida stödet till trossamfund. Remissinstanserna var på flera
punkter kritiska till utredningens förslag. Därför beslutade regeringen
den 12 mars 1998 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se över
statens stöd till trossamfund. I arbetsgruppen ingick företrädare för de i
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) representerade
samfunden och Svenska kyrkan. Arbetsgruppens förslag har redovisats i
departementspromemorian Statens stöd till andra trossamfund än
Svenska kyrkan (Ds 1999:12). En sammanfattning av promemorians
förslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena
finns samlade i Kulturdepartementet (dnr Kul999/934/Ky).

Riksdagsbesluten om ändrade relationer mellan staten och Svenska
kyrkan innebär att förutsättningarna för trossamfundens medverkan inom
totalförsvaret i framtiden förändras. Med anledning av detta beslutade
regeringen den 7 maj 1998 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se
över den kyrkliga beredskapen efter relationsändringen. I arbetsgruppen
ingick företrädare för Överstyrelsen för civil beredskap, de i
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) representerade
samfunden och Svenska kyrkan. Arbetsgruppen har redovisat sina förslag
i departementspromemorian Trossamfunden och totalförsvaret (Ds
1999:4). En sammanfattning av förslagen finns i bilaga 4. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i

Prop. 1998/99:124

57

bilaga 5. Remissyttrandena finns samlade i Kulturdepartementet (dnr
Kul999/374/Ky).

Inom Kulturdepartementet har en promemoria upprättats med förslag
till följdändringar i lagstiftningen med anledning av stat-kyrkareformen.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns samlade i
Kulturdepartementet (dnr Ku97/903/Ky). Utredningen om tros-
samfundens rättsliga reglering pekade - i betänkandet Staten och
trossamfunden, Rättslig reglering (SOU 1997:41) - på ett antal lagar som
behöver ändras i samband med relationsändringen. Några författnings-
förslag lämnades dock inte. Betänkandet har remissbehandlats och en
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissyttrandena
och en remissammanställning finns tillgängliga i Kulturdepartementet
(dnr Ku97/903/Ky).

Vissa av de ändringar som föreslås faller inom det område där
Lagrådets yttrande normalt skall inhämtas. Ändringarna är emellertid av
så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1998/99:124

4 Statens stöd till andra trossamfund än

Svenska kyrkan

De förslag som behandlas i detta avsnitt bygger på promemorian Statens
stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan (Ds 1999:12) som lagts
fram av Arbetsgruppen för översyn av statens stöd till trossamfund.

4.1 Remissinstanserna positiva till arbetsgruppens
förslag

Förslagen från Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd i
betänkandet SOU 1997:45 innebar bl.a. att samhällsnyttan betonades som
ett kriterium för bidrag och att en förskjutning skulle ske från generellt
stöd till mål- och resultatstyrda bidrag. Vidare föreslog utredningen att
hela organisationsbidraget skulle gå förlorat för de samfund som får
statens hjälp med avgiftsuppbörd. Under remissbehandlingen framförde
trossamfunden omfattande kritik mot framför allt dessa förslag. Av
denna anledning tillsattes en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med
uppgift att göra en översyn av statens stöd till trossamfund mot bakgrund
av de synpunkter som samfunden hade haft på utredningsförslaget.

Remissyttrandena från trossamfunden har genomgående varit positiva
till arbetsgruppens förslag som i hög grad stämmer överens med
samfundens egna synpunkter. Trossamfunden har också framhållit att
förslagen från arbetsgruppen ökar likställigheten mellan Svenska kyrkan
och de andra samfunden.

58

4.2

Det nuvarande statsbidraget till trossamfunden

Prop. 1998/99:124

Upprinnelsen till det nuvarande statliga stödet till trossamfunden var
flera motioner till 1971 års riksdag om bidrag till de fria kristna
samfunden. Riksdagen beslutade med anledning av motionerna om ett
bidrag till forsamlingar inom andra kristna trossamfund än Svenska
kyrkan. Vid behandlingen i riksdagen uttalade kulturutskottet att syftet
med bidraget borde vara att "öka förutsättningarna for ekonomiskt svaga
forsamlingar att hålla lokaler samt erbjuda religiös service i form av
gudstjänst, själavård och liknande." (bet. KrU 1971:15).

Efterhand har kretsen av trossamfund som kan erhålla bidrag ur
anslaget utökats med bl.a. Romersk-katolska kyrkan, de judiska
församlingarna, vissa protestantiska och ortodoxa kyrkor samt islamiska
församlingar.

Statsbidraget fördelas av en statlig myndighet, Samarbetsnämnden for
statsbidrag till trossamfund (SST), enligt förordningen (1989:271) om
statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Statsbidrag kan
lämnas för religiös verksamhet och till lokaler för religiös verksamhet
samt till teologiska seminarier m.m. Bidrag kan endast lämnas till de
samfund som finns angivna i förordningen eller genom associering
samverkar med något av dessa samfund. Det är regeringen som beslutar
vilka trossamfund som skall kunna komma i fråga for statligt statsbidrag.

I SST är de samfund och samverkande organ representerade som enligt
förordningen kan beviljas bidrag. De samverkande organen är dels
Islamiska samarbetsrådet (IS), dels Ortodoxa och österländska kyrkors
ekumeniska råd (OÖKER).

Statsbidraget till trossamfunden bestämdes till 2 miljoner kronor per år
när det infördes år 1971. Innevarande år uppgår anslaget till 55,7
miljoner kronor. Av detta belopp fördelar SST 52,8 miljoner kronor och
2,9 miljoner kronor står till regeringens disposition. Av det bidrag som
fördelas via SST har bortemot 80 procent karaktär av organisationsbidrag
medan återstoden utgörs av verksamhets- eller projektbidrag. Det är
förenat med vissa svårigheter att erhålla jämförbara uppgifter om hur stor
andel bidragen utgör av de olika bidragsmottagande samfundens totala
ekonomi. Beräkningar som har gjorts tyder dock på att det är stor
skillnad mellan samfunden i detta hänseende. Trossamfund som
huvudsakligen betjänar till riket invandrade trosbekännare förefaller vara
mera bidragsberoende och i regel ha sämre förutsättningar att själva
finansiera sin ekonomi än de sedan gammalt här i landet etablerade
frikyrkorna.

Vid sidan om anslaget for stöd till trossamfund har samfunden även
under ett antal år av sysselsättningsskäl fatt bidrag for att bygga eller
rusta upp lokaler. Under åren 1983-1985 anvisades sammanlagt
29 miljoner kronor och under åren 1992-1995 sammanlagt 80 miljoner
kronor till sådana lokalbidrag. Bidragen har fördelats av SST.

Förutom det allmänna statsbidraget till trossamfunden lämnas även
bidrag till andlig vård inom vissa samhällsinstitutioner. En del av detta
stöd finansieras genom dessa institutioners anslag.

59

4.3

Motiv för stöd

Prop. 1998/99:124

Regeringens bedömning: Det finns flera motiv för att staten skall
stödja trossamfund.

Trossamfund är generellt sett samhällsnyttiga organisationer som
medverkar i den ständigt pågående normbildningsprocessen och
denna process är nödvändig för att upprätthålla och stärka de
grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på.

När Svenska kyrkan enligt 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund
får kostnadsfri avgiftshjälp bör staten av likställighetsskäl stödja de
andra trossamfunden.

Enligt regeringsformen är det en uppgift för det allmänna att främja
bl.a. religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget
samfundsliv.

Arbetsgruppens bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna
fråga instämmer i arbetsgruppens bedömningar. Statskontoret påpekar att
det offentliga åtagandet i fråga om religiös verksamhet kan sägas
upphöra genom ikraftträdandet av stat-kyrkareformen. Som
arbetsgruppen har visat finns det, enligt Statskontoret, likväl skäl att även
i framtiden på vissa villkor stödja trossamfunden. Statskontoret anser de
av arbetsgruppen anförda skälen för stöd vägande.

Skälen för regeringens bedömning: En utgångspunkt för regeringens
uppdrag till arbetsgruppen har varit att staten i princip bör stödja
trossamfundens verksamhet. Som arbetsgruppen har funnit kan det
anföras flera motiv för ett sådant stöd. Arbetsgruppens ställningstagande
har fått ett starkt gensvar från samfundens sida.

Det främsta stödmotivet är att trossamfund liksom många andra typer
av frivilligorganisationer generellt sett är samhällsnyttiga och av det
skälet värda att stödjas.

Trossamfunden medverkar, tillsammans med andra goda krafter, i den
ständigt pågående normbildningsprocess som är nödvändig för att
upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som vårt samhälle
vilar på. Aktuell samhällsforskning pekar också klart på att ett aktivt
förenings- och samfundsliv på många sätt stärker det demokratiska
systemet. Att olika ideologier och trosriktningar, som verkar för att vårt
demokratiska statsskick upprätthålls, stärks och utvecklas, också får goda
möjligheter att göra sig gällande är därför av stor betydelse för vitaliteten
i den svenska demokratin.

I samhällets uppgifter ingår omsorgen om invånarnas behov i skilda
hänseenden. Verksamheten inom trossamfunden bidrar till att fylla
framför allt de religiösa behoven och till att ge den enskilde en
grundläggande identitet samt social och kulturell gemenskap. Vid
olyckor och kristillstånd kommer behovet av samfundens verksamhet till
särskilt tydligt uttryck. Aktiva och vitala trossamfund minskar också
utrymmet för allehanda extrema rörelser inom trosområdet.

60

Ett andra betydelsefullt motiv är att staten av likställighetsskäl bör
stödja andra trossamfund när Svenska kyrkan far statligt stöd i form av
kostnadsfri avgiftshjälp, se 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund.

Ett tredje motiv är att det anges i regeringsformen att etniska, språkliga
och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget
kultur- och samfundsliv bör främjas (1 kap. 2 § fjärde stycket). Alla
trossamfund i Sverige vid sidan av Svenska kyrkan får betraktas som
religiösa minoriteter eftersom inte något av dessa samfund betjänar mer
än två procent av Sveriges befolkning och de tillsammans inte betjänar
mycket mer än tio procent av befolkningen. Särskilt viktigt torde detta
motiv vara för stödet till samfund som huvudsakligen betjänar till riket
invandrade trosbekännare när det gäller dessas integrering i det svenska
samhället.

Regeringen anser att statens positiva inställning till trossamfundens
verksamhet bör komma till uttryck genom att staten ger samfunden goda
förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Ett sådant synsätt ligger i linje
med regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet och motsvarande
bestämmelser i Europakonventionen.

Det bör tilläggas att det primärt inte är en statlig uppgift att svara for
trossamfundens etablering eller spridning. Detta bör i stället vara en
uppgift för samfunden själva. Hur väl dessa lyckas med uppgiften hänger
samman med den egna livskraften. Liksom för närvarande kan det dock i
vissa fall av integrationsskäl vara befogat med stöd för ett trossamfunds
etablering här i landet. Det synsätt som här givits uttryck för ligger i linje
med motiven för de ändrade relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan.

4.4      Det framtida stödet till trossamfunden

4.4.1     Övergripande mål för stödet

Regeringens förslag: Målet för stödet skall vara att bidra till att
skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och
långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst,
själavård, undervisning och omsorg.

Regeringens bedömning: Arbetsgruppens förslag att det i lag skall
anges att även andra verksamheter och projekt som trossamfunden
bedriver och som svarar mot angelägna samhällsbehov får ges stöd,
bör inte genomföras.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens. Arbetsgruppen föreslår också att det i lag skall anges att
även andra verksamheter och projekt som trossamfunden bedriver och
som svarar mot angelägna samhällsbehov far ges stöd.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. (Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST)/Sveriges Frikyrkosamråd (FSR) anser att målet är en
meningsfull utgångspunkt för statlig bidragsgivning och är formulerat

61

utifrån trossamfundens självuppfattning och centrala uppgifter. Islamiska
Kulturcenterunionen i Sverige (IKUS) framhåller att målet för stödet bör
vara att särskilt förbättra för trossamfund med svag ekonomi.

Skälen för regeringens förslag: Vid tillkomsten av stödet till
trossamfund år 1971 uttalade Kulturutskottet, som tidigare nämnts, att
stödet skulle ha en självständig karaktär och att dess syfte borde vara att
"öka förutsättningarna för ekonomiskt svaga församlingar att hålla
lokaler samt erbjuda religiös service i form av gudstjänst, själavård och
liknande" (bet. KrU 1971:15 s. 2).

I det angivna syftet ligger att stödet skall möjliggöra för trossamfunden
att kunna planera och bedriva sin verksamhet på ett aktivt och långsiktigt
sätt. Det på detta sätt formulerade syftet med stödet är fortfarande
aktuellt. Den övergripande målsättningen med statens stöd till
trossamfunden bör därför också i fortsättningen vara att förbättra
samfundens förutsättningar att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad
religiös verksamhet.

Den religiösa verksamhetens huvuduppgift är i de flesta trossamfund
att anordna gudstjänster av olika slag. Till den religiösa verksamheten
hör också själavård och undervisning. En viktig del i trossamfundens
religiösa verksamhet är vidare omsorgen om människors behov i bl.a.
socialt hänseende.

Enligt regeringens mening bör målet med statens stöd till
trossamfunden vara att bidra till att skapa förutsättningar för samfunden
att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av
gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.

I denna målformulering ryms att stödet bör kunna användas för att
underlätta för många av de mindre frikyrkoförsamlingar som finns i stort
sett i hela landet att fortsätta att bedriva sin verksamhet. Stödet bör dock
inte bli så stort att det hindrar den strukturomvandling av församlingar
som pågår och som ofta är demografiskt betingad. Detta torde inte heller
vara önskvärt. Rätt använt kan stödet minska de negativa verkningarna av
en sådan strukturomvandling. I målet ryms också trossamfundens
allmänna behov av stöd vid nyetablering på inflyttningsorter samt
invandrarsamfundens särskilda strävan att bedriva verksamhet på orter
med många till riket invandrade trosbekännare. Däremot bör inte i målet
rymmas en generell ambition att jämna ut de ekonomiska
förutsättningarna mellan trossamfunden genom att särskilt stödja
samfund med svag ekonomi.

Arbetsgruppen har föreslagit att det av målformuleringen skall framgå
att även andra verksamheter och projekt som trossamfunden bedriver och
som svarar mot angelägna samhällsbehov far ges stöd. Bakgrunden är att
samfunden för närvarande beviljas olika verksamhets- och projektbidrag.
Den av regeringen föreslagna målformuleringen utgör inte något hinder
mot att sådana bidrag även fortsättningsvis beviljas. Arbetsgruppens
förslag i denna del bör därför inte genomföras.

Prop. 1998/99:124

62

4.4.2

Förutsättningar for statsbidrag

Prop. 1998/99:124

Regeringens forslag: En särskild lag stiftas med föreskrifter om stöd
till trossamfund. I lagen anges de grundläggande principer enligt vilka
bidragsfrågor skall prövas.

Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som

1.  bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande
värderingar som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har egen livskraft.

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Kammarkollegiet anser dock att den
föreslagna lagtexten är alltför vagt utformad. Enligt kollegiets
uppfattning är det inte heller självklart att de i dag bidragsberättigade
trossamfunden skulle godkännas vid en prövning mot dessa villkor.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST)ZSveriges
Frikyrkosamråd (FSR) anför bl.a. att arbetsgruppens motivtext visar den
värdegrund som trossamfunden och staten delar.

Skälen för regeringens förslag: Målet med statens stöd till
trossamfunden bör, som tidigare nämnts, vara att bidra till att skapa
förutsättningar för dessa att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad
religiös verksamhet. Stöd kommer att lämnas i form av statsbidrag och
som avgiftshjälp till registrerade trossamfund.

Svenska kyrkan kommer enligt 16 § lagen (1998:1593) om
trossamfund att få statlig hjälp med att ta in avgifter från dem som tillhör
kyrkan. Statens kostnader för hjälpen behandlas i avsnitt 4.5.1.

För att ett trossamfund skall kunna komma i fråga för statligt stöd i
form av statsbidrag bör det uppfylla vissa grundläggande förutsättningar.
Detta är viktigt av flera skäl men framför allt därför att tyngdpunkten
både i det gällande bidragssystemet och i det system som nu föreslås
ligger på organisationsbidrag, inte på verksamhets- eller projektbidrag.
De krav som ställs upp bör främst vara av formell natur, men det bör
också ske en prövning av hur trossamfundet förhåller sig till samhällets
grundläggande värderingar. Detta får dock inte innebära att det sker
någon närmare prövning och värdering av samfundets lära i förhållande
till samhällets gemensamma värdegrund.

I sammanhanget kan erinras om att det i de två inledande paragraferna
i den nyligen antagna lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan också har
ställts vissa krav på detta trossamfund. Bland annat krävs att Svenska
kyrkan skall vara en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en
demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande
verksamhet. Skälen till dessa krav är flera men ett av dem är att Svenska
kyrkan även efter relationsändringen år 2000 får ett statligt stöd av
betydande omfattning.

Med regeringens förslag kan statens stöd till trossamfund ges i två
skilda former: dels som statsbidrag, dels som avgiftshjälp. De regleringar

63

som styr respektive stödform bör vara så likformiga som möjligt. När det
gäller avgiftshjälp kommer föreskrifterna främst att finnas i lagen om
trossamfund och i lagen (1999:000) om avgift till registrerat
trossamfund. Detta talar för att även de föreskrifter som skall gälla för
statsbidrag bör finnas i lag. Om de grundläggande principer enligt vilka
frågan om statsbidrag skall prövas anges i lag, ökar förutsägbarheten i
systemet. Likaså medför det att samfunden blir behandlade på ett
likformigt sätt. Det ligger också ett egenvärde i att principerna för det
statliga stödet på detta område, där det råder ett särskilt grundlagsskydd,
är angivna i lag. En särskild lag med föreskrifter om stöd till trossamfund
bör därför stiftas.

Ett trossamfund som skall komma i fråga för statligt stöd i form av
statsbidrag bör enligt regeringens uppfattning bedriva en verksamhet som
direkt eller indirekt upprätthåller och stärker de grundläggande värdena i
det svenska samhället. I detta ligger att samfundet utövar sin verksamhet
med respekt för alla människors lika värde samt bidrar till en
normbildning i samhället som överensstämmer med demokratins idéer.
En förutsättning för statsbidrag bör således vara att trossamfundet bidrar
till att upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar.

För att anses bidra till att upprätthålla och stärka samhällets
grundläggande värderingar bör trossamfundet motverka alla former av
rasism och andra typer av diskriminering samt våld och brutalitet.
Samfundet bör också verka för att utveckla förutsättningarna för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Vidare bör samfundet verka för att
dess medlemmar och betjänade vägleds av etiska principer som är
förenliga med samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Detta
innebär dock inte något krav på att t.ex. samfundets lära eller åskådning
skall utformas i demokratisk ordning. Inte heller krävs det att
beslutsprocessen i samfundet vid utseende av exempelvis präster vilar på
demokratisk grund. Av väsentlig betydelse är i stället att trossamfundet
verkar för att dess medlemmar och betjänade deltar i samhällslivet och
att samfundet klart markerar avståndstagande från antidemokratiska
strömningar i samhället.

Ytterligare en förutsättning för att kunna fa statsbidrag bör vara att
trossamfundet kan uppvisa ett visst mått av stabilitet. I detta ligger bl.a.
att samfundet under en bestämd lägsta tid kontinuerligt bedrivit
verksamhet här i landet. Denna tid bör inte understiga fem år. Vidare bör
trossamfundets organisatoriska struktur vara fast och tydlig. Detta
innebär i allmänhet att trossamfundet och dess organisatoriska delar
utgör juridiska personer. Om samfundet saknar organisation på nationell
nivå, bör det ändå finnas någon form av ledningsorgan för samfundet
eller åtminstone ett organ som hanterar vissa för samfundet gemensamma
funktioner för att det skall kunna komma i fråga för statsbidrag.
Trossamfundets stabilitet bör också visa sig i ekonomiskt hänseende.
Verksamheten bör i huvudsak finansieras av dem som är medlemmar
eller betjänas av samfundet och är bosatta här i landet. Vidare bör
trossamfundet disponera - äga eller hyra - lokaler för sin verksamhet.

I en del fall kan statliga bidrag till trossamfund vara motiverade trots
att samfundet inte bedrivit en kontinuerlig verksamhet under fem år här i

Prop. 1998/99:124

64

landet. Det kan, liksom för närvarande, gälla när en församling som
huvudsakligen betjänar till riket invandrade trosbekännare behöver stöd
för att bygga upp central eller lokal verksamhet.

De trossamfund som skall kunna komma i fråga för statsbidrag bör
som huvudregel bedriva sin verksamhet i någon av associationsformerna
registrerat trossamfund eller ideell förening. Associationsformerna
aktiebolag, ekonomisk förening och stiftelse är inte avsedda för den
verksamhet som trossamfunden typiskt sett bedriver. När den nya
associationsformen registrerat trossamfund införs år 2000 torde det inte
vara aktuellt för trossamfunden att bedriva verksamheten i andra former
än registrerat trossamfund eller ideell förening. Religiös verksamhet som
bedrivs i andra associationsformer bör därför inte kunna komma i fråga
för statsbidrag, annat än undantagsvis. I sammanhanget bör det också
nämnas att bara registrerade trossamfund kan beviljas statlig hjälp med
att ta in avgifter från sina medlemmar, se 16 § lagen om trossamfund.

En förutsättning för att ett trossamfund skall kunna fa statsbidrag bör
vidare vara att samfundet har egen livskraft. I detta ligger för det första
att trossamfundet har nått viss storlek i fråga om antalet medlemmar eller
betjänade. Med betjänad avses medlem eller registrerad deltagare i
verksamhet som organiseras av ett trossamfund eller en församling. Ett
samfund bör som huvudregel betjäna minst 3 000 personer eller ha
motsvarande antal medlemmar för att kunna anses ha egen livskraft. I
kravet på egen livskraft ligger för det andra att trossamfundet bör bedriva
verksamhet på flera platser i landet.

Om samfundet betjänar färre än 3 000 personer bör det ändå anses ha
egen livskraft, om det utgör en del av ett internationellt verksamt
trossamfund av betydande omfattning. Det kan i sådana fall vara befogat
att modifiera den ovan berörda utgångspunkten att verksamheten
huvudsakligen skall finansieras av medlemmarna.

Ett trossamfund som inte har 3 000 betjänade men som i övrigt
uppfyller förutsättningarna bör liksom för närvarande ändå ha möjlighet
att kunna få statsbidrag. Ett villkor för detta bör vara att det tillsammans
med andra trossamfund inom samma samfundsfamilj bildar ett organ för
samverkan om fördelning av statsbidrag. I organet för samverkan bör
också den myndighet som fördelar bidraget ha representation. Någon
förändring jämfört med vad som gäller för närvarande är inte aktuell.
Genom att t.ex. de ortodoxa kyrkorna i dag är sammanslutna i Ortodoxa
och österländska kyrkors ekumeniska råd (OÖKER) kan de ortodoxa
kyrkor som betjänar färre än 3 000 personer fa statsbidrag.

Något krav på nettotillväxt i trossamfunden för att få statsbidrag bör
inte ställas. Vid sammanslagning och delning av samfund bör en ny
prövning av det statliga stödet göras med utgångspunkt från det nya läget
och de principer som gäller för statsbidraget.

I sammanhanget bör understrykas att det förhållandet att ett
trossamfund inte bedöms uppfylla de här uppställda förutsättningarna för
statsbidrag inte i sig kan anses innebära en inskränkning i den
grundlagsskyddade religionsfriheten. Denna frihet bör inte ensam
motivera någon rätt till statsbidrag utan de föreslagna förutsättningarna
måste vara för handen för att statsbidraget skall kunna beviljas.

Prop. 1998/99:124

65

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 124

Kammarkollegiet har anfört att den föreslagna lagtexten är alltför vagt
utformad. Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid goda skäl
att inte ange förutsättningarna för statsbidraget mer konkret än vad
arbetsgruppen föreslagit. Samhällets gemensamma värdegrund förändras
visserligen ganska långsamt. En del förskjutningar sker dock från tid till
annan och lagstiftningen behöver därför i denna del vara relativt generellt
utformad. Vad nu sagts gäller också i fråga om trossamfundens stabilitet
och livskraft. Det bör avgöras i den praktiska tillämpningen om
förutsättningarna för bidrag i det enskilda fallet är uppfyllda eller inte.
Av lagen bör det således framgå att statsbidrag bara far lämnas till ett
trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande
värderingar som samhället vilar på. Vidare bör det framgå att
trossamfundet skall vara stabilt och ha egen livskraft.

Kammarkollegiet har även anfört att det inte är självklart att de i dag
bidragsberättigade trossamfunden skulle godkännas vid en prövning mot
den tolkning av lagtexten som arbetsgruppen har gjort. Varken SST/FSR
eller något av de samfund som berört frågan har emellertid antytt att den
gjorda tolkningen av förutsättningarna för stöd skulle innebära
svårigheter av principiellt eller praktiskt slag. Enligt regeringens
uppfattning talar övervägande skäl för att samtliga de trossamfund som i
dag får statsbidrag bör kunna vara stödberättigade också med den
föreslagna ordningen. Det måste dock prövas i varje enskilt fall om ett
sökande trossamfund uppfyller förutsättningarna för statsbidrag.

4.4.3 Beslut om statsbidrag

Regeringens förslag: Regeringen bestämmer vilka trossamfund som
kan fa statsbidrag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om fördelning av statsbidrag.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande systemet för
statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan är det, som tidigare
har nämnts, regeringen som beslutar vilka samfund - eller grupper av
samverkande församlingar eller trossamfund - som beviljas statsbidrag.
Frågor om fördelning av statsbidraget prövas av Samarbetsnämnden för
statsbidrag till trossamfund (SST) som också far meddela tillämpnings-
föreskrifter.

Från och med år 2000 kommer statens stöd till trossamfunden att bestå
av dels statsbidrag, dels statlig hjälp med att ta in avgifter. När det gäller
den sistnämnda stödformen är det, enligt 2 § lagen (1999:000) om avgift
till registrerat trossamfund, regeringen som beslutar vilka trossamfund
som skall fa hjälp med att ta in avgifter. Enligt 16 § andra stycket lagen

66

(1998:1593) om trossamfund meddelas bestämmelser om förfarandet vid
sådan hjälp i särskild lag.

Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att regeringen också
bestämmer vilka trossamfund som skall fa statsbidrag. Detta bör anges i
lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör fa
meddela närmare föreskrifter om hur statsbidraget skall fördelas. Hur
fördelningen av bidragen från staten skall göras i det enskilda fallet bör
regeringen - liksom i dag - kunna delegera till ett särskilt fördelnings-
organ.

4.4.4 Utformningen av bidragssystemet

Regeringens bedömning: Statsbidraget till trossamfunden bör vara
utformat så att samfunden kan bedriva sin verksamhet med kontinuitet
och långsiktighet. Större delen av bidraget bör ges i form av
organisationsbidrag.

För sådana verksamheter som trossamfunden bedriver och som
staten har ett särskilt intresse av att stödja bör bidraget utformas som
verksamhetsbidrag. Projektbidrag bör liksom i dag tillfälligt kunna
ges för särskilt angelägna etableringar m.m.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) bör även i
fortsättningen fördela statsbidraget till trossamfunden.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Statskontoret anser dock att det bör finnas
en balans och en tydligare boskillnad mellan ett grundläggande
organisationsstöd - vilket främst bör ses som ett bidrag till
kanslifunktioner - och ett verksamhetsbidrag. Vad beträffar
verksamhetsstödet menar Statskontoret att villkoren bör vara att det skall
bidra till stärka sådana utåtriktade verksamheter som staten har ett
särskilt intresse att stödja eller som annars svarar mot angelägna
samhällsbehov. Som ett led i resultatstyrningen förutsätts mottagarna
enligt Statskontorets uppfattning lämna årliga redovisningar av
användningen av statsbidraget och effekterna av insatserna i förhållande
till de mål som angivits. Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST)ZSveriges Frikyrkosamråd (FSR) är positiva till att
huvuddelen av stödet även fortsättningsvis skall ges som
organisationsbidrag och även till förslagen om verksamhetsbidrag och
projektbidrag. Svenska Missionsförbundet tillstyrker arbetsgruppens
förslag och framhåller att med den föreslagna utformningen av bidragen
undviker staten att vidta åtgärder som kan verka styrande på
trossamfundens inre angelägenheter.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 4.4.1 föreslås att
målsättningen för statens stöd till trossamfunden skall vara att bidra till
att skapa förutsättningar för dessa att bedriva en aktiv och långsiktigt

67

inriktad religiös verksamhet. För att uppnå detta mål är utformningen av
bidragssystemet av väsentlig betydelse, särskilt avvägningen mellan
organisationsbidrag och andra bidragsformer.

Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd (SOU
1997:45) föreslog ett mer begränsat organisationsbidrag än dagens, ett
s.k. basstöd på 12 kronor per betjänad. Detta skulle motsvara högst en
fjärdedel av det nuvarande organisationsbidraget. Utredningen ansåg att
registrerade trossamfund skulle fa välja mellan organisationsbidrag och
uppbördshjälp. I övrigt föreslog utredningen ändamålsstyrda bidrag som
skulle ha samhällsnyttan som utgångspunkt. Utredningens förslag blev
starkt kritiserat av trossamfunden, som bl.a. anförde att statens stöd till
trossamfunden i första hand bör utformas som ett organisationsbidrag.
Trossamfunden anförde vidare att ändamålsstyrda bidrag enligt
utredningens förslag skulle kunna hota basverksamheten i församlingarna
och därmed möjligheterna för dessa att bedriva samhällsnyttig
verksamhet.

Regeringen anser i likhet med arbetsgruppen att en betydande del av
statsbidraget även i fortsättningen skall kunna lämnas till trossamfunden i
form av organisationsbidrag. Den huvudsakliga statliga styrningen för
denna bidragstyp sker vid valet av trossamfund. Detta ligger väl i linje
med de motiv för stödet som regeringen lagt fram i avsnitt 4.3. Om en
betydande del av statsbidraget ges i form av organisationsbidrag
begränsas statens styrning till valet av samfund.

Av principiella skäl bör det dras en gräns mellan stat och kyrka genom
att staten om möjligt undviker att vidta åtgärder som kan verka styrande
på trossamfundens inre angelägenheter. Detta är också ett av motiven för
de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Synsättet om
åtskillnad mellan stat och kyrka har vunnit allmän spridning. En
betydande del av statsbidraget bör utformas såsom organisationsbidrag,
annars riskerar staten att påverka trossamfundens egen prioritering.
Denna stödform bör avse den långsiktigt inriktade religiösa
verksamheten.

Det finns verksamheter som trossamfund bedriver och som är av sådan
art att staten kan vara intresserad av att sätta in särskilda stödåtgärder.
Det tydligaste exemplet torde vara den ekumeniska samverkan som
förekommer beträffande den andliga vården inom sjukvården. Denna typ
av aktiviteter kan staten stödja genom verksamhetsbidrag. Sådana
verksamheter där staten svarar för en betydande del av finansieringen
finns det skäl för staten att styra. Om staten och trossamfunden är
överens om målet för verksamheten, torde inte en statlig styrning behöva
vara problematisk för trossamfunden. Remissutfallet tyder på att
samfunden delar denna uppfattning.

Av de nuvarande bidragstypema är bidrag till lokaler och till etablering
närmast att betrakta som projektbidrag. Detta gäller också de bidrag som
lämnas till enstaka utbildnings- och fortbildningsinsatser för funktionärer
inom samfund som huvudsakligen betjänar till riket invandrade
trosbekännare. För sådana tillfälliga insatser bör projektbidrag kunna
beviljas.

Prop. 1998/99:124

68

Det kan nämnas att det inom Regeringskansliet har tillsatts en Prop. 1998/99:124
arbetsgrupp om den sociala ekonomin och dess utveckling (In 1998:A).
Inom ramen för sitt uppdrag behandlar arbetsgruppen bl.a. frågor rörande
bidrag till organisations- och föreningslivet. Gruppens arbete skall
redovisas i juni 1999.

Statsbidragets fördelning

Statsbidraget till trossamfunden fördelas i dag av en statlig
nämndmyndighet, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
(SST). I likhet med arbetsgruppen anser regeringen att SST även i
fortsättningen bör fördela statsbidraget. Nämnden bör dock göras mindre
än i dag.

Regeringen delar vidare arbetsgruppens uppfattning att det till
nämnden bör knytas ett råd för dryftande av gemensamma frågor av
intresse för kretsen av bidragsberättigade trossamfund. I rådet bör alla
dessa samfund vara representerade. Det finns därutöver ett behov av ett
särskilt forum med uppgift att vara ett kontaktorgan för diskussion av
övergripande gemensamma frågor av intresse både för staten och för
samfunden. Inrättandet av ett sådant forum bör därför övervägas.

4.5 Statlig hjälp med avgifter till registrerade
trossamfund

4.5.1 Kostnaderna räknas av från statsbidraget

Regeringens förslag: Vid fördelning av statsbidrag skall det beaktas
om trossamfundet får statlig hjälp med att bestämma, debitera,
redovisa och ta in avgifter.

Arbetsgruppens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har någon invändning
mot förslaget. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
(SST)ZSveriges Frikyrkosamråd (FSR) anser dock att det är
otillfredsställande att avgiftshjälpen kan börja tillämpas från och med
år 2000 när det gäller Svenska kyrkan men inte förrän år 2001 när det
gäller de fria samfunden. Svenska Missionsförbundet framhåller att det är
viktigt ur likställighetssynpunkt att de föreslagna bidragsformerna för
trossamfunden, däribland avgiftshjälpen, kan börja tillämpas den
1 januari år 2000.

Skälen för regeringens förslag: Statens stöd till trossamfund kommer
att ges i två skilda former: dels som statsbidrag, dels som hjälp med
avgifter till registrerade trossamfund. Vid fördelning av statsbidrag bör
det beaktas om samfundet får statlig hjälp med att bestämma, debitera,
redovisa och ta in avgifter.

Kostnaderna för avgiftshjälpen bör enligt regeringens bedömning
räknas av från trossamfundets organisationsbidrag i förhållande till det

69

antal personer vars avgifter tas in med statlig hjälp. Arbetsgruppen har
beräknat att statens kostnad for uppbördshjälpen uppgår till 21 kr per
person som omfattas av hjälpen. Även de förberedelsekostnader som
uppkommer hos Riksskatteverket (RSV) bör räknas av från
organisationsbidraget. Dessa kostnader har av RSV beräknats till 75 000
kronor per samfund, se SOU 1997:46 avsnitt 9.3.1. Regeringen gör i
dagsläget inte någon annan bedömning vad gäller kostnadernas storlek än
den som arbetsgruppen gjort.

Vad gäller ikraftträdandet av reglerna om avgiftshjälp är detta
beroende av frågan när hela stat-kyrkareformen träder i kraft. Vad som
skall gälla i nämnda hänseende har riksdagen redan bestämt genom flera
beslut och de ställningstagandena ligger givetvis fast. Frågan om när
avgiftshjälpen skall börja ges far lösas inom den tidsram som
relationsändringen sätter genom närmare kontakter mellan regeringen,
berörda myndigheter och intresserade trossamfund.

4.5.2 Förutsättningar för avgiftshjälp

Regeringens förslag: I lagen (1998:1593) om trossamfund infors
bestämmelser om vem som beslutar om avgiftshjälp och om
förutsättningarna för hjälpen.

Regeringen beslutar om ett annat registrerat trossamfund än
Svenska kyrkan skall fa avgiftshjälp och om hjälpen skall upphöra.
Motsvarande bestämmelser i lagen (1999:000) om avgift till
registrerat trossamfund upphävs.

Avgiftshjälp får lämnas endast till ett trossamfund som

1.  bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande
värderingar som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har egen livskraft.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har någon invändning
mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I 16 § lagen (1998:1593) om
trossamfund anges att Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten med
beräkning, debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör
Svenska kyrkan samt med att ta in avgifterna. Vidare anges att även
andra registrerade trossamfund kan beviljas sådan hjälp och att
bestämmelser om förfarandet meddelas i särskild lag. Lagen innehåller
däremot inga bestämmelser om vem som beslutar om avgiftshjälp eller
om de principer enligt vilka frågan om rätt till avgiftshjälp skall prövas.

Av 2 § lagen (1999:000) om avgift till registrerat trossamfund framgår
att det är regeringen som beslutar om avgiftshjälp åt andra trossamfund
än Svenska kyrkan i varje enskilt fall och om hjälpens upphörande.

Lagen om avgift till registrerat trossamfund innehåller inte några
bestämmelser om de grundläggande förutsättningarna for avgiftshjälp.
Däremot finns det bestämmelser om vad som skall gälla för de

70

trossamfund som far hjälpen; hur och när de skall lämna uppgifter till
RSV, att skattebetalningslagens regler skall gälla vid debitering och
betalning av avgift, hur medlemmar/betjänade kan lämna medgivande till
avgiftsbetalning osv. Vad gäller uppgiftslämnandet far regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer enligt 6 § meddela närmare
föreskrifter om hur uppgifterna skall lämnas.

Enligt regeringens uppfattning bör trossamfunden behandlas så
likvärdigt som möjligt. Detta gäller givetvis också i fråga om
avgiftshjälp. För Svenska kyrkans del finns den grundläggande
bestämmelsen om avgiftshjälp i lagen om trossamfund, vars föreskrifter
ändras på samma sätt som riksdagsordningens huvudbestämmelser. Även
för övriga trossamfund bör därför de grundläggande bestämmelserna om
avgiftshjälp finnas i den lagen. Särskilt gäller detta med hänsyn till det
starkare skydd som den särskilda lagstiftningsformen medför. I lagen om
trossamfund bör det således införas bestämmelser om vem som beslutar
om avgiftshjälp och om förutsättningarna för hjälpen. Detta innebär bl.a.
att bestämmelserna i 2 § i lagen om avgift till registrerat trossamfund bör
flyttas över till lagen om trossamfund.

Från och med år 2000 kommer statens stöd till trossamfunden att
utgöras av statsbidrag och avgiftshjälp. De båda stödformerna bör ses
som en enhet. Som tidigare nämnts är det bara registrerade trossamfund
som kan beviljas avgiftshjälp. När det gäller förutsättningarna i övrigt för
avgiftshjälpen, bör dessa stämma överens med de förutsättningar som
föreslås gälla för statligt stöd i form av statsbidrag (se avsnitt 4.4.2).
Detta innebär att statlig hjälp med att ta in avgifter bara bör få beviljas ett
trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande
värderingar som samhället vilar på. Vidare bör det krävas att
trossamfundet är stabilt och har egen livskraft.

Innan regeringen beslutar om avgiftshjälp till ett trossamfund bör det
stå klart att både principiella och praktiska förutsättningar finns för att
medge hjälpen. Att höra SST och RSV om ansökningarna kan ge
regeringen kompletterande underlag för beslutet.

Regeringen kan, som nämnts, besluta att ett samfund inte längre skall
fa statlig hjälp med att ta in avgifter. Anledningen till ett sådant beslut
kan vara att samfundet inte längre uppfyller de villkor för hjälpen som
gäller enligt lagen eller vad regeringen beslutat. Om trossamfundet
fortfarande uppfyller villkoren för organisationsbidrag, bör det dock
kunna fa ett oreducerat bidrag i stället för den indragna avgiftshjälpen.
Det skulle kunna vara fallet om samfundet exempelvis inte lämnat
nödvändiga uppgifter till RSV eller inte hämtat in erforderliga
medgivanden till avgiftsbetalningen men ändå uppfyller de
grundläggande villkoren för att fa statsbidrag.

Prop. 1998/99:124

71

Trossamfunden och totalförsvaret

Prop. 1998/99:124

De förslag som behandlas i detta avsnitt bygger på promemorian
Trossamfunden och totalförsvaret (Ds 1999:4) som lagts fram av
Arbetsgruppen for översyn av den kyrkliga beredskapen.

5.1 Nuvarande förhållanden

De kyrkliga kommunerna och myndigheterna omfattas i dag av åtskilliga
författningar på försvarsområdet. Detta skall ses mot bakgrund av att
Svenska kyrkan är en del av det allmänna och att de kyrkliga organens
verksamhet till stor del är författningsreglerad.

Lagen (1994:1720) om civilt försvar innehåller bestämmelser om de
kyrkliga kommunernas ansvar inom det civila försvaret. I lagen slås det
fast att de kyrkliga kommunerna, liksom kommunerna och landstingen,
skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för deras respektive
verksamhet under höjd beredskap (2 kap. 1 §). Förberedelserna skall ha
en enhetlig inriktning och genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Ansvaret för detta ligger inom den kyrkliga kommunen på kyrkorådet
eller motsvarande organ. Beredskapsförberedelsema skall genomföras i
samverkan med berörda statliga myndigheter, kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner (2 kap. 1 §). Kyrkliga kommuner skall också
samverka med övriga trossamfund, såväl kristna som icke kristna
trossamfund (jfr prop. 1994/95:7 s. 56).

Det är en uppgift för kommunen att verka för att beredskaps-
förberedelsema for den civila verksamhet som bedrivs inom kommunen
av statliga myndigheter, landstinget och kyrkliga kommuner samt
organisationer och företag far en enhetlig inriktning och att samordning
sker (2 kap. 2 § lagen om civilt försvar). I detta ligger bl.a. att ta initiativ
till de samråd som behövs. Kommunen skall hålla länsstyrelsen
underrättad om de beredskapsförberedelser som vidtas och om de övriga
förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen, se
2 kap. 5 § lagen om civilt försvar och 2 kap. 4 § förordningen (1995:128)
om civilt försvar. Länsstyrelsen skall varje år rapportera till
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) vilka beredskapsförberedelser
som har vidtagits av kommunerna i länet, se 53 § förordningen
(1997:1258) med länsstyrelseinstruktion. Härigenom får staten möjlighet
att följa upp och utvärdera beredskapen på kommunal nivå.

Inom varje stift skall stiftsstyrelsen verka för att de kyrkliga
kommunernas beredskapsförberedelser genomförs på ett ändamålsenligt
sätt och med en enhetlig inriktning (2 kap. 3 § lagen om civilt försvar).
Härvid skall stiftsstyrelsen samråda med domkapitlet.

Varje kyrklig kommun skall medverka i sådan utbildning som utgör ett
led i beredskapsförberedelsema och som rör den egna kyrkliga
kommunen (2 kap. 4 § lagen om civilt försvar). Den kyrkliga kommunen
skall vidare se till att de förtroendevalda och den personal som skall ingå
i krigsorganisationen får den utbildning som behövs for verksamheten
under höjd beredskap (2 kap. 3 § förordningen om civilt försvar). De

72

kyrkliga kommunerna skall ha de planer som behövs for verksamheten
under höjd beredskap (2 kap. 1 § förordningen om civilt försvar).
Motsvarande bestämmelser gäller för kommuner och landsting.

I 3 kap. 1 § lagen om civilt försvar slås det fast bl.a. att
kommunstyrelsen under höjd beredskap skall verka för att den civila
verksamhet som bedrivs i kommunen far en enhetlig inriktning och för
att samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver verksamheten.
Kyrkorådet eller motsvarande organ svarar för ledningen av den del av
det civila försvaret som ankommer på den kyrkliga kommunen (3 kap.
3 §). Vidare gäller att varje kyrklig kommun under höjd beredskap är
skyldig att bedriva verksamhet för invånare från andra kyrkliga
kommuner och för utlänningar som söker skydd i Sverige, på samma sätt
som gäller för dem som bor inom den egna kyrkliga kommunen (8 kap.
11 § andra stycket).

I lagen om civilt försvar finns även föreskrifter som innebär att de
kyrkliga kommunerna, i likhet med kommuner och landsting, har vissa
skyldigheter när det gäller att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar
och andra skyddade personer (8 kap. 13 och 14 §§).

Lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltnings-
myndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
innehåller bestämmelser om bl.a. de kyrkliga kommunernas ställning och
arbetsformer under krig och krigsfara. Bestämmelserna gäller även
myndigheter under regeringen vilka också ingår i Svenska kyrkans
organisation, t.ex. Kyrkofondens styrelse och domkapitlen. Lagen
behandlas närmare i avsnitt 6.

Av 7 § första stycket lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap följer att kommuner, landsting och kyrkliga kommuner vid
höjd beredskap skall vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och
inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt
användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under
de rådande förhållandena skall kunna fullgöra sina uppgifter inom
totalförsvaret.

I säkerhetsskyddslagen (1996:627) finns bestämmelser om åtgärder
som syftar till att skydda bl.a. mot brott som hotar totalförsvaret eller
rikets säkerhet. Säkerhetsskyddet innefattar informationssäkerhet,
tillträdesbegränsning och säkerhetsprövning. Vissa av bestämmelserna i
lagen omfattar verksamhet i de kyrkliga kommunerna (se 1 och 3 § §).

I detta sammanhang bör det också uppmärksammas att civilplikt enligt
lagen (1994:1809) och förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt
kan fullgöras exempelvis inom verksamheterna själavård och sociala
insatser samt begravningsverksamhet.

Bestämmelser om den kyrkliga beredskapen finns även i
beredskapsförordningen (1993:242). I 7 § anges att kyrkliga kommuner
vid beredskapslarm skall övergå till krigsorganisation. Enligt 15 § tredje
stycket skall Svenska kyrkans centralstyrelse leda och samordna den
kyrkliga beredskapen i enlighet med vad centralstyrelsen avtalar med
kyrkliga kommuner och andra trossamfund. Beredskapsförordningen
innehåller också föreskrifter om beredskapsplanering m.m. som gäller för

Prop. 1998/99:124

73

bl.a. myndigheter under regeringen vilka också ingår i Svenska kyrkans
organisation, se 2 och 12-53 §§ (jfr ovan).

Beredskapslagstiftningen innebär alltså bl.a. att kyrkliga kommuner
och myndigheter är skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för
att verksamheten skall kunna bedrivas även under höjd beredskap. Någon
motsvarande skyldighet finns inte i fråga om andra trossamfund än
Svenska kyrkan. De övriga trossamfunden handhar sina beredskapsfrågor
på frivillig väg. Inte heller den verksamhet som bedrivs av privaträttsliga
organ inom Svenska kyrkan, exempelvis Stiftelsen för Svenska kyrkans
mission eller Stiftelsen Lutherhjälpen, omfattas av bestämmelserna om
beredskapsplanering i lagen om civilt försvar eller beredskaps-
förordningen.

5.2 Totalförsvarets behov av trossamfundens medverkan

Regeringens bedömning: Trossamfundens kunnande och insatser bör
uppmärksammas och tas till vara inom totalförsvaret även i framtiden.
Särskilt betydelsefulla områden är begravningsverksamhet och andlig
vård.

Arbetsgruppens bedömning stämmer i huvudsak överens med
regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST)/Sveriges Frikyrkosamråd (FSR) ansluter sig till
bedömningen att samfundens insatser och kunnande bör tas till vara inom
totalförsvaret. Judiska församlingen i Stockholm och Stockholms katolska
stift instämmer i SST/FSR:s yttrande. Islamiska samarbetsrådet noterar
med uppskattning att utredningen uttalar sig positivt om trossamfundens
medverkan.

Skälen för regeringens bedömning: Svenska kyrkan och övriga
trossamfund utgör genom sina kunskaper och sin kompetens en värdefull
resurs för landet. De engagerar sammantaget en stor del av befolkningen
och har en bred förankring i samhället. Deras verksamhet kan utgöra ett
komplement och i vissa fall ett alternativ till den verksamhet som bedrivs
av andra organ - statliga myndigheter, kommuner och landsting samt
organisationer och företag. Det är angeläget att trossamfundens kunnande
och insatser uppmärksammas och tas till vara inom totalförsvaret även i
framtiden.

Regeringen instämmer i arbetsgruppens bedömning att begravnings-
verksamheten och den andliga vården är särskilt betydelsefulla områden
när det gäller trossamfundens medverkan inom totalförsvaret. Med andlig
vård avses i detta sammanhang själavård och krishantering.
Trossamfunden gör även på andra områden betydande insatser som i
olika avseenden är värdefulla för samhället, i fredstid likaväl som vid
kris och under krig. Det rör sig exempelvis om social omvårdnad samt
barn- och ungdomsverksamhet. Av stor betydelse är vidare den

Prop. 1998/99:124

74

själavårdande verksamhet som trossamfunden bedriver inom Prop. 1998/99:124
Försvarsmakten, dvs. den militära själavården. Trossamfunden verkar
också sedan länge i internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser.

Under krig och höjd beredskap ökar betydelsen av trossamfundens
verksamhet. Religionen är en grundläggande faktor för olika kulturers
och etniska gruppers identitet och föreställningar. Många konflikter har
en religiös/etnisk dimension och det är därför viktigt att trossamfunden
genom sin verksamhet medverkar till att skapa större förståelse för olika
trosinriktningar och kulturer.

5.3 Offentligrättslig reglering av trossamfundens
beredskapsförberedelser m.m.

Regeringens förslag: Efter relationsändringen skall lagen
(1994:1720) om civilt försvar inte vara generellt tillämplig på Svenska
kyrkan och dess organisatoriska delar.

Svenska kyrkans och dess organisatoriska delars skyldighet att
vidta beredskapsförberedelser i fråga om begravningsverksamheten
och de kyrkliga kulturminnena skall vara offentligrättsligt reglerad.
Regeringens bedömning: När det gäller trossamfundens verksamhet
i övrigt bör det inte finnas någon offentligrättsligt reglerad skyldighet
att vidta beredskapsförberedelser.

Arbetsgruppens förslag och bedömning stämmer överens med
regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Svenska
kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, har inga invändningar mot förslagen.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) anser att det bör framgå att skyldigheten
avser att så långt det är möjligt skydda de kyrkliga kulturminnena från
skador vid krig. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det ligger i
trossamfundens eget intresse att vidta de förberedelser som behövs för
den andliga vården i kris- och krigssituationer. Stiftssamfälligheten i
Härnösands stift ifrågasätter varför den offentligrättsliga regleringen om
beredskapsförberedelser inte kan omfatta även övrig verksamhet i
Svenska kyrkan. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att arbetsgruppens
förslag skulle innebära att genomförandet av den kyrkliga beredskapen
kommer att bero på enskilda personers intresse och engagemang för
frågan samt om man anser sig ha råd att i framtiden lägga ner de resurser
som den kyrkliga beredskapen trots allt kostar.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 5.1 är de
kyrkliga kommunerna och myndigheterna enligt nu gällande
bestämmelser skyldiga att vidta förberedelser inför höjd beredskap, se
lagen (1994:1720)om civilt försvar respektive beredskapsförordningen
(1993:242). Dessa författningar innehåller även bestämmelser som gäller

75

verksamheten under höjd beredskap. Någon motsvarande reglering finns
inte beträffande de övriga trossamfunden.

Relationsändringen innebär att Svenska kyrkan lämnar det allmänna.
Församlingarnas och de kyrkliga samfallighetemas kommunstatus
upphör och de kyrkliga myndigheterna avvecklas. Svenska kyrkans
verksamhet kommer endast i begränsad utsträckning att omfattas av en
särskild reglering. Med hänsyn till detta bör bestämmelserna i lagen om
civilt försvar inte gälla generellt för Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar - församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift -
efter relationsändringen. Eftersom de kyrkliga myndigheterna avvecklas
genom relationsändringen kommer föreskrifterna i beredskaps-
förordningen inte att vara tillämpliga på de kyrkliga organen i framtiden.

Den beredskapslagstiftning som i dag gäller för de kyrkliga
kommunerna och myndigheterna och som bl.a. innebär en allmän
skyldighet att genomföra beredskapsförberedelser kommer således inte
att gälla Svenska kyrkans organ efter det att relationerna mellan staten
och Svenska kyrkan har ändrats. En viktig fråga när det gäller Svenska
kyrkans och övriga trossamfunds medverkan inom totalförsvaret i
framtiden är om det efter relationsändringen skall införas särskilda
föreskrifter som innebär att trossamfunden är skyldiga att genomföra
beredskapsåtgärder, och i så fall på vilka områden.

Viktiga utgångspunkter för stat-kyrkareformen är att Svenska kyrkan i
framtiden i största möjliga utsträckning själv skall fa reglera sina
angelägenheter och att det skall skapas ökad likställighet mellan olika
trossamfund. Mot denna bakgrund bör det finnas starka skäl om
trossamfundens beredskapsförberedelser skall vara offentligrättsligt
reglerade i framtiden. Arbetsgruppen har föreslagit att det skall finnas en
reglerad skyldighet för Svenska kyrkan att vidta beredskapsförberedelser
i fråga om begravningsverksamheten och de kyrkliga kulturminnena.
Trossamfundens verksamhet i övrigt skall, enligt arbetsgruppens förslag,
inte omfattas av någon offentligrättslig reglering.

Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter kommer
även efter relationsändringen att vara huvudmän för den övervägande
delen av begravningsverksamheten i landet, se 2 kap. 1  §

begravningslagen (1990:1144) och prop. 1998/99:38, bet.
1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176. Det rör sig om en samhällsuppgift
som är av stor betydelse i en krigssituation. Det är närmast en
självklarhet att ett organ som har detta ansvar skall vara skyldigt att vidta
sådana åtgärder som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna
fungera också under de svåra förhållanden som kan råda under höjd
beredskap. Begravningsverksamhetens särskilda karaktär motiverar att
det även efter relationsändringen finns en författningsreglerad skyldighet
för de församlingar och kyrkliga samfälligheter som är huvudmän för
begravningsverksamheten att genomföra beredskapsförberedelser på
området. Detta bör regleras i begravningslagen.

En annan betydelsefull uppgift för Svenska kyrkan är förvaltningen av
den kyrkliga egendomen. I 4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. (kulturminneslagen) finns det särskilda, generellt utformade
bestämmelser om skydd för vissa kategorier av denna egendom,

Prop. 1998/99:124

76

nämligen de s.k. kyrkliga kulturminnena (kyrkobyggnader, kyrkotomter,
kyrkliga inventarier och begravningsplatser). Dessa särskilda
skyddsbestämmelser skall gälla även efter relationsändringen och
Svenska kyrkan skall fa viss ersättning från staten for kulturhistoriskt
motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga
kulturminnena, kyrkoantikvarisk ersättning (prop. 1998/99:38, bet.
1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176). Med hänsyn till detta är det motiverat
med en offentligrättsligt reglerad skyldighet for Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar att vidta beredskapsförberedelser i fråga om sådan
egendom som omfattas av de särskilda skyddsbestämmelserna i 4 kap.
kulturminneslagen, dvs. egendom som definieras som kyrkobyggnader,
kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Detta bör
regleras i 4 kap. kulturminneslagen.

Regeringen far för särskilda fall besluta att en allmän begravningsplats
skall anordnas och hållas av en kommun (2 kap. 1 § andra stycket
begravningslagen). För en kommun som omfattas av ett sådant beslut
kommer skyldigheten att vidta beredskapsförberedelser även fort-
sättningsvis att följa av de allmänna bestämmelserna i lagen om civilt
försvar. Detsamma gäller i fråga om kommunens förvaltning enligt
4 kap. kulturminneslagen av kommunala begravningsplatser och kultur-
historiskt värdefulla inventarier på sådana begravningsplatser.

Enskilda begravningsplatser far hållas och anordnas bara av
trossamfund eller stiftelser som fatt länsstyrelsens tillstånd (2 kap. 6 §
begravningslagen). I fråga om sådana begravningsplatser finns det i dag
inte någon offentligrättsligt reglerad skyldighet att genomföra
beredskapsförberedelser. Enligt regeringens uppfattning motiverar inte
de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan att det införs
en sådan skyldighet.

Den stora betydelse som den andliga vården har i kris- och
krigssituationer kan i och för sig tala för att frågan om beredskaps-
planering på detta område bör regleras offentligrättsligt. Här måste dock
beaktas att en eventuell offentligrättsligt reglerad skyldighet att vidta
beredskapsförberedelser av likställighetsskäl givetvis bör omfatta såväl
Svenska kyrkan som övriga trossamfund. För de övriga trossamfunden
skulle en sådan ordning innebära att det, till skillnad mot vad som gäller i
dag, skulle finnas en reglerad skyldighet att planera för verksamheten -
som för övrigt inte är reglerad i sig - under höjd beredskap. Vidare måste
hänsyn tas till målsättningen att Svenska kyrkan efter relationsändringen
själv skall fa reglera sina angelägenheter i största möjliga utsträckning.
Dessa faktorer talar mot en offentligrättslig reglering på området. Därtill
kommer att andlig vård för flertalet trossamfund av tradition är en
grundläggande och angelägen uppgift som utgör en självklar del av deras
identitet. Det kan därför antas att trossamfunden oberoende av en
offentligrättslig reglering kommer att genomföra förberedelser för att
denna verksamhet skall kunna bedrivas även under höjd beredskap. Mot
denna bakgrund bör det inte införas en offentligrättslig reglering av
trossamfundens beredskapsförberedelser på detta område.

När det gäller den verksamhet i övrigt som trossamfunden bedriver
delar regeringen arbetsgruppens uppfattning, att det med hänsyn till bl.a.

Prop. 1998/99:124

77

stat-kyrkareformens intentioner inte bör införas någon offentligrättsligt
reglerad skyldighet att genomföra beredskapsåtgärder. Det bör vara en
angelägenhet för de enskilda trossamfunden att utifrån sina egna
förutsättningar avgöra i vilken utsträckning som de skall vidta
förberedelser för att kunna bedriva sin verksamhet även under höjd
beredskap.

Enligt förarbetena till lagen om civilt försvar syftar skyldigheten att
vidta beredskapsåtgärder på alla de olika typer av förberedelser som är
nödvändiga för att verksamheten skall fungera under de svåra
förhållanden som kan råda under krig (prop. 1994/95:7 s. 97). Detta bör
gälla också i fråga om Svenska kyrkans och dess organisatoriska delars
beredskapsförberedelser beträffande begravningsverksamheten och de
kyrkliga kulturminnena. I 7 § andra stycket lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap regleras bl.a. enskilda organisationers
skyldigheter att vidta åtgärder vid höjd beredskap. Bestämmelserna när
det gäller verksamheter som dessa organ enligt överenskommelse eller på
annan grund är skyldiga att fortsätta i krig (se även avsnitt 5.5.3) innebär
att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid höjd beredskap
skall vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av
verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av
tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande
förhållandena skall kunna fullgöra sina skyldigheter i fråga om
begravningsverksamheten och de kyrkliga kulturminnena. Regeringens
förslag innebär således i praktiken inte någon förändring av vad som
gäller för närvarande på dessa områden.

Efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan är det i
enlighet med vad regeringen tidigare har föreslagit endast sådana
handlingar inom Svenska kyrkan som avser begravningsverksamheten
samt fördelningen och användningen av den kyrkoantikvariska
ersättningen som kommer att omfattas av en offentligrättsligt reglerad
handlingsoffentlighet (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, rskr.
1998/99:176). Handlingar i övrigt som rör totalförsvaret bör inte
omfattas av någon offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet.

5.4 Ledning och samordning av trossamfundens
medverkan inom totalförsvaret

Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil
verksamhet (civilt försvar), se 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och
höjd beredskap. Civilt försvar, i vilket trossamfundens verksamhet ingår,
omfattar hela samhället och utförs av ett stort antal aktörer med olika
inriktning och verksamhet. En förutsättning för att det skall vara möjligt
att agera samlat och effektivt under höjd beredskap är därför att de
beredskapsförberedelser och åtgärder som vidtas av olika organ,
inklusive trossamfunden, samordnas och så långt som det är möjligt far
en enhetlig inriktning. Förberedelserna måste också anpassas till gällande
säkerhets- och försvarspolitiska mål och till den aktuella hotbilden. Det
är med andra ord nödvändigt att det finns ett väl fungerande och flexibelt

Prop. 1998/99:124

78

system för ledning och samordning, såväl vid fredstida förberedelser som Prop. 1998/99:124
under höjd beredskap inklusive krig.

5.4.1 Lokal nivå

Regeringens bedömning: Relationsändringen mellan staten och
Svenska kyrkan bör inte innebära någon förändring i fråga om
kommunens sammanhållande ansvar när det gäller beredskaps-
förberedelser i fred för den civila verksamhet som bedrivs i
kommunen eller för denna verksamhet under höjd beredskap.

Arbetsgruppens förslag att det i lagen (1994:1720) om civilt försvar
skall tydliggöras att trossamfunden ingår bland de aktörer som
bedriver civilt försvar bör inte genomföras.

Arbetsgruppens bedömning beträffande relationsändringens inverkan
på kommunens sammanhållande ansvar stämmer överens med
regeringens. Arbetsgruppen föreslår därtill att det i lagen (1994:1720) om
civilt försvar skall tydliggöras att trossamfunden ingår bland de aktörer
som bedriver civilt försvar.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST)ZSveriges Frikyrkosamråd (FSR) pekar på att det är
viktigt att kommunen arbetar aktivt för att skapa goda kontakter med
både församlingar inom Svenska kyrkan och församlingarna inom de fria
samfunden. Judiska församlingen i Stockholm och Stockholms katolska
stift instämmer i SST/FSR:s yttrande. Svenska Kommunförbundet
ansluter sig till arbetsgruppens bedömning i fråga om kommunernas
sammanhållande ansvar för fredstida beredskapsförberedelser och om
kommunernas verksamhet vid höjd beredskap.

Skälen for regeringens bedömning: Det är enligt gällande
bestämmelser en uppgift för kommunen att verka för att
beredskapsförberedelsema för den civila verksamhet som bedrivs inom
kommunen av statliga myndigheter, landstinget och kyrkliga kommuner
samt organisationer och företag far en enhetlig inriktning och att
samordning sker (2 kap. 2 § lagen om civilt försvar). Ett motsvarande
ansvar föreligger i fråga om den civila verksamheten under höjd
beredskap.

Kommunen har alltså i dag en sammanhållande roll i fråga om
verksamheten inom det civila försvaret på lokal nivå. De ändrade
relationerna mellan staten och Svenska kyrkan bör enligt regeringens
mening inte medföra någon förändring i detta avseende.

Arbetsgruppen har föreslagit att det skall göras ett tillägg i 2 kap. 2 §
lagen om civilt försvar för att tydliggöra att trossamfunden även i
fortsättningen ingår bland de aktörer som bedriver civilt försvar. Enligt
bestämmelsen har kommunen ett samordnande ansvar för den civila
verksamhet som bedrivs inom kommunen av bl.a. organisationer. Med

79

hänsyn härtill är ett tillägg i enlighet med arbetsgruppens förslag inte
nödvändigt. Arbetsgruppens förslag bör därför inte genomföras.

När det gäller de kyrkliga kommunerna innebär den nuvarande
regleringen ett åläggande för dem att vid den egna beredskapsplaneringen
samverka med övriga trossamfund (se 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om
civilt försvar). Denna bestämmelse skall enligt regeringens förslag
upphöra att gälla i och med relationsändringen (se avsnitt 5.3). Med
hänsyn till intentionerna bakom stat-kyrkareformen är det inte rimligt att
Svenska kyrkans organisatoriska delar i framtiden åläggs en motsvarande
skyldighet att vid sina egna beredskapsförberedelser samverka med
övriga trossamfund. Det bör inte heller vara en skyldighet för
församlingarna och de kyrkliga samfallighetema att ansvara för att de
förberedelser som genomförs av olika trossamfund samordnas med de
beredskapsförberedelser i övrigt som vidtas inom kommunen. Som
arbetsgruppen har anfört far det förutsättas att de förberedelser som
Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter vidtar i fråga
om begravningsverksamheten genomförs i samverkan med såväl andra
innehavare av allmänna begravningsplatser som innehavare av enskilda
begravningsplatser.

5.4.2 Regional nivå

Regeringens bedömning: Relationsändringen bör inte innebära
någon förändring i fråga om länsstyrelsens och civilbefälhavarens
sammanhållande ansvar för den civila verksamhet som bedrivs i länet
respektive civilområdet.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: Länsstyrelsen är högsta civila
totalförsvarsmyndighet inom länet, som i detta sammanhang utgör den
lägre regionala nivån, se 51 § förordningen (1997:1258) med
länsstyrelseinstruktion (länsstyrelseinstruktionen). Det hör till
länsstyrelsens uppgifter att verka för att beredskapsförberedelsema för
den civila verksamhet som bedrivs i länet får en enhetlig inriktning och
att nödvändig samverkan kommer till stånd, se 53 § första stycket 2
länsstyrelseinstruktionen. Länsstyrelsen skall ge kommunerna och
berörda myndigheter, organisationer och företag stöd och underlag för
deras beredskapsförberedelser. På den högre regionala nivån, dvs. inom
civilområdet, skall civilbefälhavaren bl.a. verka för att totalförsvaret
under höjd beredskap far en enhetlig inriktning, se 14 § förordningen
(1988:1121) med instruktion för civilbefälhavama. I krig har
länsstyrelsen och civilbefälhavaren en sammanhållande roll när det gäller
den civila verksamheten inom länet respektive civilområdet (56 §
länsstyrelseinstruktionen respektive 6 § instruktionen för civilbefal-
havama).

80

På regional nivå har alltså länsstyrelsen och civilbefalhavaren ett
sammanhållande ansvar för den civila verksamhet som bedrivs i länet
respektive civilområdet. De ändrade relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan bör enligt regeringens uppfattning inte medföra någon
ändring i detta avseende.

I 2 kap. 3 § lagen (1994:1720) om civilt försvar finns det en
bestämmelse som ålägger stiftsstyrelsen att, i samråd med domkapitlet,
verka för att de kyrkliga kommunernas beredskapsförberedelser far en
enhetlig inriktning. Denna bestämmelse kommer enligt regeringens
förslag i avsnitt 5.3 att upphöra att gälla i och med relationsändringen.
Frågan om samordning av olika kyrkliga organs interna
beredskapsplanering bör efter relationsändringen vara en inomkyrklig
angelägenhet och någon motsvarande bestämmelse bör därför inte
införas.

5.4.3 Central nivå

Prop. 1998/99:124

Regeringens bedömning: Svenska kyrkans centralstyrelses
författningsreglerade ansvar för ledning och samordning av den
kyrkliga beredskapen bör upphöra.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bör leda och samordna
trossamfundens medverkan inom det civila försvaret i enlighet med
vad ÖCB kommer överens om med Svenska kyrkan och andra
trossamfund.

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens bedömning.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna, däribland
ÖCB, tillstyrker arbetsgruppens förslag. Svenska kyrkans centralstyrelse
anför att förslaget att kyrkliga centrala organs uppgift att leda den
kyrkliga beredskapen skall utgå är en rimlig följd av kyrka-statreformen.
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och Stiftssamfälligheten i
Härnösands stift anser dock att Svenska kyrkan även fortsättningsvis
skall ha uppgiften att samordna trossamfundens beredskapsförberedelser.
Som skäl för detta pekas bl.a. på att Svenska kyrkans verksamhet är
geografiskt heltäckande och finns på samtliga ledningsnivåer inom
försvaret samt vidare att kyrkan har byggt upp särskild kunskap och
kompetens på området. Försvarsmakten framhåller att det är viktigt att ta
till vara de positiva erfarenheterna från arbetet inom Trossamfundens
beredskapsråd (TBR). Enligt Försvarsmaktens uppfattning tillgodoses
detta bäst genom att staten, Svenska kyrkan och de andra trossamfunden
tecknar ett avtal om att behålla nuvarande TBR. Samarbetsnämnden för
statsbidrag till trossamfund (SST)ZSveriges Frikyrkosamråd (FSR)
noterar med tillfredsställelse den syn baserad på en likabehandling av
trossamfunden som återspeglas i förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: På den centrala nivån är det i dag
Svenska kyrkans centralstyrelse som har ansvar för ledning och

81

samordning av trossamfundens medverkan inom totalförsvaret, se 15 §
tredje stycket beredskapsförordningen (1993:242). Centralstyrelsen har
att utöva sitt lednings- och samordningsansvar i enlighet med vad som
avtalas med de kyrkliga kommunerna och andra trossamfund. För den
närmare hanteringen av trossamfundens beredskapsfrågor har
centralstyrelsen inrättat Trossamfundens beredskapsråd (TBR). Rådet,
som är underställt centralstyrelsen, är ett samverkans- och
beredningsorgan och har inte några beslutsfunktioner. I TBR ingår
representanter för centralstyrelsen, Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST), ÖCB samt Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund. Vidare är fältprosten, som är anställd av
Försvarsmakten och har ansvar för att samordna och utveckla den
militära själavården i landet, adjungerad i TBR

Centralstyrelsen upphör att vara statlig myndighet när relationerna
mellan staten och Svenska kyrkan ändras. Svenska kyrkan kommer med
all sannolikhet att inrätta ett motsvarande förvaltningsorgan på den
nationella nivån. Det blir dock i sådant fall fråga om ett inomkyrkligt och
inte ett offentligrättsligt reglerat organ. Centralstyrelsens
författningsreglerade lednings- och samordningsansvar bör därför
upphöra i och med relationsändringen.

Arbetsgruppen har föreslagit att ansvaret för att på central nivå leda
och samordna trossamfundens medverkan inom totalförsvaret efter
relationsändringen skall ligga på ett statligt organ. Enligt förslaget skall
ansvaret läggas på ÖCB. Arbetsgruppens förslag har fått ett starkt stöd av
remissinstanserna. Endast ett par remissinstanser avstyrker förslaget och
förordar att ansvaret skall ligga på Svenska kyrkan.

Även regeringen anser att övervägande skäl talar för att ansvaret för
ledning och samordning av trossamfundens medverkan inom
totalförsvaret i framtiden bör ligga på ett statligt organ. Detta är naturligt
eftersom det är ett statligt intresse att trossamfundens speciella kunskap
och erfarenheter tas till vara inom totalförsvaret. Det kan ifrågasättas om
en myndighetsuppgift av detta slag över huvud taget bör läggas på ett
organ utanför myndighetssfaren annat än om det inte finns något annat
alternativ. Ett statligt huvudmannaskap är också en tydlig markering av
att trossamfundens kunnande och insatser är av stor betydelse för
totalförsvaret. Vidare är en lösning med ett statligt lednings- och
samordningsansvar mest lämplig med hänsyn till stat-kyrkareformens
principiella utgångspunkt om ökad likställighet mellan olika
trossamfund.

Regeringen anser i likhet med arbetsgruppen att lednings- och
samordningsansvaret bör knytas till ÖCB, som har ett övergripande
ansvar under regeringen för samordning och inriktning av det civila
försvaret. Det bör finnas goda förutsättningar för att ÖCB skall kunna
samordna trossamfundens beredskapsförberedelser med övrig
verksamhet för det civila försvaret och anpassa dem efter förändringar i
det försvars- och säkerhetspolitiska läget. Med hänsyn till de uppgifter
och den kompetens som ÖCB har i fråga om ledning och samordning av
verksamheten för det civila försvaret bör det finnas möjligheter att
samordna exempelvis utbildnings- och informationsinsatser. En viktig

Prop. 1998/99:124

82

del häri bör enligt regeringen vara att lämna information till Prop. 1998/99:124
trossamfunden i olika frågor, bl.a. om den internationella humanitära
rätten och de krav som följer av denna. Det bör även vara möjligt att
åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande och därmed rationaliserings-
vinster i övrigt.

ÖCB bör - i likhet med centralstyrelsen i dag - leda och samordna
trossamfundens medverkan inom det civila försvaret i enlighet med vad
ÖCB överenskommer med Svenska kyrkan och andra trossamfund.

Förutom att ÖCB är representerad i TBR har myndigheten för
närvarande inte någon direkt koppling till trossamfunden och deras
verksamhet. Som arbetsgruppen har anfört torde det därför finnas ett
behov av att hos ÖCB öka kunskapen om trossamfundens kunnande och
insatser. För att tillgodose detta behov bör det till ÖCB knytas ett särskilt
råd för trossamfundens beredskapsfrågor. I ett sådant råd kan den
kunskaps- och erfarenhetsbank som har byggts upp och de kontaktnät
som har skapats inom ramen för TBR:s arbete tas till vara och utvecklas.
Såväl Svenska kyrkan som andra trossamfund bör vara representerade i
rådet.

När det gäller ledning och samordning av Svenska kyrkans och övriga
trossamfunds interna beredskapsförberedelser är det varje enskilt
trossamfund som har att avgöra hur de förberedelser som genomförs av
olika organ inom den egna organisationen skall samordnas.

5.5 Följdändringar inom totalförsvarsområdet

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan medför att det
behöver göras ändringar i ett antal lagar inom totalförsvarsområdet. Detta
är en följd bl.a. av att församlingarnas och de kyrkliga samfällighetemas
kommunstatus upphör och att Svenska kyrkan även i övrigt lämnar det
allmänna. Regeringen har i avsnitt 5.3 föreslagit ändringar i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m., begravningslagen (1990:1144) och
lagen (1994:1720) om civilt försvar. Ytterligare förslag till lagändringar
lämnas nedan.

83

5.5.1

Skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar Prop. 1998/99:124
och andra skyddade personer

Regeringens förslag: En församling eller kyrklig samfållighet inom
Svenska kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten skall
vara skyldig att till Totalförsvarets pliktverk respektive Statens
invandrarverk lämna uppsamlade värdeföremål och handlingar samt
lämna uppgift om var avlidna skyddade personers gravar är belägna.
En sådan församling eller samfållighet skall också vara skyldig att på
begäran lämna Svenska röda korset biträde med att förbereda den
nationella upplysningsbyråns verksamhet.

Samma skyldigheter skall vila på en församling eller kyrklig
samfållighet inom Svenska kyrkan som utan att vara huvudman för
begravningsverksamheten är innehavare av en eller flera allmänna
begravningsplatser.

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Statens invandrarverk har inga synpunkter
att redovisa.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 kap. 13 § lagen (1994:1720)
om civilt försvar är bl.a. kyrkliga kommuner skyldiga att till
Totalförsvarets pliktverk respektive Statens invandrarverk lämna vissa
uppgifter om krigsfångar och andra skyddade personer. Det gäller
uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande
förhållanden samt om var avlidna skyddade personers gravar är belägna.
Uppsamlade värdeföremål och handlingar som kvarlämnats av skyddade
personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer och som är
av vikt för de närmast anhöriga skall lämnas till Totalförsvarets pliktverk
eller Statens invandrarverk. Dessa myndigheter skall sedan lämna vidare
uppsamlade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter
till den nationella upplysningsbyrån. Dessutom är bl.a. varje kyrklig
kommun som i krig eller under neutralitet kan få sådan information som
avses ovan skyldig att på begäran lämna Svenska röda korset biträde med
att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet (8 kap. 14 §
lagen om civilt försvar). Dessa bestämmelser är en följd av Sveriges
åtaganden enligt 1949 års fyra Genévekonventioner angående skydd för
krigets offer och 1977 års tilläggsprotokoll till konventionerna.

Enligt regeringens förslag skall bestämmelserna i lagen om civilt
försvar inte gälla generellt för de kyrkliga organen efter
relationsändringen (avsnitt 5.3). Svenska kyrkans församlingar och
kyrkliga samfälligheter kommer dock även fortsättningsvis att vara
huvudmän för den övervägande delen av begravningsverksamheten i
landet, se 2 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) och prop.
1998/99:38, bet,1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176. De kyrkliga organ
som har detta ansvar bör - liksom i dag - vara skyldiga att lämna uppgift
om var avlidna skyddade personers gravar är belägna samt att lämna

84

uppsamlade värdeföremål och handlingar till Totalförsvarets pliktverk
respektive Statens invandrarverk. De bör vidare vara skyldiga att på
begäran hjälpa Svenska röda korset med att förbereda den nationella
upplysningsbyråns verksamhet. Dessa skyldigheter bör även
fortsättningsvis gälla en församling eller kyrklig samfållighet som utan
att vara huvudman för begravningsverksamheten är innehavare av en
eller flera allmänna begravningsplatser.

I begravningslagen bör det anges att skyldigheten att lämna
upplysningar m.m. enligt 8 kap. 13 § andra stycket och 14 § lagen om
civilt försvar gäller för huvudman och annan församling som innehar en
eller flera allmänna begravningsplatser.

Prop. 1998/99:124

5.5.2 Bestämmelser om totalförsvarsplikt m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt som avser utredning om totalförsvarspliktigas
personliga förhållanden skall inte vara tillämpliga på Svenska kyrkan
och dess organisatoriska delar efter relationsändringen. Inte heller
lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om
totalförsvarspliktiga skall vara tillämplig på dessa organ efter
relationsändringen.

Totalförsvarets pliktverk skall kunna besluta om krigsplacering
efter framställningar från registrerade trossamfund eller
organisatoriska delar av sådana samfund.

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall inte ha rätt att
pröva frågor om avbrott i grundutbildning eller repetitionsutbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få
överlämna till registrerade trossamfund eller organisatoriska delar av
sådana samfund att besluta om ledighet och förmåner för
totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt hos dem. Handlingar som
avser prövning av sådana frågor skall omfattas av en offentligrättsligt
reglerad handlingsoffentlighet.

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall inte ha rätt att
pröva frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan eller om
ersättningsskyldighet enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör
eller har tjänstgjort hos ett registrerat trossamfund eller någon av dess
organisatoriska delar skall frågor om disciplinförseelse eller
åtalsanmälan prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Arbetsgruppens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Totalförsvarets pliktverk tillstyrker förslaget
att trossamfunden inte skall ha rätt att utreda totalförsvarspliktigas
personliga förhållanden eller besluta om avbrott av grund- eller
repetitionsutbildning. Vidare tillstyrker Pliktverket förslaget att
trossamfunden efter delegation skall kunna besluta om ledighet och

85

förmåner för totalförsvarspliktiga. Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST)ZSveriges Frikyrkosamråd (FSR) och Islamiska
samarbetsrådet tillstyrker förslaget att Totalförsvarets pliktverk skall
kunna besluta om krigsplacering efter framställningar från registrerade
trossamfund eller organisatoriska delar av sådana samfund. Judiska
församlingen i Stockholm och Stockholms katolska stift instämmer i
SST/FSR:s yttrande.

Skälen för regeringens förslag: Totalförsvarets personalförsörjning
tryggas genom totalförsvarsplikt. Grundläggande bestämmelser om
denna plikt finns i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, pliktlagen,
och i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt, pliktförordningen.
Tjänstgöringen kan fullgöras bl.a. som civilplikt. Civilplikt får fullgöras
bl.a. i verksamheterna själavård och sociala insatser samt
begravningsverksamhet (se bilagan till pliktförordningen). Civilplikt kan
fullgöras inte enbart hos statliga myndigheter, kommuner och andra
offentliga organ utan även hos privata rättssubjekt. Under förutsättning
att det är fråga om verksamheter som har angivits i bilagan till
pliktförordningen skulle alltså civilplikt kunna fullgöras hos Svenska
kyrkan och andra trossamfund även efter det att relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan har ändrats. Relationsändringen i sig innebär
med andra ord inte någon förändring när det gäller möjligheten att
fullgöra civilplikt inom verksamheterna själavård och sociala insatser
eller begravningsverksamhet.

I pliktlagen finns det bestämmelser om en totalförsvarspliktigs
skyldighet att till Totalförsvarets pliktverk m.fl. - bl.a. en kyrklig
kommun — lämna sådana uppgifter om sina personliga förhållanden som
behövs för att utreda och bedöma hans eller hennes förutsättningar att
fullgöra värnplikt eller civilplikt, 2 kap. 1 §. En utredning som kan leda
till inskrivning för civilplikt och som inte skall utföras vid en mönstring
far utföras av - förutom Totalförsvarets pliktverk - bl.a. kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner (prop. 1994/95:6 s. 162). I 6 § lagen
(1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga
finns bestämmelser om rätt att på automatiserad väg behandla känsliga
personuppgifter som lämnas vid utredningar om totalförsvarspliktigas
personliga förhållanden enligt 2 kap. 1 § pliktlagen. Bestämmelsen i 6 §
andra stycket gäller bl.a. kyrkliga kommuner.

Enligt nuvarande bestämmelser kan det alltså förekomma att en kyrklig
kommun utför en utredning om en totalförsvarspliktigs personliga
förhållanden. Den kyrkliga kommunen har i sådant fall rätt att i samband
med utredningen begära att den totalförsvarspliktige lämnar uppgifter om
sina personliga förhållanden och medverkar vid utredningen. Andra
organ än statliga myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner, exempelvis bolag och föreningar, har inte någon
motsvarande rätt att utföra utredningar om totalförsvarspliktigas
personliga förhållanden.

Mot bakgrund av att relationsändringen bl.a. innebär att de kyrkliga
kommunernas kommunstatus upphör och att Svenska kyrkan även i
övrigt lämnar det allmänna finns det inte skäl för att Svenska kyrkan och
dess organisatoriska delar i framtiden skall utreda totalförsvarspliktigas

Prop. 1998/99:124

86

personliga förhållanden och begära uppgifter från totalförsvarspliktiga.
Därmed bör inte heller bestämmelsen i 6 § andra stycket lagen om
behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga vara tillämplig på
Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter relationsändringen.

Av 3 kap. 15 § pliktlagen följer att beslut om krigsplacering fattas av
Totalförsvarets pliktverk efter framställningar från bl.a. bolag,
föreningar, samfälligheter eller andra enskilda. Detta innebär att ett
beslut kan fattas efter begäran från bl.a. ett trossamfund som bedriver
verksamheten som ideell förening. Totalförsvarets pliktverk bör efter
relationsändringen kunna fatta beslut om krigsplacering även efter
framställningar från registrerade trossamfund eller organisatoriska delar
av sådana samfund.

Enligt 5 kap. 15 § pliktlagen kan ärenden som rör frågor om avbrott i
grundutbildning eller repetitionsutbildning efter beslut av Totalförsvarets
pliktverk prövas av andra statliga myndigheter, kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner. Ärenden av detta slag bör inte kunna prövas av
kyrkliga organ efter relationsändringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
överlämna till bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att
besluta om ledighet och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör
civilplikt hos dem (5 kap. 19 § pliktlagen). Även registrerade
trossamfund eller organisatoriska delar av sådana samfund bör kunna ges
motsvarande rätt. Enligt bilagan till sekretesslagen (1980:100) omfattas
bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda, där
totalförsvarspliktiga fullgör civilplikt, av handlingsoffentlighet i fråga
om sådana handlingar som avser prövning av frågor om ledighet och
förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt. Det bör göras ett
tillägg i denna bestämmelse beträffande registrerade trossamfund och
organisatoriska delar av sådana samfund.

Lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
(disciplinansvarslagen) innehåller bestämmelser som gäller frågor om
disciplinärt ansvar för bl.a. totalförsvarspliktiga under den tid då de är
skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt pliktlagen. Den som
disciplinansvarslagen gäller för benämns i lagen disciplinansvarig. Av
bestämmelserna följer att om tjänstgöringen äger rum eller har ägt rum
hos en kyrklig kommun skall frågor om disciplinansvar och åtalsanmälan
prövas där (19 §). En kyrklig kommun som har att pröva frågor av detta
slag omfattas av bestämmelser om beslutsbefogenheter och om
medverkan av en auditör (22-24 §§). Vidare gäller särskilda regler i
fråga om överklagande av beslut om disciplinpåföljd (50 och 51 §§). Det
finns också föreskrifter om beslut i ärenden avseende disciplinansvarigas
skyldighet att ersätta materiel som lämnats ut för personligt bruk och som
förlorats eller skadats samt om överklagande av beslut om
ersättningsskyldighet (58 och 62 §§). De nu nämnda bestämmelserna är
tillämpliga även för myndigheter, kommuner och landsting där en
disciplinansvarig tjänstgör eller har tjänstgjort.

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan enligt
disciplinansvarslagen bör inte prövas av organ inom Svenska kyrkan
efter relationsändringen. På samma sätt som för övriga privaträttsliga

Prop. 1998/99:124

87

subjekt bör frågor av detta slag i stället prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer (19 § andra stycket disciplinansvarslagen). Det
bör anges i bestämmelsen att den är tillämplig även på ett registrerat
trossamfund eller någon av dess organisatoriska delar. En sådan prövning
skall enligt 2 kap. 1 § förordningen (1995:241) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. göras av Statens räddningsverk.

Efter relationsändringen bör de kyrkliga organen inte heller ha rätt att
besluta i ersättningsärenden enligt disciplinansvarslagen.

Regeringens förslag innebär att det behövs övergångsbestämmelser
beträffande disciplinansvar och åtalsanmälan samt ersättningsskyldighet
avseende disciplinansvariga som före relationsändringen har tjänstgjort
hos en kyrklig kommun eller har fatt ut materiel från en kyrklig kommun.
Det måste vidare finnas övergångsbestämmelser i fråga om överklagande
av beslut som har fattats av en kyrklig kommun.

När det gäller disciplinansvariga som har tjänstgjort hos en kyrklig
kommun bör frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan från och med
den 1 januari 2000 prövas av den myndighet som avses i 19 § andra
stycket disciplinansvarslagen, dvs. den myndighet som har att pröva
sådana frågor beträffande disciplinansvariga hos privaträttsliga subjekt.
Det bör också vara denna myndighet som prövar frågor om
ersättningsskyldighet för materiel som har lämnats ut till en
disciplinansvarig for personligt bruk av en kyrklig kommun och som har
förlorats eller skadats. Ett överklagande av ett beslut som har meddelats
av en kyrklig kommun före relationsändringen bör från och med den
1 januari 2000 skickas till samma myndighet. Som nyss har påpekats är
det enligt den nuvarande ordningen Statens räddningsverk som är denna
myndighet och det finns inte anledning att föreslå någon ändring på
denna punkt.

5.5.3 Övriga lagändringar

Regeringens förslag: Säkerhetsskyddslagen (1996:627) skall inte
vara generellt tillämplig på Svenska kyrkan och dess organisatoriska
delar efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall inte generellt
omfattas av skyldigheten enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och
höjd beredskap att vid höjd beredskap vidta de särskilda åtgärder i
fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och
ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är
nödvändiga för att uppgifterna skall kunna fullgöras.

Regeringens bedömning: Arbetsgruppens förslag att det i 7 § andra
stycket lagen om totalförsvar och höjd beredskap skall anges att
bestämmelsen gäller trossamfund bör inte genomföras.

Prop. 1998/99:124

Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens. Arbetsgruppen föreslår också att det i 7 § lagen (1992:1403)

88

om totalförsvar och höjd beredskap anges att bestämmelsen gäller för Prop. 1998/99:124
trossamfund.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ifrågasätter
om det är lämpligt att helt undanta Svenska kyrkan från
säkerhetsskyddslagen, som inte bara handlar om rikets säkerhet utan även
om skydd mot terrorattacker med politiska syften. Det kan inte, enligt
RAÄ, uteslutas att Svenska kyrkan kan bli måltavla i ett sådant
sammanhang och risken för att kyrkliga kulturminnen då kommer till
skada måste anses påtaglig.

Skälen för regeringens förslag: I säkerhetsskyddslagen (1996:627)
finns bestämmelser om åtgärder som syftar till att skydda bl.a. mot brott
som hotar totalförsvaret eller rikets säkerhet. Säkerhetsskyddet innefattar
informationssäkerhet, tillträdesbegränsning och säkerhetsprövning. Vissa
av bestämmelserna i lagen omfattar verksamhet i de kyrkliga
kommunerna, dvs. församlingar och kyrkliga samfälligheter (se 1 och
3 §§).

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan innebär
som tidigare har framkommit bl.a. att församlingarnas och de kyrkliga
samfallighetemas kommunstatus upphör och att Svenska kyrkan även i
övrigt lämnar det allmänna. Mot denna bakgrund bör säkerhets-
skyddslagen inte gälla vid verksamhet hos Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar annat än under vissa förutsättningar, nämligen i
fråga om verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet eller särskilt
behöver skyddas mot terrorism (jfr 1 § 3). Motsvarande gäller givetvis
också för sådan verksamhet hos andra trossamfund. Vad RAA anfört om
risken för kyrkliga kulturminnen föranleder inte någon annan
bedömning.

Enligt 7 § första stycket lagen om totalförsvar och höjd beredskap skall
bl.a. kyrkliga kommuner vid höjd beredskap vidta de särskilda åtgärder i
fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och
ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är
nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall kunna
fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret. Mot bakgrund av vad som
sägs ovan bör skyldigheten att vidta åtgärder inte generellt gälla för
Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter relationsändringen.
Däremot kan Svenska kyrkan eller annat trossamfund komma att
omfattas av sådan skyldighet i enlighet med 7 § andra stycket i samma
lag. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att även de enskilda
organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan
grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig skall vidta de
särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten,
tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga
resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena
skall kunna fullgöra dessa skyldigheter. Arbetsgruppen har föreslagit att
det i 7 § andra stycket skall göras ett tillägg beträffande trossamfund.
Eftersom trossamfund kan omfattas av bestämmelsen redan i dess
nuvarande lydelse bör förslaget inte genomföras.

89

Följdändringar med anledning av
stat-kyrkareformen

Prop. 1998/99:124

De följdändringar i lagstiftningen som behandlas i detta avsnitt bygger
till övervägande del på förslag som lämnats i promemorian
Följdändringar i anledning av stat-kyrkareformen, vilken upprättats inom
Kulturdepartementet. I övrigt bygger de på ändringar som diskuterades i
betänkandet Staten och trossamfunden, Rättslig reglering (SOU
1997:41).

Regeringens förslag: Med anledning av stat-kyrkareformen görs
mindre ändringar i

- kommunalskattelagen (1928:370),

- lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

- förvaltningsprocesslagen (1971:291),

- skadeståndslagen (1972:207),

- lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer
m.fl.,

- lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare,

- lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

- lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,

- förvaltningslagen (1986:223),

- lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltnings-
myndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,

- lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

- lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,

- lagen (1992:889) om den officiella statistiken,

- lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

- lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd,

- lagen (1997:158) om röstlängdsregister,

- skattebetalningslagen (1997:483),

- lagen (1997:998) om ändring i lagen (1995:743) om aviserings-
register,

- lagen (1999:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100),

- lagen (1999:000) om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar mot förslagen. Riksskatteverket föreslår att det görs
ändringar även i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Justitiekanslern föreslår en ändring i 3 § lagen (1975:1339) om
Justitiekanslems tillsyn. Statistiska centralbyrån (SCB) pekar på behovet
av ändringar i lagen (1992:889) om den officiella statistiken. Stats-
kontoret ifrågasätter att Svenska kyrkan eller någon av dess organisa-

90

toriska delar behåller sin särställning beträffande den skattefrihet som Prop. 1998/99:124
gäller enligt punkt 3 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Skälen för regeringens förslag: Stat-kyrkareformen tar sig i formellt
hänseende främst uttryck i ändringar i regeringsformen och tryckfrihets-
förordningen. Vidare kommer den till uttryck i de nya lagarna
(1998:1593) om trossamfund och (1998:1591) om Svenska kyrkan.
Dessutom upphävs kyrkolagen (1992:300) och viss annan lagstiftning på
det kyrkliga området. De förändringar som sker när det gäller
begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgifitsbetal-
ningen, m.m. och som kortfattat redovisas i bilaga 1 föranleder ändringar
i åtskilliga lagar. Reformen medför emellertid behov av ändringar även i
annan lagstiftning. De väsentligaste orsakerna till detta är att Svenska
kyrkan lämnar det allmänna och att kommunstatusen upphör for kyrkans
församlingar och kyrkliga samfälligheter samt att det infors en ny
associationsform, registrerat trossamfund. I det följande föreslås ett antal
följdändringar i anledning av stat-kyrkareformen.

6.1      Kommunalskattelagen (1928:370)

Genom att Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter
inte kommer att ha kommunstatus och beskattningsrätt efter utgången av
år 1999, behöver kommunalskattelagen ändras.

När församlingsskatten slopas den 1 januari 2000 är det inte längre av
betydelse for kommunalskatteuttaget i vilken församling den
skattskyldige är folkbokförd. Det avgörande är i vilken kommun han
eller hon är folkbokförd. Därför bör 60 § upphöra att gälla.

När det gäller punkt 3 första meningen av anvisningarna till 20 §
behöver ändringar göras när församlingsskatten slopas. Lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift upphörde att gälla redan vid utgången
av juni 1992 (se SFS 1991:1849). I andra meningen bör därför
bestämmelsen om skogsvårdsavgift tas bort.

Även punkt 3 första stycket av anvisningarna till 54 § behöver ändras
när det inte längre finns några kyrkliga kommuner. Eftersom någon
ändring i sak inte åsyftas bör därför bestämmelserna om skattefrihet i den
aktuella punkten i stället för anställning hos svensk församling gälla
anställning hos församling inom Svenska kyrkan.

6.2      Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

Den 21 april 1999 beslutade riksdagen bl.a. om ändringar i lagen med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. Ändringarna, som skall träda i kraft den 1 oktober 1999,
innebär bl.a. att Riksskatteverket (RSV) i fråga om avgifter till

91

registrerade trossamfund skall redovisa och betala ut medlen till
samfunden.

Riksskatteverket föreslår att RSV ges rätt att delegera uppgifterna att
redovisa och betala ut avgiftsmedlen till en skattemyndighet. Som skäl
härfor anför RSV bl.a. att de tekniska systemen och övriga administrativa
rutiner är uppbyggda utifrån att denna typ av arbetsuppgifter utförs hos
en eller flera regionala skattemyndigheter och att hanteringen skulle bli
dyrare och mer komplicerad om motsvarande funktion måste tillskapas
hos RSV.

Mot bakgrund av vad RSV har anfört bör det införas en möjlighet för
RSV att delegera till den skattemyndighet som RSV bestämmer att
redovisa och betala ut avgiftsmedel till registrerade trossamfund.

6.3      Förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Enligt 37 § andra stycket förvaltningsprocesslagen finns föreskrifter om
hinder mot att beakta eller anföra nya omständigheter i vissa mål i bl.a.
22 kap. 1 § tredje stycket kyrkolagen (1992:300).

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan, som gäller
fr.o.m. den 1 januari 2000, medför att den ovan nämnda hänvisningen till
kyrkolagen bör utgå.

6.4      Skadeståndslagen (1972:207)

Bestämmelsen i 3 kap. 2 § skadeståndslagen om statens och
kommunernas ersättningsskyldighet för fel och försummelser vid myn-
dighetsutövning gäller även for församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Detta framgår genom en särskild hänvisning till dessa organ i 3 kap 2 §
andra stycket skadeståndslagen. Eftersom kommunstatusen upphör för
Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter bör hänvis-
ningen till dessa organ utgå. I sammanhanget kan erinras om det i 3 §
lagen (1998:1591) om införande av lagen om Svenska kyrkan föreskrivs
att ansvaret for de skyldigheter som uppkommit for en församling eller
kyrklig samfållighet före den 1 januari 2000 övergår till motsvarande
församling, kyrkliga samfållighet eller stift inom Svenska kyrkan.

Vidare bör - i enlighet med terminologin i kommunallagen (1991:900)
- ordet landstingskommun ersättas med landsting.

6.5      Lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.

Enligt 1 § 3 lagen om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
skall organisationsnummer fastställas for bl.a. församlingar och kyrkliga
samfälligheter. Detta hänger samman med deras nuvarande
kommunstatus. Eftersom det inte längre skall finnas några kyrkliga
kommuner efter utgången av år 1999, bör bestämmelsen ändras.

Prop. 1998/99:124

92

Den 1 januari 2000 infors en ny associationsform, registrerat Prop. 1998/99:124
trossamfund. Svenska kyrkan kommer att vara ett registrerat
trossamfund. En sådan ny juridisk person bör också ha ett
organisationsnummer. Detsamma bör gälla organisatoriska delar av
sådana trossamfund.

6.6      Lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar

och översättare

Lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare tillämpas på
tolkning och översättning som sker på begäran av offentlig
uppdragsgivare. Den är inte avsedd att tillämpas på tolk som fullgör
uppdrag inom enskild verksamhet. När kommunstatusen upphör för
Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter, bör lagen inte
längre vara tillämplig på dessa organ.

6.7      Lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet

m.m.

Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. innehåller regler om
tillståndsplikt för förvärv av hyresfastigheter. Lagen syftar till att
förebygga spekulation i hyresfastigheter och förhindra personer som är
olämpliga att förvalta sådana fastigheter från att förvärva dem. Lagens

2 § innehåller en rad undantag, där förvärvstillstånd inte behövs. Enligt
paragrafens tredje punkt undantas vissa kyrkliga förvärv där medgivande
lämnats av regeringen m.m. Efter relationsändringen saknas skäl att
särbehandla egendom som förvärvats för kyrkliga ändamål. Den aktuella
punkten bör därför utgå.

6.8     Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra
författningar

När Svenska kyrkan lämnar det allmänna kan kyrkomötet inte längre
besluta författningar. Bestämmelsen i 1 § lagen om kungörande av lagar
och andra författningar bör ändras i enlighet härmed. Det finns då inte
heller skäl att ha kvar Svenska kyrkans författningssamling. Punkten 2 i

3 § bör därför tas bort.

Bestämmelsen i 5 § i lagen innehåller en förpliktelse om att
författningar som har beslutats av kyrkomötet eller en myndighet under
kyrkomötet skall kungöras i Svenska kyrkans författningssamling.
Detsamma gäller beslut av domkapitel och stiftsstyrelse enligt
bemyndiganden i författningar som beslutats av kyrkomötet och för
beslut av Kammarkollegiet med stöd av bemyndiganden av regeringen
enligt 41 kap. kyrkolagen (1992:300), dvs. sådant som rör kyrklig jord
m.m. Bestämmelsen bör upphävas i sin helhet.

93

6.9      Förvaltningslagen (1986:223)

Förvaltningslagen gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av
ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden.
Föreskrifterna i 4-6 §§ om serviceskyldighet m.m. gäller också annan
förvaltningsverksamhet hos dessa myndigheter.

Bestämmelserna i 13-30 §§ om parts rätt att få del av uppgifter,
omröstning, motivering av beslut och överklagande m.m. gäller, enligt
31 §, inte sådana ärenden hos myndigheter i kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner där besluten kan överklagas enligt 10 kap.
kommunallagen (1991:900) eller 22 kap. kyrkolagen (1992:300).

När kommunstatusen upphör för Svenska kyrkans församlingar och
kyrkliga samfälligheter bör hänvisningen till dessa organ utgå ur 31 §.

Det bör anmärkas att förvaltningslagen skall tillämpas när en försam-
ling eller kyrklig samfållighet efter relationsändringen handlägger
enskilda ärenden enligt begravningslagen (1990:1144), se 11 kap. 10 §
begravningslagen (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, rskr.
1998/99:176).

6.10    Lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under
krig eller krigsfara m.m.

Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1989 samtidigt som
regeringsformens kapitel om krig och krigsfara ändrades, innebär
huvudsakligen en modernisering av tidigare gällande regler, som
anpassades till 1974 års regeringsform och ändrade förhållanden inom
kommunerna, den statliga förvaltningen och domstolsväsendet.
Utgångspunkten för regleringen är att det är nödvändigt med
bestämmelser som ger ett betydande mått av handlingsfrihet under tider
av krig och krigsfara. Samtidigt måste rättssäkerheten få gälla i all rimlig
utsträckning. Vidare bör den centrala principen om kommunal
självstyrelse upprätthållas så långt som möjligt.

När kommunstatusen upphör för Svenska kyrkans församlingar och
kyrkliga samfälligheter, och lagen om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m. därmed inte längre blir tillämplig på dem, bör hänvisningen i lagen
till vissa kyrkokommunala organ utgå. Detsamma gäller hänvisningen till
förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet.

Vidare bör en anpassning ske till terminologin i kommunallagen
(1991:900).

6.11     Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

När Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter inte
längre utgör kyrkliga kommuner bör Svenska kyrkans församlings- och

Prop. 1998/99:124

94

pastoratsförbund inte längre nämnas särskilt i 1 § lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Förbundet kommer efter
relationsändringen att omfattas av begreppet annan arbetsgivare i
bestämmelsen.

6.12     Lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister

Folkbokföringsregistret far bl.a. innehålla uppgift om att en person är
medlem i en icke-territoriell församling. Lagen (1992:288) om
medlemskap i icke-territoriella församlingar upphör emellertid den
1 januari 2000 (se SFS 1998:1592). Bestämmelsen i 6 § lagen om
folkbokföringsregister bör ändras i enlighet härmed.

6.13     Lagen (1992:889) om den officiella statistiken

I 4-8 §§ lagen om den officiella statistiken återfinns bestämmelser om
uppgiftsskyldighet för den officiella statistiken för främst näringsidkare,
stiftelser och kommunala organ. Också vissa andra associationer faller
under bestämmelserna.

En uppgiftsskyldighet för kyrkliga kommuner finns i 6 §. Eftersom
dessa kommuner inte kommer att finnas efter den 1 januari 2000 måste
uppgiftsskyldigheten i den delen tas bort. Samtidigt är uppgifter från
Svenska kyrkans verksamhet nödvändiga för den officiella statistiken.

En översyn pågår av lagstiftningen om den officiella statistiken. Det
arbetet omfattar även frågan om vilken uppgiftsskyldighet som
principiellt bör gälla i framtiden för t.ex. Svenska Kyrkan.

Den uppgiftsskyldighet som i dag gäller för kyrkliga kommuner bör
därför i avvaktan på resultatet av den nyss nämnda översynen i
oförändrad form överföras på Svenska kyrkans organisatoriska delar.
Detta kan lämpligen göras genom ett nytt tredje stycke till 6 §.

6.14     Lagen (1994:261) om fullmaktsanställning

Enligt 2 § lagen om fullmaktsanställning gäller lagens bestämmelser inte
för biskopar och präster inom Svenska kyrkan. När kyrkolagen
(1992:300) och därmed den statliga regleringen av biskops- och
prästtjänster upphör att gälla den 1 januari 2000 - se SFS 1998:1592 -
behövs inte längre denna reglering.

6.15    Lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd

Lagen om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd utvidgar

Prop. 1998/99:124

95

behörigheten for de nämnda organen. Vid relationsändringen upphör
kommunstatusen för Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga
samfälligheter. De begränsningar av dessa organs behörighet som gäller
enligt kyrkolagen (1992:300) upphör tillsammans med den lagen. Någon
motsvarande begränsning av församlingarnas och de kyrkliga
samfallighetemas behörighet återfinns inte i lagen om Svenska kyrkan.
Det behövs således inte längre någon behörighetsutvidgande lagstiftning
för dessa organ. Begreppen kyrkliga kommuner, församlingar och
kyrkliga samfälligheter bör därför utgå ur lagen och dess rubrik.

6.16     Lagen (1997:158) om röstlängdsregister

Lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. har upphävts, se SFS
1998:1592. Hänvisningen till den lagen i 2 § lagen om röstlängdsregister
bör därför tas bort. I 5 och 7 §§ bör uppgifter/sökbegrepp om tillhörighet
till Svenska kyrkan och medlemskap i en icke-territoriell församling
utgå.

6.17     Skattebetalningslagen (1997:483)

Eftersom det inte längre skall finnas några kyrkliga kommuner bör 5 kap.
4 § skattebetalningslagen ändras.

6.18    Lagen (1997:998) om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister

Aviseringsregistret far bl.a. innehålla uppgift om att en person är medlem
i en icke-territoriell församling. Lagen (1992:288) om medlemskap i
icke-territoriella församlingar upphör emellertid den 1 januari 2000 (se
SFS 1998:1592). Bestämmelsen i 4 § lagen om aviseringsregister bör
ändras i enlighet härmed. En sådan ändring medför att konsekvens-
ändringar måste göras i 7 och 8 §§.

6.19     Lagen (1999:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Den 21 april 1999 beslutade riksdagen bl.a. om ändringar i
sekretesslagen (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176).
Bland dessa ändringar ingår en förändrad lydelse av 1 kap. 8 §. På grund
av ett förbiseende ändrades inte hänvisningen till den bestämmelsen i
13 kap. 4 §. Regeringen föreslår nu att detta rättas till.

Prop. 1998/99:124

96

6.20    Lagen (1999:000) om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

1 3 kap. 23 § 6 mervärdesskattelagen regleras när omsättning av tjänster
som avser gravöppning och gravskötsel skall undantas från
mervärdesskatt. Enligt paragrafen undantas omsättning av dessa tjänster
från skatteplikt när de tillhandahålls av huvudmannen för en allmän
be gr avningsplats.

Med huvudman avses fr.o.m. den 1 januari 2000, enligt 1 kap. 1 §
begravningslagen (1990:1144), församling eller kyrklig samfållighet
inom Svenska kyrkan eller kommun som skall anordna och hålla
allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst
område (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176). Av

2 kap. 2 a § begravningslagen framgår dock att även annan än huvudman
kan inneha en allmän begravningsplats.

Det kommer inom varje förvaltningsområde enbart att finnas en
huvudman för begravningsverksamheten. När en kommun är huvudman
kan det finnas församlingar som sedan tidigare innehar och förvaltar
allmänna begravningsplatser inom kommunens område. Sådana
församlingar kommer även efter relationsändringen att vara innehavare
av allmän begravningsplats. Det omvända förhållandet är också tänkbart,
dvs. att en församling är huvudman medan kommunen innehar en eller
flera allmänna begravningsplatser.

Regleringen i begravningslagen medför således att allmänna
begravningsplatser kan innehas och förvaltas av såväl huvudmän som
andra innehavare. Om lagtexten i 3 kap. 23 § 6 mervärdesskattelagen inte
justeras i samband med att begreppet huvudman nu definieras i
begravningslagen kommer andra innehavare av allmänna begravnings-
platser än huvudmän att bli skyldiga att ta ut mervärdesskatt för
omsättning av tjänster som avser gravöppning och gravskötsel. Det är
inte lämpligt att införa en sådan skillnad i beskattningshänseende. Även
omsättningar av tjänster som avser gravöppning eller gravskötsel på
allmän begravningsplats av annan innehavare än huvudman bör således
undantas från skatteplikt. Därför föreslås det att 3 kap. 23 § 6 mervärdes-
skattelagen ändras på detta sätt.

6.21     Övrigt

Enligt 1 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn, har
justitiekanslem (JK) tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet
efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden. Under JK:s tillsyn står bl.a. statliga myndigheter och deras
personal i den utsträckning som regeringen föreskriver det. Under
justitiekanslems tillsyn står dessutom kommunala myndigheter och andra
myndigheter som inte är statliga samt tjänstemän och andra
befattningshavare vid sådana myndigheter. Enligt 3 § 3 står även andra
som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller
uppdrag varmed följer myndighetsutövning, under JK:s tillsyn såvitt

Prop. 1998/99:124

97

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 124

avser denna deras verksamhet. Detta gäller dock inte ledamöter av
riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling.

Justitiekanslem föreslår att kyrkomötet skall utgå ur bestämmelsen och
utgår därvid från att kyrkomötet inte kommer att utöva någon
myndighetsutövning efter relationsändringen. Enligt 4 kap. 16 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. har Svenska kyrkan rätt till viss
ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband
med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena (prop. 1998/99:38,
bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176). Svenska kyrkan beslutar, enligt
andra stycket, om fördelning av ersättningen mellan stiften. Dessa beslut
utgör myndighetsutövning. Enligt 6 § lagen (1998:1591) om Svenska
kyrkan är kyrkomötet Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
Kyrkomötet kommer således att ägna sig åt myndighetsutövning efter
relationsändringen. Det finns därför inte anledning att ändra 3 § 3 lagen
om Justitiekanslems tillsyn.

Prop. 1998/99:124

7 Ekonomiska konsekvenser av förslagen samt
ikraftträdande

7.1 Förslagen rörande statens stöd till andra trossamfund
än Svenska kyrkan

De förslag som regeringen lägger fram medför inte några ökade
kostnader för statsbudgeten. I avsnitt 4.4.4 gör regeringen bedömningen
att Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) bör fortsätta
att fördela statsbidraget. Någon förändring av kostnadsnivån för
hanteringen av det statliga stödet till trossamfunden jämfört med
dagsläget bedöms därför inte uppkomma. Inrättas ett sådant forum för
kontakter mellan staten och trossamfunden, som behandlas i avsnitt
4.4.4, far detta finansieras inom befintliga ramar.

Arbetsgruppen har lämnat förslag om att trossamfunden bör ges en
prioriterad ställning i fråga om de arbetsmarknadspolitiska stödformerna
individuellt anställningsstöd och arbetsplatsintroduktion. I avvaktan på
utvärderingen av statens och Svenska kyrkans gemensamma
sysselsättningsprogram, det s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb, är
regeringen inte beredd att nu ta ställning till arbetsgruppens förslag.

När ett samfund utnyttjar möjligheten till avgiftshjälp skall kostnaden
för avgiftshjälpen enligt förslaget i avsnitt 4.5.1 avräknas från
organisationsbidraget. Motsvarande belopp skall tillföras anslaget till
skattemyndigheterna från anslaget för statens stöd till trossamfunden så
att det anslaget minskar i motsvarande mån.

98

7.2

Förslagen rörande trossamfunden och totalförsvaret Prop. 1998/99:124

Kostnader för det centrala lednings- och samordningsansvaret

Utgifterna för lednings- och samordningsfunktionen bör efter
relationsändringen belasta ÖCB:s förvaltningsanslag. Ett belopp om
700 000 kronor, motsvarande det anslag som innevarande år beviljats
Svenska kyrkans centralstyrelse för ledning och samordning av den
kyrkliga beredskapen, skall därför tillföras ÖCB:s förvaltningsanslag
från anslaget för stöd till trossamfunden.

Kostnader för verksamheten på lokal och regional nivå

Regeringens förslag innebär inte några förändrade uppgifter för
kommunerna, länsstyrelserna eller civilbefälhavama. Inte heller för
trossamfunden innebär förslagen några tillkommande uppgifter.

7.3 Förslagen om följdändringar

De förslag till följdändringar som läggs fram är huvudsakligen av teknisk
art och bedöms inte ge upphov till några kostnadseffekter.

7.4 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2000.

Samtliga lagändringar har samband med stat-kyrkareformen som träder i
kraft den 1 januari 2000. Även de nu föreslagna ändringarna bör därför
träda i kraft den 1 januari 2000.

8      Författningskommentarer

8.1       Förslaget till lag om stöd till trossamfund

1§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.4.2.

2§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.4.1.

Det mål som anges anknyter nära till det mål som hittills har tillämpats
för stöd till trossamfunden. I det föreslagna målet betonas möjligheterna
för samfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad verksamhet.

99

Målformuleringen ger samfunden ökade möjligheter att själva avgöra hur Prop. 1998/99:124
målet skall uppnås.

3§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.4.2.

Ett trossamfund bidrar till att upprätthålla och stärka de grund-
läggande värderingar som samhället vilar på om samfundet motverkar
alla former av rasism och andra typer av diskriminering samt våld och
brutalitet. Vidare krävs det att samfundet verkar för att utveckla
förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män samt för att
dess medlemmar och betjänade skall vägledas av etiska principer som är
förenliga med samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Detta
innebär dock inte något krav på att t.ex. samfundets lära eller åskådning
skall utformas i demokratisk ordning. Inte heller krävs det att
beslutsprocessen i samfundet vid utseende av exempelvis präster vilar på
demokratisk grund. Av väsentlig betydelse är i stället att trossamfundet
verkar för att dess medlemmar och betjänade deltar i samhällslivet och
att samfundet klart markerar avståndstagande från eventuella
antidemokratiska strömningar i samhället.

Ett trossamfund är stabilt om det kontinuerligt bedrivit verksamhet i
minst fem år här i landet. Trossamfundet har vidare en fast organisatorisk
struktur och en stabil ekonomi som huvudsakligen baseras på dem som är
medlemmar eller betjänas av samfundet, om det är stabilt. Som
huvudregel skall samfundet bedriva verksamheten i någon av
associationsformerna registrerat trossamfund eller ideell förening. Vidare
disponerar samfundet lokaler för sin verksamhet. Med kravet på egen
livskraft förstås att samfundet som huvudregel betjänar minst 3000
personer och bedriver verksamhet på ett flertal platser i landet.

4§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitten 4.4.3 och 4.5.1.

I första stycket slås fast att regeringen liksom i dag bestämmer vilka
trossamfund som är berättigade till statsbidrag. (Se även kommentaren
till 16 § lagen om trossamfund, avsnitt 8.10.

Genom andra stycket ges regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om fördelning
av statsbidrag.

Av tredje stycket framgår att kostnaderna för avgiftshjälpen skall
beaktas vid fördelningen av statsbidrag. Bestämmelser om hur detta skall
ske kan meddelas genom föreskrifter enligt andra stycket.

5§

Från och med år 2000 kommer statens stöd till trossamfunden att utgöras
av statsbidrag och avgiftshjälp. De två stödformerna skall ses som en
enhet. Denna paragraf hänvisar till de särskilda bestämmelser i andra
lagar som reglerar avgiftshjälpen.

100

8.2      Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

8.3      Förslaget till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

8 kap.

3§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

4§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.1. Den omfattar samtliga
församlingar och kyrkliga samfälligheter inom Svenska kyrkan som är
innehavare av en eller flera allmänna begravningsplatser, dvs. oberoende
av om det rör sig om en församling eller kyrklig samfållighet som är
huvudman för begravningsverksamheten eller inte.

8.4      Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.3.

8.5      Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar

1 kap.

1§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

2 kap.

1§

Ändringen i första respektive andra stycket behandlas närmare i avsnitt
5.5.3.

Ändringen i tredje stycket behandlas närmare i avsnitt 5.3 och 5.4.1.

2§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3 och 5.4.1.

3§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3 och 5.4.2.

Prop. 1998/99:124

4§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

101

3 kap.

3§

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

8 kap.

11 §

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.3.

13 och 14 §§

Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 5.3 och 5.5.1.

Prop. 1998/99:124

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt

Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 5.5.2.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 5.5.2.

8.8 Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen
(1996:627)

Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 5.5.3.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om
behandling av personuppgifter om
totalförsvarspliktiga

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.2.

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1593) om
trossamfund

16 §

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitten 4.5.2 och 4.4.2.

I första stycket har begreppet "beräkning" ändrats till "bestämmande".
Ändringen görs för att begreppen i lagen om trossamfund skall
överensstämma med de begrepp som används i skattebetalningslagen
(1997:483). Regleringen i det tidigare andra stycket har placerats som en
ny mening i första stycket.

Vem som fattar beslut om avgiftshjälp framgår av det nya andra
stycket.

102

Tredje stycket är nytt och innehåller förutsättningarna for att ett
trossamfund skall kunna beviljas avgiftshjälp. Dessa överensstämmer
med de förutsättningar som föreslås gälla för statligt stöd i form av
statsbidrag. De två punkterna behandlas närmare i kommentaren till 3 § i
förslaget till lag om stöd till trossamfund (avsnitt 8.1).

Genom ändringarna i andra och tredje styckena kommer de
grundläggande bestämmelserna om avgiftshjälp att gälla för alla samfund
och finnas i lagen om trossamfund.

Ändringarna, som beslutas på samma sätt som riksdagsordningens
huvudbestämmelser, föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 tillsammans
med övriga delar av stat-kyrkareformen.

8.11     Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
avgift till registrerat trossamfund

1§

I bestämmelsen har begreppet "beräkning" ändrats till "bestämmande".
Anledningen till ändringen är att begreppen i denna lag bör stämma
överens med de begrepp som används i skattebetalningslagen
(1997:483).

2§

Bestämmelsen, som föreslås upphöra att gälla, behandlas närmare i
avsnitt 4.5.2.

De grundläggande bestämmelserna om avgiftshjälp för andra
trossamfund än Svenska kyrkan - vem som beslutar om och förutsätt-
ningarna för hjälpen - föreslås bli införda i 16 § lagen (1998:1593) om
trossamfund. Bestämmelsen i förevarande paragraf att regeringen
beslutar om avgiftshjälpen och dess upphörande kan därför utgå.

3-10 §§

Till följd av att 2 § upphör att gälla har beteckningen på 3-10 §§ ändrats
till 2-9 §§. Hänvisningarna i de nya 5, 6 och 8 §§ har ändrats i enlighet
med detta.

I de nya 4 och 5 §§ har begreppet "beräkning" ändrats till
"bestämmande" (jfr 1 §).

8.12     Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 5.5.2 och 6.19.

Prop. 1998/99:124

103

Sammanfattning av riksdagens beslut med anledning
av principbeslutet om ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan

1 Grundlagsfrågor

I propositionen Staten och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop.
1997/98:49) föreslog regeringen vissa grundlagsändringar för att
möjliggöra genomförandet av riksdagens principbeslut om ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Förslagen föreslogs träda i
kraft den 1 januari 2000 och innebar i huvudsak följande.

I regeringsformen införs en ny bestämmelse, 8 kap. 6 §, enligt vilken
föreskrifter om trossamfund samt föreskrifter om grunderna för Svenska
kyrkan som trossamfund meddelas i lag. Sådana föreskrifter skall
beslutas på samma sätt som riksdagsordningens huvudbestämmelser.
Nuvarande normgivningsföreskrifter avseende Svenska kyrkan i
regeringsformens övergångsbestämmelser upphävs, vilket bl.a. medför
att Svenska kyrkan lämnar det allmänna och att församlingarnas och de
kyrkliga samfäll i ghetemas kommunstatus upphör. I 11 kap. 6 §
regeringsformen görs ett tillägg som innebär att förvaltningsuppgifter
skall kunna överlämnas till registrerade trossamfund (en ny
associationsform för trossamfunden som behandlas närmare i följande
avsnitt). Kyrkomötet utgår ur bestämmelserna i 2 kap. 5 och 7 §§
tryckfrihetsförordningen, eftersom Svenska kyrkan inte längre skall
utgöra en del av det allmänna. De allmänna handlingar som före år 2000
har kommit in till eller upprättats hos myndigheter med uppgifter som
hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet eller Svenska kyrkans
beslutande församlingar skall dock, enligt ett nytt andra stycke i 2 kap.
17 § tryckfrihetsförordningen, kunna förvaras hos Svenska kyrkan även
efter relationsändringen utan att därigenom upphöra att vara allmänna.

Riksdagen har i allt väsentligt beslutat i enlighet med regeringens
förslag (bet. 1997/98 :KU20 och rskr. 1997/98:284 samt bet.
1998/99:KU5, rskr. 1998/99:3).

Lagar om ändring i regeringsformen (SFS 1998:1700) och om ändring

1 tryckfrihetsförordningen (SFS 1998:1701) utfärdades den 26 november
1998.

2      Bestämmelser om Svenska kyrkan och andra
trossamfund

I propositionen Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska
kyrkan och andra trossamfund (prop. 1997/98:116) lämnade regeringen
förslag till en lag om trossamfund och en lag om Svenska kyrkan samt en
lag om införande av lagen om Svenska kyrkan. De nya bestämmelserna
föreslogs träda i kraft den 1 januari 2000.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

105

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 124

Förslagen, som behandlas närmare nedan, innebar i korthet följande.
Genom lagen om trossamfund infors en ny associationsform, registrerat
trossamfund, öppen för alla trossamfund. Ingen av de rättigheter som
trossamfunden har i dag, t.ex. rätten att förrätta vigsel, är knuten till den
nya associationsformen. Lagen om trossamfund innehåller dels vissa
allmänna bestämmelser som gäller alla trossamfund, dels särskilda
föreskrifter om registrerade trossamfund. - I lagen om Svenska kyrkan
preciseras kyrkans grundläggande identitet för att denna skall vara
oförändrad över relationsändringen. Den i lagen gjorda preciseringen
stämmer överens med kyrkans syn på sig själv. Vidare innehåller lagen
bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkans organisation och
verksamhet samt om den kyrkliga egendomen. - Genom lagen om
införande av lagen om Svenska kyrkan upphävs den nuvarande
kyrkolagen (1992:300) och ett antal andra lagar på det kyrkliga området.
Vidare innehåller den särskilda övergångsbestämmelser avseende bl.a.
vissa kyrkliga egendomsfrågor.

Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet.
1997/98:KU20, rskr. 1997/98:284 samt bet. 1998/99:KU5, rskr.
1998/99:3).

Den 26 november 1998 utfärdades lagen (1998:1591) om Svenska
kyrkan, lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan och lagen (1998:1593) om trossamfund.

2.1 Lagen om trossamfund

Lagen (1998:1593) om trossamfund innehåller dels vissa allmänna
bestämmelser som gäller alla trossamfund, dels särskilda föreskrifter om
den nya associationsformen registrerat trossamfund. Genom lagen
upphävs religionsfrihetslagen (1951:680).

Begreppet trossamfund definieras som en gemenskap för religiös
verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Ingen är skyldig att
tillhöra något trossamfund. Avtal eller löften som strider mot detta är
ogiltiga. Barn som har fyllt 12 år skall samtycka till inträde i och utträde
ur ett trossamfund.

Med registrerat trossamfund avses dels Svenska kyrkan, dels
trossamfund som har registrerats enligt lagen. Ett samfund erhåller
ställning som registrerat trossamfund genom ett registreringsförfarande.
De huvudsakliga kraven för att fa registreras är att trossamfundet har
stadgar med bestämmelser om ändamål och om hur det fattas beslut i
trossamfundets angelägenheter samt att trossamfundet har en styrelse
eller motsvarande organ. Registreringen omfattar trossamfundets namn
och stadgar samt de personer som ingår i styrelsen eller motsvarande
organ eller annars är behöriga att företräda trossamfundet.

De trossamfund som väljer att registrera sig far rättskapacitet såsom
registrerat trossamfund. De ges skydd för sitt namn och skall efter beslut
av regeringen kunna få hjälp av staten med att beräkna, debitera, redovisa
och ta in avgifter från sina medlemmar. De rättigheter och skyldigheter
som har uppkommit för ett trossamfund som har bedrivit verksamheten

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

106

som ideell förening övergår genom registreringsbeslutet till det
registrerade trossamfundet. Tillhöriga eller medlemmar i ett registrerat
trossamfund skall i princip inte bli personligt ansvariga för det
registrerade trossamfundets skyldigheter i förhållande till tredje man.

Det registrerade trossamfundet skall träda i likvidation om de krav som
gäller för registrering inte längre är uppfyllda, om det föreligger
likvidationsskyldighet enligt stadgarna eller om samfundet har försatts i
konkurs som avslutats med överskott. Trossamfundet skall på egen
begäran avregistreras utan föregående likvidation under förutsättning att
trossamfundet efter avregistreringen utgör en juridisk person av annat
slag.

Ett registrerat trossamfunds organisatoriska delar - t.ex. församlingar,
stift och distrikt - skall kunna registreras. Samma förutsättningar skall
gälla för registrering av trossamfundets organisatoriska delar som för
trossamfundet. De registrerade organisatoriska delarna får rättskapacitet
och namnskydd i likhet med trossamfundet. Ett registrerat trossamfund
och dess registrerade organisatoriska delar svarar var för sig självständigt
för sina skyldigheter.

2.2 Lagen om Svenska kyrkan

I lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan preciseras kyrkans
grundläggande identitet för att denna skall vara oförändrad över
relationsändringen. Den i lagen gjorda preciseringen stämmer överens
med kyrkans syn på sig själv. Vidare innehåller lagen bestämmelser om
grunderna för Svenska kyrkans organisation och verksamhet samt om
den kyrkliga egendomen.

Identitet och organisation

Inledningsvis i lagen slås trossamfundets evangelisk-lutherska identitet
fast. Vidare ges en övergripande beskrivning av de identitetsmässigt mest
betydelsefulla delarna av kyrkans organisation. I lagen anges det också
att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en
demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande
verksamhet.

Självständiga rättssubjekt

Svenska kyrkan som trossamfund utgör ett eget rättssubjekt som bl.a. får
förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. Församlingarna och de
kyrkliga samfållighetema samt stiften har var för sig samma rätt. Som
tidigare nämnts ges Svenska kyrkan ställning som ett registrerat
trossamfund genom lagen om trossamfund. Där ges också
församlingarna, de kyrkliga samfållighetema och stiften ställning som
registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

107

Organisatorisk uppbyggnad

Församlingen omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är
bosatta inom församlingens område, vilket innebär att den s.k.
territorialprincipen tillämpas. Församlingens grundläggande uppgift är att
fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Undantag görs från territorialprincipen så att Svenska kyrkan själv kan
bestämma om det skall finnas icke-territoriella församlingar. Lagen
(1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar upphävs.

Stiftet omfattar församlingarna inom stiftets område, vilket innebär att
territorialprincipen gäller också för den regionala nivån. Stiftets
grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.
- Svenska kyrkans episkopala struktur görs tydlig genom att det skall
finnas en biskop i varje stift.

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötet
far emellertid inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en
församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.

Ekonomi

De som tillhör Svenska kyrkan är skyldiga att betala lokal och regional
kyrkoavgift. Lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som icke tillhör Svenska kyrkan upphävs. Församlingen beslutar om
lokal kyrkoavgift och stiftet om regional kyrkoavgift.

Svenska kyrkan har, enligt lagen om trossamfund, rätt till kostnadsfri
hjälp av staten med att beräkna, debitera, redovisa och ta in
kyrkoavgifterna under förutsättning att hjälpen kan inordnas i det
gällande skattebetalningssystemet.

Prästlönetillgångama skall bibehållas såsom självständiga förmögen-
heter och förvaltas av Svenska kyrkan. De skall också i fortsättningen
utgöra juridiska personer. Förmögenheten skall vara placerad på ett
godtagbart sätt. Prästlönetillgångama skall ha till ändamål att bidra till de
ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Endast
avkastningen får användas för ändamålet. Regeringen får besluta om
tillsyn av förvaltningen av prästlönetillgångama.

Handlingsoffentlighet m.m.

Handlingar som avser särskilda områden där Svenska kyrkan skall utföra
uppgifter som tillgodoser allmänna samhälleliga intressen omfattas av en
offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet. Förslag till reglering
lämnas i prop. 1998/99:38.

Kyrkans handlingar i övrigt omfattas av en inomkyrkligt reglerad
handlingsoffentlighet. Svenska kyrkan skall låta var och en ta del av
dessa handlingar. Rätten till insyn får begränsas bara om det är särskilt
motiverat med hänsyn till vissa i lagen om Svenska kyrkan angivna skäl
eller till något synnerligen väsentligt intresse. Svenska kyrkans arkiv
skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att behovet av tillgång till
handlingarna tillgodoses.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

108

Ett beslut som innebär att någon inte far ta del av sådana handlingar
som omfattas av den inomkyrkligt reglerade handlingsoffentligheten
överprövas på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer. I den
utsträckning som Svenska kyrkan bestämmer får också andra beslut
överprövas. Ett särskilt organ med juridisk kompetens skall inrättas inom
Svenska kyrkan för att ytterst pröva dessa frågor.

Skyldighet att lämna uppgifter

Svenska kyrkan skall till det statliga registret för registrerade
trossamfund lämna uppgifter om stadgar, indelning i församlingar,
kyrkliga samfälligheter och stift samt de personer som ingår i styrelser
eller motsvarande organ eller annars är behöriga att företräda Svenska
kyrkan och dess församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift.

2.3 Lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan

Genom lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om
Svenska kyrkan upphävs kyrkolagen (1992:300), lagen (1992:301) om
införande av kyrkolagen, lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.
och lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar.
Detsamma gäller lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som icke tillhör svenska kyrkan. Vidare innehåller
införandelagen bl.a. följande.

Tystnadsplikt

Den straffsanktionerade bestämmelsen om tystnadsplikt upphör att gälla i
och med upphävandet av kyrkolagen, vilket innebär att frågan om
tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster far regleras inomkyrkligt. För
uppgifter som anförtrotts före relationsändringen fortsätter dock den
straffsanktionerade tystnadsplikten att gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser

Församlingarnas och de kyrkliga samfallighetemas rättigheter och
skyldigheter övertas vid relationsändringen av motsvarande församling,
kyrkliga samfållighet eller stift inom det registrerade trossamfundet
Svenska kyrkan.

Stiftelser som vid utgången av år 1999 förvaltas av en församling eller
en kyrklig samfållighet förvaltas av motsvarande enhet också i
fortsättningen. Detsamma gäller om en församling eller kyrklig
samfållighet har till uppgift att utse styrelseledamöter i en sådan stiftelse.

Ärenden som vid relationsändringen, enligt lag eller förordning,
handläggs hos pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, kontraktsprost,
biskop, domkapitel, Domkyrkorådet i Lund, Kyrkofondens styrelse,
Kyrkomötets besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller Svenska

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

109

kyrkans centralstyrelse skall överlämnas till Svenska kyrkan för fortsatt
handläggning.

Kyrkomötet har vid sammanträde under år 1999 de befogenheter, med
avseende på tiden efter relationsändringen som följer av lagen om
Svenska kyrkan trots bestämmelserna i kyrkolagen. En motsvarande
bestämmelse gäller för församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift
sedan det blivit klart vilka dessa är genom anmälan till det statliga
registret.

Rätt till ledighet för förtroendevalda

Ledamöter och ersättare i beslutande församlingar hos Svenska kyrkans
organisatoriska delar samt ledamöter och ersättare i kyrkomötet har fram
till och med den 31 december 2009 rätt till den ledighet från sina
anställningar som behövs för uppdragen. Detsamma gäller de personer
som ingår i en styrelse eller motsvarande organ inom Svenska kyrkan.

Egendomsfrågor

De äldre kyrkor som i dag betraktas som egendom av stiftelsekaraktär,
dvs. sådana som uppförts före år 1817 på landet och år 1843 i stad, med
tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, skall ägas av den
församling där kyrkan är belägen. Egendomen skall användas för samma
ändamål som tidigare, tills annat beslutas av Svenska kyrkan. - En
församlingskyrkas fastighet och fastighetsfond eller en domkyrkas
fastighet och fastighetsfond skall också ägas av den församling där
kyrkan är belägen. Egendomen skall användas för samma ändamål som
tidigare. För ändring av ändamålet krävs tillstånd av Kammarkollegiet. -
Lunds domkyrka och domkyrkans fastigheter och fastighetsfond skall
dock behållas som självständig förmögenhet och förvaltas av Svenska
kyrkan. Egendomen skall också i fortsättningen utgöra en egen juridisk
person och användas för samma ändamål som tidigare.

De prästgårdar som i dag betraktas som egendom av stiftelsekaraktär
skall ägas av den kyrkliga samfållighet, eller om sådan inte finns, den
församling där egendomen är belägen. Biskopsgårdarna skall - med
undantag av de biskopsgårdar och tjänstebostäder för biskop som i dag
hyrs enligt särskilda avtal - ägas av trossamfundet Svenska kyrkan.

Kyrkofondens tillgångar skall ägas av trossamfundet Svenska kyrkan
och användas för kyrkliga ändamål, sedan ett så stort kapital avskilts som
motsvarar åtagandena för utgående pensioner och gjorda
pensionsutfästelser för präster och biskopar. Kyrkofondsfastighetema
skall också ägas av trossamfundet Svenska kyrkan och användas för
kyrkliga ändamål. - Som framgår av lagen om Svenska kyrkan skall
prästlönetillgångama förvaltas av Svenska kyrkan som självständiga
förmögenheter.

De så kallade kronoanslagen skall ägas av trossamfundet Svenska
kyrkan, olika organisatoriska delar av trossamfundet eller särskilda

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

110

rättssubjekt som förvaltas av Svenska kyrkan beroende på vilken typ av Prop. 1998/99:124
egendom det är fråga om.                                               Bilaga 1

Ersättningsfrågor

Om någon som före relationsändringen var ägare till eller hade särskild
rätt till kyrklig egendom lider förlust genom att egendomen överförs till
Svenska kyrkan, en församling eller en kyrklig samfållighet, så skall
staten utge ersättning för skadan.

3 Begravningsverksamheten, kulturminnena,
personalen, avgiftsbetalningen, m.m.

Propositionen Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. (prop. 1998/99:38)
beslutades den 10 december 1998 och är den tredje i stat-kyrkareformen.
Riksdagen har i allt väsentligt beslutat i enlighet med regeringens förslag
(bet. 1998/99:KU18 och rskr. 1998/99:00). Reformen är i huvudsak
avsedd att träda i kraft den 1 januari 2000.1 korthet är förslagen följande.

Begravningsverksamheten

Svenska kyrkans församlingar skall fortsätta att vara huvudmän för den
helt övervägande delen av begravningsverksamheten. De skall också
fortsättningsvis tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte
tillhör något kristet trossamfund. Verksamheten skall finansieras genom
en inkomstrelaterad begravningsavgift som betalas av alla som är
folkbokförda i landet. När en församling är huvudman för
begravningsverksamheten skall Kammarkollegiet fastställa begravnings-
avgiften för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Begravningsavgiften
skall täcka ett antal tjänster som kostnadsfritt skall tillhandahållas ett
dödsbo. Länsstyrelserna skall ha fortsatt tillsyn över begravnings-
verksamheten och utse särskilda ombud för dem som inte tillhör Svenska
kyrkan.

De kyrkliga kulturminnena

Svenska kyrkan skall få viss ersättning av staten för vård och underhåll
av de kyrkliga kulturminnena, s.k. kyrkoantikvarisk ersättning. Denna
ersättning avser kostnader som uppkommer på grund av kulturhistoriska
hänsynstaganden. Den statliga ersättningen utgår fr.o.m. år 2002 med 50
miljoner kronor och stiger sedan successivt i olika steg till 460 miljoner
kronor år 2009. Efter tioårsperiodens utgång skall ersättningens storlek
övervägas efter särskilda överläggningar mellan staten och Svenska
kyrkan.

111

Fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen skall ske genom
Svenska kyrkan. Besluten om fördelning skall föregås av samråd med
myndigheterna inom kulturmiljöområdet. Inför reformens ikraftträdande
skall det träffas en överenskommelse mellan staten och Svenska kyrkan i
frågor som rör de kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan.

Offentlighet och insyn samt de kyrkliga arkiven

Den offentligrättsligt reglerade handlingsoffentligheten inom Svenska
kyrkan skall avse handlingar som rör begravningsverksamheten samt
fördelningen och användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Allmänna handlingar, som före relationsändringen har kommit in till
eller upprättats hos antingen myndigheter med uppgifter som hänför sig
till Svenska kyrkans verksamhet eller kyrkans beslutande församlingar,
skall efter beslut av regeringen kunna förvaras hos Svenska kyrkan efter
reformens ikraftträdande utan att därigenom upphöra att vara allmänna.

Svenska kyrkans personal

Anställningsavtalen för alla offentliganställda inom Svenska kyrkan går
vid relationsändringen automatiskt över till det registrerade
trossamfundet Svenska kyrkan eller dess organisatoriska delar.
Personalen tar med sig sina rättigheter och skyldigheter till den nya
arbetsgivaren. Den arbetstagare som inte vill att anställningsavtalet går
över skall anmäla det till sin gamla arbetsgivare och anställningen anses
då upphöra vid ikraftträdandet av reformen.

Övergången av rättigheter och skyldigheter omfattar också
pensionsåtagandena. Det stift, den församling eller den kyrkliga
samfållighet som anställningsavtalet övergår till svarar för de
pensionsåtaganden som gäller för de anställda vid tidpunkten för
relationsändringen. Pensionsåtagandena skall fonderas före år 2010.
Kapital för att trygga pensionsåtagandena för präster och biskopar
avskiljs ur kyrkofonden. Ur kyrkofonden avskiljs dessutom 300 mkr för
att underlätta ett samlat tryggande av pensionsfordringama för övrig
personal. Till dess fondering skett skall åtagandena kreditförsäkras.
Svenska kyrkan svarar solidariskt med sina organisatoriska delar för de
pensionsåtaganden som inte är möjliga att kreditförsäkra.

Beskattning av trossamfunden

Registrerade trossamfund, däribland Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar, likställs i skattehänseende med allmännyttiga
ideella föreningar vilket innebär att de blir begränsat skattskyldiga. De
s.k. prästlönetillgångama skall vara befriade från inkomstskatt under en
övergångsperiod, 2000-2009. De normala skattereglerna skall efter
övergångsperioden gälla även för Svenska kyrkan. För tiden därefter
skall beskattningen ses över med utgångspunkt i principbeslutet om stat-
kyrkareformen. Den lagtekniska utformningen innebär i sig inte något

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

112

ställningstagande till vilka regler som skall gälla för följande år. En
förlängning av undantaget förutsätter dock ett nytt riksdagsbeslut om
förlängning eller modifiering av övergångsregeln. Den egendoms-
överföring som har direkt samband med relationsändringen eller med
registrering som trossamfund bör vara befriad från stämpelskatt.

Statlig medverkan vid avgiftsbetalning m.m.

Avgift till trossamfund som tas ut med statlig hjälp beräknas på den
kommunalt beskattningsbara förvärvsinkomsten och behandlas i
hanteringshänseende som en skatt. Förskott på avgiftsmedlen betalas ut
till trossamfundet under inkomståret och slutavräkning görs när det
slutliga avgiftsunderlaget är känt.

Rättsinstituten stadgad åborätt och landgille avvecklas.

Ekonomiska effekter

Reformen far positiva ekonomiska effekter för Svenska kyrkan främst
genom att nuvarande ekonomiska regleringar mellan staten och kyrko-
kommunerna faller bort (inklusive utgående skatteadministrations-
ersättning) och genom att staten börjar betala kyrkoantikvarisk
ersättning. Regeringen anser att kyrkan bör utnyttja det utrymme som
reformen skapar till en sänkning av kyrkoavgiften.

Efter den tioåriga övergångsperioden förutsätts de med finansieringen
av reformen sammanhängande frågorna på nytt övervägas efter särskilda
överläggningar med Svenska kyrkan.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 1

113

Sammanfattning av departementspromemorian
Statens stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan
(Ds 1999:12)

Arbetsgruppen har haft till uppgift att bereda frågorna om det framtida
statliga stödet till trossamfunden och lägga fram förslag om inriktning,
kriterier, administration och organisation av detta stöd.

Nuvarande stöd

Direkt statligt stöd till trossamfund infördes år 1971 i syfte att öka
förutsättningarna för ekonomiskt svaga församlingar att hålla lokaler
samt erbjuda religiös service i form av gudstjänst, själavård och liknande.
Stödet lämnas för närvarande enligt förordningen (1989:271) om
statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan för religiös
verksamhet, lokaler till religiös verksamhet och för teologiska seminarier
m.m. Bidrag kan endast lämnas till de samfund som finns angivna i
förordningen. Det är regeringen som beslutar vilka trossamfund som
skall komma i fråga för statligt stöd. Bidraget fördelas av en statlig
myndighet, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST),
som är administrativt knuten till Sveriges Frikyrkosamråd.

Det aktuella anslaget på statsbudgeten - K 1 Stöd till trossamfund
inom utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid - uppgick
år 1998 till sammanlagt 56,4 miljoner kronor.

Det framtida stödet till trossamfunden

Motiv för stöd

Arbetsgruppen finner flera motiv till att staten skall stödja trossamfund.

Trossamfunden är generellt sett samhällsnyttiga organisationer som
medverkar i den ständigt pågående normbildningsprocess som är
nödvändig för att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar
som vårt samhälle vilar på.

Av principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska
kyrkan framgår att staten bör erbjuda Svenska kyrkan kostnadsfri
avgiftshjälp och att staten av likställighetsskäl bör stödja de andra
trossamfunden.

Enligt regeringsformen är det en uppgift för det allmänna att främja
bl.a. religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget
samfundsliv.

Övergripande mål för stödet

Målet för stödet skall enligt förslagen från arbetsgruppen vara att öka
förutsättningarna för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt

Prop. 1998/99:124

Bilaga 2

115

inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning
och omsorg.

Även andra verksamheter och projekt som trossamfunden bedriver och
som svarar mot angelägna samhällsbehov far ges stöd.

Förutsättningar för stöd

Arbetsgruppen föreslår att en särskild lag stiftas med föreskrifter om stöd
till trossamfund. I lagen anges de grundläggande principer enligt vilka
stödfrågor skall prövas.

Stöd far endast lämnas till trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar
som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har egen livskraft.

Beslut om stöd

Arbetsgruppens förslag är att regeringen liksom i dag bestämmer vilka
trossamfund som kan fa statsbidrag.

Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer far meddela föreskrifter om fördelning av statsbidrag.

Utformning av stödet

Stödet till trossamfunden skall enligt arbetsgruppen vara utformat så att
trossamfunden kan bedriva sin verksamhet med kontinuitet och
långsiktighet.

Större delen av stödet ges i form av organisationsbidrag.

För sådana verksamheter som trossamfunden bedriver och som staten
har ett särskilt intresse att stödja, t.ex. den ekumeniska Sjukhuskyrkan,
skall stödet utformas som verksamhetsbidrag.

Projektbidrag ges främst i form av etableringsbidrag och lokalbidrag.

Stödets fördelning

Arbetsgruppen föreslår att Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund (SST) fortsätter att fördela det statliga stödet till
trossamfunden fr.o.m. år 2000, men ombildas till en reguljär statlig
nämndmyndighet. Nämnden görs mindre än i dag och får statliga regler
för ekonomi- och personaladministration. Verksamheten revideras av
Riksrevisionsverket (RRV). Arbetsgivarverket ges i uppdrag att
omförhandla kanslipersonalens kollektivavtal.

Till nämnden knyts ett råd för dryftande av gemensamma frågor i
vilket alla bidragsberättigade trossamfund är representerade.

Ett särskilt forum knutet till Kulturdepartementet inrättas med uppgift
att vara kontaktorgan för diskussion av övergripande gemensamma
frågor av intresse för både staten och trossamfunden.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 2

116

Stödets storlek

Av statsfinansiella skäl lägger arbetsgruppen inte fram några forslag om
en ökning av anslaget på statsbudgeten K 1 Stöd till trossamfund inom
utgiftsområdet 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid.

I stället föreslår arbetsgruppen att trossamfunden ges en prioriterad
ställning i fråga om stödformerna individuellt anställningsstöd och
arbetsplatsintroduktion under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inom utgiftsområdet 14, Arbetsmarknad och arbetsliv. Vidare
föreslås ett nära samarbete mellan AMS och SST för att informera om
förutsättningarna för att församlingarna skall fa del av stödet och att
väcka församlingarnas intresse för att vidta åtgärder som berättigar till
stöd.

De nordiska lutherska kyrkorna far statligt stöd på samma sätt som
andra trossamfund, om förutsättningarna härför föreligger.

Redovisning och kontroll

Enligt arbetsgruppens förslag skall de trossamfund och församlingar som
tar emot bidrag lämna SST de redovisningshandlingar,
verksamhetsberättelser samt andra uppgifter som SST bestämmer.

SST far besluta att beviljat bidrag inte skall betalas ut, om det kan
antas att bidraget har beviljats på grund av felaktiga uppgifter.

SST far besluta att bidrag skall betalas tillbaka, om det har beviljats på
grund av felaktiga uppgifter, om bidraget inte används för det ändamål
det beviljats för eller om trossamfundet eller församlingen inte lämnar
sådana redovisningshandlingar, verksamhetsberättelser samt andra
uppgifter som SST bestämmer.

Statliga myndigheter som beslutar om speciella bidrag till ett
trossamfund eller en församling bör underrätta SST om beslutet.

Statlig hjälp med att ta in avgift till trossamfund

Kostnaderna för avgiftshjälpen

Arbetsgruppen bedömer att statens årliga kostnader för att ta in avgifter
till trossamfund kan beräknas till 21 kronor per person som omfattas av
den statliga hjälpen. För varje samfund som ansluts tillkommer det
dessutom en förberedelsekostnad för staten som kan beräknas till 75 000
kronor per samfund.

Avräkning mot organisationsbidrag

Arbetsgruppen föreslår att vid fördelning av statsbidrag skall beaktas om
trossamfundet får statlig hjälp med att bestämma, debitera, redovisa och
ta in avgifter.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 2

117

Kostnaderna för avgiftshjälpen bör räknas av från trossamfundets
organisationsbidrag i förhållande till det antal betjänade som omfattas av
hjälpen.

Vilka omfattas av avgiftshjälpen?

Arbetsgruppen gör bedömningen att avgiftshjälpen omfattar såväl
medlemmar som betjänade.

Förutsättningar för avgiftshjälp

I lagen (1998:1593) om trossamfund införs enligt arbetsgruppens förslag
bestämmelser om vem som beslutar om avgiftshjälp och om
förutsättningarna för hjälpen.

Regeringen beslutar om ett annat registrerat trossamfund än Svenska
kyrkan skall få avgiftshjälp och om hjälpen skall upphöra. Motsvarande
bestämmelser i den föreslagna lagen om avgift till registrerat
trossamfund föreslås upphävd.

Avgiftshjälp får endast lämnas till trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar
som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har en egen livskraft.

Ekonomiska konsekvenser av förslagen

Arbetsgruppen bedömer att förslagen inte medför någon ökad belastning
på statsbudgeten. Inte heller bör de organisatoriska förslag som läggs
fram innebära någon höjning av kostnadsnivån för hanteringen av det
statliga stödet till trossamfunden jämfört med dagsläget.

Ikraftträdande

Samtliga förslag avses träda i kraft den 1 januari 2000. För bidrag som
beviljats före denna dag föreslås att äldre regler skall tillämpas.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 2

118

Remissinstanser - Statens stöd till andra trossamfund
än Svenska kyrkan (Ds 1999:12)

1.  Riksdagens ombudsmän

2.  Hovrätten för Västra Sverige

3.  Kammarrätten i Jönköping

4.  Kriminalvårdsstyrelsen

5.   Statens invandrarverk

6.   Socialstyrelsen

7.  Kammarkollegiet

8.   Statskontoret

9.  Riksrevisionsverket

10. Riksskatteverket

11. Arbetsgivarverket

12. Högskoleverket

13. Arbetsmarknadsstyrelsen

14. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

15. Svenska kyrkans centralstyrelse

16. Landstingsförbundet

17. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

18. Sveriges akademikers centralorganisation

19. Tjänstemännens centralorganisation

20. Landsorganisationen i Sverige

21. Nordiska Ekumeniska rådet

22. Sveriges frikyrkosamråd

23. Anglikanska kyrkan

24. Bibeltrogna vänner

25. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan

26. Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan

27. Evangeliska fosterlands-stiftelsen

28. Frälsningsarmén

29. Förenade islamiska församlingar i Sverige

30. Islamiska kulturcenterunionen i Sverige

31. Sveriges muslimska förbund

32. Judiska församlingarna i Sverige

33. Metodistkyrkan i Sverige

34. Nybygget - kristen samverkan

35. Armenisk-apostoliska kyrkan

36. Bulgarisk-ortodoxa kyrkan

37. Estnisk-ortodoxa kyrkan

38. Etiopisk-ortodoxa kyrkan

39. Finska ortodoxa församlingen i Sverige

40. Grekisk-ortodoxa metropolitdömet

41. Koptisk-ortodoxa kyrkan

42. Makedonisk-ortodoxa kyrkan

43. Rumänsk-ortodoxa kyrkan

44. Kristi förklarings ortodoxa kyrka (Ryska kyrkan)

45. Serbisk-ortodoxa kyrkan

Prop. 1998/99:124

Bilaga 3

119

46. Svenska ortodoxa prosteriet

47. Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien

48. Syrisk-ortodoxa patriarkaliska ställföreträdarskapet i Sverige

49. Österns apostoliska katolska assyriska kyrka

50. Pingströrelsen

51. Sjundedags adventistsamfundet

52. Stockholms katolska stift

53. Svenska alliansmissionen

54. Svenska baptistsamfundet

55. Svenska missionsförbundet

56. Ungerska protestanters kyrkosamfund i Sverige

57. Norska församlingen i Stockholm

58. Norska sjömanskyrkan i Göteborg

59. Danska kyrkan i Göteborg

60. Isländska församlingen i Göteborg

Prop. 1998/99:124

Bilaga 3

120

Sammanfattning av departementspromemorian
Trossamfunden och totalförsvaret (Ds 1999:4)

Utgångspunkter

Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter, de kyrkliga
kommunerna, omfattas i dag av åtskilliga författningar på
försvarsområdet. Detsamma gäller de kyrkliga myndigheterna. Bland
annat föreligger en skyldighet att vidta de beredskapsförberedelser som
behövs för att verksamheten skall fungera under de svåra förhållanden
som kan råda under krig. Någon motsvarande skyldighet finns inte i fråga
om andra trossamfund än Svenska kyrkan.

Svenska kyrkans centralstyrelse, som är en statlig myndighet under
kyrkomötet, har ansvar för att leda och samordna den kyrkliga
beredskapen i enlighet med vad som avtalas med kyrkliga kommuner och
andra trossamfund. För den närmare hanteringen av trossamfundens
beredskapsfrågor har centralstyrelsen inrättat ett samverkans- och
beredningsorgan, Trossamfundens beredskapsråd.

Den 1 januari 2000 kommer relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan att ändras. Relationsändringen innebär bl.a. att församlingarnas
och de kyrkliga samfällighetemas kommunstatus upphör och att Svenska
kyrkan även i övrigt lämnar det allmänna. Ett syfte med stat-
kyrkareformen är att uppnå ökad likställighet mellan olika trossamfund.
Reformen skall också leda till att Svenska kyrkan i största möjliga
utsträckning själv skall fa reglera sina egna angelägenheter.

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan får till följd
att de formella förutsättningarna ändras när det gäller trossamfundens
medverkan inom totalförsvaret i framtiden. Det finns dock inte skäl att
anta att relationsändringen i sig kommer att medföra någon förändring i
fråga om den verksamhet som trossamfunden bedriver.

De förslag som arbetsgruppen lämnar är avsedda att träda i kraft den 1
januari 2000, dvs. samtidigt som relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan ändras.

Förslag i fråga om trossamfundens medverkan inom
totalförsvaret i framtiden

Totalförsvarets behov av trossamfundens medverkan

Svenska kyrkan och övriga trossamfund utgör genom sina kunskaper och
sin kompetens en värdefull resurs för landet. De engagerar sammantaget
en stor del av befolkningen och har en bred förankring i samhället. Deras
verksamhet kan utgöra ett komplement och i vissa fall ett alternativ till
den verksamhet som bedrivs av andra organ - staten, kommuner och
landsting samt organisationer och företag. Det är angeläget att

Prop. 1998/99:1'24

Bilaga 4

121

trossamfundens kunnande och insatser uppmärksammas och tas till vara
inom totalförsvaret även i framtiden.

Särskilt betydelsefulla områden är begravningsverksamheten och den
andliga vården (själavård och krishantering). Trossamfunden gör dock
även på andra områden betydande insatser som i olika avseenden är
värdefulla for samhället i fredstid likaväl som vid kris och under krig.

Offentligrättslig reglering av trossamfundens beredskaps-
förberedelser

Svenska kyrkans skyldighet att vidta beredskapsförberedelser i fråga om
begravningsverksamheten och förvaltningen av de kyrkliga kultur-
minnena skall vara offentligrättsligt reglerad efter relationsändringen.
När det gäller trossamfundens verksamhet i övrigt skall frågor om
beredskapsplanering inte regleras offentligrättsligt. Det är en ange-
lägenhet för de enskilda trossamfunden att avgöra i vilken utsträckning
som de skall vidta förberedelser för att kunna fullgöra sina uppgifter även
under höjd beredskap.

Ledning och samordning av trossamfundens medverkan inom
totalförsvaret

Civilt försvar, i vilket trossamfundens verksamhet ingår, omfattar hela
samhället och utförs av ett stort antal aktörer med olika inriktning och
verksamhet. En förutsättning för att det skall vara möjligt att agera
samlat och effektivt i en kris- eller krigssituation är att de
beredskapsförberedelser och åtgärder som vidtas av olika organ,
inklusive trossamfunden, samordnas och så långt som är möjligt far en
enhetlig inriktning. Det är nödvändigt att det, såväl vid fredstida
förberedelser som vid kriser och under krig, finns ett väl fungerande och
flexibelt system för ledning och samordning på samtliga nivåer inom
totalförsvarsorganisationen.

Det är framför allt på den lokala nivån som det krävs faktiska insatser
under höjd beredskap. Enligt gällande bestämmelser har kommunen att
verka för att beredskapsförberedelsema för den civila verksamhet som
bedrivs inom kommunen av olika aktörer far en enhetlig inriktning och
att samordning sker. Ett motsvarande ansvar föreligger i fråga om den
civila verksamheten under höjd beredskap. Relationsändringen skall inte
medföra några förändringar vad gäller kommunens sammanhållande roll
i fråga om verksamheten på lokal nivå.

På den regionala nivån har länsstyrelsen och civilbefalhavaren ett
sammanhållande ansvar när det gäller den civila verksamhet som bedrivs
inom länet respektive civilområdet. De ändrade relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan skall inte innebära någon förändring i fråga
om detta ansvar.

När det gäller den centrala nivån skall ansvaret för att leda och
samordna trossamfundens medverkan inom det civila försvaret efter
relationsändringen ligga på Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Prop. 1998/99:124

Bilaga 4

122

ÖCB skall leda och samordna trossamfundens medverkan i enlighet med
vad ÖCB överenskommer med Svenska kyrkan och andra trossamfund.
Ett särskilt råd för trossamfundens beredskapsfrågor skall knytas till
ÖCB. Rådet skall bestå av ÖCB:s generaldirektör som ordförande samt
sex andra ledamöter. För varje ledamot skall det finnas en ersättare.
Ledamöterna och ersättarna utses av ÖCB för en bestämd tid.

Rådet skall vara ett rådgivande samverkans- och beredningsorgan i
frågor som rör trossamfundens medverkan inom totalförsvaret. Det skall
vara ett forum för kontinuerliga kontakter i övergripande frågor och för
utbyte av kunskap och erfarenheter. Rådet skall vidare bistå ÖCB med
upplysningar och synpunkter som är av betydelse för beredningen och
planeringen av verksamheten på området.

Övriga förslag

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan leder till att
det behöver göras ändringar i ett antal lagar inom totalförsvarsområdet.
Detta är en följd av bl.a. att församlingarnas och de kyrkliga sam-
fallighetemas kommunstatus upphör och att Svenska kyrkan även i övrigt
lämnar det allmänna. Arbetsgruppen lämnar förslag till ändringar i bl.a.
lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltnings-
myndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., lagen
(1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, lagen (1994:1720) om
civilt försvar, lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, lagen (1994:1811)
om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., säkerhetsskyddslagen

Prop. 1998/99:124

Bilaga 4

123

Remissinstanser - Trossamfunden och totalförsvaret,        ^998/99’¹²⁴

Ds 1999:4

1. Riksdagens ombudsmän (JO)

2. Hovrätten över Skåne och Blekinge

3.  Kammarrätten i Sundsvall

4.  Rikspolisstyrelsen

5.  Statens invandrarverk

6.  Försvarsmakten

7.  Totalförsvarets pliktverk

8.  Överstyrelsen för civil beredskap

9.  Statens räddningsverk

10. Civilbefalhavaren i Mellersta civilområdet

11. Riksantikvarieämbetet

12. Länsstyrelsen i Stockholms län

13. Länsstyrelsen i Kronobergs län

14. Länsstyrelsen i Jämtlands län

15. Kyrkofondens styrelse

16. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

17. Svenska kyrkans centralstyrelse

18. Domkapitlet i Karlstad

19. Stiftssamfalligheten i Uppsala stift

20. Stiftssamfalligheten i Lunds stift

21. Stiftssamfälligheten i Härnösands stift

22. Gävle kyrkliga samfållighet

23. Göteborgs kyrkliga samfållighet

24. Vrigstads och Hylletofta församlingars kyrkliga samfållighet

25. Säma församling

26. Karlsborgs församling

27. Kista församling

28. Malmö kommun

29. Avesta kommun

30. Umeå kommun

31. Svenska kommunförbundet

32. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

33. Landstingsförbundet

34. Svenska röda korset

35. Sveriges kristna råd

36. Sveriges frikyrkosamråd

37. Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd (OÖKER)

38. Islamiska samarbetsrådet

39. Judiska församlingarnas centralråd

40. Stockholms katolska stift (Romersk-katolska kyrkan i Sverige)

41. Sveriges kyrkogårdschefers förening

125

Remissinstanser - promemorian Följdändringar i
anledning av stat-kyrkareformen

Prop. 1998/99:124

Bilaga 6

1.  Justitieombudsmannen

2.  Justitiekanslem

3.  Hovrätten för Nedre Norrland

4.  Kammarrätten i Göteborg

5.  Överstyrelsen för civil beredskap

6.  Statskontoret

7.  Statistiska centralbyrån

8.  Riksskatteverket

9.  Kammarkollegiet

10. Domkapitlet i Uppsala

11. Svenska kyrkans centralstyrelse

12. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

13. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

14. Svenska Kommunförbundet

15. Landstingsförbundet

16. Sveriges akademikers centralorganisation

17. Tjänstemännens centralorganisation

18. Landsorganisationen i Sverige

127

Remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig över
SOU 1997:41

Prop. 1998/99:124

Bilaga 7

1. Riksmarskalksämbetet

2. Justitiekanslem

3. Justitieombudsmannen

4. Svea hovrätt

5. Hovrätten för Västra Sverige

6. Kammarrätten i Stockholm

7. Kammarrätten i Jönköping

8. Datainspektionen

9. Överstyrelsen för civil beredskap

10. Statskontoret

11. Statistiska centralbyrån

12. Riksrevisionsverket

13. Riksskatteverket

14. Arbetsgivarverket

15. Statens löne- och pensionsverk

16. Arbetsdomstolen

17. Riksarkivet

18. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

19. Kammarkollegiet

20. Länsstyrelsen i Jönköpings län

21. Länsstyrelsen i Hallands län

22. Länsstyrelsen i Dalamas län

23. Länsstyrelsen i Stockholms län

24. Länsstyrelsen i Västerbottens län

25. Juridiska fakulteten i Uppsala

26. Juridiska fakulteten i Lund

27. Teologiska fakulteten i Uppsala

28. Teologiska fakulteten i Lund

29. Kyrkofondens styrelse

30. Svenska kyrkans centralstyrelse

31. Svenska kyrkans församlingsnämnd

32. Svenska kyrkans utbildningsnämnd

33. Nämnden för Svenska kyrkans mission

34. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet

35. Nämnden för Lutherhjälpen

36. Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar

37. Domkapitlet i Uppsala

38. Domkapitlet i Linköping

39. Domkapitlet i Skara

40. Domkapitlet i Strängnäs

41. Domkapitlet i Västerås

42. Domkapitlet i Växjö

43. Domkapitlet i Lund

44. Domkapitlet i Göteborg

45. Domkapitlet i Karlstad

129

46. Domkapitlet i Härnösand

47. Domkapitlet i Luleå

48. Domkapitlet i Visby

49. Domkapitlet i Stockholm

50. Ansvarsnämnden för biskopar

51. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

52. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

53. Svenska kommunförbundet

54. Solna kommun

55. Stockholms kommun

56. Tranås kommun

57. Sveriges akademikers centralorganisation

58. Svenska kyrkans personalförbund

59. Tjänstemännens centralorganisation

60. Kyrkomusikernas riksförbund

61. Landsorganisationen i Sverige

62. Sveriges kristna råd

63. Sveriges frikyrkosamråd

64. Anglikanska kyrkan

65. Bibeltrogna vänner

66. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan

67. Evangeliska fosterlands-stiftelsen

68. Frälsningsarmén

69. Förenade islamiska församlingar i Sverige

70. Islamiska kulturcenterunionen i Sverige

71. Sveriges muslimska förbund

72. Judiska församlingarna i Sverige

73. Metodistkyrkan i Sverige

74. Nybygget - Kristen samverkan

75. Armenisk-apostoliska kyrkan

76. Bulgarisk-ortodoxa kyrkan

77. Estnisk-ortodoxa kyrkan

78. Etiopisk-ortodoxa kyrkan

79. Finska ortodoxa församlingen i Sverige

80. Grekisk-ortodoxa metropolitdömet

81. Koptisk-ortodoxa kyrkan

82. Makedonsk-ortodoxa kyrkan

83. Rumänsk-ortodoxa kyrkan

84. Kristi förklarings ortodoxa kyrka (Ryska kyrkan)

85. Serbisk-ortodoxa kyrkan

86. Svenska ortodoxa prosteriet

87. Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien

88. Syrisk-ortodoxa ställföreträdarskapet i Sverige

89. Österns apostoliska katolska assyriska kyrka

90. Pingströrelsen

91. Sjundedags adventistsamfundet

92. Stockholms katolska stift

93. Svenska alliansmissionen

94. Svenska baptistsamfundet

Prop. 1998/99:124

Bilaga 7

130

95. Svenska missionsförbundet

96. Ungerska protestantiska församlingen i Sverige

97. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund

98. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala

99. Ersta diakonisällskap

100. Stiftelsen Stora Sköndal

101. Kristna studentrörelsen i Sverige

102. Svenska kyrkans lekmannaförbund

103. Kvinnor i Svenska kyrkan

104. Svenska kyrkans unga

105. Sveriges kyrkogårdschefers förening

106. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund

107. Sveriges kyrkokamerala förening

108. Sveriges kyrkosångsförbund

109. Stiftsjuristernas förening

110. Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund

111. Sveriges hembygdsförbund

112. Förbundet för kristen enhet

113. Egendomsnämndernas samarbetsorgan

Vidare har samtliga kyrkokommuner beretts tillfälle att yttra sig.

Prop. 1998/99:124

Bilaga 7

131

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 maj 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,

Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,

Östros, Messing, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Prop. 1998/99:124

Regeringen beslutar proposition 1998/99:124 Staten och trossamfunden -
stöd, medverkan inom totalförsvaret, m.m.

132

Rättsdatablad

Prop. 1998/99:124

Författningsrubrik	Bestämmelser som      Celexnummer för inför, ändrar, upp-      bakomliggande EG- häver eller upprepar     regler ett normgivnings- bemyndigande
Lag om stöd till trossamfund Lag om ändring i lagen (1999:000) om avgift till registrerat trossamfund	4§ 5§

133

Prop. 1998/99:124

Omslag: Rolf Hemegran

Omslagsbild: Glasfönster för sakristian i S:t Eskils kyrka i Haninge
Centrum 1996.

Konstnär: Bosse Falk, Västerhaninge.

Motiv: Rytmer i de vertikala och diagonala linjerna markerar den
uppåtriktade rörelsen i allt levandes strävan mot ljus, kraft och insikt.
Utfört av Ringströms Glasmästeri i Stockholm.

134

Eländers Gotab 58091, Stockholm 1999