Högskolans kvalitet och effektivitet kan mätas ur två olika perspektiv,
nämligen studentens och samhällets. För den studerande är en bra
högskoleutbildning en god investering som inte bara erbjuder goda
förutsättningar för sysselsättning, utan även stimulerar till kritiskt
tänkande och personlighetsutveckling. För samhället är en väl
fungerande högskola grundläggande för den nationella konkurrenskraften
och välfärden. Grund- och spetsutbildningen måste vara väl balanserad.
Forskarutbildningen och forskningen är dessutom en förutsättning för en
förnyelse av samhället.
Vi kristdemokrater vill understryka betydelsen av utbildning på alla nivåer
och genom hela livet för en positiv utveckling både för den studerande själv
och för samhället. I statsbudgeten måste därför utbildningen inta en viktig
och högprioriterad plats. Kristdemokraterna arbetar för det som brukar kallas
fri dimensionering, det vill säga att alla behöriga sökanden i normalfallet
skall antas till den utbildning de önskar. En ytterligare utbyggnad är därför
angelägen, men kvantitet får inte ersätta kvalitet. Vi kristdemokrater vill se
en välplanerad utbyggnad i jämn och hög takt, där utbyggnaden av grund-
utbildning och forskning går hand i hand.
2 Statens och högskolans respektive roller
Högskolan har under 90-talet genomgått stora förändringar, bland annat
har universitet och högskolor vunnit en större frihet. Det är olyckligt att
regeringen inskränker och motarbetar den.
Det märks till exempel i frågor som rör antagningen. I stället för att låta
lokala förhållanden påverka och färga antagningsproceduren vill regeringen
besluta om behörighetskriterier, urvalsmetoder och förkunskapskrav centralt.
Vi kristdemokrater anser att det enda som ska fastställas på central nivå är
krav på mångfald och jämställdhet. Statens viktigaste roll i det här
sammanhanget är annars att vara garant för högskolesystemet som helhet -
dess kvalitet och effektivitet. Dessutom ska staten garantera att den högre
utbildningen är avgiftsfri samt att det finns ett tillräckligt utbildningsutbud.
Det gäller vidare regeringens syn på hur högskolans ledning och styrelse
skall utses. Beslut har tagits som minskar högskolornas inflytande över vilka
personer som skall ingå i styrelsen. Ordföranden, som inte längre är samma
person som rektor, utses numera av regeringen och inte av högskolan själv
som Kristdemokraterna föreslagit. Detta innebär en uppenbar risk för att den
politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar och
leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i
Sverige äventyras. Den kristdemokratiska synen på självförvaltande
högskolor innebär att företrädare för högskolan - forskare, lärare och studen-
ter - ska ha ett avgörande inflytande och ansvar.
Även i övrigt bör universitet och högskolor åtnjuta ett stort mått av själv-
förvaltning. Enligt vår mening borde det vara självklart att man tar hänsyn
till studenternas efterfrågan i utvecklingen av utbildningsutbudet. Vi hade
önskat att regeringen vågat tillåta skillnader mellan likvärdiga utbildningar.
Enligt vårt synsätt är det en fördel att utbildningarnas utformning varierar
mellan olika orter och i olika delar av landet. Studenter har olika bakgrund,
ambitioner, krav och förväntningar. En större mångfald ökar den presumtive
studentens chanser att hitta en utbildning som passar just honom eller henne.
Det är också genom att uppmuntra skillnader som utbildningarna utvecklas
och förbättras. Varje högskola bör få ökade möjligheter att finna sin nisch
och sin profil.
3 Oberoende kvalitetsbedömning
En idé som förts fram i debatten om högskolans kvalitet är inrättandet av
ett oberoende ackrediteringsinstitut. Ett sådant institut skulle ha till
uppgift att utifrån ett antal klart och tydligt fastställda kriterier utvärdera
kvaliteten på universitet och högskolor och tillhandahålla en
"varudeklaration" för var och en av dem alternativt fastställa en lägsta
kvalitet som medger en "kvalitetsstämpel" eller en ackreditering. Detta
förfarande förekommer bland annat i USA och även i vissa europeiska
länder. Bland annat har man använt sig av kriterier som lärartäthet och
lärares kvalifikationer, studenternas sysselsättning efter utbildningen och
den fysiska utbildningsmiljön (till exempel lokaler, tillgång till tekniska
hjälpmedel och bibliotek). Dessa kriterier kan naturligtvis diskuteras och
andra kan vara mer passande för den svenska högskolan, men idén som
sådan är intressant och Kristdemokraterna anser att den bör utredas
närmare.
Högskoleverket har delvis denna roll idag i sin uppgift att granska och
bedöma kvaliteten vid universitet och högskolor. Bedömningarna avser såväl
grundutbildning, forskning och forskarutbildning som samverkan med det
omgivande samhället. Verkets arbete är av stor vikt och har bidragit till ett
utvecklings- och förbättringsarbete inom högskolan. Högskoleverket beslutar
efter kvalitetsprövning bland annat om vilka vetenskapsområden som skall
finnas vid en högskola, prövar förutsättningarna att utfärda examina i
forskarutbildningarna samt prövar och beslutar om examensrätt inom
grundutbildningen.
I stället för att utveckla denna roll tar regeringen enligt vår mening flera
steg i fel riktning. Den föreslår att regeringen själv ska besluta om en
högskola skall tilldelas ett vetenskapsområde, med motiveringen att
regeringen också föreslår vilka resurser en högskola skall tilldelas. Av
samma skäl överväger regeringen att föreslå att beslut om rätt att utfärda
examen skall fattas av regeringen. Detta motsätter sig Kristdemokraterna och
stödjer alltså inte regeringens förslag om en ändring av högskolelagen. Det
bör påpekas att Högskoleverkets bedömning att en högskola har förutsätt-
ningar för att bedriva forskning och forskarutbildning inom ett
vetenskapsområde inte automatiskt behöver leda till att högskolan tilldelas
resurser för detta. Tidigare har vi motsatt oss förslaget om att en högskola i
fortsättningen ska kunna tillsätta professorer utan tillstånd från
Högskoleverket. På så vis försvinner kvalitetskontrollen.
Vi vill här också lyfta fram att Grundutbildningsrådet, som regeringen
tidigare velat lägga ned, har en betydelsefull roll för uppkomsten och finan-
sieringen av utvecklingsprojekt inom undervisningens och pedagogikens
område.
4 Högskolans samverkan med samhället
Det som vid sidan av utbildning och forskning har kommit att kallas
högskolans "tredje uppgift", nämligen dess anknytning till samhället i
övrigt, är mycket viktig. Båda parter besitter resurser och kunskaper som
gör att ett utbyte mellan dem ger en mycket positiv dynamisk effekt. Ett
sådant utbyte är fundamentalt för en positiv välståndsutveckling.
Det är dock Kristdemokraternas uppfattning att samverkan mellan
högskola och samhälle, som ju knappast är en ny tanke utan har funnits och
tillämpats i alla tider, kan utvecklas ytterligare och vi anser att Högskole-
verket bör få i uppgift att mer specifikt utvärdera hur högskolorna förvaltat
den "tredje uppgiften".
5 Högskolans lärare: rekrytering och utveckling
Lärarbristen på våra universitet och högskolor är ingen ny företeelse,
men regeringen tar inte situationen på allvar. Avsaknaden av
långsiktighet i regeringens högskoleutbyggnad har gjort det svårt att
rekrytera och behålla kompetenta lärare. Högskolor och företrädare för
studenter och doktorander signalerar att det också blivit svårare att
rekrytera studenter till doktorandstudier inom vissa områden, ett faktum
som djupt oroar oss kristdemokrater och vi efterlyser regeringens syn på
rekryteringen till forskarstudier.
När det gäller andelen disputerade lärare är situationen värst på de små och
medelstora högskolorna, där andelen disputerade lärare i snitt uppgår till
26% vilket inte ens uppgår till hälften av vad den är vid universiteten och
fackhögskolorna.
För att undvika den kvalitetsförsämring som riskerar att bli resultatet av
regeringens utbyggnadspolitik föreslår vi kristdemokrater en något lägre
utbyggnadstakt av grundutbildningen. Vi tillför samtidigt forskarutbild-
ningen 50 miljoner kronor per år utöver regeringens budgetramar för att göra
det möjligt för aktiva doktorander främst inom humaniora att slutföra sina
studier och för att möta behovet av disputerade lärare. Vi utvecklar denna idé
i vår motion om forskning och forskarutbildning.
Av vikt för utbildningens kvalitet är naturligtvis också lärarnas kompetens
och deras möjligheter till vidareutbildning och forskning. Kristdemokraterna
har länge påtalat vikten av pedagogisk förnyelse och pedagogiskt skickliga
lärare inom den högre utbildningen. Vi arbetar därför för att pedagogiska
meriter i högre grad ska betonas vid anställning av professorer.
Regeringen skriver i budgetförslaget att det pedagogiska förnyelsearbetet
måste ges högre prioritet och att examinationsformerna måste förnyas.
Kristdemokraterna håller med om detta men efterlyser resurser och konkreta
förslag. Som en del av satsningen på högskolan vill vi uppmärksamma
utbildningen av lärare som redan är verksamma i högskolan. Det är inte
rimligt att de som undervisar och handleder i högskolan förväntas besitta
pedagogisk kompetens utan att ha fått utbildning. Inslag av pedagogisk
utbildning i forskarutbildningen bör övervägas. Som en följd av detta
resonemang avsätter vi kristdemokrater 50 miljoner kronor till lärarnas
kompetensutveckling i pedagogik. Även detta utvecklar vi i vår motion om
forskning och forskarutbildning.
6 Antagningssystemet
Eftersom vi kristdemokrater ser positivt på högskolornas frihet att sätta
sin lokala prägel och profil på utbildningsutbudet anser vi inte heller att
behörighetskraven kan eller ska vara identiska. Vi anser inte att det är
statens uppgift att centralt styra vilka förkunskapskrav och
behörighetsregler som ska gälla, utan bara att garantera jämlikhet och
kvalitet. Antagningsperioden bör också vara nationellt samordnad så att
presumtiva studenter ges möjlighet att söka olika utbildningar och
högskolor parallellt. Högskolorna bör också åläggas en informationsplikt.
På så sätt motverkas de eventuellt negativa effekter i form av försvårad
överblickbarhet som det större utbudet och varierande behörighetskrav
ger upphov till. I sammanhanget bör nämnas att IT underlättar
informationssökandet och överblickbarheten.
Ett väl fungerande antagningssystem ger fler grupper och individer
möjlighet att söka sig till den högre utbildningen. Urvals- och
antagningssystemet får därför inte vara alltför låst. Det bör finnas flera
möjligheter att kvalificera sig. Betyg och högskoleprov är två sätt. Andra
kompletterande sätt kan vara arbetslivserfarenhet, intervjuer och särskilda
intagningsprov. Även utländska studier ska kunna ge behörighet och ska
framför allt inte diskrimineras. Ett sådant system motverkar den sociala
snedrekryteringen och tar tillvara olika talanger och erfarenheter. I
sammanhanget kan också påpekas vikten av alternativa utbildningsvägar. Så
har till exempel folkhögskolorna lyckats väl i ambitionen att locka till sig
nya och normalt studieovana grupper.
Som antyddes under statens roll ovan är det viktigt att staten följer
resultatet av antagningen till högskolan för att säkerställa att de mål som
satts
upp när det gäller olika gruppers tillträde till högskolan uppnås.
7 Nya högskoleplatser - vad händer med
utbildningskvaliteten?
Läsåret 1989/90 fanns knappt 200 000 registrerade studenter i högskolan
och läsåret 1997/98 var motsvarande siffra drygt 300 000. Under 90-talet
har alltså antalet studenter ökat med över 50%, men antalet lärare och
forskare har inte alls ökat i samma takt. Det säger sig självt att detta varit
och är en stor utmaning för högskolan speciellt när det gäller att
upprätthålla kvaliteten på utbildningen.
Trots den stora utbyggnaden som högskolesystemet genomgått de senaste
åren stängs många sökanden ute. Konkurrensen om platserna har alltså ökat
trots den kraftiga expansionen och minskade ungdomskullar. Detta är ett
slöseri med begåvning som vårt land egentligen inte har råd med. Det är
positivt att den andel av befolkningen som söker till högskolan ökar i alla
åldersgrupper.
Detta är naturligtvis en av orsakerna till att så gott som alla är överens om
att utbyggnaden av högskolan måste fortsätta. Tyvärr är den bristande
kontinuiteten i regeringens handlande i denna fråga beklämmande. Den
planerade utbyggnadstakten har varierat och nya besked om antal platser har
givits i så gott som varje budget- och vårproposition. Så sent som i våras
angavs 15 000 nya platser för 1999, nu föreslår regeringen 16 000. Man har
heller inte lämnat entydiga besked om hur många av platserna som är nya
och hur många som funnits som tillfälliga men nu blir permanenta.
De många olika beskeden medger inte möjlighet till långsiktig planering
för högskolorna eller för den delen de kommuner där högskolorna finns.
Vid en så kraftig expansion som högskolan nu genomgår är det viktigt att
noga tänka igenom också var den skall ske. Även om det, ur ett politiskt
perspektiv, inte är lätt för ett universitet eller en högskola att uttrycka
tveksamhet inför en möjlig expansion har det kommit signaler från några
lärosäten om att de skulle vilja ägna sig åt konsolidering. Samtidigt har till
exempel Högskolan i Karlskrona/Ronneby sökt och efter granskning fått
beviljat det vetenskapliga området teknik, ett faktum som regeringen borde
kunnat utnyttja och tilldelat forskningsresurser så att högskolan kan utveckla
området ytterligare. När det gäller högskolans expansion se vidare under
avnittet Icke statliga högskolor nedan.
Problem med otillräcklig lärarrekrytering, studentbostäder och
kringresurser i form av bibliotek och andra lokaler kan inte åtgärdas i
efterhand utan att utbildningskvaliteten påverkas. Studenter, som investerar i
storleksordningen en kvarts miljon kronor i genomsnitt i högskoleutbild-
ningen, har också rätt att kräva hög kvalitet. Vi kristdemokrater vill därför
utöka antalet platser i en något lugnare takt än den regeringen föreslår. Vi
anslår medel för en utbyggnad motsvarande 7 500 platser per år de närmaste
tre åren samt ytterligare 5 000 platser till storstäderna år 2000 enligt
tidigare
förslag. Regeringen ger inga besked om huruvida den avser att expansionen
skall fortsätta år 2001. Kristdemokraterna föreslår att utbyggnaden fortsätter
och anslår medel även år 2001 till 7 500 nya platser. Samtliga dessa platser
ska vara permanenta.
Vi redovisar våra anslag till högskolan i en separat motion Utgiftsområde
16. Utbildning och universitetsforskning.
Förutom att det krävs en ökad satsning på lärarresurser, krävs att medel
avsätts för kringresurser som bibliotek, utrustning, lokaler för självstudier
och tekniska hjälpmedel. Regeringens satsning på biblioteken är därför
välkommen.
Även studiesociala faktorer påverkar studierna, inte minst gäller det
tillgång till, alternativt bristen på, bra och billigt boende. På många håll är
situationen minst sagt kaotisk. Vi beklagar att det tidigare tagna beslutet om
ett tillfälligt investeringsstöd på 300 miljoner kronor för byggandet av 15 000
nya studentbostäder under perioden 1997 till 1999 avbryts. Behov av
åtgärder kvarstår och vi föreslår därför att investeringsstödet får vara kvar
enligt tidigare beslut och avsätter 45 miljoner för detta ändamål. Detta
utvecklar vi i en motion på bostadspolitikens område.
8 Icke statliga högskolor
I stort sett alla universitet och högskolor får del av de nya
årsstudieplatserna - detta gäller dock inte självklart de icke statliga
högskolorna. Kristdemokraterna fortsätter att gå emot regeringens
negativa särbehandling av dessa högskolor.
I år liksom tidigare ges de tre fria teologiska högskolorna i Stockholm,
Uppsala och Örebro ett mycket begränsat utrymme. Dessa skolor, som är
små men som har visat prov på en bred studentbas och en högkvalitativ
utbildning, bör få del av den stora utbyggnad av högskoleplatser som nu
sker. Då de både uppfyller kvalitetskrav och dessutom har en stor efterfrågan
på sina kurser måste de ges möjlighet till tillväxt genom rättvisa statsbidrag
och en uppräkning av antalet årsstudieplatser.
9 Små och medelstora högskolor
Vi ser positivt på att en betydande del av högskolans expansion i
framtiden sker vid små och medelstora högskolor. Det finns flera fördelar
med en sådan prioritering. Nya medel till dessa skolor är viktiga för
kunskapsspridningen i vårt land. Det bidrar också till den regionala
utvecklingen eftersom högskolorna spelar en viktig roll som utbildnings-
och kunskapscentra. En högskola som erbjuder utbildning och forskning
fungerar ofta som ett dragplåster för nya företag. Det ger stimulans till
det regionala näringslivet och därmed även till sysselsättningen.
Det är vidare rimligt att tro att tillförseln av nya medel för utveckling av
små och medelstora högskolor stimulerar nytänkandet inom högskolan och
bidrar till en sund kvalitetskonkurrens.
Mycket tyder också på att utvecklingen av små och medelstora högskolor
kan medverka till att mildra den sociala snedrekryteringen. För studerande i
allmänhet och studieovana grupper i synnerhet blir steget till högre studier
fysiskt kortare och upplevs mentalt som kortare då avståndet till högskolan
minskar.
All högskoleutbildning bör ha någon form av forskningsanknytning. Vi
stöder därför målet att tilldela fasta forskningsresurser till alla högskolor,
men det måste ske gradvis eftersom uppbyggnaden av goda forsknings-
miljöer tar tid och kräver långsiktighet. Ansvaret för fasta forskningsresurser
kan inte ges generellt utan kan bara fördelas till de lärosäten som uppnått en
viss organisatorisk nivå. Den resurssituation som föreligger idag kräver en
mycket omsorgsfull prioritering för att utbyggnaden ska lyckas.
Under sommaren beslutade regeringen att högskolorna i Karlstad, Örebro
och Växjö från och med 1999 erhåller ställningen som universitet, delvis mot
de rekommendationer Högskoleverket lämnat efter sin granskning av de tre
högskolorna. Regeringen menar att beslutet innebär en viljeinriktning om en
fortsatt utveckling av de aktuella lärosätena, både vad gäller grundutbildning
samt forskning och forskarutbildning. Kristdemokraterna finner det därför
förvånande att regeringen inte följer upp sitt beslut helt och hållet och
tilldelar extra resurser vad gäller forskningsanslagen till samtliga nya
universitet.
Våra synpunkter om forskning och forskarutbildning utvecklas ytterligare i
en separat motion.
10 Humanioras roll
Eftersom högskolan ska förbereda studenten att ta steget ut på
arbetsmarknaden är det fullt motiverat och rimligt att teknik och
naturvetenskap ges ett utökat utrymme och att insatser görs för att säkra
rekryteringen till utbildningen inom dessa områden. Det är områden där
högutbildad arbetskraft är en bristvara och därför är mycket efterfrågad.
Vi kristdemokrater vill dock understryka det faktum att
högskoleutbildningen inte bara ska bidra till studenternas och samhällets
materiella välstånd. Många av högskolans kunskapsområden saknar helt
eller delvis kommersiellt intresse. För att skapa ett mänskligare samhälle
krävs djupare kunskaper också om andliga, kulturella, sociala och etiska
värden. Bara om dessa värden lyfts fram kan ungdomar och vuxna ersätta
pessimism med framtidstro och återvinna en livsglädje och gnista som
många i dagens samhälle har tappat. Utbildningen i allmänhet - på alla
nivåer - och humaniora i synnerhet spelar en viktig roll i den
utvecklingen. Ämnen inom humaniora är i stor utsträckning
kulturbärande och ger studenten tillfälle till självreflektion och kritiskt
tänkande - det vi i vid mening kallar bildning.
11 Jämställdhet
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett i verklig
mening mer jämställt samhälle. Sned social och könsrekrytering måste
motarbetas. Likvärdiga villkor för kvinnor och män är viktigt inte bara ur
rättvisesynpunkt: även kvaliteten blir eftersatt när kvinnors perspektiv
och erfarenheter inte tas tillvara i tillräcklig grad. Undervisningen måste
också bättre tillvarata de skillnader som finns mellan könen. Idag utgör
mannen ofta norm och utbildningen är alltför sällan uppbyggd så att den
passar både män och kvinnor i lika hög grad. Högskolan, och även
skolan i allmänhet, måste ha som mål att motverka traditionella
könsroller men medverka till att bekräfta könsidentiteter.
Det är positivt att högskolan fått rekryteringsmål för antalet nyanställda
kvinnor som professorer på nationell nivå och även för vart och ett av
lärosätena. Vi är dock tveksamma till att regeringen ska kunna blockera en
del av ett lärosätes medel för forskning och forskarutbildning om det inte
uppnår uppsatta mål. Ökad jämställdhet kan inte påtvingas utan bara främjas
genom att förutsättningarna skapas.
Inom grundutbildningen som helhet är könsfördelningen någorlunda jämn,
men bryter man ner siffrorna visar sig en annan bild. Hela 62 procent av
kvinnorna tar examen inom områdena undervisning, vård och omsorg,
medan 69 procent av männen tar examen inom områdena juridik, ekonomi,
teknik och naturvetenskap. Andelen kvinnor måste öka vid
högskoleutbildningar inom områdena juridik, teknik, ekonomi, data och
naturvetenskap. Andelen män måste öka på förskole- och grundskollärar-
utbildningar samt vårdutbildningar.
Regeringens förslag på jämställdhetsområdet visar på ett i huvudsak
kvantitativt synsätt. Jämställdhet handlar dock inte endast om varannan
damernas utan det finns kvalitativa aspekter som är minst lika viktiga. Det
handlar om att både manliga och kvinnliga perspektiv synliggörs i
utbildningen - här spelar till exempel kurslitteraturen en viktigt roll.
Kvinnor och män beskriver saker och ting olika och använder sig av delvis
olika uttryck. Tillgång till kurslitteratur av såväl kvinnliga som manliga
författare kan bredda debatten för studenterna. Detta har Kristdemokraterna
också ställt sig bakom i en reservation till utbildningsutskottets betänkande
Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet. Vi menar att ett av grund-
problemen gäller den sneda könsfördelning som finns bland dem som på
betald arbetstid författar litteraturen. Tillgången på litteratur författad av
män
blir därmed större inom de flesta områden. Även om kurslitteratur
förhoppningsvis inte väljs beroende på författarens kön utan på behandlat
innehåll måste ansträngningar göras för att den litteratur, författad av
kvinnor, som finns görs känd och tas med i litteraturförteckningarna.
Även praktiska frågor påverkar jämställdheten. Så är till exempel ett av de
problem som gör att många kvinnor inte vågar ta steget in i en forskar-
utbildning svårigheten att kombinera högre studier med föräldraskap. Vikten
av att kunna studera på högskolan och samtidigt ha föräldraansvar utvecklar
vi i vår motion om studiestöd.
Vi utvecklar vår politik på jämställdhetsområdet ytterligare i en särskild
motion.
12 Social snedrekrytering
Alltför ofta är det den sociala bakgrunden i stället för ambitionen och
lämpligheten som avgör vem som väljer att fortsätta studera på
högskolenivå. Det är innebörden av termen social snedrekrytering.
Tyvärr visar undersökningar att den sociala snedrekryteringen ökat på
senare år. Antalet studerande från studieovana hem, det vill säga främst
hem med lägre än gymnasial utbildning, ökar visserligen kontinuerligt,
men deras andel av den totala studentmängden minskar ändå.
Snedrekryteringen innebär en minskad dynamik och mångfald i utbild-
ningen. Det är ett stort resursslöseri när inte ambitioner, lämplighet och
kunskaper är avgörande faktorer för hur studentsammansättningen ser ut. I
ett samhälle som utvecklas allt snabbare blir också klyftorna allt större
mellan olika befolkningsgrupper. Då utgör utbildningen en allt skarpare
skiljelinje.
Det är i grundskolan som man effektivast kan öka förutsättningarna för en
ökad rekrytering av studenter från hem med svag studietradition till
högskolan. Det är där som grunden läggs till senare vägval. Mycket kan dock
göras även i högskolan. Ett sätt som anses motverka snedrekryteringen är att
öka antalet högskoleplatser. Det förutsätter dock att kvaliteten på
utbildningen bibehålls - annars gör man de studerande som erbjuds de nya
platserna en björntjänst.
De studiesociala förutsättningarna är viktiga inte bara för möjligheterna att
lyckas på högskolan utan också för att våga sig dit. Ändå väljer regeringen
att ännu en gång skjuta en studiestödsreform på framtiden, trots att den av
regeringen tillsatta Studiestödsutredningen fullbordade sitt uppdrag och
redovisade förslag till ett nytt system redan i juni 1996. Det nuvarande
studiestödet bidrar i stor utsträckning till den sociala snedrekryteringen.
13 Internationalisering
Kristdemokraterna ser positivt på de förbättringar som skett på
Europanivå när det gäller systemen för ömsesidigt erkännande av
examina. I Sverige återstår en del att göra. Kristdemokraterna anser till
exempel att invandrare, med akademisk eller annan kvalificerad
utbildning, efter ankomsten till Sverige skall få sin utbildning jämförd
med motsvarande svensk och erbjudas deltaga i kompletterande
utbildning och i speciella kurser i svensk yrkesterminologi.
EU:s insatser på utbildningsområdet bör begränsas till att främja rörlighet
och utbyte, inte till att harmonisera utbildningssystemen. De olika europeiska
utbytesprogrammen har haft mycket positiva effekter på studentutbyte och
utlandsstudier och det är positivt att de utbytesprogram som var planerade till
och med 1999 får efterföljare. De nya kontaktnäten med de öst- och
centraleuropeiska länderna, bland annat genom det så kallade TEMPUS-
programmet, måste underhållas och utvecklas. I Sveriges fall är framför allt
kontakten med institutioner i Baltikum av intresse, vilket gör Östersjö-
samarbetet till ett viktigt instrument. EU har också instiftat ett antal
framgångsrika forskningsprogram som har lett till ett utökat forskarutbyte
och gemensamma forskarsatsningar.
Utbytesprogram har visat sig vara kraftfulla instrument för att öka
internationaliseringen och den internationella kompetensen och medveten-
heten. Utbytesprogram med länder utanför Europa bör också främjas, och
Kristdemokraterna ser positivt på Högskoleverkets förslag om ett nytt
stipendieprogram, Linnaeus.
14 Informationsteknik i undervisningen
Kreativ utbildningsmiljö och höga kvalitetskrav förutsätter ett nära
samband mellan grundutbildning och forskning. Detta ställer krav inte
bara på en väl genomtänkt organisation, utan också på den fysiska
högskolemiljön i form av exempelvis bibliotek och annan
forskningsutrustning. Närheten studenter och lärare emellan och närheten
till bibliotek kan idag på ett förtjänstfullt sätt kompletteras med ett
elektroniskt informationsnät. Detta skapar förutsättningar för effektiv
kommunikation och ger tillgång till värdefulla informationsbaser.
Informationstekniken kan dock inte ersätta samspelet mellan lärare och
studenter och utbytet studenter emellan. Det krävs en interaktion mellan
lärare och student för att skapa en akademisk miljö. Distansundervisning
är ett bra alternativ till andra utbildningsformer förutsatt att det finns
kompetenta handledare som följer studierna och som fungerar som länk
mellan lärare och studenter. Slutsatsen måste bli att IT är ett bra
hjälpmedel som dock aldrig kan ersätta den personliga kontakten.
15 Livslångt lärande
Allt snabbare samhällsförändringar gör det svårt för unga studerande att
bilda sig en uppfattning om vad som väntar dem efter studierna på
arbetsmarknaden. Många av de utbildningar som erbjuds idag riskerar
också att vara mindre relevanta i framtiden.
Det blir i det läget allt viktigare att vidareutveckla de utbildningsformer
som ger möjlighet att bygga på kunskaper allteftersom förändringar sker.
Studietiden bör i allt högre grad sträcka sig genom hela livet och inte bara
fram tills dess att arbetslivet börjar. Som tidigare nämnts är distansutbildning
en av de former som ger möjlighet till studier i flera olika, fritt valda skeden
av livet. Även andra studieformer som fristående kurser, deltidskurser,
kvällskurser och sommarkurser kan räknas in i samma kategori och bör
därför främjas.
Möjligheter till deltids- och distansstudier liksom till återkommande
utbildning och fortbildning måste vara goda. En möjlighet att främja
vidareutbildning som vi kristdemokrater sedan tidigare föreslagit och som vi
avsätter medel till i vårt budgetförslag är s.k. personliga utbildningskonton.
Genom att tillåta skatteavdrag för avsatt kapital till ett utbildningskonto ges
fler möjligheter och motivation att läsa vidare, vilket leder till en höjd
utbildningsnivå. Detta utvecklas vidare i vår skattepolitiska motion.
16 Rättssäkerhet
Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera områden, till
exempel när det gäller antagningsfrågor, examinationsfrågor, rätten att
tentera och förekomsten av olika avgifter inom högskolan. Ju större den
lokala friheten är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att
få sin sak prövad. En översyn av detta bör snarast genomföras. Detta
gäller även det försäkringsskydd som framförallt studenter på
vårdutbildningarna och de pedagogiska utbildningarna behöver.
17 Hemställan
17 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens och högskolans respektive roller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskolans ledning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av varierande utformning av
likvärdiga utbildningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om oberoende kvalitetsbedömning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inte ändra i högskolelagen vad avser
tilldelning av vetenskapsområden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskolans samverkan med samhället,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rekrytering av lärare och doktorander,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärarnas vidareutbildning och pedagogiska
kompetens,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antagningen till högskolan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnadstakt för högskolan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringsstöd för studentbostäder,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya årsstudieplatser till de icke statliga
högskolorna i allmänhet och de fria teologiska högskolorna i
synnerhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om små och medelstora högskolor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om humanioras roll i utbildningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kurslitteratur på högskolan,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot social snedrekrytering,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationalisering,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationsteknik i undervisningen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livslångt lärande,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studenternas rättssäkerhet.