Regeringen tar i stadsbudgeten under utbildningsområde 16
upp problemet kring lärarutbildningen. Det nyligen
uppkomna problemet är just att gymnasielärare har börjat
undervisa på vuxenutbildning med särskild koppling till
kunskapslyftet.
Efterfrågan på nyutexaminerade lärare för gymnasieskolan har blivit högre
i samband med att kunskapslyftet startade år 1997.
För att undvika brist på gymnasielärare krävs därför att högskolan
intensifierar sin rekrytering under de närmaste åren, exempelvis av redan
ämnesutbildade till praktisk-pedagogisk utbildning. (volym 8, sid 21)
Att lärare lämnar den tjänstgöring vartill de blivit utbildade kan ha olika
förklaringar. En av dem kan vara att tjänstens innehåll inte motsvarar den
utbildning och kompetens man har. Sådana problem bör utredas och
åtgärdas. För detta ansvarar enligt reglementena rektor. Problemet uppstår
när lärare söker sig till annan tjänstgöring som de inte heller har utbildning
för.
Vuxenutbildningen kräver lärare som har kompetens att undervisa vuxna.
Universitetet tillhandahåller påbyggnadsutbildningar för lärare med utbild-
ning för att undervisa ungdomar. Att i en situation av brist på lärare till
vuxenutbildningen särskilt satsa på utbildning av gymnasielärare verkar
snarast ologiskt. En utveckling av vuxenlärarutbildning för lärare som vill
inrikta sig på vuxnas lärande bör initieras. Självklart bör det sedan också
finnas karriärvägar för lärare som önskar lämna ungdomsnivån för att
undervisa vuxna. Men det kan knappast vara statens mening att alla som ska
undervisa vuxna först måste lära sig att undervisa ungdomar. I så fall blir
utbildningskostnaderna knappast försvarbara.
Kristdemokraterna anser att en vuxenlärarutbildning med dithörande
vuxenlärarexamen bör tillskapas omgående. Samhällets behov av vuxen-
lärare kommer knappast att avta i takt med att det livslånga lärandet blir
viktiga insatser i ett kunskapssamhälle.
Vuxenutbildningsområdet har under lång tid varit mycket omfattande. Det
rymmer folkbildning med folkhögskolor och studieförbund, kommunal
vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning och egent-
ligen också högskoleutbildningar. I takt med att vi med stormsteg går in i ett
kunskaps- och kommunikationssamhälle ökar behovet av och möjligheterna
till studier även efter grund- och gymnasieskola. Det livslånga lärandet är
numera ingen tom fras utan något högst påtagligt och nödvändigt. Det finns
mycket att säga om vuxenutbildningsfältet, men min ambition är för
närvarande endast att visa på att det är omfattande och att det växer i både
omfång och betydelse. Det behövs en särskild vuxenlärarutbildning som
fångar upp det personalbehov som finns. Det är ingen lämplig väg att gå att
låta grundskol- och gymnasielärare "befolka" hela vuxenutbildningsfältet.
Det behövs många lärare som har mer gedigna kunskaper om fältet som
sådant, om att utbilda vuxna, om den vuxna människans villkor o s v.
Det behövs några gemensamma utgångspunkter för innehållet i en sådan
utbildning. Dessa kan vara de fundament på vilka studerandecentrerade
utbildningsformer bygger.
Principerna bör vara att:
- lärandet är utgångspunkten för all utbildningsplanering
-
- gruppen är viktig vid lärandet
-
- studenten ska vara aktiv
-
- verkligheten ska finnas med i utbildningen på ett påtagligt sätt
-
- integration ska eftersträvas
-
- examinationen är ett stöd för lärandet och inte enbart en kontroll av
förvärvade kunskaper.
-
Jag menar att om varje kurs i utbildningen utgår från dessa
utgångspunkter kommer de lärarstuderande att få uppleva en
pedagogisk-metodisk variationsrikedom, men de kommer
ändå att känna igen sig därför att kurserna bygger på samma
grund.
Utgångspunkten att det inom pedagogiskt arbete ges möjlighet till att välja
perspektiv/teori o dyl inom varje kurs, att det finns en helt valfri 10-poängs-
kurs samt att det ingår ett examensarbete om 10 poäng skapar en intressant
situation. Studerande som sökt till grundskollärar- eller gymnasielärar-
utbildning kan således profilera sig mot vuxenutbildningsområdet genom de
val de gör. Vi menar att om exempelvis en grundskollärarstuderande väljer
att läsa 10 poäng vuxenpedagogik (en kurs som vi föreslår utvecklas speciellt
för grundskol- och gymnasielärarstuderande) samt gör ett examensarbete
med vuxeninriktning samt praktik inom vuxenutbildningsområdet borde
personen kunna få ut en vuxenlärarexamen i stället för en grundskollärar-
examen. (Exemplet förutsätter ett beslut på statlig nivå om en ny examen,
och den examensordning som införs i Högskoleförordningen kommer att
ställa bestämda krav på utbildningen. Universiteten måste också ansöka om
examensrätt. I avvaktan på detta kan en alternativ väg tänkas, se nedan.) En
grundskollärarstuderande som väljer 10 poäng vuxenpedagogik och väljer ett
vuxenperspektiv inom någon av de andra kurserna ska kunna få ett
examensbevis som säger att man har en grundskollärarexamen med en
vuxenpedagogisk profil.
Jag föreslår således dels att lärarstuderande som kommit in på en utbild-
ning ska kunna få ut en "annan" examen om de under utbildningstiden väljer
att profilera sig mot exempelvis vuxenutbildningsområdet, dels att både
grundskol- och gymnasielärarstuderande som väljer att i "tillräcklig" omfatt-
ning profilera sig mot vuxenutbildningsområdet ska få examensbevis där det
anges att de har en vuxenpedagogisk profil.
Vad gäller vuxenlärarexamen presenteras här är en idé. För det första
föreslår vi att folkhögskollärarexamen kvarstår men att utbildningen förlängs
från dagens 40 poäng till 60, dvs. omarbetas så att utbildningen omfattar A-
C-nivå i pedagogiskt arbete. Skälen till förlängningen är att de studerande på
detta sätt får behörighet att söka forskarutbildning och att det i dag är
"stoffträngsel", varför en förlängning är önskvärd, samt att en parallell bör
dras till övriga utbildningar som har 60 poäng i pedagogiskt arbete (även om
gymnasielärarna formellt endast har 40 men reellt 50 med tanke på att minst
ett examensarbete i ett ämne ska ha en ämnesdidaktisk inriktning). Vidare
menar vi att det finns skäl för Linköping att behålla F-programmet, dels för
att det rör en unik skolform, dels för att det är en känd profil, där Linköpings
universitet ensamt har examensrätt. För övriga vuxenutbildningar föreslår vi
att en allmän vuxenlärarexamen införs. Denna vuxenlärarexamen bör ligga
inom intervallet 80-200 poäng.
Man bör kunna studera till vuxenlärare genom att läsa en hel lärarutbild-
ning med ämnesstudier och pedagogiskt arbete varvat såsom grundskol- och
gymnasielärarstuderande kan göra. Troligen läses ämnena tillsammans med
övriga lärarstuderande, men ämnesdidaktiken måste för vuxenlärarna
profileras mot vuxenområdet. Vidare ska det vara möjligt att läsa till vuxen-
lärare genom att man först har klarat av ämnesstudierna i annan ordning, dvs.
att man har en s.k. sen ingång. Vi bedömer att den sena ingången kommer att
vara vanligast förekommande under ett flertal år.
De studerande som önskar få en vuxenlärarexamen på fil kand-nivå måste
- precis som grundskollärarstuderande - ha minst 70 poäng ämnesstudier,
och önskar man en vuxenlärarexamen på magisternivå måste man ha minst
120 poäng ämnesstudier. Vi har inte tagit ställning till om ämneskombina-
tionerna måste vara de som godkänns för grundskol- och gymnasielärare
eller om även andra kombinationer ska accepteras.
Ett alternativ i avvaktan på införandet av en allmän vuxenlärarexamen är
att studenterna erhåller en fil kand-examen med vuxenpedagogisk profil resp
en filosofie magisterexamen med vuxenpedagogisk profil. Kandidatexamen
kräver fördjupade studier på 60-poängsnivån i huvudämnet pedagogiskt
arbete, vilket ska innefatta ett självständigt arbete om minst 10 poäng. För
magisterexamen gäller fördjupade studier omfattande 80 poäng i
huvudämnet pedagogiskt arbete samt ett självständigt arbete omfattande 20 p
på D-nivå alt 10 + 10 p på C- och D-nivå.
I samhället finns det i dag ett stort antal personer som har arbets-
livserfarenhet och kanske lärarerfarenhet och ibland akademiska studier
bakom sig. De har ofta gått företagsinterna utbildningar eller utbildningar
som gjort dem till specialister utan att de för den skull har fått akademiska
poäng för utbildningarna. Vi menar att det finns ett stort behov av dessa
individers kompetens inom vuxenutbildning, personalutbildning etc.
Exempelvis gäller det dataområdet. Vi föreslår att det efter särskild prövning
bör antas personer med den bakgrund som skisserats, om de har 20
akademiska poäng. Genom att genomföra en 60 poängs vuxenlärarutbildning
kan de få vuxenlärarexamen på "högskoleexamensnivå". Om det av formella
skäl inte kommer att gå att ge individer med endast 80 poäng vuxenlärar-
examen, och i avvaktan på en sådan examen, enligt ovan, föreslår vi att att de
får en högskoleexamen med vuxenpedagogisk profil. Högskoleexamen
kräver minst 40 poäng i ett ämne.
Vi bedömer att det måste finnas möjlighet till studier på deltid, förslagsvis
halvtidsstudier, eftersom det stora flertalet personer som kommer att studera
till folkhögskollärarexamen och allmän vuxenlärarexamen (eller vuxenpeda-
gogisk examen, om vi måste använda oss av den benämningen) är verk-
samma som lärare i dag och många har svårt att kunna lösgöra sig för studier
på heltid. Vidare måste distansformer utvecklas.
Vad gäller alla de lärare som i dag har en lärarexamen men som skulle
vilja skaffa sig vuxenpedagogisk kompetens kan vi tänka oss två alternativ.
Det ena är en påbyggnad på 20 poäng som leder till ett intyg som säger att
personen har genomgått en 20 poängs utbildning i vuxenpedagogik (troligen
består denna utbildning av 10 poäng vuxenpedagogik och 10 poäng
specialarbete med vuxeninriktning) och den andra är en 30-poängsutbildning
i vilken det även ingår praktik. Den senare utbildningen kan ge vuxen-
lärarexamen och det betyder att personen får en dubbel lärarbehörighet.
Avslutningsvis kan understrykas det som sägs i idéskissen till lärar-
universitetet att den ökade valfriheten för de studerande måste mötas med att
ge möjlighet till reflektion om vad man vill och kan, att man utformar lär-
kontrakt och att de studerande får stöd av erfarna lärare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en vuxenlärarexamen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lärarutbildning vid Linköpings universitet.