Prop.
1998/99:107
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 april 1999
Göran Persson
Ulrica Messing
(Kulturdepartementet)
Den nationella idrottspolitiken på 2000-talet bör bygga på tre
grundstenar. För det första bör det vara en tydlig strävan att i
samhällsplanering, i skolans arbete och i andra sammanhang uppmuntra
och ge möjligheter till människors motion och idrott i syfte att främja en
god folkhälsa. För det andra bör ett aktivt stöd ges till en fri och
självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang och som bedriver
en bred verksamhet, som värnar om god etik, som ger lika förutsättningar
för kvinnor och män, som arbetar aktivt för integration samt värnar om
demokratisk fostran. För det tredje bör idrottspolitiken beakta att idrotten
till viss del är kommersiell underhållning som ger många människor
förströelse och glädje. Den skall bedrivas på konkurrensneutrala och
marknadsmässiga villkor.
Idrottsrörelsen bör själv lägga fast målen för sin verksamhet. Staten
skall endast ange de syften som staten har med sin bidragsgivning.
Riksidrottsförbundet (RF) skall pröva frågor om fördelning av
statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad regeringen
bestämmer. Offentlighetsprincipen och sekretesslagen skall gälla för
sådan verksamhet hos RF som består av fördelning av statsbidrag.
De medel som staten anvisar för svenskt deltagande vid olympiska spel
och Paralympics skall fördelas mellan åren och fortsättningsvis
inkluderas inom ramen för anslaget Stöd till idrotten.
Under kommande år tillförs idrotten betydande belopp från AB
Svenska Spel. Detta kommer att stärka idrottsrörelsens lokala bam- och
ungdomsverksamhet.
1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 107
Prop. 1998/99:107
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:361) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges
Riksidrottsförbund..............................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....6
3 Ärendet och dess beredning..............................................................8
4 Utgångspunkter.................................................................................9
4.1 Staten och idrotten under 1900-talet...................................9
4.2 Statens stöd till idrotten - en del av välfärdspolitiken......11
4.3 Barn- och ungdomsidrott..................................................12
4.4 Det ideella ledarskapet......................................................14
4.5 Idrottens finansiering och skattesituation.........................14
4.6 Jämställdhet även under fritiden.......................................17
4.7 Integration.........................................................................18
4.8 Idrottsforskning och idrottslärarutbildning.......................19
4.9 Idrottsrörelsens antidopningsarbete..................................21
4.10 Etik och rent spel..............................................................22
4.11 Idrott ur ett EU-perspektiv................................................23
4.12 Friluftsliv och främjandeorganisationema........................26
5 En nationell syn på motion och idrott för 2000-talet......................27
6 Ett samhälle som uppmuntrar motion och idrott.............................29
6.1 Statens roll för en god folkhälsa.......................................29
6.1.1 Folkhälsoinstitutets uppdrag...........................30
6.1.2 Den nationella folkhälsokommittén................30
6.1.3 Antidopningsarbetet........................................31
6.2 Kommunernas ansvar.......................................................31
6.2.1 En bra samhällsplanering leder till en god
livsmiljö..........................................................31
6.2.2 En skola som bejakar rörelse..........................33
6.3 Friluftsliv och främjandeorganisationer...........................35
7 Idrotten - vår största folkrörelse.....................................................36
7.1 Idrottsrörelsen inför 2000-talet.........................................36
7.2 Idrottsrörelsens förutsättningar.........................................38
7.2.1 Idrottens möjligheter till egenfinansiering.....38
7.2.2 Statsbidraget...................................................39
7.2.3 Bidrag för svenskt deltagande vid olympiska
spel och Paralympics......................................40
7.2.4 Bidrag från AB Svenska Spel.........................41
7.2.5 Idrottens lokala aktivitetsstöd.........................43
7.2.6 Det kommunala stödet till idrotten.................44
7.2.7 Främja jämställdhet och integration...............45
8 Den kommersiella underhållningsidrotten......................................46
9 Statsbidraget till idrottsrörelsen......................................................48 Prop. 1998/99:107
9.1 Syftet med statsbidraget....................................................48
9.2 Riksidrottsförbundet fördelar statsbidraget......................50
9.3 Utvärdering av statsbidragets effekter..............................53
10 Utveckling av en svensk EU-strategi inom idrottsområdet.............54
11 Idrottens framtidsfrågor..................................................................56
11.1 Idrottens trovärdighet........................................................56
11.2 Forskning och utveckling..................................................59
11.3 Att stärka Sverige som idrottsnation.................................60
11.3.1 Stora internationella mästerskap.....................60
11.3.2 En särskild talangsatsning..............................61
11.3.3 Möjligheter att kombinera studier och
elitidrott..........................................................62
12 Ekonomiska konsekvenser..............................................................63
13 F örfattningskommentarer................................................................64
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:361) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges
Riksidrottsförbund............................................................64
13.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).........................................................................65
Bilaga 1 Sammanfattning av Idrottsutredningens förslag...............66
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser.....................................76
Utdrag ut protokoll vid regeringsammanträde
den 15 april 1999.....................................................................................78
Rättsdatablad ..........................................................................................79
Prop. 1998/99:107
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
l.lag om ändring i lagen (1995:361) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
dels godkänner
3. vad regeringen föreslår om bidrag för svenskt deltagande vid
olympiska spel och Paralympics (avsnitt 7.2.3),
4. vad regeringen föreslår om syftet med statsbidraget till
idrottsrörelsen (avsnitt 9.1).
Prop. 1998/99:107
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:361) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sveriges Riksidrottsförbund
prövar frågor om fördelning till
kommuner av statsbidrag till
kostnader för specialidrott inom
gymnasieskolan.
1 §
Sveriges Riksidrottsförbund
prövar frågor om fördelning av
statsbidrag till idrottsverksamhet i
enlighet med vad regeringen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Prop. 1998/99:107
Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100)’ skall
ha följande lydelse.
Bilaga1
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
Svenska språknämnden prövning av anställnings- och
arbetsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
nämnden (SFS 1992:318)
Sveriges Riksidrottsförbund fördelning till kommuner av
statsbidrag till kostnader för
specialidrott inom gymnasieskolan
(SFS 1995:361)
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1998:1215.
Organ
Verksamhet
Prop. 1998/99:107
Svenska språknämnden
Sveriges Riksidrottsförbund
prövning av anställnings- och
arbetsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
nämnden (SFS 1992:318)
fördelning av statsbidrag till
idrottsverksamhet (SFS 1995:361)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Prop. 1998/99:107
Genom regeringsbeslut den 24 oktober 1996 bemyndigades framlidne
statsrådet Leif Blomberg att tillkalla en parlamentariskt sammansatt
kommitté med uppdrag att utvärdera det statliga stödet till idrotten och
föreslå nya, tydligare mål för detta stöd samt en modell för uppföljning
och utvärdering av verksamheten i relation till målen (dir. 1996:84).
Kommittén antog namnet Idrottsutredningen. Genom regeringsbeslut den
27 november 1997 gavs kommittén genom tilläggsdirektiv i uppdrag att
bedöma konsekvenserna för den statliga idrottspolitiken om
idrottsföreningar väljer att bedriva en del av sin verksamhet i annan form
än den ideella föreningens (dir. 1997:146). Regeringen har till
utredningen överlämnat Riksdagens revisorers skrivelse om det statliga
stödet till studieförbund och idrott (IN96/513/FO) samt delvis
Fritidsutredningens betänkanden Fria val? (SOU 1995:145) och Fritid i
förändring (SOU 1996:39).
I maj 1998 lade utredningen fram betänkandet Idrott & Motion för
livet (SOU 1998:76). En sammanfattning av utredningens förslag finns i
bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Kulturdepartementet (dnr Kul999/56/FU).
Ärendet innehåller förslag till ändringar av lagen (1995:361) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund
och sekretesslagen (1980:100). För närvarande fördelar
Riksidrottsförbundet statsbidrag till de s.k. riksidrottsgymnasiema med
stöd av den först nämnda lagen. Ändringen i den lagen innebär att det ges
lagstöd för all fördelning av statsbidrag som går genom
Riksidrottsförbundet. Den föreslagna ändringen i sekretesslagen innebär
att principen om handlingsoffentlighet även i fortsättningen gäller för den
bidragsfördelning som görs med stöd av lag. Lagförslagen är av så enkel
beskaffenhet att ett yttrande av Lagrådet enligt regeringens bedömning
inte skulle tillföra ärendet något av betydelse. Något yttrande från
Lagrådet har därför inte inhämtats.
Prop. 1998/99:107
Den organiserade idrottsrörelsens tillkomst
Den organiserade idrottsrörelsen i Sverige har varit verksam i drygt
100 år. År 1897 bildades Sveriges central förening för idrottens främjande
(Centralföreningen) och år 1903 tillkom Sveriges gymnastik- och
idrottsföreningars riksförbund, RF (sedan år 1947 Sveriges Riksidrotts-
förbund).
Centralföreningen arbetade närmast som en främj andeorganisation
med uppgift att skaffa pengar till idrott. RF däremot organiserades som
en klassisk folkrörelse och tog på sig rollen att organisera den aktiva
idrotten. Centralföreningen ansökte tidigt om ekonomiskt stöd hos staten
och år 1898 fick man ett engångsanslag. Efter de svenska framgångarna i
de olympiska sommarspelen i Stockholm år 1912 var läget gynnsamt för
att återigen söka ett statsanslag. Riksdagen beviljade då idrotten ett årligt
anslag.
Regeringen avgjorde hur pengarna skulle fördelas. Regeringen utsåg
även revisorer som skulle granska Centralföreningens och RF:s
räkenskaper samt en representant i Centralföreningens styrelse.
Mellan två idrottsutredningar
År 1922 förordade den första statliga idrottsutredningen ett fortsatt
statligt anslag. På förslag från kronprins Gustav Adolf, som var
ordförande i båda organisationerna, tog RF över det ekonomiska ansvaret
för idrotten.
År 1934 bildades AB Tipstjänst. Året därpå inrättade regeringen en
idrottsfond. Riksdagen beslutade årligen hur stor del av tipsmedlens
överskott som skulle gå till idrottsfonden. Regeringen beslutade, på
förslag från RF, hur pengarna skulle fördelas. Efter andra världskriget
försvann den direkta kopplingen mellan AB Tipstjänst och
idrottsrörelsens anslag. I fortsättningen fick idrottsrörelsen sina
statsbidrag över statsbudgeten.
Efterkrigstiden präglades av välfärdssamhällets framväxt. Från
offentligt håll uppfattades idrotten alltmer som en samhällsnyttig
företeelse. Det betonades att idrotten befrämjade folkhälsan samt att
idrotten och dess föreningsliv var en lämplig fritidssysselsättning för
ungdomen. År 1956 lämnade den dåvarande Idrotts- och frilufts-
utredningen sitt betänkande (SOU 1957:41). Utredningen föreslog bl.a.
ett inrättande av en statlig nämnd för beredning av idrotts- och Prop. 1998/99:107
friluftsfrågor. Regeringen valde dock att inte gå vidare med förslaget.
Nu gällande ordning
År 1965 tillsattes en idrottsutredning for att bl.a. lösa frågor kring
anslagstilldelning och RF:s roll. I juni 1969 presenterade utredningen sitt
betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29). Regeringen föreslog riksdagen
att bredd- och motionsidrott skulle prioriteras (prop. 1970:79). För att
klara denna prioritering ansågs att statens stöd till idrott behövde ökas
kraftigt. Regeringen ansåg vidare att elitidrotten hade ett stort värde för
att väcka och bredda intresset för motion och fysisk fostran
överhuvudtaget. I propositionen underströks att idrotten var en viktig del
av den förebyggande hälsovården, att den skapade möjligheter till sociala
kontakter och att den gav en rikare fritid.
Idrottsrörelsens ställning som en självständig och demokratisk
folkrörelse betonades. I propositionen underströks också att särskild vikt
borde fastas vid handikappidrottens utveckling. Idrottsrelaterad forskning
sades vara angelägen, men RF och inte staten skulle ta initiativet till att
sådan forskning kom igång.
Propositionen innehöll ett förslag om att regeringen skulle utse två
representanter i RF:s styrelse, mot tidigare en representant.
Representanternas uppgift skulle vara att företräda de frilufts- och
främjandeorganisationer som stod utanför RF när det gällde bl.a.
anslagsfrågor. Dessa organisationer skulle fa lämna in sina
anslagsframställningar direkt till regeringen. Regeringen föreslogs
fastställa anslagen men först efter det att även RF uttalat sig över dem. I
maj 1970 beslutade riksdagen om den idrottspolitik som i huvudsak
alltjämt gäller.
År 1971 infördes det statliga lokala aktivitetsstödet, det s.k. LOK-
stödet. Stödet var ett bidrag till idrotts- och ungdomsorganisationernas
lokala föreningar och storleken bestämdes av antalet aktiviteter.
Från och med år 1990 fördelas LOK-stödet till idrotten av RF och
samtidigt höjdes beloppet per sammankomst väsentligt. RF fick i
samband med detta i uppdrag att göra en översyn av stödet och föreslå
regler för bidraget. Enligt av regeringen godkända regler utgörs stödet
dels av ett grundbidrag, dvs. ett fast belopp per grupp, dels av ett rörligt
belopp per deltagare i åldern 7-25 år.
Dopningproblematiken lyftes fram första gången i 1981/82 års
budgetproposition. Målet var att eliminera dopningen bland idrottare. I
1982/83 års budgetproposition markerades att idrottsrörelsen är en fri
folkrörelse som själv formar sin verksamhet. I samma proposition
uttalades att särskilda insatser krävs för kvinnoidrott, invandraridrott och
handikappidrott. I 1983/84 års budgetproposition betonades att motion
och rekreation är viktiga inslag i friskvårdsarbetet. Ungdomen skall ges
hög prioritet och ledarutbildningen skall utvecklas. För första gången
angavs då också att en del av anslaget skall användas för handikapp-OS.
10
Budgetåret 1990/91 bröts det lokala aktivitetsstödet till idrotten ut från
anslaget för stöd till ungdomsverksamhet och flyttades till
idrottsanslaget. Ett nytt anslag till forskning infördes. Centrum för
idrottsforskning (CIF) bildades och ett antal professurer inom
idrottsforskningsområdet inrättades genom beslut av riksdagen. Staten
önskade även intensifiera forskningen kring dopningfrågor.
I bugetpropositionen för 1990/91 angav regeringen att det är ett viktigt
mål att stärka idrottsrörelsens möjligheter till egenfinansiering bl.a.
genom förmånligare villkor för spel och lotterier. Syftet var att värna och
stärka idrottsrörelsens oberoende. Från och med den 1 juli 1993 utser
regeringen inte längre några statliga representanter i RF:s styrelse. I
samband med skattereformen år 1992 sänktes mervärdesskatten för
idrotten. Möjligheten för idrottsföreningar att betala ut ersättningar till
enskilda för idrottsverksamhet upp till ett halvt basbelopp utan att betala
sociala avgifter reglerades i lag.
I flera budgetpropositioner under 1990-talet har regeringen framhållit
att det lokala aktivitetsstödet är viktigt för att träna barn och ungdomar i
idrott och i demokratiska beslutsprocesser. Kraven på jämställdhet
skärptes genom att regeringen i regleringsbrev för år 1998 angav att RF i
årsredovisningen för 1998 skall redovisa i vilken utsträckning RF:s egna
jämställdhetsmål har uppnåtts.
Från och med budgetåret 1995/96 avsätts en särskild medelsram till
specialidrott inom gymnasieskolan. RF disponerar dessa medel och
fördelar medlen till de kommuner som anordnar riksidrottsgymnasier.
Strävan mot enhetlighet i statens agerande gentemot idrottsrörelsen har
stärkts under årens lopp genom att statens bidrag till idrott från att ha
handlagts av flera departement och riktats till flera mottagare efterhand
samlats i ett departement och riktats till en mottagare.
Skillnader i hälsa
Ett viktigt mål inom välfärdspolitiken är att befolkningen har en god
hälsa. Sveriges befolkning har i dag, ur ett internationellt perspektiv, en
mycket god hälsa. Vid internationella jämförelser av olika indikatorer på
förekomst av ohälsa hävdar sig Sverige mycket bra med undantag för
förekomsten av allergier.
Men folkhälsan handlar inte enbart om utvecklingen av det generella
hälsoläget i befolkningen utan även om hur hälsan utvecklas inom olika
befolkningsgrupper. Flera av dessa indikatorer skiljer sig i förekomst
mellan olika socioekonomiska grupper. Arbetare motionerar inte
regelbundet i lika stor utsträckning som tjänstemännen rör sig mer under
arbetstid. Samma förhållande gäller för andelen överviktiga i relation till
andra socioekonomiska grupper. Andelen överviktiga är större bland
arbetare än bland tjänstemän. Dessutom ökar andelen överviktiga stadigt
bland både kvinnor och män.
Prop. 1998/99:107
11
Ett resultat av detta förhållande är att även sjukdomsbördan, som kan
relateras till bl.a. fysisk aktivitet, är socioekonomiskt betingad. Det är
därför av största vikt att främja en utveckling mot mer fysisk aktivitet
bland befolkningen eftersom ett av de viktigaste målen för
hälsoutvecklingen är att minska ohälsan.
Idrottsrörelsens hälsobefrämjande uppgift
Idrotten bidrar till välfärden genom bredd- och motionsverksamhet för
människor i alla åldrar. I den ryms hela den breda tävlingsidrotten på
distriktsnivå tillsammans med motionsidrotten utan tävlingsinslag. I
denna verksamhet är trivsel och välbefinnande de dominerande motiven.
I bredd- och motionsverksamheten finns alla åldrar representerade.
Under senare år har framför allt äldre människors behov av motion
uppmärksammats. Ungdomar och pensionärer kan motionera i samma
gymnastikgrupp och stå på samma startlinje i motionsloppet. Personer
med funktionshinder kan tävla tillsammans med andra människor. De
idrottar tillsammans för att må bra och ha en trevlig social samvaro. De
enskilda människomas ambitioner kanaliseras genom denna typ av
aktiviteter in i en idrottslig gemenskap.
Nära hälften av landets knappt sju miljoner invånare mellan sju och
sjuttio år är med i en idrottsförening. Av dessa är ca två miljoner aktiva
utövare. I åldrama sju till femton år är drygt två av tre pojkar och
varannan flicka med i en idrottsförening. Dessutom idrottar ungefär var
tionde ung person i dessa åldrar utanför den organiserade idrotten. Inom
vissa idrotter som exempelvis gymnastik, konståkning och ridsport är
flickor i klar majoritet.
Idrott för barn
Med idrott för bam avses i allmänhet idrott upp till 12 års ålder.
Bamidrott syftar till att lära bam olika idrotter och utveckla fysiska
grundfärdigheter. Barnets allsidiga utveckling är i allmänhet
normgivande för verksamheten.
Idrotten spelar en viktig roll i många bams uppväxt. Genom att idrotta
får de utlopp för sin glädje och sin spontanitet. De far också tillfälle att
utveckla sin motorik. De attityder och värderingar som förmedlas genom
idrotten präglar i stor utsträckning bams och ungdomars personliga
utveckling.
För bam är tävlingen ett naturligt inslag i idrotten. Det är därför
naturligt att lära bam hantera såväl vinst som förlust. Bam utvecklas
olika snabbt i olika avseenden vilket ställer särskilda krav på ledarna. Det
är också viktigt att hänsyn tas till flickors och pojkars olika villkor och
förutsättningar i idrotten. Idrott för bam utövas bäst i enkla former i
barnens närområde. Det är en viktig uppgift för idrottsrörelsen att i
Prop. 1998/99:107
12
samverkan med kommunen göra detta möjligt. Lättillgängliga Prop. 1998/99:107
grönområden i bostadsområdena och öppna skolgårdar ger goda
förutsättningar för detta.
Bam kan fa ett livslångt idrottsintresse om de erbjuds möjligheter att
pröva på flera idrotter. Detta sker i stor omfattning genom en bra
verksamhet i det lokala föreningslivet.
Idrott för ungdomar
Med ungdom avses ål drama mellan 12 och 25 år. Under de första
ungdomsåren är det viktigt att idrotten präglas av samma principer om
lekfullhet och allsidig träning som gäller för bamidrott. Hänsyn måste tas
till att fysiska och psykiska förutsättningar kan variera kraftigt inom en
åldersgrupp. Könstillhörigheten far vidare en ökad betydelse.
Ungdomars intresse för prestationsinriktad tävlingsidrott påverkas av
många faktorer. För att underlätta övergången från bamidrotten måste
stor hänsyn till detta tas i uppläggning och stegring av svårighetsgraden i
träning och tävling för dessa grupper.
Ungdomsidrotten ger unga människor möjlighet att förstå
idrottsgrenens innehåll och att tillämpa kunnandet och förståelsen i
praktiken. Detta tar olika lång tid beroende på vilken idrott som utövas
och hur olika människor utvecklas. Ungdomar måste därför behandlas
individuellt och fa tid att testa sin förmåga innan de själva väljer på
vilken nivå de vill idrotta.
Vissa ungdomar har talang och vilja att satsa helhjärtat på en
elitidrottskarriär, medan andra fortsätter sitt idrottande enbart for
gemenskapens, lustupplevelsens och det egna välbefinnandets skull. För
att alla skall kunna utöva idrott på önskad nivå sker på sikt en
uppdelning. Det är viktigt att denna uppdelning inte sker för snabbt
eftersom flickors och pojkars ambition kan variera över tid samtidigt som
de utvecklas olika fort. Samtidigt är det en del av vaije ungdoms
utveckling till vuxen individ att få en realistisk självbild.
All tillgänglig statistik visar att det framför allt är under tonåren som
idrottsrörelsen tappar medlemmar. Detta beror till stor del på att
ungdomar far nya intressen men även till viss del på att många idrotter
saknar verksamhet som lockar flickor och pojkar att fortsätta idrotta på
en lägre nivå.
Lokalt aktivitetsstöd för barn- och ungdomsverksamhet
Av stor betydelse för bam- och ungdomsidrotten är det statliga lokala
aktivitetsstödet. Det består av dels ett grundbidrag dvs. ett fast belopp per
grupp, dels av ett rörligt belopp per deltagare. Det rörliga bidraget kan
utgå till maximalt 20 deltagare i åldern 7-25 år per grupp. Antalet
deltagare per sammankomst måste vara minst tre i åldern 7-25 år. De
formella reglerna för aktivitetsstödet har utformats av regeringen efter
förslag från idrottsrörelsen.
13
Prop. 1998/99:107
Den svenska idrottsmodellen bygger i stor utsträckning på de ideella
ledarnas frivilliga engagemang. Ungefär 600 000 personer beräknas ha
ett eller flera ledaruppdrag inom den svenska idrottsrörelsen. De verkar i
styrelser på olika nivåer, som tränare, ungdomsledare, funktionärer,
lagledare m.m. Det stora flertalet ledare utför sin ledargärning helt utan
ersättning.
Drivkraften för idrottsledamas engagemang är inte pengar eller önskan
om egna framgångar. För många är det ett sätt att betala tillbaka för de år
man själv var aktiv. För andra ledare börjar engagemanget med de egna
barnens idrottande. För de allra flesta är ledarskapet en källa till glädje
och stimulans. Ledarskapet kan även vara en nyttig erfarenhet som kan
komma till användning inom arbetslivet och i andra förenings-
sammanhang.
Det går inte att exakt beräkna värdet av alla ideella ledarskap inom
idrotten. Ett sätt att göra en grov uppskattning är att i likhet med
Handelhögskolan i Stockholm utgå från en genomsnittlig ffitidsledarlön
och multiplicera den med antalet ledare. En sådan beräkning ger till
resultat ett värde för samhället som motsvarar mellan 14 och 15 miljarder
kronor per år. Till detta skall läggas det värde för samhället som skapas
genom att många idrottsledare kan utnyttja sina erfarenheter inom andra
områden i vårt samhälle.
Att vara ledare ställer krav på utbildning för att man skall utvecklas i
sin ledargärning. Detta måste i allmänhet ske under fritid i konkurrens
med många andra åligganden. Trots detta genomgår över 200 000 ledare
årligen någon form av utbildning för att bli bättre ledare och för att kunna
utveckla sina föreningar.
Idrottsutredningen redovisade att idrottsrörelsens totala intäkter under år
1996 uppgick till ca 7,8 miljarder kronor. Intäkterna kom från staten,
kommunerna, landstingen, näringslivet, spel och lotterier, åskådare och
inte minst medlemmarna själva. Penningströmmarna in i idrottsrörelsen
är komplexa då idrottsrörelsen finansierar sin verksamhet från olika
källor och då idrottsrörelsen är organiserad i flera nivåer där vaije nivå
har sin egen finansieringsstruktur. Utöver de totala intäkterna kommer
värdet av kommunernas anläggningsstöd. Detta värde är inte en intäkt i
idrottsföreningarnas bokslut men utgör likväl ett väsentligt bidrag.
Värdet för idrottsrörelsen av att kunna använda sig av subventionerade
lokaler och anläggningar har av Svenska Kommunförbundet uppskattats
till ca 3,5 miljarder kronor årligen.
Olika idrotter har sinsemellan mycket olika ekonomiska möjligheter.
Förutsättningarna att kunna finansiera verksamheten varierar vidare med
position i seriesystemen - ett ishockeylag i elitserien har större möjlighet
till intäkter än vad mindre klubbar längre ner i seriesystemet har.
14
Idrottsrörelsen är i stor utsträckning egenfinansierad i betydelsen att
intäkterna genereras av rörelsens föreningar och förbund. Hälften av
intäkterna år 1996 kom från medlemmarna och publiken samt spel.
Intäkter från näringslivet (TV och sponsring) utgjorde 14 procent. Stat
(idrottsanslag, lönebidrag m.m.), kommun och landsting stod
tillsammans för 36 procent av idrottsrörelsens intäkter.
Statens stöd
Idrottsanslaget uppgick år 1996 till ca 524 miljoner kronor. De stora
posterna i anslaget var bidraget på 200 miljoner kronor till lokal bam-
och ungdomsverksamhet och bidraget på 257 miljoner kronor till
gemensam verksamhet inom idrottsrörelsen (organisationsbidrag).
Därutöver riktades anslagsmedel bl.a. till forskning och utveckling,
riksidrottsgymnasier, till främjandeorganisationer och för deltagande i
olympiska och paralympiska spel.
Från Utbildningsdepartementet fördelades fem miljoner kronor år 1996
till Centrum för idrottsforskning. Vidare fördelades, via
Folkbildningsrådet, 42 miljoner kronor till Svenska Idrottsrörelsens
Studieförbund (SISU).
De arbetsmarknadspolitiska medel som omfördelas till idrottsrörelsen
är betydande. De lönebidrag som kom idrottsrörelsen till del år 1996
uppgick till 1 257 miljoner kronor vilket är en ökning med 48 procent
sedan år 1992. Även om lönebidrag kommit att spela en viktig roll för
många föreningar och förbund skall de i första hand betraktas som en del
av statens arbetsmarknadspolitik. De utgör ersättning för en tjänst och
ger möjlighet att bereda sysselsättning åt människor som av olika skäl
finns utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
De sammantagna statliga bidragen till idrotten uppgick år 1996 till
ca 1,8 miljarder kronor varav en halv miljard kronor utgjordes av
idrottsanslaget. Idrottsutredningens utvärdering av de lokala
aktivitetsstödet visar att stödet har betydelse för föreningarnas bam- och
ungdomsverksamhet, trots att det generellt utgör en liten del i
föreningarnas intäkter. Av det urval föreningar som ingått i
Idrottsutredningens undersökning säger 75 procent att det skulle fa stora
konsekvenser för föreningen om stödet togs bort. Dessutom uppges
statens stöd legitimera idrottsrörelsen för att fa stöd även från
kommunerna.
Organisationsbidraget utgör 30-70 procent av omsättningen för de
flesta specialidrottsförbund, mycket beroende av förbundens storlek och
kommersiella attraktionskraft. För RF utgjorde statsanslaget och bidraget
från AB Svenska Spel ca 80 procent av intäkterna under år 1996.
Bidrag från landsting och kommuner
Landstingens bidrag till idrotten var 88,4 miljoner kronor år 1996. Det
riktas till distriktsidrottsförbunden för deras kanslier samt utbildning i
Prop. 1998/99:107
15
den regionala verksamheten. Landstingsbidragen utgjorde ca en procent
av idrottsrörelsens totala intäkter.
Det kommunala kontantstödet uppgick till 944,4 miljoner kronor (inkl,
uppdragsersättningar på 314 miljoner kronor). Totalt ca 12 procent av
idrottsrörelsens intäkter härrörde från kommunala kontantbidrag.
Värdet av det kommunala anläggningsstödet för föreningarna är svårt
att uppskatta då det inte syns i föreningarnas redovisning. Vidare
redovisar kommunerna anläggningsstödet på olika sätt och sällan
uppdelat på idrottsrörelsen respektive andra brukare. Kommunförbundet
uppskattade år 1996 att stödet uppgick till ca 7 miljarder kronor och att
idrottsrörelsen tillgodogjorde sig mellan 3 och 3,5 miljarder kronor av
detta värde.
Långt ifrån alla kommuner erbjuder gratis lokaler till sina
idrottsföreningar. Endast 31 procent av kommunerna tillämpar s.k.
nolltaxa för ungdomsverksamhet och 12 procent för vuxenverksamhet.
Där kommunerna tar betalt varierar avgiftsnivån.
Spelmarknad
Spelmarknaden är den näst största intäktskällan för idrotten. Tillväxten
på marknaden är dock stagnerande enligt Lotteriinspektionen. År 1996
omsatte spelmarknaden 27 miljarder kronor. Det finns en tendens att nya
spelformer växer på bekostnad av äldre spelformer. Bingolotto som har
en klart dominerande ställning ökade något i omsättning under år 1996.
Detta berodde inte på fler sålda lotter utan på att lottpriset höjdes.
I sammanräkningen av spelintäkter har inte idrottsrörelsens fria
lotterier tagits med. Den totala omsättningen för dessa lotterier har inte
gått att uppskatta, då det varken krävs tillstånd eller registrering för
sådana lotterier. Totalt sett svarade spelmarknaden (exklusive de fria
lotterierna) för 23 procent av idrottsrörelsens intäkter.
Spelmarknadens andel av idrottsrörelsens totala intäkter växte under
åren 1992-1996 från 20 till 23 procent. Därefter har den sjunkit och var
ca 17 procent under år 1998. Det överskott som tillföll idrottsrörelsen
ökade också i absoluta tal. Av 1996 års överskott fick idrottsrörelsen
1 819,4 miljoner kronor jämfört med 1 230 miljoner kronor år 1992,
främst på grund av Bingolottos utveckling.
Sponsring
År 1996 beräknades idrottens sponsringsintäkter uppgå till 910 miljoner
kronor vilket motsvarade ca 12 procent av de totala intäkterna. Utöver
detta gav försäljning av TV-rättigheter förbundsnivån ca 150 miljoner
kronor per år. De idrotter som får inkomster via TV-rättigheter är främst
ishockey och fotboll. Flertalet förbund har överhuvudtaget inga sådana
inkomster.
Uppgifterna om sponsring täcker inte sponsring till medelstora och
små idrottsföreningar. Den sponsring som förekommer utgörs ofta av
produkter eller tjänster vilkas värden är svåra att uppskatta.
Prop. 1998/99:107
16
Publik och medlemmar
Prop. 1998/99:107
År 1996 hade idrottsrörelsen 576,3 miljoner kronor i publikintäkter och
1 529 miljoner kronor i medlemsintäkter (avgifter). Det motsvarar för
publikintäktema drygt 7 procent och för medlemsintäktema knappt
20 procent av idrottsrörelsens totala intäkter. Publikintäktema har mer än
fördubblats sedan år 1992, medan medlemsintäktema i absoluta tal är
oförändrade. Däremot har andelen medlemsintäkter i idrottsrörelsens
ekonomi sjunkit något sedan år 1992, från ca 24 procent till 20 procent
år 1996.
Publiken är en viktig inkomstkälla för elitföreningama. I ishockey är
publikintäktema 26 procent och i fotbollen 23 procent av de totala
intäkterna. Andra arenasporter som t.ex. handboll och basket har också
betydande publikintäkter. Dessa sporter tillsammans med fotbollens och
ishockeyns lägre serier kan uppskattas ha publikintäkter på tillsammans
ca 250 miljoner kronor.
Skattefrågor
De ideella föreningarna åtnjuter begränsad skattskyldighet både i fråga
om inkomstskatt och mervärdesskatt. Det finns utrymme för en viss
kommersiell verksamhet utan att den ideella karaktären - och därmed
skattefriheten - går förlorad. Detta gäller inkomster som har ”naturlig
anknytning” till föreningens ändamål, respektive verksamhet som ”av
hävd” utnyttjats för att finansiera det ideella arbetet.
Skattemyndigheternas syn på frågan om idrottsrörelsens begränsade
skattskyldighet har belysts i en särskild undersökning som
idrottsutredningen låtit göra. All verksamhet som formellt drivs av en
ideell idrottsförening ligger inte inom den ideella - och därmed
skattebefriade - sektom. En växande del finns inom den kommersiella
sektom och är därmed inte undantagen från beskattning. Att en viss del
av föreningsverksamheten är skattebefriad kan innebära att
konkurrensneutralitet inte kan upprätthållas.
Frågan om hur gränserna skall dras i dessa sammanhang är i praktiken
inte särskilt enkel och olika skattemyndigheter kan bedöma
frågeställningarna på skilda sätt.
Fritidsutredningen överlämnade sitt slutbetänkande Fritid i förändring
(SOU 1996:3) i januari 1996. Utredningens uppdrag var bl.a. att
kartlägga kvinnors och mäns fritidsvanor och fritidsverksamheter och att
analysera hur fördelningen av offentliga resurser till kvinnor och män ser
ut.
En stor majoritet av de offentliga resurserna inom fritidsområdet
fördelas i kommunerna. År 1995 fördelades ca 10 miljarder kronor till
fritid och sju miljarder kronor till kultur. Fritidssektorn domineras av
idrotten.
17
Av kommunernas sammanlagda kostnader for fritidssektorn går Prop. 1998/99:107
ca 70 procent, dvs. sju miljarder kronor, till anläggningssubventioner.
Tillgången till majoriteten av de anläggningar som subventioneras är inte
rättvist fördelad mellan kvinnor och män.
Utredningen konstaterade att det finns olika aspekter av jämställdhet
som bör beaktas om kvinnor och män skall ges reella möjligheter att
utöva de fritidsverksamheter som de önskar. Exempelvis måste kvinnor
få känna sig trygga när de är ute och motionerar. Vidare måste bl.a.
lokaler och miljöer utformas så att de är säkra och tillgängliga. En annan
viktig aspekt är givetvis fördelningen av tider för bruk av anläggningar
mellan kvinnor och män, såväl när det gäller antal timmar som tidpunkter
på dygnet.
Idrotten spelar en viktig roll for att öka förståelsen människor och
grupper emellan och är också en mötesplats i vardagen för bam och
vuxna. På så sätt kan främlingsfientlighet och rasism motverkas. Många
utövare med utländsk bakgrund finns redan i våra landslag och
föreningar och fungerar som förebilder för unga människor.
Under de senaste decennierna har Sverige kommit att präglas av en
kulturell och etnisk mångfald genom arbetskrafts- och flykting-
invandring. Befolkningen i vårt land är i dag mer heterogent sammansatt
än någonsin tidigare. Detta är en tillgång för vårt samhälle men har även
skapat konflikter och oro.
Stora insatser görs i dag för att skapa förutsättningar för en
samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans.
Inte minst inom kultur, idrott och övriga folkrörelser kan olika människor
och kulturer mötas. Den lokala miljön är ofta utgångspunkt för idrottens
och folkrörelsernas engagemang och detta skapar nya mötesplatser för
människor.
Idrotten är till hela sin idé internationell. Idrottsligt utbyte mellan
grupper av människor med olika bakgrund berikar vårt samhälle. Genom
att idrotten är gränslös kan den via de lokala föreningarna underlätta för
nyanlända och andra med utländsk bakgrund att integreras i det svenska
samhället. Människor med olika etnisk och kulturell bakgrund kan med
idrottsgemenskapen som utgångspunkt lära känna varandra samt
respektera och förstå varandras värderingar.
Idrottens språk är universellt. Alla kan kommunicera med varandra
oavsett bakgrund. Genom detta ger idrotten även alla nyinvandrade i vårt
land möjlighet att delta i idrott redan innan de behärskar det talade
språket. Idrotten kan användas som en väg in i det svenska samhället och
ger även infödda svenskar en möjlighet att lära känna människor från
andra länder.
18
Idrottsutredningen har låtit genomföra en kartläggning av idrottsrelaterad
forskning i Sverige. Kartläggningen har resulterat i en rapport som är
publicerad i delrapporten Historia, ekonomi och forskning (SOU
1998:33).
Idrottsforskning som sker vid svenska universitet och högskolor
tillförs medel dels via universitetens och vissa högskolors fasta
basresurser för forskning, dels via forskningsråd och sektorsorgan. Under
1980-talet inrättades sammanlagt nio professorstjänster inom
idrottsforskningsområdet.
Centrum för idrottsforskning (CIF) inrättades genom ett regerings-
beslut år 1988. CIF har till uppgift att initiera, samordna och stödja
forskning inom idrottsområdet. CIF skall också skapa förutsättningar för
samarbete mellan forskare vid olika universitet och högskolor samt andra
engagerade inom området. Regeringen har tillskjutit medel sedan starten.
CIF är placerad som en särskild arbetsenhet vid Karolinska institutet.
Varje år lyser CIF ut forskningsanslag och bedömer ansökningarna i stor
sett på samma sätt som grundforskningsråden, dvs. enligt strikt
vetenskapliga kriterier. Övriga forskningsråd har i stort sett inte givit
anslag till idrottsrelaterad forskning.
RF blev genom 1970 års idrottspolitiska beslut även statens
sektorsorgan för kunskapsutvecklingen inom den organiserade idrotten.
RF erhåller medel till forskning och utveckling över statsanslaget och av
dessa bidrar RF till CIF:s verksamhet med för närvarande ca 5 miljoner
kronor per år. RF har en egen forskningpolicy, antagen av
Riksidrottsstyrelsen den 2 februari 1995. I den sägs att staten bör söija
för den grundläggande kunskapsuppbyggnaden för idrottens utveckling
och att idrotten själv skall bedriva en egen aktiv forsknings- och
utvecklingsverksamhet med bred spridning och förankring i idrotts-
rörelsen.
Under år 1997 har RF avsatt 6,6 miljoner kronor av statsanslaget till
antidopningverksamhet. Dessa medel bekostar bl.a. analyser av
dopningprover vid Huddinge sjukhus.
Genom beslutet att över anslaget Stöd till idrotten rikta medel för
forskning och utveckling har RF i princip tilldelats rollen som statens
sektorsforskningsorgan på idrottsområdet.
Forskarstyrd forskning
Idrottsutredningens kartläggning visar att den idrottsrelaterade forsk-
ningen finns företrädd i det svenska universitets- och högskolesystemet,
på olika orter och med tyngdpunkter i olika ämnen. Den markering som
staten gjorde under 1980-talet genom att inrätta ett antal
idrottsprofessurer kan för övrigt inte upprepas i dag, då även de högre
forskartjänsterna nu normalt inrättas och avvecklas efter beslut av
universiteten/högskoloma själva.
Prop. 1998/99:107
19
Idrottsutredningen ansåg att det finns behov av mer resurser till den
forskarstyrda idrottsforskningen. Idrottsforskningen är i dag etablerad i
universitets- och högskolesystemet.
CIF har ett viktigt nationellt uppdrag i förhållande till grund-
forskningen inom idrottsområdet och en mångvetenskaplig kompetens
som finns samlad inom organisationen. Samtidigt visar kartläggningen
att detta uppdrag är svårt att leva upp till fullt ut beroende på de resurser
som CIF har givits.
Idrottsutredningen bedömer att tiden förefaller vara mogen för den
forskarstyrda idrottsrelaterade forskningen att ta plats i den större
forskningsrådsgemenskapen och fa tillgång till de där samlade rörliga
resurserna för forskning. Forskningsrådsnämnden (FRN) skulle enligt
Idrottsutredningen kunna vara platsen för idrottsforskningen mot
bakgrund av att FRN:s verksamhet spänner över alla ämnesområden samt
att rådets övergripande strategi är att initiera forskning inom
samhäll srelevanta områden. Skulle så ske, förutsätter Idrottsutredningen
att till FRN:s uppgifter tydligt fogas ansvaret för forskning om idrott,
dvs. i princip det uppdrag som staten givit CIF i samband med dess
tillkomst.
Beställarstyrd forskning
RF bör, enligt Idrottsutredningen, ges ett tydligt ansvar för
idrottsrelaterad forskning och utveckling med tonvikt på utvecklingen av
den organiserade idrottens egna behov. Idrotten är en betydelsefull
samhällssektor och RF har där en framträdande roll. RF har redan via sin
egen forsknings- och utvecklingspolicy redovisat sitt intresse och ansvar
för en sådan roll.
Idrottsutredningen föreslog att staten bör uppdra åt RF att bedriva
forsknings- och utvecklingsverksamhet med utgångspunkt i den
organiserade idrottens behov. Statsmedel bör utgå till sådan forsknings-
och utvecklingsverksamhet som RF själv styr över och ansvarar för. En
förutsättning är, enligt Idrottsutredningen, att regeringen vid fördelningen
av dessa medel sätter som villkor att RF använder dem för avsett
ändamål samt att den verksamhet som far statsbidrag blir föremål för
lämplig kvalitetssäkring och att resultaten av dessa redovisas till
regeringen.
Idrottslärarutbildning
Örebro universitet, Umeå universitet och Idrottshögskolan i Stockholm
har rätt att utfärda idrottslärarexamen. Det finns också möjlighet att
kombinera ämnet idrott och hälsa med studier i andra ämnen i syfte att
avlägga examen som grundskollärare alternativt gymnasielärare med
idrott och hälsa som ett av ämnena i en kombination. Idrottshögskolan i
Stockholm anordnar kurser i idrott och hälsa åt Lärarhögskolan i
Stockholm. Även andra högskolor, som ger grundskole- och
gymnasielärarutbildning har ämnet idrott och hälsa.
Prop. 1998/99:107
20
Prop. 1998/99:107
RF:s antidopningsarbete
Sedan år 1977 finns det fastlagt i RF:s stadgar att dopning i samband
med all idrottsutövning är förbjudet. Riksidrottsstyrelsen har det över-
gripande ansvaret för arbetet mot dopning. RF:s arbete mot dopning
omfattar olika förebyggande och kontrollerande verksamheter.
Provtagning, utbildning, information och samverkan med myndigheter
och organisationer är viktiga inslag.
För närvarande avsätter RF ca 6,6 miljoner kronor av sina statsmedel
till antidopningarbete. Av detta belopp används ca 2 miljoner kronor till
kontrollverksamheten och ca 2,8 miljoner kronor för dopninganalyser vid
Huddinge sjukhus. RF har tidigare även svarat för vissa investeringar av
analysapparatur.
En stor del av RF:s antidopningarbete är centrerat kring kontroll-,
provtagnings- och analysverksamheten. Provtagningen görs till
övervägande del på elitidrottsmän på landslagsnivå och nivån närmast
under. Den nationella provtagnings- och analysverksamheten finansieras
av RF. Vid internationella tävlingar får det arrangerande special-
idrottsförbundet betala för provtagning och analyser.
År 1990 trädde Europarådets konvention mot dopning i kraft för
Sveriges del. Enligt konventionen förbinder sig parterna bl.a. att bistå
sina idrottsorganisationer med finansiering av dopningkontroller och
analyser. Konventionen tar främst sikte på dopning som ett
idrottsproblem, men även folkhälsoperspektivet skall aktualiseras för
eventuellt ytterligare åtgärder inom Europarådet.
Regeringen gav i februari 1998 RF i uppdrag att vara genomförande
instans inom ramen för avtalet om internationellt samarbete mot dopning
på idrottsområdet, The International Anti-doping Arrangement (IADA).
Avtalet, som tecknats mellan sex länder, berör standardisering och
kvalitetsutveckling inom dopningkontrollområdet.
Idrotts- eller folkhälsoproblem ?
I Dopingutredningens betänkande Doping i ett folkhälsoperspektiv (SOU
1996:126) görs bedömningen att samhällets åtgärder mot dopning bör
inriktas på missbruket i ett folkhälsoperspektiv. Dopningbruket
förekommer inte exklusivt inom den organiserade idrotten. Dopning
förekommer framför allt bland styrketränande och i de miljöer där sådan
träning bedrivs. Som ett hälsoproblem, främst för ungdomar, är det
således enligt Dopingutredningen angeläget för det allmänna (stat,
landsting och kommun) att ge stöd till åtgärder mot dopning. Detta visas
också bl.a. genom Folkhälsoinstitutets olika insatser mot dopning och
genom olika kommuners avtal med såväl föreningsdrivna som
privatdrivna gym.
Motiven för staten att ge stöd till idrottsrörelsens antidopningarbete
kan, enligt Idrottsutredningens uppfattning, till viss del kopplas till
21
folkhälsoambitioner, framförallt den del av RF:s arbete som är inriktat på Prop. 1998/99:107
information och samarbete med andra organisationer och myndigheter.
Regeringen har i propositionen Åtgärder mot dopning (prop.
1998/99:3) markerat att verksamheten vid Dopinglaboratoriet vid
Huddinge sjukhus är av stor betydelse. Genom kriminaliseringen av
bruket av dopningsmedel, som föreslås i propositionen, kan denna
verksamhet få ännu större betydelse. Regeringen gör i propositionen
bedömningen att kriminaliseringen kan komma att leda till en viss ökning
av antalet analysuppdrag för Dopinglaboratoriet.
Sverige har genom olika internationella åtaganden markerat sitt ansvar
för arbetet mot dopning. RF har som statens företrädare på
idrottsområdet en viktig roll att spela i det internationella arbetet med
dopningfrågoma inom idrotten, vilket bl.a. kommit till uttryck i det ovan
nämnda regeringsuppdraget till RF att vara genomförande instans enligt
IADA-avtalet.
Idrottsutredningen ansåg att den kontroll- och provtagningsverksamhet
som byggts upp inom idrottsrörelsen är föredömlig och förtroende-
ingivande samt nödvändig. Idrottsutredningens slutsats var att den även
fortsatt bör stöttas inom ramen för statens stöd till idrotten.
Verksamheten ingår enligt utredningens mening i den allmänna
verksamhet kring tävling och motion som RF och specialidrotts-
förbunden bedriver och bör således erhålla sitt stöd den vägen.
Idrottsverksamhet förknippas i hög grad med begrepp som rent spel och
allas rätt att vara med. Idrotten tar också tydligt avstånd från fusk i alla
dess former. Denna inställning kännetecknar idrottsrörelsens arbete med
etik- och moralfrågoma. I idéprogrammet Idrotten vill, som antogs på
riksidrottsmötet år 1995, betonas dessa frågor. En speciell satsning för att
föra ut dessa frågor inom idrottsrörelsen har vidare inletts under
samlingsnamnet Starta Vågen - idrottens etiksatsning.
Starta Vågen är ett samarbete mellan RF och SISU och består av tre
delprojekt. Dessa är Allas rätt att vara med, Landslag mot våld och Rent
spel.
Syftet med Starta Vågen är i första hand att fa till stånd lokala
aktiviteter i föreningarna och diskutera idrottens etikfrågor. Satsningen
vänder sig till aktiva, främst bam och ungdomar samt deras föräldrar,
ledare, förtroendevalda, anställda och funktionärer.
Supportervåld i samband med idrottsevenemang har under många år
utgjort ett allvarligt hot mot idrottens trovärdighet och ställning som
positiv familjeunderhållning. Även om problemet i första hand berör
några föreningars elitverksamhet kastar incidenter av detta slag en
skugga över hela idrottsrörelsen. Under 1990-talet har ett samarbete
mellan idrottsrörelsen och samhället lett till minskade ordningsstömingar
i samband med idrott. I juni 1998 redovisade en arbetsgrupp inom
Inrikesdepartementet överväganden och förslag om gemensamma
insatser från samhället och idrottsrörelsen mot idrottsanknutet våld
22
(Ds 1998:38). Arbetsgruppen betonade vikten av att detta arbete måste Prop. 1998/99:107
bedrivas vidare och föreslog bl.a. att RF skulle stå som huvudman för en
samverkansgrupp som skall följa och ge rekommendationer till ett
gemensamt säkerhetsarbete.
Idrott omfattas inte av EG-fördraget och mot denna bakgrund har inte
heller någon gemenskapspolitik kommit att utformas.
Europaparlamentet
Europaparlamentet antog år 1994 en resolution om gemenskapen och
idrotten. I resolutionen konstateras bl.a. att idrotten står i fokus för
många tiotals miljoner medborgares intresse inom EU. Såväl aktivt
utövande som passivt beskådande av idrott utgör påtagliga bidrag till de
europeiska medborgarnas och folkens sociala och kulturella identitet. I
resolutionen framgår att man önskar en EU-policy för idrotten, vilken
skall utvecklas tillsammans med idrotten själv. Främst avsåg parlamentet
åtgärder med avseende på den gemensamma marknaden, åtgärder för att
främja ett aktivt deltagande i idrott samt åtgärder för att bekämpa våld
inom idrotten.
Europeiska rådet
Europeiska rådet har uttalat sig i idrottsfrågor såväl vid den
mellanstatliga konferensen i Amsterdam år 1997 som vid toppmötena i
Cardiff och i Wien år 1998. Konferensen i Amsterdam antog en särskild
deklaration där idrottens sociala betydelse, särskilt för att skapa identitet
och gemenskap människor emellan, betonades. Europeiska unionens
organ uppmanades att beakta synpunkter från idrottssammanslutningar
när det gäller viktiga frågor som rör idrott. I samband därmed bör
särskild uppmärksamhet ägnas det som är särskilt kännetecknande för
amatöridrotten, menade konferensen.
Av slutsatserna från det Europeiska rådets möte i Cardiff framgick att
rådet erkänner idrottens betydelse genom att mana till diskussion om hur
kontakterna ungdomar emellan skall förbättras och att kampen mot den
sociala utslagningen skall stärkas med hjälp av bland annat idrotten.
Vid rådets möte i Wien antogs ett särskilt avsnitt i slutdokumentet där
området idrottens sociala betydelse underströks. Rådet inbjöd
kommissionen att överlämna en rapport till Europeiska rådets möte i
december 1999 med inriktning på att bevara nuvarande idrottsstrukturer
och att upprätthålla idrottens sociala funktion inom ramen för
gemenskapen. Rådet uttryckte vidare sin oro för omfattningen av
dopning inom idrotten, vilket undergräver idrottens etik och äventyrar
folkhälsan. Rådet betonade behovet av en mobilisering på EU-nivå och
inbjöd medlemsstaterna att tillsammans med EG-kommissionen och
internationella idrottsorganisationer gemensamt undersöka möjliga 2
åtgärder för att intensifiera kampen mot denna fara, särskilt genom bättre Prop. 1998/99:107
samordning av befintliga nationella åtgärder.
Ministerrådet
Då idrottsfrågorna inte är föremål för gemenskapsarbetet har de
ansvariga statsråden för idrottsfrågor aldrig mötts i detta sammanhang.
Ministerrådet (hälso- och sjukvårdsministrama) antog år 1992 ett antal
förhållningsregler i en kod (Code of Conduct Against Doping in Sport). I
denna uppmanas EG-kommissionen och medlemsländerna att tillämpa
koden i kampen mot dopning. Här poängteras vikten av att de unga
informeras om dopningens risker och uppmuntras till ett dopningfritt
idrottsutövande. Föräldrar uppmuntras till att fostra sina bam och stödja
dem i ett positivt tränande. Skolor, idrottsutövare, tränare, idrotts-
organisationer och andra skall vara aktiva för att bl.a. främja rent spel vid
tävlingar och arbeta mot dopningen.
I januari 1999 genomfördes ett informellt idrottsministermöte i Bonn
under Tysklands ordförandeskap. Mötet var ett initiativ med bakgrund i
Wien-toppmötet och behandlade dopningsfrågor inom idrotten. Mötet
utgjorde en del i medlemsstaternas förberedelser inför Världsdopnings-
konferensen i Lausanne som arrangerades av den Internationella
olympiska kommittén den 2-4 februari 1999. Tyskland har aviserat att
man avser att kalla till ett informellt idrottsministermöte i Padembom
senare under våren. Där avser man att ta upp de frågor som behandlades
av regerings- och statscheferna vid toppmötet i Wien, i december 1998.
EG-kommissionen
I ett meddelande år 1991 till ministerrådet och parlamentet utvecklade
EG-kommissionen sin syn på idrotten. Utöver en återblick på
kommissionens dittillsvarande engagemang på idrottsområdet så
beskrevs kommissionens syn på framtiden inom detta område. Här
betonades behovet av att stärka dialogen mellan kommissionen och
idrotten inför fullbordandet av den inre marknaden. Kommissionen
konstaterade att idrotten är ett av de viktigaste sociala fenomen som har
uppträtt i Europa under 1900-talet. Vidare konstaterades att idrotten är
viktig både som fritidssyssla och som ekonomisk aktivitet. Idrott och till
idrotten knuten verksamhet svarade enligt kommissionen för 2,5 procent
av världshandeln. Vidare beskrevs idrottens betydelse för att
sammanfoga människor inom EG och bidra till att skapa en gemensam
europeisk identitet.
I ett arbetsdokument från september 1998 vidareutvecklade
kommissionen sin uppfattning och uttalade att idrotten har fem
funktioner, nämligen en uppfostrande funktion, en funktion för hälsan, en
social- och en kulturell funktion samt en funktion för lek. Kommissionen
medgav att idrott inte bara är en ekonomisk verksamhet utan också ingår
i den europeiska identiteten. För närvarande pågår en process inom
kommissionen för att enligt inbjudan från toppmötet i Wien
24
sammanställa en rapport till toppmötet i Helsingfors i december 1999. I
det arbetet ges möjlighet för såväl medlemsstaterna som idrottsrörelsen
att framföra sina synpunkter på de aktuella frågeställningarna.
EG-kommissionens främsta forum för dialog med medlemsländerna
och idrottsrörelsen har varit det sedan år 1991 årligen återkommande
Europeiska idrottsforumet, där kommissionen informerar om aktuella
frågor inom EU av betydelse för idrotten. Vid det senaste Idrottsforumet
meddelade kommissionen att det finns ett stort antal ärenden som bereds
inom konkurrens- och idrottsområdet. Kommissionens generaldirektorat
för konkurrens (DGIV) har exempelvis tagit emot 55 klagomål som har
att göra med konkurrensfrågor inom idrotten.
För att skapa större förståelse mellan Europas folk fördelade
kommissionen under några år ett begränsat stöd till idrottsföreningar
genom ett pilotprogram, det s.k. Eurathlonprogrammet. Syftet med
programmet var att främja den roll som idrotten spelar för den sociala
integrationen, hälsomedvetandet och solidariteten människor emellan.
Bidrag fördelades till idrottsföreningar och idrottsförbund för projekt
som omfattar minst tre medlemsländer. Programmet har nu upphört.
EG-domstolen
EG-domstolen har i vissa domar fastställt principen att idrotten bör
underkastas gemenskapsrätten i de fall den utgör en ekonomisk aktivitet
inom ramen för den inre marknaden.
Den senaste domen av stor betydelse på idrottsområdet meddelades i
december 1995 i det s.k. Bosman-fallet (mål C-415/93). I domen
behandlas frågan om arbetskraftens fria rörlighet. Domen har medfört att
olika specialidrottsförbund i Sverige genomfört förändringar i sina
tävlingsbestämmelser. Bland andra domar av betydelse för idrotten kan
nämnas det s.k. Walrave & Koch-fallet (mål 36/74) där domstolen slår
fast att avlönat arbete inom idrotten är en ekonomisk aktivitet i EG-
fördragets mening. Vidare uttalade domstolen att förbudet mot
diskriminering på grund av nationalitet inte gäller sammansättningen av
idrottslag, särskilt landslag, eftersom sammansättningen av sådana lag är
en fråga av rent sportsligt intresse och som sådan inte har något med
ekonomisk aktivitet att göra. Målet i Dona/Mantero (mål 13/76) kan
också nämnas i detta sammanhang. I domen slås fast att vägran av ge rätt
till enskild att utöva sitt yrke inom EU måste motiveras med skäl som
rättfärdigas i förhållande till EG-fördraget. Dessutom måste det vara
möjligt att överklaga beslutet.
Frågor om idrotten och EU i Sverige
Under Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU diskuterades frågan
om idrotten och EU-medlemskap grundligt i en arbetsgrupp inom
Finansdepartementet med representanter från såväl Regeringskansliet
som från idrottsrörelsen. De överväganden som gjordes presenterades i
en skrift i serien Fakta Europa "EU och idrotten" (1994:5).
Prop. 1998/99:107
25
I oktober 1996 beslöt regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom Prop. 1998/99:107
Inrikesdepartementet med uppgift att göra en juridisk kartläggning och
analys av EG-fördragets inverkan på svensk idrott. I arbetsgruppen
ingick tjänstemän från Regeringskansliet och representanter från
idrottsrörelsen. Den lämnade över sin slutrapport, EG-rätten och svensk
idrott (Ds 1997:27), i mars 1997. En av arbetsgruppens slutsatser var att
det inte är nödvändigt att revidera EG-fördraget eller vidta andra åtgärder
i syfte att värna och utveckla den sammanhållna och demokratiskt
organiserade folkrörelseidrotten i Sverige.
Över idrottsanslaget ges även bidrag till organisationer som står utanför
Riksidrottsförbundet (främjandeorganisationema). För år 1999 fördelas
sammanlagt 13 miljoner kronor till Friluftsfrämjandet, Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna), Svenska Livrädd-
ningssällskapet och Simfrämjandet (SLS), Svenska
Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen (SBU) och Cykelfrämjandet.
Organisationerna lämnar sina budgetunderlag till RF som
vidarebefordrar dem till regeringen. Regeringen bedömer
budgetunderlagen och anger i regleringsbrev hur mycket vart och ett av
förbunden skall fa i bidrag. Medlen betalas ut till förbunden av RF i
enlighet med regeringens anvisningar. Ett villkor för bidraget är att de
mottagande organisationerna bedriver lokal bam- och ungdoms-
verksamhet med stöd av bidraget.
Många av de främjandeorganisationer som i dag erhåller bidrag från
anslaget Stöd till idrotten liksom ett antal andra organisationer bedriver
en verksamhet som erbjuder bam och vuxna spännande och lärorika
upplevelser i naturen. Därigenom skapas goda möjligheter att utveckla ett
livslångt intresse för hälsa och friluftsliv samt kunskaper som gör det
möjligt att vistas i skog och mark, vid sjö och hav samt i trafiken utan att
utsättas för onödiga risker. Ytterligare andra organisationer, exempelvis
Friskis & Svettis, bedriver en verksamhet som främjar folkhälsan,
förebygger olyckor och möjliggör för utsatta grupper av människor att fa
del av motion och naturupplevelser. De verksamheter som flertalet av
dessa organisationer bedriver kan sägas vara inriktade mot friluftsliv och
att väma naturen. Redskapen och miljöerna där man utövar aktiviteterna
varierar och därmed också den medlemskrets man vänder sig till.
Främjandeorganisationer skiljer sig i olika avseenden från den RF-
organiserade idrotten. Tävlingsinslaget i flertalet förbund är helt
frånvarande eller starkt nedtonat. Arbetet med att väma miljön samt
främja säkerhet till sjöss och i trafiken lyfts fram av vissa förbund.
Skillnaderna gentemot den RF-organiserade idrotten har medfört att
förbunden valt att stå utanför RF.
26
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Den nationella idrottspolitiken bör bygga
på tre grundstenar:
1. En tydlig strävan att i samhällsplanering, i skolans arbete och i
andra sammanhang uppmuntra och ge möjligheter till bams,
ungdomars och vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god
folkhälsa. Sådana möjligheter bör skapas genom samverkan mellan
staten, kommunerna, idrottsrörelsen och organisationer som
bedriver frilufts- och ffämjandeverksamhet.
2. Ett aktivt stöd till en fri och självständig idrottsrörelse byggd på
ideellt engagemang och som bedriver en bred verksamhet, som
värnar om god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och
pojkar, kvinnor och män, som arbetar aktivt för integration samt
värnar om demokratisk fostran.
3. En medvetenhet om att elitidrotten också till viss del består av
kommersiell underhållning som har ett värde genom att den ger
många människor förströelse och glädje, men som bör bedrivas
utan offentliga subventioner.
Idrottspolitiken bör bedrivas utifrån en medvetenhet om att dessa tre
grundstenar kan ha stor betydelse såväl var för sig som tillsammans
på både lokal och central nivå.
Skälen för regeringens bedömning: Det är nu nära 30 år sedan
statens stöd till idrotten senast var föremål för en genomgripande
prövning och analys. Under denna tid har bl.a. formerna för
anslagstilldelning och synen på reglering av offentligt finansierad
verksamhet genomgått omfattande förändringar. Dessutom har
förändringar i omvärlden skett som påverkar idrotten och
förutsättningarna för statens stöd. Många svenskar har i dag en annan
etnisk och kulturell bakgrund. Sverige har vidare blivit en del av
Europeiska unionen. Idrottens regelverk har därmed blivit föremål för
prövningar i EG-domstolen.
Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället är i dag
förhållandevis stora. Det finns betydande skillnader mellan olika
socioekonomiska grupper liksom mellan kvinnor och män och mellan
infödda svenska och invandrare. Det finns uppgifter som tyder på att
skillnaderna i hälsa ökar. Samtidigt riktas allt större uppmärksamhet mot
att vi främst genom våra kost-, tobaks- och alkoholvanor samt genom
motion kan påverka vår hälsa och vårt välbefinnande.
Sedan 1970 års idrottspolitiska beslut i riksdagen har nya idrotter
etablerats och fatt många utövare. Detta har medfört förändrade
förutsättningar för hela den organiserade idrottsrörelsen.
27
Det stora kommersiella intresset som under senare år har riktats mot Prop. 1998/99:107
elitidrotten har kraftigt förändrat de ekonomiska förutsättningarna för
idrottsutövandet inom vissa idrotter.
Regeringen anser att alla förändringar som skett sedan den nuvarande
idrottspolitiken formulerades har skapat ett behov av en ny politik, som
inrymmer all verksamhet som främjar inte bara idrott och motion utan
även bidrar till en förbättrad folkhälsa och miljömedvetenhet. Regeringen
anser därför att följande tre grundstenar bör prägla den framtida
idrottspolitiken.
Ett samhälle som uppmuntrar motion och idrott
En god folkhälsa är i många avseenden en betydelsefull komponent för
välfärden i vårt samhälle. Det är viktigt att bam och ungdomar tidigt
skapar sig motionsvanor som varar hela livet. Vidare är det väsentligt att
äldre människors och funktionshindrades behov av motion
uppmärksammas. Det är därför hela samhällets ansvar och intresse att
möjligheter skapas för alla människor att utöva motion och idrott
regelbundet. Förutsättningar måste finnas för hela befolkningen att
bedriva olika former av idrott och motion och förutsättningarna måste
anpassas till olika människors intressen och fysiska förmåga.
Ansvaret för att skapa och förbättra förutsättningar för motion och
idrott, och även skapa ett livslångt intresse för detta, delas mellan staten,
kommunerna, idrottsrörelsen och organisationer som bedriver frilufts-
och främjandeverksamhet. Var för sig och i nära samverkan måste
berörda aktörer pröva nya former för att bryta den utveckling i samhället
som pekar mot att många människor i alla olika åldrar inte motionerar i
tillräcklig omfattning, vilket på sikt leder till sämre hälsa. Orsakerna till
denna oönskade utveckling är flera. En orsak är att tillräckliga kunskaper
och resurser i många fall saknas för att nå ut till dessa grupper.
Regeringen anser att det är av stor vikt att i samhällsplaneringen, i
skolans arbete och i andra sammanhang uppmuntra och ge möjligheter
till människors motion och idrott. Grönområden och fria ytor bör finnas i
alla människors närområde för att möjliggöra naturupplevelser och
spontanidrott. Friluftsliv i alla dess former bör främjas och uppmuntras.
De organisationer som bedriver verksamhet med denna inriktning bör
därför erhålla samhällets stöd. Regeringen återkommer till dessa frågor i
kapitel 6.
Idrotten - vår största folkrörelse
Den svenska idrottsrörelsen, med sina tre miljoner medlemmar och över
500 000 ideellt verksamma ledare, är en unik tillgång för en positiv
utveckling av vårt samhälle. Framför allt gäller detta idrottens enastående
attraktionskraft på bam och ungdomar. De flesta människor i vårt land
har ett förhållande till idrotten - som aktiva, ledare, föräldrar till
idrottande bam eller som åskådare.
28
En fri och självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang och Prop. 1998/99:107
som bedriver en bred verksamhet bör även i framtiden ges ett aktivt stöd.
Detta bör vara inriktat på sådan verksamhet som främjar bredd- och
motionsidrott, värnar om god etik och ger lika förutsättningar för kvinnor
och män med olika social bakgrund och ekonomiska förutsättningar.
Syftet skall också vara att främja demokrati, aktivt eftersträva integration
och god tillgänglighet för funktionshindrade samt en god folkhälsa.
1 samhället finns i dag flera tecken som pekar mot ökande
klasskillnader. Den folkrörelsebaserade idrotten är ett verkningsfullt
medel för att överbrygga dessa klyftor genom att den erbjuder motion
och idrott till alla människor. Regeringen återkommer till dessa frågor i
kapitel 7.
Den kommersiella underhållningsidrotten
Underhållningsidrotten har sitt värde främst genom att den skapar
förströelse och glädje för många idrottsintresserade människor i vårt
land. Samtidigt innebär goda resultat från svenska elitidrottskvinnor och
elitidrottsmän att Sveriges möjligheter ökar att fa arrangera stora
internationella mästerskap. Elitidrottsutövare är vidare betydelsefulla
förebilder för många unga människor och kan därigenom inspirera dem
till att börja idrotta.
Underhållningsidrotten har en stark tillväxtpotential och kommer
sannolikt att ge allt fler människor möjligheter till arbete och försörjning.
Den agerar på en marknad med konkurrens med annan underhållning och
bör därför i princip bedrivas på konkurrensneutrala villkor, dvs. inte bli
föremål för offentliga bidrag eller andra subventioner. Regeringen
återkommer till dessa frågor i kapitel 8.
Staten verkar på olika sätt för en förbättrad folkhälsa hos befolkningen.
Bland myndigheterna är det i första hand Folkhälsoinstitutet (FHI) som
har en bred verksamhet som i olika avseende bidrar till en förbättrad
folkhälsa. En viktig roll spelar även Riksidrottsförbundet som förvaltar
statsanslaget Stöd till idrotten.
Andra verktyg som staten har till sitt förfogande är att styra genom
regler. Ett exempel på detta är lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel. Från och med den 1 april 1999 är bruket av
dopningsmedel kriminaliserat. Det har därmed blivit en uppgift för
polisen att bekämpa bruket av dopningsmedel i samhället genom att
29
övervaka efterlevnaden av lagen och vidta åtgärder när misstanke om Prop. 1998/99:107
brott föreligger.
FHI har på regeringens uppdrag tagit fram underlag som redovisar
nationella och internationella erfarenheter av vilka möjligheter som finns
att stimulera till ökad fysiskt aktivitet bland de grupper som är minst
fysiskt aktiva. Uppdraget redovisades till regeringen i september 1998.
Av rapporten framgår att ca 25-30 procent av medelålders män och
ca 10-15 procent av kvinnorna i samma ålder är helt fysisk inaktiva. Till
denna grupp kommer de som har viss men inte tillräcklig fysiskt
aktivitet. Hur stor denna grupp är beror bl.a. på hur fysisk aktivitet
definieras.
Som enskild riskfaktor för att t.ex. utveckla en hjärt- och kärlsjukdom
är fysisk inaktivitet likvärdig med andra kända riskfaktorer som höga
blodfetter, rökning och högt viloblodtryck. FHI konstaterar i rapporten
att det behövs normer för fysisk aktivitet. Det är en angelägen
forskningsuppgift att fastställa aktivitetsnormer till ålder, typ av effekt
och inriktning av fysisk aktivitet mot olika typer av ohälsa. I rapporten
ställs frågan om satsningar på fysisk aktivitet är lönsamma. Det
konstateras att detta är svårt att beräkna men FHI menar att enbart de
ekonomiska kostnaderna för diverse medicinska effekter av fysisk
inaktivitet för samhället är mycket stora.
Som en följd av detta uppdrag har regeringen i regleringsbrevet till
FHI för år 1999 gett institutet ett ytterligare uppdrag. FHI skall, i brett
samråd med berörda myndigheter och organisationer, göra år 2001 till ett
fysiskt aktivitetsår. Förberedelsearbete och planeringen för genom-
förandet av året skall redovisas för regeringen senast den 30 juni 2000.
Regeringen beslutade den 14 december 1995 om direktiv till en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utarbeta nationella
mål för hälsoutvecklingen. Kommittén avser att inom ramen för sitt
uppdrag även presentera mål och strategier för att öka förutsättningarna
för befolkningen att bli mer fysiskt aktiva. Regeringen vill understryka
att idrottsrörelsen utgör en viktig del i arbetet med att förverkliga dessa
mål.
Kommittén överlämnade i mars 1998 delbetänkandet Hur skall Sverige
må bättre? (SOU 1998:43) och ett slutbetänkande skall överlämnas till
regeringen under våren 2000. Regeringen utgår från att de förslag som
utredningen presenterar blir en viktig utgångspunkt för hela samhällets
arbete för en förbättrad folkhälsa.
30
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Ansvaret för dopingslaboratoriet bör för
närvarande inte omprövas.
Idrottsutredningens förslag: Ansvaret för att det finns ett fullgott
dopningslaboratorium bör åvila utgiftsområdet för hälso- och sjukvården.
Remissinstanserna: Inga invändningar anförs mot att ansvaret bör
åvila hälso- och sjukvården. Stockholms läns landsting förutsätter dock
att medel i så fall tillförs från staten för detta ändamål. Umeå universitet
är positivt till förslaget och konstaterar att dopning är ett större problem
för samhället än för idrotten.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har tidigare uttalat
att det är angeläget att Folkhälsoinstitutet följer utvecklingen av
dopningsmissbruket i samhället men att det för närvarande inte finns skäl
att ålägga FHI ytterligare uppgifter i denna fråga (se prop. 1998/99:3).
Beträffande dopinglaboratoriet i Huddinge har regeringen konstaterat
att det är en viktig verksamhet som bedrivs där. Genom
kriminaliseringen av bruket av dopningsmedel kommer polisen att
behöva anlita expertis för att analysera prover vid misstanke om brott.
Polisen kan då köpa tjänster av dopinglaboratoriet. Därmed kommer
laboratoriet att fa än större betydelse. Regeringen anser därför inte att
ansvaret för dopingslaboratoriet nu bör bli föremål för ytterligare
prövning. Sannolikt leder kriminaliseringen till ett ökat antal
beställningar av analyser och därmed en stabilare bas för laboratoriet och
dess verksamhet.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att samhällsplaneringen,
inte minst i storstadsregionerna, beaktar människors behov av
grönområden och andra fria ytor samt anläggningar och olika
arrangemang som gör det möjligt för människor i alla åldrar att
motionera såväl utomhus som inomhus. Genom en dialog mellan
kommunerna och lokala företrädare för motion, idrott och friluftsliv
bör värdefulla synpunkter kunna komma fram som kan påverka och
främja en god planering.
Skälen för regeringens bedömning: Den fysiska närmiljöns
utformning har en avgörande betydelse för människors möjligheter att
motionera och idrotta. Det får aldrig vara så att flickor och kvinnor avstår
från att motionera utomhus på grund av risk för överfall. Det är
kommunernas ansvar att planera hur mark och vatten bäst skall kunna
31
användas. Detta regleras i plan- och bygglagen (1987:10) (PBL). Lagen
syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en
samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden
och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens
samhälle och för kommande generationer.
Människor tillbringar huvuddelen av sin tid i sina bostadsområden.
Avstånden har en stor betydelse för benägenheten att utnyttja frilufts- och
motionsanläggningar. Närmiljöns utformning är således av avgörande
betydelse för om man är fysiskt aktiv eller inte. Möjligheter till motion
och idrott bör därför finnas där människor bor. Bostadsområdena bör
innehålla grön- och aktivitetsytor och därigenom främja förutsättningar
för goda levnadsvanor för de boende. Detta är extra angeläget i
storstadsregionerna.
Människor väljer själva hur de vill motionera och idrotta. Olika
undersökningar har visat att det finns ett stort intresse för att gå
långpromenader, cykla, jogga, delta i motionsgymnastik och idka
friluftsliv.
PBL föreskriver att all planläggning bl.a. skall främja en
ändamålsenlig struktur av bebyggelse och grönområden. Det skall finnas
lämpliga platser för lek, motion och annan aktivitet. PBL anger således
hur viktig markanvändningen och bostadsområdenas utformning är för
motion och idrott.
Kommunerna har inom PBL:s ram ansvaret för att genomföra och
fullfölja planläggningen. Planeringen innebär att väga samman olika
intressen till en bra livsmiljö. Målet för den fysiska planeringen och dess
genomförande är att skapa goda livsmiljöer för flera generationer framåt.
Kommunerna är således de viktigaste aktörerna när det gäller att skapa
goda förutsättningar för att främja motion, idrott och friluftsliv.
Kommunerna har dessutom ansvaret för skolgårdarnas utformning.
Regeringen vill understryka den betydelse skolgårdarna har för elevernas
möjligheter till lek och rörelse. Lämpligt utformade skolgårdar kan
stimulera fysiska aktiviteter genom att fungera som arena för motion och
idrott.
Dialog mellan kommuner och lokala föreningar i planfrågor
Bortsett från PBL:s bestämmelser om den fysiska planeringen är det en
frivillig kommunal uppgift att ge förutsättningar för motion och idrott.
Regeringen vill understryka att det inte är aktuellt att ändra på detta
förhållande som har en lång tradition i vårt land. För kommuninvånarna
är det viktigt att det skapas långsiktigt goda livsmiljöer. I en god
livsmiljö bör ingå förutsättningar som främjar motion, idrott och
friluftsliv för bam, ungdomar, äldre och funktionshindrade.
Den representativa demokratin och dess beslutsformer måste växa
fram underifrån genom att lokalt engagemang tas till vara. Idrottens
organisationer fyller här en viktig funktion och de bör därför fa ta del i
den kommunala planeringen. Genom en dialog mellan kommunerna och
lokala företrädare för motion, idrott och friluftsliv bör värdefulla
Prop. 1998/99:107
32
synpunkter kunna komma fram som kan påverka och främja en god
planering.
Att skapa goda livsmiljöer - ett gemensamt ansvar
Kommunerna har inom ramen för den kommunala självstyrelsen ansvaret
för genomförandet av den fysiska planeringen där olika intressen skall
vägas samman till en god livsmiljö. Kommunerna och föreningslivet har
tillsammans ansvaret för tillkomsten av ändamålsenliga anläggningar och
övriga förutsättningar för motion, idrott och friluftsliv. Människorna i
bostadsområdena har, enskilt eller i föreningar, ansvar för att en sund och
bra verksamhet bedrivs när det gäller motion, idrott och friluftsliv.
Kommunerna har av tradition - särskilt inom tätorterna - tagit på sig
ansvaret för investeringar i och drift av olika anläggningar. Förhållandet
varierar dock mellan olika kommuner och mellan olika idrotter. Av
idrottsutredningens undersökningar kan dock slutsatsen dras att cirka
hälften av anläggningarna ägs och drivs av kommunerna och hälften äv
föreningarna.
Anläggningar av olika slag bör kretsloppsanpassas både vad gäller
själva anläggningen och driften av verksamheten. Genom att
idrottsrörelsen själva ställer sådana krav på kommunerna tar de ansvar
för att kretsloppsanpassa Sverige. Genom åtgärder för att minska
energiförbrukning, att utföra allergisanering och använda utrustning utan
freoner visar idrottsrörelsen att miljöhälsan är lika viktig som folkhälsan.
Regeringens bedömning: I skolan kommer alla bam och ungdomar i
kontakt med motion och hälsa. Rörelse bör ingå som en integrerad del
i undervisningen. Detta för att det skall skapas ett livslångt intresse
hos unga människor för motion och idrott.
Regeringen överväger att ge Skolverket i uppdrag att göra en
undersökning av hur organisationen av friluftsverksamheten har
förändrats i samband med införandet av den nya läroplanen år 1994.
Prop. 1998/99:107
Idrottsutredningens bedömning: Det är önskvärt att alla elever kan
fa mer idrott på schematid under de tre sista åren i grundskolan, dels för
att testa sina idrottsliga talanger, dels för att utveckla ett livslångt intresse
för fysisk aktivitet.
Remissinstanserna: Bedömningen delas av ett stort antal
remissinstanser. Några remissvar, exempelvis Jönköpings kommun,
Malmö kommun, Idrottshögskolan, Umeå universitet, framhåller att mer
idrott på schematid borde gälla alla år inom grundskolan och
gymnasieskolan. Malmö kommun vill dessutom understryka att begreppet
idrott också omfattar motion och folkhälsa. Skolverket delar inte
bedömningen med motiveringen att antalet timmar i ämnet idrott och
hälsa inför läsåret 1998 har utökats från 460 till 500 timmar.
33
2 Riksdagen 1998/99. I saml. Nr 107
Riksidrottsförbundet pekar på behovet av att ämnet idrott och hälsa ges
mer tid i alla skolformer. Svenska Friidrottsförbundet menar att idrotten
bör fa en mer framskjuten position i skolan, även under de första åren.
Skälen för regeringens bedömning: Idrotten spelar en viktig roll
under många bams uppväxt. Genom att idrotta far de utlopp för sin
glädje och sin spontanitet. De attityder och värderingar som förmedlas
genom idrotten präglar i stor utsträckning bams och ungdomars
personliga utveckling.
Idrottsrörelsen förmår emellertid inte att engagera alla bam och
ungdomar. Många unga saknar en naturlig kontakt med idrotten och går
därigenom miste om en personlig utveckling som bygger på lustfylld
rörelse och aktivitet. I själva verket riskerar de att från unga år anamma
en inaktiv livsstil vilken i förlängningen leder till en försämrad hälsa.
Skolan är den arena där alla bam och ungdomar kommer i kontakt med
motion och idrott. Undervisning i idrott och hälsa är därför av central
betydelse för att skapa ett livslångt intresse hos unga människor fot
motion, idrott och naturupplevelser. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
de bam och ungdomar, t.ex. bam med annan etnisk och kulturell
bakgrund, som har begränsade möjligheter till kontakt med natur och
miljö.
Regeringen anser att samarbetet mellan skolan och de lokala
idrottsföreningarna bör utvecklas. För att ge stöd till utveckling och
förnyelse av lokal idrottsverksamhet, bl.a. samverkan med skolorna, har
regeringen beräknat sammanlagt 60 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden för en planerad treårig satsning.
När grundskolan fick en ny timplan i samband med införandet av den
nya läroplanen år 1994 blev timtalet för ämnet idrott och hälsa, liksom
för ämnena bild, musik, slöjd och hemkunskap, reducerat jämfört med
tidigare. Anledningen var bl.a. en ökad satsning på språk och utrymme
för elevens eget val. Det är viktigt att notera att timmarna i den nya
timplanen betecknar nettotid, dvs. tid som inte far underskridas och som
skall tas igen vid bortfall. Grundskolans timplan anger tid i antal timmar
om 60 minuter, som far fördelas efter lokala beslut över hela
grundskoletiden. Den tidigare timplanen byggde på bruttotimmar i form
av 40-minuterspass per vecka.
Regleringen av antalet friluftsdagar försvann också i och med den nya
läroplanen. I en mål- och resultatstyrd skola anses den typen av
organisatoriska åtgärder vara en fråga för den lokala skolan.
Friluftsverksamhet betraktas snarare som ett medel att nå målen än ett
mål i sig. Det är emellertid inte känt vad avregleringen av antalet
friluftsdagar har inneburit. Regeringen överväger därför att ge Skolverket
i uppdrag att göra en undersökning av hur organisationen av
friluftsverksamheten har förändrats i samband med införandet av den nya
läroplanen för grundskolan.
År 1997 föreslog regeringen en förändring i timplanen för grundskolan
som innebar en utökning av timantalet för ämnena idrott och hälsa samt
slöjd. Utökningen bestod av 40 timmar, från 460 till 500 för hela
grundskoletiden. Tiden för elevens eget val reducerades i motsvarande
grad.
Prop. 1998/99:107
34
Riksdagen har under år 1999 fattat beslut om att kursen i kärnämnet Prop. 1998/99:107
idrott och hälsa skall omfatta 100 gymnasiepoäng på alla nationella
program (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99: UbU3, rskr. 1998/99:160).
Detta innebär en ambitionshöjning på vissa program.
Regeringen anser att rörelse bör ingå som en integrerad del av
undervisningen. I grundskolans kursplan för idrott och hälsa konstateras
att vår kropp är byggd för rörelse och aktivitet. För det växande barnet är
det därför viktigt att dess hemmiljö, skol- och ffitidsmiljö ger möjlighet
till motion och fysisk aktivitet och träning. Det är således en uppgift för
skolorna att utforma undervisningen på ett sådant sätt att rörelse bejakas.
Frågan om skolgårdarnas särskilda betydelse för lek och rörelse
behandlas i avsnitt 6.2.1.
Regeringens bedömning: Statens stöd till friluftsliv och
främjandeorganisationer bör inte längre ingå som en del av anslaget
Stöd till idrotten utan utgöra ett eget anslag riktat direkt till
främjandeverksamheten. Den verksamhet som bedrivs av landets
ffämjandeorganisationer bidrar aktivt till att förbättra människors
välbefinnande och hälsa.
Inom Regeringskansliet har en översyn inletts om framtida
inriktning och administration av statens stöd till friluftslivet och
främjandeorganisationema. Regeringen har för avsikt att återkomma i
dessa frågor under hösten 1999.
Idrottsutredningens förslag: Statens stöd till främjande-
organisationema skiljs från idrottsanslaget och far egna övergripande mål
och verksamhetsmål. Statsbidragets övergripande mål för
främjandeorganisationema föreslås vara att stärka sådan allmännyttig
ideellt organiserad, demokratisk och medlemsstyrd verksamhet som har
till syfte att främja ett aktivt friluftsliv.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna lämnar
förslaget utan erinringar. Riksidrottsförbundet tillstyrker förslaget att
stödet till främjandeorganisationema inte fördelas av RF. De främjande-
organisationer som inlämnat remissyttrande har framfört önskemål om
att fa sitt stöd direkt fördelat till sig och inte via idrottsanslaget.
Främjandeorganisationema har pekat på möjligheten att gå samman och
bilda en gemensam paraplyorganisation.
Skälen för regeringens bedömning: Många av de främjande-
organisationer som i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till idrotten
bedriver en verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar spännande
och lärorika upplevelser i naturen och därigenom goda möjligheter att
utveckla ett livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. Ytterligare andra
organisationer, exempelvis Friskis & Svettis och privata gym, bedriver
en verksamhet som främjar folkhälsan, förebygger olyckor och möjliggör
för utsatta grupper av människor att fa del av motion och
35
naturupplevelser. Verksamheten hos flertalet av dessa organisationer kan Prop. 1998/99:107
sägas vara inriktad mot friluftsliv och att väma naturen. Gemensamt för
all denna verksamhet är också att den i stort sett saknar
tävlingsverksamhet vilket bidrar till att den lättare kan attrahera många
kvinnor.
Enligt regeringens uppfattning finns det skäl som talar för att den
verksamhet som främjandeorganisationema bedriver inte bör vara
sammankopplad med den traditionella idrottsrörelsens verksamhet i
bidragssammanhang. Inom Regeringskansliet har därför en översyn
inletts om framtida inriktning och administration av statens stöd till
friluftslivet och främjandeorganisationema. Regeringen har för avsikt att
återkomma i dessa frågor under hösten 1999.
Regeringens bedömning: Den folkrörelsebaserade idrottsrörelsen,
med sin demokratiska uppbyggnad, sitt breda engagemang och sina
ideella ledarkrafter är en mycket stor tillgång för vårt samhälle och
skapar mer än någon annan verksamhet tillfallen till möten och
motionsaktiviteter för människor i olika åldrar och med olika social
och etnisk bakgrund. Aktiva och ledare av båda könen kan genom
positiva insatser verka som förebilder för unga människor och bidra
till att de skapar sig en egen identitet. Idrottsrörelsen kommer att vara
en stor tillgång för vårt samhälle även på 2000-talet.
Skälen för regeringens bedömning: Genom idrottsverksamhet kan
människor träna och utveckla sin förmåga och därigenom må bra samt
prestera mer såväl på idrottsbanan som i vardagen. Detta gäller i lika hög
grad människor med någon form av handikapp.
Det moderna samhället präglas i allt högre grad av stillasittande jobb
för de vuxna och mindre fysisk aktivitet bland barnen. Genom att utöva
motion och idrott kan människor bättre bibehålla sin vitalitet genom åren.
Idrotten far på så sätt en stor betydelse för folkhälsan.
Idrott är även ett sätt att fa utlopp för glädje och spontanitet.
Människan behöver mål och utmaningar att sträva efter. I idrotten finns
ett inbyggt tävlingsmoment som inspirerar människor att testa sina
gränser och att uppnå mer. Att tävla tillsammans med andra ger
erfarenheter som är värdefulla inom många områden.
Idrott ger gemenskap. För många människor är kamratskapet i
idrottsföreningen ett avgörande skäl för att engagera sig. Bam och
ungdomar far i föreningen en trygg social gemenskap som bidrar till att
de skapar sig en egen identitet. De lär sig att respektera och umgås med
36
andra människor, också över generationsgränser, kulturella och etniska Prop. 1998/99:107
gränser. Genom ledarna och äldre aktiva far bam och ungdomar positiva
vuxna förebilder och genom att man aktivt främjar en ökad integration
mellan idrott för funktionshindrade och andra far barnen och
ungdomarna en naturlig inställning till olika funktionshinder. Inom
idrotten kan de lära sig hur kroppen fungerar och ta ställning mot sådant
som är skadligt och nedbrytande, t.ex. användningen av droger.
Idrotten är lika viktig för flickor som för pojkar, för kvinnor som för
män. Därför strävar idrotten efter att erbjuda lika möjligheter för alla,
oavsett kön, att utöva idrott. På samma sätt verkar idrottsrörelsen för att
kvinnors och mäns erfarenheter och värderingar tas tillvara som ledare.
En känsla för ärlighet och rent spel ligger i idrottens natur. Det är
meningslöst att tävla om inte alla följer reglerna. Idrottsrörelsen har
också en viktig roll att visa vägen för ett aktivt idrottande utan att
missbruka läkemedel och andra droger. Regeringen vill i detta samman-
hang uppmärksamma idrottsrörelsens eget arbete för att motverka
dopning. Under år 1997 gjordes totalt 2 300 kontroller varav 75 procent
utfördes på elitidrottare och 25 procent på övriga aktiva.
Hundratusentals ledare satsar oavlönad tid och kraft på att leda och
fostra bam och ungdomar. De medverkar på så sätt till en positiv
utveckling i samhället. Det ideella engagemanget utgör i sig en kraft att
väma om. Det viktigt att de ideella ledarna uppmuntras i sitt arbete och
erbjuds möjlighet till personlig utveckling.
På de flesta orter i landet finns en eller flera idrottsföreningar. Genom
sin verksamhet bidrar de till bygdens utveckling och skapar en värdefull
identifikation med orten. Idrotten är således en central och folkkär del av
vårt svenska kulturarv.
Idrottsrörelsen fyller även en viktig funktion genom att i samarbete
med länsarbetsnämnderna ge arbetslösa möjligheter att praktisera inom
föreningslivet. Därigenom far de en chans till personlig utveckling som
kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Den folkrörelsebaserade idrottsrörelsen, med sin demokratiska
uppbyggnad, sitt breda engagemang och sina ideella ledarkrafter är en
mycket stor tillgång för vårt samhälle och skapar mer än någon annan
verksamhet tillfällen till möten och motionsaktiviteter för människor i
olika åldrar och samhällsgrupper. Den fungerar som en betydelsefull
mötesplats för människor med olika social och etnisk bakgrund.
Idrottsrörelsen kommer med all säkerhet att vara en stor tillgång för vårt
samhälle även under 2000-talet.
Regeringen vill betona vikten av att idrottsrörelsen fortsätter sitt arbete
att kontinuerligt utveckla och förbättra sin verksamhet efter de aktivas
behov och önskemål. Det är en viktig del av idrottsrörelsens
demokratiska fostran att varje människa kan påverka såväl genom en
demokratiskt uppbyggd mötesverksamhet som i den vardagliga träningen
och tävlingen. Det är således väsentligt att varje deltagare blir delaktig i
de beslut som formar verksamheten.
37
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: De formella förutsättningarna för idrottens
egenfinansiering bör så långt möjligt vara förutsebara och långsiktigt
hållbara. Idrottens möjligheter till egenfinansiering har stor betydelse
för idrottsrörelsens självständighet och oberoende.
Skälen för regeringens bedömning: Idrottens viktigaste tillgång är
det ideella engagemang som många ledare, anhöriga och andra frivilliga
bidrar med. Utöver detta behöver idrottsrörelsen emellertid också
ekonomiska resurser för att kunna bedriva sin verksamhet.
Egna intäkter är basen för självständighet och oberoende
Idrottsrörelsens möjligheter till egenfinansiering av sin verksamhet har
en mycket stor betydelse. Endast genom att själv skapa sin ekonomiska
bas kan idrottsrörelsens självständighet och oberoende säkerställas. Det
är också angeläget att idrottsrörelsen har möjligheter att fa intäkter från
flera olika håll. Ett alltför ensidigt beroende av bidrag från främst staten
eller det privata näringslivet riskerar att försvaga idrottsrörelsens
oberoende och därmed skada dess trovärdighet. Förutsebarhet och
långsiktighet bör gälla i så stor utsträckning som möjligt i fråga om
förutsättningarna för egenfinansiering.
Skattefrågor
De viktigaste formerna för egenfinansiering är olika slag av avgifter,
främst medlemsavgifter, deltagaravgifter och entréavgifter som tillfaller
föreningarna. Dessa intäkter är i dag befriade från mervärdesskatt. I en av
regeringen nyligen beslutad översyn av reglerna om skattskyldighet i
mervärdesskattelagen m.m. (dir. 1999:10) ingår att analysera hur det
särskilda undantaget för ideell verksamhet i svensk mervärdes-
skattelagstiftning överensstämmer med motsvarande EG-regler samt hur
nuvarande regler påverkar konkurrensneutraliteten. I utrednings-
direktiven anges att i likhet med nuvarande regler bör sådan verksamhet,
som i dag bedrivs av ideella föreningar utan vinstintresse, kunna ges en
positiv särbehandling skattemässigt. Utredaren kommer under arbetets
gång att ha kontakt med företrädare för ideella organisationer, däribland
idrottsrörelsen.
Regeringen är medveten om att betydande gränsdragningsproblem kan
uppstå då de lokala skattemyndigheterna bedömer om beskattning skall
ske av verksamhet, med inslag av mer renodlad kommersiell
företagsamhet, som ideella föreningar bedriver. Regeringen följer
noggrant utvecklingen av dessa frågor. Sedan år 1998 arbetar en
38
interdepartemental arbetsgrupp med frågor om bl.a. villkoren för ideella Prop. 1998/99:107
föreningar, Arbetsgruppen om den sociala ekonomin och dess utveckling
(In98:A). Under våren 1999 kommer gruppen att lämna sin slutrapport i
vilken bl.a. dessa frågor beaktas.
Spelmarknaden
En mycket stor andel av idrottsrörelsens övriga intäkter kommer från
lotterier och spel, främst Bingolotto och bingohallar. Den rådande
utvecklingen ger dock anledning till oro utifrån två perspektiv. Dels har
folkrörelsernas andel av den totala spelmarknaden sjunkit sedan år 1970
från ca 31 procent till i dag ca 19 procent, dels har idrottsrörelsens
spelintäkter i mycket stor utsträckning kommit att koncentreras till just
Bingolotto. Den dominerande ställning som en spelform därmed har fatt
innebär en betydande sårbarhet och riskerar att försämra idrottsrörelsens
möjligheter till egenfinansiering.
Det är nu angeläget att stärka föreningslivets lotteriverksamhet i
förhållande till de statliga intressena på spelmarknaden. Regeringen har
därför nyligen aviserat att en särskild utredning med uppdrag att
presentera förslag till hur föreningslivets ställning på den svenska spel-
och lotterimarknaden skall tillsättas (se prop. 1998/99:80).
Inkomster från försäljning av olika rättigheter
En ytterligare inkomstkälla för flera idrotter är försäljning av olika
rättigheter, exempelvis reklamplatser och sändningsrättigheter för främst
TV. Dessa intäkter är viktiga för många föreningars ekonomiska
stabilitet och möjligheter till utveckling. Det är därför angeläget att de
formella förutsättningarna även för denna typ av egenfinansiering så
långt möjligt är förutsebara och långsiktigt hållbara. Det är angeläget att
initiativ eller åtgärder som påverkar idrottsrörelsens möjligheter till
egenfinansiering i förväg diskuteras med idrottsrörelsens företrädare. På
så sätt kan eventuella problem uppmärksammas och konsekvenserna av
åtgärderna analyseras.
Vad som i övrigt gäller den del av idrotten som kan beskrivas som
kommersiell underhållningsidrott utvecklas i kapitel 8.
Regeringens bedömning: Idrottsrörelsen bör ges fortsatt statligt stöd.
Statsbidraget till idrotten bidrar till välfärd och medverkar till att
idrottsrörelsen uppnår sina egna verksamhetsmål. Den verksamhet
som idrottsrörelsen bedriver är av stor nytta för vårt samhälle.
Verksamheten motsvarar väl de förväntningar som staten har för sin
bidragsgivning.
39
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att stödet till
idrotten väl fyller de välfärdspolitiska målen för vårt samhälle och även
är ett värdefullt stöd för att uppnå idrottsrörelsens egna verksamhetsmål.
Den breda folkrörelseidrotten kan även i framtiden vara en värdefull
resurs för att möjliggöra för alla medborgare oberoende av ålder och kön
att utöva motion och idrott. Då intäktsmöjlighetema är begränsade anser
regeringen att denna verksamhet även i framtiden är i behov av ett statligt
stöd i minst samma omfattning som i dag. Närmare riktlinjer för
statsbidraget utvecklas i kapitel 9.
Regeringens förslag: De medel som staten anvisar för svenskt
deltagande vid olympiska spel och Paralympics skall fördelas mellan
åren och fortsättningsvis inkluderas inom ramen för anslaget Stöd till
idrotten.
Regeringens bedömning: Det bör vara Riksidrottsförbundets uppgift
att i samråd med Sveriges Olympiska Kommitté och Svenska
Handikappidrottsförbundet förvalta medlen på ett sådant sätt att ett
svenskt deltagande i olympiska spel och Paralympics säkerställs.
Idrottsutredningens förslag om uppräkning av anslaget bör inte
genomföras.
Prop. 1998/99:107
Idrottsutredningens förslag stämmer i princip överens med
regeringens. Idrottsutredningen föreslår dock att anslaget räknas upp med
en summa som motsvarar ett årligt genomsnitt av kostnaderna.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna lämnar
förslaget utan erinringar. Statskontoret avstyrker den föreslagna
finansieringsmodellen, eftersom en automatisk bidragskonstruktion
enligt Statskontoret är samhällsekonomiskt olämplig.
Riksidrottsförbundet tillstyrker förslaget att idrottsanslaget räknas upp
med en summa som motsvarar ett genomsnitt av bidraget till kostnaderna
för deltagandet i de olympiska och paralympiska spelen utslaget per år.
Sveriges Olympiska Kommitté anser att den beräknade kostnaden som
utredningen föreslår väl kan inräknas i det totala anslaget till idrotten
men att bidraget på grund av dess ändamål måste hållas åtskilt från det
övriga statsanslaget.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har stolta olympiska
traditioner. Sverige har deltagit i samtliga olympiska spel med ett enda
undantag, sommarolympiaden i St Louis år 1904.
Sverige stod som värd för sommarspelen 1912, "Solskensolympiaden
på Olympiastadion", och arrangerade även 1956 års olympiska spels
ryttartävlingar. Sedan spelen startades år 1896 i Aten har Sverige tagit
nästan 600 olympiska medaljer vilket gör Sverige till en av de främsta
olympiska idrottsnationema genom tiderna.
40
Ett svenskt deltagande vid olympiska spel och sedermera Paralympics
har under mer än 100 år betraktats vara en viktig nationell angelägenhet,
varför staten har givit ett bidrag till RF för svenskt deltagande de
budgetår som olympiska spel och Paralympics har arrangerats.
Idrottsutredningen fann det omotiverat att just denna del av svensk
idrotts tävlingverksamhet på elitnivå blir föremål för särskild granskning
i budgetprocessen till skillnad från annan tävlingsverksamhet.
Regeringen instämmer i detta och bedömer att de medel som åtgår för
svenskt deltagande vid olympiska spel och Paralympics uppgår till
10 miljoner kronor utslaget per år. Genom den ökade utdelningen från
AB Svenska Spel, som härrör från överskottet på värdeautomatspel, blir
det möjligt att fortsättningsvis rymma dessa kostnader inom ramen för
anslaget Stöd till idrotten.
Övergången till ett system där kostnaderna belastar anslaget årligen
bör genomföras redan under år 2000. En sådan övergång försvåras dock
av det faktum att såväl de olympiska sommarspelen som Paralympics
genomförs år 2000, och att kostnaderna för svenskt deltagande vid dessa
evenemang torde överstiga de resurser som då reserverats för detta
ändamål. För att underlätta övergången till det nya systemet bedömer
regeringen att det krävs extra resurser detta första år. Regeringen avser
därför att i budgetpropositionen för år 2000 föreslå en ökning av anslaget
Stöd till idrotten med 5 miljoner kronor engångsvis under år 2000.
Eftersom kostnaderna är ojämnt fördelade mellan åren bör det åligga
RF att i samråd med SOK och Svenska Handikappidrottsförbundet
förvalta medlen på ett sådant sätt att det säkerställer ett svenskt
deltagande vid såväl OS som Paralympics under både somrar och vintrar
kommande år. Det finns däremot starka samhällsekonomiska skäl som
talar mot en uppräkning av anslaget. Idrottsutredningens förslag bör
därför i denna del inte genomföras.
Regeringens bedömning: Under kommande år kommer idrotten att
tillföras betydande belopp genom det överskott som genereras från det
värdeautomatspel som AB Svenska Spel har koncession på att
bedriva. Det framtida överskottet från värdeautomatspel bedöms
uppgå till uppskattningsvis 250 miljoner kronor årligen i samband
med att 7000 värdeautomater har placerats ut på restauranger. Av
överskottet bör 80 procent tillfalla idrottsrörelsens lokala bam- och
ungdomsverksamhet vilket innebär ett tillskott på uppskattningsvis
200 miljoner kronor årligen. Till detta kommer överskottet från
värdeautomatspel i bingohallar på drygt 100 miljoner kronor årligen
förutsatt att 500 värdeautomater har placerats ut.
Prop. 1998/99:107
Skälen för regeringens bedömning: Bidraget till RF från AB
Svenska Spel, tidigare AB Tipstjänst, har under 1990-talet utgjort ett
viktigt komplement till statsanslaget.
41
Ett samlat bidrag till Riksidrottsförbundet
År 1992 beslutade riksdagen på förslag från regeringen att godkänna att
dåvarande AB Tipstjänsts bolagsstämma skulle ges möjlighet att besluta
om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till RF på 55 miljoner
kronor. År 1997 beslutade riksdagen att bidraget under år 1998 skulle
uppgå till 60 miljoner kronor i avvaktan på införandet av ett
vinstdelningssystem. År 1998 beslutade riksdagen, i fortsatt avvaktan på
införandet av ett vinstdelningssystem, att bidraget till RF från AB
Svenska Spel skulle öka engångsvis till 110 miljoner kronor under år
1999. Av dessa medel var dock 50 miljoner kronor att betrakta som ett
förtida uttag av framtida överskott från värdeautomatspelet, varför 60
miljoner kronor utgör basen i det årliga bidraget från AB Svenska Spel.
Dessa 60 miljoner kronor inkluderar de fem miljoner kronor som
bidraget ökade med på grund av riksdagens initiativ då samtidigt anslaget
N1 Stöd till idrotten minskades med motsvarande belopp.
Prognos om framtida överskott från värdeautomatspel och principer för
fördelningen
Regeringen har tidigare i vår aviserat att framtida överskott från
värdeautomatspel som skall tillfalla det lokala föreningslivets bam- och
ungdomsverksamhet bedöms uppgå till uppskattningsvis 250 miljoner
kronor årligen i samband med att 7000 automater placerats ut på restau-
ranger (prop. 1998/99:80). Av den summa som överskottet resulterar i
bör 80 procent tillfalla idrottsrörelsens lokala bam- och ungdoms-
verksamhet. Detta skulle innebära uppskattningsvis 200 miljoner kronor.
I samma proposition föreslog regeringen att spel på värdeautomater
även skall fa anordnas i samband med bingospel och att detta kan ge ett
överskott på drygt 100 miljoner kronor årligen förutsatt att ca 500 auto-
mater placeras i bingohallar. Regeringens uppfattning är att även detta
överskott skall gå till idrottsrörelsen. Detta är, förutsatt att riksdagen
antar regeringens förslag, möjligt fr.o.m. år 2001 vilket i så fall medför
utbetalning år 2002.
Vinstdeln ingssystem
Våren 1996 beslutade riksdagen att öronmärkningen av överskottet på
värdeautomatspel skulle ersättas av ett system för vinstdelning mellan
staten och föreningslivet vilket skulle baseras på överskottet från
värdeautomatema.
Med anledning av att säkra prognoser om värdeautomatemas
vinstutveckling hittills har saknats har införandet av vinstdelnings-
systemet försenats. Regeringen bedömer nu att säkra prognoser kan göras
inom en nära framtid, varför arbetet med att konstruera ett
vinstdelningssystem nu kan inledas. Då det genomförs kommer bidraget
från AB Svenska Spel att transformeras till att utgöra en andel av AB
Svenska Spels totala överskott i stället för att kopplas till överskottet från
värdeautomatspel.
Prop. 1998/99:107
42
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Stödet till idrottens lokala bam- och
ungdomsverksamhet bör förstärkas. Det lokala aktivitetsstödet är av
stor betydelse för bam- och ungdomsverksamheten i de lokala
idrottsföreningarna.
Skälen för regeringens bedömning: Insatser för bam och ungdomar
är en viktig del av idrottsrörelsens verksamhet. Idrottsrörelsen har ett
särskilt ansvar med hänsyn till det stora antal bam och ungdomar som är
verksamma inom idrotten. Det statliga lokala aktivitetsstödet syftar till
att stödja de lokala föreningarnas bam- och ungdomsverksamhet.
Det föreligger risk för att allt större grupper av ungdomar inte längre
har råd att delta i organiserad idrottsverksamhet, till följd av bl.a. höjda
avgifter. Detta är en mycket oroande utveckling. Möjligheten att idrotta
far inte bli en klassfråga. Regeringen anser därför att de medel som
tillförs idrotten från AB Svenska Spel bör användas som en förstärkning
av idrottens lokala bam- och ungdomsverksamhet.
Stödet fördelas av RF i enlighet med av regeringen den 25 juli 1991
godkända regler (dnr BO91/1441/1). Det består av dels ett grundbidrag,
dvs. ett fast belopp per grupp, dels av ett rörligt belopp per deltagare. Det
rörliga bidraget kan utgå till maximalt 20 deltagare i åldern 7-25 år per
grupp. Antalet deltagare per sammankomst måste vara minst tre deltagare
i åldem 7-25 år.
Idrottsutredningens utvärdering av de lokala aktivitetsstödet visar att
stödet har betydelse för föreningarnas bam- och ungdomsverksamhet,
trots att det generellt utgör en liten del i föreningarnas intäkter och att det
skulle få stora konsekvenser om stödet togs bort.
RF har i februari 1998 föreslagit ändrade regler för statligt lokalt
aktivitetsstöd för godkännande. Förslaget innehåller bl.a. att maximi-
åldem för erhållande av statligt aktivitetsstöd skulle sänkas från 25 till
20 år. Idrottsutredningen delade denna syn.
Eftersom statliga medel används för att finansiera delar av stödet till
bam- och ungdomsverksamhet i de lokala föreningarna, bör regeringen -
efter samråd med idrottsrörelsen - bestämma hur stödsystemet närmare
skall vara utformat. Viktiga frågor när det gäller idrottens lokala
aktivitetsstöd är bl.a. vilket åldersintervall som skall omfattas av stödet,
hur tidig specialisering bland bam skall motverkas och hur tonåringar
bäst skall uppmuntras att behålla sitt intresse för idrott oavsett vilken
nivå de väljer. Ett viktigt underlag för att bedöma dessa frågor är en
könsindelad statistik. Regeringen avser att inom kort överlägga med RF i
dessa frågor.
Det är viktigt att det lokala aktivitetsstödet till idrottsverksamhet så
långt möjligt anpassas till idrottens förutsättningar och behov. Det
tidigare sambandet mellan aktivitetsstödet till idrottsföreningar och till
ungdomsorganisationer bör slutgiltigt upphöra.
43
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Det kommunala stödet till idrotten, i form
av anläggningsstöd och kontantbidrag, uppgår årligen till sammanlagt
cirka fyra miljarder kronor. Det är viktigt att de kommunala bidragen i
första hand utformas efter lokala behov och möjligheter.
Det är angeläget att ta fram tillförlitlig statistik om tillgång till och
nyttjandet av lokaler samt utvecklingen av taxor och avgifter for dessa
lokaler.
Skälen för regeringens bedömning: Det kommunala kontantstödet
till idrottsrörelsen uppgick till 944 miljoner kronor år 1996. Till detta
skall läggas värdet av det kommunala anläggningsstödet som för
idrottsrörelsens del kan uppskattas till cirka tre miljarder kronor.
Den lokala idrottsverksamhet som bedrivs i alla kommuner är
värdeskapande för det lokala samhället i flera avseenden. Verksamheten
ger ett rikt utbud av fritidssysselsättning för bam, ungdomar och vuxna.
Idrotten ger möjligheter till socialt umgänge och delaktighetet i
samhället. Detta har särskild stor betydelse för unga med annan etnisk
och kulturell bakgrund och för personer med funktionshinder.
Idrottsverksamheten kan också innebära att kommunens invånare
gemensamt känner glädje och identifikation med de enskilda
idrottsutövare och de föreningar som är framgångsrika. Idrotten kan vara
ett sätt att ge hela kommunen en tydlig profil.
En viktig faktor för att idrotten skall ges möjligheter att fullt ut kunna
bidra till kommunens välfärd är att det finns en god tillgång till
funktionella anläggningar och lokaler som dessutom även beaktar
funktionshindrades behov. Det är även viktigt att dessa lokaler, samt
resurserna för drift, används rättvist ur ett jämställdhetsperspektiv. Även
skolomas gymnastiksalar bör stå till förfogande. Svenska
Kommunförbundet har gjort bedömningen att gymnastiklokalerna i
skolorna numera kan disponeras i önskad omfattning av det lokala
föreningslivet. Regeringen vill understryka den stora betydelse detta har
för de lokala idrottsföreningarna.
Det är angeläget att lämpliga former skapas för driften av anläggningar
genom samverkan mellan kommunen och de lokala föreningarna. Många
föreningar har under senare år fatt överta ansvaret för driften av
anläggningar. Regeringen ser positivt på denna utveckling och vill
understryka att drivkraften bör vara ambitionen att öka brukarinflytandet,
inte att minska kostnaderna. Samtidigt bör det understrykas att den
tillgängliga tiden måste fördelas rättvist mellan den egna verksamheten,
andra organisationers verksamhet och allmänhetens behov.
Det kommunala stödet har således en stor betydelse för
idrottsföreningarna. Det lokala föreningslivets behov av stöd ser dock
olika ut i olika delar av vårt land och varierar även mellan olika
föreningar. Regeringen anser att statens lokala aktivitetsstöd i många fall
har varit alltför normerande för de kontanta bidrag som kommunerna
44
betalar ut och vill därför understryka betydelsen av att det kommunala
bidraget utformas utifrån lokala behov och möjligheter.
Behovet är stort av statistik rörande människors idrotts- och
fritidsvanor. Det är därför värdefullt att Svenska Kommunförbundet i
samverkan med RF kartlägger tillgången till och nyttjandet av olika
idrottsanläggningar.
Det saknas i dag tillförlitlig statistik avseende utvecklingen av
kommunernas taxor och avgifter för kommunala idrottsanläggningar.
Svenska Kommunförbundet har dock gjort bedömningen att nolltaxa i
dag tillämpas av endast 30 procent av kommunerna. Det är angeläget att
öka kunskaperna om hur dessa taxor och avgifter utvecklas.
Regeringen har under beredningen av detta ärende inhämtat att
Svenska Kommunförbundet planerar att genomföra en regional
seminarieverksamhet med samtliga kommuner om framtida policy för
stöd till lokal idrotts- och ungdomsverksamhet. Regeringen välkomnar
detta initiativ.
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Kunskapen om hur samhällets resurser
utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv på fritiden bör kartläggas och
spridas. Likaså bör kunskapen om hur resurserna kommer personer
med olika etnisk och kulturell bakgrund till del kartläggas och spridas.
Även funktionshindrades behov bör uppmärksammas i detta
sammanhang.
Regeringen överväger att tillsammans med främst Svenska
Kommunförbundet och Riksidrottsförbundet bilda ett gemensamt råd
som skall verka för en rättvis fördelning av fritidsresurser.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga i budget-
propositionen för år 2000.
Skälen för regeringens bedömning: Fritidsutredningen uppmärk-
sammade att majoriteten av de anläggningar som kommunerna
subventionerar inte kan utnyttjas av alla på lika villkor.
Jämställd och jämlik tillgång till idrott
Regeringen vill understryka vikten av att jämställdhets- och
jämlikhetssträvanden genomsyrar all idrottsverksamhet. På motsvarande
sätt skall personer med funktionshinder ges goda möjligheter att delta i
all idrottsverksamhet. Särskilt mot bakgrund av att idrotten inte far bli en
klassfråga, är det viktigt att understryka att idrottspolitiken inte enbart
syftar till jämställdhet utan också till jämlikhet.
En mycket angelägen uppgift för idrottsrörelsen är att uppmuntra
kvinnor att ta ledaruppgifter och förtroendeposter efter avslutad
idrottskarriär. Regeringen vill särskilt peka på idrottsrörelsens eget
45
projekt "Tjejer på arenan" som syftar till att stärka unga flickor i deras Prop. 1998/99:107
roll inom idrotten. Projektet riktar sig till flickor i åldern 13-20 år.
Det är emellertid inte tillräckligt att bedöma jämställdhetsarbetet
utifrån hur många kvinnor som ingår i styrelser och har ledande
befattningar. Arbetet för jämställdhet måste dessutom riktas mot att ge
flickor och kvinnor inom alla idrotter lika förutsättningar som pojkar och
män. Det handlar då bl.a. om att ge kvinnor och män lika tillgång till
lokaler, utrustning och ekonomiskt stöd för att utöva sin idrott.
Regeringen vill även betona idrottsrörelsens unika möjligheter att nå ut
till människor med annan etnisk bakgrund och fa dem delaktiga i en
social samvaro. Idrotten kan här tjäna som plattform och mötesplats för
människor med olika bakgrund.
Behovet av kartläggning och kunskapsspridning
Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare kartlägga hur
resurser utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv samt sprida kunskap om
metoder och modeller som har bidragit till ökad jämställdhet på fritiden.
Likaså bör kunskapen om hur samhällets fritidsresurser kommer personer
med olika etnisk och kulturell bakgrund till del, kartläggas och spridas.
Det finns även behov av att kartlägga i vilken utsträckning personer med
funktionshinder kan utnyttja resurserna, samt att sprida erfarenheter kring
detta. Regeringen överväger därför att tillsammans med främst Svenska
Kommunförbundet och RF bilda ett gemensamt råd som skall verka för
en rättvis fördelning av fritidsresurser.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen
för år 2000.
Regeringens bedömning: Underhållningsidrotten har ett värde
genom sin förmåga att skapa förströelse och glädje för ett stort antal
idrottsintresserade människor. Den har en stark tillväxtpotential och
kommer i framtiden sannolikt att ge allt fler människor möjligheter till
arbete och försötjning.
Underhållningsidrotten bör fungera på marknadsmässiga villkor.
Detta innebär bl.a. att den inte bör subventioneras med offentliga
bidrag eller andra subventioner. Statens uppgift är att övervaka att den
verksamhet som bedrivs av kommersiella intressenter bedrivs på ett
konkurrensneutralt sätt.
46
Den kommersiella artistidrotten - en del av den s.k. underhållningsindustrin
Regeringen anser att idrottsrörelsen har en given plats inom den ideella
sektorn. Statens traditionella syn på idrottsrörelsen har präglats av dess
förmåga att samla såväl bredd- som elitverksamhet inom en och samma
organisation. Under senare decennier har idrottsrörelsen fatt ett starkare
inslag av kommersiell verksamhet och vilket har lett till en utveckling
mot en mer renodlad näringsverksamhet vid sidan av den ideella.
För idrottsutövama var beslutet vid Riksidrottsmötet år 1967 att frångå
amatörregeln en viktig milstolpe. Härmed inleddes idrottens
professionalisering, dvs. en ökad andel av idrottens utövare och
funktionärer erhåller lön och andra ersättningar för sitt idrottande.
Redan i dag bedrivs således en växande del av elitklubbamas
verksamhet under extremt professionella och kommersiella villkor även
om det bara är fråga om några föreningar inom en handfull idrotter.
Denna del av idrottsrörelsens verksamhet skiljer sig markant från den
folkrörelsebuma idrottens tävlingskultur. Den s.k. artistidrotten kan
snarare betraktas som en del av ”underhållningsindustrin”.
Underhållningsidrotten har ett värde genom sin förmåga att skapa
förströelse och glädje för en stort antal idrottsintresserade människor.
Denna del av idrotten har en stark tillväxtpotential och kommer sannolikt
att ge allt fler människor möjligheter till arbete och försörjning.
Formen för den kommersiella underhållningsidrotten
En framtidsfråga för idrottsrörelsen är om man har möjligheter och
önskar härbärgera underhållningsidrotten inom ramen för sin ideella,
medlemsbuma organisation eller om man väljer att avskilja denna
verksamhetsgren från sin övriga verksamhet. Riksidrottsförbundet har på
eget initiativ utrett och kommer enligt uppgift att redovisa förutsättningar
för och konsekvenser av att idrottsverksamhet som i dag bedrivs inom
ideella föreningar överförs till aktiebolag på riksidrottsmötet i maj 1999.
Offentliga bidrag och andra subventioner
En betydande del av idrottsverksamheten kan således i en nära framtid
komma att bedrivas inom den kommersiella sektorn. Statens uppgift blir
då att övervaka att denna bedrivs konkurrensneutralt. Den måste bära
sina egna kostnader och kan inte subventioneras med offentliga bidrag
eller andra subventioner. Ett aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet
kan vidare likt andra kommersiella aktörer förväntas fa betala
marknadsmässiga hyror för offentliga lokaler och anläggningar.
Skattefrågor
I skattehänseenden kommer ett aktiebolag som bedriver
idrottsverksamhet att behandlas på samma sätt som andra bolag. Ett
Prop. 1998/99:107
47
aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet kommer att vara skattskyldigt Prop. 1998/99:107
till statlig inkomstskatt för de intäkter som verksamheten ger upphov till.
Bolagen kommer också att bli skyldiga att redovisa mervärdesskatt enligt
allmänna regler.
Regeringen vill understryka att det är valet att bedriva verksamheten i
aktiebolagsform som avgör dessa frågor. Någon särbehandling av
aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet, enbart för att de bedriver
idrott, kan inte bli aktuell.
Polisens bevakningskostnader
I dag svarar samhället för polisens bevakningskostnader vid
idrottsevenemang. Enligt 2 kap 3 § ordningslagen (1993:1617) utgör
tävlingar och uppvisningar i sport och idrott offentliga tillställningar. När
en offentlig tillställning anordnas i vinstsyfte skall polisens kostnader för
ordningshållning vid tillställningen, enligt 2 kap. 26 § ordningslagen,
ersättas av den som anordnar tillställningen. Ersättningsskyldigheten
gäller dock inte allmännyttiga ideella föreningar som är begränsat
skattskyldiga enligt 7 § 5 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Detta innebär att ett vinstdrivande aktiebolag som
bedriver idrottsverksamhet enligt gällande lagstiftning skall betala för
polisens ordningshållning vid offentliga tillställningar. Beslut om
ersättningsskyldighet fattas av polismyndigheten. Det går inte i dag att
med säkerhet bedöma vilka merkostnader för bevakning som kommer att
åläggas ett aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet jämfört med en
ideell idrottsförening.
Regeringens förslag: Idrottsrörelsen bör själv lägga fast målen för
sin verksamhet. Staten skall endast ange de syften som staten har med
sin bidragsgivning. Följande övergripande syften med statsbidraget
bör gälla.
Statsbidraget skall stödja verksamhet som
- bidrar till att utveckla bams och ungdomars intresse och
benägenhet för motion och idrott samt deras möjligheter att utöva
inflytande över och ta ansvar för sitt idrottande,
- gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion,
- syftar till att ge kvinnor och män lika förutsättningar att delta i
idrottsverksamhet,
- främjar integration och god etik,
- bidrar till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed
främja en god hälsa hos alla människor.
48
Prop. 1998/99:107
Idrottsutredningens förslag: Idrottsutredningen föreslår ett
övergripande mål för statens stöd till idrotten och fem verksamhetsmål
som anger vad statsbidraget far användas till utan att för den skull i detalj
styra hur.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterat
utredningens förslag till övergripande mål och verksamhetsmål är en
majoritet positiva. Folkhälsoinstitutet anser dock att förslaget till
övergripande mål gör att positionerna låses fast vid den befintliga
strukturen. Handikappombudsmannen ställer sig bakom förslaget till
övergripande mål men föreslår ett förtydligande av verksamhetsmålen.
Riksrevisionsverket framhåller att den stymingsmodell som utvecklats
och numera allmänt tillämpas vid styrning av statliga myndigheters
verksamhet inte är tillämpbar vid styrning av bidragsanvändning inom
enskilda organisationer. Statskontoret anser att det övergripande målet
och verksamhetsmålen behöver bli mer effektorienterade.
Folkbildningsrådet tillstyrker utredningens förslag till övergripande mål
och en konkretisering av målet i ett antal verksamhetsmål.
Ungdomsstyrelsen anser att det övergripande målet är mycket allmänt
hållet och snarare kan betraktas som portalparagraf. Integrationsverket
ställer sig positivt till de föreslagna verksamhetsmålen men påpekar att
det är ett omfattande arbete att omsätta målen i konkreta, mätbara mål
och resultatmått. Riksidrottsförbundet anser att det övergripande målet är
alltför detaljerat samt att begreppet verksamhetsmål strider mot det
faktum att idrottsrörelsen självständigt sätter målen för sin verksamhet
och att målen är onödigt detaljerade och därmed styrande.
Skälen för regeringens förslag: Idrottsrörelsen bör själv, inom de
ramar som staten sätter upp, ta ansvar för fördelningen av statsbidraget. I
detta ligger även att ta ansvar för administration, organisation samt
uppföljning av hur bidraget används. Regeringen anser till skillnad mot
Idrottsutredningen att staten som bidragsgivare inte till någon del skall
ställa upp mål för idrottsrörelsens egen verksamhet. Detta skall göras av
idrottsrörelsen själv. Staten skall däremot ställa upp mål och riktlinjer för
sin bidragsgivning.
Denna grundläggande princip för ansvarsfördelningen mellan staten
och idrottsrörelsen är ändamålsenlig. Genom att ange syftet med
bidragsgivningen anger staten en viljeinriktning för vad staten förväntar
sig att bidraget främst skall leda till. Däremot föreskrivs inte hur detta
skall gå till.
Idrottsrörelsen skall vara fri och självständig. Däremot är det statens
ansvar att, gentemot såväl idrottsrörelsen som samhället i övrigt, vara
tydlig i fråga om vad staten vill uppnå med statsbidraget.
Statens utgifter styrs av politiska mål och den förvaltningspolitiska
processen kräver offentlig insyn och kontroll. Dessa mål och
offentlighetskrav måste balanseras mot idrottsrörelsens självklara rätt att
var fri och oberoende. Statens bidrag måste därför utformas på ett sådant
sätt så att det stödjer och stimulerar sådan verksamhet som ideella
organisationer i demokratisk ordning fattat beslut om.
49
De resurser som samhället ställer till förfogande för idrottsrörelsens
verksamhet bör användas för att nå ut och aktivera människor som vill
delta i organiserad idrottsverksamhet eller väljer att motionerna för eget
välbefinnande. Bams och ungdomars intresse för idrott och motion bör
stimuleras och de bör ges möjligheter att utöva inflytande över och ta
ansvar för sitt idrottande. Likaså gäller detta äldre människor och
personer med funktionshinder. Flickor och pojkar, kvinnor och män med
olika social bakgrund bör vidare ges lika förutsättningar att efter eget
intresse delta i idrottsverksamhet. Integration och god etik bör vara
ledstjärnor för stödets användning. Statsbidraget bör däremot inte fa
användas till verksamheter med kommersiellt syfte.
Vidare bör statsbidraget leda till att stärka och utveckla demokratin
inom föreningslivet. Idrottens betydelse för medborgerlig bildning,
personlig utveckling och engagemang i samhällsfrågor utgör en ,av
grunderna för en levande demokrati där alla är delaktiga. Regeringen är
övertygad om att den folkrörelsebaserade idrottsrörelsen har en central
uppgift inför framtiden att försvara, vitalisera och utveckla demokratin.
Regeringen bedömer att det inom ramen för anslaget Stöd till idrotten
behöver skapas utrymme för en årlig reservation för svensk medverkan i
olympiska spel och Paralympics. Vidare finns det behov av förstärkta
insatser mot dopning inom idrotten och för idrottsforskning, särskilda
insatser för att främja integration och jämställdhet på fritiden samt
idrottsrörelsens särskilda insatser för ungdomar i åldern 21 till 25 år.
Utrymme för dessa insatser bör skapas inom ramen för anslaget Stöd till
idrotten genom att minska den del av statsbidraget som i dag disponeras
för lokalt aktivitetsstöd.
En sådan minskning av statsbidraget till idrottens lokala aktivitetsstöd
bedöms rimlig dels mot bakgrund av idrottens ffamställan om att det
lokala aktivitetsstödet inte längre skall omfatta ungdomar över 20 år, dels
mot bakgrund av den ökade utdelningen från AB Svenska Spel som
härrör från överskottet på värdeautomatspel.
Den samlade effekten av detta blir att den lokala idrottsverksamheten
för bam och ungdomar totalt sett tillförs väsentligt ökade resurser.
Regeringens förslag: Sveriges Riksidrottsförbund prövar frågor om
fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad
regeringen bestämmer.
Offentlighetsprincipen görs, genom ett tillägg i bilagan till
sekretesslagen, tillämplig på den verksamhet hos Sveriges
Riksidrottsförbund som består av fördelning av statsbidrag.
Idrottsutredningens förslag stämmer i huvudsak överens med
regeringens.
Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna
ställer sig bakom förslagen. Riksidrottsförbundet har inga invändningar
Prop. 1998/99:107
50
mot förslagen. Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) betonar sin ställning Prop. 1998/99:107
som en självständig parallell organisation till RF. SOK anser att
regeringen direkt till SOK ska fördela anslagen för olympiskt deltagande,
för statens andel i det särskilda talangprogrammet och för SOK:s
administration.
Skälen för regeringens förslag: Merparten av statens stöd till idrotten
fördelas sedan länge av Sveriges Riksidrottsförbund. För anslagets
användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade
riktlinjerna för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet.
1970:SU122, rskr. 1970:291, prop. 1992/93:100 bil. 8, bet.
1992/93:KrUl4, rskr. 1992/93:254). Från anslaget lämnas vidare bidrag
bl.a. till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område.
Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:361) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund i kraft. Genom
lagen infördes en ny ordning för s.k. riksidrottsgymnasier ff.o.m. läsåret
1996/97, vilken bl.a. innebär att idrottsgymnasier med riksintagning bara
får anordnas i en mer begränsad omfattning när det gäller vissa
specialidrotter. En särskild medelsram avsätts för bidrag till specialidrott.
Riksidrottsförbundet disponerar denna ram och fördelar medel till de
kommuner som anordnar riksidrottsgymnasier. Fördelningen utgör
myndighetsutövning.
För Riksidrottsförbundets fördelning av statsbidrag till riksidrotts-
gymnasiema gäller offentlighetsprincipen och sekretesslagen. Enligt
1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) skall tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om rätt att ta del av handlingar hos myndighet gälla i
tillämpliga delar också handlingar hos de organ som anges i bilagan till
lagen i den mån handlingarna hör till den verksamhet som anges i
bilagan. Vid tillämpningen av sekretesslagen skall dessa organ jämställas
med myndigheter. Riksidrottsförbundet är angivet i bilagan såvitt avser
verksamhet som består i att till kommuner fördela statsbidrag för
kostnader för specialidrott inom gymnasieskolan. För denna verksamhet
hos Riksidrottsförbundet gäller således principen om handlings-
offentlighet.
Idrottsutredningen gör bedömningen att Riksidrottsförbundets
verksamhet med att fördela statsbidrag till den organiserade
idrottsrörelsen utgör myndighetsutövning. Enligt utredningen förändras
inte detta förhållande av att bidraget fördelas bland de egna
medlemsorganisationerna. Av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen
framgår att förvaltningsuppgifter får överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften
myndighetsutövning krävs stöd i lag. Med hänsyn härtill föreslår
Idrottsutredningen att det skapas lagstöd för den fördelning av statsbidrag
som Riksidrottsförbundet utför.
Regeringen delar Idrottsutredningens bedömning att Riksidrotts-
förbundets fördelning av statsbidrag till idrottsrörelsen utgör
myndighetsutövning. Det krävs således stöd i lag för fördelningen. Ett
sådant lagstöd kan åstadkommas genom en ändring av lagen om
överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund.
51
Det innebär att det ges lagstöd för all fördelning av statsbidrag som sker Prop. 1998/99:107
genom Riksidrottsförbundet.
Den fördelning av statsbidrag som sker genom Riksidrottsförbundet
bör ske i enlighet med vad regeringen närmare bestämmer. Regeringen
bör bl.a. bestämma vilka principer som skall gälla för statsbidragets
fördelning. Av lagen bör det framgå att Riksidrottsförbundet prövar
frågor om fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med
vad regeringen bestämmer. De organ som Riksidrottsförbundet fördelar
statsbidrag till bör i princip vara desamma som för närvarande.
Härigenom kommer Riksidrottsförbundet att ansvara för fördelning av
statsbidrag till de idrottsföreningar och specialförbund som är anslutna
till respektive medlemmar i förbundet, till Sveriges Olympiska Kommitté
samt till kommuner med riksrekryterande idrottsgymnasier. Riksidrotts-
förbundet bör också ansvara för eventuella bidrag till bl.a. riks-
anläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov och mindre
föreningsanläggningar för idrott samt lokal bam- och
ungdomsverksamhet på idrottens område.
Av 4 § lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen framgår att
den som enligt 11 kap. 6 § regeringsformen anförtrotts förvaltnings-
uppgift som rör personer med funktionshinder eller som fått bidrag av
staten, landsting eller kommun med skyldighet att främja funktions-
hindrades intressen är skyldig att på Handikappombudsmannens
uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om sin verksamhet. De
är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till
överläggningar med denne. Dessa bestämmelser blir således tillämpliga
på Riksidrottsförbundets bidragsfördelning.
Riksidrottsförbundets fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet
utgör som nämnts myndighetsutövning. Principen om handlings-
offentlighet bör gälla för denna verksamhet. Av bilagan till
sekretesslagen kan utläsas att principen för närvarande endast gäller
fördelningen av medel till riksidrottsgymnasiema. Lagen bör därför
ändras så att det framgår att offentlighetsprincipen och sekretesslagen
gäller all verksamhet hos Riksidrottsförbundet som består av fördelning
av statsbidrag. Det bör betonas att handlingsoffentligheten bara kommer
att omfatta den verksamhet hos Riksidrottsförbundet som avser
fördelning av statsbidrag. När det gäller allmänhetens möjligheter att ta
del av andra handlingar hos Riksidrottsförbundet, är det en fråga som
idrottsrörelsen själv måste besluta om.
Genom den föreslagna regleringen i sekretesslagen kommer
arkivlagens (1990:782) bestämmelser att bli tillämpliga på de handlingar
som omfattas av principen om handlingsoffentlighet.
52
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Stödet till idrotten bör följas upp och
utvärderas regelbundet. Uppföljningen bör göras dels löpande, dels
periodiskt. Statens stöd till idrotten bör utvärderas på sådant sätt att
dess effekter för främst folkhälsan, jämställdheten och integrationen
kan bedömas.
Idrottsutredningens förslag stämmer huvudsakligen överens med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
lämnar förslagen utan erinran. Folkhälsoinstitutet anser att det skall
finnas krav på ett socioekonomiskt perspektiv i återrapporteringen.
Riksrevisionsverket (RRV) anser att förslaget till resultatstymingsmodell
är såväl överambitiös som orealistisk och därmed icke kostnadseffektiv.
Det är, enligt RRV, svårt att värdera det lokala aktivitetsstödets effekter
på föreningsnivå och än större problem uppstår vid uppföljning och
utvärdering av organisationsstödet. Statistiska centralbyrån instämmer i
förslaget att utnyttja den officiella statistiken för att utvärdera idrotten i
förhållande till målen. Statskontoret anser att ytterligare ansträngningar
bör göras för att konstruera ett bättre uppföljningssystem än vad
utredningen föreslagit. Jämställdhetsombudsmannen anser att förslaget
om utvärdering av hur stödet fördelas mellan flickor och pojkar är av
största vikt. Riksidrottsförbundet anser att förslagen till
utvärderingsmodell och redovisningskrav för idrottsstödet är alltför
detaljerade. RF tillstyrker att SCB ges ett specifikt uppdrag att följa
utvecklingen för idrott och motion. RF tillstyrker att statens stöd till
idrotten utvärderas vart fjärde år.
Skälen för regeringens bedömning: Uppföljning och utvärdering av
idrottsrörelsens egen verksamhet är en uppgift för idrottsrörelsen själv
och bör ingå som ett naturligt inslag i den löpande verksamheten. Den
böi ge underlag för idrottsrörelsen att själv kunna bedöma sin
verksamhet i förhållande till de egna mål som har satts upp och ge
indikationer på om verksamheten behöver förändras eller ges en annan
inriktning.
Statens övergripande ansvar är att följa upp hur stödet till idrotten
används och dess betydelse för samhället och den enskilde. Det bör
således göras uppföljningar och utvärderingar av effekterna av
statsbidragsgivningen så att det klarläggs hur statens syften med
statsbidraget uppfylls. Dessutom bör staten ha möjlighet att utse en
revisor hos RF, för att bl.a. granska hur bidragsmedlen hanteras och
fördelas. RF bör svara för kostnaderna för sådant revisionsarbete.
Uppföljning bör göras såväl löpande som periodiskt. RF bör årligen
redovisa till regeringen hur och på vilket sätt statsbidraget fördelats och
vilka resultat som uppnåtts. De resultat som årligen redovisas ger
löpande och direkt information om statsbidragets användning samtidigt
som de kan utgöra statistiskt underlag för att avläsa trender över en
längre tidsperiod.
53
Idrottsutredningen har föreslagit att SCB:s utgiftsbarometer utnyttjas
för löpande insamling av uppgifter om hushållens utgifter för idrott och
motion. Denna typ av information är mycket väsentlig för att avgöra om
dessa utgifter tenderar att utestänga vissa grupper av befolkningen från
att utöva idrott.
Utgångspunkten för idrottsstödets långsiktiga effekter är välfårds-
politiskt. Regeringen anser att idrott är en välfårdsfaktor som alla
människor, som så önskar, skall ha tillgång till oberoende av ålder, kön,
social och etnisk tillhörighet eller fysiska och psykiska förutsättningar.
Utvärdering av idrott som välfårdsfaktor innefattar emellertid hela det
statliga idrottsstödet, det indirekta och det direkta. Det omfattar mer än
idrottsrörelsens verksamhet. Utvärderingen bör även fokusera med-
borgarnas benägenhet att vara fysiskt aktiva inklusive deras lika villkor
att kunna motionera och idrotta. Den bör också inbegripa många
värdeskapande aktörer inom offentlig sektor, särskilt skolorna och
kommunerna och inom privat sektor, bl.a. arbetsgivare och
motionsanläggningar.
Ansvaret för detta välfårdspolitiska mål kan inte läggas enbart på RF
utan det måste vara hela samhällets ansvar och intresse att goda
möjligheter skapas för alla människor att utöva idrott och motionera. På
motsvarande sätt måste det vara en gemensam angelägenhet för olika
samhällssektorer att följa upp och utvärdera hur olika stöd och insatser
bidrar till att främja välfärden och folkhälsan.
Utvärdering av idrottsstödets långsiktiga effekter bör göras utifrån tre
övergripande välfårdsperspektiv nämligen dels att stödets ändamål är att
uppnå en god folkhälsa, dels att en stor del av medborgarna i dag har en
annan kulturell och etnisk bakgrund än den traditionellt svenska, dels
jämställdhet mellan män och kvinnor. Med en löpande
resultatredovisning som underlag kan utvecklingen inom den
organiserade idrottsrörelsen samt inom idrottssektom i övrigt följas.
Därutöver krävs mer fristående, kvalificerad utvärdering av idrotten och
folkhälsan, idrotten och jämställdheten samt idrotten och integrationen.
Flera olika aktörer kan vara lämpliga för sådana uppdrag t.ex. inom
högre utbildning och forskning eller folkhälsosfären. Denna typ av
utvärdering bör ske regelbundet. Idrottsutredningens förslag att statens
stöd till idrotten utvärderas vart fjärde år en bra utgångspunkt.
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Sverige bör inom EU verka för en större
medvetenhet om idrottens sociala, kulturella och demokrati-
utvecklande betydelse.
Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att föreslå
en svensk EU-strategi som kan stärka idrottens sociala, kulturella och
demokratiutvecklande betydelse inom EU-samarbetet.
54
Prop. 1998/99:107
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna i Fördraget om
Europeiska Unionen, sekundärrätten och gemenskapens olika beslut
påverkar i allt högre utsträckning idrottsutövandet och
idrottsevenemangen i Europa. En viktig förklaring till detta är den snabba
utvecklingen inom främst den kommersiella idrotten. Idrottsrörelsen och
de ekonomiska verksamheter som är kopplade till idrotten är en viktig
näringsgren.
Idrottsrörelsen i Sverige är organiserad så att såväl professionell som
icke-professionell idrottsverksamhet samverkar inom samma
idrottsförbund. Det sker en samverkan där den samlade idrotten bidrar till
att utveckla verksamheten till fördel för såväl den professionella som den
icke-professionella idrotten. Idrottsverksamhet är generellt sett av stor
vikt för medborgarna. Detta gäller såväl topp- som breddidrotten, såväl
den organiserade som den oorganiserade idrotten. Det är viktigt att stödja
en utveckling där den demokratiska folkrörelseidrotten inte enbart
bedöms efter den omfattande ekonomiska verksamheten utan också
bedöms utifrån den sociala och demokratiska breddverksamheten och
dess betydelse för att främja folkhälsan och bidra till att många behåller
god hälsa och livskvalitet även i hög ålder.
Idrotten är en viktig kraft för att skapa ett mer integrerat samhälle,
främja jämställdhet och bekämpa intolerans, rasism, dopning och andra
negativa fenomen. Idrotten har en viktig funktion för att skapa identitet
och gemenskap människor emellan. Idrotten är en viktig mötesplats i
vardagen där mänskliga möten sker över traditionella gränser. Idrotten
har en funktion som lek och rekreation och är därigenom en viktig del av
fritiden och av enskild och kollektiv förströelse.
Det arbete som påbörjats inom Europeiska rådet bör enligt regeringens
bedömning fullföljas. Det är angeläget att nära följa arbetet med
idrottsfrågor inom EU och att detta sker i nära samverkan med
idrottsrörelsen. Detta med utgångspunkt i en strävan att bevara nuvarande
idrottsstrukturer och upprätthålla idrottens sociala betydelse inom EU.
Det är för närvarande inte möjligt att peka ut de enskilda områden där
gemenskapsinsatser kan komma att bli angelägna för att uppnå denna
ambition. Sådana gemenskapsinsatser bör dock syfta till att främja
samarbetet mellan medlemsstaterna för att stärka en samlad syn på den
organiserade idrotten inom EU.
Det är viktigt att, inom det legala systemet, notera att den organiserade
idrotten i stor utsträckning är en fri och självständig verksamhet. Å ena
sidan förekommer stora nationella skillnader på idrottsområdet mellan
medlemsländerna i EU, å andra sidan är den organiserade idrotten till sin
natur gränsöverskridande och bedriver en omfattande verksamhet genom
internationellt samarbete. Utgångspunkten för regeringens bedömning är
att idrottspolitik i stort även i fortsättningen bör vara främst en nationell
angelägenhet och utgå från den miljö där verksamheten bedrivs. Det
finns dock anledning att peka på att insatser därutöver kan komma att bli
nödvändiga för att stärka och bevara den organiserade idrottens sociala,
kulturella och demokratiutvecklande betydelse för medborgarna, såväl
inom Sverige som inom övriga delar av EU. Dessa frågor bör närmare
55
belysas. Ytterligare en utgångspunkt i arbetet skall vara att Sverige avser
att driva frågorna på ett sådant sätt att inga nya utgifter uppstår för EU i
enlighet med den budgetrestriktiva linje som Sverige förespråkar.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att
ge förslag till eventuella åtgärder för att stärka idrottens sociala,
kulturella och demokratiutvecklande betydelse inom EU-samarbetet.
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Under senare år har ett antal frågor av stor
betydelse för idrottens trovärdighet aktualiserats. För att inte riskera
att idrottens folkliga förankring och stora bredd skadas bör staten och
idrottsrörelsen i nära dialog ägna följande frågor ökad upp-
märksamhet:
• Breddverksamhet - elitverksamhet
• Ideellt engagemang - kommersiella intressen
• Rent spel - insatser mot dopning och annat fusk inom idrotten
• Etik och moral — idrotten skapar förebilder också i övriga samhället
• Jämställdhet, jämlikhet och integration - "idrott åt alla" i praktiken!
Detta bör genomföras bl.a. genom ett antal framtidsseminarier med
såväl nationellt som internationellt innehåll.
Skälen för regeringens bedömning: Den svenska folkrörelseidrotten
med dess många lokala föreningar och omfattande ideella engagemang
har lagt grunden för idrottens utveckling i vårt land. Idrotten når ut i hela
samhället genom att erbjuda en mångfald av idrottsgrenar vilket
attraherar individer med olika förutsättningar och intressen. För de flesta
medborgare, och för samhället i sin helhet, har idrotten sitt stora värde
genom att utveckla sunda motionsvanor, en god folkhälsa och en
demokratisk fostran.
Under senare år har ett antal frågor av stor betydelse för idrottens
framtida trovärdighet aktualiserats. Om dessa frågor lämnas obesvarade
riskerar idrottens folkliga förankring och stora bredd att gå förlorad.
Staten och idrottsrörelsen bör därför i nära dialog ägna dessa frågor
särskild uppmärksamhet. Detta bör genomföras i samband med
millennieskiftet bl.a. genom ett antal gemensamma framtidsseminarier
med såväl nationellt som internationellt innehåll.
Breddverksamhet - elitverksamhet
Det statliga stödet till idrotten har under hela 1900-talet motiverats
främst utifrån behovet av att stödja idrottens breddverksamhet. Idrottens
56
folkliga förankring har därmed fått en omfattning som vida överstiger de
flesta länders.
Den svenska modellen visar att bredd- och elitverksamhetema kan
komplettera och utgöra ett viktigt stöd för varandra. Genom en bra
breddverksamhet uppmuntras utvecklingen av en god elitverksamhet, och
genom en god elit främjas breddverksamheten.
I dag saknas ordentliga redovisningar av hur mycket av stödet som går
till bredd- respektive elitverksamhet. Därmed är det svårt att följa i vilken
utsträckning stödet främst kommer bredd- eller elitverksamhet till del,
och i vilken utsträckning detta varierar över tiden. För att åtgärda detta
har regeringen i riktlinjerna för stödet till idrotten budgetåret 1999,
begärt att Riksidrottsförbundet senast den 15 april år 2000 skall redovisa
en bedömning av hur stor andel av statsbidraget som går till att direkt
eller indirekt stödja bredd- respektive elitverksamhet. Detta underlag
kommer att utgöra en viktig utgångspunkt för kommande avvägningar
avseende det statliga stödet till idrotten.
Prop. 1998/99:107
Ideellt engagemang - kommersiella intressen
Idrotten har sedan 1980-talet varit föremål för ett kraftigt ökat
kommersiellt intresse. Detta har skapat såväl nya möjligheter och
utmaningar som spänningar och risker. Mötet mellan det ideella och det
kommersiella har på olika sätt skapat kulturkrockar. I vissa fall har
föreningar i praktiken köpts upp och antagit nya namn som
överensstämmer med firmamärken. Vanligare är dock att förenings-
ledningama successivt antagit ett mer kommersiellt inriktat förhållning-
sätt, bl.a. till följd av att föreningsstyrelser i allt större utsträckning
kommit att bestå av ledamöter med näringslivet som främsta
referensram.
Mötet mellan det ideella engagemanget och det kommersiella intresset
rymmer flera sidor, inte minst genom att det ideella engagemanget
genom kommersiell uppbackning kan få ett ökat stöd. Det är dock en
avgörande trovärdighetsfråga för idrotten att det ideella perspektivet kan
balansera det kommersiella så att folkrörelsens karaktär inte går förlorad.
Det är angeläget att slå vakt om det ideella perspektivet inom idrotten,
med de mervärden detta för med sig.
Det är vidare angeläget att idrotten hanterar mötet mellan det ideella
och det kommersiella på ett sådant sätt att det är tydligt vilken
verksamhet som är ideell eller kommersiell. En sammanblandning
riskerar att skada såväl idrottens egen identitet som dess relationer med
omvärlden. Gentemot olika aktörer i samhället, främst bidragsgivande
myndigheter och lokala skattemyndigheter, bör det vara tydligt om den
aktuella sammanslutningen uppträder som antingen en huvudsakligen
ideell eller kommersiell aktör. Om detta inte kan tillgodoses riskeras
möjligheten till offentliga bidrag, eftersom rätten att ge statsstöd till
verksamheter som skall konkurrera på en marknad är begränsad.
57
Rent spel - insatser mot dopning och annat fusk inom idrotten
En av den svenska idrottens mest självklara ideal handlar om rent spel
och tävling på lika villkor. Under senare år har denna bild skadats av
problem med dopning. Även om förekomsten av dopning inom svensk
idrott förefaller vara kraftigt överexponerad i media ger dess blotta
existens anledning till stark oro.
Den svenska idrottsrörelsen gör redan i dag omfattande insatser för att
bekämpa dopningen inom idrotten. Även internationellt har svensk idrott
gått i spetsen för ett mer aktivt samarbete i kampen mot dopning, senast
genom Sveriges engagemang inom IADA (the International Anti-Doping
Agreement). Regeringen gav i februari 1998 RF i uppdrag att vara
genomförande instans för detta avtal.
Idrottens förmåga att komma till rätta med problemen med dopning är
av helt avgörande betydelse för främst elitidrottens framtida trovärdighet.
Detta gäller såväl på nationell nivå som på det internationella planet.
Regeringen sätter mycket stort värde på idrottsrörelsens egna insatser
mot dopning och är under kommande år beredd att på olika sätt öka
stödet till dessa bl.a. inom ramen för anslaget Stöd till idrotten.
Etik och moral - idrotten skapar förebilder också i övriga samhället
Idrotten är i många avseenden en spegling av det övriga samhället. De
förändringar av normer och attityder som sker påverkar även idrotten.
Samtidigt förknippas idrottsverksamhet i hög grad med god moral och
positiv normbildning genom begrepp som rent spel.
I och med att idrotten tydligt tar avstånd från fusk i alla dess former
blir det en viktig signal också till övriga samhället. Inom idrotten skapas
många förebilder för främst bam och ungdomar. Insikten om dessas
betydelse kännetecknar idrottsrörelsens arbete med etik- och
moralfrågoma.
Utöver respekten för de egna reglerna är det också viktigt att idrotten
aktivt lär ut betydelsen av respekt för andra människor. Detta är extra
viktigt inom vissa idrotter, främst de s.k. kampsporterna. Med rätt
ledning och kontroll bidrar dessa till att unga människor kan skaffa sig
självtillit och utveckla sin person. Om så inte sker kan de bli en farlig
plattform för destruktivt beteende och ökade motsättningar.
Supportervåld i samband med idrottsevenemang har under många år
utgjort ett allvarligt hot mot idrottens trovärdighet och ställning som
positiv familjeunderhållning. Även om problemet i första hand berör
några föreningars elitverksamhet kastar incidenter av detta slag en
skugga över hela idrottsrörelsen. Det är en viktig uppgift för
idrottsrörelsen att tillsammans med samhället fortsätta det arbete som
hittills har varit mycket framgångsrikt och som har lett till minskade
ordningsstömingar i samband med idrott.
Under senare år har det inom idrottsrörelsen uppdagats flera fall av
tvivelaktigt agerande i fråga om skatter och sociala avgifter. Regeringen
följer utvecklingen av dessa frågor.
Prop. 1998/99:107
58
Jämställdhet, jämlikhet och integration - "idrott åt alla " i praktiken! Prop. 1998/99:107
Svensk idrott handlar i stor utsträckning om allas rätt att vara med.
Samtidigt visar såväl utredningar som en rad erfarenheter att vi ännu inte
kommit dit att exempelvis flickor har lika stora möjligheter som pojkar
att delta i organiserad idrottsverksamhet utifrån sina olika intressen. Utan
tvekan har idrottsrörelsen under senare år gjort åtskilliga framsteg när det
gäller strävan efter jämställdhet, inte minst tack vare ett eget offensivt
program, men alltjämt är det en viktig trovärdighetsfråga att idrotten
lyckas ta ytterligare ett antal steg mot jämställdhet, såväl i
styrelserummen som i den praktiska vardagsverksamheten. Ytterligare en
viktig jämställdhetsaspekt är att idrottare inte skall tvingas till ett visst
utseende eller en viss klädsel för att uppskattas.
Regeringen vill understryka vikten av att idrotten kan utföras jämlikt.
Detta innebär exempelvis att personer med funktionshinder bör ges bästa
möjliga förutsättningar till motion och social samvaro.
Idrotten är också en mycket stark resurs för integration. Idrotten är till
sin karaktär starkt internationell och dessutom en vardaglig mötesplats
för personer med olika etnisk och kulturell bakgrund. Idrotten är också
unik i sin förmåga att underlätta kommunikation mellan personer som har
erfarenhet av idrottsverksamhet i olika kulturer men inte lika enkelt
behärskar varandras språk. Även på detta område har idrotten redan visat
sig kunna bidra med mycket positiva insatser och värden. Det är viktigt
att detta fortsätter och ges goda möjligheter att utvecklas ytterligare.
Regeringens bedömning: Den kunskap som idrottsforskningen
genererar efterfrågas och används av såväl den organiserade
idrottsrörelsen som av skolan, pensionärsorganisationer och
främjandeorganisationer.
Regeringen återkommer i en forskningspolitisk proposition
år 2000 till frågan om idrottsforskningens organisation.
Idrottsutredningens förslag: Den forskarstyrda idrottsrelaterade
forskningen bör ta plats i den större forskningsrådsgemenskapen och fa
tillgång till de där samlade rörliga resurserna för forskning. Till
Forskningsrådsnämndens uppgifter bör fogas ansvaret för forskning om
idrott. RF bör ges ett ansvar för idrottsrelaterad forskning och utveckling
med tonvikt på utvecklingen av den organiserade idrottens egna behov.
Remissinstanserna: Idrottshögskolan anser att den idrottsrelaterade
forskningen inte bör splittras utan behandlas som nu i ett och samma
sammanhang i en gemensam organisation. Umeå universitet och
Idrottsvetenskapligt centrum vid Lunds universitet ansluter sig till
förslaget om forskarstyrd respektive beställarstyrd forskning
organisatoriskt bör skiljas. Centrum för idrottsforskning (CIF) tillstyrker
förslagen om ökade resurser till idrottsrelaterad forskning och att
ansvaret för idrottsrelaterad forskning överförs till Forsknings-
59
rådsnämnden (FRN). CIF uttrycker dock stark tveksamhet till en Prop. 1998/99:107
åtskillnad mellan beställarstyrd och forskarstyrd forskning. CIF avstyrker
förslaget att RF skall utföra egen forskning.
Riksidrottsförbundet tillstyrker förslaget om att FRN (eller
Forskningsrådens samverkansnämnd) far ansvaret för stödet till den
forskarstyrda idrottsforskningen, men menar att detta samtidigt kräver ett
avsevärt resurstillskott till denna forskning. Sveriges Olympiska
Kommitté tillstyrker att RF ges ansvaret för att bedriva forsknings- och
utvecklingsarbete med utgångspunkt i den organiserade idrottens behov.
Skälen för regeringens bedömning: Idrottsforskning är både
mångvetenskaplig och tvärvetenskaplig. På de flesta universitetsorter i
landet har lokala nätverk utvecklats för samverkan mellan idrottsforskare
inom olika discipliner. På nationell nivå har CIF utvecklats till den
samlande organisationen. CIF fyller en viktig funktion för denna
samverkan eftersom idrottsforskningen numera ofta präglas av en
helhetssyn på människan. Studier av vilka faktorer som påverkar
prestationsförmågan ur ett medicinskt och fysiologiskt perspektiv måste
sättas in i ett samhällsvetenskapligt och humanistiskt sammanhang.
Den kunskap som idrottsforskningen genererar efterfrågas och används
av många olika verksamheter och organisationer förutom av den
organiserade idrottsrörelsen. Forskningens resultat är av värde för bl.a.
skolan, pensionärsorganisationer och främjandeorganisationer. Gemen-
samt för dessa organisationers kunskapsbehov är att de omfattar olika
ämnesområden. Det gäller inte bara träning eller fysisk aktivitet utan lika
ofta folkhälso- och livsstilsfrågor.
Regeringen har i proposition Vissa forskningsfrågor (prop.
1998/99:94) aviserat att en utredning med uppdrag att föreslå en
förändrad myndighetsorganisation på forskningsområdet kommer att
tillsättas. Avsikten är att regeringen skall kunna lämna förslag i en
forskningsproposition år 2000.
Ställningstaganden till idrottsforskningens organisation bör därför
avvaktas och presenteras i forskningspropositionen.
Regeringens bedömning: Det är ett nationellt intresse att Sverige far
arrangera stora internationella idrottsmästerskap. Sådana arrangemang
ger, utöver ett ökat intresse för idrotten, ett ökat fokus på Sverige och
kan dessutom tillfälligt skapa arbetstillfällen.
Olympiska spel bör endast fa arrangeras utifrån garantier om att
såväl kandidaturen som spelen sker hederligt och utan mutor eller
andra ekonomiska oegentligheter.
60
Skälen för regeringens bedömning: Det är värdefullt för svensk
idrott om Sverige tilldelas värdskapet för stora internationella
idrottsevenemang. Sådana arrangemang ger, utöver ett ökat intresse för
idrotten, ett ökat fokus på Sverige och kan dessutom tillfälligt skapa
arbetstillfällen. Det är därför ett nationellt intresse att Sverige får
arrangera stora internationella mästerskap. En särställning i detta
sammanhang är givetvis möjligheten att fa arrangera ett olympiskt spel i
Sverige. Detta kan endast komma till stånd om idrottsrörelsen tar initiativ
till det och om det finns ett brett stöd hos befolkningen.
De ekonomiska förutsättningarna för olika idrotters utveckling i
Sverige, inte minst i ett elitperspektiv, påverkas i dag i hög grad av
kommersiella krafter. Olika idrotter exponeras i mycket varierande
omfattning i massmedierna. Detta innebär att några fa idrotter av egen
kraft kan skapa betydande resurser medan de flesta andra far allt svårare
att utvecklas och hävda sig i en alltmer hårdnande internationell
konkurrens. Regeringen anser att detta förhållande måste uppmärk-
sammas och att möjligheter bör skapas för alla idrotter att bli mer
konkurrenskraftiga i internationella sammanhang.
Krav på framtida OS
Regeringen anser att klart uttalade krav bör ställas på ett land som
kandiderar för att fa arrangera olympiska spel i framtiden. Det bör vara
en självklarhet att staten och idrottsrörelsen i det land som kandiderar,
har en utvecklad nationell antidopningverksamhet av mycket god
kvalitet.
Regeringen anser vidare att inget land och ingen regering bör ställa sig
bakom och garantera ett spel i det egna landet utan att ha garantier för att
kandidaturen och senare också eventuella spel sker hederligt och utan
mutor eller andra ekonomiska oegentligheter.
Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och de internationella
idrottsförbunden tillsammans med nationella regeringar bör verka för
maximal öppenhet i frågor som rör arrangerande av stora internationella
idrottsarrangemang. Det innebär för staten till exempel att Sveriges
regering i avtal om garantier avser att föra in villkor om att så stor del
som möjligt av handlingarna rörande kandidaturen är tillgängliga för
allmänheten.
Prop. 1998/99:107
Regeringens bedömning: Regeringen avser att inom ramen för
anslaget Stöd till idrotten årligen under ytterligare sex år till och med
år 2005 betala ut 10 miljoner kronor som en talangsatsning inom
svensk idrott. En kraftfull långsiktig satsning på unga idrottstalanger
är nödvändig om Sverige i framtiden skall kunna hävda sig i
internationell konkurrens.
61
Idrottsutredningens bedömning: Ett särskilt talangutvecklingsstöd
bör införas för unga elitidrottare i åldersintervallet 18-24 år och
användas såväl för att förbättra deras idrottsliga utveckling som till
socioekonomiskt stöd.
Remissinstanserna: De remissinstanser från idrottsrörelsen som
inkommit med svar tillstyrker satsningen på bättre förutsättningar för
elitsatsande ungdomar. Riksidrottsförbundet anser att Sverige bör
fortsätta söka stora internationella idrottsevenemang däribland olympiska
spel. RF konstaterar vidare att RF av den samlade idrottsrörelsen redan
givits det övergripande ansvaret för arbetet med att skapa bättre
förutsättningar för elitsatsande ungdomar. Svenska Basketbollförbundet
menar att lagidrottamas möjlighet att få del av detta individuellt baserade
stöd måste ses som självklart och bör särskilt uppmärksammas. Svenska
Sportskytteförbundet anser att det inte bör införas någon åldersgräns för
det så kallade talangstödet. Sveriges Olympiska Kommitté lyfter fram
samarbetssatsningen på unga idrottare mellan näringsliv och stat inför
OS i Aten. SOK välkomnar förslaget om satsningen på unga elitsatsande
idrottare som komplement till nämnda satsning. SOK menar dock att vid
ett sådant stöd bör det inte vara någon åldergräns, eftersom en sådan kan
variera mycket mellan olika idrotter.
Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att Sverige även
i fortsättningen är en framgångsrik idrottsnation och att svenska
elitidrottsutövare når goda resultat vid stora internationella mästerskap.
Därmed ökar Sveriges möjligheter att få arrangera stora internationella
idrottsevenemang. En kraftfull långsiktig satsning på unga idrottstalanger
är nödvändig om Sverige i framtiden skall kunna hävda sig i
internationell konkurrens.
Regeringen har beslutat att under år 1999 betala ut 10 miljoner kronor
som ett bidrag till en talangsatsning inom svensk idrott i enlighet med en
gemensam skrivelse från Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska
Kommitté. Regeringen har vidare aviserat att detta årliga bidrag skall
betalas ut under ytterligare sex år förutsatt att näringslivet ställer upp
med ett gemensamt bidrag av minst samma storlek.
Regeringens bedömning: Ungdomar som satsar på elitidrott bör ges
möjligheter att kombinera utbildning och idrott. De riksrekryterande
idrottsgymnasiema fyller en viktig funktion i detta avseende.
Utredningens förslag att införa ett ortsföreträde för elitidrottare bör
inte genomföras.
Prop. 1998/99:107
Idrottsutredningens förslag: Ett tillägg görs i högskoleförordningen
med bestämmelser för byte av studieort som gör det möjligt för
studerande som tillhör en landslagsgrupp och som har tagits in på en
högskoleutbildning att få delta i motsvarande utbildning på annan ort om
62
specialidrottsförbundet rekommenderar eller själv anordnar särskilt goda
träningsmöjligheter på orten eller i dess närhet.
Remissinstanserna: Högskoleverket understryker att antagnings-
systemet bör upplevas som rättvist. Verket inser värdet för den
studerande att byta studieort men menar att detta är en generell fråga som
inte begränsar sig till elitidrottsmän. Integrationsverket ställer sig
negativt till att elitsatsande idrottare ges en gynnsam särbehandling i
förhållande till ungdomar med andra talanger. Idrottshögskolan ställer
sig bakom idén att underlätta för elitidrottare att byta studieort men
ifrågasätter om inte detta bör kunna åstadkommas genom samverkan
mellan berörda universitet och högskolor. Umeå universitet välkomnar
förslaget om att åter göra det möjligt att anta studerande via ortsföreträde.
Riksidrottsförbundet tillstyrker förslaget om att ge elitidrottare
möjlighet att byta studieort. RF stödjer tanken om ett sammanhållet
stipendiesystem för elitidrottare. Sveriges Akademiska Idrottsförbund
anser att de idrottare som satsar på kombinationen elitidrott-akademiska
studier måste fa möjlighet till individuell studieplanering och anpassning.
Svenska Friidrottsföbundet belyser möjligheterna att i och med EU-
medlemsskapet även titta utanför landet när det gäller kombinationen
elitidrott-högre studier. Svenska Skidförbundet vill återinföra det s.k.
ortsföreträdet för elitidrottare. Dessutom anser skidförbundet att
elitidrottare ska kunna antas till högskolan med elitidrott som särskilt
skäl för antagning.
Skälen för regeringens bedömning: Steget från att vara talangfull
idrottare till att bli en idrottare etablerad i världseliten blir allt större och
kräver allt längre tid. För att nå toppen krävs en mångårig hängiven
satsning och personliga uppoffringar. Det är därför ett nationellt intresse
att unga elitidrottssatsande ungdomar ges möjligheter att kombinera
utbildning och idrott under gymnasieåren. Regeringen anser att de
riksrekryterande idrottsgymnasiema även fortsättningsvis fyller en viktig
funktion i detta avseende. Regeringen anser slutligen att ortsföreträde för
högskolestuderande elitidrottare inte är lämpligt att införa.
Överskottet från spelet på värdeautomater skall enligt beslut av riksdagen
(prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415) tillfalla det
lokala föreningslivets bam- och ungdomsverksamhet. Medlen skall
betalas ut till Riksidrottsförbundet respektive Ungdomsstyrelsen för
vidare fördelning enligt närmare riktlinjer från regeringen.
Våren 1996 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag att
denna öronmärkning av överskottet skulle ersättas av ett vinstdelnings-
system för staten och föreningslivet, vilket skulle baseras på överskottet
från värdeautomatema (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr.
1995/96:248). Med anledning av att säkra prognoser om värdeauto-
matemas vinstutveckling saknats har införandet av det nya systemet
försenats. Efter en relativt lång introduktionsperiod har nu värdeauto-
Prop. 1998/99:107
63
matema etablerats på den svenska spelmarknaden. I dag är ca 4 000 Prop. 1998/99:107
värdeautomater utplacerade.
Fram till i dag har värdeautomatema inte givit något överskott. Efter
årets bolagsstämma i AB Svenska Spel kommer - enligt uppgift från
företaget - ca 59 miljoner kronor att kunna överlämnas till Riksidrotts-
förbundet och Ungdomsstyrelsen för det lokala föreningslivets bam- och
ungdomsverksamhet. Regeringen gör bedömningen att föreningslivets
bam- och ungdomsverksamhet årligen kommer att kunna tillföras
uppskattningsvis 250 miljoner kronor när värdeautomatprogrammet är
fullt utbyggt, dvs. när 7 000 automater har placerats ut (prop.
1998/99:80).
Regeringen har nyligen fatt information som visar på att denna
prognos sannolikt är något underskattad. Det bidrag från AB Svenska
Spel, som härrör från överskottet på värdeautomatspel, kommer därför
med stor sannolikhet att överskrida de uppskattade beloppen. Därtill gör
regeringen bedömningen att värdeautomatspel i samband med bingospel
kan ge ett överskott på drygt 100 miljoner kronor per år förutsatt att
ca 500 automater placeras i bingohallar.
För att ha ett så bra underlag som möjligt för bedömningen av
överskottet från spel på värdeautomater kommer regeringen i sitt arbete
med att fastställa vinstdelningssystemet att ta hänsyn till de prognoser
som är aktuella vid detta tillfälle.
Regeringen bedömer att det inom ramen för anslaget Stöd till idrotten
behöver skapas utrymme för en årlig reservation för svensk medverkan i
olympiska spel och Paralympics. Vidare finns det behov av förstärkta
insatser mot dopning inom idrotten och för idrottsforskning, särskilda
insatser för att främja integration och jämställdhet på fritiden samt
idrottsrörelsens särskilda insatser för ungdomar i åldern 21 till 25 år.
Utrymme för dessa insatser bör skapas genom att minska den del av
statsbidraget som i dag disponeras för lokalt aktivitetsstöd.
Övriga förslag och bedömningar som presenteras i denna proposition
medför inga ökade utgifter utan ryms inom befintliga ramar.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 9.2.
Genom den föreslagna lagändringen ges det lagstöd för den
verksamhet hos Riksidrottsförbundets som består av att fördela
statsbidrag till idrottsverksamhet. Ändringen innebär vidare ett
bemyndigande för regeringen att bl.a. bestämma vilka principer som
skall gälla för statsbidragets fördelning. Lagförslaget är inte avsett att
64
begränsa möjligheterna att lämna uppgifter till Riksidrottsförbundet som
inte innehåller myndighetsutövning.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 9.2.
Den föreslagna ändringen innebär en utvidgning av det område inom
Riksidrottsförbundets verksamhet där principen om handlingsoffentlighet
gäller. Offentlighetsprincipen och sekretesslagen kommer att gälla för all
verksamhet hos Riksidrottsförbundet som består av fördelning av
statsbidrag. Handlingsoffentligheten gäller dock inte Riksidrotts-
förbundets övriga verksamhet.
Prop. 1998/99:107
65
3 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 107
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
I Uppdraget
Idrottsutredningens uppdrag har varit att utvärdera det statliga stödet till
idrotten och att föreslå nya, tydligare mål för detta stöd. I uppdraget har
också ingått att föreslå en modell för uppföljning och utvärdering av målen
samt åtgärder för att säkerställa insyn och kontroll av bidragsfördelningen
till idrotten. Genom tilläggsdirektiv uppdrogs åt utredningen att bedöma
konsekvenserna för den statliga idrottspolitiken om idrottsföreningar väljer
att bedriva en del av sin verksamhet i annan form än den ideella föreningen.
II Utredningens förslag
Utredningen skiljer ut två statliga stöd: ett till idrotten och ett till främjandet
av ett aktivt friluftsliv.
Övergripande mål för statens stöd till idrotten
Statens stöd till idrotten skall stärka sådan allmännyttig ideellt organiserad,
demokratisk och medlemsstyrd barn- och ungdoms-, motions- och
tävlingsverksamhet som omfattar en betydande andel av befolkningen
oberoende av kön, social och etnisk tillhörighet, eller fysiska och psykiska
förutsättningar.
Med Idrottsutredningens förslag till övergripande mål betonas utredningens
förtroende för den ideellt organiserade idrotten att fortsatt förverkliga målet
idrott åt alla. Idrottsutredningen gör i likhet med idrottsrörelsen en åtskillnad
mellan tävling och motion. Tävling står för den prestationsinriktade idrotten
medan motion sätter trivsel och välbefinnande framför prestation.
Det övergripande målet konkretiseras i ett antal verksamhetsmål.
Verksamhetsmålen skall styra anslagets användning men inte styra
idrottsrörelsens verksamhet. Idrottsstödet skall främst bidra till att utveckla
kvalitén i idrottsrörelsens verksamhet.
Verksamhetsmål
Att utveckla barns och ungdomars intresse och benägenhet för idrott samt
deras möjligheter att utöva inflytande över och ta ansvar för sitt idrottande
Bam- och ungdomsidrott är ett prioriterat område i statens stöd till idrotten.
Drygt 40 procent av anslagsmedlen ges till lokala bam- och
ungdomsaktiviteter. Idrottsutredningens utvärdering visar att 75 procent av
föreningarna är nöjda med stödet och anser att det inte finns något bättre
alternativ. Med Idrottsutredningens föreslagna verksamhetsmål görs syftet
med det statliga stödet tydligare och därmed möjligt att följa upp.
Utredningen lämnar också förslag till hur stödet för detta verksamhetsmål
kan förstärkas.
66
Att utveckla kvalitén i idrottsrörelsens barn- och ungdoms-, motions- och
tävlingsverksamhet så att den främjar god etik, ökat deltagande och ideellt
engagemang, jämställdhet och integration.
Målet gäller den del av idrottsanslaget som riktas till Riksidrottsförbundets
(RF:s) specialidrottsförbund. I Idrottsutredningen betonas att bredd- och
motionsverksamhet är ett viktigt verksamhetsmål och bör bidra till att
specialidrottsförbunden (SF:en) i sin verksamhet ger mer plats åt
breddverksamhet, inte minst för att öka deltagandet i idrotten. Etikfrågorna
uppmärksammas i utredningen framförallt när det gäller doping, men
inbegriper även bl.a. etikkampanjen "Starta vågen" och överhuvudtaget ett
värnande om idrottens värden om rent spel, kamratskap osv. Idrottsrörelsens
framgång beror till stor del på allt det ideella arbete medlemmar lägger ner i
styrelser på olika nivåer, som tränare, ungdomsledare, funktionärer,
lagledare m.m. Statens stöd bör på olika sätt bidra till att detta ideella
engagemang fördjupas.
Idrottsrörelsen är med sina cirka tre miljoner medlemmar landets största
folkrörelse. Den av Idrottsutredningen beställda intervjuundersökningen av
medborgarnas motionsvanor visar att motionen är ganska jämt spridd mellan
olika åldersklasser, kön, etniska och sociala grupper. Trots den jämna
spridningen finns det grupper som är underrepresenterade. Skillnader mellan
kvinnor och män finns när det gäller medlemskap i förening, fyra av tio män
mot tre av tio kvinnor är medlemmar, något som också avspeglar sig i att det
är färre kvinnor än män på förtroendeposter inom idrottsrörelsen. De med
lägre hushållsinkomst motionerar i något mindre omfattning än de med
högre inkomster. Idrottsrörelsen har visat sin förmåga att engagera en stor
del av vår befolkning. Intervjuundersökningen pekar dock på att det finns
möjligheter för idrottsrörelsen att nå fler.
Att möjliggöra för deltagande i internationell tävlingsverksamhet och
behövliga förberedelser for detta.
Sveriges framskjutna position i internationella tävlingssammanhang har
försämrats under 90- talet. Vi bedömer att internationella idrottsframgångar
är viktiga som inspirationskälla för många utövare och ledare inom
breddidrotten. Framgångarna har betydelse för Sveriges goda anseende
utomlands och bidrar därmed sannolikt bl.a. till förbättrade
exportmöjligheter och till bilden av Sverige som turistland. Målet anknyter
bl.a. till specialidrottsförbundens landslagsverksamhet, träningsläger för
detta och Sveriges olympiska kommittés (SOK:s) arbete med att förbereda
och ansvara för deltagande i olympiska spel.
Att skapa bättre möjligheter för forskning, utveckling och utbildning med
utgångspunkt i den organiserade idrottens behov.
RF har genom sin egen forsknings- och utvecklingspolicy redovisat hur
inriktningen och ansvaret för den beställarstyrda idrottsforskningen kan
utformas. Vår bedömning är att RF:s egen FoU policy med priorite-ringama
bam- och ungdomsverksamhet, motion och folkhälsa, jämställdhet och
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
67
prestationsutveckling är en bra utgångspunkt för uppgiften att vara statens
sektorsforskningsorgan för idrotten.
/(H skapa bättre möjligheter för elitsatsande ungdomar att kombinera sin
idrottssatsning med utbildning som ger dem en god grund för livet efter den
idrottsintensiva perioden.
Målet berör specialidrottsförbundens arbete med talangsatsningar och
RF:s/kommunemas verksamhet med Riksidrottsgymnasier.
I Sverige finns en bred acceptans för att satsningar på elitidrott är
berättigade. I vår intervjuundersökning uppger 70 procent av de tillfrågade
att det är viktigt med svenska idrottsframgångar. Politiskt har enighet rått
kring att elitidrott skall stödjas av staten. För att återigen ge Sverige
internationella idrottsframgångar föreslår utredningen en rad åtgärder som
syftar till att möjliggöra en kraftfull satsning på utveckling av unga
idrottstalanger.
Uppföljning och utvärdering
Till de föreslagna målen kopplas en modell för uppföljning och utvärdering.
På kort sikt skall RF årligen redovisa utfallet för de verksamhetsmål som
ställts upp i regleringsbrev och förordning. De mått som föreslås för att mäta
måluppfyllelsen skall vara könsdifferentierade och bl.a. redovisa: bam- och
ungdomsverksamheten uppdelat på olika idrotter, utvecklingen av
ledarutbilning för bam- och ungdomsverksamhet, idrottsrörelsens
medlemsutveckling, styrelsemas sammansättning, åldersfördelning inom
olika idrotter samt deltagande i internationella tävlingar uppdelat på olika
idrotter. Idrottsutredningen föreslår även att SCB:s utgiftsbarometer
utnyttjas för löpande insamling av uppgifter om hushållens utgifter för idrott
och att uppgifter om idrott och motion som näringsverksamhet hämtas från
SCB:s löpande tjänstenärings- och sysselsättningsstatistik. Det föreslås
vidare att RF i sin årliga resultatredovisning till regeringen klart anger efter
vilka kriterier man valt de FoU uppdrag man beställt och hur resultaten av
dessa skall följas upp. På dopingområdet föreslås att RF redovisar inriktning
och resultat av kontrollverksamheten uppdelat efter olika idrotter och kön.
Statsmedlens användning i enlighet med verksamhetsmålen blir vidare
föremål för offentlig insyn och revision.
För utvärderingar på lång sikt bör det övergripande målet för statens stöd till
idrotten vara utgångspunkt. Huvudinriktningen i sådana utvärderingar bör
vara stödets effekter för folkhälsan, jämställdheten och integrationen.
Utvärderingarna föreslås ske vart fjärde år. Löpande uppföljningarna bör
bekostas inom ramen för idrottsanslaget. Kostnaderna för de utvärderingar
som görs av stödets välfardspolitiska effekter bör delas med andra
utgiftsområden inom statsbudgeten såsom t.ex. hälso- och sjukvårdsektoms.
RF :s myndighetsuppgifter
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
68
RF föreslås få en tydlig förvaltningsrättslig status genom reglering i lag och
förordning i sin uppgift att fördela statsbidragen till specialidrottsförbunden,
Sveriges olympiska kommitté, riksidrottsgymnasiema och föreningarna.
I den förordning som reglerar RF:s myndighetsuppgifter finns bestämmelser
om inriktning och mottagare av stödet. I förordningen återfinns också de
mål for stödet som redogjorts for ovan. Personer mellan 7 och 20 år samt
utbildade ledare för bam- och ungdomsverksamhet skall fa ingå i
beräkningsunderlaget for bidraget till föreningarna. Bidragen till
specialidrottsförbunden far utgöra högst 70 procent av organisationens totala
intäkter och motsvara högst 10 procent av det totala statsbidraget till dessa
organisationer. Specialidrottsförbundet måste vidare ha minst 3 000
föreningsmedlemmar för att vara berättigad till stödet.
Antidoping
RF ges ansvaret för genomförandet av statens internationella åtaganden för
en dopingfri idrott. Ansvaret för att det finns ett fullgott dopinglaboratorium
föreslås överföras till utgiftsområdet för hälso- och sjukvårdssektorn.
Analysen av de dopingprover som tas inom idrottsrörelsen utgör en del av
kvalitetssäkringen i specialidrottsförbundens tävlingsverksamhet och skall
bekostas av idrottsrörelsen.
Sektorsforskning
RF ges uppdraget att vara statens sektorsforskningsorgan på idrottsområdet.
Detta innebär att RF får ansvaret för att beställa, utföra och sprida sådan
forskning som har sin utgångspunkt i den organiserade idrottens egna behov.
I uppdraget ingår att avsätta medel till Centrum för idrottsforskning i minst
samma omfattning som idag.
Förstärkt stöd till bam- och ungdomsidrott
Idrottsutredningen uttalar sitt missnöje över att det av riksdagen beslutade
vinstdelningssystemet så kraftigt försenats. Förseningen har inneburit att
idrotten liksom övriga berörda folkrörelser fatt vänta på de intäkter från
spelmarknaden som riksdagsbeslutet möjliggjort. För att stärka
finansieringen av bam- och ungdomsidrott föreslår utredningen att
lotterilagen ändras med den innebörden att tillstånd ges för
värdeautomatspel i bingohallar och att vinstutdelning får ske i kontanter upp
till det maximala vinstbeloppet 1 000 kronor. Utredningen föreslår vidare att
antalet tillstånd utökas från 7 000 till 7 500 tillstånd. De föreslagna
förändringarna uppskattas kunna ge ca 100 miljoner kronor i överskott
beroende på spelmarknadens förutsättningar i övrigt. Merparten av
överskottet tillfaller idrottsrörelsen.
Utredningen föreslår att det ökade ekonomiska utrymme som skapas genom
förslagen om värdeautomatspel främst kommer de lokala föreningarna till
del. För att stärka barnens och ungdomarnas intresse för att fortsätta idrotta
krävs det utbildade ledare som har förmågan att utforma idrotten till något
positivt och bestående för dem som deltar. För att premiera idrottsrörelsens
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
69
arbete med ledarutveckling föreslår vi att även bam- och ungdomsledarna Prop. 1998/99:107
skall ingå i underlaget för bidragsberäkningen under förutsättning att de Bilaga 1
genomgått av respektive specialidrottsförbund rekommenderad utbildning.
Talangsatsningar
Utredningen föreslår att en möjlighet öppnas för ett fjärde läsår på
gymnasiet för att underlätta för ungdomar att kombinera elitidrott och
utbildning. Av samma skäl föreslås att högskolestuderande elitidrottare på
landslagsnivå får rätt att byta studieort och därmed fa möjlighet att studera
vid en ort där utövarens specialidrottsförbund ordnat särskilt goda
träningsmöj 1 i gheter.
Idrottsutredningen föreslår en förstärkning av stödet till elitidrottsutveckling
med 10 miljoner kronor årligen. Satsningen kan finansieras inom ramen för
ordinarie stöd till idrotten vilket möjliggörs genom regeringens förslag om
ökad utdelning från AB Svenska Spel. Stödet skall riktas till unga talanger
(främst i åldrama 18-24 år) och kunna användas för ungdomarnas idrottsliga
utveckling (träningsläger, tävlingstillfällen m.m.) och för olika åtgärder som
underlättar ungdomarnas karriär efter den idrottsintensiva perioden
(stipendier, studie- och yrkesrådgivning m.m.). Många av de mest
framgångsrika svenska idrottsutövama tävlar i idrotter där det är mycket
svårt att fa sponsorstöd, varför ett förstärkt statligt stöd blir särskilt viktigt
för dem. Principen bör vara att den som bäst behöver stödet skall fa det.
Idrottsutredningen finner det önskvärt att alla elever i högstadiet kunde fa
mer idrott på schemalagt tid.
Deltagande i olympiska och paralympiska spel
Utredningen föreslår att bidraget till svenskt deltagande i olympiska och
paralympiska spel skall beräknas under statsanslaget till idrottsrörelsen och
därmed blir del av den reguljära budgetprocessen mellan regeringen och RF.
Anslaget räknas upp med den summa som motsvarar ett årligt genomsnitt av
bidragen för deltagandet utslaget per år.
Främjandeorganisationema
Statens stöd till främjandeorganisationema skiljs från idrottsanslaget och far
egna övergripande mål och verksamhetsmål. Anslaget föreslås, i ett första
skede, fördelas av Regeringskansliet. På sikt bör fördelningen av anslagen
kunna överföras till en eller flera myndigheter eller till en
paraplyorganisation som organisationerna själva bildar.
Statsbidragets övergripande mål för främjandeorganisationema föreslås vara
att det skall stärka sådan allmännyttig ideellt organiserad, demokratisk och
medlemsstyrd verksamhet som har till syfte att främja ett aktivt friluftsliv.
Verksamhetsmålen för statens stöd till främjandet av ett aktivt friluftsliv
föreslås vara att stödja och utveckla ett aktivt friluftsliv för i första hand
barn och ungdom samt att utveckla kvaliteten i främjandeorganisationernas _
friluftsverksamhet så att den främjar en god etik, ökat deltagande, ideellt Prop. 1998/99:107
engagemang, jämställdhet och integration. Bilaga 1
III Betänkandets analyser och slutsatser
Idrottsutredningens forslag grundar sig på den utvärdering av statens stöd
till idrotten som genomförts av sekretariatet och med hjälp av olika uppdrag
som upphandlats. Resultaten av uppdragen har publicerats i Motion och
idrott 1997 (SOU 1997:188) samt i Historia, ekonomi & forskning. Fem
rapporter om idrott (SOU 1998:33).
Utvärderingen tar sin utgångspunkt i en genomlysning av målen för statens
stöd till idrott under detta sekel, med betoningen på tiden efter år 1970.
Genomgången visar att de bärande motiven för idrottsstödet varit folkhälsa,
bredd och att idrottsrörelsen är betydelsefull för medborgarnas demokratiska
skolning. Statens ambitioner inriktade sig tidigt på att stödja en
sammanhållen idrottsrörelse. Denna tendens har förstärkts genom att statens
stöd till idrotten efterhand koncentrerats till ett anslag och med RF som
största mottagare. Målen för idrottsstödet har successivt utökats allteftersom
samhällsutvecklingen och statens ambitioner motiverat det. Målen har varit
svåra att följa upp därför att de uttryckts i allmänna termer och inte varit
kopplade till önskade effekter. I utvärderingen konstateras dock att målen,
trots brister i utformningen, är relevanta för den verksamhet som bedrivs
inom idrottsrörelsen och att idrottsrörelsen i stort uppfyllt målen. I riksdagen
har det funnits en stor politisk enighet kring målen för idrottsstödet.
Påföljande kapitel om medborgarnas motionsvanor ger en bild av hur pass
väl statens mål om idrott åt alla uppfyllts. 1970 års idrottspolitiska beslut att
med hjälp av idrottsrörelsen ge medborgarna tillgång till tävling och motion
har varit framgångsrikt. Antalet medlemmar liksom antalet föreningar har
vuxit, skillnader mellan mäns och kvinnors motionsvanor har minskat,
utbudet av idrottsanläggningar upplevs som tillfredsställande, kostnaderna
för motion är låga och upplevs inte som betungande av flertalet hushåll.
De offentligt finansierade anläggningarna dominerar fortfarande vad gäller
val av plats där man motionerar. För första gången mäts nyttjandet av
privata anläggningar; 32 procent av befolkningen uppger att de senast
motionerade i en sådan anläggning.
I kapitlet om idrottsrörelsens organisation, idé och verksamhet redogörs bl.a.
för tillgången till anläggningar utifrån idrottsrörelsens perspektiv. Antalet
kommunala anläggningar har ökat starkt de senaste 30 åren dock med en
viss avmattning under 90-talet då alltfler föreningar tagit över driften av
anläggningarna från kommunerna. Av kommunerna förväntar sig 70 procent
att andelen föreningsdrift kommer att öka under de närmaste åren. I
förhållande till befolkningsmängd kan en viss brist på anläggningar iakttas i
Stockholmsområdet.
Motion och tävling är centrala begrepp i idrottsrörelsens idé och
verksamhet. Tävlingskulturen och elitidrotten upprätthålls i stor utsträckning
av specialidrottsförbunden medan motionsverksamheten mestadels bedrivs
71
ute i föreningarna. Motion behöver dock inte innebära att tävlingsinslagen
utesluts. I den breda idrotten har tävlingen sin plats, men det är inte
prestation utan snarare trivsel och välbefinnande som är ledstjärnan i
verksamheten. Inom RF familjen finns också några förbund, t.ex. Korpen,
som betonar motion framför tävling.
I kapitlet om idrottsrörelsens finansiering visas en idrottsrörelse i ekonomisk
tillväxt. År 1996 beräknas rörelsen ha haft cirka 7,8 miljarder kronor i
inkomster vilket är en ökning med 25 procent i förhållande till år 1992.
Huvuddelen av intäkterna genereras av idrottsrörelsen självt. De offentliga
bidragens andel, framförallt kommunernas, har minskat samtidigt som
andelen intäkter från spel och sponsring ökat. Det är framförallt
breddidrotten som tillgodogör sig intäkterna från spel medan sponsring är en
betydelsefull inkomst för den medieintensiva elitidrotten.
Det statliga stödet till idrotten är litet i förhållande till idrottsrörelsens totala
intäkter. Det lokala aktivitetsstödet till bam- och ungdomsverksamheten
utgör i snitt 3,5 procent (medianvärde) av en förenings intäkter, medan
bidraget till specialidrottsförbunden varierar i betydelse, alltifrån ett par
procent upp till 90 procent av omsättningen, beroende på förbundens
storlek. Allmänt gäller (undantaget Korpen och Akademisk idrott) att
statsbidraget är en betydligt större andel av intäkterna i förbund med färre
medlemmar och/eller liten kommersiell attraktionskraft än i förbund med
många medlemmar och/eller stark kommersiell attraktionskraft.
Ekonomin i förbunden och i föreningarna är i allmänhet god. På
förbundsnivån har det egna kapitalet vuxit med cirka 60 procent sedan år
1992.
Penningströmmarna in i idrottsrörelsen är komplexa eftersom rörelsen
finansierar sin verksamhet från en rad olika källor - offentliga bidrag,
sponsring, medlemsavgifter, spel osv. - men även därför att idrottsrörelsens
olika organisationsnivåer har sin särskilda finansieringsstruktur.
Att idrottsrörelsen framgångsrikt förmått finansiera sig via många källor
visar att den på olika sätt skapar värden för intressenter även utanför den
egna rörelsen. Idrottsrörelsen som värdeskapare är ämnet för kapitel 6.
För statens del har idrottsrörelsens bidrag till folkhälsan varit ett viktigt
värde och därmed motiv för stöd. Att idrottsrörelsen engagerar bam och
ungdomar har varit en ytterligare aspekt av dess legitimitet gentemot staten.
Idrottsrörelsen betyder mycket för barnens och de ungas idrottande utanför
skoltid. Hela 69 procent av pojkarna och 60 procent av flickorna mellan 7
och 15 år deltar regelbundet i någon form av idrott vilket gör denna grupp
till den mest idrottsaktiva inom idrottsrörelsen. Föreningarnas bam- och
ungdomsaktiviteter är, vid sidan av fysiskt fostran, också i hög grad
betydelsefulla för att utveckla bamen och ungdomarna socialt t.ex. att ge
dem självförtroende och lära dem att samarbeta. Idrottsrörelsen spelar också
en viktig roll i arbetsmarknadspolitiken bl.a. genom lönebidragsanställning
som ger sysselsättning åt människor som av olika skäl befinner sig utanför
den ordinarie arbetsmarknaden.
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
72
Kommunernas stöd till föreningar motiveras till stor del av omsorgen om Prop. 1998/99:107
barnens och ungdomarnas fysiska och sociala fostran men stödet är också en Bilaga 1
ersättning för de olika uppdrag som föreningarna har tagit över från
kommunen eller där man samarbetar med kommunen. Det handlar bl.a. om
stöd till anläggningar där föreningarna alltmer tagit över driften. Idag drivs
drygt hälften av anläggningarna av föreningarna själva. Andra exempel på
uppgifter som idrottsrörelsen tar på entreprenad är friskvårdsprojekt i
samarbete med landstingen och olika sociala projekt för att bekämpa våld
och rasism.
Idrottsrörelsens relationer med den kommersiella sektorn har utvecklats
starkt de senaste decennierna. Med den utvecklingen har också följt en
diskussion om föreningarnas tillhörighet i den ideella sektorn. En aspekt av
detta är var gränsen går för den ideella föreningens skattebefrielse.
Föreningarna är befriade från mervärdesskatt och inkomstskatt så länge de
kan visa att inkomsterna har naturlig anknytning till föreningens ändamål
eller att det rört sig om verksamhet som av hävd utnyttjats för att finansiera
ideell verksamhet. Skattemyndigheternas granskning av föreningarnas
näringsverksamhet visar att föreningarna i flera fall inte uppfyller villkoren
för skattebefrielse vilket resulterat i att utgående mervärdes- och
inkomstskatt utkrävts. Ett annat problem som uppmärksammats är att de
ideella föreningarna, när de bedriver näringsverksamhet, genom sin
skattebefrielse kan snedvrida konkurrensen.
En ytterligare aspekt av idrottsrörelsens kommersialisering är den s.k.
bolagiseringsdebatten. Idrottsutredningen fick i ett tilläggsdirektiv i uppdrag
att bedöma konsekvenserna för den statliga idrottspolitiken om föreningarna
väljer att bedriva del av sin verksamhet i annan associationsform än den
ideella föreningen. Idrottsutredningens slutsats är att bolagiseringen berör
den marginella del av idrottsrörelsen som utgörs av kommersiellt attraktiv
arenaidrott. Bolagiseringen innebär inte att den föreningsbuma idrottens
väsen med bredd och elit överges. Utredningen konstaterar att den
allmännyttiga ideella föreningen skall fortsätta vara mottagare av statens
stöd och uppdraget att förverkliga målet idrott åt alla. Omvänt betyder det
att staten inte skall stödja sådan idrottsverksamhet som tjänar privata
vinstintressen.
I kapitel 7 redogörs för de organisationer - främj andeorganisationema - som
får stöd från statens idrottsanslag men som står utanför den organiserade
idrottsrörelsen. För närvarande får sex organisationer stöd:
Friluftsfrämjandet, Svenska Livräddningssällskapet, Svenska Båtunionen,
Cykelfrämjandet, Svenska Pistolskytteförbundet och Sveriges Sportfiske-
och Fiskevårdsförbund. Verksamheten i organisationerna skiljer sig från den
RF-organiserade idrotten främst i det att tävlingsinslaget är frånvarande eller
starkt nedtonat. En annan skillnad är att arbetet med att väma miljön samt
främja säkerhet till sjöss och i trafiken är framträdande i en del av
organisationerna. Skillnaderna har medfört att organisationerna valt att stå
utanför RF. Gruppen bidragsberättigade främjandeorganisationer är på intet
sätt sluten. Nya främjandeorganisationer kan bildas och bli aktuella för
statligt stöd.
73
I kapitlet redogörs även för Friskis & Svettis organisation och verksamhet. Prop. 1998/99:107
Frågan om tillgången på idrottsanläggningar får här en ytterligare belysning. Bilaga 1
Det är vanligt förekommande att Friskis & Svettis-föreningama driver sin
verksamhet i egna lokaler.
RF:s antidopingarbete behandlas i kapitel 8 mot bakgrund av bl.a.
Dopingutredningen (SOU 1996:126). I likhet med Dopingutredningen
bedömer Idrottsutredningen att huvudansvaret för arbetet mot doping bör
ligga inom folkhälsosektom. I linje med detta bör också huvudansvaret för
analys- och forskningsverksamheten vid Huddinge sjukhus
dopinglaboratorium åvila hälso- och sjukvårdssektorn. Ett resonemang förs
om statens motiv för att stödja idrottsrörelsens antidopingarbete. Slutsatsen
är att den del av RF:s antidopingarbete som är inriktat på information samt
samarbete med andra myndigheter och organisationer som rör utbildning,
kontroll och provtagning bör fa statligt stöd. Kostnaderna för analyserna av
dopingproverna far idrottsrörelsen själv bära.
Elitidrottens villkor tas upp i kapitel 9 om talangsatsningar. Utredningen
konstaterar att vi har en bra utgångspunkt i den befintliga svenska
folkrörelsemodellen - bl.a. med föreningslivet som bas samt integrerad
skolgång och idrottsträning - men att den uppenbarligen inte räcker till för
att ta medaljer i de stora mästerskapen. Grundtanken i den svenska modellen
är att elitidrottama skall kunna gå vidare i ett normalt liv i samhället när
deras idrottskarriär är över.
Analysen i kapitlet leder fram till slutsatsen att modellen behöver förstärkas
med en rad åtgärder i syfte att ge unga elitidrottare mer tid och energi åt sin
idrottsliga utveckling.
Kapitel 10 fokuserar den idrottsrelaterade forskningen. En åtskillnad görs
mellan den forskarstyrda forskningen och den beställarstyrda forskningen.
Den forskarstyrda forskningen finns företrädd i många ämnen och vid
många universitets- och högskoleorter. Den finansieras huvudsakligen via
Centrum för idrottsforskning (CIF). Av de medel som staten riktar till RF
för forskning och utveckling går för närvarande merparten dels till CIF, dels
till RF:s antidopingarbete. RF har med andra ord idag begränsade statliga
medel för att bedriva FoU verksamhet i enlighet med sin fastställda FoU-
policy. Idrottsutredningens förslag avseende finansieringen av
dopinglaboratoriet samt om RF:s antidopingarbete medför att en del medel
blir möjliga att omprioritera till FoU verksamheten.
Konsekvenserna av att ge RF myndighetsuppgifter som statens företrädare i
fördelningen av statens stöd till idrotten och bidraget till de riksrekryterande
gymnasierna är ämnet för kapitel 11. Utredningen konstaterar att dessa
uppgifter kräver lagstöd och föreslår vidare en förordning som fastställer
inriktningen och mottagarna av statens stöd till idrott. För den del av RF:s
uppgifter som är myndighetsutövning blir offentlighetsprincipen tillämplig
och verksamheten blir föremål för statlig kontroll och revision.
Utvärderingen avslutas med en jämförande analys av relationerna mellan
staten och idrottsrörelserna i de övriga nordiska länderna. Gemensamt är att
74
staten i de olika nordiska länderna valt den organiserade idrottsrörelsen som
samtalspartner och genomförare av sin idrottspolitik. I Sverige liksom i
andra nordiska länder har ambitionerna höjts vad gäller statens
resultatstyrning statsbidragen av idrottsrörelsen. Graden av styrning varierar
dock. Till skillnad från i Sverige utformas i grannländerna mål även för
idrottsrörelsemas verksamhet: statsbidraget öronmärks för vissa insatser och
idrottsrörelsen förväntas medverka i verksamheter även utanför den rena
idrotten.
Prop. 1998/99:107
Bilaga 1
75
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av
Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Lotteriinspektionen,
Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Statskontoret,
Folkbildningsrådet, Högskoleverket, Skolverket,
Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Integrationsverket,
Stockholms läns landsting, Landstinget Bleking, Falkenbergs kommun,
Jönköpings kommun, Kungsbacka kommun, Malmö stad, Mullsjö
kommun, Mörbylånga kommun, Rättviks kommun, Skellefteå kommun,
Tyresö kommun, Umeå kommun, Svenska Kommunförbundet, Sveriges
Riksidrottsförbund, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, Svenska
Basketbollförbundet, Svenska Bilsportförbundet, Sveriges Dövas
Idrottsförbund, Svenska Fotbollförbundet, Svenska Friidrottsförbundet,
Svenska Gång- och Vandrarförbundet, Svenska Innebandyförbundet,
Svenska Judoförbundet, Svenska Motionsidrottsförbundet, Svenska
Skidförbundet, Svenska Sportskytteförbundet, Svenska
Taekwondoförbundet, Svenska Tennisförbundet, Svenska Båtumonen,
Friluftsfrämjandet, Sveriges Olympiska Kommitté, Idrottshögskolan i
Stockholm, Umeå Universitet, Lunds Universitet, Göteborgs Universitet,
Högskolan i Örebro, Högskolan i Östersund, Högskolan Dalarna,
Centrum för idrottsforskning, Folkrörelsernas Samarbetsorgan för
Lotterifrågor, AB Svenska Spel, Sveriges Bingoarrangörers
Centralorganisation, Arbetsgivaralliansen, Friskis & Svettis Riksråd,
Svensk Idrottsmedicinsk Förening, Svensk Förening för
Beteendevetenskaplig Idrottsforskning.
Brottsförebyggande Rådet, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,
Kammarkollegiet, Naturvårdsverket, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges Akademikers
Centralorganisation har beretts tillfälle att avge yttrande men förklarat sig
avstå från yttrande.
Göteborgs stad, Landskrona kommun, Lomma kommun, Skellefteå
kommun, Stockholms stad, Timrå kommun, Landstingsförbundet,
Sveriges Amerikanska Fotbollförbund, Svenska Badmintonförbundet,
Svenska Bandy förbundet, Svenska Bangolfförbundet, Svenska Baseboll-
och Softbollförbundet, Svenska Biljardförbundet, Svenska Bob- och
Rodelförbundet, Svenska Bordtennisförbundet, Svenska Bouleförbundet,
Svenska Bowlingförbundet, Svenska Boxningsförbundet, Svenska
Brottningsförbundet, Svenska Budoförbundet, Svenska
Bågskytteförbundet, Svenska Castingförbundet, Svenska
Curlingförbundet, Svenska Cyketförbundet, Svenska
Danssportförbundet, Svenska Draghundsportförbundet, Svenska
Dragkampförbundet, Svenska Flygsportförbundet, Svenska
Frisbeeförbundet, Svenska Fäktförbundet, Svenska Golfförbundet,
Prop. 1998/99:107
Bilaga 2
Svenska Gymnastikförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska
Handikappidrottsförbundet, Svenska Ishockeyförbundet, Svenska
Isseglarförbundet, Svenska Kanotförbundet, Svenska Klätterförbundet,
Svenska Konståkningsförbundet, Svenska Landhockeyförbundet,
Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund, Svenska Motorcykel-
och Snöskoterförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska
Racerbåtsförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska
Roddförbundet, Svenska Rugbyförbundet, Svenska Seglarförbundet,
Svenska Simförbundet, Svenska Skidskytteförbundet, Svenska
Skolidrottsförbundet, Svenska Skridskoförbundet, Svenska
Sportdykarförbundet, Svenska Squashförbundet, Svenska
Styrkelyftförbundet, Svenska Triathlonförbundet, Svenska
Tyngdlyftningsförbundet, Svenska Varpaförbundet, Svenska
Vattenskidförbundet, Svenska Volleybollförbundet, Cykelfrämjandet,
Svenska Livräddningssällskapet, Svenska Pistolskytteförbundet
110. Sveriges Sportfiske och fiskevårdsförbund, Svenska Idrottsrörelsens
Studieförbund, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, Ung
SIOS, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Huddinge sjukhus har
beretts tillfälle att avge yttrande men inte yttrat sig.
Friluftsorganisationemas Samarbetsorgan, Cherryföretagen AB, Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande och Svenska idrottshistoriska
föreningen har på egna initiativ avgivit yttranden.
Prop. 1998/99:107
Bilaga 2
77
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Schori, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Messing
Regeringen beslutar proposition 1998/99:107 En idrottspoiitik för
2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
78
Prop. 1998/99:107
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i lagen (1995:361) om |
1§ |
överlämnande av
förvaltningsuppgifter till
Sveriges
Riksidrottsförbund
79
Omslag: Typisk form designbyrå
Foto, omslag: Bildhuset; Mats Bäcker, Bengt af Geijerstam, Pressens Bild; Annette Nantell,
Sam Spadner.
Eländers Gotab 57942, Stockholm 1999