Svearikets gamla huvudstad, Uppsala, är sedan århundraden
kunskapens huvudstad i Sverige. Uppsala universitet, som
grundades redan 1477, har av hävd betraktats som
riksuniversitetet. I och med att Statens lantbruksuniversitet
bildades 1977 utifrån bl a den tidigare lantbrukshögskolan
Ultuna, har staden numer två välrenommerade universitet.
En rad forskningsinstitut och företag med
forskningsinriktning har också Uppsala som huvudort.
Uppsala län har unika förutsättningar för en tillväxt som kommer hela
landet till del. De två framstående universiteten har flera forskningsområden
i absolut världsklass. Genom nära samarbete med dem finns förutsättningar
att utveckla nya framgångsrika företag, såväl stora som små. Uppsala har
samhällsinstitutioner och organisationer av olika slag och en mycket väl-
utbildad arbetskraft. Storflygplatsen Arlanda ligger t.o.m närmare Uppsala än
Stockholm. Allt detta ger Uppsala län en stark utvecklingspotential, även i
den globala konkurrenssituation vi befinner oss i. Men det är viktigt att dessa
möjligheter fullt ut kan tas till vara och det är ett nationellt intresse att så
kan
ske.
Därför måste också sägas att det även finns orosmoln och tecken som kan
innebära att Uppsalas ställning som kunskapscentrum på ett smygande sätt
naggas i kanten. Det gäller behandlingen av dimensioneringsfrågor för
universiteten, men också en tendens att låta omlokalisera statliga verk-
samheter av betydelse för utbildning, forskning och arbetsmarknad från
Uppsala. Den typen av beslut kan lätt leda till motsvarande retarderande
utveckling på t.ex företagssidan och en uttunning av en kritisk massa för ett
internationellt kunskapscentrum kan då bli följden. En sådan utveckling är
till skada för hela landet, eftersom det är av betydelse i en internationell
konkurrens att Uppsalas internationella anseende som kunskaps- och
forskningscentrum bibehålls. Det är därför viktigt att staten inte fattar sådana
beslut som gör det svårt för Uppsala att förbli bäst.
Ett bra mått på Uppsalas popularitet och ställning som riksuniversitet är
naturligtvis studenternas förstahandsval av studieort. Ansökningarna till
universitet och högskolor visar tydligt att studenter i Sverige - nästan oavsett
var man har sin hemort - gärna önskar studera i just Uppsala. Dimen-
sioneringen av universiteten och tilldelningen av nya platser är emellertid
mot den bakgrunden uppseendeväckande snål mot Uppsala. Detta visar att
det i märkligt liten utsträckning är studenternas fria val och efterfrågan -
utan andra faktorer - som tillåts styra denna viktiga samhällssatsning.
Genom denna politik har Uppsala universitets utveckling kommit att för-
sämras utifrån vad som varit rimligt för ett riksuniversitet och även forsk-
ningsresursernas storlek har påverkats därav. Innebörden av statens agerande
blir att man försvagar ställningen för landets i särklass internationellt mest
kända universitet. Därigenom försvagas också möjligheterna att dra till sig
forskare, lärare och forskningsanknutna företag till Uppsalaregionen. I ett
internationellt perspektiv konkurrerar som nämnts inte Uppsala när det gäller
forskningsanknuten verksamhet med andra centra i Sverige utan med andra
europeiska regioners kompetenscentra. Försvagar man Uppsalas ställning
relativt så försvagas också möjligheterna att konkurrera om sådan etablering
(eller bibehållande) till Sverige. Det borde i ett nationellt perspektiv te sig
självklart att utveckla Uppsalas traditionella ställning som kunskapens
huvudstad i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tilldelningen av nya universitetsplatser och forskningsresurser
i ökad utsträckning skall styras av de studerandes förstahandsval,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nationella betydelsen av att Uppsala förblir ett internationellt
attraktivt kunskapscentrum.
Stockholm den 27 oktober 1998
Lennart Hedquist (m)
Gustaf von Essen (m)
Mikael Oscarsson (kd)
Harald Nordlund (fp)