Universitet och högskolor har, sedan avregleringen av medelstilldelningen genomfördes, frihet att relativt självständigt fördela anslagna medel till vetenskapsområden, inom vilka medel fördelas vidare till fakulteter eller motsvarande. Fakulteterna har sedan, också relativt fritt, att fördela de till dem anslagna medlen till institutioner. Institutionerna gör i sin tur ytterligare fördelning av institutionsanslagen på olika utbildningar och kurser inom institutionen.
Avregleringen av grundutbildningens finansiering var ett steg i rätt riktning och helt i linje med den allmänna decentraliseringen av beslut från staten till de myndigheter som handhar verksamheten. Det finns dock skäl att följa hur medelsfördelningen sker.
Det är av betydelse att användningen av statliga medel har en ordentlig genomlysning så att det klart framgår till vad anslagna medel används. Det är t ex av stort intresse att veta på vilket sätt beräkningsgrunderna för beslut om anslagens storlek är relaterade till hur pengarna sedan i verkligheten används. Det är också av stort intresse att veta vilka effekter avregleringen haft på utbildningars kvalitet, omfattning och likvärdighet vid landets olika läro- säten.
Det är t ex fullt möjligt att vissa utbildningar, som när anslagen var hårt reglerade hade mycket likartade resurser, under de nya förhållandena har fått helt olika ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet. Några fall av sådana påtagliga förändringar är redan kända. Så är t ex de tidigare små skillnaderna i ekonomiska resurser mellan psykologutbildningarna vid olika universitet idag mycket stora (anslaget för en studerandeplats kan skilja med upp till 50 procent mellan universiteten). Sådana skillnader kan vara uttryck för brister i fördelningssystemet som leder till icke önskade effekter, t ex vad gäller kvalitén i utbildningarna. Under alla omständigheter så bör en genomlysning av hur fördelningssystemet fungerar vid olika lärosäten ske så att ett bra underlag för den framtida utbildningspolitiken erhålles.
Som underlag för beräkningen av anslagets storlek för grundutbildningen vid ett visst lärosäte används vissa schabloner för ersättning till olika ämnes- områden. Dessa är grovt tillyxade och stämmer numera i många fall dåligt med de verkliga kostnaderna för undervisningen i olika ämnen. Ersätt- ningsschablonerna bör ses över och vi föreslår att regeringen ger Högskole- verket i uppdrag att utarbeta nya sådana beräkningsunderlag. Högskoleverket bör också få i uppdrag att granska hur medelstilldelningen till olika ämnen överensstämmer med intentionerna i budgeten samt i vilken utsträckning olika lärosäten skiljer sig i prioriteringen av olika utbildningskostnader. I själva verket bör denna del av utredningsuppdraget kunna ge underlag för realistiska förslag vad gäller schabloner för kostnader för grundutbildnings- platser inom olika ämnesgrupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till utredning av medelsanvändning och nya beräknings- underlag för budgetarbetet vad avser anslag till universitet och högskolor.
Stockholm den 28 oktober 1998
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp) Kerstin-Maria Stalín (mp)