Budgetpropositionen för 1999 har föregåtts av
överläggningar mellan den socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Överläggningarna har
resulterat i en uppgörelse som bl.a. innefattar
budgetpropositionen för 1999. Detta gör att Vänsterpartiet
står bakom propositionens förslag till utgiftstak samt
fördelning på utgiftsområden för 1999. Överläggningarna
har dock främst av tidsskäl inte kunnat omfatta samtliga
överväganden i propositionen. Detta gör att Vänsterpartiet
trots den gjorda överenskommelsen finner anledning att ta
upp brister då det gäller rättssäkerheten för studenter. Vi har
också en rad förslag för att stärka studenternas inflytande i
högskolan, förbättra och utveckla jämställdheten och
motverka den sociala snedrekryteringen.
Inledning
Satsningarna på utbyggnad av högskolan och på
kunskapslyftet är några av de viktigaste åtgärderna för att
regeringen skall nå sysselsättningsmålet år 2000. Trots den
kraftiga expansionen kunde inte alla sökande beredas plats
vid den senaste antagningsomgången. Vänsterpartiets mål är
att alla som uppfyller behörighetskraven i framtiden skall
beredas möjlighet till högre studier. En fri dimensionering av
utbildningsplatser menar vi är väl motiverad både ur den
enskildes och samhällets perspektiv. Inte minst ur den
synpunkten är den pågående utbyggnaden av universitet och
högskolor glädjande.
Samtidigt är det oerhört viktigt att utbildningen håller en hög kvalitet.
Undervisningens status måste höjas och lärarskickligheten belönas. Det
pedagogiska utvecklings- och förnyelsearbetet måste stimuleras och stödjas.
Vi menar att regeringen nu bör överväga att införa en obligatorisk grundkurs
i pedagogik, metodik och didaktik för alla lärare på universitet och
högskolor. Vi i Vänsterpartiet är medvetna om behovet av fler naturvetare
och tekniker. Vi ser dock en fara i att intresset alltför mycket fokuseras mot
vissa områden. Vi tror att arbetslivet i framtiden i allt högre grad kommer att
efterfråga personer med olika kombinationsutbildningar.
Studentinflytande
Högskolan skall stå för demokratiska ideal som öppenhet
och meningsutbyte. Den skall genom ett obundet, fristående
och kritiskt perspektiv bidra till samhällsutvecklingen. Det är
oerhört viktigt att det inte finns en skillnad mellan vad
högskolan säger sig stå för och den faktiska verkligheten.
Högskolan måste befrämja idealen genom att uppmuntra
kritiskt tänkande och låta studenterna bli delaktiga i och ta
ansvar för hur utbildningen organiseras, genomförs och
utvärderas. Färdigheter som självständigt tänkande och
förmåga att söka, värdera och sammanställa ny kunskap
kommer att bli alltmer betydelsefulla i både arbetsliv och
samhälle. Den enskilde studenten upplever att hon/han har
mycket små möjligheter att påverka sin studiesituation.
Studenternas missnöje handlar inte bara om den formella
strukturen utan också om deras faktiska möjligheter att
påverka själva utbildningen, att få deltaga i processen. Detta
beror enligt vår mening på studenternas svaga ställning i den
svenska högskolan.
Vänsterpartiet menar att det är slöseri att inte ta tillvara den resurs som
studenterna faktiskt utgör och den dynamik de skulle kunna tillföra hög-
skolan när det gäller förnyelse och utveckling av kvaliteten.
I augusti i år överlämnade arbetsgruppen för studentinflytande i högskolan
sin rapport (Ds 1998:51) där man föreslår en rad åtgärder för att öka
studenternas inflytande över sin utbildning och över högskolans och de egna
organisationernas verksamhet. Vänsterpartiet delar i stort arbetsgruppens
uppfattning då det gäller beskrivning av problemen och förslag till åtgärder.
En tydligare målformulering om vad högskoleutbildning innebär behövs.
Vi föreslår att högskolans målformulering förtydligas genom att de allmänna
målen för högre utbildning preciseras och utvecklas i en bilaga till
Högskoleförordningen.
Grundutbildningens status behöver höjas. Det måste vara meriterande för
en universitetslärare att ägna sig åt undervisning. Vi föreslår därför att det
vid anställning av lärare i högskolan också skall vägas in den sökandes
undervisningsförmåga och -erfarenhet och att en pedagogiskt sakkunnig skall
medverka när bedömningar görs av de sökandes pedagogiska meriter.
Kursutvärderingarna skall ske löpande och i dialog mellan studenter och
lärare. Vi föreslår att kravet på att alla kurser skall utvärderas införs i Hög-
skoleförordningen. Detta skall också gälla kurserna för forskarstuderande.
Det framkommer också i studier att kvinnliga studenter genomgående är
mer missnöjda med sitt inflytande. Vi anser att det finns skäl att studera
studentinflytandet även ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör Högskole-
verket få i uppgift.
Bristfällig rättssäkerhet för
studenter
Rättssäkerheten är ett grundläggande begrepp i en demokrati.
Det betyder att högskolor och andra myndigheter inte utan
särskilt rättsligt stöd får särbehandla någon på grund av
personliga förhållanden.
Högskolorna bedriver i många frågor myndighetsutövning i förhållande till
studenterna. Antagning, examination, utfärdande av examensbevis, beslut om
tillgodoräknande, beviljande av studieuppehåll, beslut om disciplinpåföljd
och avskiljande är exempel på myndighetsutövning.
Den decentralisering av beslutsfunktioner som skett, med avsikt att beslut
skall fattas närmare dem som berörs och att de fattas mer med hänsyn till
lokala omständigheter, är i huvudsak positiv. Vinsterna är bl.a. också ökad
effektivitet och mindre byråkrati. För studenternas rättssäkerhet har dock
decentraliseringen i vissa fall fått negativa konsekvenser. Viktiga beslut som
direkt rör enskilda studenter fattas på, konstitutionellt och rättsligt sett,
lösa
grunder och är inte förutsägbara för studenten. Regler och praxis kan skifta
mellan olika högskolor men även inom samma högskola, t.o.m. inom samma
fakultet. Stora skillnader råder när det gäller tillämpningen av bestämmelser
på områden som;
- om en kurs som tidigare inräknats i en examen kan inräknas i
ytterligare en examen,
-
- om former för reservantagning,
-
- om studieuppehåll och anstånd med studiernas påbörjande,
-
- om avgifter för förbrukningsmaterial i samband med praktisk-estetiska
utbildningar,
-
- om rätten till förnyat prov.
-
Trots avsaknad av uttryckligt bemyndigande meddelar
högskolan lokala förskrifter i olika ämnen. Föreskrifterna
meddelas vanligen utan att man anger med vilket
bemyndigande detta skett.
Möjligheterna till överblick och insyn försvåras också av att flera hög-
skolor inte sammanställer och kungör de lokala förskrifterna. Vänsterpartiet
menar att det ovissa rättsläget är ett allvarligt problem. Det måste vara
tydligt
vilka föreskrifter som får utfärdas lokalt. Högskoleförordningen bör uttryck-
ligen bemyndiga högskolorna att utfärda dessa.
Högre utbildning ur ett
jämställdhetsperspektiv
Vi vet att trots att en majoritet av studenterna på
högskolornas grundutbildningar är kvinnor så återfinns
väldigt få högre upp i högskolehierarkin. Regeringens
åtgärder på jämställdhetens området har varit både djärva
och framgångsrika. Vänsterpartiet har gett sitt stöd till dessa
men vill nu betona vikten av att mer långsiktiga åtgärder
vidtas.
Högskolan ett uppdrag för
Jämställdhetsombudsmannen
Vänsterpartiet föreslår att högre utbildning under en
treårsperiod utgör ett särskilt ansvarsområde för JämO. Det
finns ett antal frågetecken som gör att jämställdhetsarbetet
inom högskolan försvåras.
I jämställdhetslagen föreskrivs t.ex. att jämställdhetsplaner skall upprättas
på alla arbetsplatser med fler än tio anställda. Innebär det att elva personer
som arbetar inom ett forskningsprojekt på en högskola skall upprätta en
jämställdhetsplan?
Lönekartläggning skall göras inom ramen för jämställdhetsplanen. Skall
doktorander med stipendier tas med i denna kartläggning etc.? Förutom
frågan om jämställdhetsplanerna är tjänstetillsättningar och jämställdhet ett
område där JämO skulle kunna göra en viktig insats. Överklagandenämnden
har i ett avgörande behandlat frågan om positiv särbehandling är förenligt
med EU:s likabehandlingsdirektiv. Ärendet gällde en tillsättning av en
forskarassistenttjänst vid Göteborgs universitet där en manlig och en kvinnlig
sökande ansågs vara i det närmaste jämbördiga i merithänseende. Över-
klagandenämnden fann att just den form av positiv särbehandling som
använts i detta fall var förenlig med likabehandlingsdirektivet. Vilka möjlig-
heter det finns att, inom ramen för tjänstetillsättningar, använda sig av
jämställdhetsaspekten är fortfarande mycket oklart.
Jämställdhetsuppföljning av
Högskoleverket
Regeringen har infört rekryteringsmål för könsfördelningen
på olika tjänster. Dessa bör vara tydligt formulerade i
universitetens och högskolornas jämställdhetsplaner. Detta
bör regeringen ge Högskoleverket i uppdrag.
Högskolorna upprättar centrala jämställdhetsplaner var tredje år, medan
ettårsplaner görs på institutionsnivå. Systemet leder ofta till att det inte
blir
några ettårsplaner alls eller att de är dåliga. Vi menar att JämO och
Högskoleverket bör få i uppgift att utvärdera hur jämställdhetsplanerna på
institutionsnivå ser ut och utifrån detta utfärda tydligare direktiv över vad
som bör ingå i en sådan plan.
Sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier är ett större problem på våra universitet
och högskolor än vad man skulle kunna tro. En särskilt utsatt
grupp är kvinnliga doktorander som står i ett speciellt
beroendeförhållande till sina handledare. Vi menar att både
personal och studenter behöver bättre kunskap om de
maktstrukturer, attityder och könsrollsmönster som ligger till
grund för sexuella trakasserier.
Studenterna bör ha ett juridiskt skydd mot alla slags sexuella trakasserier. I
avvaktan på den ändring av jämställdhetslagen som Vänsterpartiet begär i
annan motion (om Jämställdhet) bör Högskoleförordningen reglera även
lärares sexuella trakasserier gentemot studenter.
Högskolan ur ett
jämlikhetsperspektiv
Uppdragsutbildning
Kompetensutveckling för redan yrkesverksamma är ett
viktigt område för högskolan. Vi tror att efterfrågan kommer
att öka i och med kunskapslyftet och utbyggnaden av
distansutbildningen.
Beslutet att legalisera poänggivande uppdragsutbildning inom högskolan
innebar att alla som genomgått en uppdragsutbildning kan få högskolepoäng.
Uppdragsutbildningen kan på så sätt skapa genvägar in i högskolan. Men,
uppdragsutbildningen kan också påverka kvaliteten på grundutbildningen
negativt genom att både lokaler och lärarresurser oftast är gemensamma och
att därför en konkurrens om lärarkrafterna kan uppstå till nackdel för den
ordinarie grundutbildningen.
Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att fler får möjlighet att utbilda sig,
men vi anser att regeringen valt fel metod för att öka antalet hög-
skoleutbildade. Vi anser att uppdragsutbildning endast skall gälla skräddar-
sydda kurser för fort- och vidareutbildning och inte ge högskolepoäng.
Vänsterpartiet föreslår att uppdragsutbildningen och de konsekvenser den
fått för grundutbildningen utreds.
Utlandsstudier
För att motverka den sociala snedrekryteringen då det gäller
utlandsstudier måste informationen om utbytesprogram,
vilka olika utbildningar som finns, möjligheterna till
studiestöd och inte minst vilka regler som finns då det gäller
tillgodoräknande och examina förbättras. I dagsläget saknas
enkla och entydiga regler för tillgodoräknande av
studieperioder utomlands. Vänsterpartiet anser att det i
Högskoleförordningen bör skrivas in att studenter som avser
att förlägga del av sina studier till universitet utanför Sverige
skall kunna få ett bindande förhandsbesked om hur dessa
kommer att tillgodoräknas. Lokala beslut om
tillgodoräknande måste kunna överklagas.
Rådgivning för studenter
Med hjälp av en effektiv studierådgivning kan studenterna
lättare och snabbare finna den utbildning som passar dem
bäst. Speciellt viktigt är detta för studenter som kommer från
studieovana hem.
Huvudansvaret för studierådgivning bör ligga på universitet och högskolor
men i samarbete med CSN och studentkårerna. Vänsterpartiet vill att
regeringen lägger förslag till riksdagen om förstärkning av högskolornas
ansvar för rådgivning till studenterna.
Funktionshindrade i högskolan
Alltför få personer med funktionshinder studerar vidare efter
gymnasieskolan. I dag får endast ca 1 100 studenter
inskrivna vid landets universitet och högskolor del av de
extra resurser som finns i form av bl.a. assistans, lektorshjälp
m.m. Förutsättningarna för de funktionshindrade studenterna
måste långsiktigt förbättras om antalet skall kunna öka.
Förändrade attityder och värderingar är kanske något av det viktigaste när
det gäller att få fler funktionshindrade till högskolan. En rättighetslagstift-
ning som betonar allas lika värde kan medverka till detta.
Det är en angelägen uppgift att arbeta med frågor som rör rekrytering av
funktionshindrade till högre utbildningar. Regeringen förväntar sig en ökning
av antalet studenter med funktionshinder och avser därför att tillsätta en
utredning för att bl.a. se över systemet med stöd till studenter med
funktionshinder. Vänsterpartiet stöder förslaget om en utredning men menar
att direktiven skall utformas så att uppdraget blir att granska funktions-
hindrades totala studiesituation.
Aspirantutbildning
Högskolorna har ett generellt uppdrag att bedriva
aspirantutbildning fr.o.m. läsåret 97/98. Trots den höga
arbetslösheten bland invandrade akademiker har hälften av
högskolorna beslutat att inte anordna någon
aspirantutbildning. Orsaken till detta är framför allt
svårigheterna med att skaffa praktikplatser.
Vänsterpartiet menar att arbetslösheten bland invandrade akademiker är ett
problem som måste lösas. Vi kan inte acceptera den diskriminering som
råder i arbetslivet. Vi menar att ansträngningar nu måste göras för att
utveckla och förbättra aspirantutbildningen så att den blir mer attraktiv, både
för den enskilde och för arbetslivet. Högskolorna bör ges ett särskilt uppdrag
att anordna aspirantutbildning och en lag bör stiftas som tydligt anger
arbetsgivarnas skyldighet att ta emot praktikanter.
Lärarutbildning
Kompetensutveckling av
lärarutbildare
Vänsterpartiet har inget emot att resurser för
kompetensutveckling av lärarutbildare får fortsätta i enlighet
med tidigare förslag. Vi vill i detta sammanhang påpeka de
svårigheter som i takt med en krympande ekonomi har
uppstått vad gäller lärarutbildarnas möjligheter att
vidmakthålla en god personlig kontakt med skolan i form av
egen s k skoltjänst. I takt med nedskurna anslag till
lärarutbildningen har alltfler lärarutbildare fått släppa den
egna skoltjänsten. Att den levande kontakten med skolan på
detta sätt beskärs är olyckligt och kan på sikt leda till att
lärarutbildarna får allt svårare att följa skolans utveckling.
Vänsterpartiet anser det vara ytterst viktigt att alla lärarutbildare har en
nära och aktiv kontakt med vad som sker i skolan. Detta sker bäst genom att
lärarutbildare kan växla mellan sådant arbete och arbete som lärare i skolan.
Vi förordar därför att nya tjänster som lärarutbildare utformas som
förordnanden på begränsad tid, t ex 6-årsförordnanden. Därefter kan lärar-
utbildaren ha tjänst som lärare i skolan för att eventuellt därefter återkomma
som lärarutbildare.
IT
IT- kunskaper bland de nyexaminerade lärarna
Vi delar regeringens uppfattning att alla nyexaminerade
lärare skall ha kunskap om datorer och andra
informationstekniska hjälpmedel och deras användning i
undervisningen. I regeringens skrivelse 1997/98:176
Lärandets verktyg - nationellt program för IT i skolan -
framhölls att kommittén för lärarutbildningen (dir. 1997:07)
fått i uppdrag att överväga behovet av ytterligare IT-insatser
i lärarutbildningarna.
Vi menar att det är viktigt att de blivande lärarna under utbildningstiden
får disponera en dator som ett nödvändigt arbetsredskap. Först då är det
möjligt att de blivande lärarna når den förtrogenhet som behövs för att kunna
använda datorn som ett pedagogiskt verktyg i den egna professionen. Vi vill
därför omfördela en del av de resurser som satsas på ett nationellt program
för IT i skolan till datorstöd åt lärarstuderande. Vänsterpartiet föreslår att
300
miljoner kronor av de anslagna 1 490 miljoner kronorna tillfaller lärar-
utbildningen.
Forskning om informationstekniken i skolan
Forskningen kan i dag inte ge något entydigt besked om
positiva effekter av datorstödd undervisning. Vi vet
egentligen väldigt lite om i vilken grad IT omskapar
villkoren för undervisning och inlärning och på vilket sätt
elev- och lärarrollen förändras. Förändringar i och av skolan
bedömer vi som både intressanta och viktiga ur vetenskaplig
synvinkel. Vi föreslår därför att 40 miljoner kronor av de
1 490 miljoner kronorna som avsätts för satsningen på ett
nationellt program för IT i skolan tillfaller forskning och
utvecklingsarbete inom området informationsteknik i skolan.
Jämställdhetsinsatser
Det är viktigt att insatser för att öka andelen män som väljer
att bli lärare ökar, speciellt på de lägre stadierna. Ett sådant
sätt som Vänsterpartiet vill peka på är att skapa bättre
förutsättningar för gruppen fritidsledare att vidareutbilda sig
till lärare på de lägre stadierna. Fritidsledarutbildningen är en
utbildning som är jämställd med högskoleutbildning men ges
av folkhögskolorna och ger inte högskolepoäng. I gruppen
fritidsledare är andelen män ganska stor och mycket i
utbildningen är användbart som lärare på skolans lägre
stadier. Vänsterpartiet anser det angeläget att
påbyggnadsutbildning på fritidsledarutbildningen utvecklas
och erbjuds inom högskolan. Det är därvid viktigt att ett
generöst tillgodoräknande av delar av
fritidsledarutbildningen tillämpas. Högskoleverket borde få i
uppdrag att analysera fritidsledarutbildningen och utfärda
riktlinjer för hur denna utbildning bör få tillgodoräknas i
olika lärarutbildningar för de lägre stadierna.
Dimensionering
Prognoser visar att vi de närmaste åren generellt sett står
inför en stor lärarbrist. Redan är trycket stort på de lägsta
stadierna på grund av de stora årskullar som nu befinner sig
där. Dessa årskullar kommer att röra sig genom skolsystemet
och successivt flytta lärarbristen mot allt högre årskullar.
Samtidigt förväntas stora pensionsavgångar bland de
årskullar i vilka stora andelar utbildade sig till lärare för att
klara den stora utbyggnaden av skolväsendet under 50-, 60-
och 70-talen.
Regeringens beställning av lärarexamina avspeglar denna situation.
Beställningen visar dock att regeringen bedömer att lärarbristen kommer att
vara ganska kortvarig, speciellt för de lägre årskurserna. Antalet beställda
examina för åk 1-7 minskas sålunda från perioden 1997-1999 till perioden
2003-2005 med hela 60 procent. I realiteten betyder detta att högskolorna
redan inför nästa antagningsomgång måste mer än halvera antalet antagna
studerande till dessa lärarutbildningar. Eftersom lärarbristen framför allt ger
sig till känna inom matematik och NO-ämnena kan detta leda till att i stort
sett all lärarutbildning i SO-ämnena bör försvinna. Regeringens proposition
ger dock ingen anvisning om hur den enskilda högskolan skall agera.
Regeringens beställning av examina för grundskolans årskurser 4-9 ökar
från innevarande period till nästa med ca 50 % varefter den inför perioden
2003-2005 återgår till dagens volym. Detta innebär att den utbyggnad som
högskolorna med vissa svårigheter nu genomfört för att möta regeringens
beställning för mellanperioden 2000-2002, vissa högskolor genom att för
första gången erbjuda utbildningen, nu i praktiken inför nästa
antagningsomgång måste återgå till utgångsläget. För t.ex. Linköpings
universitet, som byggt ut sin lärarutbildning med 90 platser i Norrköping,
kan detta innebära så drastiska förändringar som att man antingen helt måste
lägga ned denna nya utbildning, alternativt att i stort sett lägga ned
utbildningen i Linköping, alternativt arbeta med oekonomiskt små lärar-
grupper på båda orterna.
Enligt Vänsterpartiet är det knappast försvarligt att arbeta med
beställningar som ställer högskolorna inför så snabba omställningar och
svåra dimensioneringsbeslut. Det måste vara möjligt att tidigare kunna
förutse förändrade dimensioneringsbehov och i tid ge sådan information att
man successivt kan förändra sin organisation i enlighet med detta.
Vänsterpartiet menar vidare att det är förvånansvärt att regeringen inte berör
den situation som håller på att uppstå för de yrkesinriktade programmen i
gymnasieskolan. Enligt en rapport från Skolverket finns en stor risk för att
den svaga rekryteringen till lärare i yrkesinriktade karaktärsämnen - tidigare
kallade yrkeslärare - parat med väntade stora pensionsavgångar kan leda till
en ytterst stor lärarbrist i karaktärsämnena på de yrkesförberedande
programmen. Vi förutsätter att Lärarutbildningskommittén kommer att ta upp
rekryteringsfrågorna till beaktande och försöka finna lösningar på
rekryteringsproblemen.
Regeringen framhåller att skolans långsiktiga behov motiverar att minst
hälften av antalet lärarexamina bör vara inom områdena matematik,
naturvetenskap och teknik. Samtidigt talas på andra ställen i propositionen
om det angelägna i att öka andra utbildningar som kräver förkunskaper från
det naturvetenskapliga programmet. Av propositionen framgår inte hur
regeringen tänkt sig att antalet studerande som har denna kompetens skall
räcka till alla utbildningar som kräver denna kompetens och som erbjuds av
högskolorna.
Med hänsyn till ovanstående anser Vänsterpartiet att ett bättre
planeringsunderlag för regeringens beställningar av utbildningsplatser på
lärarutbildningarna bör utvecklas.
Det s.k. naturvetenskapliga och tekniska basåret spelar här en viktig roll.
Genom att inom komvux och i högskolan erbjuda denna typ av ettårig
utbildning har många kunnat skaffa sig den naturvetenskapliga och tekniska
kompetens som högskolan kräver. Vänsterpartiet anser det viktigt att basåret
bibehålls och om möjligt får utökat utrymme. Om så behövs bör basåret
finansieras med öronmärkta pengar för att säkerställa att det får växa fritt
utan konkurrens om anvisade medel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid anställning av lärare i högskolan det också skall vägas in
den sökandes undervisningsförmåga och erfarenhet och att en pedagogisk
sakkunnig skall medverka när bedömningar görs av de sökandes pedagogiska
meriter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kravet på att alla kurser skall utvärderas införs i
högskoleförordningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Högskoleverket i uppgift att studera studentinflytandet även
ur ett jämställdhetsperspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vilka föreskrifter som får utfärdas lokalt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högre utbildning under en treårsperiod skall utgöra ett särskilt
ansvarsområde för JämO,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att JämO och Högskoleverket bör få i uppgift att utvärdera hur
jämställdhetsplanerna på institutionsnivå ser ut och utifrån detta utfärda
tydligare direktiv över vad som bör ingå i en sådan plan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högskoleförordningen även bör reglera lärares sexuella
trakasserier gentemot studenter,
8. att riksdagen hos regeringen begär att den utreder
uppdragsutbildningen och de konsekvenser den fått för grundutbildningen i
enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i högskoleförordningen bör skrivas in att studenter som
avser att förlägga del av sina studier till universitet utanför Sverige skall
kunna få ett bindande förhandsbesked om hur dessa kommer att
tillgodoräknas samt att lokala beslut om tillgodoräknande måste kunna
överklagas,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om
förstärkning av högskolornas ansvar för rådgivning till studenterna i enlighet
med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag
angående direktiv till utredning av systemet för studiestöd till
funktionshindrade,
12. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts
omfördela 300 miljoner kronor av de 1 490 miljoner kronor som anslagits till
nationellt program för IT i skolan till lärarutbildningen,
13. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts
omfördela 40 miljoner kronor av de 1 490 miljoner kronor som anslagits till
nationellt program för IT till forskning och utvecklingsarbete inom området
informationsteknik i skolan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till Högskoleverket att analysera fritidsledarutbildningen
och utfärda riktlinjer för hur de sökande till olika lärarutbildningar för de
lägre stadierna bör få tillgodoräkna sig denna utbildning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett bättre planeringsunderlag för regeringens beställningar av
utbildningsplatser på lärarutbildningarna bör utvecklas,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om basårets bibehållande och utökade utrymme.
Stockholm den 25 oktober 1998
Britt-Marie Danestig (v)
Mats Einarsson (v)
Lennart Gustavsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Kalle Larsson (v)
Peter Pedersen (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)