- ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 maj 1999
Göran Persson
Ulrica Messing
(Kulturdepartementet)
För den nationella ungdomspolitiken på 2000-talet föreslås tre övergri-
pande mål som skall ersätta tidigare riktlinjer. För det första skall ungdo-
mar ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv. För det andra
skall ungdomar ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet. För
det tredje skall ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska
tänkande tas till vara som en resurs.
De tre målen bör ingå i ett system för styrning, uppföljning och analys
av ungdomspolitiken. Förutom målen bör detta system bestå av delmål
samt goda exempel, vilka utgörs av olika verksamheter som bidrar till att
ungdomspolitikens mål uppnås.
I propositionen redovisas också ett antal prioriteringar samt åtgärder
som genomfors eller kommer att genomföras, med fokus på demokrati,
rättvisa och framtidstro. Vidare redovisas regeringens syn på vissa frågor
kring den kommunala fritids- och kulturpolitiken samt viktiga inslag i
utvecklingen av en samlad ungdomspolitik i kommunerna.
Slutligen redovisas i propositionen en svensk strategi för ungdomsfrå-
gor i EU samt regeringens syn på ungdomar som en resurs i det interna-
tionella samarbetet.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 115
Prop. 1998/99:115
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Ärendet och dess beredning..............................................................6
2.1 Ungdomspolitiska kommittén.............................................6
2.2 Åldersgränsutredningen......................................................7
2.3 Ungdomsfrågor i EU - Förslag till svensk strategi............7
2.4 Ungdomsting.......................................................................7
2.5 Återstående förslag.............................................................8
3 Bakgrund...........................................................................................9
3.1 Att vara ung - perioden mellan barndom och vuxenliv......9
3.1.1 Vadmenasmed ungdom?...............................11
3.1.2 Studie om ungdomars värderingar..................12
3.2 Ungdomspolitikens framväxt............................................12
3.2.1 Den svenska ungdomspolitikens framväxt.....12
3.2.2 Internationella initiativ av betydelse för den
svenska ungdomspolitiken..............................14
3.2.3 Samarbetet inom EU.......................................16
3.3 Ungdomars levnadsvillkor under 1990-talet....................16
3.3.1 Ungdomar och utbildning...............................16
3.3.2 Ungdomar och arbete......................................17
3.3.3 Ungdomar och ekonomi.................................19
3.3.4 Ungdomar och bostad.....................................20
3.3.5 Ungdomars hälsa............................................20
3.3.6 Ungdomar och narkotika................................21
3.3.7 Ungdomars fritids- och kulturvanor...............22
3.3.8 Ungdomars föreningsengagemang.................23
3.4 Ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet.......23
3.5 Ungdomars framtidstro.....................................................26
4 En nationell ungdomspolitik...........................................................28
4.1 Målstyrning av ungdomspolitiken....................................29
4.2 Mål för den nationella ungdomspolitiken.........................30
4.3 Precisering av den nationella ungdomspolitiken..............32
4.4 Ungdomsstyrelsens verksamhet och genomförandet
av den nationella ungdomspolitiken.................................35
5 Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro.................37
5.1 Demokrati - inflytande och delaktighet............................37
5.1.1 En demokratikommission för, med och av
ungdomar........................................................37
5.1.2 Demokrati i skolan..........................................38
5.1.3 En ungdomsdelegation knuten till
regeringen.......................................................41
5.1.4 Fler ungdomar i olika offentliga organ...........42
5.1.5 Rösträtt kopplat till kalenderår.......................44
5.1.6 Tillgång till information ger makt -
Ungdomskanalen............................................45
5.2 Rättvisa villkor - ingen far lämnas utanför!.....................46
5.2.1 IT som redskap för rättvisa.............................46
5.2.2 Åldersgränser kopplade till kalenderår...........47
5.2.3 Könsneutrala åldersgränser vid tillträde
till restauranger och andra kommersiella
nöjeslokaler.....................................................48
5.2.4 Ökad kunskap om utanförskapet....................49
5.2.5 Den kommunala utvecklingsgarantin.............50
5.2.6 Ökad kunskap om villkoren för flickor
med annan etnisk och kulturell bakgrund.......51
5.2.7 Åtgärder i storstädernas bostadsområden.......52
5.2.8 Insatser mot drogmissbruk.............................53
5.3 Kompetens och entreprenörskap.......................................55
5.3.1 Lära för livet - modem kunskapssyn i
skolan..............................................................55
5.3.2 Nätverk till stöd för nya verksamheter
över hela landet...............................................56
5.3.3 Informell utbildning - en nyckel till
framtida kompetenser.....................................57
5.3.4 Ungdomar som entreprenörer - att skapa
sina egna jobb.................................................58
5.4 Ökat stöd till ungdomars engagemang för demokrati,
rättvisa och framtidstro.....................................................60
5.4.1 Förstärkt stöd till lokal ungdomsverksam-
het - bidrag från AB Svenska Spel.................60
5.4.2 Stöd till utvecklingen av ungas egen
organisering....................................................61
5.4.3 Idrotten - vår största ungdomsrörelse............62
5.4.4 Ungas egna visioner inför millennieskiftet 63
5.4.5 Bättre service till eldsjälar och projekt-
makare............................................................64
6 Ungdomspolitik i kommunerna.......................................................65
6.1 En kommunal helhetssyn på ungdomar............................65
6.2 Fritids- och kulturpolitik i kommunerna...........................66
6.3 Satsning på Ung kultur.....................................................69
6.4 Utveckling av nya lokala lösningar för ungdomars
fritidsverksamhet..............................................................70
6.5 Behovet av lokaler för ungdomsverksamhet....................70
7 Internationellt samarbete.................................................................72
7.1 En svensk strategi för ungdomsfrågor i EU......................72
7.2 Ungdomar som resurs i det internationella arbetet...........75
8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................77
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1 Sammanfattning av delbetänkandet Unga och arbete
(SOU 1997:40)..................................................................79
Bilaga 2
Sammanfattning av slutbetänkandet Politik för unga
(SOU 1997:71)...................................................... 89
Prop. 1998/99:115
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande
över Ungdomspolitiska kommitténs betänkanden
Unga och arbete (SOU 1997:40) och Politik för
unga (SOU 1997:71).........................................................96
Bilaga 4 Sammanfattning av slutbetänkandet Bevakad över-
gång - Åldersgränser för unga upp till
30 år (SOU 1996:111)..................................... 98
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande
över Åldersgränsutredningens betänkande Bevakad
övergång - Åldersgränser för unga upp till 30 år
(SOU 1996:111)..............................................................108
Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian Ungdomsfrågor i
EU - förslag till en svensk strategi (Ds 1996:331).........109
Bilaga 7 Sammanfattning av ungdomsting och temamöten inför
den ungdomspolitiska propositionen..............................113
Bilaga 8 99 exempel på verksamhet som avser att bidra till att
ungdomspolitikens mål uppfylls.....................................117
Bilaga 9 Information om bidrag till ungdomsprojekt...................138
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 4 maj 1999......................................................................................140
Prop. 1998/99:115
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
1. mål för den nationella ungdomspolitiken (avsnitt 4.2),
2. Ungdomsstyrelsens verksamhet (avsnitt 4.4).
Prop. 1998/99:115
Regeringen bemyndigade i december 1995 chefen för Civildepartementet
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring med uppgift att
se över vissa ungdomspolitiska frågor (dir. 1995:154 ). Den 19 december
1996 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 1996:124) till kom-
mittén.
I kommitténs uppdrag ingick bland annat att föreslå mål för ungdoms-
politiken samt metoder för styrning, uppföljning och utvärdering av må-
lens genomförande och åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till
inflytande på olika nivåer i samhället. Kommittén skulle vidare analysera
ungdomars situation på bostads- och arbetsmarknaderna samt föreslå åt-
gärder för att underlätta ungdomars inträde på dessa områden. Härutöver
skulle kommittén enligt uppdraget arbeta utåtriktat i syfte att skapa debatt
samt fånga in olika åsikter om ungdomspolitiken. Kommittén antog nam-
net Ungdomspolitiska kommittén.
Kommittén överlämnade i mars 1997 delbetänkandet Unga och arbete
(SOU 1997:40) med förslag till arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar.
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
I maj 1997 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande Politik för
unga (SOU 1997:71). I detta betänkande föreslås mål för ungdomspoliti-
ken. En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 2. Såväl del-
som slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har
publicerats i departementspromemorian Remissammanställning avseende
Ungdomspolitiska kommitténs betänkanden Unga och arbete (SOU
1997:40) och Politik för unga (SOU 1997:71) (Ds 1997:88).
Regeringen gav i december 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att - i nära
samarbete med berörda myndigheter samt Svenska Kommunförbundet
(Kommunförbundet) - lämna förslag till konkreta delmål utifrån de över-
gripande mål som den ungdomspolitiska kommittén förslog. Ungdoms-
styrelsen har i maj 1998 till regeringen överlämnat rapporten Förslag till
delmål för ungdomspolitiken, vilken har kommit att utgöra ett underlag
för avsnitt 4.3 om delmål.
Regeringen bemyndigade den 9 mars 1995 chefen för Civildepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn
av de åldersgränser i samhället som berör unga människor upp till 30 års
ålder och motiven för dem (dir. 1995:29). I uppgiften ingick att kartlägga
rådande förhållanden och analysera i vad mån existerande åldersgränser
orsakade problem samt lämna förslag på sådana förändringar som kan
behövas. Utredaren skulle dessutom överväga behovet av förändringar av
de åldersgränser som gällde inom statsbidragssystemet för ungdomsorga-
nisationer. Utredningen antog namnet Åldersgränsutredningen.
Inom ramen för utredningsuppdraget genomförde utredningen en hea-
ring rörande åldersgränserna på det alkoholpolitiska området. Vid denna
hearing medverkade inte bara företrädare från myndigheter m.fl. på om-
rådet utan också representanter för ett stort antal ungdomsorganisationer.
I juni 1996 överlämnade utredningen betänkandet Bevakad övergång -
Åldersgränser för unga upp till 30 år (SOU 1996:111). En sammanfatt-
ning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställ-
ning av remissyttrandena har publicerats i departementspromemorian Re-
missammanställning Åldersgränsutredningens betänkande Bevakad
övergång - åldersgränser för unga upp till 30 år (Ds 1997:33).
För att bl.a. utarbeta en svensk strategi för arbetet med ungdomsfrågor i
EU beslutade chefen för Civildepartementet den 21 december 1995 att
tillsätta en arbetsgrupp.
Arbetsgruppens rapport Ungdomsfrågor i EU - Förslag till en svensk
strategi (Ds 1996:31) innefattar såväl övergripande som mer konkreta
förslag till åtgärder. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6.
Promemorian har behandlats vid två hearingar i oktober 1996.
Under våren 1999 har ungdomsting genomförts i Gällivare, Skellefteå
och Jönköping. Vidare har Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisatio-
ner (LSU) genomfört ett ungdomsting i stadsdelen Husby i Stockholms
kommun. Syftet med dessa ungdomsting har varit att ge ungdomar möj-
lighet att diskutera och lämna synpunkter på för dem väsentliga frågor.
Diskussionerna vid dessa ting har i huvudsak fokuserats på ungdomars
inställning och möjligheter till inflytande, demokrati, integration och
framtidstro. Därutöver har tre separata temamöten anordnats. Dessa mö-
ten har behandlat IT-frågor, den kommunala utvecklingsgarantin samt
fritids- och kulturfrågor. En sammanfattning av diskussionerna vid både
ungdomstingen och temamötena presenteras i bilaga 7.
Prop. 1998/99:115
I denna proposition tar regeringen upp en del av de förslag som utred-
ningarna har lämnat.
De förslag som inte behandlas i propositionen övervägs vidare inom
Regeringskansliet.
Prop. 1998/99:115
Dagens ungdomsgeneration är, som varje ny generation, på flera sätt
unik. Den växer upp i en tid där samhället är under stark omvandling, där
gamla auktoriteter ersätts med nya förebilder och där tempot tenderar att
hela tiden öka. Utvecklingen kan ge anledning till såväl förhoppningar
som viss oro. Ingen kan i dag förutsäga vad framtiden har att erbjuda.
Inte minst därför finns det anledning att fundera över den, och också göra
det utifrån den nya generationens perspektiv.
Ungdomsgenerationen kan beskrivas som en mångfaldsgeneration.
Aldrig tidigare har uppväxten för en hel generation präglats av en så om-
fattande etnisk och kulturell mångfald som i dag. Många ungdomar har
kommit till Sverige från ett annat land, eller har en eller två föräldrar med
denna bakgrund. En stor andel av ungdomarna växer också upp i miljöer,
inte minst i storstäderna, som präglas av en omfattande mångfald. När
olika erfarenheter möts utvecklas såväl nya perspektiv som nya kompe-
tenser. Det är viktigt att samhället förmår att ta till vara de möjligheter
detta ger.
Ungdomsgenerationen kan också beskrivas som en intemationaliserad
generation. Aldrig förr har ungdomar, oavsett etnisk och kulturell
bakgrund, haft så goda förutsättningar till internationella kontakter och
erfarenheter som i dag. Allt fler reser allt längre bort. I spåren av
tågluffningen i Europa har också fötts ett ökat intresse för bl.a. Asien,
Australien och Latinamerika. Genom bl.a. utbytesprogram,
praktikarbeten och medverkan i biståndsarbete har många av dagens
ungdomar skaffat sig erfarenheter som ger dem goda förutsättningar på
såväl arbetsmarknaden som i det sociala livet. Även detta ger samhället
som helhet nya möjligheter.
Ofta beskrivs ungdomsgenerationen också som en IT-generation. Ald-
rig förr har en generation haft ett sådant försteg gentemot sina egna för-
äldrar och far- och morföräldrar som en stor del av dagens ungdomsgene-
ration har när det gäller den moderna informationstekniken. Det som ofta
böljar som lek och spänning övergår för många till att också bli syssel-
sättning och försöijning. Det stora intresset och kompetensen inom IT-
området bidrar därmed såväl till individens som samhällets utveckling.
Dessutom har det på många håll, inte minst i skolan, vänt upp och ned på
den traditionella maktbalansen mellan generationerna - eleven blir lära-
rens lärare.
Ungdomsgenerationens samlade karakteristik kan därmed beskrivas
som fylld av möjligheter och goda förutsättningar för såväl den enskilde
som för samhället som helhet. Men som så ofta är detta inte hela san-
ningen. Det finns också en annan sida av verkligheten.
Ofta beskrivs ungdomsgenerationen som att den omfattas av en väx-
ande känsla av maktlöshet. Detta beror dock inte på ungdomars eget
bristande intresse eller engagemang. Tvärtom visar många undersök-
ningar att ungdomar verkligen vill vara med och påverka, bestämma och
ta ansvar i olika sammanhang. I stället består problemet i att ungdomar
ofta upplever att de inte släpps in där makten finns. Ett annat hinder kan
vara att traditionella arbetsformer förhindrar det dynamiska arbetssätt
som många samhällsengagerade ungdomar efterlyser. Oavsett skälen är
den ökade känslan av maktlöshet en allvarlig signal till det övriga sam-
hället, inte minst staten och kommunerna. Den ger anledning att sätta in
ungdomars möjligheter till inflytande och delaktighet i ett större
samhällsperspektiv som ytterst handlar om att värna demokratin och
därmed de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Inom ungdomsgenerationen finns alltjämt uppenbara skillnader när det
gäller jämställdheten mellan flickor och pojkar. Traditionella köns-
rollsmönster dominerar fortfarande valet av utbildning och yrkesinrikt-
ning, även om vissa framsteg gjorts under 1990-talet. På fritidsområdet
återkommer rapporter om att resurserna fördelas ojämlikt ur ett könsper-
spektiv. I mötet mellan ungdomar med olika kulturell bakgrund kan det
uppstå särskilda könsrolls- och jämställdhetsrelaterade problem som
berör såväl flickor som pojkar.
Den ungdomsgeneration som växer upp under 1990-talet har drabbats
av en arbetslöshet som är unikt hög för efterkrigstiden. Ungdomsarbets-
lösheten har legat på en nivå som är ungefar dubbelt så hög som för be-
folkningen i dess helhet. Även om utvecklingen nu har vänt har detta satt
spår i stora delar av ungdomsgenerationen. En liten grupp ungdomar är
sedan mycket lång tid arbetslösa. Det finns risk att en arbetslöshetskultur
utvecklas, där ett hoppande mellan olika typer av ersättningssystem blir
det normala sättet att försörja sig. Mest allvarligt är dock att den grupp
som riskerar att bli långvarigt starkt marginaliserad tenderar att bli större.
Genom att dessa unga människor hamnar vid sidan om det normala sam-
hällslivet riskerar de att varken få möjlighet att leva ett normalt liv eller
få förmåga att bidra till den gemensamma samhällsnyttan.
Slutligen finns i dagens ungdomsgeneration en stark tendens till ökade
skillnader mellan ungdomar med olika social bakgrund. För många ung-
domar har detta inneburit att deras beroende av sina föräldrar har ökat.
De ökade skillnaderna märks kanske främst då det gäller ungdomars
möjligheter att komma in på bostadsmarknaden. Betydelsen av "att födas
av rätt föräldrar" har blivit allt större. När det gäller såväl möjligheten att
få en egen bostad som bl.a. utbildning, arbete och hälsa går det i dag att
se tydliga klasskillnader i ungdomsgenerationen. Kampen mot dessa
ökade klasskillnader är en av de viktigaste uppgifterna inför och under
det nya millenniet.
Prop. 1998/99:115
10
Inom ungdomsforskningen görs vanligen en distinktion mellan ungdom
som livsfas och ungdom som social kategori. Livsfasdefinitionen fokuse-
rar på ungdomsstadiet och identitetsutveckling i relation till barn- och
vuxenstadiet. I studier av processer kring vuxenblivandet är därför livs-
fasdefinitionen ofta relevant. Synen på ungdom som en social kategori
fokuserar i regel på ungdomar som grupp i samhället. Gruppen definieras
av egenskaper som ålder och gemensamma sociala och kulturella villkor.
Studier av ungdomars förutsättningar på arbetsmarknaden är ett exempel
på ungdom som social kategori.
Vilken definition som bör tillämpas inom ungdomspolitiken varierar
beroende på åtgärdernas karaktär. Lagar och förordningar utgår med nöd-
vändighet i regel från en åldersdefinition, medan andra mer policyorien-
terade insatser ofta riktar sig till grupper av unga människor med gemen-
samma sociala, ekonomiska eller kulturella förutsättningar.
Övergången från ungdom till vuxen är något högst individuellt. Fakto-
rer som försörjning, familjebildning och eget boende kan spela stor roll
för när en person själv uppfattar sig som vuxen - men även sociala sam-
manhang och möjlighet till inflytande över sin tillvaro kan vara av bety-
delse. I en studie presenterad av Ungdomsstyrelsen Ny tid - Nya tankar?
Ungdomars värderingar och framtidstro (1998) (se bl.a. avsnitt 3.1.2),
uppger merparten av de tillfrågade att de anser att man är vuxen när man
tar ansvar för sina egna beslut. Faktorer såsom att bli myndig och flytta
hemifrån inverkade således inte i lika hög utsträckning som ansvarsfrå-
gan.
Det finns även gränsdragningsproblem i övergången från barndom till
ungdom. Någon definitiv tidpunkt då barnet blir ungdom finns inte. Barn
är i stor utsträckning beroende av vuxenvärldens skydd medan ungdomar
snarast efterlyser stöd i sin egen utveckling och ofta frigörelse från för-
äldraberoendet. I Sverige har vi vidareutvecklat synen på bampolitiken
genom propositionen Strategi for att förverkliga FN:s konvention om
barnens rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182). Denna tar sin utgångs-
punkt i FN:s konvention om barnets rättigheter, som omfattar alla upp till
18 år. Barnkonventionen utgör därmed en väsentlig grund för såväl bam-
som ungdomspolitiken.
Av Sveriges befolkning är knappt en tredjedel under 25 år. Närmare
1.1 miljoner är ungdomar i åldrarna 15-24 år. Dessa ungdomar är en so-
cialt, etniskt och kulturellt heterogen grupp, med sinsemellan olika förut-
sättningar och villkor. Som i alla andra generationer finns det exempelvis
stora skillnader i ekonomisk standard mellan olika grupper av ungdomar.
Därför är generella utsagor om hur ungdomar lever, tänker och handlar
ofta missvisande. Ungdomars sociala och kulturella bakgrund är ofta
starkare som gemensam och förenande egenskap än generationstill-
hörigheten. Gemensamt för alla ungdomar är emellertid att de successivt
skall ta över det samhälle som äldre generationer lämnar efter sig. Hur
dagens samhälle bemöter ungdomarnas möjlighet att påverka och utöva
inflytande är avgörande för hur ungdomarna själva och samhället som
helhet skall lyckas i denna process.
Prop. 1998/99:115
11
Regeringen gav i februari 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att i samar-
bete med Barn- och ungdomsdelegationen genomföra en studie om ung-
domars värderingar och framtidstro. Studien skall ses som en uppföljning
av den studie som Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde år 1993 på
uppdrag av Barn- och ungdomsdelegationen. Denna studie redovisas i
rapporten Ungdomars välfärd och värderingar (SOU 1994:73).
Inom ramen för uppdraget har Ungdomsstyrelsen genomfört en en-
kätundersökning. Undersökningen omfattar totalt 2 000 frågeställningar.
Utöver en stor mängd värderings- och framtidsfrågor innefattar enkäten
även ett flertal frågor om uppväxtförhållanden och levnadsvillkor som
rör bland annat sysselsättning, boende, utbildning, inkomst, etnicitet och
familjeförhållanden. Totalt har knappt 4 000 slumpmässigt utvalda per-
soner deltagit i undersökningen varav 3 300 ungdomar i åldrarna 16-29
år samt en referensgrupp med drygt 600 personer mellan 35-74 år.
Uppdraget redovisades till regeringen den 5 oktober 1998 genom
rapporten Ny tid - Nya tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro.
Prop. 1998/99:115
Utvecklingen av en statlig ungdomspolitik
Till en början handlade ungdomspolitiken om statens relation till landets
ungdomsorganisationer. När Statens ungdomsråd bildades år 1959 var
också dess huvuduppgift att vara kontakt- och samordningsorgan mellan
ungdomsorganisationerna och regeringen. Under 1970- och 1980-talen
kom ungdomspolitiken allt mer att handla om statens politik för att
främja fritidsverksamhet och kulturella verksamheter bland barn och
ungdomar. Detta klargjordes genom att Statens ungdomsråd år 1976 blev
en statlig myndighet och i sin instruktion fick till uppgift att inom ramen
för samhällets fritids- och kulturpolitik främja verksamhet bland barn och
ungdomar. Vid denna tidpunkt skedde också en förskjutning av
ungdomspolitiken från att vara sektorsindelad till att bli mer
helhetsorienterad.
Ungdomars villkor i samhället var under slutet av 1980-talet och bör-
jan av 1990-talet föremål för ett antal utredningar. Däribland kan nämnas
Ungdomskommittén (dir. 1989:48) och Generationsutredningen (dir.
1992:107). Den sistnämnda utredningen pekade bland annat på tenden-
serna till en förlängd ungdomstid orsakad av allt längre utbildningstider
och svårigheter för unga att etablera sig på arbets- och bostadsmarkna-
derna.
Hösten 1986 tillsattes den förste ungdomsministem och därmed påbör-
jades ett mer utvecklat och bredare ungdomspolitiskt arbete där inte bara
12
fritid utan även ungdomars arbets- och bostadsförhållanden ingick i en
samlad syn. Detta kom bl.a. till uttryck i att regeringen började lämna
sektorsövergripande beskrivningar av åtgärder riktade till ungdomar var-
vid den första lades fram i budgetpropositionen 1987/88:100 och kom att
omtalas som det s.k. hundrapunktsprogrammet.
Ungdomspolitiken ses i dag som ett sektorsövergripande politikområde
som berör såväl arbetsmarknadspolitik som utbildnings-, kultur- och so-
cialpolitik. Denna förändring av innebörden av begreppet ungdomspolitik
markerades i och med att riksdagen år 1994 på grundval av den första
ungdomspolitiska propositionen (prop. 1993/94:135, bet.
1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354), beslutade att införa ett antal
riktlinjer för ungdomspolitiken samt ersätta Statens ungdomsråd med en
ny myndighet - Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen har en viktig roll för ungdomspolitiken. Myndighe-
tens huvuduppgifter är i dag att främja goda levnadsvillkor för ungdomar
samt att öka kunskapen i samhället om ungdomars situation och villkor.
Ungdomsstyrelsen arbetar sektorsövergripande och har kontinuerlig kon-
takt med kommunerna och andra berörda när det gäller att följa ungdo-
mars villkor. Ungdomsstyrelsen fördelar statsbidrag till ungdomsorgani-
sationer och verkar för förnyelse av ungdomsverksamheten inom kom-
muner och föreningsliv. Myndigheten ansvarar för EU:s två utbytespro-
gram Ungdom för Europa och programmet Volontärtjänst för Ungdomar
samt för andra insatser för att stödja internationellt ungdomsutbyte. Ung-
domsstyrelsen arbetar även med Intemetbaserad samhällsinformation för
ungdomar.
Utvecklingen av en kommunal ungdomspolitik
En drivkraft för utvecklingen av en sektorsövergripande ungdomspolitik
i kommunerna var det arbete som bedrevs inom ramen för FN:s Världs-
ungdomsår 1985, där frågor om ungas inflytande och delaktighet lyftes
fram. Ytterligare en statlig drivkraft för utvecklingen av den kommunala
ungdomspolitiken utgjorde Ungdomskommitténs slutbetänkande Ung-
dom och makt (SOU 1991:12) där en lång rad förslag redovisades i syfte
att stärka ungdomars ställning på olika arenor. Inte minst pekade betän-
kandet på frågan om det politiska beslutsfattandet i kommunerna, där ett
ökat decentraliserat beslutsfattande och ett minskat sektorstänkande för-
ordades.
Under 1990-talet har också frågor om ungas inflytande blivit alltmer
aktuella i landets kommuner. Ett syfte med ungdomsråden är att fungera
som en länk mellan ungdomar och kommunala beslutsfattare. Det kan
dock konstateras att det fortfarande finns mycket stora skillnader mellan
olika kommuner vad gäller i vilken utsträckning man stödjer ungas
möjlighet till inflytande i den kommunala verksamheten i stort. Ett sätt
att utjämna olikheter inom den kommunala resursfördelningen mellan
generationer och kön har varit kommunalt genomförda
konsekvensanalyser av t.ex. olika gruppers kultur- och fritidsvanor.
Prop. 1998/99:115
13
Synen på ungdomsfrågor som ett eget tvärsektoriellt politikområde har
förstärkts i många kommuner under den senare hälften av 1990-talet. Allt
fler kommuner upprättar ungdomspolitiska handlingsprogram och i ett
antal kommuner har ungdomspolitiken manifesterats genom inrättandet
av ett kommunalråd med särskilt ansvar för den övergripande ungdoms-
politiken i kommunen. Så har bl.a. skett i Malmö.
Utmärkelsen Årets ungdomskommun kan ses som ett verktyg för att
stimulera en fortsatt utveckling och för att kontinuerligt utvärdera kom-
munernas verksamhet inom det ungdomspolitiska området samt för att
möjliggöra ett erfarenhetsutbyte mellan kommuner i det ungdomspoli-
tiska arbetet. Sedan år 1996 delas utmärkelsen ut i samverkan mellan
Ungdomsstyrelsen och Kommunförbundet.
Prop. 1998/99:115
FN:s insatser for ungdomar
År 1989 antog FN:s generalförsamling Konventionen om barnets rättig-
heter. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990,
efter ratifikation. Konventionen definierar bam som alla under 18 år, vil-
ket innebär att den också har stor betydelse för den svenska ung-
domspolitiken. Artikel 12, som är en av de grundläggande artiklarna i
barnkonventionen, erkänner barnets rätt till inflytande i alla frågor som
berör det. Rätten till inflytande blir därmed ett viktigt inslag också i den
svenska ungdomspolitiken.
Barnombudsmannen - en ombudsman för bam och ungdomar - är den
myndighet som, utifrån barnkonventionen, skall bevaka frågor som angår
såväl barns som ungdomars rättigheter. Ombudsmannen skall särskilt
uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning
stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.
FN genomför även andra insatser för ungdomar. År 1985 genomfördes
FN:s internationella ungdomsår. Temat för ungdomsåret var delaktighet,
utveckling och fred. Tio år senare beslutade FN:s generalförsamling att
anta en internationell strategi i ungdomsfrågor, World Programme of Ac-
tion for Youth to the Year 2000 and Beyond. Världsprogrammet
identifierar tio prioriterade områden vilka syftar till att förbättra
situationen och välbefinnandet för ungdomar. Dessa områden är
utbildning, arbete, hunger, fattigdom, hälsa, miljö, missbruk av droger,
ungdomsbrottslighet, fri tidsfrågor och jämställdhetsfrågor samt effektivt
och fullt ut deltagande av ungdomar i samhällsliv och i beslutsfattande.
På inbjudan av den portugisiska regeringen hölls i Lissabon i augusti
1998 den första världskonferensen för ministrar ansvariga för ungdoms-
frågor. Konferensen genomfördes i samarbete med FN och teman för
konferensen var bl.a. den tvärsektoriella nationella ungdomspolitiken,
utbildning, arbete, hälsa och drogmissbruk.
14
Europarådet
Europarådet började i slutet av 1960-talet att arbeta med ungdomsfrågor.
I dag består Europarådets ungdomssektor av en styrkommitté (CDEJ) för
mellanstatligt samarbete och av en s.k. operativ verksamhet med en sär-
skild ungdomsfond, ett ungdomscentrum i Strasbourg respektive i Buda-
pest samt ungdomsorganisationernas eget organ (Advisory Council).
Ungdomssektoms arbete har fokuserat på frågor rörande ungdomars in-
flytande och delaktighet i samhället. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i ett
delat beslutsfattande (s.k. co-management) mellan regeringsrepresentan-
ter och representanter från ungdomsorganisationerna i den operativa
verksamheten. Under år 1997 påbörjades en översyn av Europarådets
ungdomssektor. Denna resulterade bl.a. i att fler ungdomar numera är
delaktiga i beslutandeprocessen.
Den svenska ungdomspolitiken är för närvarande föremål för en be-
dömning initierad av Europarådet. Finland och Nederländerna har tidi-
gare varit föremål för motsvarande granskning. Syftet med utvärderingen
är att stimulera en vidare utveckling av den nationella ungdomspolitiken
genom att bidra med ett internationellt och externt perspektiv. Ungdoms-
styrelsen har haft i uppdrag att ta fram ett nationellt underlag inför denna
bedömning vilket presenterades i rapporten Svensk ungdomspolitik - en
underlagsrappport inför en bedömning inom Europarådet (1998). I den
nationella rapporten ingår en studie om ungdomsorganisationernas syn på
den svenska ungdomspolitiken som Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer (LSU) har genomfört.
Inom Europarådet har också en konvention om volontärtjänst för ung-
domar utarbetats, vilken planeras att öppnas för undertecknande under
våren 1999.
Östersjöfrågor
Östersjösamarbetet har i allt högre grad kommit att bli en viktig del av
den svenska ungdomspolitiken. På den svenska regeringens initiativ ge-
nomfördes den 5-6 juni 1998 en ungdomsministerkonferens i Visby med
företrädare för de elva Östersjöländerna. Syftet med konferensen var att
lägga en gemensam grund för ett ökat samarbete i ungdomsfrågor mellan
länderna. Som ett resultat av detta har den svenska regeringen tillsam-
mans med Finland och Tyskland finansierat ett sekretariat i Kiel med
uppgift att bl.a. följa upp och stödja en del av de initiativ som togs under
Visbykonferensen samt utgöra ett stöd inför nästa Östersjökonferens vil-
ken planeras att bli genomförd i Tyskland år 2000. Vidare deltar Sverige,
tillsammans med bl.a. företrädare från den s.k. Baltic Youth Office, i en
studie som syftar till att undersöka hur nationella resurser kan användas i
Östersjösamarbetet för ungdomsfrågor för att på så vis öka andelen mul-
tilaterala ungdomsprojekt.
Prop. 1998/99:115
15
Nordiska samarbetet
Prop. 1998/99:115
Det nordiska samarbetet i ungdomsfrågor bereds inom ramen for Nor-
diska ungdomskommittén, som lyder under kulturministrarna. Nordiska
ungdomskommittén är ministerrådets rådgivande och koordinerande or-
gan i nordiska och internationella bam- och ungdomspolitiska frågor och
innehåller representanter från såväl myndigheter som från ungdomsorga-
nisationer. Kommittén har bl.a. i uppgift att fördela stöd till ungdomars
nordiska samarbete, att koordinera nordisk ungdomsforskning och att
följa upp arbetet med bam- och ungdomspolitiska frågor inom alla mi-
nisterrådets sektorer. Det nordiska samarbetet inom ungdomsforsk-
ningen, som är en prioriterad fråga för kommittén, syftar till att stärka
samarbetet mellan ungdomsforskare, beslutsfattare och brukare.
EU:s samarbete på ungdomsområdet traktatfastes i Maastrichfördraget år
1992.1 Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1 maj 1999 tas ungdoms-
frågorna upp i artikel 149, vilken ger möjlighet till stimulansåtgärder för
att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. Svenska
ungdomar har därmed möjlighet att delta i internationellt ungdomsutbyte
inom ramen för EU-samarbetet. Inom ungdomsområdet finns i dag två
program avseende internationellt ungdomsutbyte, Ungdom för Europa
och Europeisk Volontärtjänst.
Inom EU sker återkommande möten mellan gemenskapens ministrar
ansvariga för ungdomsfrågor där t. ex. frågor om utbytesprogram och
ungdomars inflytande förs upp på dagordningen. Vid ministerrådsmötet
för ungdomsfrågor i november 1998 antogs en resolution kring ungdo-
mars delaktighet i beslutsprocesser såväl inom EU-program som på na-
tionell nivå.
Inom EU-kommissionen handläggs ungdomsfrågorna i en särskild
ungdomsenhet inom DG XXII. Vid denna enhet finns från den 1 april
1999 en nationell expert från Ungdomsstyrelsen.
Målen med utbildningspolitiken har alltid varit att alla ungdomar skall fa
en gedigen utbildning och en god start i livet. Utbyggnaden av högskolan
har varit en av regeringens högst prioriterade frågor under 1990-talet.
Därvid har ungdomar under senare delen av 1990-talet givits ökade möj-
ligheter till högskolestudier då högskolan under åren 1997-2000 tillförts
68 000 nya permanenta platser. För åren 2001 och 2002 har regeringen i
1999 års vårproposition beräknat medel för en fortsatt utbyggnad med
ytterligare 10 000 platser vardera året. Samtidigt har en proposition om
16
ett reformerat studiestöd aviserats. Antalet unga högskolestuderande har
under 1990-talet ökat kraftigt. Totalt sett är det fler kvinnor än män som
påbörjar en högskoleutbildning. Särskilda insatser har gjorts för att öka
intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbildning och för att minska
den sneda könsfördelningen inom bl.a. dessa utbildningar.
I dag fortsätter cirka 98 procent av eleverna från årskurs 9 direkt till
den treåriga gymnasieskolan. Könsfördelningen varierar kraftigt mellan
de olika nationella programmen och följer i hög grad fortfarande de tra-
ditionella könsrollsmönstren.
Den sociala snedrekryteringen kvarstår både till högre studier och
gymnasiestudier. Bland annat spelar föräldrarnas socioekonomiska till-
hörighet in vad gäller val av utbildning. Ungdomar som kommer från
medelklassen och överklassen söker sig i stor utsträckning till de mer
direkt studieförberedande utbildningarna - även när de har ganska dåliga
betyg. Samtidigt är det många ungdomar från arbetarhem som väljer mer
yrkesrelaterade utbildningar även när de har goda studieresultat.
Enligt läroplanen (1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet ansvarar grundskolan för att varje elev
efter genomgången grundskola behärskar det svenska språket i tal och
skrift. Informationsteknikens utveckling och internationaliseringen
innebär i hög grad ett förnyat arbetsliv, där svårigheter att läsa, skriva
och tala svenska och andra språk är ett stort problem. Ändå lämnar varje
år mellan 5 000 och 10 000 elever grundskolan utan att kunna läsa och
skriva tillräckligt bra för att kunna klara ett aktivt samhällsliv. Dessa
ungdomar saknar ofta godkända betyg i de nödvändiga basämnena och
blir därmed utestängda från möjligheten att söka sig vidare till högre ut-
bildning. Det råder även stora kunskapsskillnader inom gymnasieskolan
både mellan olika skolor och mellan olika utbildningar. Högst betyg i
svenska har elever som studerar på teoretiska program i storstäderna. Av
skolorna med de sämsta betygen i svenska går en stor majoritet på
praktiskt inriktade utbildningsprogram.
Det modema samhället kännetecknas av en mycket hög förändrings-
takt, vilket ställer nya och högre krav på kunskaper och utbildning. En
bristfällig utbildning riskerar att fa allt större negativa konsekvenser. För
ungdomar med funktionshinder är det viktigare än någonsin att skolan
förmår erbjuda en anpassad utbildning av god kvalitet där alla möjlighe-
ter tas till vara. Samtidigt som det blir allt viktigare med högre utbildning
är ungdomar med funktionshinder alltjämt underrepresenterade på hög-
skolan.
Prop. 1998/99:115
Ungdomars inträde på arbetsmarknaden
För de ungdomar som befinner sig i arbetslivet har vissa förändringar
skett under 1990-talet. Det har blivit vanligare med mer flexibla anställ-
17
ningsformer och det har blivit mindre vanligt att nytillsatta tjänster ut-
vecklas till fasta tillsvidareanställningar efter provanställning.
Arbetsmarknadssituationen har blivit bättre för ungdomar. I mars 1999
var 31 468 ungdomar i åldrarna 18-24 år arbetslösa varav 19 111 män
och 12 557 kvinnor. Detta kan jämföras med 42 210 arbetslösa i mars
1998 varav 25 453 män och 16 757 kvinnor.
I mars 1998 hade cirka 8 606 ungdomar mellan 20 och 24 år varit
långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa mer än 100 dagar i sträck, varav 5 478
män och 3 128 kvinnor. Ett år senare har siffran sjunkit till cirka 3 586
ungdomar i samma åldersintervall, varav 2 440 män och 1 146 kvinnor.
En av anledningarna till de sjunkande siffrorna är den s.k. kommunala
utvecklingsgarantin, vilken syftar till att ge arbetslösa ungdomar mellan
20 och 24 år möjligheter att permanent ta sig bort från arbetslösheten och
socialbidragsberoendet antingen till ett arbete eller till en reguljär utbild-
ning.
De ungdomar som har haft det svårast på arbetsmarknaden under åren
1992-1996 är de vars föräldrar lever under instabila sociala förhållanden.
Det är främst föräldrars socioekonomiska situation som påverkar risken
för den unga att bli långtidsarbetssökande. Detta framgår av studien Vid
sidan av (1998) som Ungdomsstyrelsen har utarbetat. Härutöver varierar
ställningen på arbetsmarknaden stort mellan utrikes födda och svensk-
födda ungdomar. Utrikes födda ungdomar har lägre sysselsättningsinten-
sitet, lägre arbetskraftsdeltagande och högre relativ arbetslöshet än sina
svenska jämlikar. Skillnaderna är också stora mellan olika invandrar-
grupper, bl.a. beroende på utbildningsbakgrund och färdigheter i svenska
språket samt under vilken tidsperiod invandringen har skett och ungdo-
marnas ålder vid invandringstillfallet. Bland de ungdomar som inte har
lyckats att finna en fast förankring på 1990-talets arbetsmarknad finns
även lågutbildade, bam till vissa grupper av invandrare samt ungdomar
helt utan arbetslivserfarenhet. Unga kvinnor har svårare att finna fast för-
ankring än unga män.
Unga funktionshindrade står oftare utanför arbetsmarknaden än andra
arbetslösa unga människor. I vissa fall utestängs de för alltid. I Sverige
var i december 1998 7,6 procent av befolkningen förtidspensionerad i
åldern 16-64 år. Uppdelat på kön var 8,6 procent av kvinnorna och 6,6
procent av männen förtidspensionerade. För åldersintervallet 16-19 år
var 0,8 procent förtidspensionerade. Statistik uppdelad på kön visar att
0,9 procent av männen och 0,7 procent av kvinnorna var förtidspensione-
rade.
I undersökningen Arbetsmarknad för unga med funktionshinder, gjord
inom ett samarbetsprojekt mellan ungdomshandikapporganisationema,
framkommer det att motsvarande siffra för funktionshindrade var 9 pro-
cent. Av dessa sade sig 64 procent kunna ta ett arbete om de blev er-
bjudna ett, med anpassning om så behövs. Den statistiska undersök-
ningen grundar sig på en enkät utskickat till 2 199 slumpmässigt utvalda
medlemmar från deltagande förbund inom handikapprörelsen i åldern
16-35 år.
Prop. 1998/99:115
18
Att notera är dock att genom Internet har t.ex. distansarbete blivit lät-
tare att utföra, vilket kan ge vissa funktionshindrade ökade möjligheter
att komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsverket (AMV) driver verksamheten Unga
handikappade som syftar till att fa in unga funktionshindrade, som
riskerar att få förtidspension, på arbetsmarknaden. Dessutom samverkar
Arbetsförmedlingarna med skolan redan i högstadier med bl.a.
vägledning och praktik.
Feriepraktik
Sommarjobb är för en del ungdomar en väg in i arbetslivet. Många
ungdomar saknar dock möjlighet till jobb under sommarlovet. En av
orsakerna kan vara att deras föräldrar är utan arbete vilket gör att dessa
ungdomar saknar de ibland så nödvändiga kontaktnäten för att kunna
etablera sig på arbetsmarknaden, såväl tillfälligt som permanent.
Regeringen tilldelade under åren 1998 och 1999
Arbetsmarknadsstyrelsen 100 miljoner kronor per år att fördela till
landets kommuner för att ge fler gymnasieungdomar möjlighet till
feriepraktik under minst tre veckor under sommaren. Satsningen gav
sommaren 1998 cirka 35 000 ungdomar möjlighet till feriepraktik.
Det finns en tydlig risk att dagens unga människor som vuxna kommer
att bli den första generationen som får sämre ekonomiska förutsättningar
än sina föräldrar. Ungdomar och yngre medelålders tillhör de stora förlo-
rarna om man ser till skillnaderna i disponibel inkomst mellan olika ge-
nerationer enligt statistik från SCB. Mellan åren 1989 och 1996 har
hemmaboende ungdomar från 18 år fått sin disponibla inkomst halverad.
De ungdomar i åldern 18-24 år som har flyttat hemifrån har fått en
minskning med 25 procent av sin disponibla inkomst under samma pe-
riod.
För att ungdomar som konsumentgrupp skall ha en stark ställning på
marknaden behövs kunskaper om bl.a. den egna ekonomin, det egna bo-
endet och om enklare juridiska frågor. Konsumentverket gjorde år 1997
en undersökning om gymnasieelevers konsumentkunskaper där ungefär
hälften av de tillfrågade kunde svara rätt på frågorna. Det är svårt att be-
döma om det i sin helhet är ett bra eller ett dåligt resultat. En slutsats är
dock att det finns flera områden, såsom konsumenträtt och hushållseko-
nomi, som ungdomar behöver fördjupa sina kunskaper i.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om Konsumentpolitiken
inför ett nytt sekel (Fi 1999:01, dir. 1999:1). I direktiven till kommittén
ingår att analysera om det behövs särskilda insatser för unga konsu-
menter.
Prop. 1998/99:115
19
Prop. 1998/99:115
Utvecklingen på bostadsmarknaden har under de senaste åren varit
ogynnsam för ungdomar. Ungdomars möjligheter att få en egen bostad är
beroende av många faktorer. Många hyresvärdar kräver fast anställning.
Dessutom kräver även banker vanligtvis fast anställning för att bevilja
lån till egen bostad. Även för den som har fast anställning kan det vara
svårt att hyra en lägenhet på grund av låg inkomst.
Att få en uppfattning om ungdomars boendesituation är i regel förknip-
pat med stora problem, bl.a. beroende på ungdomars rörlighet och att de
inte alltid är folkbokförda där de faktiskt bor. Med stor säkerhet går det
dock att hävda att kvarboendet hos föräldrarna under 1990-talet ökat
bland unga under 20 år. Enligt rapporten Svensk Ungdomspolitik - en
underlagsrapport inför en bedömning inom Europarådet (1998) bodde år
1997 ungefar 85 procent av unga i åldern 18-19 år kvar hos föräldrarna
mot cirka 80 procent år 1990. Ungefär 33 procent av ungdomarna i
åldern 20-23 år bodde kvar hos någon av eller båda sina föräldrar mot
cirka 30 procent år 1990. Bland dem i åldern 24-27 år tycks kvarboendet
inte ha förändrats nämnvärt under perioden, cirka 6 procent bodde
tillsammans med föräldrarna.
Många ungdomar, i synnerhet i storstäderna, har inte ekonomiska möj-
ligheter att hyra en nybyggd lägenhet. De är i hög grad beroende av att
andra hushåll går vidare i ”boendekarriären” och på så sätt genererar
flyttkedjor. De flesta ungdomar önskar små bostäder med låga hyror. En-
ligt Boverkets Bostadsmarknadsenkät i januari 1999 bedömer cirka 40
procent av landets kommuner att de har brist på bostäder som ungdomar
efterfrågar, trots att det i mer än hälften av dessa kommuner finns ett
överskott på bostäder totalt sett.
Den som är funktionshindrad har laglig rätt till ett ekonomiskt bidrag
för att anpassa sin bostad så att han eller hon kan leva ett självständigt liv
i eget boende (bostadsanpassningsbidraget). Syftet med bostadsanpass-
ningsbidraget är att göra det möjligt för funktionshindrade personer att
leva ett självständigt liv i en egen bostad, vilket bl.a. handlar om att ung-
domar med funktionshinder skall kunna leva ett liv som i så hög utsträck-
ning som möjligt liknar jämnårigas.
Bam och ungdomar i Sverige har en mycket god fysisk hälsa. Svenska
bam tillhör de friskaste i världen. I en WHO-studie som genomförts i 25
länder framstår svenska skolbarn som friskare än bam från andra delta-
gande länder.
Oroande tecken finns dock på att denna positiva utveckling kan
komma att brytas på vissa områden, främst när det gäller den psykiska
hälsan och levnadsvanorna. Enligt Folkhälsorapporten (SoS-rapport
1997:18) utgiven av Socialstyrelsen framgår bl.a. att ensamboende med
bam fått det ekonomiskt och socialt svårare och att allt fler bam bor i
familjer där en eller båda föräldrarna är utan arbete samt att detta på sikt
och indirekt kan innebära problem för barns och ungdomars hälsa och
20
välbefinnande. Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarkna-
den kan också påverka deras hälsa. Var tredje person som är född år 1974
har uppburit socialbidrag någon gång fram till fyllda 21 år.
Andelen flickor och pojkar som har huvudvärk, ont i magen och kän-
ner sig nedstämda är i dag högre än för fem år sedan. Allergier är den
vanligaste folksjukdomen hos bam och unga. Nästan varannan person i
åldersgruppen 0-24 år har astma, allergi eller annan överkänslighet.
De flesta ungdomar nås av ett hälsobeffämjande program via skolan
som i regel består av förebyggande information och grundläggande häl-
soråd och som ger tillgång till basal skolhälsovård. Fram till år 1987 för-
bättrades skolungdomarnas hälsorelaterade levnadsvanor, men därefter
har andelen ungdomar som dricker mycket alkohol ökat liksom andelen
som prövat narkotika. Det finns en risk att denna utveckling förstärks av
de sociala och ekonomiska svårigheter som möter dagens ungdomar. Re-
sultat från Centralförbundets för Alkohol- och Narkotikaupplysning
(CAN) skolundersökningar år 1996 (årskurs 9) visar att för både flickor
och pojkar är det framför allt folköl och sprit som konsumeras, men mätt
i ren alkohol har pojkarna en dubbelt så stor genomsnittlig
årskonsumtion som flickorna.
En slutsats i Folkhälsorapporten är att de sociala skillnaderna i hälsa
är stora och bestående samt att de är genomgående, vare sig man mäter
sjuklighet eller dödlighet. Det finns dock ingen tydlig utveckling mot att
de sociala skillnaderna ökar. Det är emellertid viktigt att uppmärksamma
vad ungdomars förändrade villkor innebär för hälsoutvecklingen, liksom
att vara uppmärksam på de skillnader inom ungdomsgruppen som finns i
dag.
Narkotikapolitiska insatser skall bygga på balans mellan insatser för att
begränsa tillgången och insatser för att dämpa efterfrågan på narkotika. I
regeringens skrivelse En narkotikapolitisk redogörelse (skr.
1997/98:172) anges att målet skall vara att minska nyrekryteringen till
missbruk, att fler missbrukare skall upphöra med sitt missbruk och att
tillgången till narkotika skall minska. Visionen är ett samhälle utan nar-
kotika.
I ett internationellt perspektiv är det svenska narkotikaproblemet
relativt begränsat. Det finns emellertid signaler på att situationen i Sve-
rige är på väg att ändras. Det har under 1990-talets första hälft skett en
fördubbling av andelen ungdomar som uppger att de någon gång har prö-
vat narkotika.
Undersökningar visar att under den senare hälften av 1990-talet har
narkotikaerfarenhet och attityder till narkotika bland elever i årskurs 9
visar att de har en större nyfikenhet och ökad erfarenhet av narkotika än i
början av 1990-talet.
År 1997 uppgav 8 procent av pojkarna och 7 procent av flickorna i års-
kurs 9 att de någon gång hade använt narkotika, vilket är en fördubbling
jämfört med år 1990.
Prop. 1998/99:115
21
Det har också skett en ökning av andelen ungdomar som uppger att de
har haft lust att pröva narkotika, men ändå inte har gjort det. År 1997
rörde det sig om 9 procent bland flickorna och 6 procent bland pojkarna i
årskurs 9.
Enligt dessa undersökningar är hasch eller marijuana den absolut vanli-
gaste debutdrogen. Bland de som uppgivit att de använt hasch eller mari-
juana är det drygt 70 procent av pojkarna och nästan 80 procent av flick-
orna som endast var 13-14 år när de första gången använde narkotikan.
Detta tyder på en förändrad narkotikapolitisk situation.
Vilken betydelse har fritiden i ungdomars liv? I utredningen Fritid i
skilda världar av Per Nilsson (1998, Ungdomsstyrelsens utredningar nr
11) presenteras en undersökning om ungdomar och deras fritid. Drygt 3
000 ungdomar mellan 13-25 år fick inför utredningen besvara frågor
relaterade till sina fritidsvanor. Av utredningen framgår bl.a. att ungdo-
mar i åldern 13-18 år värderar sin fritid mycket högt och att den hamnar
på andra plats efter vänner. Vidare framgår att det stora gemensamma fri-
tidsintresset för ungdomar är att lyssna på musik. Hela 98 procent av
ungdomarna anger att de lyssnar på musik en gång per vecka eller oftare
oberoende av ålder eller kön.
Idrott är också en populär fritidssysselsättning för ungdomar. I under-
sökningen har ungdomarna även fått svara på frågor om i vilken utsträck-
ning de utövar idrott/motion. Nästan hälften av dessa ungdomar har sva-
rat att de regelbundet idrottar/motionerar. Något fler pojkar än flickor
idrottar för att tävla medan förhållandet är mer jämlikt mellan könen vad
gäller att motionera.
Discodans, gå på fest och träffas på stan är inte helt oväntat de vanli-
gaste nöjesaktivitetema. En något högre andel unga kvinnor än män upp-
ger att de minst en gång per månad gör disco- och restaurangbesök.
Åtta av tio ungdomar i undersökningen ser på TV eller video minst en
gång per dag. Lika många av ungdomarna läser böcker eller tidningar på
sin fritid vaije vecka och ungefär hälften läser böcker eller tidningar
varje dag. Bland 16-åringama redovisas stora könsskillnader när det gäl-
ler att läsa böcker, 47 procent av flickorna och 23 procent av pojkarna
angav att de minst en gång i veckan läste en bok på sin fritid.
Det finns fortfarande stora skillnader vad gäller tillgången till dator i
hemmet mellan olika sociala grupper. Skillnaden vad gäller tillgänglighet
minskar genom en allt större tillgång på datorer i skolor, fritidsgårdar och
på bibliotek. Skillnaden i datoranvändning mellan könen är dock fortfa-
rande hög. Ungdomarnas sociala bakgrund spelar stor roll för om dato-
rerna används till enbart spel och förströelse eller om de också används
på ett sätt som ger kunskap och inflytande. Detta riskerar att ytterligare
förstärka de sociala skillnaderna.
Många ungdomar skaffar sig på sin fritid också erfarenheter av
projektarbete, organisation och planering som har stor betydelse för deras
kommande yrkesliv. Vissa ungdomar betraktar fritidsaktiviteterna som
Prop. 1998/99:115
22
viktigare vägar in i arbetslivet än skola och traditionell utbildning. Som Prop. 1998/99:115
exempel på detta kan nämnas Föreningen Rock-Party i Hultsffed, som
började som en demonstration för egna musiklokaler och som i dag
driver en internationellt känd musikfestival och är en resurs vad gäller
ungdomars fritid och sysselsättning i regionen.
Enligt utredningen Fritid i skilda världar uppger sig fyra femtedelar av
alla ungdomar i åldern 13-25 år tillhöra en eller flera föreningar eller or-
ganisationer. Idrottsföreningar utgör en klass för sig eftersom cirka 45
procent av flickorna och 55 procent av pojkarna uppger sig vara med-
lemmar i en idrottsorganisation. Knappt 10 procent av ungdomarna är
med i någon ideell organisation eller i en kultur- eller musikförening.
Övriga organisationer lockar var och en cirka 6-7 procent av
ungdomarna. Siffrorna bygger på ungdomarnas egen definition av att
vara med i en organisation och behöver inte betyda ett medlemskap i en
traditionellt bildad förening enligt utredningen.
Enligt uppgift från Ungdomsstyrelsen visar utvecklingen under 1980-
och 1990-talen att andelen ungdomar som väljer att organisera sig i den
traditionella föreningsformen minskar. Däremot har det totala antalet
unga som är bidragsgrundande medlemmar i en ungdomsorganisation un-
der slutet på 1990-talet legat stabilt på cirka 600 000 personer. Ungdomar
söker nya, flexibla och mer öppna organisationsformer både när de ska-
par nya föreningar och organisationer och när de väljer att gå in i redan
befintliga organisationer. En ny förening som bildas behöver dessutom
inte vara avsedd att existera under lång tid utan kan lika ofta bildas kring
ett konkret projekt.
Ungdomar och inflytande
Många ungdomar är politiskt intresserade. Ungdomsstyrelsens studie Ny
tid - Nya tankar uppger att nära 60 procent av de unga kan tänka sig att
gå med i ett politiskt parti men att bara 12 procent av dem har varit eller
är medlem i ett politiskt parti. En relativt stor del av de yngre anser dock
enligt studien att etablerade vägar att uttrycka sig politiskt är otillräck-
liga. Det verkar som om ungas engagemang i större utsträckning kanali-
seras i avgränsade sakfrågor med krav på snabba resultat än i partipoliti-
ken eller andra sammanhang med heltäckande program.
För att bl.a. undersöka hur den kollektiva kompetensen i samhället an-
vänds genomfördes inom Regeringskansliet våren 1995 en kartläggning
av ålderssammansättningen i centrala myndighetsstyrelser och i det stat-
liga kommittéväsendet beträffande verksamhetsåren 1989/90 och
1994/95. Kartläggningen visar att yngre personer i mycket liten utsträck-
23
ning tas i anspråk för centrala uppgifter. I syfte att öka andelen unga re- Prop. 1998/99:115
presentanter i dessa sammanhang har Regeringskansliet fortsatt att följa
upp och informera om ålderssammansättningen i centrala myndighetssty-
relser och i det statliga kommittéväsendet.
Årsskiftet 1994/95 var medelåldern i de statliga myndighetsstyrelsema
53,6 år och inom kommittéväsendet 54,2 år. Motsvarande siffror hade
vid årsskiftet 1997/98 sjunkit till 52,3 respektive 49,2 procent och vid
årsskiftet 1998/99 ökat något till 52,7 respektive 50,1 procent.
Av ledamöterna i de centrala myndighetsstyrelsema och i det statliga
kommittéväsendet var vid årsskiftet 1994/95 endast 3 procent respektive
5,3 procent mellan 18 och 39 år. Motsvarande siffror vid årsskiftet
1997/98 var 5,0 procent respektive 11,0 procent och vid årsskiftet
1998/99 var de 5,0 procent respektive 10,9 procent.
På kommunalt plan finns allt oftare ungdomsråd vilka syftar till att
engagera unga och ge dem möjlighet att delta i den lokala politiska
diskussionen utan att gå med i ett politiskt parti. Syftet med
ungdomsråden är att anlägga ett ungdomsperspektiv på lokala
samhällsfrågor i stort. Av de kartläggningar av ungdomsråd och liknande
forum för inflytande som Ungdomsstyrelsen genomfört framgår att det
finns cirka 100 sådana forum i 90 kommuner. Pojkar och flickor deltar i
dessa verksamheter i ungefär samma omfattning. Detta framgår av
skriften Adressboken 1999, kommuner med Ungdomsråd
(Ungdomsstyrelsen 1999).
I detta sammanhang bör även nämnas att ungdomars delaktighet är
viktig i arbetet med Agenda 21 och omställningen till en hållbar utveck-
ling. Ungdomar medverkar i arbetet bl.a. i form av ungdomsnätverket
Q2000 (KommunUtveckling 2000 - ungdomskampanj för ett hållbart
Sverige) som vill engagera ungdomar för hållbar utveckling men också
påverka kommuner, företag samt regering och riksdag. Nätverket Q2000
arbetar för att förverkliga Agenda 21 lokalt, regionalt, nationellt och in-
ternationellt.
För att stärka ungdomars inflytande och delaktighet i samhällsplane-
ringen har regeringen gett Boverket i uppdrag att tillsammans med Ung-
domsstyrelsen och Kommunförbundet utveckla metoder för hur barns
och ungdomars inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor som
rör samhällsplanering och liknande frågor. I uppdraget ingår också att
analysera frågan om behov av lagstiftning. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 december 1999.
Inflytande i skolan
I dag är rätten till elevinflytande reglerad i bl.a. skollagen (1985:1100).
Där finns bestämmelser om att "elever skall ha inflytande över hur deras
utbildning utformas" (4 kap. 2 § skollagen). I läroplanerna för grundsko-
lan och gymnasieskolan finns ett särskilt avsnitt om elevernas ansvar och
inflytande. Där framgår bl.a. att de demokratiska principerna att kunna
påverka, vara delaktig och ta ansvar skall omfatta alla elever. Enligt läro-
planen för gymnasieskolan (1994 års läroplan för de frivilliga skolfor-
24
merna [LPF 94]) är vidare elevernas ansvar för att planera och genom-
föra sina studier samt deras inflytande på såväl innehåll som former vik-
tiga principer i utbildningen.
Skolåret 1997/98 påbörjades en fyraårig försöksperiod med lokala
skolstyrelser med elevmajoritet. Syftet med lokala skolstyrelser är att ge
gymnasieelever och elever i kommunal vuxenutbildning en reell möjlig-
het till inflytande inom skolan. I slutet av år 1998 deltog 21 skolor i pro-
jektet. I den lokala skolstyrelsen skall företrädare för elever och för de
anställda vid skolan ingå. Statens skolverk (Skolverket) är den myndighet
som bär ansvaret för att utvärdera försöksverksamheten. Regeringen har
gett Elevorganisationen i uppdrag att sprida information om försöksverk-
samheten och följa verksamheten ur elevernas perspektiv.
Många undersökningar, t.ex. undersökningen Vem tror på skolan?
(Skolverket 1998), visar att elever anser att de har ganska lite att säga till
om i skolan. Detta är allvarligt eftersom det ingår i skolans uppgift att
fostra demokratiska medborgare. Lärarnas uppfattning om elevinflytande
varierar. Det finns lärare i de lägre årskurserna som menar att ett ökat
inflytande för eleverna är en nackdel för oroliga och otrygga bam. Lärare
i de högre årskurserna upplever ibland elevinflytandet som ett hot mot
kravet att ”hinna med kursen”. Skolverkets senaste attitydundersökning
Vem tror på skolan (1998) visar att 60 procent av eleverna anser att de
kan vara med och bestämma över arbetssättet i skolan och vad som skall
tas upp i undervisningen.
För att eleverna skall uppleva ett ökat inflytande i sina studier och över
sin studiesituation måste lärama se ett ökat elevinflytande som ett sätt att
utveckla undervisningen och skapa förutsättningar för ett fördjupat lä-
rande. I en konstruktivistisk och problemorienterad pedagogik är infly-
tande över den egna kunskapstillägnelsen inte något marginellt utan ut-
gångspunkt för själva kunskapsprocessen. Elevinflytandet hör därmed
samman med lärandets kärna. Elevers inflytande över sin vardag hör
också nära samman med skolans uppdrag kring värdegrundsfrågor, så-
som frågor om främlingsfientlighet, rasism, jämställdhet, inflytande och
fostran till demokrati.
Demokratifrågor i Regeringskansliet
I regeringskansliet har ett beredningsarbete inletts i som skall belysa hur
den lokala demokratins arbetsformer bättre kan tillvarata medborgarnas
engagemang och samtidigt bidra till att stärka den representativa demo-
kratin. Det handlar bl.a. om att finna former för att aktivera det medbor-
gerliga deltagandet i samhället. Det behövs ett brett spektrum av åtgärder
för att underlätta och främja människors deltagande i olika former. För-
ändringar i lagstiftningen kan vara en metod för att underlätta
möjligheterna att stärka den lokala demokratins arbetsformer.
Kommunallagen bör så långt som möjligt vara tillåtande och stimulera
till olika kommunala demokratiförsök. Dessa frågor berör alla
medborgares - dvs. även ungdomarnas - möjligheter till inflytande och
delaktighet.
Prop. 1998/99:115
25
Prop. 1998/99:115
Optimister eller pessimister?
I Ungdomsstyrelsens studie Ny tid - Nya tankar ingick bl.a. frågor om
upplevd livskvalitet där det framgår att skillnader i upplevd livskvalitet
mellan äldre och yngre är ganska små. Yngre tenderar dock att värdera
sina livsvillkor något mer negativt. Vidare gäller att personer äldre än 54
år upplever en något högre livskvalitet. I denna grupp uppger nästan 90
procent att de är nöjda med livet.
Bland de yngre (16-29 år) är motsvarande siffra 75 procent. Mellan 10
och 15 procent av landets unga är dock missnöjda med sin situation och
ser pessimistiskt på framtiden. Dessa ungdomar befarar i högre grad än
optimisterna att arbetslösheten kommer att öka både i Sverige som helhet
och på den egna orten. De hyser stor oro för framtida arbetslöshet,
särskilt sin egen. Två av tre anser att utan de rätta kontakterna är det
omöjligt att fa jobb. Denna grupp består av ungdomar som ofta är lågut-
bildade och har ett svagt socialt nätverk. Dessa ungdomar med en pessi-
mistisk framtidssyn är mer sällan sammanboende och har oftare så
mycket fritid att de inte vet vad de skall göra med den. De har dessutom
lågt förtroende för det sociala välfärdssystemet. Tre fjärdedelar av dem
anser att de har mycket liten valfrihet att själva bestämma hur deras liv
skall bli. Det innebär att en mycket stor andel av ungdomarna med en
pessimistisk framtidssyn anser att deras möjligheter att ta sig ur en lågt
värderad livssituation för egen hand är näst intill obefintliga.
Ungas värderingar och framtidstro
Studien Ny tid — Nya tankar visar att ungas framtidsplaner är konventio-
nella i den mening att de centreras kring eget boende, fast anställning,
familj och självförverkligande. Unga födda utomlands tycker i högre ut-
sträckning än unga födda i Sverige att det är viktigt att ha en god ställ-
ning i samhället vid 35 års ålder. Unga födda i Sverige betonar i stället
att det är viktigt att ha mycket fritid.
Trevliga arbetskamrater är den viktigaste aspekten på det arbete unga
vill ha vid 35 års ålder. Detta upplevs som långt viktigare än att ha ett
arbete som bidrar till att skapa en mänskligare värld eller ett arbete som
innebär en hög materiell standard. Unga kvinnor betonar mer vikten av
att ha ett arbete som skapar en mänskligare värld och som bidrar till att
utveckla personligheten än vad unga män gör. Bland dem som är födda
utomlands är det betydligt fler som tycker att följande är viktigt; interna-
tionella kontakter, lugnt och tryggt, skapa bra kontakter, arbetets integri-
tet, bidra till en mänskligare värld samt hög lön. Ungas utbildningsambi-
tioner är höga. Nästan 60 procent av unga mellan 16 och 29 år planerar
att ta en akademisk examen. Totalt 16 procent av alla under 30 år har
konkreta planer på att flytta utomlands mer permanent. Det finns flera
omständigheter som har betydelse för sådana planer. Skillnaden mellan
26
unga män och unga kvinnor är inte särskilt stor. Däremot har det stor Prop. 1998/99:115
betydelse om man är sammanboende eller ej. Bland unga ensamboende
är det dubbelt så vanligt att ha konkreta planer på att flytta utomlands än
bland sammanboende.
27
Prop. 1998/99:115
Ungdomspolitiken består i dag av en rad konkreta åtgärder inom ramen
för olika sektorers reguljära ansvar. Regeringens uppfattning är att det
dessutom behövs en övergripande strategi för att förbättra och följa upp
ungdomars levnadsvillkor. De förslag som redovisas i detta kapitel utgör
ungdomspolitik i den senare betydelsen.
Regeringen vill inledningsvis peka på ett par av de viktiga åtgärder
som under de senaste åren genomförts inom olika sektorer i syfte att för-
bättra ungdomars villkor. För det första har en kraftfull utbyggnad av den
högre utbildningen gjort det möjligt för fler ungdomar att studera på hög-
skolan. För det andra har den kommunala utvecklingsgarantin förbättrat
möjligheterna för många ungdomar mellan 20 och 24 år att fa sysselsätt-
ning vilket, tillsammans med andra åtgärder, har bidragit till en kraftig
sänkning av ungdomsarbetslösheten. Dessa och andra åtgärder har i juni
1998 redovisats av regeringen i en särskild skrift Ungdomar i fokus -
regeringens viktigaste åtgärder för ungdomar 1994-98.
En central utgångspunkt för de statliga insatserna har varit ambitionen
att ge alla ungdomar jämlika förutsättningar inför framtiden. Denna strä-
van efter rättvisa - att ständigt försöka skapa jämlika villkor oavsett so-
cioekonomisk bakgrund, kön, etnisk och kulturell bakgrund eller någon
form av funktionshinder - har varit en ledstjärna för regeringens politik
på ungdomsområdet. Detta är givetvis en central utgångspunkt också för
den framtida ungdomspolitiken.
Till denna politik, byggd på åtgärder för att skapa rättvisa, jämlikhet
och jämställdhet, vill regeringen nu föra ett system med en generell,
sektorsövergripande och målstyrd ungdomspolitik. Denna tar sin
utgångspunkt i de gemensamma problem ungdomsgruppen som helhet
ställs inför; den s.k. förlängda ungdomstiden, den alltför spridda känslan
av maktlöshet samt att många ungdomar upplever att vuxna främst
intresserar sig för dem då de skapar eller själva utgör problem. En
generell och sektorsövergripande ungdomspolitik har därmed en viktig
uppgift i att bejaka ungdomstiden samt underlätta vuxenblivandet.
28
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Det bör införas ett system för styrning,
uppföljning och analys av ungdomspolitiken som består av tre delar:
1. Mål för den nationella ungdomspolitiken som beslutas av riksdagen
och som anger ungdomspolitikens inriktning. Målen bör utgöra en
av utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen.
2. Delmål som beslutas av regeringen och som utgör en utgångspunkt
för uppföljning och analys av den samlade ungdomspolitiken.
Dessa mål bör fortlöpande prövas av regeringen.
3. Goda exempel som är avsedda att illustrera olika former av konkret
verksamhet som bidrar till att ungdomspolitikens mål uppnås.
Bakgrund: Riksdagen fattade år 1994 beslut om ett antal riktlinjer för
ungdomspolitiken (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr.
1993/94:354).
De fastslagna riktlinjerna anger att de offentliga insatserna för ungdo-
mar i första hand bör vara stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars
och andra närståendes engagemang samt att ungdomar skall ha rätt till
goda uppväxtvillkor som tillgodoser behovet av både trygghet och av
personlig utveckling. Vidare anges att ungdomar skall ges goda förutsätt-
ningar att etablera sig som vuxna och göra egna val, liksom att ungdo-
mars personliga ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och infly-
tande skall främjas. Slutligen anger riktlinjerna också att åtgärder inom
olika områden skall präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och
utgå från ett ungdomsperspektiv samt att myndigheter och organisationer
i ökad utsträckning bör samverka liksom att engagemanget i den ideella
sektorn skall tas till vara.
Skälen för regeringens bedömning: I dag sker den politiska styr-
ningen av såväl statlig som kommunal verksamhet i huvudsak utifrån en
stark indelning av samhället i olika sektorer. Den ordinarie budgetproces-
sen är också i huvudsak sektorsbunden och utgår från existerande sam-
hälleliga institutioner.
Som komplement till detta har det utvecklats ett antal sektorsövergri-
pande politikområden vars styrning också utövas främst genom den ordi-
narie budgetprocessen. Dessa motiveras av att det är angeläget att i vissa
fall komplettera den sektorsindelade politiken med ett helhetsperspektiv
som tar sikte på en viss målgrupp eller en viss aspekt av samhällsutveck-
lingen.
Regeringen anser att även ungdomspolitiken bör bedrivas sektorsöver-
gripande. Det främsta skälet för detta är att ungdomspolitiken i hög grad
bör utgå från ett helhetsperspektiv på ungdomars situation och levnads-
villkor. Med en stark helhetssyn kan olika insatser riktade till ungdomar
bättre samordnas och bli så kraftfulla och resurseffektiva som möjligt.
En sektorsövergripande ungdomspolitik kan också beskrivas som en
metod för kvalitetssäkring av samhällets samlade insatser för ungdomar.
29
På såväl lokal som central nivå underlättas en ökad överföring av erfa-
renheter mellan personer som arbetar med ungdomsfrågor inom olika
sektorer. Samtidigt kan olika åtgärder bättre följas upp, vilket förbättrar
möjligheterna att mer kvalitativt pröva olika insatser inom ramen för or-
dinarie budgetprocesser.
En brist med de nuvarande riktlinjerna är att de inte är utformade så att
de kan ligga till grund för någon mer systematisk uppföljning och utvär-
dering. För att uppnå detta krävs, enligt regeringens uppfattning, ett mer
utvecklat system för uppföljning och analys av ungdomspolitiken. Där-
med skulle också möjligheterna att föra en mer långsiktig och målmed-
veten sektorsövergripande ungdomspolitik förbättras. Regeringen anser
därför att de av riksdagen antagna riktlinjerna för ungdomspolitiken bör
ersättas av ett system for styrning, uppföljning och analys som består av
tre delar; mål, delmål och goda exempel.
Målen för ungdomspolitiken bör vara övergripande till sin karaktär och
prövas av riksdagen i samband med att regeringen återkommande redovi-
sar utfallet av den förda ungdomspolitiken. Delmålen bör fortlöpande
prövas av regeringen. De goda exemplen bör identifieras av Ungdoms-
styrelsen i samarbete med berörda myndigheter.
Det föreslagna systemet skall ses som ett komplement till den ordinarie
styrningen av berörda verksamheter. Den nuvarande ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna skall därför inte förändras. Regeringen vill, mot
denna bakgrund, understryka varje myndighets ansvar att, inom ramen
för sitt uppdrag och sina resurser, bidra till att ungdomspolitikens mål
uppnås.
Prop. 1998/99:115
Regeringens förslag: Följande tre mål skall ersätta tidigare antagna
riktlinjer för den nationella ungdomspolitiken:
1. Ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt
liv.
2. Ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet.
3. Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande
skall tas till vara som en resurs.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Förslaget överensstämmer
huvudsakligen med regeringens.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har kommenterat
kommitténs förslag om övergripande nationella mål för ungdomspoliti-
ken är en majoritet positiva.
Även Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer ställer sig
bakom de övergripande målen, men efterlyser en deklaration från
statsmakternas sida om konkreta åtgärder. Av ett fatal negativa remissin-
stanser märks Tjänstemännens centralorganisation, som menar att de
övergripande målen är så generellt utformade att målens grundläggande
betydelse går förlorad.
30
Skälen för regeringens förslag: Det system för styrning, uppföljning
och analys som regeringen vill införa bygger på att riksdagen fastställer
ett antal mål av övergripande karaktär.
Regeringens uppfattning är att dessa mål bör fokusera på övergången
från att vara ung till att bli vuxen snarare än på övergången från att vara
bam till att bli ungdom. Det är vidare viktigt att målen utgår från en syn
på ungdomar som individer med förmåga att fatta egna beslut samt själv-
klar rätt att påverka. Slutligen bör målen för ungdomspolitiken också ge
uttryck för en ambition att ta till vara den positiva kraft som ungdomar
utgör i samhället.
Målen bör vara formulerade så att de avser den påverkan på sam-
hällsutvecklingen som riksdag och regering har för avsikt att uppnå ge-
nom olika insatser. Målen bör vidare utformas så att de kan utgöra en av
utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen liksom
för en sektorsövergripande uppföljning och fördjupad analys av ung-
domspolitiken.
Regeringen har valt benämningen mål för ungdomspolitiken samt nå-
got modifierat Ungdomspolitiska kommitténs förslag i syfte att åstad-
komma en anpassning till den mål- och resultatstyrning för statsförvalt-
ningen som har börjat tillämpas efter det att kommittén presenterade sitt
betänkande. Till sitt innehåll överensstämmer dock regeringens förslag
till mål för ungdomspolitiken med kommitténs förslag till övergripande
mål.
Prop. 1998/99:115
Goda förutsättningar att leva ett självständigt liv
Ett första mål för ungdomspolitiken bör, enligt regeringens förslag, vara
att ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv.
Många ungdomars liv präglas av att de har svårt att etablera sig på vissa
samhälleliga arenor. På grund av långa utbildningstider och svårigheter
att få arbete och bostad upplevs det av många ungdomar som om
tidpunkten då de blir vuxna förskjuts. Att ha ett arbete, en egen bostad
och en egen ekonomi leder till självständighet gentemot föräldrar, andra
vuxna och samhällets institutioner. Det är i flera avseenden detta som
kännetecknar vuxenblivandet. Politiken bör därför underlätta för
ungdomar att successivt uppnå den självständighet som kännetecknar
vuxnas liv.
Ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet
Ett andra mål för ungdomspolitiken bör, enligt regeringens uppfattning,
vara att ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och
delaktighet. Detta gäller både inflytande över den generella samhällsut-
vecklingen och över beslut som rör ungdomarnas egna liv och verksam-
heter. Ungdomars inflytande måste därför handla om såväl den enskildes
inflytande över sin vardag som ungdomars gemensamma möjligheter att
påverka såväl nationellt som internationellt.
31
Om unga människor inte känner sig delaktiga undermineras en väsent-
lig del av grunden för det demokratiska samhället. Detta är oacceptabelt
utifrån demokratisynpunkt och allvarligt för samhällsutvecklingen. Av
avgörande betydelse är också att samhället förmår att möta ungdomars
önskemål om nya, mer direkta former för inflytande och delaktighet.
Detta ställer krav i första hand på det politiska systemet, men också på de
myndigheter och andra samhälleliga institutioner som hanterar frågor
som är angelägna för ungdomar.
De skillnader som generellt finns mellan mäns och kvinnors möjlighe-
ter till inflytande gäller även unga män och kvinnor. Därför måste
jämställdhetsaspekten särskilt beaktas inom ungdomspolitiken.
Ungdomar är en resurs
Ett tredje mål för den ungdomspolitik som regeringen föreslår är att ung-
domars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas
till vara som resurs. Ett samhälle som stimulerar aktivt engagemang leder
i sig till ökad delaktighet för den enskilde. Men det innebär också att det
skapas energi och kraft som kan tas till vara av samhället som helhet.
Samhället måste i högre grad än i dag utnyttja unga människors kompe-
tens inom olika områden.
Ungdomars representation i olika offentliga styrelser och andra beslu-
tande organ är i dag låg i förhållande till deras andel av befolkningen. På
grund av en alltför dålig åldersspridning är många offentliga organs
sammansättning i dag åldersmässigt alltför homogena, vilket i sin tur kan
leda till kvalitativa problem. Erfarenhet och formella meriter är ofta
otillräckliga urvalskriterier för att i en grupp samla den kompetens som
behövs för att lösa problem i ett modernt och föränderligt samhälle.
Ungdomars kreativitet, nya kunskaper och värderingar bör i högre grad
utnyttjas som komplement till erfarenhetsbaserad kunskap och
kompetens.
I takt med att samhället blir alltmer intemationaliserat och mångfalden
ökar också behovet av sådan kunskap och kompetens som många
ungdomar besitter, exempelvis IT-, media- och språkkunskaper.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Målen för ungdomspolitiken bör vara en
av utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen.
Med stöd av dessa mål bör effekterna av de insatser som genomförts
med anledning av ungdomspolitiken följas upp och analyseras sek-
torsövergripande. För att göra detta möjligt bör målen kompletteras
med delmål som är möjliga att följa upp.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommitténs förslag överens-
stämmer delvis med regeringens bedömning. Kommitténs förslag till
former för styrning, utvärdering och uppföljning innebär att de övergri-
32
pande mål kommittén föreslår skall brytas ned till konkreta mål utifrån
vilka såväl styrning som uppföljning och utvärdering skall ske.
Remissinstanserna: Remissinstanserna uppvisar betydande variatio-
ner när det gäller synpunkter på de konkreta mål som kommittén föresla-
git. Flera remissinstanser kritiserar de konkreta målen för att inte vara
tillräckligt realistiska och sakna finansiering. Ett antal kommuner pekar
på konflikten mellan den kommunala självstyrelsen och den detaljregle-
ring som de föreslagna konkreta målen innebär. Majoriteten av de re-
missinstanser som yttrat sig om de konkreta målen är av olika skäl tvek-
samma till hur dessa mål formulerats. De flesta remissinstanserna före-
språkar dock att de övergripande målen kompletteras med mer konkreta
mål och åtgärder.
Skälen för regeringens bedömning: Mål- och resultatstyrning av
ungdomspolitiken bör även i framtiden ske inom ramen för den ordinarie
budgetprocessen. Regeringen bedömer att de mål för ungdomspolitiken
som föreslagits bör vara en av utgångspunkterna för den mål- och resul-
tatstyrning som sker genom berörda myndigheters regleringsbrev.
Regeringen anser vidare att den ordinarie mål- och resultatstyrningen
bör kompletteras med en sektorsövergripande uppföljning och analys av
effekterna av de insatser som genomförts med anledning av ungdomspo-
litiken. Genom den kunskap som då erhålls kan samhällets resurser ut-
nyttjas bättre. Samtidigt blir samhällets insatser och den politik som lig-
ger till grund för insatserna tydligare för de enskilda ungdomarna.
Regeringen ansåg, i likhet med flertalet remissinstanser, att de kon-
kreta mål som Ungdomspolitiska kommittén föreslagit behövde ses över.
Regeringen gav därför i december 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att,
i nära samarbete med berörda myndigheter samt Kommunförbundet,
lämna förslag till konkreta delmål under respektive övergripande mål.
Uppdraget redovisades till regeringen i maj 1998 i rapporten Förslag till
delmål för ungdomspolitiken.
Ungdomsstyrelsens förslag har därefter beretts inom Regeringskans-
liet. Regeringen har, med Ungdomsstyrelsens rapport som utgångspunkt,
valt ut ett antal områden där mer konkreta mål bör formuleras. Rege-
ringen anser dock att den av kommittén föreslagna termen konkreta mål
bör ersättas med delmål. Därmed vill regeringen understryka att målstyr-
ningen av ungdomspolitiken skall ingå som en integrerad del av rege-
ringens ordinarie mål- och resultatstyrning och göras inom ramen för den
ordinarie budgetprocessen.
Under förutsättning av riksdagens godkännande av de övergripande
målen för ungdomspolitiken avser regeringen att utarbeta delmål för
ungdomspolitiken vilka bl.a. bör ingå i regleringsbreven för budgetåret
2000 till berörda myndigheter. Delmål bör formuleras inom de områden
där ungdomar är berörda.
Mål 1 Ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör främst
utbildning, arbete, bostad och ekonomisk självständighet.
Prop. 1998/99:115
33
2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 115
Delmålen inom utbildningsområdet bör ta sikte på elevers möjlighet
till godkända studieresultat, valmöjligheter vad gäller utbildningsplatser
inom gymnasieskolan samt möjligheter till arbetsplatsförlagd praktik
inom gymnasieutbildningen.
När det gäller arbete finns det redan i dag ett mål som anger att ingen
ung skall behöva gå arbetslös mer än 100 dagar. Andra delmål som kan
bli aktuella kan vara att underlätta för unga att skaffa feriepraktik samt att
medverka till att unga kan skaffa en egen bostad.
Mål 2 Ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör främst
utbildningsväsendet, fritidsområdet och kommunernas roll.
Delmål som fokuserar på ett ökat elevinflytande över såväl skolmiljön
som undervisningen och skolans arbetsformer intar en central roll utifrån
demokrati synpunkt.
På fritidsområdet bör delmål formuleras om vikten av att stödja ungas
egen organisering, att stödja förnyelse och utveckling av föreningslivet
samt att uppmuntra nya former av organisationer och sammanslutningar.
Delmål som tar sikte på ungdomars inflytande i kommunerna bör dels
handla om att utnyttja bestämmelsen i 6 kap. 8 § kommunallagen
(1991:900) i syfte att uppmuntra ökat brukarinflytande, dels handla om
att utveckla ungdomars inflytande och delaktighet i samhällsplaneringen.
Mål 3 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande
skall tas till vara som en resurs
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör sam-
hällets förmåga att i olika sammanhang ta till vara ungas engagemang.
Delmålen bör utgå från att ungdomar generellt sett har ett stort intresse
för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga framtidsfrågor. Detta
gäller såväl miljöfrågor och arbete mot främlingsfientlighet och rasism
som IT-frågor och skapande av innovativa företag.
Ett annat område som bör bli föremål för delmål avser ungas repre-
sentation i olika former av beslutande organ. Enligt regeringens bedöm-
ning är det angeläget att öka andelen yngre ledamöter i dessa på såväl
statlig som kommunal nivå för att därmed bättre ta till vara den specifika
kompetens ungdomar kan bidra med. Delmål om att ta till vara ungdo-
mars resurser i dessa sammanhang bör därför formuleras.
Ett delmål bör ta fasta på att skolan bör främja ungas engagemang och
deltagande i samhällsfrågor, t.ex. aktivt arbete i elevråd och ungdomsråd.
Kommunerna bör vidare verka för att skolan i ökad utsträckning skall bli
en arena där kommunala samhällsfrågor diskuteras och ungas synpunkter
inhämtas.
Prop. 1998/99:115
34
4.4
Regeringens förslag: Ungdomsstyrelsen skall verka för att målen för
den nationella ungdomspolitiken uppfylls. Det skall vara regeringens
uppgift att utforma de övergripande målen för Ungdomsstyrelsens
verksamhet.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör fa i uppdrag att i
samverkan med berörda myndigheter och i samråd med Kommunför-
bundet utveckla en metod för att identifiera, presentera och sprida
goda exempel.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommittén anser att ett till-
lägg till Ungdomsstyrelsens verksamhetsmål bör övervägas där det fram-
går att myndigheten i all sin verksamhet t.ex. bidragsgivning, arbete med
EU:s program och projektsatsningar bör beakta målen för ungdomspoli-
tiken.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt
över detta.
Skälen för regeringens förslag: Samtidigt som riksdagen fattade be-
slut om riktlinjer för ungdomspolitiken beslutades om övergripande mål
för Ungdomsstyrelsens verksamhet (prop. 1993/94:135, bet.
1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). De övergripande målen anger att
Ungdomsstyrelsens verksamhet skall vara att främja goda uppväxtvillkor
för ungdomar samt verka för att unga människor görs delaktiga i sam-
hällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande
och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa
ungdomars villkor i samhället.
Enligt propositionen är det viktigt att någon myndighet har ett sektor-
sövergripande ansvar för att utifrån en helhetssyn kunna följa utveck-
lingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frå-
gor inom olika samhällsområden. Vidare anges i propositionen att Ung-
domsstyrelsens kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor i vid mening
således också bör stärkas. Ambitionen bör vara att Ungdomsstyrelsen
skall fungera som en kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot andra
myndigheter, kommuner, föreningsliv, ungdomsarbetare och enskilda.
För att kunna fullgöra sina övergripande uppgifter menade regeringen
att Ungdomsstyrelsen också bör följa utvecklingen i kommunerna. Den
ökade differentieringen och de knappa resurserna ökar också behovet av
erfarenhetsutbyte och rådgivning, såsom goda exempel på utveckling av
lokal ungdomsverksamhet och nya arbetsformer. Härutöver ansåg rege-
ringen att arbetet med att följa upp och utvärdera insatser för ungdomar
på olika samhällsområden bör resultera i att Ungdomsstyrelsen regelbun-
det lämnar regeringen en fördjupad redovisning av ungdomars uppväxt-
villkor samt förslag till åtgärder på angelägna områden.
Med anledning av förslaget i avsnitt 4.2 om att mål för den nationella
ungdomspolitiken skall införas anser regeringen att de nu gällande över-
gripande målen för Ungdomsstyrelsens verksamhet bör revideras. Det
35
bör därvid vara regeringens uppgift att utforma de övergripande målen
för Ungdomsstyrelsens verksamhet. Ungdomsstyrelsen skall naturligtvis
verka för att målen för den nationella ungdomspolitiken uppfylls på bästa
sätt.
Det är regeringens mening att Ungdomsstyrelsen skall fortsätta att ar-
beta sektorsövergripande. Detta arbete bör dock utvecklas, bland annat
skall Ungdomsstyrelsen - i samråd med andra myndigheter och Kom-
munförbundet - utveckla ett system för att årligen och samlat redovisa
relevant statistik och annan information i förhållande till de föreslagna
målen. Det är regeringens bedömning att huvuddelen av den nödvändiga
informationen finns tillgänglig genom den statistik som statliga myndig-
heter redan producerar. Ungdomsstyrelsens uppgift bör därför framför
allt vara att samordna och sammanställa resultat från andra myndigheter
samt att komplettera dessa med egna undersökningar där nödvändig in-
formation saknas. Ungdomsstyrelsen bör i detta sammanhang särskilt
ansvara för att belysa rättvise- och könsperspektiven.
Ungdomsstyrelsens uppföljning av ungdomspolitiken på lokal nivå bör
liksom tidigare ha som utgångspunkt att såväl följa upp som att stödja
utvecklingen av den kommunala ungdomspolitiken. Som tidigare har
nämnts skall Ungdomsstyrelsen bl.a. med hjälp av goda exempel på lokal
ungdomsverksamhet och med nya arbetsformer bistå kommuner med
rådgivning och erfarenhetsutbyte. Regeringen menar att sådan verksam-
het är ett viktigt instrument när det gäller att utveckla ungdomspolitiken.
En mer systematisk utveckling av goda exempel som bidrar till att ung-
domspolitikens mål uppnås inom olika prioriterade områden är därför
önskvärd. Dessa goda exempel kan göra det lättare att visa vad ungdoms-
politiken innebär i praktiken. Således bör denna verksamhet utvidgas så
att även myndigheter och andra berörda kan ta del av den.
Regeringen har därför för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att
utveckla en metod för att i samverkan med berörda myndigheter identi-
fiera, presentera och sprida goda exempel. Det är i detta sammanhang
angeläget att understryka att olika verksamheter måste utvecklas utifrån
sina egna förutsättningar och behov. De goda exemplen skall inte utgöra
mallar avsedda att kopiera utan skall snarare ha funktionen att inspirera. I
bilaga 8 lämnas en förteckning över 99 projekt och andra verksamheter
som Ungdomsstyrelsen identifierat och som i detta sammanhang kan
tjäna som exempel.
Härutöver bör Ungdomsstyrelsen ansvara för uppföljning och analys
av ungdomspolitiken utifrån de mål och delmål som riksdag och regering
beslutar. Detta bör ske i nära samarbete med berörda myndigheter. Ung-
domsstyrelsen bör även i fortsättningen åläggas att återkommande, vart
fjärde år, till regeringen redovisa en fördjupad analys av hur ung-
domspolitiken utvecklas. Denna analys vilken skall kunna ligga till grund
för regeringens redovisning till riksdagen.
Prop. 1998/99:115
36
Prop. 1998/99:115
Genom den målstymingsmodell som presenteras i kapitel 4 ökar, enligt
regeringens bedömning, möjligheterna att fa ett starkare och mer syste-
matiskt genomslag för ungdomsperspektivet inom en rad olika områden.
De synliga resultaten av detta kommer dock sannolikt att dröja till något
år efter att riksdagen behandlat denna proposition.
Regeringen kan samtidigt konstatera att det på ett antal områden finns
ett omedelbart behov av insatser. Mot denna bakgrund redovisas i detta
kapitel prioriteringar samt ett antal åtgärder som genomförs på regering-
ens initiativ.
Utöver de tre övergripande målen för ungdomspolitiken anser regeringen
att det också behövs mer direkta åtgärder för att stärka ungdomars möj-
ligheter till inflytande och delaktighet. Dessa insatser måste i så stor
utsträckning som möjligt utgå från unga människors egna tankar och
ambitioner.
Skolan har en särskilt stor betydelse när det gäller att värna och ut-
veckla demokratin, såväl genom teoretiska studier som i praktisk hand-
ling. Men även ungdomars relation till, och förtroende för, olika offent-
liga organ är i sammanhanget mycket viktiga.
Regeringens bedömning: Landsrådet för Sveriges Ungdomsorgani-
sationer (LSU) bör fa ekonomiskt stöd för att rådet fristående skall ut-
reda ungdomars möjligheter att påverka såväl i sina egna miljöer som
i större politiska sammanhang.
Skälen för regeringens bedömning: Ett av de ungdomsting som fö-
regått denna proposition arrangerades av Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer (LSU) och samlade representanter från olika ung-
domsorganisationer. Som ett resultat av detta ungdomsting har LSU den
25 mars 1999 kommit in till Kulturdepartementet med en framställan om
att inrätta en demokratikommission om ungdomars möjligheter till
inflytande och delaktighet. Denna skall, enligt framställan, komplettera
Demokratiutredningens (SB 1997:01) arbete genom att kartlägga samt
analysera och lämna förslag vad gäller ungdomars möjligheter att
påverka skolmiljön, sin närmiljö, kommunpolitiken, landstingspolitiken,
den nationella politiken, Europapolitiken och ungdomars situation i
världen. En annan viktig uppgift skulle vara att utvärdera metoder som i
37
dag används och att ta fram olika lösningar för att öka ungdomars
delaktighet i det demokratiska livet. LSU erbjuder sig att vara värd för
kommissionen.
Demokrati utredningen (dir. 1997:101) är en parlamentarisk kommitté
med uppgift att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter
som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. I tilläggsdirektiv (dir.
1998:100) har utredningen fått i uppdrag att utreda orsakerna till det
sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder för att öka medborgar-
nas delaktighet och engagemang i det demokratiska systemet.
Regeringen instämmer i LSU:s uppfattning att ett utredningsarbete av
det slag som LSU föreslår bör genomföras. Ungdomsorganisationerna
bör därför, genom LSU, ges ekonomiskt och övrigt stöd för att genom-
föra en fristående utredning för att kartlägga ungdomars möjlighet till
inflytande och delaktighet. Det är angeläget att arbetet genomfors främst
av ungdomar och på ungdomars villkor. Arbetet bör därför göras av re-
presentanter som är utsedda av ungdomsorganisationerna. För att ge
möjlighet till ett flexibelt arbetssätt bör utredningen genomföras genom
LSU:s försorg.
Regeringen vill samtidigt understryka betydelsen av att ungdomar med
olika slags erfarenheter och levnadsvillkor deltar i arbetet. Därmed bör
det ställas krav på jämn könsfördelning, medverkan av ungdomar med
olika etnisk och kulturell bakgrund samt medverkan av ungdomar med
olika typer av funktionshinder. För att kunna genomföra ett bra arbete
med hög kvalitet bör gruppen också få tillgång till bl.a. relevant informa-
tion från myndigheter och forskare.
Regeringen har under arbetet med denna proposition också inhämtat
information om att representanter från Kommunförbundet och
Landstingsförbundet är beredda att medverka under arbetets genomfö-
rande.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Ungdomarnas demokratiska engagemang
bör på olika sätt uppmuntras av skolan. Regeringen bör under år 1999
särskilt verka för att
-försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet på
gymnasieskolorna sprids,
-elevrådsarbete och annat ideellt arbete uppmuntras i skolan,
-elevombudsmannen ges fortsatt stöd,
-politiska ungdomsförbund ges bättre möjligheter att medverka i
skolan, och
-anordnande av s.k. skolval uppmuntras.
Skälen för regeringens bedömning: Skolan är den viktigaste institu-
tionen i ungdomars liv. Skolan är också en plats där många förväntningar
inför framtiden formas. En av skolans mest grundläggande uppgifter är
därmed att lyfta fram de demokratiska värderingar som vårt samhälle
38
vilar på. Detta måste ske såväl praktiskt som teoretiskt. I detta samman-
hang är det väsentligt att kunskap ges om det representativa systemets
funktionssätt, olika kommunala inflytandeformer och olika medborger-
liga rättigheter och skyldigheter.
Flera olika undersökningar och iakttagelser pekar på att eleverna anser
att de har för lite att säga till om i skolan. Medan de yngsta är mer nöjda
med sina möjligheter att påverka upplever de äldre eleverna att de har
mindre möjligheter. Generellt tycks missnöjet växa i takt med att ele-
verna blir äldre, men det finns tendenser till förbättringar. Regeringen
anser att det är viktigt att ungdomar allt eftersom de blir äldre far ökade
möjligheter att påverka, inte minst som en förberedelse inför livet som
vuxen.
Regeringen har, bl.a. mot denna bakgrund, särskilt uppmärksammat
frågan om den värdegrund skolan vilar på och anvisat medel för ett sär-
skilt värdegrundsprojekt. En projektgrupp inom Utbildningsdepartemen-
tet har tillsatts for att vidta åtgärder i syfte att utveckla och stödja det lo-
kala arbetet med att tillämpa värdegrunden i praktiken. Elevernas bety-
delse för arbetet med värdegrunden i skolan skall särskilt beaktas och
lyftas fram.
Det är också viktigt att ungdomars demokratiska engagemang direkt
och på olika sätt uppmuntras av skolan. Därmed ges FN:s konvention om
barnets rättigheter en reell innebörd även i skolan. Åtgärder bör vidtas för
att såväl stärka elevernas möjligheter till inflytande som för att ge andra
delar av demokratin ökade möjligheter att verka i skolan.
Försöksverksamhet på gymnasieskolorna med lokala styrelser med elevma-
joritet
Läsåret 1997/98 inleddes, efter riksdagens beslut (prop. 1996/97:109,
bet. 1996/97:UbU10, rskr. 1996/97:222), en fyraårig försöksverksamhet
vilken innebär att kommunerna far överlåta vissa ansvars- och beslutsbe-
fogenheter till en lokal styrelse med elevmajoritet. Försöksverksamheten
omfattar gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. I den
lokala styrelsen skall företrädare för elever och anställda vid skolan ingå.
Informationen om försöksverksamheten till landets kommuner och
skolor har främst skett genom Kommunförbundet. Dessutom har Elevor-
ganisationen fatt ekonomiskt stöd för att sprida information om försöks-
verksamheten och följa verksamheten ur elevernas perspektiv.
Skolverket bär ansvaret för utvärderingen av försöksverksamheten. I
slutet av år 1998 hade 21 skolor inrapporterat till myndigheten att de
deltar i försöksverksamheten. Skolverket bör i sin utvärdering också
redovisa vilka hinder som funnits för försöksverksamheten. Regeringen
avser att efter utvärderingen avgöra på vilket sätt arbetet med att stärka
elevers inflytande i skolan skall gå vidare.
Prop. 1998/99:115
39
Uppmuntran av elevrådsarbete och annat ideellt arbete
De lokala formerna för elevernas inflytande på skolnivå - främst elevråd
och elevkårer - fyller en viktig funktion när det gäller elevers möjligheter
att påverka skolan. De kan utgöra en god möjlighet för eleverna att fa
inflytande i skolan samt vara en värdefull tillgång för den enskilda sko-
lan. Det krävs emellertid att elever uppmuntras att engagera sig i dessa
verksamheter för att de skall fungera och framför allt att onödiga hinder
tas bort.
Dessa hinder är sällan formella utan utgörs ofta av attityder och värde-
ringar som, inte minst, de vuxna i skolan har till verksamheten. Det är
därför angeläget att skolan är tydlig med att visa sin uppskattning av ele-
vers engagemang i såväl elevråd och elevkårer som andra typer av ideella
och demokratiskt uppbyggda sammanslutningar, t.ex. olika ungdoms-,
idrotts-, främjande- och hjälporganisationer.
Mot denna bakgrund är det oroväckande att det på enskilda skolor fö-
rekommer att elever som engagerar sig i elevråds- och elevkårsarbete får
detta registrerat i sina betyg som frånvarotimmar. En sådan ordning går
stick i stäv med skolans uppgift att verka för demokratins idéer. Snarare
bör arbetet förtjäna uppskattning också i betygen. Regeringen avser där-
för att i samtal med Kommunförbundet och Skolverket understryka vik-
ten av att skolorna i högre utsträckning än i dag värderar och dokumente-
rar deltagande i elevråds- och elevkårsarbete samt ideellt arbete av lik-
nande karaktär.
En elevombudsman för att ta till vara elevers rättigheter
Elevorganisationen är en s.k. elevfacklig organisation för elever i högre
årskurser i grundskolan och gymnasiet med elevråd och elevkårer som
sina lokalavdelningar. Sedan år 1996 finns i Elevorganisationens regi en
särskild elevombudsman med uppgift att ta till vara elevers rättigheter.
En extern utvärdering av elevombudsmannens två första år har visat att
elevers behov av sådant stöd är stort. Regeringen anser att initiativet även
i framtiden bör stödjas och avser därför att göra det ekonomiskt möjligt
för en fortsättning av verksamheten.
Politiken måste få komma in i och verka i skolan
Skolan har en central roll för att främja demokratins idéer. Uppgiften är
så viktig att den har fatt komma till uttryck i 1 kap. 2 § skollagen
(1985:1100), den s.k. portalparagrafen. Det är därför angeläget att den
enskilda skolan har ett väl utvecklat kontaktnät gentemot övriga
samhället, vilket också betonas i läroplanen. Detta bör omfatta olika
samhällspolitiskt engagerade organisationer, men det är särskilt viktigt
att skolan också har en öppen dörr till de politiska partierna och de
politiska ungdomsförbunden. Beslut om i vilken utsträckning dessa skall
få tillträde till skolan är i dag en kommunal angelägenhet.
Inställningen till huruvida de politiska partierna och de politiska ung-
domsförbunden över huvud taget skall få tillträde till skolorna varierar i
Prop. 1998/99:115
40
dag mellan olika kommuner. Regeringen ser med oro på att dessa organi-
sationer utestängs från vissa skolor. Det är inte acceptabelt att elever för-
hindras att i skolan fa kontakt med organisationer och andra sammanslut-
ningar som har stor betydelse för vår demokrati. Det är tvärtom angeläget
att skolorna generellt öppnar sig för medverkan från såväl samhällspoli-
tiskt engagerade organisationer i allmänhet som de politiska partierna
och ungdomsförbunden i synnerhet.
Den värderingsstudie som redovisades i Ungdomsstyrelsens rapport Ay
tid - nya tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro visade att en
stor grupp ungdomar är intresserade av de politiska partierna, men att de
av någon anledning är avvaktande. Studien visade också att ungdomar är
positiva till att partierna far tillträde till skoloma, och att de skulle önska
sig mer information från dem på detta sätt. De politiska ungdomsförbun-
den bör därför fa möjligheter att gå ut i skoloma med information och
debatt om politiken och den politiska demokratins arbetssätt också när
det inte är valår.
Skolvalen kan vara ett viktigt instrument för att uppmuntra ungdomars
intresse för politiken. Det är också en mycket stor andel av skoloma,
främst gymnasieskolorna, som anordnar skolval. Det har emellertid visat
sig att vissa skolor inte redovisar resultaten av dessa val. Regeringen an-
ser att skolval bör uppmuntras och att en redovisning av valresultatet all-
tid bör ske. Om inte detta sker riskerar elevernas förtroende för såväl
skolan som för valinstitutet att drabbas. Regeringen kommer därför att
uppmärksamma även dessa frågor i kommande samtal med Kommunför-
bundet och Skolverket.
Studenters inflytande i högskolan skall stärkas
Även på högskolan och universiteten är frågan om inflytande för de stu-
derande viktig. För att närmare utreda studentinflytandet tillsatte dåva-
rande utbildningsministern år 1997 en arbetsgrupp. Arbetsgruppen över-
lämnade i augusti 1998 rapporten Studentinflytande i högskolan (Ds
1998:51). Arbetsgruppen menar att studenternas inflytande bör ses som
en central komponent i den högre utbildningen av flera skäl. Arbetsgrup-
pen föreslår ett antal åtgärder för att öka studenters inflytande över sin
utbildning samt högskolan och sina egna organisationers verksamhet.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i frågan.
Regeringens bedömning: En ungdomsdelegation bör inrättas. Den
bör fungera som ett rådgivande organ till regeringen i frågor av sär-
skild betydelse för ungdomar och ungdomars levnadsvillkor. Ung-
domsdelegationen bör samtidigt vara ett forum för ungdomars infly-
tande och delaktighet i rikspolitiken.
Prop. 1998/99:115
41
Skälen for regeringens bedömning: Regeringen behöver i sitt arbete
bättre tillgång till den kompetens om ungdomar och ungdomars levnads-
villkor som bara ungdomar själva kan tillföra. Det är samtidigt angeläget
att ungdomar ges bättre möjligheter att kommunicera direkt med repre-
sentanter för regeringen i olika frågor som är väsentliga för ungdomars
levnadsvillkor. För att tillgodose dessa behov, och därmed ge ungdomar
bättre möjlighet till inflytande och delaktighet i ungdomspolitiken, avser
regeringen att inrätta en särskild ungdomsdelegation knuten till Rege-
ringskansliet (Kulturdepartementet). Ungdomsdelegationen, som skall
ersätta den nuvarande Bam- och ungdomsdelegationen, skall ledas av
ungdomsministem.
Ungdomsdelegationen bör ha till främsta uppgift att stödja regeringen i
genomförandet och uppföljningen av den nationella ungdomspolitiken.
Delegationen kommer därmed att fungera som ett rådgivande organ till
regeringen i frågor av särskild betydelse för ungdomar och ungdomars
levnadsvillkor. En utgångspunkt för delegationen skall vara de ung-
domspolitiska mål som riksdagen fastställer med anledning av regering-
ens förslag i kapitel 4. Utifrån dessa mål skall delegationen särskilt ar-
beta med frågor om rättvisa villkor för ungdomar, med tonvikt på rättvisa
villkor mellan flickor och pojkar samt mellan ungdomar med olika etnisk
och kulturell bakgrund och för ungdomar med någon typ av funktions-
hinder.
Ungdomsdelegationen skall också fungera som ett bredare forum för
ungdomars delaktighet och inflytande i den nationella ungdomspolitiken.
Därför skall delegationens arbete delvis vara utåtriktat, i syfte att fånga
upp ungdomars åsikter i olika delar av landet.
Genom att delegationen knyts direkt till regeringens arbete bör också
samhället i övrigt uppmuntras till liknande initiativ, såväl på lokal som
regional nivå.
Regeringens bedömning: Insatser bör göras för att förbättra ålders-
spridningen i centrala myndigheters styrelser. Statistik bör redovisas
över åldersfördelningen inom statliga kommittéer och utredningar i
kommande års skrivelser till riksdagen om kommittéväsendet.
Ungdomsstyrelsen bör fa i uppdrag att kartlägga ålders-
sammansättningen i olika kommunala beslutsorgan.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: I dag saknas i alltför stor ut-
sträckning unga representanter i en rad olika offentliga organ, både på
central och lokal nivå. Det finns två skäl att se detta som ett allvarligt
problem.
För det första innebär bristen på unga företrädare att avstånden mellan
de offentliga organen och ungdomarna riskerar att öka ytterligare. Där-
med finns det risk för att ungdomars känsla av utanförskap i relation till
politik och förvaltning bekräftas och förstärks. En sådan utveckling
42
skulle på sikt kunna innebära att kommande generationer alltmer tar
avstånd från vår demokratiska modell, byggd på parlamentarism och
representativ demokrati. En sådan utveckling måste givetvis motverkas.
För det andra innebär bristen på unga representanter i myndighetssty-
relser och statliga kommittéer, liksom en viss avsaknad av äldre företrä-
dare, en alltför dålig åldersspridning. Eftersom homogena grupper, enligt
såväl forskning som erfarenheter från t.ex. den privata sektom, generellt
inte besitter samma kollektiva kompetens som heterogena grupper leder
detta till kvalitativa problem. Det är därför också av kvalitetsskäl angelä-
get att öka åldersspridningen.
Ungdomar besitter i flera avseenden kompetens som är unik för deras
generation, bl.a. på IT-, kultur- och miljöområdet. Regeringen avser att
under hösten 1999 identifiera ett antal myndighetsstyrelser där avsakna-
den av denna kompetens är tydlig och där behovet av ökad ålderssprid-
ning är särskilt stor. Vidare avser regeringen att i samband med tillsätt-
ningen av nya kommittéer ta ökad hänsyn till behovet av såväl en god
åldersspridning som en ökad andel yngre representanter.
För att komma åt problemet med ungdomars underrepresentation i
offentliga organ är det nödvändigt att detta tydligt åskådliggörs. Sedan år
1995 görs det inom Regeringskansliet en årsvis sammanställning av
ålderssammansättningen i statliga centrala myndighetsstyrelser och
kommittéer. Regeringen har därmed kunnat följa utvecklingen under
senare år. Även om det har förekommit smärre skillnader mellan åren har
denna statistik styrkt antagandet att unga är kraftigt underrepresenterade i
såväl statliga myndighetsstyrelser som i det statliga kommittéväsendet.
De positiva avvikelser som noterats i den generella åldersstatistiken
har gällt kommittéerna och har varit en följd av att enskilda kommittéer
haft en mycket stark ungdomsrepresentation, t.ex. Ungdomens IT-råd
och Ungdomspolitiska kommittén. Kommittéer med denna typ av
ålderskoncentration kan vara till nytta för vissa specifika ändamål, exem-
pelvis den ungdomsdelegation som redovisats i avsnitt 5.1.3. Det är dock
generellt sett angeläget att även i dessa sammanhang sträva efter en god
åldersspridning, och därmed fa in fler vuxna och äldre personer i t.ex.
kommittéer som arbetar med typiska ungdomsfrågor.
Det är naturligtvis likaså angeläget att ungdomars medverkan inte kon-
centreras till enbart de områden som är att betrakta som specifik ung-
domspolitik. Ungdomars medverkan, kunskaper och synpunkter behövs
över ett större falt.
Varje år lämnar regeringen en skrivelse till riksdagen om arbetet i
kommittéväsendet, den s.k. kommittéberättelsen. I denna redovisas bl.a.
könsfördelningen i de statliga kommittéerna. Regeringen har för avsikt
att fortsättningsvis även presentera ålderssammansättningen i kommit-
téväsendet i denna skrivelse.
Regeringen vill slutligen understryka betydelsen av att unga personer
även ingår i olika beslutsorgan på kommunal nivå. Någon tillfredsstäl-
lande statistik över ungas representation i dessa organ finns inte i dag.
Regeringen avser därför att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att kartlägga
ålderssammansättningen i olika kommunala beslutsorgan.
Prop. 1998/99:115
43
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Frågan om rösträtten skall följa kalenderår
i stället för födelsedatum bör behandlas i samband med andra valtek-
niska frågor.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslår att röst-
rätten skall följa kalenderår och inte födelsedatum.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i
denna del. Förslaget tillstyrks av Barnombudsmannen, Statens invand-
rarverk, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Handelsanställdas förbund och
Ungdomens nykterhetsförbund. Flertalet av de instanser som yttrat sig
avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget; Statens institutionssty-
relse, Göteborgs kommun, Olofströms kommun, Jönköpings kommun,
Kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) och Hedemora kommun.
SSU har uttalat sig specifikt om forslaget om rösträtt kopplat till
kalenderår. SSU har därvid uppgett att lösningen på ungdomars brist på
makt och inflytande inte är förändringar i rösträtten utan i stället attityd-
förändringar hos äldre och ett förändrat förhållningssätt i, och till, politi-
ken. Hedemora kommun har anfört att höjningen av genomsnittsålder för
förstagångsväljama - på grund av förlängningen av mandatperioden till
fyra år - inte är ett godtagbart argument för att sänka rösträttsåldern.
Skälen för regeringens bedömning: Flertalet av de remissinstanser
som yttrat sig har avstyrkt eller ställt sig tveksamma till kommitténs för-
slag. Några utvecklade argument mot förslaget har emellertid inte fram-
förts.
Genom 1974 års regeringsform sänktes rösträttsåldern till nuvarande
18 år. Som skäl framhölls bl.a. (prop. 1973:90 s. 162 f.) att samhällsut-
vecklingen fört med sig att ungdomen i allmänhet hade större insikter i
sociala, politiska och ekonomiska frågor än tidigare och att en sänkning
av rösträttsåldern borde kunna medverka till att rikta ungdomens intresse
i samhällsfrågor till den politiska aktivitet som hade den representativa
demokratin och dess olika organ som bas. Det ansågs samtidigt värdefullt
att bevara sambandet mellan rösträttsåldern och myndighetsåldern, som
sänktes till 18 år genom en ändring i föräldrabalken år 1974.
Regeringen anser att det är angeläget att ungdomar deltar i och är en-
gagerade i det demokratiska systemet. Att ha rösträtt måste sägas vara en
grundläggande förutsättning för att fullt ut kunna vara engagerad och ha
ett medborgerligt inflytande. Den nuvarande 18-årsgränsen medför att
ungdomar som är födda sent på året inte har möjlighet att delta i de all-
männa valen samtidigt som sina klasskamrater. Förlängningen av man-
datperioden från tre till fyra år har dessutom fått till följd att genomsnitts-
åldern för förstagångsväljama har höjts eftersom de förstagångsväljare
som blir myndiga under mandatperioden får vänta ett år längre innan de
kan rösta i allmänna val.
Frågan om rösträtten skall följa kalenderår och inte födelsedatum är
emellertid inte okomplicerad. Rösträtts-, valbarhets- och myndighetsål-
44
dem är densamma och bestämmelserna finns dels i regeringsformen, dels
i vallagen och föräldrabalken. En eventuell reform förutsätter en nog-
grann analys av detta samspel mellan reglerna. Till detta kommer att
Rådet för utvärdering av 1998 års val och Demokratiutredningen kom-
mer att redovisa sina respektive arbeten i slutet av år 1999. Eventuella
förslag till lagändringar med anledning av de båda utredningarnas betän-
kanden kommer att kunna läggas fram tidigast under våren 2000. Enligt
regeringens uppfattning bör de valtekniska frågorna behandlas i ett sam-
manhang.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: En särskild arena bör inrättas hösten 1999
på Internet - Ungdomskanalen - med riktad samhällsinformation till
unga. Ungdomskanalen bör underlätta såväl tillgången till information
som möjligheten att kommunicera med olika beslutsfattare.
Skälen för regeringens bedömning: Tillgång till information och
kunskap är avgörande för en medborgares möjligheter till inflytande både
över sin egen livssituation och i samhället som helhet. Detta är särskilt
viktigt för att ungdomar skall kunna hävda sin position i samhället.
I dagens informationssamhälle är det också viktigt att kunna gallra i in-
formationen samt att kunna skapa sig en överblick på lämplig nivå.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge stöd genom delfinansie-
ring till driften av en särskild arena på Internet med riktad
samhällsinformation till unga som Ungdomsstyrelsen initierat -
Ungdomskanalen. Ungdomsstyrelsen har fatt ekonomiskt stöd av
regeringen till uppbyggnaden av denna.
Ungdomskanalen är att betrakta som en samhällstjänst och allmän nyt-
tighet som ger möjlighet till neutral, kvalitetssäkrad och målgruppsan-
passad information. Dess syfte är att samla in, sammanställa och för-
medla information på det offentliga området för att ge överblick, slussa
rätt och slussa vidare. Härutöver är syftet med denna kanal att stimulera
ungdomars IT-användning genom att utveckla pedagogiska metoder för
informationssökning. Målet är att Ungdomskanalen skall fungera som en
startpunkt och ett naturligt val av informationskälla i olika samhälls- och
ungdomsfrågor. Ungdomskanalen skall därför innehålla information som
är viktig for ungdomar samt funktioner som stimulerar till användning
och till ungdomars aktiva medverkan. Den skall också vara en kunskaps-
bank med information om ungdomar och ungdomspolitik.
Ungdomskanalens start är planerad till september 1999, i samband
med att skoloma har börjat sin verksamhet och därmed skall kunna nyttja
detta nya verktyg för att söka kunskap. Genom Ungdomskanalen skall
alla ungdomar kunna få en egen e-postadress och möjlighet att bygga upp
en egen hemsida.
Utöver sökning av information är det viktigt att kanalen även ger möj-
lighet till samtal och diskussion mellan ungdomar och beslutsfattare av
45
olika slag. Den blir därmed också ett redskap för att öka ungdomars möj-
ligheter till insyn och inflytande.
Ungdomar är generellt en grupp som värnar rättvisa och lika villkor.
Samtidigt finns en stark tendens till ökade skillnader mellan ungdomar
med olika kön och social bakgrund. Ökade klasskillnader inom ung-
domsgenerationen innebär risk för att en ny typ av klassamhälle succes-
sivt växer fram.
Det nya samhället, med informationstekniken som såväl hjälpmedel
som maktmedel, skapar både möjligheter och risker. Rätt spridd och an-
vänd kan IT bidra till att överbrygga skillnader och ojämlikhet, men det
kräver en aktiv politik på området. Ökad kunskap behövs såväl på detta
som en rad andra viktiga områden. Likaså är förebyggande insatser mot
olika typer av utslagning av stor betydelse. Utgångspunkten för dessa
insatser bör alltid vara att i första hand ta till vara det engagemang som
ungdomar själva har, såväl för sig själva som för sina kamrater.
Slutligen spelar olika typer av åldersgränser en stor roll i ungdomars
liv. De utgör en viktig signal om hur vuxenvärlden uppfattar unga. När
åldersgränserna upplevs som orättvisa bidrar de såväl till att öka avstån-
det mellan generationerna som att splittra upp ungdomar som annars ges
möjlighet att göra saker på lika villkor.
Regeringens bedömning: Regeringens initiativ till ett nationellt
program för IT i skolan (ITiS) innebär att alla elever får tillgång till en
egen e-postadress.
Vidare bör stöd ges till projekt för ungdomsgrupper som inte har
tillgång till modem informationsteknik i sin hemmiljö. IT-projekt för
flickor, ungdomar med annan etnisk och kulturell bakgrund samt ung-
domar med funktionshinder bör prioriteras.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Sverige har en ledande position
när det gäller såväl tillgången till som användandet av informationstek-
nik. Detta utgör en styrka och en stor potential för tillväxt om tekniken
och dess möjligheter kan tas till vara. Utvecklingen av informationssam-
hället går för närvarande mycket snabbt och förändringstakten förväntas
öka ytterligare. Många ungdomar deltar aktivt i denna utveckling.
Målet för den nationella IT-politiken är att alla skall ha lika möjlighe-
ter att använda informationstekniken som ett medel för ökad kunskap,
demokrati och rättvisa. Det innebär att informationstekniken måste vara
tillgänglig för såväl flickor som pojkar, oberoende av etnisk och kulturell
bakgrund samt oberoende av funktionshinder. Informationstekniken kan
användas för att stärka integrationen och identiteten bland unga med
annan etnisk och kulturell bakgrund, t.ex. som hjälpmedel vid språkupp-
46
byggnad. Informationstekniken kan också användas som ett mycket
effektivt redskap för unga med funktionshinder. Flera nyskapande pro-
jekt visar på detta. Det är därför viktigt att informationstekniken görs
tillgänglig, t.ex. för synskadade.
Samtidigt som informationstekniken rymmer många möjligheter finns
det också problem som är angelägna att uppmärksamma. De ungdomar
som har tillgång till modem informationsteknik i hemmet har en stor för-
del gentemot dem som inte har detta. Med informationsteknikens ökade
betydelse följer risken att en ny typ av klassamhälle skapas, uppdelat
efter kunskapen som maktfaktor.
Det är därför viktigt att informationstekniken är tillgängligt för alla,
både i form av utrustning som datorer och Intemetuppkopplingar och i
form av kunskapen för att kunna utnyttja dess möjligheter. Skolan spelar
en central roll i detta sammanhang.
Regeringen har tagit initiativ till att skapa ett nationellt program för IT
i skolan, ITiS. Det treåriga programmet, som omfattar cirka 1,5 miljarder
kronor, består av flera delmoment såsom kompetensutveckling av lärare,
statsbidrag för att förbättra skolors tillgång till Internet, erbjudande om e-
postadresser till alla lärare och elever, stöd till utvecklingen av såväl det
svenska som det europeiska skoldatanätet, stöd till utveckling av lärome-
del- och medier för elever med funktionshinder samt utdelning av pris för
utmärkta pedagogiska insatser med hjälp av IT. Erbjudanden om att delta
i satsningen riktas under våren 1999 till samtliga kommuner.
IT i skolan medger att nya undervisningsformer kan utvecklas. Tekni-
ken ger också möjlighet att studera på distans, vilket är till fördel bl.a. för
ungdomar som bor på landsbygden och för funktionshindrade.
Också i andra miljöer har tillgången till modem informationsteknik
ökat, exempelvis på fritidsgårdar och bibliotek. Ett problem är dock att
pojkarna ofta tränger undan flickorna när det gäller möjligheten att få
lära sig och att fa använda den nya tekniken. På flera håll i landet har
därför särskilda IT-projekt för flickor skapats för att ge också flickorna
”rätt att chatta, maila och surfa”.
Utöver satsningarna i skolan behövs också andra insatser för de ung-
domar som inte har tillgång till modem informationsteknik i sin hem-
miljö. Regeringen avser att fördela stöd till olika ungdomsprojekt som
uppfyller detta syfte. IT-projekt för flickor, ungdomar med annan etnisk
och kulturell bakgrund samt ungdomar med olika typer av
funktionshinder bör prioriteras.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Frågor om vissa författningsreglerade
åldersgränser bör beredas vidare. Möjligheten att fastställa ålders-
gränsbestämmelser till kalenderår i de fall bestämmelserna tar sikte på
s.k. kollektivt handlande bör undersökas.
47
Åldersgränsutredningens bedömning: Utredningen anser att som
huvudprincip bör gälla att åldersgränsbestämmelser skall fixeras till
kalenderåret i de fall bestämmelserna tar sikte på kollektivt handlande.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har kommenterat ut-
redningens förslag är en majoritet positiva. Dock påpekar några av
remissinstanserna att begreppet kollektivt handlande inte är ett entydigt
begrepp och att om det skall användas måste det först noga definieras.
Skälen för regeringens bedömning: De författningsreglerade ålders-
gränser som finns i dag bestäms i huvudsak till den faktiska födelseda-
gen. Dock finns det vissa undantag från detta, såsom de åldersgränsbe-
stämmelser som reglerar när skolplikten och värnplikten inträder. Dessa
åldersgränsbestämmelser bestäms till det kalenderår en viss födelsedag
inträffar i stället för till själva födelsedatum.
Åldersgränsutredningen genomförde inom ramen för uppdraget bland
annat ett uppsatsprojekt. I detta projekt var det många unga som pekade
på de problem som de unga födda sent på året hade när det gällde att
kunna följa med på olika åldersbundna aktiviteter. Dessa skribenter
uttryckte ett önskemål om att kalenderåret borde gälla när det är fråga om
handlingar som man regelmässigt gör tillsammans.
Regeringen anser att utredningens bedömning är av intresse. Frågan
bör dock under mandatperioden närmare undersökas i syfte att ta reda på
författningsreglerade åldersgränsbestämmelser som tar sikte på s.k.
kollektivt handlande inom främst fritids- och nöjeslivet.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Initiativ bör tas till överläggningar med
restaurangbranschen i syfte att de differentierade åldersgränserna för
män och kvinnor på sikt avskaffas.
Skälen för regeringens bedömning: Åldersgränsutredningen genom-
förde en kartläggning av de författningsreglerade åldersgränser som be-
rör unga människor upp till 30 år samt av vissa andra åldersgränser som
finns i samhället. Bland annat undersöktes de åldersgränser som gäller
för tillträde till restauranger och andra nöjeslokaler. I detta sammanhang
framkom att det i en hel del fall tillämpas skilda åldersgränser för män
och kvinnor (t.ex. hon 18 år/han 23 år).
Såsom tidigare nämnts genomfördes inom ramen för utredningsarbetet
en hearing om åldersgränser på alkoholområdet. Vid hearingen medver-
kade bl.a. representanter från olika branschorganisationer på området. De
framförde uppfattningen att det strider mot god branschsed att tillämpa
differentierade minimiåldersgränser för män och kvinnor (SOU 1996:111
s. 346). Trots detta är det i dag vanligt förekommande med skilda ålders-
gränser för män och kvinnor inom restaurang- och nöjesbranschen.
Regeringen menar att differentierade åldersgränser kan medföra att
unga män stängs ute från ett nöjesliv på framför allt restauranger och
48
diskotek. Detta kan resultera i att unga män känner sig kränkta och frust-
rerade vilket i sin tur kan bidra till ökade aggressioner på gator och torg.
Således kan differentierade åldersgränser även sägas vara negativt ur ett
brottspreventivt perspektiv.
Härutöver anser regeringen att det ur ett jämställdhetsperspektiv är
olyckligt att samhället ger unga människor sådan signaler som differenti-
erade åldersgränser ger. Regeringen avser därför att ta initiativ till över-
läggningar med branschen i syfte att diskutera möjligheterna att på sikt
avskaffa de differentierade åldersgränserna för män och kvinnor vad
beträffar tillträde till restauranger och nöjeslokaler.
Regeringens bedömning: Det är allvarligt att vissa ungdomar och
grupper av ungdomar riskerar att hamna i en långvarigt utsatt position
i samhället. För att kunna ge dem bättre stöd krävs, utöver konkreta
åtgärder, också ett bättre kunskapsunderlag om s.k. marginaliserade
ungdomars villkor. Denna fråga bör behandlas i samband med den
forskningspolitiska propositionen år 2000.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Under mitten av 1990-talet
ökade ungdomars behov av socialbidrag kraftigt. Detta var främst en
effekt av att många ungdomar under längre tid hade svårt att komma in
på arbetsmarknaden. Arbetslöshet i kombination med bl.a. tidig familje-
bildning bidrog till att mer än hälften av de hushåll som tog emot
socialbidrag under hösten 1997 var s.k. ungdomshushåll.
Försörjningsproblemen drabbade särskilt ungdomar som också i andra
sammanhang haft svårt att hävda sig. Denna grupp ungdomar, ofta
beskrivna som kraftigt marginaliserade unga, har visat tecken på att växa
också under 1990-talets senare del. Trots att arbetsmarknadssituationen
nu blivit betydligt bättre för ungdomsgruppen totalt har situationen inte
förbättrats för denna grupp. Tvärtom finns tecken på att deras utsatthet
snarare ökat.
En kraftig marginalisering är allvarlig ur flera aspekter. Utöver att den
skapar problem för var och en av ungdomarna innebär den också en bety-
dande förlust för samhället i dess helhet. Den demografiska utvecklingen
tyder på att det kommer att bli brist på arbetskraft inom ett antal år.
Därmed kommer alla unga att behövas på den framtida arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund gav regeringen i regleringsbrevet för år 1997
Ungdomsstyrelsen i uppdrag att, i samarbete med övriga berörda myn-
digheter, identifiera och redovisa vilka grupper av ungdomar som är i
behov av särskilda insatser för att fa bra levnadsvillkor. Utredningsarbe-
tet genomfördes i samarbete med främst Epidemiologiskt Centrum vid
Socialstyrelsen och redovisades i böljan av december 1998 genom rap-
porten Vid sidan av — om ungas inträde på arbetsmarknaden.
I rapporten redovisar Ungdomsstyrelsen vilka ungdomsgrupper som
har haft ihållande eller återkommande svårigheter att försörja sig mellan
49
åren 1992 och 1996. Ett huvudresultat från utredningen är att det är tra-
ditionella mönster för social differentiering som i hög grad varit verk-
samma under dessa år. Resultaten i utredningen talar dock för att man
bör vara försiktig med att se ungdomar på väg att etablera sig på arbets-
marknaden som en homogen grupp. Det finns stora variationer inom
gruppen både med hänsyn till social bakgrund och till ålder, utbildning,
kön och nationellt ursprung. Ungdomsstyrelsen understryker att den stu-
derade perioden på fem år inte ger möjligheter att dra några långtgående
slutsatser och efterlyser därför mer djupgående studier inom området.
Regeringens slutsats är att det bl.a. behövs ett mer omfattande
kunskapsunderlag för att utforma en bättre ungdomspolitik till stöd för
ungdomar som är i behov av särskilda insatser. Det torde vara angeläget
att bl.a. dessa frågor ägnas ökad uppmärksamhet inom
ungdomsforskningen. Regeringen avser därför att återkomma till detta i
samband med den forskningspolitiska propositionen år 2000.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör stödja kommunerna
i deras strävan att utveckla framgångsrika former för den kommunala
utvecklingsgarantin och liknande åtgärder. Regeringen har nyligen
tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda och
föreslå åtgärder för personer som är socialbidragsberoende på grund
av svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Sedan den 1 januari 1998 finns
den kommunala utvecklingsgarantin. Den innebär att kommunerna har
möjlighet att erbjuda långtidsarbetslösa ungdomar som är mellan 20 och
24 år och som står till arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och
kompetensutvecklande verksamhet.
Systemet innebär att Arbetsmarknadsverket ansvarar i 100 dagar för
den enskilde arbetslöse varpå kommunen övertar ansvaret enligt avtal
mellan staten och kommunerna. En ersättning utgår till den enskilde som
motsvarar den försörjning individen hade före utvecklingsgarantin, i
många fall ersättning i form av socialbidrag. Syftet med åtgärden är dock
att bryta identiteten som socialbidragstagare och i stället fokusera på
utveckling genom aktivering så att den enskilde kan bli anställningsbar.
Det är av väsentlig betydelse att ersättningen inte utgörs av socialbidrag
och att åtgärden genomförs i annan regi än socialförvaltningens. Olika
föreningar inom exempelvis idrottsrörelsen kan i många fall spela en
viktig roll inom den kommunala utvecklingsgarantin.
En utvärdering genomförd av Statskontoret Utvecklingsgarantin for
ungdomar - det första året pekar på att ungdomars chanser att få ett
arbete eller påböija en reguljär utbildning ökar genom den kommunala
utvecklingsgarantin. De som har deltagit i verksamheten kan hitta ett
arbete på bara 40 procent av den tid som övriga ungdomar behöver. Del-
tagare i utvecklingsgarantin som går vidare till reguljär utbildning får en
50
utbildningsplats på bara halva tiden som ungdomar som inte deltagit i
garantin.
Vid sidan om Arbetsmarknadsverket har Ungdomsstyrelsen varit den
myndighet som centralt arbetat med att stödja kommunerna i deras arbete
med den lokala utvecklingsgarantin. Ungdomsstyrelsens uppgifter har
omfattat information och mobilisering, insatser för att utveckla nya verk-
samheter samt utvärdering ur ett ungdomsperspektiv.
En slutrapport har den 28 april 1999 lämnats in till Näringsdeparte-
mentet. Av rapporten framgår bl.a. att utvecklingsgarantin är en reform
som ger konkreta och positiva effekter för de ungdomar som har störst
behov av stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomsstyrelsen
framför i rapporten tre konkreta förslag till förändringar av utvecklings-
garantin. Dessa är en höjd ersättningsnivå, att såväl anslagna verksam-
hetsmedel som utvecklingsersättning skall följa med individen samt att
någon form av intyg skall utarbetas efter avslutad åtgärd. Ungdomssty-
relsen pekar i rapporten även på den viktiga roll olika föreningar och
ungdomsprojekt spelar för många ungdomars möjligheter att ta sig vidare
till arbete eller studier.
Regeringen har den 8 april 1999 tillsatt en interdepartemental
arbetsgrupp med uppgift att utreda och föreslå åtgärder för personer som
är socialbidragsberoende på grund av svårigheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. Gruppen skall särskilt analysera hur den aktiva
arbetsmarknadspolitiken fungerar för dessa grupper och vid behov lämna
förslag till hur åtgärdssystemen i Arbetsmarknadsverkets regi kan
förbättras för de grupper som har svårt att etablera sig på
arbetsmarknaden. Analysen skall utgå från de utvärderingar av den
kommunala utvecklingsgarantin för ungdomar som redan genomförts.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1999.
Ungdomsstyrelsen bör stödja kommunerna i deras strävan efter att
utveckla framgångsrika former för den kommunala utvecklingsgarantin
och liknande åtgärder för ungdomar. De närmare formerna för detta
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att, i
samarbete med Integrationsverket och andra berörda myndigheter,
kartlägga den kunskap som finns i dag om villkoren för flickor med
annan etnisk och kulturell bakgrund samt de åtgärder och metoder
som kan användas för att stärka deras ställning i samhället. Härutöver
bör Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att informera om resultatet av
kartläggningen. Inom ramen för uppdraget bör Integrationsverket sär-
skilt studera situationen för utsatta flickor.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen har under
flera år på regeringens uppdrag arbetat med att stärka flickors villkor i
51
samhället. Arbetet har bedrivits på såväl nationell som lokal nivå. Bland
annat har ett antal olika seminarier och konferenser genomförts och ett
nätverk bildats för dem som arbetar med dessa frågor.
Inom ramen för detta arbete har ett riktat utvecklingsprojekt genom-
förts beträffande flickor med olika etnisk och kulturell bakgrund. Därvid
har det bl.a. framkommit att vissa flickor drabbas hårt av de krockar som
i ogynnsamma fall kan uppstå då olika kulturer möts. Under arbetets
gång har det uppmärksammats att det saknas djupgående kunskaper om
villkoren för dessa flickor vilket försvårar insatser riktade till dem. De
kunskaper som finns på området bör därför kartläggas och spridas samti-
digt som brister på kunskap identifieras för eventuella insatser längre
fram. De som arbetar med integration på lokal nivå bör konsulteras i
detta arbete liksom de organisationer som har bildats på språklig, etnisk
eller kulturell grund samt olika trossamfund.
Regeringen har således för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag
att i samarbete med Integrationsverket och andra berörda myndigheter
kartlägga den kunskap som finns i dag om villkoren för flickor med
annan etnisk och kulturell bakgrund samt de metoder som kan användas
för att stärka deras ställning i samhället. Ungdomsstyrelsen bör även ges
i uppdrag att informera om resultatet av kartläggningen till berörda i
olika samhällssektorer. Inom ramen för uppdraget bör Integrationsverket
studera situationen för särskilt utsatta flickor.
Regeringens bedömning: För att förbättra uppväxtvillkoren i storstä-
dernas mest utsatta stadsdelar har 60 miljoner kronor avsatts för
idrotts- och fritidsverksamhet samt kulturverksamhet under åren
1999-2001. En konferens bör anordnas inriktad på att ta till vara den
särskilda sociala och kulturella kompetens som finns hos ungdomar
som har sin hembygd i förorter präglade av kulturell och etnisk mång-
fald. Uppbyggnaden av nätverk mellan lokala föreningar och andra
ideella sammanslutningar som utvecklar ungdomsprojekt i storstäder-
nas utsatta stadsdelar bör stödjas ekonomiskt.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: De ungdomar som nu växer upp
i storstadsregionernas förorter är de första som kan göra anspråk på att ha
genuina erfarenheter av samlevnad i etnisk och kulturell mångfald och en
hembygdskänsla för dessa miljöer. Storstadsregionernas utveckling och
framtida storstadsmiljöer kommer också i allt större utsträckning att
påverkas och formas av de erfarenheter och den särskilda sociala och
kulturella kompetens som dagens unga bär med sig från förorterna.
Riksdagen godkände i december 1998 regeringens förslag till nationell
politik för storstadsregionerna (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2,
rskr. 1998/99:34). Regeringen har i enlighet med propositionen tillsatt en
Storstadsdelegation med ansvar bl.a. för att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och för att verka för
52
jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare. Lokala
utvecklingsavtal bör tecknas mellan stat och kommun för de mest utsatta
bostadsområdena. För att förbättra uppväxtvillkoren särskilt i de utsatta
stadsdelarna avsattes i propositionen 10 miljoner kronor per år till
idrotts- och fritidsverksamhet och 10 miljoner kronor per år till kultur-
verksamhet under åren 1999-2001. Medlen kommer att fördelas inom
ramen för de lokala utvecklingsavtalen. En referensgrupp bestående av
Ungdomsstyrelsen, Statens kulturråd (Kulturrådet) och Riksidrottsför-
bundet kommer att följa satsningen.
Regeringens insatser innebär att om segregationen långsiktigt skall
kunna motverkas är det nödvändigt att de som lever och verkar i utsatta
stadsdelar är engagerade i utvecklingsarbetet. I detta arbete utgör ung-
domars idéer och skaparkraft omistliga tillgångar. En särskild konferens
bör därför anordnas för att ta till vara de ungas visioner och erfarenheter
inom ramen för den nationella storstadspolitiken.
Lokala ungdomsföreningar och andra ideella sammanslutningar spelar
en viktig roll då det gäller att mobilisera och aktivera till ett aktivt lokalt
utvecklingsarbete. Erfarenheterna från det tidigare PLUS-proj ektet
(Projektet för lokal utveckling genom samverkan), vilket drevs under
åren 1991-1995 i Civildepartementets regi, visar att dessa ideella krafter
kan få en ännu större genomslagskraft om de ges möjlighet att regelbun-
det dela varandras erfarenheter och idéer. Till skillnad från kommunala
förvaltningar och större organisationer saknar de dessvärre naturliga
möjligheter till detta. Regeringen har därför för avsikt att särskilt upp-
muntra nätverk mellan lokala föreningar och andra ideella sammanslut-
ningar som utvecklar och driver bl.a. ungdomsprojekt i storstädernas
utsatta stadsdelar. Erfarenheter från pilotprojektet Samverkansprojektet,
som Ungdomsstyrelsen bedriver i femton medelstora kommuner,
kommer här också att vara värdefulla.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Insatser som leder till metodutveckling
inom behandling och rehabilitering av unga missbrukare bör upp-
märksammas. Överläggningar bör genomföras med Kommunför-
bundet, Socialstyrelsen och ideella organisationer för att diskutera
hur en sådan utveckling bäst kan främjas. Regeringen har redan
tagit initiativ till viktiga insatser för att förebygga narkotikamiss-
bruket bland unga.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen konstaterar med oro
att attityderna i samhället till användning av droger blivit alltmer positiv.
Denna attityd förmedlas bl.a. genom olika livsstilar som snabbt sprids
genom media, Internet, musik och reklam direkt riktad till unga.
Regeringen anser därför att det är angeläget att stärka unga människors
vilja och förmåga att avstå från droger. Det är viktigt för bl.a. trovärdig-
heten att stå på saklig grund och utgå från ungdomarnas egen verklighet.
53
Ungdomarna själva är den viktigaste resursen i kampen mot narkotika
och andra droger. Detta synsätt präglar de insatser som regeringen tagit
initiativ till.
För samordning på myndighetsnivå finns inom Socialdepartementet en
nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser
med socialministern som ordförande. Ledningsgruppen har möjlighet att
ta initiativ till projekt av nationellt intresse i syfte att pröva nya metoder
för att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från narkotika.
Ledningsgruppens initiativ utgår ifrån inställningen att det är viktigt att
engagera ungdomarna själva och att utgå från deras egna erfarenheter och
uppfattningar. Som exempel på den nationella ledningsgruppens initiativ
kan nämnas dels projektet DrugSmart - en hemsida på Internet med
information till ungdomar, föräldrar, lärare m.fl. och med möjlighet till
interaktiv kommunikation. Ett annat initiativ är projektet MotståndsKraft
som drivs med Kommunförbundet som huvudman. I projektet engageras
ungdomar för att stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil.
OAS (Oberoende AlkoholSamarbetet) tillsattes år 1997 med uppgift att
genom informationsinsatser verka för måttfulla alkoholvanor. OAS har
beslutat att prioritera insatser för att bekämpa langning och försäljning av
illegal alkohol till ungdomar, att upprätthålla åldersgränserna vid försälj-
ning och servering av alkohol samt att motverka berusningsdrickande.
OAS:s medlemmar har under år 1998 genomfört olika aktiviteter riktade
till ungdomar. En viktig gemensam utgångspunkt vid dessa har varit att
stärka den enskildes ansvar, inte bara i det egna förhållningssättet till
alkohol utan också i förhållande till andra personer.
Våren 1998 tillsatte regeringen en Narkotikakommission med uppgift
att bl.a. göra en översyn av det förebyggande arbetet. Ett av de projekt
som kommissionen arbetar med handlar om ungdomars inställning till
och erfarenheter av droger och om deras syn på förebyggande arbete.
Projektet genomförs i nära samarbete med flera ungdomsgrupper runt om
i landet. Under hösten 1999 kommer en rapport att lämnas med fokus på
vilken roll narkotikan spelar i ungdomars liv och hur ett starkare före-
byggande arbete bör vara upplagt.
Ett problem i vissa ungdomsgrupper är användningen av dopningspre-
parat. Denna typ av missbruk, som ofta har en stark koppling till utseen-
defixering och extrema kroppsideal, har nyligen blivit kriminaliserat.
Utöver detta är det betydelsefullt med förebyggande insatser. I detta
arbete har Dopingjouren, vilken är knuten till Huddinge sjukhus, en stor
betydelse för hela landet.
Utöver dessa insatser måste metoder för behandling och rehabilitering
ständigt utvecklas. Detta är särskilt tydligt när det gäller mycket unga
missbrukare. Det faktum att ungdomar i dag är mer nyfikna på och
mindre avståndstagande till narkotika och att gruppen tonåringar ökar
kraftigt i böljan av 2000-talet kan innebära behov av att utveckla nya
metoder för rehabilitering av unga missbrukare inom de närmaste åren.
Regeringen avser att ta initiativ till överläggningar med bl.a. Kommun-
förbundet, Socialstyrelsen och ideella organisationer för att diskutera hur
en sådan utveckling kan främjas. Regeringen har sedan år 1995 årligen
ställt 50 miljoner kronor till Länsstyrelsernas förfogande för utveckling
Prop. 1998/99:115
54
av kommunernas förebyggande insatser bland ungdomar och missbru- Prop. 1998/99:115
kare.
Ungdomars engagemang kännetecknas inte sällan av otålighet och högt
tempo. Förhoppningen att nå snabba resultat är mycket stor hos de flesta.
Många ungdomar, inte minst de som har svårt att hävda sig i teoretiska
studier, har i stället en stark drivkraft som gör dem till goda entreprenö-
rer. En viktig uppgift för samhället är att ta till vara denna kraft av ent-
reprenörskap och uppmuntra dess positiva utveckling.
Regeringens bedömning: Skolans arbetssätt måste bidra till att
utveckla elevernas förmåga att lära. Inom kort kommer regeringen att
lägga fram sin skrivelse med utvecklingsplan för forskola, skola och
vuxenutbildning till riksdagen. I denna plan kommer regeringen att
mer utförligt redovisa sin syn på dessa frågor.
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomar möter i dag helt andra
krav på utbildning än tidigare. Ett allt mer föränderligt samhälle och en
mer krävande arbetsmarknad ställer högre och delvis nya krav på kom-
petens. Dagens ungdomar ställs därmed inför andra utmaningar än de
som mött tidigare generationer. Ungdomar har dessutom egna mål och
uppfattningar om vad som är viktigt i livet och vilken utbildning de öns-
kar. I skeden av snabb samhällsomvandling förändras kraven på både
skolans kunskapsinnehåll och arbetsformer.
Utvecklingen går i dag mot allt högre krav på behärskning av vissa
grundläggande kompetenser. Det krävs exempelvis en mycket god för-
måga att uttrycka sig muntligt och skriftligt och att snabbt ta till sig skri-
ven information såväl inom de flesta yrken som i samhällslivet i övrigt.
Krav på förmåga att utnyttja matematiska metoder, symboler och
modeller återkommer också inom allt fler områden.
Förändringstakten inom samhälls- och arbetslivet innebär samtidigt att
dagens unga inte kan räkna med att bli fardigutbildade i skolan. I stället
måste skoltiden ses som grunden till ett livslångt lärande. I ett sådant per-
spektiv är det viktigt att utveckla elevernas självförtroende och lust att
lära. Skolans arbetssätt måste också bidra till att utveckla elevernas för-
måga att lära sig. Utbildningen skall inte bara förse eleverna med kun-
skaper utan också förse dem med de verktyg som behövs för att kunna
skaffa nya kunskaper när behov uppstår. En utvecklad förmåga att kunna
förstå, analysera och sålla information och omvandla den till egen kun-
skap är avgörande för ungas möjligheter på framtidens arbetsmarknad.
Regeringen kommer att redovisa sin syn på dessa frågor i en utveck-
lingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning som läggs fram inom
kort. I utvecklingsplanen kommer också att behandlas hur gymnasiesko-
55
lans utbud bättre än i dag skall erbjuda eleverna intressanta val mellan Prop. 1998/99:115
program och inriktningar som förbereder för såväl arbetsliv och fortsatta
studier som för ett vuxenliv.
Regeringens bedömning: Olika ungdomscentrum har under senare år
etablerats över i stort sett hela landet. Uppbyggnaden av nätverk för
att stärka erfarenhetsutbytet och stimulera till att liknande verksam-
heter etableras på nya orter och i fler bostadsområden bör stödjas.
Skälen för regeringens bedömning: Under 1980- och 1990-talen har
det ideella engagemanget och frivilligarbetet böljat organisera sig i nya
former. På ungdomsområdet har sociala entreprenörer byggt upp breda
verksamheter i form av träffpunkter och ungdomshus på olika håll i lan-
det. De bygger alla på lokala förutsättningar och kan omfatta olika verk-
samheter såsom kultur- och utbildningsaktiviteter inom ett och samma
projekt. Verksamheten kan drivas av t.ex. en ideell förening, en stiftelse
eller ett kooperativ, men gemensamt för dem alla är att de inte entydigt
kan räknas in i någon traditionell samhällssektor.
Finansieringen till ett och samma projekt sker i princip alltid från flera
bidragsgivare och finansieringskällor. I stort sett samtliga verksamheter
får kommunala bidrag från en eller flera olika förvaltningar. Andra vik-
tiga finansieringskällor utgörs av statliga medel från främst Arbetsmark-
nadsverket och Ungdomsstyrelsen, medel från EU:s strukturfonder samt
projektbidrag från olika stiftelser och fonder. Även bidrag från olika
sponsorer förekommer i allt större utsträckning. Likaså kan viss försälj-
ning också bidra till att finansiera verksamheterna.
En del av dessa nya ungdomscentrum har etablerade folkrörelser och
studieförbund som huvudmän medan andra är nybildade och helt fristå-
ende organisationer.
Enligt regeringens bedömning har dessa nya verksamheter på ett
väsentligt sätt bidragit till utvecklingen av aktiviteter för ungdomar. Det
har i allmänhet skett på ungdomars egna villkor. Verksamheterna präglas
av att se ungdomars resurser och möjligheter också när det gäller ung-
domar med sociala problem och de ger, liksom arbete i t.ex. ungdomsor-
ganisationerna, breda möjligheter till ett konstruktivt informellt lärande.
Dessa nya verksamheter visar också ofta på mycket goda resultat när det
gäller att nå socialt utsatta ungdomar även när aktiviteterna primärt
handlar om kultur och annan fritidsverksamhet.
Regeringen ser positivt på att dessa nya verksamheter i allt större
utsträckning knyter kontakter och utbyter kunskap och erfarenheter. Till-
sammans utgör dessa nya lokala ungdomsverksamheter något av en väx-
ande folkrörelse. Regeringen avser därför att ekonomiskt stödja upp-
byggnaden av nätverk dem emellan i syfte att såväl stärka erfaren-
hetsutbytet som att stimulera framväxten av liknande verksamheter på
nya orter och i fler bostadsområden.
56
5.3.3
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör fa i uppdrag att
föreslå metoder som gör det möjligt att bättre ta till vara den infor-
mella utbildning som sker i bl.a. olika ungdomsföreningar och ung-
domsprojekt samt genom organiserat ungdomsutbyte.
Skälen för regeringens bedömning: Den viktigaste platsen för
ungdomars kunskapsutveckling är alltjämt skolan. Samtidigt har unga
människor under senare år själva skaffat sig flera andra metoder för att
söka kunskap och utveckla sin kompetens. Skolan som kunskapsför-
medlare har därmed fått konkurrens.
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1998 Ungdomsstyrelsen i
uppdrag att. i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen, studera de särskilda
insatser mot ungdomsarbetslösheten som genomförs i Storbritannien och
Frankrike. Ungdomsstyrelsen skulle särskilt identifiera de erfarenheter
som skulle kunna överföras till Sverige. I sin återrapportering av uppdra-
get den 1 februari 1999 redovisade Ungdomsstyrelsen ett antal likheter
och skillnader mellan ungdomsåtgärder i Sverige och de två andra län-
derna. Bland de skillnader myndigheten särskilt betonade återfanns att
man i såväl Storbritannien som Frankrike strävar efter meritvärdering av
de arbetsmarknadspolitiska insatserna, bl.a. genom ett mer systematiskt
arbete med intyg och referenser.
Vid sidan av skolan och olika arbetsmarknadspolitiska insatser före-
kommer i Sverige också en rad andra aktiviteter som påtagligt bidrar till
unga människors kompetensutveckling. Den ökade förekomst av olika
typer av ungdomsprojekt som beskrivs ovan i kapitel 5.3.2 har påtagligt
bidragit till detta. Senare års ökning av det internationella ungdomsutby-
tet är en annan viktig faktor. Den kraftiga utvecklingen inom JT-området,
inte minst genom Internet, har också blivit en källa till nya vägar för att
finna kunskap och utveckla kompetens.
Med dagens krav är det en brist att informell kompetens, inhämtad
genom informella utbildningar och erfarenheter, inte kan ge någon form
av formellt meritvärde. Detta betyder att kunskaper och erfarenheter som
exempelvis förvärvats hos en arbetsgivare inom ramen för en arbets-
marknadsåtgärd inte kan tillgodoräknas som en merit. För att skapa en
rättvisande bild av ungdomars kompetens och för att förbättra ungdomars
möjligheter på arbetsmarknaden är det viktigt att finna metoder för bättre
meritvärdering av informell utbildning. I sitt slutbetänkande Validering
av utländsk yrkeskompetens (SOU 1998:165) beskrev utredningen för
värdering av utländsk yrkesutbildning på gymnasial nivå och utländska
arbetslivserfarenheter en metod som skulle kunna vara överförbar också
till detta sammanhang. Slutbetänkandet är f.n. föremål för remissbehand-
ling.
Regeringen avser att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att söka vägar
och föreslå metoder för att bättre uppmärksamma värdet av den infor-
57
mella utbildning som sker i bl.a. olika ungdomsföreningar och ungdoms-
projekt samt genom organiserat ungdomsutbyte.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att, i sam-
råd med NUTEK och Sveriges exportråd, analysera utvecklingen av den
s.k. upplevelseindustrin - särskilt musik, liksom litteratur och drama -
samt lämna förslag till insatser som kan särskilt uppmuntra ungdomars
initiativ på detta område.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomar är ofta nyfikna och
många har en stark entreprenörsanda. Det är viktigt att samhället visar sin
tilltro till ungdomar och deras förmåga. I takt med den allt snabbare sam-
hällsutvecklingen öppnas ständigt nya möjligheter för idéer som kan leda
till nya företag och därmed arbeten. Det är viktigt att ungdomar upp-
muntras att ta till vara dessa möjligheter. Det kommer i framtiden troli-
gen inte att vara lika självklart för dagens ungdomar som det varit för
tidigare generationer att gå in på en redan befintlig arbetsmarknad. De
måste räkna med att ha större beredskap för fortsatta och nya studier och
andra utvecklingsvägar samt att i högre utsträckning kunna skapa sina
egna jobb.
Dagens unga besitter värdefull kompetens som ger dem goda förutsätt-
ningar att skapa nya arbetstillfällen. Exempel på detta är ungdomars för-
språng på IT-området, ungdomars närhet till och känsla för nya värde-
ringar och trender i samhället samt många ungdomars erfarenheter av att
verka i miljöer med människor med olika etnisk och kulturell bakgrund.
Det är också angeläget att särskilt uppmärksamma och ta till vara kvin-
nors och flickors erfarenheter och initiativ.
Framgångsrika företag agerar i ökad utsträckning på globala markna-
der. I takt med bl.a. denna utveckling har IT blivit ett allt viktigare red-
skap. Genom IT-utvecklingen, inte minst den ökade kommunikationen
via Internet, är de globala marknaderna inte längre förbehållna enbart de
stora multinationella företagen. I dag kan också ett litet företag sälja sina
varor och tjänster till helt andra delar av världen. Ofta svarar ungdomar
för dessa företag och inte sällan återfinns lokalerna i hemmet.
Ungdomar med annan etnisk och kulturell bakgrund är en värdefull
resurs för Sverige. Genom sina erfarenheter och kontakter med andra
länder och kulturer besitter de kunskap och kompetens som är särskilt
viktig.
Många ungdomar lever ett liv där de inte tydligt skiljer på arbete och
fritid. Vanligtvis beror detta på ett starkt personligt engagemang och
intresse. Ur dessa olika intressen växer ofta idéer som sedermera kan
utvecklas till affärsidéer. Inom såväl den s.k. upplevelseindustrin som IT-
och Intemetindustrin är ungdomar ofta upphovsmännen.
Den växande upplevelseindustrin kan förväntas få allt större betydelse
ur sysselsättningssynpunkt. Den rymmer redan i dag många aktiviteter
som ungdomar tagit initiativ till, från exempelvis forsränning och bungy-
58
jump till s.k. nycirkus. Musikbranschen upptar en unik position inom
upplevelseindustrin. Den är redan stor, den utvecklas hela tiden och den
består till mycket stor del av unga människor. Musikbranschen har en
utvecklingspotential som det finns anledning att uppmärksamma i olika
sammanhang.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge Ungdomsstyrelsen i upp-
drag att analysera utvecklingen av upplevelseindustrin samt lämna för-
slag till insatser för att särskilt uppmuntra ungdomars initiativ på detta
område. Det bör också vara Ungdomsstyrelsens uppdrag att bevaka att
kvinnors och flickors initiativ får rättmätigt utrymme. Arbetet bör ske i
samråd med NUTEK och Sveriges exportråd. Arbetet bör också bedrivas
i samverkan med berörda organisationer, däribland kvinnoorganisatio-
nerna.
I dag startas drygt vart femte företag av en person som är mellan 19
och 29 år. Undersökning från Entreprenörsbarometem (1997/98) visar att
fler än hälften av alla unga är intresserade av att starta eget företag.
Staten stödjer via olika uppdrag flera initiativ inom ungt företagande. Ett
projekt som arbetar med attityder till eget företagande är Entreprenörskap
i skolan, som drivs av NUTEK, Närings- och teknikutvecklingsverket.
Syftet är att genom olika projekt inom skoloma lära ut och främja
entreprenörskap och företagande. Vidare har NUTEK bl.a. webbsidan,
Direktsvar - som riktar sig till alla som vill starta eller som driver företag
- och telefontjänsten Startlinjen samt en finansieringsdatabas som är
tillgänglig via Internet. Det är i stor utsträckning unga som använder sig
av hemsidorna. På gymnasienivå finns Ung Företagsamhet som är en
organisation som hjälper ungdomar att under ett års tid starta, driva och
utveckla ett eget företag. Sedan starten år 1980 har ungefår 48 000
ungdomar deltagit i programmet som får stöd från bl.a. ALMI
Företagspartner AB, som stödjer ungdomars företagande och därvid
fungerar som rådgivare samt förmedlar kontakter och lån.
Sverige deltar med tolv skolor i Nordiska miniterrådets projekt Ent-
reprenörskap som utbildningsmål för ungdom åren 1997-2000. I projek-
tet arbetar 38 skolor från de nordiska länderna med tio olika teman.
När det gäller de allmänna villkoren för företagande har ett flertal be-
slut fattats om bl.a. regelförenkling och förbättrad myndighetsservice
som även kommer att underlätta för unga att driva företag. Det finns flera
privata initiativ som syftar till att stödja unga entreprenörer, t.ex. Junior-
handelskammaren, som syftar till att utveckla unga människor i bl.a.
ledar- och entreprenörskap och Robinson Crusoe, som hjälper unga fö-
retagare att starta eget och ger individuell vägledning i upp till nio måna-
der.
Regeringen har vidare beslutat att bidra med 5,8 miljoner kronor till en
nationell informationssatsning om den kooperativa företagsformen.
Denna satsning går under namnet Starta eget tillsammans och genomförs
av de lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU) som finns i samtliga
län. Ett kooperativt företag kan vara en bra lösning för t.ex. unga som vill
dela lika på ansvaret för företaget. Informationssatsningen kommer
därför att samordnas med en ungdomsinriktad kampanj, ledd av
Prop. 1998/99:115
59
Kooperativa institutet med stöd från Näringsdepartementet, som bl.a.
kommer att resultera i en TV-serie.
Det finns mycket som skiljer ungdomar åt - kön, klass, etnicitet,
bostadsort m.m. Detta avspeglar sig också i skilda levnadsförhållanden
och i skilda fritids- och kulturvanor. Regeringen vill bejaka de olikheter
som är resultatet av en större öppenhet och tolerans och av den ökande
kulturella och etniska mångfalden. Utan dessa olikheter skulle Sverige
stagnera och inte kunna fortsätta en dynamisk samhällsutveckling.
Samtidigt ser regeringen med oro på de olika villkor som följer av
ökande klasskillnader och av den svaga framtidstro som finns hos vissa
grupper av ungdomar. Det är också viktigt att ungdomar med funktions-
hinder har lika möjligheter att fullt ut ta del av samhällslivet, något som
kräver en konsekvent handikappanpassning av det offentliga rummet.
Regeringen vill betona vikten av aktiviteter och mötesplatser där olika
åldersgrupper och generationer kan mötas för att motverka effekterna av
att vuxna och ungdomar i Sverige i dag på många sätt lever i skilda värl-
dar. Här spelar samling kring bl.a. musik och dans en avgörande roll.
Regeringen vill vidare betona vikten av att möta och ta till vara kraften
hos den stora kull tonåringar - tonårsboomen - som inträffar under 2000-
talets första år. Ungdomar är en viktig resurs i samhället och en stor
grupp unga människor är i första hand en stor tillgång. Däremot är det
viktigt att redan nu inleda en planering på såväl lokal som central nivå
för att möta ungdomarnas rimliga krav på utrymme inom fritids- och
kulturliv.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Under kommande år kommer bam- och
ungdomsorganisationerna att tillföras betydande belopp genom det
överskott som genereras från det värdeautomatspel som AB Svenska
Spel har koncession på att bedriva. Det framtida överskottet från vär-
deautomatspel bedöms uppgå till uppskattningsvis 250 miljoner kro-
nor årligen i samband med att 7 000 värdeautomater har placerats ut
på restauranger. Av överskottet bör 20 procent tillfalla bam- och ung-
domsorganisationernas lokala verksamhet vilket innebär ett tillskott
på uppskattningsvis 50 miljoner kronor årligen.
Ungdomsstyrelsen bör fa i uppdrag att utarbeta förslag till hur dessa
medel skall fördelas till bam- och ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet med inriktning på såväl kultur som fritid.
60
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade, i samband
med att den nu gällande lotterilagen trädde i kraft den 1 januari 1995, att
tillåta en ny typ av spelautomat i Sverige - värdeautomaten - för spel i
samband med restaurangverksamhet. Överskottet från dessa värdeauto-
mater skulle tillfalla det lokala föreningslivets bam- och ungdomsverk-
samhet. Våren 1996 beslutade riksdagen att denna öronmärkning av
överskottet skulle ersättas av ett system för vinstdelning mellan staten
och föreningslivet, vilket skulle baseras på överskottet från värdeauto-
matema (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr. 1995/96:248).
Med anledning av att säkra prognoser om värdeautomatemas vinstut-
veckling hittills har saknats har införandet av vinstdelningssystemet för-
senats.
Regeringen har tidigare aviserat att framtida överskott från värdeauto-
matspel som skall tillfalla det lokala föreningslivets bam- och ungdoms-
verksamhet bedöms uppgå till 250 miljoner kronor årligen i samband
med att 7 000 automater placerats ut på restauranger (prop. 1998/99:80).
Av den summan bör 20 procent tillfalla ungdomsorganisationerna. Detta
skulle innebära ett årligt tillskott på uppskattningsvis 50 miljoner kronor.
Resterande 80 procent bör i enlighet med vad regeringen angav i den till
riksdagen nyligen överlämnade propositionen En idrottspolitik för 2000-
talet (prop. 1998/99:107) tillfalla idrottsrörelsens lokala bam- och ung-
domsverksamhet.
Regeringen anser att ungdomsorganisationerna spelar en ovärderlig
roll som bärare och förmedlare av demokratiska värden i samhället. Det
är i den lokala föreningen som många ungdomar för första gången kom-
mer i kontakt med praktisk demokrati och lär sig att uppskatta och
använda den. Medlen skall därför i första hand stärka de lokala förening-
arnas ordinarie och mer långsiktiga verksamhet. Ett visst utrymme skall
dock också kunna ges till nya organisationer och verksamhetsformer som
inte passar in i de regler som gäller för statsbidrag och projektstöd från
etablerade statliga bidragsgivare, fonder och stiftelser.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Den pågående satsningen på föreningsut-
veckling inom ungdomsorganisationerna bör fortsätta ytterligare två
år. Inom denna satsning bör de politiska ungdomsförbunden ges möj-
ligheter att medverka i skolan även när det inte är valår.
Skälen till regeringens bedömning: Den enkla grunden för allt före-
ningsliv är att förena sig med andra för att göra något tillsammans. Det
kan handla om att arbeta för ett gemensamt mål, att genomföra ett projekt
eller att tillsammans utveckla ett gemensamt intresse men kanske framför
allt att ha roligt ihop. Föreningsarbete kan samtidigt ge kunskap om
organisationsarbete och möjlighet att påverka och åstadkomma något.
Utvecklingen under 1980- och 1990-talen visar att andelen ungdomar
som väljer att organisera sig i den traditionella föreningsformen minskar
61
medan det totala antalet bidragsgrundande medlemmar i ungdomsorga-
nisationer legat rätt stabilt kring 600 000 under slutet av 1990-talet. Ung-
domar är engagerade och organiserar sig men söker nya, flexibla och mer
öppna organisationsformer. Föreningar är inte alltid avsedda att verka
under lång tid utan bildas allt oftare kring en särskild fråga eller ett kon-
kret projekt.
Staten och kommunerna har sedan lång tid tillbaka gett stöd till ung-
domars föreningsliv. Regeringen anser att en fortsatt utveckling av ung-
domars egna organisationer är av stor vikt för ungdomars möjligheter att
skapa de redskap som behövs både för ett ökat inflytande och för en fritid
på egna villkor. En central uppgift för ungdomspolitiken är därför att
stödja ungdomars egen organisering inom såväl hobby organisationer och
kulturföreningar som politiska ungdomsförbund och andra samhällspoli-
tiskt engagerade organisationer och projekt. Regeringen avser att avsätta
särskilda medel för att ekonomiskt stödja organisations- och verksam-
hetsutveckling inom såväl befintliga som nya ungdomsorganisationer,
paraplyorganisationer och nätverk. Inom ramen för denna satsning bör
särskilt uppmärksammas de politiska ungdomsförbundens möjligheter att
verka på skoloma också när det inte är valår.
Regeringens bedömning: Idrottens lokala aktivitetsstöd bör förstär-
kas och det bör göras särskilda insatser för idrottande ungdomar i
åldern 21 till 25 år.
Prop. 1998/99:115
Skälen för regeringens bedömning: Enligt Ungdomsstyrelsens rap-
port Fritid i skilda världar uppger 45 procent av flickorna i åldern 13-25
år att de är medlemmar i en idrottsförening. Motsvarande siffra för poj-
karna är 55 procent. Inom vissa idrotter som exempelvis gymnastik,
konståkning och ridsport är, enligt uppgifter från Riksidrottsförbundet,
flickorna i klar majoritet. Av tonåringarna i åldern 13-15 år uppger drygt
60 procent att de minst en gång i månaden tävlar eller tränar för att tävla.
Motsvarande siffra för ungdomar i åldern 19-25 år ligger på 33 procent.
Däremot är andelen ungdomar som anger att de minst en gång i månaden
tränar och idrottar för att motionera rätt stabilt över åldersgrupperna -
cirka 40 procent. Idrotten kan därför anses vara vår största ungdomsrö-
relse.
Genom att idrotta får många ungdomar utlopp för sin glädje och sin
spontanitet. De attityder och värderingar som förmedlas genom idrotten
präglar i stor utsträckning många ungdomars personliga utveckling.
Ungdomar utvecklas olika snabbt i olika avseenden vilket ställer sär-
skilda krav på ledarna. Det är särskilt under tonåren också viktigt att hän-
syn tas till flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar i idrotten.
Ungdomars spontana idrottande utövas bäst i enkla former i bostads-
området. Det är en viktig uppgift för idrottsrörelsen att i samverkan med
62
kommunen göra detta möjligt. Lättillgängliga grönområden i bostadsom-
rådena och öppna skolgårdar ger goda förutsättningar för detta.
Under de tidiga tonåren är det viktigt att ungdomsidrotten präglas av
principer om lekfullhet, allsidig träning och möjlighet att pröva flera
idrotter. Hänsyn måste tas till att fysiska och psykiska förutsättningar kan
variera kraftigt inom en åldersgrupp. Könstillhörigheten far vidare efter
hand en ökad betydelse.
Vissa ungdomar har talang och vilja att satsa helhjärtat på en elitidrott-
skarriär, medan andra fortsätter att idrotta enbart för gemenskapens,
lustupplevelsens och det egna välbefinnandets skull. För att alla skall
kunna utöva idrott på önskad nivå sker en uppdelning. Det är viktigt att
denna uppdelning inte sker för snabbt eftersom såväl flickor som pojkar
utvecklas olika fort och deras ambitioner dessutom kan variera över
tiden. Samtidigt är det en del av varje ungdoms utveckling till vuxen
individ att fa en realistisk självbild.
All tillgänglig statistik visar att det framför allt är under tonåren som
idrottsrörelsen tappar medlemmar. Detta beror till stor del på att ungdo-
mar far nya intressen men även till viss del på att många idrotter saknar
verksamhet som lockar flickor och pojkar att fortsätta idrotta på en lägre
nivå.
I den till riksdagen nyligen överlämnade propositionen En idrottspoli-
tikför 2000-talet (prop. 1998/99:107) konstaterade regeringen att idrotts-
rörelsens möjligheter till egen finansiering av sin verksamhet har en
mycket stor betydelse. Endast genom att själv skapa sin ekonomiska bas
kan idrottsrörelsens självständighet och oberoende säkerställas. Idrotten
far därför inte riskera att bli beroende av intäkter från privat näringsliv
eller kommersiell verksamhet. Det offentliga stödet har en grundläg-
gande betydelse, men inte heller detta får idrotten bli ensidigt beroende
av.
I propositionen befarar regeringen att det föreligger risk för att större
grupper av ungdomar inte längre har råd att delta i organiserad idrotts-
verksamhet, till följd av bl.a. höjda avgifter. Möjligheten att idrotta får
inte bli en klassfråga. Regeringen föreslår därför en kraftig förstärkning
av idrottens lokala aktivitetsstöd till bam- och ungdomsverksamhet.
Dessutom aviseras särskilda insatser för idrottande ungdomar i åldern 21
till 25 år.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Sådana projekt bör stödjas ekonomiskt
som på olika sätt lyfter fram ungas tankar om framtiden och samhället
under det nya millenniets första tid.
Skälen till regeringens bedömning: Inför millennieskiftet engagerar
sig breda grupper i samhället i många samtal om framtiden. Regeringen
tillsatte i april 1998 en särskild kommitté — Millenniekommittén (dir.
1998:26) - med uppgift att genom särskilda initiativ stimulera en brett
63
förankrad framtidsdiskussion. En av kommitténs viktigaste uppgifter är
att engagera ungdomar i denna diskussion. Det finns ett värde i att följa
utvecklingen av ungas värderingar och visioner inför 2000-talet och att
diskutera idéernas betydelse för det framtida samhället. Dessa visioner
har också ett särskilt värde för den fortsatta utvecklingen av ungdomspo-
litiken. Regeringen har för avsikt att ge Ungdomsstyrelsens i uppdrag att
i samarbete med Millenniekommittén fördela stöd till projekt som lyfter
fram ungas tankar om samhället under det nya millenniets första tid.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör fa i uppdrag att
vidareutveckla det samarbete som byggts upp mellan centrala
bidragsgivare och som skall underlätta för de ungdomar som söker
stöd.
Prop. 1998/99:115
Skälen till regeringens bedömning: Projektstöd från centrala
bidragsgivare ges ofta utifrån myndighetens uppdrag att t.ex. förebygga
ohälsa (Folkhälsoinstitutet) eller stärka konsumenternas makt och kun-
nande (Konsumentverket). Ungdomsstyrelsen har som uppgift att fördela
statens bidrag till ungdomsorganisationerna men beviljar också stöd
inom särskilda projektsatsningar. Inom kulturområdet fördelar Kulturrå-
det och Stiftelsen Framtidens Kultur stöd till olika projekt. Arvsfonds-
delegationen fördelar stöd ur Allmänna arvsfonden till utveckling av ide-
ell verksamhet till förmån för bl.a. ungdomar. Slutligen spelar också stu-
dieförbunden, som erhåller statsbidrag från Folkbildningsrådet, en väx-
ande roll för ungdomars möjligheter att forma sina egna projekt.
Inom ungdomsområdet har på senare år bildats ett nätverk för centrala
bidragsgivare på ungdomsområdet. I nätverket ingår f.n. Ungdomsstyrel-
sen, Folkhälsoinstitutet, Kulturrådet, Stiftelsen Framtidens Kultur, Kon-
sumentverket, Integrationsverket och Arvsfondsdelegationen. Deltagarna
i nätverket har konstaterat att det bland många ungdomar råder stor
förvirring om vem som stödjer vad och varför. För att underlätta för de
organisationer som söker stöd ger nätverket under år 1999 för första
gången ut gemensam information om sina stödformer (se bilaga 9).
Regeringen har för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att vida-
reutveckla detta samarbete med syfte att underlätta för de ungdomar som
söker bidrag till bl.a. olika projekt. Detta kan ske genom t.ex. tydligare
beskrivning av ändamål och inriktning på de olika bidragsgivarnas stöd-
former. Ett utvecklat samarbete kring former och rutiner vid ansök-
ningsförfarandet bör också övervägas. I detta sammanhang bör särskilt
uppmärksammas den möjlighet som den i avsnitt 5.1.6 beskrivna Ung-
domskanalen kommer kunna erbjuda vad gäller att samlat få information
på detta område.
64
Prop. 1998/99:115
I detta avsnitt redovisar regeringen vissa principiella resonemang kring
främst den kommunala fritids- och kulturpolitiken, men också kring
några viktiga inslag i utvecklingen av en samlad kommunal ungdomspo-
litik.
Flera exempel visar att det i kommunerna finns goda erfarenheter av att
bryta det traditionella sektorstänkandet och arbeta med ungdomsfrågor
utifrån en helhetssyn på ungdomars situation. Regeringen ser mycket
positivt på det sektorsövergripande ungdomsarbete som utvecklats inom
den kommunala ungdomspolitiken under senare år. Detta arbete har sär-
skilt uppmärksammats genom att Ungdomsstyrelsen sedan år 1996 delar
ut en särskild utmärkelse - årets ungdomskommun. De tre kommuner
som hittills fatt utmärkelsen - Gällivare (1996), Jönköping (1997) och
Skellefteå (1998) - utgör alla bra exempel på kommuner som utvecklat
en aktiv och samlad kommunal ungdomspolitik. Gemensamt för dessa är
att de på olika sätt har låtit ungdomar vara delaktiga i att Utarbeta lokala
ungdomspolitiska handlingsprogram som präglats av en helhetssyn på
ungdomars situation.
Under 1990-talet har särskilda ungdomsråd bildats i många kommuner.
Våren 1999 finns cirka 100 ungdomsråd. Genom ungdomsråden kan de
unga bli direkt delaktiga i närmiljön. Ungdomsråden bör därför ses som
ett av flera sätt att öka ungas samhällsengagemang och som en ny form
för att påverka lokalsamhällets utveckling. Olika former av ungdomsråd
och liknande forum kan skapa en kontinuerlig dialog mellan kommunens
ungdomar och beslutsfattare, något som även kan bli en väg in till vidare
engagemang i olika samhällsfrågor. Ungdomsstyrelsen har haft regering-
ens uppdrag att stödja denna utveckling. Slutsatser och erfarenheter från
detta uppdrag redovisades den 1 april 1999 till regeringen i en utvärde-
rande rapport, vilken kommer att publiceras och spridas under året.
Regeringen ser positivt på en fortsatt utveckling av de kommunala
ungdomsråden och vill understryka vikten av att metoderna för ungdo-
mars inflytande i lokalsamhället utformas efter varje kommuns egna för-
utsättningar.
3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 115
Prop. 1998/99:115
Tonårsboom
Den kommunala kultur- och fritidsverksamheten regleras i huvudsak inte
genom lag utan är en frivillig kommunal verksamhet som omsluter cirka
17 miljarder kronor. Förutsättningarna för den kommunala kultur- och
fritidspolitiken kommer väsentligt att påverkas av den kraftiga ökning av
antalet tonåringar som inleder 2000-talet. Exempelvis kommer det år
2007 att finnas cirka 745 000 ungdomar i åldern 14—19 år, att jämföra
med cirka 610 000 år 1999. Det är den s.k. babyboomen från början av
1990-talet som blir en tonårsboom. De nya krav som därmed kommer att
ställas på kommunerna innebär såväl möjligheter som problem.
En kommunal planering inför denna situation pågår framför allt inom
skolans område, men utvecklingen ställer också krav på planering inom
fritids- och kulturområdet. Det blir därför naturligt att rikta en relativt
sett större del av resurserna för fritid och kultur mot sådana verksamheter
som engagerar ungdomar.
Brist på unga vuxna
En annan sida av den demografiska strukturen är att ungdomar i åldern
20-25 år kommer att vara en ovanligt liten grupp år 2007. Det innebär en
risk för att det temporärt kommer att uppstå brist på ungdomar på väg in
på arbetsmarknaden. Samtidigt kommer ett stort antal anställda i kom-
munerna att uppnå pensionsåldern under de tio närmaste åren. Dessa om-
ständigheter kan inom den kommunala verksamheten bl.a. komma att
försvåra nyrekryteringen av ungdomsledare.
Rättvisa
Den kommunala fritidsverksamheten kommer på 2000-talet att möta en
växande ungdomsgeneration som präglats av allt mer skilda levnadsför-
hållanden och kulturell mångfald. Detta kommer, enligt regeringens
bedömning, att ställa krav på stor flexibilitet i den kommunala fritids-
och kulturpolitiken. Kommunerna har i sina budget- och verksamhets-
planeringar att ta ställning till många viktiga prioriteringar mellan olika
behov inom den kommunala verksamheten. Det är dock enligt regering-
ens bedömning också viktigt att den andel av resurserna som under de
senaste åren satsats på att möta de stora barnkullarna i möjligaste mån
görs tillgängliga för dem när de blir tonåringar.
Regeringen vill i samband med detta understryka vikten av att alla
ungdomar, oavsett bakgrund, måste få jämlika möjligheter till en
meningsfull fritid. Vid utformningen av den lokala kultur- och fritidspo-
litiken måste såväl flickors som pojkars olika behov beaktas. Det är
också särskilt angeläget att uppmärksamma de behov som ungdomar med
olika former av funktionshinder har.
66
Erfarenheter från arbetet med Kultur i hela landet
Inom Regeringskansliet har arbetsgruppen Kultur i hela landet
(Kul996:A) arbetat med det nationella Kulturåret 1998. Under våren
1999 kommer arbetsgruppen att lämna en rapport från sitt arbete. Arbets-
gruppen har under sitt arbete fått många viktiga erfarenheter vad gäller
det lokala utrymmet för ungdomars egna kulturaktiviteter. Svårigheterna
for ungdomarna ligger, enligt arbetsgruppen, många gånger i att de
kommunala kultur- och fritidsbudgetama till så stor del är uppbundna i
fasta anläggningar och institutioner eller i projekt som beslutas redan när
budgeten tas. Förutsättningarna för att ta till vara nya idéer är därmed
dåliga.
Ungdomars egna initiativ till kultur- och fritidsverksamhet kräver ofta
inte särskilt stora belopp, men är beroende av flexibla regler och förmåga
till snabba beslut. I just detta ligger såväl problemen som möjligheterna.
Erfarenheter från flera kommuner visar att det kan åstadkommas mycket
goda resultat med en budgetpost för oförutsedda behov, ett verkligt
inflytande från ungdomarna hur pengarna används samt tillgång till bra
och billiga lokaler.
Dessa slutsatser stämmer väl med de erfarenheter Ungdomsstyrelsen
samlat från hela fritidsområdet.
Generationsbokslut
Arbetsgruppen Kultur i hela landet tog våren 1998 initiativ till en förstu-
die om generationsbokslut på kultur- och fritidsområdena. Syftet var att
utveckla en metod for att granska hur resurserna till lokal kultur- och
fritidsverksamhet fördelas mellan olika generationer. Förstudien genom-
fördes i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Kommunförbundets kul-
tur- och fritidssektion och visar ett antal intressanta metoder och tekniker
för att genomfora en sådan granskning. Regeringen följer med intresse
den vidare tillämpningen och utvecklingen av dessa metoder.
Studieförbunden - en viktig resurs
Regeringen ser positivt på den allt större roll som studieförbunden har
kommit att spela för ungdomars fritidsverksamhet. Som exempel kan
nämnas den omfattande musikverksamhet som studieförbunden driver
tillsammans med ungdomar. Hos studieförbunden kan ungdomar dess-
utom få visst ekonomiskt och administrativt stöd till egna projekt. Den
fria verksamhetsform som studieförbunden kan erbjuda passar både
organiserade ungdomar och ungdomar utan föreningsvana. Genom studi-
eförbunden och folkhögskolorna kanaliseras också ett stort statligt stöd
till folkbildning och kultur, varför ett närmare samarbete mellan ungdo-
mar och dessa förbund bör stimuleras.
Regeringen har emellertid noterat att det kommunala stödet till studie-
förbunden generellt sett minskar. Mot bakgrund av den breda och värde-
fulla ungdomsverksamhet som studieförbunden bedriver är detta beklag-
ligt. En av orsakerna till det minskade kommunala stödet skulle, enligt
Prop. 1998/99:115
67
Kommunförbundets bedömning, kunna vara att studieförbunden i dag
trots allt inte i tillräcklig utsträckning bedriver en bred verksamhet för
ungdomar. Regeringen bedömer att det ligger ett stort värde i att kom-
munerna och studieförbunden ömsesidigt fördjupar sitt samarbete så att
ungdomsinsatsema i kommunerna därigenom kan öka. Av särskild bety-
delse är den ledarutveckling som studieförbunden kan stödja olika ung-
domsföreningar med.
Det kommunala stödet till ungdomsföreningar
Såsom regeringen tidigare konstaterat är en mycket stor andel av ungdo-
marna med i någon förening. Föreningslivet fyller en viktig funktion för
ungdomar. Inom föreningarna organiseras fritidsaktiviteter och erbjuds
möjligheter för ungdomar att organisera sina egna aktiviteter. För kom-
munerna spelar föreningslivet en viktig roll genom att erbjuda en organi-
satorisk bas för viktiga delar av fritidsverksamheten i kommunen. Före-
ningarna spelar också en stor roll för ungdomars möjligheter till delak-
tighet och inflytande i lokalsamhället.
I många kommuner har stödet till idrottsrörelsen och till ungdomsor-
ganisationerna utformats inom ett och samma system. Regeringen kon-
staterade i den nyligen avlämnade idrottspolitiska propositionen En
idrottspolitik för 2000-talet (1998/99:107) att det statliga lokala aktivi-
tetsstödet i många fall varit alltför normerande för de kontantbidrag som
kommunerna betalar ut. Regeringen underströk därför betydelsen av att
det kommunala bidraget utformas utifrån lokala behov och möjligheter,
samt att sambandet mellan aktivitetsstödet till idrottsföreningar och till
ungdomsorganisationer slutgiltigt bör upphöra.
Stödet till ungdomars fritid bör utformas på ungdomars egna villkor.
Detta innebär att en mycket varierad verksamhet bör stödjas. Regeringen
vill därför understryka betydelsen av att det kommunala bidraget utfor-
mas utifrån lokala behov och möjligheter. Varje kommun bör utgå från
sina egna förutsättningar och utarbeta metoder för att i dialog med ung-
domar i kommunen utveckla flexibla system för stöd till ungdomars egna
fritidsverksamheter. I flera kommuner har man utvecklat verksamhets-
former som tillgodoser såväl detta som behovet av snabba beslut. Ett
exempel på detta är Ungdomsakuten i Jönköping.
Regeringen har under arbetet med bl.a. denna proposition inhämtat att
Kommunförbundet planerar att genomföra en regional seminarieverk-
samhet med samtliga kommuner om framtida policy för stöd till lokal
idrotts- och ungdomsverksamhet. Regeringen välkomnar detta initiativ.
Kommunal fritidsverksamhet i foreningsregi
Under 1990-talet har flera föreningar övertagit driften av kommunala
fritidsgårdar och liknande verksamheter. Regeringen ser positivt på
denna utveckling och vill understryka att drivkraften bör vara ambitionen
att öka brukarinflytandet, inte att minska kostnaderna. Samtidigt bör det
understrykas att tillgängligheten till lokalerna måste fördelas rättvist
Prop. 1998/99:115
68
mellan föreningens egna inre aktiviteter och den öppna verksamheten.
Föreningsdriften far inte heller innebära någon försämring av tillgäng-
ligheten för ungdomar oavsett social eller kulturell bakgrund eller olika
former av funktionshinder.
Regeringen har ett intresse av att följa utvecklingen av dessa frågor.
Sedan år 1998 arbetar en interdepartemental arbetsgrupp med frågor om
bl.a. villkoren för ideella föreningar, Arbetsgruppen om den sociala eko-
nomin och dess utveckling (In98:A). Under våren 1999 kommer gruppen
att lämna sin slutrapport i vilken bl.a. frågor kring föreningsdrift av
kommunala verksamheter beaktas.
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Det bör göras en särskild satsning på att
stödja och stimulera utvecklingen av ungdomars egna kulturverksam-
heter inom främst musik, teater, dans och eget skapande i syfte att öka
det lokala utrymmet för detta.
Skälen till regeringens bedömning: I dag är kultur ett stort ung-
domsintresse och i den unga kulturen finns de frön till förnyelse och den
växtkraft som kulturlivet måste ta till vara. Kulturen medverkar till
utveckling och förståelse av den egna identiteten, ger möjlighet att testa
gränser för tankar och erfarenheter, bryta mönster, blanda intryck och
söka något nytt. Dagens ungdomar är den första generation som på allvar
växer upp med en etnisk och kulturell mångfald i Sverige samtidigt som
samhället är mer öppet än någonsin för den globala världskulturen. Ett
stöd till ungdomskulturen är därför ett viktigt stöd till den utveckling som
skapar vårt framtida kulturarv.
Kultur i olika former är i dag ett lika stort ungdomsintresse som idrott.
Genom bio, video och TV konsumerar ungdomar stora mängder rörliga
bilder och intresset för att själva berätta med hjälp av videokameran är
mycket stort. Att lyssna på musik är ett intresse som är gemensamt för
nästan alla ungdomar. Den s.k. upplevelseindustrin är också en viktig
framtidsbransch och en växande arbetsmarknad för ungdomar. Det finns
samtidigt ett brett gränsland mellan kultur som fritidssysselsättning och
som försöijning. Detta gränsland spelar stor roll för utvecklingen av ung-
domars kreativitet och entreprenörskap.
Regeringen anser det således vara en viktig ungdomspolitisk uppgift
att skapa ett ökat lokalt utrymme för ungdomars eget skapande och för
ung kultur. För att åstadkomma ett sådant ökat utrymme krävs åtgärder
både på central och lokal nivå. Regeringen avser därför, utifrån de erfa-
renheter som främst Ungdomsstyrelsen och Kulturrådet samlat, att
avsätta medel till en treårig satsning med detta syfte.
69
Prop. 1998/99:115
Regeringens bedömning: Det bör göras en särskild satsning på för-
nyelse av mötesplatser, träffpunkter och annan fritidsverksamhet för
ungdomar. Detta bör göras för att stimulera verksamheter vars erfa-
renheter kan hjälpa kommunerna att klara de krav på utveckling som
ställs av bl.a. de stora tonårskullama i början på 2000-talet.
Skälen till regeringens bedömning: Regeringen har i kapitel 3.3.7
konstaterat att ungdomar värderar sin fritid högt. Ungdomars fritidsin-
tressen förändras ständigt och har i dag i många avseenden helt andra
förutsättningar än för tio år sedan. Hur detta kommer att förändras under
de kommande tio åren vet vi inte mycket om i dag. Den kommunala
kultur- och fritidsverksamheten kommer sannolikt att behöva bli föremål
för ständig förnyelse och omprövning. Detta kan exempelvis gälla beho-
vet av att utveckla den framtida yrkesrollen som fritidsledare och ung-
domsarbetare, men också behovet av nya slag av mötesplatser och
träffpunkter.
Som stöd i detta arbete behövs bra exempel på hur framtidens mötes-
platser och träffpunkter kan komma att se ut. Här kan staten fylla en upp-
gift i förhållande till kommunerna genom att ekonomiskt stödja projekt,
vars erfarenheter kan underlätta för kommunerna att utveckla sådana
platser och träffpunkter. Regeringen avser därför att initiera en särskild
satsning på förnyelse av mötesplatser, träffpunkter och annan fritidsverk-
samhet för ungdomar där föreningar och kommuner arbetar gemensamt.
Utveckling av den framtida ledarrollen bör också lyftas fram. Regeringen
vill särskilt betona vikten av att beakta jämställdhetsperspektivet i detta
arbete. En sådan förnyelse av fritids- och kulturpolitiken sker, enligt
regeringens bedömning, bäst i nära samverkan med ungdomars egna ini-
tiativ inom området. Stödet bör fördelas av Ungdomsstyrelsen, som i
detta arbete bör söka samverkan med bl.a. Kommunförbundet.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör fa särskilda riktlin-
jer för sitt uppdrag att kartlägga föreningslivets tillgång till olika slag
av lokaler för ungdomsverksamhet och kostnaderna för desamma.
Skälen till regeringens bedömning: Tillgången till lokaler är enligt
regeringens bedömning av mycket stor betydelse för ungdomars möjlig-
het till fritids- och kulturaktiviteter. I regleringsbrevet för år 1999 gav
därför regeringen ett uppdrag till Ungdomsstyrelsen att i samråd med
Kommunförbundet samt berörda myndigheter och samlingslokalorgani-
sationer göra en översyn av föreningslivets tillgång till lokaler av olika
slag för ungdomsverksamhet i hela landet. Uppdraget bör preciseras med
70
hjälp av särskilda riktlinjer. Regeringen avser att precisera uppdraget före
sommaren 1999. Regeringens ambition är att uppdraget skall kunna
redovisas i februari 2000.
Regeringen konstaterar att när det gäller lokaler har lösningarna i
kommunerna blivit alltmer varierande genom att bl.a. skola och fritids-
verksamhet har gemensamma lokaler. Det har även blivit allt vanligare
att skolor och bibliotek delar lokaler. Dessutom kan skolornas lokaler,
gymnastiksalar såväl som klassrum, ha en stor betydelse för olika typer
av verksamhet. En viktig fråga är därför att föreningarna har möjlighet att
fa tillgång till dessa lokaler också när skolan inte är öppen för skolverk-
samhet. Enligt regeringens mening är det kommunerna som har bäst för-
utsättningar att bedöma hur behovet av samlingslokaler bäst kan tillgodo-
ses. Kommunerna bedöms också ha stort eget intresse samt möjligheter
att finna lösningar för dessa behov.
Erfarenheter från det arbete som bedrivits i den tidigare nämnda
arbetsgruppen Kultur i hela landet visar att för ungdomar är det inte alltid
nya, egna lokaler som är det viktigaste. I stället kan de lokaler som
kommunen redan förfogar över anpassas till att också fungera för
ungdomars projekt och arrangemang. Här finns ett stort utrymme för
flexibilitet, fantasi och otraditionella lösningar.
Prop. 1998/99:115
71
Prop. 1998/99:115
Av EU:s 350 miljoner invånare utgör ungdomar i åldern 15-24 år 60
miljoner personer vilket motsvarar cirka 17 procent. De ungdomar som
växt upp på 1990-talet har rest över hela världen på ett sätt som ingen
tidigare generation haft möjlighet att göra. Därför beskrivs de ofta som
en internationell generation. Deras erfarenheter från vistelser utomlands
och deras språkkunskaper utgör en viktig resurs for dem själva och för
samhället.
Den 21 december 1995 inrättades på Civildepartementet en arbets-
grupp med uppgift att bl.a. utarbeta en svensk strategi för arbetet med
ungdomsfrågor i EU. Arbetsgruppens rapport Ungdomsfrågor i EU -
Förslag till en svensk strategi (Ds 1996:31) innefattar såväl övergripande
som mer konkreta förslag till åtgärder.
Regeringens bedömning: Sverige bör i EU-samarbetet koncentrera
sina insatser inom ungdomsområdet till följande:
- Insatser mot ungdomsarbetslöshet.
- Ungdomars inflytande och delaktighet inom EU.
- Ungdomsutbyten.
- Ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att följande områden
skall prioriteras: ungdomars arbetsmarknad, ungdomsutbyte, ungdomars
inflytande och ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Skälen för regeringens bedömning: Inom EU pågår för närvarande
en hög aktivitet på ungdomsområdet. Tidigare har ungdomsfrågan i EU
begränsats till olika former av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. År
1997 lade kommissionen fram förslag om ett nytt omfattande femårigt
ungdomsprogram för åren 2000-2004 med en budget på 600 miljoner
euro. Det nya programmet föreslogs ersätta de existerande programmen
Ungdom för Europa och Europeisk Volontärtjänst för ungdomar. Efter-
som förhandlingarna om kommissionens förslag dragit ut på tiden har de
två nuvarande programmen förlängts till den 31 mars 2000. Det nya
samlade programmet avses träda i kraft den 1 april 2000. Finansiellt
innebär det nya förslaget en fördubbling från cirka 54,5 miljoner euro år
1999 till 120 miljoner euro.
Kommissionen avser dessutom att stärka den politiska planeringen
inom ungdomsområdet och kommer under år 1999 att genomföra en stu-
die rörande ungdomars situation i Europa. Den beräknas bli klar våren
2000. Därefter planerar kommissionen att publicera en s.k. vitbok i
ämnet, dvs. riktlinjer för ett politiskt program för EU:s verksamhet på
72
ungdomsområdet. Vitboken planeras att bli publicerad under det svenska
ordförandeskapet i EU våren 2001. Sverige skulle därmed få ansvaret för
att påbörja debatten om ungdomsområdets framtid.
Utöver detta finns det också inom utbildningsområdet program som är
viktiga för ungdomar, främst Sokrates- och Leonardöprogrammen. Inom
ramen för dessa program ges ungdomar tillfälle att förlägga del av sin
utbildning i andra europeiska länder, att göra studieresor samt att delta i
projekt som syftar till att utveckla europeiskt samarbete.
Regeringen vill understryka vikten av att Sverige i det internationella
samarbetet driver tesen om att samordnade insatser för flera länder med-
för fördelar inom ungdomsområdet jämfört med enbart nationella insat-
ser. Närhetsprincipen innebär att beslut skall fattas på den nivå där det är
lämpligast. Denna princip kommer dock inte i konflikt med frågan om att
anlägga ett ungdomsperspektiv på det europeiska samarbetet. Regeringen
anser därför att Sverige bör sträva efter ett tvärsektoriellt perspektiv för
ungdomsfrågorna inom EU.
Ungdomsfrågorna är sedan år 1992 traktatfasta i Maastrichtfördraget. I
Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1 maj 1999 tas ungdomsfrågorna
upp i artikel 149.1 enlighet med artikel 149:2 skall målen för gemenska-
pens insatser bl.a. vara att främja rörligheten för studerande och lärare
samt att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte.
Insatser mot ungdomsarbetslöshet
Kommissionens förslag till ett nytt ungdomsprogram har en tydlig
arbetsmarknadspolitisk koppling där begreppet ”anställningsbarhef ’ är ett
ledord. Projekt inom Europeisk volontärtjänst syftar t.ex. till att förbe-
reda ungdomar för ett framtida liv genom vistelse utomlands under en
kortare eller längre tid.
Förslaget att Sverige, inom ramen för ungdomspolitiken, bör prioritera
insatser mot ungdomsarbetslöshet och ungdomsutbyten ligger således väl
i linje med EU:s nuvarande politik på området.
Ungdomsarbetslösheten i EU är generellt sett hög. I princip samtliga
EU:s medlemsstater har en ungdomsarbetslöshet som är betydligt högre
än arbetslösheten för övriga grupper, vanligtvis ungefär dubbelt så hög.
Ungdomsarbetslösheten är särskilt allvarlig eftersom en ung arbetslös
person i högre grad riskerar att slås ut, inte bara från arbetslivet utan från
samhällslivet i dess helhet. En anledning till detta är att de ofta saknar de
möjligheter till försörjning som äldre arbetslösa kan ha uppnått genom
olika socialförsäkringssystem.
Arbetsmarknadspolitiken har tidigare setts som en nationell angelä-
genhet. I dag är det uppenbart att det krävs samverkan över gränserna för
att motverka arbetslösheten. Arbetslöshetsfrågoma har därför, bl.a. på
Sveriges initiativ, kommit upp på den gemensamma dagordningen inom
EU. Mot den bakgrunden anser regeringen, i enlighet med arbetsgrup-
pens förslag, att var helst arbetsmarknadsfrågor behandlas inom EU skall
ungdomsperspektivet vara med liksom att ungdomsfrågor skall kopplas
till arbetsmarknadsfrågor.
Prop. 1998/99:115
73
Ungdomsutbyten
Det internationella ungdomsutbytet har stor betydelse både för att skapa
förståelse och för ett ömsesidigt lärande mellan länder och kulturer.
Utbytet fungerar därmed i stor utsträckning som en informell utbildning.
Vidare är erfarenhetsspridning inom ramen för ungdomsutbyten ett sätt
att ge ökad kunskap om internationellt arbete. Härigenom kan fler ung-
domar få bättre förutsättningar att delta i och påverka frågor som berör
dem i ett internationellt sammanhang.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det europeiska ungdomsut-
bytet bör användas som ett medel för att öka förståelsen mellan ungdo-
mar från olika länder. Kandidatländerna deltar redan i dag i ungdom-
sprogrammen, men deras möjligheter till deltagande bör utökas
ytterligare.
En stor del av ungdomsutbyten sker direkt genom föreningslivet.
Sverige har dock till skillnad från många andra europeiska länder valt att
inte ha bilaterala statliga avtal om ungdomsutbyten. I stället ger staten ett
generellt bidrag till de nationella ungdomsorganisationerna vilket innebär
att organisationerna själva kan bestämma hur de vill disponera resur-
serna.
Inom ramen för EU:s samarbete på ungdomsområdet sker huvuddelen
av aktiviteterna inom utbytesprogrammet Ungdom för Europa. Det nuva-
rande programmet sträcker sig över perioden 1995-1999. Drygt 60 000
ungdomar har årligen deltagit i programmet och cirka 2 000 ungdomar
som deltog år 1998 kom från Sverige.
Sedan år 1996 har Sverige deltagit i en försöksverksamhet, Europeisk
volontärtjänst för ungdomar. Tonvikten i denna verksamhet ligger på
stöd till längre utbyten för enskilda ungdomar som deltar som volontärer
i ett samhällsnyttigt projekt i en annan medlemsstat. Pilotprojektet har
ersatts av ett program som sträcker sig fram till år 1999. Under åren
1996-1997 har totalt cirka 2 300 ungdomar, varav 120 från Sverige, del-
tagit i verksamheten.
Ett nytt ungdomsprogram - Youth - föreslås ersätta de båda nuvarande
programmen Ungdom för Europa och Europeisk volontärljänst för ung-
domar under perioden 2001-2004. Frågan övervägs för närvarande och
en s.k. gemensam ståndpunkt beräknas antas vid ungdomsministerrådets
möte den 27 maj 1999.
Inflytande och delaktighet
Inflytande och delaktighet utgör själva kärnan i svensk ungdomspolitik.
Utgångspunkten är en positiv syn på ungdomars egen förmåga och möj-
ligheter till att ta ansvar. Om ungdomar inte känner sig delaktiga riskerar
det demokratiska samhället att undermineras. Sveriges medlemskap i EU
innebär att vi har möjligheter till inflytande på ytterligare en nivå utöver
de lokala, regionala och nationella. Vid ministerrådsmötet för ungdoms-
frågor i november 1998 antogs en resolution kring ungdomars delaktig-
het i beslutsprocesser såväl inom EU-program som på nationell nivå.
Prop. 1998/99:115
74
Sverige bör vid utformningen av insatser inom ungdomsområdet prio- Prop. 1998/99:115
ritera insatser som bygger på ungdomars egna initiativ och på hög ung-
domsdelaktighet.
Insatser för ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner
Det finns en risk för att de fördelar som medlemskapet i EU medför inte
kommer alla till del utan mest utnyttjas av de som redan kan hävda sina
intressen. För att den europeiska gemenskapstanken skall kunna förverk-
ligas skall deltagande i EU-samarbetet inte enbart förbehållas traditionellt
starka grupper. Information om det europeiska samarbetet skall vända sig
till alla ungdomar och ge alla lika möjligheter till inflytande. I de EU-
program där ungdomar deltar bör det vara en aktiv svensk strävan att
uppmuntra också de ungdomar som vanligtvis inte utnyttjar EU:s förmå-
ner att delta.
I detta sammanhang vill regeringen betona vikten av att framtida pro-
gram utformas så användarvänligt som möjligt för ungdomar. Det gäller
såväl programmens innehåll och utformning som information om dessa.
Genomförande
Genomförandet av denna strategi sker främst genom arbetet i rådsarbets-
grupper, kommittéer och på ministermöten. Sverige bör även ta initiativ
till att påverka kommissionens arbete på ett tidigt stadium genom att t.ex.
ge nya förslag eller synpunkter på förslag som håller på att utarbetas.
Regeringens bedömning överensstämmer således med arbetsgruppens
förslag till prioriterade områden. Regeringen har för avsikt att arbeta
aktivt med de fyra områdena.
Regeringens bedömning: Fler ungdomsorganisationer bör bjudas in
att delta i den särskilda arbetsgruppen om europeiska ungdomsfrågor.
Arbetsgruppens ställning bör stärkas och dess uppgifter utökas till att
även omfatta Östersjöfrågor samt det nordiska samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: I en skrivelse av den 25 mars
1999 har Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) lämnat
regeringen förslag till en rad åtgärder på ungdomsområdet med anledning
av arbetet med denna proposition. LSU:s framställan berör bland annat
ungdomars inflytande och organisering samt förslag till handlingsplaner
på det internationella området.
Inom Regeringskansliet finns en särskild arbetsgrupp om europeiska
ungdomsfrågor (C 1996:B). Regeringen anser att de internationella ung-
domsfrågorna bör ges ökad uppmärksamhet och avser därför att ta initia-
tiv till att stärka arbetsgruppens ställning samt bjuda in fler representan-
ter för ungdomsorganisationerna att delta i arbetsgruppen. Arbetsgruppen
75
bör få i uppdrag att dels ta fram förslag för att konkret stärka ungdomars
inflytande och delaktighet i olika internationella sammanhang, dels
bereda LSU:s övriga förslag till åtgärder inom det internationella samar-
betet.
Det är viktigt att engagerade ungdomar bereds både tillträde och möj-
lighet att representera ungdomar inom EU och FN samt vid olika inter-
nationella konferenser. Detta är särskilt angeläget då det behandlas frågor
som ungdomar är starkt engagerade i, exempelvis vid miljökonferenser
där ungdomar från bl.a. miljöorganisationer bör kunna delta.
Det är vidare angeläget att bättre ta till vara erfarenheterna från de
ungdomar som deltagit i någon form av organiserat ungdomsutbyte.
Arbetsgruppen bör därför få i uppdrag att initiera ett samarbetsprojekt
med Ungdomsstyrelsen, Svenska EU-programkontoret och SIDA i syfte
att bättre sprida information om såväl ungdomsutbytet och dess effekter
som de praktiska erfarenheterna från utbytet.
Under senare år har samarbetet på ungdomsområdet mellan EU och
Europarådet utvecklats, särskilt beträffande kompetensutveckling av
ungdomsledare. Vidare har det regionala samarbetet ökat österut såväl
inom som utom unionen. Av särskild betydelse är i detta sammanhang
Östersjöområdet.
Det internationella samarbetet i miljöfrågor engagerar många ungdo-
mar och spelar en avgörande roll för framtiden. Dessa frågor har därmed
en given plats inom bl.a. Östersjösamarbetet. År 1998 genomfördes en
ungdomsministerkonferens i Visby där en gemensam grund lades för ett
ökat samarbete på ungdomsområdet mellan Östersjöländerna. Sverige
deltar i uppföljningsarbetet av konferensen genom att, tillsammans med
Finland och Tyskland, finansiera ett sekretariat i Kiel. Sekretariatet har
till uppgift att bl.a. följa upp och stödja en del av de initiativ som togs
under Visbykonferensen samt delta i förberedelserna inför nästa Öster-
sjökonferens som planeras att genomföras i Tyskland år 2000.
Mot den bakgrunden anser regeringen att arbetsgruppens uppgifter bör
utökas till att även omfatta Östersjöfrågor samt det nordiska samarbetet.
Regeringen vill understryka betydelsen av att unga människor också i
övrigt ges goda möjligheter att delta i såväl det internationella samarbetet
som i utvecklingssamarbetet. Regeringen avser därför att under år 2000 i
en särskild skrift redovisa ungdomars insatser och medverkan i detta
arbete.
Prop. 1998/99:115
76
Prop. 1998/99:115
Överskottet från spelet på värdeautomater skall enligt beslut av riksdagen
(prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415) tillfalla det
lokala föreningslivets bam- och ungdomsverksamhet. Medlen skall
betalas ut till Riksidrottsförbundet respektive Ungdomsstyrelsen för
vidare fördelning enligt närmare riktlinjer från regeringen.
Våren 1996 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag att
denna öronmärkning av överskottet skulle ersättas av ett vinstdelnings-
system för staten och föreningslivet, vilket skulle baseras på överskottet
från värdeautomatema (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr.
1995/96:248). Med anledning av att säkra prognoser om värdeauto-
matemas vinstutveckling saknats har införandet av det nya systemet för-
senats. Efter en relativt lång introduktionsperiod har nu värdeautoma-
tema etablerats på den svenska spelmarknaden. I dag är cirka 4 000 vär-
deautomater utplacerade.
Fram till i dag har värdeautomatema inte givit något överskott. Efter
årets bolagsstämma i AB Svenska Spel kommer - enligt uppgift från
företaget - cirka 59 miljoner kronor att kunna överlämnas till Riks-
idrottsförbundet och Ungdomsstyrelsen för det lokala föreningslivets
bam- och ungdomsverksamhet. Regeringen har tidigare gjort
bedömningen att föreningslivets bam- och ungdomsverksamhet årligen
kommer att kunna tillföras uppskattningsvis 250 miljoner kronor när
värdeautomatprogrammet är fullt utbyggt, dvs. när 7 000 automater har
placerats ut (prop. 1998/99:80).
Regeringen har nyligen fatt information som visar på att denna
prognos sannolikt är något underskattad. Det bidrag från AB Svenska
Spel, som härrör från överskottet på värdeautomatspel, kommer därför
med stor sannolikhet att överskrida de uppskattade beloppen.
För att ha ett så bra underlag som möjligt för bedömningen av över-
skottet från spel på värdeautomater kommer regeringen i sitt arbete med
att fastställa vinstdelningssystemet att ta hänsyn till de prognoser som är
aktuella vid detta tillfälle.
Genom den ökade utdelningen från Svenska Spel, som härrör från
överskottet på värdeautomatspel, blir det möjligt att disponera delar av
statsanslaget för andra satsningar som presenteras i denna proposition.
Den samlade effekten av detta blir att verksamheten för bam och ungdo-
mar därmed totalt sett tillförs ökade resurser.
I enlighet med vad som har redovisats i denna proposition avser rege-
ringen att ge Ungdomsstyrelsen en viktig roll för uppföljning och analys
av ungdomspolitiken. I förhållande till Ungdomsstyrelsens nuvarande
uppgifter kommer detta att innebära en ambitionshöjning, bland annat när
det gäller att stödja och följa upp kommunernas insatser inom ung-
domsområdet. Regeringen bedömer att detta kommer att medföra ökade
kostnader för myndigheten. Utrymme för detta bör skapas genom en om-
fördelning mellan anslagen inom utgiftsområdet 17, från anslaget M 2
77
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. till
anslaget M 1 Ungdomsstyrelsen. I detta sammanhang bör påpekas att de
ungdomsorganisationer som i dag erhåller bidrag från Ungdomsstyrelsen
via anslaget M 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverk-
samhet m.m. kommer att fr.o.m. år 2000 fa möjlighet att ta del av det ti-
digare redovisade överskottet från spelet på värdeautomater.
Härutöver är det regeringens bedömning att övriga myndigheters
arbete med uppföljning och analys kan ske inom ramen för respektive
myndighets sektorsvisa ansvar och resurser. Vad gäller de kommuner
som väljer att arbeta med lokal ungdomsverksamhet i enlighet med vad
som anges i denna proposition bedömer regeringen att detta kan ske inom
ramen för kommunernas ordinarie resurser. Enligt regeringens mening
medför även de övriga förslag och bedömningar som presenteras i denna
proposition inte några ökade utgifter utan ryms inom befintliga ramar på
utgiftsområde 17 och andra berörda utgiftsområden.
Sverige skall inom EU verka för en effektiv och återhållsam budget-
politik vad gäller gemenskapsbudgeten. Detta innebär att Sverige skall
sträva efter att de totala utgifterna för EU inte ökar på ett sådant sätt att
belastningen på den svenska EU-avgiften ökar.
Prop. 1998/99:115
78
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
Enligt Ungdomspolitiska kommitténs direktiv (dir. 1995:154) ska kom-
mittén när det gäller arbete analysera ungdomars situation på arbets-
marknaden och föreslå åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på
detta område.
Kommittén ger i detta betänkande en bild av unga människors situation
på arbetsmarknaden och kommittén föreslår bland annat ett nytt modernt
lärlingssystem för att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv.
Kommittén föreslår också en försöksverksamhet som innebär att ett tiotal
kommuner far beslutanderätten över de arbetsmarknadspolitiska medlen.
Vidare föreslås att de medel som finns för otraditionella verksamheter för
arbetslösa unga samlas under en delegation. Kommittén lämnar också
förslag när det gäller eget företagande.
Enligt tilläggsdirektiven (dir. 1996:124) ska kommittén utifrån en hel-
hetssyn på bostadsbidragets roll i förhållande till andra offentliga stöd till
unga lämna förslag till hur de ungdomar som har det största behovet av
ekonomiskt stöd bäst ska kunna få det.
Kommittén ska också enligt direktivet i sina förslag till åtgärder i syfte
att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden särskilt belysa
möjligheterna att i ökad utsträckning använda den kooperativa företags-
formen.
Slutligen ska kommittén också lämna förslag om hur folkrörelser och
andra ideella organisationer i ökad utsträckning ska kunna medverka till
olika former av kompetensutveckling för ungdomar till och med 24 års
ålder. Överväganden och förslag på dessa områden redovisas i detta be-
tänkande.
Nedan följer en översikt över kapitlens innehåll.
I kapitlet diskuteras olika trender som kan ha betydelse för den framtida
arbetsmarknaden. Kommitténs slutsats är att det är viktigt för unga och
för samhället som helhet att stå väl rustade inför de krav som framtidens
arbetsmarknad kommer att ställa. De förslag som kommittén presenterar
i detta delbetänkande syftar bland annat till just detta.
Den allmänna debatten ger intrycket att unga är mindre intresserade av
arbete. Denna uppfattning bygger på en sammanblandning av fakta och
fria spekulationer. Ungas inställning till det ideala arbetet har kopplats
ihop med ungas inställning till att ta ett arbete överhuvud taget. Forsk-
ningen visar att unga överlag vill arbeta. Inga studier har påvisat att unga
79
inte tycker att arbete är viktigt, eller att man föredrar att vara arbetslös.
Tvärtom är arbetslöshet något man i hög grad oroar sig för.
Kommittén har samlat in ungas åsikter och medverkat till att skapa debatt
om ungdomspolitiken. I samarbete med SCB har kommittén genomfört
en enkätundersökning. Kommittén har också initierat ett stort antal
rådslag runt om i landet. Resultaten från dessa aktiviteter visar också att
unga ser arbetslöshet som ett stort problem. Att arbeta är viktigt.
Från rådslagen noterar kommittén att de mest frekventa förslagen
handlar om arbetstidsförkortningar i olika former. Förslag om sänkt
pensionsålder förekommer oftast. Många har också föreslagit att man
skall dela på jobben genom sänkt arbetstid. Även förslag om att minska
övertidsuttaget förekommer.
Många förslag kretsar kring företagande. Det är viktigt att satsa på
småföretagarna så att de vågar anställa unga. Det måste också bli lättare
att starta eget genom högre bidrag, enklare former och mera information.
De unga har också synpunkter på åtgärder för arbetslösa. Arbetsför-
medlingen bör förbättras och de bör informera om arbetsmarknaden re-
dan i skolan. Arbetslösa skall ha större möjligheter till praktik. Man skall
heller inte behöva gå och vänta utan få något att göra så fort man vänder
sig till arbetsförmedlingen. Några tar upp frågan om att det finns många
arbetsuppgifter som behöver utföras till exempel inom vården samtidigt
som det finns många arbetslösa. Förslag om generationskontrakt eller
friår finns också.
I detta kapitel redovisar kommittén utvecklingen på arbetsmarknaden
under de senaste åren. Kommittén analyserar också vad som påverkar
arbetslöshetens storlek och drar slutsatser om vad som bör göras för att
förbättra situationen på arbetsmarknaden för de unga..
Unga är mera utsatta för konjunkturarbetslöshet genom att de ofta har
den kortaste anställningstiden och därmed inte skyddas av turordnings-
reglema i Lagen om anställningsskydd. När konjunkturerna vänder och
efterfrågan på arbetskraft ökar har de å andra sidan haft lättare att snabbt
få arbete. Deras utbildning är modernare och arbetsgivarna anser i all-
mänhet att de har lättare att anpassa sig till nya situationer. Under senare
tid har dock andelen unga långtidsarbetslösa ökat markant vilket tyder på
att unga i högre grad än tidigare drabbas av strukturell arbetslöshet.
En viktig gemensam nämnare för inträdet på arbetsmarknaden för da-
gens unga är att arbetsmarknaden har blivit mera komplicerad och ställer
andra kompetenskrav vilka ofta inte kan tillgodoses inom ramen för en
traditionell utbildning. Inskolningen på arbetsplatsen kan därför ta lång
tid och innebära omfattande kostnader, ansträngningar och åtaganden för
arbetsgivare vilket gör dem mindre benägna att anställa de nytillträdande.
Att unga har svårt att fa arbete direkt efter skolan beror också på att
alla lämnar skolan och söker sig ut på arbetsmarknaden ungefar samti-
digt. Detta sker dessutom under sen kommitténs eller tidig sommar då
företagen normalt sett har mycket begränsad nyrekrytering. För de elever
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
80
som gärna vill börja arbeta direkt efter avslutad utbildning måste därför
kontakterna med arbetsgivare tas redan under skoltiden.
Ungdomspolitiska kommittén menar att den svenska ungdomsarbets-
lösheten inte enbart är ett resultat av sysselsättningskrisen
utan också har ett samband med de speciella institutioner som påverkar
ungdomens arbetsmarknad.
Erfarenheter från andra länder visar att det finns ett samband mellan
skolans utformning av utbildningen och arbetslöshet bland unga. Länder
med utbyggd lärlingsutbildning har generellt sett lägre ungdomsarbets-
löshet. I dessa länder finns en stark koppling mellan samhälle och ar-
betsliv och ett delat ansvar för de ungas introduktion på arbetsmarkna-
den.
En av gymnasieskolans viktigaste uppgifter är att förbereda de unga
för arbetslivet. I den meningen är den en del av arbetsmarknadspolitiken.
Därför ska denna vara utformad så att den gör det möjligt för elever att fa
ett fotfäste på arbetsmarknaden helst utan mellanliggande oplanerade
arbetslöshetsperioder. Den nya gymnasieskolans målsättning att förbe-
reda för ett föränderligt arbetsliv ligger i linje med detta synsätt. Skolan
ska ge ökade valmöjligheter och värdefulla kontakter med arbetslivet.
För många elever utgör närsamhället denna första kontakt. Feriearbetet
kan vara en sådan. Arbetsplatsförlagd utbildning och olika former av
projektarbete är andra kontaktvägar. Genom gymnasieskolans starkt de-
centraliserade organisation har det också skapats förutsättningar för ett
avgörande inflytande från närsamhället.
Ungdomspolitiska kommittén menar att öppenhet inför närsamhället är
en grundläggande förutsättning för att skolan skall kunna fylla sin upp-
gift att förbereda för arbetslivet. I arbetet med studie- och yrkesvägled-
ning möts individens och samhällets perspektiv. För studie- och yrkes-
vägledaren gäller det att ge eleverna ett brett beslutsunderlag så att de
utifrån sina intressen och förutsättningar kan göra väl underbyggda val av
studier och framtida yrkesinriktning.
Informationen om utvecklingen i yrkeslivet och på arbetsmarknaden är
ett viktigt och tungt vägande inslag i studie- och yrkesvägledningen då
denna också måste vägas in i elevens beslutsunderlag. I den frågan bör
skolan etablera en nära samverkan med arbetsgivare, arbetstagare, egen-
företagare, arbetsförmedlingar med flera som kan ge detta tillskott av
arbetsmarknadsinformation och även annan nödvändig information inför
elevernas kommande inträde på arbetsmarknaden. En sådan nära sam-
verkan utgör också en nödvändig plattform för utbyte av information och
erfarenheter mellan skolan, arbetsförmedlingen och parterna på arbets-
marknaden.
Skolan ska ge grundläggande kunskaper och färdigheter. Det är dock
svårt att i skolmiljö stimulera arbetet sådant det ser ut på arbetsplatserna
och skapa förståelse för hur arbetsprocessen fungerar utan att ha möjlig-
het att under en period ingå i ett arbetslag. Under tiden ute i arbetslivet
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
81
far eleven däremot möjlighet att pröva tillämpningen av sina kunskaper
och få nya kunskaper och andra erfarenheter än de skolan kan ge. Att
arbeta i ett arbetslag innebär för alla deltagarna ett visst mått av lärande.
Det är naturligt att diskutera uppkomna problem och försöka hitta lämp-
liga lösningar. Läroprocessen integreras på ett naturligt sätt och eleven är
med och skapar lösningar.
Ungdomspolitiska kommittén anser att ytterligare åtgärder bör vidtas
för att knyta skola och arbetsliv närmare till varandra och därmed under-
lätta övergången mellan skola och arbetsliv. Elever bör få möjlighet att
delta i projekt utformade av arbetsgivare och skola gemensamt. Projekten
ska kunna anslutas till karaktärsämnen inom gymnasieskolans program.
Delar av utbildningen skall också kunna förläggas utomlands till exempel
inom ramen för EU:s utbytesprogram. Täta kontakter mellan de ansva-
riga för utbildningen och de lokala företagen och offentlig sektor bör
kunna leda till ett effektivt system där syftet är att ge eleven de kunska-
per och erfarenheter som skolan inte kan ge samtidigt som företaget un-
derlättar sin rekrytering av arbetskraft.
Inom ramen för ett sådant flexibelt program ska det också vara möjligt
att erbjuda elever möjlighet att påbörja sin gymnasiala utbildning direkt
ute i arbetslivet för att senare under utbildningens gång tillgodogöra sig
de kärnämnen som är nödvändiga. Detta skulle kunna ske antingen under
gymnasietiden eller i ett senare skede genom vuxenutbildning.
Gymnasieskolan har hittills i mycket ringa utsträckning tagit hänsyn
till att eleverna i sitt framtida yrkesliv kan komma att arbeta som egna
företagare. Skolan har i stor utsträckning utgått ifrån att eleverna kommer
att fa lönearbete inom offentlig sektor eller den traditionella industrisek-
torn. Ämnet företagsekonomi finns i de program som innehåller yrke-
sämnen men ytterst få gymnasieskolor har uppmärksammat behovet av
kunskaper i direkt företagande och entreprenörskap.
Kommittén poängterar också behovet av övergångar mellan utbildning
och arbetsliv även för högskolestuderande. Utbyggnaden av den högre
utbildningen har redan medfört, och kommer i än högre grad, att medföra
en ökning av antalet examinerade från högskolan. Denna utveckling
ställer ökade krav på broar mellan studenter och arbetsliv.
Ungdomspolitiska kommittén anser att systematiserade kontakter mellan
skola och arbetsliv ska etableras. För att ytterligare understryka behovet
av utökade kontakter mellan skola och näringsliv bör möjligheter till och
former för en tredje termin i form av en praktikperiod utredas närmare
bl.a. med avseende på platstillgång och kostnader. En bedömning bör
också göras av vilken effekt en sådan termin har för möjligheterna till
feriearbete. Terminen kan antingen läggas mellan det andra och tredje
läsåret för att ge eleverna ett säkrare underlag inför valet av fortsatt
utbildning eller efter det tredje läsåret.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en lärlingsutbildning införs.
Den skall utvecklas till en modem form av lärlingsutbildning och bli ett
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
82
likvärdigt alternativ till övriga program i gymnasieskolan för de unga
som önskar gå direkt ut i arbetslivet efter grundskolan.
De krav Ungdomspolitiska kommittén ur ett ungdomsperspektiv vill
ställa på utbildningen är:
- att den skall vara behörighets givande,
- att arbetsmarknadens parter skall ha ett avgörande inflytande på utbild-
ningens innehåll och utformning samt
- att den unges rättigheter och skyldigheter under tiden i lärlingsutbild-
ning regleras i ett utbildningskontrakt mellan skola och arbetsgivare.
Under lärlingstiden föreligger inte något anställningsförhållande enligt
lagen om anställningsskydd mellan lärlingen och arbetsgivaren. Lär-
lingen ska inte heller omfattas av befintliga kollektivavtal.
Idag är övergångsfrekvensen till gymnasieskolan 98 procent. Kom-
mittén räknar inte med någon volymökning med anledning av förslaget.
Då lärlingsutbildningen inte beräknas kosta mer än gymnasieskolans nu-
varande program medför inte förslaget att totalkostnaden för gymnasie-
skolan ökar. Studie- och yrkesvägledningen måste utvecklas i gymnasie-
skolan såväl vad gäller kvaliteten som omfattningen. Det kan ske genom
en ökad medverkan av den offentliga arbetsförmedlingen och det lokala
näringslivet i form av fackliga organisationer och arbetsgivare. Insat-
serna från arbetsförmedlingens sida bör samordnas i arbetsförmedlings-
nämnderna och skall inte innebära några ökade kostnader för arbetsför-
medlingen.
Kommittén anser att skolan i högre grad än i dag ska förbereda ele-
verna för eget företagande. Alla program inom gymnasieskolan ska ge-
nom sitt val av pedagogisk form stärka och utveckla ungas kreativa för-
måga och entreprenörsanda. Skolan ska uppmuntra elevernas engage-
mang i skolföretag, skolkooperativ och liknande verksamheter genom att
de integreras på ett naturligt sätt i arbetet.
Elevens medverkan i skolföretag, skolkooperativ med mera skall do-
kumenteras. Kommittén kommer längre fram i betänkandet att diskutera
förutsättningarna för unga att starta egna företag eller kooperativ.
Kommittén menar att försöksverksamheten med kvalificerad efter-
gymnasial yrkesutbildning är en intressant modell för kopplingen mellan
skola och arbetsliv. Försöksverksamheten bör byggas ut i den takt eko-
nomiska medel tillåter.
Arbetsmarknadspolitiken är menad att vara bryggan över från arbetslös-
het till arbete. Den stora ökningen av arbetslösheten har dock medfört att
arbetsmarknadspolitiken blivit ytterst ansträngd och att kvaliteten i åtgär-
derna fatt komma i andra hand till förmån för mer uttalade volymkrav.
AMS har pekat på faran att ökade volymkrav kan leda till sämre kvalitet.
Empirisk forskning visar också att arbetsmarknadspolitiken inte klarar
dessa stora kvantiteter arbetslösa. Kontrollen blir eftersatt vilket i sin tur
leder till undanträngningseffekter.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
83
Arbetsmarknadspolitiken är till sin natur "uppifrån-initierad" med en
centralt utformad åtgärdsarsenal och med begränsad frihetsgrad för den
enskilde. Åtgärderna är ofta generella och kan sällan anpassas till indivi-
dens behov och förmåga. De ger inte förutsättningar för individens egna
initiativ och idéer. De arbetslösas egen kompetens är därför en outnyttjad
resurs.
Ungdomspolitiska kommittén anser att en fortsatt omfattande individu-
alisering och decentralisering av arbetsmarknadspolitiken är nödvändig.
Inte minst ur ett ungdomsperspektiv måste individuella intressen och
önskemål spela stor roll för att motivera arbetslösa att söka sig nya vägar
på arbetsmarknaden.
Kommittén har tagit del av erfarenheterna från olika så kallade otradi-
tionella verksamheter. Verksamheterna bygger oftast på utgångspunkten
att unga människor är en viktig resurs i samhällsbyggandet och att det
finns en inneboende kraft hos varje enskild ung människa oavsett bak-
grund. Kommitténs uppfattning är att otraditionell verksamhet som drivs
med den enskilde och dennes intressen som utgångspunkt är av stor
betydelse för den arbetslöses möjlighet att i framtiden få ett arbete och
även för att skapa motivation hos deltagarna för vidare utbildning.
Kommittén anser också att sådan verksamhet har stora möjligheter att
leda till exempelvis nykooperation eller nyföretagande.
Kommittén har också tagit del av de problem som verksamheterna har
- vilket Ungdomsstyrelsen också pekat på - med finansieringen av verk-
samheten att göra. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att
förbättra bidragsgivningen till otraditionell verksamhet så att osäkerheten
för verksamheterna minskar.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en treårig försöksverksamhet
med bland annat decentralisering av arbetsmarknadspolitiska medel ska
inledas. Försöksverksamheten bör inledningsvis omfatta ett tiotal kom-
muner och ska innebära att beslutanderätten över de arbetsmarknadspoli-
tiska medlen ska tillfalla kommunen. Försöksverksamheten bör inledas
senast den 1 januari 1998 och ska syfta till att utveckla en decentraliserad
arbetsmarknadspolitik med möjlighet att tvärsektoriellt samla resurser för
att utveckla insatser anpassade till de lokala förhållanden som råder i
kommunen. Ett närmande mellan bland annat arbetsmarknadspolitiska
och näringspolitiska insatser blir därmed naturligt.
Försöksverksamheten avser en friare användning av samtliga medel
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslagspost A2
Arbetsmarknadspolitiska medel och innebär ingen kostnadsökning. Inom
ramen för försöksverksamheten ska särskild uppmärksamhet ägnas sam-
verkan mellan skolan och arbetslivet. Det förslag som lämnats i kapitel 4
om att etablera systematiserade kontakter mellan skola och arbetsliv ska
därvid prövas och utvecklas. Försöksverksamheten ska följas och
utvärderas.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
84
Ungdomspolitiska kommittén föreslår vidare att medel årligen avsätts
för otraditionell verksamhet för ungdomar. Medlen ska brytas ur utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslag A2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder, anslagspost 1.12 Otraditionella medel, och motsvara en
tredjedel av det belopp som avsatts under denna anslagspost för inneva-
rande budgetår. Medlen ska fördelas av en delegation med parlamenta-
risk förankring. Administration och handläggning ska handhas av Ung-
domsstyrelsen. Delegationen ska, efter ansökan från kommuner (i samar-
bete med exempelvis ideella föreningar och andra sammanslutningar),
fördela medel till nyskapande och utvecklande verksamheter av och med
unga arbetslösa. Medlen ska framför allt användas till att stödja projekt
av tvärsektoriell karaktär. Det är nödvändigt att delegationen i sitt arbete
ser till att användningen av de otraditionella medlen inte konkurrerar med
kommersiell verksamhet. Delegationens verksamhet såväl som verk-
samheten som kommer att bedrivas med de otraditionella medlen ska
utvärderas.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår också att den nationella planen
för EU:s sociala fond, mål 3, revideras till förmån för en mer entydig
prioritering av så kallade ”nerifrån-initierade” insatser.
Det är ett välkänt faktum att svårigheterna att starta ett företag är stora.
För en ung person med begränsad administrativ erfarenhet är det inte
omöjligt att dessa svårigheter direkt hindrar unga från att förverkliga in-
tentionerna med ett eget företag i någon form. Kommittén anser att såväl
information som rådgivning måste förbättras.
Vidare är det nödvändigt att sådana förenklingar för små företag ge-
nomförs så att ett eget företagande stimuleras. Av de redovisade utred-
ningarna om kooperativa företag finns en enighet om att informationen
om företagsformen måste spridas så att antalet kooperativ ska kunna öka.
Ungdomspolitiska kommittén delar uppfattningen att informationen
om den kooperativa företagsformen måste förbättras. Den kooperativa
företagsformen bör i alla informationssammanhang behandlas på samma
sätt som andra företagsformer.
Ungdomspolitiska kommittén anser att det är viktigt att de lokala initi-
ativ som uppstår kan tas tillvara på ett sätt som gör att de kan bli den sys-
selsättningsskapande kraft som är önskvärt.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en enklare form av företagande
införs. Den närmare utformningen av en sådan företagsform bör snarast
utredas. Det är viktigt att den nya företagsformen inte tränger undan fasta
arbeten eller företagande i nuvarande former. Det är också viktigt att
tryggheten för den enskilde inte går förlorad vid till exempel sjukdom,
arbetsskada eller föräldraledighet.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
85
Kommittén anser vidare att det är av största vikt att unga som avser att
starta foretag kan fa en så kvalitativ och allsidig rådgivning som möjligt.
Rådgivningen ska kunna avse alla företagsformer, såväl privata som ko-
operativa. Eftersom kunskapen om den kooperativa företagsformen, eko-
nomisk förening, inte är lika spridd som de privata företagsformerna an-
ser kommittén att det behövs särskilda insatser på detta område. Dessa
insatser bör inriktas dels på att öka kunskapen om den kooperativa före-
tagsformen inom de myndigheter och andra offentliga organ som har till
uppgift att stödja nyföretagande, dels på att öka utbudet avseende konkret
rådgivning till kooperativt ny företagande.
I detta kapitel går kommittén igenom flertalet av de bidragsformer som
kan komma i fråga för unga.
Kommittén anser att det är alarmerande att så många unga behöver so-
cialhjälp for att klara sitt uppehälle. Den period unga behöver sådant stöd
blir också allt längre. Kommittén avser därför att i sitt slutbetänkande
återkomma till frågan om hur de befintliga systemen bör kompletteras for
att bäst svara mot de nytillträdandes behov. En utgångspunkt är att de
nytillträdande måste fa ökade möjligheter till erfarenheter från arbetsli-
vet.
Ungdomsbostadsbidraget kan närmast sägas syfta till att underlätta in-
trädet på bostadsmarknaden eftersom unga ofta har låga ingångslöner och
därmed svårt att täcka hela sin bostadskostnad. Bostadsmarknaden präg-
las därtill av begränsad tillgång på små och billiga lägenheter samt stora
trögheter i bostadsbeståndet.
Unga människor befinner sig ofta i etableringsfasen både på bostads-
och arbetsmarknaden. Svårigheter att komma in på arbetsmarknaden har
ofta konsekvenser for inträdet på bostadsmarknaden. Anledningen till
detta är de därmed begränsade försörjningsmöjligheterna. Det är emel-
lertid viktigt att skilja på ekonomiska trångmål orsakade av höga bo-
stadskostnader och av låga inkomster. Frågan är emellertid vilka bidraget
bör inriktas mot for att träffa de som behöver stöd bäst. Det är uppenbart
att reglerna idag låser ute många unga med förhållandevis låga inkomster
från bostadsbidrag eftersom bidraget enligt dagens regler trappas ned så
tidigt att även de med inkomster långt under socialbidragsnormen inte
har någon möjlighet att erhålla bostadsbidrag. De som uppfyller kraven
for ungdomsbostadsbidrag har således små möjligheter att klara sin för-
sörjning även med bostadsbidrag.
En annan viktig fråga är bidragets funktion av övergångskompensa-
tion. Bidraget är tänkt att utgöra ett stöd under inträdet på bostadsmark-
naden. Dagens ungdomsbostadsbidrag omfattar personer mellan 18 och
29 år. Ungdomsbegreppet i bostadsbidragen är således relativt brett och
överensstämmer inte med några andra regelverk som rör unga. Bidragets
åldersprofil tycks vidare vara godtyckligt vald och man kan ifrågasätta
om personer i det övre åldersintervallet verkligen är i behov av bostads-
bidraget for att underlätta inträdet på bostadsmarknaden.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
86
Ungdomspolitiska kommittén menar att åldersgränserna för ungdoms-
bostadsbidragen bör sänkas. Bidraget ska utgöra en grund för inträdet på
bostadsmarknaden. De bidragstagare som befinner sig i de övre ål-
dersintervallen kan därför inte sägas vara bidragets primära målgrupp.
Ungdomspolitiska kommittén anser att de medel som frigörs med en ål-
derssänkning bör omfördelas inom systemet. Detta bör tillsammans med
en del regeländringar ge bidraget en bättre social profil.
Ungdomspolitiska kommittén menar att bostadsbidraget för unga ska
vara kvar. Det är även nödvändigt att ge bostadsbidraget för unga en
starkare social profil, så att de som behöver stöd bäst också far det. Ut-
gångspunkten för förslagen är att ekonomiska trångmål som i första hand
orsakas av höga boendekostnader inte ska tvinga unga att söka socialbi-
drag för att klara sitt uppehälle. Om försörjningssvårigheterna även be-
står i låga inkomster kan emellertid bostadsbidraget inte ensamt rätta till
detta förhållande. Då måste komplettering ske från annat håll.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår vidare att den övre åldersgrän-
sen sänks från 28 år till 25 år. De nya reglerna kommer att påverka soci-
albidragstagandet. Detta beror huvudsakligen på två omständigheter. För
det första kan övervältring på socialbidrag komma att ske för de ålders-
grupper som exkluderas från bidraget. För det andra kommer en större
hushållsgrupp att kunna erhålla bostadsbidrag, varför ett minskat social-
bidragstagande är att förvänta sig för denna grupp. Den besparing som
görs genom sänkningen av den övre åldersgränsen bör användas för att
finansiera förstärkningen av bostadsbidragen till de ungdomar som är
under 25 år på ett sådant sätt att den sociala profileringen förstärks. Reg-
lerna för bidraget vad avser den övre inkomstgränsen, bidragsavtrapp-
ningen samt boendekostnadsgränsen bör därmed justeras med förbehåll
för att den totala kostnaden ska rymmas inom dagens totala kostnad för
bostadsbidrag till hushåll under 29 år utan bam.
Kommittén anser att tanken på olika former av generationsväxling där
staten, arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren kommer överens om
att arbetstagaren lämnar plats för en yngre arbetslös person, är principi-
ellt tilltalande. Detta skulle kunna ske genom en förtida pensionering där
arbetsgivaren samtidigt förbinder sig att anställa en yngre person. För att
undvika alltför stora kostnadsökningar och samtidigt nå syftet att för-
bättra åldersfördelningen inom den offentliga sektom bör möjligheterna
till en tidigarelagd pensionering erbjudas under en tidsbegränsad period
och vara begränsad till den offentliga sektom.
Generationsväxling skulle också kunna ske genom att erbjuda de med
arbete möjligheter till ett friår för aktiviteter som anses önskvärda ur ett
samhälleligt perspektiv, till exempel vidareutbildning, att starta eget eller
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
87
allmännyttigt ideellt arbete. Arbetsgivaren skulle då förbinda sig att an-
ställa en unga arbetslös person som vikarie samtidigt som arbetstagaren
får någon form av ersättning under friåret. Den unge kan sannolikt inte
gå in och överta den lediges arbetsuppgifter men kan fa andra arbetsupp-
gifter inom verksamhetsområdet.
Ungdomspolitiska kommittén menar att möjligheterna att underlätta och
stimulera olika former av generationsväxling skyndsamt bör utredas i
syfte att få in unga på arbetsmarknaden och att underlätta en förbättrad
åldersfördelning inom den offentliga sektorn. Därvidlag bör förutsätt-
ningarna för och behoven av generationsväxling såväl vad avser tidiga-
relagd pensionering under en begränsad tidsperiod som möjligheterna till
egen utveckling med vikariat utredas. Utredningen bör särskilt analysera
möjliga alternativa tillvägagångssätt, olika delsektorers behov av de ovan
skisserade åtgärderna, finansiering, kostnader och kostnadsfördelning
mellan arbetsgivare och försäkringssystem, ändamålsenliga åldersgränser
samt ersättningar till den enskilde.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 1
88
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
Ungdomspolitiska kommitténs utgångspunkt i arbetet med politiken för
unga är alla människors lika värde och okränkbarhet. Varje människa är
unik och måste också få tillfälle att utvecklas på sitt eget vis. I arbetet
med att formulera de övergripande målen för ungdomspolitiken har
kommittén utgått från denna grundsyn på så sätt att alla medborgare ska
ha samma rättigheter och skyldigheter och ska behandlas likvärdigt av de
offentliga organen.
En politik för unga syftar till att alla unga ska ha rätt till goda levnads-
villkor. Dessa kan skilja sig mellan olika unga människor utifrån deras
individuella livssituation och egna val. Det finns dock vissa områden
som enligt kommitténs mening har stor betydelse för alla unga.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår därför att de nationella målen för
en politik för unga ska vara:
• Samhället ska underlätta för unga att leva ett självständigt liv.
• Unga ska ha verklig möjlighet till makt, inflytande och delaktighet.
• Den resurs ungas engagemang, skapande förmåga och kritiska
tänkande utgör ska tas tillvara.
De övergripande målen ska brytas ner i konkreta mål för att kunna bli
mätbara samt gå att följa upp och utvärdera. De konkreta målen är
kommitténs förslag till hur de övergripande målen ska uppfyllas.
Här nedan följer de konkreta mål Ungdomspolitiska kommittén före-
slår:
• Alla unga ska kunna försörja sig på sitt arbete.
• Andelen arbetslösa unga ska i genomsnitt under året inte vara högre än
för övriga befolkningen.
• Arbetssökande under 25 år ska senast inom fyra veckor från att de
anmält sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen ha rätt att till-
sammans med en arbetsförmedlare upprätta en handlings- och utveck-
lingsplan.
• Varje person mellan 15 och 18 år ska ges möjlighet till feriearbete
under minst tre veckor under sommaren. Målet avser kalenderår.
89
• Alla mellan 18 och 25 år som söker egen bostad ska inom sex måna-
der ha möjlighet att skaffa sig en bostad inom ramen för sina ekono-
miska förutsättningar.
• Alla universitets- och högskolestuderande ska under den första termi-
nen de studerar ha möjlighet att skaffa sig en bostad på eller i anslut-
ning till studieorten.
• Alla unga ska kunna fa information om de villkor och förutsättningar
som gäller för eget boende samt information om bostadsmarknaden i
kommunen.
• Ingen ung person ska hänvisas till att uppbära socialbidrag av enbart
den orsaken att hon eller han inte har arbete eller inte omfattas av ar-
betslöshetsförsäkringssystemet.
• Ingen ung arbetslös ska på grund av låga nivåer i olika ersättnings-
system behöva komplettera med socialbidrag för att kunna klara sin
försörjning.
• Ingen ung person ska diskrimineras i något bidragssystem på grund av
ålder.
• Alla unga ska leva under sådana ekonomiska förhållanden att de har
råd att finansiera en bostad.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
• Alla kommuner bör i samarbete med kommunens unga upprätta ett
ungdomspolitiskt handlingsprogram.
• Elever ska som grupp kunna påverka viktiga beslut som gäller den
egna skolan.
• Varje elev ska ha verkligt inflytande över sitt val av skola och skoltyp
samt över sitt dagliga skolarbete och sin arbetsmiljö.
• Varje student ska ha verkligt inflytande över sin utbildning och sin
arbetsmiljö.
• Alla unga ska kunna påverka kommunala beslut.
• Alla unga ska ha möjlighet att delta i verksamhet inom föreningslivet.
• Varje ung person ska ha tillgång till en mötesplats där hon eller han
fritt kan uttrycka sina åsikter.
• Av ledamöterna i centrala och regionala myndigheters styrelser bör
minst fem procent vara under 30 år.
• Av ledamöterna i statliga kommittéer bör minst 10 procent vara under
30 år.
• I samtliga kommunala styrelser och nämnder med minst fem ledamö-
ter bör det finnas minst en ledamot under 30 år.
• Ungas engagemang och idéer ska särskilt tas tillvara när det gäller
- arbetet med en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling,
- inträdet i informationssamhället,
- arbetet mot främlingsfientlighet och rasism samt
- företagande
90
De konkreta målen ska beaktas av regeringen inom de olika sektors-
områden som berör unga. Myndigheterna bör få i uppgift att presentera
statistik och en redovisning av den förda politiken i förhållande till de
konkreta målen. Detta arbete anser kommittén bör samordnas av
Ungdomsstyrelsen.
Målen för politiken för unga bör vara vägledande för kommunal verk-
samhet. Det bör finnas ett gemensamt intresse hos staten och kommu-
nerna att följa upp och utvärdera kommunernas arbete med målen.
Kommittén föreslår att initiativ tas till överläggning om ett sådant samar-
bete mellan staten och kommunerna i denna fråga.
Kommittén diskuterar begreppen makt, inflytande och vanmakt.
Kommittén poängterar att det är viktigt att unga far verklig makt och inte
dras in i en skendemokratisk process som gör att de istället vänder sig
från politiken.
En stor del av betänkandet är uppbyggt kring ungas möjligheter att ut-
öva makt över sin vardag. Kommittén menar att unga måste öka sin del-
aktighet i beslutsprocesserna. För att detta ska bli möjligt föreslår
kommittén vissa ändringar i olika regelverk som hindrar unga att ta del
av makten. Förslagen avser såväl riks- som kommunalpolitik. Andra
förslag syftar till att försöka ändra vuxnas attityder till unga för att på så
sätt fa dem att inse att ungas delaktighet utgör en resurs för samhället.
Förslagen är i korthet:
• En försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16 år för val till
kommunfullmäktige ska genomföras. Försöksverksamheten ska om-
fatta ett tiotal kommuner och ska inledas i och med valet 1998. Verk-
samheten ska utvärderas av en särskild utredning.
• Rösträtten ska följa kalenderår.
• Regeringen ska vara uppmärksam på ålderssammansättningen i cent-
rala myndigheter och i statliga kommittéer. Regeringen ska också be-
gära av de partier, organisationer med mera som föreslår ledamöter till
kommittéerna att de om möjligt föreslår två kandidater till varje upp-
drag, varav minst en är under 30 år.
• Varje kommun bör i samarbete med unga utforma och anta ett ung-
domspolitiskt handlingsprogram.
• Kommunerna bör tillsammans med de unga skapa fora för kommuni-
kation mellan politiker och kommunens unga.
• Varje skola bör erbjuda eleverna regelbunden information från de po-
litiska partierna och deras ungdomsförbund.
• Ungdomsstyrelsen far i uppdrag att i samarbete med kommunförbun-
det till år 2002 följa och kartlägga kommunernas arbete med att göra
unga delaktiga i den kommunala beslutsprocessen.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
91
Kommittén lämnar också förslag som rör ungas vardag, nämligen
skola, fritid och kultur. Kommittén anser att det är viktigt att unga får
möjlighet att ha inflytande på dessa områden, dels för att ungas
delaktighet gör att besluten blir bättre, dels för att det har visat sig leda
till ökat intresse för ett fortsatt engagemang i samhällsfrågor.
Kommitténs förslag på dessa områden är i korthet:
• En försöksverksamhet på gymnasieskolor i ett antal kommuner bör
införas med en skyldighet för skolledningen att förhandla med elever
inför att viktigare beslut fattas. Försöksverksamheten bör införas sna-
rast och avslutas samt utvärderas samtidigt som försöksverksamheten
med lokala styrelser.
• Ett skoldemokratiprojekt bör inledas i ett antal kommuner. Projektet
ska fungera som en stimulans till de skolor som vill satsa extra på att
arbeta med inflytandefrågor framför allt vad gäller att utveckla skolans
arbetsformer men också när det gäller elevers möjligheter att påverka
skolans miljö.
• Skolverket bör få i uppdrag att kontinuerligt sammanställa och kom-
mentera kommunernas utvecklingsarbete när det gäller elevinflytande.
• Den översyn som regeringen har för avsikt att göra av bestämmelserna
om samverkansformer och samverkansorgan bör inriktas på att sam-
verkan i någon form måste vara obligatorisk och att frågor såsom un-
dervisningens innehåll, hur den bedrivs och hur eleverna kan med-
verka aktivt måste tas upp i en sådan samverkan. Formen för samver-
kan bör dock inte vara reglerad i detalj. Möjligheten att utvärdera lä-
rare är dock en viktig funktion för ett samverkansorgan. Likaså bör
frågor om under vilka former och på vilket sätt undervisningen be-
drivs vara självklara ämnen att behandla.
• Skolverket ska verka för att de elever som varit frånvarande från lek-
tioner för att delta i elevdemokratiskt arbete ska få denna tid redovisad
separat från annan frånvaro, om inte eleven själv motsätter sig detta.
• Studenter ska finnas representerade i högskolans samtliga beredande
och beslutande organ. Sammansättningen i högskolans beslutande or-
gan ska utformas så att ingen intressegrupp får egen majoritet. I hög-
skolestyrelsen bör studenter, lärare och allmänföreträdare dela på plat-
serna. Studenter och lärare bör utse sina egna representanter. På be-
slutsnivåer under högskolestyrelsen ska studenter och lärare utgöra
minst en tredjedel vardera i alla beredande och beslutande organ.
• En utredning bör tillsättas med uppgift att belysa effekterna av att ge
lika rättigheter och skyldigheter till elever och studenter som tillkom-
mer arbetstagare. Möjligheterna att jämställa elevfackliga organisatio-
ner med fackföreningar bör också utredas.
• Högskoleverket bör få i uppdrag att utreda i vilken utsträckning stu-
denterna har inflytande över sina studier exempelvis när det gäller
planering av kurser, undervisnings- och examinationsformer samt fö-
reslå förbättringar.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
92
• Det är av största vikt att kommuner undanröjer de eventuella hinder
som finns for unga som vill skapa egna mötesplatser. Det är också
viktigt att de unga som har idéer bemöts positivt. Det innebär att poli-
tiker och tjänstemän måste vara beredda att tänka i nya banor och inte
säga nej till forslag som kanske utmanar traditionella former. Kom-
muner kan också ta egna initiativ till att starta mötesplatser men ut-
formningen måste ske på de ungas egna villkor.
• Unga bör genom regelbundna fritids- och kulturvaneundersökningar fa
möjlighet att påverka kommunens fritids- och kulturutbud.
• Ungdomsstyrelsen far i uppdrag att löpande följa, kartlägga och redo-
visa kommunernas arbete for att öka ungas makt och inflytande över
fritids- och kulturverksamheterna.
• Kommittén uppmanar kommunerna att infora en så kallad fri pott för
ungas egna initiativ genom att avsätta en summa pengar av kultur- och
fritidsbudgetama för detta ändamål.
• Kommittén uppmanar också kommunerna att arbeta tillsammans med
unga för att öka antalet brukarstyrda fritidsverksamheter.
En av de viktigaste förutsättningarna for att unga ska kunna leva ett
självständigt liv är att de kan bli ekonomiskt oberoende. Kommittén kon-
staterar att många unga har stora ekonomiska svårigheter, speciellt de
som är arbetslösa och inte uppbär a-kassa eller KAS. Dessa är hänvisade
till socialbidrag. År 1996 mottog omkring 35 procent av de arbetslösa i
åldersgruppen 20-24 år socialbidrag någon gång under året. Även de med
KAS eller låg a-kassa ingår i samma grupp. Kommittén anser att det är
alarmerande att så många unga behöver socialhjälp for att klara sitt
uppehälle. Den period när unga behöver sådant stöd har visat sig bli allt
längre. Uppgifterna om nyfattigdomen bland unga och ett begynnande
socialbidragsberoende pekar på problemens omfattning. De huvudsakliga
anledningarna till utvecklingen torde vara den försämrade
arbetsmarknadssituationen samt arbetslöshetsersättningens utformning.
Kommittén diskuterar också studerandes ekonomi, framfor allt under
den tid då studiemedel inte utgår. Förändringar som innebär att studen-
terna i högre utsträckning än för närvarande kan studera under sommaren
och därmed uppbära studiemedel bör utredas
Kommittén föreslår när det gäller ungas ekonomi i korthet:
• Ungdomsstyrelsen ska kontinuerligt följa upp ungas ekonomiska situ-
ation och därvid särskilt beakta skillnaden mellan kvinnor och män.
• De ekonomiska konsekvenserna av tre terminer och förlängda termi-
ner vid högskolor och universitet bör utredas.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
Regeringen har uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialsty-
relsen att i samverkan utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att öka
93
arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära ar-
betsmarknaden eller utbildningssystemet. Förslaget skall utformas så att
det ger den enskilde möjlighet till kompetensutveckling och åtgärderna
skall utgå från ungdomars egna behov och förutsättningar. Kommunerna
ska genom förslaget ges möjlighet att erbjuda de unga en meningsfull
sysselsättning i stället för socialbidrag. I anledning av detta har kommit-
tén överlämnat ett antal förslag till utformning av ett sådant system.
Dessa är bland annat:
• Ungdomspolitiska kommittén framhåller att stödet bör vara ål-
dersneutralt.
• Ersättningen ska vara sådan att den inte behöver kompletteras med
socialbidrag och ska ge den arbetslöse möjlighet att bli delaktig i be-
fintliga trygghetssystem.
• Vidare menar kommittén att ersättningen ska vara knuten till en mot-
prestation från den arbetslöses sida. Motprestationen ska utformas till-
sammans med den arbetslöse, med utgångspunkt i dennes intressen
och önskemål, och vara ett led i en handlings- och utvecklingsplan
som den arbetslöse upprättat tillsammans med tjänsteman på arbets-
förmedlingen. Den arbetslöse skall ha möjlighet att avvisa motpresta-
tionen om den inte ingår i ovan angivna handlings- och utvecklings-
plan eller om motprestationen inte är av tillräckligt god kvalitet.
Att flytta hemifrån är för många unga ett steg mot att kunna leva ett
självständigt liv. Kommittén konstaterar att det på det hela taget inte fö-
religger några större problem för unga att skaffa sig en egen bostad, för-
utom i storstäderna och på vissa universitets- och högskoleorter. Det har
dock varit svårt att fa en fullständig bild av ungas boende. Det största
hindret för att fa en bostad torde vara att många unga inte har arbete och
därmed inte heller någon självständig ekonomi. Kommittén anser trots
detta att vissa åtgärder vad gäller ungas boende ändå är nödvändiga. Där-
för föreslår kommittén att:
• I syfte att utveckla en systematiskt täckande och regelbundet uppdate-
rad statistik om ungas boende ska Statistiska centralbyrån i samråd
med Boverket, Ungdomsstyrelsen och Högskoleverket ges i uppdrag
att tillse att en sådan statistik utvecklas och regelbundet insamlas.
• Länsstyrelserna bör få i uppdrag att kartlägga bostadssituationen för
unga i kommunerna. Uppdraget skall redovisas till Boverket.
• Det nu existerande ungdomsbosparandet ska upphöra.
• Regeringen bör i beredningen av propositionen om den framtida bo-
stadspolitiken beakta de ungas situation såsom varande längst ut i
”flyttkedjan”. Bostadsstöden bör utformas så att det stimulerar
”flyttkedjor”.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
94
• I anslutning till att kommunerna tillsammans med unga tar fram sär-
skilda ungdomspolitiska program bör också behovet av bostadsinfor-
mation och bostadsplanering för unga behandlas.
• Vid tilldelning av utbildningsplatser inom högskoleväsendet ska rege-
ringen beakta studieortens möjligheter att inom eri termin kunna till-
handahålla bostäder.
Genom hela betänkandet presenterar kommittén ungas åsikter från de
utåtriktade aktiviteter kommittén har genomfört. Kommittén har i
huvudsak haft kontakt med unga på tre olika sätt. För det första har en
enkätundersökning genomförts i samarbete med SCB. För det andra har
kommittén initierat ett 50-tal rådslag där unga har samlats och diskuterat
ungdomspolitik. Från varje rådslag har ett slutdokument med förslag och
tips skickats in till kommittén. Dessa har sedan använts både som
kompass och som inspirationskälla i kommitténs arbete. För det tredje
har kommittén skickat ut sin rapport Vad tycker du? på remiss till cirka 2
500 ungdomsgrupper. Även från dessa har svar kommit in vilka
kommittén använt i sitt arbete.
Kommittén har tagit del av alla förslag som kommit in till kommittén
och kommittén har försökt att presentera dem i samma sammanhang som
kommittén presenterar kommitténs egna.
Kommittén har också tagit del av andra undersökningar och
utredningar för att skapa oss en så heltäckande bild som möjligt av vad
unga anser i olika frågor. Även dessa har beaktats i kommitténs arbete.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 2
95
Prop. 1998/99:115
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanser som avgivit ytt-
rande över Ungdomspolitiska kommitténs betänkande
Unga och arbete (SOU 1997:40) och Politik för unga
(SOU 1997:71)
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Rikspolisstyrelsen,
Svenska EU-programkontoret, Barnombudsmannen, Folkhälsoinstitutet,
Handikappombudsmannen, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Sta-
tens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket, Konjunkturinstitutet, Riksre-
visionsverket, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Högskoleverket,
Statens skolverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbets-
marknadsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Länsarbetsnämnden i
Östergötlands län, Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Läns-
arbetsnämnden i Norrbottens län, Statens kulturråd, Boverket, Konkur-
rensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens invandrarverk, Ung-
domsstyrelsen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Örebro län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Botkyrka kommun, Aneby kommun, Gö-
teborgs kommun, Ömsköldsviks kommun, Hedemora kommun, Arvids-
jaurs kommun, Olofströms kommun, Munkedals kommun, Jönköpings
kommun, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges kom-
munaltjänstemannaförbund, Svenska metallindustriarbetarförbundet,
Hotell- och restauranganställdas förbund, Handelsanställdas förbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralor-
ganisation, Kristdemokratiska ungdomsförbundet, Sveriges socialdemo-
kratiska ungdomsförbund, Ung vänster, Sveriges riksidrottsförbund,
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges förenade stu-
dentkårer, Sveriges kristna ungdomsråd / Sveriges frikyrkosamråd,
Ungdomens nykterhetsförbund, De handikappades riksungdomsförbund,
Kooperativa institutet, Kooperativa förbundet, Afrosvenskamas
riksförbund, Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening, Riks-
byggen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, Fastig-
hetsägareförbundet samt Sveriges allmännyttiga bostadsföretag.
Nedanstående remissinstander har beretts tillfälle att yttra sig men
avstått: Brottsförebyggande rådet, Ungdomens IT-råd, Riksskatteverket,
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för
arbetslivsforskning, Länsarbetsnämnden i Gotlands län, Länsstyrelsen i
Blekinge län, Strängnäs kommun, Elevorganisationen i Sverige,
Moderata ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund, Liberala
ungdomsförbundet, Grön ungdom, Pensionärernas riksorganisation, Sve-
riges pensionärsförbund, Industrins utredningsinstitut, Föreningen för
Kooperativ utveckling, Lantbrukarnas riksförbund, Ung-SIOS, Ludvika
ungdomsråd, Uppsala ungdomsråd, Jönköpings ungdomsråd, Gällivare
96
ungdomsråd, Kraftnät Norrland, Stiftelsen Fryshuset samt ALMI
Företagspartner AB.
Hyresgästernas Riksförbund och Svenska kyrkans unga har på egna
initiativ avgivit yttranden.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 3
97
4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 115
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
Tyngdpunkten i rapporten är en samlad översyn av de åldersgränser i
samhället som berör unga människor upp till 30 år, och motiven för dem.
Översynen har begränsats i första hand till de åldersgränser som är regle-
rade i lag (beslutade av riksdagen). Men även åldersgränser för unga som
regleras i förordning (beslutade av regeringen) redovisas. Prioriteringen
mellan lag och förordning beror bl.a. på att förarbeten i gängse mening
inte alltid finns till bestämmelser som tagits in i en förordning. Det är
därför ibland inte möjligt att få fram de motiv som ligger bakom de en-
skilda bestämmelserna i en förordning.
I rapporten redovisas också en del myndighetsföreskrifter (föreskrifter
beslutade av myndighet) fixerade till ålder. Den redovisningen är emel-
lertid inte fullständig, utan tar sikte på några - som kommittén bedömer -
centrala rättsområden för unga människor, t.ex. på området för
arbetarskydd. Motiv för myndighetsföreskrifter förekommer mycket
sparsamt. Här får de enskilda föreskrifterna tala för sig själva.
Andra åldersgränser i samhället, alltså sådana som inte är författnings-
reglerade, berörs inte i denna del av rapporten. Det innebär t.ex. att de
system av rabatter eller förmåner fixerade till ålder som många företag
inom bl.a. området för kommunikationer tillämpar i sin marknadsföring
har lämnats utanför översynen.
Antalet bestämmelser vilka innehåller regler fixerade till ålder som berör
unga människor upp till 30 år är ansenligt. Även antalet valda åldersfixe-
ringar är stort, t.ex. inom trafikområdet. Att i tal ange denna mängd fram-
står dock inte som meningsfullt.
Två tendenser kan konstateras.
När det gäller den civila och den politiska myndighetsåldern har från
början av seklet och till i dag gränsen mellan bam och vuxen sänkts be-
98
tydligt. Numera gäller på dessa båda områden en 18-årsgräns. När det
gäller den sociala myndighetsåldern kan konstateras att tendensen är den
motsatta. På centrala områden som berörs av familje-, utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiken har åldersgränserna mellan bam och vuxen suc-
cessivt höjts och är i dag fixerade till 20-årsåldem.
En naturlig tanke är annars att barndomen föregår ungdomstiden som i
sin tur föregår vuxenblivandet. Den linjen upprätthålls således inte kon-
sekvent i lagstiftningen. Översynen visar att s.k. vuxenregler i vissa av-
seenden tillämpas redan från och med 15-årsåldern, medan i andra av-
seenden vuxenregler tillämpas forst från och med 20 - 25-årsåldem.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
Forskningen ger stöd för ett mindre differentierat system av åldersgrän-
ser
Kommitténs genomgång av aktuell forskning på området visar att det går
alldeles utmärkt att knyta an de nuvarande bestämmelserna till ett fatal
väl avvägda åldrar. De variationer som kännetecknar den fysiska,
psykiska och sociala mognaden ger således inte något stöd for en sådan
ingående differentiering på ålder som utmärker den nuvarande
regelgivningen på många områden. Genom att låta bestämmelserna
fixeras till några fa, strategiska åldrar vinner reglerna i konsekvens,
tydlighet och enkelhet.
Som huvudprincip för det framtida lagstiftningsarbetet bör gälla att ål-
dersgränsbestämmelser skall fixeras till vissa s.k. nyckelövergångar -
12,15, 18 och 21 år.
Den omfattning åldersgränserna har i samhället utgör i sig en svårighet
att fa en helhetssyn och överskådlighet. Redan detta förhållande kan leda
till att respekten och förståelsen för de enskilda gränserna sätts ned.
Det är därför angeläget att lyfta fram de möjligheter som finns att till
vissa delar ändra regelsystemet så att det blir både tydligare och mer kon-
sekvent. Därigenom kan också reglerna fungera som ett stöd och en hjälp
för bam och ungdom att med stigande ålder och mognad kunna axla rol-
len som vuxen.
De nuvarande åldersgränsbestämmelsema bör därför i så stor utsträck-
ning som möjligt knytas till följande nyckelövergångar.
99
Bam har i 12-årsåldem nått en sådan grad av mognad att de börjar förena
egenintresset med andra intressen och utvecklar sociala kompetenser.
Frigörelsen från föräldrar tar sin början och barnet upptäcker sig självt.
Det är därför rimligt att låta bam i den här åldem, inte bara i större ut-
sträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor om dess per-
son utan också få ett mer bestämt inflytande i sådana frågor.
I den här åldem börjar barnet utveckla ett abstrakt tänkande. Förmågan
att behärska kroppen och integrera olika delar av personligheten stärks.
De första stegen i en kvalificering till vuxenrollen tas.
Bam i den här åldem bör därför på ett mer påtagligt sätt få ta ansvar
för sina handlingar och behandlas som en självständig individ med egna
intressen.
Under åren fram till 18-årsåldem utvecklar barnet en större självkänsla
och är mer målmedvetet när det gäller utformningen av olika ideal och
framtida livsprojekt.
Individen börjar värdera och välja medlemskap i olika grupper, liksom
grunden för en egen livsstil.
Förmågan att se helheten, jämföra alternativ och värdera situationer är
i det närmaste fullt utvecklad.
Vad som generellt skiljer unga vuxna i denna ålder från andra vuxna är
livserfarenhet.
Olika individer följer inte samma utvecklingslinje. Individer i samma
ålder skiljer sig ibland avsevärt i fråga om fysisk, psykisk och social
mognad. Skillnader i livserfarenheter kan också vara betydande.
Det finns därför anledning att knyta vissa bestämmelser till en något
högre ålder än myndighetsåldern 18 år.
Så bör t.ex. ske i de fall omgivningens förtroende för en persons för-
måga att axla en viss uppgift eller roll är av avgörande betydelse. Likaså i
de fall en försenad mognad eller en bristande livserfarenhet behöver
kompenseras för att i första hand skydda eller stötta den unge vuxne.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
100
Av kartläggningen framgår att det finns två åldersgränser som ligger vid
sidan av de nyckelövergångar kommittén förordar. På centrala
rättsområden knyter ett stort antal bestämmelser an till åldrarna 16 och
20 år.
Bestämmelserna i föräldrabalken om underårigs rätt att under vissa
villkor själv disponera över den egna arbetskraften och förtjänsten därav
fixeras till åldem 16 år. Ett stort antal bestämmelser i skilda regelverk har
därefter anpassats till denna åldersgräns, t.ex. bestämmelser på skatteom-
rådet, socialförsäkringsområdet m.fl. centrala lagstiftningsområden.
16-årsgränsen bygger emellertid inte på några mer ingående övervä-
ganden i förhållande till exempelvis en 15-åring. Bestämmelsen är
ett resultat i första hand av den lagharmonisering på familjerättens om-
råde som ägde rum strax efter sekelskiftet mellan Sverige, Danmark och
Norge.
Åldersgränsen 20 år är en anpassning till den tidigare myndighetsål-
dern 20 år. Inom familj e-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken
knyts numera många av bestämmelserna till denna åldersgräns.
Sett till den unges mognad kan bestämmelser fixerade till 16 och 20 år
inte försvaras. Den som fyller 16 respektive 20 år skiljer sig inte på något
avgörande sätt mognadsmässigt från en person i angränsande ålder. Det
finns därför anledning att i det fortsatta arbetet se över de bestämmelser
som fixeras till dessa båda åldrar.
Regeringen har nyligen gett en kommitté i uppdrag att se över den
framtida ungdomspolitiken. Dessa och närliggande frågor som
kommittén har pekat på bör kunna tas om hand inom ramen för
kommitténs uppdrag (dir. 1995: 154).
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
Begreppen minderårig och underårig bör oavsett lagstiftningsområde
användas entydigt. Begreppet minderårig bör reserveras för åldem 15 år.
Begreppet underårig bör reserveras för åldem 18 år.
Som huvudprincip bör - när det gäller bio och andra motsvarande situa-
tioner på kollektivt handlande - gälla en fixering till det kalenderår en
viss födelsedag inträffar i stället för till födelsedagen.
101
Den som har fyllt 16 år skall få rösta i kommunala val och i kommunala
folkomröstningar. Någon motsvarande sänkning av valbarhetsåldern
föreslås inte.
Förslaget bryter mot några av de grundläggande principerna på detta om-
råde, nämligen mot principen om en gemensam rösträttsålder för samt-
liga val, en gemensam rösträtts- och valbarhetsålder, en gemensam myn-
dighets- och rösträttsålder.
Dessa principer skall dock inte upprätthållas enbart som självändamål.
När goda skäl för att låta åldersklasserna närmast under 18-årsåldem få
del av den främsta formen av medborgarinflytande, så bör självklart en
brytning fa ske. Historiskt sett har rösträttsåldern inte heller alltid varit
densamma i riksdagsval och kommunalval. Likaså har valbarhetsåldern i
de olika valen avvikit från rösträttsåldern. Rösträttsåldern har inte alltid
följt den civilrättsliga myndighetsåldern.
När det gäller unga har kommittén kunnat konstatera att ett flertal
regler, på för unga centrala områden, innehåller åldersgränser som
frånkänner dem möjligheter som vuxna har. Tydligast sker i dag en sådan
ålderssegregering när det gäller tillgången till olika stöd och åtgärder
inom arbetsmarknadspolitiken.
Kommittén kan också konstatera att andelen äldre i befolkningen ökar.
En försiktig bedömning ger vid handen att inom en nära framtid kommer
en tredjedel av befolkningen att vara ålderspensionärer. En sådan
förändring i åldersfördelningen kan på sikt leda till intressemotsättningar
i frågor om fördelningen av samhällsresurserna.
I ett sådant perspektiv kan en sänkt rösträttsålder fungera som ett me-
del för balans och därmed också legitimitet för de åtgärder som vidtas.
Successivt har redan i lagstiftningen på det kommunala området åtgär-
der vidtagits för att öka de unga medborgarnas - under 18 år - möjlig-
heter till inflytande. Dessa åtgärder har främst varit inriktade på sådana
områden som skola och fritid. Kommitténs ståndpunkt i utredningen är
emellertid att dessa åtgärder håller sig inom en alltför snäv ram och att
denna bör kunna vidgas. Som kommittén ser det gör
medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten sig gällande
främst genom utslaget i de allmänna valen.
Kommittén har stannat för en 16-årsgräns mot bakgrund av att
personer från och med den åldem - visserligen i begränsad utsträckning
- tillerkänns civilrättslig handlingsförmåga och att skolplikten upphör
vid denna ålder.
Kommitténs förslag om att sänka rösträttsåldern till 16 år i de
kommunala valen inklusive kommunala folkomröstningar skall ses som
ytterligare ett steg på en redan inslagen väg.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
102
De nuvarande 15-årsgränsema för samtycke i kyrkolagen och medbor-
garskapslagen sänks till 12 år. Härigenom fas en enhetlig åldersgräns för
barns s.k. vetorätt i mål eller ärenden som rör deras person.
Det innebär att den som har fyllt 12 år inte mot sin vilja skall få tas upp
i eller lämna Svenska kyrkan. Det innebär vidare att den som har fyllt 12
år inte skall kunna bli svensk medborgare - och därigenom eventuellt
mista sitt andra medborgarskap - mot sin vilja.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
Kommittén ställer oss bakom förslaget i betänkandet Underhållsbidrag
och bidragsförskott (SOU 1995:26) att den s.k. avbrottsregeln - 19-
årsgränsen - i föräldrabalken som begränsar föräldrars
underhållsskyldighet i de fall barnet gör ett studieuppehåll bör
upphävas.
Den yttersta gränsen för föräldrars underhållsskyldighet, 21 år, bör där-
emot behållas.
Föräldrarnas intresse i detta avseende bör stå tillbaka när det gäller
kostnaderna för barnens grundutbildning. Redan i dag kan för övrigt un-
derhållsskyldigheten väckas till liv före 19-årsdagen. Att sträcka ut denna
tid ytterligare något eller några år menar kommittén bör kunna godtas
med hänsyn till de olägenheter som kan följa av avbrottsregeln.
Föräldrars underhållskyldighet när det gäller barns grundutbildning bör
därför som kommittén ser det göras ovillkorlig.
Kommitténs utgångspunkt är självklart inte att verka för en ökad
alkoholkonsumtion bland unga människor. Men det hindrar oss dock inte
från att pröva huruvida åldersgränserna på området, såväl de
författningsreglerade som de som näringsidkarna själva sätter upp,
uppfattas som legitima eller inte - i första hand av unga människor.
Unga människor vänder sig främst mot två företeelser på detta område.
Det är för det första 20-årsgränsen för inköp på systembolaget, som upp-
fattas som inkonsekvent främst av det skälet att myndighetsåldern är 18
år. Det andra är restaurangernas och andra nöjesarrangörers minimiål-
dersgränser för tillträde som dels ligger många gånger långt över myn-
dighetsåldern, dels är olika för män och kvinnor. Detta upplevs av unga
som en form av diskriminering.
Myndighetsåldern 18 år behöver dock inte - som kommittén ser det -
slå igenom på alla områden. Kommittén ställer oss bakom de motiv som
103
bär upp 20-årsgränsen för inköp och 18-årsgränsen för servering av
alkohol.
Alkoholpolitiska kommissionen framhöll i anslutning till sitt förslag
om en höjd serveringsålder - vilket kommittén i Åldersgränsutredningen
motsätter oss — att kommissionen förutsatte att en höjning av
åldersgränsen för alkoholservering borde kunna göras utan att
restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 år att få tillträde
till restaurangerna. Kommittén delar den bedömningen.
Det finns i praktiken tre lösningar för att från de unga vuxnas perspek-
tiv komma till rätta med problemet, nämligen 1) att utvidga diskrimine-
ringsförbudet i brottsbalken, 2) att villkora serveringstillstånden och 3)
att branschen på egen hand genom sin branschsammanslutning uttalar att
s.k. åldersdiskriminering strider mot god branschsed.
Den sist nämnda lösningen anser kommittén i princip vara den mest
naturliga. Det har emellertid inte kommit fram något som tyder på att
branschen är intresserad att verka för en sådan ordning.
Begränsningar i näringsfriheten bör kunna ske av följande skäl. Att
unga vuxna människor inte stängs ute från ett nöjesliv i socialt kontrolle-
rade former har i detta sammanhang en särskild tyngd. Det har vidare
från brottsförebyggande synpunkt fördelar. Det rättsliga stödet för att
upprätthålla åldersgränser som förbjuder någon tillträde till allmän plats
är begränsat. Ett ingripande kan i det här fallet i princip ske bara om det
blir fråga om en "ordningsstöming". Men då sker inte ingripandet - det
skall framhållas - på grund av att personen i fråga har trotsat näringsid-
karens åldersvillkor.
I valet mellan ett utvidgat diskrimineringsförbud i brottsbalken eller
en ordningsregel i alkohollagen har kommittén stannat för det senare. En
kriminalisering framstår som alltför ingripande. Andra styrmedel bör i
stället tillgripas.
En reglering i alkohollagen kan utformas antingen som ett förbud eller
som ett villkor för tillstånd.
Den nuvarande regleringen när det gäller serveringstillstånd tar sikte
på att vissa villkor skall uppfyllas för att ett tillstånd skall få meddelas.
En förbudsregel skulle därmed avvika från den valda systematiken i al-
kohollagen när det gäller tillstånd. Kommittén förordar därför att regeln
utformas som tillståndsregel. Redan meddelade tillstånd behöver inte
omprövas. Den nya regeln skall kunna tillämpas fullt ut.
Kommittén är medvetna om att förslaget får betydande konsekvenser
för innehavarna av serveringstillstånd. Det innebär att
minimiåldersgränser över myndighetsåldern inte längre kan användas
som ett, som branschen uttrycker det, kommunikationsmedel med
marknaden. Den näringsidkare som önskar profilera sin verksamhet till
en viss kundkategori får således tillgripa andra medel, som t.ex. pris,
miljö, slag av nöjesarrangemang m.m.
Att generellt tillåta den som uppfyller ålderskravet för servering till-
träde till ett serveringsställe kan i sig inte anses stå i strid mot bestäm-
melserna i alkohollagen. Om statsmakterna önskar en annan ordning i
syfte att ytterligare begränsa alkoholens tillgänglighet för 18- och 19-
åringar får i så fall serveringsåldem höjas till 20 år. Så länge serve-
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
104
ringsåldem är 18 år bör enligt den bedömning kommittén gör sådana
grundläggande alkoholpolitiska åtgärder inte överlåtas till enskilda
näringsidkares godtycke, särskilt inte när de alkoholpolitiska
konsekvenserna (goda eller dåliga) endast framstår som bieffekter till
affärsmässiga bedömningar.
Åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall fa statsbidrag
bör inte ändras.
Den bärande tanken i de förslag som har aktualiserat frågan om en sänk-
ning av åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall få statsbi-
drag är således att de bidragsbelopp som i dag går till olika slags verk-
samheter för ungdomar i åldem 22-25 år i stället skall satsas på verksam-
heter för fem- och sexåringar samt tonåringar.
En sänkning av den övre bidragsåldem för många av ungdomsorgani-
sationerna, t.ex. för de politiska ungdomsorganisationerna, innebär en
radikal förändring av de ekonomiska förutsättningarna för deras möjlig-
heter att bedriva ett ungdomsarbete på ideell basis. Det bidragsbelopp
som därmed frigörs skulle visserligen komma bam och tonåringar till
godo i andra bidragsberättigade ungdomsverksamheter. Kommittén anser
dock att frågan om behovet av statligt stöd till de nu nämnda
ungdomsorganisationerna måste bedömas från ett vidare perspektiv än
så. En sänkning av den högsta åldersgränsen från 25 till 21 eller kanske
18 år medför i praktiken att dessa organisationer inte längre skulle vara
bidragsberättigade.
Vidare bör beaktas att en sänkning av åldersgränsen - även i de fall bi-
dragsrätten består - inte bara kan göra det svårare för ungdomsorganisa-
tionerna att fa kontinuitet i verksamheten utan också leda till problem när
det gäller att bygga upp kompetens inom organisationen. Åldersgruppen
21-25 år utgör visserligen i många organisationer inte någon stor andel
av den totala medlemskåren. Men den fyller en viktig funktion som före-
bild och ledare för de yngre medlemmarna och är dessutom ofta resur-
skrävande. Det kan inte uteslutas att en sänkning av den övre åldersgrän-
sen kan få till följd att ungdomsorganisationerna gör sig av med de äldre
medlemmar som faller för åldersstrecket. Även detta talar mot en sänk-
ning av den övre åldersgränsen.
Det finns vidare anledning att ta i beaktande att de statliga reglerna för
bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna - i vart fall tidigare -
många gånger har tjänat som förebild för kommunernas och landstings-
kommunernas bidragsgivning till föreningslivet.
Inom utredningen har vissa synpunkter förts fram mot ett bidragssys-
tem som - särskilt mot bakgrund av att myndighetsåldern numera är 18
år - vänder sig till unga vuxna som sedan länge får anses ha växt ifrån de
egentliga ungdomsåren.
Kommittén menar emellertid att det i det här sammanhanget är fel att
dra en gräns vid myndighetens inträde. Det finns i stället all anledning att
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
105
verka för att människor på båda sidor om myndighetsåldern i olika
sammanhang kommer samman.
Förutsättningarna för unga människor att etablera sig som vuxna är
betydligt mer begränsade i dag än när åldersgränsen 25 år infördes ge-
nom 1954 års förordning. Det är som kommittén ser det omständigheter
som snarare talar för en höjning än en sänkning av den övre
åldersgränsen. Kommittén har därför stannat för att inte föreslå någon
förändring av den övre åldersgränsen.
När det gäller de organisationer som bedriver ett omfattande arbete
bland de yngsta barnen skulle en sänkning av den nedre åldersgränsen för
bidragsberättigad medlem kunna komma i strid med de övergripande
målen för bidragsgivningen, nämligen att i första hand gynna sådana or-
ganisationer som drivs av de unga. Kommittén ser det därför inte som
lämpligt att föreslå en sänkning av den nedre åldersgränsen. En sådan
sänkning skulle i och för sig kunna motiveras av en förestående sänkning
av skolpliktens inträde. Men eftersom förslaget i den delen är begränsad
närmast till ett förberedande första år som inte alls motsvarar den utbild-
ning som i dag ges i första klass, anser kommittén att det är för tidigt att
föreslå någon sänkning av denna åldersgräns.
Flera organisationer har även väckt frågan om inte särskilda hänsyn
bör tas till deras situation. Kommittén menar emellertid att med stöd av
den särskilda undantagsregeln i den nuvarande förordningen kan dessa
organisationer ändå fa bidrag. Enligt den bedömning kommittén gör har
Ungdomsstyrelsen möjlighet redan i dag att med stöd av de nuvarande
reglerna för bidragsgivningen ge dessa organisationer rimliga villkor för
att kunna bedriva en långsiktig ungdomsverksamhet. Kommittén avstår
därför från att lägga fram något förslag i frågan.
Den nuvarande 11-årsgränsen för tillträde till offentlig visning av film
och videogram höjs till 12 år.
En 11-årsgräns framstår närmast som ett omotiverat undantag med hän-
syn till den 12-årsgräns som annars gäller på de flesta områden, t.ex. när
det gäller bamreklam i TV. När 11-årsgränsen infördes år 1960 för vis-
ning av film på biograf anfördes inte några mer utförliga resonemang till
valet av gräns. Allmänt ansågs det inte spela någon större roll om grän-
sen sattes till 11 eller 12 år.
För en 12-årsgräns talar att den i allmänhet är klart vanligare än en 11-
årsgräns. I ett internationellt perspektiv är Sverige också nästan ensamt
om att tillämpa en 11-årsgräns på det här området. Även bamreklamför-
budet är fixerat till åldersgränsen 12 år.
Kommittén avstår från att föra fram något förslag om att ändra
åldersgränsen för 15-årsfilm från en fixering till födelsedag till det
kalenderår den unge fyller 15 år.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
106
I rapporten lämnas en skiss över hur förslaget om nyckelövergångar slår
på körkortsområdet.
Kommittén räknar inte med att förslagen medför kostnadsökningar.
Kommittén vill särskilt framhålla när det gäller förslaget om en sänkt
rösträttsålder i de kommunala valen att kostnaderna för dessa val inte
kommer att påverkas nämnvärt. Här följer kostnaderna av valförfarandet
och inte av antalet röstande.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 4
107
Prop. 1998/99:115
Bilaga 5
Förteckning över remissinstanser som avgivit ytt-
rande över Åldersgränsutredningens betänkande Be-
vakad övergång - Åldersgränser för unga upp till 30
år (SOU 1996: 111)
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Justitieombuds-
mannen, Justitiekanslem, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stock-
holms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Jämtlands län,
Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Statens institu-
tionsstyrelse, Handikappombudsmannen, Statens nämnd för internatio-
nella adoptionsfrågor, Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsman-
nen, Vägverket, Sjöfartsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riks-
skatteverket, Arbetsgivarverket, Statens skolverk, Folkbildningsrådet,
Stockholm universitet - juridiska fakulteten, Lunds universitet - sam-
hällsvetenskapliga fakulteten, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskydds-
styrelsen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens invandrar-
verk, Statens kulturråd, Statens biografbyrå, Stiftelsen Svenska filmin-
stitutet, Våldsskildringsrådet, Boverket, Konsumentverket, Ungdomssty-
relsen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska
kyrkans centralstyrelse, Botkyrka kommun, Gislaveds kommun, Göte-
borgs kommun, Gällivare ungdomsråd, Lycksele kommun, Norrköpings
kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Svenska kommun-
förbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Central-
förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, De handikappades riks-
ungdomsförbund, Farsor och morsor i Sverige, Hotell- och restau-
ranganställdas förbund, Grön ungdom, Kristdemokratiska ungdomsför-
bundet, Körkortsföreningen, Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar, Svenska arbetsgi-
vareföreningen, Svenska idrottsrörelsens studieförbund, Svenska kyrkans
unga, Sveriges hotell- och restaurangföretagare, Sveriges motorcyklisters
centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Sveriges riksidrottsförbund samt Ungdomens nykterhetsförbund.
Nedanstående remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men
avstått: Mitthögskolan, Institutionen för socialt arbete, Jönköpings
ungdomsråd, Ludvikas ungdomsråd, Malmö kommun, Centerpartiets
ungdomsförbund, Elevorganisationen i Sverige, Föreningen Sveriges
socialchefer, Kraftnät Norrland, Landsrådet för Sveriges
ungdomsorganisationer, Liberala ungdomsförbundet, Moderata
ungdomsförbundet, Muslimska ungdomsförbundet, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Ung-SIOS samt Ung vänster.
Försäkringskasseförbundet och Unga ömars riksförbund har på egna
initiativ avgivit yttranden.
108
Prop. 1998/99:115
Bilaga 6
För att kunna bedriva en effektiv politik i EU krävs att man tänker ige-
nom både vad man vill åstadkomma och på vilket sätt man skall göra det,
kort sagt behövs en strategi för arbetet. Det gäller kanske i särskilt hög
grad områden som spänner över flera sektorer, är tvärsektoriella, som
ungdomsfrågorna. I den här rapporten lägger arbetsgruppen EU-UNG en
rad förslag som tillsammans formar en sådan strategi.
I uppdraget från ungdomsministem ingick att föreslå vilka frågor av
större vikt som Sverige aktivt bör driva inom EU och att kartlägga på
vilket sätt ungdomars inträde och villkor på arbetsmarknaden hanteras
inom EU. Vidare skulle arbetsgruppen kartlägga vilka ungdomsfrågor i
övrigt som är aktuella inom EU och kartlägga de områden där ett ung-
domsperspektiv är väsentligt. De prioriterade områdena skulle föreslås
utifrån att ett europeiskt samarbete skall ge ett mervärde i förhållande till
den nationella nivån.
Arbetsgruppen diskuterade huruvida det var bäst att försöka arbeta på
ett sådant sätt att Sverige försöker driva ungdomsfrågor inom alla olika
sektorer, s.k. mainstreaming, eller koncentrera arbetet till några priorite-
rade frågor. Vi valde det sistnämnda eftersom vi tror att det blir effekti-
vast och för att vi inte tror att ungdomsfrågor ännu har sådan vikt att det
är möjligt att framgångsrikt anlägga ett ungdomsperspektiv på alla frå-
gor.
De fyra frågor som arbetsgruppen föreslår skall prioriteras är
- ungdomars arbetsmarknad,
- ungdomsutbytet,
- ungdomars inflytande samt
- ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Ungdomsarbetslösheten är dramatiskt hög inom hela unionen och
Sverige utgör inte något undantag. Att ge ungdomar möjligheter att
försörja sig själva, bli delaktiga i en arbetsgemenskap, att kunna bli
självständiga och känna sig oberoende, att uppleva sig behövda är
gruppens första prioriterade område. Därför föreslås att var helst
arbetsmarknadsfrågor behandlas skall ungdomsperspektivet vara med
liksom att ungdomsfrågor skall kopplas till arbetsmarknadsfrågor. Vidare
föreslås att svenska arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar skall
innehålla språkstudier samt att ECOSOC:s förslag om
praktikutbytesprogram förverkligas.
109
Det andra prioriterade området är ungdomsutbytet. En bärande idé inom
det europeiska samarbetet är gränsfriheten, kulturkontakterna, vänska-
pen, den ömsesidiga förståelsen. Internationellt ungdomsutbyte har
många förutsättningar att vara ett medel att nå dessa mål. Ett internatio-
nellt utbyte har betydelse för en ung människa både personligt och so-
cialt. Värdet av att ungdomar vid ett utbyte lär sig språk och blir mera
självständiga som individer bör inte underskattas. Ungdomars kontakter
med andra länder har betydelse för samhället i stort.
Det är viktigt att människor tidigt i sitt liv får lära känna olika kulturer
och traditioner. Därför föreslår arbetsgruppen att organiserat ungdomsut-
byte skall användas som ett medel för att underlätta utvidgningen av
unionen. Arbetsgruppen föreslår också att EU-programmet Ungdom för
Europa i modifierad form skall kunna användas i samband med utvidg-
ningen, så att kravet på att två EU-länder skall ha utbyte med två icke-
medlemsländer mildras.
Ett annat förslag är att pilotprojektet Europeisk volontärtjänst för ung-
domar, som skall starta under 1996, kompletteras med ett delprogram,
baserat på svenska erfarenheter, som kan användas för att underlätta
EU:s utvidgning.
Det tredje området som arbetsgruppen prioriterar är ungdomars infly-
tande. Att Sverige är med i EU innebär att vi far inflytande på ytterligare
en nivå utöver lokalt, regionalt och nationellt. Tyvärr upplever inte alla
det så. I stället för att ge mer inflytande upplevs medlemskapet som nå-
got som ger mindre inflytande. Det kan medföra en känsla av maktlöshet
och detta är till skada för demokratin och kan på sikt fa olyckliga följder.
Arbetsgruppen föreslår därför åtgärder både för att informera bättre om
EU och att ge ungdomar bättre möjligheter att påverka EU. EU-informa-
tion bör bli mer lättillgänglig, inte minst när det gäller deltagande i EU-
programmen. Både informationen om programmen och byråkratin för att
kunna delta måste vara mer anpassad till målgruppen. Ungdomars infly-
tande skall tas till vara i olika former, bl.a. föreslår arbetsgruppen att
Sverige som ordförandeland skall inbjuda till ett toppmöte där statsmi-
nistern och ungdomsministem möter ungdomar i unionen. En påverkans-
guide bör utarbetas av vilken framgår hur man kan föra fram sina åsikter
och påverka i unionen.
Den fjärde prioriteringen är ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s för-
måner. Ungdomar som har goda möjligheter att lära sig språk, som har
varit utomlands och som har en lång teoretisk utbildning har varit över-
representerade i internationella sammanhang. För att den europeiska ge-
Prop. 1998/99:115
Bilaga 6
110
menskapstanken skall kunna förverkligas skall deltagande i EU-samar-
betet inte enbart förbehållas privilegierade grupper. Därför skall de pro-
gram som existerar och de nya, som kommer till, fa en sådan utformning
att ungdomar som i dag inte tar till sig de möjligheter som EU ger i större
utsträckning kan göra det.
I arbetsgruppens uppdrag ingick också att kartlägga hur den Europe-
iska socialfonden har bidragit till att stärka utsatta ungdomars situation.
Sverige blev medlem i unionen den 1 januari 1995 och de projekt som
medfinansierats av socialfonden har just startat. Det finns därför i
Sverige inte några erfarenheter att hänvisa till. De medlemsländer som
gruppen besökt, Danmark och Spanien, hade olika synpunkter på bidra-
gen från EU. I Danmark har det handlat om ganska små insatser för ung-
domar jämfört med insatserna nationellt medan spanjorerna är mycket
nöjda med bidragen från EU men beklagar att man i den tidigare bidrags-
perioden trots framgångsrika projekt inte lyckades nå den spridningsef-
fekt som socialfondsprojekten skall syfta till.
Det sätt som samarbetet går till på rent konkret spelar stor roll för fram-
gångsrika överläggningar inom EU. Det gäller dels att överlägga med
berörda myndigheter och organisationer på ett nationellt plan för att ha
ett väl förankrat ställningstagande att utgå ifrån. Det europeiska samar-
betet handlar inte heller bara om att reagera på förslag utan också om att
ta initiativ. Arbetsgruppen har i sina studieresor konstaterat att samarbete
inom unionen förutsätter goda personliga kontakter och mer tid än vad
som avsätts vid sammanträdesborden. Förutsättningarna för att fa gen-
svar för ens förslag bygger på att man sonderat åsikterna hos represen-
tanter för de andra medlemsländerna för att pröva bärigheten av förslagen
och få stöd för dem. Det handlar mycket om en annan tradition än den
som kännetecknar statlig förvaltning och regeringskansliet. Det gäller att
kunna föra fram goda argument men också att vara utåtriktad och skapa
kontakter.
Ett helhetsperspektiv på ungdomsfrågorna och en sammanhållen ung-
domspolitik fordrar också samarbete på tjänstemannanivå, inte bara här i
Sverige utan också i hög grad inom EU:s institutioner. Gruppen har vid
sina studiebesök funnit att i EU:s olika generaldirektorat kan olika tjäns-
temän arbeta med ungdomsfrågor utan att ha kännedom om varandra.
Arbetsgruppen föreslår därför att Sverige skall sträva efter att få kom-
missionen att anamma det tvärsektoriella perspektiv som ungdomsfrå-
gorna har.
Ungdomsstyrelsen har tidigare fatt i uppdrag av regeringen att åter-
kommande redovisa ungdomars levnadsvillkor. Arbetsgruppen vill utöka
detta till att gälla att även redovisa konsekvenserna av EU-åtgärder för
ungdomar. Arbetsgruppen föreslår också att Sverige skall verka för att
Ministerrådet tar upp frågan om en återkommande redovisning av ung-
domars levnadsvillkor inom unionen. Den europeiska tanken är i sig en
strävan efter ett bättre samhälle, efter fred och välstånd. Det bör finnas ett
Prop. 1998/99:115
Bilaga 6
111
sätt att mäta om detta mål är i sikte, om färdriktningen är rätt. För att
kunna avläsa förändringarna i ungdomars levnadsvillkor skall en sådan
redovisning vara återkommande.
En redovisning av ungdomars levnadsvillkor bör också kunna förbättra
samarbetet både inom EU-kommissionen och mellan kommissionens
andra organ vad gäller EU:s ungdomspolitik. Det organ som kommer att
fa ansvaret för redovisningen måste arbeta övergripande för att få in de
uppgifter som skall ligga till grund för redovisningen.
Arbetsgruppen har fört fram förslag som har varierande detalj erings-
grad. De spänner över såväl övergripande prioriteringsförslag som
mycket konkreta. Det räcker inte bara med en god politik eftersom det i
internationellt samarbete också handlar om hur man för fram sin politik.
Syftet med rapporten med förslag till en svensk strategi för ungdomsfrå-
gorna inom EU är att den skall vara känd av alla som deltar i EU-samar-
betet och på så sätt underlätta att nå önskvärda resultat. Rapportens ut-
formning utgår från att den skall kunna vara hanterlig och vara till stöd
för tjänstemän från regering och myndigheter och andra som arbetar med
ungdomsfrågor i EU, t.ex. inom organisationerna.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 6
112
Prop. 1998/99:115
Bilaga 7
Under våren 1999 har ungdomsting genomförts i Gällivare, Skellefteå
och Jönköping. Vidare har Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisatio-
ner (LSU) genomfört ett ungdomsting i stadsdelen Husby i Stockholms
stad. Syftet med dessa ungdomsting har varit att ge ungdomar möjlighet
att diskutera och lämna synpunkter på för dem väsentliga frågor.
Diskussionerna vid dessa ting har i huvudsak fokuserats på ungdomars
inställning och möjligheter till inflytande, demokrati, integration och
framtidstro. Därutöver har tre separata temamöten anordnats. Dessa mö-
ten har behandlat IT-frågor, den kommunala utvecklingsgarantin samt
fritids- och kulturfrågor.
Följande framkom om ungdomars tankar och åsikter vid de ung-
domsting och temamöten som genomfördes på olika håll i landet under
våren 1999.
IT far inte bli en klassfråga! Det är viktigt att alla ungdomar får tillgång
till IT, såväl fysiskt som mentalt, killar som tjejer och oberoende av et-
nisk bakgrund. IT kan användas för att öka vår delaktighet och vårt in-
flytande i samhället samt för att stötta vår sociala och professionella ut-
veckling. Vissa missgynnade ungdomar har varken intresse av eller far
hjälp att använda sig av Internet.
Tillgången på datorer bör finnas på platser där ungdomar vistas för att
på så sätt väcka nyfikenheten, t.ex. på skolor, fritidsgårdar och bibliotek.
Flickor är här en missgynnad grupp eftersom de inte har samma tillgång
till IT som pojkar. En orsak kan vara att de olika spelprogrammen varken
är anpassade för flickors villkor eller formade efter deras intressen. I
skolan och på fritidsgårdarna är inte tillgången till datorer speciellt stor.
Pojkarna sitter kvar vid datom under en lång tid utan att ge plats åt flick-
orna. Detta måste uppmärksammas av lärare och andra vuxna som arbe-
tar med ungdomar. Det bör även utformas spelprogram utifrån flickors
intressen.
”Vi vill inte ha mer undervisning i data utan mer data i undervis-
ningen”. Ökad användning av Internet i skolprojekten! Lärare har ofta
inte tid eller ork att själva ”lära sig det här med IT”. Lärama synes upp-
leva en kompetensbrist i förhållande till sina elever. Åtgärder bör därför
vidtas för att öka utbildningsinsatser av exempelvis lärarstuderande.
113
Utbildningen har en stor betydelse i arbetet med att undvika klassklyftor i
samhället. Utbildningen måste ge oss unga sådana förutsättningar att man
far ett faktiskt val i fråga om den egna framtiden! Möjlighet skall ges oss
elever att påverka utformningen av skolplanen.
Undervisningen bör ske genom nära samarbete mellan elever och lä-
rare. Allt arbete i skolan bör utvärderas av lärare och elever. Vi elever
måste fa större inflytande i skolan. Det gäller inte bara då beslut ska tas
om ”vilken farg bänkarna på skolgården skall ha” utan även vid planering
av skolans verksamhet! Dagens skola stöttar inte eleverna att forma ett
intresse for politiken. Ökat utrymme att under skoltiden engagera sig po-
litiskt, vilket även bör anses vara meriterande, önskas!
Alla elever bör ha en egen mentor med vilken en personlig utvecklings-
plan utformas. Detta ger ökad motivation i skolarbetet!
Ökat samarbete mellan skolan, näringslivet och det omgivande samhället
i form av samarbetsavtal är bra. Detta förekommer t.ex. vid det mobila
gymnasiet i Kista, Stockholm. Metoder inom näringslivet bör överföras
till skolområdet, exempelvis framförandeteknik, projektutbildning och
målstyrning av skolarbetet. Även mentorer från näringslivet önskas!
Det råder en brist på mötesplatser för unga i samhället. Mötesplatser
skall ge utrymme för möten mellan människor med olika åldrar och olika
etniska och kulturella ursrpung. Kommuner bör ta initiativ till att utforma
mötesplatser. Utformningen måste ske på de ungas egna villkor! Kom-
muner bör även genomföra fritidsvaneundersökningar i syfte att ge svar
på vilken typ av fritidsverksamhet vi unga föredrar. Exempel på fritids-
lokaler unga vill ha är ungdomens hus, ungdomskaféer och replokaler
samt moderna idrottshallar.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 7
De satsningar som görs på skoloma för att informera om alkohol och
narkotika är bra men ”skrämselpropagandan” måste minska. Informatio-
nen skall också vara mer verklighetsforankrad. Låt exempelvis före detta
missbrukare och föräldrar till missbrukare föreläsa på skoloma!
114
Det är svårt att fa en egen bostad. Ofta krävs att man har kontakter på
bostadsmarknaden. Åtgärder måste vidtas för att få bort den svarta bo-
stadsmarknaden! Insatser måste göras vad gäller bostadssegregeringen.
Alla skall ha rätt att bosätta sig efter önskemål varvid bostads-
förmedlingarna spelar en viktig roll. Ingen skall med lagens hjälp kunna
neka någon bostad.
Arbetslösas ekonomiska situation beror till stor del av möjligheterna till
arbetslöshetsersättning. Eftersom unga oftast saknar arbetslivserfarenhet
hamnar de därmed utanför arbetslöshetsförsäkringen. För flertalet unga
arbetslösa är socialbidrag den enda försörjningsmöjligheten.
Det är svårt att hitta jobb för unga personer med utländskt namn och
invandrarbakgrund samt för personer med funktionshinder. En attitydför-
ändring bör ske och även strängare lagstiftning inom området!
”Dagens ungdom kommer inte att få guldklockor för lång och trogen tjänst”.
Intyg eller betyg skall utfördas av arbetsgivaren efter genomförd utveck-
lingsgaranti. Det behövs mer individuellt stöd från arbetsförmedlingens
personal och det är viktigt att under tiden ha samma handledare. De ar-
betslösas inflytande över dagordningen måste tas på allvar.
Unga skall ha lika stort inflytande som andra grupper inom politiken!
Ungdomsorganisationer måste öka samarbetet i gemensamma frågor och
därigenom söka påverka politiken.
”Vi tror på politik men inte på partipolitik”. Engagemang i enstaka
frågor såsom djurens rättigheter, miljöfrågor och ungdomsfrågor är bättre
än engagemang i traditionella organisationer och partier. Man kan inte
stödja ett parti i alla frågor. Det traditionella sättet att påverka fungerar
inte i dagens samhälle!
Klassråd är en bra metod för att öka engagemanget för politik. Parti-
erna bör även engagera sig mer i ungdomars situation och belysa alla
samhällsfrågor i ett ungdomsperspektiv! Samhället måste även öppna sig
för nya former av organisationsbildningar. Partiarbetet måste förnyas och
öppnas mer för allmänheten. En förändring av mötesformerna efterfrå-
gas. Fler unga bör finnas i de beslutande församlingarna och beslutsfat-
tare måste vara mer förankrade hos ungdomsgruppen, t.ex. genom spe-
ciella ungdomsråd.
Den vuxna delen av befolkningen kan inte förvänta sig att unga skall ta
ansvar om de unga i sin tur inte känner att deras uppfattningar och åsikter
Prop. 1998/99:115
Bilaga 7
115
tas på allvar! Unga måste finnas med där framtida beslut fattas och där
agendan formuleras över vilka frågor som skall prioriteras eller inte.
Många ungdomsorganisationer önskar ett samarbete med ungdomar från
andra delar av världen men fastnar oftast i planeringsstadiet. Oftast är det
svårt att fylla i själva ansökan till deltagande i t.ex. internationellt ung-
domsutbyte varför bidragsansökningama måste förenklas.
Unga har höga krav på framtidens arbetsmarknad. En stor uppgift i
framtiden är att ge plats för unga utan gymnasie- och högskoleutbild-
ning. Därvid måste nya modeller för samarbete mellan skola och yrkesliv
skapas. Unga vill ha möjlighet att resa och få kunskaper samt möjligheter
att knyta internationella kontakter i arbetslivet!
Prop. 1998/99:115
Bilaga 7
116
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Intresseskolan är en försöksskola och ett alternativ för de elever på
högstadiet som riskerar att inte få ett komplett avgångsbetyg. I
Intresseskolan ges eleverna möjlighet till en studiegång där teori och
praktik varvas. Målsättningen är att alla elever skall få godkänt
avgångsbetyg.
Kontaktperson:
Sven-Åke Lilljebjöm, tfn: 054-157095, e-post: intresseskolan@2.sbbs.se
Idékompaniet är en ekonomisk förening som tillsammans med arbetslösa
ungdomar skapar förutsättningar för utveckling av nya produkter och
tjänster genom att nyskapande idéer ges stöd. Ur detta har ett antal nya
företag utvecklats. Idékompaniet skapar nätverk mellan offentlig och
privat verksamhet.
Kontaktperson:
Micke Gunnarsson, tfn:0457-15860, e-post: micke@rb.ide-kompaniet.net
Kultverket är en kulturförening som i samverkan med
arbetsförmedlingen och kommunen genomför ett större utbildnings- och
utvecklingsprojekt tillsammans med arbetslösa ungdomar i en f.d.
industrifastighet i centrala Herrljunga.
Kontaktperson:
Mats Byström, tfn: 0513-122 40, e-post: kultverket@kultverket.se
Sveriges största klassrum är en ekonomisk förening som arbetar för att
öka miljöintresset bland ungdomar. I samarbete med arbetslösa
117
ungdomar skapas miljöer som används i förskolan och i skolans
undervisning för studier av kretsloppssystemet.
Kontaktperson:
Tomas Höglund, tfn: 0121-13319, e-post: ecosys@swipnet.se
Föreningen Urkraft arbetar med arbetslösa ungdomar för att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden och för att förbereda inför framtida arbeten.
Kärnan i verksamheten är Urkrafts utbildningsår.
Kontaktperson:
Stig-Ame Bäckman, tfn: 0910-579 41, e-post: info@urkraft.se
Gamla Tingshuset bedriver verksamhet inom det individuella
programmet i syfte att höja statusen på utbildningen. Här finns ett kultur-
och mediaprogram som ger deltagarna möjlighet att få en kreativ och
kvalitativ utbildning inom områden de själva är intresserade av.
Kontaktperson:
Bengt Werin, tfn: 063-143021, e-post: bengt.werin@ostersund.mail.telia.
com, hemsida: www.gamlatingshuset-z.se
LYAN drivs av socialförvaltningen och syftar till att stödja
långtidsarbetslösa ungdomar i åldem 18-25 år. Syftet är att genom aktiv
inlärning av ekonomi, boendemiljö, teknik och psykologi ge möjlighet
för de unga att själva skapa förutsättningar för arbete.
Kontaktperson:
Britta Thorén, tfn: 0563-185 41, e-post: britta.thoren@hagfors.se
Kraftcentrum är en del av Komvux som arbetar med en ny inriktning
inom utbildningen. Utbildningen sker i samverkan mellan kommun och
arbetsförmedling och tar sin utgångspunkt i individuella samtal där ungas
intressen och viljor står i fokus.
Kontaktperson:
Elisabeth Berg, tfn: 0511-324599,
e-post: elisabeth.berg.datortek@skara.se
Kullagret är en samverkan mellan socialförvaltning och arbetsförmed-
lingen. Kullagret arbetar tillsammans med arbetslösa ungdomar med
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
118
olika former av utbildningar i bland annat IT-frågor, inom ramen för ut-
vecklingsgarantin och kommunal ungdomspraktik.
Kontaktperson:
Alexander Rakic, tfn: 08-50813636,
e-post: kullagret@katsof.stockholm.se
Inom Möjligheternas hus har man arbetat i olika projekt som avser att
utveckla nya verksamhetsformer genom ”leaming-by-doing”.
Möjligheternas hus har även arbetat med projekt där socialt tungt be-
lastade ungdomar deltagit.
Kontaktperson:
Magnus Ekblad, tfn: 0511-67820, fax: 0511-67829, e-post: saknas
Skottgränd är samlingsnamnet på ett utvecklingscentrum som i första
hand riktar sig till arbetslösa ungdomar. Med ett stort hus i centrala
Lysekil som träffpunkt är det övergripande målet att bryta isolering och
passivitet till följd av arbetslöshet.
Kontaktperson:
Thomas Rydén, tfn: 0523-10940, e-post: bhf.niklas@swipnet.se
Samhällsförändrama jobbar med arbetslösa ungdomar i Sundsvall och
närliggande kommuner. Metoden är problembaserad inlärning i samver-
kan med mentorer, där deltagarna ”äger” de projekt de själva medverkar
i.
Kontaktperson:
Eva Wictorin, tfn: 060-15 86 67, e-post: samhallsforandrama@samfor.se
Ung Kraft är ett samarbete mellan arbetsförmedlingen, arbetsmarknads-
kontoret och socialförvaltningen. Ung Kraft driver projektet “Från idé till
handling” med syfte att engagera unga för att själva tillsammans med
andra arbetslösa ungdomar och mentorer bli delaktiga i lösningar av den
egna arbetslösheten.
Kontaktperson:
Laila Engstedt, tfn: 0278-25056, laila.engstedt@usa.net
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
119
Vägvisaren är ett kommunalt projekt där arbetslösa ungdomar ges möj-
lighet att tillsammans med handledare skapa en individuell kompetens-
höjande utbildning utifrån sin egen kraft, inom ramen för utvecklingsga-
rantin.
Kontaktperson:
Liliann Bjemström, tfn: 0455-304832,
e-post: liliann.bjemstrom@karlskrona.se
Young Power är ett idé- och utvecklingscentrum som startade som ett
samverkansprojekt mellan Falköpings kommun, arbetsförmedlingen och
studieförbundet SISU. YP:s verksamhet drivs i dag som en förening, där
majoriteten i styrelsen består av ungdomar.
Kontaktperson:
Pelle Kjellström, tfn: 0515-819 30, e-post: pelle.kallstrom@hotmail.com
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
HSB har tagit initiativ till en särskild ungdomssatsning där ungdomar
skall erbjudas billiga hyreslägenheter och där boendet är förenat med ett
obligatoriskt sparande. Genom bosparande ökar ungdomarnas
förutsättningar att komma in på bostadsmarknaden.
Kontaktperson:
Harriet Stenvall, tfn: 08-7853182, e-post: harriet.stenvall@hsb.se
Påläge by i Kalix kommun är en aktiv och levande by med cirka 400
invånare. Projektet Kretsloppsanpassat självbyggeri genomfördes under
professionell ledning i syfte att skapa bostäder för unga och för att
åstadkomma en positiv utveckling av hela byn.
Kontaktperson:
Janne Stenman, tfn: 0923-24213, e-post: landost@algonet.se
Kristianstadsbyggen AB reserverar små och billiga lägenheter till hög-
skolestuderande och unga under 25 år. Över 1 000 lägenheter med låg
hyra har på så sätt upplåtits till ungdomar genom förtur.
120
Kontaktperson:
Anders Hedenskog, tfn: 044-206602, e-post: anders.hedenskog@abk.se
Uppsalahem AB har skapat bostäder för unga genom ombyggnad av
kontorshus, där de boende far möjlighet att sätta sin egen prägel på
bostaden, med avsikt att huset skall kunna bebos av både studerande och
arbetande ungdomar.
Kontaktperson:
Monica Ohlin, tfn: 018-273636, e-post: monica.ohlin@uppsalahem.
uppsala.se
Bostadsföretaget AB Poseidon har upplåtit lägenheter för
Ungdomskollektivet på Tredje Långgatan i Göteborg, där varje
sexrumslägenhet fungerat som ett eget självständigt kollektiv som ger
utrymme för gemenskap, kreativitet och egna initiativ.
Kontaktperson:
Lennart Mattisson, tfn: 031-24 92 13, e-post: saknas
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
En spinnerifabrik har renoverats och inrymmer bland annat teater och
café som drivs av ungdomar samt ett mellanvårdsprojekt. Genom att
blanda boendet med fritids- och kulturaktiviteter, integrera olika
ungdomsgrupper och ge ungdomarna inflytande och ansvar skapas
förutsättningar för ett kvalitativt ungdomsboende.
Kontaktperson:
Esjöm Öberg, tfn: 0303-330736, e-post: saknas
Framtidslöftet är ett projekt där ett femtiotal ungdomar renoverar två
gamla funkishus i stadsdelen Årsta i Stockholms kommun. För att kunna
påverka boendet efter inflyttningen har ungdomarna också bildat en ko-
operativ hyresrättsförening.
Kontaktperson:
Reidar Persson, tfn: 08-50827012,
e-post: marianne.reidar@persson-nord.pp.se
121
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
BEMUF engagerar unga muslimer över hela landet. Föreningen arbetar
med att lyfta fram unga muslimers egen identitet i olika kulturverksam-
heter såsom film, diskussioner, musik och sammankomster. BEMUF
skildrar och diskuterar det nya Sverige där islam ses som en svensk ung-
domsrörelse.
Kontaktperson:
Stipan Kopilovic, tfn: 040-960721, e-post: bemuf@hotmail.com
Boo Folkets Hus har under flera år medverkat till att skapa dialog mellan
unga och vuxna om det lokala kulturlivet. Genom det lokala tv-nätet har
särskilda program gjorts som rört ung kultur och identitet. Här finns även
ett väl utvecklat samarbete med skolan.
Kontaktperson:
Bosse Ståldal, tfn: 08-7477203, e-post: bosse.staldal@boo.fh.se
Cirkus Cirkör är en förening som vill föra in nycirkusen som en del av
landets kulturutbud och ungdomsverksamhet. Cirkör har startat nätverket
Cirkusringama för att göra det möjligt att nå ut till de unga människor
runt om i landet som vill engagera sig i nycirkuskulturen.
Kontaktperson:
Tilde Björfors, tfn: 08-7149059, e-post: cirkus@cirkor.nu
Föreningen Rötter är en ung förening i Stockholm som samlat ungdomar
som är intresserade av hip-hopkulturen i världen och i Sverige. Ett
initiativ är projektet Stocktown som genomfördes för att synliggöra och
diskutera den svenska hip-hopen och ge den en arena.
Kontaktperson:
Teddy Goitom, tfn: 08-108687, e-post: soeasy@soeasy.se
Föreningen Scenario är en kultur- och teaterförening som drivs av och
för unga. Verksamheten har som syfte att skapa en mötesplats för unga
att visa upp och förverkliga sina egna idéer tillsammans med andra.
Kontaktperson:
122
Lotti Tömros, tfn: 08-6437182, e-post: scenario98@hotmail.com
Jämtlands Länsmuseum, Jamtli, arbetar medvetet for att engagera unga i
museiverksamheten. En särskild ungdomsgrupp Historiespejama är
knuten till museet. Ett av flertalet projekt som Historiespejama har
initerat är en historisk utställning om ungdomskulturen från 1960-1990.
Kontaktperson:
Marie Ulväng, tfn: 063-150128, e-post: malin.backstrom@jamtli.com
Contra är en kulturförening som arbetar för att synligggöra den kultur
som skapas av unga i Örebro med omnejd. Contra har bl.a. arrangerat
festivalen Gnällbältsrock och gett ut en diktantologi med unga
amatörpoeter.
Kontaktperson:
Asmina Diamanti, tfn: 019-126030, e-post: kfcontra@swipnet.se
Teaterkooperativet Teater X driver ett lokalt kulturhus i Rosengård som
rymmer en mängd olika kulturverksamheter som syftar till att fokusera
på de positiva sidorna i Rosengård och öka självkänslan för de unga som
växer upp i förorten.
Kontaktperson:
Lotta Lundgren, tfn: 040-217476, e-post: teater.x@malmo.mail.telia.com
Lava fungerar som en fysisk plats för ung kultur inom ramen för
Kulturhuset i Stockholm. Olika projekt kan nyttja Lavas lokaler och
personal som stöd för att genomföra olika kulturverksamheter. Lava har
också ett stort bibliotek för demokasetter och fanzines.
Kontaktperson:
Pernilla Luttropp tfn: 08-50831436,
e-post: pemilla.luttropp@kulturhuset.stockholm.se
Rosteriet är en del av Luleå kommuns skolverksamhet som drivs som en
kulturskola för ungdomar med särskilda behov. Verksamheten inriktas
speciellt på teater och musik. Delar av verksamheten drivs inom ramen
för en ideell förening.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
123
Kontaktperson:
Christer Engberg, tfn: 070-6111209, e-post saknas
Föreningen Rockparty var från början ett initiativ från några
gymnasieelever som ville ordna en konsert i skolan. Detta initiativ ledde
så småningom till Hultsfredsfestivalen. Rockparty är i dag en stor rörelse
som på olika sätt samverkar med övrigt lokalt föreningsliv.
Kontaktperson:
Patrik Axelsson, tfn: 0495-695 00, e-post: patrik.axelsson@rockparty.se
Norrköpings bibliotek är ett öppet och nyskapande bibliotek med många
unga besökare. Biblioteket samverkar med föreningar, foretag och ibland
även med enskilda besökare kring en rad olika projekt.
Kontaktperson:
Conny Äng, tfn: 011-152659, e-post: c.eng@mail.nsb.norrkoping.se
Phantasia Kultur och Media är en kulturförening som under de 12 år som
föreningen funnits satt den unga kulturen i centrum. Föreningen har blivit
ett forum för många unga med olika kulturell bakgrund.
Kontaktperson:
Christer Rosenlind, tfn: 031-195154, e-post: info@phantasia.o.se
Sandino Hus är en arena med en social profil för teaterskapande
ungdomar. Verksamheten har under de senaste åren engagerat många
ungdomar i olika mellanvårdsprojekt.
Kontaktperson:
Ragnar Di Marzo Löfberg, tfn: 070-7303996, e-post: sandino@telia.com,
hemsida: www.sandino.a.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Ung Utan Pung är en teaterverksamhet där unga spelar för unga. De unga
skådespelarna använder egna erfarenheter vilket skapar ett nära
förhållningssätt till publiken.
Kontaktperson:
Johan Sundberg, tfn: 08-7493134, e-post: uup@telia.com
124
Kommundelskontoret i Viskafors driver ett utvecklings- och forsknings-
projekt i Svaneholm i samarbete med en arkitekt och ett nystartat byalag.
Syftet med verksamheten är att stimulera ungdomar att engagera sig i
samhällets utveckling
Kontaktperson:
Marie Ganslandt, tfn: 033-412696, e-post: portenritare@ebox.tninet.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
PITA (Pain in the ass) är ett nätverk som har bildats för att fungera som
blåslampa i de ungas tjänst gentemot de stora etablerade kulturinstitutio-
nerna. I PITA ingår Riksteatern, Bygdegårdamas riksförbund, Kontakt-
nätet, Folkparkerna och Amatörteatrarnas riksförbund.
Kontaktperson:
Jimmy Eriksson, tfn: 08-678 80 64,
e-post: pita@ebox.tninet.se, hemsida: www.pitam.se
Fryshuset är ett all-aktivitetshus för ungdomar med idrott, kultur, musik,
socialt arbete, utbildning och nöjesarrangemang inom ett 20-tal olika
verksamhetsområden. Verksamheten formas i samspel mellan ungdomar
och vuxna.
Kontaktperson:
Rita Cribom, tfn: 08-462 22 00,
e-post: rita.cribom@fryshuset.se,hemsida: www.fryshuset.se
Pannhuset är ett kulturcentrum som rymmer en mängd olika
verksamheter som musik, konst, frivilligt socialt arbete och utbildning.
Pannhuset ger ut en ungdomstidning, Pannik, och har även en lokal tv-
redaktion.
Kontaktperson:
Pia Svanqvist, tfn: 031-536925, e-post: pia.svanqvist@ pannhuset.se,
hemsida: www.pannhuset.com
Porslinan är en träffpunkt för ungdomar i Karlskrona som är inrymd i en
gammal porslinsfabrik. Träffpunkten har skapats av ungdomar genom
125
föreningen Ungdomens hus. I huset finns olika former av konsthantverk,
replokaler och kvällsarrangemang.
Kontaktperson:
Evert Werkström, tfn: 0455-16922, e-post: evert@ungdomenshus.se
Stationen är en mötesplats för boende i samhället Insjön och drivs av en
ungdomskulturförening som består av enbart ungdomar. I stationen finns
verksamheter som café, biograf, galleri och datorstuga.
Kontaktperson:
Thomas Pihl, tfn: 0247-41299, e-post:
Markan drivs av en ideell förening i Hässleholm med inriktning på musik
och kultur. I Markan finns café med öppen scen, bild och formverkstad,
bibliotek, replokaler och mycket annat.
Kontaktperson:
Mikael Fredholm, tfn: 0451-89921,
e-post: kulturforeningen.markan@telia.com
Oasen är en träffpunkt för arbetslösa ungdomar i Västervik. Verksamhe-
ten i Oasen bygger på direktdemokrati. Ungdomars egna idéer och för-
verkligandet av dessa är den bärande delen av utvecklingsarbetet.
Kontaktperson:
Jim Wasmuth, tfn: 0480-37466, e-post: oasen@algonet.se
Huset är en träffpunkt för unga. Här finns replokaler och en aktiv musik-
verksamhet med konserter och andra kulturarrangemang. I Huset finns
också Tjej verket med skapande verksamheter för tonårsflickor.
Kontaktperson:
Ewa Fritzon, tfn: 0532-17024, e-post: saknas
Musik och kulturhuset Kings-ton drivs av Fritid Kungsbacka. I huset
pågår olika kulturverksamheter i regi av musikföreningen CityRock. Här
finns också ett musikcafé som är en mötesplats för ungdomarna i
Kungsbacka.
Kontaktperson:
Ulf Dohn, tfn: 0300-34807, e-post: saknas
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
126
Bryggeriet är en gatusportsanläggning som drivs av Malmö KFUM och
Unga Ömar i Pripps gamla lokaler. Här finns ramper för skateboard och
inlines. Bryggeriet inrymmer också många olika musik- och kulturarran-
gemang bland annat European Youth Gallery.
Kontaktperson:
Ronny Hallberg, tfn: 040-926585, e-post: bryggeriet@delta.telenordia.se
Sobelhuset är en ungdomsstyrd träffpunkt för ungdomar i Tranås. Målet
är att fungera som kanal för att föra fram ungdomars åsikter i lokala
samhällsfrågor.
Kontaktperson:
Anna Bergman, tfn: 0140-10419, e-post: anna_sobel@hotmail.com
Ungdomens Hus i Haparanda har initierats av ungdomsrådet för att skapa
en öppen mötesplats för unga att träffas. Huset drivs av ungdomarna
själva med stöd av kommunen.
Kontaktperson:
Valter Pyyny, tfn: 0922-15042, e-post: walter.pyyny@haparanda.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Henriksdals fritidsgård arbetar med brukarinflytande i syfte att utveckla
besökarnas inflytande över verksamheten och engagera ungdomar i
driften av gården.
Kontaktperson:
Thomas Sass, tfn: 08-7189595, e-post: thomas.sass@nacka.se
Katrinelunds gymnasium har förutom elevråden skapat ett antal demo-
kratigrupper där eleverna arbetar tillsammans med lärare för att på olika
sätt förbättra elevernas inflytande på skolan. Parallellt erbjuds lärare att
genom ”mentorskolan” få handledning i sitt arbete med tonvikt på att öka
tilliten till eleverna och att därigenom ge eleverna ökade möjligheter till
inflytande.
127
Kontaktperson:
Marianne Saaf-Gälldin, tfn: 060-191904,
e-post: marianne.staaff-galldin@sundsvall.se
Klubb Kult är en ungdomsförening med verksamhet i Medborgarhuset på
Södermalm i Stockholm. Klubb Kults syfte är att höja ungdomars röst i
samhällsdebatten och skapa möten mellan människor, i synnerhet möte
mellan unga och beslutsfattare.
Kontaktperson:
Per Bragman/Stina Holmberg, tfn: 08-6409217, e-post: saknas
Kållereds ungdomsförening (KUF) driver träffpunkten The Bassment
och arbetar med syftet att engagera unga i sin egen närmiljö och ta aktiv
del i samhällsutvecklingen.
Kontaktperson:
Kay Romell, tfn: 031 7955491, e-post: kuf@swipnet.se
Fair Trade Center arbetar för att öka medvetenheten om rättvis handel.
Syftet med verksamheten är att göra ungdomar medvetna och aktiva
kring hur vår konsumtion indirekt påverkar tredje världen och vilka vägar
som finns att som konsument påverka lokalt.
Kontaktperson:
Johanna Pivén, tfn: 08-6434364, e-post: info@fairtradecenter.a.se
Unga Ömar driver ett demokratiprojekt med syfte att öka ungdomars
inflytande i organisationen men också for att öka intresset för
samhällsfrågor i stort. En av metoderna i projektet är att arbeta med den
så kallade demokratiskolan.
Kontaktperson:
Anders Öberg, tfn: 08-6135160, e-post: anders.oberg@ungaomar.se
Ungdomens Agenda 21-grupp arbetar med miljöfrågor utifrån ett
ungdomsperspektiv. De deltar i olika lokala miljö- och
utvecklingsprojekt och verkar för ett ökat ungdomsinflytande i den
kommunala verksamheten.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
128
Kontaktperson:
Henrik Johansson, tfn: 0470-729635, e-post: ua21@swipnet.se
Kalmar läns landsting har initierat Ungdomsparlamentet. Representanter
från de politiska ungdomsförbunden har först arbetat utåtriktat i kommu-
nerna bland annat i skoloma och sedan genomfört parlamentet. Målet är
att skapa möte mellan ungdomar och politiker i syfte att åstadkomma en
vidareutveckling av ungdomars inflytande i respektive kommun.
Kontaktperson:
Lasse Johansson, tfn: 0480-448371,
e-post: lasse.johansson@kalmar.regionforbund.se
Ungdomstidningen LÄCKAN som skrivs av unga har till syfte att
tillhandahålla en mediakanal för ungdomar i kommunen - LÄCKAN och
att ge ungdomar kunskap om vad som händer i kommunen. Tidningen
kommer att utvecklas till en “webbtidning”.
Kontaktperson:
Thomas Lendersson, tfn: 0303-330736, e-post: saknas
Dialog startade med syftet att arbeta processinriktat för att fa de ungas
syn på kommunalpolitiken men också för att finna nya former för att ut-
veckla den lokala demokratin.
Kontaktperson:
Susanne Carlsdotter, tfn: 0526-191 96, e-post: dialog@stromstad.se
Elevorganisationen driver, i samband med försöksverksamheten med lo-
kala skolstyrelser med elevmajoritet på gymnasieskolor, ett särskilt pro-
jekt för att stimulera skolor och kommuner att delta i verksamheten och
utbilda elever på de skolor som deltar.
Kontaktperson:
Joel Frykholm, tfn: 08-23 33 90, e-post: info@elevorg.se
MUF arbetar för att finna nya former för att engagera ungdomar och hitta
nya forum för att göra ungdomar mer delaktiga i det politiska samtalet.
Utvecklingsarbetet sker i olika former av samtalsgrupper och nätverk, till
exempel det interaktiva miljönätverket.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
129
5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 115
Kontaktperson:
Anders Bengtsson, tfn: 08-6768153, e-post: student@moderat.se
Ungdomsfullmäktige har startats for att vitalisera och öka kvalitén på be-
slut som rör unga. Ungdomsfullmäktige är placerad direkt under kom-
munstyrelsen. Ungdomarna utses av sin skola via elevråden och väljs se-
dan in formellt på en årlig kongress.
Kontaktperson:
Niclas Ericson /Emma Hellström, tfn: 0155-248936,
e-post: niclas.ericson@nykoping.se, hemsida: www.nykoping.se/uf
Ungdomsrix verksamhet bygger på ungdomars egna idéer och
engagemang. Föreningen har bland annat skapat nätverk mellan
ungdomsgrupper i olika skolor för att utbyta arbetsmodeller när det gäller
frågor som elevdemokrati, mobbning, rasism och utanförskap.
Kontaktperson:
Jaime Silva, tfn: 044-136216, e-post: u-rix@kristianstad.se
Ludvikas ungdomsråd är en etablerad kanal där ungas idéer, kunskap och
initiativ kan tas till vara i utvecklingen av lokalsamhället. Ludvika ung-
domsråd förvaltar också en lokal utvecklingsfond för att snabbt kunna ge
stöd till ungas egna idéer.
Kontaktperson:
Cecilia Lundgren, tfn: 0240-86044,
e-post: cecilia.lundgren@kommun.ludvika.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Ungdomsföreningen Appendix driver bl.a. en rad olika verksamheter för
tonårsflickor i Norrköping. Som exempel kan nämnas projektet Ofelia
som är inriktat på att starta samtalsgrupper och att genomföra en under-
sökning av villkoren för flickor med invandrarbakgrund i Norrköping
Kontaktperson:
Marie Innab, tfn: 011-160884, e-post: marie.innab@tbv.se
130
Fritidsforum, Riksförbundet för Sveriges Fritids- och Hemgårdar har
under många år utvecklat metoder för att arbeta med flickor på
fritidsgårdar. I projektet kvinnor, makt och ledarskap synliggörs
ledarskapets historia, traditioner och sociala begränsningar för kvinnors
möjlighet att utveckla ledarskap inom föreningslivet.
Kontaktperson:
Mia Eriksson, tfn: 08-5686848, e-post: miaeri.fritidsforum@swipnet.se
Frizonen är en ideell förening i Göteborg respektive Stockholm för
flickor mellan 12 och 20 år. Frizonen är en plats dit flickor kan komma
för att prata med någon vuxen kvinna. Efter flickornas vilja och behov
arrangeras också olika tjejegrupper och föreläsningar.
Kontaktperson:
Rebecka Danielsson, tfn: 031-244377, e-post: frizonen@hotmail.com
Gnosjö Dans Och Drama syftar till att öka flickornas förmåga att klar-
göra sina behov och se sina egna resurser och möjligheter. Projektet
kommer att utvärdera hur dans och drama påverkar känslan av samman-
hang.
Kontaktperson:
Elisabeth Erlandsson, tfn: 0370-331289, e-post: saknas
I projektet IT och Tjejer - IT-kamratema arbetar KFUM/KFUK för att
motverka snedfördelningen mellan killar och tjejer vad gäller datoran-
vändandet i ungdomarnas IT- verksamheter. KFUM/KFUK vill också
skapa debatt och engagemang för unga tjejers förutsättningar rörande IT.
Kontaktperson:
Britt Marie Sundin, tfn: 08-55021262,
e-post: kfum-garden.kista@swipnet.se
Amanda är en nystartad verksamhet i Luleå med syfte att arbeta förebyg-
gande, genom kontakter med skolor och fritidsgårdar. Amanda driver
också på ideell bas en tjejjour för utsatta flickor.
Kontaktperson:
Emma-Maria Karlsson, tfn: 0920-18880, e-post: saknas
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
131
Nätverket Tösanätet arbetar med metodutveckling och med att synliggöra
arbetet med flickor för att på längre sikt öka jämställdheten mellan kö-
nen. Verksamheter som ingår i nätverket är Hemgården, fritidsgårdar,
kyrkan samt flykting- och invandrarservice.
Kontaktperson:
Inger Berger, tfn: 046-175793, e-post: saknas
Lady Protection är en förening i Rinkeby som verkar för att flickor och
kvinnor som lever i stadsdelen skall känna en ökad självkänsla. Målet är
att flickor skall fa en trygg uppväxt utan våld och förtryck.
Kontaktperson:
Monica Calderon, tfn: 08-7608020, e-post: saknas
Assyriska föreningen i Bergsjön har utarbetat en så kallad integrations-
modell tillsammans med olika tjej grupper. Syftet är att bryta den isole-
ring som assyriska flickor upplever i förorten genom att öka deras delta-
gande i olika fritidsaktiviteter.
Kontaktperson:
Maryam Garis, tfn: 031-7734300, e-post: maryam.garis@sant.gu.se
Resurscentrum Kvinnum driver ett utvecklingsarbete för att engagera
unga arbetslösa kvinnor och utveckla områden som rör unga kvinnor i
glesbygd.
Kontaktperson:
Karin Danielsson, tfn: 063-13169, e-post: inpuls@telia.com
Stiftelsen Kvinnoforum driver Xist Tjej forum, ett aktivitetshus för
flickor mellan 13 och 25 år. I huset bedrivs en rad olika verksamheter
bland annat en öppen förskola för unga föräldrar.
Kontaktperson:
Lotta Gusterman, tfn: 08-56228800, e-post: lotgu@kvinnoforum.se
”Tjejernas” vidareutvecklas på Gotland till ett nätverk med övergripande
mål att fördjupa kunskaperna om jämställdhetsarbetet i kommunen och
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
132
att skapa en kontinuerlig jämställdhetsverksamhet på skoloma. Metoden
är bland annat temadagar for elever och fortbildning för lärare. I samar-
bete med ungdomsmottagningen och RFSU startas också en tjejjour.
Kontaktperson:
Anna Olofsdotter, tfn: 0498-217075, e-post: fardume@telia.com
Riksidrottsförbundet driver ett treårigt jämställdhetsprojekt ”Tjejer på
arenan”, som har sin grund i ett tidigare utvecklingsarbete inom Skolid-
rottsförbundet. Syftet är att stärka flickor till ett större inflytande inom
såväl idrottsrörelsen som organisationslivet i stort.
Kontaktperson:
Katrin Karlsson, tfn: 08-605 60 00, e-post: katrin.karlsson@skolidrott.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Europeiskt Ungdomscenter i Eksjö (EUE) har som mål att bygga upp ett
internationellt kurs- och lägercentrum på det gamla kasemområdet.
Kontakter kommer i första hand att utvecklas i Östersjöregionen men
intentionen är att ingå i ett större nätverk av europeiska
utbildningscentra.
Kontaktperson:
Christina Bråkenhielm, tfn: 0381-36109,
e-post: christina.brakenhielm@eksjo.se
Nätverket i centrala Lidköping bedriver en bred verksamhet som under
de senaste åren även fatt en stark internationell dimension. En viktig mål-
sättning är att möjliggöra för ungdomar som inte har internationella kon-
takter att möta ungdomar från andra länder i syfte att öka förståelsen och
förbättra den interkulturella kompetensen.
Kontaktperson:
Robert Johansson, tfn: 0510-771140,
e-post: robert.johansson@yahoo.com
Proni har främst arbetat med ungdomsutbyte mellan protestantiska och
katolska fritidsgårdar på Nordirland och Sverige. En modell för
nyskapande av relationer mellan unga människor har utvecklats, ”social
133
education”. Proni genomför, med stöd av EU, ett projekt inom
ungdomsarbetet i Kroatien där denna metod prövas.
Kontaktperson:
Lars Hartvigson, tfn: 036-187500, fax: 036-186300,
e-post: lars.hartvigson@proni.hj.se
Aktörerna i Helsingborg arbetar med olika kulturprojekt för att stärka
självkänslan hos arbetslösa ungdomar. Aktörerna använder
internationella utbytes- och ungdomsprojekt som en metod i
utvecklingsarbetet genom att samverka med motsvarande verksamheter i
andra europeiska länder.
Kontaktperson:
LisaLindau, tfn: 042-107506, e-post: aktorema@helsingborg.se
Syrianska Ungdomsförbundet (SUF) är en förening för syrianska
ungdomar i Sverige. Genom internationellt samarbete och utbyten arbetar
SUF för att öka samarbetet och utbytet mellan olika syrianska ung-
domsgrupper i Europa.
Kontaktperson:
Gabriel Melki, tfn: 08-550 16 171, e-post: suf@swipnet.se
DUNS har tagit initiativ till att bygga upp och utveckla samarbetet med
motsvarande organisationer i Östersjöregionen. Utbyte av erfarenheter
och nätverksbyggande skall öka kunskapen om och förbättra förutsätt-
ningarna för unga funktionshindrade i regionen.
Kontaktperson:
Micke Klein, tfn: 08-6777010, e-post: mik@nhr.se
Hassela Gotland är ett behandlingskollektiv som använder internationella
kontakter och utbyten som ett led i utvecklingen av metodarbetet men
också för att ge inspiration och skapa kontakter för enskilda ungdomar.
Genom att delta i EU:s utbytesprogarm Europeisk Volontärtjänst har
ungdomar från andra länder också kunnat delta i verksamheten.
Kontaktperson:
Lars Siggelin, tfn: 0498-240480, fax: 0498-240689, e-post: saknas
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
134
Hultbergs fritidsgård har under flera år använt internationellt utbyte som
en metod i gårdsarbetet. Det har varit ett led i att vidga den
internationella kompetensen hos ungdomar och ungdomsledare på
gården. Samtidigt har kontakter skapats som har bidragit till nya idéer
och inspiration i det vardagliga arbetet.
Kontaktperson:
Monika Hult, tfn: 054-5602651, e-post: hufg002@fritid.karlstad.se
Kulturföreningen Lättings driver kultur- och utvecklingsprojekt
tillsammans med arbetslösa i Gävle. Under senare år har det
internationella samarbetet och utbyten använts för att utveckla
verksamheten men också för att ge enskilda möjlighet att skapa egna
internationella erfarenheter.
Kontaktperson:
Ninni Berggren Magnusson, tfn: 026-189383, e-post: latting@swipnet.se
Loesje är en organisation som vill bidra till sociala förändringar på lokal,
nationell och internationell nivå genom att skriva och sprida tankar och
idéer om vad som sker i dagens samhälle. Genom internationella utbyten
utvecklas bland annat ett europeiskt nätverk.
Kontaktperson:
Ed Hutiema, tfn: 013-135198, e-post: loesje@loesje.se
Nordic Youth Office är en ideell förening i Linköping som fungerar som
koordinator för idéer, information och samarbete mellan ungdomar i Nor-
den inom främst arbetsmarknadsområdet. NYO vill bland annat utveckla
förutsättningarna för ungdomar till utbyten och praktik i andra länder.
Kontaktperson:
Hillevi Stridh, tfn: 013 -2052 02,
e-post: hillevi.stridh@lkarb.linkoping.se
UG Arnold använder ungdomsutbyten och ungdomsinitiativ inom Ung-
dom för Europa-programmet som verktyg för att tillsammans med unga
människor skapa nytänkande, engagemang och internationell kunskap i
Robertsfors.
Kontaktperson:
Tori Carlsson, tfn: 0934-27002
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
135
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
Båstad kommun har utveckat en sektorsövergripande samverkan mellan
olika förvaltningar och andra aktörer inom ungdomsområdet. En särskild
ungdomssamordnare arbetar direkt under kommunstyrelsen.
Kontaktperson:
Katarina Viebke, tfn: 0431-773 72, e-post: kviebke@bastad.se
Kommunstyrelsen i Kalmar har tagit initiativ till ett långsiktigt utveck-
lingsarbete för att göra Kalmar kommun till 2000-talets ungdomskom-
mun. En referensgrupp för ungdomsfrågor med representanter från de
olika partierna har bildats och ett särskilt ungdomsombud har anställts.
Kontaktperson:
Charlotte Gustafsson, tfn: 0480-83483, e-post: charlotte.gustafsson@
kommun.kalmar.se
Krokom har sedan länge en bred samverkan kring olika ungdomsfrågor. I
kommunen finns ett ungdomsråd som har särskilda kontaktpersoner i alla
politiska nämnder. Krokom är också en av fa kommuner som tagit fram
ett särskilt handlingsprogram som bygger på FN:s barnkonvention.
Kontaktperson:
Thord Sahlin, tfn: 0640-16100, e-post: thord.sahlin@krokom.se
Skellefteå är en kommun där ungdomsfrågorna har en stark position i den
kommunala planeringen och vardagen. Ett exempel är SKUR, ett nätverk
av förvaltningar, föreningar och andra som arbetar med ungdomsfrågor.
SKUR arrangerar bland annat ungdomsting och elevfullmäktige varje år.
Kontaktperson:
Janne Johansson, tfn: 0910-735363, e-post: fr-vik2@skelleftea.se
Söderköping har lång erfarenhet av samverkan inom det förebyggande
arbetet för ungdomar. Kommunen planerar nu att arbeta fram en
gemensam verksamhetsidé för det sektorsövergripande arbetet.
136
Kontaktperson:
Göran Lundström, tfn: 0121-18249,
e-post: goran.lundstrom@soderkoping.se
Umeå kommun bedriver ett sektorsövergripande ungdomsarbete utifrån
ett ungdomspolitiskt handlingsprogram. I kommunen finns ett aktivt
ungdomsråd som driver en rad egna projekt i anslutning till träffpunkten
HamnMagasinet.
Kontaktperson:
Mikael Lindberg, tfn: 090-162112, e-post: mikael.lindberg@bcf.umea.se
Växjö kommun bedriver en bred sektorsövergripande samverkan for att
utveckla ungdomsarbetet i kommunen och finna vägar för att bättre ta
tillvara ungas egen kraft. Ett av kommunalråden i Växjö har också till
uppgift att särskilt bevaka ungdomsfrågorna i kommunen.
Kontaktperson:
Peter Estling, tfn: 0470-43064, e-post: peter.estling@kommun.vaxjo.se
Gällivare kommun har under lång tid arbetat for att lyfta fram och ta till
vara ungdomars synpunkter i det kommunala arbetet. Ungdomsarbetet
bedrivs utifrån ett konkret ungdomspolitiskt handlingsprogram som ut-
vecklats tillsammans med ungdomar genom policy-delfimetoden.
Kontaktperson:
Karin Lyngmark, tfn: 0970-186 76,
e-post: ungdoms.radet@gallivare.mail.telia.com
Jönköpings kommun har länge och inom en rad områden arbetat for att
öka ungdomars inflytande i kommunal verksamhet. Kommunen har ska-
pat ett konkret ungdomspolitiskt handlingsprogram för en sektorsöver-
gripande politik på ungdomsområdet.
Kontaktperson:
Eva Tallvid, tfn: 036-10 69 00, e-post: eva.tallvid@ff.jonkoping.se
Prop. 1998/99:115
Bilaga 8
137
Prop. 1998/99:115
Bilaga 9
Inom ungdomsområdet har på senare år bildats ett nätverk för centrala
bidragsgivare. I nätverket ingår f.n Ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitu-
tet, Statens kulturråd, Stiftelsen Framtidens kultur, Konsumentverket,
Integrationsverket och Arvsfondsdelegationen. I denna bilaga redovisas
översiktligt endast nationellt stöd som kan sökas. Informationsfoldern
inkluderar även regionala och lokala bidragsgivare och även stöd till in-
ternationell ungdomsverksamhet. Broschyren kan beställas från Ung-
domsstyrelsen.
Allmänna arvsfonden inrättades år 1928. Arvsfondsmedlen används för
att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för bam, ungdomar
och personer med funktionshinder. Arvsfondsdelegationen är den myn-
dighet inom Regeringskansliet som fördelar stöd ur fonden.
Folkhälsoinstitutet är en statlig myndighet som inrättades år 1992 med
uppgift att förebygga sjukdom och annan ohälsa samt att arbeta hälso-
främjande. Genom skrifter, konferenser, utbildning och projekt sprids
erfarenheter och kunskaper som har betydelse för arbetet med att för-
bättra folkhälsan. Folkhälsoinstitutet kan ge ekonomiskt stöd till utveck-
ling av lokala policy- och handlingsprogram samt stöd till nätverk.
Ungdomsstyrelsen fördelar statsbidrag och olika former av projektstöd
till ungdomsorganisationer och verkar för förnyelse av ungdomsverk-
samhet inom kommuner och föreningsliv. Ungdomsstyrelsen förmedlar
även kontakter till projekt runt om i landet samt ger råd och tips som rör
utvecklingen av lokala ungdomsverksamheter. Ungdomsstyrelsen ansva-
rar för EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa och Europeisk volon-
tärtjänst.
138
Kulturrådets ansvarsområden är teater, dans, musik, litteratur, folkbiblio-
tek, kulturskrifter samt muséer, utställningar och bildkonst. Kulturrådet
stöder bam- och ungdomskulturen inom ramen for rådets ordinarie bi-
drag. Kulturrådet har i uppdrag att gemensamt med Skolverket stärka och
utveckla kultur i skolan på nationell nivå samt ett eget uppdrag att stödja
och vidareutveckla det kulturpedagogiska arbetet i det fria kulturlivet och
inom kulturinstitutionerna i relation till skolan.
Prop. 1998/99:115
Bilaga 9
Konsumentverket är en statlig myndighet med uppgift att ta till vara kon-
sumenternas intressen. Det ekonomiska stödet är avsatt för projekt på
konsumentområdet och inte till den ordinarie verksamheten som före-
ningen bedriver. Förutom ekonomiskt stöd kan Konsumentverket i vissa
fall bistå med faktakunskaper inom konsumentområdet och medverka
som samtalspart och idégivare.
Integrationsverket bildades år 1998 med syftet att arbeta för lika rättig-
heter och lika möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell tillhörighet.
Verkets effektmål är att bidra till bättre förutsättningar för individens
egen försörjning och delaktighet i samhället, att bidra till en minskad
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt att främja en sam-
hällsutveckling som kännetecknas av respekt och tolerans och där etnisk,
kulturell, språklig och religiös mångfald tas till vara som positiva krafter.
Stiftelsens uppgift är att ge bidrag till långsiktiga och nyskapande kultur-
projekt och prioritera insatser av förebilds- eller modellkaraktär. Stiftel-
sen är angelägen om att bidra till utveckling och förnyelse inom kulturli-
vet, inte minst vad gäller förnyelse av kulturinstitutioner och kulturorga-
nisationer. Ett annat angeläget område är att utveckla kontakten mellan
kulturliv och skola. Stiftelsekapitalet som skall förbrukas under en period
av cirka tio år är hämtat från de upplösta löntagarfonderna.
139
Prop. 1998/99:115
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 maj 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds,
Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet Messing
Regeringen beslutar proposition 1998/99:115 På ungdomars villkor - ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och framtidstro
140
Omslag: Magnus Sollenberg Svensk Information
Omslagsbilder: Jonas Banker
Eländers Gotab 58007, Stockholm 1999