Under det senaste året har i motioner och interpellationer
påtalats situationen för de frikyrkliga teologiska
högskolorna. Anledningen har varit den ekonomiska
orättvisa som råder mellan etablerade äldre högskolor och de
nya teologiska högskolorna med frikyrkosamfund som
huvudmän. Det är Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS),
Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska
Missionsförbundet (SMF) samt Nybygget-Kristen
Samverkan. Skolorna är lokaliserade till Uppsala, Stockholm
och Örebro. Det finns en märklig kvardröjande orättvisa.
Detta trots att vi i motioner och så sent som i maj i en stor
interpellationsdebatt med dåvarande utbildningsministern
aktualiserat frågan ånyo. Då omfattningen och volymen i ett
högskoleperspektiv är ringa har det förutsatts att en
samordning som ger rättvisa och likartade villkor inte skulle
vara något större problem. Fortfarande är inte en sådan
utjämning verkställd och därför bör riksdagen besluta om en
förändring som innebär likartade villkor också för dessa nya
högskolor.
Det pågår en välbehövlig, för att inte säga väldig, högskoleutbyggnad just
nu i vårt land. Det rör sig om många tiotusentals platser. Det är bra. Antalet
högskoleplatser vid de här nämnda tre teologiska högskolorna är några
hundratal och sett i det totala perspektivet synes det vara relativt enkelt att
verkställa en utjämnande situation för dessa och andra högskolor.
Trots att de tre frikyrkliga högskolorna är av relativt färskt datum och som
sagts i numerärt sett mycket måttlig omfattning så har skolorna väckt
berättigad uppmärksamhet på flera teologiska fakulteter. Sökandegruppen till
skolorna har en stark ekumenisk bredd och inte minst blivande präster inom
Svenska kyrkan och pastorer inom frikyrkoleden, som saknar egen högskola,
har i betydande utsträckning sökt sig till dessa tre frikyrkliga utbildnings-
sätten med högskolestatus.
I en tid då existentiella frågor står i centrum och etiska värderingar
efterlyses eller då mänskliga fri- och rättigheter har fått en ny dimension
behövs den högskolebaserade utbildningen som berör sådana ämnesområden
mer än någonsin. Skolorna har dessutom ett betydande internationellt
perspektiv som belyses i undervisningen. T.ex. har Teologiska högskolan i
Stockholm (THS) ett omfattande internationellt utbyte av både lärare och
studenter med universitet och högskolor i andra länder. Det gäller också
seminarier i samarbete med bl.a. östeuropeiska länder och med stater och
universitetsorter i Afrika och i hög grad även USA. Likartad inriktning har
också de båda teologiska högskolorna i Uppsala och Örebro.
Det handlar alltså om högskoleutbildning med bred inriktning. Även om
primäruppgiften är att på huvudmännens uppdrag ge teologisk utbildning, så
har skolornas resurser utnyttjats i växande omfattning också av studenter från
andra trossamfund. Det ligger f.ö. väl i linje med den ekumeniska inriktning
som de frikyrkliga teologiska högskolorna har. När det gäller högskolan i
Stockholm finns det ett avtal om ämnesteoretisk utbildning för blivande
lärare i religionskunskap t.ex.
Ett annat exempel är den MR-utbildning som finns vid THS i Stockholm.
Till en av de senare kurserna med 25 platser fanns över 200 sökande. Det
visade sig vara personer som arbetade med mänskliga rättigheter inom
myndigheter, alltifrån ideella organisationer som Amnesty, Diakonia, Rädda
Barnen och Röda korset, till myndighetsföreträdare från bl.a. Sida och
Regeringskansliet. Det var personer som ville komplettera sin utbildning från
framför allt i juridik och samhällsvetenskap. Flertalet antogs till hela 40-
poängsutbildningen medan övriga deltar i enstaka kurser inom detta
program. Utbildningen är kvalitetssäkrad, både vad det gäller den
vetenskapliga halten och dess praktiska användbarhet. Det skall sägas att till
denna kursverksamhet har regeringen tidigare beviljat ett särskilt anslag.
Förenta nationernas utnämning av perioden 1995-2005 till ett decennium
för utbildning och mänskliga rättigheter torde säkert ha bidragit till det ökade
intresset också i Sverige. När dåvarande utbildningsministern den 26 maj
1998 (protokoll 1997/98:112) besvarade en interpellation medgav hon att
Sverige bedriver alltför lite utbildning i ämnet mänskliga rättigheter,
tvärtemot de konventioner som vi i olika sammanhang har skrivit under och
bekräftade att det var angeläget att få till stånd en allmän belysning hur en
högre utbildning också kunde främja kunskaper i mänskliga rättigheter.
När det gäller den fortsatta utbyggnaden av högskolorna hänvisades det till
att utbyggnaden är säkrad t.o.m. 1999. Hon påtalade också att de s.k.
resterande platserna om 20 000 högskoleplatser skulle fördelas för år 2000.
Dessutom skulle det finnas en särskild resurs på 300-400 heltidsstuderande.
Hon ställde också i utsikt att man skulle kunna få en förstärkning och en
utjämning och att den skulle komma till stånd i samband med budget-
behandlingen. En utfästelse som inte infriats i budgetpropositionen.
För THS i Stockholm gäller att man haft ett avtal från 1993 med staten
som löpt till den 30 juni i år. THS har begärt förhandlingar om ett nytt avtal
men några sådana förhandlingar har ännu inte ägt rum. THS har drygt 400
registrerade studenter som i omräknat antal studieplatser motsvarar över 140
helårsstudenter. Flertalet av dessa har utexaminerats med goda studieresultat.
Genomströmningen beräknas till nära 85 %, vilket måste anses som gott i
jämförelse med andra liknande utbildningar. Upplysas kan också att inom
lärarkollegiet vid THS finns i dag 13 disputerade lektorer varav 3 med
docentkompetens. Studenterna undervisas huvudsakligen av lektorer redan
från årskurs 1. I budgetpropositionen för nästa år föreslås en indexupp-
räkning av det statliga bidraget till THS, men ingen utökning av antalet
studieplatser. Det högsta belopp som skulle kunna föreslås i THS fall torde
vara mindre än 2 miljoner kronor. Det motsvarar 80 årsstudieplatser, samma
som gällde i avtalet från 1993. Det innebär vidare att THS inte föreslås få
lokalbidrag, vilket inte heller tidigare skett och som de nya högskolorna har
haft ett besvärande extra utgiftsåtagande för.
I budgetpropositionen sägs: Bidrag till lokaler vid universitet och
högskolor ingår sedan 1994 i ersättningen för helårsstudenter vad avser
grundutbildningen. Inom forskning och forskarutbildning ges utbildning till
lokaler på olika sätt till universitet och till högskolor utan egna forsk-
ningsanslag. Det innebär bl.a. att inga bidrag ges till teologiska högskolors
lokaler för vare sig grundutbildning eller forskning. I själva verket betyder
det att cirka 5 000 kronor dras från bidraget till varje helårsstudent, vilket
anses motsvara lokalbidragets andel. THS har för sin del ansökt om ett nytt
avtal upp till 200 årsstudieplatser, vilket inbegriper även ett bidrag till en
utbyggd utbildning i nämnda mänskliga rättigheter och demokrati.
För de båda teologiska högskolorna i Uppsala och Örebro finns behov av
en utbyggnad som säkerställer såväl utbildningsbehov som ett ökat intresse
från sökandegrupperna. Det är angeläget att stödet till nya högskolor baseras
på ett sådant sätt att det finns rimliga möjligheter att bygga ut och säkra en
vetenskapligt god undervisning. Med tanke på det i högskolesammanhang
ringa antalet studenter borde det vara möjligt med en sådan anpassning. Det
känns generande att statsmakten har varit så avvaktande och kärv i sin
ekonomiska stödgivning. Det är dags att gå från de välvilliga högtidstalen till
ett åtagande vad det gäller högskoleutbildning i dessa discipliner så att en
likställdhet och rättvisa kan uppnås.
Den kreativitet som präglat de nya teologiska högskolorna i vårt land har
varit ett betydande och gott komplement till de äldre teologiska fakulteterna.
Här har skett ett ömsesidigt och fruktbart utbyte och stimulans som främjat
den teologiska utbildningen sammantaget. Därför synes det mycket angeläget
att få till stånd en ekonomisk utjämning som åstadkommer den i många
sammanhang efterlysta rättvisan i statsbidragsgivningen.
I dagens utbildningssverige är det egentligen ganska orimligt att staten
skall förutsätta att samfund till mer än hälften skall finansiera en öppen
högskoleutbildning med medel som till allra största delen utgörs av frivilliga
bidrag från medlemmar och sympatisörer. För övrigt fullt ut skattade
inkomster och pengar. Sådan "offervilja" väntas inte samhället av vare sig
industrin, bankväsendet eller kommunerna. Där utgår till dessa huvudmän
otvetydigt generösa och rikliga belopp. Därför kan vi frimodigt plädera för
att det blir samma villkor för dessa nya högskolor, små till volymerna, men
av stor betydelse i ett samhälle som har stort behov av folklig diskussion och
vetenskapliga studier kring de värdefrågor som är så grundläggande för hela
vårt samhälle.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa statsbidrag för de nya teologiska högskolorna i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förstärkt platstilldelning till de teologiska högskolorna i
Stockholm, Uppsala och Örebro samt att dessa inrangeras i de allmänna
villkoren för högskoleutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antalet årsstudieplatser räknas upp så att en rimlig tillväxt vid
nya teologiska högskolor kan tillgodoses.