Ett stort problem för samhället i dag är att en stor del av våra ungdomar lämnar grundskolan utan fullgoda kunskaper i läsning och skrivning. Alla dessa ungdomar har inte dyslexi, men att det är många, vet vi i dag. Det finns ca 500 000 människor med dyslexi i Sverige och handikappet är ärftligt. En förälder med läs- och skrivsvårigheter och kanske dåliga erfarenheter av sin egen skolgång, orkar inte kämpa för sitt barn, utan dessa barn är beroende av att skolan kan hjälpa till att upptäcka problemet och inte klassar barnen som lata och bråkiga.
Vi vet att barn med högt utbildade föräldrar har större chans att få hjälp, eftersom deras föräldrar oftast har större kontaktnät när det gäller hur man slåss för sina barns rättigheter. Därför är det oerhört viktigt även från jämlikhetssynpunkt att lärare lär sig upptäcka och därefter hjälpa barn med läs- och skrivsvårigheter.
I lärarutbildningen ingår endast en mycket liten del om hur man upptäcker dessa barn. De blivande lärarna kan frivilligt utöka sin kompetens om detta handikapp, men detta borde vara ett obligatoriskt ämne på lärarhögskolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk utbildning om dyslexi i lärarutbildningen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Laila Bjurling (s)