med anledning av prop. 1998/99:45 Fristående förskoleklass
Inledning
Den 12 december 1997 fattade riksdagen beslut om en
ändring av skollagen som bland annat innebär att
sexårsverksamheten nu är en egen skolform med
benämningen förskoleklass. Kommunerna är skyldiga att
erbjuda sexåringar plats i förskoleklass, men deltagandet är
frivilligt. Kristdemokraterna ställde sig positiva till
utvecklingen, vilken innebär att integreringen av
verksamheten för sexåringar i skolan också formaliseras.
Majoriteten i riksdagen ville vid beslutstillfället dela upp
tillståndsgivningen, mellan Skolverket och kommunerna. För
de kommunala förskoleklasserna skulle Skolverket ansvara,
medan kommunerna skulle ansvara för tillståndsgivningen
för enskild förskola, förskoleklass, integrerad barnomsorg
och fritidshem. Mot detta opponerade sig Kristdemokraterna.
I den nu aktuella propositionen föreslås att utbildning som motsvarar
förskoleklass och som anordnas av godkända fristående skolor skall god-
kännas av Statens skolverk, som också skall utöva tillsyn över verksamheten.
Fristående förskoleklasser som anordnas av andra än fristående skolor skall
emellertid även fortsättningsvis godkännas av kommunen. Regeringen tar,
enligt Kristdemokraterna, ett steg i rätt riktning, men når med förslaget inte
ända fram till slutmålet: en likvärdig hantering oavsett anordnare.
Kristdemokraternas
utgångspunkter
Kristdemokraternas synpunkter på fristående förskoleklasser
bygger på fyra grundprinciper individualitet, flexibilitet,
valfrihet och helhet.
Den kristdemokratiska människosynen utgår från individen, i det här fallet
det enskilda barnet. Varje barn är en unik varelse, med ett unikt, lika och
okränkbart värde. Samma regler skall gälla oavsett kön, ras, hudfärg,
religion, handikapp, ålder, sociala förhållanden eller prestationsförmåga.
Likabehandlingsprincipen, d.v.s. att möta varje barn utifrån dess behov, skall
med andra ord råda. Kristdemokraterna anser vidare att barndomens egen-
värde skall respekteras. Barndomen är inte bara en träningsperiod inför det
vuxna livet, utan varje barn skall ha rätt till omsorg, lek, fritid och kultur.
Det
är viktigt att inte förskolans inriktning mot utbildning sker på bekostnad av
allt detta.
Kristdemokraternas grundsyn, att alla människor är olika, för med sig att
all verksamhet som har med barn att göra bör vara flexibel nog att möta
barnets olika förutsättningar. Målet är att varje barn, utifrån sin egen
utvecklingstakt, skall få den omsorg och den stimulans som bedöms vara
lämpligast. Flexibilitet är här ett nyckelord som kombinerat med kvalitet inte
får förloras i kampen för effektivitet. Varje barns behov och möjligheter ska
prövas och bedömas av föräldrarna tillsammans med förskole- och
skolpersonal. Då grundläggs redan från början ett förtroendefullt samarbete
mellan hem och skola samtidigt som individualisering underlättas. Olika
verksamheter har olika förutsättningar att möta barnet där det befinner sig.
Lagar och regler skall garantera möjligheten att finna den, för barnet, bästa
formen.
Kristdemokraterna anser att alla beslut som gäller barn skall utgå från
principen om barnets bästa. Ingen kan bedöma detta bättre än de som känner
barnet bäst, i normalfallet dess föräldrar. För Kristdemokraterna är föräldrar-
nas perspektiv och önskemål utgångspunkten. För att ge en reell möjlighet
till individuella val måste rättvisa regler skapas. Alla skall, oavsett
föräldrar-
nas ekonomiska situation, eget handikapp eller andra särskilda behov, kunna
välja den verksamhetsform som bedöms bäst för individen. En reell möjlig-
het till valfrihet är således central i våra resonemang. Självfallet inryms här
också allt det Kristdemokraterna lägger i begreppet frivillighet. Inte minst
gäller detta deltagandet i förskoleklasser.
Varje förälder skall alltså kunna välja verksamhetsform för sitt/sina barn.
Detta val gäller såväl kommunal som fristående förskola, familjedaghem och
förskoleklass. Kristdemokraterna vill i detta sammanhang framhålla vikten
av helhet, utifrån det enskilda barnets perspektiv. Integrationen mellan
förskola/familjedaghem eller omsorg i annan form och förskoleklass är lika
viktig som den mellan förskoleklass och skola. Vad gäller den senare
integrationen är det viktigt att grundskolan inte utgår från att alla barn har
gått i förskoleklass, utan förbereder sig för att ta emot barn med olika
bakgrund.
Mot bakgrund av resonemanget om barndomens egenvärde vill vi
kristdemokrater redan inledningsvis markera vårt motstånd mot de
begreppsmässiga glidningar som pågår i sexåringsfrågan. I denna proposition
förändras t.ex. begreppet verksamhet till utbildning på flera ställen. Man för
alltså in skolans terminologi i förskolan och förskoleklassen och talar om
lärande, grund för fortsatt skolgång etc. Samtidigt får de fria förskolorna inte
samma rättighet som skolorna att erhålla godkännande och bidrag. Förutom
att vi med detta raderar ut förutsättningarna för att de ovannämnda prin-
ciperna skall få verka finns risken att vi med detta tar första steget mot en
obligatorisk skolstart för alla sexåringar. Detta motsätter sig Kristdemo-
kraterna bestämt och vill vad gäller förskoleklasser se dem som frivilliga och
därför konsekvent använda begreppen pedagogisk verksamhet i stället för
utbildning och barn i stället för elever.
Godkännande och tillsyn
m.m.
Regeringen föreslår i propositionen att Skolverket skall
pröva frågan om godkännande av fristående skolor som
också vill bedriva utbildning som motsvarar förskoleklassen.
Kraven för godkännande och återkallande skall anpassas i
huvudsak till vad som gäller för fristående skolor.
Redan när beslutet fattades om att sexårsverksamheten skulle bli en egen
skolform och benämnas förskoleklass påpekade Kristdemokraterna att den
uppdelade tillståndsgivningen kunde komma att leda till problem för de
fristående skolorna.
Om Skolverket t. ex. ger en fristående skola tillstånd för grundskoleverk-
samhet och kommunen sedan inte ger skolan tillstånd och bidrag till för-
skoleklass eller integrerad skolbarnsomsorg kan detta innebära att föräldrar
som vill ha sina barn i förskoleklass inte kan välja den fristående skolan.
Kristdemokraterna anser det inte särskilt barnvänligt att låta barn gå ett år i
kommunal förskoleklass för att sedan flytta dem till en fristående skola.
Konsekvenserna kan bli att man snävar in de fristående skolornas verk-
samhet. Därför yrkade Kristdemokraterna avslag på regeringens förslag i
denna del. I stället menade vi att Skolverket skulle svara för både tillstånds-
givning och tillsyn av de fristående skolornas förskoleklasser. Mot bakgrund
av detta är det därför glädjande att regeringen nu lagt en proposition som så
långt stämmer överens med Kristdemokraternas förslag.
Däremot föreslår regeringen att det är kommunen som skall pröva om
andra än fristående skolor önskar anordna utbildning som motsvarar för-
skoleklassen. För dessa anordnare skall kraven för godkännande delvis
anpassas till vad som gäller för fristående skolor. Flera remissinstanser
uttrycker sitt missnöje över att olika regler skall gälla för samma typ av
verksamhet. Kristdemokraterna delar denna uppfattning. Detta bryter mot
samtliga av partiets tidigare i motionen redovisade grundprinciper. Till-
ståndsgivningen bör utgå från en enhetlig bedömning. Det underlättar för
samtliga berörda, om Skolverket medger tillstånd och bidragsberättigande
samt svarar för tillsyn även i det fall en enskild förskola är huvudman. Det
finns ju ingenting som utesluter att en fristående förskola på sikt kan
utveckla sin verksamhet så att en ny friskola skapas. Eftersom skolorna, när
det gäller den utbildning som motsvarar förskoleklassen också, enligt
regeringens förslag, skall stå under tillsyn av Skolverket och delta i den
uppföljning och utvärdering som genomförs där, är det viktigt att detta också
kommer att gälla förskoleklass i annan regi än fristående skolor.
I propositionen anges i övrigt att Skolverkets respektive kommunens beslut
om godkännande och återkallande av godkännande får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att en
möjlighet att överklaga finns. Endast på detta sätt kan rättssäkerheten
garanteras. Enligt vad som föreslagits ovan skall emellertid inte kommunerna
vara delaktiga i beslutet om godkännande och återkallelse och skrivningen
bör därför, enligt vår mening, endast gälla Skolverket. Om regeringen ändå
väljer att behålla kommunerna som tillståndsgivare och återkallare är det
däremot av yttersta vikt att skrivningen står kvar som propositionen anger.
Bidrag och avgifter
När det gäller bidrag till en fristående skola som godkänts
för att bedriva utbildning som motsvarar förskoleklassen
föreslår regeringen en reglering som överensstämmer med
den som gäller för fristående skolor, som motsvarar
grundskolan respektive särskolan. Huvudregeln bör alltså
vara att bidrag skall lämnas till en fristående skola som
godkänts av Skolverket för att anordna förskoleklass.
Kommunen skall i regeringens förslag liksom tidigare
besluta om bidrag för andra än fristående skolor, som önskar
anordna utbildning som motsvarar förskoleklassen.
Kristdemokraterna anser att samma bidragsregler bör gälla
oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal eller annan
regi. Än en gång vill vi påpeka det lämpliga i att utnyttja
samma beslutsorgan, Skolverket.
Regeringen menar vidare att om en kommun hävdar att etableringen av
den fristående förskoleklassen kommer att innebära påtagliga negativa
följder för det offentliga skolväsendet i kommunen, skall Skolverket särskilt
pröva frågan om rätt till bidrag. Skäl för att en skola inte skall förklaras
berättigad till bidrag skall enligt propositionen endast vara att etableringen
av
en ny fristående förskoleklass kommer att innebära påtagliga negativa och
bestående följder för skolväsendet i kommunen, alternativt att skolan tar ut
otillåtna avgifter.
I författningskommentarerna (10 e §) markeras att ett återkallande av
bidragsrätten, på grundval av att utbildningen förändras, främst kommer att
vara aktuellt om elevantalet ökar markant. Kristdemokraterna kan inte tolka
detta på annat sätt än att om en fristående förskoleklass antingen visat sig
vara för populär, eller riskerar att bli det, förlorar den rätten till bidrag.
Förslaget innebär att en gynnsam utveckling av en fristående skola kan
innebära att bidragen återkallas, vilket motverkar en utveckling av
verksamheten. Att detta i huvudsak anses överensstämma med vad som
gäller för fristående skolor som motsvarar grundskolan och särskolan och
som får kommunala bidrag, förändrar på intet sätt Kristdemokraternas
grundinställning. Rätten att välja skola är en demokratisk självklarhet i ett
pluralistiskt samhälle. Men rätten att välja skola är tillintetgjord om inte
skolor med olika pedagogisk inriktning finns att tillgå. I propositionen tar
regeringen speciellt upp de specifika förutsättningar som gäller för landsorts-
eller glesbygdskommuner. Att tillkomsten av en ny förskoleklass kan
innebära att en redan befintlig förskoleklass eller skola tvingas lägga ned, får
inte användas som argument för att inskränka valfriheten.
Skolverkets beslut skall enligt förslaget kunna överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Kristdemokraterna anser, som framgått tidigare, att
Skolverket borde ha hand om all tillståndsgivning. Om regeringens förslag
går igenom vill vi dock understryka vikten av att även kommunernas beslut
kan överklagas.
I propositionen anges också regler för hur många verksamhetstimmar som
kommunen är skyldig att lämna bidrag till. För den delen av verksamheten
som överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året, eller för elev
som tas emot före höstterminen det år då eleven fyller sex år, är kommunen
inte skyldig att lämna bidrag. För de yngre barnen och för verksamhet som
överstiger nämnda timmar ges kommunerna dessutom rätt att ta ut skäliga
avgifter.
Kristdemokraterna vill än en gång påpeka vikten av att verksamheten
bygger på flexibilitet och frivillighet. Åldersgränsen får inte användas till
att
standardisera skolstarten till en viss ålder. Skolstarten bör vara individuell,
flexibel och ske successivt. Det är viktigt att övergången görs mjuk och att
föräldrar och personal samarbetar så att övergången anpassas till varje barns
behov och individuella förutsättningar. Deltagandet skall även i framtiden
vara frivilligt och det är viktigt att även andra verksamheter, som t.ex. den
öppna förskolan, ges tillräckliga resurser.
Omfattande stöd
I propositionen tar regeringen upp de fall där den fristående
förskoleklassen tar emot elever med omfattande behov av
särskilt stöd. Regeringen anser att kommunen i de fall detta
skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska
svårigheter inte skall vara skyldig att lämna bidrag för det
särskilda stödet.
Det finns, enligt Kristdemokraterna, en uppenbar risk att dessa formule-
ringar kan leda till att kommunen inte fullgör sina uppgifter. För att försäkra
sig om att varje barn behandlas enligt de grundläggande principerna om
individualitet, flexibilitet och valfrihet krävs i stället tydliga definitioner
för
hur bidragen skall fördelas och att den som anordnar förskoleklass skall vara
fullt berättigad till ersättning för barn med behov av särskilt stöd. Sådant
stöd
skall med andra ord utgå oavsett om eleven går i förskoleklass i anslutning
till en kommunal eller fristående skola eller förskoleklass i enskild regi.
I propositionen hänvisar regeringen i övrigt till Skolverkets rapport om hur
fristående skolor tillgodoser behoven hos särskilt stödkrävande elever. Man
menar att de regler för resurstilldelning, som skall tillämpas fr.o.m. den 1
juli
1997, inte har påverkat möjligheterna för elever i behov av särskilt stöd att få
plats i en fristående skola. Skolverket har emellertid påpekat att det är svårt
att bedöma i vilken utsträckning elever avråds från att söka till fristående
skolor på grund av att det skulle innebära betydande ekonomiska eller
organisatoriska svårigheter. Regeringens förslag, att kommunerna inte skall
vara skyldiga att ge bidrag för det särskilda stödet, innebär att en sådan
ekonomisk svårighet än en gång införs i svensk lag. Kristdemokraterna
motsatte sig att särskilda regler skulle gälla för de fristående skolorna, men
fick inte gehör för våra synpunkter. Den situation som därmed skapades är
nog illa och vi kan inte medverka till en ytterligare försämring. Samma regler
måste gälla oavsett vem som ansvarar för verksamheten.
Kristdemokraternas åsikt är att alla skolor bör tilldelas en tillräcklig
basresurs per barn respektive elev, och en tilläggsresurs som varierar med de
enskilda elevernas behov av särskild hjälp och stöd. Barn med behov av
särskilt stöd utgör egentligen inte någon särskild avskiljbar grupp, alla barn
är olika och har under vissa tider särskilda behov. Vissa behov är dock mer
urskiljbara och det är viktigt att de uppmärksammas. Detta innebär att skolan
bör vara flexibel nog att möta barns respektive elevers olika förutsättningar.
Barn med funktionshinder och mindre synliga handikapp måste få den hjälp
och den uppmärksamhet som deras speciella handikapp kräver. Föräldrarnas
kunskaper om det egna barnets behov bör tas till vara och skall ses som en
tillgång vid en eventuell placering i barnomsorg/skola. Kristdemokraterna
anser att fristående skolor som motsvarar särskola och bedriver förskole-
verksamhet skall behandlas utifrån samma principer som tidigare anförts i
motionen.
I propositionen skriver regeringen också att förskoleklasser i anslutning till
fristående skola som motsvarar särskola skall tilldelas bidrag av elevernas
hemkommuner. I likhet med vad som gäller för fristående skolor utgår
regeringen från att parterna kommer överens om beloppet. Bidragen till
särskolorna är mycket viktiga och det är av stor vikt att dessa garanteras.
Återigen bör stor vikt läggas vid det enskilda barnets behov.
Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att ändringarna i skollagen skall träda i
kraft den 1 juli 1999. De fristående skolor som före
ikraftträdandet har fått tillstånd att bedriva verksamhet som
motsvarar förskoleklassen skall anses ha blivit godkända och
berättigade till bidrag. Även andra än fristående skolor skall
anses ha fått sådant godkännande. Däremot skall de
fristående skolor som vid lagens ikraftträdande inte bedriver
utbildning motsvarande förskoleklassen och som vill ha
bidrag från och med läsåret 2000/2001 ansöka om
godkännande hos Skolverket före den 1 september 1999.
Kristdemokraterna anser att övergångsbestämmelserna är olyckliga.
Särskilt olyckligt vore beslutet för de fristående skolor som redan nu är
mycket väl förberedda och som planerat sin verksamhetsstart till hösten. Det
kan, enligt Kristdemokraterna, inte vara rimligt att riksdagen genom det sena
beslutet fördröjer verksamhetsstarten med ett år. Beslutet skapar ett onödigt
problem som skulle kunna lösas om sista ansökningsdag ändrades till 1 juni.
Då kan den planerade verksamheten få ett godkännande före den 1 juli och
bedrivas fr.o.m. höstterminen 1999.
Ekonomiska konsekvenser
I propositionen redogör regeringen för
finansieringsprincipen, vilken kortfattat innebär att om
statsmakterna fattar beslut som ökar kostnader för
kommunerna bör dessa ökningar finansieras genom
statsbidrag eller beslut om möjliga besparingar. Regeringen
anser att förslagen i propositionen inte kommer att innebära
några kostnadsökningar för kommunerna och föreslår
därmed inte heller någon ökning av statsbidragen.
Kristdemokraterna utgår från att regeringens bedömning är riktig och att
denna fråga följs upp och utvärderas ordentligt. Om beslutet bygger på
felaktig beräkningsgrund bör frågan behandlas på nytt.
Förskoleklass vid
utlandsskolorna
I propositionen föreslår regeringen att även de svenska
utlandsskolorna från och med läsåret 2000/2001, efter
prövning, skall ha rätt till statsbidrag för den del av
verksamheten som handlar om förskoleklasser.
Kristdemokraterna stödjer regeringens förslag att statsbidrag också skall
få lämnas för utbildning som motsvarar förskoleklassen vid svenska
utlandsskolor. De svenska utlandsskolorna utför ett mycket värdefullt arbete
och är en förutsättning för utlandsvistelse för många svenska familjer med
barn. Det är en självklarhet att dessa skolor också skall omfattas av de nya
reglerna. Kristdemokraterna vill även här påpeka att 1 juni vore ett rimligt
slutdatum för ansökan, så att de skolor som planerat att börja till höstens
skall kunna göra det. Dessutom är det viktigt att reglerna vad gäller
uppföljning och utvärdering görs tillämpliga även för utlandsskolorna,
liksom möjligheten att överklaga Skolverkets beslut.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillighet och valfrihet som principer för deltagande i
förskoleklass,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en enhetlig bedömning för samtliga fristående förskoleklasser vid
tillståndsgivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma regler för samtliga fristående förskoleklasser också bör
gälla vid bidragsgivningen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i skollagen, vad
gäller möjligheten för Statens skolverk att återkalla bidrag i de fall rätten
till
sådana bidrag innebär påtagliga negativa följder för skolväsendet i
kommunen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i skollagen vad
gäller elever med omfattande behov av särskilt stöd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag från elevernas hemkommuner till förskoleklasser i
anslutning till fristående skola som motsvarar särskola,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergångsbestämmelser för ändringarna i skollagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering och uppföljning av de ekonomiska konsekvenserna
till följd av ändringarna i skollagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskoleklass vid utlandsskolorna.