Regeringen tar i stadsbudgeten under utbildningsområde 16 upp problemet kring lärarutbildningen. Det nyligen uppkomna problemet är just att gymnasielärare har börjat undervisa på vuxenutbildning med särskild koppling till kunskapslyftet.
Efterfrågan på nyutexaminerade lärare för gymnasieskolan har blivit högre i samband med att kunskapslyftet startade år 1997.
För att undvika brist på gymnasielärare krävs därför att högskolan intensifierar sin rekrytering under de närmaste åren, exempelvis av redan ämnesutbildade till praktisk-pedagogisk utbildning. (volym 8, sid 21)
Att lärare lämnar den tjänstgöring vartill de blivit utbildade kan ha olika förklaringar. En av dem kan vara att tjänstens innehåll inte motsvarar den utbildning och kompetens man har. Sådana problem bör utredas och åtgärdas. För detta ansvarar enligt reglementena rektor. Problemet uppstår när lärare söker sig till annan tjänstgöring som de inte heller har utbildning för.
Vuxenutbildningen kräver lärare som har kompetens att undervisa vuxna. Universitetet tillhandahåller påbyggnadsutbildningar för lärare med utbild- ning för att undervisa ungdomar. Att i en situation av brist på lärare till vuxenutbildningen särskilt satsa på utbildning av gymnasielärare verkar snarast ologiskt. En utveckling av vuxenlärarutbildning för lärare som vill inrikta sig på vuxnas lärande bör initieras. Självklart bör det sedan också finnas karriärvägar för lärare som önskar lämna ungdomsnivån för att undervisa vuxna. Men det kan knappast vara statens mening att alla som ska undervisa vuxna först måste lära sig att undervisa ungdomar. I så fall blir utbildningskostnaderna knappast försvarbara.
Kristdemokraterna anser att en vuxenlärarutbildning med dithörande vuxenlärarexamen bör tillskapas omgående. Samhällets behov av vuxen- lärare kommer knappast att avta i takt med att det livslånga lärandet blir viktiga insatser i ett kunskapssamhälle.
Vuxenutbildningsområdet har under lång tid varit mycket omfattande. Det rymmer folkbildning med folkhögskolor och studieförbund, kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning och egent- ligen också högskoleutbildningar. I takt med att vi med stormsteg går in i ett kunskaps- och kommunikationssamhälle ökar behovet av och möjligheterna till studier även efter grund- och gymnasieskola. Det livslånga lärandet är numera ingen tom fras utan något högst påtagligt och nödvändigt. Det finns mycket att säga om vuxenutbildningsfältet, men min ambition är för närvarande endast att visa på att det är omfattande och att det växer i både omfång och betydelse. Det behövs en särskild vuxenlärarutbildning som fångar upp det personalbehov som finns. Det är ingen lämplig väg att gå att låta grundskol- och gymnasielärare "befolka" hela vuxenutbildningsfältet. Det behövs många lärare som har mer gedigna kunskaper om fältet som sådant, om att utbilda vuxna, om den vuxna människans villkor o s v.
Det behövs några gemensamma utgångspunkter för innehållet i en sådan utbildning. Dessa kan vara de fundament på vilka studerandecentrerade utbildningsformer bygger.
Principerna bör vara att:
- lärandet är utgångspunkten för all utbildningsplanering - - gruppen är viktig vid lärandet - - studenten ska vara aktiv - - verkligheten ska finnas med i utbildningen på ett påtagligt sätt - - integration ska eftersträvas - - examinationen är ett stöd för lärandet och inte enbart en kontroll av förvärvade kunskaper. - Jag menar att om varje kurs i utbildningen utgår från dessa utgångspunkter kommer de lärarstuderande att få uppleva en pedagogisk-metodisk variationsrikedom, men de kommer ändå att känna igen sig därför att kurserna bygger på samma grund.
Utgångspunkten att det inom pedagogiskt arbete ges möjlighet till att välja perspektiv/teori o dyl inom varje kurs, att det finns en helt valfri 10-poängs- kurs samt att det ingår ett examensarbete om 10 poäng skapar en intressant situation. Studerande som sökt till grundskollärar- eller gymnasielärar- utbildning kan således profilera sig mot vuxenutbildningsområdet genom de val de gör. Vi menar att om exempelvis en grundskollärarstuderande väljer att läsa 10 poäng vuxenpedagogik (en kurs som vi föreslår utvecklas speciellt för grundskol- och gymnasielärarstuderande) samt gör ett examensarbete med vuxeninriktning samt praktik inom vuxenutbildningsområdet borde personen kunna få ut en vuxenlärarexamen i stället för en grundskollärar- examen. (Exemplet förutsätter ett beslut på statlig nivå om en ny examen, och den examensordning som införs i Högskoleförordningen kommer att ställa bestämda krav på utbildningen. Universiteten måste också ansöka om examensrätt. I avvaktan på detta kan en alternativ väg tänkas, se nedan.) En grundskollärarstuderande som väljer 10 poäng vuxenpedagogik och väljer ett vuxenperspektiv inom någon av de andra kurserna ska kunna få ett examensbevis som säger att man har en grundskollärarexamen med en vuxenpedagogisk profil.
Jag föreslår således dels att lärarstuderande som kommit in på en utbild- ning ska kunna få ut en "annan" examen om de under utbildningstiden väljer att profilera sig mot exempelvis vuxenutbildningsområdet, dels att både grundskol- och gymnasielärarstuderande som väljer att i "tillräcklig" omfatt- ning profilera sig mot vuxenutbildningsområdet ska få examensbevis där det anges att de har en vuxenpedagogisk profil.
Vad gäller vuxenlärarexamen presenteras här är en idé. För det första föreslår vi att folkhögskollärarexamen kvarstår men att utbildningen förlängs från dagens 40 poäng till 60, dvs. omarbetas så att utbildningen omfattar A- C-nivå i pedagogiskt arbete. Skälen till förlängningen är att de studerande på detta sätt får behörighet att söka forskarutbildning och att det i dag är "stoffträngsel", varför en förlängning är önskvärd, samt att en parallell bör dras till övriga utbildningar som har 60 poäng i pedagogiskt arbete (även om gymnasielärarna formellt endast har 40 men reellt 50 med tanke på att minst ett examensarbete i ett ämne ska ha en ämnesdidaktisk inriktning). Vidare menar vi att det finns skäl för Linköping att behålla F-programmet, dels för att det rör en unik skolform, dels för att det är en känd profil, där Linköpings universitet ensamt har examensrätt. För övriga vuxenutbildningar föreslår vi att en allmän vuxenlärarexamen införs. Denna vuxenlärarexamen bör ligga inom intervallet 80-200 poäng.
Man bör kunna studera till vuxenlärare genom att läsa en hel lärarutbild- ning med ämnesstudier och pedagogiskt arbete varvat såsom grundskol- och gymnasielärarstuderande kan göra. Troligen läses ämnena tillsammans med övriga lärarstuderande, men ämnesdidaktiken måste för vuxenlärarna profileras mot vuxenområdet. Vidare ska det vara möjligt att läsa till vuxen- lärare genom att man först har klarat av ämnesstudierna i annan ordning, dvs. att man har en s.k. sen ingång. Vi bedömer att den sena ingången kommer att vara vanligast förekommande under ett flertal år.
De studerande som önskar få en vuxenlärarexamen på fil kand-nivå måste - precis som grundskollärarstuderande - ha minst 70 poäng ämnesstudier, och önskar man en vuxenlärarexamen på magisternivå måste man ha minst 120 poäng ämnesstudier. Vi har inte tagit ställning till om ämneskombina- tionerna måste vara de som godkänns för grundskol- och gymnasielärare eller om även andra kombinationer ska accepteras.
Ett alternativ i avvaktan på införandet av en allmän vuxenlärarexamen är att studenterna erhåller en fil kand-examen med vuxenpedagogisk profil resp en filosofie magisterexamen med vuxenpedagogisk profil. Kandidatexamen kräver fördjupade studier på 60-poängsnivån i huvudämnet pedagogiskt arbete, vilket ska innefatta ett självständigt arbete om minst 10 poäng. För magisterexamen gäller fördjupade studier omfattande 80 poäng i huvudämnet pedagogiskt arbete samt ett självständigt arbete omfattande 20 p på D-nivå alt 10 + 10 p på C- och D-nivå.
I samhället finns det i dag ett stort antal personer som har arbets- livserfarenhet och kanske lärarerfarenhet och ibland akademiska studier bakom sig. De har ofta gått företagsinterna utbildningar eller utbildningar som gjort dem till specialister utan att de för den skull har fått akademiska poäng för utbildningarna. Vi menar att det finns ett stort behov av dessa individers kompetens inom vuxenutbildning, personalutbildning etc. Exempelvis gäller det dataområdet. Vi föreslår att det efter särskild prövning bör antas personer med den bakgrund som skisserats, om de har 20 akademiska poäng. Genom att genomföra en 60 poängs vuxenlärarutbildning kan de få vuxenlärarexamen på "högskoleexamensnivå". Om det av formella skäl inte kommer att gå att ge individer med endast 80 poäng vuxenlärar- examen, och i avvaktan på en sådan examen, enligt ovan, föreslår vi att att de får en högskoleexamen med vuxenpedagogisk profil. Högskoleexamen kräver minst 40 poäng i ett ämne.
Vi bedömer att det måste finnas möjlighet till studier på deltid, förslagsvis halvtidsstudier, eftersom det stora flertalet personer som kommer att studera till folkhögskollärarexamen och allmän vuxenlärarexamen (eller vuxenpeda- gogisk examen, om vi måste använda oss av den benämningen) är verk- samma som lärare i dag och många har svårt att kunna lösgöra sig för studier på heltid. Vidare måste distansformer utvecklas.
Vad gäller alla de lärare som i dag har en lärarexamen men som skulle vilja skaffa sig vuxenpedagogisk kompetens kan vi tänka oss två alternativ. Det ena är en påbyggnad på 20 poäng som leder till ett intyg som säger att personen har genomgått en 20 poängs utbildning i vuxenpedagogik (troligen består denna utbildning av 10 poäng vuxenpedagogik och 10 poäng specialarbete med vuxeninriktning) och den andra är en 30-poängsutbildning i vilken det även ingår praktik. Den senare utbildningen kan ge vuxen- lärarexamen och det betyder att personen får en dubbel lärarbehörighet.
Avslutningsvis kan understrykas det som sägs i idéskissen till lärar- universitetet att den ökade valfriheten för de studerande måste mötas med att ge möjlighet till reflektion om vad man vill och kan, att man utformar lär- kontrakt och att de studerande får stöd av erfarna lärare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en vuxenlärarexamen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lärarutbildning vid Linköpings universitet.
Stockholm den 28 oktober 1998
Yvonne Andersson (kd)