Kraven på förvärvad kunskap och färdighet ställs högt när
det gäller arbetsterapeututbildningen och andra
vårdutbildningar, bl.a. för att trygga patientsäkerheten.
Utbildningarna leder fram till nationellt och internationellt
gångbara yrkesexamina för vilka statsmakterna har
formulerat nationella mål. Några av de angivna målen
förutsätter tillämpning för att de skall kunna uppnås. För
akademiska yrkesutbildningar krävs dessutom att man i olika
moment och uppgifter examinerar faktakunskaper och
färdighetskunskaper och att man prövar den personliga
yrkesutvecklingen.
Arbetsterapeutexamen leder till yrkeskompetens. Yrkeskompetens definie-
ras i Högskoleverkets utvärdering (1997) som en samling av praktiska
färdigheter, vetenskapligt förhållningssätt och personlig mognad. Ett veten-
skapligt förhållningssätt innebär att ha en problematiserande inställning till
arbetet i dess helhet, att kunna sätta sina egna uppfattningar i ett perspektiv,
att respektera andras åsikter, att systematisera sin nyfikenhet och att vara
neutral i sin yrkesroll. Personlig mognad är en del i yrkesskickligheten och
innefattar social kompetens, självkännedom, förmåga att samarbeta och
självständighet i arbetet.
Att se arbetet som en föränderlig process är en förutsättning för att vara
yrkeskompetent. Praktiska färdigheter inbegriper det egna handlaget samt
förmågan att på ett fullgott sätt hantera teknik och instrument. En medveten
strategi för att stärka studentens yrkeskunnande och yrkeskompetens
förverkligas genom en målmedveten uppbyggnad av kurser med integrering
av teorier och metoder, genom en utveckling av utbildningen med stöd av
hög lärarkompetens i såväl den praktiska /tillämpande som den teoretiska
utbildningen med möjlighet till bredare ämnesinnehåll och genom en tidig
kontakt med forskning i reell miljö.
Strategin är alltså att ge en akademisk utbildning med yrkesutbildnings-
inslag där studenten ges handlingsberedskap och kompetens för att förstå och
förklara olika fenomen och därmed få förmåga att lösa olika problem. Det
personliga mötet på olika nivåer får ökad betydelse. Därför är det viktigt att
också utveckla den sociala kompetensen.
Då arbetsterapeututbildningen återgick till 3-årig utbildning (120 poäng)
1992 anfördes i huvudsak följande skäl: "Arbetsterapi är ett tvärvetenskapligt
ämnes- och yrkesområde med rehabilitering som huvudmål. Kunskaps-
utvecklingen har varit oerhört snabb under senare tid. Arbetsterapeut är ett
självständigt yrke, som sparar pengar för såväl samhället som enskilda
genom rehabiliterande insatser, vilket medför minskat personligt lidande,
tidigare återgång till arbetet, mindre beroende av samhällets vård, hemtjänst
m.m. Dessutom minskar utbildade arbetsterapeuter behovet av läkarinsatser.
För att minska framtidens krav bör större utrymme tillskapas för kunskaper
om äldres behov. Detta kräver ytterligare utrymme i utbildningen.
Det måste skapas strategier för IT-användning och hjälpmedelsteknik. De
tekniska hjälpmedel som idag står till buds kräver fördjupad teknisk kunskap.
Därför bör det tekniska området i grundutbildningen utökas. En kurs i
tillämpad teknik inom handikappområdet skall ingå i utbildningen.
Möjligheter till en långsam inskolning i arbetslivet måste tillskapas
antingen genom att en praktiktermin eller ett praktikår efter examen men före
legitimation införs. En yrkesutbildning utan stark teoretisk förankring
kommer ej att vara konkurrenskraftig och ge studenten förutsättning att möta
samhällsförändringar. Det är därför viktigt att studenten med utgångspunkt i
teoretiska studier lär sig att observera, analysera och reflektera över olika
företeelser samt skaffa sig handlingsberedskap inför en föränderlig och
dynamisk verklighet. För att uppnå dessa mål måste arbetsterapeututbild-
ningen förlängas till 160 poäng.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängning av arbetsterapeututbildningen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Kerstin Kristiansson (s)
Hans Stenberg (s)
Susanne Eberstein (s)
Göran Norlander (s)